Riksdagens protokoll 1985/86:108 Torsdagen den 3 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1985/86:108

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1985/86:108

Torsdagen den 3 april em.

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en början av förste vice talmannen.

43 § Arbetsmarknadspolitiken (forts, från prot, 107)

Fortsattes   överläggningen   om   arbetsmarknadsutskottets  betänkande 1985/86:11,

Anf. 146 SONJA REMBO (m);

Fru talman! För aft åstadkomma den ekonomiska tillväxt som är av avgörande betydelse för sysselsättningen i framtiden är det nödvändigt att se arbetsmarknadspolitiken i ett helhetsperspektiv. Inte minst måste de lagar och avtal som direkt påverkar arbetsmarknadens funktion utformas så att tillväxten främjas och hinder avlägsnas.

Arbetsmarknadsministerns första inlägg i debatten i dag andades en ny ödmjukhet inför problemen, och en vilja till samförstånd kunde utläsas. Dess värre raderade hon fullständigt ut detta intryck i sin sista replik. Kanske hade hon under pausen under frågestunden blivit så att säga tillrättaförd fill den vanliga konfrontafionspolitiken.

Vad värre är; Arbetsmarknadsministern tycks inte ha tagit något som helst intryck av de fakta om effekterna av den förda polifiken som nu börjar publiceras i olika rapporter. Vi vef att det hittills förekommit en mycket dålig uppföljning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. De har formats på basis av mer tro än vetande. Nu när vi börjar få kunskaper har socialdemokraterna svårt att acceptera dem, därför att de bekräftar så mycket av den kritik som vi moderater fört fram i flera är.

Vi har en gemensam ambifion att komma till rätta med problemen på arbetsmarknaden. Litet ödmjukhet och vilja från socialdemokraternas sida att öppet och förutsättningslöst diskutera dessa frågor skulle ge Sverige ett betydligt bättre utgångsläge inför 1990-talet.

Vi moderater är beredda aft diskutera vilka konkreta åtgärder som bäst löser våra problem. Kära socialdemokrater, lägg bort skygglapparna! Slakta de heliga korna! Låt oss sitta ned och diskutera i konstruktiva termer!

Debatten hiffills i dag visar aft den omfattande arbefsmarknadspolifik som är en av hörnstenarna i den Rehn-Meidnerska modellen fortfarande styr socialdemokraternas tänkande, trots aft förutsättningarna är helt andra och trots de rön som gjorts i olika utredningar.

En annan hörnsten är den solidariska lönepolitiken, även om den under

101

Prot. 1985/86:108 årens lopp har ändrat karaktär och nu snarast leder mot en allmän
3 april 1986          löneutjämning. Den utjämning som inte kan åstadkommas avtalsvägen

Arbetsmarknadspolitiken

kommer nu i stället fill stånd genom regeringens skatte- och bidragspolitik.

Vad som mera sällan kommer fram i debatten och inte heller allfid har erkänts av dem som varmast förespråkar den solidariska lönepolitiken är atf den förutsätter en betydande omvandling och stor rörlighet på arbetsmarknaden. Strukturförändringar har gynnats av den solidariska lönepolitiken. Koncentrationen fill stora företag och företag med den högsta lönebetalningsförmågan är påtaglig. Detta har medfört avsevärda nackdelar från regional synpunkt. Det har också medfört svårigheter för mänga arbetstagare, framför allt äldre och handikappade, som inte klarar kraven i def högeffekfiva arbetsliv som polifiken förutsätter.

I ett försök att eliminera dessa negativa konsekvenser tillkom lagen om anställningsskydd. Den har emellertid inte kunnat ge äldre arbetstagare def förväntade skyddet mot arbetslöshet.

Vi fick 58,3-årspensioneringarna i stället. Regeringen har försökt begränsa dessa s. k. svartpensioneringar och har t. o. m, tillgripit möjligheten aft förbjuda uppsägning av äldre arbetstagare. Nu sitter pensionsberedningen och funderar på ett bättre system.

Löneutjämningen har också gått ut över ungdomarnas arbetsmarknad. Självfallet är en arbetsgivare mer intresserad av aft anställa en färdigutbil-dad, erfaren arbetstagare än en oprövad ung person, när kostnaden är i stort sett densamma.

Vad värre är, de samlade effekterna av löne-, skatte- och transfereringssystemen ger mycket svaga motiv för satsningar pä utbildning och flyttning fill de lediga arbetena, På flera vitala områden upplever vi därför flaskhalsproblem, Företag som är väsentliga för våra möjligheter att långsiktigt hävda oss på världsmarknaderna får inte den arbetskraft som de behöver. Det gäller såväl yrkesarbetare som, framför allt, tekniker, Totalt seff utbildas det också för få tekniker. Bristen kan således väntas beslå under mycket lång tid framöver. Alltför fä finner det mödan lönt att satsa på en så krävande utbildning. Det går inte att lösa problemet med aldrig sä generösa flytfningsbidrag.

Allra längst har denna kombination av lagar, avtal och solidarisk
lönepolifik drivits inom den offentliga sektorn. Där har vi fåtf det som brukar
kallas den dubbla obalansen. Den mycket långt gående löneutjämningen
medför att det är prakfiskt taget omöjligt att få fill stånd en normal rörlighet
mellan den offentliga och den privata sektorn. Den offenfliga sektorn
erbjuder bättre villkor för arbetstagare pä lägre nivåer, medan förhållandet
är det omvända i den privata sektorn. Där erhåller kvalificerade arbetstagare
på högre nivåer bättre villkor, Defta är en stor del av förklaringen till det
kompensationstänkande som har varit så dominerande i de senaste årens
lönerörelser. Till detta bidrar också att en mycket stor del av de offentligan
ställda som en följd av de offentliga monopolen är hänvisade till endast en
arbetsgivare. De kan inte påverka sina anställningsvillkor genom atf byta
arbetsgivare. För den offenfliga arbetsgivaren innebär detta stora svårigheter
att rekrytera och behålla kvalificerad personal. I efterhand försöker staten
som arbetsgivare att anpassa sin löne- och rekryferingspolitik. Men skadan är
lf*2                    skedd och lär inte kunna repareras på avsevärd fid.

När nu också de offenfliga arbetsgivarna måste börja ta hänsyn fill kostnadsutvecklingen och anpassa sin verksamhet efter nya samhällsekonomiska förutsättningar och krav pä service och effektivitet, finner de sig omgärdade av ett otal lagar, förordningar och avtal som begränsar deras möjligheter att genomföra de nödvändiga förändringarna. Vid urvalet av personal måste de prioritera med hänvisning fill omplaceringsbehov, önskemål om längre arbetstid, lönebidragsanställda, arbetshandikappade, dem som har företrädesrätt enligt lagen om anställningsskydd, jämställdhetskrav och företrädesrätt för dem som redan bor i kommunen. De måste ta hänsyn fill möjligheterna att sysselsätta beredskapsarbetare, ungdomar pä ungdomsplats eller i ungdomslag, Def är bara att hoppas att någon av alla dessa förefrädesberättigade har den kompetens som arbetet kräver.

Det är allvarligt atf en allt större del av arbetskraften arbetar inom den offenfliga sektorn, som är tämligen okänslig för kostnadsutvecklingen, medan den privata sektorn fullt ut har fåtf bära det ständigt uppskruvade kostnadsläget.

Socialdemokraterna är medvetna om de konflikter som den solidariska lönepolitiken i kombination med skatter och bidrag orsakar. Men i stället för aft begrunda om inte systemet är orealistiskt håller man träget pä att försöka finna vägar som cementerar den otidsenliga strukturen. Löntagarfonderna kom fill bl, a. för att ta hand om den del av företagens vinster som annars kunde ha lett till löneglidning. Nu fyller inte fonderna den funktionen. Då inleds diskussioner om en förhandlad överskottsdelning, för fördelning hka mellan alla löntagare. Vad som därefter tycks återstå är en korporativistisk utveckling mot en s. k. förhandlad inkomstpolitik i SAMAK-rapportens anda.

På punkt efter punkt faller def bygge samman som socialdemokrafin uppfört, och på punkt efter punkt går regeringen in och justerar oförutsedda effekter av den förda politiken. Hela fiden plåstras och lappas det på det som börjar bli en oöverskådlig flora av lagar, förordningar och bidrag. Vad detta än leder till, infe är det ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning.

Så länge statsmakten är beredd att föra en ackommodationspoHtik som avbördar arbetsmarknadens parter ansvaret för konsekvenserna av den förda lönepolitiken, kommer vi att få leva med ett orimligt skattetryck, en inflation som är högre än den i vär omvärld och sjunkande konkurrensförmåga, kort sagt en gradvis sjunkande levnadsstandard i förhållande fill omvärlden. Det är därför hög tid att krifiskt granska de lagar och avtal som styr arbetsmarknaden.

Dit hör otvivelaktigt de arbetsrättsliga lagkomplexen, där framför allt lagen om anställningsskydd kommit att verka som en stoppkloss på arbetsmarknaden. Den hindrar den rörlighet som är nödvändig och önskvärd utan atf på nägot sätt kunna garantera den trygghet som den påstås garantera. Snarare leder den fill ökad otrygghet genom att dels låsa in de redan anställda pä den arbetsplats de har och hindra dem frän atf söka sig vidare, dels stänga ute dem som infe lyckats fä fast fot på arbetsmarknaden. Det är ju så när man bygger murar: De både stänger ute och stänger inne.

En annan fråga, som är alltmer angelägen, är att finna friare former för arbetstiden. Utvecklingen visar aft det finns ett behov av större anpassning

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

A rbetsmarknadspoli-tiken

103

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

104

fill olika behov. Därför måste lagstiftningen ändras, så aff det blir möjligt aff få fill stånd en sådan nödvändig anpassning.

Dessa frågor återkommer utskottet till i sedvanlig ordning fill hösten. Jag ger mig därför infe närmare in pä dem i dag,

I den här debatten skall jag i fortsättningen uppehålla mig vid arbetslöshetsförsäkringen och sysselsättning för arbetshandikappade.

Arbetslöshetsförsäkringen är utsatt för återkommande kritik. Kostnaderna för det kontanta stödet budgeteras av regeringen till 6,6 miljarder kronor, trots att regeringen då har räknat med en lägre arbetslöshet än under 1985, Realismen i detta kan starkt ifrågasättas, eftersom vi otvivelaktigt kommer att gå in i ett mer dämpat konjunkfurskede,

I AMS marsprognos konstateras aff konjunkturuppgången har nått sin kulmen, och det förutses atf arbetslösheten kommer atf öka i slutet av 1986,1 januari befarade generaldirektören för AMS atf kostnaderna för kontantstödet skulle öka till mellan 8 och 9 miljarder kronor, vilket skulle motsvara 40 % av arbefsmarknadsbudgeten. Redan den nu lagda budgeten innebär atf kontantstödet uppgår till närmare 30 %,

Trots dessa mycket höga kostnader är det endast en del av de arbetslösa, närmare bestämt drygt 60 %, som äger rätt aff uppbära ersättning från en arbetslöshetskassa. Resten får klara sig med KAS och socialbidrag.

Dagpenningen motsvarar inte på något säff den av riksdagen fastställda nivån drygt 90 % av inkomsten. Skall denna nivå hällas, måste dagpenningen ökas kraffigt. Regeringen föreslog i sin budget 335 kr, per dag. Härigenom erhåller endast de som tjänar under 8 030 kr, per månad full kompensation. Den kritik detta beslut mötte är fullt förståelig, så förståelig att finansministern på ett uppseendeväckande sätt desavouerade arbetsmarknadsministern och gick med pä aff höja dagpenningen fill 360 kr.

Också hanteringen av arbetslöshetsförsäkringen visar att socialdemokraterna infe försfår dagens verklighet och framtidens krav,

Detfa är en god bild av den politik som under mycket läng tid har förts i fråga om arbetslöshetsförsäkringen. Den är infe längre någon försäkring utan ett över statskassan utbetalat bidrag till vissa grupper pä arbetsmarknaden. Den finansieras av alla arbetstagare men tillkommer infe alla arbetslösa på samma villkor. Trots kostnaderna och trots atf antalet förmånstagare är begränsat, motsvarar ersättningen infe de förväntningar på ett fullgott ekonomiskt skydd vid arbetslöshet som arbetstagarna anser sig ha rätt aff begära. Varje år, snart sagt, gär facket på Leijonjakt - som en förbundstidning uttryckte det - för atf pressa fram en högre dagpenning,

Def är ju också bekvämt aff pä defta sätt kunna skjuta över hela ansvaret för den arbetslöshet som uppstår på grund av eft för högt lönekostnadsläge på regering och riksdag. Så länge regeringen far över ansvaret från parterna, kommer dessa inte att ha något incitament aft sluta ansvarsfulla avtal,

Def är därför nödvändigt atf få fill stånd en sådan reformering av arbetslöshetsförsäkringen aft den uthålligt och också under tider dä statens finanser är dåliga kan ge def ekonomiska skydd som arbetstagarna har anledning vänta sig.

Vi moderater har länge förordat en allmän, obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Det är därför med glädje vi noterar aft folkpartiet och centerparfiet

nu också stöder detta förslag, Prot. 1985/86:108

Staten har och kan infe frånsäga sig det sociala ansvaret för dem som utan     3 april 1986

egen förskyllan drabbas av arbetslöshet. Därför bör det införas en allmän

,„   „,   , ,,       u .   •   •   1-     • • Arbetsmarknadspoli-

forsaknng som ger grundtrygghet pa rimlig niva,                                              

tiken Staten kan emellertid inte ensidigt bära kostnaderna för ett ständigt

växande försäkringsskydd som till en sfor del förorsakas av för höga

löneavtal. Därför bör def finnas möjligheter att bygga på grundförsäkringen

med avtalsenliga eller enskilt tecknade försäkringar.

Vi begär därför aft den utredning som tillsatts skall utvidgas till en parlamentarisk utredning med uppdrag atf föreslå hur en allmän försäkring skall utformas.

När def gäller dagpenningens storlek under def kommande budgetåret så tillstyrker vi moderater regeringens ursprungliga förslag om 335 kr. Denna nivå är emellerfid, som jag fidigare sagt, ofillfredsställande. Därför bör det bli möjligt redan nu att börja bygga upp ett sysfem med tilläggsförsäkringar. Då får parterna möjligheter att redan under de nu pågående avtalsförhandlingarna ta denna möjlighet med i beräkningen.

För aff finansiera höjningen av dagpenningen till 360 kr, föreslår utskottsmajorifeten en höjning av arbetsmarknadsavgiften med 0,42 %, Denna måste täckas av tillgängligt löneutrymme, och parterna har ingen möjlighet atf påverka en sådan inskränkning av förhandlingsufrymmet. Till denna höjning skall läggas höjningen av ATP-avgiften med 0,2 % år 1987, Totalt begränsas säledes förhandlingsutrymmet nästa är med 0,62 %,

Vi moderater tycker def är ärligare atf säga till parterna: Ni får redan nu börja fa över en större del av ansvaret för arbetslöshetsförsäkringen. Den av staten garanterade finansieringen av arbetslöshetsförsäkringarnas utbetalningar bör därför redan nu reduceras fill tidigare gällande 80 %, Då behövs ingen höjning av arbetsmarknadsavgiften,

Detfa innebär aff avtalsparterna får eft större rörelseufrymme. Utrymme för en betydligt större ökning av dagpenningen än föreslagna 360 kr, skapas. Finansieringen kan ske antingen genom avtal mellan parterna, genom en höjning av egenavgifterna eller på sätt som de olika fackliga organisafionerna själva finner lämpligast.

Herr talman! Det finns en grupp på arbetsmarknaden som förtjänar alldeles speciell uppmärksamhet och där kraven på vår solidaritet är högre än i andra fall. Jag talar om de arbetshandikappade. Vi är alla eniga om aft den gruppen kräver vår alldeles speciella omsorg och omtanke. Och för den gruppen är det vikfigare än för kanske någon annan aft de olika stödåtgärderna är så utformade aft de verkligen ger bästa möjliga resultat.

Det handlar om många människor. Totalt är mer än 70 000 personer placerade i någon form av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Till detta kan vi lägga en sfor del av de ca 350 000 förtidspensionärerna, Def handlar också om mycket pengar. Budgeten omfattar ca 7 miljarder kronor. Lägger vi därtill kostnaderna för förtidspensionering, så kommer vi upp i avsevärt högre belopp, Def handlar alltså om en av de tunga posterna i statsbudgeten.

Med hänsyn till defta är det anmärkningsvärt atf det har gjorts så lifef
under åren för aft utvärdera de olika insatserna. Här finns eft stort område
som behöver belysas av forskningen. Till dess att vi får ett bättre underlag får 105

Prot. 1985/86:108    vi göra det bästa möjliga med den kunskap vi har.

3 april 1986               Situationen för arbetshandikappade har på mänga sätt blivit besvärligare

.  .          k    ti     V     ""'l'' det senaste decenniet. Dels har den länga lågkonjunkturen drabbat

.,                             den gruppen hårdare än andra, dels har strukturen på arbetsmarknaden

förändrats till nackdel för personer som har olika former av problem.

Den snabba strukturomvandlingen medför nedläggning av mänga företag. För personer med större eller mindre handikapp innebär förlusten av eff arbete mycket ofta atf de aldrig kommer fillbaka till arbetslivet. De blir definitivt utslagna. En orsak är att kostnadsläget tvingar företagen aff rafionalisera i en hög takt. Många enklare arbetsuppgifter av biträdes- och hantlangarkaraktär, som är lämpliga inte bara som ingångsjobb utan också för dem som inte har fulla krafter, finns infe längre kvar.

Vid nyanställning tvingas arbetsgivarna atf ställa mycket höga krav, eftersom ett anställningsförhållande fill följd av trygghetslagar och svårigheter for de anställda att byta arbete numera måste ses som ett långtidskontrakt. Ingen vågar ta risken atf satsa på någon som man inte är helf säker pä. Ett sätt att komma runt detta vore givetvis atf utöka möjligheterna fill provanställning.

Det bästa stödet för merparten arbetshandikappade är lönebidraget, Def har förbättrats under senare år, men bör förbättras ytterligare. Genom att knyta def till den handikappade i stället för arbetsgivaren skulle man kunna ge det en individuell utformning som medger mycket stor flexibilitet. Bidragsnivån skulle kunna anpassas efter varje individs arbetsförmåga och skulle också kunna förändras i takt med alt arbetsförmågan förbättras eller försämras. En sådan optimal utformning av lönebidragef skulle troligen öppna fler arbetsplatser för lönebidragsanställda än vad som är fallet i dag.

Jag är glad över atf de fre borgerliga parfierna nu sfär eniga bakom kravet pä en sådan inriktning av lönebidragef.

Jag vill ändå varna för en klockarfro på möjligheten aft subventionera bort problemen. Det finns risk också på detfa område atf en alltför rikhaltig åtgärdsarsenal tränger ut rikfiga arbeten, Def gäller atf kombinera det varma hjärtat med kallt huvud, såatt vi av pur välvilja infe försvårar för dem som vi allra helst vill hjälpa.

Även om en stor del arbetshandikappade kan få anställning på den öppna arbetsmarknaden med hjälp av lönebidrag, finns det många som är beroende av skyddat arbete vid Samhällsföretag, Samhällsföretag är den dyraste formen av arbetsplacering. Det är därför angeläget aff dess resurser framför allt utnyttjas för dem som har det största behovet, Def är därför särskilt angeläget att de som har möjligheter aft klara eff arbete pä en vanlig arbetsplats så snart som möjligt slussas vidare ut pä den öppna arbetsmarknaden med hjälp av lönebidrag, tekniska hjälpmedel eller något av de andra medel som står till förfogande. Inte minst av detta skäl är det nödvändigt att de löne- och anställningsvillkor som gäller på de olika orter, där Samhällsföretags verksfäder är placerade, ansluter sig till dem som är gängse pä den lokala arbetsmarknaden. Då underlättas en övergäng fill annan arbetsplats.

Motioner om prioritering av vissa handikappgrupper återkommer ofta.

Jag tror det är angeläget atf slå fast aff det är den enskilde handikappades

106                         möjligheter och förutsättningar som skall avgöra om en placering vid

A rbetsmarknadspoli-tiken

Samhällsföretag är lämplig, Samhällsföretag skall så långt som möjligt arbeta     Prot. 1985/86:108 som ett vanligt företag. Det innebär aft def måste kunna ställas vissa krav på     3 april 1986 en arbetsprestation av dem som arbetar där, I många fall är def av naturliga skäl så aft eff arbete som lämpar sig för en viss typ av handikapp inte går att foga in i Samhällsföretags produkfion på den aktuella verkstaden,

Def är väsentligt atf en arbetsplacering vid Samhällsföretag inte leder fill att försäkringskassan och socialtjänsten upphör med aft bevaka att den rehabilitering och det sociala stöd som fortfarande kan vara nödvändigt kommer aktuella personer till del. Ett arbete är viktigt för rehabiliteringen, men def löser inte alla problem. Det är kanske särskilt viktigt då det gäller missbrukare.

Genom en effektivare och mer rättvis fördelning av de medel som står till förfogande för arbete ät handikappade är def möjligt att bereda fler arbeten. Framför allt är def viktigt att den stora gruppen handikappade ungdomar får bättre möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden. Ny teknik kommer successivt aff innebära aft fler handikappade kan utföra ett produkfivt arbete. De möjligheterna bör tas till vara.

Herr talman! Jag yrkar bifall fill de moderata motionerna i arbetsmarknadsutskottefs betänkande nr 11,

Under detta anförande övertog tredje vice falmannen ledningen av kammarens förhandlingar,

Anf. 147 CHARLOTTE BRANTING (fp):

Herr falman! I dag diskuterar vi här i kammaren ett av de allvarligaste problem vi har i vårt samhälle, nämligen ungdomsarbetslösheten. Som lärare och fonärsmamma har jag ett otal gånger ställts inför frågan: "Vad är det egentligen för mening att jag skaffar mig en utbildning - jag får ju ändå inget jobb,"

Något av det mest deprimerande i vårt samhälle tycker jag är att se skaran av håglösa sysslolösa ungdomar som driver omkring pä stan, inte bara i Stockholm utan litet varstans. Och vi skall komma ihåg atf det oftast inte är deras fel. Jag blir alltid lika upprörd när någon vuxen slänger ur sig: "Ja, där går de där ungdomarna och drar och låter samhället betala för dem," Man blir upprörd därför atf man vet att ungdomarna inget hellre skulle vilja än att ha eff jobb.

Vi kan använda oss av olika stafisfik, men vilka siffror vi än förhtar oss på, är vi ändå överens om att situationen för ungdomarna försämrats successivt under den senaste femtonärsperioden. Det är tyvärr inget fillfälligt problem vi kan förklara genom svängningar i konjunkfuriäget. Särskilt besväriigt är def för 20-24-äringarna, och detta måste delvis ha att göra med att många 18-19-åringar inte får fast fotfäste på den reguljära arbetsmarknaden.

En hel del har redan i den inledande rundan sagts om de allmänna förutsättningarna för full sysselsättning. Självfallet ger en samhällsekonomi i balans största möjligheter till aff också ungdomar skall få jobb. De som drabbas hårdast av eft försämrat konjunkturläge är de som kommer sist in på arbetsmarknaden, och def är ju ungdomarna och kvinnorna.

Ungdomarna förlorar ofta i konkurrensen. De har mindre utbildning - det    107

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

108

är framför allt ungdomar utan gymnasiekompetens och de med yrkesinriktat gymnasium som är arbetslösa. De har mindre erfarenhet, och utan den första erfarenheten fär man inga andra erfarenheter, etc, - cirkeln sluter sig. En massa arbetsfillfällen som var lämpliga första jobb, av typ springpojke/ springflicka, finns bara inte i dag. Den tekniska utvecklingen har också gjort sift till, Def är helf enkelt för dyrt atf anställa en ung person eftersom ungdomslönerna närmat sig lönenivån för andra. Sä mycket tycker jag ändå aft jag umgås med ungdomar atf jag alldeles klart kan konstatera aft de flesta är villiga att arbeta till lägre lön, bara de fär eff jobb.

Hur skall def då ordnas? Jo, här menar vi frän folkparfiet att arbetsmarknadens parter måste gå in och ta ett större ansvar. För vad som krävs är särskilda ungdomsavtal som reglerar villkoren för företagen aff anordna introduktionsutbildning i företagen för ungdomar. Den totala lönekostnaden för ungdomar blir då lägre, För aft göra det lättare att få fram sådana avtal har vi i folkpartiet föreslagit att arbetsgivaravgifterna för ungdomar sänks under en övergångstid. Vi föreslår att man gör den nedsättningen successivt under exempelvis en fyraärsperiod - avgiffsreduktion första året 10 %, andra året 7,5 %, tredje äref 5 %, fjärde året 2,5 % och sedan ingen nedsättning alls. Anledningen till nedfrappningen är aff man skall undvika den effekten atf det utrymme som skapas äts upp av höjda avtalade löner för ungdomar.

Vi tror aft detfa är en framkomlig väg - situationen är så allvarlig att vi menar def finns anledning för regeringen aft verkligen ta initiativ till partsöverläggningar om särskilda ungdomsavtal. Nu säger emellerfid ufskottsmajorifefen nej fill vårt förslag, bl, a, ined motiveringen aft parterna är medvetna om problematiken. Folkpartiet har dock fört fram det här förslaget länge, men inget har ju hänt, och ungdomarna vänfar fortfarande på jobb.

Med värt förslag skulle kostnaderna för atf anställa ungdomar anpassas fill en rimligare nivå jämfört med mer erfaren arbetskraft, och framför allt skulle fler få jobb. Dessutom vef jag aff det kan innebära stora problem för de ungdomar som lyckats skaffa sig ett välavlönaf arbete i mycket tidig ålder och kan använda hela sin lön till konsumtion, när de blir något äldre och skall försörja ett eller flera barn på i stort sett samma lön.

Värt mål i folkpartiet är aff minska de arbefsmarknadspolitiska åtgärderna och skaffa ungdomarna varaktiga "levande" jobb, Def är sannerligen inte bra aft förvisa så mänga ungdomar - fjärde kvartalet 1985 var def 66 000 - till sysselsättningar utanför den reguljära arbetsmarknaden. Det är infe heller bra att åtgärderna för olika åldersgrupper är utformade efter så olika principer. Skolan svarar för 16-17-åringarna i ungdomsplatser pä heltid, varav ungefär hälften finns inom den privata arbetsmarknaden, 18-19-äringarna finns i ungdomslag på halvtid - nästan bara inom den offenthga sektorn, och dem skall kommunen ansvara för. Och för de äldre skall arbetsförmedlingen gå in för att ge dem arbetsmarknadsutbildning eller beredskapsarbete. Samordningen är dålig och ersättningsvillkoren väldigt olika. Det är verkligen hög tid för en rejäl översyn och utvärdering av vad de olika insatserna förf med sig.

Vi vef atf det finns en risk för atf den normala arbetsmarknaden fungerar sämre för ungdomar, fill följd av en del arbefsmarknadspolitiska insatser eftersom arbetsgivaren kan anställa ungdomar där på eft billigare sätt.

Visst har det redan skett en del utvärderingar. Konsultföretaget Sinova, som någon nämnde tidigare i dag, har t, ex, konstaterat atf ungdomslagen alltför ofta är en förstahandsåtgärd i stället för aff sättas in först när den arbetssökande ungdomen och arbetsförmedlingen prövat olika alternafiv.

Folkpartiet tror ändå pä ungdomslagen. Vi tror aft de kan behövas som en resurs under överskådlig fid. Vi vill varna för moderaternas och centerns förslag aft direkt ta bort dem i dag, efter bara två år - vi var ju överens om atf de skulle införas för så kort fid sedan. Men - och def är viktigt - vi har pekat på vikten av aft inrätta ungdomslag inom den privata sektorn, där möjligheten till varakfiga jobb är större, och aft ungdomslagen infe får vara en förstahandsåtgärd,

I riksrevisionsverkets rapport angående arbetsförmedlingens arbete med ungdomar i ungdomslag kan man utläsa aft en ökad rörlighet uf ur ungdomslagen ägt rum under 1985 och aff förmedlingens kontakter med ungdomarna ökat. Men man pekar också på aff def finns många som snabbt lämnar ungdomslagen och aft flera av dessa troligen kunnat få arbete i den öppna marknaden utan ungdomslagsplacering om jobbsökaraktiviteterna varit före placeringen och anvisningstiderna varit längre.

Det var ocksä mycket intressant aft fa del av AMS pressmeddelande av den 21 mars, där man ifrån styrelsen deklarerar att fler ungdomar skall få arbete pä heltid inom näringslivet. Dessa platser skall komma fill stånd genom överenskommelser mellan verket och företagen med hjälp av rekryteringsstöd eller genom atf arbetsmarknadens organisationer träffar avtal. Det sägs också aft om eft avtal kommer fill stånd, bör stöd ges. Här pekar man alltså på vikten av aft aktiv arbetsförmedling, utbildning och arbete inom näringslivet prövas före placering i ungdomslag. Det är uppenbart aft AMS här går folkparfiet fill mötes i våra krav, och det skulle var intressant aff fä höra socialdemokraternas representanter här i riksdagen bekräfta atf målsättningen också för dem är att få in fler ungdomar på helfid i näringslivet och att ungdomslagen i den offentliga sektorn skall vara en sisfahandsåtgärd, Def finns alltså all anledning aft vid en helhetssyn dra nytta av de rapporter som jag hänvisat till.

En möjlighet att komma uf ur arbetslösheten är aff försöka starta egen verksamhet, Def är självfallet stora svårigheter som möter dessa ungdomar, och de behöver mycket hjälp med bokföring, marknadsföring och allt annat som har med fri företagsamhet atf göra. Det är bra atf ungdomar nu kan få bidrag med 600 kr. i veckan för atf driva egen rörelse och aff defta kan kompletteras med medel frän barn- och ungdomsdelegationen. Men folkpartiet anser ändå aff regeringen borde överväga om def inte vore bättre att permanenta möjligheterna till ett för ungdomar anpassat etableringsstöd. Särskilda AMU-starfa-egef-kurser ges i dag, men dessa behöver utvecklas och bör också samordnas med utvecklingsfondernas utbildningsverksamhet,

I en mofion har Britta Bjelle och några andra folkpartister tagit upp problemet med att stöd för sfarta-egef-verksamhef ges endast under de första sex månaderna. Ofta är affärsidéerna enkla aff bedöma, medan lönsamheten ofta är svårbedömbar. Def är nästa omöjligt atf få eft nystartat företag att på bara sex månader bli så inarbetat aft def ger inkomster som täcker bäde företagarens lön och alla andra omkostnader, Ufskoffsmajorifeten föreslår

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

109

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

A rbetsmarknadspoli-tiken

110

att 50 milj. kr. skall anvisas för denna verksamhet under nästa budgetär. Detfa skulle räcka till ungefär 1 700 personers bidrag - men bara i sex månader.

Jag har varit i kontakt med Anders Jerreling vid högskolan i Växjö, som har regeringens uppdrag att göra en utvärdering av hur stödet slagit uf, Jerreling håller just nu på med slutjusferingen av sitt arbete. Han har studerat ett 40-tal företag i Kalmar och Kronobergs län och bedömer atf över hälften har en långsikfig positiv utveckling. Visserligen är det en minoritet av företagsledarna som säger att de inte skulle ha startat om de inte fåtf startbidrag, men alla är mycket positiva till det stöd som de har fått, I dag är bidraget ca 36 000 kr, i genomsnitt. Det kan knappast sägas vara något dyrt arbetsmarknadspolifiskt instrument, inte ens om def, som vi i folkpartiet föreslår, utgår under eft helt år i stället för under sex månader. Om man betänker att man med detta kanske räddar ytteriigare några fiotal, ja kanske hundratal, företag och dessa kanske rentav växer och anställer människor -då har staten snart tjänat in de pengarna.

Bland de förslag som Anders Jerreling kommer aff föra fram i sin rapport finns också folkpartiets förslag om en förlängning av tiden för starfa-eget-bidraget till ett år. I dag säger socialdemokraterna nej fill en sädan förlängning. Det skall bli intressant aff se vad de tycker när de har läst utvärderingen. Jag menar atf socialdemokraterna skall lita på vad jag här har framfört och redan i dag rösta på folkpartiets reservation 58, som jag yrkar bifall till,

Slufligen några ord om lärlingsutbildningen, eftersom den aktualiseras i anslutning till en mofion angående lärlingsutbildning i hantverksyrken. Jag tycker att det är angeläget aff här framhålla folkparfiets posifiva syn pä lärlingsutbildningen. Den har vi gett uttryck för också i detfa betänkande, i ett särskilt yttrande, Atf vi infe har reserverat oss beror pä atf vår motion om lärlingsutbildning behandlas i utbildningsutskottet.

Trots aff lärlingsutbildningen visat sig vara den av gymnasieskolans utbildningar som i största utsträckning leder till fast anställning, väljer regeringen att också under kommande budgetår hålla utbildningen på en alltför låg nivå. Det gäller både antalet platser och statsbidraget.

Antalet flickor i lärlingsutbildningen är försvinnande lifef, och därför behövs def särskilda stimulansåtgärder för dem, 95 % av alla som har påbörjat lärlingsutbildningen har fullföljt den, och över 95 % av dem har fått fast anställning efter utbildning. Vilken annan utbildning ger så gott resultat? Det är därför beklagligt atf regeringen i så liten utsträckning arbetar för aft denna form av utbildning skall sfimuleras.

Jag vill helt kort sammanfatta folkpartiefs ställningstagande i vad gäller lärlingsutbildning så här:

-   Ingen gräns skall sättas för antalet läriingsplafser,

-   Statsbidrag skall ges för alla tre åren,

-    Speciella bidragssystem enligt modell från anställning med lönebidrag skall införas,

-    Lärlingsutbildning skall kunna vara eft alternafiv till linjer i gymnasieskolan.

Behöriga lärare skall krävas för utbildningsanslag. Bättre villkor skall ges för utbildningsanordnarna.

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

Regeringen tog bort färdigufbildningen ur utbildningen och kringgärdade   Arbetsmarknadspoli-inräffandet av lärlingsplatser med en mängd bestämmelser. Regeringen har   tiken därför medverkat fill atf antalet platser har minskat, vilket nu används som argument mot utbildningen. Det är ytterst beklagligt. Lärlingsutbildning kunde ha räddat många ungdomar från arbetslöshet.

Herr talman! Jag vill sluta med att rikta tvä frågor fill socialdemokraterna:

1. Är det inte vikfigare för er att fler ungdomar får jobb, även om det blir fill
lägre lön?

2. Kommer socialdemokraterna att ändra sin inställning fill förlängningen av
starfa-egef-bidragef om utredningen av stödet föreslår en förlängning?

Jag yrkar bifall till folkparfiets reservafioner. Jag vill särskilt peka på reservafion 15, i vilken folkpartiet kräver dels en översyn av det arbetsmarknadspolifiska åtgärdssystemet för ungdomar, dels särskilda ungdomsavtal. Jag vill också framhålla reservafion 20 angående arbetsmarknadspolifiskt stöd till ungdomsförefagande samt reservafion 58, i vilken folkpartiet kräver en förlängning av tiden för starfa-egef-bidragef fill ett år,

Anf. 148 INGVAR KARLSSON i Bengfsfors (c);

Herr falman! Anna-Greta Leijon passade strax före middagsuppehållet, när ingen replikräft återstod, på atf säga att vi som vill avskaffa ungdomslagen och i stället utveckla möjligheterna för ungdomarna genom att inrätta yrkesprakfikplafser önskar återinföra kontanfprincipen. Man kan fråga sig hur någon på detfa sätt kan misstolka ett seriöst förslag som vi har lagt fram,

Alla vet hur ungdomslagen har fungerat under de år som de har funnits, Def rör sig om ca 30 000 ungdomar, som till 97 % befinner sig inom den offentliga sektorn. Är def den bästa möjligheten för ungdomarna atf gå vidare? Jag tror inte def. Därför har vi föreslagit aff man skall omvärdera ungdomslagen och inrätta yrkesprakfikplafser. Jag tycker atf man skulle ta mer seriöst på dessa förslag. Vi vill infe alls införa någon konfanfprincip igen, utan vi vill utöka ungdomarnas möjligheter atf få inträde på arbetsmarknaden.

Herr falman! Arbetslösheten har trots en stark högkonjunktur legat kvar på en hög nivå. Den socialdemokrafiska politiken har till stora delar varit misslyckad. Förutsättningar för en bättre polifik har infe saknats, men däremot viljan och förmågan.

Socialdemokraterna möttes av en internationell högkonjunktur - eft önskeläge för en ny regering. Men hur har de utnyttjat detta läge?

Hösten 1982 var modeordet den tredje vägens politik. Varthän har dä den tredje vägens politik lett?

Vi har en haft en onormalt hög inflation under denna tid. Vi vet aft inflationen var på väg ned 1982, men genom devalveringen, momshöjningen och en del andra skaftehöjningar satte inflafionen fart igen. Man kan bara konstatera atf def var så.

Kostnadsprisindex har ökat med ca 9 % från hösten 1982 till i dag just på
grund av polifiska beslut och skattehöjningar. Jag skulle tro atf det även för     ..

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

A rbetsmarknadspoli-tiken

112

vanliga löntagare känns när inflafionen går upp.

Vi har eff högt ränteläge, som beror på vår ekonomi. Vi har eff betydligt högre ränteläge än vär omvärld - våra viktigaste konkurrentländer.

Vi har fortfarande eft högt budgetunderskott, som givetvis påverkar både räntan och inflationen.

Till råga på allt har vi en arbetslöshet som är onormalt sfor i ett för socialdemokraterna gynnsamt läge.

Anna-Greta Leijon sade strax före middagsuppehållef atf arbetslösheten ökade 1982. Sanningen är ju att arbetslösheten var högst 1983, och den ligger fortfarande på en hög nivå. Det är ingen hemlighet - det är bara att läsa statistiken.

Herr talman! Arbetslösheten höjer kostnaderna för samhället. Arbetslöshetsförsäkringens konton belastas allt hårdare.

Frågan om arbetslöshetsförsäkringen har haft många olika turer. Först föreslog regeringen aft den högsta dagersättningen skulle utgå med 335 kr,/dag. Efter kraffiga protester inom den socialdemokrafiska rörelsen höjdes det högsta beloppet fill 360 kr,/dag, Def var Lars Ulander som fick den stora äran att skriva under denna motion, och han fick gå i bräschen för denna höjning. Det tråkiga är atf höjningen skall betalas genom en höjning av arbetsgivaravgifterna.

Den ökade arbetslösheten under senare är har inneburit atf kostnaderna för de kontanta ersättningarna vid arbetslöshet har stigit kraftigt. För innevarande budgetår utgör dessa kostnader drygt 30 % av utgifterna för arbefsmarknadspolifiken,

En enhällig riksdag beslöt 1976 aff staten skulle svara för 90 % av kostnaderna för arbetslöshetsersättningen. Dessa kostnader finansieras dels genom anslagsmedel, dels genom den särskilda arbetsmarknadsavgiften. Den ökade arbetslösheten har dock inneburit aff statens andel av kostnaderna har ökat fill 95 %, Def totala ufbefalningsbehovef för kommande bfidgetår beräknas uppgå till 7 miljarder.

Den finansiering som utskoffsmajoritefen nu förordar - en höjning av arbetsmarknadsavgiften - infecknar eft obefintligt löneutrymme och strider dessutom mof vad regeringen uttalade i finansplanen, där def utlovades aft ingen höjning av arbetsgivaravgifterna skulle ske, Def är mof denna bakgrund som centerpartiet avvisar utskotfsmajoritetens finansieringsförslag.

En ökad dagpenning bör i stället finansieras genom aft den egna avgiften till A-kassorna ökar. Spännvidden i avgiftsuttaget mellan olika A-kassor är för närvarande mycket sfor, Def ökade avgiftsuttaget bör främst belasta de kassamedlemmar som har en trygg anställning med liten risk för arbetslöshet och som därför har en låg avgift. Regeringen bör ta upp överläggningar med de fackliga organisationerna och A-kassornas samorganisation i syfte aft fä tillstånd en ökad finansiering av kostnaderna för arbetslöshetsersättningen genom höjda egna avgifter för de försäkrade, Lars Ulander sade här tidigare i dag atf detta var en felakfig princip. Han menade aft alla solidariskt skulle bära arbetslöshetens kostnader. Vi centerpartister anser aft def infe är orimligt att de som har arbete genom ökade avgifter efter förmåga solidariskt bidrar till den ekonomiska tryggheten för dem som är arbetslösa. Men defta

finner Lars Ulander helt orimligt.

Målsättningen för de av oss förordade överläggningarna bör vara:

-    De arbetslösa skall hållas skadeslösa i förhällande fill pris- och löneutvecklingen, vilket innebär atf nivån för den högsta fillförsäkrade dagpenningen bör höjas fill 360 kr, per dag, Def är den höjning som även Lars Ulander föreslagit i sin motion och som föresläs i ufskottsbetänkandet,

-    Höjningen av arbetslöshetsersättningen skall finansieras genom en omfördelning frän dem som har arbete fill förmån för dem som är arbetslösa - med utgångspunkt i regeringens uttalande i finansplanen om def obefintliga löneutrymmet för 1986 - och bör fas ut genom ökade avgifter i stället för höjda arbetsmarknadsavgifter för atf inte ytterligare försvåra avtalsförhandlingarna,

-    Def ökade avgiftsuttaget av de egna avgifterna måste också fördelas på eff sådant sätt aft det verkar utjämnande mellan kassamedlemmer som har låg resp, hög egen avgift,

-    Statens andel av bidragen fill arbetslöshetsersättningen återställs till den nivå som förutsattes i 1976 års riksdagsbeslut, dvs, 90 %,

Har Lars Ulander glömt bort aff riksdagen en gång var enig på denna punkt?

Herr talman! 1 reservation 49 tar vi upp krav på en utredning om reformerat sysfem för arbetslöshetsförsäkringen.

Nuvarande system för ersättning vid arbetslöshet bygger på principen att den arbetslöse skall ersättas för inkomstbortfallet. Utvecklingen på arbetsmarknaden under senare år med en ökad arbetslöshet och allt längre ersättningstider för ersäftningstagarna har inneburit att kostnaderna för de kontanta ersättningarna vid arbetslöshet har kommit att utgöra en allt större andel av utgifterna för arbefsmarknadspolifiken.

Samfidigt kan konstateras aft en tredjedel av de arbetssökande inte uppbär vare sig ersättning från arbetslöshetskassa eller KAS.

Regeringen tillsatte i november 1985 en utredning om ersättningarna vid arbetslöshet. Från centerpartiets sida anser vi det vara positivt atf regeringen nu startar eff utredningsarbete beträffande arbefslöshetsersäffningarna. Vi anser emellerfid atf regeringen borde ha givit utredningen direktiv som möjliggör eff bredare grepp på ämnet än som nu blivit fallet.

Bl. a, synes direkfiven innebära aft regeringen håller fast vid det nuvarande systemet för ersättningarna med en uppdelning på en frivillig försäkring och ett kompletterande stöd, KAS, på en väsenfligt lägre nivå för de icke försäkrade.

Centerpartiet anser att man på sikt bör gå över fill en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. När ALF-ufredningen fick i uppdrag aft utforma en sådan försäkring rådde för övrigt en bred politisk enighet om behovet av en sådan reform. Även om reformen hittills infe kunnat genomföras av kostnadsskäl, kvarstår enligt vår mening behovet av reformen. Som inledningsvis nämnts är def många som helf saknar ekonomiskt stöd vid arbetslöshet och sålunda är hänvisade till socialhjälp eller endast har det begränsade skydd som KAS kan ge, Defta gäller särskilt kvinnor och ungdomar.

Vi anser alltså aft tanken pä en allmän arbetslöshetsförsäkring på nytt

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

113

8 Riksdagensprotokoll 1985/86:107-108

Prot. 1985/86:108     borde ha aktualiserats i samband med det nya utredningsarbetet. En sådan

3 april 1986             försäkring skulle ge ett grundskydd på en rimlig nivå med möjlighet atf bygga

.  ,  ,        '.      !     ~    på med avtalsenliga eller enskilt tecknade försäkringar.
Arbetsmarknadspoli-     f                "                                           "

,,                                 Vi anser slutligen atf formen för utredningsarbetets bedrivande bör

ifrågasättas. Regeringen har valt att överlåta det förestående arbetet på en

ensamutredare. Med hänsyn fill frågornas i vissa fall kontroversiella natur

hade det varit naturligt att förankra utredningsarbetet och dess resultat i en

parlamentariskt sammansatt kommitté,

I budgetproposifionen föreslås aff äterflyttningsbidraget slopas. Utskottet ger dock regeringen bakläxa på denna punkt.

Vi i centerparfiet anser aff flyttningsbidragen är en av de främsta sfimulanserna för den pågående koncenfrafionsufvecklingen, och vi fann det därför anmärkningsvärt atf den lilla säkerhetsventil som fanns i äterflytt-ningsbidragen skulle fas bort. Utskottet delade denna vår uppfattning. Tråkigt nog reserverade sig moderaterna och yrkade bifall fill budgetpropositionens förslag. Man kan tycka aff def är litet småaktigt - det gällde ju infe mer än 400 000 kr.

Herr talman! I betänkandet behandlas frågan om äldrestödef fill tekoindustrin. Tekoindustrin har en betydande roll för sysselsättningen i vissa regioner och på vissa orter.

Ca 40 % av tekoindustrin återfinns i Älvsborgs län, Borås, Marks och Ulricehamns kommuner svarar för en tredjedel av landefs hela tekoindustri, som totalt sysselsätter drygt 32 000 personer.

Våra tekoföretag omsätter ca 10 miljarder kronor och svarar för drygt 2 % av den totala svenska industriproduktionen. Tekovaror exporteras för mer än 5 miljarder och vi importerar för 15 miljarder.

Tekonäringen har således en avgörande inverkan dels på sysselsättningen, dels på landefs ekonomi. Trots betydande problem under 1960- och 1970-talen har näringen lyckats bibehålla en betydande produktionsvolym,

Lönekosfnadsutvecklingen 1974 och 1975 innebar atf def ekonomiska läget drasfiskt försämrades i och med en omfattande utslagning av företag, inte minst i Älvsborgs län och i Sjuhäradsbygden,

Regeringsskiftet 1976 innebar emellertid aff omfattande åtgärder sattes in i syfte atf stödja tekoindustrin, och under de tvä sista åren på 1970-falet stabiliserades förhållandena inom fekobranschen. De devalveringar som genomfördes 1981 och 1982 stärkte tekoindustrins konkurrensmöjligheter såväl pä exportmarknaden som på den inhemska marknaden. Kostnadsutvecklingen unde de senaste åren har dock medfört att de fördelar som devalveringarna gav nu har försvunnit. Kostnadsläget för den svenska tekoindustrin är åter eft av de högsta i världen, I flertalet konkurrentländer är tekoindustrin en låglönebransch. Vår egen tekoindustri behöver därför även framöver fortsatt stöd.

De förändringar som fekobranschen har genomgått ställer emellertid krav
på én förnyelse av stödformerna. Genom äldrestödef har man på eft
verksamt och konkurrensneufralt sätt kunnat främja svensk tekoindustri. Vi
i centerpartiet har arbetat för atf slå vakt om stödet, och vi har motsatt oss
socialdemokraternas urholkning av det generella tekosfödet, Sfrukturom-
114                         vandlingen inom fekobranschen har emellerfid medfört aft åldersstrukturen

för de anställda inom näringen är på väg att förändras, och en föryngring har    Prot. 1985/86:108
skett, framför allt inom vissa delar av branschen.                         3 april 1986

Det är väsentligt för tekoindustrins framtida konkurrenskraft aft denna 7    ~,     'T

förnyelse fortsätter och att fler, framför allt ungdomar, upplever det som , aftraktivt och positivt aff fa jobb inom tekoindustrin. Det stafliga stöd som utgått till tekonäringen bör därför vara dels ett generellt och konkurrensneufralt stöd, dels ett stöd avsett att stimulera till utveckling och industriell förnyelse. Enligt vår mening bör därför huvuddelen av de ekonomiska resurser som nu utgår i form av äldrestöd och selektivt rikfat branschstöd sammanföras till en ny typ av generellt och konkurrensneufralt stöd för tekoindustrins utveckling.

Äldrestödet bör därför omvandlas fill avskrivningslän.

Utskottet har sett mycket positivt pä denna nya stödform, och man fastslår atf berörda departement närmare bör bereda förslaget. Regeringen bör därefter återkomma till riksdagen och presentera resultatet av detta arbete.

Herr falman! Till sist yrkar jag bifall fill reservafionerna 40, 44, 47, 49 och 51.

Anf. 149 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Herr falman! Svensk arbefsmarknadspolifik byggdes upp med utgångspunkt i antagandet att arbetslösheten var konjunkfurellf betonad, tillfällig fill sin karaktär och eff kortvarigt tillstånd i en människas liv. Ufifrån def antagandet utvecklades också riktlinjerna och målsättningarna för de arbetsmarknadspolifiska åtgärderna. Som övergripande målsättningar för verksamheten fastställdes def sfabiliseringspolifiska målet, def tillväxfpolitis-ka målet och det sociala - eller fördelningspolifiska - målet. Men samfidigt blir arbetsmarknadspolitiken en integrerad del av den allmänna ekonomiska politiken. Den har underkastats och anpassats fill ekonomiska och politiska målsättningar. På så sätt blir arbefsmarknadspolifikens mål atf i första hand förverkliga den ekonomiska polifiken. Kampen mof arbetslösheten och för den fulla sysselsättningen kommer i andra hand,

Situafionen har förvärrats avsevärt också med tanke på de ändrade förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken, nämligen med konstaterandet aft arbetslösheten i dag inte pä samma sätt som tidigare är konjunkfurellf betingad. Den är i det närmaste opåverkad av kortvariga konjunkturella svängningar. Den är strukturell fill sin karaktär och är eff kroniskt och bestående tillstånd i ekonomin.

Därför har vi i dag en arbetsmarknadspolitik som infe är avsedd för de nya förutsättningar som finns med avseende på arbetslöshetens art och omfattning. Dessutom har det skett en kvalitativ förändring av arbefsmarknadspolifiken.

Under konjunkturuppgången har arbefsmarknadspolifiken lagts om i syfte atf expansionen av näringslivet skall understödjas och på så sätt medverka fill aft def fillväxtpolifiska målet nås, vilket blir den allom dominerande och överskuggande målsättningen.

Omläggningen innebär bl, a, aff ett mer plafsinriktaf arbetssätt har
tillämpats vid förmedlingarna, atf utbildningen har safts in för atf underlätta
rekryteringen, atf rekryteringsstödet har använts för aff tillmötesgå företa-      115

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

Arbetstnarknadspoli-tiken

116

gens krav och att stödet för geografisk rörlighet har ökat.

Man inte bara underlåter atf ifrågasätta den nuvarande maktstrukturen och dess negativa utvecklingstendenser i vad gäller sysselsättningen, utan man strävar snarast fill att genom en intensifierad satsning pä området stimulera och påskynda den utvecklingen. Man bortser helf från den industriella strukturomvandlingen och dess negativa utvecklingstendenser, som i vissa avseenden inte bara kommer i direkt motsättning till vitala samhällsintressen utan i väsentliga delar också starkt begränsar det politiska handlingsutrymmet, som är en förutsättning för kampen mot arbetslösheten.

Jag har blivit förvånad över atf arbetsmarknadsministern år efter är infe bara i största allmänhet har underlåtit atf diskutera de negativa effekterna av den industriella strukturomvandlingen utan har uppfattat dem som positiva. Vi menar från vpk:s sida att def inte går atf föra ett allvarligt resonemang om kampen mot arbetslösheten och för den fulla sysselsättningen - eller arbete ät alla, om arbetsmarknadsministern föredrar det - utan atf ta hänsyn fill de negativa effekter som den industriella strukturomvandlingen har i dag, Def finns nämligen en hel armé av arbetslösa, 35 miljoner människor i västvärlden, som är arbetslösa just på grund av den industriella strukturomvandlingen.

Arbetslösheten i Sverige i dag, som är ett kroniskt fenomen, beror på de strukturella förändringarna inom industrin, Sverige har förlorat 20 000 jobb om året de senaste årtiondena på grund av den industriella strukturomvandlingen. Det finns undersökningar av fackföreningsrörelsen i både England, Frankrike och Tyskland som visar aff om den industriella strukturomvandlingen kommer aff fortsätta pä samma sätt som nu, om mikroelektroniken kommer aff användas i produkfionen i samma utsträckning som hiffills, kommer def att finnas ytterligare 12 miljoner arbetslösa i Europa om fio år.

Därför anser vi atf det infe är en försummelse i största allmänhet aff man infe vill diskutera strukturomvandlingens negafiva effekter på sysselsättningen, utan def är ett försök aff dölja arbetslöshetens egentliga orsaker, Def kan bara tolkas som en ovilja atf ingripa, därför atf det är def kapitalistiska systemets sätt aft fungera.

Jag vill säga fill arbetsmarknadsministern atf detta infe är någon teknik-fientlighet, Defta är eft konstaterande av en faktisk situafion som de svenska arbetslösa hamnar i i dag.

Den strukturella omvandlingen i den svenska industrin får också andra effekter. Arbetsmarknadsministern tog som exempel Electrolux i Motala, Jag tycker aff def är eft väldigt intressant exempel. Jag har nämligen besökt en Electroluxfabrik, visserligen infe i Motala utan i Huskvarna, Arbetsmarknadsministern har konstaterat atf omsättningen pä arbetskraft är mycket stor där och aft kvinnor har svårt atf få jobb, Def kan vara intressant aff diskutera vad detta beror på. Det beror nämligen på atf företaget har ett ovanligt stort övertidsuffag under vissa av årets månader, Detfa därför aff företaget har, i likhet med andra företag, ett honnörsord som heter kapitalrafionalisering. Man föredrar alltså att under vissa månader ha ett övertidsuttag i stället för aft sprida produkfionen jämnt över hela äref. Företaget har säledes i prakfiken en konjunkfuranpassad arbetstid. En flexibel arbetsfid, en indivi-danpassad arbetstid - def är krav som vi känner igen från högerpartierna. Det

resulterar i atf bl, a, kvinnor har mycket svårt aft få anställning i defta företag,     Prot. 1985/86:108

Detta, om något, är ett exempel på att det fillväxtpolifiska målet kommer i    3 april 1986
direkt konflikt med de sociala och fördelningspolitiska målen. Men regering- ~

ens politik inriktar i stället sina ansträngningar på åtgärder som underlätfar   

individens anpassning till nya strukturella krav på yrkesutbildning, arbetstider och rörlighet.

Arbetsmarknadspolitiken blir på så sätt ett instrument som underlättar och påskyndar en utveckling inom industrin som bygger på och utgår från enbart företagsekonomiska lönsamhetskalkyler.

Samma inriktning har den nya organisafionen inom AMU. Den innebär enligt vår mening en kvalitativ förändring av ÄMU:s verksamhet och målinriktning till en ännu större förefagsanpassning än fidigare, vilket innebär att AMU omvandlas till eft serviceorgan för näringslivet.

Arbetsmarknadsutbildningens högtidligt proklamerade fördelningspolitiska mål, som innebär stöd till dem som har den svagaste ställningen på arbetsmarknaden, skjuts i bakgrunden fill förmån för de fillväxtpolifiska målen.

Förläggningen av hela utbildningar eller delar av utbildningar till reguljära arbetsplatser innebär för det första atf man stegvis suddar uf gränserna mellan arbetsgivarnas och samhällets ansvar för fort- och vidareutbildning av de anställda. Därigenom överför man en större del av personalutbildnings-kostnaderna på samhället. För def andra innebär def atf arbetsmarknadsutbildningen i fortsättningen; i mycket hög grad kommer aff vara beroende av de förutsättningar som finns i de företag där utbildningen bedrivs. Utbildningen kommer att bli beroende och påverkas av företagens maskinella kapacitet, tekniska utveckling och produktionsinriktning. Nödvändigtvis blir utbildningen sämre, snävare och kommer att förhindra elevernas yrkesmässiga rörlighet.

Man vill uppnå de fillväxtpolifiska målen genom en förskjutning av tyngdpunkten för AMU-insafserna från den målgrupp som består av arbetslösa, eller av dem som löper risk att bli arbetslösa, fill sädana som redan finns i arbete - detta för att genom utbildning av de anställda för kommande strukturella förändringar förebygga flaskhalsproblem i industrins produkfion.

Vpk anser atf arbetsmarknadsutbildningen är en del av samhällets vuxenutbildning och att den bör verka för aff stödja dem som har den svagaste ställningen på arbetsmarknaden. Det bör ske genom åtgärder som syftar till att överbrygga utbildningsklyftorna och därigenom verka för ökad jämlikhet och social rättvisa. Därför bör utbildningen vara allsidig och bred, och den bör hållas pä så hög nivå som möjligt. Den nuvarande inriktningen, med en kraftig företagsanpassning, står i direkt strid med krav om utbildningens kvalitet.

Vpk ser de beslutade förändringarna av AMU:s verksamhet som ett led i
raden av åtgärder för intimare samarbete mellan staten och kapitalet. Vi ser
def också som ett led i en djupgående, accelererande och oroväckande
korporativistisk process, där samhället spelar en alltmer akfiv roll när det
gäller att stödja def privata näringslivefs förändringar. Det privata näringsli
vefs egna villkor och kalkyler fär vara bestämmande för förändringarna,            117

Prot. 1985/86:108    oavsett vilka sociala konsekvenser dessa förändringar får. Staten verkar

3 april 1986          numera som eft instrument som garanterar individens fullständiga och

.  ,        '.     '     ~   oreserverade anpassning fill industrins lönsamhetskrav. Därför skiufs arbefs-

Arbetsmarknadspoli-   ,,,.,,.               r    j     •  ,• • ,                =   .

.,                        marknadsutbildningens fördelningspolifiska och sociala mal af sidan och

arbetsmarknadsutbildningen omvandlas till eft serviceorgan för det privata

näringslivet.

Vpk anser att AMU och arbefsmarknadspolifiken bör frigöras från den markanta företagsanpassning den har i dag. Den bör som en del av vuxenutbildningen verka för uppfyllelsen av fördelningspolifiska och sociala mål genom en allsidig och bred utbildning som syftar fill atf överbrygga utbildningsklyftorna. Följaktligen bör målgrupperna för verksamheten i första hand vara de arbeslösa eller de som riskerar att bli det.

Arbetsmarknadspolitiken måste akfivt medverka fill atf utveckla människors kompefens inför det nya industrisamhället i stället för atf, som nu, alltför mycket tjänstgöra som förvaringsplats för växande kategorier människor, vilka den kommersiella ekonomin utdömt som överflödiga.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall fill vpk:s reservationer,

Anf. 150 BO NILSSON (s):

Herr talman! Sysselsättningen har ökat kraftigt i Sverige under de senaste åren. Den utveckling mot ökad arbetslöshet som karakteriserade de borgerhga åren, framför allt de första åren på 1980-talet, har brufits, Def är självklart atf en aktiv arbetsmarknadspolitik spelat en stor roll i denna utveckling.

För att visa litet konkreta siffror för dessa påståenden i min inledning kan sägas atf def skapats ca 100 000 nya jobb sedan vi socialdemokrater återtog regeringsmakten vid 1982 års val. Arbetslösheten har sjunkit frän 176 000 personer den sista borgerliga månaden till 120 000 i februari i år. Antalet sysselsatta i vårt land var i februari 4 210 000, eller ca 82 % av arbetskraften. Det är den högsta siffran någonsin. Man kan alltså med fog säga, att aldrig har sä många haft sysselsättning i Sverige som just nu. Utöver dessa siffror kan sägas att antalet personer i åtgärder har sjunkit med ca 20 000 till 180 000 i februari i år, Def kallar Bengf Wittbom för mediokert och Ingvar Karlsson i Bengfsfors för misslyckat. Det finns skäl aft fråga vad man dä skulle sätta för namn på det borgerliga resultatet under åren 1976-1982, År det dåligt eller katastrofalt eller är def bådadera?

Det har gjorts många jämförelser med andra länder i vår närhet då det gäller utvecklingen på arbetsmarknaden. Låt mig bara ta ytterligare eff exempel, som utskottets ordförande var inne på tidigare i dag, I Storbritannien var i januari månad 3,5 miljoner människor arbetslösa. Det betyder över 14 %, en anmärkningsvärd siffra. Det kan tilläggas att arbetslösheten där ökade med 130 000 under januari, dvs. en höjning med fler personer än vår totala arbetslöshet pä 120 000.

Herr talman! Vi har i dag att behandla arbefsmarknadsufskoffets betän
kande 11 om arbefsmarknadspolifiken, och lät mig säga aft debatten tyvärr
kan komma atf bli litet ryckig. Jag hade tänkt ta upp några av de frågor som
reservafionerna omfattar, men nu har några talare varit inne på ungdomsfrä-
118                    gor, och dem kommer Mona Sahlin aft behandla litet senare i debatten. Vår

ordförande hade uppdraget att beröra frågorna kring A-kassan, men jag    Prot. 1985/86:108

kanske återkommer fill dem i någon kommentar längre fram. Debatten blir    3 april 1986

alltså lifef ryckig, men det är inte mycket atf göra åf def.      ---------------

Jag ber fill aff börja med att fä yrka bifall till utskottets hemställan och    Arbetsmarknadspoli-
avslag på de reservafioner som jag har aft kommentera, dvs, reservationerna   "

26 t, o, m, 38 och 52 t,o,m, 83,

När vi behandlade arbetsmarknadspolitiken vid förra riksmötet hade till betänkandet fogats 98 reservationer, varav 50 moderata, I år har det bara blivit 83 reservationer, varav 32 moderata. Om detta skall tolkas så atf det nu finns mindre motsättningar inom arbetsmarknadspolitiken än tidigare kan ifrågasättas, I stora frågor, såsom ersättning vid arbetslöshet, ungdomslagen och ocksä de totala medel som ställs fill förfogande för arbetsmarknadspolitiken , har moderaterna omfattande reservationer. I en del av dessa har centern hoppat på den moderata vagnen. Detta är en sfor besvikelse för mig och säkert också för väldigt många centerväljare. Def är däremot viktigt atf konstatera atf folkparfiet tydligen ställer sig bakom regeringens förslag då def gäller den totala omfattningen av anslagen fill arbetsmarknadspolitik. Man frestas säga aff de borgerliga som vanligt är splittrade.

Lät mig konstatera atf def finns en medveten inriktning i den socialdemokratiska arbefsmarknadspolifiken. Det är för det första satsningen på förmedlingsverksamheten, som arbetsmarknadsministern redan redogjort för. Def är för det andra satsningen på arbetsmarknadsutbildning, som i första hand syftar till att bereda arbetslösa plats på den reguljära arbetsmarknaden, men också fill att genom kompletterande utbildning ge möjlighet för redan anställda att få behälla eft arbete. Det är för det tredje satsning på ungdomarna, och de för det fjärde en omfattande satsning på sysselsättningsskapande ätgärder för handikappade. Därutöver görs en satsning på traditionella beredskapsarbeten m. m.

Detta är en fortsatt satsning på den arbetslinje som vi socialdemokrater anser måste vara basen i en framsynt polifik i kampen för att ge allt fler svenskar ett arbete. Men trots detta måste ersättningen vid arbetslöshet byggas ut, såväl genom en ökad dagsersätfning som genom en utvidgning av direktiven till den utredning om A-kassorna som nyligen inletts.

Lät mig så, herr talman, gå över fill aff kommentera en del av de reservationer som def fallit pä min lott att å utskottets vägnar yrka avslag på.

Då def gäller egen-regi-verksamheten har AMS-kommittén i sitt betänkande föreslagit atf denna verksamhet skall avvecklas. En av kommitténs uppgifter var just att pröva om det inom arbetsmarknadsverkets område fanns arbetsuppgifter som kunde slopas eller föras över till annan huvudman. Kommittén föreslår atf AMS skall avveckla verksamheten med egen-regi-arbeten därför att den inte längre passar in i den inriktning som AMS och arbetsmarknadspolitiken numera har.

Såväl kommittén som propositionen föreslår att verksamheten skall
avvecklas innevarande år. Utskoftsmajoriteten ställer sig bakom detta
förslag. De erinringar som framförts möt förslaget gär olika långt. Vpk vill atf
egen-regi-verksamheten i stort sett skall fortsätta i nuvarande omfattning,
medan övriga reservationer talar för delvis avveckling eller förlängd avveckr
ling.  Med  hänvisning till  atf det redan pågår omfattande  kommunal       119

Prot. 1985/86:108    verksamhet för att skapa sysselsättning för dessa grupper, men också med
3 april 1986            tanke på de alternafiv till arbeten som finns i den statliga arbetsmarknadspo-

,             ic    d     V     litiska arsenalen, såsom Samhällsföretag och anställning med lönebidrag, bör

,,                             avvecklingen kunna ske såsom föreslagits. Det skall tilläggas aft def inte är

fråga om någon reducering av de medel som avsatts för egen-regi-verksamheten. Utskottet vill ocksä peka på aff de som i dag är sysselsatta inom denna verksamhet och som inte får nytt arbete genom de åtgärder jag redan nämnt bör kunna få arbete genom t, ex, vägverkefs eller skogsvärdsstyrelsens försorg.

Slufligen kan nämnas aft AMS och byggindustrin nyligen träffat överenskommelse om att de tillsammans med staten skall starta en ny verksamhet, som kallas Galaxen, för att ge arbetshandikappade byggnadsarbetare arbete och rehabilitering. Denna verksamhet, som beräknas omfatta ca 2 000 personer, kommer enligt min uppfattning att kunna spela en sfor roll även för dem som blir friställda då egen-regi-verksamheten avvecklas. Jag vet aft en del av de berörda känner oro i den här situationen, men def jag här har sagt och den starka skrivningen i def betänkande vi nu behandlar betyder atf def är vår föresats aff klara def här - def är min bestämda uppfattning aff vi kommer aft göra def.

Fr, o,m. budgetåret 1986/87 gäller, som vi vet, nya förutsättningar för AMU. Förändringarna har nyligen beslutats av kammaren,

Def kan konstateras att arbetsmarknadsutbildningen kommit atf spela en allt större roll inom arbetsmarknadspolitiken, I de reservafioner som avgivits görs framför allt fre erinringar. Vpk, och nu också Alexander Chrisopoulos här i kammaren, menar att ÄMU:s sociala mål är i fara. Moderaterna menar att den nya organisationen inte fungerat samt aft omfattningen av utbildningen med hänsyn fill det väntade arbetsmarknadsläget är otillräcklig.

Då det gäller de sociala målen vill jag poängtera att def faktum aft utbildningen skall ske i andra former än fidigare definitivt inte innebär någon nedprioritering av ÄMU:s sociala roll. Tvärtom bör, som utskottet redan tidigare uttalat, ÄMU;s fördelningspolifiska roll ligga fast,

I sammanhanget kan dessutom citeras vad utskottet skrivit på s, 49 i det betänkande vi nu behandlar; "I sammanhanget kan också erinras om att de fördelningspolitiska och sociala målen för verksamheten främst kommer fill uttryck i de grundläggande villkoren för tillträde till AMU, nämligen atf vederbörande skall vara arbetslös eller löpa risk för arbetslöshet eller på annat sätt ha en svag ställning på arbetsmarknaden," Avsikten är aft med samma målgrupper och ny organisafion kunna erbjuda en bättre och effektivare utbildning.

Moderaternas erinringar om regeringens säff att genomföra den nya
organisationen vill jag kalla klåfingriga. Ibland tror jag aft de letar efter små
fel bara för att kritisera, i stället för att medverka till konstruktiva lösningar.
Vi utgår frän att arbetsmarknadsutbildningen kan bedrivas pä det sätt som
riksdagen redan beslutat frän halvårsskiftet i år. Därför ser vi med glädje aft
inblandade parter har tagit sitt samhällsansvar, sä aft förhandlingarna om
anställningsvillkor m, m, för dem som skall arbeta i den nya AMU-
organisationen kunde slutföras den 21 mars,
120                            Lät mig säga några ord om omfattningen av AMU under budgetåret

1986/87, I de senaste uppföljningarna av arbetsmarknadsutbildningen har     Prot. 1985/86:108

mycket positiva resultat redovisats. Ändelen sysselsatta hösten 1984 av de     3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

elever som sex månader tidigare avslutat utbildning var 70 %, vilket är den

högsta siffra som registrerats sedan denna typ av uppföljning började 1977,

Ändelen inom industrin sysselsatta var ännu högre eller 79 %. Regeringen

har beräknat att AMU det kommande budgetåret kommer atf ha 115 000

deltagare.

När def gäller AMU i företag anförs i proposifionen aft behovsberäkningen bygger på att medel frän förnyelsefonderna får fas i anspråk under 1986 för utbildning av anställda. Redan i betänkandet har def pekats på svårigheterna att nu bedöma behovet av arbetsmarknadsutbildning under 1986/87, Detta gäller också för de AMU-insatser som jag här talar om, Ufskoffsmajorifeten utgår från aft regeringen i dén kommande komplefferingsproposifionen har underlag för aft på eff säkrare sätt bedöma insatsernas omfattning, Def finns alltså anledning atf infe nu fatta beslut om en större omfattning pä AMU än den som regeringen har förordat.

Låt mig så gå över till att kommentera de reservationer som far upp förslag om mer beredskapsmedel fill natur- och kulturminnesvård. Utskottet har förståelse för de problem som de minskade anslagen fill beredskapsmedel fört med sig för bl, a, natur- och kulturminnesvärden. Vi vill samtidigt ocksä poängtera vikfen av dessa områden även inom arbetsmarknadspolitiken. Arbetena har visat sig väl lämpade som beredskapsarbeten. Utnyttjandet av de arbetsmarknadspolifiska medlen bör emellerfid bedömas med utgångspunkt i arbetslösheten och dess sammansättning. De är fill sin natur tillfälliga och vänder sig främst till de arbetslösa, som skall stå till arbetsmarknadens förfogande även under den fid de omfattas av åtgärderna. Vi utgår ifrån atf möjligheten aff utföra värdarbeten med beredskapsmedel kommer aff kvarstå, dock på en betydligt lägre nivå än under tidigare är. Det måste vara vikfigt för samhället aft klargöra hur kultur- och naturvärd skall finansieras och också hur tillgängliga resurser skall användas på effektivaste säff från bl, a, nafurvårdssynpunkt. Regeringen har uppmärksammat dessa frågor dels i budgetpropsitionen nr 100, bil, 10, dels också i en ny utredning, där det bl. a. ingår i direkfiven aft ta ställning till avvägningen mellan ordinarie medel och beredskapsmedel på detfa område. Det finns därför ingen anledning att nu inta någon annan hållning än den regeringen intagit i dessa frågor.

Låt mig så gå över och kommentera några av riktlinjerna för sysselsättning
ät handikappade och de reservafioner som finns pä defta avsnitt. Utskottet
har i betänkandet på s, 78-82 noggrant gått igenom de omfattande insatser
som samhället gör för aff skapa sysselsättning för de handikappade.
Naturligtvis är def en given utgångspunkt för arbetsmarknadspolitiken att
målet ett arbete åf alla omfattar samtliga som önskar eff arbete, dvs, också de
arbetshandikappade. Därför avser ocksä en betydande del av de medel som
avsätts till arbetsmarknadspolitik insatser för de arbetshandikappade, drygt
40 % eller ca 8 miljarder kronor. Det kan också nämnas aff regeringen
genom omprioriteringar i budgeten har lyckats skapa utrymme för reformer
på handikappområdet, vilka ökar möjligheterna för personer med svårare
funktionsnedsättningar aft fä och utföra ett arbete. Det gäller bl, a, insatser     121

Prot. 1985/86:108 för unga handikappade, en intensifierad satsning på avancerade hjälpmedel
3 april 1986            och  höjda  bidrag till  arbetsbiträde.   Dessutom  sker en  utbyggnad  av

Arbetsmarknadspoli tiken

lönebidrag fill arbetsgivare som anställer pe:rsoner som har nedsatt arbetsförmåga och inte kan få anställning utan sådant bidrag.

Jag måste fä göra några kommentarer till reservationerna. Då det gäller moderaternas reservation 63 mäste jag erkänna att jag är minst sagt misstänksam mof moderaternas s, k, flexibilitet, Def vore ärligare om ni sade rakt uf aft ni tror atf en hel del av de handikappade har för höga bidrag och atf bidragen skulle räcka till fler, om man sänkte dem, Def är enligt min mening något cyniskt atf dölja sig bakom ordet flexibilitet, när man i själva verket är ute efter besparingar.

Lika felaktigt är def enligt min uppfattning aff som vpk i reservafion 64 påstå att vi socialdemokrater för en borgerlig politik då det gäller arbete åt handikappade, Detfa är en onödig förolämpning och är väl också från vpk:s sida tyvärr menat som en sådan. De argument som jag fidigare nämnt, dels om tofalinsafsen, dels om ytterligare insatser på detfa område vilka vi socialdemokrater gjort och föreslagit, borde vara ett tydligt svar på det övertramp som vpk gjort i detta sammanhang. En vikfig punkt när det gäller de handikappades sysselsättning är olika former av lönebidrag. Kostnaderna för lönebidragen har ökat betydligt från budgetåret 1980/81 dä anslaget var 1 360 milj, kr. Budgetåret 1986/87 föreslås anslaget bli ca 3 000 milj, kr.

Anslaget har alltså mer än fördubblats under 1980-talef, Den 1 juli 1984 genomfördes enligt riksdagens beslut en reformering av lönebidraget. Bl, a, tillkom eft introdukfionsbidrag, och det infördes också eft särskilt lönebidrag för aft öka möjligheterna för sökande med svåra arbefshandikapp aft få en anställning. Antalet anställda med lönebidrag uppgår visst för närvarande till över 40 000, I propositionen anmäler arbetsmarknadsministern atf hon har för avsikt aft genomföra en översyn av lönebidragef för att bl, a, studera effekten av vidtagna regeländringar för sökande med svårare handikapp, Def är viktigt aff arbefsmarknadspolitiska instrument ständigt blir föremål för utvärderingar, bl, a. beträffande effekterna av insatserna. Vi tycker därför att det är bra med den utvärdering som arbetsmarknadsministern har aviserat. Det kan dessutom tilläggas atf antalet anställda med lönebidrag ökar i årets budgetförslag. Det blir ett stort antal nya platser.

Med anledning av vad jag nu har sagt vill jag också göra några kommentarer till reservafionerna inom defta avsnitt. Folkpartiet far för utökning av det särskilda lönebidraget upp en finansieringsform som är ganska enkel. Man tar pengarna från en annan titel, nämligen från socialförsäkringssystemet, Detfa sätt skulle lätt kunna skapa kaos. Om man skulle flytta pengar och anslag som folkpartiet föreslår, vef man infe var def slutar. Men folkpartiet gör def lätt för sig, eftersom folkpartiet sedan föreslår att regeringen skall utforma en finansieringsmodell.

Då det gäller lönebidraget för anställning i allmännyttiga organisationer
vill folkpartiet och vpk fa bort eller höja taket, alltså aff fler platser ställs fill
förfogande och finansieras. Här vill jag framhålla, precis som propositionen,
aft anställning med lönebidrag kommer fill stånd i en betydligt bredare sektor
av arbetsmarknaden. Det föresläs en utökning av antalet platser och
122                         särskilda lönebidrag inom näringsliv och kommuner. Till detta skall läggas

aft antalet lönebidrag hos allmännyffiga organisafioner ökas med ytterligare 500 platser.

Med dessa argument yrkar jag avslag pä de reservationer som berör lönebidragen.

Herr talman! Låt mig så gå över fill atf behandla stiftelsen Samhällsföretag, I flera mofioner och reservafioner tas frågan upp om en mera långsiktig plan för verksamheten i Samhällsföretag, Då regeringen gett AMS och stiftelsen i uppdrag atf utreda just denna problematik kan dessa erinringar avslås just nu. Sysselsättningsvolymen anser vi bör fastsfällas till 30 miljoner arbetstimmar eller enligt propositionen. Olika ökningar föreslås: med 500 platser, 800 platser, 900 platser. Oppositionen är oenig så det förslår. Ett av argumenten är att Samhällsföretag lämnat en offert där kostnaden, beroende på marginalkosfnadseffekter, skulle bli 60 000 kr, per arbetstillfälle. Det kan i högsta grad ifrågasättas om man kan räkna på def sätt som centern och folkpartiet gör i detfa sammanhang.

Utskottet ställer sig också tveksamt till om förslaget har en fördelning över landet som motsvarar ett eventuellt behov av skyddat arbete. Det är vidare oklart efter vilka grunder bidraget skulle beräknas på längre sikt, även om det just nu skulle finnas marginalkosfnadsfördelar i def förslag som centern föreslagit i motion A244,

Utskottet fillsfyrker däremot regeringens hemsfällan atf vid behov få besluta om ett ökat antal bidragsberättigade arbetstimmar utöver def som jag fidigare nämnt.

Därmed yrkar jag avslag på de reservafioner som berör stiftelsen Samhällsföretag,

Låt mig så helf kort nämna atf när det gäller såväl rekryteringsstödet som äterflyttningsbidraget bör riksdagen ge regeringen till känna vad utskottet anfört i dessa frågor, I fråga om rekryteringsstödet utgår utskottet från aft regeringen i kompletteringspropositionen redovisar förslag till hur eff effekfivt stöd till de långtidsarbefslösa lämpligen bör utformas. Utskottet finner därför ingen anledning atf nu fa ställning fill rekryteringsstödets framtida användning.

Några av talarna före mig har tagit upp frågan om A-kassan igen, och jag vill därför säga några ord om den,

I sitt inledningsanförande i dag på eftermiddagen belyste vär ordförande arbetslöshetskassornas situation. Som några här också har sagt, kan man fill det lägga att det pågår en utredning i de här frågorna, Def tredje jag vill nämna är att det förslag som utskoftsmajoriteten har lagt i de här frågorna har fått stort stöd hos de fackliga organisationerna men framför allt, vill jag påstå, bland de arbetslösa.

Nu har Sonja Rembo sagt atf facken vill skjuta över hela ansvaret för A-kassorna på staten. Dessutom anser hon aff def finns skäl för aft resonera om tilläggsförsäkringar. Jag skulle vilja fråga Sonja Rembo: Vad finns def för skäl för att ha tilläggsförsäkringar? Varför skulle infe den försäkring vi har kunna täcka upp det behov av trygghet vid arbetslöshet som jag menar vore rimligt atf begära av en arbetslöshetsförsäkring?

För Ingvar Karlsson i Bengtsfors tycks det vikfigaste vara aff egenavgifterna höjs, dvs, att de arbetslösa får betala mer själva.

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

A rbetsinarknadspoli-tiketi

123

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

Till dem båda skulle jag vilja säga: När ni hade regeringsmakfen, varför löste ni inte då frågan om en allmän arbetslöshetskassa? Ni hade ju chansen under de sex åren, och def här tycks ju vara en hjärtefråga för er. Varför gjorde ni ingenfing i den frågan heller?

Det finns naturligtvis ett flertal reservationer som jag infe hunnit kommentera på den här korta tiden. Det beror inte på nonchalans utan pä aft jag vill spara dyrbar fid.

Till sist, herr falman! Vi socialdemokrater har som ett mycket viktigt mål aft skapa arbete åt alla. Vi har nätt en bit på den vägen, I motsats till förhållandet i andra industriländer sjunker vår arbetslöshet, och allt fler svenskar har jobb. Men det gäller atf gä vidare om vi skall nå målet. Nu måste vi kämpa ned siffrorna tiondel för tiondel. En akfiv arbetsmarknadspolitik är en vikfig beståndsdel i defta arbete. Jag vill påstå aff det betänkande som vi nu behandlar är ytterligare en pusselbit pä den vägen.

Herr talman! Med dessa ord och argument vill jag yrka bifall till arbetsmarknadsutskottets hemsfällan i betänkande 11 och avslag pä de reservafioner som jag tidigare nämnt.

124

Anf. 151 INGVAR KARLSSON i Bengtsfors (c) replik:

Herr talman! Frågorna om Samhällsföretag, egenregiverksamheten och handikappade kommer Görel Thurdin aft ta upp senare, så dem berör jag inte i den här repliken,

Bo Nilsson inledde med eft förhärligande av den socialdemokrafiska polifiken. Fler personer var sysselsatta i dag än för några är sedan. Ja, visst är det så, def kan ju ingen förneka. Men def vore väl ynkligt om inte detta hade skett i en så stark konjunktur som vi har, Def hade varit en katastrof om sysselsättningen skulle ha minskat. Det har den inte gjort.

Skriften Arbetsmarknadspolitikens roll, inriktning och omfattning har ju tidigare i dag kommenterats, och jag vill bara anföra några små citat. De stämmer sä bra med vad vi har sagt under mänga är här från talarstolen.

Jag citerar från första sidan:

"Den internationella utvecklingen under andra hälften av 1970-talef och i ännu högre grad under början av 1980-talef kännetecknades av stagnerande tillväxt, ökande arbetslöshet och hög inflationstakt," Det var alltså den internafionella utvecklingen under de år dä vi hade regeringsansvaret.

Sedan står det pä s, 3:

"Den utdragna lågkonjunkturen efter den andra oljeprischocken nådde sin botten mot slutet av 1982," Lågkonjunkturen hade alltsä dä nått botten, och sedan kom högkonjunkturen just när socialdemokraterna tog över.

När det gäller utvecklingen i Sverige sfär def pä s, 6: "Den svenska exporten är kraffigt inriktad mot investeringsvaror och investeringarna har fill följd av det låga kapacifetsutnyffjandet och den svaga tillväxten minskat på våra huvudmarknader, Sveriges indusfri är också mycket energiintensiv och har därför drabbats hårt av energiprishöjningarna, Relafivprisökningen på svensk export 1974-1975 medförde förluster av marknadsandelar som sedan har varit svåra att återta. De kraftiga lönekostnadsökningarna 1975 och 1976 i kombinafion med den långvariga lågkonjunkturen pressade lönsamheten i industrin mycket hårt. Till detta kommer betydande struktur-

problem i många branscher,"

Herr talman! Jag tycker aft def är exakt så som vi har sagt hela tiden att det är, och def har förnekats från socialdemokraterna ständigt och jämt. Det var alltså den kalla verklighet som vi hade att leva med under dessa år. T, o, m, förordet i den här lilla skriften har arbetsmarknadsminister Anna-Greta Leijon skrivit, så vi måste tro på denna skrift. Det är eff dokument som är en bekräftelse pä vad vi har sagt under långa tider. Nu lever vi i en högkonjunktur, och då är det väl infe att undra på aff man har fåtf upp sysselsättningen.

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

Anf. 152 SONJA REMBO (m) replik:

Herr falman! Vi skall klara av def, sade Bo Nilsson i sift anförande. Men han talade infe om hur man skall klara av def. Jag tycker atf han mycket eftertryckligt demonstrerade de skygglappar som större delen av socialdemokratin har när det gäller arbetsmarknadspolitiken. Han visade ingen oro för den mycket bekymmersamma framfid som den här citerade lejongula skriften ger uttryck för. Jag skall också citera:

"För att förhindra en fortsatt trendmässig uppgång av arbetslösheten krävs en sysselsäffningsfillväxt som är näsfan 50 procent större än den som nu kan förutses. För att uppnå full sysselsättning 1990 enligt den definition som görs i LU," - långtidsutredningen - "dvs 2 procents arbetslöshet, behöver sysselsättningstillväxten i genomsnitt bli ungefär dubbelt så sfor, I båda fallen ställs betydande krav på den ekonomiska polifiken,"

Arbetsmarknadsministern säger i sitt förord aft mycket talar i dag för en förändring av arbetsmarknadspolitiken i enlighet med dessa principiella förslag, alltså förslagen i rapporten, Def vi nu behöver göra är aff diskutera hur dessa mera konkret skall utformas och genomföras, Äv denna insikt återfann jag infe någonting i Bo Nilssons anförande.

Sedan kort bara en kommentar beträffande AMU, Bo Nilsson tyckte aff vi moderater var klåfingriga när vi tyckte aff man skulle komma i gäng vid halvårsskiftet. Javisst, def ursprungliga beslutet gick ju uf pä aff AMU-organisationen skulle träda i kraft redan den 1 januari i är. Men def klarade infe regeringen av. Därför fick ikraftträdandet flyttas eff halvår. Avtalen blev, som Bo Nilsson själv sade, klara först den 21 mars.

Jag har fått otaliga bevis beträffande AMU-organisationen pä en mycket stor oro för hur def hela skall komma aff fungera. När inte Bo Nilsson hittade någonting i sak är han allmänt misstänksam mof våra moderata förslag, så som han var emot lönebidragef. Jag försfår atf Bo Nilsson infe kan få något mera konkret aff anmärka pä i detta sammanhang, därför atf vårt förslag fill lönebidrag är alldeles utomordentligt bra utformat. Det är eff seriöst förslag.

Jag tycker aft Bo Nilsson i stället i konstruktiv anda skall studera def. Vi skall vara lifef försiktiga när det gäller arbetshandikappade, Def finns inga som helst utvärderingar. Jag vill rekommendera Bo Nilsson aft som en första åtgärd läsa senaste numret av Ekonomisk Debatt, där det förs en mycket intressant diskussion om handikappsysselsäffning.

125

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

A rbetsmarknadspoli-tiken

Anf. 153 ELVER JONSSON (fp) replik:

Herr talman! Bo Nilsson använde uttrycket ryckigt om debatten. Detta kommer bäst till sin rätt om man jämför hans inlägg med exempelvis arbetsmarknadsministerns tidigare i dag. Jag tycker aft det på regeringshåll, inom departement och ämbetsverk finns mänga goda tecken som tyder på aft man är på väg bort från den sfelbenfhet som karakteriserat arbefsmarknadspolifiken och mera kreativt och fantasifullt far sig an de nya utmaningarna. Men Bo Nilsson lever kvar något i en annan miljö eller i en svunnen tid. Han hoppar upp glad som en yngling pä sin första skolresa och säger aff vi har 100 000 fler i arbeten. Ja, detta under en högkonjunkfurperiod. Sä säger han vidare aft vi får jämföra detfa med den hemska arbetslöshet vi hade under den fid dä vi hade en annan regering. Då fanns 176 000 arbetslösa år 1982, Men varför, Bo Nilsson, inte fa exempelvis är 1983, då socialdemokraterna hade suttit i regeringsställning ett år och antalet arbetslösa hade sfigit till 179 000? Varför infe använda den siffran? Efter tre och eff halvt år har vi 100 000 fler utanför den reguljära arbetsmarknaden än tidigare under motsvarande konjunktur. Då frågar man sig: År infe den socialdemokratiska ambitionen större än aff applåderna skall komma inför en sådan redovisning?

Bo Nilsson jämför situationen i Sverige med den i Storbritannien, Jag erinrar mig tidigare debatter dä vi varnades för aff göra jämförelser med europeiska stater som har en mycket sorglös arbetsmarknadspolitik. Men i dag har man lyft upp fill något av en visdom aff kunna hävda sig mof britterna, Def kan möjligen hänga samman med aft det kan vara farligt atf jämföra med situationen under den tidigare regeringsperioden, dä socialdemokraterna var i opposition, I en sådan jämförelse sfär inte dagens siffror bra. Nu skall jag infe begära aft man från socialdemokraternas sida i den här debatten skall fa oss som kronviftnen på att def vi påstår är rätt,

Def är intressant atf notera vad t, ex, .AMS-chefen säger: I början av 1980-falet steg andelen av dem som fick kontantstöd fill 25-30 %, Nu, år 1986, är den på väg att gå upp till 40 %, Han säger aft vi är pä väg aft slå in på en passiv konfanfstödslinje och på väg bort från arbetslinjen, Aftonbladet varnade sä sent som i förrgår för aff "molnen börjar hopa sig" och ansåg aff regeringen bör tänka om därför atf utsikterna för den framtida sysselsättningen är allvarliga. Jag tror aft man hellre bör fa fasta på detfa än säga aft allt är gott och väl.

När det gäller de handikappades möjligheter på arbetsmarknaden har ju socialdemokraterna och moderaterna slagit följe och säger nej fill de berättigade utökningar som vore utomordentligt angelägna i dessa tider.

126

Anf. 154 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk) replik: Herr falman! I mitt första anförande försökte jag belysa den motsättning som finns mellan def fillväxtpolifiska målet och de fördelningspolifiska och sociala målen. Vpk hävdar aff industrins ökade lönsamhet - industrin har aldrig haft en så hög lönsamhet som i dag - mäste betalas av någon. Satsningar för atf öka industrins lönsamhet bekostas på något sätt, antingen i form av ökad arbetslöshet genom strukturomvandling och strukturrationalisering, eller med t, ex, flexibel arbetsfid och ett ovanligt stort övertidsuffag. Jag vill fråga: Om def nu är sant som Bo Nilsson säger, atf def infe finns

några sådana motsättningar utan arbefsmarknadspolifiken fortfarande har    Prot. 1985/86:108

de sociala och fördelningspolitiska målen, varför har man dä de allra sförsfai    3 april 1986

överfidsuftagen under en tioårsperiod just i dag när vi har en så hög

arbetslöshet? Varför gör regeringen ingenting för aff minska övertidsutfaget  

så att fler personer kan bli sysselsatta? Varför gör man ingenting för atf     ' "

förkorta arbetstiden, som vi har föreslagit flera gånger?

Bo Nilsson bekymrar sig över aft vi i en reservation har sagt aft socialdemokraterna har anammat borgerliga uppfattningar, I vad gäller reservafion 71 om def särskilda lönebidragef, som har mycket stor betydelse för de handikappades möjligheter aff ha sysselsättning och slippa bli förtidspensionärer, finns det faktiskt en koalition mellan socialdemokrater och moderater som avstyrker förslagen. Om nu Bo Nilsson föredrar att vi skall säga aft moderaterna har socialdemokrafiserafs, kan vi gärna göra det, om det nu är mindre förolämpande. Men faktum kvarstår: resultatet av denna sammanslutning är avslag pä en berättigad reservation som skulle innebära aft man förbättrar förutsättningarna för handikappade atf hävda sig på arbetsmarknaden.

Vi har hört förut, från varje ny regering som kommer, aft def aldrig fidigare har varit sä många sysselsatta, Alla framgångar som eventuellt kan finnas pä sysselsättningens område - som utan tvivel är resultat dels av den högkonjunktur vi har i dag, dels av de ovanligt höga vinster som industrin gör - betraktas som framgångar för regeringens polifik. Om def är så, kan man då karakterisera de kommande svårigheterna på arbetsmarknaden som en brist från regeringens sida?

Anf. 155 BO NILSSON (s) replik:

Herr falman! Lät mig först säga fill Sonja Rembo atf jag sfär fast vid det jag sade om klåfingrighet dä det gäller AMU, Def är ju ingalunda så aft AMU infe har börjat fungera förrän denna överenskommelse träffats. Arbetet är i full gång redan nu. Jag tycker alltså fortfarande aft def är klåfingrighet aft hålla på med sädana påståenden som Sonja Rembo gör.

Låt mig sedan vända mig samlat fill de borgerliga,

Elver Jonsson säger t, ex,: Varför inte jämföra med 1983? Vi hade en utveckling under de borgerliga åren som kanske var likartad i hela Europa -arbetslösheten steg överallt vid den fidpunkten. Det hade alltså infe med konjunkturerna att göra, utan då var det en likartad utveckling. Nu har utvecklingen i andra länder fortsatt åt samma håll. Jag tog ett exempel - lät mig fa upp det igen, I England ökade arbetslösheten under en månad med mer än hela vär arbetslöshet, medan vi har brutit den här trenden på flera sätt.

Arbetslösheten är betydligt lägre nu än 1982, Vi har sänkt arbetslösheten med 50 000, Vi har skapat ungefär 100 000 nya jobb under perioden. Dessutom har, som en naturlig följd härav, aldrig fidigare så mänga haft jobb eller sysselsättning i Sverige som just nu. Vi har alltså, i jämförelse med alla de andra länderna, lyckats bryta den negafiva trenden och är på väg ät räft håll.

Vi är infe - som några av talarna sade - nöjda med defta och tycker atf det
är bra, utan vi socialdemokrater kommer aft jobba vidare för atf alla som vill     127

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

Arbetsmarknadspoh-tiken

och kan arbeta också skall få eff jobb. Då tror jag aff vi hade behövt hjälpas åt allihop - men infe med prutningar på miljardbelopp inom arbetsmarknadspolitiken, som några av partierna vill, I def här fallet vill inte folkpartiet detta, och det gläder mig. Men def är trots allt, Elver Jonsson, de borgerliga kamraterna som ni skulle regera fillsammans med om olyckan hade varit framme i det här landet.

Jag tror aft det är bra för oss svenskar aff vi har en socialdemokrafisk regering som sätter som sitt kanske allra friimsfa mäl aft skapa arbete åt allt fler. Då går det inte att pruta på småsummor eller i det här fallet miljardbelopp, utan dä är def vikfigare aff sätta till alla klutar och tillsammans försöka hjälpas ät att lösa problemen. Jag tror att det hade varit nyttigt ocksä för folkparfiet aff erkänna defta.

128

Anf. 156 ELVER JONSSON (fp) replik:

Herr talman! Äv Bo Nilssons inlägg framgår aff han känner sig nöjd med atf kunna överträffa 1982 års lågkonjunkfursifuafion med def som kan uppvisas 1985 i en högkonjunktur. Jag har sagt def flera gånger tidigare: Jag trodde aft den socialdemokrafiska ambifionen var högre.

Sedan fick vi ingen kommentar fill def jag påvisade, aft arbetsmarknadschefen varnat för atf vi är på väg bort frän arbetslinjen och in i en passiv konfanfstödslinje och aff Aftonbladet i förrgår skrev: Molnen hopar sig över den svenska arbefsmarknadspolifiken, Def kunde vara intressant med en kommentar till detfa från den socialdemokratiske talesmannen.

Så litet om handikappfrågorna, eftersom jag inte hann med dem i den förra repliken: Bo Nilsson är rädd för aff def blir kaos om vi skall finansiera åtgärder för arbetshandikappade från socialförsäkringssektorn. Men fråga då biträdande socialminister Bengt Lindqvist, som när han trädde fill klart sade: Ingenfing är viktigare än atf rädda människor undan förtidspensionering! Def är klart att om vi inte har utgifter för förtidspensionering skulle vi med stor fördel kunna använda de pengarna för atf ge arbetshandikappade eff meningsfullt arbete. Från folkpartiets sida menar vi aff en satsning pä åtgärder för arbete åf handikappade måste innebära minskade krav på medel för förtidspensionering. Det innebär eff mänskligt positivt tillskott, har vi sagt, och def positiva tillskottet får inte underskattas,

Ocksä här har vi fått prov pä från Bo Nilsson hur trögt det kan vara. Förtidspensionering gäller ett annat departement, eff annat verk och eft annat riksdagsutskott - och så har vi de vattentäta skotten, Förlorarna blir de arbetshandikappade,

Bo Nilsson avslutade med några fina ord och sade aff vi behöver samarbeta om detfa och att def då inte går att pruta på småsaker. Men def är ju vad socialdemokraterna gör när def gäller de handikappade, oavsett om def gäller bilsföd, lönebidrag eller andra punkter.

När Bo Nilsson gör finansieringsfrågan till eff oöverstigligt hinder är jag därför infe särskilt skakad över det, Hans egen finansminister kunde släppa uf tvä miljarder över eft dygn när def gällde atf bevilja oss som har hyggliga löner skattelättnader, I en sådan jämförelse framstår denna prutning avseende de arbetshandikappade som både småaktig och mänskligt djupt felaktig.

Anf. 157 SONJA REMBO (m) replik:

Herr talman! Det är synd atf Bo Nilsson infe alls har berört lönepolitikens betydelse för sysselsättningen. Jag skall fortsätta att citera ur den lejongula skriften:

"Möjligheterna atf tillgodose de sfigande kraven på en väl fungerande
arbetsmarknad beror bl a pä de avtal som parterna på arbetsmarknaden
träffar,--- Lönespännvidden på den svenska arbetsmarknaden är inferna
tionellf sett liten , I kombination med våra höga marginalskaffer innebär

detfa att de grundläggande ekonomiska rörlighetsincitamenfen är små i Sverige, infernationellf sett,"

Litet längre ned står def:

"När de ekonomiska incitamenten blir alltför svaga finns det risk för att arbetsmarknadspolitiken utsätts för kompensationskrav som inte kan uppfyllas.

Olika former av avtal rörande ersättningar vid uppsägningar (avgångsbidrag) har som tidigare påpekats en utformning som i bland förhindrar en samhällsekonomiskt mofiverad rörlighet på arbetsmarknaden. Det bör vara möjligt aft åstadkomma förändringar i dessa avtal som medför bättre överensstämmelse med samhällsekonomiska målsättningar,"

Staten mäste alltså låta parterna fa ett större ansvar, Ackumulafionspolifi-ken, herr talman, innebär aft staten inte bara är beredd att bära konsekvenserna av utslagningen frän arbetsmarknaden. Staten är också beredd att undanröja olikheter i anställningsvillkoren som är resultatet av fria förhandlingar. Ett exempel pä detfa är, som jag nämnde tidigare, AMS rätt aff förbjuda uppsägning av äldre arbetskraft. Ett annat exempel är den nyligen tillsafta semesterutredningen, som skall undersöka hur semesfervillkoren skall kunna sfrömlinjeformas.

Det vid sidan av löntagarfonderna hittills mest drastiska exemplet är utredningen om realränteskaff. Skaften skulle innebära atf staten gär in och far hand om en del av avkastningen på sparandet fill pensionsförsäkringar, Detfa slår direkt mof de avtalade tjänstepensionerna och självfallet också mot enskilda personers frivilliga pensionssparande,

Pä det sättet, herr talman, fär vi absolut infe någon tillväxt av det slag som krävs för aff vi infe om några är skall drabbas av massarbetslöshet.

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

Anf. 158 INGVAR KARLSSON i Bengtsfors (c) replik: Herr talman! Bo Nilsson var mycket hovsam i sitt senaste inlägg och manade fill samarbete. Def är förståeligt, eftersom vi vet aft molnen sä småningom lär hopa sig vid horisonten. Def kommer atf bli andra tider, det kommer atf blir lågkonjunkturer. Jag tror inte atf Bo Nilsson dä sfär här och pekar på siffrorna för sysselsättningen, som vid det fillfället möjligen kan vara vikande. Då är inte siffror sä mycket att tala om,

Def är med utgångspunkt i def sfatsfinansiella läget som vi har föreslagit en höjning av egenavgifterna fill arbetslöshetsförsäkringen. Vi menar atf de som har ett arbete kan vara med och finansiera stödet fill dem som infe har eff arbete. Om man höjer arbetsmarknadsavgiften far man av löneutrymmet, och det kostar också för löntagarna. Som vi vef har finansministern många gånger talat om atf det infe finns något löneutrymme. Socialdemokraterna

129

9 Riksdagens protokoll 1985/86:107-108

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

har ocksä lovat att inte höja arbetsgivaravgifterna. Men def är klart atf def är en säkerhetsventil som socialdemokraterna gärna tar fill i en del situationer.

Socialdemokraterna har mycket svårt att tänka sig en höjning av egenavgifterna. En sådan skulle strida mot bl. a. LO:s och kassornas uppfattning. Men får man vara sä rädd? Någon gång inåste man väl ta tjuren vid hornen och verkligen visa vem det är som bestämmer.

Jag tror infe att det kostar den enskilde kassamedlemmen speciellt mycket om egenavgifterna höjs. Dels är avgifterna avdragsgilla, dels tappar löntagarna annars löneutrymme. Ingen skall utmåla oss som vill öka egenavgifterna som ogina människor.

Beträffande prutningarna till AMS har vi en hel räcka av förslag, enligt vilka vi vill förbättra för småföretag och när det gäller länsanslag. Genom dessa förslag vill vi förbättra möjligheterna för företagsamheten och näringslivet atf skapa rikfiga jobb, Detfa betyder infe aft arbetsmarknadsinsatserna skall öka, utan tvärtom, man skulle härigenom spara in pengar.

Vår filosofi är således aff man skall skapa rikfiga jobb och minska de arbetsmarknadspolitiska insatserna, Defta skall gå hand i hand. På detta säff skulle samhället tillföras mer resurser i stället för mindre. Jag anser aft defta är en rikfig målsättning, en målsättning som alla borde sträva efter, även socialdemokraterna.

130

Anf. 159 BO NILSSON (s) replik:

Herr falman! Till Alexander Chrisopoulos vill jag säga aff def är svårt atf under en sådan här debatt hinna bemöta sä många påståenden som görs. Därför hann jag infe med atf kommentera hans synpunkter i mitt förra inlägg.

Kortfattat: Övertidsfrågorna är eff mycket svårt komplex, Def är här fråga om nyckelpersoner och flaskhalsar i produkfionen, vilket är svårt aff klara av. Men vi följer detta arbete, och om det anses behövligt återkommer vi med åtgärder i denna fräga.

Till Elver Jonsson vill jag säga att jag i min första replik sade aft jag och socialdemokraterna inte är nöjda förrän alla som vill och kan arbeta också har ett arbete.

Beträffande AMS-chefens påstående om atf vi är pä väg frän arbetslinjen mot kontantstödslinjen vill jag säga följande: Det är möjligt aft den här satsningen på A-kassan har gjort att det just nu finns en viss förskjutning. Men jag tror aft vi i def stora hela vägar lova atf vi står för arbetslinjen, och vi kommer att arbeta för och utveckla den. Jag tror atf def kommer aff läggas fram förslag framöver som gör att Elver Jonsson kan känna sig ganska nöjd.

Det är infe så aft vi är smäsnåla när def gäller lönebidragen. Men lönebidragen är en bred sektor och omfattar infe enbart allmännyffiga organisationer, Def finns inget tak då det gäller def allmänna lönebidraget. Det finns alltsä möjlighet aft satsa hårt på aft anställa handikappade med hjälp av def allmänna lönebidragef,

Sonja Rembo ville aft vi skulle slakta en del heliga kor. Jag tror emellerfid aft def är dags för Sonja Rembo att börja slakta sina heliga kor. Vad hon ofta säger och pläderar för är nämligen - det är inte första gången jag har hört det, och jag är rädd för atf def infe heller blir den sista - att om vi bara kunde sänka

lönerna sä skulle def mesta bli bättre i defta samhälle. Moderaterna vill aff man börjar med aft sänka lönerna för ungdomarna, och sedan för de äldre. Man frågar sig då: Vilken är nästa grupp som ni vill sänka lönerna för? Jag tror atf detfa är en misslyckad moderaf politik. Om moderaterna slaktar denna heliga ko, tror jag atf def finns bättre förutsättningar att diskutera framöver.

Lät mig, herr falman, avsluta med atf säga atf moderaterna i detfa betänkande vill pruta 1,4 miljarder, och centern 1 miljard, på arbetsmarknadspolitiken. Jag hörde i tisdags här i kammaren, i en debatt om regionalpolifiken, en folkpartist som stod i denna talarstol och krävde mer pengar till beredskapsarbeten. Till henne och alla andra vill jag säga: Vare sig högern eller centern är något aft hålla i handen beträffande dessa frågor. Den bästa garantin för fortsatta satsningar på arbete åt fler är nu som fidigare att stödja oss socialdemokrater.

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

A rbetsmarknadspoli-tiken

Tredje vice falmannen anmälde aft Sonja Rembo och Ingvar Karlsson i Bengtsfors anhållit atf fill protokollet få antecknat atf de infe ägde räft till ytterligare repliker,

Anf. 160 SIGGE GODIN (fp):

Herr falman! Många vackra ord har sagts frän denna talarstol under den här debatten - infe minst från regeringens företrädare, men kanske allra mest frän utskotfsmajoritetens talesman Bo Nilsson. Bo Nilsson har stått här, och man har sett hans röda ögon när han som i ett rosenskimmer talat vackert om vilket fantastiskt läge vi har hamnat i när vi har klarat så väldigt mycket av sysselsättningen.

Jag kan infe riktigt förstå det som Bo Nilsson talar om. Vi vet alla hur det är med långfidsarbefslöshefen, hur mänga människor det är som är långfidsar-betslösa och inte kan få ett arbete. Vi vef hur det är med 20-24-åringarna, hur oroväckande def är atf inte de kan få ett arbete. Jag vef hur def ser uf hemma i mitt eget län. Närmare 8 % av 20-24-åringarna har inte något arbete i dag, och de är dessutom långtidsarbefslösa.

Innan jag går in pä det som jag egenfligen hade tänkt säga skulle jag vilja fräga Bo Nilsson om en sak när def gäller egen-regi-verksamheten, Bo Nilsson sade; Vi skall ordna det här. Vi skall se fill att de som lämnar egen-regi-verksamheten får eff arbete - i skogsvårdssfyrelsen, i offentligt skyddat arbete. Han nämnde också Galaxen,

Jag skulle vilja ha eff klarläggande, Bo Nilsson, av vad defta uttalande egentligen innebär. Innebär uttalandet det som vi har hävdat, atf dessa människor skall kunna gå frän egen-regi-arbetet in i eft sådant här arbete? Innebär uttalandet att om de inte kan göra def, sä skall de fä vara kvar i egen-regin fills man har löst problemen i kommunerna? Kan vi säga detta till de berörda människorna? Jag uppfattade Bo Nilssons uttalande sä, att det egenfligen var detfa han menade. Men han sade def inte i klartext.

Regeringen anger i propositionen aff def övergripande målet för sysselsättningspolitiken är full sysselsättning eller "arbete åf alla"; def har vi hört flera gånger här, Def innebär aff alla som kan och vill arbeta skall ha möjlighet till def. Det säger Bo Nilsson också. Det är ett mäl som vi alla kan ställa upp på.

131

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

132

Vår förhoppning är aft det mål som regeringen uttalat måste gälla alla som vill och kan arbeta. Det borde då gälla också de arbetshandikappade - även de som har grava handikapp, alltså de människor som är anmälda på förmedlingar och har de längsta arbefslöshefstiderna.

Men arbetsmarknaden är inget rosenskimmer. Det gär infe att beskriva den i vackra skrivningar i riksdagstryck. Arbetsmarknaden är hård och fylld av konkurrens. Alla som studerat sysselsätfningsproblematiken vet också atf "arbete åf alla" inte fas på allvar av regeringen när def gäller de gravt arbetshandikappade.

Många arbetshandikappade har därför fått erfara hur de kommer allt längre bak i kön när det gäller rätten till arbete. De gravt arbetshandikappade, de som inte platsar i några andra arbefsmarknadspolitiska åtgärder än för anställning i Samhällsföretag, har fäff uppleva den långa kön fram fill arbetet, det arbete som socialdemokraterna i mänga valrörelser kallat för "arbete åt alla".

Alla som har studerat problemet med de gravt handikappades sysselsättningsproblem vef aft platserna i Samhällsföretag inte räcker fill. Därför fär de som har de mest grava handikappen stå tillbaka för mindre handikappade. Det har HCK beskrivit för oss vid en uppvaktning i utskottet. Det är alltså rikfigt; def är ingenfing som jag har hittat på,

I folkpartiefs partimofion har föreslagits särskilda åtgärder för atf prioritera gruppen psykiskt utvecklingsstörda, Def är den grupp som har det svårast aft komma ut på arbetsmarknaden. Och den gruppen kräver stöd och extra handledning, Def tycker folkpartiet att vi skall ge dem. Folkpartiet anvisar medel frän socialförsäkringssektorn fill arbefsmarknadssektorn för aft bereda möjlighet aft anta Samhällsföretags erbjudande aft för 60 000 kr, per arbetstillfälle ge ytterligare 800 personer plats i Samhällsföretags verksamhet. Där borde socialdemokraterna verkligen ta chansen och visa atf det lönar sig att satsa på dessa människor.

Jag lyssnade med spänt intresse på arbetsmarknadsministern i eftermiddags. Hon sade då atf hon var besatt av otålighet och aff hon var stolt över den arbefsmarknadspolifik som socialdemokraterna driver. Hon sade också atf hon skulle se till att det inte blir de minst handikappade som först får stödet i fråga. Jag ställer dessa uttalanden mot def faktum aff de gravt arbetshandikappade inte har någon chans till eft arbete och skulle då vilja fräga arbetsmarknadsministern om hon kan beskriva hur det här egentligen går ihop. Såvitt jag förstår fungerar det inte. De gravt arbetshandikappade får ju inget arbete.

Jag vill göra en personlig reflexion. Sedan fio år tillbaka arbetar jag nämligen som arbetsförmedlare. Men jag har hittills inte lyckats placera en enda människa i Samhällsföretag därför atf det infe har funnits några platser. Därför borde vi nu göra någonting. Vi borde således anta erbjudandet från Samhällsföretag,

Sedan vill jag fräga företrädarna för utskoftsmajoriteten: Vilka argument har ni för aft inte anta erbjudandet från Samhällsföretag? Är inte de sämst ställda på arbetsmarknaden värda det här extra tillskoftef av arbetstillfällen? Eller skall de tvingas fortsätta atf förlänga en redan lång arbetslöshetsperiod?

I folkparfiets parfimotion framförs på nytt kravet på en utredning i vad

gäller en allmän arbetslöshetsförsäkring. Dagens arbetslöshetsförsäkring fyller nämligen inte de krav som man bör kunna ställa på denna. En avsevärd andel arbetslösa är infe berättigade fill ersättning från A-kassa, En del arbetslösa fär kontant arbetsmarknadsstöd, andra får ingen ersättning alls. De sistnämnda grupperna är hänvisade till socialvården. De har ju ingen ersättning som def verkligen går atf leva på,

I den nuvarande arbetslöshetskassan är egenavgifterna försumbara och svarar infe mof den andel av kostnaderna som stipulerades när arbetslöshetsersättningen en gång infördes, nämligen 1974, Dä låg egenavgiften på 20 %, Vi i folkpartiet anser atf def av regeringen startade utredningsarbetet måste breddas. Tillsättandet av en enmansutredning i en så vikfig fråga som denna visar inte pä något större intresse för att förankra utredningsarbetet i parlamentet, Def borde vara naturligt att tillsätta en parlamentarisk sammansatt kommitté när def gäller en så här viktig fräga. Dessutom bör direktiven utvecklas. Hur skall frågan om arbetslöshetsersättningen lösas för exempelvis företagare, för dem som har varit hemma och vårdat sina barn eller för arbetslösa ungdomar? Därom borde vi få ett besked från nämnda utredning.

Man kan också fråga sig hur arbetslöshetsersättningen skall betalas i framtiden. Skall vi som har ett arbete bidra med en rimlig egenavgift för att de som drabbats av arbetslöshet skall få en rimlig utkomst? Eller finns inte den solidaritetstanken hos socialdemokraterna? Frågorna är som synes många. Utredaren är ensam.

Med utgångspunkt i dessa frågor anser vi i folkparfiet atf det behövs en parlamentariskt sammansatt kommitté med utökade direktiv. Det är vikfigt att vi får en sådan snart,

Lars Ulander har frågat hur folkpartiet har tänkt sig att höjningen av arbetslöshetsersättningen skall finansieras. Ja, vi har redogjort för vår uppfattning i ett särskilt yttrande.

Beträffande finansieringen godtar vi en höjning av arbetsgivaravgiften. Samtidigt förordar vi en höjning av egenavgiften. Och varför gör vi det? Jo, därför aff vi vill åstadkomma ett incitament för arbetsmarknadens parter på båda sidor när det gäller atf sluta sådana löneavtal som infe driver på inflafionen och som infe heller medverkar fill en ökad arbetslöshet.

Fru talman! Vi i folkpartiet har omsorgsfullt bidragit fill aft sätta en socialliberal prägel på defta betänkande. Därmed får de svaga på arbetsmarknaden betydligt bättre möjligheter aft hitta eft arbete, Def är bara att beklaga aft majoriteten i utskottet inte sfär fast vid sitt löfte om arbete åt alla.

Med defta, fru talman, yrkar jag bifall fill folkparfiets reservationer till arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 11.

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 161 LARS ULANDER (s) replik:

Fru talman! Jag skulle vilja fråga Sigge Godin hur det kommer sig aff man finansierar denna kostnad tvä gånger. Det kan vara intressant aff veta det. Är det en speciell, liberal idé?

133

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

134

Anf. 162 SIGGE GODIN (fp) replik:

Fru talman! Vi vill i ett första skede höja egenavgiften och arbetsmarknadsavgiften, därför aff vi tycker att det är nödvändigt. Lars Ulander är infe omedveten om det som har sagts under hela eftermiddagen här, nämligen att risken är uppenbar för ökad arbetslöshet och atf det behövs betydligt mer pengar till de arbetslösa och till arbetslöshetskassorna. Jag tror alltså aft pengarna behövs för det kommande året.

Det är rimligt att socialdemokraterna, som tidigare har accepterat en 20-procenfig egenavgift, också gör def i detta fall. Därmed skapas det incitament som folkpartiet talar om, och på def sättet slipper vi ökad arbetslöshet. Det är rimligt att begära sådana saker av parterna,

Anf. 163 LÄRS ULANDER (s) replik:

Fru talman! Förhållandet är det atf arbetsmarknadsavgiften täcker upp fill 360 kr. Om man nu gör som folkpartiet har föreslagit överfinansieras denna reform, och jag har ännu infe förstått varför man skulle göra det. Den diskussion som Sigge Godin därutöver för har inte med defta att göra, eftersom reformen på detta säff överfinansieras med ungefär 1 miljard,

Anf. 164 GÖREL THURDIN (c):

Fru falman! På några punkter i arbetsmarknadsutskottets betänkande om arbetsmarknadspolitiken behandlas frågor om människor med olika handikapp och deras möjligheter till en samvaro och ett arbetsliv ute i samhället. Många talare har tagit upp dessa punkter, och jag skall försöka göra mitt inlägg så kort som möjligt.

De frågor som jag tänker ta upp i mitt anförande är AMS egenregiverksamhet och sysselsättningen i Samhällsföretags verkstäder. Jag hade även tänkt tala om lönebidragen, men jag hoppar över dem.

Jag vill därmed yrka bifall fill reservationerna 26, 67, 68 och 78.

Regeringen och utskottsmajoriteten har föreslagit atf AMS egenregiverksamhet skall avvecklas under 1986. Den passar infe in i AMS verksamhet, säger Bo Nilsson. Någon omställningsfid medges inte, utan målet är så snabb avveckling som möjligt.

Jag vill peka på vissa saker, eftersom jag kommer från en av de delar av landet som har sådan här verksamhet.

I skogslänen finns sysselsättning vid s. k. skogssfafioner i Viksjö, Liden, Viken, Hofing och Pajala. Det handlar om vägarbeten, avverkningsuppdrag, röjning, plantering o. d. i glesbygd. Genom lokaliseringen har man varit tvungen att bygga upp förläggningar där de arbetshandikappade även kunnat bo. Just genom sin lokalisering har också denna typ av arbeten gett stora möjligheter till rehabilitering, vilket har lett till atf många har kunnat gå ut i normalt arbetsliv så småningom. Denna verksamhet vill man alltså avveckla.

I Pajala har kommunens socialchef i en skrivelse anfört, atf flera av dessa människor saknar egen eller annan bostad, att flera inte kommer atf kunna placeras i annat jobb utan blir hänvisade till förtidspensionering, arbetsmarknadsstöd eller socialbidrag. Han befarar att missbruket kommer aft öka och aft insfifutionsvård därvid blir nödvändig för flera personer. Def man befarar i Pajala gäller naturligtvis också i andra kommuner ute i glesbygden.

Alla parfier utom moderaterna har motionerat i frågan och yrkat att åtminstone en förlängning av avvecklingsfiden skall medgivas. Det är bara att beklaga, Sigge Godin, att folkparfiet inte ställt sig bakom dessa mofioner utan accepterat en avveckling.

Utskottets motiv för att avveckla egenregiverksamheten är inte bara att den inte passar in, utan också att verksamheten i dag är för dyr och att den är ojämnt spridd över landet och bara finns i en tredjedel av kommunerna. Att den är ojämnt fördelad över landet har naturligtvis sin förklaring i aff behovet av den här verksamheten har varit störst och gett bäst resultat i glesbygden. Någon hänsyn till det hade man väl kunnat fa. Eller är det så att glesbygden inte passar in här?

Vi i centerparfiet kan hålla med om att def i dag är en för dyr verksamhet, men det beror på atf den överordnade organisafionen inte har minskat i samma utsträckning som verksamheten. Vi instämmer därför delvis i att byråkrafin måste minskas, och vi föreslår, bl, a, i vår reservation, att länsarbetsnämnderna fär handlägga den här verksamheten i fortsättningen.

Vi i centerpartiet kan alltså infe acceptera ett sådant handlingssätt där handikappade människor de facto kommer i kläm. Lät def hundratal människor som har haft hand om själva förläggningarna vara kvar! Det betyder i alla fall aff man minskar antalet tjänstemän med ungefär fem sjättedelar. Dessa kan då i stället användas i Galaxen, som regeringen föreslagit.

Jag måste då fråga Bo Nilsson: Var görs besparingarna inom AMS, eftersom egenregiverksamheten var för dyr? Man flyttar alltså över dess tjänstemän fill Galaxen. Man kan dessutom läsa sig fill i propositionen att samtidigt som anslaget för sysselsättningsskapande åtgärder egentligen minskas totalt med drygt 725 miljoner - det är anslag inkl. reservation - och 176,8 miljoner innehålls för arbetsmarknadsutbildning så ökas de direkta kostnaderna för AMS förvaltning med 123 miljoner. Dä frågar man sig var någonsfans besparingarna finns och varför def var nödvändigt med just denna besparing. Detfa kommer atf betyda aff samhället ändå får bära dessa kostnader pä ett eller annat säff.

Till slut, fru falman, vill jag fa upp Samhällsföretags verksamhet och dess omfattning, eftersom den är av yttersta vikt för ca 30 000 människor med handikapp i dag. Vi vef betydelsen av denna verksamhet och av att man har närhet till arbetskamrater. Men i dag står lika många utanför denna verksamhet, alltså 30 000 människor. Trots detta ställer man från regeringens sida allt starkare krav på lönsamhet. Def gör att rafionaliseringen drivs fram ute på verkstäderna, vilket leder till en högre tekniknivå. Det gör det i sin tur svårare för gravt handikappade att kunna placeras inom Samhällsföretags verksamhet. Det mäste slås fast att Samhällsföretags mål i första hand måste vara sociala.

Jag har varit på besök pä Midlandprodukfion i Örnsköldsvik. Där fick jag veta atf anslaget grundades på antalet fimmar. I def timantalet kalkyleras sjukfrånvaron in. Om de handikappade blir friskare och arbetar bättre betyder det i längden aft färre får plats i verksamheten.

Vid ett besök i AVEBE-verksfäderna i Stockholm fick vi veta att anslaget var sä lågt aff försäljningen mäste öka med 50 % för att man skulle klara de

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

135

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

ekonomiska kraven plus atf det behövdes en bra konjunktur.

Vi från centerpartiet tycker aft så länge def finns plats inom de befintliga investeringsramarna borde man kunna fa in människor i verksamheten, eftersom detta då betyder en lägre kostnad. Def har tidigare nämnts här - jag tror atf def var Bo Nilsson som sade def, Samhällsföretag har räknat fram aff def kostar ungefär 60 000 kr, per person, vilket motsvarar en bidragsandel på 73 %. Defta skall då jämföras med ett lönebidrag på 90 % som lämnas t. ex. för en kontorist i en ideell förening.

Det måste väl ändå vara så att den effektivitet som de handikappade själva kan och vill skapa skall kunna leda fill atf fler kan fä komma med - inte tvärtom, atf staten skall utnyttja den lönsamheten fill atf minska anslagsnivån. Def måste vara bättre för samhället atf de handikappade placeras på olika arbeten.

Börje Hörnlund och Ingvar Karlsson i Bengfsfors har därför i en mofion yrkat atf regeringen skall tillmötesgå def krav pä 800 nya platser som Samhällsföretags ledning offereraf. Def är förvånande mot bakgrund av vad som sagts fidigare att inte regeringen ställt sig bakom detfa. Def är ännu mer förvånande med tanke pä vad utskottets ordförande Lars Ulander sade i sitt anförande om aft def var en klok politik aft hjälpa och stötta de handikappade.

Jag hade nu tänkt fråga Bo Nilsson om det här med arbetslinjen inte skulle gälla även de handikappade. Han har stått i talarstolen och sagt: Jag sfär fast vid arbetslinjen. Ätt Bo Nilsson sfär i talarstolen, det kan jag också konstatera, men jag kan infe i besluten avläsa aft han står fast vid arbetslinjen.

136

Anf. 165 MONA SAHLIN (s):

Fru talman! Jag skall, som aviserats tidigare, ta upp ungdomsfrågorna i betänkandet, och det berör reservationerna 12-25.

Rätfen till ett arbete är, som framförts här många gånger tidigare, def kanske viktigaste målet för socialdemokratisk politik. Def har väl belysts, och jag skall försöka aft hålla mig fill saker och fing som kan fillföra debatten något.

Det är också självklart atf def är just ungdomarnas rätt fill eff arbete som är det kanske allra viktigaste kravet man kan ställa i dag. Det är eff krav som är långt ifrån självklart att ställa runt om i Västvärlden. Just ungdomsarbetslösheten är gigantisk i många av våra grannländer i Europa. Där sprider sig ocksä hopplöshet och våld i dess fotspår. Där har såväl samhället som ungdomarna kommit en god bit på väg att ge upp många av de mäl man en gäng hade.

I Sverige å andra sidan är def självklart både att vi ställer kraven på samhället att verka för atf alla fär arbete och atf vi är beredda att satsa både resurser, kraft och energi på att uppnå målen. Orsakerna är givna och många, men den främsta är väl just aff det inte finns något mer förödande för en ung människa som skall göra sift insteg i den vuxna världen än aft få beskedet atf han inte behövs.

1982 och 1983 nådde ungdomsarbetslösheten sin högsta nivå i Sverige, omkring 8 %. Sedan har den successivt gått ner och är nu nere i under 6 %.

Det är framför allt arbetsmarknadspolitiken och den ekonomiska polifiken     Prot. 1985/86:108

som har resulterat i en högre sysselsättning. Def märks också av det faktum     3 april 1986

atf antalet ungdomar i arbetsmarknadspolifiska åtgärder har minskat kraffigt

också mellan  åren  1984 och  1985,  Det är något som jag tycker atf     Arbetsmarknadspoli-

moderaterna kan notera, som skriver exakt motsatsen i en av sina reserva-      '

tioner.

Fler har alltså jobb på den ordinarie arbetsmarknaden, och def är också självfallet målet för alla insatser som görs för ungdomarna.

Lät oss sedan se på de insatser som görs i dag och vilken betydelse de har, Def är främst två orsaker bakom ungdomarnas arbetslöshet, förutom def allmänna behovet av fler jobb i samhället. Dels är def låg utbildning, dels är det liten eller ingen arbetslivserfarenhet. Utbildning är det första kravet, och dess betydelse är påtaglig om man ser t, ex, på de långtidsarbetslösa ungdomarna, som väldigt ofta har bara grundskola eller en ofullbordad gymnasieutbildning. Arbetet med aft erbjuda alla under 20 år en plats i gymnasieskolan är därför oerhört viktigt även i def här sammanhanget. Detta har regeringen nu ytterligare understrukit i den senaste regeringsdeklarationen.

Det andra kravet handlar om ungdomarnas möjlighet aft få erfarenhet av arbetslivet, något som i stort sett alla arbetsgivare kräver i dag. En åtgärd för aft tillgodose def är tillkomsten av ungdomslagen för tvä år sedan. Under 1985 ingick ungefär 48 000 ungdomar i ungdomslagen. Utskottet framhåller aft man genom ungdomslagen i stort sett har uppnått def mål som uppsattes och tillgodosett de krav som ställdes på ungdomslagen, nämligen att ersätta sysslolöshet med en meningsfull sysselsättning. Dessutom har ungdomslagen resulterat i aft nära 60 % av dem som arbetat i ungdomslag har fått ett fast arbete direkt efter avslutad tid i ungdomslaget. Den erfarenhet de har fått har alltså spelat en avgörande roll för deras möjligheter att få eff arbete.

En annan aspekt, som kanske borde diskuteras mera, är def jag kallar ungdomslagens sociala roll. För den stora grupp ungdomar som infe vet vilken utbildning de vill söka, som inte vet inom vilket område de vill jobba, som infe vef hur man söker arbete och som har svårt för att umgås med människor i grupp har ungdomslagen spelat en väldigt sfor roll som en sluss till utbildning och arbete och fill självförtroende och kontakt med kamrater. Den rollen kan säkert utvecklas ännu mer. Den stämmer också väl överens med intentionerna om ungdomslagen som en sista åtgärd, när allt annat har prövats.

Regeringen har nu beställt en rad utvärderingar av ungdomslagen. Det är då anledning atf avvakta med åtgärder för atf ytterligare utveckla dem,

I regeringsdeklarationen uttalades: "Regeringen avser aff ta initiativ till ett sammanhållet åtgärdsprogram för att underlätta ungdomars övergång från skola till arbetsliv," Vi är också väl medvetna om regeringens samverkan med arbetsmarknadens parter på detta område, vilket också kommit fill uttryck i budgetpropositionen, där det sägs att "regeringen är medveten om att parterna på arbetsmarknaden har ett uttalat intresse av atf medverka till lösningar på ungdomarnas arbetsmarknadsproblem", Detfa har arbetsmarknadsministern ytterligare understrukit i debatten i dag.

Utskottet tolkar detta så att vi inte nu har anledning aft ompröva            137

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

A rbetsmarknadspoli-tiken

138

verksamheten med ungdomslag eller aft behandla frågan om lönekostnaderna för ungdomarna eller införandet av några nya system,

I det sammanhanget skulle jag vilja ta uf)p Charlotte Brantings fräga, om det inte är bättre att ge ungdomarna arbete till lägre lön än att låta dem gå utan något jobb alls. Man skall komma ihåg att ungdomarna redan i dag har lägre lön än de vuxna när de går in i arbetslivet. Likaså bör man beakta atf ungdomar går direkt från gymnasieskolan uf fill ett fast arbete på den ordinarie arbetsmarknaden. Om man skulle sänka dessa ungdomars löner, måste man ju sänka lönerna också för den stora grupp ungdomar som i dag har arbete, trots de enligt er uppfattning höga lönerna. Det är därför som def inte är bra att gä in med sådana generella ätgärder som sänkning av arbetsgivaravgiften. Enligt min mening är def bättre aft gå in med bidrag och stöd som riktas till de grupper av ungdomar som i dag har svårt aff få eft fotfäste på arbetsmarknaden.

Jag tycker att vi bör avvakta parternas arbete och regeringens initiativ, väl medvetna om atf alla åtgärder där näringslivet far ett större ansvar för ungdomarnas arbetsmarknad är mycket välbehövliga. Det skall infe ställas i motsats till ungdomslagen. Det är olika behov och också olika åtgärder som vi här diskuterar.

20-24-åringarna är den grupp som har den högsta arbetslösheten, I den gruppen finns de flesta långtidsarbefslösa. De ungdomarna har också den lägsta utbildningen. Omkring 31 % av de arbetslösa 20-24-äringarna har bara grundskola. Endast drygt 15 % har en gymnasieutbildning som är längre än tvä är. En samordning mellan utbildnings- och arbefsmarknadspolifiken spelar här en mycket sfor roll för atf lösa dessa ungdomars problem. Det kan inte nog understrykas hur vikfig den samordningen är.

Vad jag också tycker kan vara värt aft notera när def gäller 20-24-äringarna är aft den mest betydande förändringen under senare år i den åldersgruppen är aff den har ökat mycket i storlek, I genomsnitt har under året 23 000 fler ungdomar i den åldersgruppen sökt sig ut på arbetsmarknaden. För atf inte arbetslösheten skulle öka ytterligare har det krävts aff sysselsättningen skulle öka hka mycket, vilket den också gjort, Def är den största ökningen av arbetskraften och sysselsättningen för 20-24-äringarna under hela 1970- och 1980-falen, Det är mycket viktigt i def här sammanhanget.

Det arbete med redovisningen som.AMS har gjort när det gäller den här åldersgruppen gör aft utskottet inte anser def befogat med någon parlamentarisk utredning eller hel översyn av systemet. Regeringen är väl medveten om problemen och återkommer förhoppningsvis till riksdagen i lämpliga former. Men det är viktigt att komma ihåg aft det för denna grupp är viktigast att vi använder de åtgärder vi i dag har i de former de är tänkta att fungera. Det handlar om utbildning, det handlar om erfarenhet och det handlar om stöd.

För att förkorta mitt anförande skall jag sedan bara som avslutning framhålla en principiell uppfattning. De gamla åtgärder som vi har hört om i många år och som framför allt moderaterna förordar - lägre löner, inga ungdomslag, ett accepterande faktiskt av långa perioder av sysslolöshet mellan åtgärderna - löser aldrig ungdomarnas problem på arbetsmarknaden;

Arbetsmarknadspolitiken

def har de infe gjort, det gör de inte i dag och det kommer de inte aff göra i     Prot. 1985/86:108 framtiden. Det borde mittenpartierna bli varse. Def som kan lösa ungdomar-     3 april 1986 nas problem är ett långsiktigt, otåligt men samtidigt tålmodigt arbete som det regeringen i dag bedriver. Det handlar om ett större ansvar från näringslivets sida, en posifiv ekonomisk utveckling men också en fast övertygelse om atf ungdomarna de facto har rätt atf kräva eft arbete.

Med de orden vill jag yrka avslag på reservationerna 12-25 och bifall till utskottets hemställan i motsvarande delar. Tack!

Anf. 166 CHARLOTTE BRANTING (fp) replik:

Fru falman! Jag vill först bara konstatera att folkpartiets förslag om speciella ungdomsavtal röner allt större intresse över Sverige. Vi har nu konstaterat att också AMS talat om sådana speciella ungdomsavtal. Det är sorgligt att vi infe kan få eft erkännande också från Mona Sahlin av att det vore vettigt med någonting sådant.

Def är inte fal om aff man skall sänka alla ungdomslöner. Vad vi har sagt är atf vi vill atf regeringen skall se till atf parterna sätter sig ned och förhandlar och atf de sluter speciella ungdomsavtal, framför allt för atf se till aft fler ungdomar kan få jobb. Det är vi övertygade om att de kan, om vi får fill stånd sådana speciella avtal.

Jag vill sedan bara konstatera aff Mona Sahlin infe sade någonfing om lärlingsutbildning, som vi menar är en oerhört viktig sak för aft åstadkomma jobb för många ungdomar. Mona Sahlin glömde också att säga att det finns många ungdomar som har handikapp. Men på den punkten har socialdemokraterna också prutat på våra förslag.

Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 167 GÖREL THURDIN (c) replik:

Herr talman! Vi i centerpartiet bryr oss verkligen om våra ungdomar, det är inte fråga om annat. Det är också därför som vi utvärderar och ändrar olika förslag.

Jag begärde ordet för atf fä ställa ett par frågor till Mona Sahlin. Kan ni få era SSU-are att ställa upp helt och fullt på den nuvarande ungdomslagen? När man är i 16-17-ärsåldern har man en ungdomsplats, där man arbetar på heltid. Helf plötsligt, när man fyller 18 är, skall man gå ned fill halvtid. I princip förhåller det sig på det sättet, även om def går att komplettera med utbildning. Det blir kanske en snabb förändring. Vi i centerparfiet kan inte få våra CUF-are att ställa upp på det här, eftersom de kräver meningsfullhet. De tycker infe att de skall särbehandlas på arbetsmarknaden bara därför att de fyllt 18 år.

Sedan värnade ni mycket om 20-24-åringarna. Varför har ni inte kunnat ansluta er fill vårt förslag om en parlamentarisk utredning om den kategorins situation? Det hade varit mycket lämpligt.

139

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

Anf. 168 BENGT WITTBOM (m) replik:

Herr talman! Som Anna-Greta Leijon och socialdemokraterna i kammaren lägger upp debatten fär man ta chansen till en sakdebatt när den kommer. Tidigare har detfa infe varit möjligt. Jag vill, herr talman, bara citera eft pressmeddelande från AMS, Det lämnades den 21 mars och lyder: "Arbetsmarknadsstyrelsen beslutade pä fredagen om en ny inriktning av insatserna mot arbetslöshet bland tonåringar. Styrelsen vill aff fler ungdomar ska fä arbete på heltid i näringslivet så att ungdomslagen i den offentliga sektorn blir en sisfahandsåtgärd. Def ska ske genom inskolningsplatser i företagen."

Arbetsmarknadsministern bekräftade, Mona Sahlin, i debatten före middagsuppehållet atf man förutsätter avtal om anställningsvillkor och löner för ungdomar på sådana här inskolningsplatser.

Vad tror Mona Sahlin atf det här innebär för någonting? Tror Mona Sahlin aff det innebär 38:50 - eller vad def nu är i nuvarande ungdomslagsavfal - när det gäller inskolningsplafs? Tror Mona Sahlin att ungdomslagen om något är, när reformen genomförts, kommer aft vara detsamma som i dag? Tror Mona Sahlin atf def kommer atf finnas 30 000 ungdomar i ungdomslag? Enligt min mening finns def inte så stor anledning att tro defta, eftersom egentligen alla utom arbetsmarknadsministern i retoriken - men inte i prakfiken - och möjligen Mona Sahlin och utskottets andra socialdemokrater har vänt sig från ungdomslagen. Det är bara ni som försvarar ungdomslagen. Jag tycker att ni sköter reträtten ganska snyggt, men ni lär väl fä litet jobb här i kammaren under def närmaste halvåret. Men allt vore mycket enklare och bättre när def gäller atf göra en bra insats för ungdomarna, om ni en gäng för alla sade: O, K,, ungdomslagen har inte fungerat bra, det behövs omfattande förändringar, varför det här skall bli en sisfahandsåtgärd. En tid får det fungera som fidigare. Sedan kunde vi då sakligt diskutera framtiden. Jag tror att Mona Sahlin hka väl som jag inser att ungdomslagen i ursprunglig tappning och som den har tillämpats efter beslutet här i kammaren snart är ett minne blott.

140

Anf. 169 MONA SAHLIN (s) replik:

Herr talman! Jag börjar med Charlotte Branting, Def är riktigt vad hon säger om intresset för ungdomsavtal. Men det finns inget intresse för de lägre lönerna, Def ni talar om - och hela ert resonemang är uppbyggt på defta - är aft ungdomarna skall göras attraktivare genom att lönen skall sättas lägre för dem än vad den de facto är i dag. Jag tycker att detta är en felsyn. Attraktiva blir ungdomarna just därför aft de är ungdomar, därför att de har mycket lätt aft lära och därför aff de gör en bra insats på arbetsmarknaden. Arbetsgivarna vet detta. Samhället bör därför ge ett ytterligare stöd genom att ge ungdomarna den utbildning och den erfarenhet som gör dem ännu mer attraktiva på arbetsmarknaden,

Görel Thurdin är orolig och frågar om jag kan fä SSU-arna att gilla ungdomslagen. Själv är jag en SSU-are som gillar ungdomslagen.

Ungdomslagen har inte kommit till för aff särbehandla 18-åringarna, och det finns ingen illvilja bakom, utan de som särbehandlas är ju de ungdomar som behöver kompletterande utbildning och som behöver hjälp att lära sig hur arbetsmarknaden och arbetsförmedlingen fungerar. De ungdomar som

behöver ytterligare erfarenhet av arbetslivet särbehandlas i ungdomslagen just därför att de skall få stöd och hjälp,

Bengt Wittbom frågade om jag tror aff ungdomslagen kommer aff vara kvar. Ja, jag är ganska övertygad om def. Oavsett hur samhället kommer atf se uf i framfiden, kommer def allfid att finnas en grupp ungdomar som behöver just det här ytterligare stödet och den slussning in i arbetslivet som jag har pratat om. Den oerhört viktiga biten i ungdomslagen kommer aff finnas kvar.

Jag och mänga med mig - och dit hör fakfiskt väldigt mänga av ungdomarna själva - har funnit de här kvaliteterna hos ungdomslagen, Def enklaste vore kanske infe om vi bytte åsikt, utan def enklaste för atf lösa problemen vore om alla fog sitt ansvar för ungdomarnas möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Dit hör också näringslivet.

Jag är också övertygad om aff om utbildningen gavs ät alla och hade praktikinslag och om ungdomslagen nådde ut till alla som faktiskt behöver dem, då vore situationen väldigt mycket enklare för ungdomarna. Det är precis i den riktningen som partiet, regeringen och förhoppningsvis arbetsmarknadens parter kommer atf fortsätta atf sträva.

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

Anf. 170 CHARLOTTE BRANTING (fp) replik:

Herr talman! Jag tycker atf Mona Sahlin för eft ganska teoretiskt resonemang. Vårt intresse i folkpartiet är aff så många ungdomar som möjligt skall få jobb.

Gå ut och fråga en arbetslös ungdom, Mona Sahlin, om hon eller han är beredd aff fa eft jobb till lägre lön, sä skall du se aft ungdomarna är beredda atf göra det.

Sedan vill jag bara konstatera aft jag tyvärr inte fick något svar på min fråga hur socialdemokraterna ser pä en förlängning av starta eget-bidraget till eft år. Om nu utredaren föreslår en sådan förlängning, skulle vi då kunna få socialdemokraternas stöd för det resonemanget?

Anf. 171 BENGT WITTBOM (m) replik:

Herr falman! Skälet fill aff jag i min första replik citerade pressmeddelandet frän arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsens beslut är våra erfarenheter av vad som har skett och håller på atf ske i relafionerna mellan arbetsmarknadsstyrelsens ledning, socialdemokraterna i riksdagen och ledningen för arbetsmarknadsdepartementet, nämligen aff det är Allan Larsson, arbetsmarknadsstyrelsens chef, som bestämmer.

Han gjorde det i fallet med rekryteringsstödet, och han har nu fått ett enigt beslut i AMS styrelse om aft ungdomslagen skall sättas pä absolufasfe undantag. Han har tagit fasta på all konstruktiv krifik som framförts,

Mona Sahlin kan säga vilka vackra saker som helst om den ursprungliga tanken bakom ungdomslagen, Def brukar bli som Allan Larsson vill, och det blir det säkert den här gängen också.

Anf. 172 MONA SAHLIN (s) replik:

Herr talman!  Det  är klart,  Charlotte  Branting, aff om  man  frågar ungdomar, som har varit arbetslösa länge och är i en desperat situafion, om

141

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

A rbetsmarknadspoli-tiken

de är beredda aft ta lägre lön om de fär ett jobb, så svarar de ja. Ge en riktigt hungrig människa en möglig brödbit, och han äter upp den. Men är det räft att resonera så? Det är väl viktigare att ge ungdomarna utbildning och erfarenhet, så att de kan kräva och ocksä få eff riktigt jobb och en riktig lön. Det måste vara en betydligt bättre utgångspunkt.

Kom ihåg atf ungdomar har lägre löner än vuxna. Ingångslöner är alltså någonting som existerar redan i dag.

Sedan till Bengf Wittbom: Jag vet inte om jag säger vackra saker. Jag försöker uttrycka den verklighet som jag möter när jag diskuterar ungdomslagen och när jag träffar ungdomar både i och utanför ungdomslag. Det är inte så att jag försöker måla en drömbild av hur ungdomslagen borde vara, utan jag beskriver hur jag faktiskt upplever att de fungerar.

Det har Bengt Wittbom och jag diskuterat förut. Att vi har olika åsikter kan möjligen bero pä aft vi rör oss i olika världar och har två olika verklighefer som bakgrund. Och oavsett vad arbetsmarknadsverket skriver i sitt pressmeddelande, vilket förresten inte är riktigt så som Bengf Wittbom uttrycker det här, så tror jag aft ungdomslagen kommer aff vara eff mycket effektivt medel för en viktig grupp ungdomar, även om den absolut största delen är mest betjänt av aff gå direkt från utbildning till eft fast jobb - och def är också def som vi skall fortsätta aft kämpa för.

Andre vice falmannen anmälde aff Charlotte Branting anhållit aft fil protokollet få antecknat atf hon infe ägde rätt till ytterligare replik.

142

Anf. 173 ERIK HOLMKVIST (m):

Herr falman! Jag vill i mitt inlägg något kommentera mofion Ä237 om ökade forskningsresurser till högskolan i Luleå, som avstyrkts av eft enigt utskott.

Värdet av högskolans roll i nyskapandet av Norrbotten kan nog infe överskattas. Långsiktigt är def den utan jämförelse viktigaste regionalpolitiska satsning som skett för Norrbotten,

Jag dristar mig atf säga atf den nya industriella utvecklingen från stora bulkindustrier som LKAB, SSAB och ASSI fill elektronik-, data- och rymdindusfri infe skulle vara möjlig utan högskolans roll som motor. Med högskolan som centrum i den utvecklingen bygger vi det nya Norrbotten som förhoppningsvis skall sjuda av industriell förnyelse och expansiva investeringar och som skall kunna erbjuda sin ungdom intressanta jobb - ett Norrbotten som inom en tioårsperiod skall ha samma sysselsättningsgrad som övriga landet, Def är en målsättning som vi har rätt att ha, en målsättning som är fullt rimlig.

För att vi skall nä dit fordras förändringar i bl, a, den ekonomiska polifiken, skaftepolitiken, regionalpolifiken och utbildningspolitiken. Men det är fullt möjligt, trots de svårigheter som finns på vägen. Förutsättningen är dock aff de olika polifikerområdena fillsammans medverkar fill den alldeles nödvändiga tillväxt som är grundförutsättningen för framgång och utveckling,

I min motion A237 om ökade forskningsresurser till högskolan i Luleå har jag lagt fram förslag om ökade satsningar på en kompetensuppbyggnad inom

data/elektronik, maskin- och verkstadsteknik, metallurgi och arkfisk teknik.     Prot. 1985/86:108

Det gäller en satsning på framför allt forskning, som är grunden för all     3 april 1986

utbildning inom högskolan, den utbildning som sedan skall ge det norrboff-         ~

.,„,,, ,    , ,     j r. •      r ,,        Arbetsmarknadspoli-

niska näringslivet nya ingenjörer och ekonomer samt marknadsföringsfolk.

tiken I mofionen har jag också redovisat delar av andra projekt som står för

dörren: En forskarby med hofelldel skall ge plats åt alla som kommer från de flesta delar av världen redan i dag. Ett forskningsråd med regional anknytning skall skapas med uppgift aft flytta fram de norra länens positioner i olika avseenden. Länsstyrelsen i Norrbottens län, landstinget och högskolan står för de första grundplåtarna i stiftelsen för detta ändamål. Därutöver kommer näringslivet aft tillföra årliga anslag för aff projektet skall kunna komma till stånd. Målsättningen är aft defta forskningsråd skall kunna förfoga över ca 5 milj. kr. i årliga medel för sin verksamhet.

Som det tredje projektet planeras ett Teknikens hus i anslutning till högskolan, I Norrbotten, med en bristande teknisk ufvecklingsbakgrund, är teknikspridning alldeles nödvändig. Teknikens hus kommer aft bli def centrum där teknik i alla dess former skall kunna föras uf fill näringslivet och fill skolorna. Och infe minst de allra minsta barnen skall redan tidigt fä lära sig aft umgås med teknik. Teknik skall flyttas fram i allas vardag pä eff säff som saknats fidigare i värt län. Vi tror aft def är genom en teknisk utveckling i vårt län som målsättningen fler jobb kan nås.

Mycket har gjorts inom länet för aft de satsningar vi planerat skall komma till stånd. Medel har kunnat fas fram, dock infe i fillräcklig omfattning. Därför har det känts alldeles naturligt aft vända sig till staten för att genom ökade anslag skynda pä utvecklingen. Jag beklagar att arbefsmarknadsutskoftef avstyrker motionen,

Mofionens yrkande rör sig om 4 milj, kr, för senare delen av defta budgetär som avses finansieras genom atf anslaget fill sysselsättningsskapande åtgärder i länet minskas med motsvarande summa. För jämförelsens skull kan jag nämna atf budgetåren 1981/82-1984/85 var länsarbetsnämndens budget för just sysselsättningsskapande åtgärder i Norrbotten näsfan 3 miljarder kronor, i genomsnitt ca 750 miljoner ärligen.

Länet behöver dessa medel i form av sysselsättningsskapande åtgärder. Jag är väl medveten om def. Dock kan konstateras aft dessa medel inte fill alla delar kan anses effektiva, varför de sista 4 miljonerna för def kommande budgetåret bättre skulle ha kunnat användas långsiktigt på def sätt som jag föreslagit i min mofion.

Nu tycker jag utskottets skrivning är positiv, Def finns skäl att tolka den så. Vi tycks vara överens om bedömningen av såväl högskolans roll i länet som behovet av utökade resurser. Här vill jag dock peka på den passus i utskoffsbefänkandet där def sägs följande:

"Finansiering av verksamheten vid högskolan i Luleå bör i stället ske via
ordinarie sakanslag för högskoleverksamheten," Detfa kan vi i och för sig
vara överens om. Jag vill emellertid påpeka atf högskolan i Luleå redan i dag
arbetar med forskningsanslag som ligger utanför dessa ordinarie sakanslag i
sforieksordningen 10 % med mycket kort varaktighet, I beslutet av riksda
gen med anledning av proposifion 1981/82:113, def s, k, Norrbottenspakefet,
fick högskolan i Luleå 7 milj, kr, I beslut av riksdagen med anledning av             143

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

A rbetsmarknadspoli-tiken

proposifion 1982/83:120 om utveckling i Norrbotten förlängdes dessa anslag för ytterligare tre år med tillsammans 9 milj. kr,, och sä sent som i beslut av riksdagen med anledning av proposifion 1984/85:115 om regional utveckling och utjämning fick högskolan 8 miljoner för aff förbrukas under fyra budgetär 1985/86-1988/89,

Med anledning härav har jag ansett aft den alldeles nödvändiga förstärkning av resurser fill högskolan i Luleå som jag föreslagit i min motion även denna gång kunde tas över anslag utanför ordinarie sakanslag, men väl genom finansiering över anslag som var avsedda för aft användas inom länet för att man på sikt skall komma till rätta rned undersysselsättningen.

Långsiktig satsning genom ökade anslag till högskolan i Luleå, även om def skulle ske på bekostnad av några miljoner mindre till beredskapsmedel, skulle vara av större värde för länet än de mer kortsikfiga insatser som några tiotal beredskapsarbeten innebär. Länet behöver ökade resurser för en långsikfig uppbyggnad av näringslivet, även om detta måste ske på bekostnad av kortsiktiga insatser av beredskapskaraktär.

Förhoppningsvis kommer dessa mina argument atf vinna bättre gehör nästa gäng jag anför liknande tankegångar i frågor som gäller regionala insatser.

144

Anf. 174 BARBRO SANDBERG (fp):

Herr falman! Jag vill beröra motion Ä201 angående inbyggda verkstäder, inlämnad av Kenth Skårvik och mig. Vi är besvikna på ufskoffsmajorifeten, för den vet ju precis lika bra som övriga i utskottet och denna kammare att arbetsmarknaden för handikappade är en angelägen fräga. Förslaget i denna motion är eft försök aft i viss mån underlätta för dessa människor atf komma uf i näringslivet. Och enligt vår mening rör det sig infe om pengar utan snarare om en attitydförändring från Samhällsföretags sida, nämligen att ändra riktlinjerna för inbyggda verksfäder så, aft avtal kan slutas även om företaget endast kan ta emot en eller tvä personer och inte fem.

Att ha ett handikapp betyder infe aff man infe kan arbeta. Det betyder bara atf man kanske arbetar i eft långsammare tempo, eller aft det behövs särskilda anordningar pä arbetsplatsen,

I min hemkommun fanns def den 28 februari i år 1 361 arbetssökande registrerade på arbetsförmedlingen, Äv dessa var 107 arbetshandikappade, 47 % av dem hade varit anmälda mer än sex månader.

Utskottet säger i sin motivering till avslag aff mindre företag som vill anställa handikappade kan göra defta med hjälp av lönebidrag.

Lönebidrag är en bra anställningsform för dem som t, ex, efter en svår sjukdom kämpat för att komma tillbaka till arbetslivet eller för dem som behöver längre tid på sig för aff komma in i eft arbete, Lönebidragef trappas ju av efter hand, och det.anser vi helt riktigt i de fall då den handikappade sä småningom gör en mera fullgod arbetsinsats. Med en sådan inställning behöver varken arbetsgivare eller arbetstagare känna sig pressade. Men anställningar i denna form är ocksä begränsade på grund av aft de ekonomiska resurserna är otillräckliga. Folkpartiet har i tidigare motioner krävt aft ramen för lönebidrag skall utökas,

Vär motion handlar inte om dem som kan få anställning med lönebidrag

utan om dem där man uttömt alla andra former för anställning. Och då anser vi att Samhällsföretags inbyggda verkstäder är en bra lösning.

Utskottet säger vidare aff Samhällsföretag har kvar ansvaret för arbetsledning och för atf de sociala målen fullföljs. Vi är övertygade om aft småföretagarna och deras anställda väl så bra som Samhällsföretag kan uppfylla både kravet på arbetsledning och den sociala målsättningen.

Dessutom kostar detfa enligt vår mening inget, snarare är det en förtjänst, Samhällsföretag erhåller ca 125 % i lönebidrag från staten medan företagen med inbyggda verkstäder endast får 100 %, Samhällsföretag får alltså viss ersättning för sina administrativa kostnader, vilket inte de enskilda företagen får. Trots detfa erbjuder sig småföretagare atf anställa arbetshandikappade.

Vi undrar om utskoftsmajorifetens negativa inställning till de privata företagen beror på aft man är medveten om atf de har så goda resurser, att de kommer atf nä goda resultat och atf man tror sig infe kunna kontrollera dem på ett fillfredsställande sätt.

Från folkpartiets sida tror vi på de privata företagarnas goda vilja. De har ett personligt intresse och engagemang som gör aft de tillsammans med sin personal på eft naturligare säff än större företag kan ta hand om den handikappade. Den handikappade kommer in i en arbetsgemenskap som kanske kan utvecklas fill personlig vänskap även på fritiden.

Att ha eft meningsfullt arbete är för de flesta av oss en självklarhet. Ätt stä utanför den gemenskapen kan ibland bli fill en tragedi, framför allt om orsaken fill arbetslösheten är någon form av arbefshandikapp. Att förtidspensionera människor, i synnerhet yngre människor, är slöseri med mänskliga resurser.

Vi anser därför aft här föreslagna åtgärder dels är fill fördel för de handikappade därför atf de ges möjlighet aff komma uf i näringslivet tillsammans med friska människor, dels ger Samhällsföretag fler platser aft fördela. Som def är i dag kan Samhällsföretag inte ta emot alla som behöver arbete. Genom aff tillvarata småföretagens erbjudande skulle man alltså frigöra platser inom Samhällsföretag,

Herr falman! Med defta yrkar jag bifall till reservafion 75 av Elver Jonsson och Charlotte Branting,

Anf. 175 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr falman! Jag lyssnade med stort intresse på vad Erik Holmkvisf hade aft säga i sift anförande och blev oerhört förvånad. Mycket av det han argumenterade för är ju redan genomfört och på gång i länet, så han har motionerat helf i onödan.

Han beklagade att arbefsmarknadsutskoftef infe ställt upp på vissa av hans krav. Denna beklagan är väl närmast aft rikta fill hans egna parfivänner. Det är ju viktigt atf i första hand få med sig sift eget parfi innan man ställer krav på atf andra skall ställa upp på de säregna moderata kraven.

Jag är infe särskilt imponerad i övrigt över moderaternas insatser i def här ärendet. Moderaterna har ju på ett antal punkter gått emot väsentliga krav som skulle ha betydelse för det län som Erik Holmkvisf talade sä varmt för. Jag tänker pä äterflyttningsbidraget och östra Norrboffenspakefet, som man helf och hållet yrkat avslag på.

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

145

10 Riksdagensprotokoll 1985/86:107-108

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

A rbetsmarknadspoli-tiken

Beträffande östra Norrbotten kan def bara konstateras att detfa är en av de mest arbetslöshefsdrabbade regionerna i landet. Vi har haft en mångårig utflyttning av människor och hög arbetslöshet. Arbetslösheten i Pajala kommun är exempelvis 27 gånger större än i den kommun i landet som har den lägsta arbetslösheten.

Detta håller i dag pä atf lamslå östra Norrbotten. Att som socialdemokraterna tro att man kan rädda regionen med 22,5 miljoner är litet väl fantasifullt. Den friare användning av beredskapspengar som föresläs kommer nämligen infe aff tillnärmelsevis räcka för att klara av problemen i en hårt arbetslöshefsdrabbad region.

Aff förlänga beredskapsarbetena upp fill tolv månader, atf förlänga fiden för ungdomslagen och aft lägga in insatser för utbildning är i och för sig bra åtgärder. Men de kommer inte alls aft räcka till för aft skapa den trygghet i regionen som människorna har anledning att kräva.

När vi från centerns sida har kritiserat dels den för dåliga satsningen, dels själva inriktningen av satsningen, har det skett mof bakgrund av aft vi vef aff pengarna kunde ha använts bättre. Man kunde exempelvis ha överfört resurser fill utvecklingsfonden och förstärkt länsanslaget, som vi föreslagit -vi har föreslagit en kraftig uppräkning,

Def är inte med beredskapspengar som vi i första hand skall trygga sysselsättningen i regionen, utan det är genom långsiktiga närings- och regionalpolifiska ätgärder, I den reservation som Börje Hörnlund och Ingvar Karlsson har avlämnat och som jag ber aft få yrka bifall till flnns mycket utförligt redovisat de förslag till åtgärder som centern har för aff skapa sysselsättning och trygghet i östra Norrbotten,

Visserligen är vi positiva till aft använda beredskapsmedlen litet friare -def ställer vi upp på. Men då räcker def inte med dessa 22,5 miljoner.

Det allvarliga i regeringens förslag och ufskottsmajoritetens ställningstagande är aft man säger aft det handlar om en försöksverksamhet som skall kunna avbrytas efter ett är, om man inte lyckats minska arbetslösheten. Jag gör dä en jämförelse - det finns ju andra regioner i landet som får ordentliga närings- och regionalpolifiska satsningar. Jag tänker exempelvis pä Malmöregionen,

Om man gör en jämförelse med vad som satsas i defta sammanhang finner man en ordenflig obalans i prioriteringen, I en region som har så hög arbetslöshet som östra Norrbotten är det illavarslande aff regeringen och utskoftsmajoriteten säger att försöksverksamheten kan avbrytas efter en fid av eft är. Det kan tänkas att arbetslösheten minskar - def har den gjort i viss utsträckning under de senaste åren, och detta hänger samman med atf man lyckats flytta uf människor i mycket snabb takt. Det är vad som håller pä att ske.

Därför menar vi från centerns sida aff vad som behövs är ett omfattande närings- och regionalpolifiskt program med en satsning på småföretag, produktutveckling och marknadsföring. Genom att fördela en del av de anslagen fill utvecklingsfonderna och länsstyrelsen skulle vi få den offensiva satsning som människorna i regionen eftersträvar.

146

Det är ganska anmärkningsvärt aff moderaterna yrkar avslag på vårt förslag fill anslag, Def är förvånande aft de tycker aff 22,5 milj, kr, är för mycket pengar att satsa i en region i landet som har det svårt, Aff f, o, m. moderater i Norrbotten skulle instämma i denna åsikt hade jag inte väntat mig.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservafion nr 62,

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

A rbetsmarknadspoli-tiken

Anf. 176 ERIK HOLMKVIST (m) replik:

Herr talman! Jag beklagar att Per-Ola Eriksson inte har läst den mofion som ligger fill grund för skrivningen i betänkandet. Äv den framgår klart och tydligt fill vad de pengar som jag har äskat i motionen skall användas. Def är till data- och elektronikomrädet, maskin- och verkstadstekniksområdet, metallurgi och arkfisk teknik.

Utöver defta har jag skissat vad som händer pä högskolan i Luleå, Def tycker jag är rimligt aft göra med tanke på den förändring som de senaste fio åren har skeff i Norrbottens län när det gäller tron pä framtiden, Det är inget nytt. Jag ville bara säga aff def är en långsikfig förändring som har skett.

Den satsning som vi vill göra på östra Norrbotten innebär en ökning av def samlade anslaget fill länsstyrelsen, Def förslaget kommer vi atf ta ställning till senare i vär. Vi tror aft def är rimligt aft anta atf länsstyrelsen och länets egna myndigheter bättre kan försvara och utveckla länet än om def skall ske genom centrala beslut härifrån Stockholm,

Det är också vår ambition aft satsa på östra Norrbotten, Men vi anser atf det nu föreliggande förslaget inte är bra. Vi tycker helt enkelt atf def är dåligt, I stället vill vi på det sätt som jag har redovisat stärka länet.

Skillnaden mellan centerns, socialdemokraternas och moderaternas polifik för atf stödja näringslivet är aft vi tycker atf skaftepolitiken skall ändras. Företagen begär inte bidrag i första hand, utan en situation där de kan klara sin verksamhet utan bidrag. Det innebär att skatterna måste sänkas. Den dag centern ställer sig bakom de moderata skattesänkningsförslag som gäller företag tror jag aft företagen i Norrbotten kommer atf kunna utvecklas i mycket snabbare fakt än hitinfills.

Den förstärkning av de samlade länsanslagen som vi talar om kommer kanhända atf ligga på en lägre nivå än centerns. Men sammanför man våra förslag därvidlag och skaffesänkningsförslagen, finner man aft Norrbottens företag och anställda kommer att gagnas mer genom våra förslag än genom centerns och socialdemokraternas.

Anf. 177 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:

Herr talman! Trots den sena fimmen är jag tvungen aft ta till orda i en replik till Erik Holmkvisf,

Han sade aft jag infe har läst motionen. Jo, jag har läst mofionen mycket noggrant och mänga gånger. Jag har då kunnat konstatera att den är som ett tidningsreferat, I motionen beskrivs vad som redan är på gång i flera avseenden - forskningsrådets arbete, högskolans insatser m, m, I vissa frågor har Erik Holmkvisf själv varit med om aff i länsstyrelse och landsting besluta om de aktuella åtgärderna.

147

Prot. 1985/86:108        Detta är infe någon skattepolitisk debatt, Erik Holmkvist. I tisdags, då vi

3 april 1986             diskuterade regionalpolifik, dä diskuterade Erik Holmkvist skatterna, I dag,

~~         '.     '     ~    då vi diskuterar arbetsmarknadspolitik, då drar Erik Holmkvist samma

Arbetsmarknadspoli-
.,                            anförande en gäng till. Jag tycker atf vi skall diskutera hur vi skall minska

arbetslösheten i östra Norrbotten, Det skall vi göra seriöst. Detta är ingen

handelskammardebaft,

Anf. 178 ERIK HOLMKVIST (m) replik:

Herr talman! Per-Ola Eriksson, def är klart atf debatten i första hand borde handla om atf gå emot den socialistiska majoriteten. Men jag vill bara kort kommentera Per-Ola Erikssons inlägg.

Arbetslösheten kan vi få ned på många olika sätt, Def är defta vi försöker göra, Eft av sätten är aft se fill aff företagen blir starka och kan utvecklas av egen kraft. Vi skulle kunna ha stadiga företag om vi hade eft sådant skattetryck att företagen kunde utvecklas och så att de inte tvingades aft låna pengar. När det infe finns möjlighet att låna pengar tvingas de begära bidrag.

Jag tycker att def framgår klart och tydligt av utvecklingen inom näringslivet i dag aft vad som fatfas för aff man skall kunna anställa fler människor är en sänkning av skattetrycket ocksä i Norrbotten,

Anf. 179 PER-OLA ERIKSSON (c) replik;

Herr falman! Erik Holmkvist vill satsa på företagen och skapa sysselsättning i dessa, Def måste innebära aft moderaterna, då vi senare skall behandla stödet fill utvecklingsfonderna, kommer att ställa upp på centerns krav,

Anf. 180 KARL-ERIK PERSSON (vpk):

Herr talman! Jag vef inte vad som nu har hänt, men om vi hade spelat schack hade man kunnat säga aff def har varit en rockad i talarlistan. Vad det beror på vet jag inte.

Jag skall nu fa upp frågan om ungdomsarbetslösheten.

Ungdomsarbetslösheten är i grunden en del av den övriga arbetslösheten. Den utgör alltså inget problem för sig utan är en del av den övriga arbetslösheten. Men arbetslösheten bland unga människor är särskilt allvarlig, eftersom det handlar om deras första möte med arbetsmarknaden. På sikt kan därför unga människor som tvingas till arbetslöshet fä betydligt större problem än äldre.

Detta konstaterande innebär dock inte aff def finns några genvägar i kampen mof ungdomsarbetslösheten. Fasta jobb fill de unga kan endast skapas med en politik som avser att tillfredsställa en rad mänskliga behov i vad gäller värd, omsorg och utbildning genom bl, a, utveckling av samhällsägd förädlingsindustri. Såväl socialdemokrafiska som borgerliga regeringar har i värt land försökt göra kampen mof ungdomsarbetslösheten till en fräga om atf komma på nya typer av särlösningar, vilkas främsta syfte tycks ha varit att dölja de besvärande ungdomsarbefslöshetssiffrorna. Oavsett om namnet varit yrkesinfroduktion, ungdomsslussar, ungdomsplatser eller ungdomslag har de eft gemensamt, nämligen atf det handlar om särlösningar som gör atf de unga försvinner ur den officiella arbetslöshetsstatistiken och atf alla dessa 148

sysselsättningar är lågt eller mycket lågt betalda, vilket gör dem omöjliga att     Prot. 1985/86:108
leva på.                                                                      3 april 1986

A rbetsmarknadspoli-tiken

I dag existerar dock en mängd både sär- och tvångslösningar gentemot de unga på arbetsmarknaden. Det finns mycket kritik att rikta mot dessa.

Ungdomsplatserna infördes 1981 och gäller ungdom mellan 16 och 17 år. De unga arbetar åtta fimmar per dag för en lön som är så låg aff jag inte ens vill nämna den. Här hamnar alla de unga som inte vill fortsätta i gymnasieskolan eller som infe har kommit in i gymnasieskolan. Skolmyndigheterna har fortfarande ansvaret för dessa unga. Även om det är sagt atf "ungdomsplat-sare" infe skall utföra fast anställdas arbetsuppgifter så är detfa ofta fallet. Många gör alltså riktiga arbetsinsatser men betalas med helt otroligt dåliga löner.

Ungdomslagen infördes 1984 och gäller åldersgruppen 18-19 år. Avsikten är aff kommunerna via ungdomslagen skall få bort alla ungdomar i den åldersgruppen frän öppen arbetslöshet, I ungdomslagen arbetar de unga fyra timmar per dag mof en lön som inte skall nämnas. Flertalet finns inom den offentliga sektorn. Det är sagt att "ungdomslagarna" inte skall utföra arbetsuppgifter som borde utföras av fast anställd personal. Men i verkligheten spelar dessa ungdomar en vikfig roll. Det finns exempel på fritidsgårdar, daghem, vårdcentraler och sjukhus där man kallt räknar med ungdomslag för atf arbetsuppgifterna skall kunna lösas. Men en lön att leva pä skall ungdomarna inte ha. De tvingas att bo hemma eller att gå till det sociala för atf få hjälp.

Örebromodellen är en lokal utveckling av ungdomslag som hyllats av många. Jag skall infe närmare gå in på hur den är uppbyggd. Problemen även med Örebromodellen är aft mänga utför verkliga och nyttiga arbeten men utan atf för den skull vara säkra på arbete efter 24 års ålder. Ersättningen är visserligen bättre än i ungdomslagen men fortfarande väldigt låg,

Def gemensamma för alla dessa tre i dag existerande särlösningar för de unga är atf de på intet sätt skapar fler jobb. Den dag man fyller 20 eller 24 år är man utan jobb igen, Def skapar infe trygghet för framfiden. Ungdomslagen skapar inte ens trygghet för nästa dag, eftersom det inte finns ordenflig anställningstrygghet för "ungdomslagare". De kan bli uppsagda frän en dag till en annan, I vissa fall kan det handla om något längre fid, men de har långt ifrån normal anställningstrygghet.

Den enda rikfiga linjen i kampen mot ungdomsarbetslösheten är att skapa nya fasta jobb med löner som går atf leva pä. Det finns i dag stora behov av mer personal inom barnomsorgen, inom äldreomsorgen, inom hälso- och sjukvården, inom utbildningen och på kulturområdet. Det handlar således om grundläggande mänskliga och samhälleliga behov som måste fillfredsstäl-las. Många nya jobb kan dessutom växa fram genom en satsning på ökad förädling inom svensk industri. En utbyggnad av den offenfliga sektorn i vad gäller omsorg och utbildning bör alltså gå hand i hand med en utbyggnad av samhällsägda förädlingsindustrier, Def är på detfa sätt som man kan skapa fasta jobb med lön atf leva pä,

Eft annat tillvägagångssätt är en förkortning av arbefsfiden. Det skapar
utan tvivel fler arbetstillfällen, Def är klart aft def inte skulle lösa hela
arbetslöshefsproblematiken, men def skulle vara eft bra hjälpmedel. En 149

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

A rbetsmarknadspoli-tiken

förkortning av arbetstiden skulle ge mänga deltidsarbetande kvinnor ett välbehövligt lönelyft. Mer än hälften av de yrkesverksamma kvinnorna arbetar redan nu någon form av delfid. De har på eget initiativ redan genomfört en arbetstidsförkortning.

Jag skulle vilja ställa eft par frågor till socialdemokraterna. Jag har deras program och stadgar framför mig. På s. 41 står följande: "Arbetslivet organiseras för atf uppfylla kraven på trygghet i anställning, säkerhet till liv och hälsa och tillfredsställelse i arbetet." Då kan man fråga sig: Är det en fillfredsställande situation för dem som arbetar i ungdomslag pä ungdomsplatser?

Lifef högre upp på samma sida sfär följande: "Semester med ersättning som ger möjlighet fill god rekreation." Det kan alltså inte gälla dessa människor, ungdomar, av vilka många har uppnått myndig ålder. De har inte den möjlighet som socialdemokraterna förespråkar. Det skulle vara intressant att få höra vad man har för kommentar till detta.

När man hör borgerligheten tala om ungdomslagen och aff ungdomarna skall ha lägre löner på arbetsmarknaden än vad de har i dag, förstår man en sak: atf tala om fackliga frågor med borgerliga är ungefär som atf försöka bita sig själv i baken - det är alldeles omöjligt.

Om man studerar hur det är ute på arbetsmarknaden i dag och far reda på vad avtalen för ungdomar - och även avtalen över huvud faget - gäller, finner man att det finns olika ingångslöner för olika grupper, oavsett vilket yrke man väljer. Även om man hör till dem som så aff säga ligger överst på ålderslistan och inte kallas ungdom längre, har man en lärotid och lägre lön. Det måste således i all rimlighets namn komplicera arbetsmarknaden - ja, det kan bli hur tokigt som helst - om förslagen i fråga skulle vinna gehör. Förhoppningsvis finns det här i riksdagen inte något underlag för en politik av nämnt slag.

150

Anf. 181 JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr talman! Jag hade tänkt säga några ord om AMS egenregiverksamhet, eller - vilket är mera korrekt - om avskaffandet av denna verksamhet, för det är ju vad utskoftsmajoriteten föreslår. Ändra falare har också berört den här frågan, bl. a. Sigge Godin. Han talade varmt för de människor som def här gäller. Men i en mofion har han själv föreslagit en avveckling av denna verksamhet. Till skillnad från Sigge Godin har jag undertecknat en mofion som innehåller krav på en fortsatt verksamhet.

Jag fortsätter så med några citat ur ett brev från Strömsunds kommun i Jämfland som samtliga riksdagsmän i Norrlandslänen har fått:

"I nyss framlagda budgetproposifion föreslås aft AMS egenregiarbefen samt SA-arbefsplatser med förläggningsboende ska avvecklas och läggas ner,

I Strömsunds kommun berörs skogsstafionen i Hofing, som sysselsätter 2-3 fast anställda samt 2C-25 anvisade beredskapsarbetare samt SA-arbetsplafsen i Viken, Hammerdal, med förläggningsboende, Där sysselsätts 10 fast anställda och 20-25 anvisade.

Strömsunds kommun har under fiden AMS-kommittén utrett frågan på olika sätt protesterat mot förslagen att avveckla dessa arbetsplatser.

Arbetslösheten i kommunen ligger på en hög nivå, 499 personer i

november 1985, 5,07 % trots stora insatser i beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning.

Beredskapsarbeten november 1985        160 personer

Arbetsmarknadsutbildning november 1985      111 personer

Ungdomslag november 1985                    101 personer

En stor del av beredskapsarbetena drivs i kommunal regi via investerings-arbeten och tjänstearbeten. Budgetåret 1984/85 sysselsattes via kommunala beredskapsarbeten ca 70 årsarbetare. Den kommunala nettokostnaden för dessa arbeten var ca 10 miljoner kr. Till defta kommer atf vi i kommunen sysselsätter ca 80 av totala antalet ungdomslagsplatser,"

Def här var alltså citat ur brevet från Strömsunds kommun. Kommunen förväntar sig också atf de norrländska riksdagsmännen säger nej fill en nedläggning av AMS egenregiverksamhet. Jag skulle vilja utvidga detta och säga atf alla ledamöter borde säga nej. Det finns inte någon som helst logik i resonemanget om aff avveckla den här verksamheten. Tvärtom finns det en rad tunga skäl för aff behälla egenregiverksamheten,

Def är märkligt aft en verksamhet avvecklas utan aff def finns en ny huvudman som har beredskap, medel eller kompetens till sitt förfogande, Def är tydligen tänkt atf AMS egenregiverksamhet fortsättningsvis skall hamna i huvudsak under kommunens ansvar.

Brevet från Strömsunds kommun, som jag citerade ur - och det är flera kommuner som befinner sig i samma situafion -, visar med tydlighet hur de till det yttersta försöker skapa sysselsättning och atf det kostar stora pengar för kommunerna. Skall man nu lasta över ännu större bördor på fattiga glesbygdskommuner, samfidigt som man är beredd atf dra in miljarder fill staten från kommunerna?

Jag vill också betona atf den samlade arbetarrörelsen i åtminstone två Norrlandslän klart har uttalat sin bestämda protest mof en avveckling av denna egenregiverksamhet,

I vårt parti är vi självfallet bestämda motståndare till aft egenregiverksamheten upphör. Arbetena sysselsätter för närvarande främst arbetslösa med socialmedicinska arbefshandikapp. Därutöver förekommer arbeten för äldre, lokalf bunden arbetskraft, främst i Norrlandslänen, Behovet av fortsatta insatser är stort - det vore rimligare aft diskutera en utökning av denna verksamhet i stället för aff lägga ned den.

Jag vill ocksä framhålla aft arbetsmarknadsstyrelsen genom sin organisation för egenregiverksamhet har byggt upp och vidareutvecklat en organisation med unik kompetens, vilken bör tillvarafas för bedrivande av verksamhet för de utslagna, anvisade människor som verksamheten sysselsätter.

Herr talman! Med detfa vill jag yrka bifall fill reservation nr 27, och jag utgår frän aft den får en bred anslutning främst frän de norrländska ledamöterna.

Jag noterar att utskottets socialdemokratiska talesmän och -kvinnor tydligen har lämnat kammaren. Jag hade tänkt ställa en del frågor fill dem, men defta kanske är för känsligt aff diskutera.

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

A rbetsmarknadspoli-tiken

151

Prot. 1985/86:108      Anf. 182 RUNE BACKLUND (c):

3 april 1986                Herr talman! Även jag tänker i denna debatt fa upp förslaget om en

A rbetsmarknadspoli-tiken

avveckling av AMS egenregiverksamhet,

I budgetpropositionen föreslår regeringen att all AMS egenregiverksamhet skall avvecklas under 1986, Ufskottsmajorifefen har ställt sig bakom regeringens förslag på denna punkt,

Egenregiverksamheten omfattar i dag 13 olika förläggningar i landet. Tillsammans med Nils Nordh tar jag i motion Ä235 upp frågan om framtiden för en av dessa förläggningar, nämligen AMS-arbetsplatsen på Visingsö, Den är i stora stycken unik och skiljer sig på flera punkter från de övriga förläggningarna.

Sedan starten av verksamheten 1964 har socialmedicinskt handikappade här utfört arbeten inom en rad områden, t, ex, skogsvård, naturvärd, restaurering och skötsel av fornminnen och byggnadsminnesmärken, Def har skett i samarbete med domänverket, skogsvårdssfyrelsen, riksantikvarieämbetet och Jönköpings kommun. Förläggningen har varit uppbyggd med hyreslägenheter för eget boende, Jönköpings kommun har svarat för vissa gemensamma funktioner som kök och dygnet-runf-fillsyn, AMS har stått för arbetsledning och administration.

Arbetsplatsen sysselsätter utöver de 24 personer som ingår i arbetslagen ytterligare 12 helärsanställda visingsöbor.

En avveckling av denna arbetsplats skulle vara eff mycket hårt slag för Visingsö, Ön har 740 invånare, och en arbetsplats som sysselsätter 36 personer är i det perspektivet en stor arbetsplats. En nedläggning skulle slå hårdare mof Visingsö än nedläggningen av Kockums slår mof Malmö,

Man kan fråga sig om arbetsmarknadsutskottets majorietet verkligen har satt sig in i vad de här arbetsplatserna betyder på sina resp, orter. De vaga formuleringar som finns pä s, 40 i betänkandet tyder infe på det,

Visingsö har sedan 1976 glesbygdsstöd för aft man skall kunna vända den negafiva befolkningsutvecklingen och skapa nya jobb pä ön. Avvecklar man befintlig statlig verksamhet samtidigt som man försöker skapa nya jobb med andra stafliga pengar, så blir ju resultatet plus minus noll. Den utveckling som man eftersträvar uteblir, och man tvingas dessutom sätta in ännu mera pengar för aft skapa jobb till de visingsöbor som blir arbetslösa.

När det gäller de personer som sysselsätts i arbetslagen så talar man vackert i befänkadet om deras möjligheter att få fortsatt sysselsättning inom andra skyddade verksamheter. Verkligheten är annorlunda. För dem som i dag sysselsätts vid arbetsplatsen på Visingsö är alternativet i de flesta fallen sjukhusvård eller annan insfifutionsvård, Påden här punkfen skiljer sig alltså arbetsplatsen från de flesta SA-arbefsplatser i landet. Kostnaderna för den vården, plus det faktum atf de där kommer aff må sämre än de gör i dag, skall ställas mof kostnaderna för atf fortsätta den här typen av arbeten. Det blir minsann infe billigare för samhället.

Den tidsram som har safts upp för avvecklingen av AMS engagemang är

mycket snäv. Verksamheten skall avvecklas successivt fram till årets slut. Vi

mofionärer har därför krävt aft AMS ansvar för arbetsplatsen på Visingsö

skall kvarstå tills man får fram en ny huvudman för verksamheten och att

152

AMS skall åläggas ett ansvar atf leda arbetet med aff få fram en ny huvudman,

Utskoffsmajoritefen har infe ens bemödat sig atf i betänkandet kommentera dessa yrkanden. Det är vi naturligtvis besvikna över, Def här leder fill att jag mäste ställa eft par frågor fill ufskoffsmajorifeten.

Man talar i betänkandet på s, 40 om att andra myndigheter, t, ex, skogsvärdsstyrelserna, skulle kunna bereda den här gruppen människor arbete i fortsättningen. Mig veterligen har varken skogsvårdsstyrelsen eller riksantikvarieämbetet i dag några pengar för atf fa över de här berörda människorna. Kommer det aff anslås särskilda pengar till dessa myndigheter efter årsskiftet?

Den andra frågan gäller tidsperspektivet, Alla inblandade intressenter i arbetsplatsen på Visingsö från länsarbetsnämnd till andra statliga myndigheter är överens om aff arbetsplatsen fungerar mycket bra och aff det är värdefullt aff den får fortsätta sin verksamhet även efter årsskiftet. Ett arbete har påbörjats när det gäller aff finna en ny form av huvudmannaskap. Man har bl, a, diskuterat en stiftelse. Anser inte ufskoffsmajorifeten def rimligt aft man får den fid pä sig som man behöver för aff kunna slutföra detta arbete även om det innebär aft man passerar den tidsgräns som är fastställd för avvecklingen?

Herr falman! Med tanke på kammarens tidsschema skall jag begränsa mig till dessa båda frågor.

Avslutningsvis vill jag, herr talman, yrka bifall fill reservafion 26,

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

Anf. 183 MARGÖ INGVARDSSON (vpk):

Herr talman! Stockholms län har en större andel långtidsarbefslösa med social-medicinska handikapp än landet i övrigt. Orsaken till defta är de brutala utslagningseffekfer som en hårt kommersialiserad storstad som Stockholm ger upphov fill. Den här gruppen som i december 1985 utgjorde 570 personer av de öppet arbetslösa tenderar atf växa, och tiderna av arbetslöshet blir längre och längre. Dessa långtidsarbefslösa är infe hjälpta av att antalet arbeten i länet ökar. De är heller inte hjälpta av den omorganisation inom arbetsmarknadsverket som nu pågår med en satsning pä ökad service och arbetsförmedling. Vi hyser farhågor för atf def här blir en service för företagen och aff def knappast kommer dessa grupper fill del.

En direkt placering i arbete, även om def sker i någon s, k, skyddad form, kan innebära nya misslyckanden för individen. Oftast krävs stora insatser av både medicinsk och social karaktär, såväl före som under arbetsplaceringen. Under åren har olika insatser prövats. Utöver de traditionella beredskapsarbetena, anställningar med lönebidrag och utbildning genom AMU har olika projekt genomförts. Projekten har varit lokalf inriktade eller riktade mof vissa grupper och har bestått i en kombination av både medicinska och sociala åtgärder med inslag av utbildning och arbete, oftast i samarbete med sociala myndigheter och försäkringskassa.

Men def som saknas är en utvärdering av de olika projekten och åtgärderna. Det bör ankomma på AMS och länsarbetsnämnden aft fa initiativ till en sådan utvärdering, anser utskottet, och def avstyrker därmed motionens förslag. Självfallet anser också vi atf utvärderingen skall ske inom

153

11 Riksdagens protokoll 1985/86:107-108

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

verket, men här som överallt annars handlar det givetvis om resurser till en sådan utvärdering. Och det finns knappast utrymme med nuvarande resurser till detta. Men def måste väl ligga i statens intresse att satsade medel ger största möjliga utdelning. Det kan bli en besparing pä sikt om vi vet vilka åtgärder som verkligen har en effekt, som ger arbete och därmed skall användas. När insatserna misslyckas och åtgärderna inte leder till aft människor med socialmedicinska handikapp kan arbetsrehabiliferas får samhället ökade kostnader i form av förtidspensionering, sjukersättning, ökade vårdkostnader och socialbidrag. Och individen drabbas hårt genom fortsatt utslagning. Herr falman! Jag yrkar bifall till reservafion 65,

154

Anf. 184 BIRGIT HANSSON (vpk):

Herr falman! Nils Berndfson har i en motion Ä226 tagit upp behovet av atf få en samlad kartläggning av arbetslöshetens konsekvenser, framför allt de samhällsekonomiska konsekvenserna. Motionen har sin utgångspunkt i én undersökning som två ekonomer har gjort och som gäller Motala kommun i Östergötland, För Motalas del gäller aft under några år kring decennieskiffet 1979-1980 försvann vart fjärde industrijobb, vilket är detsamma som 2 000 arbetstillfällen, I dag är 700 personer öppet arbetslösa och 2 000 föremål för arbetsmarknadspolifiska åtgärder, detta i en befolkning av 40 000, Tyvärr är situationen i Motala knappast unik utan får väl tvärtom betraktas som representativ för många kommuner i Sverige,

Vad hittade då de ekonomer som undersökte Motala kommun? Jo, atf arbetslösheten i denna kommun kostade samhället 134 milj, kr, under eff år, vilket skulle motsvara ca 90 öre i kommunalskatt för Motalas del om allt hade gått över kommunens budget, I den här summan ingår arbetslöshetsförsäkring, KAS, socialbidrag och förtidspensionering med ca 50 milj, kr,, utbildning och rekryteringsstöd med ca 40 milj, kr,, beredskapsarbeten och andra sysselsättningsskapande åtgärder med 40 milj, kr. Detta är oväntat stora utgifter för samhället,

I Motala finns ett AMU-center med 500 platser, beredskapsarbeten och ungdomslag sysselsätter 300-400 personer, 80 personer finns i skyddad verksamhet, 70 har förtidspension, delvis av arbetsmarknadsskäl, och 700 familjer har socialbidrag, också delvis av arbefsmarknadsskäl.

Forskarna har kunnat konstatera aft def skulle bli obetydligt dyrare med t, ex, beredsskapsarbete än med socialbidrag, atf detta skulle vara posifivt för samhällsekonomin, men aft def i sä fall skulle kräva en omfördelning mellan stat, landsting och kommun på eft helf annat sätt än vad som sker i dag.

Trots aft denna undersökning är den samhällsekonomiskt mest heltäckande som gjorts - den rubricerades som unik när den presenterades - har jag uppfattningen aff man i den ändå infe kunnat ta med alla aspekter. Mänga kommuner har t, ex, i vinter liksom föregående vinter dragit in på snöskottning och sändning av trottoarer. De besparingar som görs genom detta förfarande ger i andra änden kostnader för arbetslöshet, vilka täcks in i undersökningen, men också kostnader för hälso- och sjukvård på grund av ökat antal olycksfall och skador, speciellt bland de äldre.

Jag vill passa på aft understryka att varken vår motion eller den här

refererade undersökningen far upp de kostnader som arbetslösheten innebär mänskligt sett, vilket är nog så viktigt men betydligt svårare atf mäta ekonomiskt,

I utskottefs skrivning angående denna mofion redovisas helt kort fat t af den forskning som pågår beträffande arbetslöshetens konsekvenser. Jag får dock inte def intrycket aff man någonstans är inne på den breda samhällsekonomiska belysning som efteriyses i mofionen, 134 milj, kr, kostade arbetslösheten i Motala, Vad kostar egentligen arbetslösheten i Sverige i form av direkta utgifter och i form av uteblivna inkomster och utebliven produktion? Def handlar här om resurser som skulle kunna få en helf annan och posifiv effekt, om de sattes in för arbetsskapande åtgärder.

Ett sådant samlat grepp, herr talman, om arbetslöshetens kostnader är vad vpk efterlyser i motion A226, vilken jag härmed yrkar bifall fill.

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

A rbetsmarknadspoli-tiken

Anf. 185 GUNHILD BOLANDER (c):

Herr talman! Med tanke på den sena timmen skall mitt anförande gå snabbt.

I motion Ä265 har Karin Israelsson och jag tagit upp eft antal exempel på insatser för atf minska arbetslösheten bland psykiskt utvecklingsstörda. Def är inget tvivel om atf den gruppen människor har svårare att fä arbete än alla andra. De har dessutom svårare än andra atf kompensera arbeslöshefen med andra meningsfulla aktiviteter.

Av de ca 37 000 utvecklingsstörda i värt land är def endast 15 % som har arbete pä den reguljära arbetsmarknaden eller i skyddad verksamhet. Ändå har de utvecklingsstörda lika väl som andra människor behov av den sfimulans och den känsla av att bidra fill produktionen som ett arbete ger - en självkänsla, om man så vill. Arbetslöshet är naturligtvis nedbrytande för alla och medför i föriängningen stora samhällskostnader av annat slag, exempelvis på vårdområdet,

Def är heller inget tvivel om atf det bland människorna i denna grupp finns en reserv med resurser och förmåga aft göra sig gällande på arbetsmarknaden om de bara fär chansen. Under åren 1983 och 1984 genomfördes i några län en verksamhet med koncentrerade insatser för atf skaffa arbete ät unga handikappade. Denna utföll med gott resultat, eftersom 33 % av de 547 ungdomarna fick arbete. Det rör sig alltså om helf andra fal än de 15 % som jag nämnde tidigare.

Vi menar att detfa visar att man med särskilda insatser kan nä mycket posifiva resultat. En sädan åtgärd är systemet med s. k. kontaktpersoner vid länsarbetsnämnderna. Det är nämligen oerhört vikfigt aff def finns kunskap om handikappets innebörd hos den tjänsteman man träffar.

Jag konstaterar att utskottet uttrycker sympati för "def behjärtansvärda ändamål det här gäller" - för atf citera betänkandet på s, 41, Det är bara def aft def infe räcker med sympatier. Det behövs en klar viljeinriktning och konkreta åtgärder. Jag påstår aft detta saknas hos bäde propositionsförfafta-re och utskotfsledamöter, vilket är att djupt beklaga.

När det gäller vårt förslag om aft använda de s. k, uppsökarmedlen i särskild utsträckning för denna grupp handikappade hänvisar utskottet till rehabiliferingsberedningens arbete, trots atf frågan en gång tidigare har

155

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

beretts i ett utredningsarbete, nämligen i handikappkommitténs betänkande Vägar fill arbete.

I mofionen tar vi också upp frågan om anordningsbidrag på arbetsplats för hjälp i form av fadder- och sfödpersonal utöver de bidrag till arbetsbiträde som kan utgå i vissa fall. Infe heller detta förslag har funnit nåd inför ufskoffef, som avstyrker det med mofiveringen att man infe kan ha tvä bidragsformer för arbetsbiträde. Ändå har Riksförbundet FUB i sitt resmissvar över just Vägar till arbete klart uttalat aft det personliga stödet är det viktigaste hjälpmedlet.

Behovet av eff mera flexibelt, särskilt lönebidrag har påtalats av ett flertal motionärer. Till betänkandet har avgivits en treparfireservation, nr 68, till vilken jag yrkar bifall.

Herr talman! Jag yrkar dessutom bifall till folkpartireservationen nr 28 och kommer vid en eventuell omröstning atf stödja densamma,

I eft särskilt yttrande, nr 11, har frågan om ett reformerat bilstöd tagits upp. Jag vill instämma med vad Elver Jonsson har sagt om den frågan tidigare i dag och påtala det absolut nödvändiga i atf ett regeringsförslag snarast framläggs som är knutet till handikappet och inget annat.

Herr talman! Jag yrkar alltså bifall till reservafionerna 28 och 68 och dessutom fill övriga yrkanden i motion Ä265,

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 (förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken)

Först biträddes reservation 1 av Elver Jonsson m, fl, med 137 röster mof 16

för reservafion 2 av Lars-Ove Hagberg, 134 ledamöter avstod från atf rösta. Härefter  bifölls  utskottets  hemsfällan  med   148  röster  mof   140  för

reservafion I av Elver Jonsson m,fl, 1 ledamot avstod från aff rösta,

Bertil Danielsson och Ewy Möller (båda m) anmälde att de i huvudvoteringen avsett att rösta nej men markerats ha röstat ja.

Mom. 2 (arbetstidsförkortning som sysselsäftningspolitiskt instrument)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 3 av Lars-Ove Hagberg - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (inriktningen av arbetsmarknadspolitiken 1986/87)

Utskottets hemställan, som ställdes mof

dels reservation 4 av Alf Wennerfors m, fl,,

dels reservation 5 av Börje Hörnlund och Ingvar Karlsson i Bengfsfors,

dels reservafion 6 av Lars-Ove Hagberg, bifölls med acklamafion.

156

Motn. 4 (de arbefsmarknadspolitiska insatsernas omfattning under nästa

budgetår)

Hemsfällan

Först biträddes hemställan i reservation 7 av Elver Jonsson och Charlotte Branting- som ställdes mot hemsfällan i reservafion 8 av Börje Hörnlund och

Ingvar Karlsson i Bengtsfors - med acklamafion.

Härefter bifölls utskottets hemsfällan - som ställdes mot hemställan i reservation 7 av Elver Jonsson och Chariotte Branting - genom uppresning.

Motivering

Utskottets motivering - som ställdes mot den i reservation 9 av Alf Wennerfors m,fl, anförda motiveringen - godkändes med acklamation.

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

Motn. 5 (forskning om arbetslöshetens konsekvenser)

Utskottets hemställan - som ställdes mot utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motion Ä226 av Nils Berndfson -bifölls med acklamafion,

Motn. 6 (kvinnornas sysselsättningsmöjligheter) Hemsfällan

Utskottets hemsfällan - som ställdes mof hemsfällan i reservation 10 av Lars-Ove Hagberg - bifölls med acklamafion.

Motivering

Utskottefs motivering - som ställdes mot den i reservation 11 av Alf Wennerfors m, fl, anförda mofiveringen - godkändes med acklamation,

Monj, 7 (förutsättningarna för ökad sysselsättning för ungdom)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 12 av Alf Wennerfors m,fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 8 (avskaffande av ungdomslagen)

Utskottets hemställan bifölls med 188 röster mot 97 för reservafion 13 av Alf Wennerfors m, fl, 2 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 9 (åtgärder för ungdomar i åldern 20-24 år)

Utskottets hemställan - som  ställdes mof reservation  14 av Börje Hörnlund och Ingvar Karisson i Bengtsfors - bifölls med acklamation.

Mom. 10 och II (översyn av def arbefsmarknadspolitiska åtgärdssystemet för ungdomar m, m,)

Utskottets hemsfällan bifölls med 240 röster mot 42 för reservation 15 av Elver Jonsson och Charlotte Branting, 4 ledamöter avstod från aff rösta.

Mom. 12 och 13 (insatser för fasta jobb åt ungdomar m. m.)

Utskottets hemsfällan bifölls med 274 röster mof 15 för reservafion 17 av Lars-Ove Hagberg,

Mom. 14 (lärlingsutbildning i hantverksyrken) Hemsfällan

Utskottets hemställan - som ställdes mot hemsfällan i reservafion 18 av Börje Hörnlund och Ingvar Karlsson i Bengtsfors - bifölls med acklamation.

157

Prot. 1985/86:108   Motivering

3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

Utskottets motivering - som ställdes mof den i reservation 19 av Alf Wennerfors m.fl. anförda motiveringen - godkändes med acklamafion.

Mom. 16 (arbetsmarknadspolifiskt motiverat stöd till ungdomsföretagande) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 20 av Elver Jonsson och Charlotte Branting - bifölls med acklamafion.

158

Mom. 17 (stöd fill kooperativt ungdomsförefagande)

Utskottefs hemsfällan - som ställdes mot reservation 21 av Börje Hörnlund och Ingvar Karlsson i Bengfsfors - bifölls med acklamation.

Mom. 20 (utökning av arbetstiden i ungdomslag)

Utskottets hemställan bifölls med 268 röster mot 15 för reservation 22 av Lars-Ove Hagberg. 2 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 24 (egenregiverksamheten)

Först biträddes reservation 26 av Börje Hörnlund och Ingvar Karlsson i Bengtsfors med 42 röster mot 15 för reservafion 27 av Lars-Ove Hagberg. 230 ledamöter avstod frän att rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 232 röster mot 54 för reservation 26 av Börje Hörnlund och Ingvar Karlsson i Bengfsfors, 2 ledamöter avstod frän att rösta.

Mom. 25 (kontaktpersoner för psykiskt utvecklingsstörda)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 28 av Elver Jonsson och Charlotte Branting - bifölls med acklamation.

Mom. 30 (anslag fill Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 30 av Lars-Ove Hagberg - bifölls med acklamation.

Mom. 33 (bibehållande av återflyffningsbidraget)

Utskottets hemställan - som ställdes mof reservation 31 av Alf Wennerfors m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 34 (bidraget för anställning av medflyttande)

Utskottets hemställan - som ställdes mo t reservafion 32 av Alf Wennerfors m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 39 (anslag till Ärbetsmarknadsservice)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 33 av Alf Wennerfors m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 43 (målen för AMU)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 34 av Lars-Ove Hagberg - bifölls med acklamation.

Mom. 44 (genomförandet av den nya AMU-organisationen)

Utskottefs hemsfällan - som ställdes mot reservation 35 av Alf Wennerfors m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 47 (utbildningsbidrag fill vuxna med läs- och skrivsvårigheter)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 36 av Lars-Ove Hagberg - bifölls med acklamation.

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

A rbetsmarknadspoli-tiken

Mom. 48 (utbildning av nyanställda inom tekoindustrin)

Utskottefs hemsfällan - som ställdes mot reservation 37 av Alf Wennerfors m.fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 50 (anslag till Arbetsmarknadsutbildning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 38 av Alf Wennerfors m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 55 (dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen)

Ufskottets hemställan, som ställdes mot

dels reservafion 39 av Alf Wennerfors m. fl.,

dels reservafion 40 av Börje Hörnlund och Ingvar Karlsson i Bengfsfors,

dels reservation 41 av Lars-Ove Hagberg, bifölls med acklamafion.

Mom. 56 (kontant arbetsmarknadsstöd)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 42 av Lars-Ove Hagberg - bifölls med acklamation.

Mom. 57 (utbildningsbidragen)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 45 av Lars-Ove Hagberg - bifölls med acklamation.

Mom. 58 (anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 46 av Alf Wennerfors m.fl.- bifölls med acklamation.

Mom. 59 (ökad egenavgiftsfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 48 av Elver Jonsson och Charlotte Branting - bifölls med acklamafion.

Mom. 60 (utredning om reformerat system för arbetslöshetsförsäkringen) Hemställan

Utskottefs hemsfällan bifölls med 148 röster mof 141 för hemsfällan i reservafion 49 av Elver Jonsson m, fl.

Motivering

Utskottets mofivering godkändes med 224 röster mot 15 för den i reservation 50 av Lars-Ove Hagberg anförda motiveringen, 48 ledamöter avstod från att rösta.

159

Prot. 1985/86:108 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

Mom. 61 (följsamhet mellan löneutveckling och arbefslöshetsersätfning)

Utskottets hemställan - som ställdes mof reservation 51 av Elver Jonsson m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 63 (ny anslagsteknik för anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder) Utskottets hemställan - som ställdes mof reservation 52 av Alf Wennerfors m, fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 64 (basprogram för arbefsmarknadspolitiska ätgärder i vissa län)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 53 av Lars-Ove Hagberg - bifölls med acklamafion.

Mom. 65 (särskilda stödåtgärder vid företag i sysselsätfningssvaga orter)

Utskottets hemställan bifölls med 271 röster mot 17 för reservafion 54 av Lars-Ove Hagberg.

Mom. 67 (avveckling av rekryteringsstödet)

Ufskottets hemställan bifölls med 272 röster mof 15 för reservafion 55 av Lars-Ove Hagberg. 1 ledamot avstod från aft rösta.

Mom. 68 (omfattningen av beredskapsarbetena m,m,)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 56 av Alf Wennerfors m,fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 71 (ökade beredskapsmedel fill natur- och kulturminnesvård)

Utskottets hemställan - som ställdes mof reservafion 57 av Lars-Ove Hagberg - bifölls med acklamafion.

Mom. 75 (en förlängning av fiden för starfa-egef-bidragef)

Utskottets hemställan bifölls med 242 röster mot 43 för reservafion 58 av Elver Jonsson och Charlotte Branting,

Mom. 76 (medel fill indusfribeställningar)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 59 av Alf Wennerfors m, fl, - bifölls med acklamafion.

Mom. 81 och 82 (utvecklingsinsatser i östra Norrbotten)

Utskottets hemställan, som ställdes mof

dels reservafion 61 av Alf Wennerfors m, fl,,

dels reservafion 62 av Börje Hörnlund och Ingvar Karlsson i Bengtsfors, bifölls med acklamafion.

160

Mom. 86 (riktlinjer för sysselsätfningsåfgärder för arbetshandikappade)

Utskottefs hemsfällan, som ställdes mot

dels reservation 63 av Alf Wennerfors m,fl,,

dels reservation 64 av Lars-Ove Hagberg, bifölls med acklamation.

Mom. 88 (insatser för svärplacerade i Stockholms län)                  Prot. 1985/86:108

Utskottets hemställan - som ställdes mof reservafion 65 av Lars-Ove     3 april 1986

Hagberg - bifölls med acklamation. ~, !      ]

Arbetsmarknadspoh-

tiken Mom. 90 (de s. k. uppsökarmedlens användning bland de utvecklingsstörda)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot motion Ä265 av Gunhild

Bolander och Karin Israelsson i motsvarande del - bifölls med acklamafion.

Mom. 91 (bidrag fill arbetsbiträde)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mof reservafion 66 av Lars-Ove Hagberg - bifölls med acklamation.

Mom. 92 (anordningsbidrag på arbetsplats)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot mofion Ä265 av Gunhild Bolander och Karin Israelsson i motsvarande del - bifölls med acklamafion.

Mom. 93 (arbetshjälpmedel åt arbetshandikappade egna företagare)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 67 av Börje Hörnlund och Ingvar Karlsson i Bengtsfors - bifölls med acklamafion,

Motn. 95 (den allmänna utformningen av lönebidragef)

Ufskottets hemsfällan - som.ställdes mot reservafion 68 av Elver Jonsson m, fl, - bifölls med acklamafion.

Mom. 96 (introdukfionsbidraget)

Utskottets hemställan - som ställdes mof reservation 69 av Lars-Ove Hagberg - bifölls med acklamation.

Mom. 97 (def särskilda lönebidraget)

Först biträddes reservation 70 av Elver Jonsson och Charlotte Branting med 54 röster mof 19 för reservafion 71 av Lars-Ove Hagberg, 214 ledamöter avstod från aft rösta.

Härefter bifölls utskottets hemsfällan med 230 röster mot 41 för reservafion 70 av Elver Jonsson och Charlotte Branting, 15 ledamöter avstod från atf rösta.

Mom. 98 (lönebidrag till allmännyttiga organisafioner m,m,)

Utskottets hemställan bifölls med 231 röster mot 54 för reservafion 72 av Elver Jonsson m, fl, 1 ledamot avstod från atf rösta.

Mom. 101 (utslussning av anställda frän Samhällsföretagsgruppen)

Utskottets hemställan - som ställdes mof reservation 74 av Alf Wennerfors m,fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 102 (inbyggda verksfäder)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 75 av Elver Jonsson och Charlotte Branting - bifölls med acklamafion,

161

Prot. 1985/86:108    Mom. 103 (prioritering av vissa handikappgrupper)
3 april 1986            Utskottets hemställan, som ställdes mof

Arbetsmarknadspoli tiken

dels reservafion 76 av Elver Jonsson och Charlotte Branting,

dels reservation 77 av Lars-Ove Hagberg, bifölls med acklamation.

Mom. 105 (sysselsättningsvolymen inom Samhällsföretagsgruppen)

Utskottets hemställan, som ställdes mot

dels reservafion 78 av Elver Jonsson m. fl.,

dels reservafion 79 av Lars-Ove Hagberg, bifölls med acklamation.

Mom. 107 (långsikfig plan för Samhällsföretagsgruppen)

Utskottefs hemställan - som ställdes mot reservafion 80 av Lars-Ove Hagberg - bifölls med acklamafion.

Mom. 108 (driffbidraget till Samhällsföretagsgruppen)

Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering - som ställdes mot utskottets hemställan med godkännande av den i reservation 81 av Alf Wennerfors m, fl, anförda motiveringen - bifölls med acklamafion.

Mom. 109 (anslag till Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag)

Ufskottets hemställan - som ställdes mot reservation 82 av Lars-Ove Hagberg - bifölls med acklamation.

Mom. 110 (anslag till Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 83 av Alf Wennerfors m, fl. - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

162

44 § Kammaren beslöt att förhandlingarna skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

45 § Anf. 186 ANDRE VICE TALMANNEN:

På morgondagens föredragningslista upptas socialutskottets betänkande 15 och utrikesutskottets betänkande 19 främst bland två gånger bordlagda ärenden.

46 § Kammaren åtskildes kl, 00,03,                                   Prot. 1985/86:108

3 april 1986

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Gunborg Apelgren