Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1985/86:97

Måndagen den 17 mars

Kl. 12.00

1 § Svar på interpellation 1985/86:119 om de politiska förhållandena i Korea

Anf. 1 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr falman! Som svar på Oswald Söderqvists frågor vill jng inledningsvis nnföra följnnde.

Efter Korenkrigets slut 1953 underfecknndes ett vnpenstillestand mellan FN-kommandot å ena sidan samt den koreanska folknrmén och de kinesiskn frivilligstyrkornn n den andra. Enligt nvtalet skulle inom tre männder en politisk konferens snmmnnknllns med syfte ntt åstndkomnia tillbnkndragan-de av alla utländska styrkor från Koren och en fredlig lösning nv Koreafrå-gan. Efter mer än 30 år av oftn nllvarliga incidenter och spänningar och återkommande behandling i FN nv Korenfrägnn hnr dettn problem ännu inte funnit en lösning, Vnpenstillesfåndsavtnlet, där alltså FN-kommandot är den ena parten, är det endn dokument som nlltjämt reglerar förhållandet mellan stridskrafterna på ömse sidor nv demnrkationslinjen i Koren,

Vad FN-flnggnn befrnffnr fördes den tidigare nv nlln trupper inom Sydkoreas territorium. Numera förs den dock endnst av en 700 sydkorennska soldnter. som tjänstgör inom den södra halvan av den demilitariserade zonen samt nv det nmeriknnskn stabs- och underhållsorgan om ca 300 man som direkt betjännr FN-kommnndots del nv stilleståndskomniissionen. Den sydkorennskn nrmén i sin helhet för sålundn ej FN:s flaggn. Det gör ej heller den i Sydkoren stntionernde nmeriknnska kontingenten, vilken befinner sig där enligt ett bilateralt avtal mellan deftn land och USA,

Sä snnrt överenskommelse har träffnts om antingen ett permnnent fredsfördrag eller något motsvarande nrrnngemang för upprätthållandet nv fred och säkerhet i Koren bör, enligt Sveriges uppfnttning. FN-kommandot i Sydkorea upplösas och de ufländskn trupper som nr stntionernde dnr under FN-flagg samfidigt dras bort, Dennn uppfattning har givits till kanna bl, a, i FN nr 1975 när frågnn senast behandlades i FN, Riksdagens utrikesutskott uttalade sitt stöd för den år 1976,

Låt mig därefter övergå till Oswnid Söderqvists nndra frågn. nämligen den som avser de gemensamma militära mnnövrernn mellan USA och Sydkoren,

Som interpellanten själv påpekar prnglns den koreanska hnlvön sednn mer än 30 år nv betydnnde politisk och-niilitnr spänning. Den svenska regeringen beklngar självfallet existensen nv dettn spänningsförhållande och hoppns atf de åferkommande snmfal som parternn haft sedan ett par är skall kunna leda

Prot. 1985/86:97 17 mars 1986

Om de politiska förhållandena i Korea

till ett mer nvspänt förhällande mellan dem. De militära manövrer som USA och Sydkorea haft ärligen sedan 1976 och de militära manövrer som vi utgår ifrån aff även Nordkorea bedriver utgör en del i det existerande militära mönstret, I den mån parterna kunde komma överens om formerna för en reduktion av den militära aktiviteten på ömse sidor vore detta självfallet välkommet, Fortsnttn snmfal mellan parterna kan måhända ledn frnm fill överenskommelser bl, a, i en sädan riktning,

Sverige kan bäst bidra till en sådan process genom att på olikn sätt uppmuntra parterna att fortsätta sina samtal. Jag kan försäkra Oswald Söderqvist ntf vi aldrig försitter några tillfällen att göra detta. Vi bör däremot överlåta åt parterna atf diskutera förutsättningarna för att det verkligen skall bli en fortsättning pä den dialog de inlett.

Den tredje frågan gäller Sveriges möjligheter att som medlem i de neutrala nationernas övervakningskommission befrämja avspänning och överläggningar mellan parterna.

Det allmänna mandatet för övervakningskömmissionen definieras i stille-ständsavtalef. Den svenske representanten i kommissionen hnr ntf verkn inom rnmen för deftn mnndnt. Kommissionens ursprungliga övervaknings-uppgift har dock för länge sedan upphört. Dess verksamhet begränsas numera till ntf behnndla rapporter om utbyte av militär personal och materiel. Därutöver kan kommissionen föreslå ändringar och tillägg till vapenstilleståndsavtalet i syfte att få det att fungera bättre. Denna utveckling hnr självfallet i lika mån begränsat den svenske representantens roll.

Vad som däremot förblir betydelsefullt ar ntf kommissionen genom sin blotta närvaro som internationellt sammansatt övervakningsorgan kan sägas ha en avspänningsfrämjnnde funktion, Defta har inte minst haft sin betydelse vid olika incidenter och andra perioder av skärpt spänning. De koreanska staterna är överens om att kommissionens närvaro är nödvändig och att den har en viktig roll att fylla, Snnimnntnget bör nlltså Sveriges deltngnnde i kommissionen ses som ett uttryck för vär beredvillighet att efter förmåga bidra till en fredlig utveckling av situationen pä den koreanska halvön.

När def gäller Oswald Söderqvists sista fråga kan jag konstatera att samma fråga togs upp i en interpellationsdebatt med energiministern den 20 maj förra året. Jag vill därför återigen poängtera ntf export från Sverige av kärnteknisk utrustning regleras genom särskild lagstiftning, ntf för denna export fillämpas mycket strikta regler från svensk sida snmt att företagen är fria att bedriva de nktivitefer de finner lämplign och möjlign med dessn begränsningur. Tillstånd fill export nv kärnteknisk utrustning lämnns nv regeringen,

Beträffnnde Asen-Atom. som särskilt omnämnts i frågnn, har jag erfnrit ntt förefnget, som ett led i mnrknndsföringen nv sin kärnkraffsteknologi, organiserat en del symposier och konferenser tillsnmmans med koreanskn intressenter. Det föreligger emellertid i dag inte någon nnsöknn om export som skall prövns nv regeringen.

Anf. 2 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr tnlmnn! Jag ber ntf fä tuckn utrikesministern för svaret på min interpellntion.

Def våren bra redogörelse för den svenska regeringens ståndpunkt. Det är viktigt aft det kommer fram. I och med detta kan man säga atf def första ändamålet med min interpellafion har blivit uppfyllt, och jag tackar för def.

Def är som sagt bra att detta tas upp, för Koreafrågan liksom alla gamla internationella spänningsladdade frågor har en viss tendens aff skjutas undan. Korea ligger där def ligger, def har alltid varit sä sedan mer än 30 år, och det gör att frågan kanske infe uppmärksammas pä def sätt som dess vikt i def internationella spänningsfältet enligt min uppfattning egentligen skulle ge anledning till.

Några detaljfrågor: Detta med FN-flaggan kan ju tyckas vara en akademisk fråga, för aff nu använda ett slitet talesätt, men def är en fråga av stor psykologisk vikt. Vi som kommer ihåg Koreakonflikten vet att FN blev stridande part genom skicklig hantering av USA:s utrikespolitiska ledning på den tiden. Man fick ett slags moraliskt alibi för att föra detta krig. Därför är det fortfarande viktigt aft hälla frågan öppen.

Nu säger utrikesministern - och det har jag naturligtvis ingen anledning att betvivla - aft det bara är några fä grupper som använder FN-symbolen. Jag hade 1984 fillfälle att fillsammans med näringsutskoftet resa i Korea. Vi besökte naturligtvis, som utländska delegationer alltid gör. också Panmunjom. Det intryck jag fick när jag kom dit söderifrån var aff man hela fiden mycket tydligt försökte markera att här är det FN som sfär emot barbariet i norr. Hela bilden när man nalkas zonen präglas av FN-symboler överallt; här står vi öga mot öga sedan 1953. osv. Sättet atf peka ut sydsidans militära styrkor som något slags FN-styrkor finns där hela tiden. Atf man sedan formellt bara har 700 sydkoreanska soldater och underhällstrupper omfattande 300 amerikanare ändrar inte på det förhållandet. Det tycker jag är allvarligt ur psykologisk synvinkel.

Atf det framhålls i interpellationssvaret atf Sverige hnr sin uppfattning tycker jag är rikfigt, och aff def har blivit sagt att vi driver den tycker jag också är bra. Men det är nu mer än fio år sedan, 1975-1976. som vi gav uttryck för den. Här har nu utrikesministern sagt detta, och det är ju fint, men kanske det vore dags att pä något sätt aktualisera den här frågan igen. Hur kan det komma sig att man så tydligt visar fram FN-flaggan just vid Panmunjom, som ändå är ett internationellt besökscentrum dit man slussar varenda delegation som kommer till Sydkorea? Deftn är inte så oviktigt, och jng skulle gärnn vilja höra litet vad utrikesministern anser om def.

Sedan detta med militärmanövrerna. Def har ju förekommit vissa samtal mellan Nordkorea och Sydkorea. De har varit posifiva, som har nämnts här. Och när vi hade den stora översvämningskatastrofen i Sydkorea 1984, blev det också vissa kontakter. Nordkorea kunde hjälpa fill med litet humanitär och teknisk hjälp o. d. Det blev ett visst samarbete, trots allt.

Men året därpå, alltså i fjol, satte sydsidan med USA i gäng Team Spirit 85. Och det gjorde aft def naturligtvis blev ett avbräck i kontakterna. De fortgick ändå litet grand. Man hade ett utbyte, om än begränsat, när det gällde återförenade familjer. Det handlade om räft fä familjer, ett femtiotnl, men det vnr ändå något.

Sedan drog man i januari i gång Team Spirit 86. Man förvarnade bara mycket snabbt i januari om atf man skulle dra i gång en övning.

Prot. 1985/86:97 17 mars 1986

Om de politiska förhållandena i Korea

4 Riksdagens protokoll 1985/86:95-98

Prot. 1985/86:97 Jag är litet kritisk mot utrikesministerns framställning, där det kommer

17 mars 1986 fram att nordsidan också har sådana här övningar i gäng. Faktum är ju atf

Om de politiska för hållandena i Korea

nordsidnn har föreslagit att man skulle inskränka alla sädana här militärövningar. Och vad jag vet har inte den kinesiska folkarmén, som också nämns i början av interpellafionssvaret, eller Nordkorens armé haft sådann stora samövningnr på eller utanför nordkoreanskt territorium.

Jämförelsen mellan Nordkorea och Sydkorea tycker jag haltar-jag tycker det är gnnskn klart att aggressiviteten kommer frän Sydkorea. Beträffande detta skulle jag ocksä vilja ha en ytterligare kommentar frän utrikesministern.

I fråga om den militära kommissionen och vär officer där har jag ingen anledning atf göra någon kommentar. Det går naturligtvis inte aft använda kommissionen särskilt mycket mer än vad vi gör. Def gäller att vi finns där, och jag har inget mer aff säga om det.

Sedan fill defta om kärnkraften. Utrikesministern har erfarit atf def har förekommit def ena och def andra. Det harockså jag erfarit, och def är därför jag frågar. Och frågan gäller alltså om det heln är rimligt. Jng tycker att det finnsnnledningaff göra en jämförelse med vär vapenexport, där vi haren stor diskussion i gång, om det är rimligt att svenska krigsmaterielproducenter skall få bedriva reklam, ha kontakter och försöka skaffa sig kontrakt - med den lagstiftning som vi har. Och här gäller snmmn sak: Är det rimligt aff Asea-Afom har sådana här seminarier med Sydkorea, där vi vet att det finns kärnvapen stationerade. Vi vet också af. denna stat står på gränsen till atf bli en kärnvapenstat?

Anf. 3 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Jag har ansträngt mig att svara sä utförligt som fiden medger, och def har jag gjort därför att jag delar Oswald Söderqvists uppfattning atf def är viktigt aft den här gamla konflikten inte skjuts ät sidan eller glöms - då kunde det ur detta så småningom kanske komma något mycket allvarligare. Jag delar också uppfattningen - det har jag även sngt i mitt svnr - att det är viktigt atf dialogen mellan Nordkorea och Sydkorea kommer i gång igen. Så sent som i dag har jag träffat representanter för Sydkorea och på nytt framhållit hur angeläget vi anser det vara aft man återupptar dialogen, och man har också sngt ntt mnn delar den synpunkten och är beredd aft göra vnd man kan för att fä i gång en sädan dialog.

Sedan till den fråga som jag skall gå in litet mer på, frågan om det civila kärnkraffsprogrammef. Skulle det gälla militärt bruk av kärnkraft, vore def naturligtvis helt orimligt ntt svenska företag agerade som bl, a, Asea-Afom har gjort. Men här gäller det ett civilt kärnkraffsprogram.

Jag vet infe om Oswald Söderqvist hnr observerat det, men Sydkoren ratificerade 1975 icke-spridningsfördraget, och dä har mnn nlltså åtagit sig ntt som icke-kärnvnpenstaf inte motta, tillverka eller på nnnat sätt förvärvn kärnvnpen eller nndrn kärnlnddningnr. Detta åtngnnde kontrolleras av Internationella ntomenergiorganet, lAEA, i överensstämmelse med nvtnl mellan def organet och Sydkoren, Dennn kontroll, som täcker hela landets kärnenergiverksamhet, syftar till att avslöja om missbruk sker och hindra uppkomsten av ett militärt program.

Frän svensk sida har vi ingen anledning atf tro atf Sydkorea har förbruf if sig eller har för avsikt att förbryta sig mot förpliktelserna enligt detta avtal. Därmed är det rimligt aft Asea-Afom, på dessa grunder, kan fortsätta med den verksamhet som företaget nu har. Något avtal finns inte, och någon ansökan om att få träffa ett avtal har inte inkommit fill regeringen. Skulle def göra det, får vi närmare granska vad avtalet innebär.

Prot. 1985/86:97 17 mars 1986

Om ny statlig verksamhet i Blekinge

Anf. 4 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Jag noterar med tillfredsställelse den positiva tonen i utrikesministerns svar på interpellationen när det gäller de stora problem som onekligen finns i Korea och som vi alla känner fill. Vi har kanske anledning aft återkomma till dem i utrikesdebatter längre fram här i den svenska riksdagen. Jag tror aft det är nödvändigt atf vi på nytt lyfter fram Koreafrågan på ett mer tydligt sätt än vad som har skett på senare fid.

Jag accepterar atf utrikesministern nu inte ytterligare vill kommentera de frågor som jag har ställt. Vi kan återkomma till dem.

Jag vill bara kort beröra frågan om kärnkraft och kärnvapen. Den kan tyckas litet mer perifer i snmmnnhanget, men den hör ändå dit. Den är ocksä en välkänd gammal följetong för mänga av oss i den svenska riksdagen.

All internationell expertis som sysslar med sädana här frågor, jag tror ocksä lAEA, säger att vissa stater har kompetens för och sfär pä gränsen, bl, a, tekniskt, till att kunna skaffa sig kärnvapen. Det är några länder som brukar nämnas i det sammanhanget, bland dem Sydkorea, Def är alltså en stat som bedöms kunna ha kompetensen atf ganska snart skaffa sig egna kärnvapen.

Utrikesministern och jag kan på denna punkt ha olika uppfattning, men jng mennr ntt def infe längre gär atf med något mätt av trovärdighet särskilja civil och militär kärnkraft. Det finns inga "fredliga atomer", Def var ett uttryck som Eisenhower en gång på 1950-falet försökte lansera som ursäkt för det amerikanska kärnvapenprogrammet, men def skall vi infe använda i dag.

Så ligger det fill i denna fråga. Därför är det inte rimligt aft Asea-Afom försöker prångla ut svensk kärnkraftsteknologi pä den koreanska halvön, allra minst till Sydkorea, där det redan finns kärnvapen stationerade - USA:s naturligtvis.

Överläggningen vnr härmed avslutad.

2 § Svar på interpellation 1985/86:120 om ny statlig verksamhet i Blekinge

Anf. 5 Civilminister BO HOLMBERG:

Herr talman! Karl-Gösta Svenson har ställt två frågor till mig:

1, Avser regeringen aff prioritera Blekinge när det gäller decentralisering av
staflig verksamhet?

2, När tar regeringen sädana initiativ att den stafliga verksamheten i
Blekinge påverkas i positiv riktning?

Prot. 1985/86:97 I regeringens decentraliseringsarbete följs de riktlinjer som riksdagen lagt

17 mars 1986 fast för lokalisering av statlig verksamhet. Detta innebär aft möjligheterna

"I ~Z. ] att lokalisera staflig verksamhet till sydöstra Sverige - dit stora delar av

Om ny statlig verksam- j o

, .■ Dl I,- Blekinge hör - prövas i samband med omorganisationer, etablering av nya

myndigheter eller expanderande statlig verksamhet.

De förslag som arbetsgruppen för decentralisering av staflig verksamhet

lämnat i sin rapport bereds för närvarande inom de berörda fackdeparfemen-

fen, Def är därför ännu för tidigt aft ange om förslagen kommer att medföra

en ökad staflig verksamhet i Blekinge,

Anf. 6 KARL-GÖSTA SVENSON (m):

Herr falman! Jag tackar civilministern för svaret. Som representant för Blekinge län är jag besviken på civilministerns svar, Def innehöll inte något som kan ge invånarna i länet en gnutta hopp om ett förbättrat sysselsättningsläge inom den stafliga verksamheten.

Arbetsmarknadsläget i Blekinge är som bekant mycket nllvnrligt. Vi tillhör de län som är värst drnbbnde. Den mycket högn ungdomsarbetslösheten innebär att allt fler ungdomar flyttar frän länet. Ca 55 % av de öppet arbetslösa är under 35 är, Def är således unga människor i fertil ålder som tvingas flytta från länet för aff få jobb,

I dagarna har Ericsson varslat 270 arbetstagare om uppsägning vid fabrikerna i Karlskrona och Ronneby, (5ch ytterligare 600 arbetstagare vid dessa fabriker har varslats om tredagarsvecka under tiden april-september i år. Jag sade vid frågestunden i torsdags till industriministern att framtidstron i Blekinge svikfar. De människor som saknar ett riktigt jobb eller som mäste minska sin arbetstid känner helt naturligt otrygghet. Den under tio är i rad förekommande negativa befolkningsutvecklingen är inte lätt ntf vända med de förutsättningar som råder för närvarande. Stimulansåtgärder behövs som kan ge människorna nytt hopp och ökad optimism.

Herr talman! Staten i sin egenskap av nrbefsgivnre måste därför enligt min mening fa sin del nv nnsvaret. Sedan mångn år har den statliga verksamheten i länet successivt minskat. Åderlåtningen har varit stor inom framför nllt försvarssektorn, Def enkelriktade flödet av staflig verksamhet frän Blekinge mäste stoppas. Flödet måste i stället äter vända mot Blekinge,

När jag talar om staflig verksamhet menar jag i första hand den typ av verksamhet som redan finns etablerad i länet, 1 den mån sådnn verksamhet är föremål för omorganisation måste enligt min mening vederbörande statliga myndigheter ha klart för sig att Blekinge skall eller i varje fall bör prioriteras. Det är självklart aff en omorganisation som innebär en decentralisering, regionalisering eller centralisering inte skall ske till priset nv sämre effektivitet. En lokalisering till Blekinge skall därför självfallet inte ske på bekostnad av något effektivitetskrav.

Jag vill med anledning härav fråga civilministern om statliga myndigheter
nåtts av signalen atf bl, a, Blekinge skall fä del av sädan statlig verksnmhet
som är föremål för decentralisering, regionalisering eller, vilket också kan
vara fallet, centralisering. Det exempel jag har givit i min interpellafion och
som nvser skogsstyrelsens förslag till omorganisation tyder inte på detta, Def
52 finns ett annat färskt exempel som visar snmmn snk, Fordonsförar-

utbildningen avses nämligen bli flyttad frän AMU-centret i Ronneby till Hässleholm, trots aff def i Ronneby finns moderna och ändamålsenliga lokaler och modern körgård och trots att motsvarande resurser saknas i Hässleholm, En knappt tio år gammal investering i Ronneby kommer kanske inte atf kunna utnyttjas på ett optimalt sätt i framtiden. Den här åtgärden upplevs som resursslöseri av många i mitt län, framför allt av dem som undervisar och undervisas i AMU-centret,

Jag hoppas jag kan fä klart besked av civilministern om atf de signaler jag talade om verkligen gär fram till de stafliga myndigheterna.

Civilministern har i sitt svar uttalat atf de förslag som arbetsgruppen för decentralisering av statlig verksamhet lämnat i sin rapport för närvarande bereds inom berörda fackdepartement. Det inger emellertid föga hopp för Blekinge, eftersom länet, enligt vad jag har kunnat se, över huvud taget inte nämns i rapporten. Exempelvis försvarssektorn har infe alls behandlats av arbetsgruppen, I årets första nummer av tidningen Marin-Nytt kan man läsa aft Haninge kommun är Sveriges marina centrum. Det är ett exempel pä hur resurserna har koncentrerats till storstadsregionen, Karlskronas position inom marinen har avsevärt försämrats. Enligt min uppfattning måste det vidtas åtgärder inom marinen som i vart fall innebär aff inga ytterligare neddragningar skall drabba Karlskrona,

Def råder knappast något tvivel om aff Stockholmsområdet är överhettat. Här är god tillgång på arbete. Arbetslösheten är mycket låg i jämförelse med förhållandena i Blekinge, Omsättningen av arbetskraft torde vara mycket högre i Stockholmsregionen än vad den är i t, ex, Blekinge, Inom industrin finns exempel pä atf def inom samma koncern förekommer aft omsättningen av arbetskraft vid fabriker i Stockholm är 20-30 %, medan den är ca 3 % vid anläggningar i Blekinge,

Jag har i min befattning som momschef i Blekinge konstaterat vilka svårigheter riksskatteverket haft aft såväl rekrytera som behälla personal, särskilt inom ADB-omrädet, Länsstyrelsen i Blekinge har för flera år sedan aktualiserat frågan att flytta just ADB-funkfionen inom riksskatteverket till Blekinge, Vi skall givetvis infe i dag diskutera en flyttning av riksskatteverkets ADB-funkfion fill Blekinge, särskilt som riksskatteverket pä grund av pågående utredning om verkefs organisafion infe har lämnat något decentraliseringsförslag fill den nämnda arbetsgruppen. Jag vill emellertid med detta exempel som utgångspunkt peka på vikten av atf etablera och utveckla statlig verksamhet i områden som har stor fillgång på fullgod arbetskraft och där erfarenheten visar aft omsättningen av arbetskraft är förhållandevis låg. Inom ADB-omrädet ligger Blekinge väl framme. Förutom en stark satsning på utbildning - jag tänker dä på feknikcentret i Svängsta, ett kommande soft-center i Ronneby och eff verkstadstekniskt centrum i Karlskrona- har länet framgångsrika privata företag inom ADB-omrädet, som på ett utmärkt sätt skulle kunna komplettera en staflig decentralisering av ADB-verksam-het från någon myndighet.

Jag vill därför fråga civilministern om han är beredd atf fa initiativ som på litet sikt kan riiedföra aff Blekinge fär del av en utlokalisering av staflig ADB-verksamhet, Pä så vis skulle vi kunna fä ökad kompetens i länet och ett bra samarbete mellan privat näringsliv och statlig verksamhet.

Prot. 1985/86:97 17 mars 1986

Om ny statlig verksamhet i Blekinge

Prot. 1985/86:97 17 mars 1986

Om ny statlig verksam het i Blekinge

Anf. 7 RALF LINDSTRÖM (s):

Herr talman! Jag känner behov av att hoppa in i den här debatten. De problem som Karl-Gösta Svenson tagit upp i interpellationen är mycket allvarliga, och allt talar för atf de ökar för varje månad som går.

Den befolkningskoncentration och sysselsättningskoncentration till storstadsområdena som länge pågått och pågår med, vill jag påstå, oförminskad hastighet är djupt olycklig-olycklig inte bara för de landsdelar som fär stå för fiolerna utan för hela landet framdeles. När, som nu sker, fler och fler unga -ofta färdigutbildade medborgare - av tvång lämnar sina hembygder och flyttar främst till Stockholmsområdet, lämnar de efter sig stora sår i befolkningspyramiden med därav följande omedelbara men kanske främst framtida problem. Jag behöver inte utveckla de följderna; civilministern känner dem väl. Han vet säkert också hur allvarligt läget är.

Samtidigt som denna utveckling ställer till mycket svårlösta problem i utflyttningskommunerna trappas andra problem upp i inflyttningskommu-nerna, då främst i Stockholmsområdet, Den överhettade marknaden i Stockholm driver upp löneläget främst pä tjänstemannaplanet. Samtidigt driver bostadsbristen upp bostadskostnaderna till fantasisummor. Allt detta ger sedan fyr ät inflationsbrasan, gisslet som regeringen i andra sammanhang bekämpar med allt större framgång. Inflationen är ju för närvarande det svåraste problemet i den ekonomiska politiken. Därför är def nödvändigt att vidta verkligt kraftfulla åtgärder för att stoppa den här strömmen av ungdomar, ofta färdigutbildade ungdomar, frän vissa landsdelar fill Stockholm, Inom parentes vill jag ha sagt att jag tror atf def är korrekt aft påstå aft dessa befolkningsomflyttningar samtidigt betyder mängmiljardvinster för Stockholmsområdet pä utflyftningskommunernas bekostnad. Kanske är det dags för en utvärdering. Kan vi rent av förvänta oss en sådan, Bo Holmberg?

Säkerligen skulle det vara nyttigt för :itorstadsbefolkningen att få svart på vitt pä hur privilegierade deras områden i realiteten är.

För Blekinges och i synnerhet Karlskronas del har de statliga nerdragning-arna haft avgörande betydelse. Den sedan årtionden ständigt pågående avlövningen när def gäller statliga arbetsfillfällen har minsann infe bidragit till att underlätta jobbet atf förmå näringslivet aft lokalisera sig till värt län eller fill aft förmå näringslivet att bygga uf den tidigare verksamheten. Vi behöver hjälp.

Det är bra atf regeringen nu i regeringsförklaringen utlovar aff regionalpolitiken skall intensifieras. Det vore bra om civilministern, som ryktet säger, ger nya direktiv fill arbetsgruppen för decentralisering. Frågan är: När kan dess arbete ge konkreta resultat?

För Blekinges del är situationen akut. Exempelvis går länsarbetsdirektören nu nästan varje vecka ut och rekommenderar arbetslösa ungdomar att flytta från länet. Samma rekommendation får näsfan alla arbetssökande, när de kontaktar förmedlingarna i länet.

Vilka radikala direktiv kan vi förvänta oss att arbetsgruppen nu får? Kan vi förvänta oss tvångsåtgärder? Kan vi förvänta oss utlokalisering av olika akfiviteter?

Utan tvångsåtgärder blir def inga avgörande förändringar. Var övertygade om aft det är ytterligt fä, om ens någon, som frivilligt flyttar aktiviteter och sig

själva frän pä nästan alla områden privilegierade storstäder till av bl. a. staten eftersatta kommuner i periferin! Kan vi, Bo Holmberg, förvänta oss snabba krafttag nu? De behövs!

Anf. 8 Civilminister BO HOLMBERG;

Herr talman! Först vill jag till Karl-Gösta Svenson och Ralf Lindström säga atf jag är mycket väl medveten om de speciella svårigheter som Blekinge län har när det gäller sysselsättningen och utflyttningen. Blekinge län och skogslänen är ju särskilt utsatta i de avseendena. Vi har således inga delade meningar om allvaret i fråga om den sysselsätfningspolitiska situationen. Frågan är då vad som kan åstadkommas på den statliga sidan.

Till att börja med vill jag framhålla att vi sedan några år fillbaka pä grund av den ekonomiska situafionen och även av andra skäl har drivit en ekonomisk politik som inneburit en real nedgång på 2 % per är - den statliga sidan är således icke längre i tillväxt. Det är naturligtvis ett speciellt bekymmer när man skall lägga decentraliseringsaspekter på det hela.

Arbetet i den arbetsgrupp som jag hänvisat till har fill uppgift aft med hjälp av ny teknik undersöka om man kan decentralisera ut verksamhet inom myndigheterna. Enligt min uppfattning tyder den rapport som man har lagt fram på aff man med hjälp av ny teknik kan åstadkomma en decentralisering av statlig verksamhet. Regeringen kommer i det fortsatta arbetet att ha detta som utgångspunkt för en väldigt noggrann och kraftfull prövning, som syftar till atf ge eff svar på frågan om vi med hjälp av ny teknik, av def underlag som vi redan har fått av arbetsgruppen och eventuellt ocksä av nytillkommande underlag kan göra några regionalpolifiska satsningar i detfa sammanhang. Frågan om den statliga verksamheten kommer således atf finnas med i den fortsatta "skärpningen" av regeringens regionalpolitik.

När def gäller den statliga sidan vill jag säga fill Karl-Gösta Svenson - det gäller då ADB-frågorna och Blekinges speciella situation - att det finns en klar målsättning i den ADB-proposition som riksdagen nyligen har antagit och som rör svensk statsförvaltning, nämligen att man i större utsträckning än som hittills varit fallet skall bygga upp en ADB-kompefens inom myndigheterna. På det sättet kan man åstadkomma mer av kunnande och utveckling inom myndigheterna. Man kan alltsä se aff vi är pä väg aft utveckla kunnandet hos myndigheterna. Jag tror aff det är väldigt viktigt att vi får till stånd en sådan utveckling. Det kan betyda en hel del för myndigheterna runt om i länen.

Sammanfattningsvis betyder detfa aft såväl arbetsgruppens som regeringens ansträngningar på den statliga verksamhetens område kommer aft ökas när det gäller att anlägga ett regionalpolitiskt betraktelsesätt.

Prot. 1985/86:97 17 mars 1986

Om ny statlig verksamhet i Blekinge

Anf. 9 KARL-GÖSTA SVENSON (m):

Herr talman! Jag tackar även för det senaste inlägget frän civilministern. När det gäller vår strävan att decentralisera statlig verksamhet menar ocksä jag atf def kan vara en klar fördel att utnyttja den nya tekniken. För mitt vidkommande gäller det framför allt Blekinge län.

Beträffande kunnandet inom ADB-området vill jag framhålla att det är ganska stort på många håll inom den regionala statliga verksamheten i

Prot. 1985/86:97 Blekinge län. Civilministern bör dock vara medveten om aft den centrala
17 mars 1986 myndigheten fortfarande har hand om centrala system, I många avseenden

Om ny statlig verksamhet i Blekinge

borde en del av de funktionerna kunna decentraliseras. På def säftet skulle man kanske uppnå en större effektivitet, eftersom arbetstagarna dä skulle kunna bibehållas pä ett annat sätt än som nu är fallet i en region som Blekinge,

Jag vill också ta upp ett par andra frågor som jag infe hann ställa i mitt första anförande, Def pågår för närvarande, herr talman, ett par utredningar inom två vitt skilda områden som berör verksamhet som finns i Blekinge, Den ena utredningen gäller baslaboratorieverksamhefen för marin naturvetenskaplig forskning. Östersjön är som bekant en viktig resurs för det blekingska näringslivet, och fisket och fiskeindustrin har stor betydelse för länet. Det talas numera allt oftare om den oroväckande minskningen av tillgängen pä torsk i Östersjön och även om miljöförstöringen i Östersjön, Resurser måste därför skapas för forskning, så att Östersjön även i framtiden kan vara den vikfiga resurs för vår livsmedelsförsörjning som den har varit. Den andra utredningen är den som utbildningsdepartementet har gett universitets- och högskoleämbetet i uppdrag aff utföra tillsammans med arbetarskyddsstyrelsen och socialstyrelsen. De skall överväga på vilket sätt samverkan och samordning rörande företagshälsovårdens utbildning bäst kan uppnås. Det sker för närvarande och kommer att ske en omfattande vidareutbildning inom företagshälsovården och av läkare, sjuksköterskor, ingenjörer osv. Utredningen kommer, såvitt jag kan förstå, att diskutera hur den framtida utbildningen inom företagshälsovården skall organiseras. Jag vill göra civilministern uppmärksam på möjligheten av att en sädan utbildning mycket väl kan med Lunds universitet som huvudman lokaliseras till Karlskrona, eftersom vi där har Stafshälsan etablerad. Statshälsan har, enligt vad jag har erfarit, resurser för atf kunna klara ett sådant uppdrag i samarbete med Lunds universitet.

Jag vill slufligen fråga civilministern om han är beredd att göra ifrågavarande utredningar, dvs, om baslaboraforiet och om företagshälsovården, uppmärksamma pä dels det kärva arbetsmarknadsläget i Blekinge, dels möjligheten av en lokalisering av dessa resurser till vårt län. Det är viktigt aff utredningarna fär del av sådana här uppgifter, sä aff de kan beaktas i utredningsarbetet,

Anf. 10 RALF LINDSTRÖM (s):

Herr talman! Civilministern säger aft han mycket väl vet att Blekinge är ett särskilt utsatt område och har en speciell situafion. Defta vef vi - det har nästan alla statsråd sagt. Statsråden och även flertalet riksdagsledamöter säger sig förstå Blekinges svårigheter och aff åtgärder måste vidtas av statsmakterna. Det finns även inom byråkratin tendenser till atf börja förstå detta - def är annars alltid där som initiativen fas fill aft förlägga all verksamhet till Stockholm,

När ätgärder kommer på tal är det emellertid stopp. Då säger alla: Det går inte på värt område, för vi mäste fa ekonomiska hänsyn - även om dessa oftast är mycket kortsiktiga. Det finns ju sä många andra områden inom 56

samhällslivet, säger de, som bör beaktas i dessa sammanhang. Resultatet är inte svårt att räkna ut.

Det är bra att Bo Holmberg vill göra någonting åt detfa. Han säger att den statliga sidan infe längre är på fillväxt och inte har varit det pä mänga år. Ändå vet vi, att samtidigt som den statliga verksamheten har ökat i Sverige med ungefär 11 % har den minskat i Blekinge, speciellt i Karlskrona, med 4 %. Det finns all anledning aft öka ansträngningarna för att ge även Blekinge stöd.

Prot. 1985/86:97 17 mars 1986

Meddelande otn interpellationssvar

Om de studerandes ekonomiska förhållanden

Anf. 11 Civilminister BO HOLMBERG:

Herr falman! Lät mig säga följande fill Karl-Gösta Svenson vad gäller de tvä konkreta frågor som han tog upp om baslaboratorium för fisket och om eventuella utbildningsinsatser inom företagshälsovården. Jag kan självfallet inte här kommentera dessa frågor, eftersom de bereds inom ansvariga fnckdeparfement, Får jag bara säga att Blekinge tillsammans med andra län kommer att finnas med i de olika bedömningar och förslag som skall läggas fram allteftersom. Vi har i regeringsdeklarationen och jag har i dag sngt aft den statliga sidan skall finnas med som i ett led i en mera akfiv regionalpolitik.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Meddelande om svar på interpellationerna 1985/86:130 och 132

Anf. 12 Utbildningsminister LENNART BODSTRÖM: Herr talman! Med hänvisning fill riksdagsordningen 6 kap. 1 § får jng meddela att jag pä grund av resa inte är i fillfälle att besvara Larz Johanssons och Görel Thurdins ställda interpellationer om gymnasieskolan inom föreskriven tid. Jag avser att besvara båda interpellationerna tisdagen den 8 april.

4 § Svar på interpellation 1985/86:124 om de studerandes ekonomiska förhållanden

Anf. 13 Utbildningsminister LENNART BODSTRÖM:

Herr talman! Karin Israelsson har frågat mig om vilka ätgärder jag ämnar vidta för att förbättra förhållandena för dem som återbetalar sina studieskulder.

Det nu gällande regelsystemet för återbetalning av studiemedel har i sina huvuddrag varit intakt sedan det infördes 1965. Systemets konstruktörer hade som övergripande syfte att återbetalningen inte skulle bli alltför betungande för den enskilde och aft äterbefalningsreglerna därför skulle utformas sä att studiemedelsfagaren i möjligaste mån skulle kunna överblicka de framtida konsekvenserna av sin skuldsättning.

Drygt 20 år efter studiemedelssystemets start har vi nu möjlighet atf bedöma hur väl denna målsättning har infriats. Under 1985 var knappt

Prot. 1985/86:97 550 000 personer skyldiga atf erlägga årsnvgift. Av dessa hade 83 % en avgift
17 mars 1986 som var mindre än 3 000 kr. Endast 0,1 % (658 personer) hade under samma

Otn de studerandes ekonomiska förhållan den

år en avgift som översteg 10 000 kr. Uppgifterna visar ntf det övervägande flertalet äterbetalningsskyldiga erUigger avgifter som inte är orimligt stora.

En nnnn självklar utgångspunkt är att studiemedelssystemet sknll vara sä konstruerat atf den som har ekonomiska möjligheter också sknll betala fillbaka sin skuld. Om den återbetalningsskyldige under ett visst är saknar ekonomiska möjligheter atf erlägga avgift kan han fä uppskov med denna. Som mått på återbetalningsförmågan beräknas ett s.k. avgiftsunderlag. Avgiftsunderlaget utgör summan av den återbefalningsskyldiges fnxernde inkomst, underskott i förvärskälla och den del av skattepliktig förmögenhet som översfiger sex basbelopp. Från denna summa fär avdrag göras med ett basbelopp om den äterbetnlningsskyldige har barn under fio år. För den som är gift eller jämställd med gift fas ocksä hänsyn fill viss del av makens taxerade inkomst. Blir det sålunda framräknade avgiftsunderlaget lägre än 3,5 basbelopp fär vederbörande helt uppskov med årsavgiften. Det betyder att den vars avgiftsunderlag för 1986 är lägre än 81 550 kr. inte behöver erlägga någon studiemedelsavgift för innevarande är.

I sin interpellation refererar Karin Israelsson till ett fall där tvä sammanboende har en sfudieskuld på 70 000 kr. var. Om återbefalningstiden är 20 år, vilket är normnlf, blir den årliga avgiften 3 500 kr. vardera. En årsavgift i dennn storleksordning får knnppast anses som orimligt hög. Def är infe heller i första hand avgiftens storlek som Karin Israelssons kritik gäller.

Om de tvä sammanboende i Karin Israelssons exempel har var sin årsinkomst om 80 000 kr. fär de enligt nuvarande regler uppskov med avgiften under förutsättning av att de inte har barn gemensamt. Har de barn måste båda tvä erlägga full avgift. Denna effekt hänger samman med aft de jämställs med gifta när de får barn.

Sfudiemedelskommitfén, som tillsattes nv regeringen i juni 1985, har som en av sina huvuduppgifter aff analysera åferbetalhingssystemef. Kommittén har dessutom som särskild uppgift aft analysera äterbetalningssituationen för gifta och sammanboende som båda återbetalar studiemedel. Därutöver skall kommittén bedöma konsekvenserna av att slopa hänsynstagandet till makes ekonomiska förhållanden vid fastställande av åferbefalningsskydlighet.

Om kommittén sä finner lämpligt är den givetvis oförhindrad att lämna delförslag under arbetets gång.

Anf. 14 KARIN ISRAELSSON (c):

Herr falman! Jag ber att fä tacka för svaret pä min interpellation.

I dag upplever akademiker med studieskulder sin ekonomiska situation som svär. Trots en gedigen utbildning och en fast tjänst skapar sfudieskulden problem. Ca 66 000 uppskov med återbetalning beviljades under fjolåret, och def visar aft verkligheten är svår. 5 000 personer fick nedsatt avgift beviljad.

Detfa är naturligtvis infe enbart orsakat av studieskulder utan speglar väl

mera den svära ekonomiska situation som även akademiker drabbns av.

Nyfattigdomen, svag reallöneökning och höjda levnadsomkostnader har

58 undergrävt ekonomin. Får man dessutoin barn försämras möjligheterna

snabbt att klara ekonomin med studieskulder och övriga kostnader som tillkommer. Barnavdrnget är beräknat efter ett barn oavsett hur mänga de är och skall svara mot de barntillsynskosfnader som uppkommer när det gäller avgiftsuttaget. Detfa pekar även pä den brist på familjepolitiskt stöd som har rätt de senaste åren och som kommer aft fort safta för många trots regeringens löften om barnbidragshöjningar.

En utbildningspolitik som leder fill en god utbildning är eff klart samhällsintresse. Studiebegåvade ungdomar skall oberoende av föräldra-ekonomi och studiefradition i hemmet kunna välja studier och utbildning. Detta leder till ett gott underlag av kompetens som för utveckling och forskning framåt. Man skall även som vuxen ha råd aft vidareutbilda sig i sitt yrke eller välja ett nytt yrke.

Hur mängn ungdomnr som i dag väljer bort studier vet jag inte. De gär i stället uf fill en osäker arbetsmarknad. Men man kan notera att ansökningarna fill studiemedelsnämnderna har minskat med 10 000 under det senaste året. I den betalningsplan som finns för återbetalning av studiemedel utgår man frän en ärlig uppräkning av avgiften. Det betyder att de första årens avgift är lägre, beroende på aff man räknar med sämre förutsättningar till återbetalning i början nv en yrkeskarriär. Men det kan verka tröstlöst för dem som i sitt yrke i dag har svårt att se atf def kommer löneökningar som kompenserar ökade avgifter på studieskulden i framfiden.

Vad som i dag sker för främst vuxenstuderande som vill vidareutbilda sig är aft lönen i många fall efter utbildningen blir lägre när studiemedelsavgiffen betalnts än vnd lönen vnr när man var kvar i sin föregående sysselsättning. Detta gäller även högskolestudier, f. ex. när en undersköterska vidareutbildat sig till sjuksköterska eller när ett ferapibifräde utbildat sig till arbetsterapeut. I det senare fallet innebär lönesänkningen 90 kr. per månad efter tre års utbildning. Det är inte speciellt lockande atf under dessa förhållanden söka sig till studier.

För dem som i dag har studieskulder, är samboende och har uppskov med återbetalningen av studieskulderna och får gemensamt barn ger inte utbildningsministerns svar något hopp. Det är klart att man kan skjuta problemen åt sidan och skyla över med atf en utredning skall lösa det hela. Med det svaret anser jag nog aft man lämnar den grupp som idag befinner sig i rävsaxen ät sidan.

Enligt vad jag förstår är def sfudiemedelskommifténs uppgift aff utforma def framtida studiemedelssystemet. Kommer def nuvarande systemet att bibehållas för dem som befinner sig i det eller vad kommer att hända? Vad man från kommitténs sida än föreslår kommer det kanske inte atf hjälpa den som i dag hamnat i den situation som jag beskriver. Det är väl bra om man för framfiden kan förhindra alltför oväntade konsekvenser av ett barns ankomst, men infe har dessa föräldrar mycket atf hoppas på för egen del i dag när det gäller ekonomin.

Initiativ kan naturligtvis fas av kommittén, men sådann kan även komma från statsrädshäll, om det finns tillräckligt intresse för atf lösa problemen. Och det är det intresset jag efterlyser. Är utbildningsministern beredd att ta ett sådant initiativ?

Prot. 1985/86:97 17 mars 1986

Om de studerandes ekonomiska förhållanden

Prot. 1985/86:97 Anf. 15 Utbildningsminister LENNART BODSTRÖM:

17 mars 1986 Herr talman! Jag vill börja med att återge några fakta. Vi beräknar att

, , j ungefär 4,2 miljarder kronor under 1986 kommer ntt betnlns ut i återbefal-

Om de studerandes ° ■"

7 • 1 r- / .;i ninespliktiga studiemedel. Vi räknar med atf under samma är få in 1,3

ekonomiska forhallan- =■ f- =

, miljarder kronor i återbetalningsplikfiga studiemedel. Det betyder alltsä atf

det är en skillnad pä 2,9 miljarder kronor. Atf som Karin Israelsson försöka göra gällande att det infe ligger något stort subventionsmoment i återbetalningen är mot bakgrund av dessa siffror fullkomligt omöjligt.

Jag tror inte att det finns något med Sverige jämförligt land som i form av studiemedel betalar uf lika mycket som def sammanlagda beloppet som universitet och högskolor får för all sin forskning och för utbildning av 160 000 studenter. Jag menar att def är viktigt aff föra en sådan polifik, men jag tycker inte att det är korrekt att framställa def svenska sfudiesociala systemet som om def inte vore inriktat på atf hjälpa studerande att oavsett familjebakgrund bedriva högre studier. Detta studiemedelssystem är i stor utsträckning koncentrerat till att hjälpa de studerande under återbetalningstiden. Det betyder atf den som har en inkomst som understiger vad en låginkomsttagare i Sverige har i inkomst av eget arbete slipper betala nvgift det ifrågavarande året. Men om inkomsten överstiger vad låginkomstfagaren har, dä får faktiskt den studerande vara med och betala tillbaka en del nv de studiemedel som han eller hon har fått.

Karin Israelsson tar upp eff särskilt fall - två personer som var för sig har inkomster som ligger under vad en låginkomsttagare har, ungefär 80 000 kr. om året i inkomst, slipper betala avgift om de lever tillsammans utan att vara gifta och om de saknar barn. Def fallet är gynnsamt för dem. Om de får barn anses en ekonomisk gemenskap ha uppstått i denna familj, på samma sätt som förhällandet är inom annan del av sociallagsfiffningen. Då tar man hänsyn även fill den samboendes inkomst.

Jag har framhållit i mitt svar fill Karin Israelsson att defta bör granskas av den studiemedelskommitté som är tillsatt, där de olika partierna är representerade. Jag har ocksä sett fill aft studenternas organisafion SFS och de stora lönfagarorgnnisntionernn LO, TCO och SACO/SR får representation i denna kommitté, eftersom def är ur dessa gruppers kommande löner som återbetalningen skall ske.

Jag anser atf def här är ett allvarligt och betydelsefullt problem. Det är möjligt aff vi pä detta område skall kunna avvika från de regler som gäller vid bedömningen av den ekonomiska gemenskapen mellan två sammanboende personer som har barn tillsammans. Men def är också rimligt atf den utredning som är tillsatt får pröva frågan i heln dess vidd.

Anf. 16 KARIN ISRAELSSON (c):

Herr falman! Jag tackar statsrådet för de vikfiga synpunkter som lades på
problemen. För dem som arbetar med utbildningsfrågor är det allmänt
bekant att man från de studerandes sida i dag hyser stora bekymmer inför
framtiden och de återbetalningskrav som ställs pä dem när def gäller deras
sfudieskulder. Jag tror aft det finns eff berättigat inslag i den oro man känner,
infe minst då med tanke på framtidsutsikterna inom de olika yrken som man
60 har utbildat sig för och de svårigheter som kan uppstå under långa tider då

man kan vara tvungen aft studera och behöva låna pengar för atf klara nv studiernn. När mnn sedan i en framtid har osäkerhet i ett yrke är man ändå åferbetalningsskyldig då det gäller studiemedlen.

Jag vet atf det rör sig om väldigt mycket pengar, atf stora summor går uf som inte kommer fillbaka. Jag antar att kommittén försöker finna något annat system, där man kommer bort från den subvenfion som i dag sker via statliga medel, för att avlasta en del av de sfudieskulder som drabbar dem som tar de här länen.

Jag uppmärksammades på att def finns brister i systemet när tidningarna beskrev vad som kunde hända i ett samboendeförhållande. Det är knnske ett besked om aff def brister i fråga om informafionen frän samhällets sida när det gäller konsekvenserna av saker och fing. Man kan ju tycka aft det vore naturligt att i socialförsäkringssystemet och i systemet för återbetalning av studiemedel ta sådana hänsyn aft det inte uppstår konsekvenser av det sing som jag har tagit upp i interpellationen när ett bnrn föds i ett sninboendeför-hållande. Det är illa för dem som drabbas atf det blir sådana konsekvenser, och det gör aft def finns anledning aft titta över även den lilla delen nv detta stora sysfem.

Vi fär hoppas att kommittén arbetar väldigt snabbt, för problemen är som sagt stora för de grupper som är med i systemet. Def sprids en stark oro, som ju kan ge effekter på ungdomars vilja att utbilda sig i framtiden. Det vore illa om studiemedelssystemet skulle vara orsak till att mnn väljer ntt inte studera.

Prot. 1985/86:97 17 mars 1986

Om de studerandes ekonomiska förhållanden

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Föredrogs och hänvisades Proposition och skrivelse 1985/86:126 fill näringsutskoftet 1985/86:129 till socialförsäkringsufskottet

6 § Föredrogs men bordlades äter Konstitutionsutskottets betänkande 1985/86:20 Lagutskottets betänkanden 1985/86:18, 19 och 22 Socialförsäkringsutskottefs betänkande 1985/86:12 Utbildningsutskottets betänkanden 1985/86:10-12 Trafikutskottets betänkanden 1985/86:10 och 11

7 S Anmäldes och bordlades

Proposition

1985/86:97 Statsbidrag till lärariöner i gymnasieskolnn

Prot. 1985/86:97 8 § Meddelande om interpellation

17 mars 1986

~ ~r~ ] . Meddelades aft följande interpellafion framställts

Meddelande om interpellation

den 14 mars

1985/86:149 av av Lars Tobisson (m) till statsrådet Bengt K. Å. Johansson om placeringsplikten för vissa försäkringsinsfifut, m. m.:

Ett inslag i det kreditpolifiska regleringssystemet hnr länge vnrit en placeringsplikt i prioriterade obligationer för vissa finansinstitut. Ursprungligen var syftet med defta instrument att styra den långa räntan. Länge låg dock räntan pä prioriterade obligationer endast obetydligt under marknadsräntan.

Ungefär samtidigt med att riksbanken inledde en avreglering av kreditpolitiken vidgades emellertid den ränteskillnad som kan äsfndkommas med hjälp av placeringsplikfen. Sommaren 1984 fastställdes räntnn på prioriterade obligationer till 11 %, när den länga mnrknndsrnntan låg pä ca 14 %. Den verkliga innebörden härav var ett slags beskattning av vissa försäkringsinsfifut och ytterst nv försäkringstagare och pensionärer.

Under senare tid hnr ränteutvecklingen vänt nedåt. Det har inneburit att marknadsräntan stundom nätt ned mot den reglerade obligationsräntan. Förväntningar om fortsatt räntefall har fått de pincernre som berörs av placeringsplikten atf köpa sina obligationer tidigt. Enligt uppläningsplanen för 1986 skall 11,5 miljarder kronor tas in mot prioriterade statsobligationer. Redan efter drygt tvä månader hade 9,5 miljarder tecknats. Intresset för länet mot 11,5 % ränta blev så stort, aff det fick avslutas i förfid.

Av den tidigare sä omfattande kredifregleringen återstår nu egentligen endast placeringsplikten. Det här beskrivna läget måste nnses vara ett lämpligt tillfälle att avveckla dettn ej mnrknadskonformn styrinstrument. Men i sambnnd med diskontosänkningen den 13 mars emitterades ändå ett nytt statslån, nu till 10 % ränta.

Nedgången i dollarkursen och oljeprisfallef medför att stntens upplåningsbehov i år kan väntns bli mindre än vnd sorn tidigare antagits. Det knn därför göras gällnnde aft staten redan emitterat så stort belopp i prioriterade obligationer som svarar mot en nedreviderad upplåningsplan. Under alla omständigheter förefaller det motiverat ntt vänta till mot slutet nvåret, i nnnn nägot nytt sfafsräntelån utges. Ränteläget knn dä mycket väl vnra lägre än de 10 % mnn nu gått uf med.

Det förefaller således som om det senasie statslänet dels inte behövs, dels kan visa sig dyrare än nödvändigt. Mot dennn bnkgrund knn frågnn sfällns, vnrför man över huvud fnget häller fnsf vid dennn återstående rest nv kredifregleringen.

En orsak knn möjligen vnrn ntt regeringen vill invänta införandet nv en

renlränfeskatt. Ett utredningsförslag är beställt till börjnn nv sommnren.

Tnnken förefnller vnrn ntf utnytfjn def förhållnndef ntt ränteutvecklingen

brukar släpa efter prisutvecklingen. När inflntionstnkten öknr och renlräntnn

-, knnske rednn därför är negntiv. knn staten minskn sinn länekostnnder

ytferlignre med placeringsplikt. Om inflationstakten avtar och de nominella räntorna dröjer sig kvar pä en hög nivå, kan i stället en realränteskaff tillgodose det sfatsfinansiella intresset.

Men en realränteskaff innebär atf man tar av det kapital som fyra miljoner pensionssparare satsat för sin framtida trygghet. En realränteskaff blir därmed ett slags pensionsskatt. Skatten slår direkt mot de cirka tre miljoner löntagare som har tjänstepension i form av ITP, SPP etc. och mot närmare en miljon enskilda medborgare som tecknat individuella liv- och pensionsförsäkringar.

Med denna uppläggning begränsar man med pensionsskatten ränteinkomsterna i eff läge med hög realränta utan atf kompensera för tidigare dåliga år, dä den negafiva realavkasfningen gjordes extra dålig med hjälp av placeringsplikt.

Det finns nnledning ntt hysa farhågor för vad en realränteskaff skulle betyda för hushållssparandet i Sverige, som redan är mycket lågt jämfört med i andra länder. Försäkringsspnrandef är särskilt nyttigt, därför att def har en långsiktig karaktär.

Mot dennn bakgrund vill jag fill stafsrädet Bengt K. Å. Johansson ställa följande frågor:

Vilka är motiven för aff under nuvarande omständigheter tillämpa placeringsplikf mot vissa försäkringsinstituf?

Vilka effekter kan den planerade pensionsskatten fä på hushällens långsiktiga sparande?

Prot. 1985/86:97 17 mars 1986

Meddelande om frågor

9 § Meddelande om frågor

Meddelades atf följande frågor framställts

den 14 mars

1985/86:423 av Björn Samuelson (vpk) till industriministern om sysselsättningen i Skoghall;

STORA gjorde under 1985 en vinst på l.l miljnrder kronor. STORA planerar att lägga ner sägen i Skoghnll.

I regeringsförklaringen sägs på s. Il;

"En forfsnf t strukturomvandling i näringslivet är nödvändig. För ntf dennn skall kunna ske i socialt ncceptabla former fordras att förefngen tar ansvar för de sysselsäffningsmässiga konsekvenserna. Den ökning av lönsamheten och den finnnsielln konsolidering som ngt rum under sennre är sknpnr förutsättningar för detta."

Mot bakgrund av dettn vill jag frågn:

Kommer regeringen atf kräva ntt STORA tar ansvar för de förlorade arbefsfillfällenn vid sågen i Skoehall?

Prot. 1985/86:97 1985/86:424 av Oswald Söderqvist (vpk) till industriministern om sysselsätt-
17 mars 1986 ningen i Skutskär:

Meddelande om frågor STORA gjorde under 1985 en vinst pä 1,1 miljarder kronor. STORA planerar att lägga ner sågen i Skutskär.

1 regeringsförklaringen sägs på s. 11:

"En fortsatt strukturomvandling i näringslivet är nödvändig. För att denna skall kunna ske i socialt acceptabla former fordras aft företagen tar ansvar för de sysselsättningsmässiga konsekvenserna. Den ökning av lönsamheten och den finansiella konsolidering som ägt rum under senare år skapar förutsättningar för detta."

Mot bakgrund av detfa vill jag fråga:

Kommer regeringen aft kräva aff STORA tar ansvar för de förlorade arbetstillfällena vid sägen i Skutskär?

1985/86:425 av Lars-Ove Hagberg (vpk) fill industriministern om sysselsättningen i Vikarbyn:

STORA gjorde under 1985 en vinst på 1,1 miljarder kronor. STORA planerar aft lägga ner sägen i Vikarbyn.

I regeringsförklaringen sägs pä s. 11:

"En fortsatt strukturomvandling i näringslivet är nödvändig. För ntf dennn skall kunna ske i socialt acceptabla former fordras att företagen tnr ansvar för de sysselsättningsmässiga konsekvenserna. Den ökning av lönsamheten och den finansiella konsolidering som ägt rum under senare år skapar förutsättningar för detta."

Mot bakgrund nv det nnförda vill jag fråga industriministern:

Kommer regeringen aff kräva aft STORA tar ansvar för de förlorade arbetstillfällena vid sågen i Vikarbyn?

1985/86:426 av Viola Claesson (vpk) till indusfriministern om sysselsättningen i Sjuhäradsbygden:

Den statliga Eiserkoncernen anklagas äter för missköfsel av företag. Sednn 1978, dä staten fog över, har en rad företag sålts ut till privata intressen, avvecklats, flyffnf över produktion till s, k, lågprisländer osv, Snfsningen pä Björn Borg-kollektionen fortsätter att drabba de anställda, Pä Jersey-Modeller i Borås, där i dag 75 anställda hotas av arbetslöshet, avslöjar Beklädnads och SIF-klubbarnas taleskvinnor aft den nya maskinpark som inköpts för aft klara Björn Borg-kläder aldrig använts, I stället syddes kläderna i Hongkong,

Personal-och tekoimportpolifiken inom Jersey-Modeller och systerföreta-get Eiser Strump synes infe förenlig med de mål söm riksdagen beslutat, resp, regeringen föreslagit i budgetpropositionen.

Jag vill med anledning av de nämnda förhållandena och aviserade

nedläggningar inom den statlign fekoverksamheten i Sjuhäradsbygden frågn

industriministern om regeringen avser ntt vidta några åtgärder, 64

10 § Kammaren åtskildes kl, 12,58, Prot. 1985/86:97

17 mars 1986

In fidem

BERTIL BJORNSSON

/Gunborg Apelgren