Riksdagens protokoll 1985/86:94 Onsdagen den 12 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1985/86:94

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1985/86:94

Onsdagen den 12 mars em.

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en början av andre vice talmannen.

11 § Bostadsbidrag (forts, frän prot. 93)

Fortsattes överläggningen om bostadsutskottefs betänkande 1985/86:12.

Anf. 63 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Herr talman! Folkpartiet har i motion Bo227 framfört partiets principiella ståndpunkt vad gäller bostadsbidragssystemef. Vi föreslår i vår motion aff bostadsbidragen på läng sikt skall avskaffas, eftersom systemet innehåller besvärliga marginaleffekter, vilket i sin tur leder fill att mänga barnfamiljer sitter fast i den s. k. fattigdomsfällan. Genom en kombination av progressiva skatter och inkomstprövade avgifter och bidrag uppkommer marginaleffekter som gör det näst infill omöjligt för många barnfamiljer att bättra på sin ekonomi genom att arbeta litet extra eller genom en löneförhöjning försöka öka sin nettoinkomst. Inkomstökningar leder till sänkta bostadsbidrag och höjda dagisavgifter. Fattigdomsfällans grymma verklighet gör sig påmind då barnfamiljen försöker ta sig ur den. Just bostadsbidragen kombinerade med barnomsorgsavgifterna leder till att många barnfamiljer har marginaleffekter som är väsentligt högre än vad de flesta övriga inkomsttagare har. Marginaleffekter pä 70-80 % är inte ovanliga. Detta drabbar i första hand låg- och medelinkomsttagare, och i praktiken framför allt kvinnorna.

Enligt undersökningar som nyligen utförts inom SCB:s fördelningsmo-dellsprojekt har en ensamstående löntagare med eff barn en marginaleffekt på 73 % i hela inkomstskikfet 80 000-120 000 kr. För ett tvåbarnshushåll med två samboende löntagare blir marginaleffekten likaledes 73 % om den make som tjänar mest har inkomster mellan 80 000 och 95 000 kr. Även för familjer med tre eller flera barn leder kombinationen av progressiva skatter, progressivt stigande barnomsorgsfaxor och bortfallande bostadsbidrag fill ytterst höga marginaleffekter.

Bl. a. på grund av dessa ogynnsnmmn marginaleffekter vill vi slå in pä en väg som gör det möjligt för oss att långsamt växa ur systemet. Det är därför vi i dag föreslår ntt bostndsbidragen bör frysas på den nuvarande nivån.

Regeringen väljer som bekant den motsatta vägen. gen. m att i budgetpropositionen föreslå höjda inkomst- och hyresgränser, vilket medför höjda kostnader för bostadsbidragen. Detta innebär att ännu fler barnfamiljer

113

8 Riksdagens protokoll 1985/86:93-94

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Bostadsbidrag

drabbas av de höga marginaleffekter som bostadsbidragen medför.

Dessutom bör i def här sammanhanget påpekas bostadsbidragens konsumtionsstyrande effekter samt ntt bidragen skapar behov av en integritets-störande kontrollapparaf. Vidare krävs ett nnsökningsförfarande. som i sig kan innebära att ett icke obetydligt antal barnfamiljer som är bidragsberättigade inte fär bidrag över huvud taget.

Folkparfiet anser att barnfamiljer bör stödjas genom ett generellt barn-stöd. Förslag om detta har folkpartiet fört fram i en särskild familjepolitisk motion, som jag inte skall gå in på här. Jng vill dock framhålla ntt folkpartiet i motionen föreslår att bostndsbidragen fryses pä den nuvnrnnde nivån. Den ökning som regeringen och utskottsmajoriteten föreslår bör enligt vår uppfattning inte genomföras. De medel som frigörs enligt folkpartiets förslag bör i stället användns för aft hjälpa fill att finansiera folkpnrtiets familjepolitiska reform, som jag nyss nämnde. Besparingen är i storleksordningen 250 milj. kr., en besparing som alltså kommer barnfamiljerna till godo pä nnnnt sätt enligt vårt förslng.

Bostadskommittén tar i sitt betänknnde SOU 1986:5-6 upp frågnn om bostadsbidragssystemets framtidn utfcirmning. De synpunkter som där framförs leder dock inte utvecklingen mot några större förenklingar, utan snarare växer vi fast i ett allt krångligare bidragssystem. Till dettn kommer förslaget om återinförande nv bostndsbidrag till hushåll utan barn. vilket onekligen öknr det administrafivn nrbetet. Tidignre erfnrenheter visar aft administrationen av dessa bidrag är arbetskrävnnde. För mänga hushåll av den här typen ändras inkomster och bostndsförhållnnden snabbt, och prövningen av bidragsfrågorna blir komplicerad med risk för felkällor. Folkpartiet säger nej till återinförande av bostadsbidrag till hushall utnn barn.

Att förändra bostadsbidragen i den riktning som jag här hnr nämnt måste naturligtvis ske med försiktighet och på sikt. En successiv övergång är nödvändig. Folkpartiet har därför i utskottet medverkat till vissn justeringnr nv hyresgränserna. Folkpartiet nnser det värn olyckligt ntt. som regeringen föreslår, höjnden nedre hyresgränsen fr. o. m. den 1 juli 1986. Dettn skulle ju innebarn aft familjer skulle kunna få en sänkning nv bostndsbidrnget under aret utan att några nndra ekonomiska förändringnr ägt rum för deras del. Deftn kan ändå inte vara rimligt. Minskningen hade kunnat bli upp till 120 kr. per månad. Bostadsutskottet har dock rättat fill deftn.

Genom den justering nv den nedre hyresgränsen som föreslås äga rum den 1 januari 1987 kan, inom en oförändrad ekonomisk rnm, utrymme sknpns för en höjning av de övre hyresgränserna fi". o. m. den 1 jnnunri 1987. Folkpnrtiets förslng framgår nv reservntion nr 11 i betankandet. Någrn höjningar nv inkomstgränsernn föreslår däremot inte folkpnrtiet.

Herr tnlmnn! Sammantaget leder, som jng tidignre påpeknt. folkpnrtiets förslng till en bespnring på 250 milj. kr.

Med deftn yrknr jng bifall till reservntionerna 1.4. 11. 13 och 17.

114

Anf. 64 TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! 1 det betänkande som nu debatteras behandlas regeringens förslag beträffande bostadsbidragen och olika motionsförslag om förändringar i olika avseenden med anledning av budgetproposifionen. Under ärendets gång har bostadsutskottet gjort vissa ändringar i regeringsförslaget. Det gäller förslaget om höjning nv den nedre hyresgränsen från den 1 juli 1986, vilket, som vpk också påvisnf. skulle ha inneburit upp till 120 kr. per månad i minskade bostadsbidrag för dem som har en bostadskostnad lägre än den övre hyresgränsen. För minst 50 000 hushåll skulle defta alltså ha inneburit en klar försämring. Detta har nu utskottet rättat till. Jag blev litet överraskad när jag hörde Karl-Göran Biörsmark, eftersom man möjligen kunde få intrycket ntt folkpartiet i motion hade föreslagit att de nedre hyresgränserna inte skulle höjas den 1 juli 1986. Så var emellertid inte fallet. I motion från vänsterpartiet kommunisterna hnr det emellertid föreslagits ntt det inte skulle bli någon höjning, och vi hnr i motionen också påvisnf konsekvenserna av en höjning. Def är brn ntt folkpartiet och nndrn partier har anslutit sig till den uppfattning som redovisas i utskottsbetänkandet, nämligen den aft de nedre hyresgränserna inte skall höjas i är.

Utskottet hnr i dettn avseende biträtt vpk-förslaget och föreslär nu oförändrad nedre hyresgräns för är 1986. Som en följd härav och på grund av att utskottets borgerliga och socialdemokratiska ledamöter inte velat höja kostnadsramen för bostadsbidragen har regeringens förslng till förbättringnr av bostndsbidragen fr. o. m. den 1 juli 1986 emellertid avsevärt försämrats. Genom att inte bevilja mer pengar har man tvingats pruta då det gäller föreslagna förbättringar av övre hyresgränser och inkomstgränser.

Sålunda föreslås att de övre hyresgränserna nu höjs med bara mellan 100 och 125 kr. per månad mot föreslagna 325-375 kr. För år 1986 får visseriigen ingen lägre bidrag än för 1985, men man får inte de förbättringar som föreslagits i budgetpropositionen förrän fr. o. m. nästa år. Generellt sett får de flesta av de hushåll som skulle behöva en ordentlig höjning av bostadsbidragen redan nu, ingen eller en väldigt liten förbättring.

Def är anmärkningsvärt att utskoftsmajoriteten och troligen även riksdagsmajoriteten nu inte vill gå med pä ens de förbättringar som regeringen föreslagit i budgetpropositionen. Den höjning som föresläs där kompenserar inte den urholkning och de reella försämringar som hushållen fått vidkännas. För ntt återställa bostadsbidragen till en rimlig nivå med hänsyn tngen fill de sennste årens inkomst- och hyresutveckling borde bidragen och därmed den ekonomiska rnmen höjas utöver vad regeringen föreslagit.

Hur angeläget def är ntt snabbt förbättra bostndsstödet i form nv förbättrade bostndsbidrag har sedan flera år också understrukits av bl. a. bostadsstyrelsen och nu senast av bostadskommittén, som i sitt slutbetänkande lägger fram en rad sådann förslag. En huvuduppgift för bostadsbidragen måste vara att de sknll ge det stöd som är nödvändigt för ntf de minst bärkrnftign hushållen skull kunna bo kvnr i eller sknffn bostäder som svnrar mot uppställda bosfadspolitiskn mål.

Vpk hnr under mänga år föreslngit olika förbättringnr av bostadsbidragen, och vi knn nu med tillfredsställelse konstatera ntt det finns ett allt brednre stöd för dessn förslag. Det gäller inte bnrn hyresgäströrelsen och fnckfören-

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Bostadsbidrag

115

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Bostadsbidrag

116

ingsrörelsen, utan detta stöd finns på många fler håll. Allt fler inser att det är nödvändigt att satsa pä bostadsbidragen och att förbättra ekonomin för låginkomsttagare, ensamstående och barnfamiljer.

Bostadskommittén, som nyligen avlämnat sitt slutbetänkande, har beträffande bostadsbidragen bl. a. föreslagit att dessa skall höjas, att de helt skall knytas till de fakfiska bostadskostnaderna, att stödet skall differentieras dä det gäller barnhushällen och att bidragen skall återinföras för barnlösa hushåll med smä inkomster. Vi hoppas givetvis aft dessa förslag och andra krav som vi frän vpk drivit i många år skall få ett positivt mottagande vid remissbehandlingen och återfinnas i en regeringsproposition i höst.

Bostadsbidragen måste medverka till aft höja bostadsstandarden, minska trångboddheten och utjämna kostnadsskillnader. Eff minimum måste vara att stödet realt inte får försämras för några hushållsgrupper. Det måste tvärtom förbättras för aft motverka de försämringar som skett under senare är.

Nödvändiga förbättringar kan infe åstadkommas genom en omfördelning mellan de svaga hushåll som har eller till helt nyligen haft bostadsbidrag. Många barnfamiljers ekonomi har kraftigt försämrats, och mängn nya hushåll har hamnat under existensminimum. Skillnader i fråga om hushållens bostadsstandard och betalningsförmåga kan inte undanröjas enbart med förbättrade bostadsbidrag. Det krävs naturligtvis också en förändrad bo-stndspolitik i övrigt.

Ett par vpk-förslag i den motion som behandlas i defta betänkande hnr stor betydelse för strävan att öka rättvisan mellan olika hushåll. Det gäller dels frågan om en enhetlig redukfionsfnktor, dels hur mnn sknll betrakta studiemedel vid beräkning av bidragsgrundande inkomst. Båda dessn frågor hör för övrigt till dem som bostndskommitfén lägger fram förslag om i sitt slutbetänkande. Från denna utgångspunkt bör det alltså finnas en s-vpk-majoritet för förslagens genomförande.

För att begränsa marginaleffekterna inom bostadsbidragssystemet för vanliga hushåll bör den s, k, reduktionsfaktorn vid uträkning av bostadsbidragen vara enhetlig och bestämmas till 18 % i stället för, som nu, 15 eller 22 %,

Tidigare vpk-förslag om att studiemedel inte bör räknas som inkomst i bostadsbidragssystemef har vi upprepat även i år. Som nämnts har vi nu fått stöd för detta förslag från bl, a, bostadskommittén. Studiemedel är, som vi anfört i vår motion, aft befrakta som äterbetnlningspliktign lån. Det är enligt vår mening orimligt ntf lånade pengar skall betraktns som inkomst om länet är ett studielån, medan f.ex, lån i bank inte behandlas pä detta sätt. De studerande som för sift uppehälle är beroende av studiemedel fär lägre bostadsbidrag vid i övrigt lika förutsäftningnr,

Vpk-förslngen om reduktionsfaktorn och studiemedelsberäkningen följs upp i vpk-reservationerna nr 15 och 16, Förslagen borde kunnn genomföras utnn ntt mnn avvaktar beredningen av övriga delar av bostndskommitténs betänkande. Regeringen bör i enlighet med reservntionernn ges till kännn att förändringarna bör genomföras från halvårsskiftet 1986.

I det betänkande som vi nu behandlar finns ett ställningstagande som vi frän vpk betraktar som särskilt glädjande. Det är ntt utskottet föreslår ett

återinförande av bostadsbidragen till hushåll utan barn. Utskottet förutsätter att riksdagen kommer att föreläggas ett sådant förslag, och därmed har vpk-kravet tillgodosetts.

Riksdagsbeslutet 1984 om att i och med utgången av år 1985 avveckla bostadsbidragen till hushåll utan barn var ett misstag. Motiven för avvecklingen var dels den förbättring av de barnlösa hushållens bostadsstandard som påstods ha skett, dels det statsfinansiella läget.

Som ett ytterligare skäl för en avveckling anfördes dessutom att bostadsbidragen till de aktuella hushållen endast täckte omkring 14 % av bostadskostnaden. Frän vänsterpartiet kommunisterna, som var det enda parfi som gick emot avvecklingen, framhölls dä bl, a. att det av det faktum aft bostadsbidragen till hushåll utan barn endast täckte omkring 14 % av bostadskostnaden inte var riktigt att dra slutsatsen att bidragen skulle avskaffas. Vi föreslog i stället en höjning av bidragen för att täcka en större del av bostadskostnaden för de läginkomsthushåll det här i huvudsak handlar om.

Beträffande bostadsbidragens utformning och innehåll från den 1 januari 1987 har vi frän vpk:s sida förutsatt att aviserad proposition angående bostadspolitiken under hösten 1986, bl, a, som ett resultat av bostadskommitténs betänkande, skall innehålla förslag till ordentliga förbättringar, eventuellt i form av en särskild bostadsbidragsproposition. Regeringens förslag om höjning av nedre hyresgränserna, vars ikraftträdande bostadsutskottet flyttat fram till den 1 januari 1987, innebär att man far fillbaka större delen av den förbättring som en höjning av övre hyres- och inkomstgränser innebär. Det är att ge med den ena handen och ta med den andra.

Herr talman! Sedan mänga är tillbaka har både socialdemokratiska och borgerliga regeringar och riksdagsmajoriteter genomfört höjningar av de nedre hyresgränserna för bostadsbidrag, och för ett par är sedan infördes även en nedre hyresgräns avseende pensionärernas bostadstillägg, KBT, Det har inneburit att mänga läginkomsthushåll, ensamstående, pensionärer, ungdomar och hushåll med eller utan barn, bl, a, i små lägenheter med relativt låg hyra, har mist sina bidrag eller fått väsentliga försämringar. De övre hyresgränserna och inkomstgränserna har nämligen inte höjts i relation fill höjningen av de nedre hyresgränserna.

Antalet hushåll som uppbär bostadsbidrag har därigenom minskat under en läng rad är samtidigt som bostadsbidragens andel av det samlade bostadsstödet har minskat. Utvecklingen innebär bl, a,, vilket belyses i vär reservation nr 5, att antalet hushåll med bostadsbidrag har minskat till mindre än hälften under en tioårsperiod. Minskningen är i allt väsenfligt orsakad av att bidragsgivningens utformning har varit sädan aft den inte har tagit hänsyn fill den aktuella inkomst- och hyresutvecklingen.

Det handlar här inte om att över 300 000 hushåll som har mist sina bidrag infe behövde dem. Tvärtom hade de flesta av dem behövt behälla bostadsbidragen för aft kunna bo bra. Många har ansett sig tvingade att minska sin utrymmesstandard, att byta ned sig, för att klara ständigt ökade boendekostnader.

Måhända kan man nu se hoppfullt på möjligheterna att fä en ordentlig

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Bostadsbidrag

117

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Bostadsbidrag

förbättring av samhällets bostadsstöd då def gäller bostadsbidragen bl,n, med en konsekvent bosfadsanknyfning. Mycket tyder ocksä på aft vi kan fä ett rättvisare, differentierat stöd fill barnfnmiljernn, enhetligare och rättvisn-re grunder för beräkning av bidragen osv. Vi har noterat att regeringen i budgetproposifionen fakfiskt synes ha insett att bidragen måste höjas.

Förbättringarna, höjningarna, mäste emellertid enligt vär mening bli större och genomföras snabbare än vad regeringen och bostadsutskottets majoritet har förutsett. Ett accepterande av vpk-förslagen redan nu skulle innebära att bostadsbidragen bättre skulle anpassas till aktuell inkomst- och hyresutveckling och förhindra en fortsatt urholkning av värdet av bidragen under 1987,

Jag yrkar bifall till vpk-reservationerna i bostadsutskottets betänkande nr 12,

Anf. 65 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik:

Herr talman! Tore Claeson uttrycker viss förvåning över att jag i mitt anförande tog upp regeringens förslag att höja den nedre hyresgränsen fr, o, m, den 1 juli 1986, Han säger att det inte stod någonting om detta i folkpartiets motion, Def är riktigt att det inte där fanns något preciserat vad gäller just den delen. Vi skrev i motionen aff vi ärbereddaatt göra justeringar avseende de olika hyresgränserna sä länge detta sker inom den givna ramen, dvs, infe medför några påslag på totalkostnaderna.

Jag sade i mitt anförande också aff folkpartiet därför i utskottet har medverkat fill vissa justeringar av hyresgränserna, I utskottet sker ju en diskussion, och def är infe så märkvärdigt att man där är med och medverkar fill vissa justeringar vad gäller t, ex, hyresgränserna. Och det var precis vad folkpartiet gjorde!

Anf. 66 TORE CLAESON (vpk) replik:

Herr talman! Karl-Göran Biörsmark har ju nu vitsordat vad jag sade, nämligen aft det i folkpartimotionen inte fanns nägot förslag med utgångspunkt i regeringens förslag i propositionen om en höjning av nedre hyresgränserna, som innebar att ungefär 50 000 hushåll fick försämrade bostadsbidrag med upp fill 120 kr, i månaden. Man reagerade alltså inte mot detta och ställde inget förslag. Däremot är def riktigt att folkpartiet i sin mofion hade ett förslag om att höja den övre hyresgränsen. Det skulle ske på det sättet att man skulle göra en omfördelning inom ramen för nuvarande kostnader. Jag tror att man uttryckte det så aff man ville frysa kostnaderna pä nuvarande nivå. Men jag har fortfarande inte sett hur defta konkret skulle gå fill och hur den omfördelning skulle ske som återfanns i detta förslng.

Jag har emellertid, herr talman, fått belagt vad jag sade i mitt anförande, aft inget förslag beträffande de nedre hyresgränserna fanns från folkpartiets sida och för övrigt infe heller frän centerns.

118

Anf. 67 MARGARETA PALMQVIST (s):                                             s

Herr talman! Bostadsbidrag är eff viktigt medel i en socialt inriktad bostadspolitik. Det är angeläget aft stödet har en sädan inriktning att det gör det lättare för dem som har stort behov av en förbättrad bostadsstandard aft

skaffa sig en sådan. Mänga barnfamiljer behöver ekonomiskt stöd, om de skall kunna efterfråga rymliga och välutrustade bostäder i bra miljöer. Regeringens förslag är utformade för att tillmötesgå sådana behov.

För det första vidgas den ekonomiskn ramen för bostadsbidragen med 520 milj. kr. jämfört med tidigare. 250 milj. kr. av dessa utgörs av statliga utgifter.

För det andra föreslås sådana ändringar i hyres- och inkomsfgränserna för bostadsbidrag aft de skall stimulera till efterfrågan hos de barnfamiljer som ar i behov av större bostäder, och då framför allt fill efterfrågan inom nyprodukfionen och på bostäder som har producerats under senare år.

En stor del av de barnfamiljer som nu har bostadsbidrag har bostadskostnader som överstiger de gällande hyresgränserna. Genom att höja de övre hyresgränserna kan bidraget täcka en större andel av hyran. Genom aft man även höjer inkomstgränserna kompenseras i viss mån löne- och prishöjningar.

Ambitionen hos regeringen har varit att förbättringarna av bostadsbidraget skall kunna träda i kraft så snart som möjligt. Den första förbättringen föresläs gälla redan från den 1 juli 1986.

I motioner bl. a. från vpk och moderaterna har frågan om bostadsbidrags-systemets utformning och omfattning ur mer principiell synpunkt tagits upp.

Bostadsbidragets framtida utformning har behandlats av bostadskommittén i det betänkande som nyss har lagts fram. Efter remissbehandling kommer detta betänkande aff föranleda en proposition till riksdagen under hösten 1986.

De förslag som framförs i olika motioner kommer att aktualiseras i den fortsatta beredningen. Utskottet anser aft denna beredning bör avvaktas, innan riksdagen tar ställning i dessa frågor.

Frågan om att återinföra bostadsbidrag till hushåll utan barn kommer då ocksä att aktualiseras. Utskottet anser att bidrag för denna grupp bör återinföras och förutsätter aff riksdagen fär förslag om den närmare utformningen av defta. Det är också min kommentar fill def som sagts här i tidigare inlägg.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till kostnadsram för budgetåret 1986/87.

Bostadsutgiftens betydelse för barnfamiljernas ekonomi talar för att bostadsbidragen bör höjas såväl för 1986 som för 1987. Bidragen bör enligt utskottet räknas upp såväl per den 1 juli 1986 som per den 1 januari 1987.

Utskottet förordar dock vissa ändringar inom den föreslagna ekonomiska ramen. Den första gäller den nedre hyresgränsen fr. o. m. den 1 juli 1986. Utskottet har i sina överväganden gjort följande bedömningar.

Bidragsäret är för bostadsbidragen lika med kalenderåret. I början av bidragsåret erhåller bidragstagarna ett kommunalt beslut om bostadsbidrag för det kommande året. Besluten i januari 1986 har grundats på att de hyres-och inkomstgränser som gällde för 1985 skulle ligga fast under hela 1986.

Höjningen av den nedre hyresgränsen under löpande bidragsår innebär lägre bostadsbidrag för dem som infe kan dra nytta av en höjd övre hyresgräns.

Om bidragsfagaren infe helt eller kanske infe alls kan utnyttja en höjning

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Bostadsbidrag

119

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Bostadsbidrag

120

av den övre hyresgränsen, medan han däremot tappar den del av bostadsbidraget som blir följden av att den nedre hyresgränsen höjs, kan bidraget minska med upp fill 120 kr. i månaden.

För att man skall undvika aft några bidragstagare under 1986 får lägre bidrag än vad de fått besked om, bör enligt utskottets mening den nedre hyresgränsen inte höjas förrän den 1 januari 1987.

Den andra förändringen gäller de övre hyresgränserna fr. o. m. den 1 juli 1986. Som tidigare sagts ställer sig utskottet bakom den förordade ekonomiska ramen för en höjning av bostadsbidraget. Det innebär att utskottets ställningstagande i fråga om den nedre hyresgränsen fär som konsekvens att de övre hyresgränserna inte kan höjas fullt uf i enlighet med regeringens förslag den 1 juli 1986. För att hålla sig inom den ekonomiska ramen bör därför de övre hyresgränserna per den 1 juli justeras nedåt i enlighet med utskottets förslag.

Utskottet anser aft nedre och övre hyresgränser skall ändras så att de den 1 januari 1987 helt överensstämmer med regeringens förslag.

Inkomstgränserna bör enligt utskottefs mening ändras i enlighet med regeringens förslag såväl den 1 juli 1986 som den 1 januari 1987.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall fill utskottets hemställan pä samtliga punkter och yrka avslag pä samtliga reservationer.

Sedan har jag några kommentarer fill def som har sagts i den tidigare debatten. När det gäller moderaterna föreligger ju principiella skillnader, som jag redan sagt, som kommer att behandlas nästa gång vi får förslag till ändringar av bostadsbidragen. Men jag kan inte låta bli att ändå göra några kommentarer.

Ett aldrig så väl tilltaget grundavdrag per barn kan ju inte utnyttjas av den som saknar inkomst eller av den som har mycket låg inkomst. Om man använder ett sådant instrument stämmer det inte med de övergripande målen för bostadspolitiken, dvs. aft vi skall ge alla räft till en rymlig och välplanerad bostad i en bra miljö. Då mäste följden bli att de allra fattigaste ställs utanför.

Jag skulle sedan vilja säga en sak till Karl-Göran Biörsmark när det gäller andra sätt aft stödja barnfamiljer. Oavsett hur detta stöd utformas kan vi inte bortse frän aft bostadskostnaden nästan utan undantag är en mycket tung post i barnfamiljernas budget. Behovet av utrymme växer med barnen, och därför ställer jag mig mycket tvivlande till att vi någonsin kommer att fä råd att ge sä höga värdnadsbidrag och under sä läng tid aft det blir en hjälp för familjer med tonåringar. Jag tror att bostadsbidragen är välkomna i de familjerna.

Visst är def sä, som folkpartiet säger i sin motion, aft bostadsbidragen kräver redovisning en gäng om året av ett antal fakta, nämligen hur mänga barn man hur, hur stor bostad man har och vilken inkomst man har. Om man t. ex. måste ha påfyllning med hjälp av socialbidrag, krävs det redovisning flera gånger per är och dessutom av flera fakta än hur stor bostaden är, hur många barn man har och hur stor inkomst man har.

Karl-Göran Biörsmark tyckte ocksä att vi inte borde återinföra bostadsbidrag fill hushåll utan barn, eftersom det var så mycket krångel med def. Jag tycker däremot aft def känns mycket angeläget, infe minst sedan vi blev klara

över hur många hushåll utan barn som ingår i def ökade nnf alet sökande som i dag behöver socialbidrag.

Oberoende av om man har barn eller ej. om man har hög eller låg inkomst eller ingen inkomst alls, behöver man en hygglig bostad. Det gär att särskilja bosfadskonsumtion från nästan all annan konsumtion - alla mäste ju bo någonstans. Man kan inte ställa nv bostnden som en bil för några månader eller ens någon vecka. Har man en fast bostad har man också en fast bostadsutgift, och den kan man inte skjuta upp. Därför tror jag alltså att def behövs bostadsbidrag till hushåll som inte har barn.

Jag vill också säga något till Tore Claeson. Han tycker att vi borde ha nöjt oss med oförändrade nedre hyresgränser den 1 juli och i övrigt åtminstone följt propositionens förslag till övre hyresgränser. Han tycker att det borde kosta så litet och att det egentligen är rätt osäkert hur mycket det skulle kosta.

Om vi skulle agera sä, Tore Claeson, när vi behandlade alla de här små och iblnnd sforn delposterna i statens budget, skulle det få mycket förödande konsekvenser. Skall vi lyckas genomföra de besparingar som vi vet är nödvändiga, måste vi avstå från att fatta beslut, som knn innebära aff utgifterna överskrider de nnvisnde rnmnrnn. Vi måste försökn ntt hälla oss inom dem. Det är nnturligtvis i ännu högre grad skälet till aft utskottet avstyrker förslaget om en ökad ram med 390 miljoner, som vpk föreslär.

Anf. 68 MARGARETA GÄRD (m):

Herr talman! Margareta Palmqvist sade ntt det grundnvdrag som vi hnr föreslagit inte är till någon hjälp för dem som har mycket små inkomster eller inga inkomster alls. Jag skulle dä vilja rekommendera Margareta Palmqvist att läsa vår motion. Där har vi tagit hänsyn till detta. Vi säger i klartext att man i de fall där def är fråga om smä inkomster eller inga inkomster alls skall ha en jämkning, vilket är ganska vanligt, t. ex. skaftejämkningen för familjer som bor i småhus. En s. k. negafiv skatt kan utgå, dvs. man fyller upp med bidrag sä att mottagaren kommer i åtnjutande av de fördelar man annars skulle ha fått genom skatteavdrag. Detta betalas ut en gäng i månaden, som barnbidraget. Vårt förslag är mycket väl genomtänkt och det är ett bra förslag.

Sedan skulle jag vilja fråga Margareta Palmqvist om hon verkligen tycker att det bidragssystem som vi har i dag är sä särskilt bra, att det är ett rättvist system. För det är det fakfiskt inte. Det tar inte hänsyn till om man får bidragsförskott eller underhållsbidrag. Def far heller inte hänsyn till skatter, utan det är beräknat på bruttoinkomsten. Därför slår det väldigt snett i de familjer där man f.ex. har bara en familjeförsörjare eller där den ena föräldern sfär för den huvudsakliga inkomsten.

Jag tycker det är beklagligt aft socialdemokraterna bygger vidare på ett sådant system. Det är faktiskt dags, som jag sade i mitt inlägg, att vi nu lägger om och snarast möjligt får ett enklare och mer rättvist system för stödet till just barnfamiljerna.

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Bostadsbidrag

121

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Bostadsbidrag

Anf. 69 TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Det här blir fråga om nya anföranden genom den talarord-ning vi har. Därför tar jag mig friheten att säga aff Karl-Göran Biörsmark i sitt anförande påstod att om man höjer hyresgränserna och den övre inkomstgränsen skulle ännu flera drabbas av marginaleffekter. Jag skulle gärna vilja be Karl-Göran Biörsmark ntt förklara för mig hur konsekvensen knn bli ökade marginaleffekter, om man ger fler människor möjligheter att fä bostadsbidrag genom att höja övre hyres- och inkomstgränserna. Om man vill medverka till att minska marginaleffekterna borde man faktiskt gå på vpk:s förslag, bl. a. då det gäller frågan om reduktionsfaktorn, som fär en klar sådan effekt.

Anledningen, Margareta Palmqvist, till att man från utskottets sida inte har ansett sig kunna gå på regeringens förslag till förbättring av bostndsbidragen fr. o.m. den 1 juli 1986 är aff def skulle innebära att man måste överskrida kostnadsramen, beroende på en fadäs eller miss som gjordes då det gällde den nedre hyresgränsen. Detta upptäcktes i början av februari, och bostadsministern kom då med ett särskilt pressmedelande, där han sade att självklart ingen skulle få några försämringar. Detta följdes upp i utskottet pä def säftet att man flyttade fram tidpunkten för höjningen av nedre hyresgränsen. Det är faktiskt pä det sättet, enligt den PM vi fick till bostadsutskottet vid behandlingen av denna fråga, att om vi skulle ha fortsatt att stödja de förbättringar av bostadsbidragen från den 1 juli 1986 som regeringen föreslog i budgetpropositionen, skulle det kosta staten 258 milj. kr., varav ca 86 milj. kr. skulle belasta budgetåret 1986/87. Det handlar alltså inte om så mycket pengar. Dessutom råder det alltid en betydande osäkerhet då det gäller beräkningen av sädana här anslag. Man vef inte hur inkomst-och hyresutvecklingen blir eller hur mänga som kommer in i eller faller bort ur systemet. Under 1985 beräknade man aft fä ökade kostnader för bostadsbidragen med i runt tal 350 milj. kr. Vad blev resultatet? 36 milj. kr., dvs. 10 %. I ett sådant läge kan det inte vara sä oerhört svårt att föreslå saker, som skulle innebära kostnadsökningar pä i runt fal 200 milj. kr.

Det är bakgrunden till det resonemang jag fört och till att vpk i utskottet var berett att biträda regeringspropositionens förslag i övrigt, under förutsättning att man inte försämrade förslagen då det gällde höjningar från den 1 juli 1986.

122

Anf. 70 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Herr talman! Margareta Palmqvist tog upp frågan om generella bidrag i samband med vårt förslag samt kostnaderna för barnomsorg och barnbidrag. Vi vill ha generella barnbidrag. Men Margareta Palmqvist kom inte in så mycket på marginaleffekterna. Det är det som vi kallar faftigdomsfällan att man pä det här sättet försvårar för människor aff höja sin nettoinkomst. Om man höjer inkomsten kommer man att tappa bidrag och får en lägre nettoinkomst.

Tore Claeson talar om marginaleffekter, och jag menar att ju fler som kommer inom det intervall det här gäller desto fler drabbas av marginaleffekterna. Def blir fler människor inom intervallet.

Anf. 71 MARGARETA PALMQVIST (s):

Herr talman! Till Margareta Gärd och Karl-Göran Biörsmark vill jagsäga aft jag inte tycker aft nuvarande bostadsbidragssystem är felfritt. Det är behäftat med många felaktigheter som behöver rättns fill. Och man kan se ntt det finns möjligheter till det, inte minst om mnn läser bostndskommitténs förslng till ändrade bostadsbidragsregler. Den kommittén hnr lämnat ett betänknnde och regeringen har sagt att en bostadsproposition kommeri höst. I den skall ingå förslag till nya regler om bostadsbidragen. Jag tror alltsä att vi kan se fram emot ett förslag om bostadsbidrag som blir enklare för oss atl hantera, vi som skall besluta om dem. Men framför allt hoppas jag aft det skall bli lättare för den som skall dra nytta nv bostadsbidragen att förstå hur de fungerar och hur de beräknas. Dessutom hoppas jag att man skall få bort marginaleffekterna, som ni båda talar om och som ingen tycker om. Det gär att ändra på de stora trappstegseffekterna. Jag hoppas att vi skall fä ett förslag pä riksdagens bord till hösten som ger oss ett bättre system.

Jag kan hålla med Tore Claeson om att det här är ett område, där det är svårt att exakt beräkna anslagen och träffa precis rätt. Men att vara medveten om att det kan vara en felmarginal pä 200 milj. kr. är, tycker jag, ansvarslöst. Jag tycker inte att vi kan behandla årets budget på det viset, om vi vill komma till rätta med våra stora budgetunderskott. 200 miljoner är ingenting i den miljardrullningen, kan man ju säga, men så får vi inte fortsätta att resonera. Vi mäste i det här sammanhanget se till enstaka miljoner lika väl som till miljarder, om vi någonsin skall komma ur den här situationen. Det är skälet till att jag håller fast vid utskottets förslag.

Anf. 72 MARGARETA GÄRD (m):

Herr talman! Margareta Palmqvist säger klart och tydligt att det här bostadsbidragssystemef infe är felfritt. Men likväl stöder Margareta Palmqvist systemet och säger att det är bra och nödvändigt för bostadspolitiken att ha kvar det och ntf det inte går ntt ändra. Vi hnr lagt fram förslag om hur man skall påbörja en förändring-det är viktigt att vi börjar nu och gör def snabbt, så att vi kan fä till stånd ett rättvisare system.

Jag tycker att Margareta Palmqvists ståndpunkt är inkonsekvent. Vi måste åstadkomma ändringar i bostadsstödet till barnfamiljerna för att få till stånd en ordning som är enklare och rättvisare. Det nuvarande bostadsbidragssystemet är sä krångligt att inte ens regeringen kunde räkna ut hur det skulle slå när man höjde hyresgränserna. Det är väl ett tecken på att det nu har blivit alltför krångligt.

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Bostadsbidrag

Anf. 73 TORE CLAESON (vpk):

Herr falman! Låt mig i den diskussion som förts om marginaleffekfernn säga att om bostadskommitténs majoritetsförslag blir genomfört kommer det mesta av olägenheterna beträffande marginaleffekterna att försvinna. Def framgår klart och tydligt för den som tar del nv förslaget. I likhet med Margareta Palmqvist hoppas jag att resulfntet av den remissomgång som nu pågår om bostndskommitténs förslag skall bli en regeringsproposition och ett beslut här i riksdagen under hösten som innebär att man får till stånd de olika förbättringar på det här området som så väl behövs.

123

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Bostadsbidrag

Jag har faktiskt respekt för att man försöker beräkna utgifter och anser att man måste försöka komma fram till så exakta siffror som möjligt. Men just på def här området är det mycket osäkert. Dessutom är def sä, som Margareta Palmqvist säkert ocksä håller med om, att det är möjligt att en förbättring av bostadsbidraget, som så att sägn pä papperet skulle kosta 200 miljoner mera, från den 1 juli 1986 skulle kunna innebära aff man sparade in motsvarande belopp i socialbidrag ute i kommunerna, så att det snmhällsekonomiskf kanske f, o, m, vore en bra affär och en riktig åtgärd aft vidta.

124

Anf. 74 MARGARETA PALMQVIST (s):

Herr talman! Jag stöder det nuvarande systemet i avvaktan på ett nytt förslag. Det är, tycker jag, rimligt att även bostadsbidragsförslag behandlas i sedvanlig ordning. Man kan dra nytta av att olika remissinstanser prövar, granskar och ger synpunkter på utredningsförslag, Def kan i sin tur leda till en bra proposition.

Dessutom tycker jag def är viktigt att vi redan nu vägar fatta beslut om bostadsbidragen för 1987, Om nämligen en bostadsproposition läggs fram i slutet av året kan kommunerna knappast klara av att expediera de nya bostadsbidragen redan fr, o, m, den 1 januari 1987, Vi vet aft man på många håll har avvaktat ganska länge med investeringar i bra datautrustning. Man har nämligen väntat på ett beslut om att utbetalningarna skall skötas av försäkringskassan, Def är vikfigt att vi har detta klart för oss, så aft vi inte ställer till oreda i onödan. Det är också ett skäl till att vi bör finna oss i att fatta beslut om bostadsbidragen i denna form. Sedan får vi hoppas pä bättre tider.

Överläggningen var härmed avslutad,

Moni. I (återinförande av bostadsbidragen till hushåll utan barn)

Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering bifölls med 159 röster mot 147 för utskottets hemsfällan med godkännande av den i reservation 1 av Kjell A, Mattsson m,fl, anförda motiveringen.

Mom. 2 (bosfadsbidragssystemets utformning m, m,)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 2 av Knut Billing m, fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (kostnadsramen för bostadsbidragen)

Först biträddes reservation 4 av Erling Bager och Karl-Göran Biörsmark med 44 röster mot 18 för reservafion 5 av Tore Claeson, 242 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter biträddes reservation 3 av Knut Billing m, fl, med 69 röster mot 41 för reservation 4 av Erling Bager och Karl-Göran Biörsmark, 193 ledamöter avstod frän aff rösta.

Slutligen bifölls utskottets hemställan - ;som ställdes mot reservation 3 av Knut Billing m,fl, - genom uppresning.

Mom. 9 (en enhetlig redukfionsfnktor)

Utskottets hemsfällan bifölls med 286 röster mot 19 för reservation 15 av Tore Claeson.

Mom. 10 (studiemedel vid beräkning av bidragsgrundande inkomst)

Utskottets hemställan bifölls med 282 röster mot 19 för reservation 16 av Tore Claeson. 2 ledamöter avstod från aff rösta.

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Beskattningen vid avyttring av tillgångar som förvärvats genom utdelning

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

12 § Föredrogs

skatteutskottets betänkanden

1985/86:21 om beskattningen vid avyttring av tillgångar som förvärvats

genom utdelning (prop. 1985/86:78), 1985/86:25 om generalklausulen m.m., 1985/86:26 om extra avdrag m. m. och 1985/86:27 om vissa skogsbeskattningsfrågor m. m.

Anf. 75 ANDRE VICE TALMANNEN:

Skntteufskoftets betänkanden 21.25, 26 och 27 kommer att debatteras i tur och ordning. Voteringarna äger rum i ett sammanhang efter avslutad debatt.

Först upptas alltsä skntteufskoftets betänkande 21 om beskattningen vid avyttring av tillgångar som förvärvats genom utdelning.

Beskattningen vid avyttring av tillgångar som förvärvats genom utdelning

Anf. 76 KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Enligt nuvarande skattelagstiftning finns det inget som hindrar att aktiebolags utdelning sker i nnnnn form än pengar. Utdelningen knn ske i form av aktier eller fast egendom.

När en sådan utdelning sker från dotterbolag till moderbolag kan moderbolaget sälja den utdelade egendomen vidare med lättnnder i beräkning av realisntionsvinstsskaff.

Enligt ett regeringsrättsutslag får det mottagande bolaget nämligen tillgodoräkna sig marknadsvärdet på den utdelnde egendomen vid utdelningstillfället. Man kan på det sättet helt komma ifrån egendomens anskaffningsvärde för det utdelande företaget. Värdestegringen undandras därigenom från realisafionsvinsfsbeskattning.

Detta undnndrngnnde nv renvinstsbesknttningen knn knnppnst nnses godtagbart, och skatteutskottet är också enigt om ntt denna möjlighet, som uppenbarats genom regeringsrättens utslag, skall stoppas. Vad vi däremot inte kan acceptera är den retroaktivn prägel som propositionen fått genom att ikraftträdandet föreslås vara den i jnnunri i är - alltså två och en halv månader före ett beslut här i kammaren.

En sådnn retronktivitet är endnst tillåten om särskildn skäl föreligger.

125

Prot. 1985/86:94     Dennn proposition rör en sä speciell fråga att det svårligen kan påstås att det

12 mars 1986         föreligger särskilda skäl för att tidignreläggn ikraftträdandet.

ni..                 -j          Med det sagda, herr talman, yrkar jag bifall till reservationen.

Beskattningen vid av- " j        i a

yttring av tillgångar

. .    .. Anf. 77 KJELL JOHANSSON (fp):
som förvärvats genom .

, ,  .                            Herr talman! Knut Wachtmeister hnr ingående redogjort för lagförslnget.

Jag behöver alltså inte göra det,

I propositionen föresläs ett tillägg till lagen om statlig inkomstskaft i syfte att motverka en enligt föredragande stafsrädet omotiverad skattebefrielse vid utdelning av kapitaltillgångar. Det som aktualiserat förslaget är en dom i regeringsrätten i september 1985, Från folkpartiefs sida har vi ingenting ntt invända i snk mot Ingstiftningen, Tvärtom anser vi den mycket befogad. Däremot vill vi med skärpa nvvisn den föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet. Finansministern föreslår ntf de nya bestämmelsernn sknll tillämpas i fråga om tillgångar som förvärvats genom utdelning som beslutats efter utgången nv är 1985, Det handlar alltså om en ikraftträdandetidpunkt som ligger tidigare än riksdagens beslut, dvs, om retroaktiv lagstiftning. Som skäl ntt gå emot det förbud som råder mot sådnn lagstiftning anför regeringen s, k, särskilda skäl.

Det är inte första gången som regeringen tillgriper lagstiftning av retroaktiv knrnktär. Den extra vinstdelningsskaften och den tillfälliga förmögenhetsskaften infördes under former som hnr karaktären av retroaktiv lagstiftning. Då riksdagen t. ex, i december 1984 beslöt om nyn regler för förmögenhetsfnxeringen för inkomståret 1984, vnr det i praktiken fråga om retronktivitet,

I det här fallet borde retroaktiv lagstiftning ha kunnat undvikas. Regeringsrättens dom föll den 19 september, nlltså nära tre månader före den tidpunkt då propositionen förelndes riksdagen. Om mnn tillmätte den här saken den betydelse som finansministern gör, så borde propositionen ha kunnat tns fram i sådnn tid ntt riksdngen kunnat fnfta sitt beslut före årsskiftet.

Herr talman! Jng vill därför yrka bifall till den reservntion som är fogad till betunknndet.

Anf. 78 OLLE WESTBERG (s):

Herr talmnn! Som vi hnr hört nv de föregående tnlnrnn har utskottet nått full enighet i självn snkfrågnn i propositionen. Jag går därför ej in och kommenterar själva innehållet i de föreslagna ändringnrnn nv skattelagstiftningen.

Som vi ocksä hört nv föregående tnlnre. hnr vi dock inte kunnnt nå enighet i frågn om ikrnfttrndnndetiden. Enligt moderaternas och folkpartiefs företrädare i utskottet anses det inte föreligga sädana särskildn skäl som kan motivera en retroaktiv beskattning.

I propositionen framhåller finansministern, ntt utdelning nv knpitaltill-

gångar förmodligen kommer att övervägas nllmant rednn i snmband med det

förestående bokslutstillfället - alltså vid föregående årsskifte - och ntt sådan

utdelning i mängn fall ocksä knn kommn ntt beslutas enbart av sknttemässign
19

skäl. En sådnn utveckling skulle enligt finansministern vara högst otillfreds-

ställande, och han finner det därför nödvändigt att de nya bestämmelserna fillämpas från årsskiftet.

Utskottsmajoriteten är av samma mening som finansministern och finner därmed att det föreligger sådana särskildn skäl att regeringsformens bestämmelser angående retroaktiv beskattning kan tillämpas i förevarande fall.

Def är förvånande aft man från reservanternas sida ej kunnat biträda propositionens förslag när det gäller ikraftträdandetiden. Detta säger jag med vetskap om aft det, när det första beslutet togs om förbud mot avdrag för förskotfsränfor på förslag av den dåvarande budgetministern och folkpartisten Wirfén, infe hördes ett ljud av protest från de borgerliga ledamöterna i skatteutskottet.

Så jag vill ställa en fråga till reservanternas talesmän: Varför kunde man svälja förslaget om retroaktiv beskattning då, som berörde eff mycket stort antal skattebetalare, utan att över huvud taget reagera? Def är lätt att misstänka att ni anpassar er syn pä denna fråga beroende på om ni är i majoritetsställning eller befinner er i minoritet.

Till Kjell Johansson vill jag säga att den tillfälliga vinstdelningsskatten var ett led i åtgärderna för att få en återhållsam lönerörelse. Skatteutskottet fattade beslut i frågan den 12 april 1983 (SkU 1982/83:40). Riksdagsbeslutet togs sedan den 27 april, och skatten skulle gälla från den 30 juni samma år. Hur man då kan göra gällande att det är en retroaktiv beskattning kan jag ej förstå. För övrigt vill jag nämna, att man i den reservation som hade lämnats från borgerligt håll ej riktade sig mot den retroaktiva beskattningen utnn berörde remissförfarandet av förslaget fill tillfällig vinsfdelningsskatt,

I fråga om den tillfällign förmögenhefsskntten vill jag hävda att man infe heller i detta fall kan påstå att det var fråga om retroaktiv beskattning. Den tillfälliga förmögenhetsskatten gällde taxeringsåret 1984, Propositionen bordlades i riksdagen den 26 oktober 1983, och riksdagen fattade beslut i december 1983, Beslutet stred alltså ej mot grundlagens bestämmelse om retroaktiv beskattning.

För övrigt anser jng det nnmärkningsvärt ntt folkpartiet nu i sin motion aktualiserar detta beslut, när man inte ens reserverade sig i ifrågnvnrande betänkande (SkU 1983/84:12),

Herr talmnn! Med det anförda yrkar jag bifall till skatteutskottets hemsfällan.

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Beskattningen vid avyttring av tillgångar som förvärvats genom utdelning

Anf. 79 KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr falman! Olle Westberg försöker försvara det beslut om skärpning nv förmögenhetsskatten som fattades här i riksdagen när 2 veckor nv årets 52 återstod, Alln planeringar som hade gjorts under de 50 första veckorna ställdes alltså pä huvudet. Detta om nägot hnde karaktären av retroaktiv lagstiftning. Även om grundlagen nccepternr ntt sådant sker, är det frän alla andrn synpunkter omoraliskt och felaktigt.

Den tillfälliga vinstskntten försvnrar Olle Westberg med ntt det var ett led i åtgärderna för ntt det skulle bli en återhållsnm lönerörelse, Snmtidigt tycker hnn ntt det var hyckleri frän de borgerligas sida dä vi hösten 1981 genomdrev en begränsning nv förskottsräntornn. Det vnr i sä fall precis likn mycket ett led i verksnmheten för ntt få en sknttereform, när regeringen 1982 genomför-

127

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Beskattningen vid avyttring av tillgångar som förvärvats genom utdelning

de vissn begränsningar i underskoftsavdragen. Hade man då infe stoppat förskottsräntorna, hade mycket av det som man tänkte föreslå våren 1982 inte fått något genomslag.

Jag kan nämna ett annat exempel på hur man, enligt min mening, klåfingrigt har genomdrivit förslag med retroaktiv karaktär, nämligen då det gäller rätten till avdrag för förluster på optionsskuldebrev. Härom fattade riksdagen beslut hösten 1984, alltså även då ett beslut med retroaktiva inslag.

Anf. 80 KJELL JOHANSSON (fp):

Herr talman! Olle Westberg vill tydligen hellre diskutera historia än den fråga som vi nu har på dagordningen. Knut Wachtmeister har redan svarat beträffande de olika exempel som berördes. Jag vill, som sagt, gärna hålla mig till den fråga som vi nu diskuterar. Detta är väl ändå, Olle Westberg, retroaktiv lagstiftning? Det tycker jng ntf man borde kunna erkännn. I nnnnt fnil behövde mnn väl inte åberopn 2 knp. 10 § i regeringsformen. Det är helt klnrt en retronktiv lagstiftning. Dessutom är den, enligt min mening, onödig.

Def mål som initierade den här lagstiftningen anhängiggjordes i regeringsrätten 1984. Domen föll den 19 september, alltså ungefär tre månader innan propositionen förelades riksdagen. Om man tillmätte den här historien en sädan betydelse och om man utgick ifrån att man skulle få ett så stort skattesvinn pä grund av förfaranden som man misstänker människor för, hade man ju kunnat lägga fram en proposition så, aft den hade kunnat behandlas i laga ordning. Även om deftn inte hnnns med. delar jag inte bedömningen aft man i defta fall skulle ha behövt tillgripa någon annan ikraftfrädandetid än den som vi harangett i reservationen. Det mäste ju ändå föreligga en hel del förutsättningar för att man över huvud faget skall kunna tillämpa det förfarande som ni misstänker kan bli sä väldigt vanligt. Dessa förutsättningar föreligger, som sagt, inte i sä stor utsträckning att man kan befara ett undandragande av den storleksordning det här talas om. Ni hade, som sagt, kunna klara av frågan på ett annat sätt. Vi tycker alltså ntt det är felnktigf att gäng på gång införn Ingår nv retroaktiv karaktär, speciellt om det är onödigt.

128

Anf. 81 OLLE WESTBERG (s):

Herr talman! Knut Wachtmeister sade att det inte vnr riktigt när mnn fnttnde beslutet om den tillfällign förmögenhefsskntten tvä månader före årets utgång. Man spolierade alla planeringar, sade han. Han sade inte "skatteplaneringar", men det var sådana mnn spolierade.

Återhållsamheten i lönerörelsen, som jag ocksä berörde, var ett särskilt skäl. För aft vi skulle fä ned inflationen och återställa balansen i ekonomin efter de borgerliga åren var man tvungen att vidta sädana här ätgärder.

När det gäller förmögenhetsskatten vill jag hävda ntt det infe vnr någon retroaktiv beskattning. 1 skntteufskoftets betänknnde 1983/84:12 heter det:

"Skattepliktig förmögenhet sknll enligt 2 § förmögenhetssknttelngen be-räknns med hänsyn till förhållanden vid utgången nv beskattningsåret. Enligt 1 § snmmn Ing är ett beskuttningsär alltid det kalenderår som närmast föregått tnxeringsäret. Sknttepliktig förmögenhet vid 1984 års taxering sknll således bestämmas med utgångspunkt i förhållnnden som gäller vid utgången

av 1983. Med hänsyn härtill och då den nu aktuella proposifionen bordlades i riksdagen den 26 oktober i år kan förslaget om skärpt förmögenhetsskatt vid 1984 års taxering inte anses utgöra retroaktiv skattelag i grundlagens mening."

Kjell Johansson anklagade mig för att jag gjorde en historieskrivning. Men det är faktiskt Kjell Johansson själv som dels i sin motion, dels i sitt anförande nu gått tillbaka i tiden. Dä mäste jag ha rätfen att bemöta def.

Vi har sagt att def beslut vi skall fatta i dag kan anses innebära en retroaktiv beskattning. Men vi har enligt grundlagen rätt att fatta ett sådant beslut. Samma rätt tog ni er i samband med förslaget om förbud mot avdrag för förskotfsränfor. Vad ser Kjell Johansson för skillnad mellan beslutet enligt det förslaget, om vilket ni inte sade någonting alls, och def beslut vi skall fatta i dag?

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Beskattningen vid avyttring av tillgångar som förvärvats genom utdelning

Anf. 82 KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr falman! Jag måste rätta Olle Westberg. Det var inte, som han sade, tvä månader som kvarstod av året när detta beslut fattades, utan det var tvä veckor. Det borde ju vara ett minimikrav att man i början av året vet hur mycket man skall betala i skaft. Den här förmögenhetsskatteskärpningen kom ju dessutom som påbröd på en förmögenhetsskatteskärpning som hade beslutats året dessförinnan. Medborgarna här i landet hade anledning att tro att det beslut som fattats året före skulle gälla för hela det år det var fråga om. Detta var absolut en retroaktiv lagstiftning. För att få full klarhet och för att undvika ett upprepande motionerade jag om att man skulle införa fasta regler för vad som menas med retroaktiv lagstiftning. Jag måste alltså här tala historia, men förmögenhetsskatfeskärpningen två veckor innan året var slut var ytterst upprörande.

Anf. 83 KJELL JOHANSSON (fp):

Herr talman! Olle Westberg säger att man för att kunna återställa balansen i ekonomin efter de borgerliga åren mäste tillgripa retroaktiv lagstiftning. Jag har hört talet om "de borgerliga åren" i många och de mest omöjliga sammanhang, faktiskt fill leda. Men detta är väl ändå näsfan snudd på rekord.

Vi har rätt aft fatta ett sådant här beslut, säger Olle Westberg. Det kan verkligen ifrågasättas om det här föreligger sådana särskilda skäl som avses i lagstiftningen, men den springande punkten är ändå om det var nödvändigt. Borde inte även ni vara intresserade av aff lagsfiffning tillkommer på eff sådant sätt att den är oantastlig? I detta fall hade det enligt vär bedömning utan vidare varit möjligt. Även om ni inte hade lyckats göra en uppföljning i en fråga som ni tyckte att def var så otroligt viktigt att fatta beslut i för aft undvika ett stort skatteundandragande, hade ni fakfiskt kunnat avstå även nu. Det skatfesvinn som ni befarade hade nämligen med mycket stor sannolikhet aldrig uppstått.

9 Riksdagens protokoll 1985/86:93-94

129

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Generalklausulen m. m.

Anf. 84 OLLE WESTBERG (s):

Herr talman! Def är infe stor idé aft diskutera med Kjell Johansson. Jag fick inget svar pä frågan varför han ansåg förfarandet vara helt acceptabelt vid införandet av förbud mot avdrag för förskottsräntor men inte i detta fall. Tydligen erkänner han att inställningen är beroende av om man är i minoritet eller i majoritet.

Till Knut Wachtmeister vill jag säga följande angående den tillfälliga förmögenhetsskatten. Om jag infe minns fel lades proposifionen fram den 26 oktober 1983. Det räcker för att man skall få tillämpa lagen om retroaktiv beskattning. Inte heller på denna punkt var det alltså fråga om några felaktigheter.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslutet redovisas efter debatten om skatteutskottets betänkande 27.)

Anf. 85 ANDRE VICE TALMANNEN:

Kammaren övergår nu till att debatfern skatfeutskotfets betänknnde 25 om generalklausulen m.m.

Generalklausulen m. m.

130

Anf. 86 BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Det betänkande av skatteutskoftef som har rubriken "om generalklausulen m.m." är egenfligen mycket mer betydelsefullt än titeln kan ge en anledning aft tro. Visserligen är frågan om genernlklnusulens vnrn eller inte vara av synnerligen stor vikt ui' rättssäkerhetssynpunkt, men även andra ting rörande detta ämne och av mycket stor betydelse för enskilda människor behandlas i betänkandet.

Utgångspunkten för det moderata sfällningstngandet till frågan om rättssäkerhet vid beskattningen är att förhällandet mellan de enskilda människorna och offentliga myndigheter efter hand har förskjutits sä att en kraftig obalans, till de enskildas nackdel, har uppstått. Det gäller inte minst på skatteområdet.

Människor som företräder det offentliga i exempelvis taxeringsarbetet och senare i olika instanser har oftast större kompetens och förfogar över större resurser än de vanliga skattebetalarna. Den ökade risk för skatteundandragande som det höga skattetrycket och den komplicerade sknttelagstiffningen innebär har också lett till en kraftigt utvidgad kontroll. Denna har i sin tur tagit sig former som i vissa fall kan kränka enskilda människors integritet.

I ett pä senare tid uppmarksnmmaf offentliggörande av vad som diskuteras i en staflig utredning har det redovisats att man funderar pä aft införa möjligheten att kunna ålägga enskilda människor skyldighet ntt till skntte-myndigheferna lämna uppgifter om bekanta, arbetskamrater och anhöriga. Bara def faktum att en utredning diskuterar denna typ av angiverisystem, där man skall kunna stämmas in för att lämna uppgifter om sina medmänniskor, är skrämmande, och det är förvånande att så sker,

I en statlig utredning har det ocksä lagts fram långtgående förslag om

skärpningar när det gäller ansvaret för andras skatt. Det gäller inte bara företagare utan ocksä vanliga människor.

Den obalans som på detta vis har uppstått är fill väsentlig del följden av en medveten polifik. Den socialistiska ideologi som präglar def socialdemokratiska partiet innebär ju att kollektiva lösningar prioriteras, med högt skattetryck och ökad skattekontroll som resultat. Enskilda människors inkomster betraktas i princip som kollektivets egendom.

Den moderata samhällssynen utgår i stället frän att enskilda människors inkomster är deras egendom. De behov som faktiskt måste tillgodoses i samverkan finansieras med skatter och avgifter. Men dä människor anses ha förmåga att fa ansvar och genom moderat politik fär stor frihet minskar behovet av kollektiva lösningar.

Det skatteuttag som blir nödvändigt skall fördelas mellan olika individer med hänsyn fill ekonomisk bärkraft. Den enskilde skattebetalaren skall, enligt moderat syn, kunna sätta sig in i skattelagstiftningen och också ha en stark ställning i förhållande till skattemyndigheten.

En moderat politik på detta område innebär att skattetrycket mäste sänkas, samtidigt som skattesystemet ses över för aff uppnå förenklingseffekter. Genom förändringar i reglerna för taxering och i reglerna för skatteprocessen i övrigt samt reglerna om skatfeansvar måste den enskildes ställning stärkas.

Den svenska skattelagstiftningen är kanske unik på många sätt, men det är inte alltid bra att den är unik. Vi har tidigare i finansdebaften haft anledning att ta upp frågnn om skattenivån, skaffeuttngefs storlek, där vi i Sverige har världsrekord såväl när det gäller skatteuttaget totalt som när det gäller skatteuttaget för enskilda skatteformer såsom inkomstskaft för enskilda människor, arbetsgivaravgifter, mervärdeskatt och annat.

Men skattelagstiftningen lider ocksä av andra besvärligheter som är unika. Den är mycket komplicerad och svär aft förstå. Def är därför angeläget att man startar ett arbete för att se över skattelagstiftningen i syfte att utforma den så att den blir entydig och lättare att förstå. Med tanke pä skattelagstiftningens stora betydelse för enskilda människor bör man i def sammanhanget försöka ändra den och utforma den så aft delegation till verkställande myndigheter i möjligaste mån undviks.

Skattelagstiftningen skall sä långt möjligt vara samordnad med civilrätfsli-ga regler. En civilrättsligf giltig handling måste ocksä betraktas som giltig vid bestämmande av skattekonsekvenser.

Även om önskemålet vore att man skulle ha en fullständigt entydig och klar skattelagstiftning, är vi naturligtvis medvetna om att man inte helt kan undvika att skattelagstiftningen kommer att bli föremål för tolkning i rättsliga instanser. Man kan inte göra någon lagstiftning heltäckande med tanke på alla olika tänkbara fransaktioner eller händelser. Eftersom den enskilde i det sammanhanget har en mycket svag ställning i förhällande till det offentliga, bör därför skapas möjlighet till tolkningsföreträde till den enskildes fördel. Det offentliga, staten, som stiftar skattelagarna och bygger upp en skatteadministration, har övertaget i de allra flesta fall gentemot de enskilda människorna. Därför bör ocksä ett ansvar åligga staten att, om man stiftar en  otydlig lag,  acceptera  konsekvensen att man  kommer i ett

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Generalklausulen m. m.

131

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Generalklausulen m. m.

132

underläge till dess man ändrar lagsti/tningen och gör den klarare. Def bör alltsä vara ett tolkningsföreträde för den enskilde.

År 1980 infördes genom lagstiftning en generalklausul mot skatteflykt. Denna generalklausul utvidgades 1983 genom aft den socialdemokratiska, eller rättare sagt socialistiska, majoriteten i kammaren genomförde en lagändring som kraftigt utvidgade klausulens tillämpningsområde. Om en skattskyldigs avsikt med ett visst förfarande huvudsakligen varit att vinna fördelar vid beskattningen, skulle klausulen bli fillämplig om förfarandet -även om det accepterades i lagstiftningen - stod i strid med vad lagstiftaren förutsatt eller menat. Generalklausulen är så allmänt formulerad att den kan tillämpas i princip på varje rättshandling med skattekonsekvenser och leda till högre skatt för den som är berörd. Det blir i det enskilda fallet omöjligt att i förväg veta om klausulen kommer att fillämpas. Den är enligt vär mening oacceptabel ur rättssäkerhetssynpunkt och bör därför slopas.

En del andra saker behandlas också i skatteutskottets betänkande, framför allt frågan om bevissäkringslag och betalningssäkringslag. Men låt mig börja med att ta upp det som behandlas i reservation 2, där en omvänd generalklausul diskuteras. Som jag sade inledningsvis bör skattelagstiftningen vara sä utformad att den blir entydig och klar och lätt att förstå. Men skall det behöva finnas en generalklausul, bör en sådan snarare utformas så att den skyddar enskilda människor än aft den skyddar staten vid varje tänkbart fillfälle.

Det är mot den bakgrunden som vi, som jag sade tidigare, yrkar att den nu existerande generalklausulen mot skatteflykt skall avvecklas. En omvänd generalklausul vore rimligare, eftersom den enskilde hnr den svagare ställningen.

En omvänd generalklausul skulle innebära att skattemyndigheterna i de fall där de gör bedömningar ur skatterättslig synvinkel som talar till den enskildes fördel - men som står i strid med vad lagstiftaren avsett - också skall avgöra en fråga till den enskildes fördel. Detta har ett visst samband med frågan om tolkningsföreträde. Egentligen skall ju strävan vara att man inte skall behöva någon generalklausul över huvud taget. Man sknll hn en entydig skaftelag.

Bevissäkringslagen, som infördes 1975, innebär att s, k, säkringsåfgärder kan förefas mot varje deklarations- och uppgiftsskyldig som inte är direkt lojal mot skattemyndigheterna. Lagrådet godtog lagstiftningen, trots att den enligt lagrådet självt ingav betänkligheter ut rättssäkerhetssynpunkt,

Effersökning enligt bevissäkringslagen är i princip detsamma som husrannsakan. Sådan fär företas hos den som är skäligen misstänkt för brott varav fängelse kan följa samt i vissa andra fall. Till skillnad från vad som gäller för husrannsakan krävs emellerfid enbart s, k, grundad anledning vid eftersökande enligt bevissäkringslagen.

Den moderata meningen är att det finns uppenbara risker för aft rättssäkerheten eftersatts eller snarare kan eftersättas vid tillämpningen av bevissäkringslagen. Det kan enligt vår mening ifrågasättas om inte de regler som finns för genomförande av husrannsakan är till fyllest ocksä när det gäller möjlighet till ingripande vid miss'(nnke om skattebrott.

Gentemot de deklarations- och uppgiftsskyldiga som vägrar att lämna frän

sig material för granskning och som inte är misstänkta för brott är det enligt vär mening tillräckligt att använda vitesföreläggande. Bevissäkringslagen bör därför upphävas.

Även befalningssäkringslagen har en utformning som inger rätfssäkerhets-betänklighefer, Befalningssäkringslagen ger möjlighet för det allmänna aft gä in och säkra belopp som ifrågasätts i skatfeprocess. Men def som kan inträffa är att def säkrade beloppet, som ju pä ett eller annat sätt frånhänts den enskilde det är fråga om, blir fastlåst under sä lång tid att den enskilde förlorar sitt ekonomiska handlingsutrymme. Det finns exempel där människor, oftast företagare, har kommit i den situationen att det förhällandet att medlen varit säkrade och alltsä inte varit tillgängliga har lett till konkurs. Det har sedermera i realiteten visat sig vara en felaktig åtgärd, eftersom vederbörande vann processen. Det finns därför anledning aft ändra befalningssäkringslagen, så att beslut om betalningssäkring omprövas periodvis. Dessutom bör förutsättningarna för betalningssäkring förtydligas i lagstiftningen.

Vidare bör man införa en skadeståndsregel, sä att den människa som lidit skada till följd av tillämpningen av lagen och då def säkrade beloppet infe påförs som skatt eller avgift fär full ersättning för de förluster han lidit.

Som framgår av det jag sagt tidigare är detta mycket viktiga frågor, frågor vilkas lösning i stor utsträckning beror på den idé man har om den enskilda människans roll i samhället. Det finns möjlighet att komma fillbaka med den här debatten i kammaren, vid annat tillfälle, eftersom frågan kvarstår huruvida den enskilde också skall få möjlighet till ersättning för de kostnader han har i skafteprocess, Def finns regler om besvär vid taxering och annat som kommer att behandlas vid ett senare tillfälle.

Jag får alltså, herr talman, nöja mig med aft nu yrka bifall till reservationerna 1, 2, 3, 4 och 5 i skatteutskottefs betänkande nr 25,

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Generalklausulen m. m.

Anf. 87 BRITTA BJELLE (fp):

Herr talman! Under 1970-talef hade vi en intensiv debatt om skattefusk och ekonomisk brottslighet som bakgrund till skatfeundandraganden. Vi trodde att skaftskyldiga med hjälp av civilrättsligf giltiga transaktioner utnyttjade skattereglerna för att uppnå skatteförmåner som lagstiftaren inte ansett att vi skulle ha. Man ansåg aft skatfedomstolarna såg alltför formellt pä de civilrätfsliga handlingar som låg till grund för beskattningen. Domstolarna använde sig inte av skattelagstiftningens grunder för att åstadkomma en riktig beskattning, och därför ansåg man det nödvändigt med en allmän skatteflykfsklausul.

Hösten 1980 föreslog den dåvarande borgerliga regeringen en lag mot skatteflykt. Vid lagens utformning fog man sikte på sådana mer eller mindre invecklade konstruktioner som använts för att kringgå vissa skattebestämmelser. Samtidigt utformades lagen så konkret som möjligt med hänsyn till att def ändå var en typ av generalklausul. För att lagen skulle vara fillämpbar skulle skattemyndigheterna visa att det ifrågasatta resultatet uppnåtts genom ett förfarande som framstod som en omväg i förhållande fill det närmast till hands liggande och att detta förfarande lett till en icke oväsentlig skatteför-

133

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Generalklausulen m. m.

134

män. Effekten av lagstiftningen blev nägot så när förutsebar för den skatfskyldige i den utformningen.

Socialdemokraterna ansåg aft lagstiftningen var för begränsad och reserverade sig fill förmån för en betydligt vidare klausul,

I januari 1983 ändrade den socialdemokrafiska regeringen lagen. Skatteflyktsklausulens tillämpningsområde utvidgades fill aft omfatta också andra förfaranden än de egentliga kringgäendefallen. Skälet till utvidgningen var att man då ville öka effektiviteten, Rekvisifen i lagtexten kom därvid att bli mycket allmänna. Numera räcker det för skattemyndigheterna ntt visa att en rättshandling ingår i ett förfarande som medför en inte oväsentlig skatteförmån för den skaftskyldige samt att skatteförmånen med hänsyn till omständigheterna kan antas ha utgjort det huvudsakliga skälet för förfarandet.

Dessa nya rekvisif är så allmänt hållna att det är mycket svårt att i förväg förutse vilka förfaranden som kan vara ogiltiga enligt denna lag. Inte heller i proposifionen flnns exempel på konkreta förfaranden som borde falla under lagen, och det finns inte några exempel som visar vilka särskilda fall som den gamla klausulen infe täckte in men som den nya skall täcka in. Den förändring som vidtogs vid utvidgningen av skatfeflykfsklausulen hade i alla fall en mycket klar nackdel. Det blev för den skattskyldige en diffus bestämmelse där förutsebarhefen av lagens effekt försvann, och det blev därmed en sänkt rättssäkerhet för den enskilde.

Redan vid skatteflyktsklausulens inrättande bestämdes att den skulle vara fidsbegränsad och gälla rättshandlingar som företagits mellan 1981 och 1985, Skälet för fidsbegränsningen var att klausulen skulle utvärderas av justitiekanslern och därefter omprövas på nytt,

Justifiekanslern har ocksä gjort en sädan utvärdering. Skatteflyktsklausulen har lett till fyra domar och 106 förhandsbesked, I ingen av de fyra domarna har skatteflyktsklausulen ansetts vara tillämplig. När det gäller de 106 förhandsbeskeden har bedömningen gjorts att skatteflyktsklausulen möjligen skulle vara tillämplig i 17 av fallen, infe fillämpbar i 58 av fallen, och 131 fall harriksskaffeverkef infe uttalat sig, Justitiekanslern drar av detta den slutsatsen att skatteflyktsklausulen spelat en mycket obetydlig roll vid de ärliga taxeringarna,

Vär uppfattning i folkpartiet är aft när klausulen inrättades skulle en utvärdering göras 1985, Den utvärderingen skulle avgöra om klausulen skulle permanentas eller avskaffas. Eftersom klausulen uppenbarligen inte haft den effekt som förutsattes när den inrättades utan tvärtom spelar en obetydlig roll vid de årliga taxeringarna, finns det inte skäl att ha den kvar, allra minst i den utformning som den har i dag. Vi vill därför inte förlänga dess giltighet utan avskaffa den.

Herr talman! Lagsfiftningen på skatteområdet har de senaste åren varit mycket omfattande. När lagsfiftningsmassan blir stor är det också svårt att i lagstiftningsögonblicket fullt ut se vad som blir effekten när varje enskild lag kopplas ihop med en serie andra befintliga lagar. Allteftersom skattelagstiftningen vuxit fram har den också blivit allt oöverskådligare.

Till domstolarna säger skaffeufskoffet i sitt betänkande om en omvänd generalklausul att det åligger de tillämpande myndigheterna att så långt def är möjligt följa lagstiftarens intentioner. Ja, sä långt är det gott och väl. Men

om flera lagar tillsammans ger eff materiellt konstigt resultat kan domstolarna med dagens bestämmelser knappast göra någon egen tolkning av de samlade lagbestämmelserna. De måste hälla sig fill varje bestämmelse för sig och sedan sammanlägga dessa till ett resultat i en dom. Jag skall ge ett exempel på hur jag menar,

I Luleå finns en företagare som ägde mark utanför Luleå, Han hade en grustäkt, och i den drev han en krossanläggning med 15 anställda, I samband med Stålverk 80 ville kommunen köpa hans mark. Han sade nej, eftersom han fick sin försörjning förstörd - det var ju hans rörelse. Under hot om expropriation blev han emellerfid tvungen aff sälja området inkl, stora produktiva skogsmarker. Han blev erbjuden 5,2 milj, kr. Han vände sig dä till länsstyrelsens skatteförvaltning och frågade om han skulle behöva betala reavinst pä detta belopp. Med hänsyn till flera olika faktorer kom skatteförvaltningen fram till att han inte skulle betala någon reavinstsskatf. Köpet genomfördes. I taxeringsnämnden passerade ärendet utan debitering av reavinstsskatf. En taxeringsinfendent hade emellertid motsatt ståndpunkt och klagade fill länsrätten. Länsrätten ålade mannen aft betala 5,4 miljoner i reavinsfsskatt och avgifter. Han fick alltsä betala 200 000 utöver vad han fick in för försäljningen. Jag kan inte tänka mig en lagstiftare, inte ens en socialdemokratisk sådan som menar att effekten skulle bli denna.

Def finns andra fall, och dem tänker jag inte räkna upp nu. Vi menar i folkpartiet att domstolarna måste ges möjlighet att justera skatteuffag som fär orimliga proportioner för den enskilde. Ett sätt att komma till rätta med ett sådant här överuttag av skatt är att införa en omvänd generalklausul.

I detta betänkande behandlas också bevissäkringslagen och betalningssäkringslagen. Bevissäkringslagen kom fill för att man skulle ha möjlighet aft direkt gä hem till en företagare och ta med sig det material som han hade. Man trodde sig kunna uppnå en massa olika positiva effekter med hjälp av bevissäkringslagen.

Effekten av det hela är att man kan gå in i hemmen hos människor som inte är misstänkta för brott. De har alltsä inte def infegrifetsskydd som vi andra kräver aff få ha, vilket innebär att def är enbart när vi är misstänkta för brott som man kan komma in och hämta saker hos oss. Av det skälet tycker jag att det är en mycket konstig ordning aft man kan gå hem till och hämta material hos en företagare som bedriver sin verksamhet och infe är misstänkt för brott.

Det finns egentligen tre skäl till att bevissäkringslagen har införts. Det är de fall där man misstänker ett skatteundandragande, underlåtenhet aft föra räkenskaper eller underlätenhet att lämna ut räkenskapsmaterial. I de tvä första fallen är def misstanke om brott, och då kan man använda husrannsa-kansinstifutet. I det tredje fallet, där det är fråga om tredska, borde vite rimligtvis vara det som används sä länge en människa infe är misstänkt för brott. Detta är skälet till att vi anser att bevissäkringslagen skall avskaffas.

Då def gäller betalningssäkringslagen finns det en hel del att säga. Befalningssäkringslagen är ett sätt för staten att gardera sig i händelse av skatfefordringar på en person som kan tänkas i framtiden ställas till ansvar av en länsrätt eller i samband med ett brottmål. Det är i och för sig riktigt aft man har möjlighet att betalningssäkra, men om man gör def skall def vara pä

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Generalklausulen m. m.

135

12 mars 1986

Generalklausulen

Prot. 1985/86:94      sä säkra premisser aft en person inte kan råka i ekonomisk ruin på grund av

det. Om det företas någonting som blir fel ur den enskilde individens synpunkt tycker vi att def är rimligt aft staten går in och betalar skadestånd, och det är en viktig princip. Med det vill jag yrka bifall till reservationerna nr 2 och 4 i betänkandet.

136

Anf. 88 STIG JOSEFSON (c):

Herr talman! Frågan om generalklausulen har varit föremål för ingående debatt i denna kammare vid mänga tidigare tillfällen. Redan före 1976 diskuterades införandet av en generalklausul, men tveksamheten var stor om hur den skulle utformas. Framför allt gällde frågan hur man skulle kunna balansera den enskildes rättssäkerhet kontra samhällets krav pä respekt för lagstiftningens mäl. När riksdagen 1980 beslöt att införa en generalklausul var den utformad sä aft stor hänsyn togs fill de båda nyss nämnda målsättningarna; den enskildes rättssäkerhet och respekten för lagstiftningen.

Redan från början var det min övertygelse att lagen skulle komma att tillämpas ganska sällan. Egentligen var lagens främsta syfte att ge en preventiv verkan. Erfarenheterna frän de länder där man har en liknande lagstiftning bekräftar också aft denna uppfattning var riktig. Även i värt land har resultatet blivit detsamma.

Det som gör aft frågan år efter är kommer upp till behandling i riksdagen är den skärpning av lagen som socialdemokraterna genomdrev efter regeringstillträdet 1982. Genom denna ändring av lagen rubbade man balansen mellan den enskildes rättssäkerhet och det allmännas intresse. Från centerns sida har vi hela tiden försökt att hålla fast vid det ursprungliga förslaget, och det har vi gjort även i år i en del motioner till årets riksmöte.

Vid utskottsbehandlingen har vi inte fått nägot stöd för vär uppfattning om behovet av en återgång till den ursprungliga utformningen av lagstiftningen. I den situationen har vi bedömt att det är bättre att gä in för ett direkt slopande av lagen. Jag beklagar att man inte har kunnat enas om aft återgå till den ursprungliga lagstiftningen, vilken, som jag nyss sade, jag anser har haft en stor betydelse genom sin preventiva verkan.

Beträffande bevissäkringslagen delar vi centerrepresentanter som skrivit ett särskilt yttrande reservanternas uppfattning att bevissäkrings- och betalningssäkringslagarna i sin nuvarande utformning är behäftade med brister. Men med hänsyn till aft resultatet av en utvärdering av bevissäkringslagen kommer aft presenteras senare i är har vi ansett att man på den punkten bör avvakta vad som kommer fram i denna översyn. Det är en gammal regel som vi brukar tillämpa i riksdagen, och när utvärderingen ligger så nära i tiden har vi bedömt det som lämpligt att göra så.

Även när det gäller betalningssäkringslagen har det med bestämdhet uttalats att denna kommer att bli föremål för en översyn inom den allra närmaste tiden. Inför detta faktum har vi inte ställt nägot yrkande, utan bara i ett särskilt yttrande uttalat vär uppfattning.

Herr talman! Med utgångspunkt i vad jag har anfört yrkar jag bifall till reservation 1 till skatteutskottefs betänkande 25.

Anf. 89 OLLE WESTBERG (s):

Herr talman! Som framgått av de föregående talarnas anföranden har det till skatfeutskoffets betänkande fogats ett antal reservationer. Flertalet av de frågor som behandlas har varit föremål för riksdagens avgörande vid tidigare tillfällen, vissa av dem flera gånger.

Generalklausulen mot skatteflykt behandlades vid två tillfällen föregående år, senaste gången den 11 december, i anslutning fill en proposition om förlängning av skaffeflykfslagens giltighetstid t.o.m. år 1988.

I reservationen sägs att klausulen ej tillgodoser elementära rättssäkerhets-krav. Enligt ufskottsmajoritetens mening är det en helt felaktig bedömning. Justitiekanslern, som gjort en utvärdering av lagen, har kommit fram till att skatteflykfslagen dels har tillämpats med stor försiktighet, dels att rättssäker-hetsinfressena inte på något sätt trätts för när.

Jag yrkar med defta avslag på reservation nr 1.

I reservation nr 2 tas frågan om en omvänd generalklausul upp. Utskottet vidhåller även här sin tidigare inställning, att en omvänd generalklausul skulle leda till betydande svårigheter i den praktiska tillämpningen och att en lagstiftning med sådant innehåll därför inte bör införas.

Mot bakgrund av detta yrkar jng även nvslag pä reservation nr 2.

I reservation nr 3 har de moderata företrädarna i utskottet reserverat sig fill förmån för mofion 501, som bl. a. handlar om tolkningsföreträde i skaffe-rättsliga tvister.

Utskoftsmajoriteten vidhåller samma uppfattning som man hade hösten 1984, då riksdagen senast prövade motsvarande fråga. Skatteutskottet uttalade dä, att taxeringsnämnderna i fråga om skattelagstiftningen inte borde få särskilda förhällningsregler. som avvek från vad som i allmänhet gällde för de rätfstillämpande myndigheterna.

När det gäller frågan om en översyn av skattelagstiftningen och om skattebetalarnas rättigheter, har utskottsmajorifeten ingen annan uppfattning än reservanterna. Jag vill i detta avseende framhålla, att det inom riksskatteverket pågår en omfattande verksamhet i syfte aff skapa goda relationer mellan skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna.

Jag yrkar avslag även på reservation nr 3.

Reservafion nr 4 behandlar bevis- och befalningssäkringslagarna. Bevissäkringslagen har vid upprepade tillfällen varit föremål för behandling av riksdagen, dock i mindre omfattning under de borgerliga regeringsåren. Det finns ett gott råd att ge till dem som oroar sig över bevissäkringslagen, och det är aft de tillhandahåller de handlingar som taxeringsmyndigheten har rätt att granska enligt taxeringslagen och som behövs för att kunna åsäfta en rättvis beskattning. Gör man det. så behöver bevissäkringslagen ej tillämpas. Det rådet tycker jag reservanterna borde sprida vidare bland sina vänner och bekanta.

Jag vill ocksä framhålla, att utredningen om säkerhetsåtgärder i skatteprocessen har till uppgift att utvärdera tillämpningen nv lagen. Den utvärderingen kommer aff presenteras senare i år.

Jag yrkar med detta nvslag på reservation nr 5.

I fråga om befalningssäkringslagen vill jag framhålla, aft den haft stor betydelse när det gällt ntt stärkn def allmännas ställning i snmbnnd med

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Generalklausulen m. m.

137

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Generalklausulen m. m.

uppbörd och indrivning av kaftefordringar. Med hänsyn till en framförd kritik när def gäller den praktiska tillämpningen av lagen, har skaffeufskoffet enhälligt begärt en översyn och utvärdering i frågan. Vad vi nu erfarit kommer den begärda översynen inom kort att verkställas. Ufskoffsmajorifeten anser mot bakgrund av deftn, att det finns anledning avvakta resultatet av denna översyn och avstyrker därmed kravet om en ändring av betalningssäkringslagen.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifnll till utskottets hemställan.

138

Anf. 90 BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Generalklausuler i allmänhet, och i synnerhet generalklausuler som vi nu har i skattelagstiftningen skapar fnkfiskt osäkerhet i vissn fall. Man kan företa en ur civilrätfslig synpunkt fullkomligt korrekt handling som är helt giltig, t. ex. någon form av avtal eller motsvarande med en annan person, och generalklausulen skapar osäkerhet om huruvida denna handling också skatterättsligt skall anses giltig, även om skatterätten i sig inte säger något nnnat. Ett problem som då kan uppstå år aft mnn fär en civilrättsligf giltig handling bedömd på ett nnnnt sätt ur skatterättslig synvinkel och fär ett skatteresultat som är helt annorlunda än det man faktiskt har tänkt sig. Så småningom visar def sig att man inte kan gå tillbaka närdet gäller civilrätten. Avtal är avtal, och det var ett giltigt avtal som träffades. Min fråga till Olle West berg blir: Är det eff rimligt förhällande aft man kan fä sådana effekter nv kombinationen civilrätt och skatterätt?

När def sedan gäller frågan om enskilda människors tolkningsföreträde är def en sak som man gärna hade velat undvika, det vill jag erkänna. Men det går infe att förneka att vanliga människor normalt sett har det mycket besvärligare att klara skattelagstiftningen än vad staten har. Staten svarar dels för att utforma skattelagstiftningen, dels också för aft tillämpa den. Staten har övertaget när det gäller kunskaper och resurser, och detta borde medföra aft staten vid tveksamhet bör ta konsekvenserna av att själv ha skapat tveksamheten.

Låt mig sedan när det gäller bevissäkringslagen och betalningssäkringslagen säga att visst skall man ställa upp och lämna de uppgifter som behövs för en rättvis och rimlig taxering, och visst kan det finnas skattebetalare som trilskas litet, men dä har vi anvisat en väg med vitesföreläggande och ocksä möjligheten att använda sig av husrannsakan och andra ätgärder, om misstanke om brott föreligger. Men det får inte vara så lätt att, så som skett pä den senaste tiden nästan slentrianmässigt så fort någonting inträffat, täppa till lagstiftningen, skärpa kontrollen och minska integriteten enbart med motiveringen ntt har man ingenting att dölja, har man ingenfing att frukta. Vi måste ha ett öppet samhälle, och ansvaret för aft klara def vilar i första hand på statsmakterna.

Betalningssäkringslagen måste ses över snabbt, och man måste fä ändrade regler som innebär just att man inte kan komma i en situation där man faktiskt förlorar om den felaktigt har tillämpats. Om man vinner en skatfeprocess och det betalningssäkrade beloppet har gjort att man exempelvis gått i konkurs är def väl inte rimligt att man över huvud taget inte skall få någon ersättning av statsverket.

Låt mig när def gäller det fnIl som Britfn Bjelle tog upp och som jng tycker är mycket intressant tillägga ntt det egentligen är värre än vad Britta Bjelle redovisade för kammaren. Som följd av ntt vederbörande fått sfälln garanti för det belopp som tvisten-om det är fråga om en realisationsvinst eller inte-gäller har vederbörande fått erlägga förmögenhetsskatt, och det pä ett belopp som vederbörande kanske inte får disponera, en förmögenhetsskatt som uppgått till 700 000 under den fid processen pågätt. Dessutom har vederbörande fått lägga ut drygt 300 000 kr. pä att klara processen. Summan av förlusten är alltså betydligt större än vad Britfn Bjelle här nämnde. - Dettn är alltsä ett exempel pä att man verkligen kan komma snett när det gäller tolkning och tillämpning av skattelagstiftningen.

Om man går ett steg längre kan mnn säga att en möjlighet för vederbörande hade varit att använda sig av rätten att fä uppskov med realisationsvinsts-beskattning. Det hnr vederbörande försökt ett antal gånger. Det är bara det aft för att köpa en jordbruksfastighet, som det här rör sig om, måste mnn hn rätt alt förvärva den fnstighefen. Vederbörande fick ratt att förvärva ersättningsfastighet, vederbörande fick en till sex år förlängd möjlighet ntt göra det, men lantbruksnämnden nvslog heln tiden ansökningarna om förvärvstillstånd. Det gick inte ens att skaffa en ersättningsfastighet!

Kombinationen av åtgärder fill följd av lagsfiftningen gjorde alltså aft den här personen kom i kläm. Detta kan, Olle Westberg, inte vara rimligt. Vi i riksdagen har skapat en sådan byråkrati, en sådan kontrollapparaf - sädana säkringsätgärder av olika slag, om jag fär använda det ordet - att enskilda kommer i kläm på eff icke avsett sätt. Def borde väl vara någonting även för majoritetspartiet - eller rättare sagt "näst-intill-majoritetspartiet" att rätta fill.

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Generalklausulen m. m.

Under detta anförande överfog talmannen ledningen nv kammarens förhandlingar.

Anf. 91 BRITTA BJELLE (fp):

Herr falman! Olle Westberg säger aft en omvänd generalklausul skulle innebära så många problem att man faktiskt infe kan införa en sådan. Men faktum är ju att vi i dag har en generalklausul som är så diffus aft den enskilde skattskyldige infe i förväg vef om en transaktion som han eller hon vill företa är förbjuden enligt lagen eller inte. Om man kan ha en generalklausul till förmän för staten som är så diffus, sä borde mnn rimligtvis kunnn hn en generalklausul till förmån för individen mot staten, en klausul som kanske inte heller kan bli så oerhört konkret men som i alla fall är till gagn för den enskilda människan.

Då def sedan gäller betalningssäkringslagen skall man veta aft det för att myndigheten skall fä gå in och betalningssäkra krävs enbart att det föreligger en påtaglig risk för att den skattskyldige infe kommer aft betala den skatt som han förmodas komma aft påföras, I begynnelsen av ett stort "ekoärende" samarbetar ofta åklngnre och revisionsenhefen på länsstyrelsen. När man går in och betalningssäkrar är beloppen ofta - det är så i hela Sverige - mycket stora, medan det belopp som länsskafterätten så småningom fastställer som skaft avsevärt understiger de summor som nämns när man gör en husrannsa-

139

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Generalklausulen m. m.

kan och när man företar en betalningssäkring. Det betyder att man hos en person - ofta är det fråga om en företagare - gör bedömningen att 700 000-800 000 kr. eller mer behöver betalningssäkras. och det gör man också om pengarna finns. Därefter behöver man barn hänvisa till ntt stnten förmodligen kommer att fä uf ett sä stort belopp nv företagaren i fråga. Utifrån det antagandet kan sedan staten behälla dessa pengar, vilket gör att den enskilde individen får svårt att betala sina ordinarie skatter och avgifter på sin egen egendom osv. Men i slutänden blir ofta det belopp som skall tas ut mycket lågt. Här är def, tycker jag, oerhört viktigt att det först görs en prövning. I dag fastställs def betalningssäkrade beloppet av länsrätten. Det kan sedan gä år innan målet på nytt prövas därför att sådann mål är stora och tnr tid.

Man kan jämföra med beslag i snmbnnd med broffmålsprocesser. Då måste beslaget, om def överstiger 1 000 kr., prövas en gång i månaden. Bnrn om det finns speciella skäl kan det bli en förlängning. Domstolen är den instans som lägger fast den sista tidpunkt då åtal skall vara väckt. Jag tycker att det nästan är rimligare att man inom området skatterätt fastlägger tidpunkt inom vilken mäl skall väckas i länsrätt, om det nu är fråga om det. Pä det säftet ges besked om hur länge betalningssäkringen skall vara.

Bevissäkringslagen har redan debatterats. Jag tycker att dessa två frågor är mycket viktiga ur rättssäkerhetssynpunkt. Det är synd att det finns så litet gehör för dem.

140

Anf. 92 OLLE WESTBERG (s):

Herr talman! Vad gäller relationerna mellan civilrätt och skntterätt måste det hn varit ett konstlat fall som Bo Lundgren fog upp. Jag har själv aldrig kommit i kontakt med en sädan fråga, varför jag inte kan diskutera den. Jag är inte så bevandrad i den civilrättsliga lagstiftningen kontra den skatterättsliga i ett fall som detta.

Bo Lundgren talar om att hnn vill ha ett öppet samhälle. Men han säger inte rent ut och öppet att man skall fa bort så mycket som möjligt av skattekontroll, faxeringskonfroll osv. Han talade också om de "små" människorna.

Ibland säger moderaterna att vi skall ha en rättvis beskattning, att det gäller att täppa till skatfehål m.m. Men vid andra tillfällen säger man tvärtom. Vi skall inte ha en bevissäkringslag, som utskottsmajoriteten anser är mycket behövlig. Det har förekommit fall där taxeringsmyndigheterna har kunnat ta fram underlag fill deklarationer, som deklaranten på intet vis velat lämna ifrån sig. Den möjligheten måste taxeringsmyndigheterna ha för att kunna åstadkomma en rättvis beskattning. Men ni moderater värnar om folk som inte betalar skatt enligt de lagar som vi i riksdagen har stiftat.

Ett vitesföreläggande tar betydligt längre tid. Jag har tidigare här i riksdagen redovisat fall där människor har smusslat undan böcker för taxeringsmyndigheterna. Om taxeringsmyndigheterna först måste vända sig till domstol, som fatfar beslut om vitesföreläggande, för att få personen i fråga att ta fram räkenskapsböckerna, då har de förmodligen försvunnit när vitesföreläggandef överlämnas. Då går det inte att verkställa taxeringsrevisionen och inte heller att få till stånd en rättvis beskattning.

Moderaterna vill också få bort skafteflyktsklausulen. Jag tror att dennn klausul har den största betydelse i preventivt syfte. Den som tänker ägna sig ät skatteflykt vet att han kan bli granskad i efterhand. Därför drar han sig för det. Skatfeflykfsklausulen infördes under den borgerliga regeringstiden, men då hördes inga högljudda protester. Lagrådet yttrade att man inte hade några invändningar mot att utvidga skafteflyktsklausulen. Man fann att den tidigare klausulen inte åsidosatte några rättssäkerhefskrnv, och det ansåg man att inte heller den nya skulle göra.

Till Britta Bjelle vill jag säga att jag har talat med många jurister, bl. n. i de utredningar jag hnr deltagit i, och alla är övertygade om att en omvänd generalklausul skulle ställa till stora problem.

Britta Bjelle ondgör sig också över betnlningssäkringslngen, dess tillämpning osv. Vi är ju enign om i utskottet att lagen skall bli föremål för en översyn. Jng vill tilläggn ntt det är länsrätten som sknll beslutn om betalningssäkring. Med det resonemang som Britta Bjelle för här underkänner hon länsrätternas domar, såvitf jag kan förstå.

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Generalklausulen m. m.

Anf. 93 BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Det är inte fråga om ntt för sakens egen skull ta bort kontroll, när vi diskuterar förändringar nv vissn ingredienser i skattelagstiftningen och kringlagstiftningen till den egentliga skattelagstiftningen.

Låt mig först sägn när det gäller principfrågorna att om mnn prioriterar kollektiva lösningar och ett högt skntteuttng. följer därmed också att man har ett annat sätt att betrakta förhållandet mellan människor och det offentliga än vad vi har. Det ligger i sakens natur. För den som hnr den uppfnttningen är def lättare att acceptera kontrollåtgärder som knn närmn sig eller t. o. m. gå över gränsen för vad som är rimligt ur integritetssynpunkt.

Det hnr hänt i vissa fall att flera pnrtier än def socialdemokratiska, och då även det moderata partiet, hnr varit för släpphänfa. Man hnr sett en specifik åtgärd som någonfing som infe vnr så fnrligt. Men sammnntaget har flera sädann små åtgärder lett till ntt vi har ramlat in i vad mnn skulle kunna kalln ett överkontrollsnmhälle. Det är den överkontrollen och risken för människors både integritet och privatekonomi som gör aft man måste vidta förändringnr.

Avvägningen mellan civilrätt och skntterätt är egentligen ingen komplicerad sak. Om jag sluter ett avtal som binder mig civilrättsligt. skall jng kunna litn pä att jng bedöms på snmmn sätt skatterättsligt. dvs. att man ser ntt den hnndling jng företngit fnkfiskt är giltig. Annars kommer jng i en situntion där handlingen ur skatterättslig synpunkt är ogiltig, medan jng enligt civilrätten fortfnrande är bunden nv den handling jng företagit. Man knn ju inte gå ett snäpp tillbnka.

Det gäller exempelvis i fallet med personen i Norrbotten, vilket togs upp nv Britfn Bjelle och mig själv. Man kunde inte fä skiljedomsförfnrnndet ntt gå fillbaka sedan man konstnternt de skatterättstiga effekterna. Den här personen förlorade inte bnra heln försäljningssummnn utan mycket mer. Det är fullkomligt orimligt.

Det är infe meningen ntt mnn skall kunnn hindra en rimlig kontroll eller ntt vi infe sknll kunna sfiilln krnv pn människor som försöker undfly skntt. Man

141

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Generalklausulen m. m.

skall t. o. m. kunna görn husrnnnsnkan hos dem. Det är bnrn frågn om att stärka den enskilde i den beslutsprocess som leder fram fill de här åtgärderna. Def gör man genom aft avskaffa bevissäkringslagen och i stället använda sig av vitesföreläggande och husrannsakan.

Avslutningsvis vill jag säga till Olle Westberg ntt det är brn att man skall se över befalningssäkringslagen, men här gäller det en viljeyttring som vi tycker är mycket viktig. Nog vore det rimligt ntt säga klart ut ntf en sådan översyn måste resultera i, ntt om man hnr gjort ekonomiska förluster till följd av att samhället gär in och betalningssäkrar belopp, måste samhället ocksä ersätta de pengarna.

142

Anf. 94 BRITTA BJELLE (fp):

Herr talman! Det skulle vara mig främmande ntt säga att domstolarna inte gör ett bra nrbete. Det är nämligen precis vad jag anser att de gör. Domstolarna följer lagar som riksdagen stiftar, lagstiftning som man många gånger kan känna sig tveksam inför men som domstolarna lydigt följer till punkt och pricka. Om vi tnrdet här fallet frnn Norrbotten soin jag relaterade, är jng inte alls sä övertygad om ntf den länsrätt som dömde i det ärendet tyckte precis sä, men den följde bestämmelsernn och då blev effekten som den blev.

Vad jag menar när def gäller betalningssäkringslagen är att det sfär i lagtexten aft det bara krävs en påtaglig risk för att någon skall undandra sig skaft för att man skall få gä in och betalningssäkra. Räcker def? Och nar man räknar ut hur stort beloppet skall vara. kan man tänka sig att man kanske skulle skärpa bestämmelserna så att del fanns ett väl genomtänkt och uträknat belopp som kunde ligga till grund för detta?

Vad är det för fel. Olle Westberg, i ntt mnn omprövnr ett sådant här beslut om betalningssäkring inom ett halvår eller inom fem månader? Varför skall det ligga fast utnn att någon skjuter på? Också det är väl någonting som man knnske kunde kostn pä sig ntt omprövn.

Då det gäller rättssäkerhet och generalklausul är det ganskn intressnnt ntt man tycker att man inte knn ha en omvänd generalklausul, eftersom den medför sä många problem och är rätfsosäker. Inför den här debatten läste jag igenom alla gnmln propositioner och betänknnden i frågnn. Eftersom jng är ny i riksdngen och inte hnr varit med om fidigare debatter ville jag gärna veta vad som har förevarit. Dä hittnde jag något ganska intressnnt i proposition 1982/83:84. Där säger departementschefen om generalklausulen mot skatteflykt:

Som jng fidigare har antytt har rekvisitev av naturliga skäl utformats så att omständigheter av objektiv natur blir avgörande för bedömningen av den sknttskyldiges avsikter. Det avgörande blir således givetvis inte vad den skatfskyldige innerst inne nvsett utnn vad som vid en objektiv bedömning av samtliga omständigheter som framkommit i ärendet framstår som det huvudsakliga skälet för förfnrnndet.

Mnn försöker alltså inte lefn efter vnd skälet är till att en person har företngit den trnnsnktion det nr frågn om. Utifrån skall mnn göra en rent allmän, objektiv bedömning, säger man, men inte om vad personen innerst inne menade med det heln. Jng tycker det är ganska skrämmande att man inte

åtminstone  eftersträvar  aff  den  enskilde  individens  tankar  bakom  en handling skall fä avgörande betydelse.

Anf. 95 OLLE WESTBERG (s):

Herr falman! Bo Lundgren gjorde gällande aff vi skulle ha en alldeles speciellt härd kontrollagstiffning i värt land, men han vet lika väl som jag att def inte är sä. Vi har ju varit ute och studerat den här frågan i flera länder; vi kan t. ex. titta på USA. där Bo Lundgren ocksä var med. Ibland framhåller han ju USA som ett himmelrike i fråga om skattelagstiftning osv., men vi säg att man där t.o.m. har bulvaner - def kommer väl Bo Lundgren ihåg? Det är väl ingenting som någon i vårt land över huvud taget har tänkt på att vi skulle ha bulvaner som jagar eventuella skattesmitare.

Bevissäkringslag. befalningssäkringslag och generalklausul mot skatteflykt finns i de flesta industriländer, men det vill aldrig Bo Lundgren framhålla. Han vill framställa värt land som ett kontrollsamhälle av värsta sort, men jag förstår aff han talar mot sitt eget vetande i de frågorna.

När det gäller ersättning för skada och förlust har jag forskat litet i vad som sades när befalningssäkringslagen infördes. Det var en budgetminister som hette Mundebo som skrev propositionen om betalningssäkringslagen. Jag skall infe citera allt vad han sade om ersättningar, men i remissomgången kom det fram propåer om att man kanske skulle stifta någon form nv skadeståndslag i snmmnnhanget. Då sade budgetminister Mundebo att det redan finns en sädan skadeståndslag.

"Statens skadeståndsansvar vid fel eller försummelse i myndighetsutövning är sålunda utförligt reglerat i skadeståndslagen. Jag finner inte skäl föreligga för ntt förn in ett längre gående skadeståndsansvar i befalningssäk-ringssammanhang." Sä skrev Mundebo.

Såvitt jag vet gäller fortfarande nämnda lag, och det finns alltsä möjligheter att föra tninn om skndestånd även i skntfeärenden.

Till Bo Lundgren, som ställde en indirekt fråga fill mig, kan jag säga att jng natiirligfvis förutsätter ntf mnn i den kommande översynen tar upp detta till bedömning. Det utgår jag ifrån.

När det gäller generalklausulen på civilrättens område framgick det inte riktigt klnrt i Bo Lundgrens anförande hur def förhåller sig. eller också lyssnade jag dåligt. Men vi har i mångn år haft en vidsträckt generalklnusul på civilrättens område här i Sverige. Det är säledes möjligt för domsfolnrna att helt eller delvis underkänna avtal om domstolarna finner avtalens innehåll oskälign. Ingen har, såvitt jag vet, gjort gällande aft genernlklnusulen pä det civilrätfsliga området öppnat vägar för brett missbruk. Detsamma gäller skntteflyktsklnusulen,

Britta Bjelle var också inne på ersättningsnnspråken. Till henne kan jag rikta snmmn ord som jag nyss uttnlade, aft det finns möjlighet ntt fä ersättning om det begåtts något fel. Britfn Bjelle frågnr vnrför man inte knn ompröva inom ett hnlvår. Det är svårt ntt ompröva i skntfefnll. 1 mängn fall knn det bli omprövning efter ett hnlvår. Man har då fastställt vnd den skattskyldige sknll betala i skatt. Då kan man häva betalningssäkringen. Iblnnd kan det vnrn mycket omfattande frågor som man har att syssla med när man sknll fastställa skntten. Då tnr det längre tid. Det är ingen mening, som jng ser det i varje

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Generalklausulen m. m.

143

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Generalklausulen m. m.

144

fall, med aft ompröva ett befalningssäkringsbesluf. om man inte vet hur mycket gäldenären är skyldig. Det mäste fastställas i första hand.

Anf. 96 BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Sä kort som möjligt: Jag nnser inte ntt USA är ett föredöme och ett paradis i alla avseenden, möjligen i vissa. Skattesatserna där är ju lägre än i Sverige. För skattebetalaren vore def ganska eftersträvansvärt och bra om man kunde gå i den riktningen ocksä i värt land. Men det finns kontrollåtgärder där som jag inte skulle vilja ha i Sverige, inte för den delen där heller. Men det berör inte mig direkt. Vad vi nu diskuterar är de svenska förhållandena.

Det som är beklagligt är aff def uppenbarligen finns utredningsförslag som gär ut pä aft man skall kunna ha en tredje person i skatteprocesser.

Beträffande frågan om den civilrätfsliga bedömningen av skenavtal kan jag säga att man infe bara kan påstå att ett avtal är ett skenavfal och inget verkligt avtal. Sådana avtal kan man redan i dag använda i skafterätfsliga sammanhang. Generalklausulen innebär att dessa faktiskt är giltiga handlingar, inga skenhandlingar. Giltiga handlingar kan man inte bortse frän i skattehänseenden. Det är skillnaden.

Slufligen om betalningssäkringen. Det är möjligt att man enligt skadeståndslagen kan fä viss ersättning. Men vad det gäller här är dels att få en omprövning regelbundet av betnlningssäkringsåtgärden som sådan, dels aff snabbare fä bättre ersättning än genom den stora process det rör sig om när man skall få skadestånd enligt skadeståndslagen.

Anf. 97 BRITTA BJELLE (fp):

Herr talman! Det är riktigt. Olle Westberg, att def finns en skadeståndslag. Det krävs dock att en tjänsteman har gjort sig skyldig till fel eller försummelse. I nästan alla ärenden, oavsett om det är fråga om betalningssäkring, bevissäkring eller husrannsnknn, är det nästan uteslutet, vill jag påstå, att en tjänsteman gjort sig skyldig till fel eller försummelse. Lagstiftningen är så vid aft den ger möjlighet för tjänstemannen att vidta de ätgärder som def är fråga om. Därför blir det nästan ogörligt att processa mot staten och fä skadestånd. Skälet till ntt det inte förekommer någrn sädnnn processer i Sverige i dag är aft lagstiftningen som dessa myndighetspersoner använder sig av är så vid.

Vad gäller omprövning säger Olle Westberg ntf def av flera olika skäl inte är någon idé att görn en omprövning. Vad jng mennr är att om man hade en omprövning på samma sätt som när det gäller brottmål och beslag, skulle man såsom handläggare vara tvungen aft precisera när man är klar med ärendet, och man kanske måste snabba pä ärendet eller redovisa varför det tar långtid. Dessutom ärdet sä att om man har beslngfngif 700 000 kr. knnske man redan efter fre fyra månader ser aft det definitivt inte blir fal om nägrn 700 000 i undandragen skatt, utan det kanske aldrig blir mer än 300 000—400 000 kr. Dä kan man justera beslaget. Men eftersom det i dng infe sker någon omprövning, tänker mnn infe på detta utnn ärendet rullnr vidare på samma sätt som tidigare.

Mycket skulle vara vunnet, tror jag, med en sädan här omprövning.     Prot. 1985/86:94 Skadestånd anser jag är uteslutet med de bestämmelser som flnns i dag.        12 mars 1986

Extra avdrag vid

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslutet redovisas efter debatten om skafteufskoffets betänkande 27.)      beskattningen

Anf. 98 TALMANNEN:

Kammaren övergår nu fill att debattera skatteutskottets betänkande 26 om extra avdrag m. m.

Extra avdrag vid beskattningen

Anf. 99 KJELL JOHANSSON (fp):

Herr falman! För en fid sedan begärde jag frän riksdagens utredningstjänst en förteckning över de egenmotioner jag väckte under förra riksmötet. Förteckningen upptog noga räknat 22 motioner. Efter varje motionsrubrik -utom en - stod def i högra kanten ett litet magiskt ord: Avslag. Vid den enda övriga mofionen stod det: Uppskov.

I sanningens namn måste jag nog bekänna att även denna motion efter behandling i riksdagen kommer att förses med kommentaren: Avslag. I Sveriges riksdag bifaller man inte motioner, här avslår man motioner.

Hur orkar någon arbeta under sådana förhållanden, frågar sig säkert många oinvigda. För fullsfändighetens och ärlighetens skull måste jng väl redovisn att en del av dessa motioner faktiskt har givit resultat i rätt riktning. Någon har t. o. m. givit exakt det resultat som jag åsyftade. Lika fullt blir mofionerna avslagna. Det hör liksom till.

Hur vinner man då framgång i sak? Jo. genom envishet, genom att återkomma gång pä gång. Därför har vi också den arbetsbelastning vi har här i riksdagen.

Herr talman! Tanken att det kan finnas skönhetsfläckar på den svenska välfärdsskölden är tydligen så främmande aft det krävs en längre tillvänj-ningstid innan den kan accepteras. Den fråga vi nu debatterar utgör enligt min mening en sädan skönhetsfläck. Sakläget är följande.

Vissa försäkringsersättningar är enligt lagen skattefria. De skall alltsä inte träffas nv någon beskattning utan utgå i sin helhet. Det är infe slumpen eller någon tillfällighet som hargjort dem skattefria. Nej, det finns klara motiv för att dessa försäkringsersättningar har gjorts skattefria.

Det kan f.ex. röra sig om en livränta för en skada som medfört ett bestående lyte eller men, som medför speciella kostnader eller inskränkningar i möjligheten ntt försörjn sig.

Utfallande livräntor av detta slag är skattefria. I prakfiken finns def dock ett undantag - ett mycket olyckligt undantag dessutom. Det gäller nämligen pensionärer med låga pensioner.

Genom beräkningssättet för extra avdrag för pensionärer uppstår för vissa pensionärer en indirekt skattebelastning. Denna skattebelastning torde inte vara avsedd av lagstiftaren. Den är nämligen i viss mån omvänt proportionell mot  pensionens  storlek.   Den  pensionär  som   har sä  hög  pension  att

10 Riksdagens protokoll 1985/86:93-94

145

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Extra avdrag vid beskattningen

vederbörande ej är berättigad till extra avdrag drabbas infe. För honom är livräntan skattefri. Men för den som är berättigad till extra avdrag uppstår en skatteeffekt. Livräntan blir i praktiken beskaffad, och skattebelastningen blir vid en viss livränta högre ju lägre pension vederbörande uppbär.

Defta förhållande uppstår genom att livräntan numera - så gjorde man inte förr - genom datoriserade uppgifter läggs samman med pensionen vid beräkning av det extra avdraget.

Någon preliminärskaft dras regelmässigt inte på dessa ersättningar - de är ju klart uttalat skattefria. Den faktiska beskattning som jag här beskrivit leder alltså till att pensionärer, ofta med blygsamma pensioner och livräntor, får en betydande efterskatt. Dessutom leder det ofta till att man föriorar en del av det kommunala bostadstillägget, och därmed accentueras skatteeffekten ytterligare. Det här för den enskilde pensionären ofta dryga men för staten relativt betydelselösa skaffeuffagef bör, enligt min mening, slopas, så att rättvisa ästadkommes. I inledningen sade jag aff det krävs en viss envishet. Motionen är ett bevis på detta. När jag motionerade förra gängen fick jag reservera mig ensam. Som framgår av betänkandet står nu förutom folkpartiet även moderaterna och centerpartiet bakom kravet på aff den hår orättvisan skall undanröjas. Socialdemokrater och kommunister tycker däremot av någon outgrundlig anledning att den skall vara kvar. Jag ser därför med ganska stort intresse fram emot den förklaring som utskottefs talesman har att lämna i denna fråga.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen i det betänkande som vi nu debatterar.

146

Anf. 100 ANITA JOHANSSON (s);

Herr talman! Beträffande avslagna motioner, Kjell Johansson, vill jag säga att jag tror att det även under folkpartiregeringens tid avslogs enskilda folkparfimofioner - om jag inte missminner mig.

I det betänkande som vi nu debatterar, skaffeufskottefs betänkande nr 26, behandlas ett antal motioner om extra avdrag vid av olika skäl minskad skatteförmåga, f. ex. vid sjukdom. I betänkandet behandlas också den fråga som Kjell Johansson var inne på, folkpensionärernas extra avdrag. Utskottsmajoriteten har, det är riktigt, avstyrkt samtliga motionsyrkanden.

När det gäller de första mofionerna har vi varit eniga i utskottet. Beträffande mofionen om extra avdrag för folkpensionärer, som Kjell Johansson berörde, har infe utskottet varit enigt. Därför har def också blivit en borgerlig reservation. Herr talman! Vi prövade för snart ett år sedan - den 13 mars 1985 - dennn fråga här i kammaren. Reservanterna begär aff regeringen skall föreslå en ändring av lagen, innebärande aft sknttefrin inkomster inte beaktas vid beräkningen av det extra avdraget för pensionärer. Förra året erinrade utskottet om aft def extra avdraget i princip är ett behovsprövat avdrag och att nedfrappningen av avdraget blir lika stor vare sig sidoinkomsten är skattepliktig eller ej, trots att behovet av extra nvdrng kan sägas vara mindre, om sidoinkomsten inte beskattas. Herr talman! Detta är skälet till att vi i deftn fall inte nu vill införa någon ytterligare skattelättnad.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan och avslag pä den borgerliga reservafionen.

Anf. 101 KJELL JOHANSSON (fp):

Herr falman! För ordningens skull får jag väl säga aft vissa motioner naturligtvis skulle avslås, även om vi finge en folkpartiregering. Det är i och för sig ganska självklart. Men far man i en motion upp orättvisor av def slag som det här är fråga om, tycker jag ändå att motionen bör behandlas på eff allvarligt sätt och bifallas.

Skattefria inkomster skall infe beaktas vid beräkning av det extra avdraget, sade Anita Johansson. Nej, så långt vill jag inte sträcka mig. Skattefria inkomster är ett begrepp som inte hör hemma här, men det gällde de skattefria livräntorna, som ju är skattefria för alla medborgare sä länge vederbörande är yrkesverksamma och för alla som har en pension som är så hög att den inte medför extra avdrag. Men det blir kännbart för dem som har små pensioner, eftersom def extra avdraget minskar för sädana personer. Skatteeffekten blir högre ju lägre pensionen är. Detta är helt absurt, då det ju infe handlar om vanliga sidoinkomsfer utan om livräntor, som utgår därför att vederbörande har ett lyte eller eff men som medför kostnader.

De här livräntorna är infe särskilt höga. Ofta har de människor som drabbats och därför uppbär livränta kommit i ett sämre läge under sin yrkesverksamma fid, just pä grund av att livräntorna inte ger full kompensation. Sedan fortsätter man så aft säga hela vägen uf, även då def gäller pensionen, och låter dessa människor drabbas pä detta sätt, vilket även påverkar def kommunala bostadstillägget.

Jag tycker faktiskt inte aff detta är något speciellt hedrande ställningstagande av socialdemokraterna och vpk-represenfanten i skatteutskottet. Jag hälsar er, som sagt. hjärtligt välkomna att ställa er bakom eff enhälligt betänkande när jag nästa gång kommer tillbaka med min motion.

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Extra avdrag vid beskattningen

Anf. 102 ANITA JOHANSSSON (s);

Herr talman! Jag vill bara tillägga att vi socialdemokrater, såsom vi också skriver i utskottsbetänkandet, förutsätter att vår regering noga följer den här frågan. Jag vef också att def pågår ett visst arbete i riksskatteverket.

Kjell Johansson är välkommen med sin motion även nästa är.

Anf. 103 KJELL JOHANSSON (fp):

Herr talman! Det Anita Johansson nu sade är inte riktigt korrekt. Förra gängen motionen behandlades uppmanade utskottet regeringen att följa frågan med uppmärksamhet. Men det skriver man inte i år i betänkandet. Nu är man bara litet orolig. Men kan Anita Johansson framföra fill regeringen aft den även nu bör följa frågan med uppmärksamhet, måste den väl någon gäng vakna och komma underfund med aff detta är en orättvisa som man för skams skull mäste undanröja.

Anf. 104 ANITA JOHANSSON (s):

Herr falman! Jag kan visst framföra detta till regeringen. Jag vef emellertid att regeringsledamöterna läser snabbprotokollen frän riksdagsdebatterna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslutet redovisas efter debatten om skafteufskoffets betänkande 27.)

147

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Skogsbeskattningsfrågor m. m.

Anf. 105 TALMANNEN:

Kammaren övergår nu till att debattera skatfeutskoffets betänkande 27 om vissa skogsbeskaffningsfrågor m. m.

Skogsbeskattningsfrågor m. m.

148

Anf. 106 KARL BJÖRZÉN (m):

Herr falman! I skafteufskoffets betänkande 27 behandlas tio motioner på skogsbeskattningens område. Däremot finns i detta ärende inte någon proposifion, fastän mänga säkerligen hade önskat att en proposifion hade förelegat. Den pä nytt uppflammande massmediadebatfen om skogsindustrins virkesbrisf tyder på def.

Av mofionerna är det också två som handlar om virkesbristen. Motionärerna begär en översyn av skogsbeskattningen i syfte att motverka den för låga avverkningen och förbättra industrins försörjning med råvara.

De här motionerna har utskottet avstyrkt. Därvid har utskottet varit enigt, så när som pä företrädaren för vpk, som reserverat sig mot utskottets hemställan,

Aff def under detta moment ocksä finns en reservation från företrädarna för moderata samlingspartiet, centern och folkparfiet har följande bakgrund,

Reservafion 2, som är rekordkorf, lyder:

"Reservanterna anser i fråga om mofiveringen till utskottets hemsfällan i

mom, 1 att tredje meningen i tredje stycket av utskottets yttrande   bör

utgå,"

Den mening som reservanterna vill skall utgå lyder: "Utskottet vill emellertid infe utesluta aft sådana åtgärder kan bli nödvändiga om skogsindustrin ej får sitt rävarubehov tillgodosett,"

Att vi vill aff den meningen skall utgå beror på att den syftar på vad som sfär strax dessförinnan i utskottsbetänkandet, där det talas om "ett sådant avgifts- och stödsystem och sådana andra ändringar i beskattningsreglerna som diskuterats med anledning av virkesförsörjningsutredningens betänkande och sfrukturutredningens betänkande".

Vi reservanter anser att de förslag som framlagts av dessa utredningar inte är lämpade att genomföras. Det är därför vi skrivit denna reservation.

Reservation 3 bygger pä en motion av moderaten Anders Andersson, som yrkar på en sädan ändring av bestämmelserna att man kan flytta medel insatta pä skogskonto från en bank till en annan. Han framhåller i motionen att de villkor som bankerna erbjuder insätfarna i fråga om ränta, uttagsavgifter och uppsägningsregler varierar mycket. Bankerna har också möjlighet aff ändra villkoren från det ena året till det andra. Kontoinnehavarna kan även ha andra skäl att vilja flytta sina skogskonton till en annan bank. Men en sädan flyttning går inte för sig utan aff hela beloppet fas upp fill beskattning. Detta vill motionären ha en ändring pä,

Utskottsmajorifeten skriver följande: "Utskottet vill infe bestrida att detaljutformningen av skogskonfolagsfiffningen numera i vissa delar kan framstå som onödigt detaljerad eller att den kan behöva ses över för att åstadkomma en större smidighet. Utskottet kan således instämma i motionä-

rernas syfte med att åstadkomma förenklingar,"

Men sedan kryper majoriteten bakom väntade förslag och framhåller aft förefagsskatteberedningen har lagt fram förslag om den s, k, stakefmodellen för beskattningen av enskild näringsverksamhet. Om denna modell införs skulle behovet av resultafufjämnande kontoinsättningar falla bort.

Nu är det bekant för alla i skaffeufskoffet att remissutfallet beträffande staketmodellen har varit mycket blandat. Man kan därför dra den slutsatsen aft förslaget inte kan utgöra underlag för lagstiftning utan kompletterande utredningar och att def således far ganska lång tid innan förslaget kan förverkligas.

Vi tycker aft det är onödigt att avstyrka en så välmotiverad mofion som den nu aktuella, allra helst som man mycket enkelt skulle kunna göra den ändring som motionärerna har föreslagit.

Vi moderater har också avgett en reservation beträffande skogsvårdsavgiften. Det är en fråga som tidigare har varit föremål för diskussion i riksdagen. Vi vill sänka skogsvårdsavgiften från nuvarande 0,8 till 0,3 % av skogsbruks-värdet. Vi anser aft det är fel att man tar ut en skogsvårdsavgift som till vissa delar är att befrakta som en ren skaft och menar att de mest angelägna åtgärderna för skogsbruket bör kunna klaras med en avgift på 0,3 %,

På längre sikt vill vi, liksom centern, helt avskaffa skogsvärdsavgiften. Vad som skiljer oss ät är att centern vill göra det med detsamma medan vi moderater vill göra def i två steg.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall fill reservationerna 2, 3 och 4 i betänkande 27,

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Skogsbeskattningsfrågor m. m.

Anf. 107 LEIF OLSSON (fp):

Herr falman! Att behov finns av en jämnare avverkning av skogen torde vara ett oomsfriff faktum, Def fordras en avverkning som kan tillgodose skogsindustrins efterfrågan på råvaror och därigenom säkra sysselsättningen inom skogsindustrin.

De motioner som behandlas i skatteutskottets betänkande nr 27 berör i huvudsak skogskonton och skogsvårdsavgifter samt innehåller i vissa fall förslag om översyn av skogsbeskatfningen.

När def gäller kraven på översyn av skogsbeskatfningen hänvisar utskottet till åtgärder pä skogsvårdslagstiftningens område, såsom skogsbruksplaner, gallringstvång och avverkningstväng, I alla dessa ätgärder dominerar inslagen av reglering och samhällskontroll,

I folkparfiets kommittémotion om skogspolitiken, som kommer att behandlas av riksdagen senare i vår, tar vi upp dessa frågor och efterlyser kraftigare stimulanser fill ökad skogsavverkning, bl, a, genom att den omfattande reglering och centralisering som finns upphävs. Vi reagerar därför mot att utskottsmajoriteten i sin skrivning hotar med att ta till ytterligare ekonomiska styrmedel. Jag citerar vad utskottet anför pä s, 5: "Utskottet vill emellerfid inte utesluta att sädana ätgärder kan bli nödvändiga om skogsindustrin ej får sitt rävarubehov tillgodosett,"

Jag yrkar, herr talman, bifall till reservation nr 2,

Skogskontolagen ger som bekant skogsägaren möjlighet att genom insättning av skogslikvid pä speciellt konto fä uppskov med beskattningen av

149

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Skogsbeskattningsfrågor m. m.

skogsintäkten och därigenom fördela skattebördan pä olika beskattningsår.

Här har Anders Andersson i motion Sk343 pekat pä det förhällandet att om medel på skogskonto flyttas från en bank till en annan skall medlen tas upp till beskattning för def är då pengarna flyttas,

Defta är, som jag ser def, en helt orimlig bestämmelse,

Ufskoffsmajorifeten instämmer i motionens syfte men hänvisar som i så många andra frågor till att det eventuellt skall komma en s, k, sfaketmetod för beskattning av enskild företagsamhet. En eventuell kommande sfaketmetod kan inte vara skäl för att riksdagen i dag skall avslå denna motion,

Def är skafteprincipen - att skogskontopengarna skall beskattas när de tas ut eller när tio år har förflutit - som är def viktiga, inte vilken bank pengarna finns insatta i.

De kontrollfekniska och andra administrativa skäl som anges för denna regel är inte aktuella i dag - eller borde åtminstone inte vara def.

Det är förvisso en underlig tingens ordning, herr talman, aft man, på samma riksmöte där riksdagen ålägger banker och andra att till skattemyndigheterna inleverera uppgifter om praktiskt taget alla räntor och utdelningar som betalats ut under året, inte kan tilltro samma banker att på rätt sätt kunna meddela länsstyrelserna aff ett skogskonto har flyttats från en bank till en annan.

Jag yrkar bifall fill reservation nr 3,

Skogen mäste enligt vär uppfattning skötas sä aft den ger en hög avkastning på lång sikt,

Skogsvärdsavgiften skall enligt gällande principer användas till sådana insatser som är till nytta och gagn för skogsbruket. Detta gäller infe bara de allmänna insatserna för gallring, skogsbilvägar, plantering osv, utan även, som vi framhåller i folkpartiets partimotion om bättre miljövård, möjligheter att finansiera naturvårdsinsatser, som på sikt är fill nytta för skogsbruket.

Vi har pekat på möjligheterna att genom skogsvärdsavgifter finansiera bevarandet av urskogar eller gammelskogar samt en intensifierad forskning om försurningen för att minska de skador från luftföroreningar som ju bl, a, drabbar våra skogar och oroar många skogsägare. Sådana åtgärder är viktiga ur nafurvårdssynpunkt och för skogsbruket.

Vi har i ett särskilt yttrande påpekat att vi, när det statsfinansiella läget medger det, är för att det införs en lägre skogsvärdsavgift, Vi har ocksä anfört att regeringen bör uppmärksamma denna fråga och lägga fram förslag om sänkning av avgifterna så snart def är möjligt liksom aff det är en självklarhet aff skogsvårdsavgifferna fill alla delar skall komma skogsbruket till godo pä så sätt att skogsbruksägare kan dra nytta av pengarna.

Herr talman! Jag yrkar än en gång bifall till reservationerna 2 och 3,

150

Anf. 108 KARL-ANDERS PETERSSON (c):

Herr talman! I skatfeutskoffets betänkande nr 27 har vi frän centern en reservation beträffande skogsvårdsavgiften. Vi har även en reservafion tillsammans med moderaterna och folkpartisterna beträffande mofiveringen i utskottets hemställan, I reservafionen angående skogsvårdsavgiften kräver vi i centern, liksom i en motion, att skogsvårdsavgiften skall avskaffas från den 1 juli 1986,

Skogsvärdsavgiften utgör en ren straffbeskaffning av skogsägare, Skogsvärdsavgiften har successivt ändrat karaktär från att ha varit ett medel för utjämning av skogsvårdande insatser till att bli en extra punktskaft på skogsbruket, 1974 betalade skogsägarna in ca 12 milj, kr, i skogsvärdsavgifter - eller motsvarande 0,9 %c av fastighetens taxerade skogsbruksvärde. För budgetåret 1985/86 beräknas avgifterna fill ca 340 milj. kr. eller 8 %r på skogsbruksvärdet. Def är en nästan fiofaldig ökning av promillesatsen och en treftiofaldig ökning vad gäller totalt inbetalade medel. Skogsvårdsavgiffs-medlen har tagits i anspråk för bl. a. åtgärder inom regionalpolifiken. Dessa åtgärder bör enligt vår uppfattning betalas av statskassan och infe av skogsägarna som grupp.

Tidigare, med de lägre avgifterna, hade skogsägarna en viss service på förmånliga villkor frän skogsvårdsstyrelserna, men i dag får skogsägarna betala höga taxor, när de utnyttjar skogsvärdsstyrelsernas tjänster. Timtaxan för en skogvaktare är 220 kr. per timme. Härtill kommer moms, så att den totala timkostnaden blir ca 250 kr. Det innebär ca 2 000 kr. för en hel dags medverkan, och det kan knappast betraktas som en subventionerad taxa.

Genom 30-dubblingen sedan 1974 har skogsvårdsavgifterna blivit en betungande pålaga för skogsbruket. I kombination med ökade förmögenhetsskatter har uttaget passerat toleransgränsen. Skogsvärdsavgiften beräknas, som jag nämnt, på det taxerade skogsbruksvärdet och innebär att skogsägare i södra och mellersta Sverige genom höga taxeringsvärden drabbas extra hårt. Avgifterna innebär dessutom att skötsamma skogsägare får betala, medan eventuella bidrag går till dem som inte skött sin skog sä väl. Avgifts- och bidragssystemet innebär således en överföring frän skötsamma till mindre skötsamma skogsbrukare.

När skogsvårdsavgifferna slopas fär näringen naturligtvis själv svara för de skogsvårdande uppgifterna. Det kan ske genom avtal med staten enligt modell som tillämpas för andra liknande kostnader. Regionalpolitiskt stöd till skogsbruket i Norrlands inland fär betalas över statskassan liksom anslag till skogsbilvägar.

Skogsvärdsavgiften drabbar skogsägarna allt hårdare och upplevs som helt orättvis och mäste avvecklas sä snart som def är möjligt.

Reservafion 2, som vi undertecknat tillsammans med moderater och folkpartister, avser utskottets motivering. 1 centern reagerar vi mot alla tankegångar att tvinga skogsägare till avverkningar. Det är stimulans fill avverkningar som behövs - infe tvång.

Herr falman! Med hänvisning till det anförda yrkar jag bifall till reservationerna 2 och 5 och i övrigt till utskottets förslag.

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Skogsbeskattningsfrågor m. m.

Anf. 109 JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr talman! Skogsnäringen har stor betydelse för värt land. Den sysselsätter ett stort antal människor, och många orter är helt beroende av denna näring. Den inbringar för vårt land stora exportinkomster. Med defta som bakgrund är def inte förvånande att det, t. ex. när virkesförsörjningen inte fungerar som den skall, blir intensiva debatter om vad som bör göras. I akuta lägen, där åtgärderna får formen av rena brandkårsutryckningar, blir resultatet därefter. Åtgärderna kan då göra mer skada än nytta.

151

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Skogsbeskattningsfrågor m. m.

152

I den debatt som av och till blossar upp hör mnn ofta att industrins behov nv virke måste fillgodoses. Detta är självfallet viktigt, men det får naturligtvis infe innebära att man då åsidosätter kravet på ett långsiktigt skogsbruk. Det tål att upprepas att def med den betydelse som skogsnäringen har i vårt land är av största vikt att brukandet av våra skogstillgångar sker på det absolut bästa sättet. Här ingår som en viktig del för kommande års virkesförsörjning en väl skött skogsvård. Utgångspunkten måste således vara en väl fungerande virkesförsörjning, baserad pä ett långsikfigt och uthålligt brukande av våra skogstillgångar, där ocksä kravet på kvalitet har sin givna plats.

Virkesförsörjningen till våra industrier har inte varit något problem när det gäller storskogsbruket. Snarare är def väl så, att behovet av virke på många häll har medfört en överavverkning och att def därför kommer att bli vnd man kallar en virkessvacka framöver.

Nej, problematiken gäller det privata skogsbruket. Vi hnr här i landet ca 235 000 privnta brukningsenhefer. Dä mänga av dessa enheter ägs av flera personer, är det verkliga antalet enskilda skogsägare över 300 000. När det gäller ägandeförhållanden inom skogsbruket som framgår av officiell statistik, olika undersökningar samt virkesförsörjningens egen intervjuundersökning, så ser man aff def är under mycket skilda förhållanden som dessa personer äger sin skogsmark. Bl. a. framgår aff ca 30 % avprivatskogsägnrna är heltidssysselsafta utanför brukningsenheten. Def vilar sålunda ingen större mysfik över derns hnndlande om de inte visar någon större benägenhet aft avverka sin skog i önskvärd utsträckning. Inkomsten av skogsavverkningen kommer sålunda aft läggas ovanpå derns ordinnrie inkomst, vilket innebär att endast en mindre del av avverkningsinkomsfen kommer att fä behällas.

Från skilda häll har def framförts krav pä att detta problem skall åtgärdas genom sänkta marginalskatter. Men det är en åtgärd som vi nnser vnra helt oacceptabel. Def har ju också aktualiserats olika förslag till andra ätgärder, bl. a. i form av olika straffavgifter. Dessn finner vi också oacceptnbln, eftersom vi anser att man därmed kan äventyra målsättningen om ett långsiktigt skogsbruk.

Problematiken kring det privata skogsbruket, som till en del hnr redovisnts i vår motion som behnndlas i detta betänkande, kräver enligt vär mening andra åtgärder. Vi tycker att allt tnlnr för en ändrad skogsbesknftning. Rent nllmänt bör en sådan beskattningsform slä hårdast mot de skogstillgångar som bör avverkas och mot sädann som inte föryngras i tid. Däremot bör den vara generös mot alla skogsvärdsåtgärder och knnske neutral mot gnilring, som bäde är en skogsvårdsåtgärd och en avverkning. Det skulle med andrn ord vnra en beskattning av tillväxten i stället för avverkningsinkomsternn. En sädan beskaftningsform skulle också stimulera fill bättre skogsvårdsåtgärder.

Frågan om eff tillväxtbeskaffningssystem hnr ju också tidigare diskuterats i denna kammare, och det argument som då hnr framförts mot ett sädnnt sysfem år aff kännedomen om de enskilda fnsfigheternn är sä bristfällig. Vi har tidigare inte ansett defta skäl vara särskilt väl underbyggt. 1 varje fall anser vi att det inte framdeles kan hävdas med sammn bestämdhet, eftersom vi kommer aft fä skogsbruksplaner upprättade pä nlln fastigheter nv skogligt värde. När dessa planer är inrättade, bör den nödvändiga grunden ha Ingts för att införa en fillväxfbeskattning. Vi menar, aft om det sunda förnuftet får

råda vid utarbetandet av ett tillväxfbeskatfningssysfem, skall inga större orättvisor kunna uppstå. Helt klart måste vissa övergångsbestämmelser införas. Def finns ju fastigheter som har avverkats mycket hårt och som i stort sett består av oavverkningsbar skog. Hänsyn måste självfallet tas till sådana omständigheter.

Utskottet har i sin behandling av mofionen om ändrad skogsbeskaffning inte anfört några som helst skäl mot att införa en sädan beskattningsform. Man vill tydligen avvakta eventuella brandkårsutryckningar om, som man säger, skogsindustrin ej fär sitt rävarubehov tillgodosett. Skall det, om det blir nödvändigt, äter handla om hastigt ihopsnickrade ätgärder, som åter kommer att stöta på patrull? Utskottet konstaterar ju att def har stött på problem att genomföra sådana åtgärder, och det får man kanske tacksamt notera. Med den betydelse som skogsnäringen har i vårt land tycker vi att def är anmärkningsvärt att en väl fungerande virkesförsörjning av och till skall säkras genom akuta utryckningar. Det mäste väl vara i allra högsta grad angeläget aff få till stånd lösningar av långsiktig karaktär, men defta är utskottet tydligen inte berett att diskutera.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall fill reservation nr 1.

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Skogsbeskattningsfrågor m. m.

Anf. 110 KJELL NORDSTRÖM (s):

Herr talman! I skaffeufskottefs betänkande 27 behandlas fio motioner väckta under allmänna motionstiden. Mofionerna berör tre olika områden inom skogsbeskattningen.

Det första området gäller översyn av skogsbeskattningen för att motverka för låg skogsavverkning. Som flera motionärer mycket riktigt påpekar har skogsnäringen stor betydelse för vårt lands ekonomi. Näringen sysselsätter närmare 300 000 människor och är i behov av en jämn avverkning. Om avverkningsnivån ligger på en alltför låg nivå, som inte fillgodoser skogsindustrins behov av råvaror, kan detta orsaka problem för många människor, företag och bygder i värt land.

I syfte att förbättra situationen beslutade riksdagen 1983 om förändringar inom skogsvårdslagstiffningens område. Detta innebar krav på skogsbruksplaner, skyldighet att gallra skog och slutavverka för att ta fill vara den avkastning som skogen ger. Utöver detta skall ockä nämnas ökade stafliga insatser inom andra områden som berör skogsbruket. Def gäller forsknings-och utvecklingsarbete, information och utredningsarbete osv.

För att skogsbruket ytterligare skall förbättras pågår nu bearbetning av utredningen om bättre struktur i jord- och skogsbruk. Även kommittén om ställföreträdare för dödsbon i vissa fall tangerar dessa frågor. Det är vår förhoppning att dessa båda utredningar kan komma med förslag som innebär förbättringar inom skogsbruket.

Utskottet vill i dagsläget inte bifalla mofionerna om översyn av skogsbeskatfningen men säger samtidigt att vi inte kan utesluta att sådana åtgärder kan bli nödvändiga om skogsindustrin infe får sift rävarubehov tillgodosett.

Det andra området gäller skogskonto. I tvä motioner yrkas aft möjligheterna fill uppskov med beskattningen av skogsintäkter skall utökas. Våren 1982 beslöt riksdagen införa de nuvarande reglerna. De tidigare reglerna, som motionärerna vill återinföra, ansågs vid utskottsbehandlingen vara

153

11 Riksdagens protokoll 1985/86:93-94

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Skogsbeskattningsfrågor m. m.

otillständigt förmånliga. Utskottet har ocksä under senare är vid sin ärligen återkommande prövning av denna fråga vidhållit att nuvarande regler är fillräckliga för aft den inkomstutjämning som reglerna syftar fill skall uppnås.

I en motion yrkas att uttag frän skogskonto för ett visst beskattningsår bör medges fram fill den sista dag då självdeklaration skall avlämnas. I betänkande 1984/85:41 uttalade utskottet att en utsträckning av tiden för uttag från skogskonto till sista dagen för avlämnande av självdeklaration var olämplig ur bl. a. konfrollsynpunkt. Utskottet har inte ändrat uppfattning i denna fråga och avstyrker således motionen.

I en mofion yrkas aft ett belopp som innestår pä skogskonto skall kunna överföras frän en bank till en annan utan aft några skattekonsekvenser uppstår.

Nuvarande regler tillkom i samband med skogskontolagen 1954 och utformades efter den kontrollfeknik som fanns vid defta fillfälle. I och för sig borde man kunna lösa defta med dagens moderna datateknik, men utskottet vill avvakta med ställningstagande i denna fråga med hänvisning fill förefagsskatteberedningen och dess förslag om den s.k. staketmodellen. Utskottet anser därför att den här frågan bör anstå i avvaktan på ställningstagande till beskattningens allmänna utformning.

Det tredje området gäller skogsvärdsavgiften. I tvä motioner yrkas att skogsvårdsavgiften slopas fr. o.m. den 1 juli, och i en motion yrkas att avgiften sänks med 0,5 % samt aff en arbetsgrupp skall förbereda en fullständig nvveckling av avgiften.

Riksdagen har så sent som 1985 avstyrkt liknande motionsyrkanden. Utskottets uppfattning är aff skogsbruket i princip bör vara självfinansierat och aft skogsvärdsavgiften skall ses som skogsägarnas bidrag till de allmänna insatserna i vid mening för skogsbruket. Mot denna bakgrund är det nuvarande avgiftsuttaget väl avvägt. Avgiften är också avdragsgill vid inkomsttaxeringen och torde i många fall ha begränsad ekonomisk betydelse.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall fill skntfeutskotfets hemsfällnn i betänknnde 27 och avslag på samtliga motioner.

154

Anf. 111 KARL BJÖRZÉN (m) replik:

Herr talman! Kjell Nordström sade beträffande motionsyrkandet om att möjliggöra flyttning av skogskontomedel från en bank till en annan aft def nog borde gå aft genomföra ganska enkelt. Dä behöver man kanske inte ta så hårt på den delen av ufskottsmajoritetens motivering.

Den andra mofiveringen berörde jag i mitt inledningsanförande. Där kryper man bakom stakefmodellen. .Men def är uppenbart aff detta är en olägenhet som mycket lätt skulle kunna ändras. Då är def ocksä angeläget ntt görn def.

I debatterna har ocksä talats om önskvärdheten av aft öka skogsuftaget. En ändring som möjliggör flyttning av medel från skogskonto fill en annan bank skulle vara ett sätt att öka skogsuttag på mindre skogsfastigheter. I dng är större skogsuftng det mest rationella avverkningssätfet. Därför blir insättning på skogskonto en åtgärd pä lång sikt i skogsägarnas ekonomiska planering.

I dagsläget ges det extra premier i vissa banker för första året som

skogsägaren placerar pengarna på skogskonto. Däremot blir det fråga om rena gissningen när det gäller för kontoinnehavaren att försöka bilda sig en uppfattning om förmånerna under andra, tredje och fjärde året eller ännu längre fram i tiden. Ofta sfär dessa pengar inne på kontot 7, 8, 9 är. Dessa förhållanden utgör en hämmande faktor dä mindre skogsbrukare beslutar om avverkning. Jag tycker aff utskottet borde tänka även pä att en ändring av dessa bestämmelser skulle medverka till ett bättre skogsuttag.

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Skogsbeskattningsfrågor m. m.

Anf. 112 KARL-ANDERS PETERSSON (c) replik:

Herr talman! Jag hade infe några större förhoppningar om att jag skulle kunna övertyga Kjell Nordström om det orättvisa i den nuvarande skogsvärdsavgiften. Men den argumentering som Kjell Nordström åstadkom tyckte jag var i svagaste laget. Han säger bara att skogsbruket skall bära sina kostnader i vid mening. Då kan man fråga sig hur vid mening det rör sig om. För def finns naturligtvis inga gränser för den vida mening enligt vilken Kjell Nordström tycker att man kan lägga pålagor på skogsbruket. Def får vara någon rimlig proporfion mellan de avgifter man lägger pä vederbörande näringsidkare och de fördelar som dessa kan vänta sig. Jag påtalade i mitt förra inlägg hur man fidigare kunde räkna med vissa förmånliga serviceätgär-der, t. ex. frän skogsvärdsstyrelserna, men att man i dagsom skogsägare får betala sädann till fullo. Def föreligger således en mycket svag argumentering frän Kjell Nordströms sida.

Anf. 113 JOHN ANDERSSON (vpk) replik:

Herr talman! Vi anser att def finns en mängd skäl för aff förändra skogsbeskattningen och införa ett system, där man beskattar skogens tillväxt i stället för avverkningsinkomsterna. Det finns mycket som talar för aft defta är ett bättre sysfem, bl. a. kravet på en bra virkesförsörjning. Ett sådant system inför man infe över en natt eller den dag då man konstaterar att virkesförsörjningen krånglar. Vad som kommer att hända är aft man i ren panik försöker få till stånd ett åtgärdspaket, där bl. a. olika avgifter, stöd eller straffavgifter kommer att införas. Vi vef sedan fidigare när eff sådant avgiftssystem planerades aff olika felberäkningar och uppskattningar hade gjort att detta system om def hade införts skulle ha kunnat medföra mycket stor skada för skogsbruket.

Vad jag vill anmärka på är aft utskoftsmajoriteten infe alls är villig aft diskutera ett annat beskattningssystem utan vill avvakta och - om virkesförsörjningen eventuellt fär problem - ta fill sädana åtgärder som olika ekonomiska styrmedel i form av ett avgifts- eller stödsystem.

Strukturutredningens och dödsboufredningens förslag får vi tillfälle att återkomma till och diskutera när den dagen kommer. Men jag vill redan nu säga att man mot de förslagen kan resa ganska stora betänkligheter.

Anf. 114 KJELL NORDSTRÖM (s) replik:

Herr talman! Angående skogskontoreglerna, som Karl Björzén talade om, kan jag säga att de nog egentligen inte är ett så stort problem. Sedan vi behandlade dettn ärende i utskottet hnr jag varit i kontakt med företrädare för LRF, banker och skogsägare, och hör och häpna - de kände inte till de

155

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Skogsbeskattningsfrågor m. m.

nuvarande reglerna som försvårar möjligheterna aft flytta pengar insatta på skogskonto från en bank fill en annan. Och det var ändå personer som sysslar med dessa frågor räft ofta. Det vittnar om aft frågan kanske ändå infe är av den dignitet som sägs här. De flesta skogsägare har som regel, liksom alla andra, sina affärer i en och samma bank och flyttar inte sä ofta mellan bankerna.

Karl-Anders Petersson tog upp skogsvårdsavgiften och frågade i hur vid mening man kunde tänka sig aft skogsbruket skulle bidra fill sina egna kostnader. Skogsvärdsavgiften beräknas inbringa runt 420 miljoner. I budgetpropositionen för jordbruksdepartementet redovisas att skogsbruket kostar statskassan 588 miljoner. Om man räknar in alla kostnader för skogsbruket är vi alltså ändå med och betalar en del via andra skatter. Jag måste säga att det hedrar folkpartiet att man inte har ställt upp pä def här förslaget.

John Andersson tog återigen upp frågan om en översyn av skogsbeskatfningen för att motverka för låg avverkning. Om man skall komma till rätta med def problemet krävs det, som jag har redovisat fidigare, säkert flera olika åtgärder. Jag tänker bl. a. pä de frågor som utredningen om bättre struktur i jord- och skogsbruk behandlar; även de frågor som behandlas av dödsboutredningen kan ha betydelse. Det är alltså säkert inte sä enkelt aft man med ett enda grepp kan lösa det här problemet - det får säkert angripas på olika sätt.

Anf. 115 KARL BJÖRZÉN (m) replik:

Herr talman! Kjell Nordström sade att han hade talat med någon pä LRF och med bankfolk, och de hade inte känt till def förhällandet att man inte fick flytta medel på skogskonto frän en bank till en annan. Men det är väl sä att när man under mycket läng fid haft bestämmelser som omöjliggjort sädan flyttning har heller ingen flyttning kommit fill stånd. Och def är kanske inte heller rätt personer han har tillfrågat. Jag vill rekommendera honom att innan ärendet nästa gång kommer fill utskottet vända sig till mindre skogsägare ute i landet och höra vad de har för synpunkter och erfarenheter.

Anf. 116 KARL-ANDERS PETERSSON (c) replik:

Herr talman! Kjell Nordström talade om aft man använder 588 miljoner för skogsbrukefs vidkommande, men dä är ju frågan vad man räknar in i skogsbrukefs kostnader. Skatteutskottet har tidigare i ett betänkande slagit fast aff insatser för skogsbruket med regionalpolitiska inslag fär betalas av dessa avgifter. Dä är frågan som jag tidigare ställde berättigad: Hur vida sknll dessa ramar vara? En sådan formulering gör def naturligtvis möjligt aff i sammanhanget tillämpa" mycket vida ramar. Skall vi räkna in större delar av de regionalpolifiska insatserna kan vi naturligtvis kommn ntt fä lägga ännu större avgifter - punktskatter och sfraffskaffer - pä skogsägarna.

156

Anf. 117 KJELL NORDSTRÖM (s) replik:

Herr talman! Karl Björzén vnr orolig för ntf jag hade talat med fel personer. En var LRF-ombudsman. Jag frågade infe skogsägarna hur många hektar de hade, men vad jag kunde förstå hade en del av dem inte så värst

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

många hektar, sä de var nog rätt representativa.

Karl-Anders Petersson frågade hur vid skogsvårdsavgiften skall bli. Ja,

den skall, som redovisas i förslaget, vara 0,8 %c. Nägot annat förslag    ~7     7   7

föreligger inte. Där går alltså gränsen; 0,8 %o. . .

fragorm. m.

Anf. 118 INGVAR JOHNSSON (s):

Herr talman! I motion 243 har vi hemställt aft riksdagen hos regeringen begär förslag om förändrad beskattning av skog i syfte att öka skogsavverkningen. Bakgrunden fill motionen är aft det i dag avverkas alltför litet skog samfidigt som virkesimporfen har ökat. Det är så att denna alltför låga avverkning dels är negativ för Sveriges bytesbalans, dels ökar arbetslösheten, inte minst i glesbygd, alldeles i onödan. Dessutom riskeras den framtida utvecklingen inom skogs- och träindustrin.

Med tanke på den stora betydelse som skogsnäringen har för Sverige är det rimligt aff skogs- och träindustrin fär en fastare grund aft stä på. Den nuvarande situationen innebär aft industrin ibland infe vef om det gär aft få fram tillräckligt med råvara eller inte. Det kan minska investeringsbenägenheten. Ökade skogspriser är ingen lösning för aft höja avverkningen, därför aft det försämrar vär konkurrenskraft och skulle pä sikt driva upp markpriserna.

Som jag ser det innebär dagens utformning av skogsbeskatfningen att avverkningen till en del styrs ufifrån enskilda skogsägares dagsaktuella privatekonomi. I områden där andelen sterbhusägda skogar är omfattande, som i exempelvis Dalsland, talar mycket för att avverkningen är lägre än i andra områden.

Det talas i dag mycket om vårt gemensamma ansvar för landefs ekonomi. Då finns det anledning aff fråga sig vilket ansvar de tar som infe avverkar den skog som borde avverkas, utan är med om aft tvinga fram en kraftig ökning av virkesimporten.

Jag tror det borde gä att finna tekniska lösningar för en skogsbeskaffning som stimulerar fill mer avverkning. Jag menar att def finns anledning aff noga pröva de förslag som fräfacken presenterat innebärande beskattning av tillväxten.

Nu avstyrker utskottet motionen med hänvisning till överväganden som pågår inom regeringen. Men utskottet vill inte utesluta åtgärder om skogsindustrin infe fär rävarubehovet tillgodosett. Jag anser att situationen redan nu är sädan aff både snabbt verkande och mera långsiktigt inriktade ätgärder är aktuella. Jag hoppas därför att regeringen noga följer utvecklingen och lägger fram förslag.

Anf. 119 KJELL NORDSTRÖM (s):

Herr talman! Def ligger mycket i vad Ingvar Johnsson här redovisade. Utskottet har också framhållit att det kan finnas behov av aff se över beskattningen på just defta område. Utskottet förutsätter att regeringen följer den här frågan nogsamt och vidtar de ätgärder som def kan finnas behov av.

157

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Skogsbeskattningsfrågor m. m.

Anf. 120 ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! Jag begärde ordet med anledning av Ingvar Johnssons inlägg, och jag vill gärna instämma med föregående talare att det ligger mycket i vad han säger. Problemet är bara det att Ingvar Johnsson talar till förmån för någonting annat än marknadsekonomin på skogens område. Han har den nägot primitiva uppfattningen aft vi kan reglera oss fram fill ett uttag och att defta löser både skogsägarnas och landets problem, Ingvar Johnsson, som säkert åren minnesgod herre, vet att jordbruksministern ådrog sig påfallande stora problem när han är 1982 skulle visa att nya kvastar sopade bäst. Det var regleringsåtgärder, Ingvar Johnsson, som höll på att fälla jordbruksministern. Hade vi inte fått bättre fart på ekonomin och hade vi infe fått en stark dollarkurs, som gjorde att affärerna korn i gäng, då skulle jordbruksministern ha gått pä en mina. Nu löste sig det hela tack vare att vi av marknadsekonomiska skäl fick litet fart i det svenska skogsbruket. Det snurrade runt, och skogsbönderna fick litet ersättning för sina uttag, Förädlarna fick pengar, och Sverige fick pengar. Den väg Ingvar Johnsson förordar ger inga pengar till någon.

Jag tar fasta pä en enda sak, nämligen aft avverkningarna påverkas av skogsbrukarens ekonomi. Ja, vad annars? Den svenske jordbrukaren och skogsbrukaren fär i sin hushällsporfmonnä ersättningen för sitt arbete. Med den typ av skogspolitik som Ingvar Johnsson nu ger uttryck för fär vi en annan typ av ekonomi, Samfidigt fär skogsägarna sämre möjligheter att klara just den hushållsekonomi som Ingvar Johnsson nyss kritiserade för dess samband med uttagen ur skogen. Det är alldeles riktigt aff ett sådant samband finns.

158

Anf. 121 INGVAR JOHNSSON (s):

Herr falman! Jag anser att Arne Andersson i Ljung underskattar problemen och speciellt de problem som jag hänvisade fill i vär gemensamma valkrets, där situationen är allvarlig när det gäller virkesförsörjningen. Jag tycker aff def finns anledning aff se såväl fill skogsägarnas som fill industrins, till de anställdas och till landefs intressen i en fråga som denna.

Överläggningen var härmed avslutad.

Skatteutskottets betänkande 21

Utskottets hemställan bifölls med 196 röster mot 104 för utskottets hemställan med den ändring' däri som föreslagits i reservationen av Kjell Johansson m. fl.

Skatteutskottets betänkande 25

Mom. I (generalklausulens avskaffande)

Utskottets hemställan bifölls med 159 röster mot 142 för reservation 1 av Knut Wachtmeister m. fl.

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3 (en omvänd generalklausul)                                              PrOt. 1985/86:94

Utskottets hemställan bifölls med 196 röster mot 104 för reservafion 2 av     12 mars 1986 Knut Wachtmeister m, fl.

Mom. 4 och 5 (tolkningsföreträde m. m,)

Utskottefs hemställan bifölls med 236 röster mot 65 för reservation 3 av Knut Wachtmeister m,fl.

Mom. 6 (bevissäkringslagen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Knut Wachtmeister m, fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 7 (betalningssäkringslagen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Knut Wachtmeister m, fl, - bifölls med acklamation.

Skatteutskottets betänkande 26

Mom. I och 2 Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3 (folkpensionärer med skattefri livränta)

Utskottets hemställan bifölls med 160 röster mot 141 för reservafionen av Knut Wachtmeister m,fl.

Skatteutskottets betänkande 27

Mom. I (översyn av skogsbeskattningen) Hemställan

Utskottets hemsfällan bifölls med 284 röster mot 17 för hemställan i reservafion I av Tommy Franzén,

Motivering

Utskottets motivering - som ställdes mot utskottets motivering med den ändring däri som föreslagits i reservation 2 av Knut Wachtmeister m, fl, -godkändes med acklamation,

Motti. 2 och 3 a Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3 b (detaljutformningen av skogskontoreglerna)

Utskottets hemsfällan bifölls med 191 röster mot 110 för reservation 3 av Knut Wachtmeister m, fl.

Mom. 4 (skogsvärdsavgiften)

Först biträddes reservation 4 av Knut Wachtmeister m, fl, med 71 röster mot 38 för reservafion 5 av Stig Josefson och Karl-Anders Petersson, 192 ledamöter avstod från att rösta,

159

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Lagstiftning beträffande ideella föreningar

Härefter bifölls utskottets hemställan med 199 röster mot 68 för reservation 4 av Knut Wachtmeister m, fl, 34 ledamöter avstod från att rösta.

13 § Lagstiftning beträffande ideella föreningar

160

Föredrogs lagutskottets betänkande 1985/86:15 om lagstiftning beträffande ideella föreningar,

Anf. 122 ALLAN EKSTRÖM (m):

Herr talman! Senaste gången riksdagen behandlade frågan om lag beträffande ideella föreningar- def var den 20 november förra året - inledde jag mitt anförande med aft påstå aff en lämplig rubrik för överläggningsämnet, som återkommer år efter är, kunde vara "den oboffärdiges förhinder". Jag tänkte då på den kända berättelsen i Bibeln om dem som blev inbjudna fill gästabud men som urskuldade sig med allehanda förhinder- "jag haver köpt ett jordagods", "jag haver köpt fem par oxar", "jag haver tagit mig hustru".

Först en kort introduktion för dem som tillkommit under resans gäng. Med ideell förening avses en form av juridisk sammanslutning, som inte är att anse som akfiebolag, handelsbolag, stiftelse eller ekonomisk förening. Mänga ideella föreningar är rika och mäktiga, t, ex, arbetsgivarföreningar, fackföreningar och branschsammanslufningar.

För ideella föreningar finns def, mirabile dicfu, inga som helst rättsregler, till skillnad frän vad fallet är beträffande alla de andra typerna av associationer som jag räknade upp.

Avsaknaden av regler gäller främst den centrala relationen mellan den enskilde och föreningen beträffande

-  möjligheten att få ett beslut frän föreningens sida prövat,

-  rätten att få inträda i föreningen,

-  rätfen aft vara kvar i föreningen,

-  rätten aft utträda ur föreningen samt

-  rätten att slippa bli ansluten fill en förening mot sin vilja.

Denna iögonenfallande brist pä regler, normer, kan obestridligen vara fill klar nackdel för den enskilde, vilket framgår av färska exempel, I mitt förra anförande i kammaren i detta ämne förefog jag en ingående analys av rättsläget i de olika hänseenden som jag nyss räknade upp. En sammanfattning återfinns också i den motion från min sida som är en av de motioner som ligger till grund för betänkandet. Jag finner det därför, herr talman, meningslöst aft ännu en gäng framföra mina argument, Def är nämligen inte, såvitt jag förstår, argumentens styrka i sig som bestämmer mina meningsmof-ståndares position, utan def är fråga om andra bevekelsegrunder.

Socialdemokraternas vaktslående om intresseorganisationerna i det avseende som def här är fråga om är enligt min mening ett uttryck för en närmast korporativistisk åskådning, I förarbetena fill vår regeringsform uttalas emellertid aft den offenfliga makfen skall utgå från folket och inte från organisationerna och att ett korporafivf styrelseskick är främmande för grundlagen.

Fackföreningarna åtnjuter en central ställning inom arbetsrätten. Lagen om medbestämmande i arbetslivet är def kanske främsta exemplet härpå, men även lagen om anställningsskydd och sfudieledighetslagen förtjänar att omnämnas i sammanhanget. Det är betecknande nog fackföreningen men inte den enskilde som tillerkänns en stor del av rättigheterna i de angivna lagarna.

Fackföreningens privilegier visar sig också däri att ett kollektivavtal kan sätta de arbefsräftsliga lagarna ur spel. Kollektivavtalet tar nämligen över lagen i vissa hänseenden, något som kan te sig överraskande frän den eljest självklara synpunkten att lagen bör behandla alla lika.

Genom kollektivavtal kan arbetsgivaren slufligen förbinda sig att ej anställa personer, som inte tillhör en avtalsslutande arbetstagarorganisation (organisationsklausul).

Fackföreningens maktställning spänner emellerfid över vidare områden än själva arbetsrätten. Fackföreningen har sålunda kommit aft fä offenfliga förvaltningsuppgifter. Det kan f.ex. vara fråga om ledamöter i arbetsdomstolen, i olika myndigheter och i offenfliga utredningar.

De organ som sålunda tillagts räft att besluta i offentliga angelägenheter och som även i övrigt med samhällets stöd blivit utrustade med makt och inflytande saknar, som jag framhållit, själva offentliga regler för sin verksamhet.

Utanför fackföreningarnas maktsfär finns det intresseorganisationer där situafionen i vissa hänseenden är densamma, ett påstående som jag närmare utvecklat i min motion K201, som har rubriken Korpörativismen och statsskickefs grunder.

Sammanfattningsvis är det två olika ideologier som sfär emot varandra, två olika samhällsäskädningar. Inställningen till relationen mellan den enskilde och kollektivet, korporationen, är bara ett av uttrycken härför. Den borgerliga reservationen för sin del ställer den enskilde medborgaren i centrum.

Jag ber, herr talman, aft få yrka bifall fill denna reservafion. som går ut på att det åtminstone skall tillsättas en utredning i ärendet.

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Lagstiftning beträffande ideella föreningar

I detta anförande instämde Gullan Lindblad (m).

Anf. 123 MARTIN OLSSON (c):

Herr falman! Praktiskt taget alla vi svenskar är medlemmar i någon eller några ideella föreningar, Def gäller exempelvis idrottsföreningar, fackliga organisationer, nykterhetsorganisationer, frikyrkliga samfund, politiska partier eller välgörenhetsorganisationer, för aft nämna några exempel.

Även om medlemskap är helt frivilligt är det prakfiskt taget nödvändigt i värt moderna samhälle aft tillhöra organisafioner för aff man skall kunna hävda sina intressen och rättigheter, Aff tillsammans med kolleger inom sitt yrke vara fackligt organiserad i syfte aft hävda sina gemensamma intressen är numera självklart såväl för anställda och arbetsgivare som för egenföretagare. Likaså är medlemskap i någon förening i de flesta fall en förutsättning för aft man skall få tillfälle att delta i ideellt arbete eller för att tillgodose önskemål aft utöva hobbies och andra fritidsaktiviteter.

161

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Lagstiftning beträffande ideella föreningar

162

Ideella föreningar har alltså avgörande betydelse för oss alla som enskilda människor. På motsvarande sätt har föreningar organiserade som ideella synnerligen stor betydelse för vårt samhälle. Def gäller dels därför aff föreningar nnförtroffs viktiga samhällsuppgifter, dels på grund av att föreningarna genom sitt stora medlemsantal och sina resurser i övrigt har ett avgörande inflytande på samhället, dess förändringar och utveckling.

Trots att ideella föreningar har så stor betydelse bäde för medlemmarna och för samhället saknas lagreglering på området.

Frågan om någon form av lagstiftning för ideella föreningar har behandlats av riksdagen under mänga är.

Fram fill 1983 avvisades dessa krav med hänvisning fill pågående utredningsarbete, gällande arbetsrätt, stiftelser och ekonomiska föreningar. Vi i centern ingick dä i den majoritet som ansåg aft nämnda utredningsarbete skulle avvaktas innan man fog ställning till eventuell lagstiftning gällande ideella föreningar. Detta utredningsarbete är nu sedan flera är avslutat, och därför bör riksdagen tn ställning till frågan om lagstiftning i form av ramlag eller motsvarande gällande ideella föreningar. I en sädan lagsfiffning skulle bl. a. finnas grundläggande regler om medlemmars och organisationers rättigheter och skyldigheter, t. ex. räft fill inträde och kvarstannande i och avgång ur förening samt rätfigheter vid hot om uteslutning eller vid uteslutning. Dessutom borde def finnas regler för t. ex. minoritetsskydd, ekonomi och revision, skadeständsskyldighet, ansvar för ingångna förbindelser och upplösning av förening.

Att vissa regler är nödvändiga för att stärka medlemmarnas rätfigheter visas av kollektivanslutningen till det socialdemokratiska partiet. Det sker årligen kollektivanslutning av hundratusenfals fackföreningsmedlemmar, varav åtskilliga sympatiserar med andra partier. Frågan om skydd för den enskilde mot kollektivanslutning behandlas ärligen av konstitutionsutskottet.

Ett annat område inom vilket vi krävt ökat skydd för den enskilde gäller förbud mot blockader av enmansförefagare utan anställda. Våra krav på detta område behandlas av arbetsmarknadsufskotfef.

Flera händelser under senare är har aktualiserat frågan om behov av lagstiftning i övrigt för att skydda medlemmarnas ställning och för att fastställa regler och skyldigheter. Som exempel på sådana händelser kan erinras om uppmärksammade fall dels av uteslutning eller hot om uteslutning av medlemmar, dels av vägran om utträde. Andra exempel är fall där föreningar har avtalat med visst försäkringsbolag om kollektiva försäkringar för sina medlemmar utan att ha inhämtat medlemmarnas samtycke.

När det gäller den lagstiftning som ligger inom ramen för lagutskottets uppgifter har jag gett några exempel på vad sådan kan innefatta. En sådan lagsfiffning får infe på något sätt utgöra hinder för föreningslivet. Som jag nämnt har föreningslivet en avgörande betydelse för den enskilde och för samhället och är därigenom en omistlig del av värt svenska folkstyre. Som vi framhåller i vår reservafion måste en viktig utgångspunkt för utredningsarbetet gällande den av oss begärda lagstiftningen vara aft variationsrikedomen inom föreningslivet ej får begränsas och att det är angeläget att verksamheten inom föreningslivet och organisationsväsendet infe hindras eller försvåras.

Samfidigt betonar vi aft tyngdpunkten i en ifrågasatt lagstiftning sknll ligga pä det som ur samhällets och de enskildas synpunkt är mest skyddsvärt, nämligen den enskilde medlemmens ställning i förhållnnde till organisafionen.

I är, liksom fidigare, motsätter sig socinldemokraternn utredningskravet. Det enda mofiv som anges i utskottsbetänkandet är att def, som det sägs, saknas skäl för en lagstiftning.

Jämför vi med andra typer av organisationer finner vi att det för f.ex. akfiebolag och ekonomiska föreningar föreligger en noggrann lagreglering. Det kan finnas särskild anledning aff jämföra med lagen om ekonomiska föreningar. Den innehåller dels regler motsvarande nktiebolagslngens gällande aktiebolagen, dels regler om medlems rättigheter och skyldigheter samt minoritefsskydd. Där anges f. ex. rätten till inträde, rättigheter när en medlem nvlidif, rätfen fill utträde och regler vid uteslutning.

Socialdemokraterna har nu åter avvisat def icke-socialistiska kravet pä en utredning. Vi skall dock komma ihåg att vårt syfte med utredningen är att stärka medlemmarnas ställning och därigenom öka förtroendet för orgnnisa-tionerna.

Jag vill fråga socialdemokraternas företrädare varför man motsätter sig en lagstiftning som skall ge medlemmar i en ideell förening ungefär samma rättigheter som medlemmar i en ekonomisk förening. Som bekant anser ingen att reglerna om de ekonomiska föreningarna begränsar den grundlagsfästa och självklara föreningsfriheten i värt land. Dessutom vill jag fråga varför socialdemokraterna är så rädda för en sådan utredning som vi begär. Vad fruktar socialdemokraterna, eftersom man alltid motsätter sig en utredning som skall syfta fill att stärka medlemmarnas ställning?

Herr talman! Med detta ber jag att fä yrka bifall fill reservafionen av de tre icke-socialistiska partierna.

Prot. 1985/86:94 12 mars 1986

Lagstiftning beträffande ideella föreningar

Anf. 124 BERIT LÖFSTEDT (s):

Herr falman! Allan Ekström stal min öppning. Det får man väl finna sig i som tredje falare. Jag börjar i alla fall som jag hade tänkt mig.

Onsdagen den 20 november 1985, på eftermiddagen, avgjorde riksdagen frågan huruvida def behövs en ramlagstiftning för ideella föreningar eller inte. Def behövdes inte en sådan lagstiftning, beslutade vi då. Nu, knappt fyra månader senare, diskuterar vi och skall snart ta ställning till precis samma fråga. Det är inget att förvänas över att folk ibland undrar vad vi håller pä med. Detta skall i alla fall bli eff kort anförande, just därför att vi sä nyligen har haft ärendet uppe fill diskussion och inget nytt har tillkommit, vilket också har framgått av debatten hittills.

Herr talman! Vi är många i det här landet, och säkert väldigt mänga i riksdagen, som fått vår demokrafiska skolning i någon ideell förening. Det var där vi lärde oss hur man väcker och argumenterar för en fråga, och det var där vi lärde oss att bära bäde förlust och framgång i ett för oss själva angeläget ärende. Själv började jag som sekreterare i en lokal förening inom Svenska missionsförbundefs ungdom, SMU.

Jag vill gå sä långt att jag påstår aft de ideella föreningarna i Sverige, mer än nägrn nndrn organisationer, är bärare nv den svenskn demokratiska

163

Prot. 1985/86:94      traditionen. Med tiden har dessa traditioner kodifierats i stadgar. Att skriva
12 mars 1986         stadgar är i de flesta föreningar och sammanslutningar en utomordentligt

Lagstiftning beträffan-   "'' "PPgift- och stadgerevisioner brukar ta fid och göras grundligt - för att

,  ..   „  f..                 infe nämna aft de sedan ofta blir föremål för noggrann granskning av

de ideella föreningar                                                                   ee      e           &

medlemmarna och för diskussioner på medlemsmöten.

En helt annan sak är def aft alla infe tycker att det blev bra ändå. Alla gillar inte alla beslut som fatfas i en förening. Särskilt brukar sädana som inte är medlemmar tillåta sig att ha synpunkter på fattade beslut. Alla beslut är kanske inte heller "riktiga" ur någon sorts objektiv synvinkel. Men det är en annan sak. Enligt vär uppfattning måste principen vara att ideella föreningar skall fä fatta sina egna beslut och fa ansvar för dem. Det går inte för sig aft börja ropa på lagstiftning när föreningar fattar beslut man inte gillar.

Jag vill fill slut yrka bifall fill utskottets hemställan i betänkande 1985/86:15 och avslag på den gemensamma borgerliga reservafionen. Inget nytt har framkommit sedan i november. Def behövs ingen lagstiftning om ideella föreningar, och dä behöver inte heller frågan utredas. Utredningar kostar både fid och pengar, och det finns mycket som verkligen behöver utredas. Låt oss ägna oss ät def i stället. För övrigt är dessa frågor tillräckligt utredda redan och resultatet har blivit; ingen lagstiftning.

Anf. 125 MARTIN OLSSON (c) replik:

Herr talman! Jag vill bara kort konstatera aft Berit Löfstedt i början av sitt anförande uttalade posifiva ord om ideella föreningar, som väl alla kan instämma i.

Däremot hade Berit Löfstedt inga skäl för def avslag på mofionerna som majoriteten har yrkat på. Berit Löfstedt har inte heller på något sätt svarat på de frågor jag ställde när jag gjorde jämförelser mellan lagen om ekonomiska föreningar och en eventuell lag om ideella föreningar.

Anf. 126 BERIT LÖFSTEDT (s) replik:

Herr talman! Jag tycker precis som jag sade, Martin Olsson, att ideella föreningar är demokrafiska organisationer som mycket väl kan fa ansvar för sina egna beslut. Det är motivet.

Anf. 127 MARTIN OLSSON (c) replik:

Herr falman! Dä vill jag bara påpeka vad jag sade i mitt anförande, nämligen att ekonomiska föreningar på liknande sätt är demokratiska föreningar - men där har vi alltid sett det som självklart att det skall vara noggrann reglering även vad gäller medlems ställning och medlems rättigheter. Jag sade, att det skall övervägas om ungefär motsvarande regler kan införas för aft stärka medlemmarnas ställning i ideella föreningar.

Anf. 128 KJELL-ARNE WELIN (fp):

Herr falman! Nästan alla svenskar som har nätt skolåldern, yngre och äldre, tillhör en ideell organisafion. Def är därför ganska märkligt att man från socialdemokratiskt håll inte vill lagstifta på det nu aktuella området.

Detta berör utomordentligt många människor. Man kan inte i andra
"                             sammanhang acceptera att en verksamhet som i väsentliga delar dagligen

berör människors situafion lämnas utan lagstiftning. Men när det gäller        Prot. 1985/86:94

ideella föreningar, som kanske är väsentligare än mycket annat i värt           12 mars 1986
samhälle, har man sagt att föreningarna och organisafionerna själva skall

styra och ställa. Lagstiftning beträffan-

Detta är utomordentligt otillfredsställande. Vi konfronteras ofta med def °

faktum att det inträffar situationer i föreningar och organisationer som är utomordentligt otillfredsställande för den enskilde medlemmen.

Jag har mycket svårt att förstå aff det finns ett motstånd mot att reglera och lagstifta för aff skapa sådana förhållanden vad det gäller de ideella föreningarna som är utomordentligt självklara i alla andra sammanhang.

Herr falman! Av anförda skäl yrkar jag bifall till reservationen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets hemsfällan bifölls med 159 röster mot 139 för reservationen av Per-Olof Strindberg m,fl, 1 ledamot avstod frän aff rösta.

14 § Föredrogs Lagutskottets betänkande 1985/86:16 Utsökningsregisterlag

Utskottets hemställan bifölls.

15 § Kammaren beslöt att uppskjuta behandlingen av pä föredragningslistan återstående utskottsbetänkanden fill ett senare sammanträde.

16 § Kammaren åtskildes kl, 23,47, In fidem

BERTIL BJORNSSON

/Gunborg Apelgren