Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1986/87:114-116

30april-5 maj 1987

Protokoll 1986/87:114-116

Debatter m. m.

Torsdagen den 30 april

Kompletteringsval till utskott...................................... 5

Ändringilagenomstraffförvissatrafikbrott,m, m............ 10

Polisväsendet m, m......................................... ,,,. 20

Vissa frågor rörande domstolsväsendet................... , 36

Tekoindustri och tekohandel.... ........... ....... 44

Meddelande om interpellationer

1986/87:244 av Agne Hansson (c) om statsbidrag till ålderdoms
hem ........................................................................ .......... 55

1986/87:245 av Alf Wennerfors (m) om projektet Kronhotell ,, 56

1986/87:246 av Jörn Svensson (vpk) om omorganisation av

säkerhetspolisen ,,,............. ,.................................... .......... 57

1986/87:247 av Paul Lestander (vpk) om farhågorna för cancer
farlig strålning från högspänningsledningar 59

1986/87:248 av Bo,Lundgren (m) om avdragsrätten för ränte
kostnader .................................. ,,,,,,,..,,,............ ............. 59

1986/87:249 av Gunnar Hökmark (m) om bättre kontroll av ,

TIR-transporter genom Sverige, m, m........................ 60

1986/87:250 av Gunnar Hökmark (m) om löntagarfonderna ,,, 61
1986/87:251 av Erik Holmkvist (m) om prissättningen på.inri
kesflyget................................. ,.................................. 63

1986/87:252 av Göthe Knutson (m) om Kariskronavarvet 63

1986/87:253 av Bo Flammar (vpk) om Gotlandstrafiken,, 65

Meddelande om frågor

1986/87:554 av Ing-Marie Hansson (s) om ombyggnad av vinds
utrymmen av brandsäkerhetsskäl ............................ 66

1986/87:555 av Bo Lundgren (m) om prisstoppets tillämpning , 66

1986/87:556 av Ingrid Hemmingsson (m) om rätten till avdrag

förbilresor.............................................. ;,,,,,,......... 66

1986/87:557 av Erik Holmkvist (m) om de statliga bidragen till

färdtjänst............................................................. 66

1986/87:558 av Pär Granstedt (c) om studiestödet.. .......... 67

1 Riksdagens protokoll 1986/87:114-116

Prot. Måndagen den 4 m

1986/87:114-116

Anmälan om ny utskottsordförande69............................................. 69

Svar på interpellationer

1986/87:212 av Alexander Chrisopoulos (vpk) om svenskunder
visningen för invandrare........................................................ ........ 69

1986/87:220 av Ylva Annerstedt (fp) om svenskundervisningen
för invandrare...................................................................... 69

1986/87:237 av Erkki Tammenoksa (s) om svenskundervisning
en för invandrare................................................................. 69

1986/87:215 av Alexander Chrisopoulos (vpk) om myndigheters
anlitande av transporter på fartyg under bekvämlighetsflagg 77

1986/87:228 av Wivi-Anne Radesjö (s) om stödet åt kvinnor
som väljer otraditionella yrken................................................ 81

Tisdagen den 5 maj

Svar på interpellation

1986/87:224 av Hans Göran Franck (s) om åtgärder för att

bekämpa dödsstraffet............................................... ......... 87

Meddelande om frågor

1986/87:559 av Paul Lestander (vpk) om prövningen av vissa

utvisningsärenden................................................................... 90

1986/87:560 av Sigge Godin (fp) om reglerna för pafientförsäk-

ring ,:.................................................................................. ........ 91

1986/87:561 av Sigge Godin (fp) om en sovvagnsförbindelse

mellan Östersund och Umeå ,,..; .................. 91

1986/87:562 av Gunnel Liljegren (m) om asylsökande från Chile 91

1986/87:563 av Margitta Edgren (fp) om planerna på indragning

av viss professur i ögonsjukvård ............................................... ........ 92

1986/87:564 av Gunnel Jonäng (c) om regionalpolifiska insatser

i Gävleborgs län...................................................................... 92

1986/87:565 av Bruno Poromaa (s) om LKAB:s kostnader för

malmtransporter genom Norge............................. ................. ........ 92

1986/87:566 av Paul Lestander (vpk) om Laestadiusprojektet i

Pajala.................................................................................. ........ 93

1986/87:567 av Margö Ingvardsson (vpk) om rekryteringen till

gymnasieskolans sociala servicelinje .......................................... 93

1986/87:568 av Maria Leissner (fp) om avvisningarna till Tur
kiet av iranska asylsökande.................................................. 93

1986/87:569 av Hans Lindblad (fp) om ökad säkerhet vid

oljetransporter fill sjöss .;........................................................ 94

1986/87:570 av Bo Lundgren (m) om beskattningen av småhus 94

1986/87:571 av Bo Lundgren'(m) om fastighetsskatten år 1990

för hyreshus och bostadsrättshus.............................................. 95

Avgjorda ärenden Prot.

1986/87:114-116

Torsdagen den 30 april

Val av en suppleant i finansutskottet......................... ............ 5

Skatteutskottets betänkanden

1986/87:35 Höjning av fordonsskatten för vissa lastbilar och

släpvagnar ................................................................ 5

1986/87:25 Anslag till tullverket m.m......................... 5

1986/87:32 Extra avdrag m. m.................................. ............ 5

1986/87:39 Beskattningen av sfiftelser och ideella föreningar,

m.m............................................................................ ............ 5

Kulturutskottets betänkanden

1986/87:9 Anslag till kyrkliga ändamål, m. m............. ........... 5

1986/87:11 Radio och television................................ ........... 5

1986/87:18 Anslag till internafionellt kulturellt samarbete 5

Näringsutskottets betänkande

1986/87:24 Eldistribution på landsbygden................ ........... 6

Justitieutskottets betänkande

1986/87:24 Ändring i lagen om straff för vissa trafikbrott, m. m. .. 9

1986/87:114fo?"'''

Riksdagens protokoll 1986/87:114

Torsdagen den 30 april

Kl. 12.00

Förhandlingarna leddes till en början av förste vice talmannen.

1 § Kompletteringsval till utskott

Anf. 1 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Centerns partigrupp har som suppleant i finansutskottet under Nils G. Åslings ledighet anmält hans ersättare Stina Eliasson.

Förste vice talmannen förklarade vald till

suppleant i finansutskottet Stina Eliasson (c)

2 § Justerades protokollet för den 22 innevarande månad.

3 § Föredrogs och hänvisades

Proposition

1986/87:146 till jordbruksutskottet

Beträffande denna proposition hade regeringen föreslagit att riksdagen skulle besluta att motionstiden förkortades till elva dagar.

Kammaren beslöt förkorta motionstiden till att utgå måndagen den 11 maj.

4 § Föredrogs och hänvisades

Motionerna

1986/87:Sfl20-Sf 122 till socialförsäkringsutskottet

1986/87:Sol57 och Sol58 till socialutskottet

5 § Företogs till avgörande skatteutskottets betänkanden 1986/87:35,25, 32 och 39, kulturutskottets betänkanden 1986/87:9, 11 och 18 samt näringsut-

Prot. 1986/87:114 skottets betänkande 1986/87:24 (beträffande debatten i dessa ärenden, se
30apriH987 prot, 113).

Skatteutskottets betänkande 35

Mom. 4 (vägtrafikskatt för äldre motorfordon)

Utskottels hemställan bifölls med 199 röster mot 117 för reservation 1 av Knut Wachtmeister m.fl.

Mom. 6 a (ägarbyte)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Knut Wachtmeister m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 7 (restavgift för fordonsskatt efter avställning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Knut Wachtmeister m. fl. - bifölls med acklamation.

Mo/n. 8 (en utredning orn vägtrafikskatten)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Kjell Johansson och Britta Bjelle - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (avskaffande av kilometerskattesystemet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Knut Wachtmeister m,fl, - bifölls med acklamation,

Mo/n. 10 (nivån på kilometerskatten)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 6 av Knut Wachtmeister m. fl. - bifölls med acklamation.

Mo/n. Il (skattelättnader för tunga fordon med bränslebesparande anordningar)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Stig Josefson och Karl-Anders Petersson - bifölls med acklamation.

Mom. 12 (accis vid import av äldre bilar)

Utskottets hemställan - som "ställdes mot reservation 8 av Knut Wachtmeister m. fl. - bifölls med acklamation.

Övriga mo/nent Utskottets hemställan bifölls.

Skatteutskottets betänkande 25

Mo/n. 4 (anslag till Vissa byggnadsarbeten vid tullverket)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Kjell Johansson och Leif Olsson- bifölls med acklamation. ' •

Mom. II (en ökning av tullresurserna i Skåne) Prot. 1986/87:114

Utskottets hemställan bifölls med 198 röster mot 117 för reservation 2 av 30 april 1987 Knut Wachtmeister m. fl.

Mo/n. 17 (ankomstförsäljning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Knut Wachtmeister m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 18 (en frihamn vid Arlanda flygplats)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 äv Knut Wachtmeister m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 20 (Öresundstrafiken)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Kriut.Wachtmeister m, fl, - bifölls rned acklamation.

Mom. 21 (färjelinjen Ystad-Rönne)

Utskottets hemställan bifölls med 163 röster mot 152 för reservation 6 av Knut Wachtmeister m, fl.

Mom. 22 (Gotlandstrafiken)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Knut Wachtmeister m. fl. - bifölls med acklamation.

Övriga mot/xent Utskottets hemställan bifölls.

Skatteutskottets betänkande 32

Mom. I Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2 (folkpensionärer med skattefri livränta)

Utskottets hemställan bifölls med 162 röster mot 155 för reservafion 1 av Knut Wachtmeister m.fl.

Mom. 3 (bostadsrätter)

Utskottets hemställan bifölls med 163 röster mot 154 för reservation 2 av Knut Wachtmeister m, fl.

Mom. 4 (fastigheter i annat nordiskt land)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Knut Wachtmeister m, fl, - bifölls med acklamafion.

Skatteutskottets betänkande 39.

Mom. 2 (grundavdraget)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 1 av Knut Wachtmeister m, fl, - bifölls med acklamafion.

Prot. 1986/87:114 Mom. 5 (inkomstutjämning för idrottsmän)

30april 1987 Utskottets hemställan-som ställdes mot reservation 2 av Knut Wacht-

meister m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (schablonavdraget för idrottsmän)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Knut Wachtmeister m. fl. - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Kulturutskottets betänkande 9 Punkt 2

Mom. 1 (bidrag till kyrkofonden för inomkyrklig skalteutjämning m. m.)

Utskottets hemställan bifölls med 277 röster mot 39 för reservationen av Karl Boo och Kerstin Göthberg. 1 ledamot avstod från att rösta.

Övriga punkter och moment

Utskottets hemställan bifölls.

Kulturutskottets betänkande 11 Punkt 1

Mo/n. II (höjning av den allmänna mottagaravgiften, m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 301 röster mot 16 för reservation 1 av Alexander Chrisopoulos.

Mom. 12 (skattefinansiering av viss del av Sveriges.Radio)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Alexander Chrisopoulos - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (medelstilldelningen till TV-kanalerna)

Utskottets hemställan bifölls med 280 röster mot 37 för reservation 3 av Karl Boo och Kerstin Göthberg.

Mo/n. 24 (allemansradion i Ljusdal)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Alexander Chrisopoulos - bifölls med acklamation.

Mom. 25 (lokalradions nyhetsservice)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Alexander
Chrisopoulos - bifölls med acklamation. " ■

Mom. 26 (organisation, huvudmannaskap och lokalisering vad gäller uppbörd m.m. av mottagaravgifter)

Utskottets hemställan bifölls med 179 röster mot 137 för reservation 6 av Ingrid Sundberg m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Punkt 3 (anslag till Kabelnämnden: Stöd till lokal programverksamhet) Prot. 1986/87:114

Utskottets hemställan bifölls med 246 röster mot 70 för reservation 7 av 3Q april 1987
Ingrid Sundberg m. fl.

Punkt 4

Mom. 2 (närradionämndens finansiering)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 8 av Ingrid Sundberg m, fl, - bifölls med acklamation.

Mo/n. 3 och 4 (reklam i närradio och förslag om en fri närradio)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 9 av Ingrid Sundberg m, fl, - bifölls med acklamation.

Övriga punkter och moment

Utskottets hemställan bifölls.

Kulturutskottets betänkande 18 Punkt 1

Mom. 3 (beräknande av medel för Bidrag avseende högskoleföreträdare i internationella organisationer)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Lars Ahlmark m, fl, - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Punkt 2 (anslag till Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m, m,)

Utskottets hemställan bifölls med 298 röster mot 16 för reservation 3 av Alexander Chrisopoulos,

Punkt 3

Utskottets hemställan bifölls.

Näringsutskottets betänkande 24

Mom. 1 Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2 (eldistribution på landsbygden)

Utskottets hemställan bifölls med 279 röster mot 38 för reservationen av Ivar Franzén och Jan Hyttring,

6 § Föredrogs

justitieutskottets betänkande

1986/87:24 om ändring i lagen om straff för vissa trafikbrott, m, m, (prop, 1986/87:81),

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Ändring i lagen om ■straffför vissa trafikbrott, m./n.

Ändring i lagen om straff för vissa trafikbrott, m. m.

Anf. 2 ARNE SVENSSON (m):

Fru talman! I justitieutskottets betänkande 1986/87:24 behandlas propositionen 1986/87:81 om ändring i lagen om straff för vissa trafikbrott, I propositionen föreslås en lagparagraf med innebörden förverkande av motorfordon vid vissa trafikbrott!

Det råder stor enighet om nödvändigheten av att förebygga trafikolyckor, inte minst de olyckor som förorsakas av alkoholpåverkade förare. Däremot finns det delade meningar om sättet och medlen för att nå detta mål. Del framgår av de motioner som har väckts med anledning av propositionen och även av en till betänkandet fogad reservation.

Under ärendets gäng har det emellertid framkommit att det även inom den moderata riksdagsgruppen finns olika uppfattningar om värdet av en lagparagraf som ger möjlighet att förverka ett motorfordon, bl, a, till följd av rattfylleri. Det gör att jag inte nu vidare utvecklar vär syn i denna fråga.

Fru talman! I betänkandet tas även upp en rad motioner som har väckts under den allmänna motionstiden, bl, a, Ju634 angående gränsvärdet för narkotika vid trafiknykterhetsbrott.

Problemet med narkotikapåverkade förare av motorfordon är helt klarlagt liksom alt dessa drogade förare utgör en lika stor fara för sina medtrafikanter som de alkoholpåverkade förare gör som uppträder i trafiken.

Vid Nordiska rådets session i Reykjavik den 4-8 mars 1985 antogs en rekommendation till ministerrådet om att låta utreda omfattningen av drogproblemet i de nordiska länderna och att utveckla metoder för en snabb och effektiv analys av förekomsten av narkotika i organismen, såsom cannabis och andra medel som påverkar det centrala nervsystemet.

Tyvärr har inte mycket hänt i den riktningen. Vi reservanter anser nu tiden vara inne att ge regeringen i uppdrag alt skyndsamt utarbeta ett förslag till lagstiftning gällande ett högsta tillåtet gränsvärde för narkotika i en förares blod.

Genom det av utskottet tillstyrkta förslaget om en ny dispensregel i 4 § TBL bör det vara möjligt att genom forskning fastställa en högsta godtagbar, koncentration av narkotika i en förares blod på samma sätt som gäller för alkohol.

Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservationerna 4 och 5 i betänkandet.

Anf. 3 KARIN AHRLAND (fp):

Fru talman! Jag är säker på - det är med andra ord uppenbart - att jag talar för en alldeles enhällig uppfattning här i riksdagen när jag säger att vi alla anser att rattfylleri är ett mycket allvarligt brott. Det är dessutom ett alldeles för ofta förekommande brott. Vi har en gemensam ambition att göra vad vi kan för all bekämpa rattfylleri, Det framgick kanske inte minst när riksdagen häromåret inte var beredd att godkänna en proposition som hade kunnat medföra lindrigare straff för rattfylleri.

Nu är det emellertid inte straffpåföljden som sådan riksdagen skall behandla i dag utan ett förslag om en annan s, k, särskild påföljd på brott.

nämligen förverkande. Regeringen föreslår att fordon som har använts vid rattfylleri skall förklaras förverkade, om "förverkande inte är oskäligt".

Jag skall gärna erkänna att jag när jag först hörde talas om detta förslag ställde mig mycket tveksam, därför alt jag var rädd för att ell förverkande vid rattfylleri skulle kunna bli mycket slumpmässigt och därmed vara en fara för rättssäkerheten. Men efter det att vi från folkpartiets sida läst propositionen har vi ändå funnit all vi kan ställa oss bakom den, och det gör vi av följande skäl.

Det framgår tillräckligt tydligt av bäde lagtext och förarbeten att förverkande bara skall kunna komma i fråga när det gäller att hindra notoriska rattfyllerister från att fortsätta att köra bil berusade och alt förverkandel inte får framstå som oskäligt.

Inom juridiken finns uttrycket "uppenbart". Det är ell uttryck som har stor betydelse i detta ärende. Det kan pä vanlig svenska översättas med "ulan varje som helst tvivel" eller på vardagsspråk "alldeles solklart".

Nu slår det i lagtexten att förverkande får ske om det är uppenbart all del behövs för att förhindra fortsatt rattfylleri. Det betyder all domstolen inte får ha något som helst tvivel om att rattfylleristen är en notorisk syndare, dvs. han - det är oftast en man - kör bil trots alt han saknar körkort, kör bil berusad och har gjort det många gånger. Han har med andra ord utsatt sina medmänniskor för livsfara, och därmed är han farlig för envar av oss. Vi vet att han sannolikt, trots straffhotet, struntar i oss andra och är beredd all köra onykter också i fortsättningen. Vi vet att det tyvärr finns rattfyllerister som är så nonchalanta att de trotsar alla förbud, och det är mot dem som denna lag riktar sig. När dessa kriterier är uppfyllda finns det ingen anledning all tveka i fråga om ingripande mot rattfylleristen själv - och där har vi i folkpartiet inte varit tveksamma.

Tveksamheten gäller i stället frågan huruvida ett förverkande av hans bil kan drabba andra. Jag återkommer då till uttrycket uppenbart, som alltså saknas i andra ledet av den föreslagna paragrafen - och skall saknas där. Vi måste nämligen räkna med att den bil som har använts kan ha lånats från någon som är ovetande om del eller från t.ex. en familjemedlem som har behov av bilen varje dag. Inte ens då kräver lagstiftaren att det skall vara uppenbart oskäligt. Det får inte alls framstå som oskäligt att förklara bilen förverkad, och då anser vi att det rättsskydd som också måste garanteras tredje man är tillgodosett. Det är därför viktigt alt återigen understryka att uttrycket uppenbart inte finns med när det gäller att bedöma om ett förverkande är oskäligt eller inte. Här gäller alltså motsatsen; finns det tvivel i frågan om oskälighel skall fordonet inte förverkas.

Vi är alltså frän folkpartiets sida beredda att bifalla propositionen, men eftersom vi också är medvetna om de invändningar som kan göras tycker vi alt det är viktigt att tillämpningen följs noga. Vi har därför tillsammans med centern i utskottet reserverat oss till förmån för de motioner där vi begär en konkret redovisning för riksdagen av lagens tillämpning.

Utskottsmajoriteten hänvisar till att det pågår en ständig uppföljning av nya lagar i departementet, men vi har ju inte ens till riksdagen fått sådana lagändringar som utskottet har beställt för länge sedan, fru talman, och då kan vi inte lita på att departementet utan vidare är berett all redovisa

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Ändring i lagen om straff för vissa trafikbrott, /7X. /7X.

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Åndring i lagen om straff för vissa trafikbrott, m. m.

tillämpningen i rimlig tid. Det är därför vi har skrivit en särskild reservation i den frågan.

I betänkandet behandlas också ett antal enskilda motioner, bl. a. ett krav från folkpartiet om en sänkning av promillegränsen när det gäller ansvar för rattonykterhet. Utskottsmajoriteten medger all trafiksäkerheten skulle främjas genom en reform i en sådan riktning, men tycker inte att frågan är mogen för ett ställningstagande från riksdagen. Får jag då bara påpeka att vi inte säger exakt var den nya gränsen skall ligga. Vi vill ha ett förslag från regeringen. Det väsentliga är alt regeringen sätter i gång arbetet. Om regeringen börjar nu kan vi - med den tid som regeringen brukar ta på sig i sådana fall - vara säkra på att tiden är mogen när regeringen blir klar. Därmed yrkar jag bifall till reservation 3.

Jag vill till slut också anmäla att vi har anslutit oss till de motioner från moderaterna och centern som begär sådana lagstiftningsåtgärder som skulle innebära en säker straffskärpning vid återfall i rattfylleri.

Anf. 4 ELVING ANDERSSON (c):

Fru talman! Sverige tillhör föregångsländerna inom trafiksäkerhetsområdet. Inte minst framgår det av vår trafiknykterhetslagstiftning. Redan 1934 infördes fängelse som en regelmässig påföljd vid rattfylleri. Vi har således länge markerat kravet på nykterhet i trafiken genom en sträng lagstiftning.

Centerpartiet anser det väsentligt att trafiklagstiftningen även framöver uttrycker samhällets trafiksäkerhelspolitiska mål. Den allmänpreventiva effekt som en sträng praxis i trafiknykterhetsmål har är viktig. Detta torde också överensstämma med allmänhetens inställning i dessa frågor.

I det lagstiftningsärende som vi nu behandlar föresläs att fordon som använts vid rattfylleribrott skall kunna förverkas i vissa fall. Av propositionen framgår att förverkande kan komma i fråga om del uppenbart behövs för att förhindra fortsatt brottslighet. Vidare framgår att förverkande av fordon avses begränsas till de fall där brott mot trafiklagstiftningen tidigare konstaterats och där personen i fråga redan fått sill körkort återkallat eller omhändertaget. Därutöver omgärdas möjligheterna till förverkande med restriktioner som syftar till att förverkande av någon annans fordon inte skall ske, utom i de sällsynta fall då en fordonsägare lånar ul sitt fordon till en person som han vet kommer alt göra sig skyldig till rattfylleri.

Från centerns sida anser vi att denna lagstiftning endast kommer att få marginella effekter i kampen mot trafiknykterhetsbrotten. Lagen kommer endast att ge ett visst utrymme för rättsväsendet att ingripa för att hindra uppenbart lagtrols.

När nya lagar införs brukar vi ställa upp vissa krav på utformningen av dessa. Man skall kunna förutse hur lagen kommer att tillämpas, och det skall inte finnas utrymme för skönsmässiga bedömningar. Ur dessa synpunkter är det föreliggande lagförslaget inte helt bra. Förutsebarheten är svår och utrymmet för skönsmässiga bedömningar är stort.

Trots dessa brister i lagförslaget är vi från centerpartiets sida beredda att tillstyrka detsamma, eftersom den allmänpreventiva effekten kan vara positiv när det gäller bekämpandet av trafikonykterhetsbrott.

Men då förslaget har dessa brister som jag redovisat så vill vi från centerns

sida framhålla att det är myckel angeläget alt noga följa effekterna av den föreslagna förändringen. Därför vill vi redan nu i samband med att lagen antas göra en beställning till regeringen om en noggrann utvärdering av lagens tillämpning och effekter. Regeringen bör därför inom två år göra en sådan utvärdering och återkomma till riksdagen för att redovisa utfallet.

Fru talman! Kampen mot irafikonykterhet och trafikfylleri måste föras på många fronter. Det handlar om opinionsbildning, information, utbildning, trafikövervakning, missbrukarvård, kriminalpolitiska insatser m.m.

En viktig faktor i detta sammanhang är de allmänpreventiva aspekterna. Det måste vara stor risk för upptäckt om man kör bil alkoholpåverkad, och del måste finnas kännbara straff.

När det gäller risken för upptäckt är det av största vikt att polisen har erforderliga resurser för att göra insatser pä detta område. Med den nuvarande avmslning som sker av polisens resurser minskar naturiigtvis polisens möjligheter till en effektiv irafikövervakning. Frågan beträffande polisens resurser återkommer vi dock till i ett kommande ärende här i kammaren i dag.

Straffpåföljden vid rattonykterhet bestäms vanligen till en månads fängelse, oavsett om den dömde gjort sig skyldig till rattonykterhet tidigare eller inte. Även i de fall när bilföraren ertappats med att köra onykter ett flertal gånger utdöms samma påföljd. Visserligen ger lagen utrymme för straffskärpning vid upprepning, men detta tillämpas myckel sällan. Uppenbarligen har rättspraxis utvecklats så att påföljden för rattonykterhet, om inte utomordentligt starka skäl talar däremot, alllid begränsas till en månads fängelse.

Enligt centerns mening överensstämmer inte denna praxis med lagstiftarens intentioner. Vi anser alt den som för första gången ertappas med all köra onykter bör dömas till en månads fängelse. Om brottet upprepas är det dock rimligt alt påföljden skärps. Motsvarande straffskärpningar bör gälla för den som döms för rattfylleri.

Fru talman! Med det jag anfört ber jag att få yrka bifall till reservationerna 2 och 5 i det aktuella betänkandet från justitieutskottet.

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Ändring i lagen om straff för vissa trafikbrott, I7X. m.

Anf. 5 HANS PETTERSSON i Helsingborg (s);

Fru talman! Efter de inlägg som har gjorts av utskottets värderade ordförande och av Elving Andersson behöver jag inte upprepa vad propositionens eller utskottets uppfattning i denna fråga är och inte heller innehållet i de reservationer som finns i själva lagstiftningen för alt mildra den så myckel som möjligt. Jag tänker bara nämna alt det finns ytterligare en punkt i propositionen, och den gäller en från departementet föreslagen dispensregel som skall möjliggöra experimentell forskning om hur en motorfordonsförare reagerar vid användning av olika droger. Delta finns också med i utskottels belänkande och i propositionen. På denna punkt i betänkandet är utskottet enigt - sådan forskning kommer alltså att kunna bedrivas.

Jag kan då direkt övergå till att kommentera de reservationer som är fogade till utskottets belänkande.

I reservation 1 yrkar moderaterna avslag på propositionen i den del som gäller förverkande av motorfordon. Vi hörde Arne Svensson säga all del

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Ändring i lagen om straff för vissa trafikbrott, tn. m.

finns delade meningar också inom moderata samlingspartiet, och det framgår nästan av hur reservationen är skriven. Här finns mänga erkännanden om alt en sådan lagstiftning behövs. I reservationen talar man om behovet av lagstiftning i vissa fall, och man säger att den allmänpreventiva effekten av sådana åtgärder inte skulle vara ringa. Men man är rädd för alt det vid förverkan skulle prutas vid straffmätningen för själva brottet, och det kan finnas skäl för en sådan tanke. Vid så allvarliga brott som trafikonykterhet och andra trafikbrott kan det emellertid inte ifrågakomma att man skulle byta ut ett förverkande av fordonet mot den slraffmätning som gäller för denna typ av brott. Därför tror jag inte att moderaterna behöver vara oroliga för det.

Sedan säger man att det är ett så litet antal som skulle komma i fråga. Det är just detta lilla antal som allmänheten har reagerat så våldsamt emot, och det är just denna lilla grupp av irafikbrottslingar som vi vill komma åt genom lagreglerna om förverkande av fordon. Man kan inte låta bli att göra någonting bara för att det är en liten grupp förbrytare som ställer till stora bekymmer för andra medborgare. Jag yrkar avslag på reservation nr 1.

Reservation nr 2 är frän folkpartiet och centern. De vill ge regeringen till känna sin uppfattning när det gäller en utvärdering av lagstiftningen. I proposition 100 uppges att man inom departementet håller på - man började redan 1986 - och utvärderar olika lagstiftningar. Man har redan kallat experter, företrädare för myndigheter och organisationer till hearings på departementet för att utvärdera den lagstiftning som skapades för något år sedan. Majoriteten i utskottet tycker att del är onödigt all för regeringen tillkännage alt man vill ha till stånd någonting som regeringen redan håller på med. Därför yrkar jag avslag på reservation nr 2.

När del gäller promillegränserna har folkpartiet reserverat sig och vill ha en bestämd promillegräns redan nu. Vi har genom rättskemiska laboratoriets sätt att mäta redan från oktober 1986 fått till stånd en annan bedömning när del gäller promillegränserna. Tidigare gjorde man ett generellt avdrag från de uppmätta värdena pä 0,14 %o. Det har man nu sänkt till 0,062 %r på grund av att man börjat tillämpa nya och mer tillförlitliga metoder. Man har alltså sänkt gränsen med 0,08 7oc.

Vi vet också all det finns nya metoder för mätning av alkoholkoncentrationen i blodet. Bl.a. har man i andra länder i mänga år använt en utandningsmetod som gör del möjligt all omedelbart bedöma alkoholkoncentrationen och det resultatet får i andra länder också ligga till grund för domslut. Jag yrkar avslag på reservation nr 3.

Moderaterna har reserverat sig för ett gränsvärde för narkotika. Vi har genom den nya dispensregeln nu givit myndigheterna möjlighet att forska och komma underfund med hur droger påverkar en moiorfordonsförare. Att, som man begär i reservation 4, redan nu lägga fast gränsvärden tycker majoriteten i utskottet skulle vara att gä händelserna i förväg.

Vi är också rädda för-och del tror jag del finns skäl till-att man genom en sådan lagstiftning skulle kunna i viss mån sanktionera någon form av drogpåverkan vid framförande av motorfordon.

Redan i gällande lagstiftning finns det förbud mot att framföra motorfordon för den som är påverkad av mediciner av vissa typer. Men genom den

forskning som nu möjliggörs av den nya dispensregeln tror jag att man kan få Prot. 1986/87:114 fram mycket mer bestämda fakta på det här området och därmed få en bättre 30 april 1987 grund att bygga en lagstiftning på. För min del skulle jag gärna se att man i en ~.

sådan lagstiftning införde en nollgräns för narkotika! blodet. Huruvida man °

I t' t A - j i. u- u- c- =. .° j 1 .. straff för vissa trafik-

kan fa fram de mutmetoder som behovs hador återstår dock att se. " '

Fru talman! 1 reservation 5 behandlas slutligen frågan om straffskärpning vid återfall. Vi vet att frivårdskommittén och fängelsestraffkommittén har lagt fram sina betänkanden. Åtminstone frivårdskommitténs betänkande har varit ute pä remiss och behandlas nu av departementet. En proposition med anledning av betänkandet kan förväntas framöver. Det kan inte vara riktigt att nu bryta ut en del av hela detta frågekomplex för att införa lagbestämmelser om straffskärpningar.

Vi har också fått en proposition om kontraktsvård, och det kommer väl i samband med behandlingen av den att finnas möjligheter till överväganden om vilken vårdform som är den bästa. Förslagen från frivårdskommittén och konlraklsvårdspropositionen syftar ju till alternativa vårdformer.

Man kan naturligtvis ha olika synpunkter på principen att straffet efter hand skall skärpas. Av tidningarnas och övriga massmedias presentation av rattonykterhets- och trafikbrottsfallen framgår att rnänniskor i ett flertal fall helt nonchalerar bestämmelserna i trafikbrottslagen. I ett fall redovisas att en man 58 gånger blivit fälld för olovlig körning. Man kan fråga sig hur mänga års strafftid han skulle få, om straffet successivt skulle skärpas efter varje dom, Jag tror att vi på denna punkt får avvakta de propositioner som kommer med anledning av frivårdskommitténs och fängelsestraffkommilténs betänkanden liksom även behandlingen av konlraktvårdspropositionen.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på reservationerna,

Anf. 6 ELVING ANDERSSON (c) replik:

Fru talman! När det först gäller Hans Petterssons i Helsingborg synpunkter på vår reservation beträffande en särskild utvärdering av förverkanderegeln är del i och för sig riktigt, som Hans Pettersson säger, att det inom regeringskansliet pågår ett kontinuerligt arbete med utvärdering av olika lagkomplex. Men det finns många och omfattande lagkomplex, och ett sådant här utvärderingsarbete tar ganskalång lid. Vi tycker all del lagförslag som det nu gäller har vissa särskilda dimensioner som gör all del är viktigt att snabbt få till stånd en utvärdering. Som jag berörde i mitt inledningsanförande är förverkanderegeln dålig ur fömtsebarhetssynpunkl, och den lämnar ganska stora utrymmen för skönsmässiga bedömningar.

Vi menar alltså att denna lagbestämmlse inrymmer särskilda problem och att det därför direkt bör uttalas att den måste bli föremål för en utvärdering, som med hänsyn till deay mig redovisade rättssäkerhetsaspekterna måste genomföras ganska omgående.

Också vad gäller frågan om straffskärpning vid upprepade trafiknykter
hetsbrott hänyisar herr Hans Pettersson till pågående arbete, bl.a. till
fängelsestraffkommitténs betänkande, som har utsänts på remiss och som är
föremål för bearbetning inom regeringskansliet. Enligt min mening är det
bäst att vi, om vi är överens om ett visst förhållande, redovisar detta för 15

Prot. 1986/87:114 regeringen, så att den vet om detta när den skall skriva propositionen med
30 april 1987 anledning av fängelsestraffkommitténs betänkande. Det är därför som vi nu i

Ändring i lagen om straff för vissa trafik brott, nx. m.

reservationen i detta avseende föreslår ett uttalande till förmån för en straffskärpning vid upprepad brottslighet.

Så jag ser inget motsatsförhållande mellan att riksdagen gör ett uttalande och att det pågår ett arbete i regeringskansliet. Tvärtom, då vet ju regeringen vad den skal! skriva i propositionen, och det finns goda möjligheter att propositionen går igenom riksdagen snabbt och lättvindigt,

Anf. 7 KARIN AHRLAND (fp) replik;

Fru talman! Del är alldeles rikligt som Hans Pettersson i Helsingborg säger, att det slår i proposition nr 100 alt man utvärderar olika lagstiftningar. Men det är inte tillräckligt att skriva att man gör det. Man måste faktiskt göra del också, I det här fallet vill vi sätta en tidsram inom vilken det skall vara gjort, delta sä mycket mer som Hans Pettersson i Helsingborg senast igår var med om i utskottet att konstatera att vi hade gjort en beställning för två år sedan som ännu inte är expedierad.

När del gäller folkpartireservationen om promillegränserna vill jag säga att det inte är nog för oss, Hans Pettersson i Helsingborg, alt man nu i praktiken har gått något lägre. Vi i folkpartiet vill sänka ännu mer. Vi har inte sagt var gränsen kan gå, fördel tycker vi att regeringen skall utreda, och det kommer säkert att ta tid.

Från folkpartiets sida tycker vi att folk skall vara spiknyktra närde kör bil, och det trodde jag att de flesta i riksdagen tycker,

Anf. 8 HANS PETTERSSON i Helsingborg (s) replik:

Fru talman! Jag håller med Elving Andersson om att lagförslaget är komplext. Vi vet inte rikligt hur lagen kommer att fungera. Det finns många minor inlagda i det här. Vi får naturligtvis följa vad som sker. Vi är ju jämt intresserade av de här frågorna, och som riksdagsledamöter kan vi aktualisera dem' på olika sätt.

Det talas om utvärdering i proposition nr 100, men man måste göra någonting också, säger Karin Ahrland. Jag vill då läsa upp vad som slår på s. 4 i propositionens bilaga 4: "Inom justitiedepartemeniel har vidare påbörjats en aktivitet för att fortlöpande utvärdera lagstiftning som har varit i kraft någon tid. I detta syfte har under år 1986 hållits s. k. hearings med

berörda myndigheter och organisationer m.fl.-------------------- ." Det inte bara står där,

Karin Ahrland, utan man gör så. Då anser vi från utskottsmajoriteten attdet är onödigt att tillkännage en sak som man häller på med i departementet.

Sedan vill Elving Andersson alt vi redan nu skall ge regeringen tips om att vi vill ha en straffskärpning. Jag vill då erinra om alt de tankegångarna fanns redan i 1984 års proposition, som drogs tillbaka. Så jag är säker på att regeringen har funderingar i den vägen, när vi nu får förfinade mätningsmetoder, så att man på ett bättre sätt kan bestämma vilken nivå man skall lägga promillegränserna på.

Det är väl självklart, Karin Ahrland, att vår ambition är all trafikanterna

skall vara spiknyktra. Men vi vet alt det också finns svårigheter här. På

'6 stående fot erinrar jag mig ett fall, nämligen hattmakaren i Malmö som blev

Åndring i lagen om straff för vissa trafikbrott, m. /n.

dömd för rattfylleri. Han var tempelriddare, men i sill arbete hade han Prot. 1986/87:114 andats in giftiga ångor, och vid en mätning blev han fälld för rallfyjleri. Det är 30 april 1987 några år sedan, men del kan fortfarande hända med de kemikalier som ingår i mänga arbetsmetoder.

Därför får man vara myckel försiktig när man talar om gränserna. Detta har också utretts vid flera tillfällen. Jag tror alt vi får vänta och se vad den forskning kan leda till som dispensregeln medger,

Anf. 9 ELVING ANDERSSON (c) replik:

Fru talman! Det är bra att Hans Pettersson i Helsingborg håller med om att det är ett komplext och svåröverskådligt lagstiftningsärende vi har att behandla,

Hans Pettersson hänvisar till vad regeringen skriver i proposition nr 100 om hur man följer frågorna i regeringskansliet och hur man sköter utvärderingen. Det framgår av hans citat att man utvärderar lagar som varit i kraft någon tid. Som jag sade förut innehåller detta ärende särskilda dimensioner av rättssäkerhetskaraktär. Därför bör man följa upp och utvärdera denna lagstiftning från det ögonblick då den träder i kraft, så all man inte först låter den fungera ett antal år och sedan gör en utvärdering.

Om straffskärpningen säger Hans Pettersson att dessa tankegångar fanns redovisade redan i propositionen om irafikonyklerhetsbrolten som regeringen lade fram 1984. Det stämmer. Jag bara beklagar att inte samma tankegångar återfinns i den proposition som regeringen lämnade 1987.

Anf. 10 KARIN AHRLAND (fp) replik:

Fru talman! I korthet vill jag säga till Hans Pettersson alt fallet med hattmakaren i Malmö nu är några år gammalt, och det brukar påpekas all metoderna är exaktare nu för tiden.

Vi kan notera att vi är ense om att folk skall vara nyktra när de kör bil. Jag tycker att detta faktiskt är ett skäl för att sänka promillegränsen. Hans Pettersson följer inte riktigt sin egen övertygelse.

Anf. 11 ANDERS CASTBERGER (fp):

Fru talman! Sambandet mellan rattonykterhet och trafikolyckor är klart visat. 1 Sverige har vi med envisa insatser bekämpat rattonykterheten. Detta har haft och har ett brett stöd i folkopinionen, så kraftigt all regeringen 1984, som vi hörde tidigare, fann för gott att dra tillbaka ett eget förslag som uppfattats som en uppmjukning av de stränga regler om alkohol i trafiken som vi har.

Insatserna har inte varit förgäves. Nykterheten på vägarna anses vara bättre i Sverige än i flertalet jämförbara länder.

Trots detta fångar polisen in många trafikanter som bryter mot reglerna. Mörkertalet, de som kör omkring onyktra utan att upptäckas, anses också vara högt.

Situationen kräver alltså fortsatta kraftansträngningar. Folkpartiet har i flera motioner givit förslag till många verksamma åtgärder.

För all försöka ytterligare minska promillekörningen och med skärpa
fastslå all alkohol och trafik absolut inte hör ihop, har folkpartiet lagt fram 17

2 Riksdagens protokoll 1986/87:114-116

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Ändring i lagen om straff för vissa trafikbrott, m.m.

förslag om sänkning av den i dag tillåtna promillehalten.

Vi har alla under vintern, på affischtavlor och i många andra sammanhang, runt om i landet kunna lägga märke till en kampanj av Motorförarnas helnykterhetsförbund, MHF, för den logiskt sett enda tänkbara nivån, nämligen 0,0 %o. En sådan lättfattlig och klar gräns skulle ge positivt stöd till informationsarbetet.

Utskottets långa resonemang i denna fråga tycker jag är för framtiden förpliktande. Ett klart ställningstagande mot all alkohol i trafiken har en bred förankring hos människor. Därför är det beklagligt att utskollsmajoritelen nu avstyrker folkpartiförslaget. Att bara vänta och avvakta är ju inget signum för en offensiv politik.

Fru talman! Särskilt utmanande blir det när alkoholpåverkade personer ertappas vid ratten flera gånger i rad. För en tid sedan visades i ett uppmärksammat TV-program i Göteborg exempel på sådana fall som också lett till olyckor och ohyggliga mänskliga tragedier.

För litet sedan redovisades ett fall med en man från Alingsås, Tingsrättens lista omfattade över 50 rattfylleribrolt, alla med en och samma förare vid ratten. Socialmyndigheter, polis och åklagare anser all mannen, med del fingerade namnet Arne, är en välanpassad alkoholist. Han har bara ett problem. När jag blir full vill jag köra bil, säger Arne i de upprepade polisförhören. Varje gång när Arne kommer ul efter fängelsevistelsen stär bilen och väntar på honom. Polisen vill beslagta den och tvinga honom all söka vård för sina problem. Vi försökte ta bilen, säger polisen, men då sade tingsrätten nej. Arne vill inte heller ha någon alkoholistvård, och då finns det ingen möjlighet att genomdriva en sådan, eftersom Arne anses vara välanpassad. Att cyklister riskerar att bli dödade nästa gång Arne ger sig ul och kör bil räknas ju inte. Lagen utgår från Arnes hälsa, inte från medtrafikan temas.

I Malung berättar polismästaren om den 19-årige pojken som ställdes inför
tingsrätten i fem fall på en månad. Pojken saknar körkort, men inte bil. Ett
annat exempel är den 20-årige ynglingen från Sundsvall som för mindre än ett
år sedan släpptes efter att ha avtjänat straff för rattfylleri. Sedan dess har han
påträffats berusad bakom ratten inte mindre än sju gånger. '

Fru talman! Dessa och åtskilligt flera fall visar två saker. För det första ser man hur berättigat detär ätt införa folkpartiets modell av konlraklsvård som påföljd vid vissa trafiknykterhetsbrott. På så sätt skulle man kunna ge Arne i Alingsås en möjlighet att med aktiva insatser få vård i egentlig mening. För det andra visar det, fru talman, behovet av att i vissa fall kunna la fordon i beslag och förklara dem förverkade. Vid så uppenbara fall som de nyss beskrivna utgör tillgången till fordonet både en lockelse och en reell möjlighet att gång på gång återfalla. Förverkande bör kunna komma i fråga då del är uppenbart nödvändigt för all förebygga fortsatta trafiknykterhetsbrott och då förverkandet inte är oskäligt.

Om nu också moderaterna ansluter sig till denna linje för alt motarbeta rattfylleriet är det positivt. Del kunde kanske bilda underlag för flera gemensamma, aktiva insatser inom detta viktiga område.

Förverkande är visserligen inte en brottspåföljd i juridisk mening, utan i stället en särskild rättsverkan av brott. Oaktat detta menar vi i folkpartiet att

Åndring i lagen om straff för vis.sa trafikbrott, m. m.

effekterna av förverkandet av fordon borde utvärderas. Det måste i varje fall Prot. 1986/87:114 anses vara ett starkt trafikpolitiskt intresse att effekterna av de olika åtgärder 30 april 1987 som nu införs kan avläsas. Utskottet anser också att goda skäl talar för delta, men kommer ändå fram till att motionen inte bör föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Trots Hans Petterssons förklaringar anser jag detta vara märkligt.

Fru talman! Med detta vill jag dels instämma i det särskilda yttrandet av Karin Ahrland m. fl. om kontraktsvård, dels yrka bifall till de folkparliledda reservationerna - nr 2 om utvärdering av förverkanderegeln, nr 4 om sänkt promillegräns och nr 5 om straffskärpning vid återfall.

Anf. 12 HANS PETTERSSON i Helsingborg (s):

Fru talman! Vi lär inte kunna bli överens om dessa folkpartimolioner. Anledningen till att jag begärde ordet var att jag ville tacka Anders Castberger för den ytterligare motiveringen till det'kloka beslut som utskottet har fattat.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 2 (utvärdering av förverkanderegeln)

Utskottets hemställan bifölls med 199 röster mot 94 för reservation 2 av Karin Ahrland m,fl, 21 ledamöter avstod frän att rösta.

Mom. 5 (promillegränserna)

Utskottels hemställan bifölls med 251 röster mot 61 för reservation 3 av Karin Ahrland och Hans Petersson i Röstånga, 2 ledamöter avstod från all rösta.

Mom. 6 (gränsvärde för narkotika)

Utskottets hemställan bifölls med 245 röster mot 56 för reservation 4 av Björn Körlof m.fl. 13 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 7 (slraffskärpning vid återfall)

Utskottets hemställan bifölls med 162 röster mot 152 för reservation 5 av Karin Ahrland m; fl.

Övriga mo/nent Utskottets hemställan bifölls.

7 § På förslag av förste vice talmannen medgav kammaren att de ärenden som hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde skulle företas till avgörande, i ell sammanhang vid kammarens arbetsplenum onsdagen den 6 maj...

Prot. 1986/87:114 8 § Föredrogs

30 april 1987 jusfifieutskottets betänkande

1986/87:23 om anslag till polisväsendet, m. m. (prop. 1986/87:100 delvis).

Polisväsendetm. m.

Förste vice talmannen meddelade att debatten skulle vara gemensam för samtliga punkter.

Polisväsendet m. m.

Anf. 13 GÖRAN ERICSSON (m):

Fru talman! Kammaren har i dag pä sitt bord anslaget till polisväsendet inför kommande budgetår. I mer konkreta termer innebär det beslut som kammaren kommer att fatta ett principslällningstagande till polisens förmåga att dels förebygga brott, dels beivra de brott som begåtts.

Bekämpningen av brottslighet är förvisso inte enbart en fråga som hör samman med polisens kapacitet. Det gäller, som vi många gånger sagt i denna kammare, en fråga som vi drivit pä många fronter. Här kan det räcka med att nämna familjepolitikens utformning och skolans roll.

Fru talman! Trots att vi tycker oss göra en hel del på dessa områden säger det dystra facit som vi har att läsa ur att den totala brottsligheten ökar. Det är ingen snabb ökning. Det är en långsamt stigande brottsfrekvens, och det är egentligen detta som är oroande. Snabba kast i brottskurvor är nästan regelmässigt lätta att identifiera orsakerna till, men en svag men ständigt pågående ökning är mer ogripbar.

I reservation 1 tar de tre borgerliga partierna upp och diskuterar vikten av att personalläget inom polisen inte ytterligare försämras genom att aspirant-antagningen ligger långt under den faktiska avgången. Reservanterna godkänner därför det äskande som rikspolisstyrelsen har lagt inför budgetåret på 460 platser i polisskolan.

1 debatten om antalet polismän kontra antalet tjänster har man med det ena räkneexemplet efter det andra sökt bevisa olika saker. I regeringens fall har man sökt bevisa att polisen förstärkts, medan rikspolisstyrelsen och de borgerliga partierna sökt visa att så inte är fallet. Mot den bakgrunden kan det, fru talman, finnas skäl att till kammarens protokoll än en gång redovisa det faktiska förhållandet, vilket också är underlaget till reservationen 1.

För att förenkla redovisningen skall jag här använda avrundade siffror, men de påvisar ändock storheterna på ett klart sätt. I landet finns ca 15 000 polismanstjänster, och i vikarie- och förstärkningsstaten finns ca 1 700 polismanstjänsler. Tillsammans blir detta med enkel matematik ca 16 700 poliser.

Under de borgerliga regeringsåren 1976-1982 ökades antagningen till polisskolan kraftigt, och något av åren var denna intagning uppe i ca 800 nyantagna. Eftersom avgången var runt hälften uppstod en klar differens mellan å ena sidan antalet polistjänster och å andra sidan antalet i uniform faktisk befintliga polismän. Under våren 1986 uppgick denna differens till ca 1 400 polismän, dvs. polismän som fanns utanför tjänstestaten. För exempelvis Stockholms del var denna siffra 400 polismän. Men samma år, budgetåret

1985/86, fullgjordes ett övertidsultag inom svensk polis svarande mot 800 polismanstjänster.

Fru talman! Det är en uppseendeväckande politik att regeringen vill dra ner antalet polismän som finns i dag. I debatten om' antalet polismän kontra antalet tjänster kan man finna att vi har ett överskott av poliser som faktiskt behövs. Vi har dessutom en brist på bortåt 1 000 poliser. I årets budgetproposition dras antalet poliser ned ytterligare.

Jag kan i förbigående nämna att denna neddragning nu på många orter börjar få besvärande konsekvenser, I Stockholms polisdistrikt kan t, ex, någon polisstation behöva stängas under sommaren. Om man stänger Skärholmens polisstation innebär det ungefär detsamma som att stänga polisstationen i Kristianstad, som liksom Skärholmen har 70 000 invånare.

Fru talman! I reservation 2 föreslår vi moderater att man dels skall avsätta de 20 nya tjänster som regeringen föreslår till våldsbrottsbekämpning, dels inrätta ytterligare 75 tjänster för just detta ändamål. Del fordras inte någon mer omfattande argumentation för denna åtgärd - de senaste årens utveckling på våldsbrottsområdet talar sitt tydliga språk. Det är enligt vår uppfattning en grundläggande uppgift för samhället att svara för människors trygghet, I detta arbete har svensk polis uppenbarligen för små resurser. Det är skälet till reservafion 2.

I reservation 5 återfinns ett gemensamt ställningstagande från de ickesocialistiska partierna när det gäller de 20 nya polismanstjänster som regeringen avser att inrätta för ekobrottsbekämpning. Reservanterna föreslår att dessa skall avsättas för just insatser mot våldsbrottsligheten.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag kommentera det särskilda yttrande som avlämnats av moderater och folkpartister när det gäller fördelningen av polismanstjänster mellan polismyndigheterna.

Den omständigheten att allt fler polisdistrikt, särskilt i storstäderna, får problem med att klara sin verksamhet beror i grunden inte på att fördelningen av polismän mellan de olika distrikten är felaktig. Den beror huvudsakligen på att regeringens politik, som syftar till att minska antalet polismän, nu börjar slå igenom. Det är dock överraskande, fru talman, att detta genomslag går så snabbt.

Det råder en stor oro ute i polisdistrikten. Personalen där känner oro inför det förslag till omfördelning av polismanstjänster som har begärts av regeringen. Det gäller få tjänster i de små polisdistrikten, men det räcker med att en eller två polismän berörs för att det skall minska polisens möjligheter att fullgöra den uppgift när det gäller att upprätthålla trygghet och säkerhet som vi alla är överens om.

För att försöka skyla över detta problem har regeringen uppdragit åt rikspolisstyrelsen att göra en ny fördelningsplan. Regeringen vill skyla över den omständigheten att man nu har minskat antalet poliser så kraftigt att det börjar bli ett besvärande problem i en del polisdistrikt.

Vilka åtgärder som blir utfallet av denna nya fördelningsplan är ännu ej bekant. En omfördelning kommer emellertid möjligen alt äga rum. De flesta i denna kammare hoppas att så inte blir fallet, eftersom alla polismän tycks behövas, även de ytterligare 800 som jag talade om tidigare och som ännu icke finns.

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Polisväsendetm. m.

Prot. 1986/87:114 Det bör emellertid, fru talman, enligt vår mening bli bekant för svenska

30 april 1987

Polis väsendet //x. m.

folkel och för denna kammare vilken effekt regeringens politik kommer all få. Del är därför vi i del särskilda yttrandet begär all denna omfördelnings-plan och den eventuella omfördelningen av polismän skall redovisas för riksdagen.

Fru talman! Därmed ber jag att få yrka bifall till reservationerna 1,2,5 och 6 i justitieutskottets betänkande nr 23,

Anf. 14 KARIN AHRLAND (fp):

Fru talman! Redan under valrörelsen för snart två år sedan kunde Malmöborna läsa en stor skylt på en tomt i den centrala staden som upplyste om alt byggnadsstyrelsen under hösten 1985 skulle börja bygga ell nytt polishus på just den tomten. Del bygget har inte startat ännu. Men en ny skyll har varit uppsatt ett slag, och där sades del alt bygget skulle starta - någon gång. Tomten är byggklar, men ingenting händer.

Jag vet inte om liknande skyltar har funnits i Linköping, Uddevalla, Vetlanda, Solna, Huddinge, Handen, Södertälje, Nacka, Karlskrona. Finspång och Örebro. Men jag vet att det behövs nya och bättre polishus också på de orterna. Justitieutskottet har därför i år precis som så många tidigare år haft all behandla ett antal motioner som begär ny- eller ombyggnad av polishusen på de nämnda orterna. Tidigare år har vi försökt skynda på med vänliga skrivningar, men nu, fru talman, har ett enigt utskott lappat tålamodet. Vi har enats om ett tillkännagivande för regeringen, där vi påpekar alt det inte är arbetsmarknadspolifiska skäl eller bostadspolitiska skäl som skall få råda i fråga om de här polishusen. Förhållandena är så dåliga alt åtgärder är nödvändiga snarast. Och vi vill ha en redovisning av planeringsarbetet i nästa ärs budget. Trots alt vi är eniga i utskottet och inte behöver debattera detta i kammaren har jag velat nämna det därför all jag tycker all del är en mycket viktig fråga. Låt mig samtidigt säga all jag tycker del hedrar de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet att de står bakom detta tillkännagivande. Det är bra all vi är eniga i den här frågan.

Egentligen tycks vi .vara eniga i frågan om viklen av all bekämpa våldsbrollslighelen också. dvs. vi är eniga i principen. Regeringen har ju därför anslagit medel till ytterligare nya tjänster, bl. a. 50 tjänster som skall avsättas för att bekämpa våldsbrotten. Från oppositionens sida har vi inte något emot det, men vi vill gå längre och anser att samtliga 70 nya polistjänster bör användas för att bekämpa våldsbrotten. I folkpartiet är vi så oroade av utvecklingen av våldsbrottsligheten att vi inte tvekar det minsta för att påslå att det i prioriteringen mellan våldsbrott och s.k. ekobrott är självklart att våldsbrotten måste gå före. Socialdemokraterna är som vanligt helt förblindade av sin uppfattning att ekobrotten är det största gisslet. Från folkpartiels sida vill vi som vanligt sälta individen före kolleklivet. Det gör vi genom all i den delen sätta in de resurser som vi har på bekämpningen av våldsbrotten.

Däremot tycks vi inte alls vara eniga om polisens framlid. Jag tänker då på antalet polisaspiranter. Socialdemokraterna lever glatt enbart i nuet. Från den borgerliga sidan oroar vi oss också för framliden. Del gör också rikspolisstyrelsen. Del må så vara all personalläget för närvarande har

förbättrats och att det finns ett antal polismän som inte har fasta tjänster. Men del är också så att avgången av polismän de närmast komrnande åren är mycket stor, och de måste ersättas med utbildade polismän, om inte personalläget skall försämras allvarligt. Det är med tanke på delta som vi från folkpartiels och de övriga borgerliga partiernas sida inte har tvekat attsiälla oss bakom rikspolisstyrelsens begäran om 460 aspiranter och all ställa medel till förfogande.

Vi vill inte ha någon polisstat, mén vi vill inte ta på vårt samvete att brottsligheten tillåts öka ytterligare av brist på poliser. Sådana risker finns, om vi inte nu utbildar tillräckligt med poliser för morgondagen.

Vi i folkpartiet är också liksom de övriga borgerliga partierna angelägna om att understryka vikten av kvarterspoliser. Där vill jag bara hänvisa till vad som står i reservation 6, som jag yrkar bifall till liksom till.reservationerna 1 och 5. I övrigt, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Polis väsendet m. m.

Anf, 15 ELVING ANDERSSON (c):

Fru talman! Inom kriminalpolitikens område är samhällets viktigaste uppgift alt skydda enskilda människor från att bli utsatta för brott. Människor upplever i dag en allt större otrygghet. Allt fler är rädda för alt vistas ute ensamma nattetid, många vågar inte öppna dörren för okända. Dessa människors rädsla och oro är kanske överdriven, men faktum kvarstår - det är människornas uppfattning om verkligheten som styr deras handlingar.

De som utsätts för den påfrestning som ett bostadsinbrott innebär ställer krav på myndighetsinsatser som många gånger inte kan infrias. För dessa människor är inbrottet ett kränkande intrång i deras personliga liv. Polisen tvingas ofta avstå från alt utreda inbrottet på grurid av brist på resurser. Detta skadar tilltron till polisens rättsvårdande förmåga och människors tilltro till samhället som en garant för skydd till liv och egendom.

Samhällets krav på polisen ökar ständigt. Samtidigt har kraven pä effektivisering och rationalisering av arbetet ökat. Under de senaste tio åren har rationaliseringskraven inom rättsväsendet varit så höga att viktiga rättspolitiska principer kan vara i fara. Det finns flera utvecklingstendenser som pekar mot detta.

Ett exempel på rationaliseringseffekten är den årligen minskande poliskåren, mätt i absoluta tal. Vi har i dag drygt 1 000 färre poliser än 1975, om vi tar hänsyn till effekterna av arbetstidsförkortning, ökad semester, rätt till och faktiskt utnyttjande av tjänstledighet för studier, föräldraledighet rii,m. Samtidigt har antalet anmälda brott ökat.

Fr. o.m. 1950 finns statistik över antalet anmälda brott. 1950 anmäldes 195 000 brott. 1985 mer än femdubblades antalet anmälda brott och uppgick till över 1 miljon. Våldsbrottsligheten har ökat kraftigt under samma tidsperiod. Det gäller såväl misshandel och rån som våldtäkt. Antalet människor som avlider till följd av skador har fördubblats.

Brottsligheten är starkt koncentrerad till vissa delar av landet. Sett över en tioårsperiod har brottsligheteri mätt i antal anmälda broltsbalksbrott ökat nära dubbelt så mycket i Stockholm som i landet i övrigt. Tre av fyra rånbrott anmäldes i de tre storstadslänen, och i Stockholms polisdistrikt anmäldes hela 30 % av rånbrotten. '

Prot, 1986/87:114 30 april 1987

Polisväsendetm. m.

Polisen är samhällets viktigaste resurs i kampen mot brottsligheten. För att kunna leva upp till de krav vi ställer på polisen fordras en väl fungerande organisation och ett tillräckligt antal poliser.

Varje år framöver kommer 300 poliser att avgå med pension. Dessutom kommer många att sluta av andra orsaker. Regeringen har sedan 1983 underdimensionerat polisutbildningen och föreslår endast 150 utbildningsplatser även för kommande budgetår. Detta innebär att polisen successivt avrustas och får allt mindre möjligheter att fullgöra de krav vi ställer.

Centerpartiet har sedan 1983 varnat för effekterna av en medveten underdimensionering av polishögskolans utbildningsplatser. De negativa effekterna slår nu igenom med full kraft.

Antalet extra polisassistenter har på drygt ett år minskal med 23 % i storstadslänen. 1 den övriga delen av landet var minskningen under sainina period 13 %.

Enligt rikspolisstyrelsens beräkningar kommer ca 1 580 polismän att sluta sin anställning under perioden 1985/86-1989/90. medan under samma period endast ca 700 kommer all ha avslutat sin grundutbildning eller rnotsvarande.

Som skäl för att begränsa aspirantintagningen till 150 åberopar justitieministern och majoriteten i justitieutskottet att personalläget inom polisen har förbättrats. Detta är så till vida riktigt som att utvecklingen när det gäller antalet polismän som tjänstgör utöver gällande personlablå har varit gynnsam under de senaste åren, men arbetsläget inom polisen är ändå enligt vår mening myckel hårt ansträngt.

Här gäller det all se hur det ser ut i verkligheten ute i polisdistrikten och inte konstruera teoretiska beräkningsmodeller. Del måste ju ändå vara verkligheten som styr planeringen.

Frän centerpartiets sida kan vi inte acceptera den nedrustning av polisens resurser som socialdemokraterna för närvarande ägnar sig åt. Vi har därför yrkat på all 460 polisaspiranter skall tas in på polishögskolan under kommande budgetår.

Fru talman! Socialdemokraterna vill nu inrätta 70 nya polistjänster, varav 50 i första hand skall användas för att bekämpa våldsbrotlslighet och 20 för all bekämpa ekonomisk brottslighet. Enligt centerpartiets uppfattning är detta en otillräcklig satsning, och vi föreslår i stället all 100 nya polistjänster inrättas. Dessa tjänster skall i huvudsak placeras i storstadsområdena och uteslutande användas för att bekämpa den kraftigt tilltagande våldsbrollslighelen.

Alt vi i nuvarande situation inte vill salsa ytterligare resurser för att förstärka polisens ekorollar beror pä all den nuvarande organisationen inte används effektivt.

Ekorotlar inrättades 1977 under den icke-socialistiska regeringstiden. Centerpartiet har därefter under en följd av år arbetat för en utbyggnad när det gäller polisens resurser att bekämpa ekonomisk brottslighet. Vi har också föreslagit att ekonomisk expertis knyts till polisen. Detta har nu skett.

Ekorotlarna omfattar i dag drygt 300 tjänster, varav ca 250 är polistjänster. En utvärdering av verksamheten visar att en fjärdedel av personalresurserna används för utredning av andra brott än ekobrott, vilket motsvarar drygt 60

polismanstjänster. Även inom rikskriminalens ekorolel ägnas en stor resursandel åt utredning av andra brott.

Mot denna bakgrund kan vi i centerpartiet inte finna del motiverat att nu ytterligare förstärka ekorotlarna. 1 stället bör arbetet ha inriktningen att hela den personalresurs som finns på de regionala ekorotlarna och på rikskriminalens ekorolel verkligen arbetar för att bekämpa ekobrottsligheten. Detta ger ett faktiskt resurstillskott till arbetet som är betydligt större än det som regeringen nu har föreslagit.

Fru talman! På regeringens uppdrag har rikspolisstyrelsen arbetat fram ett förslag till en omfördelning av polismanstjänster. Förslaget är för närvarande föremål för remissförfarande.

Totalt omfattar utredningen en flyttning till storstadsdistrikten av ca 350 polistjänster från såväl avfolkningsområden som mindre och medelstora tätorter. Centerpartiet kan inte acceptera ett sådant förslag.

Situationen är den alt många av de mindre polisdistrikten redan i dag har svårigheter när det gäller att planera verksamheten i enlighet med gällande arbetsmarknadslagar. De små polisdistrikten omfattar avsevärda geografiska områden. Som exempel på den prekära personalsituationen kan näranas Svegs polisdistrikt, som har 21 polistjänster och omfattar hela landskapet Härjedalen. För att möjliggöra en bemanning i enlighet med gällande lagar och med hänsyn tagen till regler om arbetstid m.m.. tvingades regeringen att tillåta Svegs polisdistrikt ytterligare övertidstimmar i förhållande till budgeten.

Kombinationen av stora geografiska områden och få polismanstjänster gör alt sårbarheten i de små polisdistrikten är mycket stor.

De mindre och medelstora tätorterna har hittills haft en broltsutveckling som varit mindre alarmerande än storstadsområdenas. En omfördelning av personalresurser i den storleksordning som diskuteras innebär dock för vissa regioner en oacceptabel nfiinskning av tillgänglig personal - del rör sig om en minskning i storleksordningen 10 %.

Förslaget har utsatts för en omfattande kritik - inte minst här i riksdagen, där samtliga partier i ett stort antal motioner till årets riksmöte kritiserar förslaget.

Vi i centerpartiet vill lösa storstadsregionernas prekära situation genom att i stället tillskapa nya tjänster. Vi föreslår därför ett program som innebär att det under en treårsperiod inrättas 350 nya tjänster som skall komma storstadsregionerna till del. Därmed tillgodoser vi också de önskemål som samtliga partier fört fram i motioner till årets riksmöte.

Jag utgår från att de socialdemokrater, folkpartister och moderater som i motioner har avvisat förslaget till omfördelningar nu står fast vid sin uppfattning och stöder centerns reservation på delta område.

Kvarterspolisverksamheten har nu varit i gång i tio år. Av de totalt 16 400 polismän som finns arbetar 300-400 som kvarters- och områdespoliser. Verksamheten möter stor uppskattning hos allmänheten. Men organisationen är sårbar och behandlas ibland av den övriga polisverksamheten som en resurs som kan nyttjas för annat arbete. Det är särskilt vanligt sommarlid. I många områden tvingas kvarterspoliserna därför att acceptera en ryckighet i sill arbete som är till men främst för kontinuiteten. Problemen med

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Polisväsendetm. rn.

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Polisväsendet m. m.

sommarkommenderingarna har accentuerats under de senaste åren och de är en konsekvens av den minskade rekryteringen av polisaspiranter.

Kvarterspolisverksamheten utgör en oerhört värdefull del av polisens arbete. Här måste det bli förbättringar.

Vi i centerpartiet tycker att det är fel att kvarterspolisen i många fall behandlas styvmoderligt.

Låt mig, fru talman, avslutningsvis uttrycka min tillfredsställelse över det
tillkännagivande som utskottet gör till regeringen om situationen när det
gäller polisens lokalförhållanden. ,. ,

Under ett stort antal år har det varje år väckts en mängd motioner här i riksdagen med förslag till upprustning och nybyggnad av polishus och andra lokaler för polisens verksamhet på olika orter i landet. Det finns många exempel på klart undermåliga lokaler som försvårar och förhindrar ett effektivt arbete och som också är mycket dåliga ur arbetsmiljösynpunkt. Det är därför positivt att utskottet nu har kunnat enas om att av regeringen beställa en flerårsplan, där man skall redovisa åtgärder för att komma till rätta med dessa problem.

Fru talman! Med hänvisning till vad jag nu har anfört ber jag att få yrka bifall till reservationerna 1, 3, 4, 5 och 6 i det betänkande som vi nu diskuterar.

Anf. 16 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Fru talman! I föreliggande betänkande behandlas frågan om anslag till polisväsendet och i samband härmed ett antal motioner som rör polisen. Innan jag går in på de reservationer som är fogade till betänkandet, skall jag säga något mera allmänt om polisverksamheten.

Polisväsendet har under de senaste två åren varit föremål för omfattande reformer. Det är,reformer som har syftat till en decentralisering och en demokratisering av polisverksamheten. Det är nu lokala och regionala organ som själva bestämmer om sin verksamhet med utgångspunkt i de egna behoven. Statsmakterna anger enbart de grundläggande prioriteringarna. De lokala polisstyrelsernas inflytande har väsentligen stärkts, vilket har stor betydelse för medborgarinflytandet över polisen.

Polisberedningen, som har haft att förebereda reformen, överlämnade 1985 sitt slutbetänkande. I betänkandet behandlas frågan om inriktningen av polisarbetet. Det är ett viktigt betänkande, som på olika sätt markerar vikten av en polisverksamhet förankrad hos allmänheten.

Beredningen för fram tre principer för polisarbetet: för det första ett ökat samspel mellan polis och allmänhet, främst när det gäller det brottsförebyggande arbetet, för det andra en ökad inriktning på ett servicetänkande, som på ett helt annat sätt måste bli avgörande i polisarbetet - det gäller särskilt att ge råd och stöd åt franiför allt personer som drabbas av brott - och för det tredje en polis som är synlig, vilket innebär att den utåtriktade och kontaktskapande verksamheten måste få en framträdande roll. Polismän med områdesansvar och en tjänst som bygger på fotpatrullering,ger större allmänpreventiv effekt.

Fru talman! Under de senaste månaderna har polisen stundtals varit utsatt för hård kritik. Låt mig här göra den deklarationen att polisen i detta land i

allmänhet är utomordentligt bra. Det är en polis som gör ett effektivt, engagerat och omdömesgillt arbete. Jag -tror också alt man kan säga alt polisen i allmänhet har ett starkt förtroende bland medborgarna.

Det är därför, för att bevara det förtroendet, naturligtvis av utomordenligt stor vikt att det sker bestämda ingripanden och avståndstaganden när enskilda polismän inte förstår alt leva upp till del goda omdöme som präglar svenskt polisväsende i allmänhet.

Så till reservationerna, och först reservation 1, som rör antalet polisaspiranter. ■

' När man diskuterar frågan pm antagningen av polisaspiranter måste man komma ihåg all hålla isär den frågan och frågan om antalet polismanstjänster inom polisväsendet. Den senare frågan skall i vanlig ordning regleras genom nytillskott av tjärister.

Frågan om hur många polisaspiranter som bör antas under nästa budgetår är i. huvudsak beroende av två faktorer. Den första gäller storleken pä avgångarna från befintliga tjänster, dvs. hur många polismän som slutar på grund av pensionering eller av andra orsaker. Den andra faktorn rör tillgången på polismän utanför-tjänstetablån, dvs. hur många extra polisrnän det finns som ännu inte har fått någon tjänst.

För närvarande finns det ca 16 000 polismanstjänsler i landet. Enligt den prognos för avgångar under de närmaste åren som rikspolisstyrelsen har redovisat i sin senaste anslagsframställning kommer antalet poliser som slutar sin tjänst att uppgå till ca 300 per år: Del skall tilläggas att rikspolisstyrelsen i flera tidigare anslagsframställningar har överskattat avgångarna från poliskåren.

Det finns samtidigt drygt 1 300 polismän utanför Ijänstetablån. Antalet har varit i stort sett oförändrat de senaste åren. Av de befintliga tjänsterna är ca 400 vakanta, en siffra som är svår att minska, eftersom den i stort motsvarar omsättningsvakanserna inom kåren.

Det är mot den här bakgrunden som man skall se ulskotismajorilelens förslag om en aspiranfantagning på 150 personer för nästa budgetår. Reservanternas önskemål om en antagning av 460 aspiranter skulle komma att leda till att antalet polismän utanför tjänstelablän skulle bli avsevärt större än vad som kan anses sakligt motiverat. Utskottet har vid flera tillfällen understrukit att del skall finnas en hygglig överensstämmelse med antalet tjänster och antalet tillgängliga polismän.

1 är har de borgerliga pariierna i en reservation lyckats ena sig om antagningen av polisaspiranter. Moderaterna har uppenbarligen fått bestämma antalet, centern och folkpartiet har anslutit sig. 460 anses vara en acceptabel siffra för de borgerliga. Förra året vid den här tiden föreslog folkpartiet 200 som en acceptabel siffra och centern 300. Moderaterna har envist hållit fast vid 460.

I två reservationer yrkas på fler polismanstjänster. I den moderata reservationen krävs 75 nya tjänster samt att de 20 tjänster som enligt regeringens förslag är avsedda för all bekämpa ekobrott skall användas till att bekämpa våldsbrottsligheten. I centerns reservation yrkas på 100 nya tjänster som bör inrättas i storstadsområdena. Regeringens och utskottsmajoriietens förslag innebär alt två prioriterade områden tillförs nya tjänster: 50

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Polisväsendet/n./n.

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Polisväsendet tn. tn.

tjänster som polisassistenter för bekämpande av våldsbrott och 20 tjänster som inspektörer för att bekämpa ekobrottslighet. Några större skillnader i fråga om antalet nya tjänster är det således inte mellan majoriteten och reservanterna.

Moderaternas ovilja att öka antalet tjänster för bekämpning av ekobrottsligheten känner vi igen. Det är bara att konstatera att ekobrottsligheten inte är något prioriterat område för moderaterna. Efter Karin Ahrlands anförande kan man konstatera att även folkpartiet inte känner så varmt för åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten.

I det här sammanhanget vill jag säga till Elving Andersson att man naturligtvis kan ha olika uppfattning om den utvärdering som har gjorts om polisens och ekorotlarnas insatser mot den ekonomiska brottsligheten. Jag är av den uppfattningen att polisen och ekorotlarna har gjort ett mycket bra jobb när det gäller att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Sedan är det en annan sak att ekorotlarna fick ta med sig många ärenden från bedrägeri-rotlarna - som de så att säga ärvde - och som de ännu inte har betat av. Men ekorotlarna har fyllt sin funktion på ett utomordentligt bra sätt. Det visar den utvärdering som brottsförebyggande rådet har gjort.

Några ord om centerreservationen och fördelningen mellan olika polismyndigheter. Göran Ericsson berörde det också i sitt anförande. Till Göran Ericsson vill jag säga att jag tycker man skall hälla sig till det faktiska läget. Rikspolisstyrelsen påpekade i ett par anslagsframställningar att någon genomgripande översyn av polispersonalens fördelning mellan olika polismyndigheter inte hade skett sedan 1965. I sin anslagsframställan 1986/1987 framhöll rikspolisstyrelsen att det var angeläget att en sådan översyn kom till stånd. Det var de propåerna som föranledde regeringen att begära en sådan översyn hos rikspolisstyrelsen. Jag tycker kanske inte att det är så särskilt konstigt att den blir gjord, eftersomdel inte hade skett någon översyn sedan 1965. Det är sakläget, Göran Ericsson.

Beträffande detta att riksdagen skall uttala sig i frågan om fördelningen vill jag bara säga till Elving Andersson att riksdagen 1981 i politisk enighet fattade ett principbeslut om den lokala polisorganisationen. Innebörden av detta beslut var bl.a. att regeringen skulle besluta om fördelningen av polismanstjänster mellan de olika polismyndigheterna och basorganisationen. Beslutet bekräftades 1985 under enighet här i kammaren. Inte protesterade centerns talesman dä.

Så några ord om reservationen om kvarterspolisverksamheten. Även den frågan har vi behandlat under tidigare år, och vi har dä liksom nu varit eniga om att kvarterspolisverksamheten är ett viktigt inslag i det löpande polisarbetet. Jag vill äter framhålla att den nya polisorganisationen ger utrymme för polismyndigheterna att själva bestämma inriktningen av polisverksamheten, exempelvis genom ökad användning av kvarterspoliser. Det betänkande som polisberedningen har lagt fram och som jag nämnde om i min inledning visar också att det är den inriktningen av polisarbetet som det finns ganska hygglig politisk enighet om. Jag yrkar därför avslag på den reservationen och på övriga reservationer som är fogade till betänkandet.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag också uttrycka min uppskattning över att utskottet kunnat enas om tvä viktiga ställningstaganden.

Det ena är alt man gör ett tillkännagivande till regeringen om en plan för byggande av polishus. Det är inte på något vis så att de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet har fått lägga sig för borgerliga propåer i den här riktningen, utan tillkännagivandet tillkom snarare på socialdemokratiskt initiativ i utskottet. Utskottet ser i enighet utomordentligt allvarligt på de otillfredsställande lokalförhållandena för polisverksamheten. Det är mycket betydelsefullt att regeringen snabbt utarbetar en plan för hur läget skall kunna förbättras när det gäller polisens lokalfrågor.

Det andra är att vi nu i enighet gör ett uttalande om resurserna och arbetet vid särskilt allvarliga händelser. Utskottet avstyrker en motion med krav på en särskild fristående specialstyrka för dessa uppgifter. Det är självklart all vi måste ha en polis som har resurser, möjligheter och utbildning för att möta allvarliga händelser och incidenter, men det bör ske genom en verksamhet som är integrerad i den ordinarie polisverksamheten. Här har vi kunnat ena oss om ett uttalande i utskottsbetänkandet, även om det föreligger ett särskilt yttrande från moderaterna. Jag kunde dock inte höra att Göran Ericsson berörde det i sitt anförande.

Herr talman! Med dessa ord vill jag yrka avslag på samtliga reservationer och bifall till utskottets hemställan.

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Polisväsendetm. tn.

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar,

Anf. 17 KARIN AHRLAND (fp):

Herr talman! Myckel kort: Lars-Erik Lövdén har uppehållit sig vid den vanliga sifferexercisen fram och tillbaka om polistjänster och polisaspiranter. Det väsentliga är faktiskt att garantera att det finns utbildade polismän när de behövs och när tjänsterna skall fyllas ut. Men vi måste självfallet också ständigt räkna med att en del tjänster är tomraa på grund av omsättningen -som Lars-Erik Lövdén säger. Det är inte det frågan gäller. Den här debatten rör sig om huruvida vi skall utbilda poliser så att det finns tillräckligt många i framtiden.

Lars-Erik Lövdén var irriterad över den borgerliga enigheten i frågan. Jag kan bara svara att folkpartiet har lyckats skaffa fram pengar i år, och då är det en fullständig självklarhet att vi ställer upp. Vi hade gärna gjort det förra året om vi hade haft pengarna. Lars-Erik Lövdén är välkommen in i enigheten och får gärna rösta på våra pengar, för det handlar om framtiden.

Vi har inte på något sätt velat hindra ett bekämpande av ekobrottsligheten, men i detta fall har varken socialdemokraterna eller folkpartiet lyckats skaffa fram hur mycket pengar som helst till nya tjänster. Vi står i en valsituation och då tycker vi i folkpartiet att det är viktigare att skydda individen än att skydda kolleklivet.

Anf. 18 GÖRAN ERICSSON (m):

Herr talman! Det var gripande att höra Lars-Erik Lövdéns inlägg. Han började med att tala om synliga poliser, poliser som patrullerar omkring bland befolkningen och är snälla farbröder. Dessa poliser finns inte i socialdemokratins Sverige och de kommer heller aldrig att finnas, eftersom

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Polisväsendetm. m.

de är upptagna av att hålla polisstationen öppen sä gott del nu går.

. Så redovisar Lars-Erik Lövdén en teknik som regeringen använder när det gäller ökningen av antalet platser vid polisskolan. Man har dä ett faktiskt antal poliser, och det antalet har legat stilla i rätt många år nu, medan vi.här i riksdagen har stiftat den ena lagen efter den andra, och det är som bekant polisens uppgift att se till att de efterlevs. Man har också för många poliser för antalet tjänster - något tusental. Då väljer regeringen icke all öka antalet tjänster och se till att de poliser som ännu inte har tjänster får sådana, utan då väljer regeringen att dra ned antalet polismän. Jag tycker det vore uppfriskande och välgörande för den här debatten om socialdemokratins företrädare här, Lars-Erik Lövdén, från talarstolen talade oni för svenska folkel alt socialdemokraterna väljer all dra ned antalet poliser - det är vad man gör.

Vi på den borgerliga kanten vill, precis som Karin Ahrland sade, gå den andra vägen. Det som ett ögonblick överraskade mig, herr talman, var att socialdemokratin, i strid mot hela den samlade arbetarrörelsens inställning, väljer all därutöver försöka få folk att arbeta övertid för all klara tjänsten -inte kommande pucklar i tjänstgöringen. Jag redovisade i mitt anförande, herr talman, att det 1985/86 fullgjordes övertid motsvarande 800 polisman-natjänster. Det finns alltså ett behov.

Sedan ondgjorde sig Lars-Erik Lövdén över alt vi inte ställer upip på bekämpningen av ekobrottsligheten. Jag delar Karin Ahrlands uppfattning även i den frågan: Kan vi icke erbjuda en grundläggande trygghet på galor och torg är det en förslahandsuppgifl att åstadkomma det. Ekobrotten kan vi börja utreda när vi har klarat av den.

Anf. 19 ELVING ANDERSSON (c):

Herr talman! När det gäller antalet polismanstjänster och antalet aspiranter kan man naturligtvis, som Lars-Erik Lövdén gjorde, redovisa en massa siffror och använda teoretiska beräkningsmodeller. Men vi måste trots allt se till verkligheten, vi måste se till hurdet ser ul ute i de enskilda polisdistrikten, där det många gånger fattas personal. När ulskotfei har varit ute pä studieresor, och även vid andra kontakter vi har haft med polisen, har del överallt redovisats att man har personalbrist. För det talar också de siffror jag nämnde; vi hårde facto 1 OOOfärre tjänster i dag än vad vi hade 1975, om man tar hänsyn till effekterna av bl. a. ledighetslagar och arbetstidsförkortningar.

På många polisdistrikt är i dag situationen den alt det inte finns vikarier alt ■ sätta in när ordinarie tjänsteinnehavare vill ha tjänstledighet för studier eller fackliga uppdrag eller föräldraledighet. Del fallas folk all sätta in som ersättare, och det gör alt verksamheten hallar betänkligt. Jag tycker det vore bra om vi kunde vara överens om all det är verkligheten i polisdistrikten, hur del ser ut ute på fältet, som skall vara avgörande när vi gör de här bedömningarna.

Lars-Erik Lövdén sade all del i år är moderaterna som har bestämt antalet aspiranter som skall tas in på polishögskolan - centern och folkpartiet har följt med. Del förhåller sig inte riktigt på det sättet. Om Lars-Erik Lövdén hade besvärat sig med all läsa rikspolisstyrelsens petita hade han känt igen -siffran'460 polisaspiranter - det är del antal rikspolisstyrelsen anser behöver

tas in till polishögskolan i år för att man skall kunna klara personalsituationen.

När det sedan gäller antalet nya tjänster - socialdemokraterna föreslår 70, och yi föreslår 100 - och deras arbetsinriktning säger Lars-Erik Lövdén att vårt förslag inte innebär någon större skillnad. Jo, det gör det faktiskt. Med socialdemokraternas förslag blir det 50 nya tjänster för att bekämpa våldsbrottsligheten. Med centerns förslag blir det dubbelt så många; del blir 100 nya tjänster för att bekämpa våldsbrottsligheten i storstadsregionerna. Det är en betydande skillnad, och den är dessutom mycket väl motiverad.

När det sedan gäller ekorotlarna håller jag med Lars-Erik Lövdén om att dessa gör ett bra arbete. Min kritik inriktar sig inte på deras sätt all sköta sina uppgifter utan mot hur man styr deras resurser. Det har vid utvärderingen visat sig att 25 % av de resurser som ekorotlarna har använts för arbete med annan brottslighet än ekobrottsligheten. Jag tycker att vi skall se till att ekorotlarna i första hand får möjlighet att jobba med de uppgifter som de i första hand är satta att sköta. Då får vi resursförstärkningar även för bekämpning av ekobrotten, och det är viktigt att så sker.

Vad beträffar fördelningen av de 350 tjänster som man nu vill flytta om från små landsbygds- och mindre tätortsdistrikt till storstadsdistrikten säger Lars-Erik Lövdén att detta är något som riksdagen inte skall lägga sig i, eftersom vi tidigare har fattat principbeslut om detta. Det är i och för sig riktigt att det finns ett sådant principbeslut om vissa frågor om fördelningen mellan polisdistrikten. Men vi vill av två skäl ändå här i riksdagen ta upp denna omfördelning.

För det första gäller det en mycket stor och radikal omorganisation, som knappast kan anses ha varit med i bilden när vi fattade det förra beslutet, som mera avsåg deh normala löpande omfördelningen mellan polisdistrikten. För det andra vill vi inom centern inte lösa personalfrågorna i storstadsornrådena genom en omfördelning utan i stället genom tillskapande av nya tjänster, varvid de små distrikten får behålla sina tjänster och nya tjänster tillförs storstadsregionerna för lösande av dessa problem. Tillskapandet av nya tjänster är, Lars-Erik Lövdén, en fråga för riksdagen. Man kan därför inte sopa denna fråga under mattan och säga att den inte skall behandlas i riksdagen. Riksdagen skall behandla denna fråga.

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Polisväse/xdet/7i. /n.

Anf. 20 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Herr talman! Jo, Elving Andersson, jag känner igen siffran 460 från rikspolisstyrelsens anslagsframställan. Jag vill erinra mig all del var ungefär samma storlek på anslagsframställningen för ett år sedan, men då ställde sig Elving Andersson inte bakom rikspolisstyrelsens begäran. I år har han accepterat moderaternas linje om'460 platser. Till skillnad från centern är moderaterna konsekventa och har hela tiden hävdat alt intagningen skall avse 460 platser.

Än en gång något om polisresurserna. Av framför allt Göran Ericssons inlägg kan man få uppfattningen all del är utomordentligt dåligt ställt med polisresurser i vårt land. men så är ingalunda fallet. Sedan förstatligandet 1965 har vi haft en 40-procentig ökning av antalet polismanstjänster. Vi har i dag ca 16 000 poliser i landet.

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Polisväsendetm. m.

Vi har också, till skillnad från vad en del av talarna här har hävdat, fått ett betydligt bättre personalläge under de senaste tio åren. År 1975 fanns det 1 800 vakanser inom poliskåren. Antalet är nu nere 1400, Dessutom-och del är skälet till att intagningen till aspirantutbildningen är lägre - finns det 1 300 färdigutbildade poliser som inte har erhållit tjänst.

Detta är fakta, Göran Ericsson och andra som hävdar att del är så uselt ställt när det gäller antalet poliser i vårt land. Jag kan på goda grunder hävda att vi i dag har ett väsentligt bättre personalläge än vi hade 1975,

Jag vill i polemik med Karin Ahrland säga att om man vill öka antalet poliser i vårt land skall det i så fall inte ske via en ökad intagning till polisutbildningen utan genom att man kraftigt ökar antalet polistjänster. Det kan inte vara rim och reson att det finns en stor diskrepans mellan antalet polistjänster och antalet poliser ute i organisationen.

Jag vill vidare erinra om vad vi i utskottsbetänkandet skriver om den framtida intagningen av polisaspiranter. Det pågår med anledning av polisberedningens betänkande ett arbete inom departementet med all se över frågor som har att göra med intagningen av polisaspiranter. Det arbetet far naturligtvis drivas vidare och bör redovisas för riksdagen. De överväganden som kan föranledas av polisberedningens förslag om aspirantintagningen får självfallet också bli styrande för intagningen under komraande budgetår.

Det är ett uttalande som utskottet gör, och vi får ju möjlighet att komma tillbaka till frågan om aspirantintagningarna för de budgetår som följer.

Sedan än en gång bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten. Göran Ericsson gav uttryck för sitt partis synsätt, att del inte är särskilt viktigt att bekämpa den ekonomiska brottsligheten, och det gjorde också Karin Ahrland för folkpartiets del.

Jag tycker att det är utomordentligt viktigt all bekämpa den ekonomiska brottsligheten och då inte enbart av ekonomiska skäl. Det är naturligtvis ell skäl att den ekonomiska brottsligheten har en väldig omfattning och slår hårt mot samhällsekonomin. Ett annat skäl är all enskilda drabbas av den ekonomiska brottsligheten.

Jag har kommit i kontakt med många små leverantörer, som är seriösa företagare och som lider väldigt hårt av all det finns en ekonomisk brottslighet där man fifflar med mervärdeskall, arbetsgivaravgifter och liknande, vilket gör att de seriösa småförelagarna har svårt att konkurrera.

Detta är en allvarlig form av brottslighet som jag tycker all man skall se upp med. Det borde kanske också Göran Ericsson göra utifrån moderaternas utgångspunkter.

Jag tycker att det är en rimlig fördelning att del nu sker en förstärkning med 20 tjänster i ekorotlarna. Som jag sade. har utvärderingarna visat att ekorotlarna är effektiva. Alt de så alt säga har fått ärva vissa ärenden från bedrägerirotlarna - de som tillträtt tjänster inom ekorollarna har tagit ärendena med sig - är en annan sak, men de har sannerligen Inte brist på arbetsuppgifter när det gäller att komma ål den ekonomiska brottsligheten.

Anf. 21 GÖRAN ERICSSON (m);

Herr talman! Lars-Erik Lövdéns taktfullhel bjuder honom att naturligtvis inte säga att regeringen drar ner antalet poliser.

Det är två saker jag frågar mig. Den ena är vilket skäl det möjligen kan vara som leder rikspolisstyrelsen fram till ett äskande om 460 nya aspiranter. Det kan ju inte vara så att man sitter och kastar tärning eller gissar. Det finns naturligtvis en grund för det, och grunden är att.svensk polis inte skall bli mindre personalmässigl och svagare.

Så säger Lars-Erik Lövdén att det är inte sä illa. Det har skett en 40-procenlig ökning, och så tar han till en tillräckligt lång tidsperiod så att procentsatsen skall bli imponerande. De som hör det här tycker ju att det är alldeles förfärligt så många poliser vi har.

Men samtidigt - och det sade jag i min förra replik - har vi i denna kammare också stiftat lagar och krävt att polisen skall ägna sig särskilt åt alla redan stiftade lagar, vilket har lett till att polisen fått mer att göra.

Stockholms polisdistrikt förbrukade samtliga sina filldelade överiidsfim-mar för budgetåret 1986/87 på tre månader. Det innebär inte att man tar in alla poliser och sätter dem på en parkbänk och låter dem sitta där, utan de har naturligtvis slitit alldeles otroligt för att klara verksamheten i polisdistriktet. Den har icke kunnat klaras utan att man har måst ianspråkta hela övertidskvoten på tre månader, och sedan får man gå på dispens.

År det, Lars-Erik Lövdén, en politik som bär arbetarrörelsens prägel, att ha en sådan personalbemanning att människor för att klara verksamheten tvingas arbeta övertid på detta sätt? Att det är en styggelse tycker jag att vi borde kunna vara överens om.

När det så gäller bekämpning av ekobrotten har vi moderater aldrig sagt att det är en verksamhet som inte är viktig. Men vi har sagt - jag sade det också i min förra replik - att om svensk polis har en sådan styrka att människor inte kan gå trygga på gator och torg och känna trygghet i detta samhälle, då får man ägna sig åt det först. När man har klarat det, tycker jag att det finns starka skäl att verkligen slå till mot ekobrotten, ty de är, precis som Lars-Erik Lövdén sade, en styggelse och de snedvrider branscher och konkurrensförhållanden.

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Polisväsendet m. //i.

Anf. 22 KARIN AHRLAND (fp);

Herr talman! Mycket kort om polisaspiranterna. Vad del handlarom äratt vi inte vill öka antalet obesatta tjänster i framtiden. Jag är förvånad över Lars-Erik Löwdéns argumentation här. Menar han all ifall han hade pengarna tillgängliga skulle han inte vilja utbilda fler polisaspiranter? Tycker han inte att del vore bra ifall vi kunde utbilda fler?

Det låter nästan som om Lars-Erik Löwdén är på väg au medge del när han säger att han ett framlida år kan länka sig komma tillhaka till frågan i anledning av budgetpropositionen. Jag säger: Myckel välkommen i del gäng som vill utbilda fler polisaspiranter.

Sedan har vi hört den vanliga upprepningen om folkpartiets inställning till ekobrottsligheten. Jag vill bara säga all vi inte tycker bättre eller sämre om ekobrottslingar därför att Lars-Erik Löwdén ständigt upprepar sina påståenden. Jag skulle kunna kvittera genom alt fråga: Bryr sig socialdemokratin inte ell dugg om våldsbrotten? Men det håller jag mig för god för all fråga.'

3 Riksdagens protokoll 1986/87:114-116

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Polisväsendet m. m.

Anf. 23 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Herr talman! Jag tyckte jag hörde Karin Ahrland säga: Vad folkpartiet vill är att inte öka antalet obesatta tjänster.

Det är väl ingen risk att antalet obesatta tjänster skall öka till följd av regeringens förslag. Det finns i dag 400 vakanta tjänster inom polisväsendet och 1 300 polismän som inte har tjänst inom polisväsendet. Säinte tror jag att regeringens förslag om intagning med 150 aspiranter skulle leda till ell ökat antal obesatta tjänster.

Vad det gäller är om det skall vara någon rimlig proportion mellan antalet polismän och antalet polistjänster i detta land. Ert förslag leder till att antalet poliser som inte har någon tjänst kommeratl öka framöver. Det är därför vi inte accepterar förslaget om intagning av polisaspiranter för nästa budgetår.

Bara en kort replik till om ekobrottsligheten. Göran Ericsson: Intresset från moderaterna när det gäller den ekonomiska brottsligheten har väl inte varit helt översvallande här i kamriiaren de senaste åren. Jag kan inte erinra mig hur många av de förslag som ekokommissionen framlagt som ni biträdde när vi hade den debatten här i kamniaren, men inte var det särskilt mänga. Det var ett fåtal av de förslag som lades fram som ni kunde acceptera. Den stora merparten av de initiativ socialdemokratin tagit i syfte att begränsa och bekämpa den ekonomiska brottsligheten har moderaterna bestämt och konsekvent gått emot.

Anf. 24 KARIN AHRLAND (fp):

Herr talman! Jag talar först och främst om framliden. Jag fick inget svar från Lars-Erik Lövdén huruvida han tyckte det var bra med ytterligare utbildning eller inte.

Jag beklagar om jag använde fel uttryck i hastigheten. Vad jag menar är alltså polismän i tjänstgöring.

Anf. 25 GÖRAN ERICSSON (m):

Herr talman! Vi börjar nu nalkas den sena timmen i debatten, och jag vill göra ungefär denna sammanfattning: När vi från moderaterna, folkpartiet och centern säger att regeringen drar ner antalet poliser, omläses detta i Lars-Erik Lövdéns mun till alt man försöker åstadkomma bättre balans mellan antalet tjänster och antalet poliser.

Jag vill till kammarens protokoll göra detta förtydligande. Del är nämligen inte alla som förstår detta.

När del gäller insatserna mot ekobrottsligheten hade regeringen tillsatt en ekokommission. I den satte man in några stackars borgerliga människor som inte hade rösträtt i kommissionen utan skulle vara någon form av gisslan. Det gick alltså inte att föra till torgs vad vi ville ha sagt. När förslagen sedan kom var de i mänga fall oöverlagda och mindre bra. En del av dem var dessutom utformade på ett sådant sätt alt de komplicerade verksamheten för de redan ansträngda seriösa företagen. Däremot drabbades de oseriösa företagen niindre.

Det har således inte enbart varit fråga om ointresse, Lars-Erik Lövdén. ulan moderata samlingspartiet har vänt sig mot regeringens förslag ora

ekobrott därför att de skulle ha förhindrat ett riktigt tillslag mot ekobrotts-Ungarna, men försämrat situationen för de seriösa förelagen.

Anf. 26 ELVING ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag hade tänkt avstå från ytterligare inlägg i denna debatt, men efter att ha lyssnat.till Lars-Erik Lövdéns förklaringar kring situationen med polisaspiranter i förhållande till antalet ordinarie tjänster, känner jag mig ändå tvungen alt göra ell kort inlägg.

När Lars-Erik Lövdén säger att det finns ett ganska stort.antal extra ordinarie polismän som inte har någon egen tjänst, låter del som om dessa poliser inte har någonting att göra. Man får det intrycket när man lyssnar till Lövdén, även om han naturligtvis vet att del inte är sa.

Det är helt klart att samtliga polismän ute på distrikten, oavsett om de har en egen fast tjänst eller inte, har fullt upp att göra. Det finns ett mycket stort behov av dessa människor, även om de inte har någon fast tjänst. De behöver rycka in när de som har ordinarie tjänster skall ha ledighet för studier, för fackliga uppdrag, i samband med föräldraskap osv. Jag vill än en -gäng återkomma till vad jag tidigare harsagt om alt vi måste låta verkligheten styra planeringen. Vi måste se hur det ser ut ute på polisdistrikten.

Vi var t. ex. med justitieutskottet i vintras på besök hos polisen i Göteborg. Där, liksom pä alla andra platser vi har besökt, fick vi en redovisning om att det fattas folk. Man har inte folk att sälla in som ersättare vid ledigheter etc. Det är del som är den verkliga situationen, och den måste vi utgå ifrån när vi planerar verksamheten. Det är därför den här högre aspirantintagningen behövs.

ProL 1986/87:114 30 april 1987

Polisväsendetm. m.

Anf. 27 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Herr talman! Jag är naturligtvis väl medveten om att samtliga polismän i detta land har fullt upp att göra och gör ett bra arbete. Något annat är naturligtvis inte fallet. Men vad såväl jag som regeringen och utskottet här hävdat är alt det skall finnas en rimlig balans mellan antalet tjänster och antalet polismän i landet. Del tycker jag är ett mål som det finns anledning all sträva efter.

Sedan till Karin Ahrland. Hade Karin Ahrland läst budgetpropositionen hade hon uppfattat all regeringen vill ha en successiv ökning av polisaspirant-inlaget. Del föreslås en ökning från 150 till 430 på tre år. Del framgår av utskottets betänkande att den beredning som nu sker med utgångspunkt från' polisberedningens förslag om aspirantinlagning naturligtvis också får bli styrande för dimensioneringen av polisaspirantintagningen för del budgetår som följer på det budgetår vi nu har alt ta ställning till.

Sedan än en gång till Göran Ericsson om den ekonomiska brottsligheten. Del måste väl ändå anses vara något märkligt all moderaterna gäng efter gång går emot förslag som syftar till att bekämpa den ekonomiska brottsligheten.,Varje gång sådana förslag presenteras är moderaterna totalt ointresserade av att ställa upp. Hade moderaterna varit intresserade av den. ekonomiska brottsligheten, kunde man åtminstone begära att de presenterade egna förslag vid sidan av det gamla, alt sänka skattetrycket, som väl ingen egentligen tror på när del gäller att komina åt den ekonomiska broitslighe-

Prot. 1986/87:114 ten. Ni har ett manifesterat, grundläggande ointresse av att bekämpa den

30 april 1987

Vissa frågor rörande domstolsväsendet

ekonomiska brottsligheten. Del har framgått av debatten i denna kammare under de senare åren.

Anf. 28 STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Jag hörde nyss Lars-Erik Lövdén ifrågasätta moderaternas intresse för alla de förslag som Sven Heurgrens kommission har lagt fram. De flesta av dessa förslag har gått till näringsutskottet. Vi har gått emot de förslag som innebär ett ingrepp i näringsfriheten, dvs. förslag av innebörden att man skall införa etableringskontroll etc. Detta har ingenting med antalet poliser att göra.

Anf. 29 KARIN AHRLAND (fp):

Herr talman! Jag har inte begärt ordet för att replikera på Lars-Erik Lövdén och hans räkningar för framtiden utan bara för att föreslå att vi avslutar debatten. Vice ordföranden kan behöva en lugnare helgafton - han skall ju ut och försvara en hel del omöjliga saker i morgon också.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

9 § Föredrogs

justitieutskottets betänkande

1986/87:25 om anslag till domstolsväsendet (prop. 1986/87:100 delvis).

Tredje vice talmannen meddelade att debatten skulle vara gemensam för samtliga punkter.

Vissa frågor rörande domstolsväsendet

Anf. 30 BJÖRN KÖRLOF (m):

Herr talman! Precis som utskottets värderade ordförande säger är det Valborgsmässoafton, och vi skall inte dra ul alltför långt på liden. Dessutom behandlar detta betänkande frågor som kammaren har behandlat flera gånger tidigare, och argumenten är i stort sett desamma.

Jag vill börja med att säga att justitieutskottet naturligtvis noggrant följer utvecklingen och förhållandena inom domstolsväsendet. Utskottet har under innevarande riksmöte besökt flera domstolar och har klart för sig alt arbetsläget på många håll är niycket ansträngt.

All driva upp arbetstakten myckel hårt och all utan noggrann prövning införa modern teknik i rationaliseringssyfte är inom rättsväsendet, och särskilt inom domstolsväsendet, en farlig utveckling, framför allt ur rättssäkerhetssynpunkt. Domstolsväsendet i synnerhet kräver en lugn arbetstakt där domstolen får lid alt ordentligt värdera och bedöma de olika mål och ärenden som ligger framför den. Det är ytterst medborgarnas värn ur rättssäkerhetssynpunkt.

Ulskottsledamöterna skiljer sig ål i år, liksom många tidigare år, i vad gäller vissa frågor som gäller nämndemännen och specialdomstolarna. Nämndemannamedverkan i den dömande verksamheten har en lång tradition i vårt land, och det är viktigt att säga att del råder allmän enighet om principen om denna lekmannamedverkan i domstolarna. Vi skiljer oss åt när det gäller antalet nämndemän i domför sammansättning och när det gäller vissa frågor om omröstningsreglerna.

Med anledning av en del skriverier som har förevarit vill jag säga att moderata samlingspartiets ståndpunkt när det gäller denna fråga, efter ganska långa diskussioner och beslut på partistämman, är att en återgång bör ske till de regler som gällde före 1983, både i vad gäller antalet nämndemän och i vad gäller omröstningsreglerna. I den senare frågan får vi kanske anledning att återkomma vid en senare diskussion.

Skälen till att vi anser att man skall återgå till de tidigare reglerna ligger framför allt däri att vi är oroade över att bredden och mångsidigheten i fråga om lekmännens medverkan i domstolen kan undergrävas med det ringa antal lekmän som socialdemokratin fattade beslut om 1983. Motsvarande argument gäller naturligtvis också i länsrätt, där vi således också anser att den tidigare gällande ordningen bör återinföras.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 2 i utskottets betänkande och även till reservation 6 som gäller antalet nämndemän i länsrätt. Detta leder även fram till ell behov av större medel, vilket framgår av reservation 5, som jag också yrkar bifall till.

Specialdomstolarna har i flera år varit föremål för diskussion i utskottet. Det föreligger en borgerlig. enighet om all man bör minska antalet specialdomstolar och låta de allmänna domstolarna ta över mål och ärenden från specialdomstolarna. Det finns flera skäl till att varna för en utveckling mot allt fler specialdomstolar, eftersom detta ytterst drabbar de enskildas rättssäkerhet. Snarlika rättsliga frågor kan komma alt bedömas olika i specialdomslolar och i allmänna domstolar. Ordningen kan också komma att strida mot huvudprincipen all rättsskipningen skall vara lokalt förankrad och att den skall ske under medverkan av lekmän. Vad särskilt gäller domstolar och organ som är parissammansatta kan det ifrågasättas om dessa kan anses vara sä oavhängiga och opartiska som förutsätts i Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna.

Starka skäl talar alltså för att införa regler som gör att avgöranden inom domstolar och organ som gäller specialdomstolar i vanlig ordning kan prövas också av högre rätt, vilket för närvarande inte alltid är fallet. Det finns vidare anledning att överväga frågor om den lämpliga fördelningen av olika typer av målgrupper mellan de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Bara för någon vecka sedan framlade som bekant rättegångsutredningen förslag om att minska antalet specialdomstolar och försöka få in så många mål och ärendegrupper som möjligt under de allmänna domstolarna. Det finns därför anledning för oss att återkomma till frågan. Men för dagen, herr talman, vill jag yrka bifall till den gemensamma borgerliga reservationen nr 7 rörande specialdomstolarna.

Prot. 1986/87:114 30aprill987

Vissa frågor rörande domstolsväsendet

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Vissa frågor rörande domstolsväsendet

. Anf. 31 LARS SUNDIN (fp):

Herr talman! Till det betänkande som nu behandlas har vi folkpartister i
utskottet fogat tre reservationer, som jag yrkar bifall till. Del är reservatio
nerna 1, 3 och 7. , ,

Reservation 1 gäller delegering vid domstolarna. Den skall ses mot bakgrundavalt vi är oroliga över de mänga avhoppen från domarbanan. Del är avhopp som oroar inte minst ur rättssäkerhetssynpunkt. Föratt rättsskipningen skall fungera krävs ett tillräckligt antal domare av hög kvalitet som trivs med sitt arbete och som vill fortsätta med delta. Orsakerna till avhoppen är säkert många och av olika karaktär, och de måste undanröjas-undan för undan och på skilda sätt. Ett sätt skulle enligt folkpartiets mening vara alt delegera vissa mer eller mindre rutinmässiga men nog så vikliga arbetsuppgifter från domarna till annan personal vid domstolarna. En förutsättning för en sådan reform är naturligtvis att det finns välutbildad personal som kan ta hand om de här uppgifterna. Det är därför vi vill att domstolsverket skall fä i uppdrag alt utreda möjligheterna all inrätta s.k. kanslisitjänster, vilkas innehavare verket skulle ge en kvalificerad inlernulbildning.

Reservation 3 står vi folkpartister som sagt också bakom. Den handlar om det totala antalet nämndemän. 1983 års nämndemannareform har inneburit att nämndemännen inte tjänstgör sä ofta som före reformen. Detta är naturligtvis inte bra: lekmännen får en bristande rutin med allt vad det kan innebära av negativa konsekvenser för bl.a. rättssäkerheten. Justitieministern säger i budgetpropositionen att del kan bli nödvändigt att minska det totala antalet nämndemän för att öka de kvarvarande nämndemännens tjänstgöringsdagar. Del är logiskt, men vi anser ändå alt behandlingen av frågan om det totala antalet lekmannadomare skall anstå och att frågan skall prövas först då vi lar ställning till rältegångsulredningens arbete.

Reservation 7 slutligen gäller s. k. specialdomstolar. Vi folkpartister vill liksom de andra borgerliga ledamöterna i uiskotlel få till stånd en översyn i syfte att minska antalet specialdomstolar. Låt mig för säkerhels skull framhålla att det inte gäller all slå samman de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Det handlar i stället om t.ex. hyresnämnds- och bostadsdomstolsuppgifler, som enligt vår mening ulan vidare skulle kunna överföras till allmän domstol. Det handlar vidare om de s. k. ekodomslolarna, vilkas införande vi i folkpartiet var emot. All dessa domstolar av många skäl är onödiga visas inte minst av att ytterst få fall har förts fram till ekodomstolarna, sedan dessa tillkom. . Nej, herr talman, en översyn för att banta antalet specialdomslolar behövs därför att organisationen av rättsskipningen är svåröverskådlig och splittrad, vilket ytterst drabbar den enskilde och dennes rättssäkerhet. Det är också av utomordentligt intresse att bevara en bred kunskap och en allmän överblick hos domarna i de ordinära domstolarna. Del tjänar ytterst till att stärka rättssäkerheten för den enskilde medborgaren..

Jag yrkar än en gång bifall till reservationerna 1, 3 och 7.

Anf. 32 GUNILLA ANDRÉ (c):

Herr talman! Jag vill inledningvis citera förre generaldirektören i domstolsverket, Mats Börjesson, som har angett domstolarnas betydelse pä

följande sätt: "Domstolarnas förmåga att i ett snabbt, säkert och billigt förfarande, med skicklighet och känsla, absolut opartiskt träffa viktiga avgöranden, utgör en viktig grund för allmänhetens förtroende, inte bara för vårt rättsväsende, utan för tilltron till våra demokratiska institutioner över huvud taget."

Hur rättsskipningen skall vara anordnad är således en fråga av stor principiell och praktisk betydelse för människorna. Av särskild vikt är rättssäkerhetsaspekterna. Systemet får inte vara så svåröverskådligt och krångligt att den enskilde medborgaren redan därigenom riskerar rättsförluster.

Utgångspunkten för vår domstolsorganisation bör vara att de allmänna domstolarna skall ha en generell och saklig kompetens, i vilken inskränkningar bör ske när det är oundgängligen nödvändigt. Rättsskipningens kvalitet beror främst på domarnas kompetens. Domarutbildningen är därför av stor betydelse.

En annan huvudprincip är att rättsskipningen skall vara lokalt förankrad och ske under medverkan av ortens lekmän. En stark förankring bidrar bl. a. fill att dömandet kommer närmare människorna och kan ske under hänsynstagande till lokala förhållanden.

Ett stort antal specialdomstolar och domstolsliknande organ för särskilda sakområden har inrättats under senare är. Denna utveckling har.skett utan att vi vid något tillfälle tagit ställning till de övergripande principer som bör styra domstolsorganisationen. Praktiska synpunkter, ofta avgränsade till en smal sektor av rättsskipningen, har fått vara bestämmande för utformningen.

Därför har vi i dag ett ur organisatorisk synpunkt starkt splittrat domstolsväsende. För den enskilde är det lätt att gå vilse i floran av räitsinsatser, och även de som är inne i systemet har ibland svårt att hitta rätt.

Den nuvarande organisationen med en mängd specialdomslolar och domstolsliknande organ fyller inte de grundläggande krav som kan ställas. Från centerpartiets sida har vi tidigare, molionsledes, föreslagit att en översyn bör komma till stånd i syfte alt nedbringa antalet specialdomstolar och andra organ med rättsskipande uppgifter.

Vid utskottsbehandlingen fick vi av en remissopinion ett brett stöd för denna vår uppfattning. I år har vi därför återkommit med en motion i frågan. Glädjande rtog har vi nu fått med utskottets moderater och folkpartister på vår linje. 1 reservation nr 7 utvecklar vi vår uppfattning närmare, och jag yrkar således bifall till denna reservation,

1 juli 1983 ändrades formerna för lekmannamedverkan i tingsrätt m, m. Antalet nämndemän minskades från tidigare fem tiU tre i allmänna mål utom i mål för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år. Även omröstningsreglerna ändrades.

Domstolsverket har på regeringens uppdrag utvärderat effekterna av den minskade lekmannarepresentationen. Av utvärderingen framgår att tjänstgöringsfrekvensen för nämndemännen halverats från 1980 och till i dag. År 1980 var den genomsnittliga tjänstgöringsfrekvensen 11-20 dagar om året, och år 1985 tjänstgjorde nämndemännen i genomsnitt endast 6-10 dagar. Många nämndemän vill tjänstgöra oftare än nu, vilket är viktigt för att de skall kunna hålla sig å jour med verksamheten.

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Vissa frågor rörande domstolsväsendet

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Vissa frågor rörande domstolsväsendet

Av budgetpropositionen framgår all regeringen anser det rimligt att minska antalet nämndemän i en del domkretsar. Antalet nämndemän är i dag närmare 8 000, En minskning dithän all ijänslgöringsfrekvensen ökar till 11—20 dagar om året innebär att antalet lekmannarepresenlanler i de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna halveras.

Från centerpartiets sida avvisar vi en sådan utveckling. Enligt vår mening medför en sä kraftig reducering av nämndemannakåren risk för att allmänhetens möjligheter till påverkan av domstolsarbetet kraftigt försämras.

Jag yrkar således bifall till reservation nr 3.

Enligt centerpartiets mening är del viktigt att den verksamhet som bedrivs av Nämndemännens riksförbund, främst genom utgivandet av tidningen Nämndemannen, ges ett sådant stöd all det arbete som har anknytning till nämndemännens verksamhet kan bedrivas på ett meningsfullt sätt. Tidningen Nämndemannen, som är ett viktigt utbildnings- och informationsorgan för våra nämndemän, har en bekymmersam ekonomisk situation för närvarande.

Herr talman! Jag yrkar därmed bifall också till reservation nr 4.

Anf. 33 HELGE KLÖVER (s):

Herr talman! I delta betänkande, som behandlar medelstilldelningen till domstolarna, är utskottet i allt väsentligt enigt.

Vi kan konstatera att arbetsläget fortfarande är ansträngt vid de allmänna domstolarna. Anslaget till dessa harunder en följd av år varit föremål för kännbara nedskärningar, och uiskotlel har vid tidigare budgetbehandlingar framhållit att kravet på rättssäkerheten gör alt möjligheterna till rationaliseringar inom domstolsväsendet inte är obegränsade. Årets budget har medfört att man inom domstolsväsendet sluppil att tillämpa del generella besparingskravet enligt det s. k. huvudförslaget. Vi är i uiskotlel överens om uppfattningen att de medel som nu tilldelas skall göra det möjligt för de allmänna domstolarna att arbeta på ett tillfredsställande sätt.

Ett särskilt problem, som jag något vill beröra, är den i den allmänna debatten alltmer uppmärksammade frågan om rekryteringen till och avgångarna från domarbanan. I en rapport från domstolsverket har konstaterats att avhoppen från domarbanan har ökat kraftigt under senare år. Delta inger en viss oro, eftersom det är utomordentligt viktigt dels alt vi kan rekrytera goda jurister till domarbanan, dels att domaryrket anses vara så attraktivt all tillräckligt många kvalificerade jurister stannar kvar inom yrket.

Det är därför med tillfredsställelse vi läser i årets budget alt departementschefen ämnar föreslå regeringen alt utreda domarbanans utformning pä längre sikt i syfte att stärka domarkarriärens attraktionskraft.

Herr talman! Även om utskottet har varit i stort sett enigt har några reservationer fogals till belänkandet. En del av dem har tidigare diskuterats i kammaren.

I en reservation av folkpartiet föreslås alt domstolsverket skall få i uppdrag att utreda möjligheten all inrätta kanslisitjänster, vilkas innehavare kan överta enklare juristgöromål vid domstolarna: 1 utskotten är vi i stort sett överens om de grundläggande tankegångarna i den motion som ligger till grund för reservationen. Del är bara det att en försöksverksamhet om

delegering utöver vad tingsrättsinstruktionen medger pågår inom domstolarna. Enligt vad som hittills har kunnat utvärderas har erfarenheterna av denna verksamhet varit enbart goda. Vidare föreslås i en rapport från domstolsverket ytterligare delegering till biträden av vissa göromål. De här förslagen bereds för närvarande inom regeringskansliet. Utskottsmajoriteten anser därför att ett tillkännagivande till regeringen inte behövs.

Moderaterna har i ell par motioner tagit upp frågan om antalet nämndemän i tingsrättoch länsrätt och föreslår att samma regler som gällde före 1983 skall gälla både beträffande antalet nämndemän och beträffande omröstningsreglerna. Frågan har varit uppe till behandling i denna kammare vid varje riksmöte under de senaste åren. Sedan den senast diskuterades här har vi kunnat ta del av en undersökning som redovisas i en rapport från domstolsverket. Man kan inte av den utvärderingen dra slutsatsen all rättsskipningen blivit sämre. Varken överklagandefrekvensen eller ändringsfrekvensen har påverkats negativt.

Utskottsmajoriteten anser alt del finns skäl att avvakta vad rällegångsut-redningen, som aviserat sitt slutbetänkande till i vår, säger om domförhets-reglerna och antalet nämndemän.

I en reservation av folkpartiet och centern föreslås att det totala antalet nämndemän inte bör förändras.

Besluten om antalet nämndemän fattas enligt delegation av hovrätterna och kammarrätterna, med undantag för de tre största tingsrätterna och länsrätterna som själva kan bestämma antalet nämndemän. Det har konstaterats alt Ijänslgöringsfrekvensen för nämndemännen har blivit något mindre än vad som antogs frän början. Därför har departementschefen sagt att det på sina håll bör övervägas om inte antalet nämndemän behöver minskas inom vissa domkretsar. Det är viktigt att ijänslgöringslillfällena inte kommer alltför glest, eftersom det skulle kunna medföra att nämndemännen finner sill uppdrag niindre intressant.

Reservanterna tycks befara en kraftig reducering av nämndemannakåren. Del ärdet ju alls inte frågaom, ulan vad som anges i propositionen är attdet i allmänhet endast är niindre jämkningar som behöver göras. Och de skall göras domstol för domstol och ske i samråd med nämndemännen. Utskottsmajoriteten finner även här att syftet med motionen är tillgodosett med den skrivning som finns i betänkandet och som utskottsmajoriteten har ställt sig bakom.

Stöd till nämndemannaorganisationer tas upp i en reservation av centerns representanter i utskottet. Vi är överens om att det är viktigt att nämndemännen får information i för nämndemannauppdraget betydelsefulla frågor. Alt Nämndemännens riksförbunds verksamhet spelar en betydelsefull roll och att inte minst tidningen Nämndemannen är en bra och uppskattad informationskälla är vi naturligtvis överens om. Av de medel som domstolsverket disponerar för utbildning och information avsätts årligen ungefär 200 000 kr; Huvuddelen av delta belopp går till Nämndemännens riksförbund. I. årets budget har ifrågavarande anslagspost räknats upp med 500 000 kr. En del av detta belopp skall avsättas för nämndemannainformalion. studieresor m. m. Jag tycker att motionärernas önskemål i allt väsentligt är tillgodosett. Utskottsmajoriteten anser därför inte all del finns skäl att ge domstolsverket

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Vissa frågor rörande domstolsväsendet

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Vissa frågor rörande domstolsväsendet

någon ytterligare pekpinne, som reservanterna föreslår, i en fråga som redan är uppmärksammad.

Frågan om specialdomstolarna tas upp i en gemensam borgerlig reservation. Man vill ha en översyn av organisationen med syfte all ta bort en del ay specialdomstolarna. Den här frågan var föremål för en omfattande debatt för ungefär ett år sedan här i kammaren. I justitieutskottets betänkande nr 28 från förra året ges en fyllig redogörelse för vår domstolsorganisation.

I reservationen sägs att organisationen av vår rättsskipning ger intrycket av splittring, svåröverskådlighet och inkonsekvens. Det är enligt min mening en något onyanserad beskrivning av rättsskipningen i vårt land. Faktum är ju att det är behovet av särskild sakkunskap för rättsskipningen inom olika områden som motiverat inrättandet av speciella domstolar och särskilda organisatoriska enheter eller en koncentration av vissa mållyper till en eller flera domstolar med särskild sammansättning. Den utövade rättsskipningen har mestadels legat på hög kvalitativ nivå, och någon kritik har som regel inte varit befogad.

De i det här ärendet aktualiserade frågorna har antingen nyligen bedömts av statsmakterna eller är under övervägande. Det finns därför inte skäl för riksdagen att nu ge regeringen något tillkännagivande om behov av en allmän översyn av systemet med speciella domstolar. Men naturligtvis bör vi allteftersom frågor av det här slaget kommer upp till bedömning noga överväga behovet och lämpligheten av en särreglering. Det finns, tycker jag, skäl att erinra om att rättegångsutredningen, som lägger fram ett betänkande i vår, behandlar frågan om överförande av hyresprocessen till allmän domstol. Regeringen har också nyligen beslutat om en allmän översyn av reglerna för rättegång i arbetstvister. Bl. a. skall förslag lämnas om hur arbetsdomstolens framtida arbetsuppgifter och verksamhetsformer skall utformas. Nämnas bör också att domstolsverket påbörjat ett arbete med att utvärdera ordningen med de s. k. ekodomstolarna.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan och avslag på reservationerna.

Anf. 34 ALLAN EKSTRÖM (m):

Herr talman! Ett vårtecken så gott som något annat är alt jag från denna talarstol håller ett anförande till, förmån för fem nämndemän i lingsi-ätl,

Mina bundsförvanter har däremot växlat år frän år. Vid ell tillfälle stod hela borgerligheten samlad vid min sida. För ett år sedan återstod endast centerpartiet. I dag har detta parti svikit mig, men i gengäld har moderaterna slutit upp bakom mig, och det känns naturligtvis tillfredsställande och riktigt att mitt parti i denna fråga helhjärtat stöder ett återställande av den ordning som gällde fram till den 1 juli 1983,

Vad saken gäller, herr talman, är ju ingenting mindre frän rättsordningens synpunkt än att återge nämnden i tingsrätten dess egenskap och förmåga att spegla det allmänna rättsmedvetandet samt gängse värden och värderingar pä ett någorlunda allsidigt sätt. På nämndens storlek inverkar härutöver det förhållandet att nämnden skall kunna bidra till kontinuitet och likformighet i rättsskipningen. Senast i motion 1985/86:Ju403 och i kammardebatien förra året (prot. 1985/86:134 den 6 maj ,1986 anförande 45) utvecklade jag skälen

mera utförligt. Jag saknar anledning att nu upprepa vad jag då skrev och yttrade.

Jag har dock fått stöd från oväntat håll, nämligen av finansministern. I propositionen om ändringar i taxeringsorganisationen (1986/87:47) föreslogs tillskapande av skattenämnder, en sorts nämnd som skall utgöra ett slags efterföljare till taxeringsnämnden. Jag citerar ur propositionen (s. 124):

"När det gäller frågan om hur många förtroendevalda som skall kallas till varje sammanträde delar jag inte kommitténs uppfattning alt endast fyra lekmän skall kallas. I likhet med några kommittéledamöter och en del remissinstanser finner jag det lämpligare alt fem lekmän kallas. Därigenom ökas möjligheterna att ge nämnden en mer, allsidig sammansättning. Dessutom motverkas en alltför kraftig neddragning av den nuvarande förtroendemannaorganisationen,"

Riksdagen har, herr talman, enhälligt ställt sig bakom delta uttalande av finansministern. Jag vill självfallet understryka detta förhållande.

Varför, frågar jag mig, skall den nämnd som har befogenhet att döma i brottmål och i familjemål ha en sammansättning som är svagare än skattenämndens? Det firins anständigtvis inte några sådana skäl, Skatle-nämndens storlek bör alltså utgöra den minsta storleken för nämnden i tingsrätt. Antalet bör således vara fem. Försvaret av den olyckliga reformen börjar bli-alltmer ihåligt.

Med den gamla ordningen hade ordföranden alltid utslagsrösi vid lika röstetal i rätten. Nu råder den inskränkningen i denna regel alt om den ena meningen är lindrigare än den andra, vinner den lindrigare meningen. Delta förutsätter, som sagt, att meningarna kan graderas på angivet sätt. Villkorlig dom anses inte här vara lindrigare än fängelse - lät vara att detta i och för sig är besynnerligt. Del är mera klargörande och dessutom riktigare att beskriva skillnaden mellan de båda procedurreglerna på det sätt som jag nu har gjort än att, som ofta görs, tillgripa begreppen kollektiv och individuell rösträtt, vilka lätt för tanken helt fel.

Självfallet har- antalet nämndemän ingenting att skaffa med frågan om efter vilka principer domstolen fattar sina beslut. Den som är för fem nämndemän kan ju mycket väl vara förespråkare för ett bibehållande av dagerts omröstningsordning.

Den moderata reservationen är från denna synpunkt otillfredsställande, eftersom den kopplar samman de båda frågorna. Med fem nämndemän följer förordande av den gamla omröstningsordningen. Jag har därför hos kammarkansliet utverkat att reservationen i voleringshänseende spjälkas upp så, att frågan om antalet nämndemän kan avgöras för sig. Ingen skall med andra ord behöva avstå från att stödja reservationen beträffande den centrala frågan om antalet nämndemän av den anledningen alt han i så fall samtidigt ger förord för en återgång till de äldre procedurreglerna, som ju skiljer sig från dagens endast i brottmål där den ena meningen skall anses lindrigare än den andra.

För egen del kommer jag att stödja reservationen i vad angår antalet nämndemän - fallas bara annat -, däremot inte i fråga om omröstningsproceduren.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Vissa frågor rörande domstolsväsendet

Prot. 1986/87:114 lO § Föredrogs

30 april 1987 näringsutskottets betänkande

Tekoindustri ht k 1986/87:25 om tekoindustri och tekohandel (prop, 1986/87:100 delvis).

handel

Tekoindustri och tekohandel

Anf. 35 STEN SVENSSON (m):

Herr talman! En grundläggande förutsättning för en fungerande marknadsekonomi är den fria handeln över gränserna. Ett fritt internationellt utbyte av varor, tjänster och kapital leder till ökat välstånd för alla parter.

Från bl.a. dessa utgångspunkter är den svenska tekopolitiken förfelad. Den har inte lett till avsett syfte, vilket är alt skydda den inhemska tekoindustrin. Importen, totalt sett, har inte kunnat hållas tillbaka. Det förhåller sig snarare tvärtom, därför att importvarorna till stor del kommer från länder där några restriktioner inte gäller.

Det är en i grunden omoralisk inställning att vi i Sverige, samtidigt som vi med skattemedel stöder u-ländernas industriella utveckling, inte tillåter all deras industriprodukter säljs fritt. En ökad import frän dessa länder skulle endast marginellt drabba den svenska tekoindustrin. Det är troligen importen från andra industriländer som skulle minska mest, om restriktionerna togs bort. Vad vi i Sverige således nu gör är att vi begränsar importen frän lågprisländer, trots att denna import huvudsakligen omfattar varor som inte i någon större omfattning tillverkas i Sverige. U-ländernas utvecklingspotential ligger i en fungerande marknadsekonomi och i en fri internationell handel. Vårt ansvar för utvecklingen i de fattigaste länderna kräver att Sverige i sin handelspolitik på tekoområdet inte motverkar u-ländernas strävan att bygga upp sina ekonomier.

Importkvoterna drabbar således enbart konfektionen från de fattiga u-länder som Sverige annars säger sig vilja värna om. Genom EG-, EFTA-och GATF-avtal är tekoimporten från västvärlden befriad från handelshinder. De kvantitativa begränsningarna i kombination med tullavgifterna fördyrar väsentligt de tekovaror som säljs i Sverige. Restriktionerna anses, av de ekonomer som räknat på detta, fördyra barnfamiljernas klädkostnader med 1 000-1 500 kr. per år. En mer exakt beräkning kommer vi förhoppningsvis att få när SPK blir färdig med den utredning som regeringen har beställt och som man nyligen har satt i gång med,

Sveriges handelspolitik på tekoområdet är inte enbart dyr för konsumenterna utan den försvårar också i onödan svensk export. Flera av de länder som drabbas av våra importrestriktioner är samtidigt intressanta marknader för vår exportindustri.

Självfallet vill också dessa länder sälja till Sverige. För dem är givelvis teko en särskilt viktig exportvara - kanske i vissa fall den enda länkbara. När vi hindrar en sådan försäljning till Sverige är det ofrånkomligt att deras köp av svenska varor påverkas i motsvarande män.

Detta samband borde vara helt uppenbart för utrikesdepartementets handelsavdelning liksom också för finansdepartementet. Men industridepartementet fortsätter att försvara restriktionerna i kombination med en fortsatt

satsning pä sin selekliva industristödspolitik. Det är svårt all tro alt delta skulle bero på att man vill slå vakt om förelag som måste stödja sig på ett från utländsk synpunkt diskriminerande bidragssystem. Eller är det i själva verket så att man inte ser sambandet?

Argumenten mot lågprisimporten är så svaga att man försöker hålla liv i förlegade beredskapsaspekler för alt stärka sin argumentering, men då vill man inte inse att svenska folkets klädstandard är sådan all vi med befintliga plagg klarar en ganska lång avspärrning. Tekoindustrin kan dessutom förhållandevis lätt ställa om sin produktion till mer standardiserade plagg, som kan behövas under en avspärrning. En betydande produktionskapacitet är ju numera avsatt för en alltmer betydelsefull exportproduktion.

Att stora framgångar har nåtts på exportmarknaden visar all del finns åtskilliga svenska företag som bedriver en framgångsrik verksamhet. De har anpassat sin verksamhet till det höga kostnadsläget i Sverige och till marknadernas krav - såväl inom som utom landet.

Detta måste, herr talman, vara den rätta utvecklingsvägen för svensk tekoindustri. Den kan i längden inte dölja sig bakom ell gränsskydd och fortsätta att vara beroende av subventioner. Det visar med all önskvärd tydlighet exemplet Eiser. Under de nio år som staten drev storförelaget Eiser blev det aldrig lönsamt. Förlusterna kostade skattebetalarna ca 800 milj. kr. Ur den statliga tekojätlen och krisföretaget Eiser har. sedan staten avvecklat sitt engagemang, sju niindre men lönsamma privata förelag fötts, vilka lyckats vända långvariga förluster till vinster. Vad,drar utskottets talesman, som skall försvara regeringens förslag till fortsatta tekosubventioner, för slutsats av denna faktaupplysning?

Tekobranschen vill själv tvätta bort den krisstämpel som salts pä denna industrigren. Man har startat en särskild kampanj för detta ändamål, som skall pågå i tre år. Det är enligt min mening mycket glädjande all notera all det finns personer inom branschen som inser all framliden ligger i målmedvetna satsningar för alt utveckla branschen och inte i rop på nya stödpaket. Vad som främst kännetecknar en bransch som inte befinner sig i kris är just den omständigheten all den kan stå på egna ben och kan fungera oberoende av statliga stödmiljoner. Måhända kan kampanjen också få den effekten att även industridepartementet noterar dessa signaler och i likhet med oss reservanter gär in för en avveckling av subvenlionspolitiken.

Det är inte bara vi moderater och folkpartister i utskottet som länge har drivit en sådan linje. Vi har också stöd av utredningar inom statens industriverk, SPK och kommerskollegium. SPK har t.ex. redan förra året i sin utvärdering av SIND:s branschstöd uttalat all efter utgången av treårsprogrammet skall inget stöd behöva utgå till tekoindustrin. Vi reservanter delar denna mening.

Jag sätter min tilltro till den friska satsning som dagens generation av företagsledare inom tekobranschen är i färd med. Jag har mänga skäl att tro att den blir framgångsrik. Med de satsningar som görs på god design och hög kvalitet i intressanta nischer har redan goda resultat noterats. Chansen finns all svensk tekoindustri kan överleva, samtidigt som iinporlreslriktionerna kan avvecklas och därmed leda till sänkta kostnader för konsumenterna och till en för statsmakterna önskvärd lägre inflationstakt i kombination med besparingar av skattebetalarnas medel.

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Tekoindustri och tekohandel

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Tekoindustri och tekohandel

Jag föreslår därför att riksdagen skall ställa sig bakom en sådan framåtsyftande politik genom att yrka bifall till reservationerna nr 2, 4, 5 och 6,

Anf. 36 HÄDAR CARS (fp):

Herr talman! Riksdagsman Lars Sundin har fäst min uppmärksamhet på en artikel i Borås Tidning av den 25 april i år. Det är en intervju med Rune Mannerstam, som är tillförordnad vd för Tekoförbundet, Han säger i intervjun:

"Det är inte motiverat idag att ha kvar krisstämpeln över svensk
tekoindustri. Visst kan det förekomma nedläggningar och andra branschpro
blem, men det är inget unikt för teko. Så är del inom all industri,

Det har skett en förvandling av branschen, I dag pekar utvecklingen

uppåt igen. Många nya expansiva textil- och konfeklionsföretag startas. Många 'gamla' finner nya nischer och utvecklar sina redan erkända och fina produkter.

Men trots det har branschen svårt med att få ungdomen till tekoindustrin.
Krisstämpeln--- sitter kvar."

Herr talman! Jag tycker vi skall hjälpas åt här i kammaren att tvätta bort den stämpeln från tekoindustrin, som är en expansiv bransch och som svarar för en betydande del av svensk export. Det bästa sättet för riksdagen all tvätta bort krisstämpeln, som jag ser del, är att anta den reservation som föreligger ifrån folkpartiet och moderaterna när del gäller avslag på förslaget om 80 milj. kr. till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin. Vi vill ha kvar en sak - bidraget till produktionstekniska utvecklingscentrei, till en kostnad av 2 milj. kr. Till den reservationen yrkar jag därför bifall.

Herr talman! Jag vill gärna säga alt tankarna på avskrivningslån låter sympialiska. Skulle branschen vilja utnyttja möjligheten alt förvandla äldrestödel till avskrivningslån, har vi frän vårsida ingen invändning mot det. Men det måste ske inom den totala budgetramen.

Herr talman! Vi har nu en ganska klar bild av att de importregleringar vi har satt upp inte har varit effektiva. De har varit effektiva så till vida att u-ländernas andel av den svenska tekoimporten har sjunkit. Men de har inte bidragit till att den svenska tekoprodukiionen av de varor som alternativt hade kunnat komma från u-länderna har vuxit. Totalt sett har produktionen minskat. De som har haft fördel av de svenska restriktionerna är länder i Europa, i första hand inom den Europeiska gemenskapen.

Herr talman! Jag är en varm anhängare av ett nära samarbete med den Europeiska gemenskapen. Men jag förstår ändå inte klokheten och rimligheten i att vi ställer upp sådan begränsningar för u-landshandeln att vi försvårar u-ländernas möjligheter till én industrialisering för att gynna länder inom EG på den svenska marknaden. Jag tycker all det är en oklok politik. Den är oklok med hänsyn till u-länderna men också gentemot de svenska konsumenterna, eftersom nettoresultatet blir all de svenska konsumenterna får betala mera för sina inköp av lekovaror än vad de annars skulle behöva göra.

Herr talman! Dessa restriktioner mot import från u-länderna drabbar inte minst barnfamiljerna - genom att handeln med importlicenser till Sverige driver upp priserna även pä det man får köpa från u-länderna. Eftersom importlicenserna vanligen får användas för en viss typ av plagg lönar del sig

för exportören från u-landet att använda licenserna för stora, rejäla plagg och inte för små plagg. Det gör att barnfamiljerna drabbas också på så sätt att den import av småbarnskläder som skulle vara möjlig blir ytterligare beskuren.

Dessa skäl talar enligt min och folkpartiets uppfattning mycket bestämt för att vi snabbt bör avveckla alla handelshinder när det gäller importen av tekovaror.

Herr talman! Från denna utgångspunkt är det naturligtvis.särskilt drastiskt när den svenska regeringen, samtidigt som vi förhandlar om myckel stora avtal med Indien, förlänger begränsningarna när det gäller import från Indien av lekoprodukter. Vi har i en reservation uttryckt klander mot regeringen för detta. Jag yrkar bifall till den reservationen.

Herr talman! Ursprungsmärkningen av kläder är obligatorisk sedan ett antal år tillbaka. Det finns inte mycket som tyder på att den obligatoriska ursprungsmärkningen skulle fylla något av de restriktiva syften som säkert var motiv för dess tillkomst. Vi vill gärna se att man nu utvärderar effekten av den obligatoriska ursprungsmärkningen. Om man finner att den är en fördyrande faktor - och det är jag övertygad om att man kommer att finna -som inte har någon betydelse för möjligheten att producera tekovaror i Sverige, bör man också förenkla för alla genom att ta bort den.

Flerr talman! Med det sagda vill jag yrka bifall till utskottets hemställan med de förändringar som föranleds av bifall till folkpartiets reservationer till utskottets betänkande.

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Tekoindustri och tekohandel

Anf. 37 IVAR FRANZÉN (c):

Herr talman! Den svenska tekoindustrin har varit en bransch i kris, men i dag kan vi se åtskilliga tecken på att en vändning har skett. Del förmärks framför allt en framtidstro inom branschen, och detta är en viktig förutsättning för all de nödvändiga framtidsinvesteringarna skall komma till stånd.

Det är också positivt att tekoindustrins organisationer har satt i gång ett omfattande åtgärdsprogram - det s. k. Profilprogrammet. Det syftar till alt stärka förelagens konkurrenskraft och öka deras lönsamhet.

Tekoindustrin har stor betydelse för sysselsättningen i framför allt vissa regioner och orter. Det finns för närvarande drygt 700 företag inom tekoindustrin, spridda i 150 av landets 284 kommuner. Dessa företag omsätter över 10 miljarder kronor och sysselsätter ca 33 000 hel- och deltidsanställda personer.

Den svenska tekoindustrin svarar för drygt 2 % av den totala industriproduktionen i Sverige. Tekoindustrin exporterar för ca 6 miljarder, och del är mer än exporten av tidningspapper och järnmalm.

Del är viktigt, menar vi i centern, att man noga följer den fortsatta utvecklingen i branschen. En ytterligare utslagning av lekoföretag skulle försämra Sveriges försörjningstrygghet än mer och få allvarliga konsekvenser för sysselsättningen i de orter som är särskilt beroende av tekoindustrin.

I ell läge då tekobranschen befinner sig i en brytningstid och det är av avgörande betydelse att förstärka framtidstron och investeringarna inom branschen är det synnerligen olyckligt och anmärkningsvärt alt regeringen skjuter upp frågan om målen för tekopolitiken till år 1988. En sådan åtgärd bidrar självfallet till att skapa osäkerhet om tekopolitikens framtida inrikt-

Prot. 1986/87:114 30 april 1987 .

Tekoindustri och teko-Ixandel

ning och ökar riskerna för att nödvändiga framtidsinvesteringar inte kommer till stånd. Jag yrkar med delta bifall till reservation 1.

Även om delar av tekoindustrin under senare år har konsoliderat sin ställning och lyckats finna utvecklingsbara produktområden, måste vi konstatera att lönsamheten i branschen är sämre än i flertalet andra näringsgrenar inom svensk industri. Det är mot denna bakgrund, menar vi i centern, äventyrligt att nu trappa ned stödinsatserna till lekoindustrin i den omfattning som föreslås i budgetpropositionen. Som centern framhåller i motion 1986/87:413 kräver tekoindustrins fortsatta konsolidering alt det ekonomiska stödet till lekonäringen under i första hand en treårsperiod bibehålls på den nivå som gäller för innevarande budgetår.

De förändringar som branschen genomgått ställer dock enligt centerns mening krav på förnyelse av stödformerna. Äldrestödel har varit ett effektivt och konkurrensneulralt sätt att stödja svensk tekoindustri. Centern har under flera år slagit vakt om äldrestödel och motarbetat regeringens urholkning av det generella tekostödet.

Strukturomvandlingen inom lekobranschen har dock medfört att åldersstrukturen bland de anställda inom näringen håller på all förändras. En märkbar föryngring har skett, speciellt inom vissa delar av branschen.

Det är viktigt för tekobranschens framtida konkurrenskraft att denna förnyelse fortsätter och att fler, framför allt ungdomar, upplever det positivt och attraktivt alt la anställning i tekoförelag.

Det statliga stöd som utgår till tekobranschen bör dels vara generellt, dels vara konkurrensneulralt, dels vara så konstruerat alt del stimulerar till utveckling och förnyelse.

Enligt centerns mening bör därför huvuddelen av de ekonomiska resurser som nu utgår i form av äldreslöd och selektivt stöd samordnas i ell generellt och konkurrensneulralt stöd för tekoindustrins utveckling.

Redan förra året diskuterades i riksdagen konkreta förslag avseende avskrivningslån eller, som de hellre bör kallas, utvecklingslän. Utvecklingslänet bygger pä ett förslag som redan i slutet av 1985 presenterades av tekoindustrins organisationer.

Riksdagen beslutade våren 1986 att hemställa att regeringen skyndsamt skulle låta utreda förslaget om "utvecklingslån" och därefter återkomma till riksdagen med konkreta förslag.' Inte förrän i oktober 1986 uppdrog regeringen ål statens pris- och kartellnämnd, SPK, alt utreda förslaget om ändrad form för stöd till lekoindustrin.

Enligt uppdraget skulle SPK redovisa resultatet av sin utredning senast den 31 mars 1987. I ett frågesvar i kamniaren den 19 februari i år försäkrade industriministern alt det skulle bli så, men först i dagarna har SPK:s rapport blivit klar.

Regeringen har på ett mycket beklagligt sätt medverkat till all förhala delta ärende, och i handläggningen kan spåras en vilja alt genom förseningar försämra förutsättningarna för ell genomförande.

SPK drar i sin utredning slutsatsen all de föreslagna ulvecklingslånen. i form av generella avskrivningslån, är en niindre lämplig stödform.

Bakgrunden till denna slutsats är såvitt jag förstår en övertro på de selekliva åtgärdernas bättre verkningsgrad. Vi i centern delar inte den

uppfattningen. En grundförutsättning för en bra stödform är alt den är konkurrensneutral. Selektiva åtgärder blir aldrig delta. Vi har otaliga exempel på hur svårt det är för centrala instanser alt med rimliga kostnader och byråkrati göra de rätta bedömningarna av var de bästa satsningarna görs.

Om vi verkligen vill la vara på alla de möjligheter som finns till utveckling inom lekobranschen är det, tror vi i centern, helt nödvändigt all de olika företagens idéer och inititativ får tävla i en konkurrens på något så när lika villkor.

Det är bättre att lägga alla resurser på ett enkelt och lättadministrerat generellt stöd än att lägga dem i ett krångligt och administrativt dyrt. selektivt system.

SPK:s utredning skall nu gå på remiss. Del finns anledning att avvakta remissvaren och regeringens förslag innan vi för en detaljdiskussion om utvecklingslånets förträfflighet.

Herr talman! Lät mig avslutningsvis uttrycka den förhoppningen att regeringen nu tar på allvar ett enigt utskotts - och sannolikt också en enig riksdags- hemställan att vi skall fä ett konkret förslag i ärendet i sä god tid att riksdagen hinner ta ställning till detta under 1987,

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till reservation 3 vid det belänkande som ,vi nu behandlar,

M och fp har i ett par gemensamma reservationer pläderat för starkt begränsat stöd till lekoindustrin och närmast en total frihandel på tekoområdet. Skrivningarna i reservationerna och vad som sagts här i kammaren i dag kan närmast betecknas som politiska schabloner ulan en ansvarsfull förankring i verkligheten. Jag beklagar detta. De grundläggande målsättningarna har vi gemensamma med m och fp, nämligen alt.skapa en konkurrenskraftig tekoindustri och att med hänsynslagande till försörjningstrygghet och sysselsättning främja en fri handel.

Om vi som politiker inte är beredda all ta denna praktiska hänsyn till den situation vi lever i, kommer svenska folket att dyrt fä betala för sakligt dåliga beslut. Tyvärr har m och fp i sina reservationer en tendens till lättsinne. I en majoriletssituation hoppas jag alt de visar en betydligt mer verklighetsnära attityd till problemen.

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Tekoi/xdustri och tekohandel

,Anf. 38 JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Beträffande de problem som vi nu diskuterar skulle man i séx punkter kort kunna fastslå följande.

För det första: Frihandel råder inte någonstans. Det finns mer eller mindre blandade system med statliga eller privata regleringar, oligopolism eller monopolism.

För det andra: De som framträder i debatterna som principiella frihandels-företrädare i olika sammanhang accepterar i väldigt mänga andra sammanhang eller åtminstone tiger och samtycker till halvmonopolistiska eller monopolistiska typer av regleringar. Sådan är den handelspolitiska verkligheten, och del är knappast så mycket att göra åt det.

För det tredje kan noteras att tekoimporten till Syerige är utomordentligt stor, större än till de flesta andra med Sverige jämförbara industriländer.

För det fjärde: Vissa restriktioner mot lekoimport måste under alla

4 Riksdagens protokoll 1986/87:114-116

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Tekoindustri och tekohandel

omständigheter finnas. Man kan diskutera hur och pä vilket sätt de skall utformas, men att tro att det skall kunna råda frihandel inom detta område eller inom jordbruksområdet är en praktisk-politisk illusion.

För det femte: Det är inte de fattiga länderna som skulle tjäna på ökad textilimport från. dem själva till Sverige och till andra industriländer. I de fattiga länderna är situationen den att ett sammanhängande och multinationellt orienterat storkapital utnyttjar, bl. a. i frizoner, arbetskraften pä ett grovt sätt och plundrar ut människor i de fattiga länderna.

Vad de fattiga länderna behöver är helt andra typer av industrier, inte tekoindustrier som producerar kläder åt de rika länderna utan industrier som på ett helt annat sätt bidrar till den nationella uppbyggnaden i sina länder och som kan medverka till att den teknologiska och industriella klyftan mellan den industrialiserade världen och den agrara och svagt industrialiserade världen äntligen börjar minska. Det är det som behövs, inte en stiniulans till multinationellt kontrollerad tekoindustri, som utnyttjar de fatfiga ländernas arbetskraft.

För det sjätte: Talet om de svenska barnfamiljernas behov skall ses mot bakgrund av att verkligheten ofta är den att vad dessa familjer eventuellt vinner på att tekoprodukfion för export utvidgas i något fattigt land; förlorar den minderåriga arbetskraft som utplundras i det fattiga landets industrier. Vinnare är inga barn, varken här eller där, utan det är det internationella textilkapitalet som är vinnare,

I frågan om ursprungsmärkningen har vpk den inställningen att dennas betydelse, i den situation,som nuhar skapats genom regeringspropositionen, har ökat.

Vi har inte haft-någon egen motion i det ärendet. Däremot finns det en motion från Lahja Exner som i sak överensstämmer med våra ståndpunkter. Det har därför varit naturligt för oss att reservera oss för förmån för den.

Jag yrkar-bifall till reservation 7, som i sin tur är ett bifall till motionen.

Anf. 39 REYNOLDH FURUSTRAND (s):

Herr talman! I näringsutskottets betänkande 1986/87:25 behandlas proposition 1986/87:100, bilaga 14, från industridepartementet, i vad avser anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, I betänkandet behandlas också helt eller delvis 9 rnotioner om tekoindustrin och om importen av tekoprodukter.

Statens industriverk har i en rapport, Teko 86, som lämnades i september förra året, redovisat eri bedömning av tekoindustrins utveckling under åren 1985-1987,

Den svenska tekoindustrin har tidigare varit en bransch i kris. Under senare år har det emellertid visat sig att det finns vissa positiva drag i tekoindustrins utveckling. Den strukturomvandling som genomförts gör att mari nu står bättre rustad och bättre kan möta den internationella konkurrensen.

Det bör också understrykas att en icke oväsentlig del av tekoföretagens produktion avsätts på exportmarknaden. Som exempel kan nämnas all värdet av exporten av svensktillverkade tekovaror år 1985 uppgick till 4,3

miljarder kronor, vilket är en ökning med 13 %, jämfört med motsvarande värde för är 1984,

När riksdagen våren 1983 fastställde de nuvarande målen för lekopolitiken, beslöts också att de statliga åtgärderna för tekoindustrin skulle ges en delvis ändrad inriktning och omfattning. Beslutet innebar en relativt kraftig ökning av framför allt effektivitetshöjande och marknadsfrämjande åtgärder.

Våren 1986 beslutade riksdagen återigen om nivån på och den fortsatta inriktningen av åtgärderna under ytterligare en treårsperiod. Även beslutet 1986 innebar att inom ramen för ett totalt sett successivt minskat tekostöd skulle de offensiva insatserna utökas, samtidigt som en nedtrappning av äldrestödet skulle genomföras.

På regeringens uppdrag har dessutom statens pris- och kartéllnämnd utvärderat de branschfrämjande åtgärderna vid statens industriverk. Resultatet av nämndens granskning har redovisats i rapporten Utvärdering av SIND:s branschprogram, vilken publicerades i april 1986, Utskottet lämnade också våren 1986 en utförlig redovisning av utredningen. Vid arbetsmarknadsutskottets och näringsulskottets behandling på våren 1986 av anslagen till äldrestödel resp, SIND:s industristöd förelåg motioner om att stöden skulle omvandlas till s.k, avskrivningslån.

Arbetsmarknadsutskottet ansåg att berörda departement borde närmare bereda ett eventuellt införande av nya stödformer. Man borde vid beredningen belysa såväl fördelar som nackdelar med ett nytt system. Effekterna för den äldre arbetskraften vid mindre konkurrenskraftiga företag efterlystes speciellt, Näringsutskoltet motsatte sig inte att även industristödet inkluderades i utredningen, . Samtidigt pekade näringsutskoltet pä att införandet av ändrade stödformer måste noggrant övervägas utifrån såväl lidsaspekter som det faktum all en nedtrappning av stödet redan påbörjats. Dessutom gjorde näringsutskoltet tillägget att effekterna ,från både näringspolitiska och handelspolitiska synpunkter skulle uppmärksammas särskilt,-

Riksdagen beslutade också enligt utskottets förslag.

Regeringen har under hösten 1986 givit statens pris- och kartéllnämnd i uppdrag att utreda frågan om eventuellt ändrade stödformer,

1 fyra motioner begärs nu igen att förslaget om avskrivningslån eller utvecklingslän, som de också kallas, skall genomföras omgående.

Enligt utskottsmajoritetens mening måste ställningstagandet till frågan om omvandling av de nuvarande stödformerna anstå till dess SPK:s utredning har presenterats och remissbehandlats. Näringsutskottet anser liksom arbetsmarknadsutskottet att regeringen efter beredning bör redovisa sin bedömning i ärendet under hösten 1987, Denna redovisning bör tidsmässigt, göras så att den medger att riksdagen kan behandla frågan före årsskiftet 1987-1988,

Herr talman! Jag vill med anledning av det anförda att riksdagen ger regeringen till känna utskottets ställningstagande gällande tekostödels omfattning.

Jag ber samtidigt att få yrka avslag på de framlagda motionsyrkandena och avslag på reservationerna 1, 2 och 3 samt bifall till utskottets hemställan.

Prot: 1986/87:114 30 april 1987

Tekoindustri och tekohandel

Prot. 1986/87:114 I reservationerna 4 och 5 tas frågan om importbegränsningar och
30 april 1987 begränsningsavtal med Indien upp. Jag skall kort kommentera de båda

Tekoindustri och teko handel

reservationerna. Jag vill emellertid understryka att det inte beror på nonchalans utan på tidsdispositionen.

Under sommaren 1986 träffades ett nytt multifiberavtal med begränsningsländerna i vad gäller lågprisimport av konfektion. Kommerskollegium har på uppdrag av utrikesdepartementets handelsavdelning utrett frågan. Rapporten som är hemligstämplad har legat till grund för de förhandlingar som förts när det gäller förnyelse av begränsningsavtalen. Statsrådet Anita Gradin erinrar i budgetproposifionen om att man från svensk sida i samband med förhandlingarna om en förlängning av mulfifiberavtalet avser att ge u-ländernas tekoprodukter större utrymme på den svenska marknaden.

Utskottet vill erinra om att handelsrestriktionerna på tekoområdet sedan lång tid tillbaka varit ett av de medel som använts i syfte att nå de mål för tekopolitiken som riksdagen fastställt. Syftet med den svenska tekopolitiken måste vara att på sikt åstadkomma att tekoindustrin kan konkurrera utan hjälp av importrestriktioner. När nu de första stegen tagits i riktning mot en mindre inskränkande importpolitik på tekoområdet är det viktigt att detta sker i en omfattning och takt söm medger en anpassning från den svenska tekoindustrins sida.

Utskottet instämmer i uppfattningen att restriktionerna pä tekoimporten måste behållas ännu en tid.

Herr talman! Jag vill med anledning av det nyss anförda yrka avslag på reservationerna 4 och 5 och på de framlagda motionsyrkandena samt bifall till utskottets hemställan.

Reservationerna 6 och 7 tar upp ursprungsmärkningen av kläder. I en motion 1986/87:N376 tas också frågan om prisövervakning på kläder upp.

Statens pris- och kartellnämnd genomför årligen en utredning om priser och pålägg inom den textila beklädnadshandeln. Utredningen ligger till grund för nämndens prismätningar och redovisar pris- och påläggsutvecklingen på såväl svenska som importerade kläder. Dessutom lämnas också en redogörelse för hur importen från olika länder utvecklas.

Gehom SPK:s undersökningar finns alltså möjligheter att följa pris- och påläggsförändringar av importerade kläder. Någon ytterligare prisövervakning finner utskottet inte skäl att påfordra.

En viss uppstramning av hemtagningssystemet på tekoområdet genomfördes den 1 januari 1984. Då infördes en bestämmelse om att licenspliktiga tekovaror får tas hem utan att de förtullats endast under förutsättning att föreskriven importlicens har utfärdats.

Enligt uppgift från kommerskollegium har en utökad kontroll av ursprungsmärkningen utförts under 1986. Något anmärkningsvärt har inte uppmärksammats. Dessutom har kommerskollegium i februari innevarande år distribuerat informationen till ca 8 000 företag inom beklädnadsbranschen.

Herr talman! Jag vill till sist yrka avslag på reservationerna 6 och 7 och motionerna i anslutning därtill samt yrka bifall till utskottets hemställan.

Anf. 40 LAHJA EXNER (s);

Herr talman! Det är glädjande att läget för tekoindustrin har ljusnat betydligt under de senaste åren. Men vi är ett antal socialdemokrater från Sjuhäradsbygden, det mest beklädnadsintensiva området i Sverige, som ändå har ansett oss nödgade att ta upp vissa ganska grundläggande frågor i en motion under den allmänna motionstiden.

När vi tog del av utskottets behandling av vår motion kunde vi konstatera att vi var någorlunda tillfredsställda med behandlingen, utom på en punkt. Det gäller yrkande nr 3, där vi har tagit upp ursprungsmärkningen. Under ett antal år har vi haft ett system, som här beskrevs av kollegan Furustrand.

Eftersom situationen är den att vi går mot en ytterligare liberalisering av vår handel med omvärlden, anser vi att det är otillfredsställande att man inte har ursprungsmärkning garanterad redan vid gränsen. Vi tycker att utskottets skrivning är litet för tam.

Vi vet nämligen att bara en liten del av kläderna i dag säljs i detaljhandeln, som har personlig service för kunderna. De stora varuhusen, där merparten av kläderna saluförs, har ofta mycket litet personal som det t. o, m, är svårt att få tag i. Kunden får efter bästa förmåga orientera sig på egen hand. Det händer inte alltför sällan att det är mycket svårt att tolka den information som finns på kläderna. Det förekommer också att kläderna saknar ursprungsmärkning.

Vi anser därför att vi måste yrka bifall till vår motion N376 yrkande 3, som sammanfaller med reservation 7, avslag på reservation 6 samt bifall till utskottets hemställan i övrigt.

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Tekoindustri och tekohandel

Anf. 41 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Jag kommer, liksom Lahja Exner, från Sjuhäradsbygden och är mycket beroende av att tekopolifiken förs på ett riktigt sätt, Lahja Exner sade att en viss del av betänkandets skrivning var tam. Jag skulle vilja säga att den socialdemokratiska politiken över huvud taget är mycket tam på detta område.

När man satt i opposition ställde man mycket långtgående krav på den då sittande regeringen om åtgärder på både det ena och det andra området -t, ex, när det gäller begränsningsavtal och olika former av stöd till tekoindustrin, I dag är det ett litet annat tonläge i den socialdemokratiska pipan.

Det är riktigt att tekoindustrin har klarat ay många av de problem den hade. Tekoindustrin är framåt, men det innebär inte att alla problem är ur världen. Det krävs fortfarande ett statligt engagemang för att detta skall fungera, och fungera bra.

Ivar Franzén har tidigare redovisat centerpartiets syn på detta. Vi vill att det här utvecklingslånet snabbt skall komma till. Från regeringens sida har man nu fört en politik där man i olika steg har fördröjt detta. Nu skall man ha ut förslaget, eller skissen, som har tagits fram inom SPK, på remiss. Det är inte så mycket att säga om det annat än att de som skall komma med synpunkter i denna remissomgång har varit med i arbetet och uppbyggnaden av detta. Vi vet därför egentligen vad de tycker och vad de vill. Det mest angelägna nu är att det här går snabbt, så att ett beslut kan fattas under hösten och träda i kraft vid årsskiftet.

Prot. 1986/87:114 30apriri987:,

Tekoindustri och tekohandel

När del gäller importen från och begränsningarna mot lågprisländer tycker jag att Jörn Svensson på ett ganska riktigt sätt redovisade vad del handlar om.

Det är inte riktigt, vilket har påståtts här, alt importen från u-länderna har minskat. Om man gör en volymmässig bedömning av importen, visar det sig att den har ökat ganska kraftigt under det senaste året. Att den däremot har minskat i pengar räknat innebär bara att man har pressat dessa u-länder att gå ner ännu mer i pris eller att man importerar från ett annat u-land som säljer litet billigare. Det är ju inte särskilt humant mot länderna i fråga. Det är snarare fråga om ett utnyttjande av situationen i.dessa länder.

Det är emellertid inte möjligt för Sverige att bedriva en politik på detta område som går rakt mot andra länders politik, I dag ökar inte andra länder sin import av tekoprodukter, 1 stället ser man att många länder minskar sin import. Jag tror att vi är tvungna att fortsätta att bevaka detta för att trygga tekoindustrin.

Vi har en annan fråga i detta sammanhang, som kommer alt las upp litet längre fram i samband med försvarspropositionen. Då får vi gå närmare in pä detta. Jag tycker nämligen att man litet grand slår undan grunden för den lekopolitik som måste föras. Men-jag skall inte ta upp detta nu.

Jag yrkar bifall till de reservationer som centerpartiet har fogat till betänkandet;

Anf. 42 REYNOLDH FURUSTRAND (s):

Herr talman! Lennart Brunander vet mycket väl att .det inte är någon medveten eller taktisk förhalning från regeringens sida. då det gäller att ersätta äldrestödet med ett eventuellt avskrivningslån eller s. k. utvecklingslån. Vad det handlar om är att man skall genomföra en noggrann undersökning, och denna undersökning har gjorts av statens pris- och kariellnämnd. När undersökningen nu är färdig är det rimligt att den remissbehandlas, så att vi har en bra grund innan vi fattar beslut om eventuella förändringar. Det handlar alltså inte om någon form av förhalande - det vet Lennart Brunander mycket väl.

Beträffande importen, som Lennart Brunander tog upp, vet Lennari Brunander också att ett land som Sverige vid de förhandlingar som sker när det gäller avtal om den framtida tekoindustrin här hemma och i andra länder inte ensamt kan styra utvecklingen. Vi har att följa de spelregler som gäller på denna marknad.

Anf. 43 HÄDAR CARS (fp):.

Herr talman! Vi skall snart ut och lända vårbrasorna. Jag skulle gärna se alt Lennart Brunander, liksom majoriteten av det parti som han tillhör, nu ansluter sig till folkpartisterna och kastar sina protektionistiska fördomar på bålet.

Anf. 44 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Till Hädar Cars vill jag säga all jag inte talar för protektionism utan om möjligheterna all bevara en svensk tekoindustri. All vara protektionist innebär ju att man vill stoppa importen. Det är väl snarare på det sättet alt Sverige är mer öppet än de flesta andra länder. Delta kan också

vara ett svar till Reynoldh Furustrand när han säger att Sverige inte kan gå före. Jag sade att Sverige måste försöka gå jämsides med andra länder'och inte försöka lösa detta på egen hand. '

Jag vet inte, Reynoldh Furustrand, om det är en medveten politik eller ej från socialdemokraterna att dra ut på tiden med denna utredning, men det är inte bra.

-Prot. 1986/87:114 30 april 1987 •

Meddelandeom interpellationer

Anf. 45 REYNOLDH FURUSTRAND (s):

Herr talman! Delar av det som Lennart Brunander tidigare tog upp får vi anledning att återkomma till när vi behandlar propositionen om totalförsvarets fortsatta inriktning och utveckling, och vi får föra diskussionen då.

Jag vill bara till sist be att få önska herr talmannen och övriga i kammaren närvarande en skön Valborgsmässoafton och en riktigt fin förslamajhelg.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.) ■

11 § Kammaren beslöt att årendebehandUngen skulle fortsättas vid sammanträdet onsdagen den 6 maj.

12 § Meddelande om interpellationer

Meddelades att följande interpellationer framställts

den 29 aprU

1986/87:244 av Agne Hansson (c) till statsrådet Bengt Lindqvist om statsbidrag till ålderdomshem:

Frågan om bevarandet av ålderdomshemmen har diskuterats en tid. Från centerns sida slår vi vakt om ålderdomshemmen. Vi menar att det är angeläget att bevara ålderdomshemmen som en lämplig boendeform för de äldre även för framliden. Även socialutskottet har enhälligt i yttrandet till bostadsutskottet uttalat att ålderdomshemmen är en lämplig boendeform mellan öppet boendet och servicehus å ena sidan och landstingens institutionsvård pä sjukhem å den andra sidan.

En bred majoritet i bostadsutskottet har nu beslutat att statliga ombyggnadslån skall kunna utgå till ombyggnad av ålderdomshem. Bostadsutskottets beslut innebär att bostadslån skall kunna utgå till ålderdomshem med den standard som i allt väsentligt överensstämmer med den beskrivning som socialutskottet enhälligt harbeslutat skall gälla. Om riksdagen tar bostadsutskottets beslut innebär det således att statliga lån nii skall kunna utgå till ombyggnad av ålderdomshem.

Däremot har socialdemokraterna, nu senast i'socialutskottet, avvisat tanken på att statsbidrag till drift av ålderdomshem skall kunna utgå. I sambänd med den diskussionen har emellertid statsrådet Bengt Lindqvist

Prot. 1986/87:114 gett uttryck för att statsbidrag skall kunna utgå när ålderdomshemmen

30 april 1987

Meddelande om interpellationer

uppfyller de krav i fråga om standard som socialutskottet enhälligt har beskrivit. Mot den bakgrunden och med anledning av bostadsulskoliels nyligen fattade beslut hade man kunnat förvänta sig förslag i kompletterings-propositionen med innebörd att statsbidrag till kommunerna för drift av sådana ålderdomshem skulle kunna utgå. Så var emellertid inte fallet. Mot bakgrund härav vill jag fråga statsrådet;

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att statsbidrag skall kunna utgå till kommunerna för drift av ålderdomshem med den standard som socialutskottet enhälligt har angett och till vilka bostadsutskottet nu beslutat att statliga ombyggnadslån skall utgå?

1986/87:245 av Alf Wennerfors (m) till försvarsministern om projektet Kronhotell:

I en publikation kallad ÖB 185/86 redovisas försvarets verksamhet under 1985/86. På s. 7 under rubriken Besparingar nämns all nya rationaliserings-områden söks kontinuerligt. Ett exempel på detta skulle projektet Kronhotell vara, som redan under 1985/86 gav en besparing om ca 20 milj. kr.

I tidningen Försvarets personalvård nr 1/1987 säger chefen för en nyinrättad reseavdelning vid försvarsstaben, Jan Ulinder. all försvarels resor kostar mycket pengar och att det skall gå all spara miljontals kronor ulan all kvaliteten skall komma i kläm.

Av artikeln framgår vidare att försvaret, med kostnader för hotellrum, konferensutrymmen, biljetter m. m. om 750 milj. kr. budgetåret 1985/86, är samhällets största kund i resebranschen. Kvaliteten är en del av arbetet, framhåller Jan Ulinder. Bl. a. nämns att bussresorna för exempelvis de värnpliktiga i Enköping som skall hem till Skåne skall genomföras med riktigt bekväma långfärdsbussar med videoanläggning. Vi följer upp förseningarna med flyget frän Kiruna och Östersund.

Biljettrutinerna för fartygen i kustflottan skall också bli bättre. Jan Ulinder påpekar att "det"är en fördel om de kan köpa sina biljetter i en garanterat försvarsvänlig miljö. Därför sköts delta av försvarels egen resebyrå."

När det gäller Kronhotellets verksamhet inhämtas goda och dåliga erfarenheter från hotellgästerna, vilket också är ett exempel på kvalitetstänkandet. Vi skall vara kompetenta, säger Jan Ulinder. Kompetens är vårt bästa skydd mot byråkralisering av arbetet.

Visst är det bra med kompetens i kampen mot byråkralisering. Vad finns det för övrigt för resebranschkompetens i försvaret? Men än bättre är konkurrens. I få branscher i svenskt arbetsliv är konkurrensen sä hård som i resebyråbranschen, vilket är en garanti för kvalitet. Om del är något som är ett kännetecken för den svenska resebranschen är del kunskap, yrkesskicklighet och kompetens. Den byrå som försöker få framgångar på andra sätt har små chanser.

Detta förhållande inom branschen gör att etableringen av försvarels egen reseavdelning förvånar. Jan Ulinder talar om kompetens och kvalitet, men kompetens och kvalitet är just den service som de etablerade resebyråerna i konkurrens skall erbjuda. Vare sig ÖB som kund skall ha en resa eller ett

förband värnpliktiga skall ha en weekend-resa, innebär beställningarna av transport hos exempelvis SJ Resebyrå en läng rad serviceåtgärder. Det är planering, förtidsreservationer, beställningar, biljettutskrifter, leverans till avräkningsmtiner och ekonomisk uppföljning. Allt detta, och mer till, står resebyrån för. Det ingår i kostnaden för resan.

Det förefaller som om försvarsledningen bortsett från all den service som ingår i priset för en biljett, för en beställning av hotellrum eller en flygtransport av värnpliktiga. Att en statlig resebyrå dessutom etableras när debatten om den offentliga sektorn alltmer pekar på andra lösningar är uppseendeväckande.

Av den ovan nämnda tidningen framgår att försvarsstabens reseavdelning (läs: resebyrå) för närvarande har 10 anställda. Flertalet av dessa har förmodligen aldrig tidigare sysslat med resebyråverksamhet. Att bli en kompetent och yrkesskicklig resebyråtjänsteman tar många år. Här kan en svaghet i servicen ligga. För övrigt måste kostnaden för den egna resebyrån med löner, arbetsgivaravgifter, kringkostnader, lokalhyror ra. m. uppgå till åtskilliga miljoner.

Mot bakgrund av det anförda vill jag till försvarsministern ställa följande frågor:

1. Vill försvarsministern redogöra för hur besparingen om ca 20 milj. kr. under 1985/86 på projektet Kronhotell gått till?

2. Vilka besparingar har försvarsledningens resebyrå åstadkommil totalt?

3. Vad är det som säger att en egen resebyrå inom försvaret - en statlig resebyrå - är alt föredra framför utbudet av resebyråljänster i hård konkurrens inom den svenska resebyråbranschen?

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Meddelande om interpellationer

den 30 april

1986/87:246 av Jörn Svensson (vpk) till justitieministern om omorganisation av säkerhetspolisen:

Under en följd av år har den svenska säkerhetspolisen utgjort ett besvärligt och svåråtkomligt problem. Detta har kommit i en särskilt gräll belysning genom del senaste årets händelser. Allt detta aktualiserar ånyo frågan om landet har en säkerhetstjänst som är lämplig och förmår fylla sitt egentliga ändamål. Denna fråga har varit aktuell såväl under justitieminister Geijer som under justitieminister Rainer. Båda gjorde försök att frambringa en bättre tingens ordning, synbarligen dock utan framgång.

En rad grundläggande anmärkningar kan riktas mot den nuvarande säkerhetstjänstens inriktning, organisation och förhållande till de demokratiska statsinstitutionerna.

Det är sålunda klarlagt, att säpo under årens lopp bedrivit uppgiftsinsamling om demokratiska oppositionella vilka vistats i Sverige på flykt undan olika diktaturregimer.

Det är klarlagt, att säpo vidarebefordrat falska eller tvivelaktiga uppgifter från andra länders säkerhelsorgan och att detta påverkat beslut i olika utlänningsärenden.

Det är klarlagt, att säpo allvarligt försummade att sätta den högerterroris-

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Meddelande om interpellationer

tiska organisationen Ustasja under uppmärksamhet och att detta skapade en lättvindig hållning till organisationens brott och förberedelser.

Det är klarlagt, att säpo-tjänstemän vid upprepade tillfällen styrt eller deltagit i ryktesspridning mot olika regeringsmedlemmar.

Det är klarlagt, att säpos sätt att samla uppgifter är behäftat med allvarliga brister och ägnat att leda till allvarliga felslut i spaningar och rättsärenden.

Det är uppenbart, att säpo spelat en ytterst olycklig roll i det skeende, som ledde fram till att utredningen av Palme-mordet fixerades vid det s. k. huvudspåret.

Det är tydligt, att den allmänna världsbilden inom säpos kår domineras av en förvänd tolkning av politiska sammanhang och av ett absurt konspirationslänkande.

Det är helt klart, att säpo här en ställning som gjort organisationen oåtkomlig för varje parlamentarisk regering i landet.

Dessa förhållanden är ägnade att sänka effektiviteten och hindra att organisationen fyller sin egentliga uppgift. Landet har inte en säkerhetstjänst som kan bekämpa statsfientlig och terroristisk verksamhet på ett ändamålsenligt sätt, Säpo tar inte heller på något sätt hänsyn till det faktum, att också statliga säkerhetstjänster i dagens värld kan ägna sig åt kvalificerad terrorism. Tvärtom samarbetar säpo med flera sådana säkerhetstjänster,

Säpo synes sakna en övergripande och effektiv ledning. De enskilda undersökarna arbetar alltför isolerat från varandra. Rekryteringen är starkt sluten vilket uppenbarligen leder till ensidighet och idélöshet inför tidens krav.

Allt detta torde nödvändiggöra en fullständig omorganisering av säkerhetstjänsten och en förutsättningslös diskussion om inriktning och arbetsfilo-sofi.

En reorganiserad säkerhetstjänst bör bryta sin slutenhet. Den bör bestå av kriminalpolis, för vars tjänsteinnehavare arbetet i säkerhetstjänst bör vara ett led i yrkeskarriären. Svensk kriminalpolis har både då det gäller integritet och kompetens en bra internationell standard.

Säkerhetstjänsten måste i framtiden tillföras en helt annan politisk kompetens. Den samhällspolitiska skolningen måste vara gedigen för varje tjänsteinnehavare. Den måste utgå från en demokratisk samhälls- och människosyn samt vara inriktad på att rensa ut den konspiratoriska och befängda världsbild, som i dag dominerar säpo.

Säkerhetstjänstens mål måste preciseras förutsättningslöst. Som ny grund måste gälla, att man drar konsekvenserna av den upptrappning av de olika nationella säkerhetstjänsternas ökande aktivitet i fråga om destabilisering och terrorhandlingar. Säkerhetstjänsten måste få en folklig förankring och av allmänheten uppfattas som en garant för landets säkerhetspolitiska hållning.

Säkerhetstjänsten måste få en fast ledning som fortlöpande gör övergripande prioriteringar och överblickar enskilda tjänsteinnehavares verksamheter.

Säkerhetstjänsten, måste ges en helt annan ansvarighet inför de parlamentariska institutionerna. Dess ställning av eget maktcentrum måste brytas.

Säkerhetstjänstens internationella informationssystem måste omskapas. Informationen måste bli allsidigare och mer professionell. Källorna måste

breddas och kontakterna få en inriktning på demokratiska krafter i andra länder. Dessa är oftast pålitligare bundsförvanter och informatörer än sina respektive länders säkerhetstjänster.

Mot bakgrund av det anförda vill jag ställa följande fråga till justitieministern:

. Är regeringen beredd att i ljuset av de senaste årens erfarenheter inleda en omorganisering på helt ny bas av landets säkerhetspolis?

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Meddelande om i/xterpellationer

1986/87:247 av Paul Lestander (vpk) till bostadsminislern om farhågorna för cancerfarlig strålning från högspänningsledningar:

Högspänningsledningarna i Sverige byggs efter hand om för att tåla allt högre belastningar. Ett av skälen till detta är att man minskar överföringsförlusterna. Sannolikt uppnår man också en större driftsäkerhet och får färre ledningar.

Under den senaste tiden har oron ökat för att de elektromagnetiska fäll som finns under och i närheten ay dessa ledningar skall kunna skada närboende. Forskare i USA har upptäckt oroväckande många fall av främst barnleukemi hos människor som bor i närheten av kraftledningar. Nu genomförs en undersökning också i Sverige kring dessa problem.

Del är naturligtvis svårt att förutse vilka resultat dessa undersökningar kommer att ge. Men samtidigt måste man i samband med kommunal och annan planering för bostadslokaler och andra lokaler vara ytterst uppmärksam på dessa förhållanden. Denna uppmärksamhet gäller givetvis'främst folkhälsan. Men den mycket betydande kapitalförstöringen som skulle bli följden om det visar sig att samhällsplanerarna på grund av okunnighet om riskerna tillåtit kraftledningar alltför nära bebyggelse måste också beaktas.

Under hänvisning till ovanstående vill jag till bostadsministern ställa följande frågor:

1, Har bostadsministern skaffat sig någon överblick över om nya kraftledningar planeras och anläggs så all de kan utgöra fara för människor om farhågorna för cancerriskerna skulle besannas?

2, Vilka initiativ kommer bostadsminislern all ta för att förmå kommunerna att vid nybyggande se till att kraftledningar placeras så att farorna för människor minimeras?

3, Är regeringen beredd att vidta snabba informationsinsatser när de svenska undersökningsresultaten kommer fram?

1986/87:248 av Bo Lundgren (m) till finansministern om avdragsrätten för räntekostnader:

Regeringen har i kompletteringspropositionen lagt fram förslag som leder till en väsentlig skärpning av fastighetsskatten. Denna kommer att drabba de boende i form av hyreshöjningar och ökade kostnader för småhusboende.

För sraåhusen sker en allmän fastighetstaxering 1990, Taxeringsvärdena kommer då all höjas kraftigt, Deil leder i sin lur till en ytteriigare skärpnirtg av fastighetsskatten, eftersom denna uttas med taxeringsvärdet som bas.

Redan till följd av dessa åtgärder kommer således småhusägare - liksom

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Meddelande om interpellationer

hyresgäster och bostadsrättshavare - att fä kraftigt ökade boendekostnader de närmaste åren. För småhusägare tillkommer sedan effekterna av de kraftiga avdragsbegränsningar som förespråkas i såväl finansminister Feldts "idéskiss" om våra framtida skatter som i folkpartiets konkreta skalte-förslag,

I finansministerns ganska vaga "idéskiss" argumenteras för att i princip endast den del av utgiftsräntorna som överstiger inflationstakten skall få dras av. En tänkbar metod som redovisas är att endast en viss andel av kapitalutgifterna blir avdragsgilla vid beskattningen, 1 den offentliga debatten har 50 % nämnts som en lämplig avdragsgill andel av ränteutgifterna.

En begränsning av avdragsrätten enligt den modell som diskuteras i finansministerns "idéskiss" skulle, fill skillnad från den nuvarande, drabba alla småhusägare oavsett inkomst. Effekterna skulle bli drastiska vilket nedanstående tabell visar:

UNDERSKOTT:

20 000 kr 30 000 kr 40 000 kr 50 000 kr

SKATTESKARPNING:

5 000 kr/år (417 kr/mån,)

7 500 kr/år (625 kr/mån,)

10 000 kr/år (833 kr/mån,)

12 500 kr/år (1 042 kr/mån,)

Dessa skatteskärpningar, som tillkommer utöver den höjning av fastighetsskatten som nu föreslås och den som blir följden av den kommande fastighetstaxeringen, ger helt oacceptabla konsekvenser. Om begränsningen av underskottsavdragen kombineras med en marginalskaltereform kommer visserligen inkomsttagare med höga inkomster att få kompensation för de ökade boendekostnaderna. Småhusägare med låga och normala inkoraster kommer däremot att drabbas hårt genom den kraftiga skatteskärpning som blir följden.

Även i folkpartiets förslag till skaltereform föreslås en faktisk begränsning av avdragsrälten med i stort sett samraa effekter som redovisats i tabellen ovan. Det förefaller således som om det skulle finnas en majoritet i riksdagen för en ytterligare avdragsbegränsning.

De ökade kostnader som uppstår genom de föreslagna avdragsbegränsningarna leder dessutom fill att priserna för de berörda fastigheterna sjunker. Detta prisfall kommer att innebära betydande kapitalförluster, särskilt för småhusägare som innehaft sin fastighet relativt kort tid.

Mot denna bakgrund vill jag fråga finansministern:

Är regeringen beredd att genomföra ytterligare begränsningar av avdragsrätten för ränteutgifter för bl, a, småhusägare?

1986/87:249 av Gimnar Hökmark (m) till utrikesministern om bättre kontroll av TIR-transporter genom Sverige, m. ra.:

Under ett antal år har vid många tillfällen observationer gjorts som lyder på att s. k. TIR-lastbilar från Sovjetunionen och andra östeuropeiska länder ägnar sig åt verksamhet som inte kan anses förenlig med svenska intressen. Exemplen på dessa lastbilar som dyker upp i samband med militära övningar.

materialprov etc. är otaliga. Misstankar finns om att en del av lastbilschaufförerna i själva verket är sovjetiska officerare och att dessa utnyttjar sina körningar till att studera presumtiv stridslerräng.

Vid ett stort antal tillfällen har olika typer av kringresande försäljare, semesterseglare, svampplockare m.m. hemmahörande i Warszawapaktens medlemsländer observerats i områden av militärt intresse. Ett flertal ingripanden har gjorts, och svenska myndigheter har konstaterat att deras verksamhet ingår som ett led i öststaternas krigsförberedelser mot Sverige. Trots detta har inga enskilda personer kunnat fällas för spionage.

Den sovjetiska representationen i Sverige består i dag av ca 210 diplomater och tjänstemän. Dessa återfinns på den sovjetiska ambassaden och konsulatet i Stockholm (ungefär 80 personer), handelsdelegationen på Lidingö (45), konsulatet och sjöfartsregistret i Göteborg (30), Matreco HAB i Södertälje (20), Intourist, Aeroflot och ScanSov i Stockholm (10) och pä Scarus i Helsingborg (3). Dessutom finns det ca 20 ryska journalister och tekniska kontrollanter i landet.

En stor del av dessa kan antas vara professionella underrättelseofficerare i den civila säkerhets- och underrättelsetjänsten KGB och i det militära GRU.

Dessa personers närvaro och verksamhet utgör ett hot mot Sverige och de människor som bor i landet.

Militära myndigheter har bett tullen undersöka vilka möjligheter lagen ger myndigheterna att kontrollera TIR-lastbilarnas körningar i Sverige. Sådana åtgärder skulle kunna vara de följande:

- Tullen bör ges i uppdrag att per dator registrera fordon, chaufför, resmål och last vid både in- och utfart,

- Trafiken bör hänvisas till huvudvägnätet med kortaste väg från infart till utfari,

- Tiden för TIR-transporter i Sverige bör begränsas till den för transporten rimliga.

På detta vjs ges med enkla medel bättre förutsättningar för tull och polis att följa och kontrollera TIR-transporterna,

Wien-konventionerna från 1961 och 1963 ger Sverige rätt att begränsa storleken på Sovjetunionens diplomatiska och konsulära beskickningar i landet.

Jag vill med anledning av ovanstående fråga utrikesministern följande:

1, Avser regeringen att vidta åtgärder för att bättre kunna kontrollera TIR-transporter i Sverige?

2, Är regeringen beredd att vidta åtgärder för att begränsa den sovjetiska diplomatiska representationen i Sverige?

1986/87:250 av Gunnar Hökmark (m) till finansministern om löntagarfonderna:

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Meddelande o/n interpellationer

Löntagarfonderna har nu snart funnits till i tre år. Deras verksamhet har under denna tid varit av den arten att även fondanhängarna måste ifrågasätta om de agerat på ett sätt som är förenligt med de motiv som angavs när de drevs igenom i riksdagen mot svenska folkets vilja.

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Meddelande om interpellationer

Till den absoluta huvuddelen har fonderna placerat sina pengar i börsföretag. Därigenom har fonderna möjliggjort de stora kursvinster som regeringen i andra sammanhang ansett som orättvisa och orättfärdiga. Fondernas medel har använts till att stärka kursen på börsetablerade storföretags aktier på bekostnad av samtliga vinstgivande företags investeringsmöjligheter.

Genom fokuseringen på börsen har fonderna också kommit all driva kapital från de regioner vars näringsliv framför allt präglas av små och medelstora företag, I praktiken innebär detta att fonderna har styrt pengar från glesbygdsregioner till storstadsområdena. De små och tillväxtkraftiga småföretagens investeringar har fått sta tillbaka till förmån för investeringar på börsen.

Aktieköpen har inte präglats av långsiktighet. Tvärtom finns det exempel på att man målmedvetet arbetat med korta klipp, t, ex, i Fermenta, där det kan ifrågasättas om man inte varit kursdrivande.

Fondernas påstådda återhållande effekt på lönebildningen har knappast någon grund i verkligheten. Under den tid fonderna varit i verksamhet har den svenska lönekostnadsutvecklingen legat över motsvarande utveckling i våra viktigaste konkurrentländer.

Fondernas verksamhet har kännetecknats av stor slutenhet. Ett exempel på detta är ivern att hemligstämpla, ett annat försöken all slippa betraktas som myndigheter, med det med myndighetsrollen följande.kravet att lyda under offentlighetsprincipen. Ytterligare ett exempel är fondernas uttryckliga motvilja mot att bli reviderade av RRV,

Slutenheten har tagit sig det kanske mest uppmärksammade uttrycket i samband med optionsaffären med Svenska Handelsbanken, där avtalen med ett stort antal ledande företrädare för banken hemligstämplades, även efter del att affären ej kom att fullföljas,

Fpndernas köp av aktier i tidningsförelag har långsiktig betydelse för den fria opinionsbildningen och för förutsättningarna att kritiskt granska fonderna. Olika statsråd har gentemot denna typ av affärer uttryckt motstridiga uppfattningar, 1 de tidigare fondutredningarna fastslogs emellertid vilka risker som är förknippade med att fonderna köper aktier i s, k, tendensföretag.

Det är mot denna bakgrund intressant att konstatera alt RRV vid sin granskning av fonderna föreslagit ett inrättande av en etisk kommission.

Med anledning av ovanstående vill undertecknad ställa följande frågor till finansministern:

1, Är han beredd att föreslå inrättandet av en etisk kommission med uppgift att fortlöpande granska fondernas affärer?

2, Är han beredd att nu vidta åtgärd som gör att avtalsvillkoren.! samband med optionsaffären med Handelsbanken blir offentliggjorda för allmänheten?

3, Är han beredd att lämna förslag till riksdagen som stoppar fondernas möjligheter att äga aktier i tidnings- och opinionsbildande företag?

4, Är han beredd att låta utreda i vilken omfattning de små och medelstora förelagens investeringsmöjligheter drabbats av tvånget att finansiera fondernas aktieköp?

År han beredd att vidta åtgärder för att öka fondernas öppenhet gentemot allmänheten?

Är han beredd att till riksdagen lämna en redogörelse för i vilken mån löntagarfondernas existens haft en återhållande effekt på löneutvecklingen?

Prot. 1986/87:114 30 april 1987

Meddelande om interpellationer

1986/87:251 av Erik Holmkvist (m) till kommunikationsministern om prissättningen på inrikesflyget:

Aktuella priser på inrikesflyget varierar mycket på de olika resrutterna i vårt land. Ordinarie priser:

per km

Flygrutt '	Fris kr.	Avstånd km	Pris
Arlanda-Göteborg	635	393	1:62
Arlanda-Malmö	850	531	1;60
Arlanda-Östersund	830	433	1:92
Arlanda-Umeå	920	■ 476	1:93
Arlanda-Kiruna	1 105	915	1:21
Arlanda-Luleå	975	689	1:42

Tabellen visar på skillnader i prissättning som på ett iögonfallande sätt missgynnar resenärer på Mellanndrrland, Således kostar en resa mellan Arlanda och Östersund 21 % mer än en resa mellan Arlanda och Malmö, medan en resa mellan Arlanda och Umeå kostar 19 % mer än en resa mellan Arlanda och Göteborg,

Tabellen kan tolkas så, att på sträckor där tåg och buss är rimliga alternativ

sätts priset lägre än på sträckor där sådana alternativ upplevs söm orimliga av resenärerna.

En sådan tolkning har dock inte stöd i den prissättning som gäller för övre Norrland, där priset per kilometer är lägre ju längre avstånd, exempelvis Arlanda—Luleå och Arlanda—Kiruna,

1, Vilka skäl ligger bakom prissättningen på flyget,' som så uppenbart missgynnar resenärer på Mellannorrland?

2, Vilka initiativ avser kommunikationsministern ta med anledning av olikheterna i prissättning eftersom SAS-Linjeflyg i princip har monopolställning inom svenskt trafikflyg?

1986/87:252 av Göthe Knutson (m) till försvarsministern om Karlskrona
varvet: ' ' ■

Sysselsättningsläget vid statligt ägda Karlskronavarvet AB är oroväckande. Om inga nya beställningar av större omfattning inflyter under de närmaste månaderna kommer, enligt vad jag inhämtat frän företagsledningen, omfattande varsel om permitteringar att bli nödvändiga.

Eftersom företagsledningen ännu inte gjort några uttalanden härvidlag gör jag själv en bedömning om de närmaste årens sysselsättningsläge, grundad på varvets nuvarande orderläge. Min bedömning ger vid handen all Karlskronavarvet snart tvingas varsla mellan 200 och 250 anställda ora uppsägning.

Denna bekymmersamma situation skulle inte behöva föreligga om mode-

Prot. 1986/87: 30 april 1987

Meddelande om interpellationer

114 rata samlingspartiets förslag om beställning av ytterligare två kustkorvetter och en ny ubåt för marinens behov beslutades av riksdagen vid försvarsbeslu-tet denna vårriksdag.

Karlskronavarvet är inriktat huvudsakligen på tillverkning, ombyggnad och underhåll av fartyg för den svenska marinen. Företaget har för närvarande ca 1 100 anställda. Med nu liggande beställningar och med de förslag som redovisas i försvarspropositionen förväntas en produktionssvacka fr, o, m, år 1988 och några år framåt. Beläggningen vid varvet bedöms öka igen på 1990-talet.

Staten i egenskap av ägare måste ta sitt ansvar och trygga sysselsättningen vid Karlskronavarvet, anförs i en moderat motion.

Motionären påpekar att en resursförstärkning till marinen - i första hand för att öka kapaciteten för jakt av främmande ubåtar-skulle möjliggöra ett bibehållande av den nuvarande produktionsvolymen vid företaget.

Riksdagen fastslog år 1980 att regeringen har ett särskilt ansvar för Karlskronavarvets beläggning, eftersom varvet med sin marina inriktning har begränsade möjligheter att påverka sin försäljningsvolym genom egna insatser (prop. 1979/80:165, NU 1979/80:69, rskr. 1979/80:405).

Näringsutskottet anförde år 1983 (NU 1982/83:55) att riksdagens uttalande år 1980 borde stå fast. Dock framhöll utskottet att det i första hand borde vara de militära myndigheternas sak att pä grundval av en övergripande planering sörja för ett såvitt möjligt jämnt och effektivt utnyttjande av de varvsresurser som står till marinens förfogande.

Industriminister Thage Peterson besvarade i riksdagen den 9 april 1987 en fråga (1986/87;498) om vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att tillse att varvets produktionssvacka fylls ut. Statsrådet meddelade att han utgick från att berörda försvarsmyndigheter och Karlskronavarvet gemensamt anstränger sig för att minimera de negativa effekterna av den minskade beläggningen vid varvet.

Statsrådet erinrade om att företaget under de senaste åren har intensifierat utvecklingen avseende skrovtillverkning i glasfiberarmerad plast samt snabbgående katamaraner för såväl civil som militär användning.

Vidare påpekade statsrådet att varvet har ökat sin bearbetning av exportmarknaden.

För närvarande torde dessa ansträngningar pm exportorder ha föga framgång.

Även riksdagens näringsutskott förutsätter att de militära myndigheterna och ledningen för Kariskronavarvet tar ett gemensamt ansvar för att de negativa följderna av den produklionssvacka som nu kan förutses blir så små som möjligt.

Näringsutskottet i riksdagen skjuter problemen ifrån sig. Delsamma gör industriministern. Bådadera anser att det ankommer på de militära myndigheterna att klara av situationen, dvs. sysselsättningstrygghelen vid Karlskronavarvet.

Men - de militära myndigheterna har inga andra ekonomiska resurser än dem som riksdagen anvisar. Och som del för närvarande ser ul tycks försvarsutskottets majoritet bestående av socialdemokrater och folkpartister inte ha för avsikt att bifalla de moderata förslagen, stödda av försvarsledning-

en, om nybeställningar av tvä kustkorvetter och en ny modern ubat , PrOt. 1986/87:114

Det är angelägel framhålla att stort behov föreligger av dessa ytterligare 30 april 1987

Meddelatide om frågor

örlogsfarlyg. Först då kan vårt försvar sätta upp två kompletta ubålsjakl-

styrkor.

Med sådana nya order torde också större delen av de akuta problemen vid

Karlskronavarvet vara lösta.

Med hänvisning till det anförda vill jag fråga försvarsminister Roine Carlsson vilka åtgärder han avser att vidta för att lösa de akuta problemen och trygga framtiden för Karlskronavarvet,

1986/87:253 av Bo Ha//xmar (vpk) till kommunikationsministern om Gotlandstrafiken:

Sent omsider har det nu klarnat något i fråga om färjetrafiken till Gotland under nästkommande år, Nordström & Thulin, som tidigare på minst sagt oklara grunder fått ta över koncessionen på Gotlandstrafiken från och med nästa år, har styckat upp ansvaret för trafiken på ytterligare tre bolag -Johnson Line, Johnson Ship Management och Silja Line, I stället för ett samlat statligt ansvar för Gotlandstrafiken skall en rad privata bolag svara för olika delar i fråga om trafikförsörjningen.

I strid mot tidigare utfästelser kommer huvudkontoret för Gotlandstrafiken inte att förläggas till Visby, som inte heller blir hemmahamn för fartygen. Detta kommer som en negativ överraskning för gotlänningarna. Bitterheten bland alla de fackliga organisationerna är mycket stor efter den information som hittills getts. På fackligt håll räknar man med att ett hundratal fast anställda gotlänningar kommer att förlora sina arbeten. Hundratals sommarjobb är också i fara, och många leverantörer på Gotland drabbas förmodligen hårt när Silja Line tar över restaurangverksamheten på färjorna.

Förvirringen kring Gotlandstrafiken och uppsplittringen av verksamheten har lett till att opinionen nu växer för att staten skall gå in och ta det totala ansvaret för färjetrafiken till Gotland och samtidigt trygga arbetstillfällena för personalen.

Mot bakgrund av det anförda vill jag ställa följande frågor till kommunikationsministern:

1. Vilka konsekvenser kommer den föreslagna uppsplittringen av ansvaret för Gotlandstrafiken att få?

2. Är regeringen beredd att vidta åtgärder så.att de befarade avskedandena av personal kan förhindras?

3. Är regeringen beredd att ta initiativ till ett förstatligande av Gotlandstrafiken?

5 Riksdagens protokoll 1986/87:114-116

Prot. 1986/87:114 13 § Meddelande om frågor

30 april 1987

Meddelande om frågor Meddelades att följande frågor ftamställts

den 30 aprd

1986/87:554 av Ing-Marie Hansson (s) till bostadsminislern om ombyggnad av vindsutrymmen av brandsäkerhetsskäl:

Vid ett flertal tillfällen har eldsvådor i radhus blivit omfattande och snabbt övertänt flera radhuslägenheter. Avsaknad av eller bristfälliga brandskyddande mellanväggar i vindsutrymmena har gett elden snabb spridning.

Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga bostadsministern:

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att sådana ombyggnader av vindsutrymmena för ett förbättrat brandskydd kommer till stånd?

1986/87:555 av Bo Lundgren (m) till statsrådet Bengt K. Å. Johansson om prisstoppets tillämpning;

Ett enskilt vårdhem i södra Sverige har, med hänvisning till rådande prisstopp, inte kunnat höja sin debitering per vårddag i sitt avtal med landstinget.. Motiveringen till den höjda debiteringen är i första hand en förskjutning mot patienter med större vårdbehov och därmed förenade kostnadshöjningar. Det förefaller orimUgt att en förändrad inriktning av vården med ökade kostnader som följd inte skall få slå igenom i priset för de vårdtjänster som erbjuds.

Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet om regeringen avser att vidta några åtgärder för att förhindra att reglerna om prisstopp tillämpas som jag ovan redovisat,

1986/87:556 av Ingrid Hemnu/xgsson (ra) till finansministern om rätten till avdrag för bilresor:

Regeringen har på olika sätt och i samarbete med riksskatteverket arbetat för att åstadkomma en förenkling av taxeringsarbelel. Under senare år har bilavdragen för resor till och från arbete ägnats uppmärksamhet av riksskatteverket, RSV, RSV är uppenbarligen inne på tanken att avskaffa bilavdragen i syfte att förenkla laxeringsarbetet. Om planerna skulle realiseras medför detta stora ojämlikheter mellan människor beroende på inom vilka regioner och pä vilka orter de bor. Del motverkar i allra högsta grad regionalpoUtiska strävanden som vill möjliggöra för människor alt bo kvar i Norrlands glesbygd. För Jämtlands del - till ytan större än Småland och Västergötland - skulle ett borttagande eller försämring av avdragsmöjligheterna drabba människorna oerhört hårt. Till skillnad från andra glesbygdslän är befolkningen spridd över länets hela yta.

Avser finansministern att vidta några åtgärder som medför en förändring av reseavdragen för bilresor?

1986/87:557 av Erik Holmkvist (m) till socialministern om de stafliga Prot. 1986/87:114
bidragen till färdtjänst: 30 april 1987

Statens bidrag till färdtjänst uppgick år 1985 till

105 kr. per person i Stockholms län 96 kr. per person i Göteborgs kommun 57 kr. per person i Malmö kommun.

Samtidigt uppgick det statliga bidraget till färdtjänst per person till

17 kr. i Arjeplogs kommun

19 kr. i Övertorneå kommun
9 kr. i Dorotea kommun

9 kr. i Storumans kommun 11 kr. i Vindelns kommun 14 kr. i Strömsunds kommun

20 kr. i Åre kommun 16 kr. i Ange kommun

21 kr. i Örnsköldsviks kommun.

Exemplen visar hur de statliga bidragen till färdtjänst gynnar de stora befolkningskoncentrationerna på framför allt glesbygdens bekostnad. Staten betalar tre till tio gånger så mycket i bidrag till färdtjänsten i Stockholm. Göteborg och Malmö som till glesbygdskommunerna i Norrland.

Vilka initiativ avser statsrådet vidta med anledning av de redovisade skillnaderna i bidrag för människor i storstadsområden kontra glesbygd?

1986/87:558 av Pär Granstedt (c) till utbildningsministern om studiestödet;

En nyligen publicerad internationell undersökning ger Sverige en botten-plats i fråga om statligt stöd till högskolestuderande. Den dåliga studiefinansieringen anses som ett allvarligt framlidsproblem för Sverige.

Är regeringen beredd att nu ompröva sin hittillsvarande negativa attityd till ett generösare studiestöd och ge studiestödsutredningen tilläggsdirektiv?

Meddelande om frågor

14 § Kammaren åtskildes kl. 15.51. In fidem

BENGT TÖRNELL

/Olof Marcusson