Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1985/86:98

Tisdagen den 18 mars

Kl. 15.00

Förhandlingarna leddes av andre vice talmannen.

1 § Justerades protokollet för den 10 innevarande månad.

2 § Svar på interpellation 1985/86:126 om kommunikationerna i centrala och västra Jämtland

Anf. 1 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Nils G, Åsling har frågat mig om jag är beredd dels att lämna en redogörelse för def aktuella läget beträffande transportföretagens kapacitetsutnyttjande till och frän centrala och västra Jämfland, dels att redogöra för de långsiktiga planer beträffande utvecklingen av kommunikafionerna till centrala och västra Jämtland som är motiverade av Åres ambifion aff anordna 1992 års olympiska vinterspel och den även i övrigt förutsebara snabba expansionen av turistnäringen i regionen.

Jag vill först som en bakgrund nämna något om den snabba utveckling som hittills skett av kommunikationerna till Jämtland, För fio år sedan hade f,ex, Östersund flygförbindelse med Stockholm två gånger om dagen. Restiden var två fimmar, I dag har Östersund åtta dagliga turer till och frän Stockholm, Restiden är 55 minuter. Även trafiken med buss och järnväg har utvecklats starkt. Tågförbindelserna med bl, a, västra och södra Sverige har förbättrats, och SJ räknar med att antalet tågresor fill och frän västra Jämfland nästan har fördubblats pä de senaste fio åren.

Vad gäller def aktuella kapacifefsutnyftjandef på förbindelserna till och från Jämtland är för järnvägens del linjen Storlien-Östersund utnyttjad till kapacifefstaket under vintersportsäsongens högtrafikperioder. Enligt SJ kan man vid dessa tillfällen inte köra fler tåg än vad man gör för närvarande. Det höga kapacifetsutnyf tjandet medför aft trafiken blir känslig för störningar vid förseningar o, d,' Ett utbyggnadsprogram för bandelen diskuteras för närvarande inom SJ,

Enligt uppgifter som jag inhämtat frän Linjeflyg är beläggningen ombord pä flygplanen mellan Östersund och Stockholm 65 % som genomsnitt för året, med en topp på 74 % under den intensivaste turistmänaden. Linjeflyg anser att möjligheterna att fa emot ytterligare resenärer är goda.

Utvecklingen av kommunikafionerna pä längre sikt sker med ufgängs-

Prot. 1985/86:98 18 mars 1986

Om kommunikationerna i centrala och västra Jämtland

punkt i en mycket omfattande planeringsprocess som bl, a, inbegriper statliga myndigheter, kommuner och trafikföretag. Därvid ingår givetvis turistnäringens behov av goda kommunikationer som en vikfig del av planeringsunderlaget, I gällande flerårsplaner för byggande av länsvägar, avseende planperioden 1984-1993, finns t, ex, flera ombyggnads- och förbättringsåtgärder upptagna på s, k, turistvägar.

Enligt vad jag har erfarit bedömer berörda myndigheter och frafikförefag atf möjligheterna aft tillgodose en framtida fillväxt i efterfrågan pä franspor-ter till och från Jämtland är goda, liksom förutsättningarna atf klara de särskilda transportbehov som ett vinter-OS skulle medföra.

När def gäller den långsiktiga utvecklingen av kommunikationerna vill jag också erinra om atf jag i årets budgetproposition redovisat min syn pä investeringsplaneringen inom transportsektorn och därvid framhållit behovet av ökad samordning. Jag avser således atf föreslå regeringen aft bl, a, luftfartsverket, SJ och vägverket fär i uppdrag aff upprätta längsikfiga investeringsplaner.

Syftet med den samordnade invesferingsplaneringen är att förbättra beslutsunderlaget vid prioritering av investeringarna i infrastrukturen. Därvid skall också sambandet mellan investeringsplaneringen inom transportsektorn och den övergripande samhiillsplaneringen såsom fysisk planering och länsplanering beaktas,

Anf. 2 NILS G, ÅSLING (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för det utförliga svaret på mina frågor.

Den redogörelse för utvecklingen av kommunikationerna i Jämtland som kommunikationsministern här har lämnat kan jag vitsorda i alla delar. Eftersom turismen mer och mer blivit länets huvudnäring speglar denna redogörelse ocksä turismens växande betydelse för framför allt Jämtlands och Härjedalens västra delar.

Kommunikationsministern ger den intressanta upplysningen atf SJ på sträckan Östersund-Storlien slagit i kapacifefstaket denna vackra vårvinter. när turistströmmnrna fill västra Jämtland har varit osedvanligt strida. Trafikanterna har tydligen också lagt märke fill defta och blivit medvetna om att kapaciteten inte räcker längre, eftersom överbokningarna, framför allt på SJ, varit mycket besvärande vissa tider denna vårvinter.

Det är alltsä hög tid att den upprustning av bandelen som koniniunika-fionsminisfern talar om kommer till stånd och aff den startar sä snart som möjligt. Jag skulle vilja fråga kommunikafionsministern hur snart dessa ombyggnadsarbeten, som ju är av betydande omfattning, kan starta. Är kommunikafionsministern beredd atf ge ett besked om detta här i dag?

Jag förmodar aff regeringen kommer att stödja Åres ambition att tillsammans med Falun fä ordna 1992 års olympiska vinferspel. Om detta blir verklighet, vilket man för sporfens och turistnäringens del verkligen vill hoppas, så kommer kraven pä upprustning av kommunikationerna atf bli betydande, Def är därför med en viss förvåning man tvingas notera atf SJ, i medvetande om de betydande investeringar som under senare är gjorts i Åredalen, inte har en bättre beredskap utan nödgats konstatera ntt man

slagit i kapacitetstaket. Från SJ:s sida har man alltsä inte, som jag ser det, med tillräckligt förutseende värderat konsekvenserna av den betydande investeringsaktivitet - bl, a, med statsmakternas hjälp - som ägt rum i Åredalen,

När kommunikationsministern talade om utvecklingen av kommunikationerna på längre sikt, väntade jag mig aff han också skulle beröra kommunikationernas regionalpolitiska roll. Visserligen talar han här om länsplaneringen i förbindelse med kommunikafionsplaneringen, men def finns vidare regionalpolifiska perspektiv som förtjänar atf tas upp till bedömning när man planerar för kommunikafionerna på längre sikt.

Vad kommunikafionsministern säger om den glädjande utvecklingen av flygresandet till och från Östersund visar ju aff Jämtland i dag sä till vida kan erbjuda goda kommunikationsmöjligheter för företag och institutioner som lokaliserar sig till länet. Om man skall använda kommunikationerna som ett medel för bättre regional balans, vilket man enligt min uppfattning bör göra, är def emellertid inte bara flyg och järnväg man mäste se över i sin långsiktiga planering - def gäller också vägarna. På den punkten har Jämtland dess värre eff mycket betydande handikapp, Jämtland har nämligen fortfarande den största andelen grusvägar i inlandet, varav mänga är i mycket dåligt skick. En av de viktigaste satsningar regionalpolifiskt sett som man kan göra i Jämfland är därför aft kraftigt öka insatserna till upprustning och förbättring av vägnätet.

Är kommunikationsministern beredd aft ur regionalpolitisk synvinkel göra en värdering av länets behov av ökade väganslag och därmed så aff säga ge vägarna den regionalpolitiska roll de uppenbarligen förtjänar i Norrlands inland? Defta är angeläget, bl, a, just i den långsiktiga planeringen-infe bara samhällets utan ocksä näringslivets långsiktiga planering. Skogsnäringens och turistnäringens utveckling är t, ex, direkt beroende av möjligheterna att få en bättre vägstandard i framfiden,

Fär jag till sist tolka kommunikationsministerns svar så, atf han är beredd atf se till att planeringen för utvecklingen av kommunikafionerna i alla delar far hänsyn till de ambitioner som nu finns aft anordna olympiska vinferspel 1992 1 bl, a, Åre?

Prot. 1985/86:98 18 mars 1986

Om kommunikationerna i centrala och västra Jämtland

Anf. 3 Kommunikafionsminister SVEN HULTERSTRÖM: Herr talman! Nils G, Åsling och jag tycks vara överens om aff den planering som föreligger i och för sig går i rätt riktning och kommer att ha betydelse för Jämtlands möjligheter aff ocksä fortsättningsvis utveckla sig framför allt på turistområdet,

Nils G, Åsling frågar hur snart en ombyggnad av bandelen Sforlien-Ösfersund kan komma fill stånd - om jag kan ge besked om def i dag. Jag kan säga att man håller på med ett ganska omfattande upprusfningsprogram för den aktuella bandelen. Sammanlagt beräknas de önskemål som har framförts från SJ-regionen uppgå fill 185 milj, kr, Def är alltsä fråga om ett slags önskelista som man upprättat pä regional SJ-nivå, Eftersom ärendet ännu infe är slutbehandlat inom SJ centralt och inte behandlats av SJ-ledningen och man inte heller tagit fram några slutgiltiga investeringskalkyler, är jag för min del inte beredd atf säga annat än atf detfa ligger i planeringen och att man

Prot. 1985/86:98 18 mars 1986

Om kommimikation-erna i centrala och västra Jämtland

får försöka tillgodose önskemålen i den utsträckning som medel kan ställas fill förfogande framöver.

En del av de aktuella arbetena kan troligen utföras som sysselsätfningsob-jekf. Om sysselsättningssifuafionen skulle utvecklas sä atf def är motiverat atf vidta särskilda ätgärder exempelvis från AMS sida, bör ocksä en del av de här åtgärderna kunna komma i fråga,

Def är alltså bara atf fortsätta planeringen och göra den mer detaljerad, sä att det finns en beredskap för att komma i gång. Sedan fär vi se i vilken utsträckning medel kan tilldelas år från är.

Den regionalpolitiska betydelsen för vägarna tror jag mig vara väl medveten om, även om det bara är en kort tid som jag haft anledning aff syssla med den typen av frågor för hela landet. Men def är ocksä sä atf även om vägbesfåndef i många avseenden skulle kunna förbättras i olika delar av landet och således även i Jämtland, är infe sysselsätfningssituationen generellt sett sädan atf den motiverar några speciella insatser med undantag för exempelvis Bergslagen, där regeringen nyligen har beslutnt att tillskjuta extra medel i det s, k, Bergslagspakefet,

Här kan också bara rekommenderas att man har en planering som ligger väl framme och att man kan göra de aktuella insatserna när det anses motiverat av sysselsäffningsskäl. Givetvis skall den längsikfiga planeringen också ligga väl framme, men där är def, som Nils G, Åsling är medveten om; sä atf det i första hand är länet och länsmyndigheterna som fär göra sina egna prioriteringar, inom ramen för de medel som de har att röra sig med.

Till sist vill jag bara som svar på frågan om Åre säga: Såvitt jag känner till pågår def diskussioner med jordbruksdepartementet och dem som representerar arrangörerna, och de diskussionerna skulle jag tro befinner sig i eff slutskede. Såvitt jag kan förstå av de uppgifter som jag har fått som underlag för det här svaret kommer infe kapacitetsfrågorna i kommunikationssystemet aft utgöra något hinder för atf kunna arrangera vinfer-OS i Åre 1992, Utifrån de synpunkterna bör Åre kunna anses vara en lämplig ort för ett sådant arrangemang,

Anf. 4 NILS G, ÅSLING (c):

Herr talman! Def är säkert ett uppskattat besked, infe minst i Åre, som kommunikationsministern ger när han nu försäkrar att ambifionen att anordna 1992 års olympiska vinterspel inte kommer aff hindras av några kapacitetsproblem på kommunikationssidan, Def är ett välgörande besked, som jag ber atf få tacka kommunikationsministern för,

Kommunikafionsministern mäste dock förstå att jag som trafikant och länsbo blir litet undrande när jag hör att redan denna ganska ordinära turistsäsong i Västerjämtland har inneburit att SJ, som är def dominerande frafikföretagef i området, har slagit i kapacifefstaket, trots atf utbyggnaden av turistanläggningarna i Åredalen och vidare västerut har skett successivt. Att SJ har så dålig beredskap för att ta fill vara marknadsförutsättningarna gör mig naturligtvis fundersam. Vad händer om def, visserligen med några års varsel, men ändå, plötsligt blir en ordentlig "boom"? Därför värdesätter jag kommunikationsministerns besked alldeles speciellt.

Jag förstår av kommunikationsministerns svar i övrigt att han delar min

undran varför SJ har haft en sä relativt svag planering, Def är uppenbarligen inte primärt anslagsfrågorna som har gjort atf man infe kan starta det projekt för en upprustning av bandelen Östersund-Storlien som har kostnadsberäknats till 185 miljoner. Det är planeringen som inte är genomförd.

Jag får hoppas att denna lilla diskussion som kommunikationsministern och jag har haft denna eftermiddag sätter ordentlig fart på SJ, så aft vi slipper sädana planeringsmissar som def ändå måste sägas vara när det ledande frafikföretagef infe far hänsyn fill den marknadsutveckling som sker i det område som frafikföretagef rimligen bör se som sin uppgift aft betjäna.

Prot. 1985/86:98 18 mars 1986

Om den s. k. Bärbyleden genom Uppsala

Anf. 5 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM: Herr talman! Def är klart atf frafikföretagen - def gäller inte bara SJ utan även inom f.ex, flyget - står inför problem när det gäller aft möta kapacifefstoppar av def slag som under den mest attraktiva turistsäsongen uppkommer i exempelvis Jämtland. Nästan oavsett hur stor kapacitet företagen bygger uf kommer def allfid att finnas vissa avgängar som av resenärerna är så eftertraktade att alla resenärer infe kan beredas plats på just det tåg eller flygplan som de flesta önskar resa med. Denna efterfrågan får reseföretagen försöka att utjämna, genom sin prispolifik och på andra sätt.

Utan atf def behöver vara någon polemik mot Nils G. Åsling finns det anledning att säga följande. Enligt den stafistik som jag har fått har antalet resor mellan stationer på linjen Storlien-Östersund ä ena sidan och stationer bortom Östersund å den andra sedan våren 1976 fram fill våren 1986, alltså under en tioårsperiod, ökat från 100 000 fill 192 000, dvs, med 92 %, Det är kanske i och för sig inte så dåligt av SJ att utan alltför stora störningar, även om det har förekommit en del, ha kunnat möta denna trafikökning. Den tyder samtidigt på att utvecklingen bör ha varit mycket posifiv för turistnäringen i Jämtland,

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Svar på interpellation 1985/86:129 om den s.k. Bärbyleden genom Uppsala

Anf. 6 Kommunikafionsminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Oswald Söderqvist har frågat mig om jag vill medverka fill en lösning av trafikproblemen i Uppsala genom aft den s, k, Bärbyleden får dras fram på mark inom flygflottiljens (F 16) område och, om sä inte är fallet, vilka andra lösningar jag dä förordar.

Regeringen avslog genom beslut den 13 januari 1977 en framställning från kommunstyrelsen i Uppsala om att få fa i anspråk mark inom flygflottiljens område för Bärbyleden, Jag har samrått med försvarsministern i denna fråga. De i regeringsbeslutet angivna skälen kvarstår och har förstärkts genom aft den aktuella marken planeras atf tas i anspråk för ytterligare utbildningsverksamhet,

Uppsala kommun är egen väghållare. Det är således primärt kommunens

Prot. 1985/86:98 uppgift att utifrån rådande förutsättningar finna den bästa lösningen på
18 mars 1986 trafikproblemen i Uppsala,

Om den s. k. Bärbyleden genom Uppsala

Anf. 7 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr falman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret på min interpellation.

Det är enligt min mening litet torftigt aft gång pä gång hänvisa till eff beslut frän 1977, Det gjorde även kommunikationsministerns föregångare på departementet, Curt Boström, Def är också torftigt att i det här sammanhanget hänvisa till utbildningskrav från flygflottiljen i Uppsala, Man får lätt den föresfällningen aft flygflottiljens hela verksamhet står och faller med tillgängen till den här marken. Det verkar som om landningsbanor skulle stryka med, att flygflottiljen infe skulle kunna bedriva sin militära flygverksamhet och liknande. Sä är ju ingalunda fallet.

Vad det handlar om är att ta i anspråk eff litet hörn av detta stora flygflottiljsområde, en bit mark som råkar ligga alldeles bakom den skjutbana där man utbildar flygsoldaterna. Det har alltså ingenfing med flygutbildningen att göra, utan med soldafutbildningen inom flygvapnet. Ett antal värnpliktiga har terrängövningar och liknande bakom skjutbanan medan deras kamrater genomför skjutövningar - det är så man håller dem i gäng enligt det gamla välkända mönstret.

Då finns def anledning att fråga sig hur man prioriterar i samhällsplaneringen. Det är nämligen detta det handlar om, Jag förstår atf försvarsdepartementet och olika försvarsministrar - det har ju blivit byte även på försvarsministerposten sedan jag hade den här frågan uppe förra gängen -slår vakt om sitt fögderi. Men här är det fråga om allmännyttan och om kommunikationsministern är tillräckligt kraftfull för atf kunna slä vakt om sift fögderi, om allmänintresset och den vikfiga frågan om att få en bra trafikled iordningställd. Jag tycker inte aff det har visat sig vara så i det här fallet. Det kan nämligen inte vara ett avgörande argument aff markbitarna behövs för utbildningsändamål. Det är ett dåligt argument. Jag förstår ledningen för flygflotfiljen, som slår vakt om sift område, Def gör den rätt i. Men samhället - och där är kommunikationsministern ansvarig när det gäller kommunikationerna - skulle behöva dessa markbitar, och det är långt vikfigare aft vägsfräckningen blir klar än aff marken sparas för soldatufbild-ning under några värmånader - det är alltsä inte fråga om pilotufbildning, vilket jag vill påpeka ytterligare en gäng.

Sedan vill jag säga aft jag tycker det är litet underligt atf kommunikations
ministern säger atf Uppsala kommun är väghållare och att det därför är
kommunens sak att lösa frågan. Det är ju inte Uppsalatrafiken det handlar
om, kommunikationsministern, utan här gäller det riksväg 55, Def är en
trafikled som pä senare är blivit mer och mer belastad med mycket tung
långtradartrafik, framför allt genom utbyggnaden av Kapellskär på ostkusten
för färjetrafiken till Finland. Problemen på denna trafikled är inte lösta, och
det kan inte bara åvila Uppsala kommun att lösa dem, Det är ändå vägverket,
som hör fill kommunikationsministerns ansvarsområde, som skall spendera
pengarna, genomföra planläggningen och annat sådant. Dä kan man infe
72 bara säga atf Uppsala kommun är väghållare och att kommunen får lösa

problemen i stort sett som den vill. Här handlar det om en nationell trafikpolitisk fråga, som gäller en av de stora och vikfiga riksvägarna i Sverige, och då tycker jag def är ganska uppseendeväckande att kommunikationsministern argumenterar på det sätt som han gjort i slutet pä interpellationssvaret. Det ankommer på kommunikationsdepartementet och pä kommunikationsministern aft lösa frågan om en stor och viktig genomfartsleds sträckning genom en av våra största kommuner, där trafiken med en under de senaste åren ökad intensitet har vållat mycket stora olägenheter och där stora bostadsområden berörs. Dessutom är def sä - för att ännu en gång lyfta frågan till riksplanet - atf trafiken försväras därför att den leds in genom den halvfärdiga s, k, Bärbyleden, Den har ju gjorts färdig i en första etapp men slutar sedan blint i ett industriområde, vilket gör att stora långtradare tvingas in pä smågator där de söker sig fram fill utfarterna norrut. Det är ingenting som i första hand Uppsala kommun såsom väghållare är skyldig att ta itu med, utan det är en kommunikafionspolifisk fråga på riksplanet. Det tycker jag aft kommunikationsministern skulle kunna hälla med om,

Def är alltså fråga om huruvida man vill hävda det här intresset och på nytt ta en ordentlig debatt inom regeringskretsen mellan de olikn intressen som allfid finns och som jag naturligtvis är medveten om. Man måste väga def ena intresset mot det andra - väga kronans, den militära myndighetens, intresse mot allmänhetens intresse i form av en bättre trafikpolitik och en bättre trafikled. Det är det man skulle vilja få ett besked om - inte en hänvisning fill tio är gamla beslut, som naturligtvis mycket väl precis som många andra beslut skulle kunna omprövas och ges en bättre inriktning.

Prot. 1985/86:98 18 mars 1986

Otti den s. k. Bärbyleden genom Uppsala

Anf. 8 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Om Oswald Söderqvist tycker aff def är litet torftigt aft han får samma svar från den nuvarande kommunikationsministern som han fick från den förra, sä kan ju den nuvarande kommunikationsministern tycka aft det möjligen är ännu torftigare atf ställa samma frågor till den nuvarande kommunikationsministern som fill den förra, i synnerhet som Oswald Söderqvist vet att def infe har hänt någonting i def här ärendet under mellantiden som påverkar diskussionen i någon nämnvärd utsträckning. Men det spelar kanske infe så stor roll.

Vad jag har framhållit i interpellationssvaret är aff även om detta är en riksväg och även om det naturligtvis kan vara eff allmänt samhällsintresse att man löser den här typen av vägproblem, så har vi en planeringsordning som innebär aff def är Uppsala kommun som skall bestämma sig för hur den här leden skall dras i de avsnitt som berör Uppsala kommun. Detta skall inte vare sig kommunikationsdepartementet eller någon annan statlig myndighet ha det definitiva avgörandet över, utan planeringen skall skötas på det lokala planet. Den ordningen kan vi inte frångå vare sig i detfa vägärende eller i andra, hur angelägna de än kan förefalla aff vara ur lokala synpunkter.

Såvitt jag vef har vägverket, som är den stafliga myndighet som i första hand är inblandad, haft rätt klara uppfattningar om hur verket anser atf sträckningen skall vara. Men såvitt jag också förstår har inte de uppfattningarna kunnat anammas av de kommunala myndigheterna i Uppsala, Därigenom har def uppstått en diskussion om alternativa sträckningar. Jag tror mig

Prot. 1985/86:98 18 mars 1986

Om den s. k. Bärbyleden genom Uppsala

veta aff det nu infe bara finns def alternativ som Oswald Söderqvist förespråkar och som skulle beröra flygfottiljens område utan även andra alternativ som har diskuterats i Uppsala när det gäller trafikomläggningar som berör den här leden. Dä är det pä det lokaln planet som man i första hand fär försöka ntt kommn fram till ett beslut, innan staten går in och projektet kan genomföras.

Hur obehagligt det än kan vara i den lokala politiken i Uppsala att fa ställning till sådana här besvärliga miljöfrågor och vägfrågor, är def ändå fill kommunen som ärendet måste så atf säga återförvisas fill dess aff mnn lycknts hitta en lösning, som åtminstone kan samla en majoritet i Uppsala kommunfullmäktige.

Anf. 9 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr falman! På grund av atf högtalaranläggningen tydligen inte fungerar sä som den skall hörde jag tyvärr inte riktigt vad kommunikationsministern sade i inledningen av sitt anförande, men om det gällde frågor till olika kommunikationsministrar sä är det klart att det måste vara fritt fram att ställa frågor oavsett pä vilket sätt de har blivit besvarade av en tidigare minister. Det kommer naturligtvis vi riksdagsmän aft fortsätta aff göra, men jag uppfattade infe poängen i detta, eftersom jag inte hörde vad som sades.

När def gäller sakfrågan är det väldigt intressant att det här är tvä statliga intressen som i mångt och mycket har styrt debatten och åstadkommit den debatt på lokalplanet som kommunikationsministern hänvisat fill. Om def hade gjorts klart aft det inte fanns något större motstånd mot atf släppa fill de mycket marginella utrymmen på flygfottiljens område som det är fråga om -jag poängterar än en gång aft markområdena är marginella och på intet sätt påverkar den vikfiga verksamheten vid det militära förbandet - så hade ju de lokala kommunpolitikerna av skilda slag i Uppsala haft eff bättre underlag när de satte sig ner för att försöka välja mellan olika alternativ. Men det här alternativet har man satt tvärstopp för i och med det beslut som fattades 1977, De olika kommunikationsministrar som vi därefter haft har infe förmått hävda trafikinf ressef gentemot det militära intresset i denna fråga. Man säger bara: Ja, vi har talat med resp, försvarsminister när frågan varit uppe fill diskussion och vederbörande har sagt si eller sä.

Sedan har frågan fått bero. Men def är ju i det skedet som man förväntar sig aft den statliga styrningen pä nägot sätt skall komma med i bilden, Def ena samhällsintresset måste vägas mot def andra, Pä det sättet underlättas arbetet för de lokala politikerna. De skulle då kunna basera sina beslut på reella alternativ. Det har dock inte funnits nägot reellt alternativ pä grund av att statsmakterna har sagt nej när def gäller framställningen om atf få ta kronomark i anspråk, Säledes har man infe kunnat föra någon mer omfattande diskussion. Det är ur den synvinkeln jag tycker aft man i viss män skall se den här saken.

Anf. 10 PER ARNE AGLERT (fp);

Herr falman! Jag mäste medge att kommunikationsministern har rätt, när han säger att def här naturligtvis är en kornmunalpolifisk fråga. Men nu har det låst sig. Tydligen är det inte möjligt att gå vidare just nu. När den första

biten av Bärbyleden byggdes, var def meningen aft vägen skulle fortsätta i den s, k, södra sträckningen. Men när den norra delen var klar, kom man på atf det gick att bygga på ett annat sätt. Det har man alltså försökt sig på alltsedan den första etappen blev klar.

Jag tycker atf det är helt naturligt aft om förutvarande försvarsminister har sagt nej säger också nästa försvarsminister nej. Detsamma gäller våra kommunikationsministrar. Försvarets behov av den aktuella marken kan ju infe ha blivit mindre under årens lopp.

Den södra leden har vägverkets och kommunens alla experter tillstyrkt och def har även en betydande minoritet av de förtroendevalda gjort. Men sedan har det. som sagt, låst sig och nu kommer vi infe längre i detta sammanhang.

Om det hade funnits något annat alternativ, skulle vi som försökte fä fill stånd den södra leden naturligtvis vnrit bereddn ntf granska detta. Men nu finns def ju inte något sådant förslag. När frågan om ett sådant förslag väl aktualiserades, krävde de som var emot leden atf denna skulle grävas ned. Det gick vi med på. Men inte ens det var möjligt. Ur miljöskyddssynpunkt och med tanke på befolkningen är ett sådant ingrepp av ringa omfattning i jämförelse med mänga andra genomfarter, t, ex, i Västerås och andra städer där man vidtagit radikala åtgärder.

Vad det egentligen handlar om i detta sammanhang är atf flytta ett antal små stugor, Mark finns och vi är beredda aft acceptera en sådan flyttning. Jag tror aft det sä småningom kommer atf växa fram en majoritet för ett förverkligande av den södra leden. Jag har själv bott alldeles infill den tillkommande södra leden, och jag har hela fiden hävdat - trots de olägenheter som andra har pekat på - att en sådan åtgärd medför den minsta olägenheten och att ett minimum av människor berörs därav.

Prot. 1985/86:98 18 mars 1986

Om den s. k. Bärbyleden genom Uppsala

Anf. 11 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Det var beklagligt atf Oswald Söderqvist inte kunde höra inledningen av mitt anförande. Jag kan dock göra ett kort sammandrag och jag vill då säga följande:

Om Oswald Söderqvist ansåg aff svaret på frågan var torftigt, kan def möjligen bero pä att Oswald Söderqvist ställde samma fråga för ett år sedan fill den förre kommunikationsministern. Under den tid som gått sedan dess har det infe hunnit hända någonting speciellt i denna fråga,

Oswald Söderqvist säger aft det här är av mycket marginell betydelse för försvaret. Jag vill infe göra någon bedömning i det avseendet. Jag konstaterar bara atf man infe gör samma bedömning frän försvarets sida utan är angelägen om att få behålla sin mark. Man tycker, som jag sade i svaret, atf skälen för aff inte avstå från det aktuella markområdet snarare har förstärkts - alltså inte försvagats - sedan frågan var uppe fill diskussion under andra hälften av 1970-falef,

Def har också framgått av det senaste inlägget att det finns olika lösningar som diskuteras lokalf, och det kanske finns ytterligare alternntiv utöver dem som hittills har tagits upp, Def är då icke statens snk atf säga atf det skall vara si eller så när det gäller vägsfräckningar, utan man får lokalt försöka klara uf den diskussionen - kanske på ett bättre sätt än hittills - och sedan får man komma till staten när det finns förutsättningar för atf genomföra projektet.

Prot. 1985/86:98 18 mars 1986

Om bevarande av de mindre postkontoren i glesbygdslänen

Anf. 12 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Torftighefen ligger i aft kommunikationsministern hänvisar till 10 är gamla beslut och utan aff närmare motivera det säger atf den militära myndigheten anser atf det är si eller sä. Det är ju det som är det övergripande och intressanta i den här frågan, eftersom det inte är något användbart argument,

Def är helt klart att ledningen för flygflotfiljen, floffiljchefen och hans stab där ute, slår vakt om sina områden - det gör alla statliga myndigheter, och det skall de göra,

Def som är intressant är atf olika samhällsintressen måste vägas mot varandra, och det kan bara statsmakten göra. Om kommunen hade fått ett positivt besked från statsmakten för 10 är sedan, aft det var möjligt att ta i anspråk mark, hade man kunnat överväga def nordliga alternativet för Bärbyleden, eftersom det fanns ett samhällsintresse som var större än behovet av atf bevara litet plats för ferrängövningar m, m, för soldatutbildning på sommaren. Om statsmakfen hade medverkat fill att def alternativet genomfördes hade diskussionen blivit en annan.

Det är alltså olika samhällsintressen som sfär mot varandra, och dem kan inte kommunalpolitikerna i Uppsala ta itu med förrän de får jämföra de olika alternativen. Olika kommunikationsministrar och försvarsministrar har tydligen gjort den bedömningen att det är viktigare atf behålla några kvadratmeter mark för ferrängövningar med flygsoldaterna under några sommarmånader än ntf lösa frågan om en stor och viktig trafikled, som är en av de stora riksvägarna, genom en av landets största kommuner, Def är på det planet detfa problem skall ses.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på interpellation 1985/86:142 om bevarande av de mindre postkontoren i glesbygdslänen

Anf. 13 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr falman! Ulla Orring har, mot bakgrund av atf Postverket i år-genom en rad akfiviteter-firar 350 år och samtidigt ersätter mindre postkontor med andra serviceformer, exempelvis lanfbrevbäring, frågat mig

dels om jag är beredd atf lämna en redogörelse för def aktuella läget vad avser de mindre postkontorens bevarande i glesbygdslänen,

dels om jag ämnar vidtaga några åtgärder för att bevara de nedläggnings-hotade mindre postkontoren i Västerbotten och då särskilt postkontoret i Norrfors,

Riksdagen har slagit fast atf Postverkets kassaservice skall vara rikstäckande, och mycket få hushåll saknar också i dag fillgång till daglig service. Om posfservicen i de enskilda fallen skall tillgodoses genom postkontor, lanfbrevbäring eller postväsksservice är def postverkefs sak aff bestämma. Postverket gör dä en bedömning från fall till fall med hänsyn till servicebehov och kostnader och ser kontinuerligt över hur servicen bör ordnas. Det sker givetvis även under jubileumsåret. Sedan 1950-talets början har postkontor

med få besök ersatts med lantbrevbärare eller postväskor. Postservicen har naturligtvis inte dragits in genom de förändringarna. Mänga kunder har i stället upplevt atf servicen blivit bättre.

Svaret på den andra frågan är att regeringen för närvarande inte planerar några särskilda ätgärder för att bevara mindre postkontor i Västerbotten, Enligt Posfen har något beslut i fråga om postkontoret i Norrfors ännu inte fattats.

Prot, 1985/86:98 18 mars 1986

Om bevarande av de mindre postkontoren i glesbygdslänen

Anf. 14 ULLA ORRING (fp):

Herr talman! Jag ber atf få tacka kommunikationsministern för svaret.

Vi fick alla den 20 februari ett brev som började så här: "Kära vän, I dag fyller Posten 350 är,"

Alla landets 3,5 miljoner hushåll fick i samband med jubileet gratis frimärken. Om hushållen utnyttjade gåvan uppgick värdet säkert fill ca 55 milj, kr. Lägg därtill tårtor och andra reklaminsatser för aft fira ett i och för sig hedervärt jubileum.

Men denna generösa attityd rimmar illa med Postverkets attityd gentemot de små postkontoren, t, ex, i Västerbotten, För att orgnnisern Posten och bedriva en allt intensivare vinstjakt gär verkets rödpenna till attack mot de små postkontoren. Lönsammare affärer-genom atf organisera posfen så att den bättre tjänar de stora kunderna och de fäforfsrika kommunerna på glesbygdens bekostnad - synes vara parollen,

Pä min fråga till kommunikationsministern, om han vill lämna en redogörelse om det aktuella läget för de smä postkontorens bevarande, får jag inget svar i dag. Statsrådet hänvisar till att det ankommer på Postverket aff organisera sin verksamhet. Men min fråga gällde statsrådets egen uppfattning om det aktuella läget.

Min tolkning är, med ledning av svaret, att regeringen inte känner ansvar och inte heller bryr sig om defta. Eller är min tolkning felakfig? Herr talman! Jag ber än en gäng kommunikationsministern aft svara pä den här frågan.

Man skall nog ha bott i en glesbygd för atf rätt inse betydelsen av servicekontoren, ur både service- och samhällssynpunkt. En indragning av kontoren är eff dråpslag rikfat mot befolkningen och innebär ytterligare en påminnelse om hur obekväm bosättning och bebyggelse i Norrland och dess glesbygder är ur stntsmakfernns synvinkel,

I gär var i Umeå, i Västerbottens län, statliga myndigheter snmlade till en informafionsdag om förnyelse- och förändringsarbete inom den statliga länsförvaltningen. Även jag var där. Där sades att def sfatsfinansiella läget nu kräver en mobilisering av befintliga resurser i länet, Def måste ske genom ett mer samlat uppträdande, en gemensam verklighetsbeskrivning, färdriktning och vilja; en målsättning som enligt mitt förmenande nu i sanning måste genomföras. För närvarande synes def som om den högra handen inte vef vnd den vänstra gör,

I Norrfors har företag genom samhällets stöd, glesbygdsstöd, getts möjlighet aff utveckla sin verksamhet, 1 Norrfors hnr befolkningen genom sitt gemensamma bolag. Norrforsbygdens AB, under 1985 låtit uppföra en industrilokal för uthyrning till nya eller expanderande företng. Posten är dä en nv de inräftningnr som bäde binnd de lokala invånarna och i marknadsfö-

Prot. 1985/86:98 18 mars 1986

Orn bevarande av de mindre postkontoren I glesbygdslänen

ring betraktas som en resurs, en utomordentligt viktig resurs, vilken utgör en naturlig del av ortens struktur.

Statens förlängda arm i länet och regionen - länsstyrelse och utvecklingsfond - kommun och ortsbor har satsat mycket av både tid och medel för en utveckling av näringslivet i bygden. Det rör sig om miljonfals kronor. Och så kommer Postverket med signaler om nedläggning av postkontoret. Man förlorar dessutom fem tjänster i bygden pä grund av indragningen,

Å ena sidan satsar en myndighet på utveckling, å andra sidan satsar ett annat statligt organ pä avveckling. Var finns det samlade uppträdandet, var finns den gemensnmmn mobiliseringen nv länets befintlign resurser?

Med anledning av detta vill jag fråga kommunikationsministern om han ämnar initiera en kontakt mellan länsstyrelsen och berördn orgnn innan en organisationsförändring sker för postkontoren i Norrfors och Gnrgnäs, som också är aktuell just nu, dvs, meningsfyllda överläggningar mellan Postverk, länsstyrelse och kommun innnn formella beslut fnttns, I dngens svnr framgår ju också atf nägot beslut om postkontoret i Norrfors ännu inte tagits. Det är alltså hög fid om statsmakterna konstruktivt vill medverka till bevarande av en viktig samhällsfunktion.

Det handlar också om regionalpolitik. Den flyttningsväg som nu råder kommer ntf få kntasfrofaln följder om iiign åtgärder vidtns, Alln berörda statliga organ mäste därför även ta sitt ansvar. För en både social och klok kombination måste den regionnlpolitiskn tofnlbilden presenteras. Jag saknar en helhetssyn och en samordning mellan de olikn statlign organen, Def behövs en offensiv plan för glesbygdens överlevnad och där ingår klart de mindre postkontorens bevarande.

Anf. 15 Kommunikationsminister SVEN FIULTERSTRÖM:

Herr talman! Först ironiserar Ulla Orring över Postens lönsnmhetskrnv och ställer dem i relation till att mnn då och då tvingns avveckla en del postkontor. Men jag har inte uppfattat det så ntf def pnrfi som Ulla Orring representerar här i riksdagen har lägre sfälldn lönsnmhetskrnv på postverket eller de övriga statlign nffärsverken än vad regeringen har. Jag trodde vi var ganska överens om den allmänna inriktningen, nämligen att affärsverken sknll vnrn lönsnmma och kunnn barn sinn egnn kostnnder, Def behöver inte hindra att de gör förnuftiga avvägningar som ocksä knn hn regionalpolifisk betydelse.

På den nndra frågan, om regeringen känner ett ansvar för aft den statlign planeringen samordnas så aff den gagnar de regionnlpolitiskn målen, knn jag svara jn. Men diskussionen blir konstig, om vi ä ena sidan framhåller de regionnin organens betydelse och i mänga snmnianhnng diskuterar ntt decentralisera beslut och inflytnnde och å andrn sidnn här i riksdngen skall diskutera vnrje enskilt postkontors vara eller icke vnra. Det gär inte ihop. Vi hnr nlltså uppfattat det så ntt det enligt vissn nllmännn riktlinjer som gäller regionalpolitiken är de regionnin organen som i förstn hnnd sknll ta ställning i sädnnn här frågor. Det är den ordningen man sknll försökn upprätthälln,

Beträffnnde den konkreta frågan om postkontoret i Norrfors vill jng framhålla att def nr länsstyrelsen i Västerbotten som sknll samordna de regionnin infressenn. Länsstyrelsen och Postens regionkontor skall ha

ytterligare överläggningar innan beslut fatfas om hur servicen skall ordnas i Norrfors, Hur dessa beslut kommer att bli kan jag inte svara på, Def är ute i länet sädana beslut skall fattas. Överläggningar kommer alt hållas, och finns def fillräckliga skäl och argument för aft upprätthälla postservicen med postkontor i detfa område, förmodar jag att man också fattar beslut i den riktningen på regional nivå. eftersom alln de intressen som Ulln Orring räknade upp är representerade vid en sädan här bedömning. Det vore fullständigt fel om vi i riksdagen eller regeringen skulle tillämpa en sådan centralisering atf vi skulle bestämma var vartenda postkontor sknll finnas och kanske t, o, m, hur länge de skall hälla öppet.

Prot, 1985/86:98 18 mars 1986

Om hälsoproblemen på daghem

Anf. 16 ULLA ORRING (fp):

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för def här sennre svaret.

Jag knn hålla med om aff def vore fullständigt fel om regeringen skulle bestämma om varje postkontors fortlevnad. Däremot vill jng ånyo påpeka aff jag saknar samordningen. De olika statlign instanserna bör ha en samlad bild av vad som uträttas i glesbygden, Aff man har lagt ansvaret regionnlf för Posfens verksnmhet är väl i och för sig riktigt, men det behövs särskilda åtgärder för ntt klnrn nv servicen i glesbygdsområden, i de mindre kommu-nernn och byarnn. Med den utflyftningsvägsom för närvnrnnde pågår, då def flyftnr ut över 16 000 människor från våra skogslän, blir det till slut inga människor kvar, Def är klart atf det är enkelt för Postverket atf redovisn dessa siffror och sägn ntt här behövs inga postkontor. Så tnr den ena myndigheten sitt beslut och vidnrebefordrnr det fill nästa myndighet, och fill sist finns det ingen service kvnr.

Det var ocksä det jag ville påpeka i min interpellafion' aft det är viktigt med , samordning av samtliga insatser för att bevara postkontoren i glesbygden. Det är bra aft överläggningar kommer fill stånd mellan länsstyrelsen och posfen i Västerbotten, men för min del befarar jag ntt mnn vid Posten rednn har bestämt hur man skall göra, och då har länsstyrelsen ingenting ntt sätta emot.

Överläggningen vnr härmed avslutad.

5 § Svar på interpellation 1985/86:127 om hälsoproblemen på daghem

Anf. 17 Sfnfsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr tnlmnn! Göte Jonsson har frågat mig vilkn åtgärder jng avser att vidfn med anledning nv rapporterna om hälsoproblemen för bnrn och personal på dnghem.

Debatten om infektionsrisker inom barnomsorgen rör inte någrn nyn frågor och hnr heller inte uppstått på grund nv några nytillkomna problem med infektioner inom bnrnomsorgen. Diskussioner kring dessn frågor förs ständigt, och de måste givetvis ständigt uppmärksnmmns.

De frågor som debatten under våren gällt har vnrit dels frågan om det meningsfulln i aft låtn smittskyddsnspekfer nvgöra huruvida ett snuvigt bnrn

Prot. 1985/86:98 18 mars 1986

Om hälsoproblemen på daghem

kan vara på daghem eller bör vara hemma, dels frågan om riskerna för skador och men på sikt av upprepade infektioner.

När det gäller den första frågan har det under lång tid rått enighet om att det infe är meningsfullt aft låta smitfskyddsaspekter styra huruvida ett barn kan vara pä daghem eller inte. Barnets allmänna tillstånd bör alltid vara det som avgör. Det är den inställning som finns i socialstyrelsens allmänna råd om hälsovård i förskolan, som för närvarande är under utarbetande. Dessa har tillkommit i nära samarbete med Barnläkarföreningen, och efter remiss till bl, a, Sveriges Läkarförbund och Svenska läkaresällskapet har enighet rått om dessa principer. Bakgrunden till denna inställning är atf när bnrnen väl har snuva har smittspridningen redan ägt rum.

Den andra frågan är mer komplicerad. Det är väl känt att de små barnen får tätare infektioner än de större barnen, särskilt när barngruppernas storlek ökar. Om detfa flnns inte några skilda uppfattningar, och inte heller finns det någon motsättning när det gäller betydelsen av atf vara uppmärksam pä barn med täta infektioner. Motsättningen uppkommer däremot när def gäller bedömningen av hur allvarligt man skall se på täta infektioner hos de små barnen och vilken risken för skador är på sikt.

De uppgifter jag inhämtat visar att det i själva verket inte finns några vetenskapliga belägg för aft barn tar skada på sikt av upprepade infektioner. Men jag vill trots detta återigen poängtera att problemet givetvis inte fär nonchaleras. Viktig i sammanhanget är den möjlighet som ligger i aft barnomsorgen bedrivs i olika verksamhetsformer, som kan fylla olika behov. Omplacering av särskilt infektionskänsliga barn från daghem till familjedaghem görs och bör enligt min mening också göras när sä är påkallat.

Mänga småbarnsföräldrar känner en viss oro efter debatten om infektionerna hos daghemsbarnen, Def är därför glädjande att socialstyrelsen, enligt vad jag inhämtat, avser aff göra en kartläggning av problemet. En sådan kartläggning skulle kunna ge en mer nyanserad bild av läget än vad som framgått av debatten. Den kan också ge vägledning för vilka eventuella åtgärder som kan vidtas för aft minska problemen.

Anf. 18 GÖTE JONSSON (m):

Herr talman! Jag ber aft få tacka statsrådet försvaret pä min interpellafion. Men jag mäste säga aff jag infe är nöjd utan snarare missnöjd med svaret. Jag tycker att detfa visar pä tre saker. För def första: Regeringen tar inte dessa signaler på allvar. För def andra: Inriktningen av familjepolifiken, och framför allt barnomsorgen, har fundamentala brister. För det tredje: Det är inte barnens bästa som står i första rummet när det gäller regeringens samlnde familjepolitik och barnomsorgspolifik. Det är fre ganska viktiga faktorer som jng här påtalar, och jag menar att det finns påtagliga brister fotalt sett när det gäller familjepolitiken.

När det gäller hälsoproblemen vid våra daghem måste vi tn den diskussionen och de problemen pä störstn nllvar, eftersom det gäller våra ungar, det gäller den kommnnde generationen. Då går det inte ntf bara avvisa dessa signaler och säga aff det vetenskapligt ännu infe hnr visat sig att det finns några långsiktiga risker. Men framstående läkare har framhållit atf dessa risker med stor sannolikhet finns - om man bara sätter sig ner och verkligen

analyserar problemen. Det är därför väsenfligt atf vi får detfa gjort.

Lät mig peka pä tre faktorer. Först öronbarnen: Flera undersökningar visar entydigt atf de barn som vistas pä barnhem drabbas av akut ofit i klart större utsträckning än de barn som vistas hemma eller i familjedaghem. Ju yngre barnen är dä de börjar pä daghem, desto oftare får de denna sjukdom. Andelen öronbarn var 8 % bland de barn som skrevs in på daghem före tvä års ålder, jämfört med 5 % bland de barn som skrevs in på daghem vid två-tre års ålder, och 3 % bland de barn som vistades hemma eller hos dagmammor de första fyra åren.

Flera vetenskapliga undersökningar från Skandinavien under de senaste åren visar entydigt att barn pä daghem drabbas av fler infektioner i övre luffvägar och akuta öroninfektioner än barn som vistas hemma eller i familjedaghem.

Täta virusbetingade i och för sig banala infektioner i övre luffvägar ökar risken för aft ett barn blir ett s, k, öronbarn, vilket för den enskilda familjen ■ innebär betydande medicinska, ekonomiska och sociala bekymmer, Def här är fakta som man har kommit fram fill genom vetenskapliga undersökningar. Uppenbarligen är def sä aft jag och mänga med mig, bl, a, de som företräder Malmöundersökningen, ser betydligt allvarligare på våra minsta barns öronsjukdomar än vad regeringen och företrädare för socialstyrelsen gör. Det här tycker jag är mycket allvarligt. Vi får inte nonchalera dessa problem.

Den andra faktorn som jag vill peka på är den psykiska miljön. Det har kommit rapporter om aft mänga barn pä våra daghem är oroliga. Man säger atf det kan bero på väldigt täta och ofta återkommande byten bland personalen. De smä barnen behöver identifiera sig med en, två - ett mycket litet fätal - vuxna personer. Men vi vet aft personalomsättningen på våra daghem i många fall är mycket stor. Man har också påtalat att de långa visfelsetiderna på daghemmen kan utgöra ett problem när def gäller barnens psykiska förhållanden. Detta är ocksä allvarligt inför framfiden.

En tredje faktor är atf det finns vissa tecken som tyder på eff ökat antal missfall bland personalen, Defta får vi heller inte nonchalera. Det är möjligt atf def finns felkällor i de rapporter som vi har fått, men vi vet atf väldigt många av dem som hör till den aktiva personalen är i fertil ålder. Därför måste vi ta också dessa larmsignaler på allvar. Detta nämner statsrådet ingenfing om i sitt svar. Målsättningen måste ju vara en god hälsomiljö för barnen och för personalen.

Från moderat sida kräver vi en långtgående vetenskaplig utvärdering och undersökning av hälsoförhällandena på våra daghem. Vi menar att Malmöundersökningen mycket väl kan ligga som bas, atf man kan bygga vidare på denna undersökning.

Jag vill fråga statsrådet: Var ni frän regeringens sida, när ni lade fram proposifionen om daghem ät alla barn frän ett och eff halvt års ålder, verkligen medvetna om aft många av de barn som hamnar pä daghem kommer aff fä öroninfektioner i en större utsträckning än de skulle ha behövt få om vi hade haft en annan inriktning av familjepolitiken och barnomsorgs-politiken? Frän moderat sida har vi hänvisat till alternativ i fråga om familjepolitik och barnomsorg som skulle förskona barnen frän detfa lidande och också innebära atf föräldrarna skulle känna en ökad trygghet. Skall man

Prot. 1985/86:98 18 mars 1986

Om hälsoproblemen på daghem

6 Riksdagens protokoll 1985/86:95-98

Prot. 1985/86:98 18 mars 1986

Om hälsoproblemen på daghem

arbeta och ha små barn på daghem måste man känna trygghet i fråga om barnens förhållanden under den tid som man arbetar. Jag vill fråga: Var ni medvetna om detfa när ni lade fram proposifionen?

Anf. 19 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Jag är tacksam över aff Ciöte Jonsson inledde med att peka på tre fundamentala skillnader i uppfattning mellan def parfi han företräder och det parfi jag representerar. Det gäller alltså både familjepolitiken generellt och inställningen till barnomsorgen, Närdet gäller den tredje punkten, Göte Jonsson, tror jag ändå aff vi egentligen menar oss ha samma uppfattning, nämligen aft vi sätter barnens bästa i centrum. Jag tror inte att vi skall gräla om vem som gör detta på bästa sätt. Vi har naturligtvis olika uppfattning om vilken polifik som leder fill defta vikfiga mål.

För mig måste def i dag vara en debatt om infektionerna på daghem och ' inte en allmän familjepolitisk debatt om barnomsorgens plats i familjepolifiken. Jag kan inte annat än uppleva Göte Jonssons inlägg som en kärkommen möjlighet för moderaterna att misstänkliggöra barnomsorgsverksamheten mera generellt.

När det gäller exempelvis missfallen är den vetenskapliga grunden - något som Göte Jonsson för övrigt talar mycket om - för att kunna påstå atf ett samband föreligger väldigt klen. Den psykiska oron hos barn inom barnomsorgen är naturligtvis något som man mäste fa allvarligt pä, precis sonrman måste fa allvarligt på oron hos barn i skolåldern - def måste man göra i alla skeden. Skulle klara samband mellan barnomsorg och dessa olika problem bland barnen kunna etableras, måste man naturligtvis ocksä göra någonfing ät det.

Jag vill påstå aff regeringen är ytterst uppmärksam på hälsoproblemen och hälsotillståndet inom barnomsorgen. Jag är också övertygad om att landstingen genom sin primärvård, sin mödra- och barnavård, har mycket kvalificerade möjligheter atf bedöma hur def faktiskt står fill och också ingripa när sä behövs.

Sedan vill jag peka pä att socialstyrelsen med utgångspunkt i de rön som i dng föreligger tänker göra en knrtläggning av hälsoproblemen inom barnomsorgen, Def är ett tecken på aff också socialstyrelsen tar allvarligt pä detfa, och def har jag uttryckt min glädje över. Hur bred, hur allomfattande en sådan undersökning skall bli fär diskuteras i fortsättningen. Men det ligger naturligtvis ett erkännande av atf hithörande problem skall fas på stort allvar i def faktum atf en sådan här undersökning sätts i gäng.

Därmed tycker jag att varken regeringen eller socialstyrelsen behöver misstänkliggöras på denna punkt,

Anf. 20 GÖTE JONSSON (m):

Herr talman! Det är inte så att vi från moderat sida generellt vill misstänkliggöra den kommunala barnomsorgen. Vad vi vill göra är att få till stånd förbättringar. Om det skall lyckas måste vi vara beredda ntf diskutera de brister som nu finns, Def har redan klart framgått - defta är otvetydigt och det har statsrådet själv vidimerat - att många barn far illa på våra daghem för närvarande.

Dä mäste vi ta upp dessa frågor och diskutera dem samt se till atf det finns alternativ för barnen. Det här är ingen kritik vare sig mot föräldrarna eller mot personalen eller mot barnen, därför atf kritiken rikfar jag mot regeringen som infe är beredd att skapa de alternafiv som är bäst för föräldrar och barn och som är bäst även för personalen i dessa sammanhang. Det måste vara fruktansvärt svårt aff arbeta inom barnomsorgen pä grund av dessa problem med upprepade infektioner bland barnen. Vi mäste se till helheten -vi mäste peka pä alternativen i familjepolitiken för atf kunna klara def här.

Statsrådet säger att detfa med missfallen inte är vetenskapligt belagt. Nej, det har jag också sagt, men jag har framhållit atf vi infe får nonchalera problemet utan atf vi måste fä vetenskapligt belagt huruvida def här är ett problem eller inte. Men detta avvisar statsrådet och säger atf det endast rör sig om svartmålning frän moderaternas sida. Det är infe det. Detta är allvarliga signaler. Tänk om vi pä andra arbefsmiljöområden ute i samhället infe skulle ta sädana här signaler på allvar! Def förs en långtgående debatt om hälsoriskerna för gravida i samband med arbete framför bildskärm, och den debatten tar vi pä allvar. Varför skulle vi då inte ta också den här debatten på allvar?

Det är av omtanke om personalen som vi har väckt frågan som sådan. Vi hävdar att def gär aff få fill stånd en bättre barnomsorg, om def skapas alternativ i olika sammanhang,

Stafsrädet hänvisar fill alternativ och säger aft infektionskänsliga barn bör kunna få komma till familjedaghem i stället för fill kommunala daghem. Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet: Är statsrådet med utgångspunkt i denna deklaration beredd atf se till att def blir likvärdiga statsbidrag för familjedaghem och kommunala daghem, så aff infe familjedaghemmen diskrimineras och sä att infe kommunerna tvingas att ha även infektionskänsliga barn pä daghem?

Jag vill också när det gäller statsbidragen fråga om statsrådet är beredd att se till aft det blir rimligare bestämmelser i fråga om tiderna för barnens vistelse på daghem. Även därvidlag är statsbidragen styrande genom sjutimmarsgränsen som innebär aff föräldrarna i många fall måste ha barnen på daghem under en längre fid än vad som skulle vara nödvändigt, om det utgick rimligare statsbidrag.

Jag avvaktar med spänning svaret pä de här båda frågorna.

Prot. 1985/86:98 18 mars 1986

Om hälsoproblemen på daghem

Anf. 21 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! När det gäller diskussionen om statsbidragen fill familjedaghem och kommunala daghem förhåller det sig på följande sätt: dels finns det en ambifion aft bidragen skall vara jämställda, dels kan de aldrig få en identisk konstruktion, eftersom det rör sig om skilda kostnadsslag och om verksamheter som är uppbyggda pä olika sätt. Men vi hävdar atf det i dag finns ett rättvist statsbidragssystem i fråga om avvägningen mellan dessa båda former av daghem. Det har varit vår ambition aff skapa ett sådant,

Vnd beträffar fidernn på daghemmen, sä måste ju bestämmelserna vara utformade bäde med hänsyn till barnen och med hänsyn till de fillsynsbehov som föräldrarna ger uttryck för. Hela utbyggnaden av barnomsorgen fill full behovsfäckning, med alla de olika former av barnomsorg som i dag finns, är

Prot. 1985/86:98 18 mars 1986

Om hälsoproblemen på daghem

ju fill för att skapa den valfrihet som Göte Jonsson efterlyser.

Det finns alltså, enligt värt sätt att se, alternativ bäde inom barnomsorgen och till barnomsorgen, och valfriheten skapas bäst genom en utbyggnad och förstärkning av barnomsorgen. Jag upprepar ocksä att vi mäste ta allvarligt pä hälsoproblem, upplevda och konstaterade, och jag hänvisar på den punkten till socialstyrelsens kartläggning, som jag för min del kommer aft följa med stor uppmärksamhet.

Anf. 22 GÖTE JONSSON (m):

Herr falman! Def skulle vara intressant atf fä litet mera information om vad socialstyrelsens kartläggning skulle innebära, I direktiven för denna kartläggning säger statsrådet nämligen atf föräldrarna känner viss oro efter debatten om infektionerna på daghem. Det verkar som om man ville ge intrycket att själva debatten skulle ha skapat oron, inte den faktiska verkligheten, dvs, atf många barn är infekfionsbarn och alltså har svårigheter när det gäller atf vistas tillsammans med många andra barn i barnomsorgen, Detfa är dock def väsentliga utgångsläget, inte debatten som sädan.

Jag tycker att detfa är ett sätt att smita undan, liksom också företrädare för socialstyrelsen har gjort när de har uttalat sig i denna fråga. Det verkar som om bara def förhållandet aft man över huvud taget ifrågasätter inriktningen av barnomsorgen vore känsligt för regeringen och även för vissa företrädare för socialstyrelsen. Dä rasar helt plötsligt grunden för socialdemokratins barnomsorgs- och familjepolitik samman.

Vad jag efterlyser i socialdemokratins barnomsorgsambitioner är en verklighetsförankring, en förankring i familjernas önskemål och i barnens bästa, Def är def vikfiga i dessa sammanhang.

Från moderat sida har vi klara utgångspunkter. Först och främst menar vi att def är föräldrarna som bäst vef vad som är bra för barnen, Def har visat sig aft så är fallet när def gäller barnens infektionskänslighet, deras mentala reaktioner inför olika förhållanden osv. Det är således föräldrarna som måste ges den reella valfriheten om vi skall kunna uppnå goda hälsoförhållanden på våra daghem. Men då måste man få ekonomiska förutsättningar att kunna göra ett val, bl, a, att själv kunna ta hand om sitt barn om def är infekfionskänsligf, Def gäller atf skapa ekonomiska förutsättningar för en alternafiv barnomsorgsmodell för sädana fall.

Vi har sagt aff man i ökad utsträckning måste satsa på alternativen. Statsrådet säger att def nu finns alternativ, men jag vill understryka atf det först är efter mycket långa diskussioner i fråga efter fråga som socialdemokraterna har fått refirera när def gäller alternativen och atf alternativen fortfarande är diskriminerade. Detta är en viktig fråga för hälsoförhällandena inom barnomsorgen totalt sett. Kan vi anpassa barnomsorgen efter föräldrarnas önskemål och efter barnens behov, i stället för efter politiska schabloner, kan vi komma långt när det gäller lösandet av hälsoproblemen inom barnomsorgen.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Föredrogs och hänvisades

Proposition

1985/86:97 fill utbildningsutskottet

Prot. 1985/86:98 18 mars 1986

Meddelande om interpellationer

7 § Anmäldes och bordlades Propositionerna

1985/86:114 Omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter 1985/86:122 Flyttning av fartyg i allmän hamn

1985/86:125 Förslag om tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1985/86

8 § Anmäldes och bordlades

Motionerna

1985/86:323 av Sten Sture Paterson

1985/86:324 av Ingemar Eliasson m.fl.

1985/86:325 av Björn Körlof

Avgivande av förklaring enligt artikel 46 i den europeiska konventionen

angående skydd för de mänskliga rätfigheferna och de grundläggande

friheterna (prop, 1985/86:94)

1985/86:326 av Gullan Lindblad och Siri Häggmark Följdlagstiftning till den nya omsorgslagen (prop. 1985/86:107)

9 § Meddelande om interpellationer

Meddelades aff följande interpellationer framställts

den 18 mars

1985/86:150 av Inga Lantz (vpk) till utbildningsministern om fri och obunden forskning:

Pä några få år har antalet näringslivssfödda forskningsstiftelser kring högskolorna ökat från ett fätal till närmare 80. Tidigare fanns en klar boskillnad mellan traditionell "fri" forskning och kommersiell produktutveckling - i dag är den gränsen svär aft fastställa.

Genom de stiffelseägda forskarbyar som byggts upp i nära anslutning till framför allt de tekniska högskolorna har näringslivet fått en direkt tillgång till forskare och användbara forskningsresultat utan aft behöva gä omvägen via högskolorna.

Vid högskolorna finns i dag ett hundratal s, k, adjungerade professorer med 20 % av sin tjänst vid högskolorna och resten i näringslivet, Defta betyder att "företagen" i det närmaste "flyttar samman" med högskolorna och samarbetar direkt med forskarna.

Även om regering och riksdag uttalat aft den svenska forskningspolitiken

Prot. 1985/86:98 18 mars 1986

Meddelande om interpellationer

skall stärka industrins konkurrenskraft, med baktanke atf rädda landefs ekonomi, sä måste ändå detta ses som ett helt nytt och farligt fenomen inom " forskningspolitiken.

Redan i dag har således en stor del av forskningen hemligstämplats och monopoliserats, och med den utveckling som pågår finns def stor risk atf offentlighetsprincipen när det gäller forskningen ytterligare urholkas. Med hänvisning fill ovanstående vill jag fråga utbildningsministern:

Vad ämnar regeringen göra för aft stärka, i förhållande fill näringslivet, fri och obunden forskning vid högskolor och andra offentliga forskningsinstitutioner?

1985/86:151 av Margö Ingvardsson (vpk) till socialministern om situafionen för familjehemsföräldrar:

Den av riksdagen antagna nya lagen om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda träder i kraft den 1 juli 1986, Förutom aft lagen tillförsäkrar psykiskt utvecklingsstörda rätt fill vissa omsorger syftar den ocksä fill att människor med funktionsnedsättningar skall kunna leva under så normala förhållanden som möjligt. Som ett led i detta skall de nuvarande vårdhemmen och specialsjukhusen avvecklas och ersättas med andra boendeformer, I propositionen med förslag fill ny lag framhålls atf värdhem för barn och ungdomar motverkar barnens möjlighet aff delta i samhällets gemenskap. Genom uppbyggnad av elevhem och stöd fill familjer som har sina barn hemma bör avvecklingen av institutionerna kunna ske.

Enligt uppgifter finns def för närvarande 873 utvecklingsstörda barn och ungdomar upp till 16 år som bor i familjehem. För familjehemsföräldern råder inget anställningsförhållande, trots aff vården av det utvecklingsstörda barnet ofta medför ett krävande arbete dygnet runt. Få familjehemsföräldrar har praktisk möjlighet aff ha ett förvärvsarbete vid sidan om vårdaruppgif-ten. Till familjehemsföräldern utgår eff arvode i förhållande till barnefs vårdtyngd, samt en omkostnadsersäff ning för barnet. Arvodesdelen kan som mest uppgå fill 3 635 kr, per månad för de mest vårdkrävande barnen. Den låga ersättningen och avsaknaden av den trygghet som ett anställnings-förhällande utgör medför aft den som åtagit sig arbetet med att vara familjehemsföräldrar blir beroende av make/maka för sin försörjning.

Mot bakgrund av den nya omsorgslagens intentioner om hemlika boende-förhållanden för människor med funktionsnedsättningar frågar jag socialministern:

1, Är placering i familjehem av utvecklingsstörda barn en boendeform som enligt regeringens mening bör få ökat stöd?

2, Kommer regeringen på något sätt aff verka för att familjehemsföräldrarna skall få anställningstrygghet i det viktiga arbete de faktiskt utför?

10 § Meddelande om frågor

Meddelades aff följande frågor framställts den 17 mars

Prot. 1985/86:98 18 mars 1986

Meddelande otn frågor

1985/86:427 av Sigge Godin (fp) fill socialministern om rätfen fill ATP-poäng vid värd av minderårigt barn;

Fr, o, m, 1982 kan förälder som vårdat minderårigt barn (under 3 år) och som därför infe intjänat någon pensionspoäng under året få tillgodoräkna sig detta är som poängår. Ca 50 000 personer beräknades ha rätt fill ATP-år för värd av barn. Tillgängliga siffror visar att endast en minoritet av de berättigade har utnyttjat reformen.

Med anledning härav vill jag ställa följande fråga:

Vilka åtgärder ämnar socialministern vidta för att de som har rätt till ATP-år för värd av minderårigt barn också skall få del av denna rättighet?

den 18 mars

1985/86:428 av Agne Hansson (c) fill finansministern om åtgärder mot illegal kreafurshandel:

Den illegala kreaturshandeln verkar demoraliserande ur skattesynpunkt och skapar problem för producentföreningar med leveranspliktiga föreningsmedlemmar.

En arbetsgrupp inom brottsförebyggande rådet lämnade förslag i mars 1981 pä åtgärder mot illegal kreatursförsäljning. Bl, a, lämnades förslag om skyldighet atf lämna uppgift om ersättning som utbetalas till kreaturshandlare och skyldighet aff efter anmaning lämna uppgift om producenten fill skattemyndigheten. Några förslag till ändrad lagsfiffning har inte lagts fram för riksdagen, bl, a, på grund av invändningar frän lagrådet. Dä den illegala kreaturshandeln ökat kraftigt sedan 1981 synes åtgärder för aff komma till rätta med dessa problem nödvändiga.

Vilka åtgärder avser regeringen aft vidta för aft stävja illegal handel med kreatur?

1985/86:429 av Sten Andersson i Malmö (m) fill finansministern om införande av avgift vid sparande på bankkonto;

Många människor sparar på ett bankkonto i avsikt att bygga upp en trygghet eller aft uppnå eff bestämt sparmål. Andra, däribland hundratusentals LO-medlemmar, har samma målsättning men omvandlar sina sparmedel i aktier.

För de sistnämnda gäller aft köp och försäljning av akfier åläggs en omsättningsskatt, något som infe drabbar dem som gör insättningar och uttag pä ett bankkonto, trots aff motivet att spara i mänga fall är detsamma.

Prot. 1985/86:98 Avser finansministern vidta förändringar så att någon form av avgift

18 mars 1986 (skatt) kommer att införas vid insättningar och uttag på bankkonton?

Meddelande om frågor

1985/86:430 av Lennart Brunander (c) fill jordbruksministern om stödet fill jordbruket:

I TV-programmet "Svar direkt" den 25 februari fick TV-tittarna av jordbruksdepartementets representant veta att statens ärliga stöd fill jordbruket i Sverige är 7-8 miljarder. Enligt uttalandet skulle de statliga kostnaderna för def direkta stödet till jordbruket, livsmedelssubventionerna och kostnaderna för överskottet uppgå till denna summa.

Enligt min uppfattning är mafsubvenfionerna inget egentligt stöd till jordbruket utan ett stöd till konsumenterna. Men även om man räknar ihop allt detfa kan jag infe fä det till så stora summor.

Statens stöd ser ut sä här budgetåret 1986/87: Låginkomstsaf sning 435 milj, kr,, Norrlandsstödef 399 milj, kr, och livsrnedelssubventioner 2 475 milj, kr,, vilket tillsammans blir 3 309 milj, kr. Kostnaderna för export av överskottet har av jordbruksministern fixerats fill 160 milj, kr.

Många undrar hur man kommit fram fill aft stödet är så stort som angavs i programmet. Jag tycker def är pä sin plats atf jordbruksministern redogör för detta.

Jag hemställer aft få ställa följande fråga till jordbruksministern:

Var finns de 7-8 miljarder kronor som man talade om i TV-programmet och som enligt jordbruksdepartementet skulle vara statens stöd till de svenska jordbrukarna?

1985/86:431 av Maria Leissner (fp) till statsrådet Mats Hellström om exporten av vapensystem:

Enligt pressuppgifter har regeringen nyligen beviljat export av Boforskanoner fill Indonesien. Det är i så fall första gången sedan 1982 som export av hela vapensystem fill def krigförande Indonesien godkänns.

Enligt riksdagens riktlinjer för vapenexporten sägs aft "Utfärdad exportlicens bör därför indragas, förutom vid ovillkorliga exporthinder, endast om den mottagande staten kommer i väpnad konflikt med annan stat eller får inre väpnade oroligheter". I sådant fall fär emellerfid reservdelsexport fortsätta, och som reservdelar har utrikeshandelsministern fidigare tolkat även ammunition. Den aktuella affären torde alltså inte kunna betecknas som leverans av reservdelar. Dessutom har den rådgivande nämnden för krigsmaterielexporf enligt pressuppgiffer avstyrkt frän vapenexport fill Indonesien vid ett tillfälle under 1985,

Min fråga är därför:

Har regeringen under 1986 beviljat export av kanoner fill Indonesien, och hur stämmer defta i så fall med de av riksdagen fastslagna riktlinjerna för svensk vapenexport?

1985/86:432 av Bertil Måbrink (vpk) till jordbruksministern om ekonomisk garanti till fiskare för inkomstbortfall pä grund av ishinder:

De senaste årens stränga vintrar har skapat problem för yrkesfiskarna. Detta gäller i första hand def fiske som bedrivs med garn.

Upp fill sex veckor tvingas garnfiskarna aft göra uppehåll i sin yrkesutövning på grund av de svära ishindren. Detta gäller inte minst fisket i södra Sverige. Självklart innebär detfa svåra ekonomiska avbräck, infe minst med tanke på de stora skulder som garnfiskarna har för båtar och redskap -skulder som måste amorteras oavsett ishinder eller inte.

Fisket är en vikfig näring för def svenska folkhushållet. Fiskarna borde i likhet med lantbrukarna ges någon form av ekonomisk garanfi när naturens krafter sätter stopp för deras yrkesutövning.

Jag vill fråga jordbruksministern:

Är jordbruksministern beredd att fa initiafiv till att garnfiskarna ges någon form av ekonomisk garanfi då ishinder omöjliggör fiske?

1985/86:433 av Bertil Måbrink (vpk) till statsrådet Mats Hellström om exporten av vapensystem:

Enligt pressuppgiffer rekommenderade den rådgivande parlamentariska nämnden under hela 1985 att inga vapensystem skulle fä exporteras till Indonesien, En ledamot i nämnden ansåg också att det var självklart aff regeringen inte skulle gä emot den eniga nämndens råd.

Enligt andra pressuppgifter stoppade regeringen 1985 export av robot 70 fill Pakistan,

Sä sent som i oktober 1985 skriver ufrikeshandelsministern: " under de

senaste åren har det emellertid inte tillkommit någon ny affär med Pakistan,"

Jag vill fråga;

Har regeringen under 1986 beviljat export av hela vapensystem till Indonesien och Pakistan och vad har i så fall föranlett denna helomvändning?

Prot. 1985/86:98 18 mars 1986

Meddelande om frågor

1985/86:434 av Lars De Geer (fp) fill försvarsministern om anställning av piloter frän flygvapnet vid civilt svenskt flygföretag:

Regeringen medgav enligt skrivelse 1984/85:148 en avgång pä ett tjugotal piloter under kalenderåren 1985 och 1986, en kvot som var fylld redan då skrivelsen utfärdades, I proposition 1985/86:100, bil, 6 fastläggs aft de civila flygbolagen under 1987 får anställa högst fio piloter frän flygvapnet. Denna proposition lades emellerfid ej fram förrän den 10 januari 1986,

Före detta datum hade tvä yrkesofficerare vid flygvapnet tagit avsked och avslutat sin tjänstgöring vid detta vapenslag. Dessa båda är villiga att bli anställda på reservstat, nägot som chefen för flygvapnet har erbjudit dem och som måste anses vara ett allmänt intresse för att de skall kunna kvarstå i sin krigsbefaffning som flygförare i attackflygef.

För att kunna bli anställd på reservsfat måste dock personerna i fråga få ta anställning vid svenkf flygbolag, enär de eljest tvingas fa anställning utomlands. Vid kontakter med utländska flygbolag har dessa visat stort

Prot. 1985/86:98 intresse men vägrat fränvaroräff för reservtjänstgöring i svenska flygvapnet,

18mars 1986 , .. » . ,.

----------------------- Avser försvarsministern vidta någon åtgärd för atf motverka aff statliga

Meddelande om frågor åtgärder förhindrar anställning under är 1987 vid civilt svenskt flygföretag?

1985/86:435 avBengt Harding Olson (fp) till justitieministern om statens skadeståndsansvar vid polisingripande:

Det är av grundläggande betydelse att staten far ett rimligt ansvar för myndighetsutövning som orsakar skada för enskild person. Gällande rätt ålägger också staten ett visst skadeståndsansvar i sådana fall vid fel eller försummelse vid tjänstemännens myndighetsutövning,

I eff aktuellt fall i Tomelilla har vid polisingripande mot enskild person uppkommit omfattande skada för denne. Enligt uppgift kan dock nägot skadestånd ej erhållas, enär fel eller försummelse ej kan visas föreligga på polisens sida.

Principproblemet gäller nu om statens skadeståndsskyldighef vid tjänstemännens myndighetsutövning skall breddas fill aft omfatta även sådana skador som ej orsakats av fel eller försummelse, i vart fall personskador som uppkommit i samband med polisingripande.

Är justitieministern beredd aft ändra lagen för aff utöka enskilds rätt till skadestånd för skada vid polisingripande?

1985/86:436 av Bertd Danielsson (m) till utbildningsministern om höjt statsbidrag fill gymnasieskolan Capellagården:

Den fria gymnasieskolan Capellagården på Öland bedriver skolverksamhet för vilken den uppbär statsbidrag. Inriktningen är möbel- och inredningssnickeri, texfilufbildning och keramikutbildning. Det finns två andra skolor med liknande inriktning i landet.

Statsbidraget fill Capellagården är dock avsevärt lägre än till de båda andra skolorna. Under innevarande är erhålls per elev vid Capellagården 23 195 kr,, medan bidraget vid Carl Malmstensskolan i Stockholm är 58 843 kr,, per elev.

Såväl föredragande statsråd (prop, 1983/84:118) som utbildningsutskottet (UbU 1983/84:27) har uttalat aft bidraget per elev i princip bör vara lika stort för likartade utbildningar. Denna princip har ännu inte börjat tillämpas, varför den ekonomiska situationen för Capellagården blir alltmera ohållbar.

Avser utbildningsministern vidta åtgärder i syfte att Capellagården snarast erhåller lika stort statsbidrag per elev som skolor med likartad utbildning får?

1985/86:437 av Rune Gustavsson (c) fill socialministern om läkemedelsrabatt för saliversättningsmedel:

Saliversäftningsmedel är infe klassat som ett läkemedel och berättigar infe heller till läkemedelsrabaft. För de människor som har en upphörd salivpro-dukfion är dessa medel livsnödvändiga.

Avser socialministern pröva möjligheten att klassa saliversäftningsmedel Prot. 1985/86:98
som läkemedel sä atf dessa beräffigar fill läkemedelsrabaft? 18mars 1986

Meddelande om frågor 11 § Kammaren åtskildes kl, 16,15,

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Gunborg Apelgren