Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1985/86:110

Måndagen den 7 april

Kl. 12.00

Förhandlingarna leddes av andre vice falmannen.

1 § Kompletteringsval till Europarådets parlamentariska (rådgivande) församling

Anf. 1 ANDRE VICE TALMANNEN:

Centerns partigrupp har som ombud i Europarådets parlamentariska (rådgivande) församling efter Bertil Fiskesjö anmält nuvarande suppleanten Olof Johansson och som ny suppleant anmält Britta Hammarbacken,

Andre vice talmannen förklarade valda till

ombud i Europarådets parlamentariska (rådgivande) församling Olof Johansson (c)

suppleant i Europarådets parlamentariska (rådgivande) församling Britta Hammarbacken (c)

2 § Svar på interpellation 1985/86:133 om jordbruket i Dalarna

Anf. 2 Jordbruksminister SVANTE LUNDKVIST:

Herr falman! Karl Boo har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser atf vidta för atf ge förutsättningar för jordbrukets bibehållande och utveckling i Dalarna,

I proposifion 1984/85:166 om livsmedelspolifiken anförde jag aft utgångspunkten för stödet fill jordbruket i norra Sverige, dit Dalarna i defta sammanhang räknas, bör vara aft jordbruksproduktionen bör bibehållas i ungefär nuvarande omfattning, Def är däremot, som jag ocksä uttalade i proposifionen, infe möjligt aft för närvarande ha som mål att ytterligare öka jordbruksproduktionen i norra Sverige,

Riksdagen anslöt sig till dessa uttalanden. Regeringen står fast vid detta synsätt.

För att höja lönsamheten inom jordbruket i vissa områden i landets norra och mellersta delar fill en nivå som är jämförbar med lönsamheten inom det mellansvenska jordbruket utgår eft särskilt prissföd av statsmedel. Stödet

Prot. 1985/86:110 7 april 1986

Omjordbruket i Dalarna

utgår med belopp som varierar med hänsyn fill förhållandena i olika stödområden. Hela Kopparbergs län omfattas av stödet.

Statens jordbruksnämnd har nyligen på regeringens uppdrag genomfört en översyn av områdesindelningen. I anslutning fill översynen föreslär jordbruksnämnden vad gäller Kopparbergs län vissa förändringar, som innebär aff några församlingar flyttas till områden med högre stödnivå.

Jordbruksnämndens förslag har remissbehandlats. Regeringen avser atf ta upp frågan i vårens proposition om prisregleringen på jordbruksprodukter, I samma proposition kommer ocksä frågan om justering av prisstödet med hänsyn till kostnadsutvecklingen aft behandlas.

Jag vill understryka att stödet fill jordbruket i norra Sverige endast syftar fill atf utjämna lönsamheten mellan områden med olika produktionsföruf-sätfningar. Anslaget för prissföd fill jordbruket i norra Sverige höjdes så sent som för eft år sedan med ca 25 %,

Äv största vikt för jordbruket i norra Sverige är regeringens ekonomiska politik, som syftar till aff uppnå balans i ekonomin, aft dämpa inflationstak-fen och minska budgetunderskottet. Vi har nu den lägsta inflafionen sedan slutet av 1960-falet, En ekonomi i balans skapar förutsättningar atf sänka räntan. Räntan har kunnat sänkas betydligt under de senaste månaderna. Genom de ekonomisk-politiska åtgärderna förbättras näringslivefs och inte minst jordbrukefs förutsättningar, Def är ocksä nödvändigt aft man genom olika åtgärder minskar överskottsprodukfionen, Exporfkostnader, som främst skall täckas genom olika avgifter, försämrar dramatiskt lönsamheten i jordbruket. Jordbruket i norra Sverige drabbas också av dessa avgifter trots aff man med hänsyn tagen fill balansen mellan produkfion och konsumtion i denna del av landet knappast bidrar fill överskottsprodukfionen. Därför är det av stor vikt också för jordbruket i norra Sverige aff det blir balans mellan produkfion och konsumfion.

Självfallet spelar ocksä möjligheterna atf komma till rätta med de besvärliga strukturförhållandena som karakteriserar jord- och skogsbruket i Dalarna en betydelsefull roll, inte minst för det kombinerade jord- och skogsbruket, Detfa insåg ocksä den borgerliga regeringen, som tillsatte en utredning i frågan. Ärendet bereds för närvarande i jordbruksdepartementet. De åtgärder som kan behöva vidtas bör enligt min mening bedömas i samband med frågan om en översyn av effekterna av den nuvarande jordförvärvslagen.

Anf. 3 KÄRL BOO (c):

Herr falman! Jag tackar jordbruksministern för svaret på min interpellafion.

Svenskt jordbruks utveckling och framfid är en fråga för hela svenska folket. Livsmedelsförsörjning och livsmedelskvalitet, tryggad livsmedelsförsörjning i avspärrningssifuafioner och eft bibehållet öppet och vackert landskap är frågor som berör alla.

Kanske denna känsla har särskilt sfor betydelse i ett av tradifion sä utpräglat natur- och friluffsinriktat landskap som Dalarna, men självklart finns den ocksä i andra landskap utifrån deras speciella särart och kulfur. Och det skall vi vara facksamma för. Människan lever som bekant infe av bröd

allena. Även om interpellationen handlar om bröd för folket och ekonomisk överlevnad för många idoga och dukfiga jordbrukare, kan det vara värt aff ha denna bakgrund klar för sig. Nu behövs något av en nafionell samling för aft klara de problem som har uppstått för jordbruket och dess utövare, Def behövs solidaritet från samhället med alla de unga, hårt skuldsatta jordbrukare som har en orimligt tung arbetsbörda och stora ekonomiska problem.

Jordbruksministern understryker i sift svar aff en bra utveckling för jordbruket är en ekonomisk polifik som syftar fill aft uppnå balans i ekonomin. Sedan antyder han, som man numera gör från regeringshäll, att det är socialdemokraternas polifik som är orsak fill vär för närvarande mycket låga inflation. Vi skall infe diskutera allmän ekonomi i dag, men nog är det de oerhört starkt sjunkande oljepriserna och dollarkursförändringen som har åstadkommit denna möjlighet att hålla nere inflafionen. Det är infe regeringens finanspolitik - eller snarare brist på finanspolitik - som har varit utslagsgivande,

I den nu uppkomna ekonomiska situafionen är regeringen tydligen beredd aff ompröva sin prispresspolitik. Eftersom socialdemokraterna i jordbruksutskottet visat tecken pä en sädan förändrad inställning vill jag fråga jordbruksministern: Är regeringen beredd aff fullfölja den omprövning som jag menar nu har inletts?

Det kan aldrig vara en framgångsrik polifik aft spela uf en liten jordbrukarkär mot def stora folkflertalet. Svensk jordbruksmark är en resurs som måste utnyttjas ekonomiskt i en värld där många svälter och tusentals människor, inte minst barn, dagligen dör av brist pä livsmedel. Samhället har därför det övergripande ansvaret för landefs jordbrukspolitik och mäste när det gäller överskottsprodukfionen ta hänsyn fill den solidaritet som vi måste visa vår omvärld i en svår livsmedelskris.

Om vi infe kan exportera vårt överskott är def utomordentligt angeläget atf vi använder def för produktion av miljövänliga drivmedel. Jag vill då hänvisa fill våra försök att få i gång en etanolfabrik. Detta är en omställning som lantbrukarna själva infe kan bära kostnaden för.

Jordbruksnäringen är av sfor regionalpolifisk betydelse och utgör grunden för många andra utvecklingsområden i olika delar av landet, inte minst för turism, friluftsliv och service av olika slag, I Dalarna t, ex, är ca 18 000 människor sysselsatta inom jord- och skogsbruk och dess industrier. Lägger man därtill den påverkan som de näringarna har på servicesysselsäftningen, kommer man upp i betydligt större antal. Vart fjärde hushåll är enligt en undersökning i varierande grad beroende av livsmedels- och skogssidan i länet. Saluvärdet av jordbruksprodukter uppgår för länefs del fill ca 400 milj, kr. Till def kan man lägga aft konsumtionen av livsmedel i länet uppgår fill nära en miljard, enligt en bedömning som har gjorts.

Detta tycker jag är en beskrivning av läget som är rätt intressant atf fundera vidare över,

I förra veckan hade Dalarnas LRF stämma, Def var många som var förtvivlade över den svåra situationen. De som hörde jordbruksprogrammet i radion i söndags morse fick klart för sig hur allvarligt läget är beträffande just Dalajordbrukets framfid,

Def måste ändå vara en oerhört angelägen uppgift för länet att bibehålla och utveckla eft starkt jordbruk.

Prot. 1985/86:110 7 april 1986

Omjordbruket i Dalarna

Prot. 1985/86:110 7 april 1986

Omjordbruket i Dalarna

Anf. 4 Jordbruksminister SVANTE LUNDKVIST:

Herr talman! Jag delar Karl Boos uppfattning aff def är en angelägenhet för hela svenska folket aff gemensamt bedriva en jordbruks- och livsmedelspolitik som kan trygga vär försörjning av livsmedel i olika situationer. Det är för en sådan polifik som riksdagen tog ställning i fjol när vi fattade de beslut som vi då fattade,

Def är ofrånkomligen sä aft också jordbruket får känning av den ekonomiska utvecklingen i stort i landet. Ätt vi hade en ogynnsam ekonomisk utveckling under åren i slutet av 1970-falet och början av 1980-talet drabbade verkligen jordbruket mycket hårt. Med den insikt som den tillträdande socialdemokrafiska regeringen hade, nämligen aft en av de vikfigaste förutsättningarna för atf över huvud taget fä ordning pä förhållandena i vårt land var aff vi kunde få Sveriges ekonomi pä fötter, har regeringen inriktat sitt arbete pä detta, och def har ocksä visat sig bära frukt även för jordbruket.

Självfallet är det sä att de jordbrukare som exempelvis etablerade sig i slutet av 1970-talef, kanske med räntekostnader beräknade fill 6 %, och sedan fick uppleva aff räntorna blev dubbelt sä höga, råkade utomordentligt illa ut. När dessutom konsumtionen sjönk och jordbrukarna försökte kompensera sin allt sämre lönsamhet med ökad produktion, hamnade vi i denna bekymmersamma situation med en överskoffsproduktion, som def har blivit mycket dyrbart för det svenska jordbruket atf försöka finansiera.

Därför har vi två viktiga uppgifter, dels aff få Sveriges ekonomi pä fötter, dels aff komma åf den överskoffsproduktion som belastar jordbrukefs ekonomi på def sätt som vi nu har fått uppleva.

Jag vågar påstå aff vi ser oss ha goda utsikter atf klara den ekonomiska utvecklingen, få ned kostnaderna och fä stopp på inflafionen. Jag medger naturligtvis gärna aff både dollarkurserna och de sjunkande oljepriserna har spelat en roll. Men jag tror aft Karl Boo är tämligen ensam om aft nedvärdera den socialdemokrafiska regeringens insatser för en bättre ekonomisk polifik på def säff som han gjorde. Otvivelaktigt har ändå regeringens strävan på den här punkten burit frukt, och det brukar allmänt sett medges i debatten i dag.

När det gäller den andra viktiga frågan, atf få ned överskottsprodukfionen, tycker jag aff def är positivt aff man numera, när vi diskuterar de här frågorna mellan departementet och LRF, kan konstatera en samstämmighet - det är nödvändigt aft vi attackerar dessa problem. Jag kan berätta för Karl Boo atf vi nu från departementet och LRF sätter oss i en arbetsgrupp för atf resonera om pä vilket sätt vi skall kunna komma ät överskottsprodukfionen och dess konsekvenser också på spannmålsområdet, Def här är en gemensam angelägenhet.

Det som förvånar mig när Karl Boo angriper dessa problem är aff han inte har eft ord atf säga om strukturfrågorna. Elan representerar ju och far upp problemen i ett län där strukturproblemen är utomordenfligt besvärande för våra möjligheter aff verkligen trygga förutsättningarna för en god framtid för bäde jordbruksnäringen och skogsnäringen. Folk frän LRF har kommit ned och gjort uppvaktningar hos mig i Stockholm, De var mycket angelägna om aff även ta upp dessa problem. De var insiktsfulla nog aff inse atf man här måste hjälpas åt för att ta ett tag, om vi på längre sikt skall fä ordning på förhållandena.

Den borgerliga regeringen tog också eff initiativ och tillsatte en utredning på denna punkt. Men sedan har alla blivit lifef skrämda för att hålla i dessa problem.

Jag förutsätter aff Karl Boo och jag kan vara överens om atf def är viktigt aff vi gemensamt försöker få en bred enighet om hur vi skall klara de besvärliga problem som Dalarnas jord- och skogsbruk har att brottas med med avseende pä just strukturförhållandena. Det borde finnas lösningar i fråga om detta om vi alla har en god vilja.

Till sist frågade Karl Boo mig om den omprövning som han anser aff socialdemokraterna i jordbruksufskoffef har gjort beträffande frågan om hur vi skall hantera de 40 resp, 60 procenten - jag förstår aft def var detta han menade. Jag konstaterar bara aft utskottet i sitt betänkande har noterat aff vi ännu infe har haft underlag för atf betala ut mer än de 160 miljonerna med hänsyn tagen fill atf även utskottet säger atf vi för närvarande icke har något sådant beräkningsunderlag. Vad frågan från min utgångspunkt hela tiden har gällt ärinfe bara vilken mängd pengar vi skall betala uf utan hur vi skall betala ut dessa pengar, sä att vi i första hand kan ge def stöd som vi ser är nödvändigt och motiverat till de jordbrukare som allra bäst behöver ett handtag. Jag tror nämligen atf Karl Boo och jag skulle kunna vara överens om aff vi icke klarar de bekymmer som inte minst Dalarnas jordbrukare har med enbart generella åtgärder som syftar fill atf "pytsa uf" pengar över hela näringen. Om vi skall klara dessa problem, måste vi även gå fram med selektiva åtgärder, riktade till dem som råkade särskilt illa ut i slutet av 1970-talef och i början av 1980-talet, I fräga om detfa borde vi kunna vara överens.

Prot. 1985/86:110 7 april 1986

Omjordbruket i Dalarna

Anf. 5 KÄRL BOO (c):

Herr talman! Jag hinner inte göra mer än två reflexioner om den ekonomiska polifiken. Den ena är aff problemen som infann sig i mitten av 1970-talef berodde pä de två stora chockprishöjningarna pä olja som var oerhört betungande för svensk ekonomi. På samma sätt blir def lindrigare när oljepriserna går ned.

Visst skulle vi, def vågar jag nog säga, ha kunnat sänka räntan tidigare om vi hade haft en aktivare finanspolitik i def här landet. Vi har alltför mycket litat fill penningpolitik.

Sedan vill jag gärna säga def som jag infe hann säga i mitt förra inlägg, nämligen atf det är bra atf jordbruksministern nu i sitt svar säger aff det beträffande Norrlandsstödef, som även är oerhört värdefullt för Dalarna, kommer att ske en förändring i anslutning till proposifionen om prisregleringen. Jag förmodar och hoppas atf def blir ordentliga påspädningar på Norrlandsstödef, som är viktigt för aff jordbrukarna i Norrland och Dalarna skall ha förutsättningar som är jämförbara med dem som jordbrukarna i övriga landet har. Där är vi överens.

Sedan skulle jag vilja ställa en fråga, I ett TV-program för en tid sedan sade jordbruksministerns statssekreterare att def var jordbrukarna själva som fick fa ansvaret om jordbruksmark skulle läggas ned och infe användas för akfiv produktion. Sfär jordbruksministern bakom defta uttalande?

Om man skulle fullfölja en förändring som innebär att kanske 300 000-500 000 hektar åkermark läggs ned betyder def för Dalarnas del aff

Prot. 1985/86:110 7 april 1986

Omjordbruket i Dalarna

åkerarealen i tre fyra kommuner skulle läggas ned, Def är en förödande förändring som i så fall kommer in i bilden.

En annan fräga som jag skulle vilja ställa till jordbruksministern gäller behovet av strukturförändringar. När vi i länsstyrelsens styrelse hade aff fa ställning fill livsmedelskommitféns betänkande enade sig jordbruksministerns parfivänner om en formulering som jag undrar om jordbruksministern ställer sig bakom, Detfa skulle vara intressant atf veta. Jag hinner infe återge formuleringen nu, men jag återkommer fill den frågan i mitt nästa inlägg.

Anf. 6 Jordbruksminister SVANTE LUNDKVIST:

Herr talman! Jag vill till atf börja med kommentera det uttalande som Karl Boo hänvisade till. Jag vet aft vad Ulf Lönnqvist avsåg med detfa var, vilket också jag själv menar, aft när vi nu diskuterar på vilket sätt vi skall komma fill rätta med frågan om odlingen på den mark som vi infe direkt behöver för vär livsmedelsförsörjning, så skall inte detta ske genom aff några statliga byråkrater pekar uf vad vederbörande odlare skall använda marken fill. Vi har ju varit överens om atf åkermarken är en produktionsresurs som vi skall utnyttja. Vi har också varit överens om - vi är def i varje fall med RLF-ledningen - aff det är en nödvändighet aff vi allvarligt funderar över vilken typ av alternativ odling vi skall använda marken till eller hur vi på annat sätt, med de produktionsformer vi i dag fillämpar, skall kunna göra det möjligt atf hålla jordbruksmarken öppen men ändå få bort överskottsproduktionen.

Som jag nämnde i mitt förra inlägg har RLE redovisat en rad tankegångar på den här punkten. Också från departementet har vi redovisat hur vi ser på dessa frågor, med stöd av de uppgifter vi kunnat inhämta från myndigheterna. Nu sätter vi oss i en gemensam arbetsgrupp för aff ta ställning fill frågorna, Def är sådet mäste gå fill.

Jag menar aff dessa frågor är en för oss gemensam angelägenhet. Staten skall inte styra varenda jordbrukare och peka uf vad han skall använda sin mark till, utan vi skall resonera om under vilka förutsättningar vi skall kunna komma fram till eff sådant utnyttjande av marken atf vi bättre än tidigare löser problemen. Det är fräga om kortsiktiga åtgärder, men också om åtgärder pä lång sikt, I det sistnämnda avseendet drar vi nu i gäng eff forskningsprogram som skall kunna hjälpa oss. Dessutom har vi den utredning som diskuterar de s, k, etanolfrågorna, där man håller frågan öppen till dess aff man fär klart för sig vilken roll etanol. motoralkohol och annat kan spela i vår energiförsörjning. Sedan får vi fa ställning till vad som eventuellt kan göras även på den punkfen.

Sä ligger def fill.

Anf. 7 KÄRL BOO (c);

Herr falman! Jag far fasta pä def sista jordbruksministern sade, nämligen atf def är angeläget atf vi verkligen ser till att vi använder den resurs som vår öppna åkermark är pä eft riktigt sätt. Def kan då inte vara den enskilde jordbrukarens sak aff fa ansvar för detfa, utan det mäste samhället göra, I def sammanhanget vill jag säga att jag självfallet delar jordbruksministerns uppfattning atf staten eller samhället inte skall lägga sig i och i detalj peka ut

exempelvis vilken produktionsinriktning som skall gälla. Det vore helf orimligt.

Sedan vill jag återkomma fill omarronderingsfrågorna, som är angelägna och också svåra just i Kopparbergs län. Under min tid i regeringen lyckades jag faktiskt utverka speciella medel över kommundeparfemenfet varje år som tillskott för aff man skulle åstadkomma en framflyftning av positionerna i omarronderingsfrågan. Sådana medel har utgått också senare, och då över civildepartementets budget. En del förbättringar har åstadkommits, och många projekt är på gång.

Jag skall läsa upp vad socialdemokraterna i länsstyrelsen uttalat: "Det har med åren blivit allt mer tveksamt om def längre är nödvändigt eller ens eftersträvansvärt aft genomföra omarronderingarna efter de redan på 1800-talef uppdragna linjerna. Åtskilliga skäl talar nu för aft man i stället bör betrakta de sociala och kulturella band som markägandet utgör som en fillgång, inte bara för de berörda, utan för länet som helhet, Def borde därför vara lämpligt aff nu börja utveckla kombinafionssysselsäffningar i vilka jordbruk i begränsad skala ingår som en komponent,"

Sedan ställer man frågan om def sfrukfurförändringsarbefe som har inletts i Kopparbergs län över huvud taget skall fortsätta, Detfa är i sig självt väldigt intressanta frågeställningar, och min fräga fill jordbruksministern är: Sfär regeringen och jordbruksministern bakom just de återgivna formuleringarna Och den totalt förändrade syn som Dalarnas socialdemokrater har när def gäller strukturrationaliseringarna i Kopparbergs län?

Prot. 1985/86:110 7 april 1986

Omjordbruket i Dalarna

Anf. 8 Jordbruksminister SVANTE LUNDKVIST;

Herr talman! Jag sade redan i mitt inledningsanförande aft jag betraktar det sorn nödvändigt aff se över effekterna av tillämpningen av den nuvarande jordförvärvslagen, samtidigt som vi tittar pä de problem som aktualiserades av den borgerliga regeringen när den tillsatte sfrukturutredningen. Jag vill tillägga aft man nog ocksä skall fa in dödsboproblemafiken i sammanhanget. Det är också min mening att vi, om vi skall kunna bedriva en aktiv glesbygdspolifik, inte kan lägga en mall över hela Sverige och säga aft sä här skall def se ut i hela landet. Vi mäste i stället i högre grad än hiffills fa hänsyn till vad vi kan uppnå i form av sysselsättning med olika möjligheter fill kombinationer mellan jord- och skogsbruk och kanske även andra sysselsättningstillfällen. Så uppfattar jag Dalarnas socialdemokraters uttalande, och det är i varje fall min inställning att man bör pröva detfa, samtidigt som man naturligtvis icke skall förmena den jordbrukare, som i dag är en akfiv brukare och kanske på oförmånliga villkor arrenderar ett stycke jord för aft över huvud taget kunna klara sin försörjning, möjligheterna aff förvärva denna jord för aff kunna bli vad vi i egentlig mening menar med en god familjejordbrukare,

I fråga om ansvaret när det gäller jordbruksmarken, om def är staten eller den enskilde brukaren som skall ta detta ansvar, uppfatfar jag det ofta så, när man frän borgerligt håll talar om ansvar i detta sammanhang, atf man menar atf staten bara skall se till aft tillskjuta pengar, sä att man kan finansiera den form av produkfion som i dag trots allt ger oss mycket stora bekymmer beträffande överskotten. En akfiv politik på detfa område - dess bättre

5 Riksdagensprotokoll 1985/86:109-111

Prot. 1985/86:110 7 april 1986

Om åtgärder mot radioaktiva utsläpp från engelsk upparbetningsanläggning

uppfattar jag att inställningen hos LRF;s ledning i dag är densamma -innebär att vi i stället frågar oss: Hur skall vi utnyttja de pengar som staten är beredd aft ställa till förfogande, sä aff vi verkligen kan trygga möjligheten fill en bättre utveckling framöver när det gäller säftet atf utnyttja marken, vilka grödor vi skall använda den till osv,? Jag tror att def är utomordenfligt angeläget aff man infe bara öser ut pengar utan atf man också frågar sig: Hur skall vi på bästa sätt få en bra utveckling för näringen med stöd av dessa medel?

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Svar på interpellation 1985/86:146 om åtgärder mot radioaktiva utsläpp från engelsk upparbetningsanläggning

Anf. 9 Statsrådet BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Paul Lestander har frågat utrikesministern om Sverige kommer aff ta upp Englands utsläpp av radioaktiva ämnen i FN eller något annat organ och om den svenska regeringen avser ta kontakt med andra berörda nafioner för ett gemensamt handlande, Paul Lestander har även frågat om någon form av bojkottakfion kan vara tänkbar för atf få till stånd en minskning av utsläppen vid Sellafield,

Arbetet inom regeringen är så fördelat aff def är jag som skall svara på interpellationen.

Utsläpp av radioaktiva ämnen från den brittiska kärnanläggningen Sellafield har förekommit sedan början av 1950-talef, Utsläppen kommer främst från lagring och upparbetning av bränsle frän gaskylda brittiska kärnkräffsre-aktorer, s, k, magnoxbränsle, I de radioekologiska mät- och undersökningsprogram, som statens naturvårdsverk bedriver i samarbete med statens sfrålskyddsinstituf, har konstaterats förhöjda halter av radioaktiva ämnen i fisk på den svenska västkusten. Så har t, ex, halten av radioaktivt cesium fördubblats sedan 1978, Ökningen anses bero på utsläpp från Sellafield, Utsläppen ligger dock inom ramen för internationella strålskyddsbestämmelser.

Jag vill i sammanhanget poängtera aft det är hanteringen av magnoxbräns-let som ger de stora utsläppen från Sellafield, Def svenska bränsle som för närvarande lagras där är av annan typ. Detta bränsle avses bli upparbetat i en anläggning som är under byggnad och har alltså ej varit med i de processer vilkas utsläpp givit anledning till kritik.

Det är uppenbart aft anläggningen i Sellafield medfört större utsläpp än någon annan motsvarande anläggning. En serie olyckor har understrukit vikfen av aft utsläppen snarast minskas.

Ett omfattande moderniseringsarbete har påbörjats vid Sellafield, Under det senaste äref har tre olika reningsanläggningar till en kostnad av 450 miljoner pund tagits i bruk, varigenom utsläppen avsevärt reducerats. Omkring 150 miljoner pund investeras nu i ytterligare en reningsanläggning som är planerad aff fas i bruk år 1990,

Sverige har aktivt verkat för atf utsläppen skall nedbringas. Vid ett möte i

juni 1984 inom ramen för konvenfionen om förhindrande av utsläpp i Nordostaflanfen och Nordsjön från landbaserade anläggningar, den s, k, Pariskonvenfionen, antogs på förslag av Danmark, Island, Norge och Sverige en rekommendation om aff konventionsländerna skulle fa hänsyn fill bästa tillgängliga teknik vid existerande upparbefningsanläggningar och närhelsf anläggningar byggs. Förslaget byggde på ett uttalande från de nordiska miljöministrarna. Vid Pariskonvenfionens möte betonades atf åtgärder är angelägna och aft de bör ha vidtagits så snart som möjligt. Vidare beslutades aff årlig rapportering skall ske om hur långt arbetet med aff uppfylla rekommendafionen fortskridit.

Vid ministerkonferensen om Nordsjöns miljö i Bremen i november 1984 stödde Sverige en deklarafion om att använda bästa tillgängliga teknik vid alla anläggningar inom kärnkraffcykeln.

Vid Pariskonvenfionens möte i juni 1985 kom frågan ånyo upp till behandling. Det konstaterades då aft man utifrån den brittiska rapport som erhållits ej kunde bedöma om hänsyn tagits fill bästa tillgängliga teknik. En utförligare brittisk rapport studeras nu inom en teknisk arbetsgrupp, och frågan kommer ånyo upp till behandling vid Pariskonvenfionens möte i juni 1986, Jag kan försäkra Paul Lestander atf Sverige då, liksom tidigare, aktivt skall verka för atf åtgärder vidtas för aft nedbringa utsläppen sä mycket och så snart som möjligt. Jag kommer även aft fa upp frågan vid nästa möte mellan de nordiska miljöministrarna.

Jag vill ocksä erinra om aff vi hade en hearing om verksamheten vid Sellafield på industrideparfementef den 24 januari 1984 med anledning av de alarmerande rapporter som vi dä fick om verksamheten, Hearingen har publicerats i en departementspromemoria. Ds I 1984:16, Vid hearingen framkom atf skäl fanns för kritik och aft den svenska regeringen därför avsåg aff noggrant följa utvecklingen och anpassa sitt handlande därefter. Vad som därefter framkommit har ytterligare givit anledning till oro över utsläppen från Sellafield,

Jag vill alltså understryka atf Sverige sedan flera år på olika säff uppmärksammat verksamheten vid Sellafield, När jag för en tid sedan besökte EG-kommissionen tog jag upp frågan, och vid def besök jag planerar aff göra i Storbritannien senare i år avser jag aff diskutera utsläppen från Sellafield med mina brittiska kolleger.

Den svenska regeringen kommer säledes också i fortsättningen atf uppmärksamt följa utvecklingen och fa nödvändiga inifiafiv när så erfordras.

Prot. 1985/86:110 7 april 1986

Om åtgärder mot radioaktiva utsläpp från engelsk upparbetningsanläggning

Anf. 10 PAUL LESTANDER (vpk):

Herr talman! Jag får tacka statsrådet Dahl för svaret på min interpellafion, Def klara sambandet mellan kärnkraft och kärnvapen har lett fill aff de olika stegen i hanteringen från uranbryfning till upparbetning och slutförvaring har uppmärksammats på ett särskilt sätt, I svaret ges en redovisning av när och på vilket sätt Sverige har agerat när utsläppsmangder och teknikanvändning vid Sellafield-anläggningen diskuterats inom internationella fora. Min avsikt är infe atf i detta sammanhang upprepa några anklagelser för bristande aktivitet eller framsynthet i dessa frågor, när def gäller vad som hänt fidigare, Def är mycket enkelt aft se aff kärnkraftsförespräkarnas

Prot. 1985/86:110 7 april 1986

Om åtgärder mot radioaktiva utsläpp från engelsk upparbetningsanläggning

oerhörda optimism i fråga om god och säker upparbetningsteknik med minimerade utsläpp hittills infe har infriats. Lika självklart är aft hittills gjorda framstötar, diplomafiska resolutioner och konferensutfalanden rörande Sellafield infe har lett fram fill en acceptabel ordning. Vinsterna från verksamheten är tydligen eff sä dominerande intresse att ägarna infe ryggar för en teknik vars utsläpp pä sikt är livshotande för människor och marin miljö inom stora områden.

Vad bör då göras?

Statsrådet avslutar sitt svar med aff försäkra atf den svenska regeringen också i fortsättningen kommer atf uppmärksamt följa utvecklingen och ta nödvändiga inifiafiv när sä erfordras. Men har inte det skett även tidigare? Måste man inte förstå läget i Sellafield på det sättet aff hittillsvarande framstötar ingenfing har betytt för ägarna/beslutsfattarna vid upparbefnings-anläggningen?

Statsrådet Dahl besvarar inte ens frågan om eventuella bojkoftaktioner. Det borde faktiskt Birgitta Dahl göra. Är inte den här frågan så viktig aff varje åtgärd som kan leda fill resultat måste övervägas? Jag efterlyser också en kommentar från statsrådet fill varför frågan infe har aktualiserats i FN, England har gjort sig ryktbart för sin utsläppspolifik när def gällt gränsöverskridande svaveldioxidutsläpp. Denna hänsynslösa och mof andra nafioner fientliga miljöpolitik är utmärkande för vad som hittills skett vid Sellafield-anläggningen,

Det är alltså dags aff Sverige pä olika sätt skärper sina markeringar när def gäller Sellafield-anläggningen, Jag hade hoppats atf statsrådets första svar skulle ha innehållit en samlad idéredovisning över ett samlat åtgärdsprogram som gjort aft man kunnat hoppas pä en snar förbättring. Vi får se om statsrådet Dahl i sitt nästa inlägg gör en sädan deklarafion aft hoppet såvitt avser skärpta svenska ställningstaganden inte helf kommer på skam.

Anf. 11 IVAR FRANZÉN (c):

Herr talman! Jag skall göra bara ett par korta kommentarer i denna debatt. Problemen kring den engelska upparbetningsanläggningen är en mycket viktig varningsskylt. Den visar i första hand två saker. Den första varningen är aft kostnaderna för atf nå en acceptabel miljösituation när man upparbetar bränsle blir mycket högre än vad som från början planerats. Vi bör i Sverige ta lärdom av detfa när vi ser på de avsättningar vi själva gör, även om vi infe avser aft upparbeta bränslet. Kvalificerade analyser som har gjorts i USA pekar på långt högre kostnader för en slutförvaring av använt bränsle frän kärnkraften än vi kalkylerar med i Sverige,

Den andra varningen som kan avläsas på skylten är aft det är svårt aft kontrollera hur stora områden som mer eller mindre påverkas av denna hantering. Det är ganska skrämmande att vi kan konstatera dessa stora höjningar av radioaktivitet i fisken nära våra kuster.

Visst måste Sverige, och def tycker jag ocksä aff energiministern visar god vilja fill, vidta alla tänkbara aktiviteter när det gäller att försöka påverka engelsmännen till en bättre hantering. Men framför allt tror jag att def finns anledning atf se över våra egna ekonomiska kalkyler för aff våra barn, utöver problemen med svensk kärnkraft, infe därfill skall behöva ärva en förödande

ekonomisk konsekvens, som de som fattade besluten infe har seff fill att få täckning för. Vi bör också ägna en tanke åt alla de kärnkraftsländer som över huvud taget inte avsätter resurser på rimligt sätt för kommande omhändertagande av avfall. Vad är det som garanterar att de problemen kommer atf vara neutraliserade fill de länderna? Defta är ett globalf problem av dignitet. Jag tror aff det verkligen finns skäl till aft vi låter de problem som vi nu ser i den engelska upparbetningsanläggningen bli fill en allvarlig varningsskylt när vi tittar pä frågorna i litet större perspekfiv,

Anf. 12 Statsrådet BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Får jag först säga att vi ser med utomordentligt allvar på den här situationen. Jag tror ingen kan missta sig på def, vare sig i det svar jag fidigare lämnade eller i den svenska regeringens handlande. Vi har i de här sammanhangen valt att med olika medel, och i de internationella fora som sfär fill vårt förfogande, försöka förmå den brittiska regeringen aft vidta sådana åtgärder aff verksamheten där fyller de krav man har anledning aft ställa. Vi har mycket skarpt kritiserat verksamheten.

Jag vill också som en bakgrund säga att när överenskommelsen om upparbetning slöts, hade vi i Sverige inte någon lagstiftning som reglerade sådana uppgörelser, utan detta är eff helf kommersiellt avtal mellan Oskarshamns kraftgrupp och anläggningen i England, Det finns alltså infe någon svensk regering som har tagit ställning fill den här utförseln. Vi har numera en lagstiftning som reglerar detta på ett mycket stramt sätt och som gör aft den svenska regeringen kan komma in i arbetet. Redan för två år sedan, när jag fog initiafiv till den hearing som då genomfördes, uttalade jag, jag vill upprepa def, att vi mycket uppmärksamt skulle följa utvecklingen och att frågan om det svenska bränslets hantering måste bli beroende av vad som händer i England, dvs, att när det blir dags för en eventuell hantering av def svenska bränslet måste förhållandena vara sådana aff de uppfyller de krav som vi ställer och som det internafionella samfundet ställer. Denna uppfattning kvarstår givetvis, och min och regeringens oro har förstärkts av de nya avslöjanden som gjorts. Men def måste vara en uppgift för oss atf försöka förmå engelsmännen aft vidta sädana åtgärder att verksamheten blir acceptabel,

Äv precis de skäl som Ivar Franzén anförde har vi först kritiserat den satsning på upparbetning som gjordes under perioden 1976-1982, och därefter har vi sett fill aft upparbetning som alternativ för hantering av det svenska använda bränslet för framfiden infe längre kvarstår. Vi skall ta hand om värt eget avfall här i Sverige, utan upparbetning.

I internationella organ har vi agerat så atf vi vid de senaste två årens generalkonferenser inom lAEA har krävt, och detfa har betydelse för verksamheten vid bl. a. Sellafield, att kärnvapenstaterna skall göra en absolut boskillnad mellan civil och militär verksamhet och aft den civila verksamheten skall underkastas en fullständig infernafionell kontroll av lAEA. För defta fick vi dessutom anslutning vid NPT-konferensen i Geneve i somras. Det var en mycket stor framgång för Sverige. Vi har också medverkat i eft arbete inom lAEA för aft undersöka vad en sådan utsträckt kontroll skulle kosta och vilken organisation den skulle kräva. Jag kan

Prot. 1985/86:110 7 april 1986

Om åtgärder mot radioaktiva inslapp från engelsk upparbetningsanläggning

Prot. 1985/86:110 7 april 1986

Om åtgärder mot radioaktiva utsläpp från engelsk upparbetningsanläggning

försäkra aft värt arbete pä def området kommer aft fortsätta, Def är särskilt betydelsefullt just när det gäller anriknings- och upparbefningsanläggningar, eftersom det är där som sammanblandningen av civil och militär verksamhet förekommer och är särskilt riskabel.

Vi fortsätter aft arbeta med dessa frågor med utomordentligt stort allvar, eftersom vi anser att detfa är ett mycket stort problem.

Anf. 13 PAUL LESTANDER (vpk):

Herr talman! Statsrådet Birgitta Dahl tog i sitt senaste inlägg äter upp frågan om den oro som vi alla känner och som naturligtvis förenar oss i denna fråga. Hon tog också upp frågan om atf försöka förmå engelsmännen att se fill aff det blir en helt tillfredsställande ordning vid handläggningen.

Fortfarande står frågan om eventuella bojkoftaktioner och frågan om FN obesvarad i denna debatt. Naturligtvis vore def oerhört bra om man skulle kunna förmå engelsmännen aft acceptera vårt synsätt, men om en arbetsmetod som man under flera år använt för atf lyckas inte visar sig ge resultat måste man ju ompröva färdvägarna och arbetsmetoderna. Till den frågan har stafsrädet tyvärr infe tagit ställning i sina hittillsvarande inlägg, och därav blir debatten något rumphuggen på den punkten,

Anf. 14 IVAR FRANZÉN (c):

Herr talman! Det kan nog vara på sin plats atf mycket kort påpeka eff problem som skrämmer mig. Centerpartiet delar helt regeringens och energiministerns åsikt aff vi infe skall upparbeta bränslet. Vi är samtidigt mycket medvetna om atf vi, när vi slutförvarar bränslet utan aft upparbeta det, kan skapa plutoniumgruvor. Så småningom samlas världen över enorma berg av plutonium, och den frågan måste finna sin lösning. Vi måste ändå komma fram till en slutlig förbrukning av detfa plutonium och därmed också undgå riskerna för atf def används fill vapenplutonium. Vi hoppas alla pä en nedrustning av kärnvapnen, och dä blir def också en mängd sådant material över,

Def finns för närvarande ingen beprövad teknik för detta. En teknik som har prövats i varje fall i experimentskala är atf förbränna plutonium utan aft def nyproduceras. För aff komma åf defta står vi inför ett problem som vi i dag kanske inte vill närma oss, men för aft minska det enorma lager som samlats i världen kan det bli nödvändigt med en upparbetning för att slutligen neutralisera allt plutonium,

Detfa är alltså frågor vi infe kan se någon lösning på i dag, men jag tror aff människor är medvetna om atf just nu är def absolut rätt aft inte upparbeta. När vi vet hur vi slutligen skall lösa dessa problem - om de går aff lösa -kanske vi tvingas till upparbetning i någon form,

Anf. 15 Statsrådet BIRGITTA DAHL:

Herr falman! Med anledning av vad Ivar Franzén nu sade vill jag informera kammaren om att kärnkraftinspekfionen mycket noggrant har granskat de teorier som har framförts med utgångspunkten aff man skapar plutoniumgruvor - som Ivar Franzén uttryckte det - genom direkfförvaring med de metoder som man hittills har diskuterat, Kärnkraftinspekfionen har avvisat

dessa teorier såsom ovetenskapliga och felakfiga,

Def utesluter inte aff man med yttersta noggrannhet och allvar måste följa frågan om vilka risker som ändå kan finnas för missbruk när man bygger slutförvaring, oavsett vilken metod man använder innan man lägger ner def utbrända bränslet eller eventuellt upparbetat bränsle.

Vad Ivar Franzén nu senast sade understryker också atf den metod vi har valt som strategi för avfallshanteringen är riktig, nämligen aff vi nu - medan vi mellanforvarar def svenska bränslet - skall forska och utveckla parallellt när def gäller olika metoder för hantering och först senare, när vetenskapen har hunnit längre, slutligt ta ställning.

De synpunkter som här i dagens debatt har framförts om att många länder använder sig av kärnkraft utan att på ett ansvarsfullt sätt ha prövat frågan om avfallshantering är en riktig kritik, som vi delar.

Det brittiska parlamenfsufskott som särskilt har studerat frågan om Sellafield har granskat def svenska sättet atf hantera dessa frågor, och man framhåller detfa som ett föredöme internationellt. Den strategi vi har valt för att påverka engelsmännen bygger på atf vi vill få fill stånd en bra hantering av avfallsfrågorna i England, Sä länge som vi infe har förlorat hoppet om aff lyckas med det fortsätter vi atf försöka påverka dem med de olika metoder som står till värt förfogande i internationella fora och i direkta samtal. Jag tänker utnyttja mig av den möjligheten när jag senare i år träffar mina brittiska kolleger.

Prot. 1985/86:110 7 april 1986

Om åtgärder mot radioaktiva utsläpp från engelsk upparbetningsanläggning

Anf. 16 PAUL LESTANDER (vpk):

Herr talman! Självfallet skall Birgitta Dahl utnyttja möjligheten fill övertalning av sina engelska kolleger. Det finns inga delade meningar om det.

Men även om man har respekt för Birgitta Dahls övertalningsförmåga, mäste ju ändå tålamodet när det gäller en metods hållfasthet ha vissa gränser. Om det visar sig aft övertalningen infe lyckas, måste man väl tänka sig andra sätt för atf få sin motpart intresserad av den lösning man förespråkar.

Som snöskoterförare har jag på min väg ofta mötts av eff stort, jordfast hinder. Men jag har styrt åf sidan och attackerat hindret från ett annat håll, och då ofta lyckats. Varför inte försöka med den metoden, statsrådet Dahl?

Anf. 17 Statsrådet BIRGITTA DAHL:

Herr talman! För def första vill jag säga fill Paul Lestander aff det är den metoden vi fillämpar. Vi kommer aft byta metoder sä ofta och sä mänga gånger som det behövs för atf förmå engelsmännen aff rätta sig efter de regler vi anser vara nödvändiga.

För det andra vill jag säga att det är en självklarhet atf vi inte kommer atf filläta att det svenska bränslet upparbetas där, om vi inte fär en rättelse till stånd.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1985/86:110 4 § Svar på interpellation 1985/86:147 orn åtgärder för att minska
7 april 1986 kväveutsläppen

Om åtgärder för an minska kväveutsläppen

Anf. 18 Statsrådet BIRGITTA DAHL: Herr talman!

Lars Ernestam har frågat mig vilka åtgärder regeringen tänker vidta för atf minska kväveutsläppen genom

a) bättre rening av avgaserna från den befintliga bilparken,

b) skärpta regler för avgasrening av dieseldrivna fordon,

c) bättre övervakning av hastighetsgränserna samt

d) ökade informafionsinsatser om hastighetsgränsernas, körsäftens och
motorinsfällningens betydelse.

Regeringen presenterade i februari förra året sitt program mot luftföroreningar och försurning. Programmet innefattar ätgärder för att minska de svenska utsläppen av svaveldioxid med 65 % och kväveoxider med 30 % fram fill år 1995 räknat från den svenska ufsläppsnivän år 1980. En vikfig åtgärd för aft minska kväveoxidutsläppen är införandet av skärpta avgasreningskrav. Detta skall ses mot bakgrund av atf samfärdselns andel av dessa utsläpp successivt har ökat och nu uppgår till två tredjedelar av utsläppen. Regeringen föreslog därför i proposifion 1985/86:61 om skärpta avgasreningskrav för personbilar, m,m, införandet av de federala amerikanska avgasreningskraven frivilligt för 1987 och 1988 årsmodeller och obligatoriskt fr, o, m, 1989 års modeller. Genom dessa åtgärder minskar utsläppen både av kväveoxider och av andra ämnen som är skadliga för människan och miljön. Riksdagen godkände regeringens förslag. De skärpta avgaskraven för personbilar kommer atf innebära aff avgasutsläppen frän personbilar mer än halveras i fakt med atf äldre bilar ersätts med nya bilar med katalytisk avgasrening.

Regeringen har även beslutat om införande av blyfri bensin med början den 1 januari 1986, Blyfri bensin finns redan nu fillgänglig i stora delar av landet. Jag har emellerfid erfarit frän pefroleumbranschen atf försäljningen av den blyfria bensinkvaliteten ännu inte nått den volym som är önskvärd med hänsyn till atf ca 1 miljon bilar i dag kan köras pä blyfri bensin. Jag har därför för avsikt atf fa upp diskussioner med bl, a, pefroleumbranschen om vilka ytterligare informationsinsatser som kan erfordras i defta sammanhang för aft uppnå målet atf den blyfria bensinen används i så stor utsträckning som möjligt.

Det är givetvis ocksä viktigt aff minska utsläppen från lastbilar och bussar som är dieseldrivna. Regeringen har därför uppdragit ät naturvårdsverket atf utarbeta förslag fill avgaskrav för lastbilar och bussar. Förslagen kommer aft redovisas våren 1987,

För att redan innan dessa förslag föreligger söka åstadkomma eft införande av avgasrenade stadsbussar har regeringen tagit initiativ till överläggningar med bl, a, huvudmännen för kollektivtrafiken representerade av Svenska lokalfrafikföreningen. Föreningen har sfällf sig posifiv fill möjligheterna atf minska avgasutsläppen från bussar. Bl, a, överväger man atf rekommendera sina medlemmar aff vid upphandling av bussar ställa krav på aft dessa skall

uppfylla de avgasreningskrav som i USA gäller fr, o, m, 1988, Detta innebär aff kväveoxidufsläppen från nya bussar i stort sett halveras jämfört med utsläppen från äldre bussar.

För atf stärka SJ:s konkurrenskraft fattade riksdagen förra året efter regeringens förslag eff nytt järnvägspolitiskt beslut. Genom bl, a, en ökad satsning på kombinerad lastbils- och järnvägstrafik, dvs, transport av i första hand trailrar pä järnvägsvagnar, skall godstransporter föras över från landsväg till järnväg, Defta kommer atf bidra fill minskade avgasutsläpp från godstrafiken på landsväg. Efter vad jag erfarit har denna s, k, kombifrafik redan mer än tredubblats jämfört med för bara ett par år sedan, från 300 000 ton fill ca 1 miljon ton per år,

Lars Ernestam har även tagit upp frågan om avgasutsläppen från den befintliga bilparken. Jag vill härvid erinra om atf vi i Sverige sedan 1976 har avgasreningskrav som medfört aff våra bilar släpper uf mindre avgaser än bilarna i övriga Europa, Åtgärderna bör därför i första hand syfta fill att kontrollera atf den avgasrenande utrustningen på bilar är intakt och fungerar pä avsett säff,

Slufligen har Lars Ernestam tagit upp frågan om bättre övervakning av hastighetsgränserna och ökad information. Enligt min mening mäste vi i första hand se fill atf gällande hastighetsgränser respekteras bättre än för närvarande. Det är i detfa sammanhang vikfigt aft medvetenheten hos den enskilde bilisfen ökar om hans möjligheter atf själv bidra till att minska miljöföroreningarna genom atf hålla gällande fartgränser, använda blyfri bensin, underhålla bilarnas avgasrenande utrustning och köra mjukt. Den enskilde bilisten kan i detta sammanhang göra en betydande miljöinsats. Det är angeläget aff en bred information om dessa frågor sprids bland allmänheten, I detta sammanhang är det enligt min mening önskvärt aff utöver berörda myndigheter och branschorgan även enskilda organisationer, de polifiska partierna och enskilda människor engagerar sig vad gäller informationsspridning och opinionsbildning i denna mycket viktiga miljöfråga.

För atf öka respekten för hastighetsgränserna övervägs vidare inom regeringskansliet en skärpning av sanktionerna mof hasfighefsöverträdelser. Regeringen har föreslagit riksdagen vissa ändringar i körkortslagen. Dessa innebär bl, a, aft grova hasfighetsöverträdelser i större utsträckning än för närvarande skall leda fill körkortsåferkallelse. Vidare har en särskild utredare fått i uppdrag atf undersöka möjligheterna fill snabbare och mera resoluta ingripanden mof fartsyndare.

Naturvårdsverket har nyligen redovisat beräkningar av bl, a, kväveoxidutsläppen. Beräkningarna visar atf dessa utsläpp minskat till ca 290 000 ton år 1984 efter atf ha varit ca 330 000 ton år 1980,

Vi har således redan hunnit genomföra en del av den minskning av kväveoxidufsläppen som regeringen angivit i försurningsprogrammet. Bilden är emellerfid inte entydigt ljus. Sålunda har utsläppen från vägtrafiken hittills ökat under 1980-talef, Med hänsyn fill den stora betydelse dessa utsläpp har är det nödvändigt aft vi prövar alla möjligheter aft ytterligare minska avgasutsläppen.

Prot, 1985/86:110 7 april 1986

Om åtgärder för an minska kväveutsläppen

Prot. 1985/86:110 7 april 1986

Om åtgärder för att minska kväveutsläppen

Anf. 19 LÄRS ERNESTAM (fp):

Herr falman! Jag tackar statsrådet Birgitta Dahl för svaret.

Svaret innehåller några konkreta besked. Naturvårdsverket skall är 1987 redovisa förslag för aft minska dieselutsläpp från bussar och lastbilar. Kollektivtrafiken skall övertygas om aft frivilligt gå över fill USA-kraven från år 1988, Jag frågar dä: Kommer USA-kraven inte aff bli obligatoriska? Vilken nivå är det som naturvårdsverket skall föreslå? Def vore av värde om statsrådet i debatten ville klarlägga detta.

Kväveoxidernas betydelse i samband ined luffföroreningar blir alltmer klarlagd och uppmärksammad, Ocksä den blyade bensinens roll betonas alltmera. Vi har ju senast i dag på Ekot fått rapporter om atf forskarna ser sammanhang där ozonlagref påverkas genom atf kväveoxider träffar andra luffföroreningar. Parallellt kom informafionen aff förbränning av blyad bensin ger dioxinutsläpp.

Sammantaget visar denna utveckling aft folkpartiet bedrivit en konsekvent polifik när vi år efter år begärt tidigareläggning av införande av blyfri bensin och bättre avgasrening. Statsrådets företrädare som miljöminister, nuvarande statsministern, betecknade folkparfiets inställning som opportunistisk. Jag menar i stället aft indicium efter indicium visar atf vi haft rätt, Blyad bensin och kväveutsläppen är en allvarlig miljörisk, och alla tänkbara ätgärder måste vidtas för aft motverka denna risk.

Jag har sfällf fyra konkreta frågor till miljöministern. Den första gäller bättre rening av avgaserna från den befintliga bilparken. Utvecklingen när def gäller införandet av blyfri bensin har hiffills inte varit alltigenom lyckosam, och jag tycker mig ocksä kunna utläsa def av interpellationssvaret.

Det egentliga frågesvaret på den här punkten ges på sex rader. Vi bör kontrollera aft de regler vi har följs, och Sverige har bra regler för befintliga bilar i förhällande till andra länder, säger Birgitta Dahl, Det är allt. Nu är det så, som miljöministern väl känner till, atf def kommer att ta mycket lång tid -och def kommer också fram i svaret - innan den nya avgasreningen är genomförd i landet. Befintliga bilar kommer atf användas långt in pä 2000-falet, Def behövs stimulanser för aff fä innehavare av äldre bilar atf frivilligt gå över och installera bättre avgasrening. Stimulanserna behövs alltsä för aft man skall installera bättre teknik i de befintliga bilarna. Är statsrådet verkligen inte beredd atf medverka till defta?

Den andra frågan gäller skärpta avgasregler för dieseldrivna fordon, Detfa har jag redan varit inne på, och jag har fåtf besked om aft åtgärder är på gång. Men vad gäller då uppdraget fill naturvårdsverket konkret? Får vi USA-krav eller får vi Kalifornienkrav? Tidpunkten för rapporten har vi fåtf besked om, Men inom vilken fidsram beräknar regeringen kunna lägga fram förslag fill riksdagen?

Den tredje frågeställningen gäller övervakning av hastighetsgränser. Statsrådet hänvisar till förslaget om kraftigare sanktioner mot def allmänna överskridandet av hastighetsgränserna. Det är dä lifef anmärkningsvärt, tycker jag, att när kommunikationsministern redovisade def förslaget, så hänvisade han endast till frafiksäkerhetsaspekferna. Dessa är naturligtvis utomordentligt viktiga. Det tycker jag också. Men trafikanterna saknar i mycket stor utsträckning kunskap om att höga hastighefer ocksä medför

miljörisker och ökade kväveufsläpp. Många trafikanter som överskrider hastighetsgränserna anser kanske aft de infe är någon trafikfara om de kör 10 eller 20 km för fort. Visste de atf de också medverkar till skogsdöden och förändringen av ozonskiktet skulle kanske medvetenheten vara större. Enligt min uppfattning borde statsrådet verkligen medverka fill aff miljöaspekterna också kommer in i diskussionen om hastighetsgränserna. Miljöfrågorna måste finnas med i alla led av samhällsarbetet, och det är bl, a, därför som vi i folkpartiet anser atf det förutom def aft vi har en miljöminister ocksä vore värdefullt om vi fick ett miljödepartement.

Den fjärde frågan gäller informafionen. Statsrådet instämmer i sitt svar i min uppfattning atf informationsinsatserna är vikfiga. Enligt min uppfattning räcker det infe med välvilliga deklarationer. Svenska naturskyddsföreningen har redovisat en ambitiös rapport om hastighetsgränsernas och kväveutsläppens betydelse, Ocksä motororganisafionerna diskuterar miljöfrågor. Jag känner exempelvis fill att MHF har tillsatt en särskild miljögrupp som skall arbeta med informationsfrågor inom trafiken. Informationsinsatser betyder ofta mer än sanktionsbestämmelser och lagar. Se hur def gått med fobaksbruket! Genom informafion och upplysning har vi fåtf allt fler rökfria miljöer.

Det behövs en mycket aktiv informationsinsats, och där bör man utnyttja organisationerna.

Även om vi här fäff en välvillig deklaration, kvarstår min fräga: Är Birgitta Dahl beredd atf tillsammans med Svenska naturskyddsföreningen, motororganisafionerna och andra organisationer ställa resurser fill förfogande för att öka informationen till bilisterna om hastighetens och körsäffefs betydelse för kväveutsläppen och skogsdöden? Nu har också dioxinerna kommit med i bilden. Det är en betydelsefull fråga som jag vill ha svar pä.

Prot. 1985/86:110 7 april 1986

Om åtgärder för att minska kväveutsläppen

Anf. 20 IVAR VIRGIN (m):

Herr talman! Jag vill först hälsa Birgitta Dahl välkommen till posfen som miljöminister, även om jag djupt beklagar den bakomliggande anledningen fill den här utnämningen. Jag vill önska henne lycka fill i det mycket vikfiga miljöarbetet.

Vi debatterar nu kväveutsläppen, Lars Ernestam var inne på de problem som bl, a. kväveufsläpp kan föra med sig. Vi har ju fått en god bild av hur sjöarna i vårt land påverkas, 4 000 sjöar är ju utan biologiskt liv, och def är en utomordentligt allvarlig förändring som skett under senare år.

Miljöministerns namne i Norge konstaterade redan 1921 aft surhetsgraden hos vattendrag hade ett avgörande inflytande på hur def biologiska livet kunde utvecklas,

I Tyskland har man dessutom nu börjat uppmärksamma vad som ligger bakom plötslig spädbarnsdöd. Man har konstaterat aft 80 % av spädbarnen vid dödsfillfällef hade banala luftvägssjukdomar, lätta infektioner med hosta och snuva, men aff def avgörande - det som ledde till döden - sannolikt har aff göra med luffföroreningarna.

De åtgärder som Birgitta Dahl redovisar på fordonsomrädet tycker jag verkar väl avvägda. När def gäller den befintliga bilparken, som Lars Ernestam talade om, tycker jag däremot aff passiviteten är för stor. Här

Prot. 1985/86:110 7 april 1986

Om åtgärder för att minska kväveutsläppen

föreslås ju egenfligen inga förändringar. Jag tror det är viktigt aft man åstadkommer minskning av utsläppen frän detfa bestånd. I vår partimotion om miljöfrågor föreslår vi atf riksdagen skall sfimulera åtgärder i denna riktning genom rabatter på fordonsskatten som sfär i proporfion fill genomförda förbättringar. Jag tycker atf def verkar som om Lars Ernestam gav uttryck ät en liknande uppfattning.

I svaret falas def också om övergång fill järnvägstransporter, och jag skulle vilja passa pä tillfället atf markera aft det mycket debatterade förslaget om Scandinavian Link även innefattar avancerade planer för hur vi inom de nordiska länderna skulle kunna överföra transporter fill järnvägstrafik för aff i slutänden sedan övergå fill bilburen trafik. Jag tycker aff man borde ta vara pä och debattera denna del av förslaget samt försöka hitta rimliga lösningar,

Def är glädjande aft regeringen så småningom kom fram fill atf Ringhals 2 skulle byggas om. Inte minst i kampen mot kväveoxidutsläppen är detfa positivt, Birgitta Dahl redovisar i interpellationssvaret aff mängden kväve-oxidufsläpp minskat från 330 000 ton är 1980 fill 290 000 ton är 1984, Denna minskning beror med all sannolikhet på def eltillskoff som vi erhållit genom kärnkraften, framför allt i kombinafion med värmepumpar. Enbart i Stockholmsområdet kommer ju den energi som skapas genom värmepumpar under de närmaste åren aff ersätta energimängden från 250 000 kubikmeter eldningsolja. Detta är ett avsevärt bidrag till arbetet för en bättre miljö, infe minst när def gäller det område som vi nu debatterar.

Jag skulle sammanfattningsvis vilja skissera några av de åtgärder som vi tycker är rimliga aft vidta för aff minska utsläppen av kväveoxider.

Först och främst vill jag framhålla atf de av regeringen föreslagna åtgärderna är bra och atf man särskilt bör beakta def befintliga bilbeståndef samt där vidta mera långtgående åtgärder, Birgitta Dahl talar om informafion till bilisterna, Detfa är utmärkt, och därvidlag anser jag atf bilbranschen borde kunna medverka, sä aff bilar som fas in för reparation och kontroller förses med någon dekal om att man kan använda blyfri bensin. För närvarande är konsumenterna rätt villrådiga på denna punkt.

Men vi tycker också aft det är viktigt aff medverka fill aff minska allt slags förbränning, ställa höga reningskrav, byta uf gas mot olja och satsa på rena energikällor - vattenkraft, kärnkraft, värmepumpar - och självfallet på energibesparingsåtgärder.

Jag tycker aft Birgitta Dahl, som snart skall fara fill England, gärna i bagaget kan ha med sig tanken på en 30-procentsklubb också när det gäller kväveoxidufsläppen, Åven om engelsmännen inte visat någon större entusiasm härvidlag tror jag aff tanken behöver väckas i England och i andra länder.

Anf. 21 IVAR FRANZÉN (c):

Herr talman! Jag kan konstatera aff vi är överens om aft den samlade hotbild som luftföroreningarna skapar är förskräckande. Det är infe bara fråga om begynnande skogsdöd, utan det är också fråga om tydlig påverkan av våra grödor, påverkan av våra livsmedel och påverkan av vår hälsa.

Helt kort vill jag säga aft tågsatsningen inom Scandinavian Link tycker jag är bra, om den förs ner pä en realisfisk nivå. Dubbelspär för hela

västkustbanan, så atf banan kan fungera såväl infernationellf som nationellt, regionalt och lokalt, skulle innebära en satsning som fär betydelse ur bäde miljösynpunkt och energisynpunkt,

Def är också vikfigt aft man gör allt som göras kan för atf minska föroreningarna frän befintlig bilpark, Def gäller körteknik, komplettering av utrustning, samt ett noggrant underhäll, som energiministern var inne pä, vilket ocksä är viktigt. Men principen aff först producera föroreningar och sedan rena är självfallet infe någon idealisk handlingslinje. Katalytisk avgasrening är ur den synpunkten infe heller idealisk. Målet måste vara atf så snart som möjligt hitta lösningar som innebär aff man producerar långt färre föroreningar, i första hand kväveoxider.

Vi har erfarenhet av aff känd teknik kan få ny och värdefull tillämpning, Ivar Virgin tog upp frågan om värmepumpar, Def är en gammal uppfinning, som fick sitt genombrott först när def förelåg ekonomiska förutsättningar, Def är, som fidigare sagts här, mycket energi som med den tekniken sparats på ett lönsamt säff. På liknande sätt finns def en välkänd teknik som i den nya miljösituation som vi har kan få stor betydelse för aft radikalt sänka bl, a, utsläppen av kväveoxider. Redan år 1969 - kanske tidigare men jag uppmärksammade def först då - presenterades en konstruktion för en ångdriven bil, som hade mycket goda prestanda och mycket fina miljöegenskaper. Men på grund av aff vi då satte mycket litet värde pä vår miljö kom den konstruktionen aldrig fill genomförande, Def finns ocksä enormt stora ekonomiska intressen i produktionen av den typ av bilmotorer som vi har i dag,

I dag finns det på olika håll bearbetade och utvecklade projekt beträffande just den ångdrivna bilen, Def är en mycket miljövänlig och energisnål bil, Moforvikten pä en personbil, för aft nu nämna den, kan bli lägre än när def gäller dagens bilar, Kväveoxidufsläppen är bara någon procent av vad dagens bilar producerar. En tyst bil är den också, eftersom def är bara förbrännings-ljudet som hörs, Def blir inga explosioner som i den vanliga motorn, Def behövs ingen växellåda och inget kylsystem. Det finns också mycket stora möjligheter atf använda olika slags bränsle, Def här har arbetats på även i Sverige, Jag skulle vilja läsa upp eff utdrag av eff brev som naturvårdsverket har skrivit till jordbruksdepartementet. Som säkerligen vår miljö- och energiminister väl känner fill skriver Valfrid Paulsson och hans medarbetare

om def nya konceptet vad gäller ångdriven bil sä här: "motortypen har

potential för mycket låga avgas- och bulleremissioner, En fördel med

drivsystemet är atf def kan ge varaktigt låga utsläpp , Verket bedömer att

motorns potential för mycket låga emissioner, särskilt vad gäller kväveoxider är den bästa som hittills presenterats för något förbränningsmotorsysfem. Möjligheten till prakfisk användning och masstillverkning synes ocksä vara bättre än för t ex sfirlingmotorn,"

Sedan drar man följande slutsats, med tanke på det motstånd som finns mof nyheter och de satsningar som behövs för att slå igenom pä en otroligt

välorganiserad marknad: "Man kan därför inte förvänta sig aff ängdriv-

system kan komma i produkfion utan atf staten engagerar sig ekonomiskt.

Enligt naturvårdsverkets mening är def med tanke på den miljövinst som motorn kan ge motiverat med ett sådant engagemang. Alternativ fill

Prot. 1985/86:110 7 april 1986

Om åtgärder för an minska kväveutsläppen

Prot. 1985/86:110 7 april 1986

Om åtgärder för att minska kväveutsläppen

katalytisk avgasrening med lika goda eller biiff re miljöegenskaper saknas och borde stimuleras. En sådan utveckling kan ge såväl ekonomiska som miljömässiga fördelar."

Jag behöver infe ställa någon fråga fill vår miljö- och energiminister, men def vore intressant med en kommentar. Jag räknar med atf def här projektet, som jag tycker måste få en chans, ändå är i goda händer.

Anf. 22 Statsrådet BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Låt mig börja med att informera Ivar Franzén om aft det ärende han far upp är i goda händer. Det har överlämnats fill STU, som behandlar def som eff prioriterat ämnesområde.

Föroreningarna av luften, marken och vattnet hör till det moderna industrisamhällets absolut allvarligaste problem. Det är utomordentligt viktigt atf vi gemensamt samlar oss fill ansträngningar för atf komma fill rätta med dem. Stora insatser har ocksä gjorts och goda resultat har nätts på en del områden. Dit hör t, ex, energiförsörjningen, där vi har lyckats aff väsentligt bringa ned utsläppen av farliga ämnen genom hushållning, genom oljeersätf-ning, genom härda ufsläppsnormer, genom satsning på ny teknik.

Ändra områden är fortfarande mycket problemfyllda. Dit hör utan tvivel trafikområdet. Det finns ett klart samband mellan det och def förhällandet aft medan vi har lyckats bra med atf minska svavelutsläppen har vi infe alls lyckats tillräckligt bra aff reducera utsläppen av kväveoxider, kolväten och polyaromafiska kolväten, dit dioxinerna hör. Det är naturligtvis alarmerande att vi nu får de första laboraforierapporterna om aft den blyade bensinen sannolikt släpper ut dioxiner. Vi har givit naturvårdsverket instruktioner aff med sfor noggrannhet följa upp omfattningen av detta problem och dess bakgrund för atf kunna sätta in åtgärder.

Jag tror aff mänga av oss har personliga erfarenheter av vilka effekter dessa utsläpp har på värt dagliga liv. Jag har def själv. Tvä av mina barn hör till de här riskbarnen som när de var små i hög grad var utsatta för dessa problem. Jag har upplevt detfa varenda dag vissa vintrar. Jag vef precis hur def är - jag kunde infe gå ut med barnen i tätfrafikerade områden utan aft de fick kruppanfall.

Vi måste då beslutsamt sätta i gång aktioner för aff ändra hela systemet för vär trafikförsörjning, precis som vi har gjort pä energipolitikens område. Den modell som vi använder oss av där, atf sätta upp bestämda mäl som skall uppnås inom viss fid, har visat sig vara effektiv för att driva pä utvecklingen.

Visst känner vi alla otålighet inför att det far så lång tid aft åstadkomma förändringar, men def är trots allt eft väldigt stort framsteg atf vi nu har saft i gång def arbetet. Jag tror för min del aff det är speciellt på fyra punkter som man kan göra betydelsefulla insatser när det gäller att förändra trafiksystemet så atf def blir mer miljövänligt:

1, Beslufsamma insatser för en effektivare avgasrening,

2, Vi måste speciellt för storstäderna, som är de särskilt utsatta områdena, satsa på bra kollektivtrafik,

3, Vi måste se fill atf långväga tung trafik på landsväg inte dras genom tätbefolkade områden, som hittills alltför ofta har skeff.

4, Vi måste försöka föra över de tunga transporterna fill järnvägen i så sfor utsträckning som möjligt.

Om vi förfar på detta sätt kan vi uppnå en situafion där bilen kan användas på rätt sätt efter människornas önskemål.

Man skulle naturligtvis önska aff vi hade obegränsade resurser aff använda för dessa insatser. Men det är viktigt atf understryka atf vi som enskilda personer och som företrädare för olika intressen på trafikområdet som på alla andra områden har ett visst ansvar för hur vi uppträder. Vi måste vara beredda atf bära kostnaderna för de miljöskador som vi åstadkommer genom värt sätt atf utnyttja trafiken. Det är alltså inte orimligt att begära aft en viss del av saneringskostnaderna bärs av trafikanterna själva eller branschen eller bilisterna eller vilka vi nu talar om, Def är infe heller orimligt aff kräva av oss atf vi som enskilda bilister tar eff ansvar, ser fill aff utnyttja bilen pä rätt sätt, ser fill atf inte bara hålla hastighetsgränserna utan helst också underskrida dem. Som eft kuriosum kan jag berätta atf jag infe bara vid åtskilliga tillfällen framhållit hur viktigt detfa är, utan redan på den tid då Ulf Adelsohn var kommunikationsminister interpellerade jag honom i dessa frågor och poängterade såväl miljöfrågan som skyddet mot trafikskador - och def är åtskilliga år sedan.

Vi måste nu med gemensamma insatser fa värt ansvar för aft driva på utvecklingen snabbast möjligt.

Avslutningsvis vill jag också säga: Lika väl som vi kräver något av bilisterna tycker jag vi kan kräva av mackägarna atf de sätter upp lika tydliga skyltar om hur billig blyfri bensin är som de skyltar som de bedriver priskrig med.

Prot. 1985/86:110 7 april 1986

Om åtgärder för att minska kväveutsläppen

Anf. 23 LARS ERNESTAM (fp):

Herr talman! Jag borde givetvis på samma sätt som Ivar Virgin ha hälsat Birgitta Dahl välkommen till uppgiften som miljöminister-jag kan säga den vidgade uppgiften som miljöminister, eftersom energifrågorna har så stark miljökarakfär.

Till Ivar Virgin vill jag beträffande stimulanser för den befintliga bilparken säga aft vi är helf överens om detfa. Vi har tagit upp def i en parfimotion, och om jag inte minns fel flnns def också en gemensam borgeriig reservation där vi tagit upp hur viktigt det är aft åstadkomma stimulanser också för atf underlätta för den befintliga bilparken aft fä en bättre avgasrening.

Vi har nu fått en allmän debatt om luffföroreningarnas problem. Jag tror aff det är bra - vi måste ofta tala om dessa allvarliga miljöproblem, Precis som framgått av debatten finns def en stor samstämmighet om aft vi måste vidta åtgärder.

Jag fog upp fyra konkreta frågor. Jag har inte fåtf svar på dem, I rapporten från Svenska naturskyddsföreningen, som man kanske infe fick uf på det sätt som den vore värd, sägs atf om vi bara kör lagenligt så minskar vi kväveutsläppen med infe mindre än 7 000 ton. Fick vi bort de 7 000 tonen skulle def vara en betydelsefull del i en ytterligare minskning av kväveutsläppen.

Jag vill ändå avsluta detta inlägg med atf fråga om inte Birgitta Dahl vill ge

Prot. 1985/86:110 7 april 1986

Om åtgärder för an minska kväveutsläppen

några konkreta svar på de fyra frågor som jag ställde.

Jag frågade om informafionsinsafserna. Dä säger miljöministern aff def finns en kostnadsaspekt. Def är riktigt, men vi tar ju ocksä in avgifter från bilismen, och vi tar in miljöavgifter även i andra sammanhang. Om Naturskyddsföreningen, motororganisationerna och andra fick hjälp från staten för att göra en massiv informationsinsats, skulle vi kunna uppnå ett resultat som innebär enormt stora vinster för statskassan. Jag vill än en gäng fräga: Är Birgitta Dahl beredd att ställa upp pä en informationskampanj om dessa frågor?

Den andra frågan gällde tidsplanen för utredningen om dieselbilarna. När kommer eft förslag att redovisas för riksdagen?

Över huvud taget är hela den del av problematiken som gäller körsäff o. d. utomordentligt vikfig att få belyst.

Jag skulle vilja ha svar på mina fyra frågor innan vi avslutar debatten.

Anf. 24 IVAR FRANZÉN (c):

Herr talman! Jag blev faktiskt litet orolig när miljö- och energiministern sade aff hon anser aff detta projekt är i goda händer bara genom aff def har överlämnats fill STU med hög prioritet. Jag hävdar aft om infe regeringen, och kanske också riksdagen, är beredd atf skicka med betydande belopp med ett sådant uppdrag har STU icke några som helst möjligheter aft ta hand om detfa projekt på det sätt som jag anser är nödvändigt om vi skall utnyttja def tidsmässigt riktigt. Det är brådskande, och det krävs stora resurser.

Redan i initialskedet skulle def krävas hundrafals miljoner. Totalt, innan vi har en fungerande serieproduktion fill marknadsmässigt vettiga priser, är det fråga om miljardbelopp. Det är fill synes småpengar om vi jämför med hur mycket pengar som läggs ned pä nya bilmodeller och om vi jämför med vad det kosfar aff bygga fartyg som man sedan föriorar pengar på. Men samtidigt är def kanske inte så lätt aft fä bilindustrin aff i initialskedet satsa dessa stora belopp,

Samfidigt tror jag att detfa kan vara en enorm chans för svensk bilindustri, Def är infe betydelselöst, om vi nu sätter ett pris på miljön, atf vi här har chansen aff få en motor som, jämförd med en motor med katalytisk avgasrening, släpper uf fio gånger mindre kväveoxid, Därfill klarar vi de inte oväsentliga bullerproblemen. Vi mäste också vara medvetna om aff denna satsning, med hänsyn till det enorma kapital som är investerat i nuvarande produktion, innebär ett beslut som knappast någon enskild bilindustri vågar fa. Det behövs ett nationellt beslut för detta.

Självfallet är jag mycket medveten om aff även om defta är fråga om delvis välkänd teknik och aft man vid olika tillfällen har tagit fram färdiga prototyper samt att den vidareutveckling som har skett både i Sverige och på andra häll visar betydligt bättre prestanda, så är ett sådant här projekt ändå förenat med betydande osäkerhet. Men jag tror aff svenska folket skulle vara berett atf gå med på och t, o, m, skulle applådera om regeringen handlingskraftigt var beredd aff satsa de belopp som behövs för aft på kortaste möjliga fid ge defta projekt dess absolut bästa möjliga chans.

Anf. 25 Statsrådet BIRGITTA DAHL:

Herr falman! När man vef aff bilindustrin satsar miljarder på atf utveckla onödiga lyxbilar med miljöförstörande komponenter, t, ex, mefallic-lack, har man anledning aff ställa kravet på den aff den far ansvar för att utveckla de miljövänliga bilarna.

Jag anser nog atf def är samhällets - regeringens, riksdagens och min personliga - uppgift atf ställa krav på bilindustrin och se till atf företagen börjar tävla med varandra om atf vara först och bäst på miljövänliga bilar. På def sättet har vi arbetat med energifrågorna, t, ex, när det gäller miljövänlig förbränningsteknik och de krav som vi uppställde för några år sedan när def gällde användningen av kol. Det var en av de första åtgärder jag vidtog som energiminister. Dessa avvisades då som omöjliga, tekniskt och ekonomiskt, aff klara. Industrin har nu antagit denna utmaning, och företagen konkurrerar med varandra om atf vara bäst på detta område, Def tycker jag är bra. Jag tycker aff vi skall försöka arbeta enligt denna metod även pä detta område, så att vi kan reservera pengar för sådant som infe kan klaras av på eft naturligt sätt av industrin. Men defta tycker jag att industrin själv skall svara för.

Jag sade redan i mitt svar, Lars Ernestam, atf jag avser att ta initiativ fill överläggningar med branschen och andra om vad vi gemensamt kan göra för informationen. Men jag tycker infe atf det är fel av mig aft stå här i riksdagens talarstol och rikta uppmaningar fill branschen, t, ex, mackföresfåndarna, atf de skall informera om priset pä blyfri bensin på samma säff som de gör beträffande sina priser i bensinpriskriget. De har minsann råd och tid aff varje dag ändra dessa skyltar. Varför kan det infe stå lika stora och fina skyltar om den blyfria bensinen? I fråga om denna har vi en skattefördel på 16 öre, Def handlar om större belopp än priskrigen.

Jag tycker inte heller aft det är fel aff uppmana folkrörelser och politiska partier som Lars Ernestams och mitt atf fa sitt ansvar. I vartenda anförande vi håller bör vi tala om vad var och en kan göra för aft förbättra situationen. Uppriktigt sagt tror jag inte aft man får skjuta ansvaret ifrån sig genom atf bara begära statsbidrag, även om vi naturligtvis skall sätta in resurser där vi bedömer def som strategiskt viktigt. Lars Ernestam och jag borde kunna sluta någon sorts överenskommelse om att var och en av oss skall arbeta för de här frågorna. Själv har jag i vartenda anförande jag hållit på senare tid tagit upp Naturskyddsföreningens krav på sänkt hastighet, och vad det skulle betyda i minskade utsläpp, som ett exempel pä vad man personligen kan göra för aft bidra till en bättre miljö i samhället.

Naturvårdsverket har fått i uppdrag atf utreda olika alternafiv fill hur avgasreningskraven för de tunga, dieseldrivna fordonen skall utformas. Ätt utforma dem rätt innebär ställningstaganden i mycket besvärliga tekniska frågor. En första redovisning av detta lämnas i naturvårdsverkets årsrapport om hur försurningsprogrammef fortskridit, där man ocksä slår fast aff arbetet bedrivs med stor intensitet. Naturvårdsverket kommer atf avge en slutrapport om ett år. Jag kan infe säga exakt vilket datum regeringen kommer aff förelägga riksdagen ett förslag, men jag kan utlova aff vi skall driva arbetet med största skyndsamhef. För aff infe förlora fid har vi redan nu, som jag redovisade i mitt svar, inlett överläggningar med branschen för aft förmå den aff sätta in frivilliga åtgärder fidigare.

Prot. 1985/86:110 7 april 1986

Om åtgärder för ad minska kväveutsläppen

6 Riksdagens protokoll 1985/86:109-111

Prot. 1985/86:110 7 april 1986

Om den kommunala energirådgivningen, m. m.

Frågorna om körsätfet och dess inverkan pä utsläpp av dioxiner har jag enligt min mening faktiskt besvarat. Jag vill bara upprepa aft vi på alla dessa punkter kommer aff arbeta med största skyndsamhet och försöka driva pä alla aktörer så aff de gör sitt bästa.

Anf. 26 LÄRS ERNESTAM (fp);

Herr falman! Jag tackar för statsrådets senaste inlägg, som jag tyckte var mer klarläggande.

Jag delar miljöministerns uppfattning aff industrin har sift ansvar. Också vi riksdagsledamöter har värt ansvar liksom regering och riksdag har sift. Ibland gär dessa intressen isär, och def är därför vi har gjort våra ställningstaganden t, ex, när def har gällt tidpunkten för införande av kafalysaforrening. Vi har då kanske ibland gått emot bilindustrins önskemål, men sådana överväganden måste emellanåt göras också här i riksdagen.

Jag hade ställt fyra frågor, och jag har fått svar på de flesta.

När det gäller aff ge stimulanser för bättre rening av avgaserna från den befintliga bilparken har jag emellertid inte fåtf något konkret besked om huruvida statsrådet är beredd aff medverka till sådana. Jag tror infe aff sådana stimulanser skulle behöva bli sä enormt kostnadskrävande, och de skulle kunna ge bra miljöeffekter.

På frågan om skärpta regler för rening av avgaser från dieseldrivna fordon har jag fått svar. Jag tackar för det svaret.

Jag har också fåtf svar på frågan om bättre övervakning av hastighetsgränserna. Jag tror def är viktigt aff understryka def jag sade förut, nämligen atf man i samband med aff man gär uf med ett budskap om trafikfrågorna ocksä bör fa med miljöaspekterna.

Slutligen vill jag bekräfta atf jag i miljöministerns sista inlägg fick klart besked om atf statsrådet är beredd aff fillsammans med organisafionerna återigen ta upp frågan om informationsinsatserna.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på interpellation 1985/86:155 om den kommunala energirådgivningen, m. m.

Anf. 27 Statsrådet BIRGITTA DAHL:

Herr falman! Pär Granstedt har med hänvisning fill bl, a, utvecklingen inom elanvändningsområdet sfällf följande frågor fill mig:

1, Är regeringen beredd atf överväga ett återinförande av statsbidrag till kommunal energirådgivning?

2, År regeringen beredd aff överväga stimulansåtgärder för aff fä elvärmeabonnenfer aft gå över fill andra uppvärmningsformer?

Jag vill först erinra om de riktlinjer för energipolitiken som riksdagen antog förra våren och om vad dessa riktlinjer innebär för elanvändningsområdet. Utgångspunkten är aff vi för närvarande och sannolikt under ytterligare eff antal år framöver kommer aft ha en god fillgång på el till låg

kostnad, I framtiden kommer denna tillgång atf bli mer begränsad, El bör då i första hand användas inom de områden där den är svår eller omöjlig att ersätta. Det gäller bl, a, för industrins behov, för spårbunden trafik och för drift av elektriska apparater. Genom målmedvetna insatser för en effektivare elanvändning kan behovet av ersättande elproduktion i betydande utsträckning minskas när kärnkraften skall avvecklas. Under övergångstiden bör den goda tillgängen på el utnyttjas för atf ersätta olja och kol, främst för uppvärmningsändamäl. Den el som övergångsvis utnyttjas på detta säff skall i eft längre perspekfiv ersättas genom övergång fill inhemska bränslen, naturgas och annan ny teknik för uppvärmning. Nytillskott av el för uppvärmning bör därför i allt väsentligt endast användas i omställbara, flexibla och utvecklingsbara sysfem eller i kombinafion med extremt energisnål teknik. Genom aff elanvändningen underde senaste åren har ökat snabbare än förväntat kan landets elproduktionskapaeifet fidigare än vad som förufseffs utnyttjas fill fullo. Härigenom ersätts stora mängder olja och kol, vilket innebär positiva effekter för både miljön och samhällsekonomin, Def är emellerfid viktigt atf elanvändningen infe fortsätter aff öka i samma takt som under de senaste åren. En sådan utveckling skulle innebära aff vi mycket snabbt uppnår en elanvändningsnivå där def blir svårt aff utan utbyggnad av kraftsystemet upprätthålla fillräcklig leveranssäkerhef för el.

Vissa faktorer talar dock för aft elanvändningens ökningstakt kan komma aft minska utan aff speciella ätgärder vidtas. En betydande del av ökningen kan säledes hänföras till de senaste årens kalla vintrar och den industriella högkonjunkturen. Övergången fill elvärme i småhussektorn kan antas ha passerat sin kulmen. Ett minskat antal konverteringar fill elvärme kan också förväntas på grund av def fallande oljepriset. Vidare har delar av kraffindu-sfrin börjat ändra sin marknadsföring av el i syfte aft hålla igen stegringen.

Hur stor dessa faktorers inverkan kan förväntas bli råder det dock viss osäkerhet om i dag. Frågan har nyligen tagits upp av utredningen (I 1984:2) om el och inhemska bränslen (ELIN), Utredningen har fill uppgift aff bl, a, analysera användningen av el för olika ändamål och bedöma om utvecklingen sfär i samklang med den långsiktiga energipolitiken och strategin för kärnkraftens avveckling, ELIN har i sitt betänkande (SOU 1986:16) Vägar fill effektivare energianvändning förordat aff en kartläggning av orsakerna fill den senaste tidens snabba tillväxt av elkonsumtionen snarast görs, ELIN föreslår också atf en äfgärdsplan utarbetas för aff kunna hantera olika påfrestningar pä elförsörjningssysfemet, Mof denna bakgrund har regeringen nyligen genom tilläggsdirektiv uppdragit åf ELIN aft genomföra en sädan kartläggning samt atf föreslå ätgärder som gör def möjligt att även pä kort sikt styra elanvändningen, så att vi för vår normala elförsörjning infe behöver utnyttja olja eller kol för kondenskraftprodukfion. Tonvikten i ELIN;s fortsatta arbete bör således ligga på atf studera sådan elanvändning som relafivt lätt kan ersättas med andra energislag. Uppdraget skall redovisas senast den 1 december 1986,

En mer långsiktig fråga är möjligheterna atf effektivisera den elanvändning som är svår eller omöjlig aff ersätta,,Regeringen har därför samfidigt uppdragit åt statens energiverk aft utreda behovet av åtgärder för att åstadkomma sädana effektiviseringar. Detta uppdrag skall redovisas senast den 1 juni nästa år.

Prot. 1985/86:110 7 april 1986

Om den kommunala energirådgivningen, m. m.

Prot. 1985/86:110 7 april 1986

Om den kommunala energirådgivningen, m. m.

Mitt svar på Pär Granstedts andra fråga är alltså aft regeringen redan arbetar akfivt med frågan om en styrning av elanvändningen. När ELIN:s förslag kommit in kommer regeringen aff ta ställning fill om en sädan styrning bör införas och, i förekommande fall, hur den bör utformas och vilka elanvändare den bör riktas till.

Kommunerna har de senaste åren fått eft utökat ansvar för såväl energiförsörjningen som bostadsförsörjningen. Defta ökade ansvar fär anses innefatta också rådgivning och annan service till fasfighefsägare m.fl. i energihushållnings- och bosfadsförbätfringsfrågor.

För atf sfimulera uppbyggnaden av en långsikfig verksamhet av tillräcklig omfattning under kommunalt ansvar har staten lämnat stöd. Under perioden 1978-1985 har kommunerna således fått ett statligt bidrag om sammanlagt ca 800 milj. kr, för aff bedriva besiktnings- och rådgivningsverksamhet när def gäller energihushållningsåfgäder och, under de senaste åren, när det gäller andra bosfadsförbätfringsfrågor. Syftet med bidraget har - i likhet med vad som har gällt för statens stöd fill andra delar av energiområdet - varit att underlätta för kommunerna atf bygga upp verksamheten och att ge dem möjlighet aff bl, a, pröva olika modeller innan verksamheten kan stä på egna ben. Bidragen upphörde i och med utgången av år 1985, I anslutning härtill har jag haft överläggningar med Kommunförbundet, Vi har varit helf överens om atf energirådgivningsverksamheten bör fortsätta och aff den bör ses som en ordinarie kommunal serviceverksamhet. Verksamheten kan därmed integreras med annan närliggande kommunal verksamhet. Kommunförbundet har också åtagit sig att verka för atf sä sker och ger därför löpande uf information och rekommendationer fill kommunerna i dessa frågor. Industridepartementet har fortlöpande kontakter med Kommunförbundet för atf följa upp de nämnda överläggningarna och för aft följa utvecklingen.

Frågan om hur energihushällningsarbetef bedrivs i kommunerna hänger nära samman med hur kommunerna lever upp till sitt ansvar enligt lagen om kommunal energiplanering. Statens energiverk - som har fill uppgift att följa utvecklingen vad gäller den kommunala energiplaneringen och omställningen av energisystemet pä kommunal nivå - besöker för närvarande eff trettiotal kommuner för att diskutera dessa frågor. Kommunernas fortsatta energihushällningsarbef e planerar verket att diskutera med kommunerna vid s, k, erfarenhefsdagar under våren och hösten. Min avsikt är atf därefter fillsammans med verket fa upp frågan orn en förbättring av de kommunala energiplanerna med företrädare för kommunerna. Då kommer naturligtvis också frågan om kommunernas ansvar för energihushällningsarbetef aft behandlas.

Den kunskap som energirädgivarna har om energifillsfåndef i fastighetsbeståndet i olika områden är en värdefull resurs i den kommunala energiplaneringen. Rådgivarna kan också föra ut informafion fill fastighetsägare m, fl, om vad som har beslutats i de kommunala energiplanerna. De kan pä så vis bidra fill atf planerna förverkligas och aft arbetet med atf vidareutveckla planerna underlätfas, Def ligger självfallet i kommunernas intresse atf fa fill vara den kunskap och de erfarenheter som har byggts upp genom den kommunala energirådgivningen och atf integrera rådgivningen i kommuner-

nas ordinarie verksamhet och organisationsstruktur. Det är också naturligt aff kommunerna samordnar rådgivning och besiktning m,m, i olika byggnads-, energi- och länefrågor, så att enhetlighet och förenkling uppnäs.

Trots defta finns def kommuner som har beslutat att infe fortsätta med denna service nu när statsbidrag inte längre lämnas för verksamheten och som befraktar utgiften för energirådgivningen uteslutande som en kostnad. Vinsterna av detta är enligt min mening kortsiktiga även från rent kommunalekonomiska utgångspunkter. Mänga exempel visar nämligen att energirådgivarna ofta kan visa på och ge råd om energiåtgärder i kommunala lokaler och fastigheter som ger en ekonomisk besparing för kommunen som är mera omfattande än utgiften för energirådgivarens lön m, m. Energikostnaderna utgör en stor del av hushållens budget, Def borde därför ocksä ligga i varje kommuns intresse aff erbjuda medborgarna möjligheter aff förbättra sin privatekonomi genom en vettigare energianvändning. Dessutom åstadkommer man viktiga miljöförbättringar genom en bättre energihushållning.

Det finns också kommuner som har förstått att utnyttja den resurs som med statliga bidrag har kunnat byggas upp inom kommunen, Def har t, ex, skett genom aft man bygger vidare på den modell för utvidgad energirådgivning och energibesparing för energihushållning och bostadsförbättring som har utarbetats av en arbetsgrupp under ledning av förutvarande kommunalrådet Rodhe i Malmö,

Äv vad jag nu har sagt framgår atf jag inte anser atf det finns skäl att ändra kommunernas ansvar för energirädgivningsverksamheten. Jag anser aft verksamheten - i lokalt anpassad form - är betydelsefull för en effektiv energihushållning och elanvändning i varje kommun och atf def därför är vikfigt aff kommunerna fortsätter och utvecklar denna verksamhet. Det är också min uppfattning att det kommunala energiplanerings- och energihushällningsarbetef kan förbättras ytterligare. Jag kommer därför aff noga följa detta arbete och aft ta erforderliga initiafiv till aft verksamheten fullföljs och utvecklas.

Prot. 1985/86:110 7 april 1986

Om den kommunala energirådgivningen, m. m.

Anf. 28 ANDRE VICE TALMANNEN:

Då Pär Granstedt har anmält atf han är förhindrad aff själv fa emot svaret, medger jag att Ivar Franzén får ordet för att kommentera defta.

Anf. 29 IVAR FRANZÉN (c):

Herr falman! Jag tackar miljö- och energiministern för svaret. Det är litet speciella förhållanden som gör atf jag far emot det i stället för Pär Granstedt. Pär Granstedt har i dag ett uppdrag i Lund som han inte ansåg sig ha några möjligheter aft ändra på. Miljö- och energiministern ä sin sida har hävdat att denna måndag är den enda dagen under innevarande riksdagsfermin då hon kan lämna svaret. Detfa är alltså bakgrunden till aff jag står här i dag i stället för Pär Granstedt, Jag hoppas kunna medverka i en konstruktiv debatt,

Def är tveklöst så att det är angeläget aft fä energifrågorna belysta och debatterade på ett objektivt sätt. Jag skall försöka medverka till defta genom några synpunkter och kompletterande frågor.

Miljö- och energiministern gör följande påstående: "Nytillskott av el för uppvärmning bör därför i allt väsentligt endast användas i omställbara,

Prot. 1985/86:110 7 april 1986

Om den kommunala energirådgivningen, m. m.

flexibla och utvecklingsbara system eller i kombinafion med extremt energisnål teknik." Det är riktigt att detfa stämmer med den energipolitik som en mycket stor majoritet i riksdagen beslutat om, men i dag finns inga regler om extremt energisnål teknik för atf fä installera t, ex, direktverkande el. Utvecklingen har gått snabbt, och det 40-procenfiga besparingskrav som i en kompromiss kom till under den tid då centern var med i regeringen är i dag inte ens god standard. Jag hävdar aff regeringen på ett mycket beklagligt sätt har försummat atf följa upp riktlinjerna för energipolitiken i detfa avsnitt. Min fråga blir: När avser energiministern atf vidta åtgärder eller komma med förslag?

Miljö- och energiministern hävdar aft elanvändningen ökat snabbare än väntat de senaste åren. Kraftbolagen gör detsamma, och de vill framställa det som något slags naturlag aft det har blivit så. Så är def självfallet inte. Huvudanledningen är självklar. Kraftbolagen har lyckats med sin försäljningskampanj aff sälja all den el som producerats- mycket fack vare eft högt oljepris, som för bara några månader sedan av nästan alla s. k. bedömare ansågs komma aft förbli ganska högt och realt sfiga under 1990-falet. I dag är bedömningarna helf annorlunda, och risken för en "dagsländepolitik" från kraftbolagens sida är uppenbar. Jag vill först slå fast aft den snabbt ökade elanvändningen har mycket litet att göra med ökningen av den specifika eller, om ni hellre så vill, den svårersätfliga elströmsanvändningen. Det är i särklass användningen för uppvärmning och tappvarmvatten som ökat.

Vidare är vår elproduktionskapaeifet infe optimalt utnyttjad. Vi har genom en felaktig användning av elströmmen slagit i effekttaket långt innan vi opfimalt utnyttjat våra vatten- och kärnkraffsfillgångar. Vi har under länga fider på året fortfarande betydande överkapacitet, men för hög och oflexibel andel värme under vinterhalvåret, vilket ger betydligt mindre oljeersättning än opfimalt, större negafiv miljöpåverkan och drastiskt ökade risker för överbelastning och dyrbara strömavbrott.

Allt detta kunde ha undvikits om miljö- och energiministern och kraftbolagen tagit centerns råd om kostnadsanpassade taxor på allvar 1982, när vi för första gången mera konkret diskuterade dessa frågor i kammaren.

När man talar om atf produktionstaket ligger pä 130-135 TWh är det grundat på eft statiskt tänkande. Jag hävdar att vi utan ökad insats av olja och kol kan klara det hela utan Ringhals 2, om vi på ett vettigt sätt anpassar elanvändningen. Jag förutsätter då normal tillgäng på vattenkraft.

Tyvärr måste jag helt underkänna miljö- och energiministerns argumentering när def gäller byte av ånggeneratorerna pä Ringhals 2, Def hade infe alls behövts mer olja och kol seff över en femårsperiod om defta byte infe hade kommit fill stånd. De pengar som nu binds i kärnkraften kunde ha utnyttjats för ökad användning av bio-bränsle, effekfivare energianvändning och bättre anpassad elanvändning, Defta skulle ha gett betydligt större oljeersätfning fram fill 1990 än de "haltande ånggeneratorerna på Ringhals 2", Därtill är arbetsmiljön inte gynnsam. Den är def infe vid de nödvändiga reparationerna, och den är def infe då bytet av ånggeneratorer skall verkställas.

Jag tar upp detfa med Ringhals 2 därför atf def innebär eff beklagligt avhopp från den i övrigt objektiva argumentering som miljö- och energiministern brukar föra och kan skapa allvarliga problem för trovärdigheten

härvidlag och för möjligheterna atf ena alla goda krafter kring den energipolitik som en majoritet i riksdagen har lagt fast.

En fråga måste jag ställa, eftersom jag möter den så ofta ute bland miljö-och energiintresserade gräsrötter: Vad är def som gör det sä olönsamt och sä svårt att lät mig säga effektivisera bort Ringhals 2 nu, när vi skall klara sex reaktorer om några år? Har miljö- och energiministern något bra svar pä den frågan?

Jag delar energiministerns uppfattning aff def är lönsamt för kommunerna aft behälla energirådgivningen om den utnyttjas på ett effekfivt sätt, Samfidigt hävdar jag att det ur nationell synpunkt är än vikfigare och lönsammare aff detta arbete pågår utan avbrott. Därför är jag tveksam fill om det är rätt och ansvarsfullt att som miljö- och energiministern gör dra in bidraget utan att skapa garanfier för fortsättningen. Kommunerna måste uppfatta def som mindre angeläget för landet när bidraget dras in t, o, m. fidigare än ursprungliga riksdagsbeslut garanterat.

Prot. 1985/86:110 7 april 1986

Om den kommunala energirådgivningen, m. m.

Anf. 30 Stafsrädet BIRGITTA DAHL:

Herr falman! Vi har inte dragit in statsbidraget utan aff skapa garantier, som vi dä litade pä, för att kommunerna skulle fortsätta verksamheten. Det var just i def syftet som jag hade överläggningar med Kommunförbundet, och jag uppfattade def så atf Kommunförbundet åtog sig atf se fill att verksamheten fortsatte. Jag uppfatfar def fortfarande som om Kommunförbundet känner ett ansvar. Men def är uppenbart att vissa kommuner har fattat andra beslut, och def är för övrigt lika uppenbart atf åtskilliga kommuner har bytt polifisk majoritet sedan överenskommelsen träffades, Äv dessa skäl, dvs, aft vi nu ser atf man på sina häll drar ner verksamheten, har energiverket, regeringen och jag själv dragit i gång en verksamhet för att driva på kommunerna.

Jag vill också passa på aff säga atf jag inte sagt atf jag inte någon ytterligare gång under riksdagssessionen har möjlighet aft föra en interpellafionsdebaff i kammaren, Däremot är det omöjligt för mig aft svara vid något annat fillfälle inom föreskriven tid, eftersom jag som ersättare för Olof Palme skall resa till södra Afrika för vikfiga överläggningar. Jag hoppas atf centerparfiet accepterar det som skäl för min önskan aft före avresan hinna svara pä de interpellafioner jag fått.

Sedan vill jag säga till Ivar Franzén atf visst finns def krav. 40-procenfsregeln gäller. Bekymret är snarare att kraven numera sannolikt är för milda, eftersom man i normal bebyggelse kan klara dem för alla hus. Därför har det kommit att framstå som ett ämne för diskussion och relativt snart ställningstagande om kraven kanske på någon punkt bör skärpas, Def hör till det som ELIN har fått i tilläggsdirektiv atf undersöka.

När def sedan gäller de senaste årens ökade elanvändning är det alldeles riktigt atf den i första hand har skeff för uppvärmning och infe för elspecifika behov. Det beror på aft vi i nuvarande situafion har el över sedan de elspecifika behoven har tillgodosefts. Då vill jag med viss skärpa understryka aft enligt den energipolitik som riksdagen fastställt efter folkomröstningen gäller aff vi under 1980- och 1990-talet skall använda gjorda investeringar i elproduktion för atf ersätta olja och kol. Så sker också, helf i enlighet med

Prot. 1985/86:110 7 april 1986

Om den kommunala energirådgivningen, m. m.

besluten i folkomröstningen. Men nästa steg i oljeersätfningen skall tas i samband med kärnkraftsavvecklingen, och dä betyder det aft den el som vi nu använder för uppvärmning inte skall ersättas med ny elproduktion, för att uttrycka det förenklat. Eftersom vi använder el för uppvärmning motsvarande hälften av vår kärnkraftsprodukfion, kommer detfa aff underlätta kärnkraftsavvecklingen. Vi skall ju alltså ersätta den el som används för uppvärmning med hushållning och ny värmeteknik.

Jag har också precis som Ivar Franzén fått frågan varför det inte lika lätt går atf göra det nu i stället för om eff antal år. Detta var en av de centrala frågor som vi också diskuterade inför kärnkraftsomrösfningen. Om vi tar den fid på oss som vi behöver för aft klara en sådan här sfor omställning, kan vi genomföra den utan att andra skador på miljön eller skadorna på ekonomin blir alltför stora. Men om vi forcerar omställningen, sä atf vi tvingas tillgripa alternafiv som vi skulle slippa i ett senare skede, därför atf vi då har hunnit längre när det gäller inte minst hushållning och effekfivisering, kosfar omställningen för mycket i andra miljöskador och i skador pä ekonomin.

Sä är def också med den här frågan. Visst kan man ersätta elen från Ringhals med annan elproduktion eller med direkt värmeproduktion. Men under särskilt de första åren blir def fråga om oljeanvändning, för def är pä defta område som vi har ledig kapacitet. Så är fallet, vare sig man talar om elproduktion eller om uppvärmning. Även om man forcerar introduktionen av inhemska bränslen och satsar mer på hushållning, kommer def aft fa sin fid - under vilken vi tvingas till en ökad oljeanvändning.

Vad def i det här sammanhanget faktiskt handlar om är aff följa de grundläggande riktlinjer som lades fast efter folkomröstningen, aff utnyttja gjorda investeringar men atf se fill aff klara avvecklingen och att använda den tid under vilken vi ersätter oljan med el fill aff utveckla de alternativ vi behöver inför avvecklingen av kärnkraften.

Anf. 31 IVAR FRANZÉN (c):

Elerr talman! Låt mig först ta upp frågan om kravet på 40 %, Jag sade atf detta krav kom till under vår regeringstid. Men jag talade också om aft utvecklingen har gjort atf 40 % i dag infe är fillräckligt som krav, inte ens som god standard.

Redan i det riksdagsbeslut som då fattades fanns målet att kraven skulle skärpas. En skärpning skulle ha genomförts för länge sedan. Verkligheten är ju den att det i dag inte finns några speciella krav härvidlag, eftersom varje omtänksam husbyggare ju bygger bättre än vad som föreskrivs i dessa krav. Och att då tala om extremt energisnål teknik som krav för direktverkande el är ju helt verklighetsfrämmande.

Energiministern säger att vi skall använda de gjorda investeringarna. Det är ju det som centern gång efter gång framhåller. Vi vill använda resurserna bättre än vad kraftbolagen och regeringen gör. Jag hävdar med bestämdhet att det inte handlar om att forcera introduktionen av bio-bränsle. Det handlar i stället om atf ge bio-bränslena den marknad de behöver. Bio-bränslena har plågats länge nog av den dumpning, eller i varje fall mycket låga prissättning, som har skett när det gäller elström. Nu skall de ytterligare plågas av att man inte avvecklar Ringhals 2, när det är mera

lönsamt att satsa pä andra alternativ. Hade man avvecklat Ringhals 2, hade en normal utbyggnad av marknaden kunnat äga rum. Nu kommer den i stället att lida svårt av den här inte helt korrekta konkurrensen.

Energiministern hävdar att energirådgivning ingår i kommunernas ansvar för energiplaneringen. Kan energiministern mera konkret beskriva hur man kan utläsa det av nu gällande bestämmelser? Det finns inte längre några kvantitativa mål. Hade de målen funnits kvar skulle man ha kunnat se rådgivningen som en nödvändighet för att nå dem.

Jag är medveten om aff staten är fattigare än kommunerna, men den fattige behöver mer än den rike se till att de resurser han har används så bra som möjligt. Jag hävdar atf centerns förslag om en femårig nedtrappning av stödet skulle ha varit ett mycket bra sätt att använda knappa resurser. Värt program skulle infe ha gett de negafiva resultat som vi nu har fått i många kommuner. Jag tror aft skadan fill större del redan är skedd, och jag tror därför aff det inte är någon större anledning för energiministern aff byta fot i dag. Det finns dock mänga andra sätt att stödja utvecklingen mof effekfivare energianvändning och en fortsatt ökad användning av inhemska bränslen. Dessa förslag fär jag återkomma fill i mitt nästa inlägg.

Prot. 1985/86:110 7 april 1986

Meddelande om interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Föredrogs men bordlades äter Jusfifieutskottets betänkanden 1985/86:18 och 19 Trafikutskottets betänkande 1985/86:13 Näringsufskoftets betänkande 1985/86:16

7 § Anmäldes och bordlades

Proposifion

1985/86:151 Viss lagstiftning beträffande aktieopfioner

8 § Meddelande om interpellationer

Meddelades aff följande interpellationer framställts den 4 april

1985/86:164 av Pär Granstedt (c) till arbetsmarknadsministern om kostnaderna för semesterlön vid sjukfrånvaro:

Enligt 17 § semesferlagen är ledighet på grund av sjukdom semesferlöne-grundande i den mån frånvaron under infjänandeåref inte översfiger 180 dagar. Detta gäller ända tills en arbetstagare oavbrutet varit frånvarande från arbete pä grund av sjukdom under tvä hela intjänandeår. För eff stort företag med många anställda vållar detfa säkert inte större problem. För ett fåmansföretag, med kanske en eller eft par anställda, kan def däremot bli eft

Prot. 1985/86:110 7 april 1986

Meddelande om interpellatiotier

mycket svårt problem om en av dessa anställda drabbas av långvarig sjukdom. Det kan innebära aff företagaren måste betala ut semesterlön motsvarande 180 infjänandedagar under tvä år utan aft få något som helst arbete utfört av vederbörande. Samtidigt har förmodligen företagaren kostnader för en vikarie för den sjukskrivne. En sådan extra kostnad kan i vissa fall vara tillräcklig för atf undergräva ett litet företags ekonomi. Regeln kan också få små företagare att tveka om atf anställa personer med svag hälsa eller t. ex. handikapp. Def borde därför finnas anledning aft överväga om inte dessa semesterlönekostnader borde bakas in i sjukförsäkringen. .

Med hänvisning fill def anförda hemställer jag aft få ställa följande fråga fill arbetsmarknadsministern:

Är regeringen beredd aft överväga aft låta också semesterlönen ingå i sjukförsäkringssystemet?

1985/86:165 av Pär Granstedt (c) till statsrådet Lena Hjelm-Wallén om planeringen för visst bistånd fill Zimbabwe:

Den kommunsammanläggning som genomfördes i Sverige i slutet av 1960-falef och början av 1970-falet har rönt mycken krifik. Det har ansetts atf den har skapat eff vidgat avstånd mellan medborgare och polifiker och bidragit fill en tungrodd byråkratisk administration i många fall. Detfa är givetvis särskilt påtagligt i de geografiskt eller befolkningsmässigt största kommunerna. Därför pågår också i Sverige en debatt om uppdelning av kommuner och införande av lokala organ med beslutanderätt. I många kommuner har detfa också lett fill praktisk handling.

Enligt en skriftlig rapport från SIDA planeras en kommunsammanläggning av jämförbart slag i Zimbabwe. 112 kommuner skall reduceras fill 53. Dessa nya storkommuner kommer aft ha en genomsnittlig storlek på ca 6 500 kvadratkilometer och en folkmängd på ca 100 000 invånare.

Hur Zimbabwe vill klara sin lokala administration är givetvis landets ensak. Det ur svensk synpunkt intressanta är atf denna kommunsammanläggning skall ske med svensk hjälp, genom aft experter frän Svenska kommunförbundet ställs fill förfogande, Mof den bakgrunden finns det anledning atf fråga sig om kommunsammanläggningar är en angelägen användning av svenska biståndsresurser.

Med hänvisning till vad som anförts hemställer jag om atf få ställa följande interpellation till statsrådet Lena Hjelm-Wallén:

Vilken grund finns enligt regeringens uppfattning för atf prioritera kommunsammanläggningar i Zimbabwe som användningsområde för svenskt bistånd?

9 § Meddelande om fråga Prot. 1985/86:110

7 april 1986

Meddelades att följande fräga framställts

Meddelande om fråga

den 7 aprU

1985/86:458 av Daniel Tarschys (fp) till statsrådet Bengt Lindqvist om verksamheten vid de läkepedagogiska instituten;

Bland anhöriga fill psykotiska barn råder för närvarande oro över hur den verksamhet som bedrivs vid de läkepedagogiska instituten kommer att påverkas av den nya omsorgslagen, som träder i kraft vid halvårsskiftet.

De läkepedagogiska instituten har verkat i Sverige under mycket läng fid. Det är en utbredd uppfattning aff de har gjort och gör en mycket värdefull insats. Omsorgskommitfén filEsfyrkfe i sitt betänkande (SOU 1981:26) aff de läkepedagogiska instituten borde fä möjlighet aff verka och utvecklas även i framtiden. Även företrädare för regeringen har gett uttryck för samma uppfattning. Den omsorgslag som riksdagen antog 1985 fick likväl en utformning som på denna punkt var ägnad att skapa osäkerhet.

Mot denna bakgrund ber jag att få fråga biträdande socialministern:

Avser statsrådet ta initiafiv till en lagändring för atf möjliggöra fortsatt verksamhet vid de läkepedagogiska instituten?

10 § Kammaren åtskildes kl, 14,06, In fidem

BENGT TORNELL

/Gunborg Apelgren