Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1985/86:99

Onsdagen den 19 mars fm.

Kl. 10.00

1 § Justerades protokollen för den 11 innevarande månad.

2 § Upplästes följnnde inkomna skrivelse:

Till riksdagen

Undertecknad anhåller om ledighet med ersättare under tiden den 28 april —den 31 maj 1986,

Skäl för ledigheten: föräldraledighet, Stockholm den 27 februari 1986 Sivert Andersson

Denna anhållan bifölls av kammaren.

Talmannen anmälde atf Sven-Åke Nygårds (s) skulle tjänstgöra som ersättare för Sivert Andersson,

3 § Föredrogs och hänvisades

Propositionerna

1985/86:114 fill kulfurufskottet

1985/86:122 fill frafikutskoffet

1985/86:125 Bil, 1 till justitieutskotfet

Bil, 2 till utrikesutskottet

Bil, 3 till socialutskottet

Bil, 4 fill trafikutskottet

Bil, 6 fill utbildningsutskottet

Bil, 7 fill jordbruksutskottet

Bil, 8 punkterna 1-3 till arbefsmarknadsutskoftef punkt 4 fill socialutskottet punkt 5 fill socialförsäkringsufskottet

Bil, 9 till bostadsutskottet

Bil, 10 punkterna 1 och 4 till näringsutskoftet

punkterna 2 och 3 till arbefsmarknadsutskoftef

i övrigt fill finansutskottet

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

4 § Föredrogs och hänvisades

Mofionerna

1985/86:323-325 fill utrikesutskottet

1985/86:326 till socialutskottet

5 § Utrikesdebatt

Talmannen anmälde aft utrikesminister Sten Andersson nu skulle lämna meddelande i utrikespolitiska frågor,

Anf. 1 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr falman! 1986 kan bli möjligheternas år, ett år dä det internationella läget ljusnar, ett är dä misstron viker som dimman en tidig vårmorgon.

Orden är hämtade från den sista intervjun Olof Palme gav.

Han talade om världslägef, där han såg tecken pä en islossning. Dialogen mellan supermakterna har återupptagits. De är överens om atf ett kärnvapenkrig aldrig någonsin får utkämpas, Sfockholmskonferensen har gått in i ett mer aktivt skede, Olof Palme uttryckte förhoppningen att ett provstopp snart skulle kommn till stånd. Vi måste nlla, snde hnn, ge vårt konstruktiva bidrag nu, sä atf de uppenbara möjligheterna också blir verklighet.

De som bestämmer över kärnvnpnens nnvändning nnsvnrnr inte bnrn för sina egna länders överlevnad. De har ocksä våra liv i sina händer. Därför måste vi andra, som inte har kärnvapen, göra värt yttersta för att påverka kärnvapenmakterna aff inse sitt ansvar också för oss,

Olof Palme visste att kärnvapenförhnndlingarna kommer ntf bli längn och svårn. Misstro, kapprustning och kamp om globalt inflytande fortsätter ntf prägla den internationella scenen. Den vapenteknologiska utvecklingen har ytterligare komplicerat förhandlingarna. De fortsatta rustningarna försvaras av starka intressen.

Att förhindra atf kärnvapenkatastrofen någonsin blir verklighet måste vara en allt överskuggande målsättning. Det s, k, femkontinentinitiativet utgör ett falande exempel bland andra på hur denna ödesfråga nu engagerar en hel värld.

För Sveriges regering är det en bjudande plikt aft i Olof Pnlmes anda oförtröttligt fullfölja arbetet för internationell nedrustning. Vi måste också med all kraft värna om Sveriges och andra smä länders rätt aff utan utländsk inblandning forma sin egen framtid.

Dagligen påminns vi om def växande väldet i världen. Den svenska regeringenfördömer alla former av terrorhandlingar. För aft komma till rätta med detta hot krävs effektiva internationella ätgärder, FN:s generalförsnm-ling och säkerhetsråd liksom Europarådet har fördömt terrorismen.

Men det konkreta snmnrbetet mäste utvecklns ytferlignre. Att bekämpn och långsikfigt eliminera terrorismen är en av de viktigaste utmnningnr som def internafionella samfundet står inför i dag. Samtidigt vill vi undvika att i säkerhetens namn vidta åtgärder som innebär inskränkningar i vårt öppna demokratiska samhälle, Detfa vore ntf ge vika för våldet.

Herr talman! För Sverige förblir utvecklingen i Europa nv central

betydelse. Den påverkar oss ekonomiskt, kulturellt och säkerhetspolitiskt, Sverige har under efterkrigstiden aktivt deltagit i det europeiska samarbetet, givetvis med de förbehåll som neutralitetspolitiken uppställer.

Den västeuropeiska integrationen fortskrider, Spanien och Portugal har blivit fullvärdiga medlemmar i EG, Ytterligare steg har tagits mot en europeisk union och för att skapa en inre marknad med ett fritt flöde av varor och tjänster. Vårt förhållande fill EG har funnit sin form. Men regeringen önskar fördjupa och utveckla detta samarbete på en rad områden, infe minst i vad gäller högteknologi. Nyligen träffades en ramöverenskommelse med EG om vetenskapligt och teknologiskt samarbete.

Tillsammans med 17 andra europeiska stater deltar Sverige i Eurekainitia-tivet, som syftar till atf genom gemensamma satsningar förstärka den europeiska kompetensen och konkurrenskraften på def högfeknologiska området.

Dessa samarbetssträvanden är ägnade att gagna europeiska intressen och därmed stärka Europas ställning, I samma riktning verkar Europeiska säkerhets- och samarbefskonferensen, ESK, Genom denna har Europas stater fått eff unikt tillfälle aff pä jämlik basis delta i en löpande dialog om säkerhet och kontakter över blockgränserna. Härigenom förhindras atf dessa frågor enbart blir en angelägenhet för stormakterna,

ESK:s expertmöten om mänskliga rättigheter och kulturutbyte blev inte så framgångsrika som vi hade hoppats. Men dialogen fortsätter, även om åsiktsskillnaderna förblir stora. Kanske kan erfarenheterna från Ottawa och Budapest utgöra utgångspunkten för en förutsättningslös diskussion ocksä om vilka arbetsformer som bäst gagnar de uppsatta målen.

De uttalanden som gjorts på senare tid frän både öst och väst om Sfockholmskonferensen liksom det konkreta förhandlingsarbetet ger anledning till en försikfig optimism. Men def krävs aft tiden fram till uppföljningsmötet i Wien i höst används på ett konstruktivt sätt.

Enligt svensk uppfattning mäste en överenskommelse motsvara mandatets krav på militärt betydelsefulla och verifierbara åtgärder som omfattar hela Europa, Den måste omfatta inte bara förtroendeskapande utan också säkerhefsskapande åtgärder som t, ex, begränsningar av de militära aktiviteterna, I nästa fas måste också konkreta nedrustningsfrågor fas upp.

Vi önskar se framsteg inom alla de områden - nedrustning, ekonomiskt samarbete och mänskliga rättigheter och kontakter - som tas upp i ESK:s slutdokument. Men brist på framsteg inom ett område får inte tas fill intäkt för omedgörlighet inom andra. Framsteg kan påverka arbetet inom andra områden och därmed ge upphov till en dynamisk process, Def blir sedan Wienmötets uppgift aft göra en avvägning mellan de olika delområdena,

ESK-processen har lett till ökade kontakter mellan de smä och medelstora staterna i bäde öst och väst. Dessa har en viktig roll för att minska motsättningarna. Inte minst kan de neutrala och alliansfria staterna verka som brobyggare, Def finns skäl aft ägna ökad uppmärksamhet ät ekonomiskt samarbete, och dä kanske särskilt i miljö- och energifrågorna.

Herr falman! Det säkerhetspolitiska mönster som bildades i Norden efter andra världskriget har bestått och medverkat till stabiliteten i vär del av världen. Detta är en stor tillgång som alla måste vara aktsamma om, Sveriges

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

neutralitetspolitik lämnar här ett centralt bidrag, och denna politik ligger orubbligt fast.

Under senare är har Nordeuropa och Nordatlanten varit föremål för eff växande intresse från milifäralliansernas sida. Denna utveckling ställer krav på skärpt vaksamhet. Det måste ligga också i stormakternas intresse aft, bl, a, genom äterhällsamhet i de militära dispositionerna, bevara Norden som eff lågspänningsområde.

Arbetet på en kärnvapenfri zon i Norden bör fortsätta i syfte atf nå enighet om grundelementen i ett zonarrangemang. Den självklara utgångspunkten är därvid respekten för varje nordiskt lands räft aff självt avgöra vilken politik som bäst gagnar dess nationella intressen,

Def nordiska samarbetet är vitt förgrenat och vilar pä en stabil grund av historiskt arv, gemensamma demokrafiska ideal och väl utbyggda institutioner. Genom gemensamt agerande i olika internationella organ har vi uppnått resultat som annars infe varit möjliga. Samarbetet tar sig mänga konkreta uttryck. Ett exempel är den nordiska handlingsplanen för ekonomisk utveckling och full sysselsättning. En annan viktig ambition är att göra Norden till en gemensam hemmamarknad genom atf undanröja de återstående handelshindren.

Herr talman! Det är en styrka för den svenska säkerhetspolitiken aff en öppen, demokratisk debatt kan förenas med en bred enighet om grunderna i den svenska neutralitetspolitiken, Def är bara en på övertygelse byggd enighet, skapad genom debatt, som håller när den verkligen prövas, I tider av säkerhetspolitiska påfrestningar är denna värdegemenskap särskilt värdefull, Def ligger dä i allas intresse atf debatten om vår säkerhetspolitik förs med ansvar och omdöme.

Vår neutralitetspolitik måste präglas nv konsekvens, fasthet och kontinuitet. Därmed undanröjer vi möjligheter till missförstånd om Sveriges avsikter. Denna politik stöds av ett efter våra förhållanden starkt försvar. Detta kommer aft vara fallet ocksä i framtiden. Vi kommer aldrig atf finna oss i kränkningar av värt territorium. Vi förstärker vår förmåga att bemöta dem. De svenska åtgärderna, vär vilja och beslutsamhet, har i omvärlden mötts med respekt.

Det är regeringens strävan att i landets intresse slå vakt om största möjliga samförstånd i utrikes- och försvarspolifiken, Def var värdefullt och glädjande atf i 1984 års försvarskommitté en enig uppslutning kunde nås kring den traditionella svenska säkerhetspolitiken.

Herr talman! Relationerna till stormakterna är en central fråga i vär utrikespolitik. På 1960-talef och i början av 1970-talef koncentrerades intresset till Förenta Staterna och dess Vietnampolifik, Under senare år har det svensk-sovjetiska förhållandet dominerat bilden.

Vi anser allmänt atf dialog gagnar oss bättre än uteblivna kontakter, infe minst i frågor som rör vår egen säkerhet. Detta gäller ocksä i förhållande till Sovjetunionen, Det är därför vi har förklarat oss öppna för samtal på alla nivåer.

Regeringen önskar goda och stabila förbindelser med Sovjetunionen, Samtidigt kräver vi respekt för Sveriges neutralitetspolitik och för folkrättens regler för umgänget mellan stater. Vi vill söka lösa problemen genom en

konstruktiv dialog, vare sig det gäller humanitära frågor, handel, fiske, kulfur eller andra områden. Vi har kommit en bit på väg. Det är vår förhoppning att ytterligare framsteg skall vara möjliga,

I dagarna har en ny omgång ägt rum i förhandlingarna med Sovjetunionen Om Östersjön, Genom dessa förhandlingar söker vi pä grundval av folkrätten nå en permanent överenskommelse om avgränsningen av konfinentalsockeln och fiskezonen mellan våra båda länder.

Herr falman! Neufralifefspolifiken ger oss särskilda möjligheter att agera på den internafionella arenan. Vi kan infe misstänkas för aft framlägga våra förslag ä andras vägnar,

I fredstid bidrar vär alliansfria utrikespolitik fill stabiliteten i Norden, Vi söker också främja avspänningen och en rättvisare och därmed tryggare värld. Vi driver en akfiv och oberoende polifik för nedrustning, utvecklingssamarbete och för att värna folkrätten och de mänskliga rättigheterna. Inom alla dessa områden hyser vi en stark tro på värdet och nödvändigheten av ett effektivt internafionellt samarbete.

Förenta nationernas stadga och ideal knyter an till det starka stöd för en universiell freds- och rättsordning som av hävd finns i värt land. Under hela efterkrigstiden har aktiv medverkan i FN:s arbete utgjort en hörnsfen i svensk utrikespolitik.

Tyvärr har FN, fill följd av sformaktsmotsätfningarna och den bristande respekten för stadgan, inte kunnat utvecklas till det instrument för kollektiv säkerhet som ursprungligen avsågs. Men även om de höga idealen inte uppfyllts, har världsorganisationen en viktig roll atf spela på allt fler områden. Det gäller t, ex, nedrustning, bistånd, miljövård, mänskliga rättigheter, flyktingfrågor och fredsbevarande operationer. För mänga människor, främst i tredje världen, sfär FN för något mycket konkret, en vikfig del i deras dagliga liv. Inget kan heller ersätta FN som mötesplats och diskussionsforum,

FN riskerar nu aff ställas inför en djupgående finanskris. Det måste förhindras, FN skall stärkas, inte försvagas. Världsorganisationen behövs i dag mer än någonsin, för hela mänsklighetens skull, Alla medlemsstater måste solidariskt ta sift ansvar och uppfylla sina förpliktelser enligt stadgan.

Folkrätt måste vara grunden för förbindelserna mellan världens nationer. Att dess regler respekteras är av yttersta vikt för den internationella freden. Som Olof Palme så ofta underströk upplevs detfa särskilt starkt i de mindre staterna. När någon våldför sig pä ett litet lands oberoende och integritet känner också medborgarna i andra små stater vrede och oro.

Respekten för de mänskliga rättigheterna är en fråga av internationell betydelse. Brott mot dessa åren grogrund för inre spänningar, men också en påfrestning på relationer mellan stater. Därmed har vi alla bäde räft och skyldighet aft engagera oss.

Herr falman! Utgången av supermakternas förhandlingar i Geneve är av väsentlig betydelse för oss alla. Men kampen för en fredligare värld och kärnvapennedrustning förs pä mänga plan och i många fora.

För några år sedan konstaterade den oberoende kommissionen för nedrustnings- och säkerhetsfrågor, Palmekommissionen, aff kärnvapnen har förändrat inte bara krigets omfattning utan även själva krigsbegreppet, I

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

atomåldern kan krig infe vara ett politiskt instrument, endast ett förintelse-medel utan motstycke.

Därför kan stater infe längre vinna säkerhet på varandras bekostnad, Avskräckningen måste ersättas med en gemensam säkerhet byggd pä samarbete och ömsesidigt förtroende.

Trots atf stormakterna nu uttalat långtgående målsättningar i fråga om nedskärningar i kärnvapenarsenalerna, finns ännu inga tecken på konkreta framsteg. Inte heller har några minskningar av de konventionella styrkorna i Europa kommit fill stånd. Även den marina kapprustningen inger oro, inte minst vad gäller den ökade förekomsten av kärnvapen till havs.

För atf minska kärnvapnens roll i den militära planeringen har, som en vikfig förtroendeskapande åtgärd, föreslagits atf en korridor fri från slagfältskärnvapen skall upprättas med början i Centraleuropa, Sveriges stöd för denna tanke är ett uttryck för våra ansträngningar atf med politiska medel motverka militära hot.

För aft hindra den kvalitativa utvecklingen och spridningen av kärnvapnen krävs ett fullständigt provsfopp. De stater som deltar i femkonfinentinifiati-vet har nyligen riktat ytterligare ett budskap i frågan till ledarna i Förenta Staterna och Sovjetunionen och uppmanat dessa att inte fillåta några provsprängningar med kärnvapen fram till nästa toppmöte. Man har tidigare förklarat sig beredd atf medverka i övervakningen av ett provsfoppsavtal.

Det finns en stark internationell opinion för ett sådant avtal, som skulle lägga en god grund för fortsatta steg mot verklig nedrustning, Sovjetunionen har förklarat sin avsikt atf inte utföra några kärnvapenprov så länge Förenta Staterna avstår från sådana. Det är mot denna bakgrund angeläget att Förenta Staterna och övriga kärnvapenstater nu avstår från kärnvapenprov.

Oenighet i verifikafionsfrägan har som bekant i decennier försvårat framsteg på detta område. Nu ökar förhoppningarna och kraven pä atf man skall kunna nå fram fill allmänt godtagbara verifikationsmefoder, företrädesvis under internationell medverkan.

Inom nedrustningskonferensen i Geneve bedrivs i dag förhandlingar om förbud mot kemiska vapen. Bl, a, mot bakgrund av oroande rapporter om användning av dessa vapen är def av stor betydelse atf ett heltäckande förbud mot kemiska vapen blir verklighet.

Den begynnande rymdkapprustningen inger särskild oro. Ett rymdbaserat försvarssystem skulle med all sannolikhet aldrig fungera, Def skulle däremot leda till fortsatt kapprustning på båda sidor och riva upp gällande internationella avtal. Det innebär vidare ett gigantiskt slöseri med resurser som hellre borde användas för atf bekämpa fattigdomen i världen.

Resursslöseriet bakom kapprustningen kommer aft belysas vid en FN-konferens i Paris om sambandet mellan nedrustning och utveckling, en konferens som äger rum i sommar, Sverige har följt upp den tidigare genomförda FN-studien med en nafionell utredning. Vi är därför väl förberedda inför denna konferens.

Herr talman! Det ömsesidiga beroendet mellan världens alla stater innebär aff en gemensam framtid i fred, frihet och ökat välstånd bara kan tryggas genom ökat internationellt samarbete. Under det senaste årtiondet har den industrialiserade världens uppmärksamhet främst varit riktad mot det

spända förhållandet mellan öst och väst och egna ekonomiska och sociala problem.

Men vi får aldrig glömma andra dimensioner i världspolitiken, såsom utvecklingen i tredje världen och hotet mot den globala miljön. Som Brandtkommissionen konstaterade redan för sex är sedan är vi alla beroende av atf konkreta åtgärder vidtas mot den internationella ekonomiska ojämlikheten, U-länderna dignar under en förlamande skuldbörda. Deras natur föröds, Detfa fär den industrialiserade världen inte passivt åse.

Regeringen kommer atf fortsätta aff föra en generös biståndspolitik, Enprocentsmålet ligger fast. Men vi måste också bidra fill aft hela världssamfundet i handling visar sin solidaritet med tredje världen. Det är inte fråga om välgörenhet. Genom vårt stöd öppnar vi också nya marknader för ekonomiskt utbyte och bidrar till att minska de risker vad gäller internationell säkerhet och stabilitet som en fortsatt negafiv utveckling av u-ländernas ekonomier skulle medföra. Solidaritet gagnar alla på längre sikt, ocksä de rika.

Alltsedan FN:s miljökonferens 1972 i Stockholm finns en växande insikt om att de globala miljöhoten påverkar vår säkerhet och överlevnad. Därmed förbättras förutsättningarna för internationell samverkan för att angripa problemen, Sverige kommer aft aktivt verka för atf länka in defta samarbete i konstruktiva banor,

U-länderna plägas inte bara av underutveckling och naturkatastrofer. Sedan andra världskrigefs slut har 150 krig utkämpats med 20 miljoner döda, varav de flesta i tredje världen,

I Mellanöstern har krig eller krigsliknande tillstånd präglat tillvaron under hela denna period. En bestående fred där måste grunda sig pä Israels rätt att existera inom säkra och erkända gränser och det palestinska folkefs räft till självbestämmande, I utbyte mot fred måste Israel lämna de områden som ockuperades 1967, Västbanken och Gaza skulle kunna utgöra territoriet för en palestinsk stat i eller utan konfederation med Jordanien,

I fredsförhandlingar måste det palestinska folket vara representerat av företrädare som har dess företroende, Def är regeringens uppfattning aff PLO av palestinierna befraktas som deras representant, PLO bör därför ha rätt atf delta i förhandlingar som likaberättigad part.

Israel måste dra sig tillbaka frän Libanon, Den israeliska säkerhefszonen ger inte Israel någon ökad säkerhet, I stället förstärker den motsättningarna i området och leder fill nya våldshandlingar i vilka Israel blir direkt inblandat.

Som FN:s generalsekreterares särskilda representant utförde Olof Palme ett tålmodigt arbete för aft bringa kriget mellan Iran och Irak fill ett slut, Sverige kommer atf efter förmåga söka bidra fill ansträngningarna aft bilägga denna tragiska konflikt.

Ständigt når oss nya skakande vittnesbörd om det brutala våld som drabbar befolkningen i Afghanistan, Mer än en tredjedel av civilbefolkningen har tvingats lämna sina hem och sift land. Regeringen fördömer Sovjetunionens väpnade intervention och de brott mot folkrätten och de mänskliga rättigheterna som begås i Afghanistan, Vi stöder FN:s ansträngningar att flnna en förhandlingslösning. Huvudelement i en sådan måste vara ett tillbakadragande av de sovjetiska trupperna från Afghanistan och rätt för det

Prot, 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

afghanska folket aff självt bestämma sitt styrelseskick och sin framtid. Flyktingarna måste fä återvända hem i trygghet, Sverige fortsätter aft lämna omfattande humanitär hjälp.

Apartheidsystemet utgör grunden till konflikterna i södra Afrika, I sitt försvar av systemet har regimen ökat såväl det inre förtrycket som hotet och våldet mot grannstaterna. Tiden för en fredlig lösning av konflikten rinner snabbt ut.

Det hot som aparfheidsystemet utgör mot internationell fred och säkerhet framstår allt tydligare. Ökat tryck från det infernationelln samfundet blir i detta läge av stor vikt, Sverige fortsätter därför atf verka för ett beslut om bindande sanktioner i FN:s säkerhetsråd,

Namibia måste uppnå sin självständighet pä grundval av säkerhetsrådets resolution 435 från 1978, Det amerikanska biståndet till UNITA-gerillan i Angola kan enligt svensk uppfattning endast försvåra en lösning av konflikterna i detfa område,

I avvaktan på beslut om bindande sanktioner har regeringen vidtagit en rad åtgärder inom ramen för ett utvidgat nordiskt handlingsprogram mot Sydafrika, Regeringen har ocksä skärpt lagen om nyinvesteringar och förbjudit import av jordbruksprodukter frän Sydafrika, Företagen har rekommenderats atf frivilligt begränsa sin handel med Sydafrika, Möjligheterna aft finna andra leverantörer än Sydafrika för vissn viktiga råvaror utreds i syfte att ytterligare minska handeln.

Vårt bistånd till frontstaterna, befrielserörelserna och aparfheidpolifikens offer fortsätter atf öka, I dag utgör detta drygt 40 % av def totala bilaterala biståndet.

Konflikterna i Centralamerika fortsätter. Civilbefolkningens lidande förlängs. Det är nödvändigt att förhandlingarna mellan de krigförande parterna i El Salvador återupptas. Det amerikanska stödet till väpnade grupper som för krig mot den lagliga regeringen i Nicaragua måste upphöra. Det strider mot internationell rätt och försvårar fredssträvandena.

En fredlig utveckling skulle underlättas, om samtliga inblandade slöt upp bakom Contadoragruppen, Den deklaration som denna och dess stödgrupp nyligen enades om har också vårt fulla stöd.

Herr talman! Drömmen om en värld i fred och frihet med rättvisa och ekonomisk utveckling för alla har inte besannats, FN har infe getts möjlighet atf fungera som en garant för freden. Alltjämt utkämpas krig som kräver tusentals offer. Över oss alla hänger förintelsehofef i form av kärnvapenkriget. Miljoner människor lever under fatfigdom och förtryck. Friheten är satt på undantag. Varje dag kränks de mest elementära mänskliga rättigheterna i många av jordens stater genom mord, tortyr och fängslande utan rättegäng och dom.

De globala problemen kan endast lösas i samverkan mellan jordens folk och stater. Säkerhet kan i kärnvapenåldern inte sökas i konkurrens utan bara i samarbete med andra. Utveckling i de fattiga länderna kräver de rika ländernas solidariska medverkan. Lösningen av konflikter i tredje världen fär infe försvåras genom att de inlemmas i ett snävt öst-väsf-perspektiv.

Svensk utrikespolitik måste präglas av omsorg om vår egen säkerhet och solidaritet med världens obesutfna och med dem som kämpar för sin frihet

och sift oberoende. Vi mäste sträva efter utökat internationellt samarbete för atf minska krigsrisken, fä till stånd en verklig nedrustning, bekämpa fattigdomen, utveckla det ekonomiska samarbetet och stödja demokrafin, . Herr falman! Om världens stater gemensamt slår in på den vägen, då kommer Olof Palmes ord att besannas. Misstron i världen viker som dimman en tidig vårmorgon.

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Anf. 2 CARL BILDT (m):

Herr talman! Dagens utrikesdeklarafion anknyter starkt till traditionerna i svensk utrikespolitik, Olof Palmes tragiska bortgång har gjort def än mer naturligt. Han gav vår utrikespolitik och vårt internafionella agerande en alldeles egen färg och klang, en färg och en klang som vi ibland kunde ha delade meningar om, men som allfid syntes och alltid hördes, och som vi och mänga andra kommer atf sakna.

Visst säger vi alla att utrikespolitiken ligger fast, och visst skall arbetet fortsätta - men def blir ändå aldrig riktigt detsamma,

Mina invändningar mot regeringens och utrikesministerns deklarafion är få.

Jag beklagar att regeringen nu åter vill använda det litet förvirrande och felakfiga begreppet "ett efter våra förhållanden starkt försvar". Det kontrasterar mot fidigare uttalanden av utrikesministern, det ligger svårligen i linje med den säkerhetspolitiska rapporten från försvarskommittén och det går rakt emot en enig remissopinion, infe minst inom utrikesförvaltningen. Det skapar oklarhet i ett läge när vi strävar efter klarhet.

Ty sanningen är aft vi i dag har ett "efter våra förhållanden" svagt försvar -det var ju starkare förr.

Herr falman! För bara något år sedan talades i dramatiska ordalag om def växande krigshotet, om hur vi stod inför "en ny istid" i relationerna mellan USA och Sovjetunionen, Visarna på domedagsklockan pä Bulletin of the Atomic Scientist flyttades ödesmättat fram.

Nu vet vi atf alarmisterna då hade fel. Efter 18 månaders bojkott kom Sovjet fillbaka till förhandlingsbordet i mars 1985, I december möttes president Reagan och generalsekreterare Gorbatjov i Geneve, och under de senaste månaderna har de bägge konkurrerat i framläggandet av vittsyffande planer på att ta bort det ena vapnet efter def andra, t, o, m, alla kärnvapen i hela världen.

Den fruktade istiden förefaller att ha blivit en spirande vår. Och på sina håll låter man som om värmeböljan redan var ett faktum,

"En kylig och realistisk analys behövs allfid", skrev president Paasikivi i sin tänkvärda dagbok. Den sanningen gäller med oförminskad styrka i dag -icke minst när det gäller de åferkommande variationerna i klimatet mellan de bägge supermakterna.

Generalsekreterare Gorbatjovs nedrustningsutspel den 15 januari innehöll åtskilligt av yvig retorik, mer avsett atf påverka dem som lätt låter sig påverkas än att vara underlag för seriösa samtal och överväganden. Det var ett inslag i "fredskriget", för aff låna ett uttryck av Flora Lewis,

Men i förslaget fanns också inslag som tyder på en vilja att modifiera delar

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

av den sovjetiska politik som under läng fid hindrat verkliga framsteg pä nedrustningsområdef.

President Reagans fal i mars 1983 blev startpunkten för en stor forskningssatsning på strategiska försvarssystem som under beteckningen SDI har skapat en helt ny situafion, USA förbereder sig för atf kunna mobilisera sin vetenskapliga förmåga i en ny kapplöpning för aft hota de enorma kärnvapensatsningar som Sovjet har gjort under de senaste decennierna.

Hotet frän SDI drev Sovjet tillbaka till förhandlingsbordet, till toppmötet i Geneve och till uppluckringen av motståndet mot nedskärningar av offensiva vapen. Hotet från SDI är eff hot mot den paritefssfällning pä det nukleära området som var Bresjnev-epokens största - kanske dess enda - landvinning för Sovjetunionen, Det hotet kan i det korta perspektivet bara förhandlas bort, och för aft förhandlingar skall vara framgångsrika krävs eftergifter -frän bägge sidor.

Den toppmöfeskalender för 1986 och 1987 som överenskoms i Geneve kräver ett visst momentum i de olika sakförhandlingarna mellan de bägge supermakterna. Kanske kan det trycket bidra till att en interimslösning vad gäller medel- och korfdistanskärnvapen i Europa och Asien skall kunna slutas. Låt oss hoppas det.

Men det vore fel atf undervärdera de svårigheter som den nya situationen innebär, Def går infe längre aft bygga vidare pä SALT-avtalen 1972 och 1979, Def krävs en ny strategisk kompromiss mellan de bägge supermakterna.

Det mäste vara vår förhoppning, att en sädan skall innebära väsentliga reduktioner av de offensiva nukleära styrkorna. Förutsättningarna för detta förefaller i dag bättre än fidigare. Men ju större dessa reduktioner blir, ju starkare blir samtidigt argumenten för aft komplettera dessa med nya defensiva sysfem.

När man frän USA säger att def inte längre går aft bygga stabiliteten på allt fler av de alltmer träffsäkra offensiva vapnen har man räft. När man från Sovjet säger att en ny och oreglerad kapprustning i rymden hotar den strategiska stabiliteten har man ocksä rätt.

Det är i skärningsytan mellan dessa tvä synsätt som en ny strategisk kompromiss måste växa fram. Det kommer atf fa sin fid, och vägen dit kommer med all säkerhet atf bli knagglig, men den förefaller att ligga i såväl USA:s som Sovjetunionens långsiktiga intresse.

Frågan om de strategiska kärnvapnen har sedan slutet av 1960-falet varit supermaktsrelationens kärna. Det kommer knappast att förändras. Men samfidigt har 1970-talet visat hur vikfigt def är atf relationen icke står på bara ett ben. Ty dä riskerar den atf halta och kommer förr eller senare att falla.

Icke minst därför är ansträngningarna att lösa olika regionala konflikter av så stor betydelse.

Under 1970-talef var def Sovjetunionen som var offensivt, icke minst i tredje världen. Interventionerna- direkt eller indirekt - i södra Vietnam och Angola 1975, i Etiopien 1978 och i Afghanistan 1979 visade ett nytt mönster, I Nicaragua och i Grenada etablerades regimer som gradvis kom atf stå Sovjetunionen nära,

I mitten av 1980-talet är situationen omvänd. Nu förefaller USA atf vara offensivt i kraft av en expanderande ekonomi och en delvis återupprättad

militär styrka. Den sovjefiska 1970-falsexpansionen utmanas genom hemligt stöd till s, k, frihetskämpar. Stabiliteten i de sovjetiska landvinningarna förefaller i många fall tveksam,

I Afghanistan fortsätter det sovjetiska ockupationskrigef. Den nya FN-rapport som Felix Ermacora nyligen lade fram om de mänskliga rätfigheferna i Afghanistan är en djupt upprörande läsning. Under 1985 dödades ca 35 000 människor i planerade massakrer och urskillningslösa bombningar. Fyra och en halv miljon afghaner - en tredjedel av landefs hela befolkning - har tvingats att fly sitt hemland. Ytterligare närmare två miljoner afghaner har blivit flyktingar i sitt eget land,

Ermacoras budskap är klart: Ett fortsatt krig kommer att leda till "en situafion som närmar sig folkmord," Def är skrämmande ord, formulerade av en försikfig österrikisk folkräftsprofessor i ett officiellt dokument i Förenta nationerna, "Folkmord,"

Barbrak Karmal har blivit vår generations Quisling, Afghanistan har blivit vär generations Spanien,

Men trots defta måste vi hälla hoppet om en fredlig lösning levande. För Afghanistan - självklart. Men ocksä för Sovjetunionen - om Sovjet är intresserat av atf återvinna en del av all den prestige som förlorats genom invasionen, genom ockupationskrigef och genom grymheterna. Ty Sovjetunionens position under 1980-talefs andra hälft är infe alldeles okomplicerad.

På den 27:e partikongressen i Moskva talades om vikten nv ntf bryta den stagnation som kom atf prägla Sovjetunionen under det senaste decenniet. Det handlar då inte bara om aft lösa djupgående sociala problem i ett samhälle som förkunnat att def sedan länge rednn nvskaffnt alla, Def handlar om aft återvinna en ekonomisk och teknisk vitalitet utan vilken den supermaktsposifion som uppnåddes på 1970-falef pä sikt knappast kan bibehållas,

"Det gär inte atf försöka förändra utan att göra någonfing", sade Michail Gorbatjov i indirekt polemik mot Bresjnev-regimen när han inledde kongressen. Men när den avslutades, var def många som frågade sig om det inte var just detfa konststycke som han nu försökte ntf upprepn. Det vnr bilden av en höggradigt disciplinerad reformism som tonade fram från kongresspalatsef i Kreml,

Relationerna fill Sovjetunionen är vikfiga för Sverige, Jng säger "viktiga" - infe avgörande. Vi får aldrig sknpn ett intryck nv aft vi är en nation på Sovjets nåde.

Våra relationer med Sovjetunionen får stadga också nv våra relationer med andra länder. Vår nordiska förankring, vår europeiska identitet och vår hemkänsla i den västliga frihetstraditionen kan inte försvagas utan atf def i ett längre perspektiv sknpnr risker också i vårt förhällande fill Sovjetuninonen,

Vi är en nation som sfär fast i våra värderingar och i värnet av våra intressen, Pä den grunden söker vi godn, nära och förtroendefulln relntioner med Sovjetuninonen, Det förutsätter obrottslig respekt för värn gränser och för vär terriforielln integritet.

Nu förhnndlar vi åter med Sovjet om de ekonomiska gränsdrngningnrnn i Östersjön, Den svenska ståndpunkten i dessa förhandlingar, som förs i vårt

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

nationella intresse, är den som en enig riksdag slog fast sä sent som i november, nämligen "atf mittlinjen bör fastsfällas med utgångspunkt från Gotland,"

Under våren kommer statsministern aff besöka Sovjetunionen, Det är bra, Def ger tillfälle aft klart och öppet redovisa vår syn ocksä pä de problem som ställt fill svårigheter i våra relationer, främst bland dem de ihållande ubåtskränkningarna. Jag förutsätter, att def är de bilaterala problemen och frågorna som kommer atf stå i centrum för det meningsutbytet.

Det vore naturligt, tycker jag, om statsministerns besök i Sovjetunionen, sä snart defta är möjligt, kunde följas upp av eff besök också i Förenta staterna. Det skulle ge stadga åt bilden av Sverige och ät svensk utrikespolitik

- inom såväl som utom vårt land.

Herr talman! Det finns styrkebälfen i svensk utrikespolitik - dem skall vi värna och vidareutveckla, under hänsynstagande till de ständigt förändrade förutsättningarna.

Men vi måste inse, atf det också finns svaghetszoner, och aft den viktigaste uppgiften för den utrikespolitiska debatten är atf ibland fokusera just dessa. Vår önskan är atf förbättra, men då mäste vi veta vad som behöver förbättras.

Den nordiska förankringen måste successivt fördjupas. Vi är icke längre förmer, och vi måste anpassa oss därefter. Det kommer att kräva en ny öppenhet och en ny ödmjukhet frän Sverige i def nordiska samspelet. Vår roll ser vi gärna som global, men vår förankring måste allfid vara nordisk.

Den europeiska identiteten måste förstärkas. Vi är en del av Europa, och vi måste inse atf vi måste bli def än mer, icke minst ekonomiskt och industriellt. Vi behöver vår europeiska identitet för vär globala roll - det ger den ökad tyngd - men vi behöver den i allt större utsträckning också för att fa fill vara våra nationella intressen i def för oss allt viktigare och ständigt fortskridande västeuropeiska samarbetet.

Den globala rollens betydelse har understrukits under de tragiska veckorna bakom oss, I minnesorden över Olof Palme har vi alla talat om "fred" och om "frihet". De orden har en europeisk dimension som vi aldrig får glömma

- och som vi heller aldrig får rädas att tala klartext om. Men deras
revolutionerande kraft framträder med än större styrka i det globala
perspektivet,

Alla folks frihet - hela världens fred. Det gäller i Chile som i Nicaragua, i Vietnam som i Sydkorea, i Sydafrika som i Etiopien,

Kan vär röst ge frihet åt människor som annars hade förvägrats den, då har vi gett ett bidrag som i eff längre perspektiv är viktigare än mycket annat för aft bygga en varaktig fred. Ty friheten och freden förutsätter varandra i det längre perspektivet.

Frihet utan fred är förstörelse, Fred utan frihet är förtryck. Lät därför arbetet för frihet och fred bli adelsmärket för vår utrikespolitik,

Def gäller med stor kraft i södra Afrika,

Apartheid är kollektivism grundad pä rasism. Den förnekar individen, och står därför i fundamental motsättning mot den människo- och samhällssyn vi företräder,

Sydafrikas nuvarande kurs är en kurs i riktning mot katastrof. Inte i dag.

inte heller i morgon, kanske inte heller i övermorgon. Historiens hjul rullar ibland långsamt - men def rader ingen tvekan om färdriktningen.

Den katastrofen mäste undvikas. Vi måste göra allt vi kan för aft bryta upp den "förkrampning" som förhindrar de grundläggande reformer som är enda säftet att undvika det hemska - undvika våld, omstörfning, massakrer, ett nytt förtryck,

Aff lösa den "förkrampningen" kräver förståelse. Förståelse för desperationen hos de svarta ungdomar som i dag förefaller att vända sig mot all auktoritet - ocksä de organisafioner som talar i deras namn. Förståelse för fruktan för framfiden hos de mindre välbärgade, ofta fatfiga vita som är aparfheidsysfemefs politiska kärntrupper,

"Förkrampning" kan aldrig lösas upp enbart genom isolering. Internationellt samordnade sanktionsätgärder har sin givna och betydelsefulla roll för aff markera vår avsky för aparfheidsystemet och för atf lägga en ständigt ökad press på regimen i Pretoria, Men i vår Sydafrikapolitik mäste ocksä kontakterna, öppenheten och dialogen - infe främst med regimen, men med människorna - ha sin plats. Vi vill inte bygga barrikader- vi vill riva dem som finns.

Kravet på frihet, demokrati och rättvisa i södra Afrika gäller med alldeles speciell tyngd i Sydafrika, Men det gäller också i södra Afrika i övrigt. Utvecklingen mot ett enpartisystem i Zimbabwe, och förtrycket och inbördeskriget i ett land som Angola, utgör ocksä hinder på vägen mot hela södra Afrikas frigörelse.

Vi moderater har föreslagit, att det skall inrättas en svensk fond för demokratiutveckling i södra Afrika, Def handlar delvis om att bygga vidare på insatser som redan görs, om att i större skala ge bidrag fill enskilda organisafioner, skolor, kyrkor och medborgarräftsorganisafioner inne i själva Sydafrika, Sä stöder vi bäst alla dem som arbetar för en fredlig förändring där nere.

Men värt arbete för fred och frihet handlar infe bara om södra Afrika,

Under de senaste åren har en demokratisk revolution av historisk betydelse svept fram över Latinamerika, På en kontinent där militärdiktaturer förr var regel är de nu undantag. Folkvalda ledare har ersatt diktatorer i Argentina, Bolivia, El Salvador, Guatemala, Honduras, Peru, Brasilien, Uruguay och Grenada, Det är bara i Santiago, Havanna, Asunciön och Managua som de styrande fortfarande klär sig i uniform och förvägrar sina medborgare fria val i genuin bemärkelse.

Den demokratiska revolutionen vinner styrka ocksä i Asien, Utvecklingen på Filippinerna är en framgång för de västliga ideal som ocksä är våra. Men i mänga områden i tredje världen har utvecklingen varit den motsatta. Förtrycket har ökat. Friheten har minskat.

Vi har en moralisk skyldighet ntt efter mättet nv vår förmågn försökn hjälpnmänniskor i tredje världen fill frihet, utveckling och värdighet. Därför har vi moderater föreslagit aft det skall utarbetas en strategi för demokrati-frågorna, förde mänskliga rättigheterna, inom ramen förvar biståndspolitik.

Demokrati är ett av målen för vår biståndspolitik. Men def har länge varit ett bortglömt och försummat mål.

Hittills har värt förslag fått ett ganska svalt bemötande från socialdemokra-

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

tiskt håll. Jag beklagar det. Menar vi allvar med def vi säger om fred och frihet i alla länder, dä borde vi kunna mötas på denna punkt.

Men sist och slutligen handlar vär politik om Europa, om Norden och om Sverige, Vi har ingen anledning atf skämmas för aff def är värt eget land som sfär i centrum för våra omsorger. Den som inte förmår atf sköta sina egna angelägenheter, förmår inte heller ge råd ät andra,

I november samlas representanter för de europeiska staterna i Wien för att värdera den s, k, ESK-processen, Vi har ingen anledning aft här dölja aff den under de senaste åren har inneburit besvikelser. Konferenserna i Ottawa om mänskliga rättigheter och i Budapest om kulturella kontakter kunde infe ens enas om ett urvattnat slutdokument, och här i Stockholm går konferensen om säkerhets- och förtroendeskapande åtgärder framåt endast med snigelfart.

Ändå, trots serier av besvikelser, har processen sitt värde. Den binder ihop förtroendeskapande åtgärder pä det militära området med mänskliga rättigheter, ekonomiskt samarbete och återföreningar av familjer som splittrats. Den binder med andra ord ihop freden med friheten ocksä i Europa,

Däri ligger dess historiska betydelse. Varje steg i denna process kan framstå som - och är ofta - litet, otillräckligt och futtigt. Men i det längre perspektivet - det handlar om långa perspektiv när det gäller internationella relationer och utrikespolitik - skapas här en möjlighet aft bygga ett frihetens, förtroendets och fredens Europa bortom dagens murar, bajonetter och förtryck.

Herr falman! Alltför länge har debatten om den internationella utvecklingen dominerats av de mörka perspektiven. Av kärnvapenhotet, överbefolkningen, kapprustningen, av den nukleära vintern, av svältkatastroferna, de fill synes oöverstigliga svårigheterna.

Visst finns problemen och hoten. Men det är oerhört viktigt atf säga atf den mörka bilden i allt väsentligt är falsk och farlig. Vi går inte obönhörligen mot katastrof. Vi får infe känna desperation inför framfiden. och vi fär inte uttrycka oss sä aff vi skapar desperation framför allt inte hos unga människor. Vi skall känna tillförsikt, och vi har mycket goda skäl - bättre skäl än på länge - att göra det.

Vi skall veta atf vår säkerhet kan tryggas med ett starkt försvar och en obruten neufralitefslinje. Neutraliteten kräver-och det aren neutralitet som vi själva har valt - ett starkt militärt försvar, och värt högteknologiska välfärdsland kan utan problem bära den lilla bördan.

Vi skall veta aft situationen i utvecklingsländerna också förbättras - att medellivslängden i utvecklingsländerna har ökat med närmare 50% sedan 1950, aft barnadödlighefen har halverats, atf läs- och skrivkunnigheten har mer än fördubblats och aft t, o, m, spannmålsproduktionen per människa har ökat med näsfan 1 % om året sedan 1970, E)et är en utveckling som är långt snabbare än den som en gång förde vårt land och våra nordiska broderländer från fattigdom till välfärd.

Vi skall veta aft vår värld i dag står mitt uppe i en demokrafisk revolution. Vi ser den med stor kraft i Latinamerika, vi ser den gro också i Asien, vi hoppas pä aft den kan bryta igenom även i Afrika, och vi vet att den inte gör halt vid Europas gränser. Det är ju trots allt här den har sin vagga.

Till defta skall läggas att vår generation sfär inför möjligheter, större än kanske några tidigare. Vetenskapen tränger allt djupare in i materien, uf i universum, bort över det mänskliga vetandets allra yttersta gränser. Och i dess spår följer en teknik som öppnar möjligheter-för alla och envar, om än i olika takt - som för bara något decennium sedan var föga mer än science fiction och drömmar.

Därför kan vi och skall vi känna förtröstan. Problemen finns där, men det är inte mörkret, utan ljuset som dominerar bilden.

Friheten häller på atf få ny kraft och freden nya möjligheter.

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Anf. 3 INGEMAR ELIASSON (fp):

Herr talman! Stämningsläge och resonansbotten för den polifiska debatten förändras ibland mycket snabbt, Def kan i dag vara lärorikt atf återkalla i minnet hur stämningsläget var för den utrikespolifiska debatten förra året. Då präglades debatfmiljön av hätska tonfall, missfroenden och upprivna känslor. För def fanns en bakgrund, främst de provokationer som vårt land utsatts för genom upprepade gränskränkningar. Dä - för ett är sedan - tedde sig de skadade relationerna mellan partierna svårreparabla och en behövlig nationell enighet kring vår utrikes- och säkerhetspolitik avlägsen.

Jag har inte för avsikt aff närmare söka analysera den händelseutvecklingen och än mindre riva upp sär som förhoppningsvis har läkts. Låt mig i stället säga att den nye utrikesministern, Sten Andersson, kan ta ät sig en del av äran av aff stämningsläget i dag är ett annat, Sfen Andersson är infe främmande för den polifiska striden och har väl en och annan gäng tämligen medvetet förorsakat sådan strid. Men som utrikesminister har Sfen Andersson eftersträvat atf lyfta fram det som förenar i utrikes- och säkerhetspolitiken. Vi har noterat denna strävan i samtalen inför de nu inledda förhandlingarna om gränsdragningen i Östersjön, och vi har tyckt oss märka eff medvetet undvikande av ordval och tonfall som kunde riva upp gammalt groll och misstänksamhet. Jag vill tro atf det är eff medvetet agerande frän utrikesministern och aft vi för framfiden kan föra en konstruktiv och öppen debatt om utrikes- och säkerhetspolitiska frågor utan att hamna i sådana missfänkliggö-randen och läsningar som kännetecknade debatten för bara eff år sedan. Dagens deklaration stärker mig i den övertygelsen.

Det är självklart aff stämningsläget för närvarande får en särskilt dov och dyster nyans på grund av Olof Palmes bortgång. Från många håll har def sagts och betonats hur denna tragiska händelse fört oss närmare varandra, Bengt Westerberg noterade defta redan i sin första spontana kommentar den hemska natten. Illdådet fär oss atf med särskild hetta söka skydda de grundläggande demokrafiska värdena och med särskild lidelse söka värna freden. Ur sorgen och vreden växer en beslutsamhet: att inte låta våldefs hantlangare få stä som segrare, aft arbetet mot våld, terror och förtryck skall föras vidare med än större iver,

Def har de senaste veckorna starkt strukits under vilken symbol för fred och medmänsklighet som Olof Palme hade blivit runt om i världen. Till hans visioner knöt miljoner människor förhoppningar. Han möttes med större respekt och tillgivenhet än vi väl riktigt haft klart för oss eller inte allfid velat erkänna.

2 Riksdagens protokoll 1985/86:99-100

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Chocken får inte göra oss verklighetsfrånvända eller förmå oss aft använda falska tonfall. Men vi som tillhör andra partier och bekänner oss fill annan polifisk idelogi skall vakta på den njugghet och avvisa den brist pä generositet som förhindrar oss aff säga att Olof Palme för många kom atf personifiera den längtan efter fred och frihet och det arbete för ett människovärdigt samhälle utan vilka livet blir outhärdligt.

En föresats växer sig starkare tvärs genom partier och folkgrupper: den atf det öppna samhället inte får omvandlas till eff slutet samhälle. Vi har rätt att skydda oss mot väldet, ja, vi har en skyldighet atf göra det. Men vi kan inte, fär inte och vill inte bepansra oss. Ett försök atf möta våld med ständigt mera våld skulle leda till atf ocksä människors relationer fill varandra bepansrades. Följden skulle bli att gemenskap ersattes med främlingskap, samtalet med kommandoord och värmen och öppenheten med kyla och rädsla, Def fär infe ske,

Def som kunde ha skrämt oss fill hämnd och hat och slutenhet mognar till en gemensam insikt om aft def öppna samhället skall skyddas, fredsarbetet drivas vidare och vär frihet och vårt oberoende värnas till varje pris.

Denna önskan har en djup folklig förankring. Utan tanke pä partitillhörighet eller åsiktsskillnader i övrigt har svenska folket uttryckt sin spontana indignation och sin vrede mof de krafter som fog sig rätten aft mörda vår demokratis främste förfroendevalde. Denna uppslutning är mer än en känsla. Det är en faktisk värdegemenskap. Den är en styrka för vår nation, Pä den kan vi fortsätta atf bygga en utrikes- och säkerhetspolitik, som ger konstruktiva bidrag till arbetet för nedrustning, internationell solidaritet och kampen för varje stats rätt till oberoende.

Kabinettssekreteraren Pierre Schori betonade i en TV-intervju häromkvällen, att en förklaring till Olof Palmes ställning i världen var, atf han som svensk statsminister företrädde en lång tradition av stöd till internafionellt samarbete och fredssfrävan. Denna respekt har också kommit andra företrädare för Sverige fill del genom åren, Def förhållandet aff vi sä länge fått leva i fred, vår neutralitet, en väl fungerande demokrati och eff utbyggt system för trygghet och social rättvisa hnr gjort svenska uttalanden om stöd till liknade utveckling i andra delar av världen trovärdiga. Den har förstärkts av att dessa uttalanden följts av praktisk handling: konstruktiv medverkan i internationella organ, stöd fill FN-sysfemet och ett omfattande bistånd fill utvecklingsländerna.

Jag vill betona denna långa tradition och den breda förankring som defta arbete har, och jag vill i all ödmjukhet be utrikesministern och regeringen beakta, att den nationella uppslutningen kring denna politik måste vårdas. Inget parfi, ingen meningsrikfning kan begära hegemoni över rättspafos, fredssfrävan och en rättfärdig politik. Om sä sker, skadas den nafionella samhörigheten, Def är väsenfligt, tror jag, aff vi ser dessa värderingar och dessa strävanden som eff gemensamt arv, i vilket mänga har delakfighet och för vilket alla har ett förvalfaransvar,

Ocksä vår utrikespolitik och vär biståndspolitik måste baseras på en djup respekt för andra kulturer och andra synsätt. Vi skall vara pä vår vakt mof den form av förmynderi som ligger i en överdriven uppskattning av vår egen erfarenhet, kunskap och analysförmäga. Men det finns en risk och en

frestelse som på sitt sätt är värre: den atf dra sig undan ansvar, aft säga sig atf def infe spelar någon roll vad Sverige gör eller säger. Vi skall ha en realisfisk föreställning om vad Sverige kan göra och om den specifika vikfen i våra ord och åsikter. Men om vi dömer oss själva till tystnad, gör vi oss medansvariga i väldets och orättvisans härjningar.

Dagens Nyheter varnade häromdagen i en ledare för en nationernas Jantelag, dvs, en föreställning där staterna säger varandra; Tro infe aff ni är något särskilt! För dagen hör vi inte många gliringar om Sverige och svenska representanter som framställer sig som världens samvete. Men de kommer snart tillbaka. Dä kan vi gott säga oss, aft def är bättre atf bli beskylld för aft tro sig vara världens samvete än för aft infe ha något samvete alls. Det är inte de överdrivet samvefsömma som ger väldet och ondskan uflopp, utan de samvetslösa!

Herr talman! Jag har i eff tidigare anförande här i kammaren påtalat de utvecklingstendenser i världen som kan leda fill slutsatsen atf humanismen är pä återtåg. Den internationella terrorismen, dödsstraffets återinförande i många länder, den pågående upprustningen och förstöringen av betingelserna för mänskligt liv och överlevnad på jorden går stick i stäv med humanismens principer, där villkoren för människan förbättras och förädlas i både materiell och andlig mening, I eff slags mening kan vi sägas stå vid ett vägskäl, I en mörk fid lurar risken aft man vill dra sig inom sift skal, stänga gränser och skjuta andras elände ifrån sig. En sådan utveckling mäste vi motverka. Frågor som berör andra länder och andra människor kräver mer än någonsin fidigare värt engagemang och intresse. Flyktingfrågan, förtryck av mänskliga rättigheter, upprustningen och tendenser fill rasism understryker behovet av fortsatt starkt engagemang i de internationella frågorna.

När slutdokumentet i Helsingfors skrevs under i augusti 1975 var förhoppningarna stora om aff det skulle bli avstampet för en allt intensivare avspänning, I utbyte mof aff väst de facto erkände Europas gränser, som de kom aff bli efter andra världskrigets slut, skulle öst öppna sig för ett större informationsflöde och fler kontakter mellan människor i öst och väst. Så har det tyvärr inte blivit. Nu i efterhand kan vi konstatera atf det stora toppmötet i Helsingfors för drygt fio är sedan snarast blev vändpunkten mot försämrade relationer mellan öst och väst.

Dessa försämrade relationer har delvis sin förklaring i flera enskilda händelser: Sovjets övergrepp mot Afghanistan, nedtryckandet av frihetssträvandena i Polen, de ständiga krigshoten i Mellanöstern och den polifiska utvecklingen i Centralamerika, för att nämna några. Men den har också sin grund i en kraftig upprustning i bäde öst och väst.

Ett tecken som föder vissa förhoppningar är atf stormakterna nu synes ha kommit fill en ökad insikt om behovet av en mer konstruktiv nedrusfningsdi-alog. Även om toppmötet mellan den amerikanske presidenten och den sovjetiske generalsekreteraren inte resulterade i några konkreta åtaganden, har detta första toppmöte på många år i sig ändå blivit ett tecken pä att det pä ömse sidor nu finns en politisk vilja till samtal och försök aff nå konkreta resultat,

I relationerna mellan stormakterna har def under senare år framför allt gällt aft hitta en öppning som kan leda fill en begränsning av kärnvapenupp-

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

rustningen. Ett viktigt initiativ har därvidlag varit det s, k, femkontinentinitiativet. Denna grupp av stater har nu senast uppmanat de båda supermakternas ledare att inte tillåta några provsprängningar med kärnladdningar under tiden fram till nästa toppmöte. Frän folkpartiets sida välkomnar vi självfallet detfa förslag och vill ge vårt fulla stöd till idén om ett sådant moraforium, Det är naturligtvis glädjande att Sovjetunionen visat sig beredd atf stödja detta initiativ, även om uppoffringen för dess del kanske för närvarande inte är särskilt stor. Vi kan också notera med tillfredsställelse, atf USA infe avvisade Sovjetunionens utspel om en total avveckling av kärnvapen fram till år 2000 som enbart propaganda. Tvärtom har man kommenterat det seriöst och liknat det vid egna tidigare utspel i frågan. Det ligger något hoppingivande i det faktum att supermakterna söker övertrumfa varandra i utspel, som rikfar sig till en världsopinion som trängtar efter fred och nedrustning.

Den som söker efter glimtar av hopp har ocksä kunnat finna en del andra under de senaste månadernas internationella händelseutveckling. På Filippinerna har en hatad diktator fått ge upp inför människornas krav på frihet.

Den fysiska närvaron av stora människomassor pä Manillas gator hindrade bokstavligen Marcos trogna styrkor att fa sig fram. Därvid kunde folket utan vapen i hand framtvinga diktafurens fall. På Haiti har en likartad utveckling skeff. För eff antal år sedan kunde vi glädjas ät hur Portugal, Spanien och Grekland på motsvarande sätt själva lyfte av sig diktafurens ok genom inre folklig resning,

USA:s roll i utvecklingen pä Haiti och Filippinerna är värd aft notera. Två diktaturer som tidigare haft USA:s aktiva stöd har fallit, USA har i dessa fall i fid insett aff korrupta regimer inte kan hållas under armarna, Def finns ytterligare hoppfulla tecken pä en attitydförändring hos den amerikanska administrationen, I FN:s kommission för de mänskliga rätfigheferna har USA t, ex, skärpt tonen mof förtrycket, och uttalanden från företrädare för det amerikanska utrikesdepartementet tyder pä en nyorientering ocksä vad beträffar den amerikanska Sydafrikapolitiken,

Herr talman! Vår egen polifik visavi Sydafrika under det senaste årtiondet ger ett bra belägg för tesen atf utrikespolitik ocksä måste fotas pä lika delar idealism och realism. För några är sedan argumenterades frän många håll för vad som kallades en mer realisfisk Sydafrikapolitik, Sydafrikalagen sades vara utan värde. Den var främmande för svensk rättspraxis och hade inte lett till den efterföljd i andra länder som var en förhoppning. Förslag väcktes därför om aff lagen skulle avvecklas. Om realismen ensamt fått styra hade det säkert ocksä blivit fallet, I de regeringar där folkpartiet medverkat liksom i riksdagsbehandling och i utredning har vi emellertid envist hållit fast vid aff lagen har opinionsbildande effekter. Flera av de dispenser för investeringar i Sydafrika som den nuvarande regeringen beviljat har vi hävdat strider mot lagens anda. Efter händelseutvecklingen i Sydafrika under det senaste året har denna inställning blivit allmän. Nu höjs inte längre några röster för atf lagen skall avvecklas, och flera länder har redan antagit eller överväger liknande regler för aff utöva påtryckning på den förhatliga apartheidregi-men, Def som en fid verkade vara en överdrivet idealistisk inställning har i högsta grad visat sig vara en realistisk möjlighet.

Vårt förhållande till händelseutvecklingen i Mellanöstern mäste pä

motsvarande sätt baseras på idealism och realism. Efter mättet av vår förmåga skall vi medverka fill konstruktiva uppslag i debatten och konfliktlösning i Mellanöstern. Vi stöder kravet på någon form av statsbildning för de hemlösa palesfinska flyktingarna. Vi fördömer varje övergrepp mot mänskU-ga fri- och rättigheter. Men inte ett ögonblick svävar vi pä målet om Israels rätt atf existera som en fri stat inom säkra och erkända gränser,

I Afghanistan fortgår Sovjetunionens ockupafion pä nu sjätte året. Trots bristfällig rapportering fär def anses styrkt att befolkningen i hela byar mejats ned i hämndaktioner,

"Vi hade fått veta att vi skulle försvara det afghanska folket mot utländska fiender, istället sattes de sovjetiska förbanden in i rutinmässiga vedergäll-ningsakfioner mot civilbefolkningen som svar på gerillaatfacker", sade en desertör frän den sovjefiska armén vid en hearing om Afghanistan i Oslo i helgen, "Det var defta som fick mig att desertera", fortsätter han, "Jag insåg atf vi gjorde detsamma som Hitlers styrkor gjorde mot mina släktingar i Ukraina under andra världskriget", förklarade enligt TT:s referat den unge desertören. Vid samma hearing framträdde också andra vittnen, Svenska och norska läkare som har arbetat för motståndsrörelsen i Afghanistan uppgav att kriget hittills har kostat tusentals afghaner livet och att de flesta av offren är civila.

Vi får infe förfröftas i värt fördömande av Sovjetunionens agerande i Afghanistan, Historien och erfarenheten säger oss aff när världsopinionen blir fillräckligt stark mäste ocksä supermakternas ledare ta intryck.

Herr falman! Aft försumma vår egen säkerhet skulle infe vara något bidrag fill freden. Tvärtom är strävan efter säkerhetspolitisk stabilitet i vår del av världen vår viktigaste uppgift. Att hävda en alliansfri politik som syftar till neutralitet i krig är infe aft dra sig undan ansvar utan aff medverka till avspänning.

Men det är också vär erfarenhet atf trovärdigheten i denna politik förutsätter ett starkt försvar. Vi har under senare år inte kunnat undgå att notera vissa ihälighefer härvidlag. Kränkningarna av vårt territorium har gjort dessa uppenbara för oss. Under en följd av är försummades ubåtsskyddet, I dag är vi medvetna om bristerna och har vidtagit ätgärder för att reparera dem. Vi har i folkpartiet kommit fram fill slutsatsen att utan en viss real förstärkning av försvaret löper vårt land risken av liknande brister i andra delar av sitt försvar om ett antal år. Det är vår förhoppning atf det skall bli möjligt att komma fram till en bred politisk samstämmighet kring en sädan slutsats i den pågående försvarspolitiska utredningen.

Trots en vid flera tillfällen uttalad beslutsamhet att med alla till buds stående medel avvisa kränkningar av vårt territorium synes ubåtskränkningarna inte ha upphört. Jag noterar med tillfredsställelse atf statsministern i sin regeringsförklaring talar om att skapa respekt för denna inställning. Jag noterar också att utrikesministern i sin deklaration i dag säger att vi mötts med respekt när vi har framfört denna inställning. Jag vill därför fråga utrikesministern: Vad är det som närmare tyder på att den eller de som kränkt vårt territorium synes ha tagit notis om vär avsikt att beivra och bekämpa dessa kränkningar med alla till buds stående medel?

Det har under det senaste året förts en livlig debatt om huruvida

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

trovärdigheten i säkerhetspolitiken har tagit skada av vår ofillräckliga förmåga att upptäcka och beivra gränskränkningar. Den socialdemokratiske ledamoten av utrikesutskottet, Sture Ericson, berörde denna fråga i en arfikel i Svenska Dagbladet häromdagen. Han skriver där: "Bilden har spritts av ett Sverige som nedrustar och blir alltmer sårbart för östliga påtryckningar, ÖB:s lika orakelmässiga som regelbundna rapporter om sannolika ubåtar förstärker detta intryck. Det säger sig självt, att den svenska säkerhetspolitikens trovärdighet därmed sä småningom kommer att ifrågasättas,"

Innebörden av detta uttalande är alltså att den svenska säkerhetspolitiska trovärdigheten hotas av det sätt på vilket ÖB rapporterar om ubåtsinciden-terna. Regeringen har vid flera tillfällen uttalat anslutning fill ÖB:s beskrivning, och rapporterandet sker efter def att regeringen har ålagt ÖB aft avlägga dessa rapporter. Sture Ericsons krifik mot ÖB för dessa rapporter och fill aft denne dristat sig påpeka brister i den svenska försvarskraften träffar därför ocksä regeringen.

Jag behöver mot den bakgrunden infe fråga utrikesministern om han instämmer i beskrivningen, för jag utgår från atf han infe gör def. Men jag finner det angeläget atf be honom försäkra aft det infe är regeringens mening att trovärdigheten hos vår säkerhetspolitik skulle förstärkas, om vi bad ÖB undanhålla oss regelbundna rapporter om vad som iakttas efter våra kuster eller av ett undertryckande av en fri debatt om brister i den svenska försvarskraften.

Herr talman! Vi skall eftersträva goda och stabila relationer med Sovjetunionen. I det perspektivet är besöksutbyte på regeringschefsnivå vid lämpliga fidpunkter naturligt. Vi har därför ingen invändning mof aff Ingvar Carlsson avser att fullfölja planerna pä ett besök i Moskva, Vi utgår emellertid frän att såväl vår inställning i Afghanisfanfrågan som vär oro över de fortgående gränskränkningarna - oavsett vem inkräktaren är - fas upp från svensk sida.

Jag tar också för givet att statsministern kommer att framföra atf vi infe anser att full klarhet skapats i Raoul Wallenberg-frågan, atf vi känner djup indignation över behandlingen av judarna i Sovjet och att de familjeåferföre-ningsfall som är aktuella masta föras till en snar lösning, Def vore värdefullt om utrikesministern ville bekräfta aft dessa frågor tas upp från svensk sida.

Herr talman! Också vår utrikes- och säkerhetspolitik måste baseras pä en människosyn. Ingen annan människosyn kan vara möjlig för en nation som vill basera sin politik pä humanismens principer än den om varje människas lika värde och värdighet. Pastor Allan Boesak, som släpptes ut ur Sydafrika för att göra ett hastigt besök i Sverige i samband med Olof Palmes begravning, sade i en TV-intervju i söndags kväll att den som infe blir upprörd över förhållandena i Sydafrika infe har rum i sitt sinne för mänsklig värdighet och medkänsla. Han anklagade, med sin ljusa och spröda röst, oss pohtiker i den rika världen för atf ofta sakna visioner, inte ge ord ät drömmar, inte ge utlopp för lidelser. Vi har skäl att låta denna anklagelse rumstera om bland våra promemorior och analyser och i våra kyliga intellekt. Minst av allt får vårt förhållande fill människor i andra länder bli enbart ett administrerande av doktriner, ett genomförande av projekt eller ett utbetalande av anslag.

Det måste vägledas av en vision; aft våldet kan besegras, aff nöden kan lindras, att förstörelsen kan upphöra, att kränkningen av mänskliga fri- och rättigheter kan bringas till slut,

Anf. 4 KARIN SÖDER (c);

Herr talman! "Varifrån kommer allt väldet?" Sä skrev en av hundratusenfals människor i kondoleansboken för Sveriges brutalt mördade statsminister Olof Palme, Def var hennes förtvivlade fråga: "Varifrån kommer allt våldet?"

Mänskligheten får inte tolerera våld, oavsett i vilken skepnad det visar sig. Vi mäste göra ständiga försök att ersätta fanatism med tolerans, fatfigdom med trygghet, förtryck och ofrihet med rättvisa, intolerans med solidaritet och omtanke.

Förenta nationerna har proklamerat 1986 som Internationella fredsåret, Def finns en gemensam insikt om det skrämmande hotet om total ödeläggelse i händelse av krig mellan världens topprusfade nationer. Det markerar också folkens önskan om fred. Ansvaret är stort att komma alla fredsengagerade människor fill mötes i en öppen dialog och i gemensam strävan för en bättre och rättvisare värld.

Fredsåret markerar också behovet av att frigöra resurser för ekonomisk, social och kulturell utveckling, I en värld där många människor gastkramas av förtryck, orättvisor och kärnvapenhot är det särskilt barnen som far illa. Deras tro på framtiden är i allvarlig fara, Sverige har en förpliktande tradition i freds- och nedrusfningsarbetet, Def internafionella fredsåret 1986 måste bli en sporre fill nya ansträngningar i syfte att förstärka arbetet för fred, frihet och rättvisa.

Centerpartiet har här i riksdagen föreslagit ett FN-universitet för mänskliga rätfigheter och demokrati. Syftet med universitetet skulle vara att sprida kunskap om hur demokrafiska organ byggs upp, hur fria val kan genomföras och hur skyddet för mänskliga rättigheter kan stärkas, Eff sådant FN-universitet skulle kunna vara en del av värt bidrag i arbetet med att utveckla demokratier i länder som varit diktaturer,

Def skulle också vara ett bidrag till att stärka FN, vars situation infe minst finansiellt är svår. Vi får inte svikta i stödet för FN.

När människor i frihet får föra fram sin mening, när opinioner kan bildas inom länder och internafionellt, då skapas också förutsättningar för aff mänskliga fri- och rätfigheter inte i tysthet kan brytas ned. Världens demokratier har här ett stort ansvar för att bevara sin egen öppenhet men också för att bidra till andras demokrafi och öppenhet.

Mänskliga rättigheter kränks ständigt runt om i världen. Människor förföljs och diskrimineras för sina åsikter eller sin hudfärgs skull. Barn utnyttjas t, ex, av olika krigsmakter. Kvinnor förtrycks. Det får inte vara eff enskilt lands ensak hur det behandlar sitt folk. Det är bäde en medmänsklig plikt och en rättighet att reagera när mänskliga fri- och rätfigheter kränks var helst detta sker,

Sovjetunionens behandling av oliktänkande är en skamfläck som inte får förtigas. Förtrycket i Turkiet har vi särskild anledning att uppmärksamma, eftersom landet är medlem i Europarådet med de förpliktelser detta innebär.

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebau

Vi kräver därför snabba förbättringar när det gäller de mänskliga rättigheterna ocksä i Turkiet,

Khomeini-regimen i Iran har förbrutif sig mot i stort sett alla mänskliga fri-och rättigheter, I Latinamerikas militärdiktaturer kämpar människorna i dag en hopplös och ojämn kamp för att hävda sina rättigheter,

Sverige måste understödja undersökningar av de faktiska förhållandena i varje enskilt land, Amnesty International sprider pä eff förtjänstfullt sätt kännedom om var förtrycket sker. Från centerpartiets sida menar vi atf en FN-kommissarie för de mänskliga fri- och rättigheterna skulle kunna göra ytterligare värdefulla insatser för att bevaka atf dessa rättigheter effeiilevs,

Sydafrika står i en särställning bland förtryckarregimer. Det behärskas av en regim som medvetet utestänger majoriteten frän inflytande och aktivt hindrar flertalet människor att åtnjuta fri- och rättigheter. Vi ser dagligen hur den vita minoriteten inte skyr några våldsmedel för atf bibehålla sin makt.

För en månad sedan hölls i Sverige en manifestation mot apartheid. Delegater frän ett brett spektrum av svenska folkrörelser, med förankring i hela vårt land, samlades kring denna solidaritetsfråga. Folkriksdagen markerar atf def svenska folket även i fortsättningen kommer atf befinna sig i främsta ledet i kampen mof apartheid.

Detta sker därför aff Sydafrika är unikt i världen genom sin grundlagsfästa rasåtskillnad och sitt direkta förnekande av den svarta majoritetens människovärde och räft till självbestämmande. Apartheid har institutionaliserat ett kolonialf och rasistiskt sysfem vilket såväl i teori som i praktik nära följer i nazismens spär, Aff så snart som möjligt få slut på apartheid är en hela världens angelägenhet.

Tyvärr kan listan över förtryckarregimer göras lång, även om vi ser positiva tecken när det gäller slutet för en del regimer. Sverige mäste föra deras talan, vars egna protester tystas bakom fängelsemurar och i fortyrkam-rar. Vi har ett ansvar att gemensamt agera i Norden och atf sätta kraft och konkretion bakom orden, bäde nordiskt och nationellt.

Herr talman! Målet för vår utrikes- och säkerhetspolitik är ytterst aff bevara vårt lands oberoende. Men det är ocksä aft i fred lika väl som i krislägen trygga vår nationella handlingsfrihet politiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt.

Säkerhetspolitiken har, som vi vet, också ett vidare mål, nämligen att i samarbete med andra länder bidra fill en fredlig utveckling i världen, till minskade rustningar, utjämning av motsättningar, ökad inbördes förståelse och mer jämlika förhållanden. Den har fill mäl atf verka för internationell solidaritet i en värld där alla stater, oavsett storlek, har lika räft att hävda sina intressen.

Om allt detta råder det nu, liksom fidigare, bred enighet. Jag vill gärna understryka att av utrikesministeins deklaration i dag framgår klart att def i huvudsak råder enighet på detta område, och jag kan ansluta mig till vad utrikesministern givit uttryck åt. Enighet om de grundläggande värderingarna råder alltså mellan de politiska partierna. Men, vad bättre är: detta gäller också för den breda allmänheten i Sverige, Svensk utrikes- och säkerhetspolitik har en stark folklig förankring genom bl, a, folkrörelsernas breda internationella engagemang, genom frivilligorganisationernas stora omfaff-

ning inom försvaret och ocksä genom den allmänna värnplikten. Denna grundläggande enighet gäller också uppfattningen att Sveriges intressen bäst gagnas av alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet vid en eventuell kris eller vid krig i vår omvärld.

Den säkerhetspolitiska stabiliteten i Norden mäste bevaras. För detfa är vårt ansvar mycket stort.

Vi kan konstatera att det militära intresset för vär del av världen har ökat. Kränkningar av vårt territorium frän främmande makt pekar mot ett ökat strategiskt intresse i vårt närområde, I samma riktning pekar också den militära upprustningen pä Nordkalotten och supermakternas ökade satsningar på sjöstridskraffer i de vatten som omger oss. Vi är på väg atf alltmer dras in i supermakternas kraftfält,

I det läget är kraven på oss extra stora när det gäller att slä vakt om vär neutralitet, aft utforma försvarsmakten så aft den bibehåller sin avskräckande effekt och aft organisera vår folkhushållning så aff vi sfär starka om oväder skulle komma.

Vi mäste ingripa mot alla former av gränskränkningar med kraft och beslutsamhet, så att vi kan bringa dem att upphöra.

Nyckeln till framgång ligger i vår förmåga atf upprätthälla trovärdigheten kring våra strävanden. Den bästa förutsättningen för aft uppnå det är om vi kan visa omvärlden aff Sveriges folk och de politiska partierna står enade i värnet av värt lands oavhängighet och frihet.

Värt försvar skall vara fredsbevarande, stabiliserande och krigsavhällan-de. Förmågan atf upprätthålla ett trovärdigt invasionsförsvar är härvid av grundläggande betydelse. Utrustning, organisafion och utbildning mäste anpassas sä att försvarsmaktens förmåga uppfattas som trovärdig i vår omvärld.

Det vore en styrka för Sverige om arbetet med ett nytt försvarsbeslut kunde präglas av vilja till samförstånd. Vi i centerpartiet hoppas att riksdagens alla parfier har denna inställning i det arbete som nu ligger framför oss.

Herr talman! Vi måste eftersträva en fortgående dialog som kan bidra till avspänning och ökat förtroende i hela Europa, till ett utökat ekonomiskt samarbete över gränserna mellan sformaktsblocken och till respekt för mänskliga fri- och rättigheter, Sfockholmskonferensen om förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder och nedrustning i Europa går nu in i ett avgörande skede, Sfockholmskonferensen inger förhoppningar om posifiva slufiesultaf. Framgång i ESK-förhandlingarna är självfallet beroende av ökad ömsesidig förståelse för varandras intressen och för behovet av pä sikt gemensamma lösningar.

Vi mäste fortsätta atf aktivt driva kravet på ett fullständigt stopp för alla kärnvapenprov och en frysning av kärnvapenarsenalerna, som en utgångspunkt för förhandlingar om en verklig kärnvapennedrusfning, I vårt eget näromräde skulle en kärnvapenfri zon i Norden kunna bli ett viktigt bidrag till avspänningen, av betydelse också för den globala situationen. En sådan zon förutsätter positiv medverkan från bägge sformaktsblocken, bl, a, genom att man drar tillbaka kärnvapnen frän zonens näromräde. Självfallet måste då ocksä Östersjön bli fri från kärnvapen. Vi får infe blunda för de stora

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

svårigheter som finns att få till stånd en kärnvapenfri zon i Norden, Vi får infe heller ge upp inför svårigheterna, Envishet och tålamod är förutsättningar för allt nedrustningsarbete.

Hösten 1985 genomfördes en nordisk parlamentarikerkonferens om en kärnvapenfri zon i Norden, Konferensen, som hölls i Köpenhamn, gav värdefullt utbyte av synpunkter på den kärnvapenfria zonen. Det är angeläget att nordiska parlamentariker ocksä i fortsättningen ges möjlighet till denna typ av diskussion. Från centerns sida har vi därför anslutit oss till uppfattningen aft en nordisk arbetsgrupp bör studera hur frågan om en kärnvapenfri zon i Norden kan drivas vidare.

En kärnvapenfri zon i Norden mäste ses som eff led i arbetet för eff kärnvapenfritt Europa, Förslag har också framförts om en kärnvapenfri korridor i Centraleuropa och pä Balkanhalvön, Sådana kan i sig, som andra förtroendeskapande åtgärder, bidra till minskad konfrontation. Därmed skulle det på sikt kunna bidra till ett klimat som möjliggör en efterlängtad, verklig nedrustning.

De vetenskapliga studierna om kärnvapenkrigets effekter har visat en ohygglig bild. Kärnvapenkriget har inte bara skrämmande omedelbara effekter. Det rymmer också långsiktiga konsekvenser, som kan ödelägga vår jord och oåterkalleligen påverka betingelserna för mänskligt liv på vår planet. Ett kärnvapenkrig drabbar alla folk och alla stater, även de som finns långt borta från krigsskådeplatsen,

Def faktum att USA:s president Ronald Reagan och Sovjetunionens ledare Michail Gorbatjov har kommit överens om nya möten väcker förhoppningar om en tryggare värld.

Hittills har vi dock varit tvungna att konstatera att def inte träffats någon överenskommelse som minskar hotet mot mänsklighetens räft fill överlevnad, Def finns ett brett folkligt stöd för en sådan överenskommelse. Huvudansvaret för aff hejda den fortgående kapprustningen ligger hos kärnvapenmakferna,

I slutkommunikén från toppmötet mellan Reagan och Gorbatjov konstateras att de "har kommit överens om atf ett kärnvapenkrig infe kan vinnas och aldrig får utkämpas". Denna insikt borde rent logiskt och självklart leda fill ett program för avskaffande av kärnvapnen.

Det är nu sju år sedan ett nedrustningsavtal av större betydelse skrevs under, det s, k, SALT Il-avtalef, Efter sju långa är av ökad spänning och kapprustning har nya förslag lagts på bordet,

Sovjetunionen föreslår nu atf alla medeldistansrobotar väster om Ural tas bort i utbyte mot atf amerikanska landbaserade kryssningsrobofar i Europa avlägsnas, I förslaget ingår också atf Sovjet avlägsnar kortdisfansrobotar, som sedan 1983 installerats i Östtyskland och Tjeckoslovakien, i utbyte mof motsvarande neddragning när det gäller amerikanska robotar i Västeuropa,

Det finns två villkor förenade med def sovjetiska förslaget. Dels skall USA förbinda sig atf inte förflytta sina lång- och medeldistansrobotar till andra länder, dels skall Storbritannien och Frankrike förklara sig beredda atf inte bygga uf sin kärnvapenarsenal ytterligare. Vidare har Sovjetunionen ensidigt beslutat om ett moratorium för alla slag av kärnvapenprov.

Förslaget ligger mycket nära def s, k, nollförslagef som USA tidigare

presenterat. Skillnaden gentemot def tidigare amerikanska förslaget är att det sträcker sig längre och inkluderar området öster om Ural,

Detfa nedrusfningsinitiafiv kan leda fill en minskning av antalet kärnladda-de robotar i Europa, och det minskar riskerna för krig - och det är ju det viktigaste. En överenskommelse nu vore ett genombrott och kunde betyda ett första steg på väg mot allmän och kontrollerad nedrustning.

Svårigheterna att nå en överenskommelse om nedrustning skall infe underskattas. Men det finns uppenbarligen vägar atf lösa dessa problem. Vi utgår ifrån att man också inom det svenska utrikesdepartementet noga studerar frågorna och också prövar möjligheterna atf bidra med eventuella förslag fill lösningar. Det har man gjort tidigare, och vi hoppas atf det blir så också i fortsättningen. Det är nämligen en moralisk plikt aft konstruktivt söka medverka till lösningar för att vända upprustning till nedrustning och för atf använda resurserna fill utveckling i stället för fill nya och alltmer sofisfikerade metoder aft förgöra mänskligheten.

Herr talman! Kapprustningen i rymden hotar aft skruva upp rusfningsspi-ralen ytterligare. Det mäste klart fastslås att anfisatellifvapen och def strategiska försvarsinitiativet, även kallat Stjärnornas krig, hotar säkerheten. Med laservapen, som det delvis rör sig om i detta fall, ges det inte utrymme för eftertanke och avvägda beslut; Lasern slår till ögonblickligen. Detta kan öka riskerna för s, k, föregripande anfall, för omedelbar attack vid första larmsignal.

När man kommer sä långt som till prov med de nya systemen äventyras ingångna avtal, och förhandlingar om rustningsbegränsningar försvåras ytterligare. Det vore tragiskt och ett nytt inslag i det internationella umgänget om supermakterna i hemlighet skulle bryta mof avtal som de gemensamt ingått, Def är nödvändigt aft utan dröjsmål fä fill stånd förhandlingar för aff förhindra kapprustning pä nya områden.

Herr talman! En av orsakerna fill aft avspänningen mellan stormakterna förbytfes i misstro var Sovjetunionens intåg i Afghanistan,

Def är djupt nedslående att ledarna i Moskva inte omprövar sin militära intervenfion i Afghanistan, Där pågår kriget med ökande styrka. Den väldiga sovjetiska krigsmakten sfär mot Afghanistans folk. En miljon människor har hittills dödats, fyra miljoner människor har flytt från sitt hemland, två miljoner människor har lämnat sina hem och är nu flykfingar i eget land. Till def kommer materiell förstörelse, rapporter om grymheter mof civilbefolkningen, om våld och tortyr,

Sovjets krig i Afghanistan är inte bara ett brott mot det afghanska folket, det är i lika hög grad ett brott mot mänskligheten i övrigt. Supermakternas agerande gentemot småstater i deras närhet - och här tänker jag ocksä pä USA:s olika akfioner mof Nicaragua - tycks följa ett gemensamt mönster: man anser sig ha rätt att bryta mof internationella lagar och moralregler i kraft av sin militära styrka och sitt politiska och ekonomiska inflytande,

Sverige mäste ocksä i fortsättningen hävda de små staternas rätt till ett eget självständigt liv - deras räft aft forma sin egen framtid utan inblandning frän någon supermakt.

Herr talman! Kemiska stridsmedel har effekter inte bara på nuet utan för lång tid framåt. Deras användande är uttryck för en grymhet av vidrigaste

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Prot. 1985/86:99 slag, där långvarigt mänskligt lidande och en förstörd miljö blir resultatet.
19 mars 1986 Förra året accepterade den amerikanska kongressen att kemiska vapen

Utrikesdebatt

"~ skulle få tillverkas i USA, Därmed bröts ett 17-årigt stopp för sådan fillverkning.

Enligt västliga källor har Sovjetunionen redan utvecklat inte mindre än 16 olika typer av kemiska vapen,

Iraks insats av kemiska vapen i kriget mof Iran har gjort hela frågan till ett nytt och brännande problem, Def finns anledning att tro att ungefär 15 nationer har egna kemiska vapen färdiga för insats,

Sverige måste med kraft verka för ett totalförbud mof kemiska stridsmedel och för ett fördömande i FN av stater som använder kemiska vapen.

För att vi skall kunna uppträda med större kraft är det viktigt att vi på nordisk basis gör gemensamma ansträngningar pä detfa område. Det är ett exempel på hur man kan samverka nordiskt. Det finns också andra områden där de nordiska länderna bör lägga sig vinn om att uppträda enigt inför omvärlden. Det finns en rad goda skäl för detta. Splittras de nordiska länderna inbördes, så minskar tyvärr vår ländergrupps inflytande. Tillsammans är de nordiska länderna starka.

Jag gläder mig åt aff def nordiska samarbetet fas upp i deklarationen. Regeringen har där sagt atf arbetet med Norden som hemmamarknad skall fullföljas. Vad vi behöver är dock konkreta och handlingsinrikfade förslag som förenklar för nordbor som rör sig mellan de nordiska länderna, så aft vi får - i den mening som vi avser med nordiskt samarbete - ett nordiskt medborgarskap,

Def var ocksä intressant att höra Carl Bildts diskussion om ett fördjupat nordiskt samarbete. Det är någonting som vi alltmer måste lägga oss vinn om - och som vi i centerparfiet har arbetat länge för,

Pä miljöområdet satsar Nordiska rådet målmedvetet på aft minska de gränsöverskridande luftföroreningarna. Jag sätter stor lit fill att höstens internationella parlamentarikerkonferens i Nordiska rådets regi här i Stockholm kommer atf föra miljövärden flera steg framåt. Jag skulle vilja säga, herr talman, aff de nordiska frågorna över huvud taget bör ägnas större uppmärksamhet här i riksdagen. Varför inte följa Norges goda exempel och ordna en debatt om de nordiska frågorna före Nordiska rådets årliga session?

Jag vill återvända till en viktig miljöfråga. Nyligen har vi fått ytterligare
rapporter om utsläpp av radioaktiva föroreningar frän upparbetningsanlägg-
ningen i Sellafield i Storbritannien, Föroreningarna har internationell
räckvidd. Även fisk fångad vid den svenska kusten har visat sig innehålla
plutonium frän anläggningen i Sellafield, Det är av avgörande betydelse aft
det fruktansvärda giftet plutonium inte sprids i miljön. Utsläppen är inte
enbart en nationell angelägenhet för Storbritannien, Miljön i flera andra
länder drabbas. Den svenska regeringen bör därför uppmana Storbritannien
aft stoppa verksamheten i Sellafield, Med tanke på sambandet mellan
kärnkraft och kärnvapenproduktion bör Sverige ta initiativ till ett internafio
nellt förbud mot upparbetning av kärnkraffsavfall, Sverige bör dessutom
vara berett aft ta tillbaka det utbrända kärnbränsle som sedan 1975
transporterats dit från Oskarshamns kärnkraftverk,
28 Konkurrensen om knappa resurser driver fram konflikter. Vård av miljön

och hushållning med naturresurser bidrar däremot fill aft rättvisa skapas och att freden kan bevaras, Skövlingen av de tropiska regnskogarna är ett exempel på en miljöförstöring som får globala effekter.

De mycket allvarliga miljöproblemen i tredje världen beror på den extrema fattigdomen och den ojämna resursfördelningen. Anledningen till att torka, skyfall och andra naturliga fenomen får sådana förödande effekter är att mänsklig påfrestning undergräver naturens möjligheter atf reparera. En allt snabbare skogskövling, ökenspridning, jord- och vattenförsföring slår sedan hårt mot framför allt de fattiga.

De svenska biståndsinsatserna mäste i ökande grad inriktas pä atf hejda den pågående förstöringen av jordens miljö, Def är mof denna bakgrund som centerpartiet också vill anslå ökade insatser på defta område. Vi menar att man måste identifiera de problemområden som är mest angelägna och som är mest meningsfulla för def internationella biståndet och som kan bidra fill en ökad rättvisa i världen. Orättvisa är en viktig anledning fill konflikter. När vi gjort detfa bör vi bedöma inom vilka av dessa områden just Sverige har bästa förutsättningar aft nå fram med sitt stöd. Inom dessa områden bör vi sedan utveckla vår egen resursbas genom forskning och näringsliv i samverkan.

Herr talman! Sverige är eff litet land. Tillsammans med andra kan vi åstadkomma en bättre värld. Våra strävanden bärs upp av en stark solidaritet och en engagerad fredsrörelse här hemma och över hela världen. Världens folk kräver av sina politiska ledare att de skall vända utvecklingen. Vi mäste utnyttja 1986 som möjligheternas är, så som Olof Palme sade i sin sista intervju. Vi mäste utnyttja 1986, fredens och möjligheternas är, fill ett är när vi ger våra unga framtidstro.

Prot, 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Anf. 5 LARS WERNER (vpk):

Herr falman! Mordet pä Olof Palme var inte bara en brutal påminnelse om våldefs realitet utan ocksä en påminnelse om vår gemensamma skyldighet aff motverka våldet, aff försvara def öppna samhället och oförtröttligt arbeta för fred, frihet och demokrafi,

I samband med Olof Palmes begravning gästades vårt land av statsmän från jordens alla hörn, företrädare för nationella och sociala befrielserörelser, framträdande nedrustningsexperter, representanter för en rad olika internationella organisafioner.

De kom för aff hedra Olof Palmes minne.

Denna breda representation visade Olof Palmes internationella anseende och betydelse. Den visade samtidigt aff ett litet land som värt fakfiskt kan spela en vikfig roll för atf främja den internationella solidariteten, freds- och nedrustningssfrävandena.

Herr talman! 1980-falet har hittills varit ett förlorat årtionde för freds- och nedrustningssfrävandena, USA-imperialismen uppvisar en ny aggressivitet, utövar ekonomiska, polifiska och militära påtryckningar. Man har blandat sig i andra länders inre angelägenheter, t, ex, i Grenada och nu i dagarna i Nicaragua, där man stödjer terrorgrupper och hotar aff störta den folkvalda regeringen. Man har dragit i gäng ett ofantligt rusfningsprogram och förbereder nu ocksä att militarisera rymden.

Trots aff människor världen över kräver stopp för kapprustningen, ökar

Prot. 1985/86:99 rustningarna och kärnvapenarsenalerna. Klyftorna mellan världens rika och
19 mars 1986 fattiga vidgas alltmer,

.. ,, TT Kapprustningen måste stoppas. Kärnvapnen måste skrotas, I stället för

gemensam osäkerhet behövs ett säkerhetspolitiskt sysfem för gemensam säkerhet.

De internationella relationerna måste grundas på likaberättigande, icke inblandning, respekt för folkrätten och alla länders självbestämmande och suveränitet. Därför måste Sovjetunionen lämna Afghanistan, och all utländsk inblandning måste upphöra, Defta är värt partis uppfattning som vi ger uttryck för och ger till känna bäde här hemma och utomlands.

Det vore bra och nyttigt om fler än representanter för den svenska regeringen och värt parfi i direkta kontakter får tillfälle atf ge uttryck för denna uppfattning. Jag tror aft def vore en nyttig erfarenhet för en del representanter för borgerliga partier att direkt konfronteras med representanter för länder som man sä ofta fördömer här hemma. Därför uppskattar jag när Carl Bildt, som jag i övrigt inte har så mycket polifiskt gemensamt med, ändå tar sig friheten atf diskutera direkt med representanter för Sovjetunionen om olika säkerhetspolitiska frågor,

Def sterila ösf-väsf-tänkandet måste brytas. Vi behöver en global omfördelning och en ny ekonomisk världsordning. I-världens rika länder måste stödja den tredje världens fattiga länder och folk,

Fred och frihet, respekt för mänskliga och demokrafiska rättigheter måste bli vägledande för all internationell politik.

Vi ser positivt pä regeringens utrikespolitiska deklaration. Den är klar, inte minst när def gäller ställningstagandet i fråga om PLO:s roll i sammanhanget. Den visar samtidigt att den utrikespolitiska linjen ligger fast, atf regeringen avser aff fullfölja de svenska insatserna, bäde nafionellt och internationellt, för internationell solidaritet, fred, avspänning och nedrustning.

Herr talman! Den 15 januari i är, alltså för ett par månader sedan, lade generalsekreteraren i Sovjetunionens kommunisfiska parti, Michail Gorbatjov, fram ett förslag för atf avskaffa alla kärnvapen. Förslaget innebar i korthet aff Sovjetunionen och USA i en första etapp skulle halvera antalet långdisfansmissiler och avskaffa alla sina medeldisfansmissiler i Europa, I en andra etapp skulle de andra kärnvapenmakferna - Kina, Frankrike och England - engageras i kärnvapennedrustningen. Och i den tredje och sista etappen skulle alla övriga kärnvapen börja avskaffas, så atf def vid är 2000 inte längre skulle finnas några kärnvapen kvar på vår jord. Samtidigt med detta förlängde Sovjetunionen med fre månader sift ensidiga moratorium för 'kärnvapenprov,

Def är nog ingen överdrift aft säga att fredsrörelsen världen över, människor i öst, väst, nord och syd. har välkomnat detta förslag, Jag vill för vår del hävda att det är ett konstruktivt förslag, en utgångspunkt för nedrustningsförhandlingarna och ett viktigt bidrag i strävandena atf befria jorden från kärnvapen och förhindra en milifarisering av rymden.

Den svenska regeringen har uttalat sig positivt om det sovjetiska nedrust
ningsförslaget. Jag hade tänkt fråga de borgerliga partierna vad de anser,
30 Några har dock förekommit min fråga, CnrI Bildt hnr sagt ntf det är ett yvigt

retoriskt förslag. Det är nog en felsyn om man tror att def var Reagans SDI-program, "stjärnornas krig", som föranledde Sovjetunionen atf utforma sitt förslag, Def är också aft underskatta den internationella fredsrörelsens insatser. Jag tror atf det är fel aff befrakta det sovjefiska förslaget som yvig retorik, som eff utspel bland många andra. Förvisso använder stormakterna i sädana här sammanhang ofta retorik, vanligen yvig sådan, men denna gäng skall vi nog ta förslaget pä allvar, fa fasta pä målsättningen atf alla kärnvapen skall avskaffas och med kraft arbeta för atf denna målsättning skall förverkligas. Jag uppfattar Karin Söders klara ställningstagande i denna fråga som något positivt.

Vi vet aff det amerikanska svaret har varit negativt. Man har förklarat sig vara överens med Sovjetunionen om den grundläggande målsättningen atf avskaffa kärnvapnen, men har staplat invändningar och förbehåll.

Vi har nu en unik chans aft avskaffa kärnvapnen och befria världen frän hotet om en total utplåning, Detfa fillfälle får inte gå förlorat, och vi får heller inte enbart överlåta frågan åt stormakternas avgörande, Alla länder och folk måste mobiliseras i arbetet på aft fä till stånd en uppgörelse som förbjuder kärnvapnen och förhindrar en milifarisering av rymden, Sverige bör efter bästa förmåga bidra till detfa.

Herr falman! De borgerliga parfierna har under årens lopp ofta gett uttryck för sin krifik mof aft Olof Palme arbetat i den oberoende FN-kommissionen för nedrustning och säkerhetsfrågor. Jag delar infe deras uppfattning. Vi såg mycket positivt på detta arbete och välkomnade de förslag som framlades, t, ex, förslaget om ett inrättande av en frän slagfältskärnvapen fri gränszon i Centraleuropa,

Vi säg också mycket posifivt på de s, k, femkonfinenfsinitiativ som Olof Palme medverkade till, och vi välkomnar Ingvar Carlssons löfte atf fullfölja detfa arbete,

Femkontinentsgruppens senaste initiafiv var aft tillställa USA och Sovjetunionen en begäran om ett kärnvapenprovsfopp. Jag vill för vpk:s del uttala värt stöd för detfa initiativ och samtidigt föreslå övriga partier i riksdagen att också uttala sig för ett kärnvapenprovstopp,

Sovjetunionen har lämnat ett positivt svar och förlängt sitt ensidiga provsfoppsmoratorium fill den dag då USA genomför en provsprängning, USA har avvisat både def sovjetiska förslaget och femkontinentsgruppens förslag.

Ett förbud mof provsprängningar av kärnvapen vore ett viktigt framsteg för nedrustningssfrävandena, Sverige bör därför ägna stor kraft ät atf stärka den internationella opinionen för ett kärnvapenprovsfopp och ett totalförbud mof kärnvapensprängningar.

Herr falman! Bland gästerna vid Olof Palmes begravning den gångna helgen fanns ett mycket stort antal representanter för det svarta Afrika, företrädare för fronfstaferna och motståndsrörelser, bl, a, SWAPO, ANC och UDF, De uttryckte alla en stor oro över den framtida utvecklingen i södra Afrika, Företrädare för regeringen försäkrade dem att def hittillsvarande svenska stödet för deras kamp kommer atf fortsätta, Def är bra,

Def finns här i riksdagen en bred samstämmighet, i vart fall i ord, när det gäller kritiken av rasistregimen i Sydafrika, och def råder även en bred

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

enighet om det politiska och ekonomiska stödet till motsfändskampen. Men samtidigt som riksdag och regering protesterar mot aparfheidsystemet utnyttjar svenska företag samma förkastliga system för aft tjäna pengar.

Svenska företag deltar i exploateringen av de svarta. Företagens verksamhet i Sydafrika utgör eff bäde ekonomiskt och polifiskt stöd för apartheidregimen. Hur länge kan vi acceptera atf svenska företag faktiskt bedriver en annan politik än den som vi säger oss vara överens om i det här huset? Måste vi inte inse realiteterna, inse att solidariteten har ett pris och att ord och handling måste överensstämma?

Motståndskrafterna i Sydafrika begär av oss och andra länder att vi bojkottar och isolerar rasistregimen och aft vi drar fillbaka ekonomiska intressen som verkar till stöd för apartheidsystemet. Det är sant atf den sistnämnda åtgärden skulle drabba också de svarta. De är själva medvetna om det, men begär likväl detta av oss, därför att de vet att sådana åtgärder slår mot själva grundvalen för aparfheidsystemet, bidrar till en stabilisering av hela södra Afrika och skapar förutsättningar för den nödvändiga demokratiseringen av Sydafrika,

Vi vidhåller därför värt krav om en skarpare svensk lagstiftning, med stadganden om bl, a, ett fullständigt bortdragande av svenska intressen frän Sydafrika,

Herr talman! Om ungefär en månad reser statsminister Ingvar Carlsson fill Sovjetunionen, Def är bra atf den fidigare uppskjutna resan nu kan genomföras. Det är alltid bättre aft fala med varandra än aft tala om och fill varandra.

Det är sant aft relationerna mellan Sverige och Sovjetunionen har varit ansträngda, atf def har funnits problem och svårigheter. Men problemen och svårigheterna har infe blivit mindre problematiska eller svårartade av stiltjen i förbindelserna, tvärtom,

Sverige har all anledning aft eftersträva korrekta och normala relationer till stormakterna, länderna i vår omgivning och alla andra länder, utan atf för den skull göra avkall pä våra uppfattningar eller intressen.

Vi är mycket medvetna om att regeringen har en mängd olika frågor som den tänker ta upp fill diskussion med de sovjefiska värdarna. Jag skall infe förlänga listan mer än nödvändigt, utan nöjer mig med att framhålla en fråga av särskild vikt och betydelse, den om en nordisk kärnvapenfri zon.

Vi vef i dag aft en stor majoritet av folken i Norden och av ledamöterna i de nordiska parlamenten är för inrättandet av en kärnvapenfri zon, Sovjetunionen har uttalat sig positivt om förslaget och har sagt att man är beredd aft göra vissa eftergifter för aff underlätta dessa strävanden. Därför är def angeläget aff regeringen far upp frågan fill förnyad prövning och försöker skapa klarhet om dessa tidigare uttalanden står fast och om Sovjetunionen är beredd till ytterligare utfästelser.

Jag utgår också ifrån att gränsdragningen i Östersjön kommer upp fill diskussion. Värt parti stödjer självfallet den svenska regeringens fidigare presenterade uppfattning om var och hur gränsen skall dras. Utgångspunkten måste självfallet vara principen om mittlinjen mellan Gotland och Baltikum, Jag skulle vilja föreslå regeringen att i samband med zonfrägan och gränsdragningsfrågorna med all kraft aktualisera frågan om en avmilita-

risering av hela Östersjöområdet, dvs, om ett förbud mof kärnvapen, om en drastisk minskning av antalet militära övningar i området och andra förtroendeskapande och säkerhetsskapande åtgärder.

Världens samlade militärutgifter uppgår för närvarande fill ca 800 miljarder dollar, Def är de rika i-länderna som svarar för merparten av dessa ofantliga, ofattbara försvarsanslag, USA närmar sig t, ex i rask takt samma utgiftsnivåer för militären som rådde under Koreakriget och Vietnamkriget,

Samtidigt som vi i i-världen oavbrutet ökar våra militärutgifter lider och dör miljontals människor i tredje världen av svält,

I dag gläds vi i i-länderna ät atf oljepriserna sjunker. Det sänker inflationen och stärker våra nafionella ekonomier. Men måste vi infe stanna upp och fundera en stund? Vi skall dock vara på def klara med atf de sänkta oljepriserna medför sänkta inkomster för de oljeproducerande länderna, och bland dem flnns länder som är mycket fattiga och vars ekonomi nu sargas svårt - Mexico, Venezuela och andra.

Många av länderna i tredje världen saknar inte bara möjligheter att försörja sina invånare utan-har dessutom gigantiska låneskulder till banker och stater i i-världen, Def rör sig i dag om astronomiska belopp, och det enda moraliskt riktiga är ju atf avskriva dessa skulder, eftersom de ändå aldrig kommer att kunna återbetalas.

Allt fler länder inser detta, men framför allt USA motsätter sig de här förslagen, uppenbarligen i syfte atf använda de fattiga staternas skuldbörda som ett polifiskt påtryckningsmedel, Defta mäste fördömas och motarbetas. Skulderna måste avskrivas. De skuldsafta staterna måste utan inblandning frän USA och andra själva fä bestämma över sin egen samhällsutveckling.

Vi i den rika världen måste ocksä ta värt gemensamma ansvar och medverka fill en massiv resursomfördelning till den tredje världen - och def finns aft ta av, det vef vi.

Tag bara rustningskostnaderna - 5 % av världens ärliga rustningskostnader skulle räcka fill för att endera ge

- 100 miljoner barn möjlighet aft gä i skola,

- 200 miljoner undernärda barn extra matransoner,

- 300 miljoner sluminvånare människovärdigare bosfäder,

- 500 miljoner människor nog med jord för aft försörja sig eller

- 700 miljoner människor skriv- och läsundervisning.

Herr talman! Världen behöver nedrustning och en ny ekonomisk världsordning. Länder som Sverige kan och mäste spela en framträdande roll i detfa arbete. Länderna i den tredje världen sätter sin lit fill att vi ocksä kommer att göra det, Def är vär plikt atf leva upp till dessa förhoppningar.

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Anf. 6 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Jag är naturligtvis glad men alls inte överraskad av den eniga uppslutning som har kommit till uttryck frän oppositionens talesmän -uppslutningen kring den svenska utrikespolitiken. Förklaringen till denna eniga uppslutning är enkel och hällfast. Det har sedan många år, även om tonläget i debatten en och annan gång har kunnat tyda pä motsatsen, alltid rått en enighet kring de grundläggande principerna i svensk utrikespolitik. Jag vill ocksä gärna, som flera gjort, betona atf denna enighet infe får

3 Riksdagens protokoll 1985/86:99-100

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

undertrycka debatten. Tvärtom förutsätter enigheten debatt, Def är bara om argumenten prövas mot varandra, vägs mof varandra, som man kan nå en enighet byggd på övertygelse. Och det är den enda som häller, om den verkligen skulle prövas,

Alla är ocksä medvetna om atf enigheten är ett styrkebälte för Sverige då det gäller atf hävda Sveriges intressen antingen def är i bilaterala förhandlingar eller i olika internationella organ.

Konkret har denna enighet kommit fill många uttryck, nu senast inför förhandlingarna om gränsdragningen i Östersjön, Regeringen skall fa hela ansvaret för vad som har förekommit där, men vi samrädde med oppositionen i förväg, och vi drog gemensamt upp riktlinjerna inför de förhandlingarna, I en ganska besvärlig förhandlingssituation-def åren sädan vi sfär mitt i -har denna enighet utan tvivel stärkt den svenska positionen, Def är alldeles självklart aff vi för oppositionen skall redovisa vad som har förekommit under den senaste förhandlingsomgången, Def kommeratf ske nu på fredag i utrikesnämnden, Def är lika självklart - def förs jag svara redan nu på Ingemar Eliassons fråga - aft vi dä statsministern gjort sift besök i Sovjetunionen också lämnar en lika öppen redovisning för vad som har förekommit där.

Jag skall inte frestas att ge mig in i en strid om ord - jag tyckte atf Carl Bildt inbjöd fill en sädan. Han påtalade att jag hade skiftat uttryckssätt. Jag hade i ett anförande på en TCO-konferens talat om eff starkt försvar. Nu har detfa ändrats fill def gamla uttrycket "ett efter våra förhållanden starkt försvar". Om detta är bara att säga atf allt i livet är relativt, Def är klart atf försvarets styrka måste sättas i relation fill någonting, till den uppgift försvaret har, fill hotbilden eller till de ekonomiska förutsättningarna. Men, herr talman, för enighetens skull är jag beredd atf hädanefter övergå fill uttrycket eff starkt försvar, så behöver vi infe bråka pä den punkten.

Sedan till Ingemar Eliassons frågor. Han frågade först vad uttrycket i deklarationen aft våra åtgärder, vär vilja och beslutsamhet har mötts av respekt egentligen innebär. Det innebär att man vid de samtal vi haft med företrädare för olika nationer har betygat denna respekt för vär vilja och beslutsamhet. Jag skall gärna erkänna atf de rapporter vi har fått av överbefälhavaren tyder pä atf något land eller eventuellt några länder inte i handling har visat denna respekt. Därmed har jag preciserat vad jag menar. Att vår beslutsamhet och vilja har mötts med respekt är emellerfid alldeles klart. Man förstår utomlands att vi är beredda aft ta till alla till buds stående medel för atf hävda vår territoriella integritet.

Den andra frågan som rörde överbefälhavarens rapporter utgår jag från var närmast en retorisk fråga från Ingemar Eliasson till mig, Def är helt självklart aft sädana rapporter skall tillhandahållas och aft det är en fördel att vi får dem. Vi skall iaktta all den öppenhet som vi hittills har gjort. Jag hoppas naturligtvis att innehållet i rapporterna skall bli annorlunda i fortsättningen, men öppenheten skall vi bevara.

Jag vill gärna säga att jag delar den otålighet som alla har gett uttryck ät då def gäller utvecklingen i Sydafrika, Under denna helg har jag haft mänga samtal med olika ledare frän södra Afrika och från annat håll. med Desmond Tutu, Allan Boesak och många andra, -Mia deras uttalanden har andats en

stark oro, nämligen för att den punkt är väldigt nära då def inte längre finns någon fredlig väg bort från apartheid. Flera har sagt att situationen snart kan vara den som man har upplevt pä så många andra håll i världen där utvecklingen har varit liknande. De styrande slår vakt om sina positioner med ett allt brutalare våld. De moderata demokrafiska ledarna för befrielserörelsen tappar greppet om de allt otåligare, framför allt ungdomarna,

Väridssamfundet reagerar för långsamt. Därför måste vi som i grunden har samma uppfattning tillsammans bemöda oss om aft göra det som fortfarande kan åstadkomma en fredlig väg bort frän apartheid, Detfa får vi fillfälle att prata mer om, men det är nödvändigt atf vi gör det och atf vi finner den rätta vägen,

Alla har här varit inne på sambandet mellan fred och frihet, Carl Bildt talade om vår hemvist i den västliga frihetstradifionen. Ja visst, där hör vi otvivelaktigt hemma. Men def ställer särskilda krav på oss också när vi umgås och diskuterar med dem som inte hör hemma i den frihetstradifionen,

Olof Palme sade i eff av sina mera bekanta fal: "Aft förena fred och frigörelse är ett stort dilemma i dagens värld. Den uppgiften löser man infe

med enkla slagord eller med spelteoretiska övningar, Det krävs förnuft

men också moraliska värderingar som grund för handlandet,"

Den fråga som vi måste ställa oss är: Vad är def för krav som denna uppgift ställer på oss? Jag tror att det bl, a, handlar om följande.

Först och främst är vi infe och kan vi inte vara ideologiskt neutrala. Vi sätter inte likhetstecken mellan diktafur och demokrafi, och det har vi visat i värt ställningstagande till händelser i Östeuropa liksom i andra delar av världen. Visst skall vi ha något slags strategi för demokrafi, som Carl Bildt talade om. Men en av dem som jag talade med under helgen sade: Kom ihåg! Mitt folk har aldrig upplevt demokrafi. Vad vi har upplevt är fattigdom, förtryck och tortyr, och ibland har detta stötts och f, o, m, utövats av länder som kallar sig demokratier.

Jag tror alltså infe pä - def har ingen heller uttalat sig för - en demokrafisk strategi som innebär aft man förenar ett solidariskt stöd med villkor.

Däremot tror jag pä det goda exemplet, Alla som vi talade med sade: Sverige är eff föredöme för oss alla, dels därför aft man inom landet har skapat sådana förhållanden som vi gärna vill ta efter, dels för att man solidariskt har ställt upp för andra. Jag tror alltså pä det goda exemplets makt. Är def detta man menar med en strategi för en demokratisk utveckling kan det vara ett sätt atf sä småningom övertyga andra om demokratins överlägsenhet.

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Anf. 7 CARL BILDT (m) replik:

Herr talman! Jag vill gärna passa på tillfället aft framföra ett ord av tacksamhet fill Sfen Andersson, Jag tycker aff han har introducerat en annorlunda anda och en annorlunda attityd i vår utrikespolitiska debatt och icke minst i det utrikespolifiska umgänget mellan regering och opposition, Def är ett givande och ett tagande, som gör att vi förhoppningsvis när fram till någorlunda eniga slutsatser och någorlunda eniga bedömningar.

Jag noterar med stor tillfredsställelse aff den diskussion som vi litet från och till har förf under ett antal är om det, enligt min mening, olyckliga

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

70-talsutfrycket "ett efter våra förhållanden starkt försvar" i dag har avslutats. Nu talar vi om ett starkt försvar. Det är en förstärkning av vär säkerhetspolitiska doktrin. Det är en ytterligare markering av enigheten. Jag hälsar den med tillfredsställelse.

Jag hade egentligen inte, herr talman, tänkt gå in i någon polemik med Lars Werner om def sovjetiska nedrusfningsförslaget, Def kanske ligger i sakens natur, som partisituafionen är, aft ledaren för det kommunisfiska partiet skall stå i talarstolen och säga aff allt vad def sovjetiska kommunistpartiet har föreslagit är bra, medan jag, som infe företräder den närhet fill Sovjetunionen som Lars Werner gör, kanske har en litet mer nyanserad och kritisk bedömning, Def fanns posifiva inslag, och dem skall man ta fasta på. Men def finns också väldigt mycket av yvig retorik och av propaganda i def som kommer från Moskva, och det tror jag aff även Lars Werner ytterst inser.

Det finns en formulering i utrikesdeklarationen där regeringen och utrikesministern säger atf den säkerhetspolitiska debatten skall föras med ansvar och omdöme. Jag tycker def är väldigt viktigt, Ingemar Eliasson fog i def sammanhanget upp - jag avstod frän atf göra def i mitt anförande - en artikel som skrevs häromdagen av en ledande socialdemokrat som är företrädare pä säkerhetspolitikens område, en ledamot av utrikesnämnden, utrikesutskottet och försvarskommittén, I artikeln attackerade skribenten överbefälhavaren för dennes ämbetsutövning. Det tycker jag nog var atf passera den gräns som bör finnas. Visst skall vi ha partipolifisk polemik och visst skall vi diskutera fritt, men att attackera ÖB för att denne öppet till oss, till regering, riksdag och allmänhet rapporterar om främmande kränkningar av Sveriges territoriella integritet är fel, Def är aff säga aft det inte är brottslingen som har fel, utan atf def är den som påpekar brottet som skall straffas, Def kan icke vara den position som skall vara Sveriges, Jag skall infe besvära utrikesministern med aft fråga vad han tycker om defta. Jag förutsätter att hans åsikt är given i den frågan.

Vi har spänt över ett vitt fält, Karin Söder har understrukit betydelsen av relationerna med Norden, Jag skulle gärna ha velat se aft det hade varit möjligt för statsministern aft innan han åkte till Moskva markera den nordiska samhörigheten med korta besök i Helsingfors, Oslo och Köpenhamn, Våra kontakter är nära. De blir kanske inte sä mycket närmare pä grund av defta. Men gesten har sin betydelse ocksä i def utrikespolitiska umgänget.

Jag skulle också vilja passa pä atf föreslå atf man i den allmänna intensifiering av den europeiska kontaktverksamhet som diskuteras inte glömmer bort atf def finns betydelsefulla regeringar i Bonn, i Paris och i London, Utrikespolitik för oss som individer och som partiföreträdare betyder parfirelafioner, men det finns också nationella relationer, och dem får vi aldrig glömma bort. Där är Västeuropa eff område som ofta försummats.

Anf. 8 INGEMAR ELIASSON (fp) replik:

Herr talman! Jag noterar med tacksamhet de svar som utrikesministern gav på mina frågor.

Om respekten för vär uttalade vilja aft försvara vårt territorium vill jag först säga att vi har en gemensam syn därvidlag. Jag förutsätter också att vi har lagt in samma betydelse i ordet respekt, Def är nu en sak om vi möts av förståelse för atf vi gör så gott vi kan för atf skydda värt territorium, atf man tycker att det låter beslutsamt och bestämt och atf det uttalas respekt för vår inställning. Men den respekt som vi slutgiltigt eftersträvar är aft den eller de som kränker värt territorium upphör med det. Vi är infe nöjda med vad vi fär erfara förrän vi kan konstatera att kränkningarna infe längre fortgår. Jag vill gärna aft utrikesministern bekräftar att denna definition av vad vi menar med respekt i detfa sammanhang är ömsesidig.

Jag är naturligtvis också glad över det svar som utrikesministern gav om aft ÖB:s rapporter skall fortsätta atf avges. Vi har också där en gemensam syn aff en öppen debatt är av värde och atf den när den sker i seriösa former inte skadar trovärdigheten av vår säkerhetspolitik. Svaret är def jag vill ha. Skribenten i fråga är väl i motsvarande grad bekymrad, men nu har saken förvandlats fill en uppgörelse inom def socialdemokrafiska partiet, och med iakttagande av takt och ton skall vi naturligtvis infe avlyssna hur def avlöper,

Def tredje jag vill notera är den försäkran som utrikesministern gav att vi skall få en redovisning av vad som har förevarit och framkommit vid statsministerns besök i Moskva, Jag tycker att statsministern kunde ta den möjlighet som finns aft här i parlamentet avge en sådan rapport i de delar defta är möjligt.

Utrikesministern sade däremot ingenfing om möjliga dagordningspunk-fer, och det vore bra om han ville återkomma till det. Jag förutsätter att en del av de frågor vi här har berört, Afghanistan, gränskränkningar och gränsdragning i Östersjön är självklara. Men jag förutsätter ocksä aff judarnas situation i Sovjet, familjeåterföreningsfallen och det faktum aft vi på vär sida infe anser Raoul Wallenberg-frågan slutgiltigt uppklarad också blir föremål för diskussioner och överläggningar mellan regeringscheferna.

Herr talman! Till slut Sydafrikafrågan, Utrikesministern plågas som alla andra av den oro och otålighet som vi alla känner inför vad som där pågår. Vi befinner oss pä långt avstånd och på den bäde geografiska och politiska motpolen till apartheidregimen, men vi måste ändå göra vad vi kan. Sydafrikalagen, som jag berörde i mitt anförande, har blivit ett opinionsbildande instrument som vi fortsättningsvis ocksä kan lyfta fram som ett vapen i denna opinionsbildning. Här har nu utrikesutskottet uttalat atf man förutsätter aft inga dispenser kommer att ges till investeringar i Sydafrika under de omständigheter som nu gäller. Jag skulle gärna se att utrikesministern pä regeringens vägnar försäkrade atf utrikesutskottets och riksdagens vilja därvidlag också kommer att bli regeringens vilja och beslut.

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Anf. 9 KARIN SÖDER (c) replik:

Herr falman! Först skulle jag vilja ansluta mig fill vad som har sagts här fidigare om betydelsen av statsminister Carlssons resa till Sovjetunionen. Men resultatet av en sådan resa är självfallet beroende av hur man utnyttjar den.

Jag vill också instämma i aff en öppen dialog och en öppen krifik tillsammans med det som man är överens om är den bästa grunden för ett

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

fruktbart samarbete. Jag utgår liksom flera talare tidigare frän att man far upp ocksä de känsliga frågorna, f.ex, frågan om Sovjets judar, frågan om Raoul Wallenberg, frågan om dissidenfer och problemet med kränkningar av värt territorium, samtidigt som man för en konstruktiv förhandling om gränsdragningen i Östersjön. Jag hoppas atf klimatet är sådant att-man kan föra diskussionen med ett stort mått av öppenhet.

Därutöver skulle jag vilja fa upp frågan om en demokrafisk utveckling i världen. Jag drog fram några förslag som skulle kunna hjälpa de länder som kämpar för atf bli demokratier, t, ex, ett FN-universitet, där man kan fä stöd för utvecklandet av en konstitution som leder mot en demokrafi. Jag skulle gärna vilja höra utrikesministerns syn på ett sådant stöd för de här länderna.

Jag delar den uppfattning som har Framförts, aft def finns oerhörda svårigheter när demokrati skall genomföras i länder som aldrig upplevt demokrati. Vi har ett ansvar atf medverka i deras strävan dels att skapa bättre förutsättningar för sina medborgare när def gäller levnadsstandard och annat - det gör vi genom biståndsarbetet -, dels att fä fill stånd en demokratisk ordning. Vi har ett ansvar atf i Förenta nationerna och i andra sammanhang hjälpa dem fill dessa möjligheter.

Jag har också i andra sammanhang fört fram frågan, om vi inte pä nordisk basis skulle kunna medverka i ett sådant arbete. Vi har upplevt hur man frän länder i Latinamerika har besökt oss här i riksdagen för att diskutera hur man skall kunna lägga grunden för en mer demokrafisk konstitution. Här har vi. alltså stora möjligheter aft hjälpa fill.

Jag skulle vilja ta upp också en annan fråga som har med mänskliga rätfigheter att göra. Det pågår ett stort antal krig i världen - 35-40 kan man räkna till, I krigssituationer är det en grupp som drabbas särskilt hårt, och def är barnen. Ofta dödas föräldrarna; ibland finns bara modern kvar - fadern har omkommit i kriget. Barn rycks upp från sina miljöer, från hem och familj, I vissa länder tas också barnen ut som soldater. Våld riktas mot dessa barn i allt större utsträckning, i form av torfyr, dödsskjutningar och kidnappningar. Det är vär uppfattning att barnen måste få eff bättre skydd i dessa situationer,

Def pågår inom FN ett konvenfionsarbete när def gäller barns skydd och barns rättigheter. Jag skulle gärna vilja fråga utrikesministern om han delar min uppfattning att vi måste stärka barnens skydd i def här avseendet och om man frän regeringens sida är beredd att medverka till atf vi får en sådan konvention att barnen i en krigssituation blir, som man skulle kunna uttrycka def, en skyddad zon.

Detta leder lätt tankarna fill situationen i Mellanöstern och Beirut - vi har i många år dagligen fått besked om vilka grymheter som begås där, Def är ett område där vi måste arbeta vidare, där vi har ett speciellt ansvar.

Men det finns också andra situationer där människors fri- och rätfigheter kränks - jag tänker dä pä flyktingsituationen i allmänhet. När vi nu har talat om nordiskt samarbete är det väl bara att konstatera aff fyra länder vid Nordiska rådets session i Köpenhamn ändå lyckades komma överens om hur vi här i Norden på eff mer enhetligt sätt skall ta hand om flyktingarna. Det innebär inte atf Sverige infe skulle ha ett nafionellt ansvar. Även i def sammanhanget är det viktigt atf barnens skydd sätts i första rummet, Eff sätt atf följa maningen "Rör inte min kompis" är att visa atf vi inte kan acceptera

främlingshat och några former av rasism.

Jag frågar för det första utrikesministern om regeringen kan överväga att på ett obundet sätt medverka i någon form av FN-universitet för atf stödja utvecklingsländerna när def gäller atf främja demokrafi samt mänskliga fri-och rätfigheter. Vilken är för det andra regeringens inställning till speciella insatser i det konvenfionsarbete som pågår inom FN för att skydda barn i krig?

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Anf. 10 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Lät mig bara ge ett par korta svar på frågor som jag har fått.

Först gäller det definitionen på ordet respekt, Ingemar Eliasson, Självklart blir vi inte nöjda förrän man i handling visar oss respekt, dvs, infe kränker värt territorium. Vad vi syftar fill i deklarationen är atf visa att omvärlden hyser respekt för vår vilja och beslutsamhet. Det har i ett säkerhetspolitiskt sammanhang stor betydelse, Definitionsmässigt är vi således överens.

Vad så gäller dagordningen vid Ingvar Carlssons besök i Sovjet vill jag framhålla att vi aldrig här i riksdagen brukar diskutera dagordningen för sådana besök. Däremot är det självklart atf vi efteråt öppet och i allt skall fala om vad som har diskuterats under samtalen, Om jag skall gissa något så är def aft ni infe blir besvikna över den rapport som avges.

Anf. 11 CARL BILDT (m) replik;

Herr talman! Jag skall nägot återknyta fill det som Sten Andersson sade i sitt första inlägg om den västliga frihetstradifionen. Anledningen fill atf jag inte gjorde det i min första replik var att jag i dessa förkylningstider, åtminstone min personliga, råkade snyta mig så atf jag fick näsblod. Därmed dränktes den västliga frihetsfraditionen i detta. Jag hoppas att det skall vara ett övergående fenomen.

Det är bra att vi kan diskutera i dessa termer, Sverige är en del av den stora och rika västliga frihetstraditionen. Det är det som ger mycket av vår polifik dess moraliska resning och styrka, Def är det som ger den globala roll som Sverige har en alldeles speciell färg.

Jag efterlyste en strategi för demokratisk utveckling i framför allt svensk biståndspolitik. Jag tycker att vi har ett ansvar som sträcker sig längre än det goda exemplets makt som Sten Andersson talade om. Vi har ett ansvar att hjälpa dessa nafioner och folk med landsbygdsutveckling eller ekonomisk utveckling. Men vi försöker ocksä hjälpa dem till en demokratisk samhällsutveckling, Def är ett av målen för vär biståndspolitik. Därför bör vi ocksä ha en formulerad strategi för hur vi skall uppnå denna demokrafiska samhällsutveckling. Vi mäste också vara beredda atf reagera når stater som vi hjälper med finansiella och andra insatser anser atf vi kränker de värderingar, de medborgerliga fri- och rätfigheter samt den demokrati som vi håller sä högt och som vi är övertygade om är den enda långsiktiga vägen fill framgång, utveckling och välstånd för den fattiga delen av vår värld. Därför måste vi gä längre än bara det goda exemplets makt; det räcker inte i alla fall.

Låg mig fa två konkreta exempel. Vi har inlett ett biståndssamarbete med Zimbabwe, mycket på grund av atf vi vill stödja en demokrafisk utveckling där. Jag tror def var riktigt och viktigt atf Sverige gjorde def, I dag häller

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebau

Zimbabwe pä att utvecklas till en enpartistaf, och det är nägot som inte är förenligt med de demokrafimäl som vi har saft upp för def svenska biståndet. Det skall vi påtala, och vi skall försöka att även med vår biståndspolitik gynna en utveckling mot mer av pluralism och frihet ocksä i Zimbabwe,

Vi skall vara medvetna om atf detta också har sin betydelse när det gäller att lösa förkrampningen i Sydafrika, den som vi har talat så mycket om i denna debatt.

Det andra exemplet är Nicaragua, där vi nu har ett snabbt expanderande bistånd - ett alltför expanderande bistånd, tycker vi frän moderat sida. Regeringen har sagt atf vi går in för atf stödja oberoende demokrati. Samtidigt ser vi hur utrymmet för demokratin i Nicaragua snävas in hela fiden. Den oberoende pressen fär svårare aff över huvud faget komma ut, och när den kommer uf är den censurerad infill oigenkännlighet.

Andra länder har försökt gå in och stödja den oberoende opinionsbildningen inne i Nicaragua, och jag tycker att det vore ett föredömligt exempel som Sverige kunde ge inom ramen för vär biståndspolitik, om vi på samma sätt i Nicaragua kunde visa att vi är beredda aft leva upp fill vad vi talar om - om frihet, om fred och om den styrka som vi anser ligger i denna position.

Frihet och fred är självfallet infe någonting som gäller bara i fjärran områden. Det är infe bara en fråga om Sydafrika, Centralamerika och länderna borta i Asien, Vi får aldrig glömma aft vi har ett närområde. Det är ibland lättare att tala om dem som är fjärran, därför aff problemen verkar enklare med avståndet, men vi har en skyldighet gentemot oss själva och våra europeiska broderfolk atf ocksä uppmärksamma det förtryck som finns intill våra knutar, i vår egen världsdel.

Till sist några fä ord om Ingvar Carlssons besök i Moskva och våra relationer till Sovjetunionen, Jag förutsätter aft vi i sedvanliga former får en dialog både före och efter def besöket. Jag delar Sten Anderssons inställning att kammaren kanske inte är def lämpligaste av fora för den typen av detaljerade diskussioner. Jag vill bara säga atf jag tror inte att man skall fixera sig vid detta besök.

Det är betydelsefullt när Sveriges statsminister besöker ena supermaktens huvudstad, icke minst mot bakgrund av det som har inträffat, men det är ocksä betydelsefullt att Sveriges statsminister kan besöka Washington, atf han kan besöka Bonn, Paris, London, Helsingfors, Oslo och Köpenhamn, Vi fär inte agera på ett sådant sätt som skapar intryck av att vi står och faller med ett besök i Moskva,

Jag tror inte heller aff vi skall göra oss några överdrivna förväntningar om vad detta besök kommer att innebära. Jag tror inte att det besöket kommer att medföra några förändringar av Sveriges utrikespolitik eller av vär gemensamma tolkning av Sveriges nationella intressen. Jag gör mig inte heller några större illusioner om atf det kommer aft innebära avgörande förändringar av Sovjetunionens polifik, vare sig globalf eller i def nordiska området. Jag tror att vi fär leva med de problem även i fortsättningen som vi har levt med under senare år.

Vi skall försöka atf föra en dialog, atf fala klarspråk, att skapa respekt för våra intressen på samma sätt som vi skapar respekt för deras intressen. Men vi står och faller icke med detta besök, sä betydelsefullt som det dock trots allt är.

Anf. 12 INGEMAR ELIASSON (fp) replik:

Herr talman! Jag har inte heller den här gången några stora invändningar mof de svar som utrikesministern gett på mina frågor. Det var möjligen ett olyckligt ordval atf fala om dagordningspunkfer. Jag tolkar i alla fall svaret sä att den överläggning som Ingvar Carlsson kommer att ha i Moskva används för atf ta upp sädana frågor som rör relationerna mellan våra båda stater och som jag exemplifierade i mitt anförande. Jag skulle bli mycket besviken, och jag tror att det gäller både många här i kammaren och den breda allmänheten, om så inte blev fallet.

En fråga gick utrikesministern förbi, och jag tar mig därför friheten atf upprepa den. Också beträffande Sydafrika drivs vi av samma ambitioner och ängslan och oro. Frågan är hur def tar sig uttryck. Vi är numera överens om aft Sydafrikalagen skall behållas och har varit överens om att den skall förstärkas. Vi har ocksä i utrikesutskottet nätt en bred enighet om aft tillämpningen av den lagen nu bör vara sådan aff inga dispenser ges under de omständigheter som råder i Sydafrika,

Jag ber utrikesministern pä regeringens vägnar, även om det möjligen inte är hans bord, försäkra atf regeringen kommer aff följa det uttalande som görs frän utskottefs sida.

Prot, 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Anf. 13 KARIN SÖDER (c) replik:

Herr talman! Jag kan i och för sig förstå atf utrikesministern infe omedelbart ville svara på mina propåer om ett FN-universitet och en FN-kommissarie för mänskliga fri- och rättigheter, men jag tillåter mig aft fa det som ett tyst medgivande av aff man i varje fall funderar vidare pä de här frågorna och även pä def nordiska samarbetet när def gäller att verkligen stödja och hjälpa de länder som vill flnna en annan form än diktatur för sin styrelse. Jag tror atf vårt ansvar är stort. Inte minst det som utrikesministern berättade om sina samtal under det gångna veckoslutet ger vid handen aft man vill ha sädana länders stöd som är oberoende som de nordiska länderna, Flär har små länder lärt sig att samarbeta på ett för medborgarna mycket fint sätt, vilket har hjälpt oss aft leva fredligt fillsammans, aft öka vår levnadsstandard och aft finna en form för samlevnad som är en utomordentlig garanti också för fred och frihet.

Jag utgår, som sagt var, ifrån att vi kan återkomma till den här diskussionen pä ett konstruktivt sätt och aft detsamma gäller frågan om tillvaratagandet av barns rättigheter i krig.

Jag skulle också vilja ta upp def som sägs i regeringsdeklarationen om FN:s situation rent allmänt och det finansiella läget. Vi har verkligen här ett ansvar, som jag sade i mitt huvudanförande, för att komma dem till mötes-infe sä att vi skall ta över andras bördor men så, aft vi skall använda FN-instrumentet på ett sådant sätt att vi medverkar till att vidmakthålla och öka dess respekt för att man skall känna att FN är det instrument som står fill förfogande och inse atf utan FN skulle man stå sig ganska slätt i den internationella situationen. Vi har ocksä föreslagit förstärkningar när det gäller vissa FN-organ, Den diskussionen är mycket vikfig aft föra vidare, infe minst i dagens finansiellt mycket svåra läge.

Herr falman! Jag skulle ocksä vilja ta upp en fråga som jag nämnde fidigare

Prot, 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebau

och som jag tycker är mycket alarmerande. Jag fog upp frågan om kärnvapenhotet, och pä den punkten uppfattar jag det som atf vi är mycket eniga i kampen, men det gäller ocksä de kemiska stridsmedlen. Här måste vi försöka åstadkomma en överenskommelse om totalförbud. Jag tvekar inte atf säga aft ett oerhört hot här ligger framför oss, vars konsekvenser vi i dag infe kan överblicka. Jag skulle gärna vilja höra utrikesministerns syn just på den frågan.

Anf. 14 MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Herr falman! Under den senaste tiden har vi många gånger fått höra att Sveriges röst i världen inte fär tystna. Arbetet för fred, frihet och rättvisa mäste fortsätta. Detta är en maning som gäller hela svenska folket och alla demokratiska partier och folkrörelser.

Vi inom moderata samlingspartiet må ha en nägot annorlunda uppfattning om utvecklingens drivkrafter än Socialistinternafionalen, Vi tror mer på den enskilda människans insatser och ansvar, mer pä marknadsekonomins betydelse för framåtskridandet. Vi ser med oro på den stafsstyrda planhushållningens misslyckande såväl i ett nära grannland som Polen som i krisernas Afrika,

Med detta mot socialismen annorlunda synsätt förenar vi en strävan att i allt internationellt arbete hävda rättens och människovärdefs centrala roll.

Den nödvändiga och välkomna nyrealism som har fört näromrädet och de militära säkerhetsproblemen i förgrunden för debatten fär samtidigt inte innebära att andra frågor glöms bort. Handelspolitiken och u-landsfrägorna mäste förbli en viktig del av svensk utrikespolitik.

Till det mest tragiska i den aktuella världsbilden hör de mänga krigen och konflikterna i det vi kallar tredje världen,

I Pakistan finns jordens största ansamling av flykfingar. Fyra miljoner afghaner har flytt den sovjetiska invasionen. Inne i Afghanistan drabbas civilbefolkningen av stora lidanden. Ändå bryts inte motståndet. Det internationella samfundet måste återigen engagera sig till förmän för Afghanistan, Sovjetunionen måste möta ett sådant internafionellt tryck aff de militära och politiska kostnaderna blir sädana att ett tillbakadragande ter sig nödvändigt. De diskussioner som nu förs i FN-regi lider av den allvarliga svagheten atf gerillarörelserna inte är representerade,

I Kampuchea fortsätter den vietnamesiska ockupationen. Den stora inflyttningen av vietnameser ger en antydan om aff ockupanterna strävar efter någon form av de facto kolonisering av landet.

De inbördes stridigheterna i länder som Etiopien, Uganda, Mogambique och Angola omöjliggör def mesta av utvecklingsarbetet och förstärker befolkningens lidande, I Sydafrika fortsätter apartheidförfrycket, I Centralamerika fortsätter kraftmätningen mellan demokratiska och icke-demokra-fiska krafter.

Men, herr falman, utvecklingen i världen uppvisar också många ljusa och hoppfulla drag. Demokratin har gjort stora landvinningar under senare år, Duvalier har störtats på Haiti och Marcos pä Filippinerna, Förhoppningarna rikfas nu mot Chile om ett avskaffande av diktaturen där.

Land efter land pä den sydamerikanska kontinenten har under senare tid

valt civila och demokratiska regimer - Argentina, Brasilien, Uruguay, Bolivia och flera av länderna i Centralamerika,

Till de hoppfulla och positiva dragen hör också det enastående ekonomiska framåtskridandet i en lång rad av utvecklingsländerna.

Framför allt är def länder i Sydostasien som kan notera en utomordentlig ekonomisk utveckling. Men också länder i Latinamerika har byggt upp en betydande industriell bas, Indien har en stark utveckling såväl inom jordbruket som inom industrin. När många u-länder kämpar med skuldpro-blematiken finns det anledning aft notera att jordens två folkrikaste länder, Indien och Kina, är s, k, kreditvärdiga.

Utvecklingsländerna är i dag ännu mindre än fidigare en enhetlig grupp. Flera u-länder rycker fram som jämbördiga parter med industriländerna när def gäller industriell styrka och expansionskraft, Detfa faktum kommer säkert att påverka de globala handelsförhandlingar som nu föresfår inom GATT,

Påtagligt är atf de länder som det går bra för har valt marknadsekonomiska lösningar på utvecklingsproblemen. De länder som ä andra sidan har satsat pä en socialistisk planhushållning kämpar med stora svårigheter - stagnation och tillbakagång präglar deras situation. Särskilt svär är krisen i Afrika, där torka och missväxt förvärras av en omöjlig jordbrukspolitik.

Herr talman! När Sverige engagerar sig i världen, när vi stöder etablerade regimer eller befrielserörelser med bistånd tar vi också ett ansvar, ett ansvar för atf vårt bistånd inte underlättar för regimerna aft fortsätta en felaktig jordbrukspolitik med tvångskollektivisering av bönder t, ex,, att värt bistånd inte leder till ökat lidande och nöd och aft det infe är förknippat med tvångsarbete.

När det gäller stöd till befrielserörelser har Sverige också ett ansvar för den polifik som förs efter det aff dessa nätt framgång. Är rörelsernas syften demokratiska, kommer de aft stödja eff flerpartisysfem med allmänna val, kommer ett förtryck aft efterföljas av ett annat? Dessa frågor måste ställas. Vi kan infe handla i blindo. Vi bistår i syfte aff stödja en demokratisk utveckling och framåtskridande för de fattiga. Tyvärr lär oss det senaste decenniet aft utvecklingen i mänga av programländerna för svenskt bistånd föga motsvarat våra förhoppningar, oavsett om def gäller demokrafisk eller ekonomisk utveckling.

Revolutionernas historia lär oss att en koalition av harm som förenat olika grupper lätt upplöses när den gemensama fienden är besegrad. Herre på täppan blir ofta den bäst organiserade och mest skrupelfria - tillika minst demokratiska - gruppen. Utvecklingen i Nicaragua efter Somozas fall är ett exempel härpå.

Sverige kan självfallet inte påtvinga något land respekt för mänskliga rättigheter och en parlamentarisk demokrati, men vi kan med större intresse verka för en demokratisk utveckling, och vi kan utforma vår biståndspolitik sä att den på ett bättre sätt stöder de demokratiska krafterna. Det finns en berättigad kritik ute i världen mot Sveriges beredvillighet aft blunda för de diktatoriska dragen hos den tredje världens regeringar, så länge dessa bara förklarar sig vara progressiva, dvs, ofta i realiteten marxistiska eller socialistiska. Selektivt patos är i längden inte trovärdigt. Vi måste hävda

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

rätfens och människovärdets centrala roll i alla sammanhang, såväl när det gäller näraliggande länder som de baltiska staterna och fjärran liggande länder som Vietnam, Chile och Sydafrika,

Herr talman! Sveriges starka enagemang mot apartheid, stödet till fronfstaferna, av vilka fä leds av demokratiska regimer, stödet till ANC och SWAPO liksom stödet till grupper inne i Sydafrika som arbetar mof apartheid aktualiserar just dessa svåra frågor: Gör vi vad vi kan för att medverka till atf apartheidförtrycket ersätts av ett fredligt, demokrafiskt samhälle? Gör vi vad vi kan för atf främja mångfalden och pluralismen sä att inte ett förtryck ersätts av ett annat?

Från moderat häll anser vi aft stödet fill de demokrafiska krafter som inne i Sydafrika verkar mof apartheid måste öka. Vi vill ocksä genom ett särskilt anslag ge stöd till en demokratisk utveckling i fronfstaferna,

Sverige kan infe ensamt reformera världen men vi kan åtminstone rannsaka def vi själva gör, och det är därför som vi vill aff en strategi för en demokratisk utveckling utarbetas inom u-landspolifiken. Det har redan berörts här tidigare i debatten, och som Carl Bildt sade räcker det inte att vi själva gär före med gott exempel - utrikesministern var inne pä den tankegången. Vi menar atf vårt land med sin omfattande biståndspolitik och med sina omfattande relationer med tredje världen har ett större ansvar än så.

Herr talman! I maj firar vi Europadagen, då ett västligt Europa förstärker sin enighet och sitt samarbete. Ett nytt Europa håller på att ta form - inte ett Europa utan supermaktsnärvaro, men med större självmedvetenhet, med större utvecklingskraft och med medborgare som i ökande utsträckning känner sig som européer. Med defta Europa mäste Sverige stärka sina band ekonomiskt, kulturellt och socialt. Mänga av det moderna samhällets problem löses bäst i samverkan med Europas länder. Dit hör terrorism, främlingshat, missbruksproblem, integritefsfrägor förknippade med dataanvändning, och etiska frågor som hör samman med den nya gentekniken. Europeiska lösningar är nödvändiga ocksä på miljöområdet.

Inom Europarådets ram bedriver 21 europeiska stater ett unikt samarbete för atf främja medborgarnas rätfigheter genom internationella avtal. Det europeiska samarbetet och de löften det innehåller för framfiden har stor betydelse för en fredlig utveckling i vår del av världen. Det är att hoppas atf de östeuropeiska länderna sä småningom kan inlemmas i detfa samarbete. Det europeiska arvet är ett arv för frihet och demokrati, Må def snart omfatta hela Europa,

Under defta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 15 HÄDAR CARS (fp):

Herr talman! Mänga människor i Sverige har ett internationellt engagemang - vill bidra till ansträngningarna aft skapa en fri, fredlig, demokrafisk och rättvis värld för alla,

Detfa är infe en ny svensk företeelse. Denna vilja har funnits länge och hos många. Den ideologiska utgångspunkten och strävan aff förändra har varit

uppenbar. Opinionsbildning inom och utom Sverige har oftast varit def främsta medlet i värt engagemang för en god och rättvis sak.

Men inte heller när saken förts till framgång har resultatet alltid blivit det vi hoppats på och arbetat för.

Så t, ex, har drömmen om frihet och ekonomisk och social rättvisa för människor som kämpade mof kolonialismen i bl, a, stora delar av Afrika förblivit en dröm, ocksä långt efter def att kolonialmaktens flagga halats för sista gången. Nya härskare har många gånger utnyttjat sin nyvunna makt, främst för egen vinning. Förtrycket och fattigdomen i dessa länder har vuxit. Miljötillgångar och naturresurser - oundgängligen nödvändiga för kommande generationer- har plundrats och skövlats, Aff göra detta konstaterande är inte att önska aft kolonialtiden hade förlängts, ens med en enda dag.

Men besvikelsen finns där hos många, även i vårt land. Till den bidrar också de uppenbara svårigheter som föreligger aft i mänga fattiga länder med diktatoriska regimer eller enparfiregimer åstadkomma en varaktig förbättring för de många människorna med hjälp av biståndsinsatser.

Herr talman! Vi ställde upp - somliga tidigare, andra senare, men efter hand allt flera och alltmer helhjärtat - för dem som förde kampen mof de USA-stödda korrupta regimerna i Vietnam och Cambodja, När dessa regimer slufligen föll upplevde vi detfa som en framgång. Men vår tillfredsställelse med sakernas utveckling varade inte länge. De förskrämda bätflykfingarna, som valde aft i ömkliga farkoster och trots hotet atf plundras och dödas av pirater flydde från Vietnam, gav en tydlig bild av aft detta land var långt frän demokrafi. De röda khmerernas folkmord på den egna befolkningen - ett sväröverträffat utslag av grymhet och vidrighet - skakade oss svårt.

När den feodala monarkin föll i Etiopien och då en folklig resning i Iran tvingade shahen aft fly från sift land, var vi många som uppriktigt hoppades på en bättre framtid för dessa båda länder. Vår besvikelse är stor och vär förtvivlan djup över def oräkneliga antal människor som deporterats, mördats, avsiktligt svälts fill döds och tvingats uf i förödande krig. Detta konstaterande gör jag utan aft för den skull på minsta sätt önska de fallna kejsardömena i Etiopien och Iran fillbaka.

Herr talman! När många av oss i Sverige hjälpt och hjälper fill att inom Sverige och utanför vårt land bilda opinion mof förtryckarregimer av alla slag har def skett ufifrån en önskan om en värld präglad av frihet, demokrati och ekonomisk och social rättvisa. De bittra erfarenheter vi fått av aff ett förtryck kan följas av ett annat ger oss heller ingen anledning aff ompröva vär hållning mof förtrycket. Men erfarenheterna ger oss skäl aft infe inge oss själva och andra förhoppningar som kan visa sig ogrundade och då förstärkn besvikelsen och missmodet. Erfarenheterna kan också ge oss skäl att noga pröva de krafter och de metoder för motstånd mot förtrycket som vi vill ge värt aktiva stöd, Ayatollah Khomeini visade sig infe vara en upphöjd humanisfisk filosof, lika litet som de röda khmererna var def kambodjanska folkets befriare.

Det är med utgångspunkt, herr falman, i överväganden av detta slag som jag vill säga något om den oro jng känner för det som händer och kan händn i Sydnfrikn, Min utgångspunkt är given, I årtionden har rasförtrycket i

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Sydafrika för mig, för andra liberaler och för demokrater av alla slag framstått som en särskilt vidrig form av förtryck, Aparfheidsystemet-denna grymma, ovärdiga anakronism - måste bort, Def är en stor glädje aft allt fler människor i Sverige inte bara delar denna uppfattning utan aktivt engagerar sig i opinionsbildning och bojkoftaktioner mot apartheid. När detfa engagemang nu är stort och fortsätter att växa, växer emellertid också riskerna för besvikelse. Besvikelsen kan ha olika grund, beroende på vad som händer eller inte händer i Sydafrika,

En uppenbar fara är atf def kommer atf hända alldeles för litet av det vi vill skall hända. Även om inga tvivel kan råda om vad den slutliga utgången blir för aparfheidsystemet, kan vägen till dess fall vara lång. Regimen i Sydafrika har ännu mänga maktmedel till sift förfogande. De militära och polisiära styrkor som den kan mobilisera är stora och välutrustade. Det sätt på vilket människor i Sydafrika skiljs åt pä grundval av hudfärg försvårar avsevärt möjligheterna fill en framgångsrik folklig resning. De svartas bostadsområden, de s, k, townships, är ofta belägna pä ett fält som är lätt att bevaka och som ligger en eller flera mil frän de vitas städer. Ett fåtal bepansrade fordon med kulsprutor är ofta allt som behövs för att hålla värnlösa människor inneslutna i dessa townships. Om apartheidregimen vidhåller aff den med vapenmakt skall försvara sina maktpositioner mot folkmajoriteten saknar den inte medel för defta.

En annan fara som avtecknar sig är därför också vad som händer om början till en revolution ändå inträffar. Väljer regimen i ett sådant läge aft slå fillbaka med full kraft, kan blodsutgjutelsen bli fruktansvärd. Händelserna kan resultera i en vit militärdiktatur som rned brutala medel tar och behåller makten i Sydafrika under lång fid.

Om apartheidsysfemet skulle-som vi innerligt hoppas och genom bl, a, ett ekonomiskt sanktionssystem verkar för - falla samman inom en nära framtid finns ändå faror, om också av andra slag.

Kampen mof apartheid är i nuläget inom Sydafrika ett starkt förenande band mellan människor av alla slags hudfärger - däribland lyckligtvis också mänga vita. Inom denna majoritet har av alla tecken att döma ANC en bred folklig förankring, ANC förtjänar av detta skäl värt fortsatta stöd. Förhoppningsvis har motståndsrörelsen ocksä den inre sammanhållning och den styrka som behövs för aff upprätthålla ordning och nafionell enighet när apartheidregimen faller.

Som på många andra håll i Afrika finns det också i Sydafrika - ett land lika stort som Frankrike, Västtyskland, Östtyskland och Polen tillsammans -betydande olikheter mellan etniska grupper, stammar, religioner och polifiskt oliktfänkande. Vi kan därför varmt önska, men inte med säkerhet räkna med en lugn och oblodig utveckling i Sydafrika, infe ens efter def aft apartheid har avskaffats. Infe heller vet vi om den regim som då, efter apartheidregimens fall, lyckas överta makfen kommer aft se som ett övergripande mäl atf verka för demokrafi och respekt för mänskliga rättigheter. Men vi hoppas def.

Herr falman! Väldet är redan mycket påtagligt och omfattande i Sydafrika, Apartheidregimen utnyttjar def för sina syften. Regimens våld skapar ett motväld, som i sin tur leder till ännu mera våld från polis och militärer.

Våldets onda spiral när allt högre höjder,

Def är inte svårt aff förstå atf människor som förtrycks, förödmjukas och utsätts för våld drivs aff svara med samma mynt. Snarare har vi anledning att förvånas över def tålamod de förtryckta i Sydafrika under lång fid har visat och alltjämt visar, när deras fredliga kamp möts med batonger och skjutvapen. Ändå måste vi frän svensk sida med fasthet avstå frän aft sympatisera med väldet - även om det gäller en upptrappning av ett i sig starkt förståeligt våld. Ån mindre tillkommer def oss i Sverige aft uppmana fill eller på andra sätt engagera oss för en sådan upptrappning, Def framstår för varje dag som alltmer nödvändigt aft med fredliga medel bryta med aparfheidsystemet för att det växande hotet om ett fruktansvärt blodbad på oskyldiga människor skall avlägsnas för gott. Våldsspiralen måste kunna brytas.

För aff fä detfa aft ske är det vär plikt atf på alla de sätt som sfär oss till buds medverka till aff def fredliga trycket mot apartheidsystemet växer i styrka. Internationellt samordnade, villkorade och verkningsfulla ekonomiska sanktioner är, fillsammans med en akfiv opinionsbildning, det sannolikt största bidraget vi kan ge fill en sådan utveckling.

Inom Sydafrika förs ocksä en aktiv kamp med fredliga medel som förtjänar värt fulla stöd. Hit hör bl, a, demonstrationer, strejker, konsumentbojkoffer och civil olydnad, dvs, vägran atf efterfölja myndigheters beslut som har apartheid som grund eller som syfte. Till dem som för denna kamp inom Sydafrika hör bl, a, anhängare fill Förenade demokrafiska fronten, UDF, kyrkorna, fackföreningarna, det liberala partiet, PEP, och en bred ungdomsrörelse.

Samtidigt härmed vill jag kraffigt understryka aft det inte tillkommer oss i Sverige att uttala oss om hur de som inom Sydafrika för kampen skall göra 'detta eller med vilka medel de skall föra sin kamp.

Herr falman! Jag har med detfa anförande velat understryka

1, aff def är vår skyldighet aff protestera och kämpa mot förtryck, fattigdom och kränkningar av mänskliga rättigheter, var detfa än förekommer,

2, att denna skyldighet också gäller när vi inte med säkerhet kan förutse atf efterföljarna till den förfryckarregim vi vänder oss mot själva kommer att visa respekt för kraven på frihet, social rättvisa och mänskliga rätfigheter,

3, att vi bör uppmärksamma och påtala att det också bland dem som kämpar mof en förfryckarregim kan finnas de som är beredda aft för egna syften själva använda förtryck och kränka grundläggande mänskliga rättigheter,

4, aft def för utvecklingen i Sydafrika, nu och framöver, finns faror av många slag och att vägen till eff frän apartheid befriat och demokrafiskt styrt Sydafrika kan visa sig läng,

5, aft varna för den besvikelse som mänga i Sydafrikafrågan starkt engagerade människor kan komma atf uppleva, om utvecklingen i landet på kort och lång sikt infe blir den som flertalet av oss önskar och arbetar för och, slutligen,

6, aft svensk Sydafriknpolifik sknll präglns av ett bestämt avståndstagande frän våld av alla slag.

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Anf. 16 GUNNEL JONÄNG (c):

Herr talman! Skotten i Stockholm tystade Olof Palmes röst i världen, de får aldrig tysta Sveriges röst i världen. Vi måste inse, utan att förfalla fill övermod, aft vårt land har en roll aff spela i världen, eff ansvar aft ta. Många tycker ibland aff vi gör oss litet väl breda, aft vi är för mycket av världssamvete, men nog upplever vi i dag starkare än någonsin aft vi verkligen har mycket atf ge världen. Vi är en liten nation bland många andra små nationer. Vi är neutrala, och def innebär att vi inte går någons ärenden, varken östs eller västs. Vi har en objektivitet, som gör oss pålitliga när def gäller infernafionell rådgivning och hjälp till konfliktlösningar. Vi har byggt upp ett samhälle i frihet och demokrati, visseriigen med skavanker, men vår grundläggande gemensamma strävan är klar. Vi har byggt upp ett avancerat nätverk av kunnande när det gäller freds- och nedrustnings- samt biståndsfrä-gor. Vi får aldrig stänga oss inne med våra ideal och våra kunskaper. Vi får aldrig regla dörrarna för vär vilja och vårt engagemang. Världen behöver vår röst. Med ödmjukhet, men ocksä med auktoritet, skall vi föra uf våra uppfattningar, Atf dela med sig av def goda man själv uppnått är ju en gammal god krisfen sed, Def är inte bara världen som behöver Sveriges röst. vi behöver själva de internafionella samtalen och det internationella engagemanget för att växa som människor. Att stanna och lyssna pä oss själva leder till inkrökthef, det ger inget av utveckling och mognad. Därför vill jag i denna utrikespolitiska debatt framför allt understryka vårt internationella ansvar, vikfen av aft skärpa och fördjupa det arbetet, att gå ut med ännu större iver och kraft. Vi är många som har mycket att säga och mycket alt ge; politiska kvinnoförbund, parfier, fredsorganisationer, ideella organisafioner av olika slag, ungdomsorganisationer.

Vårt fördjupade ansvar måste gälla kvinnorna i världen. De är pä många sätt de mest utsatta, de mest förtryckta. Vi fär ständigt pä olika sätt inblick i . deras situation, hur de kämpar för drägligare villkor, för demokrafi och frihet, I april kommer Sveriges centerkvinnor aft runt om i landet genomföra en solidaritetsvecka under mottot "Världen angår oss" och med sikte på just världens kvinnor, I mötesmaterialet säger vi bl, a,:

"Kvinnors värld ser inte uf som männens värld. De förändringar som har
uppnåtts i kvinnans ställning sedan andra världskriget har varit ytterst
ojämna och i stort sett blygsamma. Varken inom ekonomin, utbildningen,
hälsovården eller politiken har kvinnorna natt full jämställdhet med männen
---- i något land,"

I apartheidens Sydafrika är kvinnornas situation dubbelt svär, diskriminerade som de är genom bäde ras och kön. En svart kvinna har inte räft att gifta sig med vem hon vill, infe rätt atf leva med sin man under hela äktenskapet, infe rätt aft äga eller hyra hus i eget namn, inte rätt atf behålla hus eller hem om hon blir skild eller änkn, infe rätt ntf fritt välja utbildning eller arbete, infe rätt till fri skolgång och fri läkarvård för sina barn,

I de svarta reservafen dör vartannat barn innan det fyllt fem år. Fortfarande tvingas tusentals svarta kvinnor arbeta långt från sina hem och sina egna barn - som barnsköferskor och hembiträden åt de vita.

Förtryck finns i många former. En form av förtryck är när kvinnorna i byarna i u-länderna inte får utbildning eller annan hjälp så att de ens blir

medvetna om sitt eget värde, Kalavati, en indiska, just färdig med sin doktorsavhandling i socialantropologi, berättar:

"Förr levde jag alltid i en känsla av att jag var en del av någon, av min far, av min bror, och att de bestämde allt. Det var under mina studier som det långsamt gick upp för mig aft jag var något själv också, - Def är en utveckling som måste komma hos alla kvinnor om det skall ske en verklig förändring. De måste få hjälp att inse sitt värde, aft växa inifrån," De behöver värt stöd.

Jag har tidigare här i kammaren berättat om FN;s tredje kvinnokonferens, som hölls i Nairobi i juli i fjol med 161 deltagande nationer. Kvinnor från hela världen kunde där genom seminarier, utställningar, filmvisningar, studiebesök och samtal utbyta erfarenheter och delge varandra kunskaper. Där kunde vi ocksä konstatera hur gemensamma kvinnors värderingar är, vare sig vi kommer frän i-länder eller u-länder. Den officiella FN-konferensen i Nairobi antog en plan fram till år 2000, en plan för jämställdhet, utveckling och fred. Den innehåller 372 paragrafer, och bland dem finns mänga som är oerhört viktiga, t, ex, följande:

Det får inte finnas några diskriminerande lagar gentemot kvinnor när det gäller utbildning och anställning, självbestämmande- och äganderätt.

Kvinnor skall finnas pä beslutsfattande positioner i samhället, bäde nationellt och internationellt.

Kvinnor skall ha tillgäng fill den nya tekniken.

Kvinnors arbete inom jordbruket, familjen och den internationella sektorn skall erkännas och jämställas med vilket betalt arbete som helst.

Ensamstående mödrar och kvinnor som ansvarar för sina familjer mäste jämställas med män i samma situafion.

Familjeplanering och den primära hälsovården måste byggas ut.

Förtryck mot kvinnor är särskilt allvarligt, eftersom def i stor utsträckning innebär förtryck också mot barn, Karin Söder har fidigare varit inne på barnens situation i världen. Barn drabbas hårt i krigssituationer. Vi vet att de också används ute på slagfälten, för aff röja minfält och för atf övas i olika sfridsrnoment.

Vi har från centerpartiet i en mofion begärt aft arbetet pä en infernafionell konvenfion fill skydd för barns rättigheter skall ges hög prioritet. En sådan konvention anser vi, som Karin Söder sade, bör kompletteras med bestämmelser om en neutral fredszon för barn.

Även pä andra sätt exploateras barn: hårt arbete deformerar deras kroppar, skadar deras ögon och hindrar deras skolgång, Detfa är oacceptabelt. Här har vi stora arbetsuppgifter framför oss,

I är är det FN:s fredsår över hela världen, Def ger oss nya möjligheter atf intensifiera värt nedrustningsarbete,

Aff stoppa kärnvapenproven, atf förhindra en upprustning i rymden och att få till stånd ett heltäckande förbud mot kemiska vapen anser jag vara våra viktigaste uppgifter i dag i nedrusfningsarbetet, Def är signifikativt aft Olof Palme den sista dagen han levde just skrev under ett krav på provstopp,

Sverige har länge drivit ett aktivt arbete för aff få fill stånd ett provsfoppsavtal.

Vid NPT:s granskningskonferens 1985 intog USA och Storbritannien en annan ställning än övriga deltagande länder när det gällde provsfoppsfrägan.

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

4 Riksdagens protokoll 1985/86:99-100

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Vid ett besök på brittiska utrikesministeriet som jag gjorde i vintras förklarade man sig inte alls vara mof ett provsfoppsavtal, men regeringen anser inte aft man i dag kan övervaka efterlevnaden av ett sådant avtal, Alla vet aff vi här i Sverige har en helt annan uppfattning, nämligen aft vi klararen övervakning med det seismologiska system som vi har tagit fram, USA säger mer rakt pä sak att gamla laddningar måste kunna provas.

Även om vi inte känner Sovjets bakomliggande motiv kan vi konstatera Sovjets beredvillighet fill fillfälliga stopp, Sovjets senaste utspel innebär atf man stoppar proven sä länge USA infe företar nya prov.

Detta innebär, som jag ser det, aft Sovjet häller pä att göra USA till den verklige boven i dramat. Hur länge skall USA acceptera den rollen? Nog är det dags för ett mer positivt amerikanskt utspel i denna fråga och även aft Frankrike och andra kärnvapenländer slutar med kärnvapenproven.

Arbetet vid Stockholmskonferensen, som just nu har uppehåll, ger anledning fill förhoppningar om resultat. Konferensen syftar till en ökad trygghet i Europa, och arbetet omfattar förtroendeskapande och säkerhetsskapande ätgärder av olika slag, Def finns en konstruktiv förhandlingsvilja bland de deltagande länderna som bådar gott, Reagan har uttalat sina förväntningar på en överenskommelse, och det ökar självfallet trycket pä de västallierades arbete. När årets session öppnades delfog bl, a, både Västtysklands och Frankrikes utrikesministrar, vilket visar den betydelse dessa länder fäster vid konferensen. Från Sovjets sida har också visats förhandlingsvilja.

Till sist, herr talman, skulle jag vilja fa upp en fråga av historisk karaktär som är något av ett kuriosium, litet udda men också ganska rolig.

Vi möter ofta i infernafionell litteratur begreppet Tocqueville-deklaratio-nen. Det var år 1835 som Alexis de Tocqueville med stor framsynthet utpekade USA och Ryssland som framtidens världsmakter, I sin bok säger han atf dessa tvä länder kommer att hälla var sin halva av världen i sina händer,

Tocqueville har fått mycket beröm för sin utsago och sitt namn förevigat genom deklarationen som bär hans namn.

Nu kommer def som jag tycker är sä pass intressant aft jag vill ha det inskrivet i riksdagens protokoll. Jag skulle kunna tänka mig atf def också är något som kan glädja den sittande talmannen,

1984 tillägnades ambassadör Gunnar Hägglöf en festskrift. Diplomati och historia. Där har minister Krister Wahlbäck skrivit en arfikel om Tocqueville, Geijer och supermakterna,

Krister Wahlbäck anser aft Tocqueville infe alls var den förste som gjorde denna förutsägelse om supermakternas dominans. Den som formulerade detta tidigare och ännu mer skarpsynt var Erik Gustaf Geijer, När han installerades som professor i historia i Uppsala den 27 mars 1817 höll han en föreläsning om Europas världsvälde. Där drog han upp det perspektiv för framtidens världspolitik som Tocqueville 18 år senare gav spridning ät, Detfa faktum har förbisetts i den internationella litteraturen och av allt att döma även av Geijerforskningen här hemma,

I en föreläsning 1833 skisserade Geijer också kolonialväldenas upplösning.

Det är säledes Erik Gustaf Geijer som egentligen borde ha upphovsrätten till en av vär tids mest bemärkta spådomar om maktförhållandena i

världspolitiken. Det sfär i alla fall helt klart i dag att Erik Gustaf Geijer var Prot. 1985/86:99
utomordentligt framsynt, 19mars 1986

Utrikesdebatt

Jag gör nu en innovation och säger: Geijerdeklarationen från 1817 om supermakternas dominans har till fullo förverkligats i världen.

Anf. 17 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr falman! Def har de senaste veckorna efter statsminister Olof Palmes död talats mycket om samförstånd här i Sverige, Man har talat om värdet av värt öppna samhälle, om våra gemensamma värderingar, om vikten av aff motverka upptrappning av våld, atf agera på ett riktigt sätt mot våld osv. Man har ocksä talat om samförstånd i mera diffusa termer och över ett ganska brett spektrum, Olof Palme har lyfts fram av alla som något slags symbol, även av sädana som inte alls har varit överens med honom eller delat hans polifiska uppfattning.

Det är bra atf dessa gemensamma värderingar lyfts fram, aft värdet av dessa saker tas fram. Men talet om samförstånd får inte bli en oidentifierbar sörja, där skillnaderna i synsätt och andra sädana grundläggande uppfattningar om hur ett bra samhälle skall se ut, vem som skall ha kontrollen, vem som skall bestämma i realiteten och hur de gemensamt producerade resurserna skall användas och fördelas, sopas under matfan, så att man till slut infe urskiljer var den ena eller den andra uppfattningen finns och var gränserna går, Def finns skilda grundläggande uppfattningar och de bör få komma fram, Def gäller också Sveriges roll i världen; vår betydelse, våra utrikespolitiska relationer och hur vi som nation skall lösa våra säkerhetspolitiska och försvarspolitiska problem. Låt oss infe glömma bort detfa, utan verkligen lyfta fram de grundläggande, avgörande skiljaktigheferna, så att infe alla profiler suddas uf, Def vore fel, och det skulle infe gagna arbetet och kampen för en rättvisare ordning, varken på det inrikespolitiska eller det utrikespolifiska planet, Def senare diskuterar vi här i dag.

Skillnaderna när def gäller utrikespolitiken har klart manifesterats i debatten i dag. Naturligtvis speciellt frän moderat håll, där inläggen av de moderater som hittills uppträtt i debatten, Carl Bildt och Margaretha af Ugglas, klart visar en annan syn på dessa frågor. De är inte överens om den stora huvudlinjen i den svenska polifiken när det gäller t, ex, biståndet. Det har också tydligt manifesterats de senaste veckorna under arbetet i utrikesutskottet, där def är eff ständigt filande och ständiga försök från moderat håll att vrida uttalanden och utskottsbetänkanden i en riktning som tunnar uf def som bör vara det vikfiga och det som bör lyftas fram i en politik som bär arbetarrörelsens prägel - och def är väl vad vi skall ha i def här landet.

Det visar sig i synen på sädana områden som har varit berörda tidigare i debatten, t, ex, hur vi skall se på kampen i södra Afrika, Skall vi jämställa rörelser som UNITA i Angola t, ex,, stödd av Sydafrika och bakom dem USA, med Angolas regering och deras kamp för nafionell självständighet?

Def visar sig i synen på en av de andra frontstaterna, Mogambique på den andra afrikanska kusten. Man är benägen aft skära ned svenskt bistånd, atf så mycket som möjligt försöka påvisa felaktigheter, dvs, vad man från moderaf häll kallar icke-demokrati, Def är ständiga angrepp, ständiga försök atf vrida uttalanden och atf föra fram krifik mot de här staterna, som kämpar med

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

ryggen mot väggen och kniven på strupen mof Sydafrikas aggression.

Man fär en annan uppfattning när man hör talen. Då låter det som om alla skulle vara överens om aff kampen mof apartheid i Sydafrika måste genomföras och aft alla är för def. Men när man kommer fill de konkreta åtagandena, till aff fa ställning till vem man skall stödja, fa ställning till hur vi skall agera när det gäller våra egna svenska företag t, ex,, då kommer skiljaktigheferna fram. Är det samförstånd om den politiken vi skall ha? Är det samförstånd också med president Reagans polifik i Centralamerika vi skall ha? Vi vet atf USA-kongressen i dagarna sitter och debatterar ytterligare stöd fill Contras, 100 miljoner dollar vill Reaganadministrationen ge till anhängarna av den gamla Somozaregimen, De går in för atf störta regimen i Nicaragua, De gör allt det som Sydafrika gör i frontstaterna. De gör allt för atf desfabilisera landefs inre struktur, slå sönder viktiga installationer, döda folk, försöka åstadkomma upplösning, kaos, och på det sättet få bort regimer som de ogillar. Är def sådant vi skall ha samförstånd om? Är det den polifiken som vi från svenskt häll skall stödja? Det är en fråga som man gärna skulle vilja ställa fill socialdemokratin och dess företrädare, i detta fall ufrikesufskoftefs ordförande Stig Alemyr i första hand, om det är vad vi menar med de senaste veckornas tal om samförstånd, ett ord som har varit sä flitigt använt.

Jag anser ocksä att den biständsdebaff vi kommer atf ha och så småningom också den försvars- och säkerhetspolitiska debatten kommer att ge fillfälle fill klarlägganden i dessa frågor om vad det egentligen är som vi skall vara ense om efter de omskakande händelserna under denna vårmånad.

Den svenska utrikespolitiken kopplad till säkerhets- och försvarspolifiken har berörts i flera av de tal som hållits fidigare i dag, och som vanligt har def enligt min uppfattning skett pä ett ganskn ytligt plan. Man talar om ett starkt svenskt försvar, mantalarom vikten av atf Sverige haren självständig profil, man säger atf vi skall vara alliansfria, aft vi skall slå vakt om vär självständighet, osv. Också i den debatten finns def typiska högerargument-aft den egentligen enda riktiga lösningen pä de problemen är ökade militärutgifter. Vi känner igen de signalerna.

Ändå vet vi atf Sveriges oberoende och självständighet på många plan inte kan säkras med ökade militära kostnader. Debatten om def sårbara samhället börjar så småningom tränga igenom. Vi kanske snarare skall debattera def sårbara samhället än fala om enighet om militärutgifternas storlek i värt land.

Hur skall vi fackla problemen med def ökade teknikberoendet, som har resulterat i embargopolitik från den ena stormaktens - USA:s - sida? Def innebär att man går in i våra handelsförbindelser och säger till oss: Sä och sä får ni göra, så och sä fär ni inte göra!

Hur skall vi fackla problematiken med def ökade beroendet pä andra områden, speciellt kanske när det gäller försvarsindustrin, vikfen av elektronik i de försvarssystem som vi själva bygger upp, osv,?

Hur skall vi tackla problemen i det svenska samhället för aft göra def motståndskraftigt och starkt när def gäller vikfiga försörjningsområden som t, ex, energiområdet? I dag har vi fått höra - man vill näsfan sätta kors i taket - att försvarsutskottet enigt har efterfrågat vad som skall göras på elförsörj-

ningens område från beredskapssynpunkt, Det är ju bra aft försvarsutskottet börjat intressera sig ocksä för den delen av den svenska beredskapen.

Hur löser man krisen inom sjukvården från beredskapssynpunkt och för atf åstadkomma ett starkt samhälle, som sä att säga skall stå bakom vår självständighet och vårt nationella oberoende? På vad sätt kan vi bygga upp en avskräckningskompefens, som det talas så mycket om i den svenska försvarsdebatten, dvs, en kompetens som skall avhålla en presumfiv angripare från att ge sig på oss därför att det kostar så mycket, om man vet atf man kan slä ut vikfiga funktioner på sjukvärdens område? Inom någon vecka kommer det kanske aft finnas tiotusenfals eller hundratusentals sårade och lemläsfade människor som skall tas om hand: Hur kommer våra militära förband, som kostar så många miljarder, aft fungera när den viktiga biten av underhållskedjan klickar?

Man kan i den här debatten fa upp mänga andra sådana detaljer som i allra högsta grad har med Sveriges utrikespolitiska situation aft göra men som ofta sopas under matfan. Man säger: Vi har löst det där så bra, vi har planerat för ett starkt totalförsvar, osv. Vi har infe det.

Också här kan man fråga: Vad är def vi skall åstadkomma samförstånd om? Är def högerns linje vi skall vara ense om och tillsammans öka en militär kompetens som bygger på ett alltmer sårbart och vacklande civilt samhälle? Jag kan inte tänka mig att ett sådant samförstånd skulle vara i Olof Palmes anda - jag är helt övertygad om motsatsen.

Som allfid i de utrikespolitiska debatterna har det talats om olika regioner. De vikfiga koflikfområdena har berörts; Sydafrika, Centralamerika, osv. Utrikesministern har talat om dessa områden på eff i många fall bra sätt. Även vår partiledare, Lars Werner, har kommenterat situationen i dessa områden. Själv skall jag återvända till förhållandena i vår egen världsdel, Europa, förhållanden som också utrikesministern berörde i sitt anförande. Det är naturligtvis viktigt aft göra det, inte minst med tanke på det jag nyss sade om teknikberoende m, m. Det finns anledning för oss atf försöka delta i ett samarbete med de europeiska indusfrinafionerna som kan gynna oss som industrination. Men det finns enligt vår uppfattning ocksä en fara i detta genom aft vi riskerar atf dras in i ett feknologisamarbete som ofta har en militär anstrykning, Ocksä det omtalade Eurekaprojektet, som det säkert är bra och viktigt för oss atf vara med i, riskerar aft drivas över dll militär forskning. Om våra svenska företag ges möjlighet aft gä in i ett sådant tekniskt samarbete kan def vara svårt för dem att dra sig ur det. Därför måste det finnas en härd kontroll och styrning frän det svenska samhället och dess regering.

Det finns också andra aspekter aft anföra på situationen i Europa, Förhållandena i den europeiska staten Turkiet har infe berörts av någon under den här debatten och således inte heller av utrikesministern. Vi i vårt parti är kritiska mot den syn som regeringen har antagit på utvecklingen i Turkiet. Vi är mycket kritiska mot att Sverige och de andra staterna har dragit tillbaka sitt motstånd mof den turkiska regeringens representanter i Europarådet. Vi anser infe att utvecklingen i Turkiet har gått mot ökad demokrati. Vi vet att torfyr fortfarande förekommer och att grupper av människor undertrycks, Def gäller särskilt den stora kurdiska gruppen. Det

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

vore därför bra om vi också i detta fall kunde visa litet av vär avsky och kritik mot den sista kvarvarande militärdiktaturen i Europa,

Anf. 18 STIG ALEMYR (s):

Herr talman! När den första debaffrundan mellan regeringens företrädare utrikesministern och företrädare för partiledningarna är slut är det en tradifion här i riksdagen atf vi andra avstår från aft göra heltäckande beskrivningar av hur vi ser pä världspolitiken. Vi väljer ut en och annan punkt, därmed icke förnekande vikten av andra problem. Vi brukar inte heller eftersträva att polemisera med varandra. Men nu har Oswald Söderqvist ställt en direkt fråga till mig, som jag gärna skall svara på.

Han frågade hur långt samförståndet skulle gå och om vi skulle ha samförstånd om precis allfing, Def är klart, herr talman, aft det alls inte är möjligt. Jag är helt pä det klara med att ledamöterna i Sveriges riksdag har skilda uppfattningar på många olika områden. Så är def också mellan de pohtiska partierna i riksdagen. Självfallet ser vi olika pä förhållandena i t, ex, Nicaragua.

När vi talar om samförstånd är def dock klart aff vi skall försöka att infe göra olikheterna i våra åsikter större än de är. Det finns ingen anledning aft skapa motsättningar när sådana inte råder eller att förstora dem som finns. Men def är rimligt och naturligt atf man i en öppen och klar debatt talar om var man sfär. Mot bakgrund av den debatten skall vi respektera varandra, men självklart också göra klart för oss och för andra när vi infe är överens. Jag har alltid eftersträvat, sedan jag fick def här riksdagsuppdragef, atf söka vara ödmjuk i debatten om utrikespolitiken. Problemen är nämligen svåra, och det finns ofta inga färdiga lösningar. Vi måste söka oss fram fill lösningar, och det är ofta en bäde lång och svår väg,

Margaretha af Ugglas valde i sitt anförande atf huvudsakligen tala om bistånd. Jag tvingas att ställa en fråga till Margaretha af Ugglas, ty hon gjorde ett uttalande som jag upplevde som ganska häpnadsväckande. Hon sade aff det är en utbredd kritik i världen mot Sveriges politik att blunda inför odemokratiska drag i vissa delar av världen.

Jag skulle vilja veta vad Margaretha af Ugglas grundar defta påstående pä, att det är en utbredd kritik i världen, Def är, herr falman, det enda polemiska inlägget jag gör i detta anförande.

Regeringsdeklarationen talar om de små staternas roll och situafion, Def är vikfigt atf vi i världen får en dialog och ett system där små staters rätt att existera respekteras - självfallet skall vi försöka påverka dem om de utvecklas i odemokratisk riktning. Det är ett grovt brott mot denna princip när de båda supermakterna hanterar problemen som de gör, Sovjet i Afghanistan och Förenta Staterna i Nicaragua, Det finns anledning för oss att frän riksdagens talarstol skarpt fördöma såväl Sovjetunionens invasion i Afghanistan som Förenta Staternas orimhga ingripanden i Nicaraguas försök atf bygga upp en ny stat och en fri stat.

Vi har under den senaste tiden upplevt något av en öppning i det lästa läget mellan supermakterna. Det kanske är rimligt aft hysa en försiktig optimism, men det gär trögt framåt. Stockholmskonferensen, som nu om någon månad samlas igen för aft försöka komma fram fill ett slutdokument, har haft def

väldigt besvärligt, Hiffills har mycket litet uppnåtts. Jag har haft fillfälle som medlem av den svenska nedrustningsdelegafionen att både i Stockholm och i Geneve följa diskussionerna. Jag vill gärna säga atf jag ofta har varit bäde upprörd och förtvivlad när jag har stött på oviljan och fricksandet från stormakternas sida. Det har funnits tillfällen dä man har varit mycket nära lösningar, överenskommelser om formuleringar. Man har lurpassat på varandra, och i sista sekunderna har man sagt nej och därrned blockerat ett arbete som pågått länge.

Jag tror atf man ändå kan säga att def just nu finns grund för optimism, och jag hoppas atf de kemiförhandlingar som skall pågå i Geneve nästa vecka skall kunna leda fill framsteg mof en överenskommelse om effektivt förbud mot användande av kemiska stridsmedel.

De svenska förhandlarna, både i Geneve och i Stockholm, spelar en stor roll. De är mycket skickliga och entusiastiska, och jag har ibland frågat dem hur de orkat hålla pä när arbetet varit så trögt, I Stockholm har vi ett svenskt ansvar atf se till aff det blir resultat, och våra diplomater spelar här en mycket viktig roll för att nä ett slutdokument, I Geneve har vi med vår stora kunskap pä många områden ocksä möjlighet atf göra stora insatser, och med stor skicklighet arbetar vårt folk där, bl, a, för att nå en överenskommelse på kemiomrädet.

Herr falman! Kommer järnridån genom Europa att allfid finnas? Knappast någon önskar def. Vår generation av politiska ledare måste känna ansvaret inför de kommande generationerna och öppna gränserna mellan def som nu är tvä i många avseenden frän varandra isolerade världar. Europarådet ägnar nu frågan om kontakterna med Östeuropa stor uppmärksamhet. En särskild kommission av kända europeiska statsmän arbetar med ösf-väst-relafioner-na, och Europarådets session i vår kommer aff ägna ett par dagar eller i varje fall någon hel dags debatt ät relationerna Västeuropa-Östeuropa. Det är värdefullt atf notera atf ganska bra kontakter numera upprätthålls i vissa avseenden med Jugoslavien och atf kontakterna med Ungern också håller på att förbättras.

Jag har tidigare beklagat, och jag upprepar det i dag, atf en av Europas demokratier infe är medlem i Europarådet, nämligen Finland, Det skulle vara värdefullt för Europa och europeiskt samarbete om Finland fann det rimligt och förenligt med sin utrikespolitik aft söka medlemskap i Europarådet,

Utrikesutskottet arbetar nu med frågan om Sveriges relationer fill den gemensamma marknaden. Det vidgade samarbetet på bl. a, forskningens område hälsas med stor tillfredsställelse. Det är viktigt för Sverige, sä långt som det är möjligt inom ramen för vår alliansfria utrikespolitik, att ha nära samarbete med den nu utvidgade gemensamma marknaden. Det kan också leda till ett i förhållande till supermakterna förstärkt Europa. Det bör vara ett övergripande mål för alla europeiska polifiker att onödiga politiska och ekonomiska gränser i Europa avskaffas.

Herr talman! I morgon kommer utrikesutskottet att justera årets bistånds-betänkande, och vi kommer att diskutera detta om fyra veckor i kammaren. Men redan under denna utrikesdebatt finns det anledning atf erinra om sambandet mellan fattigdom och sociala motsättningar i de fattiga länderna

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

och den polifiska oron i världen. Våra egna biståndsinsatser är viktiga, men det behövs mycket större, samlade insatser av hela industrivärlden, om den nu negativa utvecklingen i tredje världen skall kunna vändas, Sverige har en stor uppgift i olika internafionella fora aff påminna om def gemensamma ansvaret. Det kan bli aktuellt att bistånd lämnas till andra länder än de som Sverige nu samarbetar med. När diktaturer faller blottas en obeskrivlig nöd hos befolkningen, som förtryckts och misshandlats.

En stor händelse var def i världens historia när diktaturerna störtades i Filippinerna och Haiti, Vissa tecken tyder ocksä på att terrorregimen i Chile snart kan komma aff falla, Def är viktigt atf den amerikanska administrationen nu tycks ändra sin inställning till den chilenska diktaturen. Om det skall bli möjligt att bygga stabila demokratier i sådana områden kan internafionellt bistånd bli nödvändigt, Def är väsentligt att de nya ledarna för de från tyrannerna befriade folken visar respekt för de grundläggande mänskliga rättigheterna. Det fär infe bli sä, som det tyvärr har hänt i många länder, atf nya statssystem byggs upp utan rimlig respekt för dessa rättigheter,

Sverige spelar en viktig roll i många olika sammanhang i försvaret för de mänskliga rättigheterna. Vår politik mot apartheid är en del av detta, Eff annat exempel är de diskussioner vi för med Vietnam och andra länder som far emot svenskt bistånd. Även här spelar Europarådet en stor roll. Kraftiga påtryckningar frän Europarådet har medverkat till förbättring av förhållandena i Turkiet, Där återstår dock mycket att göra. Behandlingen av fackföreningsrörelsen och de fackliga ledarna i Turkiet kan under inga omständigheter godtas, Turkiets medlemskap i Europarådet kan infe förenas med nuvarande politik i det avseendet.

Kriget Iran-Irak kan knappast få ett slut genom någon sidas militära seger: Det finns endast en väg uf ur kriget: vapenvila och förhandlingar, troligen genom Förenta nationernas förmedling. De skador kriget redan förorsakat är ofattbart stora. Kriget är ett exempel på def vansinne som vi upplever i vär fid.

Som representanter för ett litet folk kan vi inte ge svar på alla mänsklighetens ödesfrågor, men den senaste tidens händelser har visat atf man i världen fäster avseende vid vad vi säger. Låt oss fortsätta med en akfiv utrikespolitik för fred och rättvisa!

Anf. 19 MARGARETHA AF UGGLAS (m) replik:

Herr talman! Jag tror atf jag kan lösa Stig Alemyrs problem i fråga om mitt uttalande som han citerade. Jag sade faktiskt, och det sfär i mitt manus, atf def finns en berättigad krifik ute i världen mof Sveriges beredvillighet att blunda för de diktatoriska dragen hos den tredje väridens regeringar. Det där med berättigad var naturligtvis mitt värdeomdöme, Ufrikesufskoftefs ordförande kan väl ändå inte vara omedveten om atf def har funnits och finns kritik gentemot sådana drag i svensk utrikespolitik som vär välvillighet gentemot Castro, vissa inslag i vår Vietnampolifik och ett och annat uttalande om Khomeini, Men vad jag framför allt syftade på i den här meningen var den tystnad som jag många gånger har påtalat här i kammaren: tystnaden när det har gällt övergrepp mot mänskliga rättigheter i de svenska programländerna. Det var framför allt det jag åsyftade, Men jag upprepar aft def jag sade var att

det fanns en berättigad krifik ute i världen, Aft jag sade aff kritiken var berättigad var naturligtvis ett värdeomdöme frän min egen sida,

Anf. 20 OSWALD SÖDERQVIST (vpk) replik:

Herr talman! Jag anser inte atf det är någon bra tradition, som Stig Alemyr här påpekade, aft ufrikesufskoftefs ledamöter i en sådan här andra debattrunda i utrikesdebatten infe skall gå i polemik. Jag accepterar inte det, det är helt absurt. Vad skall vi då gä upp och debattera om, om vi är ense och sä att säga bara gör fill intet förpliktande, stora sfatsmannalika oratoriska uttalanden? Def kan ju partiledarna få hälla pä med, sä kan vi debattera sakfrågorna och lyfta fram de frågor där det infe bör finnas samförstånd. Stig Alemyr,

Vi skall infe ha något samförstånd med högern och Margaretha af Ugglas i dessa viktiga frågor! Det är defta det handlar om, och det bör debatteras öppet utan att man på något sätt lägger locket på. Vi kommer ju, som här har sagts, senare att ha en biständsdebaff, och då kommer dessa frågor äter att tas . upp, Def gäller bl, a, den oerhört viktiga frågan om demokratimålet, som vi ju har haft olika uppfattningar om inom utrikesutskoffet, vilket kommer aff visa sig i debatten.

Jag vill påstå att vi från Sverige och andra västeuropeiska länder inte kan gå ut och säga till tredje världens länder vad vi fordrar av dem i fråga om demokrati för atf vi skall acceptera deras handlande. Vi har alldeles för ofta, def har jag uttryckt tidigare, från Sveriges och andra högindustrialiserade länders sida visat upp en besserwissermenfalifef mof tredje världens folk och stater när dessa har försökt aft bygga upp sina egna samhällen, Def har inte bara gällt detfa med demokrati, utan det har ocksä varit fallet i fråga om vilka tekniker som skall användas, hur ekonomin skall hanteras osv. Vi, med vår historia och det stora förspräng vi har, kan inte utan vidare överföra europeiska värderingar fill tredje världens länder och säga: Gör som vi, annars accepterar vi inte ert sysfem. Detta är högerns uppfattning, och den kommer i vilket fall som helst aldrig jag eller mitt parfi aft ställa upp för. Och def tycker jag inte heller att socialdemokratin skall göra.

Jag tycker att def var en bra markering som gjordes av Stig Alemyr när det gäller Turkiet, Det är viktigt aft vi håller debatten om den sista militärdiktaturen i Europa levande, aff vi inte på grund av ekonomiska intressen eller av andra skäl godtar en förbättring av diktaturens ansikte utan att det finns något reellt bakom. Förtrycket fortsätter i Turkiet, Stig Alemyr har själv nämnt fackföreningarnas besvärligheter och förtrycket mot deras ledare, Def finns också andra synpunkter i fråga om Turkiet som är viktiga aff framhålla.

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Anf. 21 STIG ALEMYR (s) replik:

Herr falman! Man behöver infe övertolka mitt inlägg när jag säger att vi inte brukar polemisera mof varandra. Jag har inte uttalat mig om huruvida det är bra eller dåligt. Jag hävdar aft vi i dessa andra debattrundor brukar välja uf några ämnesområden, och dessa leder sällan fill någon polemik mellan talarna.

Den debatt som Oswald Söderqvist nu försöker dra i gång om demokrati-frågorna skall vi ha om en månad. Jag förutspär- jag kan infe säga mera - att det i det betänkande som justeras i morgon kommer atf vara en mycket bred

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

enighet om värt sätt atf se pä demokrafiutvecklingen i de länder som mottar bistånd. Men betänkandet blir offentligt först om några dagar, och vi debatterar det om en månad.

Margaretha af Ugglas gjorde ett klarläggande. Till defta vill jag bara säga att vår polifik när det har gällt Cuba, Vietnam och andra länder aldrig eff ögonblick har gett avkall på kravet atf def bisfåndspolitiska mål som kallas demokratimälet ocksä skall realiseras i en viss takt.

Vi kan infe - på den punkten instämmer jag med Oswald Söderqvist - när vi använder europeiska värderingar utgå frän atf vi skall fä omedelbara resultat. Traditionerna i de länder det gäller är inte sädana. Men målet aft arbeta för en demokratisk utveckling måste vara klart. Detta framförs också alltid frän företrädare för svensk socialdemokrati i kontakterna med de länder som vi samarbetar med. Var det detta som Margaretha af Ugglas menade med talet om den berättigade internationella krifiken, är det ändå inte klart varifrån denna kritik kommer, utan det är väl närmast sä att Margaretha af Ugglas tror att def finns en sädan kritik.

Anf. 22 OSWALD SÖDERQVIST (vpk) replik:

Herr talman! Jag hade infe tänkt dra i gäng någon demokrafidebaff här. En sådan kommer vi, som sagts, att föra när vi diskuterar bisfändsbefänkandet. Jag är övertygad om aft det då kommer aft vara ganska stor enighet i dessa frågor. Men Sfig Alemyr vef lika väl som jag att förtjänsten för defta infe kan tillskrivas moderata samlingspartiefs representanter i utrikesutskoffet. Under andra förhållanden skulle överensstämmelsen inte ha varit så stor.

Jag vill ocksä säga aff jag fortfarande tycker att det inte är någon bra utgångspunkt att förutsätta atf man inte skall föra en debatt när olika frågor tas upp i kammaren. Jag accepterar infe en sädan inställning.

Beträffande Turkietfrågan, där jag i vissa repliker har kommit i fidsnöd, vill jag än en gång påpeka att det är viktigt att alla partier i riksdagen, framför allt de som sfär för arbetarrörelsens ideal, infe låter sig förblindas av den nuvarande turkiska regimens försök att framställa sig som om den har ett demokratiskt ansikte. Vi skall inte förrän vi har fått verkliga belägg för att frihet skapats godta det landets representation i Europarådet, som Stig Alemyr sade, enligt dettas statuter. Jag anser aft så infe är fallet för närvarande,

Anf. 23 MARGARETHA AF UGGLAS (m) replik:

Herr talman! Jag utgår ändå från atf såväl socialdemokrater som kommunister här i kammaren skulle hälsa med tillfredsställelse om diktaturen i Chile avskaffades i morgon dag, dvs, att ni infe menar atf detta är nägot som man bör vänta med 10, 20 eller kanske 100 år, tills förhållandena i Chile har blivit precis likadana som i Sverige,

Anf. 24 STIG ALEMYR (s) replik:

Herr talman! Margaretha af Ugglas har alldeles rätt: vi hoppas att diktafuren i Chile skall falla i morgon dag.

Anf. 25 ANITA BRÅKENHIELM (m);

Herr talman! Def är omöjligt att i ett anförande ge ens en ytlig sammanfattande bild av det svenska arbetet och de svenska förhoppningarna när det gäller avspänning och nedrustning i världen. Jag väljer i stället för den svepande överblicken att något grundligare fördjupa mig i ett ämne,

Def kan finnas anledning att just i år rikta blicken mof förhållanden som mera omedelbart rör vår egen säkerhet. Det nordiska området har genom sin speciella geografiska och polifiska struktur ansetts vara ett lågspänningsområde, Smä stater med olika säkerhetspolifiska system, havsområden och den kontinentala landmassan gränsar här till varandra pä ett sätt som ger en annorlunda förutsättning än den omedelbara konfrontation som kan tyckas möjlig där de militära maktblocken omedelbart gränsar till varandra.

Men det stormaktsstrategiska intresset för det nordeuropeiska och nordaf-lanfiska området har ökat. Rustningarna i vär omedelbara närhet är större än tidigare. De behöver för den skull inte vara riktade mof oss.

Men, som 1984 års försvarskommitté konstaterar i sitt säkerhetspolitiska betänkande, har hotbilden också påverkats av den militärfekniska utvecklingen , Ökade räckvidder för faktiskt och strategiskt flyg, kryssningsrobofar, utvecklingen av undervaftensteknologi och den ökade strategiska och operativa rörligheten har medverkat inte bara till atf prestanda har ökat utan ocksä fill att numerären på de trupper som finns tillgängliga för snabba insatser är högre.

Utan tvivel har kapaciteten för snabba och överraskande angrepp ökat. Men samtidigt har utvecklingen givit större möjligheter atf upptäcka - eller om man så vill, större svårigheter aft dölja - anfallsförberedelser.

Det moderna samhället har en ökad sårbarhet även för begränsade men skickligt genomförda och mot väsentliga strukturer riktade anfall. De risker den sammantagna tekniska och strategiska utvecklingen inneburit för aft vi fidigare än förut skulle kunna komma atf beröras av en eventuell konflikt i vär del av världen, är andra hot som försvarskommittén pekar på.

Denna beskrivning av vår verklighet är högst aktuell. Försvarskommittén och senare regering och riksdag har till uppgift aff dra de slutsatser och fatta de beslut som detta innebär för vårt försvar.

Jag vill i stället i dag peka pä det omedelbara sammanhang denna delvis förändrade bild har för att understryka betydelsen av en annan oss närliggande företeelse, nämligen de förhandlingar inom den europeiska säkerhetskonferensens ram som under sommaren skall slutföras i Stockholm,

Positiv fred, dvs, en fred grundad på förtroende, respekt och vänskap, härskar infe mellan Europas båda maktblock. Avsikten bakom doktriner och politiska deklarationer kan aldrig bevisas eller motbevisas. Så länge förtroendet ännu är lågt måste överenskommelser kunna verifieras.

Historien har visat atf man inte börjar ett krig i förvissningen om att det kommer atf bli ett långvarigt och förödande utnöfningskrig, I kärnvapenåldern är eff sådant beslut än mera otroligt. En förutsättning för atf krig utbryter är aft någon är, eller tror sig vara, tillräckligt militärt överlägsen för atf snabbt kunna vinna ett krig utan att behöva möta en jämbördig motståndares hela militära kraft.

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

De stora militära maktblocken hyser i dag sannolikt en stor osäkerhet om hur deras eget och motståndarens komplicerade maskineri skulle fungera, Kärnvapenavskräckningen med dess hot om den totala förintelsen utgör en effektiv och ytterligare återhållande faktor.

Utvecklingen innehåller dock eff antal möjligheter som antyder aft ett snabbt första slag - vilket infe behöver vara med kärnvapen - skulle kunna avgöra def fortsatta förloppet i en snabbt inledd konflikt. Ett modernt samhälle kan lamsläs utan omfattande förödelse och utan stora militära insatser. Den militära teknologiska utvecklingen, som möjliggör ett lamslående av motståndarens försvar och kommunikationssystem, t, ex, genom telekrigföring eller möjligheten av en snabb besättning av vitala poster och baser eller kommunikationscenfra, är en desfabiliserande faktor.

Frän säkerhetspolitisk synpunkt är det därför viktigt atf i nedrusf ningssam-manhang diskutera, arbeta med och formulera förslag till förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder av en typ som minskar möjligheterna för ett överraskande anfall,

Def är ett svenskt intresse att inom Stockholmskonferensens ram kunna uppnå överenskommelser, infe bara om ökad information och ökad öppenhet beträffande militära dispositioner, utan även om restriktioner för vissa typer av verksamhet, Vikfiga för vår egen säkerhet är övningar med och dimensionering av specialförband av typ landsfigningsförband och luftlandsättningstrupper. Kontroll av eller begränsningar i den typen av aktiviteter vore intressanta för oss. Våra ansträngningar bör också inriktas på atf söka vinna gehör för någon form av restriktionsåtgärder, t, ex, "manövertak" av restriktiv karaktär för sädana i offensiv planering viktiga special-trupper.

Regelbundet utbyte av ärliga militära aktivitefskalendrar skulle också vara en åtgärd som minskar risken för överraskande anfall eller användandet av militära övningar som polifiska påtryckningsmedel. Ett sådant informationsutbyte, liksom ökad öppenhet om fredsfida militära dispositioner, kan med fördel utformas så att ökad klarhet och detaljrikedom i förhandsinformationen ger större frihet vid genomförandet av militära övningar. Det kan utformas på ett sätt som ger resp, land större möjlighet aft genomföra övningar med den storlek och inriktning som passar landet i fråga utan att defta behöver ge upphov till ökad oro i omvärlden.

Åtgärder av dessa olika slag förordas i det gemensamma förslag som de alliansfria staterna lagt fram i Stockholm, Detfa förslag utgör en betydande del av det förhandlingsunderlag som Sfockholmskonferensen för närvarande arbetar med.

Förhandlingarna i konferensen befinner sig nu i ett känsligt och krifiskt skede. De olika grupperingarna inom konferensen, NATO, Warszawapak-fen och de alliansfria staternas kanske något mindre homogena grupp, har till synes skärpt sina positioner - grävt ned sig i skyttegravarna, om liknelsen tillåts, och det kan tyckas aft man backat frän positioner av mera framstegsvillig karaktär, som man tidigare intagit.

Oroande är t, ex, de uttalanden från sovjetiskt häll som kan antyda en vilja atf krypa ur den del av förhandlingsmandatet som gäller med markoperationer funktionellt sammanhängande marina övningar. Vi upplever också som

negativt den mofvillighet atf diskutera någon form av restriktioner för militära övningar och aktiviteter som för närvarande visas av NATO,

För svensk del är det ett vitalt intresse att också sådana marina operationer som landstigningsövningar kan innefattas i informations- och föranmälnings-rufiner, Def är också ett starkt intresse aft uppnå överenskommelser om begränsningar av åtminstone vissa typer av övningar, inte minst sådana som kan utgöra språngbräda till offensiva operationer med i luffen och över havet snabbt rörliga enheter.

När Stockholmskonferensen inleddes för två år sedan var def en svensk förhoppning aff man skulle uppnå sådana resultat atf man redan vid uppföljningskonferensen i Wien kommande höst skulle kunna gä vidare för att försöka komma fram till eff nytt förhandlingsmandat som även innefattar nedrusfningsätgärder. Kan infe Stockholmsmandatef fyllas med ett adekvat innehåll, minskar möjligheterna att i en senare omgång utöka mandatet.

De mera erfarna förhandlare som i många år sysslat med den här typen av arbete kanske bedömer den nuvarande skyttegravssituationen litet mer optimistiskt än den som inte har varit med sä länge. Det är ett förhandlings-taktiskt spel. Det sakliga underlaget föreligger, och förberedelserna är tillräckligt långtgående för att man den dag när viljan finns skall kunna komma fram till en överenskommelse med ett mycket konkret och substantiellt innehåll.

Det är inför Wienmöfet utomordentligt nedslående att de konferenser i Ottawa och Budapest som behandlat dels respekten för Helsingforsavtalef vad gäller de mänskliga rättigheterna, dels möjligheterna fill ett ökat kulturellt samarbete mellan Europas länder båda fått slutföras utan aft man ens kunnat enas om någon form av slutdokument. Desto viktigare är det atf resultatet i Stockholm blir sä påtagligt och så konkret atf def under Wienförhandlingarna kan bidra fill att dra de övriga områdena med sig. Annars minskar naturligtvis möjligheterna fill ett vidare mandat för förtroende- och säkerhefsskapande åtgärder ytterligare.

Ingen kritik kan riktas mof det mycket noggranna, engagerade och konstruktiva arbete som frän den svenska delegationens sida lagts ned och fortsatt pågår för aft uppnå ett gott resultat i Stockholm, Vad jag här i dag vill vädja om är atf vi som har skyldighet atf arbetn som understödjare, beslutsfattare, opinionsbildare och folkupplysare antingen vi tillhör den politiska oppositionen, regeringen eller regeringspartiet koncentrerar våra ansträngningar till dels Sfockholmskonferensen, dels förberedelserna inför Wienmöfet,

I tidigare utrikespolitiska debatter och nedrusfningsdebatter har jag ibland känt mig ganska ensam när det gällt atf mera noggrant fördjupa sig i Stockholmskonferensen och dess arbete. Det känns därför i dag väldigt glädjande att utrikesministern i sin utrikespolitiska deklarafion mera omfattande och mera programmatiskt än tidigare har ägnat sig åt arbetet inom ESK, förhoppningarna inför Stockholmskonferensens avslutande och förberedelserna för Wienmöfet, Jag har på känn att det finns ett betydande mått nv god vilja och beredskap inom regeringen aff. om sä skulle verka behövligt, också ta initiafiv till olika politiska och praktiska åtgärder på det internafionella planet för atf de veckor som återstår skall användas till det yttersta för

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

atf uppnå ett konkret och påtagligt resultat.

Konferensen barett mandat som rymmer stora möjligheter-utrikesministern citerade det i sitt anförande. På dess bord ligger förslag som, om de antas, kan betyda väsentliga steg framåt. Det är bara 17 veckor kvar av Stockholmskonferensens utmätta tid. Lät oss samla oss för att nnvända dem väl!

Anf. 26 RUNE ÅNGSTRÖM (fp):

Herr falman! Jag skall tala om nedrustningsfrågor och vill inleda med atf teckna en bakgrund.

Den djupt tragiska händelsen med Olof Palme har lagt en mörk grundton över def dagliga livet i Sverige, Vem hade kunnat tro aff väldet fanns innästlat och dolt i den svenska tryggheten? Vi blev alla chockade i djupet av vårt innersta när det debuterade.

Men när chocken börjat släppa och vi försfår vad som verkligen hänt, märker vi och känner den inre samling som är pä väg: Vi skall inte ge vika för väldet, utan vi skall slä vnkt om def öppna samhället. Utrikesministern var den förste att deklarera detfa i dagens debatt, och många nndrn har gjort def.

En blick uf i världen utanför den svenskn horisonten ger en världspolitisk parallell till dagens svenska situation, fast naturligtvis av en annan dimension. Vem kan undgå att gripas av de dagliga rapporterna från olika hörn av världen om våld och mänskligt lidande?

Vem kan t, ex, undgå att engageras i den färgade befolkningens kamp mot apartheid i Sydafrika, en kamp som nästan dagligen avsätter sig i rapporter om mord och övergrepp frän herrefolkefs sida?

Vem kan undgå aft känna starkt för det polska folkets kamp för de mest grundläggande av mänskliga rättigheter?

Vem kan undgå att känna fruktan inför de växande arsenalerna av kärnvapen i världen, inför spänningen mellan stormakterna, som far sig uttryck i en ständigt stigande rusfningsspiral?

Vem kan undgå atf uppröras över def vansinne som gör atf världens nafioner satsar 20 gånger mer resurser på förberedelser att döda och förinta än på atf hjälpa jordens fattiga till ett människovärdigt liv?

Våld och fruktan för våld är en del av miljoner människors vardag. Våldet förgiftar allt liv inom och mellan stater, mellan styrande och styrda, mellan individer. Vi möter def ständigt, i massmedias reportage och glimtar. Ibland går det ocksä in i vår egen verklighet.

Inför detta massiva utbud av våld är det viktigt att vi inte tillåter oss aff bli avtrubbade. Både för väldets offer och för vår egen skull mäste vi fortsätta att reagera.

När Sverige som nation, i FN och i andrn internationella sammanhang, reagerar och protesterar händer def att människor här hemma tycker att vi spelar rollen av ett beskäftigt världssamvete, och vi ställs ofta inför frågan: Är def fill någon nytta atf vär lilla nation bedriver en akfiv utrikespolitik?

Def man då gör är aft ifrågasätta värdet av värn protester och av värt envisa hävdande av FN-sfadgans principer om de små staternas rätt och individens frihet och integritet. Man ifrågasätter också vårt tålmodiga kompromissande, värn förslng till nedrustning och vär strävnn atf hjälpa de fatfiga folken.

Det finns bara ett svar på dessa bekäftiga påpekanden och frågeställningar: Sverige är en del av världen. Vi är beroende och berörda av def som händer runt omkring oss. Vi är världsmedborgare. När vi hävdar de smä nationernas rätt fill frihet, hävdar vi också principer som är livsviktiga för oss själva.

Skulle vi dra oss undan och tystna, är def inte säkert atf någon annan för vår nedlagda talan. Skulle vi välja att isolera oss politiskt fill förmän för en rent ekonomiskt inriktad intressepolifik, skulle vi inte förstärka utan försvaga vår säkerhet,

I FN-arbetet och andra internationella sammanhang är inte heller de smä nafionernas arbete för fred, likaberättigande och rättvisa utan betydelse. Även de brutalaste regimer har ofta en känslighet för opinionstryck och kan tvingas till eftergifter.

Jag tror att def är viktigt atf vi ger den uppväxande generationen den känslan i arv att vi är en del av en världsgemenskap och atf det är viktigt att arbeta för fred och internationellt samförstånd,

I det stämningsläge som vär nation befinner sig i just nu har jag ansett det viktigt att inleda synpunkter pä vår nedrustningspolitik med en sådan här, mera principiell, deklarafion.

Sedan de första atombomberna detonerade över de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki och brutalt avslöjade den fruktansvärda förödelse detta vapen kan åstadkomma, har mänskligheten latent legat under det tryck som hotet av eff allt förgörande kärnvapenkrig utgör. Fem stater i världen är i dag officiellt i besittning av kärnvapen: USA, Sovjet, Storbritannien, Frankrike och Kina, Även Indien har detonerat en kärnvapenladdning, men har sedan dess infe gått vidare med produkfion av kärnvapen. Helt dominerande pä kärnvapensidan är de båda supermakterna USA och Sovjet, Detfa gäller bedömningen av såväl kvalitet som kvanfitet. Den sammanlagda förstörelsesfyrkan av världens alla kärnvapen är tillräcklig för att utplåna allt mänskligt liv pä jorden 50 gånger om. Ett annat mätt: En modern kärnvapenbesfyckad ubåt har i dag i sina vapen en sprängkraft som är större än sprängkraften hos alla granater och annan ammunition som avfyrades under andra världskriget. Med kännedom om dessa siffror förstår vi atf kärnvapenhotet är en fruktansvärd realitet för hela mänskligheten.

För aff kunna utveckla och göra kärnvapnen mera sofistikerade utför kärnvapensfaterna provsprängningar. För atf få den stigande kurvan pä kärnvapenrustningarna i världen att plana ut och förhoppningsvis börja peka nedåt arbetar Sverige efter "de små stegens princip". Detta innebär, aft dä det inte finns realistiska möjligheter fill snabba och definitiva genombrott i nedrustningsförhandlingarna, far vi varje chans aff uppnå delmål, som, även om de är smä, kan bana väg för mera genomgripande genombrott.

Till sådana delmål hör förslaget, som är av mycket stor betydelse, om eff fullständigt stopp för prov med alla kärnvapen. Förslaget har i olika nedrustningssammanhang flera gånger varit uppe pä dagordningen, bl, a, i FN, men aldrig tidigare vunnit kärnvapenmakternas gehör.

Som en sista officiell livsgärning signerade Olof Palme ett förslag från den s, k, femkontinenfsgruppen om ett fullständigt stopp för alla kärnvapenprov. Det var en vädjan som riktades till supermakternas ledare, Sovjets regeringschef Gorbatjov och president Reagan, Båda har svarat med förbluffande

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebau

snabbhet, och svaren häller nu pä aff analyseras. Enligt vad som läckt ut av denna analys uppehåller sig de båda ledarna vid frågan hur man skall kunna kontrollera aft alla kärnvapenmakterna verkligen följer ett avtal om provsfopp, Def finns dock anledning för Sverige att följa upp detta inifiafiv så långt det är möjligt, dä eff stopp för kärnvapenprov skulle betyda ett definitivt genombrott i nedrustningsförhandlingarna,

I nedrusfningsarbetet har Sverige enträget arbetat för aft stärka kontrollmöjligheterna då def gäller aktiviteterna pä kärnvapensidan. Till de svenska initiativen på detta område hör bl, a, det av dr Ola Dahlman initierade arbetet att skapa ett seismologiskt världstäckande datareglerat nät för att upptäcka och registrera sprängningar med kärnvapen runt om i världen. Redan nu har detta seismologiska världsnäf en förbluffande och för kärnvapenmakterna besvärande effektivitet. Det är värt att notera defta svenska initiativ.

Jag gär nu över till att kort beröra Stockholmskonferensen, så att Anita Bråkenhielm inte skall behöva känna sig ensam.

Stockholmskonferensen har nyligen avslutat sin nionde session. Målet för konferensen är aft den skall avsluta sift arbete i tid inför ESK:s uppföljningsmöte i Wien i början på november och då kunna presentera ett förslag till säkerhets- och förtroendeskapande åtgärder i Europa, Det var ett uppdrag som följde med från Madrid,

Det är alltså meningen att Stockholmskonferensen skall lämna ifrån sig ett slutdokument, och under de tre år som konferensen arbetar här i Stockholm kommer inga andra arbetsresultat att lämnas uf till offentligheten.

Med detta arbetssätt, som alltså konferensen fattat beslut om, är det naturligt att allmänheten börjar undra över vad konferensen egentligen sysslar med och varför det inte kommer fram några resultat, "Har konferensen kört fast, och mal den pä fomgång?" är den vanliga frågeställningen,

Detfa är en naturlig reaktion, infe minst med tanke pä den väldiga publicitet Stockholmskonferensen fick vid öppnandet. Denna publicitet berodde till stor del på att Stockholmskonferensen vid den tidpunkten var det enda internationella forum där USA och Sovjet kunde mötas vid förhandlingsbordet, I def kalla krig som dä rådde mellan de båda supermakterna hade alla andra förhandlingsdörrar stängts undan för undan,

Konferensstarten i Stockholm var också den faktiska inledningen fill den period av "töväder" i relationerna mellan USA och Sovjet som rått sedan dess och som fått till följd mötet mellan president Reagan och regeringschef Gorbatjov i november 1985, Det initierades alltså under Sfockholmskonfe-rensens start.

Sedan den - lät mig säga - häftiga starten med massmediabevakade möten mellan supermakternas utrikesministrar har publiciteten tonats ned, men detfa betyder inte aft konferensen slagit av på ambitionerna eller takten. Tvärtom, def är ett intensivt förhandlingsarbete på gång hela tiden både i formella arbetsgrupper och i informella kontakter. Takten är nu på högvarv, för det verkar vara en klar vilja från de deltagande nationerna att man skall få fram ett posifivt resultat av Stockholmskonferensen och atf man skall vara färdig i fid fill mötet i Wien,

Gruppen av neutrala stater spelar en vikfig roll som medlande part mellan

de båda militärblocken, och Sverige som värdnafion känner eff särskilt ansvar för aft konferensen skall lämna ett gott resultat. Detta ansvar måste dock hela fiden balanseras mot aff Sverige också har aff företräda de svenska intressena när det gäller atf skapa avspända förhållanden inom Sveriges näromräden, och då speciellt kring Östersjön,

Stockholm som konferensort har i dag ett bra namn bland konferensdeltagarna, och många delegationer har spontant uttryckt en önskan om atf en eventuell uppföljningskonferens efter Wienmötet ocksä skulle lokaliseras till Stockholm, Jag vill påstå att den svenska konferensledningen, både på den administrativa och på den politiska sidan, starkt bidragit fill detfa lyckade resultat genom en öppen attityd och generositet.

Som ett slutomdöme om dagsläget vill jag säga atf Stockholmskonferensen kan betraktas med en viss dämpad optimism.

Jag fäster ocksä stort avseende, om jag ser pä värt närområde, vid de diskussioner om en kärnvapenfri zon i Norden som har startats och som fick något av en nystart i samband med konferensen i Köpenhamn i november förra året. De flesta deltagare i konferensen ställde sig bakom tanken atf def nu var rätt tidpunkt aft göra förnyade framstötar för att nå resultat i överläggningarna om den kärnvapenfria zonen. Det är vikfigt aff regeringarna i resp, länder håller den här tanken levande och avvaktar de rätta ögonblicken för initiativ.

Jag vill avsluta, herr falman, med följande. Jag lyssnade med intresse till utrikesministerns deklaration. Trots statsminister Olof Palmes tragiska bortgång och den sorg och förstämning den skapat tyckte jag aff deklarationen hade en ljus grundton. Den präglades ocksä av den kampvilja som vi alla känner när vi möter orättvisorna i världen, när vi ser svårigheterna för de små nationerna atf freda sin integritet och när vi ser stormakterna använda det reella maktspråk som kapprustningen innehåller.

Detta ger mig anledning atf upprepa vad Ingemar Eliasson redan sagt: Satsar regeringen, och dä särskilt utrikesministern, på dialog, samarbete och generositet i kontakterna med oppositionen i arbetet för de livsavgörande frågorna om fred och nedrustning i världen, ställer vi i folkpartiet upp.

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Anf. 27 MAJ BRITT THEORIN (s):

Herr falman! Förlusten av Olof Palme har gett dagens utrikesdebatt en särskild prägel. Utrikesministern har i utrikesdeklarationen framhållit Olof Palmes bidrag fill def internationella arbetet för fred och nedrustning.

Vi har under de gångna veckorna fått oräkneliga bevis på den uppskattning hans arbete rönt. Överallt har vi mött samma uppmaning- fortsätt, fullfölj Olof Palmes insatser, Sveriges röst behövs mer än någonsin!

Utrikesministern har tidigare i dag i huvuddrag redogjort för det aktuella läget på nedrustningsområdef. Jag skall i mitt anförande utveckla den svenska synen på några centrala nedrustningsfrågor och ta upp vissa mer principiella aspekter på den politik vi bedriver.

Kärnvapenmakterna, och särskilt de tvä stora, gör allt som sfär i deras förmåga för aft sätta den politiska ramen för arbetet för nedrustning. De driver på kapprustningen, och de kan blockera inte bara bilaterala utan också internationella förhandlingar.

5 Riksdagens proiokoll 1985/86:99-100

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Under de senaste tio årens bistra internationella klimat har framgångarna pä nedrustningsområdef varit praktiskt taget obefintliga. Vapenutvecklingen har hela tiden gått snabbare. Kapprustningen riskerar aff föras in pä än mer livshotande vägar - jag tänker då bl, a, på rymdrustningarna.

Sedan något är tillbaka har de frusna internationella förbindelserna börjat tina upp. En politisk dialog har återupptagits. Supermakterna förhandlar i Geneve, Ocksä i de multilaterala förhandlingsorganen, t, ex, nedrustningskonferensen i Geneve och Sfockholmskonferensen, finns posifiva tecken,

Detfa ställer ökade krav pä vär svenska nedrustningspolitik. Vi kan aldrig slä oss till ro i förhoppningen att problemen kommer att lösas av kärnvapenmakferna. Det är ju kärnvapenmakferna som är problemens upphov. Men def är vi alla som blir kärnvapenkrigefs offer. Därför måste vi envetet hävda vär rätt att ställa krav. Vi inåste fortsätta att bidra med väl underbyggda nedrustningsförslag, som bygger pä god teknisk sakkunskap,

Kärnvapenfrägorna är och måste förbli det viktigaste i vär nedrustningspo-lifik. Kärnvapen är som vapen unika genom aff de hotar mänsklighetens själva överlevnad.

Den nukleära vintern har de senaste åren blivit ett välkänt begrepp. Om så bara 1 % av alla kärnvapen kom till användning skulle, enligt flera rapporter, den nukleära vintern kunna utplåna allt mänskligt liv på jorden,

Def förefaller som om den vetenskapliga världen är pä väg att bli alltmer enig om att defta fruktansvärda perspektiv är en möjlig eller sannolik konsekvens av ett kärnvapenkrig, FN:s generalsekreterare kommer nu att utse en särskild expertgrupp, med svensk medverkan, för att fortsätta studierna av dessa frågor,

Def finns inget milifärt försvar mof ett kärnvapenkrig. Det enda försvar som är möjligt är atf med politiska medel förhindra aff kriget någonsin bryter ut. Därför försvarar vi folkrätten och ger vårt stöd, t, ex, i FN. för fredliga lösningar av internationella konflikter. Därför är nedrustningspolitiken en central del av vår säkerhetspolitik.

Ibland hävdas det aft det är polifiska system och inte vapen som ger upphov till krig. Fortsatta rustningar skulle vara def bästa sättet aff garantera freden. Men detfa resonemang bygger på en felsyn. Vapnen är i sig ett utomordentligt allvarligt hot mot freden.

För def första: Utvecklingen av militär teknik och doktrin ökar risken för fatala misstag och felbedömningar,

Pä def konventionella vapenområdet betonas snabbhet, rörlighet och överraskning. Anfall på en punkt skall kunna besvaras med motanfall långt inne pä motståndarens territorium, Def militära tänkandet - både i öst och i väst - påminner i mycket om rena motsatsen fill vad vi vill uppnå med de förtroende- och säkerhefsskapande åtgärder som diskuteras vid Sfockholmskonferensen,

Utvecklingen på kärnvapensidan - större träffsäkerhet, multipla strids-spetsar, möjliga genombrott inom ubåtsjakt, rymdvapen, "launch-on-warning", beroendet av datorer, m,m, - förstärker misstron och skulle kraftigt öka nervositeten i ett krisläge. Avgörande beslut kan komina att fatfas inom sekunder eller minuter. Vilka verkliga möjligheter har de polifiska ledarna då att fä situationen under kontroll?

För det andra: Kapprustningen urholkar det politiska förtroendet mellan kärnvapenmakterna. När det begynnande 1970-talets avspänning infe följdes av militär nedrustning, växte spänningarna och misstron.

Kommer dä dagens begränsade avspänning aft följas av verklig nedrustning? Supermakterna har nyckeln. De kan välja aft söka säkerhet genom nedrustning. De kan välja att kasta sig in i en rymdvapentävlan, aff bygga uf missilarsenalerna i Europa, att fortsätta med kärnvapenproven och atf blockera varje framsteg i de internationella förhandlingarna. Dä kommer också def politiska förtroendet att äventyras,

Def tillfälle som nu erbjuds måste tas till vara.

President Reagan och generalsekreterare Gorbatjov uttalade sig vid sitt novembermöte för 50-procentiga reduktioner av supermakternas kärnva-pensfyrkor. Visst vore det utmärkt om reduktioner av denna storleksordning kunde genomföras. Men def är viktigt atf veta atf även sådana mycket stora reduktioner endast marginellt skulle minska kärnvapenhotet. Kärnvapnen finns i ett sådant övermätt att de arsenaler som lämnas kvar kan förstöra infe bara alla tänkbara militära mål utan allt mänskligt liv.

Kraftiga kvantitativa reduktioner måste förenas med atf effektiva begränsningar läggs på den kvalitativa vapenutvecklingen. Dä kan 50-procenfiga minskningar bli eff etappmäl på vägen mof def självklara målet aft alla kärnvapen avskaffas.

Förslaget om en kärnvapenfrysning är därför fortfarande i hög grad aktuellt. Denna uppfattning delas i stort av Världssamfundet, Vid höstens generalförsamling i FN ökade för fjärde året i rad rösfsfödet för den svensk-mexikanska resolutionen i ämnet.

Ingen enskild åtgärd skulle vara vikfigare för atf få stopp på den kvalitativa kapprustningen än en överenskommelse om ett fullständigt provstoppsavtal. Def är en fråga som Sverige har drivit sedan Alva Myrdals dagar, dvs, i mer än 20 år. Jag kan garantera Rune Ångström aft vi kommer aff fortsätta att driva den fill dess vi har nått målet ett stopp för alla kärnvapenprov.

Från sovjefisk sida har uttryckts en större villighet att godta långtgående kontrollåtgärder. Expertgruppen om seismisk verifikation av ett provsfopp fortsätter sift arbete. Kontrollen av ett provsfopp är i dag inte ett tekniskt problem. Problemet är politiskt. Bara en stark folklig opinion kan övervinna def politiska motståndet mot ett provstoppsavtal,

Provsfoppsfrägan sfär i centrum för femkonfinentsinitiafivet för kärnvapennedrustning. För två veckor sedan uppmanades supermakterna igen atf upphöra med sina provsprängningar, åtminstone fram fill nästa toppmöte, Aff följa denna uppmaning vore en viktig polifisk signal ägnad att stärka bäde förtroendet mellan kärnvapenmakferna och världens förtroende för kärnvapenmakferna.

Herr falman! I nedrustningskonferensen i Geneve pågår som bekant sedan en tid förhandlingar om kemiska vapen. Grundvalen för förhandlingarna är ett utkast frän bl, a, Sverige, Man är nu inne pä svåra tekniska frågor om kontroll av ett avtal, definitioner av kemiska vapen och om hur existerande kemiska vapen skall förstöras. Arbetet går långsamt, men def finns ändå god anledning till optimism.

Här i Stockholm gär förhandlingarna om förtroende- och säkerhetsskapan-

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

de åtgärder in i sitt slutskede. Om alla de deltagande staterna uppbådar nödvändig polifisk vilja borde nu finnas goda förutsättningar för atf nå ett fillfredsställande resultat. Men detfa kräver att det halvår som nu återstår utnyttjas effektivt.

Militär öppenhet är mycket väsentlig för aff stärka förtroende och säkerhet i Europa, Men ingen kan förneka att återhållsamhet är lika väsentlig. Därför måste Stockholmskonferensen också fatta beslut om militära restrikfionsåt-gärder. En överenskommelse i Stockholm mäste peka framåt mot nästa fas i konferensen, där konkreta nedrustningsfrågor fas upp.

Kapprustningen till havs ger ytterligare exempel pä hur vapenutvecklingen undergräver politiskt förtroende och hur teknik och doktrin ökar risken för att kärnvapen kommer till bruk.

De stora sjömakterna har flottstyrkor som snabbt kan förflyttas över jordklotet, flotfsfyrkor som opererar utanför andra länders kuster och ibland kränker dessas territorialvatten, Deftn skapar spänning och driver på kapprustningen,

Kärnvapensfaterna har mer än 7 000 strategiska kärnvapen på ubåtar. De har dessutom ca 6 000 takfiska kärnvapen ombord pä olika fartyg. En fjärdedel av världens kärnvapen finns alltså ombord på fartyg av olika slag. De förs med på rutinuppdrag, och ingen stat kan i dag veta vilka vapen som finns utanför dess kuster. De ökande marina aktiviteterna skärper risken för både avsiktliga konfrontationer och oavsiktliga incidenter till havs.

Förmodligen är risken för atf ett kärnvapenkrig bryter uf till sjöss större än på land. Förutom risken för olyckshändelser och misstag har experter pekat pä att de återhållande politiska faktorerna kan få svårare aft göra sig gällande. Frestelsen att, utan några direkta civila förluster, med ett taktiskt kärnvapen slå ut t, ex, eff hangarfartyg värt 15-20 miljarder kronor skulle kunna bli stor. Men vad skulle bli nästa steg när kärnvapentröskeln väl passerats?

Den FN-studie om marin kapprustning som Sverige tagit initiafiv fill är nu färdig. Vid vårens möte med FN:s nedrustningskommission kommer dessa frågor att stä i centrum. Nedrustningskommissionens uppgift blir aff identifiera möjliga nedrustnings- och förtroendeskapande ätgärder och att diskutera i vilka fora åtgärderna bör behandlas.

Arbetet för nedrustning handlar om vår säkerhet och vår överlevnad. Särskilt folken i mänga u-länder ser nedrustning som en överlevnadsfräga också därför aff den är nödvändig för aft frigöra resurser till kampen mot svält och fatfigdom.

Intresset för sommarens FN-konferens i Paris om nedrustning och utveckling är stort. Förväntningarna är också höga - frän u-länderna och från fredsrörelserna,

Sverige förbereder deltagandet i Paris bl, a, i en referensgrupp med folkrörelsedeltagande. Vid konferensen kommer vi att kunna dra nytta infe minst av den svenska studie av sambandet nedrustning/utveckling som har genomförts.

Herr talman! 1986 är de stora möjligheternas år. Vi mäste alla, som Olof Palme sade i sin sista intervju, ge vårt konstruktiva bidrag så att de uppenbnrn möjligheternn också blir verklighet.

Sveriges bidrag är och kommer aft förbli både tungt vägande och konstruktivt. Världen förväntar sig detfa av oss - def har vi fått många bevis pä under de gångna veckorna.

Ingen bör tvivla på aft Sverige med oförminskad kraft kommer att föra en aktiv polifik för fred och nedrustning, Def mäste vi göra tills kärnvapenmakterna går från vackra ord till verklig handling,

Anf. 28 ANITA BRÅKENHIELM (m) replik;

Herr talman! Denna debatt blir ett exempel på vad Sfig Alemyr sade, nämligen atf var och en väljer aft tala om ett visst ämne, och det kommer då upp olika frågor. Jag valde att tala om den europeiska säkerhetskonferensen därför atf vi befinner oss i ett skede där def är bråttom med att fa ställning i olika sammanhang. Jag vill gärna ställa ett par frågor fill Maj Britt Theorin, som företrädare för regeringen när det gäller nedrusfningsarbetet.

Arbetet för aft minska de politiska konfliktanledningar som kan leda till krig måste gå hand i hand med ansträngningarna aft, under def att en stabilitet bevaras, uppnå en så låg rustningsnivå som möjligt, ESK har en unik möjlighet i detta sammanhang, därför atf konferensen kombinerar åtgärder för att öka öppenhet, förtroende, människors möjligheter att lära känna varandra över gränserna, kulturellt samarbete, respekt för mänskliga rättigheter och annat som grundlägger förtroendet med ökad öppenhet på def militära området.

Men vad händer om det nu inte blir någon överenskommelse om några resfrikfionsåtgärder i Stockholm? Vilka restrikfionsätgärder skall vi vara beredda atf acceptera? Skall vi tubba på kravet i mandatet aff de skall vara militärt betydelsefulla? Hur skall vi förbereda oss inför Wienmötet? Vad skall vi ha beredskap för om det inte finns några milifärt betydelsefulla åtgärder över huvud taget i våra överenskommelser?

Vi mäste ligga långt framme i beredskapen här, ocksä för olika alternafiv. Givetvis måste vi arbeta för och hoppas på atf vi får överenskommelser på alla områden, när det gäller observation och information, men också någonfing som innebär restrikfioner.

Och vad händer om t. ex. Sovjet framhärdar i sin vägran aft diskutera de marina övningar som har funktionellt samband med markövningar? Vad gör vi då? Skall vi ge avkall pä mandatet och ändå försöka hitta på något nytt i Wien? Eller skall vi göra Wienkonferensen fill en konferens där vi fortsätter med Stockholmskonferensens mandat?

Och vad händer om vi inte kommer någonstans på de andra områdena?

Jag skulle vilja veta litet grand om hur Maj Britt Theorin ser pä dessa mycket viktiga frågor.

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Anf. 29 MAJ BRITT THEORIN (s) replik:

Herr talman! Det är naturligtvis centrala frågor som Anita Bråkenhielm tar upp. Vi sitter båda i den delegation som har aft bedöma hur vi skall gä fram med vårt fortsatta arbete. Än så länge - och det kommer aff gälla infill den sista stunden - kommer vår ambition att vara att uppfölja def mandat som vi har, bl, a, när det gäller de militärt betydelsefulla restrikfionsåtgär-derna.

Prot. 1985/86:99 Den erfarenhet som jag har och som de före mig har haft i internationella

19 mars 1986 förhandlingar är aft def är först i slutskedet, kanske f,o,m, i de sista

., ,, , , skälvande minuterna, som man syr ihop den överenskommelse som vi sä

gärna hade velat se klarare konturer av än vad vi hittills har kunnat göra. Vi kan nog med ganska god tillförsikt se fiam mof aft Stockholmskonferensen kommer fram fill ett fullt acceptabelt och gott resultat, inte minst därför aff Stockholmskonferensen är ett av de fä fora där supermakterna nu har ett intresse av aff se ett resultat. Vi har kunnat skönja, inte minst under det senaste året, hur man från extrema ytferlighetsståndpunkter har närmat sig varandra, visat en kompromissvilja och lyssnat, inte minst till de neutrala och alliansfria staternas förslag. Jag tror nog, Anita Bråkenhielm, aff vi med tillförsikt och med goda ansträngningar skall kunna komma fram till ett gott resultat.

Regeringen är naturligtvis i full gång med förberedelsearbetet för Wien, Det får vi återkomma till i andra sammanhang, när det är fid atf redovisa det,

Anf. 30 ANITA BRÅKENHIELM (m) replik:

Herr falman! Jag delar naturligtvis fill fullo Maj Britt Theorins förhoppningar. Jag har också möjlighet aff följa arbetet inifrån, åtminstone till den del som det redovisas i nedrustningsdelegafionen och i delegationens direkta arbete i konferensen.

Jag skulle ocksä vilja aft Maj Britt Theorin, under den relativt korta fid som är kvar, hjälper fill genom atf använda sin mycket goda talang atf berätta för människor vad det handlar om och aff föra ut budskapet om hur vikfigt detta är. Def är inte minst viktigt i värt näraliggande perspektiv, för vår egen säkerhet och när det gäller sambandet mellan de krav som ställs på vårt eget försvar och vär egen beredskap i framtiden. Hon kunde också ägna litet grand av sin tid i både nationella och internationella sammanhang ät aft tala om def som är så oerhört viktigt i den europeiska säkerhetskonferensen, nämligen hoppet om aff vi i framfiden skall kunna öppna några luckor, fönster och dörrar mellan folken, atf vi skall kunna få en ökad respekt för de mänskliga rättigheterna och atf vi skall få en grund för den typ av säkerhet som bygger pä vänskap, förtroende och kännedom om varandra, i stället för bara pä bajonetter och andra vapen,

Anf. 31 MAJ BRITT THEORIN (s) replik:

Herr falman! Fär jag först säga att def infe är rimligt att vi här i kammaren skulle offentligt redogöra för en svensk strategi i ett besvärligt läge vid Stockholmskonferensen, Det är ganska rimligt aff det är en fråga som fär göras upp i delegationen och i en något mer sluten församling. Vi skall infe på det viset spela någon i händerna som kan ha nytta av vad Sverige skulle vilja avslöja.

Låt mig tacka så mycket för vänligheten om min förmåga. Jag vef inte om
det är bekant för Anita Bråkenhielm, men jag ägnar ganska mycket av min
tid ät att runt om i Sverige och även internafionellt tala för den svenska
nedrustningspolitiken och den svenska säkerhetspolifiken. Jag har så gott
som varje gång tagit fillfället i akt aft understryka betydelsen av vad som sker
'O i Stockholm, Infe minst finns def internationellt ett stort intresse av att veta

vad som sker vid Sfockholmskonferensen, Jag har allfid utnyttjat tillfället aft fala om detta.

Jag tror nog aff svenska folket är ganska medvetet om att man inte här och nu, vid konferensen, kommer att få se några konkreta nedrusfningsresulfaf, Def tror jag aft vi har lyckats aff pedagogiskt förklara. Däremot är deras förväntningar väldigt stora på aff vi skall ha kommit så långt med de förtroendeskapande åtgärderna att de med rätta kan kräva atf de konkreta nedrustningsfrågorna för Europas folk vid det fortsatta arbetet kommer in i förhandlingarna. Det som är viktigt i arbetet, och här häller jag med Anifa Bråkenhielm, är aft man i det svenska arbetet förenar den välmeriterade kunskap som vi alltid har satt bakom våra förslag med eff starkt engagemang. För det starka engagemanget behöver vi ett folkligt stöd. Tyvärr, skulle man kunna säga, lyckades inte Alva Myrdal trots många års ansträngningar atf uppnå det provstopp som hon redan 1962 förordade så starkt.

Vi har inte givit upp. Vi är lika envetna. Och vi plockar fram både kunskap och teknik för aft bevisa att de argument som man har gömt sig bakom under några är, att det är tekniska problem som hindrar ett provstopp, infe är hållbara. Vi vet nu atf det bara beror på bristen på polifisk vilja. Det är med hjälp av en stark folklig opinion som den politiska viljan skulle kunna förändras. Sä måste arbetet för nedrustning, för förtroende mellan människorna, för kontakt och för överlevnad gå hand i hand. Kunskap och engagemang skall vi använda oss av, och kan vi göra det gemensamt utan någon splittring i den svenska riksdagen blir vi dubbelt starka.

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Anf. 32 STEN STURE PATERSON (m):

Herr talman! Utrikesministern framhöll i sin utrikespolifiska deklarafion FN;s viktiga roll för bl. a, miljön. Jag instämmer i det omdömet och skall i mitt anförande uppehålla mig kring några miljöfrågor med utrikespolitisk anknytning.

Utrikespolitik är en ung företeelse i det mänskliga samhället sedd i utvecklingshistoriskf perspekfiv. Värt släkte homo har, enligt vad som hiffills är känt, funnits till under 2-3 miljoner år.

Under de inledande närmare 2 miljoner åren företräddes släktet homo av arten homo habilis, efterföljd av homo erectus, i sin tur upphovet till homo sapiens - vår tids människa, som funnits till de senaste 500 000 åren.

Övervägande delen av denna långa tid levde dessa tre människoarter som samlar-jägar-folk. Med gles spridning bredde de ut sig över jorden, och det svaga befolkningstrycket gjorde atf man ej förbrukade naturkapifalet utan livnärde sig på dess överflöd.

För ca 10 000 år sedan inträffade en dramatisk förändring. Enligt en hypotes var orsaken en brist på jaktbart vilt. Denna första resurskris i mänsklighetens historia utlöste övergängen till jordbruk och sä småningom fill fast bosättning. Befolkningstillväxten tog fart. Frän beräknade 5 miljoner för 10 000 år sedan steg världsbefolkningen till ca 130 miljoner vid tiden för Kristi födelse.

Med jordbruket följde utveckling av hantverk, handel, kommunikationer och nya boendeformer inom byars och städers ram. Trycket på naturkapitalet ökade i takt med denna förändring för att med explosiv kraft ta fart i och

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

med industrialismens genombrott.

Herr talman! Med det mänskliga samhällsbyggandets förändring ökade människans förmåga fill planering. Länge inskränkte sig denna till rummets dimensioner medan tidsperspektivet förblev kortsiktigt. Den materiella kulturens snabba landvinningar förblindade människans förmåga och vilja att se in i framfiden och utläsa konsekvenserna av sift handlande. Följderna härav blir alltmer uppenbara för dagens generationer i form av naturförstörelse av såväl lokalt, regionalt som globalf omfång.

Grunden för människans och djurens existens är växternas förmåga aff genom fotosyntes producera energirika ämnen. För denna process krävs tillgäng till solenergi, koldioxid, väte och syre ur vatten, samt ett flertal mineralämnen i smä mängder. Vid fotosyntesen avgår till luffen syre och vatten. Varje förändring av växttäckets utbredning innebär således en påverkan på de i fotosyntesen ingående ämnenas förekomst i sina respektive cykler. Med detfa följer också en klimatpåverkan.

Det genom växternas transpiration avgående vattnet påverkar luffens fukfighetshalf, därmed den atmosfäriska värmetransporten, bl, a, frän lägre till högre breddgrader - vindarnas uppkomst och styrka, frajektoriernas riktning, inversionsskiktets höjd, instrålningens styrka och därav beroende markfemperatur.

Vid fotosyntesen bildas def för människan och djuren nödvändiga syret.

Förändringar i atmosfärens koldioxidhalt påverkar temperafurklimafet genom den s, k, växthuseffekten.

Herr falman! Denna snabbskiss av växternas betydelse för vär livsmiljö ger en antydan om hur angeläget det är för oss människor aft i samverkan värda växtriket pä sådant sätt att vi inte underminerar vår egen existens. Medvetenheten härom ökar och sfimuleras ej minst av Förenta nationernas miljöorgan.

Arbetet pä atf skydda vår biosfär befinner sig ännu i inledningsskedet. Brisfen pä kunskap om orsakssammanhangen gör atf de flesta åtgärdspro-gram präglas av tveksamhet rörande resultatet och otillräcklig långsikfighet i planeringen. Exempel härpå kan hämtas bl, a, frän Tunisien,

Distriktet Sidi Bou Zid nordost om Gafsa var en gäng en viktig del av def romerska väldets afrikanska kornbod. Bergen var då ännu skogklädda, dalbottnarna fruktbara och vatfenfillgängen god. Vid tiden för frigörelsen från Frankrike 1956 låg bergen kala, vind- och vatfenerosion var omfattande, marken var förtorkad, och ökenbildning hotade. Med brunnsborrning och konstbevattning fick ett framgångsrikt svenskt SIDA-projekt bilden att förändras genom atf skapa välmående jordbruksområden. Dock var problemen inte över. Med ett ökande antaL brunnar började grundvattnet att sjunka, och brunnarna måste sänkas allt djupare. Som motåtgärd skapades en konstgjord sjö genom aft man byggde en damm. Därmed har grundvattenssänkningen stoppats för tillfället inom ett begränsat område. Fortfarande åstadkommer den hastiga ytavrinningen våldsamma översvämningar, som man sökt bemästra genom atf bygga ett antal fångsfdammar. Dammarnas varaktighet är dock begränsad, då de fylls igen av de slamrika ytvattens-flödena. Ett mödosamt återskapande av ett vegetationstäcke är den kvarstående åtgärden att fillgripa för aft nä ett varaktigt resultat.

Herr falman! Delar av Matabeleland i Zimbabwe går in i sitt femte år av ihållande torka. Inom Sahelområdet följer den ena forkkatasfrofen på den andra. Verkningarna härav söker internafionella hjälporganisationer häva, bl, a, genom borrning av brunnar. Metoden är kortsiktig, ifrågasatt och en möjlig orsak till en än större katastrof i framtiden.

Utnyttjande av grundvatten kräver kännedom om hur snabbt detta återbildas. Sker uttaget hastigare än återbildningen innebär defta en grundvaffenssänkning. Särskilt inom Sahelbälfef finns grundvaffenstillgäng-ar som har bildats under fuktigare klimatförhållande för bortemot 10 000 är sedan, Nägot nytt grundvatfenstillflöde sker ej. Pumpas vattnet upp töms förrådet på samma sätt som när en malmkropp blir utbruten. Sä länge pumpningen pågår utnyttjas vattnet av nomader eller till konstbevaftnade odlingar. Nomaderna förändrar sift vandringsmönster, blir stationära i närheten av brunnen och ökar sitt djurantal. Följden blir överbetning och ökenbildning i en allt vidare cirkel kring vattenfyndighefen. När denna slutligen är tömd blir katastrofen fullständig.

Ett långsiktigt utnyttjande av grundvatfensfillgängarna i speciellt arida och semiarida trakter kräver en betydligt ökad kunskap om dessa källors storlek och eventuella päfyllnadshastighef under olika årstider,

I skenet av dagens vetande framstår klart de betydande kunskapsluckor som finns och som lägger hinder i vägen för människans rätta utnyttjande av biosfären.

Herr talman! Vår kännedom om hur växterna genom sin transpiration påverkar klimatet är alltför bristfällig, Samma gäller för koldioxidcykeln, syrecykeln och kvävecykeln, Def krävs:

- ett vetande nödvändigt för aft klariägga konsekvenserna av den av
människan och hennes husdjur åstadkomna förändringen av jordens
växttäcke,

- ett vetande nödvändigt atf ha fillgång till för aff kunna återvinna ett
överexploaterat, förnyelsebart naturkapifal,

- ett vetande nödvändigt för att förklara de allvarliga följderna av aft hugga
ner jordens regnskogar eller urskillningslöst odla upp jordens savannom-
räden,

- ett vetande nödvändigt för aft finna rätt metod aft hjälpa jordens fattigaste
folk till en utveckling mot en högre livskvalitet.

De forskningsuppgifter som ligger framför oss aft lösa är av den storleksordningen atf de kan fullföljas endast genom ett effektivt internationellt samarbete mellan institutioner, stater och FN, Detta innebär atf avtal måste träffas, konvenfioner upprättas och juridiska regelsystem åstadkommas till skydd för folkrätten. Utrikespolitiken får en ny dimension att arbeta med.

Efterkrigstidens erfarenheter av hjälp till utvecklingsländerna har påskyndat klarläggandet av stora globala naturmiljöproblem. Det är problem som är gränsöverskridande och därför solidariskt måste lösas av världssamfundet,

Sverige skall försätta på den väg som man slog in på med miljökonferensen i Stockholm, Pä def internationella fältet skall vi stödja och påverka utvecklingen inom organisationer som UNDP och UNEP, europeiska samarbetsorgan på miljöområdet, liksom inom Nordiska rådet, samt inom

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebau

vårt land forma vår verksamhet på miljöområdet så aff den blir fill stöd och stimulans i våra motsvarande förpliktelser på det internationella fältet, SAREC har här en central uppgift aff fylla. Vi moderater hälsar med fillfredsställelse atf den av oss önskade utredningen om SAREC:s verksamhet lett till ett förslag i årets budgetproposition om en betydande höjning av dess anslag, avsett bl, a, till forskning rörande avskogning och ökenutbredning, ,

Anf. 33 ANDRE VICE TALMANNEN:

Jag vill rikta de närvarande kammarledamöternas uppmärksamhet på att meddelande om kvällssammanträde nu har anslagits.

Anf. 34 KARIN AHRLAND (fp):

Herr talman! Jag skall i dag som många gånger tidigare tala om det orättfärdiga brott mof folkrätten som ett av våra grannländer begår mot ett annat av sina grannländer. Jag tänker pä Sovjets invasion av Afghanistan, och jag tänker på de brott mot mänskliga rätfigheter som de sovjetiska trupperna ständigt begär mot civilbefolkningen i landet. Jag tänker ocksä på de miljoner afghanska flyktingar som genom kriget har tvingats lämna sina hem och gårdar och nu bor i flyktingläger i Pakistan och Iran,

Jag har tagit upp den här frågan många gånger. Det gläder mig aff det är flera talare som har gjort det i debatten i dag, Def är, herr talman, en fråga som man inte vill ha monopol på, och helst vill man se åtminstone ufrikesufskoftefs ledamöter i salen när man talar om den, Def är vikfigt atf sä mänga som möjligt deltar i den här opinionsbildningen.

Herr talman! I november förra året fick FN:s generalförsamling och säkerhetsrådet genom den Moskvatrogna afghanske ambassadörens försorg ta del av en deklarafion som def likaledes Moskvatrogna revolutionära rådet i den "demokratiska" afghanska republiken utfärdat strax innan. Där sfär mycket som kan få även den mest förhärdade läsare atf spärra upp ögonen och häpna. Jag skall bara ge några få exempel.

Där står atf en av de viktigaste uppgifterna för den afghanska republiken är "aft försvara landefs oberoende, nationella suveränitet och territoriella integritet"'. Det är i sanning ett underligt påstående av en regim som saknar allt stöd hos den stora majoriteten av folket, en regim som sitter vid makten just därför aff man offrat landets oberoende och nationella suveränitet för en stormakts påtryckningar, en regim som bara kan hålla sig kvar vid makten så länge den skyddas av främmande trupper och en regim som i realiteten enbart har kontroll över de större städerna i landet.

Det afghanska folket däremot har nu år efter är genom mujaheddin på sina egna villkor fört sin modiga kamp till försvar för sitt lands oberoende, nationella suveränitet och territoriella integritet. För defta folk liksom för oss och en stor majoritet av FN:s stater betyder tesen om landets oberoende och suveränitet detsamma som ett Afghanistan fritt frän sovjetryska trupper,

"Nationens ekonomi och kultur blomstrar och demokratiseringen av def sociopolitiska livet fortsätter", står det vidare i deklarationen. Det är inte enbart ett underligt påstående; def är cyniskt.

Vid Sovjets invasion 1979 hade Afghanistan ca 15 miljoner invånare; i dag

är befolkningen decimerad med en tredjedel. Hundratusenfals människor har dött i gerillasfrider. Gud allena vet hur mänga som är fängslade och torterade för sin frihetskamp, och över fyra miljoner har tvingats fly till grannländerna. De flyr därför att deras hem och byar förstörts och därför att försörjningssituationen ständigt förvärras. De flyr därför aft inkräktarna infe respekterar deras egen kultur eller religion. Men Karmalregimen försöker lura omvärlden med påståenden om aff ekonomin och kulfuren blomstrar! Vi tror det infe. Vi vef tvärtom atf sanningen är precis den motsatta,

I dokumentet heter det vidare: "Vadhelst som är bäst skall användas för aft tjäna våra barn," Men samfidigt med def här dokumentet fick FN en beställd rapport om de mänskliga rättigheterna i Afghanistan, sammanställd av en opartisk österrikisk jurist. Den rapporten berättar bl, a, aft sedan 1982 tvängsrekryteras 15-äringar till armén. Vi mäste fråga: Är def atf tjäna barnen när man tvingar pojkar att bli soldater och bära vapen för atf skydda en marionettregering? Svaret kan bara bli nej,

FN-rapporten berättar också om hur Karmalregimen släpper ner s, k, leksaker från helikoptrar. De liknar pennor, instrument, radioapparater och fåglar. Men de är inga leksaker. De innehåller små bomber som exploderar och allvarligt skadar den som rör den falska leksaken. Vi måste fråga: Ärdet att tjäna barnen när man avsiktligt skadar dem med bomber i form av leksaker? Det finns bara eff svar: Nej,

Rapporten berättar också om hur främmande soldater plundrat och bränt by efter by, våldtagit kvinnor och läst in barn i hus som de sedan bränt ner. Är det att tjäna barnen? Nej och åter nej blir svaret, Def våld och den terror som pågår i Afghanistan är ett av vår tids allra grymmaste brott mot mänskligheten. De har sift upphov i Sovjets ockupafion av ett land som fidigare allfid varit ett fritt land och vars invånare inte vill låta underkuva sig av någon främmande herre. Det finns bara ett sätt att få slut på väldet och terrorn, atf Sovjets trupper fas bort från Afghanistan,

Herr talman! Jag har bara tagit några få exempel för aft understryka hur oändligt viktigt det är atf vi fördömer Sovjets invasion och aft vi visar vär solidaritet med ett tappert men lidande folk som aldrig tidigare fallit offer för inkräktare. Afghanistan, liksom Sverige, var ett neutralt land och ville så förbli. Vi har samma granne. Vi har särskilda skäl aff hjälpa där vi kan, Vi gör det genom anslag till FN och flyktingkommissariatet. Vi gör def också genom särskilda biståndsanslag till Svenska Afghanisfankommittén, som bedriver en omfattande humanitär och medicinsk hjälp inne i landet i alla de delar som inte behärskas men terroriseras av Karmalregimens och Sovjets trupper, Def är viktigt för vår egen självrespekt atf vi fortsätter aff ge den hjälp vi kan så länge den behövs.

Prot, 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebau

Anf. 35 STURE ERICSON (s):

Herr falman! Sverige krympte när Olof Palme dog, Hans unika förmåga atf nå ut till breda opinioner i många länder, hans personliga lyskraff gjorde Sverige större i FN och i andra internafionella sammanhang.

Reaktionen runt om i världen på Olof Palmes död har övertygande demonstrerat hans storhet och hans mycket speciella position i världspolitiken. De här i landet som angrep och förlöjligade Olof Palmes internationella

Prot. 1985/86:99 engagemang har nu goda skäl till eftertanke. Vi som delade Olof Palmes
19 mars 1986 åsikter och värderingar strävar nu vidare i den färdriktning han har angivit,

Utrikesdebatt

~ I en intervju med tidskriften Afghanistan-Nytt den 7 februari fördömde

Olof Palme Sovjets invasion i Afghanistan "därför atf den är en folkräftslig kränkning av eff litet lands nationella oberoende,,, Def handlar om småstaternas bekymmersamma läge i en värld som är delad av två supermakter med enorm teknologisk överlägsenhet på def militära området. Den situafionen kräver en solidaritet mellan de små staterna när någon av dem kränks,"

Småstaternas rätt atf hävda sitt oberoende mot de stora och mäktiga är en bärande princip för svensk utrikespolitik. Den borde vara självklar för oss alla här i landet. Men den var def inte under Vietnamkrigets är. Dä fick Olof Palme utstå häftig kritik för sin konsekventa hållning. Och den tycks inte vara självklar i dag heller, när man exempelvis här i riksdagen föreslär atf vi skall minska vårt stöd fill Nicaragua,

En liten stats rätt atf hävda sift oberoende mof supermakterna är självfallet grundläggande ocksä för svensk säkerhetspolitik och den alliansfrihet vi bestämt oss för,

I intervjun sade Olof Palme vidare atf invasionen av Afghanistan kom aft utgöra den officiella slutpunkten för avspänningspolitiken och följdes av en period av snabb upprustning i USA, Men hans slutsats blev: "Avspänning måste man bedriva i alla fall, Föraft kunna överleva över huvud faget i denna värld. Där tycker jag att jag har varit konsekvent. Jag förordade varmt avspänningen trots Vietnamkriget och på samma sätt måste världen överleva trots Afghanisfankriget, Men det är klart aft de två sakerna betingar varandra. En fortsatt avspänning skull gagnas av ett slut pä kriget i Afghanistan, Men ocksä på sä sätt atf det är lättare atf avveckla kriget i ett avspändare läge,"

Denna strävan atf främja avspäniiing är också grundläggande för svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Den har tagit sig många uttryck och har varit vägledande för svenskt agerande bl, a, i FN, Vi har utvecklat stor aktivitet i nedrustningsfrågorna, vi har ställt upp som medlare i mellanstatliga konflikter, vi har deltagit med trupp i de flesta av FN:s fredsbevarande operationer. Svensk politik gentemot Östeuropa har också byggt på övertygelsen att det är under perioder av avspänning som Östeuropas folk har de största möjligheterna atf steg för steg frigöra sig från det kommunistiska diktatursystemet.

När man i framfiden analyserar den utrikespolitik som Olof Palme gav sin högst personliga prägel kommer följande tvä övergripande realpolitiska målsättningar aff framstå som centrala:

- atf hävda de små staternas oberoende och

- atf i alla lägen bedriva avspänningspolitik.

Många har genom åren feltolkat Olof Palmes starka internafionella
engagemang, Def var i hög grad ett utslag av hans patriotism och hans
ambition atf främja Sveriges intressen på lång sikt. Detta glöms lätt bort när
man nu talar om det som först möter ögat - hans heta vilja aft bistå de
förtryckta i Sydafrika och i andra länder och hans aktiva solidaritet med
76 frihetsrörelser och kampen för social rättvisa i andra länder.

Herr talman! Ett vikfigt inslag i den utrikespolitiska debatten i värt land under det närmaste året blir den säkerhetspolitiska bedömning som läggs fill grund för 1987 års försvarsbeslut. De analyser som blir styrande för vårt framtida försvar har hittills i allför hög grad formulerats av ensidiga partsintressen.

Sedan något är pågår i våra massmedia en systematisk och uthållig bearbetning av den svenska opinionen. Resultatet hittills av denna mediakampanj är att många fler svenskar än tidigare nu säger sig vara positiva till ökade försvarsufgiffer, Def är ungefär var tredje tillfrågad som tycker aff försvarsanslagen skall höjas.

Argumenten är de traditionella: Elofen från vår omvärld beskrivs som allvarligare än på mycket länge. Man påstår att vårt försvar har försvagats och aff vi därför kan komma att tvingas fill eftergifter österut eller nödgas söka skydd hos NATO,

Dessa synpunkter har okritiskt förmedlats även av utländsk press. Bilden har spritts av ett Sverige som nedrustar och blir alltmer sårbart för östliga påtryckningar,

Ingemar Eliasson och Carl Bildt har tidigare här i debatten upprörts över atf jag i Svenska Dagbladet skrivit aff detta intryck förstärks av överbefälhavarens "orakelmässign" rapporter om ubåtskränkningar.

Ja, jag tror faktiskt aff det förhåller sig så. Men, säger Bildt och Eliasson, ÖB är ju ålagd av regeringen atf lämna dessa rapporter. Ja, visst. Men jag är av uppfattningen atf man kanske bör se över formerna för ÖB:s rapportering, så att vi slipper de effekter som jag har påtalat. Det är infe bra att vi pä det sätt som nu sker skapar extra dramatik kring dessa frågor. Verkligheten är dramatisk nog. Självfallet anser jag att vi skall slå vakt om största möjlign öppenhet. Vi bör som jag ser det göra allt vad vi kan för att undvika att vår neutralitetspolitik börjar ifrågasättas utomlands,

Carl Bildts påstående fidigare här i dag atf jag i Svenska Dagbladet angripit ÖB Lennart Ljung är ingenting annat än struntprat. Däremot har jag ifrågasatt några av de åsikter ÖB och Bildt framfört. Det tycker jag bör vara tillätet.

Krav på kraftiga anslagshöjningar till försvaret har framförts. Moderaterna vill fram fill 1997 ha 25 nya miljarder utöver kompensation för inflafionen, Def är skyhögt över de nivåer övriga partier anser rimliga.

Hur hållbara är då de argument som har framförts?

Den hotbild som en enig försvarskommitté beskrev i sitt säkerhetspolitiska betänkande (SOU 1985:23) pekar infe pä någon ökad krigsrisk. Tvärtom understryks stabiliteten i såväl Central- som Nordeuropa, En militär öst-väsf-konflikt i Europa förefaller i dng mer osannolik än på länge. Ett isolerat angrepp på Sverige anses ännu mer osannolikt.

Om krig trots allt skulle utbryta i Europa gör man bedömningen att vi riskerar atf dras in i eff fidigt skede, Deftn nntagande har i debatten grovt missbrukats för atf suggerera fram bilden av en ökad krigsrisk,

Def är ju en gnnskn vnnlig uppfnttning hos mångn svensknr ntt det störstn hotet kommer från öster. Det knn dä vnra nv intresse ntt en enig försvarskommitté konstaterar att NATO:s samlade rustningskostnader är avsevärt mycket större än Sovjets och hnr så varit under lång fid. Att västs

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

samlade militära resurser är större än östs bör rimligen hos åtskilliga här i landet påverka bedömningen av hotet mot värt lands frihet och oberoende.

Antalet sovjetiska arméförband i vår närhet som är fulltaliga i fredstid är i dag lägre än vad det var för 10-15 år sedan. Utrustningen har självfallet moderniserats, men beredskapen tycks vara lägre,

Sverige har infe nedrustat. Under de senaste 15.åren har försvaret kompenserats.för prisökningarna. Anslagen hnr legat pä en ungefär oförändrad real nivå och uppgår nu fill ca 26 miljarder,

Försvarseffekfen uppstår genom de satsningar som under en följd av år görs i materiel och personal. Under ingen tidigare 15-årsperiod har så stora reala resurser satsats på vårt försvar.

Men en sådan jämförelse över tiden är egentligen infe särskilt meningsfull, I stället bör man naturligtvis ställa värt försvars styrka i relation till det militära hotet i vårt närområde. Jämförelser av detfa slag är svåra att göra. De ökningsfal för Sovjets rustningsfakt som västliga bedömare under lång tid uppgivit reducerades drastiskt av samma bedömare för något år sedan.

Försvarskommittén skriver: "De senaste bedömningarna från det amerikanska underrättelseorganet CIA pekar på aff Sovjetunionens försvarsufgiffer efter 1976 ökat i en relativt måttlig takt, uppskattad fill ca 2 % om året,"

Def faktiska innehållet i olika länders försvarsanslag varierar stnrkt, och def är därför vanskligt ntf vetn vad det är man jämför. Mest meningsfullt torde det vara atf ställa våra försvarskostnnder i relation fill andra västeuropeiska länders. Det framgår dä atf Sverige sannerligen inte i någon mening åker snålskjuts.

Aktuell NATO-stafistik anger Sveriges försvarsutgifter 1983 till 3,2 % av BNP, Det är i nivå med motsvarande andelar i Västtyskland, Holland och Belgien, Frankrike och England ligger klart högre, men Norge (3.1), Danmark (2,4) och flertalet andra NATO-länder ligger lägre, Sverige satsar betydligt mer än övriga neutrala: Schweiz (2,1), Finland (1,6) och Österrike (1,4), Även när man jämför försvnrsutgifterna i kronor per invånare ligger Sveriges utgifter bland de högsta i Västeuropa,

Genom vär stora värnplikfsarmé, våra yrkesskickliga officerare och flera lyckade sntsningnr pä egnn vnpensysfem får vi troligen ut större försvarsef-fekt av de militära anslagen än mänga andra länder. De tvä försvarsbeslut som styrt utvecklingen under de senaste tio åren - 1977 och 1982 - fattades av borgerliga riksdagsmajoriteter och innebar inte någon nedrustning.

Föresfällningarna om en försvagning av vår neutralitetspolitik är dåligt förankrade i verkligheten. Trots det ökade sformaktsintresset för havet norr om Norge är def utmärkande för läget i Norden fortsatt sfnbilitef och lägspänning,

Vär säkerhetspolitiska kurs stakar vi själva ut bäde när det gäller terriforialhavets integritet, högteknologiberoendet och andra blindskär som kan kommn i vår väg, Vär förmågn ntf undvika eftergifter österut eller NATO-nnpnssning västerut är i dag inte sämre än tidigare,

Vär förmågn ntf agera internationellt för ntf värnn de små sfnfernns intressen och främja nvspänning hnr nnturligtvis försvagnts genom Olof Palmes död, men vår vilja att göra en aktiv insats är obruten. Det är i kampen för Afghanistans och Nicaraguas självständighet och för frihet i Sydafrika

som den främsta frontlinjen gär för vår egen svenska frihet och värt PrOt. 1985/86:99
oberoende, 19 mars 1986

Def lärde oss Olof Palme, och det får vi aldrig glömma.

Utrikesdebatt

Under detfa anförande överfog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar,

Anf. 36 ANITA BRÅKENHIELM (m) replik:

Fru talman! I den av Sture Ericson angripne Cnrl Bildts ställe vill jag bara stillsamt påpeka atf man kan beskriva saker och ting på olika sätt,

Sture Ericson säger aff en större del av svenska folket vill ha högre försvarsanslag men atf detta är resultatet av en kampanj. Man kan också säga att def är resultatet av upplysning.

Han säger att argumenten är atf hoten ökat, osv. Man kan också säga atf verkligheten är aft hoten ökat, osv.

Han säger atf det påstås aft Sverige nedrustar. Sanningen kan vara atf Sverige infe har rustat lika snabbt som vår omvärld.

Han säger aff ÖB:s rapporter undergräver trovärdigheten i vär säkerhetspolitik. Man kan ocksä säga aft vår oförmåga att avvärja ubåtskränkningarna undergräver trovärdigheten i utrikespolitiken.

Han säger aft försvaret aldrig har fått så stora reala resurser som i dag. Ja, försvaret kostar väldigt mycket pengar, så påståendet kan vara rätt när man ser på pengarna. Men man kan också säga atf 30 anfallsbrigader har blivit 20, aft 22 jaktdivisioner har blivit 11 och att 24 ubåtar har blivit 12 - def är också en form av beskrivning av reala resurser,

Defta skulle egentligen infe vara någon försvarsdebaff - det är en utrikespolitisk debatt, Def skulle vara glädjande om den i dng samfällt manifesterade enigheten om målinriktningen och viljan, samförståndet kring säkerhetspolitiken, skulle kunna omfntfn ocksä försvarspolifiken. Vi lär återkomma till detta. Det är möjligt aft Sture Ericson för närvarande är ganska ensam utanför det samförstånd som har manifesterats från mängn andrn häll i dag.

Anf. 37 STURE ERICSON (s) replik:

Fru talman! Hur det förhåller sig med detta får vi se sä småningom,

Carl Bildt angrep mig i debatten tidigare i dag, i en replik med utrikesministern, utan att jag hade möjlighet att försvara mig. Att jng dä helt kort redovisar vad saken egenfligen gällde må vara mig förlåtet. Att def infe blir någon debatt med Carl Bildt beror knnske pä ntf hnn infe befinner sig i loknlen just nu - men def är inte mitt fel.

De fakta som jag redovisade bestrids inte - såvitt jag förstår - av Anifa Bråkenhielm, utnn hon ville bara peka pä en del nndra fakta.

Det är ett faktum att Sveriges försvnrsutgiffer inte alls ligger lägre än omgivningens, Snnrnre är det så aft vi per capita hnr mycket högn försvnrskostnader i det här landet. När def nu framförs förslag om mycket drastiska höjningar, i varje fall på längre sikt. må det vnrn en ledamot tillätet att peka på fakta som tyder pä att dessa höjningar kan ifrågasättas och knnske infe är helt nödvändien.

Prot, 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Def är fnkfiskt ganskn intressnnt aft def infe fördes fram några argument om atf de fakta som jag lämnat var felakfiga. Moderaterna har allfid under detta århundrade krävt högre försvarsufgiffer, Def ligger litet grand i definitionen på en högerman atf vilja ha högre försvarsutgifter. Dessa krav framförs självfallet också av ÖB och andra militära chefer. De gör det helt enkelt därför atf alla verkschefer gör så - man kräver mer pengar till den verksamhet som man har ansvar för. Det gör aff vi i debatten fär en koppling: de högre militärcheferna och moderaterna argumenterar pä samma sätt - i alla lägen behöver försvaret förstärkas,

Anifa Bråkenhielms inlägg var bara en ytterligare argumentering för den hållning som moderaterna intar. Då tycker jag def är viktigt atf vi från socialdemokratiskt håll försöker peka på faktorer som gör aff den automatiska höjning som föresläs från moderaterna kan ifrågasättas. Vi ligger pä en ganska rimlig nivå i dag,

Anf. 38 ANITA BRÅKENHIELM (m) replik:

Fru talman! Jag har inte pä nägot sätt ifrågasatt Sture Ericsons räft aff dra de slutsatser han vill av det sätt på vilket han ser verkligheten, och även vi har naturligtvis rätt aff dra de slutsatser som vi finner befogade med anledning av vårt sätt aff se verkligheten. Jag försökte bara påpeka att mnn mycket lätt kan beskriva precis samma verklighet på olika sätt utan atf man direkt kan beslås med osanning.

Den som angrep Sture Ericson i debatten var ju ursprungligen Ingemar Eliasson, Sture Ericson var inte inne i kammaren just då, och jag har full förståelse för ntf det känns hårt att infe kunnn gå upp i ett replikskifte när man blir angripen. Min avsikt var inte heller att göra något angrepp i Carl Bildts ställe, utan jag ville ä partiets vägnar belysa att man kan se samma verklighet pä olika sätt, och man kan ha större eller mindre vilja att försöka beskriva en verklighet tendentiöst.

Jag tycker inte att vi skall ifrågasätta verkschefers, överbefälhavarens eller andras vare sig vilja eller kompetens atf beskriva sitt verksamhetsområde på kanske det mest korrekta säftet.

Anf. 39 STURE ERICSON (s) replik:

Fru talman! Jag kan bara konstatera att jag då är överens med Anita Bråkenhielm om atf verkligheten är den att NATO:s rustningar under en lång följd av år har varit avsevärt mycket större än Warszawapakfens, att def är ett faktum aft beredskapen i Leningrads militärområde under de senaste 10-1-5 åren har sänkts och infe höjts, att de svenska försvarsutgifterna ligger pä en nivå som i förhällande fill jämförbara länders är hög samt att försvarskosfnaderna i de nordiska länderna runt omkring oss ligger väsentligt lägre. Det har skeff en viss höjning i Norge och Finland under de senaste åren, men nu i veckan har den moderatn regering, den hoyreregering som sitter i Norge bestämt sig för atf dra ner försvarskostnaderna med ett par hundra miljoner, Hoyreregeringen gör tydligen den bedömningen av sitt lands säkerhetspolifiska läge, atf man kan kosta på sig en sänkning.

Det finns alltså en läng rad fakta som jag redovisade. Dä säger Anita Bråkenhielm atf defta är tendentiöst. Ja, det är möjligt att hon upplever

verkligheten som tendentiös i den meningen aft den inte stärker den tro hon har på högre försvarsutgifter. Och def är alltid svårt atf debattera med troende,

Definitionsmässigt vill moderaterna ha högre försvarsufgiffer, Definitionsmässigt vill ÖB ha större resurser för sin verksamhet, Definitionsmässigt sammanfaller moderaternas och de militära myndigheternas önskemål och har så gjort under hela detta århundrade. Det är ingen sensation att jag har pekat pä detfa milifärmoderata komplex och hävdat att vi bör se upp med def, för ingenting säger aft vi i alla lägen måste höja våra militära kostnader.

Förste vice falmannen anmälde aff Anita Bråkenhielm anhållit aff fill protokollet få antecknat aft hon inte ägde räft fill ytterligare replik.

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Anf. 40 PÄR GRANSTEDT (c):

Fru falman! Def årtionde som ligger närmast bakom oss har präglats av stora ekonomiska problem i hela den industrialiserade världen. Vi har fått uppleva stora budgetunderskott, vi har upplevt problem med handelsbalans, problem med arbetslöshet, oljechocker osv. Det här är saker som är väl bekanta för oss i Sverige, för vi har minsann fått vår beskärda del av alla dessa bekymmer. Men det gäller för de flesta industriländer, atf de har brottats med likartade problem.

Vad som kanske kommit väl mycket i skymundan i den allmänna debatten är atf de länder som drabbats hårdast av de internationella ekonomiska problemen är de redan fattiga länderna. Dels drabbade naturligtvis oljekrisen ocksä de fattiga länderna - de som inte har egen olja - och den drabbade dem ofta hårdare, eftersom oljeimporten vanligen är ekonomiskt besvärligare och vikfigare för dessa länder. Dels innebar den allmänna nedgången i världshandeln särskilt stora problem för de fatfiga länder som försökte få in ' en fot pä i-landsmarknaderna. Men fill detta kom atf de rika länderna som ett resultat av sina egna ekonomiska problem införde olika typer av protektionistiska ätgärder, som särskilt drabbade fattiga länder, och dessutom skar ned sina biståndsanslag,

Sverige utgör inget undantag i fråga om den här utvecklingen. Även vi har visat en hårdnande attityd mof fattiga länder som vill komma in på i-landsmarknader. Sedan socialdemokraterna återkom i regeringsställning har det också vid flera tillfällen funnits starka tendenser aft skära ned bisfåndsanslagen. Vid eff fillfälle försökte de direkt och öppet frångå enprocentsmålet, och i andra sammanhang har de dubbelbokfört redan fidigare beslutade anslag och räknat in dem i enprocentsmålet ytterligare en gäng.

De redan fatfiga länderna är alltsä den ekonomiska krisens stora förlorare. Deras förlust och de påfrestningar de varit utsatta för har förvärrats ytterligare genom aft rika länder har vältrat över en del av sina problem på dem. Denna politik från de rika ländernas sida har, vill jag påstå, varit mycket kortsiktig och oklok,

Karin Söder sade i sitt anförande för några fimmar sedan aft vi lever i en enda värld. Hon använde den formuleringen i ett nedrusfningssammanhang, men den gäller i lika hög grad i ett ekonomisk sammanhang. Också

6 Riksdagens protokoll 1985/86:99-100

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

u-länderna är en del av världsekonomin, och deras ekonomiska utveckling påverkar hela världsekonomin, även om deras ekonomiska tyngd inte är så stor, Def är faktiskt de fatfiga länderna som har den viktigaste tillväxtpotentialen i världsekonomin. Det är de som har stora, otillfredsställda konsumtionsbehov. Det är i samband med aft de tillfredsställer dessa behov som de största tillväxtmöjligheterna i dagens världsekonomi skapas, I den utsträckning fatfiga länder kan stärka sin ekonomi, t, ex, genom att exportera mer till oss, ökar ocksä deras efterfrågan. Erfarenheten visar aff denna ökade efterfrågan i stor utsträckning riktar sig mof produkter som industrialiserade länder framställer,

Def är alltså i allra högsta grad ett gemensamt intresse för industrialiserade länder och fattigare länder aft de senare får möjligheter atf utvecklas. Därför har vi all anledning, infe bara av humanitära skäl och rättviseskäl utan också av egenintresse, att medverka till att de fattiga länderna får rimligare handelsvillkor, får del av den teknikutveckling som i huvudsak sker i i-länderna, får möjligheter till nödvändig kapitalförsörjning, osv.

Fru talman! För ett antal är sedan talade man ofta och gärna om en ny ekonomisk världsordning. Det är en formulering som man infe längre hör särskilt ofta. Den har pä nägot sätt blivit inaktuell, kanske beroende pä atf de rika ländernas intresse har svalnat högst betänkligt. Det är väl riktigt atf man infe löser dessa problem genom aft försöka sknpn något slngs enhetlig ekonomisk världsordning, som skall fungera efter ett av politiker fastlagt mönster. Men problemen kvarstår, och behovet av att förändra spelreglerna pä världsmarknaden när det gäller handelsflöden, kapitalflöden och teknolo-giflöden är inte mindre. Det finns anledning för Sverige att i UNCTAD och i andra handelsrelaferade förhandlingar gä i spetsen för lösningar som ger de fattiga länderna bättre villkor. Nu är u-länderna naturligtvis långt ifrån en enhetlig grupp. Spännvidden när det gäller ekonomiska förutsättningar och utvecklingsnivå är kolossalt stor, större än spännvidden mellan industriländerna. De som i första rummet kan dra nytta av bättre handelsvillkor, bättre tillgäng till teknologi och kapital är naturligtvis de mest utvecklade av de fattiga länderna, de som ibland brukar kallas för nyindusfrialiserade länder, NIC-länder, och länder som är på väg atf komma i den situafionen. Vi har också en mycket stor grupp länder som fillhör de allra fattigaste, länder som nästan helt saknar industriell bakgrund och där huvuddelen av befolkningen är analfabeter och lever på ett primitivt jordbruk. Dessa länder har ingen sked, om manna skulle falla över dem i form av gynnsammare villkor i världsekonomin. Det är till dessa länder som vi har anledning att koncentrera våra biståndsinsatser, och det bör vara biståndsinsatser som först och främst går ut på att säkerställa grundläggande livsbetingelser för människorna. Vi bör i mindre grad ägna oss ät stora, spektakulära och kanske prestigeladdade industriprojekt, typ Baibang, Kofmale och Mofindi, för att fa exempel frän Vietnam, Ceylon och Tanzania, I stället bör vi koncentrera våra insatser till breda utvecklingsprojekt ute i byarna, sä aft vi när de mänga människorna och kan skapa hyggliga livsvillkor för dessa.

Som Karin Söder framhöll i sift anförande finns det ocksä anledning atf i högre grad än tidigare koncentrera insatserna pä de ekologiska problemen i u-länderna. Miljöproblem är problem som alla världens länder mäste känna

ett gemensamt ansvar för. En mycket stor del av de globala miljöproblemen slår fill just i u-länderna. Det handlar om skövling av regnskogar. Vidare handlar det om jordförstöring i bergsfrakter, en jordförstöring som sammanhänger med en för hård betning. Man hugger ned skog osv,, så aft jorden sköljs ned i dalarna när störtregnen kommer, med påföljd att det blir översvämningskatastrofer i lågländerna. Det handlar också om öknar som utbreder sig i oroväckande takt. Denna utveckling hotar aft i grunden förändra livsbetingelserna i stora delar av världen och på ett radikalt sätt minska jordens möjligheter atf ge människor bärgning, Def gäller aft stoppa den fortgående miljökatastrof som det här är fråga om. Ansvaret måste vara gemensamt för alla jordens folk, oavsett var folken lever. Det är i de fattiga länderna som de akuta konsekvenserna syns. Det är dessa länder som drabbas hårt och påtagligt, men vi i de rika länderna har de ekonomiska och tekniska resurserna atf göra någonting åt problemen. Vi fär inte stå vid sidan och se likgiltigt på hur stora delar av vår jord förstörs. Vi måste utnyttja den kapacitet som vi har för att göra insatser. Därför har centern under flera år mycket aktivt drivit kravet pä att vi mäste satsa större bisfändsresurser just för aff möta de ekologiska, miljömässiga katasfrofhofen mof stora delar av Afrika, Asien och i viss mån Latinamerika,

Det här är viktigt av ekonomiska skäl, miljöskäl och solidarifetsskäl.

Men det är naturligtvis ocksä så, aft drägliga livsvillkor över hela världen är en mycket viktig del i arbetet för atf säkra fred. Fattigdom och förtryck är härdar för konflikter av olika slag. En fredlig värld är infe möjlig om den inte också är någorlunda rättvis. Om man ser på världens konfliktomräden, så märker man mycket tydligt sambandet mellan militär, konflikter och fatfigdom, Def gäller situationen i Mellanamerika och Mellanöstern, kriget mellan Iran och Irak, kriget i Indokina - Kampuchea närmare bestämt-och situafionen i Afghanistan och på åtskilliga håll i Afrika, På flera av dessa ställen ser man också mycket tydligt hur en supermakt lätt blir en part i en sådan konflikt, även om ursprunget kanske är lokalf. Därmed blir varje sådan lokal konflikt också ett frö som kan leda fill en världskonflikt.

Ett särskilt flagrant exempel på detfa är naturligtvis Sydafrika, Karin Söder kommenterade i sift anförande Sydafrikas unika ställning genom def grundlagsfästa rasförtryck som fillämpas i def landet, FN har stämplat situafionen i Sydafrika som eff hot mof världsfreden, Def är därför också uppenbart aft det är allas vårt ansvar atf efter förmåga bidra till atf avvecklingen av aparfheidsystemet kommer så tidigt som möjligt. Ju längre den nuvarande situationen fär dra uf på tiden, desto våldsammare kommer förändringarna att bli, desto värre blir blodsutgjutelsen, och desto påtagligare blir naturligtvis risken aff ocksä Sydafrikakonflikfen sprider sig och blir ett hot mof världsfreden.

Därför är def viktigt att vi fortsätter att isolera Sydafrika socialt och ekonomiskt, Sverige var ett av de första länderna som vidtog ensidiga sanktionsätgärder mot Sydafrika, Vi har underde senaste åren kunnat notera en glädjande efterföljd i mänga andra länder, och vi har ocksä skärpt våra egna ätgärder, Def är viktigt aff vi är beredda atf vid behov vidta ytterligare ätgärder - om vi tror att vi pä def sättet kan förbättra förutsättningarna för en någorlunda snabb avveckling av apartheidsysfemet. Inte mindre viktigt är

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

naturligtvis aft vi fortsätter aft i FN aktivt verka för bindande sanktioner mot Sydafrika, Def är trots allt det enda verkligt effekfiva påtryckningsmedlet. Den tredje världens länder ligger avlägset från oss, och mänga gånger kan man uppleva atf def som händer där är långt borta från vär vardag. Men utvecklingen i den tredje världen har i själva verket betydelse ocksä för utvecklingen i industriländer. En positiv utveckling i den tredje världen är gynnsam för hela världens utveckling - och även en förutsättning för att vi skall kunna få en lugn, stabil och fredlig utveckling i världen i dess helhet.

Anf. 41 MARGARETA HEMMINGSSON (s):

Fru talman! En indianhövding lär ha sagt: "Vi har inte ärvt jorden av våra föräldrar - vi har den fill låns av våra barn,"

Men hur behandlar vi dä detta lån? Hur utnyttjar vi detta förtroende? Gör vi def ödmjukt och varsamt, hela fiden med vetskapen om atf den dagen oundvikligen kommer då vi måste lämna fillbaka vårt lån?

Vi vill nog gärna dra på svaret, för det är svårt aft tänka sig aff de där smä varelserna, som vi kallar barn, faktiskt är framfiden, Framfiden är redan här, den går omkring och växer och utvecklas. Det sätt barnen formas pä avgör sedan hur framfiden kommer atf gestalta sig. Är vi medvetna om def?

En framtid i fred förutsätter barn som växer upp i frihet och trygghet. Men barns uppväxfvillkor är mycket olika. Lät mig citera Majgull Axelsson, i hennes bok Våra minsta bröder:

"Mellan klockan fre och fem varje morgon börjar bussarna fyllas med sömniga barn i byarna i Tamil Nadu i Indien, De skall till arbetet i stan. En del av dem åker upp fill 80 km om dagen för aft komma till arbetet. De kan knappast sova i bussen, Def är för trängt. Ibland lyckas man nämligen packa in 200 ungar i samma buss.

Bussarna är på väg till tändsticksfabrikerna i Sivakasi - en stad som är mer ökänd för barnarbete än någon annan, Tändsficksproduktionen är helt manuell och sysselsätter 45 000 barn under 15 år. Många av dem är mycket unga, Def har förekommit atf barn pä fre och eff halvt år har anställts vid fabrikerna.

Barnen i Sivakasis tändsticksfabriker arbetar tolv timmar om dagen. Bussarna kör hem dem efter arbetsdagens slut. En del är inte hemma förrän efter klockan nio pä kvällen,"

Det är en skrämmande verklighet vi får ta del av i denna bok, Def handlar infe om den typ av arbete som alla fattiga barn får uträtta - atf hjälpa fill i hemmet och i jordbruket. Nej, fru talman, här handlar det om exploatering av barn, om fatfigdom och förtryck.

Enligt ILO finns det ca 52 miljoner barnarbetare av def slaget i världen i dag. Man säger samtidigt atf det är en försikfig bedömning. Andra nämner siffran 200 miljoner,

ILO har sedan 1919 antagit en mängd konventioner för atf skydda barn mof ekonomisk exploatering. År 1973 ansågs tiden mogen för en mer allmän konvenfion om minimiålder för yrkesarbete. Så antogs Konvention nr 138 och Rekommendation nr 146, Huvudpunkterna är:

- Minimiålder för yrkesarbete skall vara 15 år.

- Barn mellan 13 och 15 är kan tillåtas utföra enklare arbeten förutsatt att arbetsuppgifterna inte kan tänkas skada deras hälsa och utveckling eller förhindra deras utbildning,

- Ungdomar under 18 år skall infe fä utföra arbetsuppgifter som kan innebära risker för deras hälsa, säkerhet eller moral,

I januari 1985 hade konventionen ratificerats endast av 32 stater. Samtidigt fortsätter förbrytelserna mot barnen. Barnarbete förekommer över hela världen. Föräldrar säljer sina barn pä den ökända marknaden i Altamura i Italien. I Thailand köper privata arbetsförmedlare upp barnen mof en årslön. Efter ett års arbete kan de komma hem igen, heter det. Verkligheten är en annan. Då barnet oftast inte kan skriva, kan def infe hålla kontakten med sina föräldrar. Få vet när ett år har gått till ända, och om de gör det är def svårt aff minnas var man egentligen kom ifrån, Majgull Axelsson skriver:

"Många flickor får jobb på någon av de tusentals bordellerna och tvingas använda sin tonårstid åt atf betjäna manliga turister från Europa, USA och Japan, (Regeln ju yngre, desto bättre gäller i hög grad här. En nyrekryferad oskuld i lägre tonåren betingar högst pris,)"

Ja, världens barn har sannerligen olika uppväxtvillkor. Det är svårt att förstå aft motsättningarna mellan stormakterna förhindrar att arbetet med en konvention om barnens rättigheter blir färdigt.

Fru falman! När jag förra året i vanlig ordning var ute för aff försfamajtala, företräddes jag pä scenen av en liten flicka som bad att fä läsa en dikt. Den löd:

Barn föds inte till soldater,

barn föds inte till krig.

Barn föds till fria, jämlika människor

med fantasi, glädje och liv,

barn föds för fred.

Vår kamp för barnen är kamp och fostran för fred och frihet.

Som jag sade tidigare, en framtid i fred förutsätter barn som växer upp i frihet och trygghet. Vi mäste lära oss att fostra barnen för fred, Def betyder atf vi måste lära oss aff fostra mof vardagsvåld, skräpkulfur och kommersialism, mof utslagning och fördomar och mof aft använda väldet som konfliktlösning, Def har verkligheten lärt oss,

Anf. 42 CHARLOTTE BRANTING (fp);

Fru talman! Den 27 februari var jag som enda svenska parlamentariker med om att fira den västsahariska staten RASD;s - det är den arabiska förkortningen - tioårsdag. Det var en enorm upplevelse att mitt ute i den algeriska delen av Sahara vandra mitt i flyktinglägren och med egna ögon se den fantastiska organisation som möjliggör för barnen att gå i skolan, för de sjuka och särade i kriget att fä värd och för landet att ha ett fungerande parlament.

De 600 gästerna och 150 journalisterna frän alla världens hörn fogs emot på bästa sätt, Tioärsdagen inleddes med militärparad och karnevalståg, där kamelerna spelade en viktig roll, och avslutades med tal av president

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Mohamed Abdelaziz och representanter för de 63 stater som i dag har erkänt RASD.

Eftersom Sverige i likhet med de andra västeuropeiska länderna infe erkänt Västsahara fick jag inte hålla något anförande. Men jag fick i stället, eftersom Sverige är en av de största bidragsgivarna till Västsahara möjlighet till audiens hos talmannen. Han uttryckte sitt stora tack fill Sveriges riksdag för biståndet, men menade atf def hade varit ett än större stöd om Sverige, som första västeuropeiska land, erkänt Västsahara, Ett erkännande från Sverige, som alliansfri stat i Västeuropa med ett gott internationellt anseende, inte minst i tredje världen, menade han, skulle få en avgörande betydelse för ett slut pä det tioåriga kriget, Marockos isolering skulle öka. Landet står redan nu utanför OAU, vars vice ordförande Västsaharas president är. Utan internationellt stöd kan infe Marocko fortsätta det dyrbara kriget, menade talmannen, och jag kände faktiskt instinktivt att jag var beredd att hälla med honom.

Att RASD har ett "rimligt" mätt av självständighet utåt och "någorlunda" godtagits av omvärlden är uppenbart. Den sahariska regeringen har en i denna del av världen starkt polifisk stabilitet och kontrollerar med hjälp av olika organ stora delar av landets territorium. Min personliga slutsats är aff vi borde erkänna Västsahara och på så sätt påskynda en fredlig lösning av konflikten. Den sahariska befolkningen med sin egen kultur och tradition, sitt språk och levnadssätt har räft fill eff eget land i enlighet med FN:s kolonialdeklarafion. Vi skall naturiigtvis också fortsätta atf i internationella sammanhang utöva påtryckningar pä Marocko så aff man accepterar atf komma fill fredsförhandlingar med Polisario, FN har varje år behandlat frågan, men Marocko har hittills vägrat aft förhandla, trots atf en konkret fredsplan finns.

Turismen är en av Marockos inkomstkällor när det gäller att fä medel till kriget i Västsahara. Def är hög tid atf svenska folket blir medvetna om detta och inte turistar i Marocko, Maria Leissner, Gunnel Jonäng, Hans Petersson i Hallstahammar och jag har i en motion till årets riksdag krävt aft katastrofanslaget till Västsahara skall höjas från 11 miljoner till 20 miljoner. Det är en utomordentligt svår livsmedelssituation och medicinsk situafion folket befinner sig i,Med den goda organisafionsförmäga saharierna visar är jag övertygad om att biståndet kommer fill rätt användning. Jag hoppas pä bifall när mofionen behandlas framöver.

Fru talman! Den andra frågan jag skulle vilja ta upp i dagens debatt gäller Sovjets judar. Jag fick möjlighet att strax före jul besöka några refuseniks familjer i Moskva, Vi är många som nu förväntar oss att vår nye statsminister vid sitt kommande besök i Moskva tar upp judarnas situation.

Det som berörde mig mest illa i Moskva var hur barnen fick lida av påtvingade dubbla identiteter. Att leva i ett judiskt hem, där ofta oron är stor för fadern, som skickats till fängelse, arbetsläger eller någon annan form av exil, och samtidigt tvingas aft i skolan låtsas vara "som alla andra barn" i Sovjet är en närmast olidlig situation med tanke på aff mänga av dessa "andra" är barn till antisemiter. De judiska barnen tvingas stillatigande höra kamraternas grymt fördomsfulla yttranden om judar, sionism och judisk kulfur. Alternativet är atf de försöker försvara sig, och de blir då utsatta för

trakasserier och mobbning av såväl lärare som kamrater och riskerar att bli utestängda från vissa linjer och yrken.

Det är mänga med mig som fängslats av Leon Uris bok Exodus. Leonid Valvovskij är sedan januari i är och tre är framåt förvisad till Jakutsk i norra Sibirien med Sovjets strängaste klimat som straff för aff han lånat ut och rekommenderat den boken. Hans övriga brott var atf man vid husundersökning hittat några exemplar av bildfidningen Israel Today och att han hade landskapsbilder från Israel, Ett exempel av hundratals pä obegripliga frihetsberövanden.

Europarådet har konstaterat aft 350 000 judar har uttryckt sin önskan atf lämna Sovjet men förvägrats detta. Antalet ärligen beviljade utresetillstånd har radikalt minskat från mer än 51 000 är 1979 fill 1 000 är 1984, Dessutom har rapporterna om trakasserier, arresteringar och fängslanden av judiska aktiva studerande och lärare ökat sedan 1984,

Jag vädjar nu fill statsminister Ingvar Carlsson aft i samtalen med Sovjets ledning aktualisera Europarådets uppmaningar till den sovjetiska regeringen.

Fru talman! Sist några ord om FN:s fredsår 1986, Vad kommer def atf föra med sig? Senare i dag kommer vär mofion om ökat stöd fill fredsorganisationerna upp. Jag beklagar djupt aft utskottet infe tillstyrkt vår hemställan om atf riksdagen skall fillgodose det angelägna kravet, Sverige har med all rätt påtagit sig aff vara världssamvefe när det gäller stater som lever under förtryck och ofrihet. För oss i folkpartiet är fred och frihet ocksä de helt övergripande målen. Oavsett om det gäller ett litet land eller en stormakt sä är kärnvapenhotet ödesdigert, Def är oerhört viktigt aft Sverige arbetar för atf förstärka de kontakter som tas mellan stormakterna. Utan kommunikation - utan aft förstå den andra sidans sätt att tänka, känna, diskutera och fungera - kommer inga varakfiga avtal fill stånd. Vi kan bara hoppas atf några av alla de samtal som hölls förra helgen i skuggan av den stora tragedin med Olof Palme kan ge nägot resultat för framtiden.

Jag fick ett brev häromdagen från en av mina före detfa elever, "Kommer Du ihåg atf Du lovade fala mot Stjärnornas krig om Du kom till riksdagen", stod det där. Jag erinrade mig en lektion i årskurs 6, då jag försökt ge svar pä några oroliga elevers frågor kring Står War-programmet, "Är det sant att man skall ha rymdstationer där man kan fånga upp solstrålar och få en laserkraft som ett eldvapen som pä ett ögonblick kan antända underjordiska oljeförråd, städer och stora skogsområden? Är def sant aft man skall framställa mikrovågor som kan grilla människor fill döds medan byggnaderna står kvar? Är det sant aff man skall påverka människors nervsystem och framkalla mentalsjukdomar och vansinnesutbrott?" Jag kunde infe, hur gärna jag än ville, neka till att def är sant. Klassen var i uppror:

- "Det måste stoppas!"

- "Def är ett vansinnesprogram!"

- "Dom kan infe vilja ha def i USA heller!"

Barn känner ångest, som vi vuxna ocksä gör. Vi har fått lära oss atf försöka hantera vår rädsla, men det fär infe minska vår handlingskraft. Det är vikfigt aft barn får prata och känna och veta atf världens utveckling ändå gär aft påverka. Det måste vi ju ändå tro på och arbeta för. Därför tycker jag aft det

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

är oerhört positivt med def stora folkliga engagemang som fredsfrågan väckt under senare är. Som ett exempel tycker jag man kan nämna den stora uppmärksamhet som den stora fredsresan, med all rätt, får. Det är ju imponerande aff en sädan liten organisation som IkFF har lyckats starta en så stor apparat och fä den att rulla vidare.

Alla vägar till avspänning och fredliga lösningar skall noga prövas. Det är bara om vi gör def som vi vågar hoppas på en framfid i fred och frihet för alla människor i vär värld.

Anf. 43 ALF SVENSSON (c):

Fru talman! Under den senaste månaden har vi via massmedia kunnat följa en dramatisk händelseutveckling i tre fattiga länder, som fört till aft en demokratisk utveckling har kunnat ersätta förtryckande våldsregimer. Folken på Filippinerna, på Haiti och i Uganda har fått nytt hopp om en framtid under mer demokratiska och rättfärdiga former.

Det finns verkligen anledning aff glädjas över aft diktaturerna på Filippinerna och Haiti kunde störtas med i stort seff icke-våldsliga metoder. Här visade det beslutsamma icke-väldet sina positiva möjligheter och sin kraft, I Uganda har de senaste decennierna inneburit en makalös människoslakt. Under båda de perioder då Milton Obofe regerat har tydligen regeringsstyrkor ferroriserat befolkningen med i stort sett samma metoder som gjorde Idi Amins terrorvälde avskytt i hela världen. Lät oss nu hoppas att president Yoweri Museveni snabbt samlar de demokrafiska partierna till en nationell samling som kan ge def pinade ugandiska folket en ljusare framtid,

I Uganda har våldet och dödandet blivit en integrerad del av vardagen. Nu måste den våldsspiralen brytas. De föräldralösa barnsoldaferna mäste avväpnas och sättas i skola. Jag vef aff utrikesufskoffef är synnerligen restriktivt när det gäller aff ta upp nya sarnarbetsländer för bistånd. Men det borde gå atf här i kammaren få majoritet för aff Uganda åtminstone under en övergångsperiod skall få svenskt bistånd för aff bygga upp sitt jordbruk. Parallellt med konkreta hjälpinsatser är det givetvis rimligt aft betona vikten av aft den nya regimen anordnar fria demokrafiska val.

Även pä Filippinerna och Haiti borde fria och demokratiska val hållas så snart som möjligt för att ge politiken en klarare och fastare struktur inför de stora problem som där vänfar pä sin lösning.

Fru falman! Sydafrikas aparfheidpolitik fyller oss alla med obeskrivlig avsky. Det är med vrede men också med fruktan som vi följer utvecklingen i södra Afrika. Så länge den svarta befolkningen undertrycks av en vit minoritet går utvecklingen i Sydafrika mot ett våldsmättat sammanbrott. Om inte omvärlden ingriper genom olika typer av påtryckningar för aft tvinga fram reformer kommer rasäfskillnadssystemet atf generera konstant mera våld både från makthavarna och frän de undertryckta. Vi i Sverige och övriga Norden har ett ansvar för att stoppa denna utveckling, I den kampen är def ekonomiska sanktioner som vi i första hand är hänvisade fill att använda.

Fru talman! Nu har situationen i Sydafrika verkligen gått därhän atf det är läge för just Sverige aft trappa upp kampen mot den avskyvärda apartheidregimen. Just i dessa dagar, när mordet pä Olof Palme riktat hela världens

uppmärksamhet på Sverige, när ledare från både öst och väst betonat den viktiga roll som Sverige under Olof Palmes ledning fått som moralisk banerförare i internationell polifik - då har Sverige en unik chans atf ta ett nytt initiafiv för rättvisa och mänsklig värdighet i Sydafrika, genom att föreslå en total handelsbojkotf mot Sydafrika, Detfa var ocksä den entydiga rekommendafionen från folkriksdagen mot apartheid, som nyligen hölls i Stockholm, Mycket talar för atf opinionen i övriga nordiska länder är sådan atf ett svenskt initiativ kan resultera i ett gemensamt nordiskt resolutionsförslag till FN:s generalförsamling. Vi vef atf det i dag finns ett totalt internationellt avståndstagande från Sydafrikas aparfheidpolitik. Nu har Sverige chansen atf ta ett inifiafiv som kan få föra utvecklingen framåt.

Fru falman! Def är verkligen aff beklaga aff de samtal som inletts mellan Jordaniens kung Hussein och PLO:s Yassir Arafaf nu avbrutits, Yassir Arafat, som med jämna mellanrum försöker slå i världsopinionen aff han mycket väl kan acceptera FN-resolutionen 242, visade nu i klartext aff han håller fast vid PLO:s dokumenterade inställning, atf staten Israel skall utplånas.

Vi vef atf Israels premiärminister Simon Peres kommer att göra ivriga ansträngningar de fä månader han har kvar pä sin post för aft bygga en grund för en nödvändig fredsprocess. Det borde vara en uppgift för Sverige atf utöva påtryckningar på Yassir Arafaf aft erkänna Israels rätt att existera som stat. Lyckas infe Simon Peres nu, lär vi alla tyvärr och åter tyvärr ha anledning atf känna stor pessimism.

Fru talman! Under de allra senaste åren har man kunnat konstatera en hårdnande attityd mot de flykfingar som kommer till Sverige, Vårt land har av tradition haft en generös inställning till flyktingar, KDS anser att denna generositet sfär i överensstämmelse med den kristna broderskapstanken,

Sverige är ett av de länder i världen som har den högsta levnadsstandarden, Värt land kan därför mycket väl ta emot ett ökat antal flyktingar. Detta fordrar aft vi vidtar ett antal organisatoriska och opinionsbildande åtgärder.

För atf motverka rasistiska och diskriminerande tendenser - vi ser med förskräckelse hur sådana tendenser fär luff under vingarna runt om i Europa, nu senast i Frankrike - bör staten snabbt öka resurserna för mottagande av flyktingar och för utredning av deras bakgrund, så aff infe enskilda kommuner får en för stor belastning. Av hänsyn till de asylsökande måste handläggningstiden förkortas avsevärt.

För aff öka rättssäkerheten bör polisen infe självständigt fä direktavvisa asylsökande vid gränsen. Vid gränsstationerna borde personal från invandrarverket finnas för att kunna göra utredningar och eventuellt fatta beslut om direkfavvisning. Varje flykting har rätt fill individuell behandling, och det är oacceptabelt atf svåra beslut, som kan vara livsavgörande för medmänniskor skall fattas under stor fidspress.

Fru falman! Vi måste dessutom öka våra möjligheter att undersöka hur det går för asylsökande flykfingar som vi avvisar vid våra gränser. Regeringen borde ålägga invandrarverket att varje är välja ut ett representativt antal förpassningsfall och noggrant följa dessa människors öden samt avge rapport därom fill regeringen,

Def finns en uppenbar risk aff debatten om den svenska nyfattigdomen

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

hämmar vär internationella solidaritet. Trots atf vi har vissa egna ekonomiska problem måste Sverige arbeta målmedvetet för en ny och mer rättfärdig världsordning, I det arbetet måste vi använda utrikespolifiken och biståndspolitiken i samverkan med handelspolitiken. Vi måste ännu en gång protestera mof atf biståndanslagen i ökande utsträckning tas i anspråk för importstöd och krediter som inte borde belasta biståndet till världens fattigaste.

Fru talman! Nordens sfrategeiska betydelse har ökat dramatiskt, Nordkalotten har pä kort tid utvecklats till ett strategiskt nyckelområde för stormakterna. Därför är nafionell enhet och samling omkring Sveriges säkerhetspolitik oundgänglig, om den skall väcka respekt och trovärdighet. Jag tycker att försvarspolifiken och försvarsbudgefen är sällsynt olämpliga fält för partitaktiska utspel,

Sverige behöver ett starkt totalförsvar. För aff vår neutralitetspolitik skall bli trovärdig måste vi ha eff fullgott skydd av värt territorium. Men det finns all anledning atf samfidigt kräva lika starkt skydd för den civila befolkningen,

Sveriges aktiva neutralitetspolitik har väckt respekt och påverkat skeendet i omvärlden i kraft av en moralisk styrka. Den utvecklingen får infe stå stilla. Nu måste vi gå vidare och aktivt stödja demokratiseringsprocesser som startat under mycket svära förhållanden i nya länder. Jag har tidigare nämnt Filippinerna, Haiti och Uganda, Det finns ocksä anledning för Sverige aft stödja den demokratiska utveckling som startat i tvä centralamerikanska länder, Guatemala och El Salvador, både politiskt och ekonomiskt, på samma grund som vi vill stödja en demokratisering i Nicaragua,

I dessa fre länder har demokrafin börjat spira under synnerligen svåra förhållanden. Svenska insatser behövs för att minska det stora beroendet fill USA när def gäller Guatemala och El Salvador, och till Sovjetunionen och Cuba när det gäller Nicaragua,

Fru talman! I förra veckan signalerade USA en ny attityd gentemot dikfaturregimen i Chile, Def är glädjande atf Reaganadministrationen nu tycks inse atf Pinochefregimen aldrig kan föra Chile fill demokrafi, ekonomisk rättvisa och balans.

Även här är def dags att ta nya initiativ för aft snabbt utnyttja den uppkomna situafionen. En möjlighet vore aff de fre stora polifiska inferna-tionalerna återupptog sift samarbete pä detfa område, Socialistinternafionalen, den kristdemokrafiska världsunionen och den liberala internationalen borde fillsammans med den chilenska oppositionen enas om resoluta påtryckningar mot regimen i Chile, och jag tror aff Sverige just nu är utomordentligt väl skickat atf initiera ett sådant arbete, Def kommer atf krävas ett målmedvetet och samordnat iniernafioncllf solidaritefsarbefe för atf avveckla diktaturen och återupprätta demokratin i Chile, likaväl som i Sydafrika,

Fru talman! Jag vill avslutningsvis uppmana vår nye statsminister Ingvar Carlsson atf under sitt kommande besök i Sovjetunionen ta upp situafionen för de judar som önskar utvandra från Sovjetunionen, Det är alldeles uppenbart att den uppmaningen och den önskan kommer här i dag frän väldigt många häll. Dessa två miljoner judar som utgör ca 20 % av världens judar, är den enda kvarvarande gruppen som infe har tillåtits atf fritt

utvandra till Israel, Sverige har flera olösta frågor i relationerna fill Sovjetunionen, Till dessa räknar vi situationen för Sovjets judar. Deras sak är vär. Respekten för mänskliga rätfigheter är en nödvändig grund för avspänning, fred och nedrustning.

Jag ifrågasätter på intet sätt regeringens heta engagemang och vilja att för Sovjetunionen påtala den avskyvärda våldtäkten av det afghanska folket. Lät oss alla, om och om igen, med höjd röst, kräva Sovjetunionen uf ur Afghanistan!

Fru talman! Def är första gängen jag haft möjlighet aff ta till orda i en utrikesdebatt i riksdagen. Jag har enbart haft tid atf beröra några få sammanhang och gör verkligen infe anspråk på aft ha gjort någon heltäckande översikt.

Grunden för vad jag vill kalla en kristdemokratisk utrikespolitik är en aktiv neutralitetspolitik, som blir fast och konsekvent bl, a, genom ett starkt totalförsvar, en nationell samling omkring säkerhetspolitiken och en generös biständs- och flyktingspolifik, byggd pä en folklig förankring i kristna grundvärderingar om broderskap och solidaritet.

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Anf. 44 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Fru falman! Def amerikanska stödet till väpnade grupper som för krig mot den lagliga regeringen i Nicaragua måste upphöra, Def strider mot infernafionell rätt och försvårar fredssträvandena,

Def finns starka skäl aft särskilt beröra detta ställningstagande i regeringsdeklarationen, just därför att det nu i den amerikanska kongressen pågår en debatt om president Reagans förslag om utökat ekonomiskt stöd med 100 miljoner dollar ät s, k, contras, militära förband som vill störta den lagliga sandinistregeringen i Managua, Merparten, eller 70 miljoner dollar, är avsedd för militär hjälp, Reaganadministrationens kampanj för aff skaffa fram militär hjälp blir alltmer häftig. Contras, som fill större delen består av anhängare fill den fallna terrorisfiska och korrupta Somozadiktaturen, framställs av president Reagan som frihetskämpar, Sandinisterna däremot utmålas bl, a, som mördare, som lemlästar oskyldiga nicaraguaner. Att Reaganadministrationen helt bortser från de omänskliga våldsdåd - utförligt dokumenterade - som begåtts av contras kan endast förklaras med den amerikanska regeringens avsikter aft med våld störta sandinistregeringen i stället för aft söka nå en fredlig förhandlingslösning, som är fullt möjlig om man vill fa Contadoragruppens fredsförslag pä allvar. De inskränkningar i de demokratiska fri- och rättigheterna liksom de kränkningar av mänskliga rättigheter som förekommer i Nicaragua skall varken bagatelliseras eller försvaras. Men kränkningarna och inskränkningarna kan pä intet sätt jämföras med de övergrepp och den terror som förekom under Somozadiktaturen utan atf det då fanns någon stormakt som hotade dess existens,

Amnesty Infernafionals rapporter frän Nicaragua belyser detta väl för den som vill se någorlunda objektivt pä situationen i landet, Nicaragua är i stort behov av ökat bistånd. Biståndet fill Nicaragua har successivt ökat frän Sverige, Under föregående är uppgick det till 90 milj, kr, plus ca 6 milj, kr, i katastrofbistånd. För innevarande år föreslås det bli utökat fill 125 milj, kr,

Def är angeläget att stödja Nicaragua inte bara genom utökat bistånd utan

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

även genom ett polifiskt och moraliskt stöd mot USA:s folkräftsstridiga agerande för att störta den lagliga regeringen i landet.

Fru talman! För någon tid sedan tillställde Lawyers' Committee for Civil Rights i Washington FN:s aparfheidkommiffé en rapport och ett memorandum, I denna rapport nämns def ökande antalet tortyroffer och de allt större svårigheterna för MR-organisafioner atf bevaka dessa fall i Sydafrika, Det åberopas en studie från kriminologinsfifutet i Kapstaden, vari visades aff 83 % av de undersökta arresterade utsattes för tortyr.

Rapporten är infe pä nägot sätt unik. Informationen om aparfheidsysfemefs brutalitet när oss ständigt, men det finns en risk att i def allmänna fördömandet av apartheidsystemets abnormiteter de enskilda delarna och brufaliteferna infe uppmärksammas tillräckligt. Trots allt har erfarenheten visat atf aktioner i enskilda fall kunnat leda till positiva resultat.

De s, k, högförräderiräftegängarna i Piefermaritzburg och Delmas fortsätter. Dessa åtal är oberättigade. De strider rnot grundläggande rättsprinciper och mänskliga rättigheter. De åtalade är anklagade för åsikter och handlingar som är tillåtna i varje demokratiskt rättssamhälle. Folkriksdagen mot apartheid krävde atf åtalen genast skulle nedläggas och de åtalade frias från ansvar och försattes pä fri fot utan restriktioner i sin rätt atf bedriva politisk verksamhet.

Det är en plikt för varje jurist, också i Sydafrika, atf reagera mof politisk diskriminering och annan förföljelse. De frigivningar som har skett i vissa av dessa rättegångar uppmuntrar fill förnyade aktioner.

Under denna månad har Amnesty International startat en kampanj mot atf människor i Sydafrika fängslas pä grund av ras och polifiska åsikter och mot förekomsten av forfyr. Sydafrikanska ämbetsmän och tusentals andra sydafrikaner, som folkledare, företagsledare, medlemmar av kyrkliga organisafioner, fackföreningar och olika institutioner kommer under denna kampanj att få brev frän hela världen, I kampanjen kommer man särskilt atf vända sig mot att polis och militär, som garanteras åtalsfrihef för sina handlingar, har skjutit tusentalet människor till döds under senare fid.

Under defta är, def internationella fredsåret, uppmanade folkriksdagen mot apartheid vid sitt stora möte här i Stockholm organisationer och enskilda över hela världen aft isolera apartheidregimen i Sydafrika, atf energiskt stödja alla ansträngningar på de lokala, nationella och internationella nivåerna för att bojkotta sydafrikanska varor.

Det finns anledning atf i detta sammanhang framhålla den rekommendation som regeringen gjort till näringslivet aft avstå från handel med Sydafrika och till svenska rederier att avstå frän sjöfart på Sydafrika, Def har kunnat noteras framgångar för efterföljden av denna rekommendation. Fortfarande är den svenska handeln mycket betydande, Alla riksdagspartier bör vara aktiva för atf följa upp och ställa sig bakom regeringsrekommendafionen. Det är ocksä viktigt atf säga att det är nödvändigt, om det infe är möjligt att på frivillig väg nå fillräckliga resultat inom en kort tid, att regeringen har beredskap för aff framlägga förslag fill ytterligare och skärpta lagstiftningsåtgärder.

Fru falman! I slutet av förra året besökte jag Turkiet, och jag kunde under en interpellationsdebatt rapportera om situationen där, Def föreligger en

Utrikesdebatt

färsk Amnesfy-rapporf om Turkiet, Den belyser att.torfyren fortsätter i Prot. 1985/86:99 praktiskt taget lika hög grad som tidigare. Det sägs atf avslöjandena om 19 mars 1986 tortyr, bl, a, från en torterare, inte lämnar några tvivel om aft tortyren fortfarande är systematisk och sanktionerad från högre ort, Def civila undantagstillståndet skiljer sig inte sä mycket från det militära. Militärdomstolar fortsätter aft verka. Kontrollen av och förtrycket mof journalister fortsätter, i synnerhet när def gäller lokal press. Den nyligen startade rättegången mof företrädare för läkarförbundet, som uttalade sig mot dödstraff, visar aft regimen fortfarande vill stoppa olika typer av organiserad opposition.

Det bör uppmärksammas aft den rättsliga aktionen mot styrelsen för läkarförbundet ägde rum strax efter tillbakadragandet av de fem staternas anmälan fill Europakommissionen, Regimen i Turkiet bedömer överenskommelsen med dessa stater i samband med återkallandet av anmälan som en framgång. Den undviker aff fala om en överenskommelse som innebär vissa bestämda förpliktelser för den turkiska regeringen då det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna.

Den internationella krifiken, inte minst från Europarådet, har varit vikfig. Den inhemska oppositionen har blvit alltmer kritisk och modig, Frigivningen av DISK-anhängarna och av sex ledamöter i Fredsförbundets styrelse liksom friande domar av de 56 intellektuella har varit framgångar för opinionsbildningen i Turkiet och utomlands.

Det internationella trycket mot den turkiska regringen och myndigheterna för atf upphöra med kränkningarna mot de mänskliga rättigheterna mäste förstärkas. Här har den svenska regeringen och den svenska delegafionen vid Europarådet eff stort ansvar.

Fru falman! För någon tid sedan, eller närmare bestämt den 11 februari i är, nedlades målet - med ätalspåsfående om förtal - mot Lech Walesa vid länsrätten i Gdansk. På uppdrag av Landsorganisationen i Sverige var jag närvarande i Gdansk och kunde studera fallet, liksom även skaffa information om den rättsliga situationen dä def gäller polifiska rättegångar m.m,

Lech Walesa framhöll för mig atf polifiska processer infe ligger i den polska statens intresse, och han trodde atf def fanns en viss förändrad inställning hos makthavarna. Han ansåg aft man genom dialog och kompromisser skulle kunna lösa mänga av de svära problem som Polen står inför i dag. Det vikfigaste är frigivandet nv alla politiska fångar, sade han. Def skulle enligt Walesa kunna förändra samhällsklimatet i Polen och stärka framtidstron i landet.

Den 21 juli 1984 antog den polska sejmen en förhållandevis vidsträckt amnestilag. Amnestin är emellerfid villkorlig fram till den 31 december 1986, Ett stort antal politiska fångar har frigetts. Fortfarande finns dock ca 200 polifiska fångar, bl, a, på grund av aft nya arresteringar skett efter nmnestiln-gens införande 1984,

Förhållandena i de polska fängelserna där politiskt dömda befinner sig
beskrivs som mycket miserabla. Rapporter förekommer om misshandel av
fångar, om dålig hälsa och brist pä medicinsk vård, Rakowieckafängelset i
Warszawa beskrivs som ett av de värsta. Där befinner sig den av Amnesty
Internafional adopterade samvefsfången Czeslaw Bielecki. som under lång 93

Prot. 1985/86:99 tid har hungerstrejkat, Def uppges aft det numera finns ytterligare sju
19 mars 1986 politiska fångar som hungersfrejkar i polska fängelser,

"T ~ TT Nya krav bör ställas på frigivning och nedläggning av åtal i enskilda

politiska fall. Förnyade krav bör också ställas pä allmän amnesti för polifiska fångar och arresterade,

Def är viktigt aft i samband med officiella besök med polska företrädare ta upp om mänskliga rättigheter, frigivning av politiska fångar och nedläggning av polifiska rättegångar i Polen, Det är utan tvivel möjligt aft påverka de polska myndigheterna i mer gynnsam riktning. Nedläggningen av åtalet mot Lech Walesa, liksom de därefter mildrade domarna mot Bogdan Lis och Adam Michneck, stimulerar fill förnyade ansträngningar,

Anf. 45 BENGT SILFVERSTRAND (s);

Fru falman! En fängslad fackföreningsledare är en fängslad fackföreningsledare, oavsett om fängslandet sker i Guatemala eller i Polen eller i Turkiet, En brinnande by är en brinnande by, oavsett om den terrorbombas i El Salvador eller i Afghanisfnn, Det går infe ntf mäta mänskligt lidande efter geografi eller blockfillhörighef. Visst knn vi i praktiken ställas inför avvägningsproblem. Men i principfrågan måste vi vara klara: Det gäller aft stå pä de enskilda människornas sida i deras plåga och förtvivlan, i deras storhet och i deras aldrig slocknande vilja till motstånd mot förtryckarnas eländighet.

Så sade Olof Palme i ett av sina stora utrikespolitiska tal.

Byar brinner av bomber, granater och napalm i Afghanistan, De sovjetiska förtryckarnas eländighef far sig alltmer hänsynslösa och brutala uttryck. Men ett litet, fattigt och plågat men kämpande folk visar storhet i en aldrig slocknande vilja till motstånd,

Sovjetunionen har atf döma av dess alltmer brutala och hänsynslösa terrorattacker mot civilbefolkningen den uppenbara avsikten att ödelägga hela landet. Med hjälp av MiG-plan, affackhelikoptrar, tungt artilleri, bomber, granater, napalm och sannolikt också gas bedriver 150 000 välutrustade Sovjefsoldater krig mof allt och alla: bevattningsanläggningar, kanaler, åkrar, sjukhus, bostadshus, gammal och ung, kvinnor och barn, djur - allt skall utplånas,

35 000 civila dödsoffer är 1985 talar sitt tydliga språk. Ca 5 miljoner afghaner befinner sig pä flykt utanför sitt eget land, de flesta i Pakistan och i Iran, Def betyder aff en tredjedel av landets 15 miljoner invånare flytt under loppet av sex är, Defta representerar det största flykfingproblemef i våra dagar. Lägg därtill aff uppemot en miljon a;fghaner befinner sig på mer eller mindre ständig flykt undan den ryska elefantens fot in i def egna landet,

Sovjetunionen använder Afghanistan som eff gigantiskt experimentfält för
nya och alltmer sofistikerade vapen och för träning av soldater. Enligt en
FN-rnpport gör de sovjefiska trupperna sig skyldiga fill svåra övergrepp mof
civilbefolkningen - också det en indikation pä en luggsliten moral bland de
unga Sovjefmedborgare som tvingas delta i kriget. Civilbefolkningen drab
bas också särskilt hårt av att Sovjetnrmén använder större eldkrnft ån vnd
som är militärt motiverat när de anfaller byar som misstänks användns av
94 gerillan. Sedan 1984 fäller de sovjetiska bombplanen, som i många fall

kommer frän baser pä sovjetiskt territorium, två nya typer av bomber som effektivt slår ut allt liv inom ett stort område. Den ena typen är en magnesium-fosfor-bomb som utvecklar en väldig hetta, den andra en kombinerad spliffer-napalm-bomb,

I en provins i Afghanistan var 25 % av de sårade som behandlades gerillasoldater. Hela 75 % var civila. Kostnaderna för Sovjetunionens krig i Afghanistan har uppskattats till 10-15 miljoner dollar om dagen. Det motsvarar kostnaden för hela def svenska försvaret. Men dessa kostnader anses ändå vara rimliga, och ur militär synpunkt kan Sovjetunionen sannolikt stanna kvar i Afghanistan praktiskt taget hur länge som helst.

Det är i stället det politiska priset för den militära närvaron som blir avgörande. Börjar kanske defta politiska pris nu att bli för högt för Sovjetunionen?

Vi har räckt en hjälpande hand till vår granne, som försvarar sin demokrafiska utveckling mot angrepp frän ufländska kontrarevolutionärer, skriver den sovjefiska tidskriften Militär Revy och fortsätter: Härigenom tillvaratar Sovjetunionen också säkerhetsintressena vid sin egen sydgräns.

Härmed kan man säga att en ny och anmärkningsvärd ton anslagits i de sovjefiska presskommentarerna fill Afghanistan, För första gängen antyds nu atf arméns roll i Afghanistan också är aft försvara Sovjetunionens egna gränser. Det synes vara ett av de halmsfrån som fått västdiplomater i Moskva att tro att den nya regimen i Kreml är beredd att i en eller annan form söka en förhandlingslösning, så atf 150 000 ryska soldater kan hemförlovas, på villkor aff en alliansfri och Moskvavänlig regim får säte i Afghanistan, Man skall naturligtvis inte dra alltför långtgående slutsatser av denna och andra iakttagelser i den försiktiga självprövningens tecken hos de nya Sovjefledar-na. Men klart sfär nog ändå aft intresset för en någorlunda anständig reträtt frän det Afghanistanävenfyr som ändå blev en politisk missräkning för Sovjetunionen ökat.

Världsopinionen får dock infe hälla andan i vänfan på nya signaler i en eventuell förhandlingslösnings riktning från den skrupelfria stormaktens sida - om nu sådana signaler över huvud taget är aff vänta. Vi måste öka def polifiska trycket på Sovjetunionen genom en intensifierad opinionsbildning och informafion om landets exempellösa brott mof folkrätten och kränkningar av mänskliga rättigheter i Afghanistan,

De hearingar om Afghanistan som hållits i Oslo på initiativ av den norska Afghanisfankommittén och Afghanistanhjälpen borde ocksä kunna tjäna som förebild för liknande arrangemang i Sverige, De är nytfiga bidrag fill aff kasta ljus över ett litet och fattigt folks obändiga och modiga motståndskamp mof en övermäkfig inkräktare som lagt stora delar av Afghanistan öde och drivit kanske en tredjedel av dess befolkning på flykt.

Vi måste ocksä intensifiera våra ansträngningar aft inom FN:s ramar öka den humanitära hjälpen fill Afghanistans pinade och plågade befolkning. Barnens situafion är särskilt svår. Franska läkare har presenterat eff material som visar aff av 1 000 nyfödda barn dör uppemot 500 före ett års ålder. Det är i så fall den högsta barnadödligheten i världen. Spädbarn tvingas under vintern leva i grottor i bergen under långa perioder för aff undgå de ryska bombningarna. Vi bör lyssna pä bl, a, de röster inom UNICEF, FN:s

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

barnfond, som föreslär ett svenskt initiativ hos UNICEF för att rikta världens uppmärksamhet på de afghanska barnens olidliga situation. Grundmaterialet för en rapport till UNICEF finns hos de hundratals läkare som arbetat i de franska och svenska klinikerna på Afghanistans landsbygd.

Fru talman! Det afghanska folket förtjänar vår humanitära hjälp och vårt moraliska stöd i sin rättvisa kamp för självätändighef och nationellt oberoende, Sverige kan i detta som i andra internafionella sammanhang spela en betydelsefull roll.

Så här skriver Afghanistannyft i sitt senaste nummer angående en intervju som gjordes med Olof Palme i början av februari i år:

"Men när Olof Palmes tid som regeringschef nu så tvärt och grymt har avslutats är def självklart atf också påpeka att regeringen Palme blev den första i världen som öppet i konselj tog beslut om betydande hjälpinsatser in i Afghanistan och därmed möjliggjorde det jämförelsevis betydande svenska stöd som Svenska Afghanistankommiftén fått förtroende att förmedla,"

Varför fördömer du Sovjets invasion i Afghanistan? frågar intervjuarna Sven Lindqvist och Jan Stolpe Olof Palme, Därför att den är en folkräftslig kränkning av ett litet lands nafionella oberoende. Det är def grundläggande, blir Olof Palmes svar,

I januari fällde 14 sovjetiska flygplan 400 bomber över den afghanska staden Chekh-Charan, huvudstad i provinsen Ghoor, Mänga människor dog, liksom ett stort antal boskapsdjur tillhöriga en fattig befolkning, som ett resultat av denna brutala bombning.

Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn, sade Olof Palme om USA:s bombningar av Hanoi julen 1972, Defta äger i stora delar också sin tillämpning pä dagens situation i Afghanistan,

Def som nu pågår i Afghanistan är en form av tortyr. Det man gör är aft pläga människor, pläga en nation för att förödmjuka den, tvinga den fill underkastelse inför maktspråk. Därför är bombningarna ett illdåd. Därav finns det många i modern historia. De förbinds ofta med namn.

Våldet har triumferat, Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret.

Nu finns ytterligare ett namn aff foga fill raden: Chekh-Charan, Ghoorpro-vinsen, Afghanistan vårvintern 1986,

Anf. 46 GUNHILD BOLANDER (c):

Fru falman! I dagens utrikespolitiska debatt har ett antal inlägg berört de nyligen avslutade förhandlingarna om gränsdragningen i Östersjön, Också utrikesministern fog upp frågan i sin deklaration.

Av vad som kommit fill offentlighet i samband med förarbetet till dessa förhandlingar är aft Sovjetunionen numera är beredd atf acceptera Gotland som en befolkad del av Sverige, Detta borde infe vara aft notera som en egentlig framgång - det borde frän början ha varit en självklarhet.

Den tidigare sovjetiska ståndpunkten var ett sätt aft - i skenet av i dag existerande havsräff - indirekt sätta Gotlands ställning som en del nv Sveriges territorium i fråga. När def gäller def omstridda havsområdet på 13 500 kvadratkilometer i Östersjön har hävdats från Sverige att Gotland, Fårö och Gotska Sandön skall ge full utdelning vid beräkningen av hur zongränsen i

Östersjön skall dras, dvs, att gränsen skall gå mitt emellan öarna och Baltikum, Men def råder i dag oklarhet om vad som är mittlinje och vad som är mifflinjeprincip, Mittlinjeprincipen är infe direkt stadfäst i den nya havsräften men anses ha starkt stöd i internationell rätt, även om ocksä diverse skälighefskriferier kan spela en roll,

Def har både nu och i tidigare förhandlingsomgångar talats om kompromissvilja. Som representant för valkretsen Gotland måste jag dock få deklarera att def hos den gofländska befolkningen infe finns någon större förståelse för talet om kompromisser, när dessa skulle kunna bli fill nackdel för Sverige, Tvärtom finns en klart uttalad oro för vad eventuella kompromisser skulle kunna innebära,

Def finns - tvärs över det politiska spektrumet - en stark opinion för smä staters rätt gentemot supermakterna, I fal och proklamationer har svenska regeringar betonat vikten av att värna våra gränser, Def är ofta stolta ord, som lätt kan devalveras i omvärldens ögon, om Sverige är benäget till kompromissvilja i denna fråga. Det är orimligt att i detta sammanhang helt bortse från de systematiska ubåtskränkningar som bedrivits mot Sverige sedan ett antal är tillbaka.

Sedan sommaren 1985 har def förekommit diplomatiska kontakter med Sovjetunionen, vilket är en nödvändighet i def internationella umgänget. Det är naturligtvis posifivt att Sovjetunionen nu varit beredd till fortsatta förhandlingar, eftersom det är ett starkt svenskt intresse att frågan nu fär sin lösning. En normalisering av förbindelserna med Sovjetunionen eftersträvas från Sveriges sida, och eff stafsminisferbesök i Moskva planeras ske i april.

De frågor man då ställer sig är: Vilka är villkoren för denna pågående normalisering? Vilket pris måste betalas för den? Vem bestämmer denna normaliserings principiella innehåll?

Såväl utrikesministern som hans kabinettssekreterare har förklarat att någon form av kompromiss frän svensk sida blir nödvändig i zonfrågan, och de har betecknat dessa förhandlingar som ett diplomatiskt kraftprov och en mätare när def gäller förhållandet till Sovjet, Risken finns alltså aft priset för normaliseringen ligger i Östersjön, öster om Gotland,

Fru falman! Min förhoppning är aft man, när frågan skall diskuteras på nytt, kan på grundval av folkrätten nä en överenskommelse, som ger en rättvis avgränsning av både kontinenfalsockel och fiskezon mellan länderna.

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Anf. 47 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Fru falman! På grund av omständigheter som jag infe kunde råda över blev jag tvungen atf för ett par timmar sedan stryka mitt namn från talarlistan. Jag är därför mycket facksam för att jag nu, sedan jag på nytt anmält mig fill talarlistan, får hälla mitt anförande under de sex minuter som gäller för falare som anmäler sig under debatten.

Sedan staten Israel upprättades 1947 har judar frän praktiskt taget alla länder i världen kunnat bosätta sig i def nya landet. Tyvärr gäller inte defta förhållande beträffande judarna i Sovjetunionen, Trots att de utgör 20 % av världens judar är de den enda större grupp som inte i någon större utsträckning har fått utvandra fill Israel, 1979 var def är då def största antalet judar utvandrade. Därefter har antalet sjunkit katastrofalf är efter är.

7 Riksdagens protokoll 1985/86:99-100

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Utrikesdebatt

Samtidigt med aft möjligheterna att utvandra har minskat har levnadsförhållandena i Sovjetunionen försämrats och människorna fått det svårare.

Europarådet har enhälligt antagit en resolution i frågan - rapportör är riksdagsman Kurt Hugosson,

Europarådet uttrycker stor oro över atf judarna infe får utöva sin religion, infe vidmakthålla sin kultur och studera hebreiska. Infe minst oroade är både Europarådet och vi över att judiska ungdomar infe kan få den utbildning som de önskar och som de är lämpade för. Vi är bekymrade över trakasserierna mot judarna, rättegångarna, fängslandena. Det finns judar som har suttit i fängelse är efter år och som infe får återvända till hem, familj och eventuellt arbete.

Europarådet noterar också atf def finns en växande antisemitism i det sovjefiska samhällslivet, Def här är naturligtvis ett internationellt bekymmer.

För aff fä utvandra frän Sovjetunionen krävs aff man fär en inbjudan ufifrån. Det är nu nästan 400 000 judar som har erhållit en sädan inbjudan -som säledes enligt de sovjetiska myndigheterna är nödvändig - men som ändå infe har fått tillstånd att utvandra. Dessa refusniks ökar i antal år frän år, och antalet uppgår nu till ca 10 000,

Europarådet uppmanade i sin resolution ledamöter i olika parlament aff utöva påtryckningar pä Sovjetunionen, och def är med gjädje man kan konstatera att vär riksdag har gjort så flera gånger, liksom ocksä vär regering. Vi vill naturligtvis uppnå atf man i Sovjetunionen skall tillåta judarna aft leva i Sovjetunionen utan att bli diskriminerade, aft åtnjuta rätfen atf utöva sin religion, aff upprätthålla sina kulturella traditioner och aff undervisa i och själva studera hebreiska. Vi vill också aff man skall upphöra med spridningen av antijudisk propaganda, atf alla judiska samvetsfångar skall befrias och att man skall - och det är ett första krav - tillåta de judar som vill utvandra aft göra def.

Fru falman! Ännu mer än 10 år efter den etiopiska revolutionen sitter def tusentals fångar i de etiopiska fängelserna. Det gäller polifiska fångar, s, k, samvetsfångar. Av dessa sitter ett stort antal i fängelse sedan 6-8 år fillbaka. Mänga är gamla och sjuka, många är kvinnor och många är barn. Några av barnen och ungdomarna är f,o,m, födda i fängelset och har aldrig levat i frihet. Ingen av dessa fångar har anklagats eller dömts för nägot brott. De har fängslats, därför att de har varit i tjänst hos den föregående regimen, eller varit släkt med någon som varit i tjänst hos den föregående regimen, Orsaken kan också ha varit den atf de har varit i den kristna kyrkans tjänst eller deltagit i någon kristen verksamhet. Många av dessa fångar har frigivits - def skall vi ocksä konstatera. Men vilken anledning finns def dä aff hälla de övriga kvar i fängelse? Om man har kunnat frige män - om infe de behöver hållas fängslade längre - kan man fråga sig vilken anledning def finns atf hälla dessa kvinnor kvar, Mof bakgrund av de lidanden som svälten nu framkallar i Etiopien förefaller det vara extra onödigt och grymt atf låta etiopier sitta kvar i fängelse utan dom och rannsakan. På grund av de långvariga förbindelserna mellan Sverige och Etiopien, och dä mänga av fångarna - som har varit berövade friheten under så läng tid - och deras anhöriga fakfiskt har svensk utbildning, har samarbetat med svenskar och har vänner i Sverige, är svensk

opinion naturligtvis mycket känslig. Den uppkomna negafiva inställningen till den etiopiska regimen försvårar samarbetet med densamma. Då EG:s biständsavtal presenterades av den för biståndet ansvarige, monsieur Pisani, betonade denne atf mänskliga rättigheter skulle åberopas mera i samband med uppläggningen av biståndet. Vi anser aff Sverige har både större anledning och bättre möjligheter än andra länder aff i samband med biståndet begära aff i första hand de polifiska fångarna och samvetsfångarna som suttit fängslade längst - frän 6 upp till 10 är - och de som är gamla och sjuka, kvinnor och barn ofördröjligen skall friges.

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Vissa anslag m. m. inom utrikesdepartementets område

Med defta anförande, vari Gullan Lindblad (m) instämde, var överläggningen avslutad.

6 § Föredrogs

utrikesutskottets betänkande

1985/86; 16 om vissa anslag m, m, inom utrikesdeparfementefs område (prop, 1985/86:100 delvis),

trafikufskotfets betänkanden

1985/86:12 om Kostnader, avgifter och investeringar i transportsektorn

(prop, 1985/86:100 delvis), 1985/86:10 om anslag till Trafiksäkerhet (prop, 1985/86:100 delvis) samt 1985/86:11 om anslag till Postväsendet (prop, 1985/86:100 delvis),

Anf. 48 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Utrikesutskottets betänkande 16 samt trafikutskottets betänkanden 12,10 och 11 kommer atf debatteras i nu nämnd ordning. Voteringarna äger rum i ett sammanhang efter avslutad debatt.

Först upptas alltsä utrikesufskoffefs betänkande 16 om vissa anslag m, m, inom utrikesdepartementets område,

I fråga om defta betänkande hålls gemensam överläggning för samtliga punkter.

Vissa anslag m. m. inom utrikesdepartementets område

Anf. 49 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Fru falman! Def svenska engagemanget i Interamerikanska utvecklingsbanken, som behandlas i detta betänkande, har kritiserats av oss och av andra ända sedan det svenska inträdet 1977. Dä hade vi den första borgerliga regeringen pä många år här i landet, och beslutet om IDB var ett av de många pä def utrikespolitiska och bisfåndspolitiska området som den och efterföljande borgerliga regeringar genomdrev. Det var beslut som gradvis förändrade den svenska polifiken i riktning mof större hänsynstagande fill de svenska storföretagens exportintressen, ökad kommersialisering av def svenska biståndet och, som det brukar heta, "anpassning till marknadens behov".

Nu utgörs ju infe anslaget fill IDB av bisfåndsmedel, men det måste ändå

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Vissa anslag m. m. inom utrikesdepartementets område

100

sättas in i detta sammanhang, Def är ju ocksä vad regeringen själv gör i sin proposifion, där man pä eff ursäktande sätt säger att Sverige minsann ger betydligt mycket mer i bistånd till Latinamerika än vad man ger fill IDB, Vi måste tolka detta så, aft det finns en motsättning mellan att ge anslag till IDB och att ge bistånd fill t, ex, Nicaragua eller humanitärt bistånd i allmänhet fill Latinamerika, Det är i varje fall vpk:s åsikt. Vi har från första början hävdat aft IDB upprättades som ett instrument för USA:s polifik i Latinamerika, och ingenting som har hänt under de fio år banken bedrivit sin verksamhet talar för motsatsen. År 1977 hade också socialdemokraterna den åsikten, när de var i opposition, och kritiserade den borgerliga regeringens beslut. Men som i så många fall har man pä det här området senare övertagit den borgerliga polifiken - precis som när det har gällt vapenexport och erkännande av Öst-Timor,

Def är ointressant, som vi påpekar i vär reservation, aft Sverige har motsatt sig län frän IDB fill vissa stater, Def har inte på nägot sätt hindrat banken från atf i första hand stödja militärdiktaturer och juntor som de i Chile, Guatemala eller El Salvador, för aff återigen citera propositionen. Det enda korrekta och ärliga handlingssättet från regeringens och socialdemokratins sida, om man vill leva upp till sina deklarationer, är att lämna IDB och atf infe delta med svenska bidrag i den organisationens verksamhet.

Med detfa, fru falman, yrkar jag bifall fill vår reservafion nr 2 fill utskotfsbefänkandet.

När det gäller anslaget fill fredsorganisafioner har vi från vpk:s sida under en följd av år krävt en ökning av belop])et. Vi har krävt atf en promille av militärutgifterna skulle anslås fill fredsorganisationer. För detfa har vi infe fått något gehör, och i årets mofion i det här sammanhanget har vi infe återupprepat detta krav. Men vi har ett allmänt krav pä ökat anslag, och def har vi delvis fått tillgodosett genom överföringar från vissa anslag inom utrikesdepartementets område. Det är önskvärt, anser vi emellertid, att regeringen till ett annat är kraftigt ökar def aktuella och för det avsedda ändamålet korrekta anslaget för information om freds- och nedrustningsfrågor.

Vi har inte reserverat oss på den här punkten i är utan avvaktar utvecklingen, där ju ocksä medlen frän fredslofferierna kommer aff spela en roll,

Def finns också anledning aft se till fördelningen av pengarna mellan olika organisafioner, projekt osv, på detfa område, Def har förutsatts en översyn av dessa saker, och vi avvaktar resultatet av den. Därför har vi inte heller på denna punkt någon reservation i detta betänkande,

I det särskilda yttrande som vi har fogat till betänkandet har vi emellerfid än en gång velat peka på den orättvisa som begås när Svenska fredskommittén nu på nytt vägras bidrag. Vi missunnar inte nytillkomna fredsorganisationer, t, ex. Läkare mof kärnvapen, deras bidrag. Tvärtom anser vi det vara i högsta grad önskvärt atf flera sådana yrkesgrupper som arbetar mot kärnvapen kan få stöd. Men det är uppseendeväckande att en organisation som Svenska fredskommitfén, som har arbetat i mer än 30 år i detta land, som är medlem av Sveriges fredsråd och som har aktiva lokalgrupper över hela landet, utan någon motivering vägras bidrag från detfa anslag. Vi emotser

därför med intresse redovisningen av principerna för fördelning av bidrag, som den pågående översynen bör ge underlag för,

Slufligen, fru talman, några ord om anslaget till SIPRI, som tas upp i vår reservation nr 4 i utskottsbetänkandet,

SIPRI, Stockholms fredsforskningsinstitut, fick under de borgerliga regeringsåren vidkännas nedskärningar och inskränkningar i sin verksamhet. Def parades med direkta angrepp mof insf itutet under de åren från kretsar på högerkanfen som ogillade de försök till en objekfiv bedömning av rustningarnas storlek och deras orsaker, som har varit ett kännemärke för SIPRI och dess verksamhet. Det är klart atf institutet inte har kunnat återta den nivå i sin verksamhet som förutsattes vid grundandet, men som bröts under de borgerliga regeringsåren. Det vore därför billigt atf den blygsamma summa på drygt 3,5 milj, kr, som behövs för aff komma upp fill def av SIPRI äskade anslaget kunde beviljas.

Med def, fru talman, yrkar jag bifall till reservafion nr 4.

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Vissa anslag m. m. inom utrikesdepartementets område

Anf. 50 MAJ-LIS LÖÖW (s);

Fru talman! Man kan säga aft frågan om huruvida Sverige skall vara med och ge bidrag till IDB är en följetong som har upphört att vara en bestseller. Frågan är infe längre så uppmärksammad i den bisfåndspolitiska debatten, Def är inte särskilt intressant att diskutera frågan under ett år, när det egenfligen handlar om uppfyllandet av åtaganden som vi redan har gjort genom att 1983 åta oss att delta i den s, k, sjätte kapitalpäfyllnaden. Lät mig ändå säga ett par ord om IDB,

Oswald Söderqvist nämner mycket riktigt aff Sveriges inträde i IDB skedde 1977, och då satte också debatten om IDB i gång. Om detfa hade varit den enda av få insatser i Latinamerika sedan den tiden skulle IDB ha kunnat vara mycket mera diskutabelt. Men sedan dess har insatserna i Latinamerika ökat på många olika häll. Samarbetet med latinamerikanska länder har växt mycket starkt. Vi har fått ett nytt programland i Nicaragua, Vi har mycket starkt ökat samarbetet med enskilda och organisafioner, inte minst fackliga organisationer. Vi har fyllt på kraftigt i def humanitära biståndet, och en stor del av katastrofbiståndet gär till Latinamerika, osv. Som en del av det totala biståndet till Latinamerika har IDB:s betydelse minskat, vilket vi påpekat i utskottsbetänkandet, och det är kanske också förklaringen till aft IDB inte är lika uppmärksammad längre, Def är i och för sig inte för min egen del eller för mitt partis del den verkliga förklaringen till att vi tycker att def är mer acceptabelt. Vore det mycket moraliskt diskutabelt skulle det infe spela sä stor roll om det var ett stort eller litet anslag, vilket jag antar att Oswald Söderqvist är beredd att replikera. Förklaringen är snarare det faktum aft vi kan redovisa ett mycket akfivt svenskt agerande för att fä en inriktning av långivningen som vi kan acceptera.

Därmed, fru talman, vill jag yrka bifall fill utskottets hemsfällan pä samtliga punkter.

Anf. 51 OSWALD SÖDERQVIST (vpk) replik: Fru talman! Ja visst är detfa en följetong och inte är det någon bestseller, def kan jag hålla med om. Def kan man se ur många synpunkter.

101

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Vissa anslag tn. m. inom utrikesdepartementets område

Def är synd, tycker jag, atf Sverige har låtit sig dras in i denna USA-dominerade bank. Def är någonfing som vi har upprepat under alla år som vi har drivit den här frågan. Den uppfattningen delades av socialdemokratin på den fiden, för snart tio är sedan, då man var i opposition.

Det är infe heller enligt vär uppfattning, som jag framförde i mitt första inlägg, så aft man kan ställa detfa visserligen relafivt blygsamma anslag mof att man har ökat anslagen till andra biståndsändamål i Latinamerika, Vi tycker att det är bra att man har ökat den humanitära hjälpen, att man har ökat biståndet till Nicaragua, osv. Men det ursäktar infe och förbättrar inte pä något sätt aff Sverige deltar i stödet till den här banken.

Det är infe heller något bra argument när det omigen framförs aff Sverige arbetar aktivt för atf påverka utlåningen och placeringen av pengarna från IDB, Def är klart aft vi arbetar. Vi försöker att väcka förslag, vi försöker atf framföra synpunkter på olika mottagarländer och sädana saker. Men som vi har sagt i vår reservafion, vilket jag på nytt upprepat här, är det ointressant, eftersom ingen bryr sig om vad vi säger. Vi har de konkreta resultaten aff titta på. Våra protester har inte hindrat att bankens medel i första hand har gått till stater och regimer som, enligt de bisfåndspolitiska målen - om vi nu skall hålla oss till dem, och det bör vi väl göra också i def här sammanhanget -egentligen inte skulle ha fått några pengar om det hade varit fråga om svenska biståndsmedel. Därför är det enligt vår uppfattning fortfarande fel att Sverige deltar i bankens verksamhet, att man är med om nya påfyllningar och atf man infe tar avstånd frän den och utträder ur den. Det stämmer inte med vär allmänna politik i övrigt, och vi borde alltsä inte vara med i IDB,

102

Anf. 52 BERNDT EKHOLM (s):

Fru talman! Krig, förtryck och orättvisor kännetecknar tyvärr situafionen pä flera håll ute i världen. Mänskliga rättigheter förtrampas alltför ofta. Ett sjuttiotal väpnade konflikter pågår. Flyktingströmmarna är enorma. Det mänskliga lidandet och svälten är närmast ofattbar. Freden är för många människor bara en dröm. Vardagen innebär en ständig jakt efter skydd och en kamp för överlevnad.

Hotet om ofred berör också oss här hemma. Vi lever alla i kärnvapenkrigets skugga, Detfa dagliga hot är destruktivt och kan skapa ett hårdnande samhällsklimat,

I en sådan grym värld har vi, som förskonats frän krig, ett särskilt stort ansvar i arbetet för fred och nedrustning, för försoning mellan människor, folk och nafioner, I den sorg vi svenskar nu upplever efter mordet pä en av världens stora fredskämpar kan vi samtidigt söka tröst i det djupa engagemang för fred och rättvisa som har kommit till uttryck. Det utgör en inspirationskälla för ett intensifierat arbete för samförstånd mellan folk och nationer och för att söka lösa konflikter utan våld. Freden får vi inte till skänks. Den mäste ständigt vinnas och befästas.

Det är självklart att vi pä olika sätt måste stödja arbetet för fred, frihet och rättvisa, I värt land är fredsarbetet omfattande och kännetecknas av ett stort och lidelsefullt engagemang. Fredsorganisationerna centralt och lokalt är många. Fredsengagemanget i folkrörelsen i övrigt är aktivt. Organisationer och folkrörelser utgör en vikfig bas i nationens samlade arbete för fred och

nedrustning. De sprider kunskaper, skapar opinion, förmedlar idéer och genomför mänga andra vikfiga insatser,

I motionen 1985/86:U310 av Evert Svensson och mig har bl, a, olika ätgärder för att stärka fredsarbetet tagits upp. Vi är facksamma för den posifiva utskottsbehandling mofionen fått. Vi har påpekat behovet av en översyn av anslagsfördelningen till fredsorganisationerna och noterar nu med tillfredsställelse atf regeringen avser aft genomföra en översyn. Liksom i vär mofion stryks också i utskottsbetänkandet under atf översynen skall innefatta organisationsbidragen.

Fredslotterierna 1984 och 1985 och de projektbidrag nettoöverskottet givit möjligheter fill har också haft stor betydelse nu när anslagen över statsbudgeten är begränsade. Det är utmärkt att regeringen har beslutat atf genomföra ett fredslofferi även under innevarande är. Jag vill dock stryka under vikten av fortsatta fredslofterier även under kommande är.

Förslaget frän utskoftsmajoriteten aff höja anslagsposten för Information om freds- och nedrustningssfrävanden med ytterligare 252 000 kr, utöver regeringens förslag innebär att höjningen blir densamma som föregående år. Det är välkommet. Samtidigt får vi konstatera att det samlade anslaget till fredsorganisationernas och folkrörelsernas informafion om fred och nedrustning trots ökningen uppgår endast fill en fiondel av målet, en promille av försvarskostnaderna, ett mäl som har en bred förankring i svensk folkrörelse.

För att nå promillemälet vid sekelskiftet erfordras en höjning av anslaget med ca 1,5 milj, kr. varje är, förutsatt nuvarande försvarskostnader och fast penningvärde. Det är inget orealisfiskt anslagsbehov, sett mot bakgrund av def giganfiska fredsarbete, som ligger framför oss, I vänfan på aft vi när målet utgör fredslotterierna, som jag fidigare nämnt, ett nödvändigt komplement. Organisationsbidragen fill de olika fredsorganisationerna är i dag otillräckliga, och anslagsökningarna har varit blygsamma. Nya organisationer efterfrågar ocksä stöd i form av organisationsbidrag, I årets budgetproposition lämnas endast utrymme för en ny organisation, nämligen Svenska läkare mot kärnvapen.

Fru falman! I är är def FN;s internafionella fredsår, Def påminner oss om fredsarbetets stora betydelse. Detta arbete kräver större resurser. Vi motionärer utgår ifrån att regeringen under åren som kommer tillser att anslaget till fredsorganisationernas och folkrörelsernas informafion om fred och nedrustning räknas upp så att målet - att anslaget skall omfatta en promille av försvarskostnaderna - nås inom överblickbar tid.

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Vissa anslag m. tn. inom utrikesdepartementets ottiråde

Överläggningen var härmed avslutad,

(Beslutet redovisas efter debatten om trafikutskottets betänkande 11,)

Anf. 53 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Kammaren övergår nu till att debattera trafikutskottets betänkande 12 om kostnader, avgifter och investeringar i transportsektorn.

103

Prot. 1985/86:99 Kostnader, avgifter och investeringar inom transportsektorn

h) mars 1986

Kostnader, avgifter och investeringar inom transportsektorn

Anf. 54 AGNE HANSSON (c):

Fru talman! Det betänkande vi nu skall behandla avser kostnader och investeringar i transportsektorn. Det berör därvid ett avsnitt i årets budgetproposition, bil. 8,

Av propositionen framgår att de berörda frågorna har studerats av två arbetsgrupper inom kommiinikafionsdepartementet. Syftet har varit dels att bedöma om de avgifter och skatter som belastar olika trafikgrenar är väl avvägda med hänsyn fill de samhällsekonomiska kostnader som är förknippade med trafiken, dels att klargöra förutsättningarna för en samordning av den investeringsplanering som bedrivs vid trafikverken.

Beträffande investeringsplaneringen uttalade riksdagen i samband med 1979 års trafikpolitiska beslut behovet av en långsiktig och tidsmässigt samordnad invesferingsplanering. Centern delar ufskottsmajoritetens uppfattning att en långsiktig invesferingsplanering är nödvändig för atf för framtiden kunna göra de rätta prioriteringarna mellan behov och resurser. Vi ställer oss därmed avvisande till kravet från moderat häll aft trafiken skall utvecklas oplaneraf. Planering måste finnas för att trafikpolitiken skall kunna utformas med syfte atf nä balanserad befolknings- och näringslivsutveckling i alla delar av landet och uppfylla målen för t, ex, energipolitiken och miljöpolitiken.

Däremot har vi från centerns sida inte varit beredda att i likhet med utskottsmajoriteten uttala oss för aft transporträdet tilldelas ytterligare uppgifter på nu ifrågavarande område. Här och nu är inte platsen att diskutera transporträdets framtida roll rent generellt, Def får vi göra när kammaren behandlar transporträdets verksamhet i samband med budgetpropositionen. Lät mig, fru talman, bara erinra om atf vi från centern i vår partimofion på trafikpolitikens område har lagt fram förslag om aff transporträdets framtida roll skall utredas. Vi menar aft transporträdet är en onödig central byråkrati och aft transporträdet på sikt bör avvecklas. Det är mot bakgrunden av de principiella ståndpunkterna infe logiskt att nu tilldela transporträdet ytterligare uppgifter. Det är anledningen fill reservafion 2 i betänkandet.

Därmed vill jag, fru talman, yrka bifall till reservation 2 och i övrigt fill trafikutskottets hemställan i betänkande nr 12,

Anf. 55 SVEN HENRICSSON (vpk):

Fru talman! I det betänkande vi nu behandlar har frafikutskoffet tagit ställning till de s, k. översynsprojekt som inom kommunikationsdepartementet behandlat kostnader, avgifter och investeringar inom transportsektorn med hänsyn fill de samhällsekonomiska aspekterna.

Dessa översynsprojekt är intressanta bidrag till forskning och fördjupad
debatt omkring sambanden mellan samhällsekonomi och transporter. Vpk
har i motion T229 anfört några kompletterande synpunkter, som vi föreslår
ocksä skall ges regeringen till känna. Det vill nu inte ufskoffsmajorifeten vara
med om. Jag kan ändå som positivt notera aff def i betänkandet rekommen-
104 deras atf vissa av de frågor som vi tagit upp i mofionen skall övervägas inom

ramen för det fortsatta utrednings- och forskningsarbetet.

Här vill jag ge några exempel på frågor som vi tagit upp i sammanhanget. Vi har t, ex, anfört synpunkter pä problemet aft åstadkomma konkurrens-jämlikhet mellan vägtrafiken och järnvägstrafiken. Då vägverket får direktavskriva väginvesteringarna borde det vara en självklarhet aft SJ också skulle få direktavskriva sina investeringar i banan - om man verkligen vill ha konkurrensjämlikhef. Vissa modifieringar i antydd riktning gjordes i samband med fjolårefs järnvägsproposifion som följd av en diskussion och opinion bland de anställda. Hur skall t, ex, SJ kunna ge en konkurrenskraftig offert då enbart infrastrukturkostnaderna för en järnvägsvagn då den står där pä spåret är 250 kr, per vagn, medan motsvarande kostnad för en lastbil med motsvarande tyngd och volym stannar vid 44 kr, per vagn? I reservation 1 har vi ocksä föreslagit direkfavskrivning även för järnvägen.

Ytterligare ett exempel på synpunkter i motionen rör beräkningen av olika frafikslags olyckskosfnader. Vi noterar aff i olycksstatistiken vid SJ även ingår de arbefsskadade. Så är däremot infe fallet med lastbilsfrafikens kalkyler. Om man verkligen vill kartlägga olika frafikgrenars samhällsekonomiska kostnader är en jämförande analys av just arbetsmiljö och arbetsskador högst angelägen.

För några år sedan gjorde Svenska Transportarbetareförbundet en undersökning av arbetsmiljön för ett representativt urval av hos förbundet organiserade åkeri-, buss- och taxichaufförer. Undersökningen visade att lastbilschaufförerna i genomsnitt arbetade 17 timmar i övertid per månad, och flera chaufförer uppgav atf de arbetade 40 övertidstimmar och mera per månad, Def betyder atf lastbilschaufförerna arbetade fyra gånger så mycket övertid som industriarbetarna.

Utlandschaufförerna har det genomgående sämre. De extremt långa arbetsfiderna i kombination med nattarbete och arbete under veckoslut samt brister i arbets- och trafikmiljön leder till utslagning.

Transportarbetareförbundets undersökning visar aft de flesta lastbilschaufförer i inrikes trafik slutar i yrket vid uppnådda 40 år, Def finns mycket få som uppnätt 50 år innan de slutat. Denna hårt pressade situation har eff klart samband med kostnaderna. Hur kan man här ens fala om rättvis konkurrens och korrekta kostnadskalkyler, om man infe i jämförande beräkningar och värderingar även far med den ur hälsosynpunkt svåra arbetsmiljön för yrkeschaufförerna?

Man kan inte heller förneka den samhällsekonomiska effekt som ofta förekommande lagbrott och trafiköverfrädelser, liksom överträdelser av arbetstidsbestämmelser har, från bl, a, konkurrenssynpunkt. Vi vill i vär reservation framför allt betona det angelägna i atf också i kostnadsbilden ta med dåliga arbetsmiljö och arbetsskador inom de olika trafikgrenarna.

Så några ord om vägslifagekostnaderna. Vi har velat peka på erfarenheter från amerikanska undersökningar, som visar betydligt större slifagekost-nadsskillnader mellan en tung lastbil med släp och vanlig personbil. En enda sådan tung lastbil sliter lika mycket på vägbanan som 9 600 personbilar. Här vill vi ställa frågan - eventuellt för framtida forskning - om infe bilskafteut-formningen innebär atf den lätta personbilstrafiken får subventionera den tunga vägtrafiken.

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Kostnader, avgifter och investeringar inom transportsektorn

105

Prot. 1985/86:99 I reservation 3 har vi tagit upp frågan om den långsiktiga och samordnade

19 mars 1986 investeringsplaneringen inom trafiksektorn, en planering som vi anser har

, ,„ avgörande betydelse för samhällsutvecklingen pä mänga områden. Det kan

, , . ■ , gälla regional utveckling, närineslivsufveckline osv. Särskilt har vi undersfru-

ocn investeringar mom " o ca o

, kit aft denna planering mäste ha offensiv karaktär och vara en utvecklingspla-

transportsektorn r & t, t-

nering. Vi anser oss ha goda skäl aff göra denna markering, eftersom den aktuella utvecklingen inom frafikplaneområdet visar tendenser aff anpassas till storföretagens intentioner atf exempelvis satsa på motorvägsfrianglar. Öresundsprojekt och idéprojekt som Scandinavian Link,

Motorvägsfriangeln - en märklig projektidé i samarbete mellan vägverket, Svenska byggnadsenfreprenörsföreningen och Svenska vägföreningen innebär omfattande motorvägs- och mofortrafikledsbyggen mellan stora centra under tiden fram fill är 2000, Dessa byggen skall kosta 13 miljarder, dvs, 850 milj, kr, per är eller nära nog lika mycket årligen som def nuvarande invesferingsanslaget för budgetåret 1985/86, vilket uppgår till 900 milj, kr.

Vi vill understryka en klar tendens från ekonomiska intressegrupper- eller kalla dem gärna lobbygrupper - aft söka trycka pä ansvariga polifiska organ planer, vilkas syften kan vara helt andra än aft åstadkomma i samhällets intresse vettiga vägprogram.

När vi ocksä uttalar betänklighet mot Transporträdets tilltänkta uppgift, aft som något slags övermyndighef samordna de olika frafikgrenarnas investeringsplaner, bottnar detta i grundtanken att trafikens infrastrukturella utveckling är en av de vikfigaste/7o/(f;sfl framtidsfrågorna. Det skulle vara fel aft inte trygga den polifiska förankringen av denna planering i en demokratisk process.

Med defta yrkar jag, fru talman, bifall till reservationerna 1 och 3, Jag vill ocksä tala om att vpk-gruppen kommer att rösta för reservation 2 om reservation 3 faller,

Anf. 56 OLLE ÖSTRAND (s);

Fru talman! Enligt min mening utgör det här utredningsmaterialet, som berör kostnader, avgifter och investeringar inom transportsektorn, ett värdefullt underlag för det fortsatta genomförandet av riksdagens trafikpolitiska beslut. De behandlade frågorna är komplicerade och torde i många fall kräva kompletterande studier samt ytterligare forskningsinsatser i samband med fortsatta översyner i syfte aff främja det trafikpolitiska utvecklingsarbetet.

Jag skall så, fru falman, övergå till aft något kommentera reservationerna.

När det gäller reservation 1 av vpk, angående kostnader och avgifter inom trafiksektorn, som i stort sett berör SJ;s avskrivningsregler, vill jag erinra om atf vi förra året fattade beslut om nya riktlinjer för järnvägspolitiken, Detfa beslut innebär bl, a, atf staten tar ett ökat ansvar för SJ:s kostnader för infrastrukturen, dvs, bannäfet och därfill knutna fasta anläggningar.

Riksdagen medgav en avskrivning av hela det ingående statskapitalet fill

infrastrukturen på ca 1,3 miljarder. Beslutet innebar vidare en uppdelning av

SJ:s investeringar i fasta anläggningar i en infrasfrukfurdel och en frafikföre-

tagsdel. Syftet var bl, a, aft ge SJ arbetsförutsättningar för aft så långt som

'" möjligt likna vägtrafiken. Enligt def här beslutet skall endast 80 % av sådana

fortsatta investeringar i infrastrukturen, som ingår i affärsbanenäfet, föras fill statskapitalet med krav pä förräntning.

Riksdagsbeslutet förra året innebär, såvitt jag kan förstå, helt andra möjigheter än fidigare för SJ aff på lika villkor konkurrera med landsvägstrafiken, Def kommer också atf visa sig, Sven Henricsson, Och mof den här bakgrunden vill jag yrka avslag pä reservafion 1,

När def sedan gäller reservation 2 av centern och reservafion 3 av vpk, som båda far upp Transporträdets roll i investeringsplaneringen, hyser vi inte de farhågor som reservanterna gör. Vi har fidigare varit överens om aff inrätta Transportrådef som eff centralt planering,sorgan, och då tycker jag atf det är rikfigt att rådet då dels bistår trafikverken med gemensamt planerings- och prognosunderlag, dels biträder regeringen med att belysa hur investeringarna i en transporfgren fär effekter på andra fransporfgrenar. Det kan således inte bli fråga om att rådet får någon annan roll i investeringsplaneringen än en rent rådgivande. Det är alltsä inte fråga om att Yransportrådef skall fungera som någon sorts överorgan, övermyndighef eller vad man nu vill kalla def.

Sen har jag litet svårt atf förstå vpk när man vill påstå att den föreslagna modelien för investeringsplaneringen är någon form av passiv anpassningsplanering. Jag kan hålla med Sven Henricsson så långt, att när det gäller investeringar i infrastrukturen kan man tyvärr konstatera, aff def i dag saknas en övergripande långsiktig plan, för bl, a, regionalpolitiskt betingade investeringar.

De regionala frågornas betydelse ökar i takt med aff transporterna i Sverige infernafionaliseras. Om infe vi polifiker greppar tag i detta kommer den ökande utrikeshandeln sannolikt atf leda fill koncentration av produktion och förbrukning till de södra och mellersta delarna av landet. Redan i dag kan man se hur sjötransporter alltmer koncentreras till hamnar pä väst-och sydkusten. På motsvarande sätt kommer utvecklingen av järnvägsnätet atf koncentreras fill de södra och mellersta delarna av Sverige, Näringslivets planer på den skandinaviska triangeln belyser i hög grad denna tendens. Även vägnätet kommer då i första hand att behöva byggas uf i dessa delar. Detta kan utläsas t, ex, i planerna på Scan Link med fast förbindelse över Öresund och till kontinenten.

Allt detta innebär att man får en konflikt mellan ambitionerna aft å ena sidan underlätta för utrikeshandeln när def gäller transportsektorns utbyggnad och ä andra sidan komma fill rätta med regionala problem och styra insatserna mot de norra delarna av Sverige, I en tänkbar framtid med knapphet på invesferingsmedel kan denna konflikt mellan södra och mellersta Sverige å ena sidan och de norra delarna av Sverige å andra sidan komma att bli märkbar. Det gäller i ett sådant läge att noga veta vilka konsekvenserna blir vid val av regional strategi. Behovet av långsiktiga investeringsplaner för transportsektorn blir därmed uppenbart, Def är bl, a, mof den bakgrunden man fär se förslaget fill en långsiktig invesferingsplanering inom transportsektorn, Def är viktigt aft vi får ett bättre grepp om bl, a, vilka miljö-, närings- och regionalpolitiska konsekvenser framtida investeringar fär i transportsektorn. Därför har vi ett mycket starkt behov av långsiktiga investeringsplaner. Förslaget är med andra ord, Sven Henricsson, i allra högsta grad offensivt.

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Kostnader, avgifter och investeringar inom transportsektorn

107

Prot. 1985/86:99 Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall fill utskottets hemsfällan pä alla

19 mars 1986 punkter, vilket innebär avslag på reservationerna 1, 2 och 3,

A nslag till trafiksäkerhet

Överläggningen var härmed avslutad,

(Beslutet redovisas efter debatten om trafikutskottets betänkande 11,)

Anf. 57 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Kammaren övergår nu till atf debattera trafikutskottets betänkande 10 om anslag till trafiksäkerhet, I fråga om detta betänkande hålls gemensam överläggning för samtliga punkter.

Anslag till tranksäkerhet

Anf. 58 GÖREL BOHLIN (m):

Fru talman! I 1984/85 års budgetproposition sägs att eff viktigt led i saneringen av statsfinanserna bl, a, är aft förändra den offentliga verksamhetens organisations- och finansieringsformer. Vidare anförs betydelsen av myndigheternas möjligheter aft planmässigt bedriva sitt effektiviseringsarbete,

I årets finansplan, där regeringen beskriver sin s, k, tredje vägens politik, anges som en viktig beståndsdel i denna tredje väg sparandet. Det sägs: "Vi skall spara - därför aft den privata och offentliga konsumtionen måste anpassas till de ramar som våra produkfiva resurser sätter," Det sägs också mycket tydligt att ett ökat sparande i den offentliga sektorn är nödvändigt.

Det är mot den bakgrunden ganska egendomligt atf regeringen år efter år avvisar def besparingsförslag som eff statligt verk, trafiksäkerhetsverket, självt angivit såsom infe bara lämpligt utan t, o, m, önskvärt efter verkets intentioner. Det finns, säger verket i en lägesrapport till sin styrelse, betydande tekniska problem med nuvarande skatfefinansierade myndighetsanslag.

Man säger vidare: "Mof bakgrund dels av de posifiva effekter som verket sett från den genomförda övergängen till 1 000-kronorsanslag för anslag C2 och C3, dels av vad som anfördes i 1985 års budgetproposition om vissa riktlinjer för det fortsatta rationaliseringsarbefet, ser verket det som naturligt att återkomma med ett förslag fill avgiftsfinansiering av anslag Cl fr, o, m, budgetåret 1986/87,"

Vidare: "Verksamheterna inom anslag Cl resp, anslag C2 är i dag mycket integrerade med varandra. Tjänsterna vid ett flertal enheter inom verket har i dag finansiering frän såväl anslag Cl som anslag C2,"

Trafiksäkerhetsverket kan inte se någon artskillnad i verksamheterna som skulle motivera olikheter i finansieringen,"

Verket hade ursprungligen tänkt sig att finansiera verksamheten under
anslag Cl med införande av en "trafiksäkerhetsavgiff" pä 10 kr,, som skulle
tas ut tillsammans med registerhållningsavgiften. Riksdagen beslutade
sedermera om en höjning av registerhällningsavgifter med just 10 kr, men
genomförde infe den föreslagna avgiftsfinansieringen,
108 Trafiksäkerhetsverkef återkom därefter rned ett annat förslag om avgiffsfi-

nansiering genom aff statens bidrag till NTF skulle inräknas i avgiftsunderlaget för den s,k, frafiksäkerhetsavgiften som därigenom kunde höjas.

Verksamheterna inom anslag Cl och C2 är mycket integrerade med varandra. Verket menar, som sagt, atf någon artskillnad i verksamheterna som mofiverar olikheter i finansieringen inte finns. Tvärtom kan det anses väl motiverat atf fordonsägare och körkortstagare i större utsträckning direkt svarar för de kostnader som trafiksäkerhetsarbetet inriktat på fordon, trafikanter och trafikmiljö orsakar samhället,

I likhet med vad som nu gäller i anslag C2 och C3 kommer stafsmakfernas bedömning av resurstilldelning för C-verksamhefen, enligt verkefs förslag om avgiftsfinansiering, normalt atf ske i ett sammanhang, nämligen när verket presenter sitt förslag fill ändrade avgifter. Fördelen med detta förfarande, framhåller man, är aff en samtidig polifisk prövning av resurser, avgifter, servicegrad och ambitionsnivå kan göras.

De motiv för avgiftsfinansiering av Cl-anslaget som anges i den moderata reservationen till trafikutskottets betänkande 10 är dels rationella, vilket torde ha framgått av mitt anförande, dels stafsfinansiella. Det är angeläget atf söka nedbringa statsverkets kostnader, Defta motiv förefaller mig vara i enlighet med vad som uttalats såväl i årets som i fjolårels budgetproposition.

Med det anförda, fru falman, yrkar jag bifall till reservationen i nämnda betänkande.

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986 "

Anslag till trafiksäkerhet

Kammaren beslöt atf förhandlingarna skulle fortsättas kl, 19,30,

7 § Anmäldes och bordlades
Propositionerna

1985/86:110 Kronoholmarnas framtida disposition

1985/86:118 Ändringar i väglagen (1971:948) och lagen (1939:608) om

enskilda vägar 1985/86:119 Flygfraktförares ansvar för passagerare och gods 1985/86:133 Ändring i uflänningslagen (1980:376) m,m, 1985/86:136 Fortsatt giltighet av lagen (1980:12) om förtroendenämnder

inom hälso- och sjukvården

8 § Anmäldes och bordlades
Motionerna

1985/86:327 av Lars Werner tn.fl.

1985/86:328 av Olle Grahn m.fl.

1985/86:329 av Ulla Pettersson och Gunhild Bolander

1985/86:330 av Rolf Clarkson m.fl.

1985/86:331 av Rolf Clarkson m.fl.

1985/86:332 av Jerry Martinger

1985/86:333 av Olle Svensson m.fl.

1985/86:334 av Gösta Andersson m.fl.

Färjetrafiken fill Gotland (prop, 1985/86:105)

109

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Meddelande om inter
pellationer .

den 19 mars

9 § Meddelande om interpellationer

Meddelades att följande interpellationer framställts

1985/86:152 av Inga Lantz (vpk) till barnomsorgen;

statsministern om utbyggnad av

110

I regeringsdeklarationen från den 13 mars 1986 sade statsministern följande: "Alla barn över ett och ett halvt år skall ha räft till plats i daghem eller familjedaghem senast år 1991,"

Detta uttalande innebär något helt nytt vad gäller barnomsorgens kvantitativa utbyggnad och inriktningen av densamma. Uttalandet är mycket bra och innebär en glädjande förbättring för landefs förskolebarn och deras föräldrar, men uttalandet strider både mot tidigare regeringsförslag och mof därpå följande riksdagsbeslut, vars inriktning varit en utbyggnad av deltidsförskola och öppen förskoleverksamhet och i mindre grad utbyggnad av daghem och familjedaghem.

Vänsterpartiet kommunisterna har sednn många år föreslngit en utbyggnad nv heldagsomsorgen inom barnomsorgen, och därför har vi med intresse noterat vad som yttrats i regeringsdeklarationen frän statsministerns sida.

Det finns i dag 177 000 daghemsplatser och 109 000 familjedaghemsplatser, Def finns samtidigt 570 000 barn iåldrarnaetf och ett halvt ärt, o, m, sex år, Def fattas därmed ungefär 300 000 platser för förskolebarnen. Om målet skall vara uppfyllt senast 1991 mäste en kraftig och planmässig utbyggnad påbörjas.

Med stöd av ovanstående vill jag fråga statsministern:

Hur avser regeringen förverkliga uttalandet i regeringsdeklarationen om aff alla barn över ett och ett halvt år skall ha rätt till plats i daghem eller familjedaghem senast 1991?

1985/86:153 av Kerstin Ekman (fp) fill försvarsministern om anställningen av kvinnor som befäl i def militära försvaret:

Riksdagen beslutade vid riksmötet 1978/79 (prop, 1977/78:185, FoU 1978/79:1) aff kvinnor i princip skulle få möjlighet fill anställning som befäl inom det militära försvaret pä samma villkor som män, I första omgången fick kvinnor tillträde till vissa yrken inom flygvapnet, I november 1981 beslöt riksdagen aff godkänna aft rekrytering fill befälsyrket skulle fä ske inom samtliga försvarsgrenar oberoende av kön. Enda undantaget gällde teknisk flygfjänst och viss submarin tjänst.

För att skapa klarhet om de medicinska förutsättningarna atf öppna dessa yrkesområden avsåg försvarsministern att föreslå regeringen uppdra åt försvarefs forskningsanstalt aff inom ramen för sina forskningsresurser fa hänsyn fill och även inbegripa kvinnor i pågående studier. Riksdagens beslut innebar atf man fortlöpande skulle utvärdera verksamheten och atf erfarenheterna skulle läggas fill grund för nya beslut.

Beslutet att öppna det militära försvaret för kvinnor skulle genomföras stegvis. Yrkesområden som infanteriet, kavalleriet och pansartrupperna i armén, kustjägar/marksfridsfjänst i kustartilleriet och flygfjänst/flygingenjör på flyglinje inom flygvapnet skulle göras tillgängligt senare enligt regeringens bestämmande.

Vidare innebar beslutet aff de kvinnor som genomgått grundutbildningen men som senare avbryter sin utbildning fill yrkesofficer skall kunna krigsplaceras som reservofficer,

Def har nu förflutit drygt sex är efter def aft riksdagen fattade det första beslutet om kvinnors möjlighet till utbildning fill befäl, tre år efter def beslut som i princip öppnade samtliga utbildningsvägar.

De erfarenheter som gjorts har endast delvis redovisats, någon sammanhållen utvärdering har inte gjorts. De uppgifter som finns kan huvudsakligen hämtas från de artiklar som skrivits i samband med atf nyinryckta intervjuats eller i samband med aft resp, ufbildningsförband haft pressträffar. Vid de försök jag som riksdagsledamot i samband med besök pä regementen och samtal med de flickor som är under utbildning har en i stort sett positiv bild av läget redovisats, Def står dock klart aft de olika vapengrenarna löst bl, a, informations- och infagningsrufinerna på skiftande sätt,

Def är av stor vikt aft mönsfringsförfarandet fungerar tillfredsställande. Om så är fallet är svårt atf avgöra utan heltäckande utvärdering.

Någon rapportering om vilket resultat den medicinska forskningen givit har inte bekantgjorts, Def kan vara av intresse att få redovisat om forskning givit vid handen atf den begränsning som omöjliggör för kvinnor aft ingå i aktiv flygfjänst kan upphävas. Uppgifter tyder pä aff kvinnor klarar grundutbildningen väl så bra som män,

Mof denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till försvarsministern:

1, Hur många kvinnor har genomfört grundutbildningen?

2, Hur många kvinnor har godkänts för fortsatt utbildning?

3, Hur många kvinnor har därefter fullföljt utbildningen?

4, Hur många kvinnor har efter genomförd grundutbildning krigsplacerats som reservofficerare?

5, När väntas en redovisning av de medicinska forskningsresultat som finns vad gäller kvinnors möjligheter aff få tillträde till de nu stängda vrkesomrädena?

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Meddelatide otn fråga

10 § Meddelande om fråga

Meddelades atf följande fråga framställts den 19 mars

1985/86:438 av Ewa Hedkvist Petersen (s) fill statsrådet Bengt Göransson om schemalagd skollunch:

För att göra skollunchen till en integrerad del av skoldagen har det vid skolor i landet, bl, a, i Luleå, gjorts försök med schemalagd skollunch.

111

Prot. 1985/86:99 19 mars 1986

Meddelande om fråga

Tanken har varit atf denna stund pä dagen skulle bli ett fillfälle för lärare och elever att tillsammans skaffa kunskaper om mat, näringslära, olika länders matkulturer, världens livsmedelstillgångar och fördelningen av dessa, m.m,, samtidigt som man äter sin skollunch. Dessutom skulle måltidssituationen för eleverna bli betydligt lugnare och läraren ges möjlighet aff se till aft barnen verkligen äter sin mat. Den schemalagda skollunchen skulle alltså ge både pedagogiska och sociala vinster.

Försöken i Luleå har gett mycket positiva resultat, Skollunchen har inordnats i en pedagogisk planering, och def har visat sig aft eleverna har fått en lugnare matsituation och bättre matvanor samt ökat arbetsprestationerna.

På vissa håll har dock skolförordningen tolkats sä, aft den schemalagda skollunchen inte är förenlig med förordningens bestämmelser.

Är skolministern beredd medverka till att schemalagd skollunch kan förekomma?

112

11 § Kammaren åtskildes kl, 17,46, In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Gunborg Apelgren