Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1985/86:107

Torsdagen den 3 april fm.

Kl. 12.00

1 § Val av tredje vice talman

Anf. 1 KARIN SÖDER (c):

Herr falman! Jag ber aff fill tredje vice talman få föreslå Bertil Fiskesjö.

Kammaren godkände aft förevarande val fick ske med acklamafion och utsåg fill tredje vice talman BertU Fiskesjö (c).

Anf. 2 TALMÄNNEN;

Jag ber atf få hälsa tredje vice talmannen välkommen och ber honom inta sin plats på podiet.

Anf. 3 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ:

Herr talman! Jag ber att fä tacka kammaren för det förtroende som har visats mig genom def förrättade valet.

Förste vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar.

2 § Föredrogs och hänvisades

Propositionerna

1985/86:153 fill ufrikesutskottet

1985/86:159 fill jordbruksutskottet

1985/86:160 till skatfeutskottet

3 § Föredrogs och hänvisades

Redogörelse

1985/86:21 fill utbildningsutskottet

4 § Föredrogs och hänvisades Motionerna

1985/86:337 och 338 fill skatteutskottet 1985/86:339-341 fill socialförsäkringsutskottet 1985/86:342 yrkande 13 till konsfitutionsutskotfet i övrigt till socialförsäkringsutskottet

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

A rbetsmarknadspoli-tiken

1985/86:343 och 344 fill socialförsäkringsutskottet 1985/86:345 yrkande 4 Ull konsfitutionsutskotfet

i övrigt fill socialförsäkringsutskottet 1985/86:346 till socialförsäkringsutskottet 1985/86:347 yrkande 6 till konsfitutionsutskotfet

i övrigt till socialförsäkringsutskottet 1985/86:348 till socialförsäkringsutskottet 1985/86:349-371 till kulturutskottet 1985/86:372 och 373 till finansutskottet 1985/86:374-386 till utbildningsutskottet 1985/86:387 till arbetsmarknadsutskottet 1985/86:388-399 till näringsutskottet 1985/86:400-410 fill lagutskottet 1985/86:411 fill finansutskottet 1985/86:412-417 fill näringsutskottet 1985/86:418-422 fill skatteutskottet 1985/86:423 fill socialutskottet 1985/86:424 yrkandena 4 och 5 till socialförsäkringsufskottet

i övrigt till socialutskottet 1985/86:425 fill socialutskottet 1985/86:426 yrkande 1 till socialutskottet

yrkandena 2-4 till socialförsäkringsutskottet 1985/86:427 fill socialutskottet 1985/86:428-444 fill skatteutskottet

5 § Föredrogs men bordlades åter Utrikesutskottets betänkande 1985/86:19 Socialutskottets betänkanden 1985/86:11-15

6 § Arbetsmarknadspolitiken

Föredrogs arbetsmarknadsutskottets betänkande 1985/86:11 om arbetsmarknadspolitiken (prop. 1985/86:84 och 1985/86:100 delvis).

Anf. 4 BENGT WITTBOM (m):

Fru talman! Varje försök att driva en framgångsrik sysselsättningspolitik står och faller med sambandet mellan verklighet och medel. Uppfattningen om verkligheten måste bygga på en grundlig analys som definierar problemen och deras orsaker. Analysen läggs sedan fill grund för en polifisk strategi Som har realisfiska möjligheter att lösa problemen och leda fram fill de uppställda målen. Först då finns förutsättningar att bh framgångsrik.

En analys av läget på arbetsmarknaden i dag ger följande bild.

Arbetsmarknaden har försvagats under en 15-årsperiod. De enskilda människornas möjKgheter att ta sig in och stanna på arbetsmarknaden har minskat. Deras handlingsutrymme har krympt, bl. a. genom en felaktig löneutveckling och därav följande lönestruktur som gjort det svårt för alla

andra än de mest högproduktiva grupperna att konkurrera om jobben. Ungdomarna har i ökande grad stängts ute genom en växande ström av lagar och avtal som försvårat deras möjligheter atf få det första jobbet. Industrijobbens andel av sysselsättningen har frendmässigf minskat, eftersom tillväxten i den exporfinriktade storindustrin med hög rafionaliseringsfakf favoriserats och framväxten av en stark småföretagsamhet direkt missgynnats. Den offentliga sektorn har, i skydd av starka monopol och ständigt ökande skattetryck, genom enkonsekvent förd politik fått ta över rollen som sysselsäftningsmotor på arbetsmarknaden, med minskat utrymme för arbetsmarknadens privata sektorer som följd. Den privata tjänste- och servicesektorn tillåts inte spela huvudrollen och öka sysselsättningen eftersom den utestängs frän viktiga verksamhetsområden genom dels de starka och pä senare fid t, o, m, förstärkta offentliga monopolen, dels skatte- och arbetsgi-varavgiftssysfemen som hindrar enskilda människor aft efterfråga privata tjänster och service. Rörlighet och omställningsförmåga hos företag och enskilda på arbetsmarknaden har minskat pä grund av höga skatter och en flora av arbetsmarknadslagar som sfimulerar fill orörlighet i stället för vilja till omställning. Bristerna i sambandet mellan arbetsmarknadens efterfrågan på utbildning, kompetens och kunskaper och utbildningssystemets möjligheter att svara upp emot dessa krav är förskräckande stora. Den mycket omfattande arbetsmarknadspolitiken har satt AMS-jobb för stunden före omställning, effektiv arbetsförmedling och en nära kontakt med verkligheten på arbetsmarknaden.

Dessa problem och flera därfill har gett oss en svag arbetsmarknad där arbetslösheten, oavsett hur vi mäter den, vuxit trendmässigt, I slutfaserna av en högkonjunktur kan vi än en gång konstatera att antalet enskilda som står utanför den riktiga arbetsmarknaden är större än någon gång tidigare. Strukturarbetslösheten, som slår särskilt hårt mot den äldre arbetskraften, är värre än tidigare. Ungdomsarbetslösheten är fortsatt hög och riskerar att växa ytterligare i framfiden. Arbetsmarknadsministerns egna rådgivare i departementet varnar för rekordarbetslöshet om bara några få är.

Visst har jobben blivit något fler under en kort period - allt annat hade varit anmärkningsvärt efter två stora devalveringar och en förbättrad konjunktur. Problemet är bara att regeringen, dessa positiva faktorer till tröts, inte lyckats åstadkomma tillräckligt hög tillväxt i ekonomin för att de nya jobben skall räcka fill för dem som drabbas av arbetslöshet eller söker sig ut på arbetsmarknaden för att få sitt första jobb. Socialdemokrafiska regeringar är uppenbart oförmögna aft åstadkomma tillräcklig fart i ekonomin så att tillräckligt många nya arbetsfillfällen blir fill.

Den tredje vägens polifik med arbete åt alla som främsta mål häller de facto pä att falla sönder. Ingen, inte ens socialdemokraterna, har anledning att vara förvånad över detta eftersom def enda nya med den tredje vägens politik är namnet. Innehållet bygger på gammalt traditionellt socialdemokratiskt tankegods, som tyvärr inte står sig som lösning på de problem som den egna politiken skapat i ekonomin och på arbetsmarknaden. Den ensidiga satsningen på den exporfinriktade industrin räcker inte längre för att öka sysselsättningen tillräckligt mycket. Med mycket hög produktionstillväxt kan möjligen, förutsatt bästa tänkbara förutsättningar, jobben i industrin behål-

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

A rbetsmarknadspoli-tiken

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

las på nuvarande nivå. Men inte ens def är tyvärr troligt. Den offentliga sektorn, hjärtat i socialdemokratisk sysselsätfningssfrategi, kan av kända skäl inte fortsätta att växa. Den omfattande arbetsmarknadspolitiken har nått gränsen för vad som är sunt för arbetsmarknadens möjligheter att fungera effektivt och för vad som är möjligt för en hårt ansträngd statskassa. Äv samma skäl, men också av rent mänskliga och sociala skäl, är det infe heller möjligt att fortsätta att hålla tillbaka arbetslösheten genom aff minska antalet arbetssökande i ett system av omfattande förtidspensionering.

Fru talman! Def enda regeringen har åstadkommit av egen kraft och som påverkat förutsättningarna för sysselsättningen positivt är devalveringen hösten 1982 - ett beslut som regeringen själv med förkärlek beskriver som höjden av handlingskraft men som alla vef är en sista desperat handling när den egna politiska uppfattningen sätter absoluta gränser för hur den ekonomiska politiken kan utnyttjas.

Det är ett beklagligt faktum, fru talman, att de socialdemokratiska . grundvärderingarna inte ger den förutsättning för en omprövning av den förda politiken som krävs för aft regeringen skall kunna formulera en sysselsättningspolitisk strategi som leder oss bort från arbetslöshefshotet. Det är säkert också förklaringen till atf regeringens företrädare ägnar huvuddelen av sina framträdanden - sä fä som de nu brukar vara - i den arbetsmarknadspolifiska debatten åf att skryta över de mediokra resultat som i realiteten uppnåtts under högkonjunkturen och också med förkärlek förtiga atf man utöver devalveringen och en fortsatt alltför snabb ökning av sysselsättningen inom den offentliga sektorn själva egenthgen inte åstadkommit någonfing av bestående värde för en stabil och hög sysselsättning i framtiden. Förklaringen, fru talman, är aft alla andra faktorer som bidragit till att öka antalet jobb under högkonjunkturen faktiskt har föranlefts av en politik som formulerats och drivits i andra länder än i Sverige.

Vad skulle t. ex. ha hänt under de senaste åren på den svenska arbetsmarknaden om inte den ekonomiska politiken i USA fungerat som motor i en sfigande internationell konjunktur? Om huvuddelen av industrinationerna inte fört en konsekvent antiinflationspolitik som hjälpt den svenska regeringen atf trots egna misslyckanden och en fortsatt högskattepolifik något minska inflafionstakten? Om den internationella räntenivån inte fallit? Om den sjunkande dollarkursen uteblivit? Om oljepriserna inte sjunkit drasfiskt? Då hade fakfiskt förutsättningarna för det ni kallar den tredje vägens politik infe funnits, och arbetslösheten hade varit ännu högre än den är i dag.

Fru talman! Man mäste med stort allvar fräga sig varför def blivit som det bhvit, varför devalvering, högkonjunktur och en positiv ekonomisk utveckhng i omvärlden inte räckt till som hjälpmedel för regeringen aft åstadkomma högre ekonomisk tillväxt, fler riktiga jobb och lägre arbetslöshet.

Utifrån det enkla men mycket falande ekonomiska antagandet atf varje procents tillväxt i ekonomin skapar 20 000 nya riktiga jobb, borde varje regering som verkligen vill uppnå full sysselsättning satsa fullt ut pä just snabb ekonomisk fillväxt. Förklaringen fill aff socialdemokraterna inte gjort detta och inte kommer att göra det är avslöjande. Man kan helt enkelt inte! Snabb ekonomisk tillväxt kan aldrig bli huvudinstrumentet i en socialdemokratisk sysselsättningsstrategi, eftersom de socialistiska värderingar man

bygger sin polifik på infe tilläter det.

För socialdemokrater är den ekonomiska tillväxten både en vän och en fiende. Den är en vän när def gäller att skapa växande skatteintäkter och de stora resurser som den offenfliga sektorn kräver för aff fungera, men den är en fiende när den samfidigt skapar växande ekonomiska resurser och därmed frihet för enskilda människor. Den är en partner när den hjälper till atf öka den kollektiva anonyma kapitalbildningen och koncentrationen i ekonomin eller när den gestaltar sig i form av lättkontrollerade storföretag som kan förmås atf samarbeta, men den är lika mycket en fiende när den innebär aft hundratusenfals enskilda människor fär ökad frihet och skapar för sig själva och sina närmaste. Den är en vän till socialdemokratin och de socialistiska värderingarna ocksä när resultaten kan kontrolleras och fördelas i eft jämnt lager över medborgarna genom kollektiva, polifiskt eller fackligt styrda organ, men den är lika mycket en fiende när den samtidigt riskerar aft bli fill växande inkomster, ja kanske t, o, m, små förmögenheter, för vanliga hårt arbetande och satsande människor.

Därför, fru falman, lär def aldrig bli något lyckligt äktenskap mellan det socialdemokratiska partiet-arbetarrörelsen och den ekonomiska tillväxten och därmed infe heller någon fungerande socialdemokratisk tillväxfpolifik ut ur den växande arbetslösheten.

Men det är värre än sä. Det är t, o, m, sä illa ställt aff regeringen, även om den skulle vilja byta fot och ändra polifik, infe förmår genomföra detta. Varje del i den traditionella socialdemokratiska sysselsättningsstrafegin vakfas nämligen av mäktiga intressen inom den s,k, rörelsen.

Inte kommer LO atf tillåta att arbetslöshetsförsäkringen ändras så aft parterna på arbetsmarknaden tvingas betala en större del, att def införs en allmän arbetslöshetsförsäkring som ger fler arbetslösa eff bättre skydd än i dag, Lars Ulander kan väl inte heller tänka sig rejäla marginalskatfesänk-ningar för aft öka rörligheten på arbetsmarknaden, Def har han ju avvisat otaliga gånger, Samma sak gäller säkerligen för en nödvändig uppluckring av arbetsmarknadslagarna - eller hur, arbetsmarknadsministern?

Eller återigen till Lars Ulander: Detsamma gäller väl ocksä en politik som får facket att acceptera lägre ingångslöner för ungdomar? Eller för aff fortsätta uppräkningen: mindre AMS-åtgärder och större krav pä den enskilde arbetssökande, nägot som ni tidigare, när vi har föreslagit detfa, har avvisat som socialt oansvarigt. Och hur ställer ni er till en radikal minskning av antalet ungdomar i ungdomslag som ni alltid tidigare avvisat? Och till sist; en förändring som leder fill större lönespridning är något som ni allfid avspisat med argumentet atf def är en politik som syftar till att knäcka facket.

Fru talman! Bakgrunden fill dagens arbetsmarknadspolifiska debatt är ett talande exempel på socialdemokraternas hat-kärleks-förhällande fill den ekonomiska tillväxtens möjligheter att skapa tillräckligt många nya rikfiga jobb. Socialdemokraterna här i riksdagen kommer om en stund att avvisa den polifik vi moderater förordar för att uppnå lägre arbetslöshet, högre sysselsättning och en bättre fungerande arbetsmarknad. Detta sker samfidigt som arbetsmarknadsminister Anna-Greta Leijons egna rådgivare i en arbetsgrupp redovisar en rapport med titeln Arbetsmarknadspolitikens roll, inriktning och omfattning, som i sin analys pä många väsentliga punkter, ja.

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

A rbetsmarknadspoli-tiken

nästan i sin helhet överensstämmer med den politik som vi för fram men som ni i dag avvisat pä den grunden aff den skulle skapa högre arbetslöshet. Den här rapporten, fru talman, skall socialdemokraterna och regeringen såvitt jag förstår sedermera använda som diskussionsunderlag i sökandet efter förnyelse av den arbetsmarknadspolitik som de upptäckt inte fungerar.

Vi moderater och arbetsmarknadsministerns arbetsgrupp varnar för rekordarbetslöshef om några få år om politiken inte läggs om. Regeringen och riksdagens socialdemokrater viftar bort fakta och bryr sig inte om varningen. Man föredrar - eller har i alla fall hiffills föredragit; vi får väl se vad arbetsmarknadsministern säger i dag - att skryta om det som varit och vägrar aff tala om problemen i framfiden.

Arbetsmarknadsministerns arbetsgrupp instämmer i de moderata kraven på satsningar på s, k, utbudssfimulerande åtgärder, dvs, skattesänkningar, avregleringar och avmonopoliseringar, som underlättar och förbilligar en produktionsökning. Regeringen och riksdagens socialdemokrater avvisar ocksä detta. Vi moderater och arbetsgruppen är vidare överens om utbildningens stora betydelse för hög sysselsättning och låg arbetslöshet och för enskilda människors omställningsförmåga på arbetsmarknaden. Trots detta avvisar ni socialdemokrater våra förslag, som i dag ligger pä riksdagens bord, om en snabb förstärkning av arbetsmarknadsutbildningens resurser. Ni föredrar i stället att också fortsättningsvis lägga tyngdpunkten vid era arbetsmarknadspolifiska satsningar på korta och konstlade AMS-jobb,

Vi moderater förordar en neddragning av de korta AMS-jobben för att minska de inlåsningseffekfer som alltför omfattande AMS-åtgärder leder till. Arbetsmarknadsministerns arbetsgrupp instämmer och skriver: "Sysselsättningspolitiken innebär en balansgång mellan strävan efter sysselsättnings-trygghet för alla vid varje tidpunkt och ambitionen att skapa en sådan flexibilitet på arbetsmarknaden att tillväxtens krav på anpassning och rörlighet tillgodoses,"

S-gruppen blundar och avvisar våra förslag.

Moderata samlingspartiet, med stöd av arbetsgruppen i arbetsmarknadsdepartementet, manar till löneavtal i framtiden som ökar lönedifferenserna på arbetsmarknaden, Anna-Greta Leijon och socialdemokraterna i riksdagen beskriver detfa som attacker mot facket och avvisar varje sädan tanke. Vi moderater kräver, och får stöd av arbetsgruppen, ökade incitament, som det heter, för arbete, sparande och investeringar för aft åstadkomma en snabbare ökning av antalet jobb, men ocksä defta avslås utan spisning.

Arbetsgruppen kräver ocksä en förändrad och effektiviserad arbetsmarknadspolitik, som bättre - som det heter - kan stötta den allmänna ekonomiska polifikens inriktning pä högre tillväxt. Man kan näsfan tro, fru talman, att arbetsmarknadsministerns rådgivare lagt kalkerpapper under moderata samlingspartiefs parfimotion om arbetsmarknadspolitiken från januari och skrivit av den på snart sagt varje väsentlig punkt.

De ifrågasätter t, ex. om arbetsmarknadspolitiken i tillräcklig grad har varit kopplad fill strategin för den allmänna ekonomiska politiken. Jag har hört och läst def förr, ja, t, o, m, skrivit samma sak. Man kritiserar arbefsmarknadspolifiken för aff i alltför hög grad vara inriktad pä den

offenfliga sektorn i stället för på den privata sektorn. Ja, det har jag också Prot. 1985/86:107
hört förr, 3 april 1986

A rbetsmarknadspoli-tiken

Man förordar atf arbetsmarknadspolitiken skall inriktas på aft underiätta arbetsmarknadens funktionssätt genom en bättre och effekfivare arbetsförmedling. Volymen av kortvariga AMS-jobb bör reduceras. Man kräver bättre planering och bättre resultatuppföljning av arbetsmarknadspolitikens resultat och konstaterar att mycket talar för atf det finns utrymme för ytterligare effektivitetshöjningar genom förbättrade styrsystem och förbättrad resultatuppföljning. Man försvarar, men bara halvhjärtat och utomordentligt ovilligt, def offentliga förmedlingsmonopolef, men man har i detta försvar mycket svårt att finna bärande argument mot dess avskaffande. Man drar samma slutsatser som vi gör när det gäller ineffektiviteten i rekryteringsstödet och konstaterar aft detfa medfört mycket låga sysselsättningseffekter och kräver bättre resultat. Man är starkt kritisk mof att beredskapsarbeten används som förstahandsåtgärd i arbetsmarknadspolitiken. Mängden AMS-jobb har varit för stor och överskridit den nivå då de är effektiva och åstadkommer bestående arbetsmarknadspolifiska resultat. Beredskapsarbetenas starka inriktning på ungdomar - de har senare ersatts med ungdomslag - konstateras vara följden av brister inom andra politikområden. Beredskapsarbetena och ungdomslagen har dessutom safts in alldeles för tidigt i arbetslöshefscykeln, vilket föranleder följande kommentar frän expertgruppen i arbetsmarknadsdepartementet:

"I mänga fall av dessa kan möjligheten till direkt arbefsplatsplacering knappast ha kunnat prövas särskilt ingående av arbetsförmedlingen."

Utvecklingen av debatten om ungdomsarbetslösheten och regeringens polifik mof ungdomsarbetslösheten måste vara något av ett intellektuellt och sakligt nederlag för arbetsmarknadsministern. Ni står numera så gott som helt isolerade i er uppfattning aft ungdomslag, beredskapsarbeten. Örebromodeller och all sköns andra s, k, sysselsättningsskapande åtgärder för ungdomar inom den offentliga sektorn är det bästa som kan göras för aff minska den höga ungdomsarbetslösheten.

Fru talman! Def är nu några är sedan arbetsmarknadsministern och jag här i kammaren så gotfsom varje vecka hade våra drabbningar om lärlingsutbildning, ungdomslagen, realistiska ingångslöner för ungdomar, arbetsmarknadslagstiftningens hinder och den allmänt passiva attityden från socialdemokraternas sida atf verkligen fa tag i de grundläggande orsakerna fill den trendmässigt växande ungdomsarbetslösheten.

Det var på den tiden ingen gräns för hur oansvariga vi var i vår kritik. Ungdomslönerna var inget som helst problem, Arbefsmarknadslagstiftning-en orsakade inga svårigheter för ungdomarna atf fa sig in på den riktiga arbetsmarknaden. Lärlingsutbildningen i modern form som vi föreslog beskrevs som eft regelrätt sabotageförsök mof ungdomarnas möjligheter att få en rikfig utbildning. Ungdomslagen var def bästa som hänt ungdomarna sedan Hedenhös, och det fanns inte ett uns av realism i den analys och de förslag som moderata samlingspartiet förde fram.

Fru talman! Nu sitter arbetsmarknadsministern och socialdemokraterna i
kammaren med en bunt undersökningar och utredningar i knät, vilkas
omfång och fysiska tyngd måste göra det svårt att bära allt i famnen på en 11

Prot. 1985/86:107 gäng. Vad värre är, det är infe bara tungt, innehållet på varje punkt redovisar
3 april 1986 att moderata samlingspartiet har haft och har rätt. Ni har en ÖGY-ufredning

Arbetsmarknadspolitiken

som bekräftar behovet av arbetsplafsförlagd yrkesutbildning. Ni har en deparfementsrapporf från experterna i arbetsmarknadsdepartementet, som talar om behovet av inskolningslöner, kritiserar inriktningen på ungdomslagen, talar om inskolningsplafser och kritiserar inlåsningseffekterna av en för omfattande AMS-politik, vilket även gäller ungdomslagen.

Fru falman! Jag vill fa fillfället i akt och påminna arbetsmarknadsministern om ungdomslagen och en intervju som hon gav fill fidningen Aktuellt i polifiken, nr 9 1984,

"Ungdomslagen - aff vi klarade aft genomföra den, Def är jag mest nöjd med. Det säger Anna-Greta Leijon när vi ber henne ange det mest lyckade hon hittills gjort som arbetsmarknadsminister".

Därefter följer en beskrivning av en debatt i kammaren mellan mig och arbetsmarknadsministern, som jag infe tänker återge, främst på grund av den stora mängden oförskämdheter. Därefter följer:

"Hon döljer heller inte i intervjun sin tillfredsställelse över ungdomslagen, som ny sysselsätter 30 000 ungdomar i åldrarna 18—19 år. Starten av ungdomslagen har varit mer lyckad än någon vågade tro, Def här är också bara början. Vi ger ungdomarna något vettigt atf göra i stället för atf lyfta kontant arbetslöshetsunderstöd. Men verksamheten i ungdomslag innehåller mycket mer. Arbetet skall bedrivas i kombinafion med utbildning,"

Fru talman! Den lyckade starten, som arbetsmarknadsministern beskriver i intervjun, visade sig lyckligtvis-och förhoppningsvis-i stället bli början till slutet, I dag står arbetsmarknadsministern och socialdemokraterna helt ensamma i sin uppfattning atf ungdomslagen är det bästa som hänt.

Arbetsmarknadsministerns egna experter är krifiska mot omfattningen, som enligt deras uppfattning bör minskas rejält. De instämmer i vår kritik mot den ensidiga inriktningen mot den offentliga sektorn och mof förhållandet atf ungdomslagen satts in som första i stället för som sista åtgärd. Riksrevisionsverket, som också tittat på det här, säger i stort sett samma sak. Ja, nu har arbetsmarknadsministern infe ens AMS stöd längre, eftersom verksledningen och styrelsen bara häromdagen föreslog atf ungdomslagen skall ersättas av andra åtgärder som inte medför alla ungdomslagens negativa effekter. Ryktet förtäljer ocksä atf en preliminär rapport från den utredning angående ungdomslagen som arbetsmarknadsministern själv beställt från Göteborgs universitet bekräftar den ursprungliga kritiken - vär krifik - mof ungdomslagens sätt aft fungera. Där lär sägas atf ungdomslagen medför att ungdomarna blivit ett "arbetsmarknadens B-lag" som fungerar som arbetskraftsreserv, framför allt för den offentliga sektorn. Därmed har ungdomarna fått ännu svårare att få fotfäste pä den reguljära arbetsmarknaden.

Detta och mer därtill bekräftar också den gamla SINOVÄ-rapporfen om
ungdomslagen som vi talat om så många gånger tidigare här i kammaren och
som på den tiden avfärdades av arbetsmarknadsministern som ovederhäftig
och ovetenskaplig. Min fråga är enkel aft besvara, Anna-Greta Leijon, Hur
mycket mer av kallhamrade fakta om ungdomslagens svagheter och många
negativa effekter behövs för atf arbetsmarknadsministern skall ändra
12 uppfattning, lyssna på krifiken och ta fasta på de förslag som under flera är

Arbetsmarknadspolitiken

lagts fram här i riksdagen, bl, a, av moderata samlingspartiet? Hur länge skall Prot. 1985/86:107 ungdomslagen få fortsätta aff förstöra ungdomarnas möjligheter aft få rikfiga 3 april 1986 jobb? År Anna-Greta Leijon beredd atf fa avstånd från sina uttalanden 1984 om ungdomslagens förträfflighet, som jag tidigare citerade, och snabbt göra något konstruktivt åt problemen?

Arbetsmarknadsministerns arbetsgrupp behandlar ocksä frågan om styrning och granskning av effektiviteten inom arbetsmarknadsverket, en fråga som vi moderater ägnat mycket tid och arbete under senare år. Man kräver, liksom vi gör, bättre resultatredovisning baserad pä analyser av resultaten av insatta resurser. Man skriver t, ex, - och det är betecknande atf det är sida upp och sida ner av krifik mot effektiviteten - aft "den senaste verksamhetsberättelsen" - frän arbetsmarknadsverket alltså - "kan väl mäta sig med näringslivets årsredovisningar när det gäller verksamhefsbeskrivning, infe minst layouf-mässigf, Men den är klart underlägsen när det gäller resultatredovisning,"

Sä mycket var alltså alla era predikningar här i kammaren under senare är om AMS effektivitet värda. Arbetsmarknadsministerns experter vill ocksä aft AMS regelbundet skall redovisa verksamhetens omfattning, inriktning och resultat, t, ex, i form av kvarfalsrapporfer. Jag tror ocksä aff jag hört def förut. De föreslår att regeringens och riksdagens former för styrning av AMS bör utvecklas, så aff den nuvarande detaljstyrningen inte hamnar i konflikt med den målstyrning som numera tillämpas inom AMS, Här är def på sin plats aft påminna t, ex, Lars Ulander om moderata samlingspartiets förslag om friare medelsanvändning med hårdare resultatkrav som ligger på riksdagens bord och som han kommer aft avvisa i dag.

Fru falman! Sist men därför infe minst viktigt i en lång behandling av en nog sä intressant rapport kommer vi fill arbetsmarknadsdeparfementsexper-fernas synpunkter på arbetslöshetsersättning och kontantstöd. Vi moderater har förelagt riksdagen förslag om hur det första steget mof en allmän arbetslöshetsförsäkring, delvis finansierad med s, k, "raka rör" från parternas förhandlingsbord fill de arbetslösa, skall kunna fas redan i år. Vi har tidigare pekat på de stora svagheter som def nuvarande systemet medför. Vi kan konstatera nu, med stor tillfredsställelse, Anna-Greta Leijon, atf vi åtminstone har stöd bland arbetsmarknadsdepartementets experter. De skriver att "det är angeläget aft arbetsmarknadspolitiken mer kan inriktas mot aktiva åtgärder sä att konfantstödefs stigande andel kan nedbringas. Men också finansieringsfrågorna är vikfiga aft granska närmare bl, a, om parterna pä arbetsmarknaden ska ta eft ökat ansvar för kostnaden för arbetslöshetsförsäkring".

Det förefaller, fru talman, som om insikten om vad som måste göras, eller borde göras, för att undvika rekordarbetslöshef och öka sysselsättningen nu har börjat tränga in i arbetsmarknadsdepartementefs korridorer. Men samtidigt visar def sig - oroande nog - att socialdemokraterna infe har förmåga att ta fasta på de kloka ord som sagts, I dag kommer man nämligen i stor utsträckning att avvisa samma politik som den som föreligger i form av konkreta förslag på riksdagens bord,

"Att vilja men inte kunna" är ett uttryck som ger en bra beskrivning av den
socialdemokrafiska positionen i sysselsättnings- och arbetsmarknadspoliti- 13

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

A rbetsmarknadspoli-tiken

ken. Vi har sannolikt inte pä mycket länge haft en svagare regering vad gäller sysselsättningspolitikens område än den vi har i dag.

Fru talman! Jag - och säkert även experterna i arbetsmarknadsdepartementet, om de hade haft möjlighet - yrkar bifall till de moderata reservafioner som är fogade vid arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 11 och där vår polifik finns redovisad,

Anf. 5 ELVER JONSSON (fp):

Fru falman! Def finns en bred politisk uppslutning bakom målet arbete åt alla i vårt land. Vi är alla medvetna om arbetets betydelse för den enskilde, som i hög grad är ekonomiskt betingad. Men def gäller även och inte minst i social och mänsklig bemärkelse. Vi vet vad det innebär för den enskilde aff stå utanför arbetsmarknaden. Den arbetslöse fär infe bara ekonomiska problem, utan ocksä negafiva sociala och mänskliga konsekvenser gör sig väldigt snabbt märkbara. Jag är övertygad om atf def samhällsekonomiskt finns en god samstämmighet när def gäller målet, nämligen atf def är väl motiverat med målmedvetna och kraftfulla insatser för att hålla arbetslösheten nere.

Vad som särskilt oroar är aft vi trots goda förutsättningar - trots högkonjunktur och god export - har så svårt att komma ned på betydligt lägre nivåer när det gäller den öppna arbetslösheten och antalet personer som är föremål för arbetsmarknadspolifiska åtgärder, Def är visserligen sant att vi aldrig har haft så mänga människor med förvärvsarbete som vi nu har. Men det är ocksä sant aft vi aldrig har haft sä många som befinner sig utanför den reguljära arbetsmarknaden. Om vi jämför med den förra högkonjunkturen, 1980, finner vi aff sammanlagt ungefär 200 000 människor stod utanför den reguljära arbetsmarknaden. Nu är situationen den - alltså i en liknande konjunktur - aff siffran stigit fill ca 300 000 människor, som antingen är öppet arbetslösa eller föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Den långsiktiga trenden har inneburit atf vi efter varje lågkonjunktur hamnar på allt högre arbetslöshetsnivåer. Arbetsmarknadsdepartementets egna utredare konstaterar atf def numera är så, atf endast hälften av dem som blir arbetslösa under en lågkonjunktur får ett arbete när de ekonomiska förutsättningarna förändras till det bättre. Övriga förblir alltså utan arbete även under högkonjunktur. Det behövs, säger utredarna, "något alldeles extraordinärt" för atf stoppa den trendmässiga ökningen av arbetslösheten.

Arbetsmarknadspolitiken har alltsä tvä sidor. Den ena sidan är ljus och positiv - dvs, många människor har ett förvärvsarbete. Vidare är def ocksä mycket bra atf fler kvinnor har ett förvärvsarbete. Den andra sidan är däremot mörk. Trots goda tider och trots regeringens nog så skrytsamma fal om atf Sverige är på rätt väg har arbetsmarknaden uppvisat svåra brister. Sedan socialdemokraterna kom i regeringsställning 1982 har vi upplevt den högsta arbetslösheten i Sverige i modern tid. Det gäller såväl andelen öppet arbetslösa som de absoluta arbetslöshetstalen. Även om arbetslösheten under def senaste året har minskat, står bortemot 100 000 fler utanför den reguljära arbetsmarknaden, jämfört med siffrorna under högkonjunkfurpe-rioden kring 1980, Detta är illavarslande.

De nya djärva grepp som regeringsföreträdare gärna talar om vid politiska

Arbetsmarknadspolitiken

högfidsmöten lyser fortfarande med sin frånvaro. Ingenting av det som skulle Prot. 1985/86:107 vända en svår utveckling har anmälts, vare sig i budgetproposifionen som 3 april 1986 lades fram i januari eller i den departemenfsutredning som kom i februari. Den socialdemokratiska majoriteten i arbefsmarknadsutskoftef hänger sig åt aft försvara den förda regeringspolitiken som den enda möjliga. Regeringen hänvisar till att man tänker återkomma fill saken i komplefferingsproposifionen. Därvidlag finns det förvisso mycket aff hämta in, om uttalade ambitioner skall kunna uppnäs,

AMS-chefens omdöme atf budgetpropositionen är ett provisorium kan synas hårt, men def stämmer i stora delar rätt väl. Regeringens förslag till A-kasseersäffning blev ett praktexempel på virrvarref av åsikter. Regeringens förslag om en blygsam uppräkning av högsta A-kasseersäffning frän 315 fill 335 kr, ansåg vi frän folkpartiets sida vara alltför låg. Man skall dessutom beakta aff ersättningen har legat på samma nivå under lång fid och att de arbetslösa har en hel veckas karenstid. Kritik på den här punkfen kom framför allt från fackligt håll.

Efter någon eller ett par veckor av turbulens inom den socialdemokratiska riksdagsgruppen väcktes en mofion där def förordades en höjning med ytterligare 25 kr, utöver regeringens förslag. Vid en hastigt hopkommen presskonferens presenterades den socialdemokrafiska riksdagsmotionen av ingen mindre än finansminister Feldt, som nu hade övergivit sitt eget och regeringens förslag och solidariserade sig med en nivå på högsta Ä-kasseersätfning som sammanföll med både s-motionen och förslag frän folkpartiet. Med det kunde en majoritet mobiliseras i utskottet för detfa förslag, I sak är def som skedde positivt, och folkpartiet har för sin del också dragit den finansiella konsekvensen av utskoffsförslaget. Men visst är det, fru falman, svårt atf motionera dä framlagda regeringsförslag desavoueras av finansministern. Det illustrerar på ett tydligt sätt minoritefsregerandets dilemma. Tala om flexibilitet!

En av bristerna i budgetpropositionen är att regeringen utgår från aft arbetslösheten skall minska under nästa budgetår, Aftonbladet skrev i förrgår om sysselsättningen aff molnen börjar hopa sig vid horisonten. Till hösten vänfas arbetslösheten öka, och inför de utsikterna ser regeringspolitiken, som den hittills presenterats, alltför svag och passiv uf, enligt Aftonbladet,

Utsikterna på arbetsmarknaden är alltså inte särskilt ljusa. Vi måste emellertid ha klart för oss atf det inte är arbetsmarknadspolitiken i sig som långsiktigt kan klara en svår situation. Huvudansvaret måste ligga på andra politikomräden, främst pä den ekonomiska politiken men ocksä pä näringspolitiska frågor,

I reservation 1 i def betänkande som vi nu behandlar har de icke
socialistiska parfierna gemensamt pekat på de insatser som krävs för den
ekonomiska tillväxt som behövs för aft sysselsättningsproblemen skall kunna
lösas. Där sägs klart uf aff den industriella utvecklingen måste främjas, Defta
är särskilt viktigt när def gäller småföretagen. Om def fördes en politik som
stimulerade låt oss säga hälften av de hundratusentals småföretagarna att
nyansfälla en enda person, skulle def kunna innebära sensationella effekter
för sysselsättningen, 15

Prot, 1985/86:107 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

Tyvärr tycks inte regeringen tillräckligt ha insett detfa samband. Hade den det, skulle den bl, a, ha avvecklat löntagarfonderna, ändrat skattepolitiken och uppmuntrat företagsamheten. Men def är ocksä viktigt atf slä fast att parterna på arbetsmarknaden har ett stort ansvar för att löneavtalen stannar vid en nivå som inte innebär aft förutsättningarna för en positiv utveckling försämras.

Arbetsmarknadspolitiken kommer självfallet aff ha en fortsatt mycket vikfig, men ändå avgränsad roll. Departementets utredare hävdar en uppfattning som jag delar, nämligen atf def krävs en starkare betoning av platsförmedlingens, arbefsvägledningens och utbildningens roll i arbetsmarknadspolitiken. En starkare knytning till näringslivet är också nödvändig. Detta gäller inte minst för ungdomar.

Vissa hoppfulla tecken kan nu ses inom def socialdemokrafiska lägret. Det tycks finnas tankegångar på def arbetsmarknadspolifiska området som - om de förverkligas - kan främja utvecklingen inom arbetsmarknadspolitiken. De förändringens vindar som en fid har blåst inom arbetsmarknadsverket, som bl, a, inneburit ökade satsningar pä service fill arbetssökande och arbetsgivare och en nedtoning av den centrala byråkratin, upplevs som både posifiva och verkningsfulla. Nu har ett antal polifiskt väl förankrade tjänstemän i regeringens kansli, enligt tidningsuppgifter, förf fram idéer som tidigare kategoriskt avvisats frän socialdemokratiskt häll. Jag hoppas aft arbetsmarknadsministern och regeringen pä eft seriöst och konstruktivt sätt utan presfigemässiga låsningar griper sig an de uppslag som förts fram under senare tid,

I folkpartiefs mofioner har vi både fill årets riksdag och fidigare gett många konstruktiva uppslag fill en bättre fungerande arbetsmarknadspolitik. Vi har särskilt lagt stor vikt vid yrkesutbildningens flexibilitet och möjligheter som ger en yrkesmässig rörlighet på arbetsmarknaden och motverkar flaskhalsproblem. För ungdomarna skulle det vara särskilt angeläget med en förbättrad och förstärkt lärlingsutbildning och särskilda ungdomsavtal. Positivt är det intresse för def senare som nu noteras inom arbetsmarknadsverket.

Regeringens förslag atf slopa rekryteringsstödet säger ufskoffef bestämt nej fill. Rekryteringsstödet har varit eff effektivt hjälpmedel för arbetsförmedlarna när def gäller aft förmå arbetsgivare aft anställa arbetssökande som annars har svårt att få placering på arbetsmarknaden. Utnyttjandet av rekryteringsstödet har relativt seff varit mest omfattande i skogslänen. Det synes vara förhastat, för atf inte säga obegripligt, aff regeringen har velat slopa denna stödform som har varit bäde effekfiv och kanske def bästa instrumentet för den enskilde platsförmedlaren i den operativa verksamheten, I eft par folkparfimofioner har vi föreslagit atf rekryteringsstödet skall fortsatt kunna användas. Dessa och ett stort antal liknande motioner har tillstyrkts av utskottet, vilket innebär att regeringspropositionen avslås i denna del och rekryteringsstödet behälls.

När det gäller äldrestödet inom teko har utskottet valt atf föreslå aff riksdagen skall ge regeringen eff särskilt uppdrag, Änslagsbeloppef om 119 milj, kr, biträds, men när def gäller formerna har ufskoffef synpunkter som ytterligare bör övervägas. Från branschorganisationernas sida har def

A rbetsmarknadspoli-tiken

framförts förslag om en omvandling av äldrestödet fill någon form av Prot. 1985/86:107 avskrivningslän. Utskottet finner tankarna intressanta, och riksdagsmofio- 3 april 1986 ner som väcks i detta ärende borde hänvisas bäde fill arbetsmarknadsutskottet och fill näringsutskottet. Vi tror att regeringen bör pröva de här förslagen inte bara i lugn och ro utan också i posifiv anda. Hans Nyhage och Lars Sundin m.fl. mofionärer från den tekotäta Sjuhäradsbygden får därmed sina önskemål fillgodosedda, och regeringen fär i uppdrag atf återkomma till riksdagen med sitt resultat av denna prövning aft omvandla äldrestödef till om möjligt en ännu bättre stödform inom ramen för eff neddraget statsbidrag.

En av arbetsmarknadspolitikens främsta uppgifter mäste vara atf stödja de svaga pä arbetsmarknaden. För folkpartiet är def en fråga om solidaritet atf ställa upp för t. ex, de arbetshandikappades berättigade krav att komma in pä arbetsmarknaden. Utskottet har visserligen i betänkandet betonat aft det är viktigt både för de arbetshandikappade och för samhällsekonomin atf göra satsningar på denna grupp. Men mof den bakgrunden är det överraskande och djupt beklagligt aft behöva konstatera atf socialdemokraterna har valt aft förena sig med moderaterna när def gäller aft begränsa de arbetshandikappades möjligheter aft få anställning med lönebidrag i bl, a, allmännyttiga organisafioner. När vi vef aff mer än 30 000 arbetshandikappade söker arbete varje månad, så är det givet atf de socialdemokratiskt/moderata förslagen tvingar arbetshandikappade i onödan fill förtidspension. Statsrådet Lindqvist, fidigare ordförande för de handikappade, gjorde vid sitt tillträde i regeringen ambitiösa uttalanden om atf stoppa förtidspensioneringen genom atf ge de handikappade eft arbete. Men fortfarande får vi konstatera atf def är en läpparnas bekännelse.

Folkpartiet har lagt fram en rad förslag som återfinns i reservafionerna. Det särskilda lönebidraget vill vi öka ut till atf omfatta mer än dubbelt så mänga platser som regeringen föreslagit, dvs. ytterligare 1 500 platser. Taket för lönebidrag till de allmännyttiga organisafionerna vill vi fa bort. Vidare vill folkparfiet öka ut de inbyggda verkstäderna samt prioritera så atf också psykiskt utvecklingsstörda kan fä arbete inom Samhällsföretagsgruppen, Samhällsföretags erbjudande atf utöka antalet anställda med omkring 800 personer till en kostnad som ligger vid omkring hälften per arbetstillfälle ser vi som sä intressant aft det borde prövas. Från folkpartiefs sida menar vi ocksä atf en satsning på åtgärder för arbete åf de handikappade mäste innebära minskade krav pä medel för bl, a, förtidspensionering, Def mänskligt positiva tillskottet för dessa människor skall heller inte underskattas. Här fär vi alltför ofta prov pä hur trögt def kan vara inom polifiken. För förtidspensioneringen svarar ett annat departement, ett annat verk, ett annat riksdagsutskott, andra i och för sig dugande ämbetsmän. Här har vi de vattentäta skotten, och förlorarna - ja, def blir de arbetshandikappade.

Detta är kanske orsaken fill aft frågan om eft förbättrat, förenklat och
utvidgat bilstöd fill handikappade har stoppats undan i regeringskansliet, I
snart fyra år har den socialdemokratiska regeringen sölat med denna reform.
Trots ett enigt utredningsbetänkande, en positiv remissopinion och flera
enhälliga riksdagsuftalanden om att fä en reform som skulle hjälpa de
handikappade atf skaffa en egen bil, sä har denna statsfinansiellt sett föga 17

2 Riksdagensprotokoll 1985/86:107-108

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

kostsamma reform legat i byrålådan, Så sent som i maj 1985 beslöt riksdagen i eft förnyat uttalande aff ett reformerat bilstöd skulle träda i kraft den 1 januari 1986, Nu anmäler regeringen aff man tillsatt en ytterligare översyn,

I eff särskilt yttrande - med tanke på atf huvudfrågan behandlas i socialförsäkringsufskottet men nuvarande anslag i arbetsmarknadsutskottet - har vi frän oppositionens sida markerat aft det här arbetet måste bedrivas med stor skyndsamhet och aft eft förslag bör komma från regeringen före def här årets utgång. Det vore en skandal om ett nytt år skulle tima utan att regeringen gjort någonting ät denna bäde enkla och billiga, men för de handikappade ack sä värdefulla reform.

Fru talman! Det är naturligtvis inte möjligt aft rättvisande kommentera ett betänkande på nära 200 sidor pä några minuter, och därför har jag valt aff göra några principiellt vikfiga markeringar om vår hållning i dessa frågor. Flera liberala riksdagsmän kommer senare i debatten atf kommentera särskilda avsnitt med tyngdpunkt pä ungdomarnas möjlighet fill sysselsättning, en förbättrad arbetsmarknadsutbildning och eft mer rättvist försäkringssystem inom arbetsmarknaden.

Från folkpartiets sida är vi nu liksom tidigare beredda aff medverka till en akfiv arbetsmarknadspolitik. Vi vill också främja en positiv näringspolitik och en sanerad och sund samhällsekonomi. Vi tror pä en mer fantasifull och flexibel ätgärdsarsenal, I det stycket finns det många konstruktiva och positiva signaler frän arbetsmarknadsverket. Vi hoppas vidare aff socialdemokraterna skall lösas från den byråkrafiska kramp och def snäva partsfän-kande som så ofta har hindrat nytänkande och utveckling inom arbefsmarknadspolifiken.

Vi är också krifiska till den kraffiga neddragning av de ekonomiska resurserna som såväl centern som moderaterna föreslagit, Def gär infe aft pruta på vitala anslagspunkfer om arbetsmarknadspolitiken skall fa sikte på en mer generös hållning mof de svagaste på arbetsmarknaden, "Det glömda Sverige" finns i hög grad bland just dem som har svårt att stanna kvar eller få fotfäste på arbetsmarknaden. Den polifiken har vi förordat och drivit under de år vi fillhörde regeringen och hade särskilt ansvar för arbetsmarknadspolitiken. Den polifiken har vi försökt hävda också under oppositionsåren, och för folkpartiets del kommer def aff vara biirande inslag ocksä under resten av denna mandatperiod. Kring en sådan uppläggning har folkpartiet samlats och kring en sädan uppläggning är vi beredda att samverka.

Fru falman! Jag ber att fä yrka bifall till de reservationer i arbefsmarknadsufskotfets betänkande nr 11 där folkpartiet förekommer och i övrigt fill utskottets hemställan.

Anf. 6 BÖRJE HÖRNLUND (c):

Fru falman! Jag kommer i mitt anförande i huvudsak att beröra arbetsmarknadspolitikens inriktning samt ungdomarnas läge pä arbetsmarknaden. Övriga centerreservafioner tas senare i dag upp av Ingvar Karlsson i Bengfsfors, Görel Thurdin och Per-Ola Eriksson,

Centerpartiet sfär fast vid målsättningen atf alla skall arbeta och hjälpa fill i värt svenska samhälle - var och en efter sin förmåga.

Centerpartiet sfär ocksä fast vid aff hela vårt land är värt att utveckla. Det

innebär att regional balans är ett övergripande mål för partiets arbete, Prot. 1985/86:107

Arbetsmarknadspolitiken

Vi måste tyvärr konstatera aff trots en lång internationell högkonjunktur 3 april 1986 så har regeringen lyckats mindre väl med atf få ner arbetslösheten, och misslyckandet har varit stort när def gäller den regionala balansen.

Centern ställer också upp på den s. k, arbetslinjen, dvs, att arbete i olika former alltid skall gå före bidrag i form av kontant arbetslöshetsersättning. Även i denna fräga måste vi tyvärr konstatera aff regeringen har lyckats mindre väl.

Centern har i sitt budgetalternafiv föreslagit atf 1 miljard kronor sammantaget skall sparas på ett antal AMS-konfon, Vi satsar i stället desto mer pä att skapa arbete inom den ordinarie arbetsmarknaden. Det är klart bättre aft satsa på ordinarie jobb än atf så aff säga komma efter med olika AMS-åtgärder, Vi vill skapa ett företagsklimat som dels ger fler jobb, dels ger både besparingar och mer inkomster i statens budget.

Vi föreslår bl, a, att arbetsgivaravgifterna skall sänkas med 5 procentenheter för egenföretagare och de 15 först anställda i småföretagen.

Vi vill slopa beskattningen på arbetande kapital i småföretagen. Vi tycker def är bättre aft pengarna fär vara kvar och användas till investeringar och nya jobb. När ägarna tar ut pengarna fill lön från företaget skall de däremot beskattas i vanlig ordning.

Vi vill också ha ett fribelopp för småföretagarnas egenavgifter.

Det måste skapas enklare administrativa regler för nyföretagande.

Jobben i jord- och skogsbruk mäste bevaras och utvecklas som en nationell resurs för en trygg försörjning och en förbättrad miljö.

Våra inhemska förnyelsebara energikällor mäste utnyttjas bättre och stegvis ersätta såväl olja och kol som slufligen kärnkraften.

Pengar måste gä till regional utveckling i stället för atf ständigt allt större belopp gär till flytflasspolifik, Regionalpolifiken måste inriktas pä aff utveckla hela vårt land.

Ungdomars inträde pä den ordinarie arbetsmarknaden måste underlättas genom en bättre anpassad gymnasieskola, lärlingsutbildning och en ändrad inriktning av de s, k, ungdomslagsarbetena genom aft det fas eft samlat ansvarsgrepp för alla ungdomar i åldern 16-20 år.

Ungdomarna i åldern 21-24 år får inte glömmas bort, vilket i dag tyvärr sker i sfor utsträckning.

De regionala utvecklingsfonderna och STU måste satsa sina resurser på teknisk utveckling, utveckling i småföretagen.

Speciella åtgärder måste vidtas för att långtidsarbefslösa återigen skall få fäste pä den ordinarie arbetsmarknaden. Handikappade måste i större utsträckning fä möjlighet fill anställning,

Defta är några åtgärder som centerparfiet föreslagit för aff utveckla näringslivet och därigenom minska trycket på AMS-insatser, Får centerpartiet gehör för sina offensiva åtgärder kommer insatserna i form av olika AMS-verksamhefer aft kunna minskas avsevärt.

Den andra punkt jag vill lägga sfor vikt vid i mitt anförande är
möjligheterna för ungdomar att få fäste och utvecklingsmöjligheter på den
ordinarie arbetsmarknaden. Den frågan gäller, skulle man kunna säga,
framfidsfolket, 19

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

Utbildning eller fast arbete på ordinarie arbetsmarknad är kort sagt vår målsättning för alla ungdomar.

När def gäller gymnasieskolan anser centerpartiet atf alla som sä önskar skall garanteras plats i en gymnasieutbildning.

Möjligheterna till högskoleutbildning är också vikfiga. De små högskolornas möjligheter att "nära till" samla upp ungdomar till högskoleutbildning måste speciellt beaktas nu när olika högskoleåskådningar bryts mot varandra.

Många små högskolor måste få möjligheter fill profilering och forsknings-anslutning. Allt talar för atf högskolor, stora som små, kommer aff fungera som regionala utvecklingsresurser. De som förespråkar en nedläggning av små högskolor borde därför ta sig en stunds betänketid i form av en helhefsfundering.

De ätgärder som vi har föreslagit för aft utveckla näringslivet, i synnerhet åtgärderna på småföretagsamhetens område, är den allra bästa garantin för aff ungdomarna skall fä fäste på den ordinarie arbetsmarknaden.

Den första försvarslinjen måste vara, och skall allfid vara, just de ordinarie jobben. Först som sista åtgärd kommer arbeten i form av olika AMS-åtgärder,

Det var centerpartiet som först aktualiserade aft unga människor i sina känsligaste år alltid skall erbjudas utbildning eller arbete i stället för bidrag, Detfa förslag ledde sä småningom till riksdagens beslut om ungdomslag. Ungdomslagsjobben har emellertid två allvarliga skönhetsfläckar, dels att de fill nära 100 % anordnas inom den offenfliga sektorn, dels atf ungdomar i den aktiva 18-19-årsåldern tvingas till halvtidsarbete.

Vi inom centern är mycket förvånade över aft socialdemokraterna så styvnackat håller fast vid defta felaktiga säff atf sysselsätta 18-19-åringar, Det är helt enkelt orätt mof ungdomarna aff de i princip skall tvingas till offenfliga arbeten, när minst hälften av de nya arbetena kommer inom den privata sektorn.

Vi föreslår nu aff ungdomslagsjobben byts uf mof yrkespraktiksplafser. Frän centerns sida vill vi hjälpa de ungdomar som infe har kommit in på önskade utbildningar, som är skolfrötfa eller som infe har fått arbete på den ordinarie arbetsmarknaden, genom aft ge dem tillfälle till yrkespraktiksjobb inom det yrkesområde, där de själva vill utbilda sig och/eller försöka få arbete. På så sätt blir arbetslöshetsperioden en yrkeserfarenhet och ett led i de ungas väg fill yrken som de själva vill ha. Därför måste hela arbetsmarknaden stä öppen för ungdomarna. Minst 50 % av jobben måste fä komma fill inom def privata näringslivet. Självfallet skall arbetet uföras på helfid.

För ungdomar i åldern 16-20 år bör def finas eff kommunalf uppföljningsansvar för atf utbildning eller yrkesprakfiksjobb alltid skall erbjudas när den ordinarie arbetsmarknaden inte längre räcker till. Låt mig avslutningsvis konstatera aff centerpartiets förslag inom områdena näringsliv och ekonomi syftar fill aft skapa ordinarie arbetstillfällen och en posifiv utveckling över hela vårt land.

Fru falman! Jag ber aft få yrka bifall till reservafionerna 1,5,8, 13.14, 18, 21, 23 och 24,

Anf. 7 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Fru falman! Har målet full sysselsättning eller arbete ät alla en central roll i dagens ekonomiska polifik? Ja, regeringen hävdar ju defta. Regeringen för i huvudsak fram två skäl: dels aft den öppna arbetslösheten har minskat, dels atf arbetslösheten är lägre än i andra länder. Man mäste ändå fråga: Vad menar man i dagens debatt med full sysselsättning? Ärdet full sysselsättning dä 120 000 människor är arbetslösa, då 180 000 människor är föremål för arbetsmarknadspolitiska ätgärder och vill ha eft ordinarie arbete och då allt fler förtidspensioneras?

Frågan måste få eft svar av regeringen eller utskottet. Om nämligen defta är full sysselsättning, då kan jag förstå varför inga krafttag görs för att utplåna den arbetslöshet som finns,

I def här läget är det dess värre så atf vi har en högkonjunktur men ändå sfor arbetslöshet. Vi kan bara ana oss till vad som skall komma i nästa lågkonjunktur som den internationella kapitalismen sfär inför. Eller är def så barockt att den förre folkpartiledaren Berfil Ohlins fes, aft fem procents arbetslöshet i samhället är bra för ekonomin, nu på något sätt har blivit praktisk socialdemokratisk polifik?

Infe i något land har kapitalismen bemästrat arbetslösheten, Def kapitalistiska systemet föder i sig arbetslöshet, och i västvärlden hopar sig de arbetslösa och undersysselsatta. Arbetslösheten är eft pris som vanliga människor får betala för den kapitalistiska anarkin, Planlöshefen i hushållning, produkfion och ekonomi gör aft tryggheten är illusorisk, Eft företag som ena dagen förefaller vara blomstrande visar sig nästa dag vara ett konkursbo.

Den som drabbas av arbetslöshet tröstas med aff def är värre i andra länder, Def kan möjligen tjäna som ett plåster på varbölden, om det nu är någon tröst för den som drabbas av det här samhällets avigsidor i form av arbetslöshet.

Om kampen mof arbetslösheten vore den ekonomiska polifikens huvudfråga i vårt land, skulle man naturligtvis förvänta sig att samhället skaffade sig redskap, t, ex, utnyttjade de stafliga företagen, löntagarfonderna, regionalpolitiska och andra instrument, för en ordentlig arbetslöshefsbekämpning. Man skulle förvänta sig en kraftfull polifik på centrala områden. Man skulle förvänta sig en industripolifik som i samhällelig regi såg till att def blev fler industrijobb.

På längre sikt, inte bara under en kort period när storfinansen behagar investera eller när vi har högkonjunktur, kan man förvänta sig atf samhället skapar styrmedel för atf få till stånd en ny struktur, eftersom vi vet aft den privata industrin saknar förutsättningar för en förändring av industristrukturen i landet.

Man skulle också förvänta sig att tekniken behandlades på ett helt annat säff. Den är fakfiskt polifisk, och dess karaktär bestäms av de sociala maktförhållandena. Lönearbefarnas intresse av en helt annorlunda teknisk utveckling borde vara förhärskande och understödjas av en regering och en samhällspolitik. Egentligen är politik en fråga om styrning.

Arbetsmarknadsstyrelsens chef Allan Larsson har fillsänt riksdagsledamöterna, åtminstone ledamöterna i arbetsmarknadsutskottet, ett anförande

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

A rbetsmarknadspoli-tiken

som han höll på Nordens fackliga samorganisafions konferens i februari, där han behandlar frågan om tekniken i det framtida samhället. Allan Larsson gör mänga skarpsinniga iakttagelser - och väl också en del snusförnuftiga påståenden - men han hamnar alltid i det reformistiska dilemmat.

Han avslutar sitt anförande med att fackföreningsrörelsen skall spela en ledande roll i fräga om tillväxt och fördelning. Men reformismen hamnar alltid i det dilemmat att kapitalet styr tillväxten och samhället i övrigt, och för att få fill stånd någon fördelning hamnar man i någon form av klassamarbete. Men även Allan Larsson pekar ur sitt perspektiv på den polifiska styrningen,

Allan Larsson säger i sin sammanfattning att kraven på polifiken kommer aft öka: "De insatser som ansågs tillräckliga pä 70-talet är ofillräckliga i dag. Det gäller ufbildningspoiifik, arbefsmarknadspolifik och arbetsmiljöpolitik, regionalpolitik och näringspolitik för att nu nämna några områden med stark

anknytning till teknik och arbetsliv, Vi kan begära att tekniken ska

användas för att uppnå det som vi tror kan förbättra våra levnadsvillkor - och vi kan tacka nej till def som vi inte behöver. Endast på det säftet kan vi genom polifiska beslut leda utvecklingen och inte bara vara offer för den,"

Detta är alltså några lösryckta citat av vad AMS-chefen Allan Larsson har sagt, och de styrker den tes som jag försöker föra fram, aff vi mäste fatta pohfiska beslut och styra teknikens utveckling i def här landet. Men det görs ju infe, Def är storfinansen som styr den tekniska utvecklingen över nationsgränserna. Där har vi USA. Och pä nafionell skala har vi storfinansen som bestämmer vilken teknik vi skall använda och var den skall användas.

Ett annat väsentligt område är naturligtvis den offentliga sektorn. Där finns ingen plan för utbyggnad, snarare tvärtom - man drar ner den offenfliga sektorn och därmed sysselsättningen. Förslag om allmän arbetstidsförkortning för att skapa fler jobb i dagens samhälle nonchaleras helt. Detta är, som jag ser det, en oerhörd nonchalans. Man ser inte kopplingen mellan en kortare arbetstid och andra åtgärder inom den offentliga sektorn och på annat häll för att i kombinafion råda bot på arbetslösheten. I stället sfär man handfallen.

Jag kan bara ställa frågan: Om vi irite tidigare hade förkortat arbetstiden i den takt som vi gjort, hur många arbetslösa skulle vi då haft i dag? Def är en skrämmande tanke.

Det skulle vara nödvändigt med en offensiv arbetsmarknadspolitik för att undanröja arbetslösheten. Men sådan förs inte.

Vpk har krävt en sysselsäffningsbudget, men det har man ingen. Varje åtgärd i samhället i dag kan slå hur som helst sysselsättningsmässigt, f.ex, regeringens indragning av kommunala medel. Vi har krävt aft arbetsmarknadspolitiken skulle ha en sysselsättningsbudget på flerårsbasis för aft man skulle kunna följa upp vilka konsekvenser som dagens politik har. Men de ansvariga vill icke detta.

Man för alltså en politik på kapitalets villkor, och den polifiken får tydligen fortsätta med extrem exportinriktning och utlandsinvesteringar och med otillräckliga investeringar i vårt land. Detta undergräver sysselsättningen. Den nya tekniken har jag redan nämnt. Den offentliga sektorn stryps, som jag tidigare nämnde, och man använder inte heller en kortare arbetsvecka.

Defta betyder att regioner, miljöer och kunskaper och annat i vårt land

utarmas. Vi far inte vara på vår allra bästa resurs, nämligen de arbetandes kunskap.

Denna utveckling på kapitalets villkor har betytt aft den äldre arbetskraften på arbetsmarknaden har det mycket svårt och kommer atf få def mycket svårt under lång fid. Ungdomen har allt svårare aft få fasta jobb. Kvinnor har de lägst värderade jobben med lägst lön och sämst arbetsfid. De arbetshandikappade har mycket svårt att komma in på den ordinarie arbetsmarknaden.

Kvar på den arbetsmarknad som vi ser framför oss nu är en elit av välutbildat s, k, duktigt folk, understödd av en politisk filosofi i nyliberal anda med hög lön och många förmåner. Sedan finns det andra som gör denna elit tjänster och som har begränsade kunskaper och låg lön.

Det är en skrämmande utveckling på dagens arbetsmarknad, men defta är just kapitalismen och den fria marknadsekonomi som borgerligheten säger är frihet och demokrati. Borgerligheten tycker aft det är fruktansvärt när vi kommunister säger aff det behövs någon form av planering i samhället med offentligt och kooperativt ägande av produkfionsresurserna. Det tycker de är höjden av ofrihet. Men arbetslöshet är ingen ofrihet.

Vi säger precis tvärtom. Jag tror aff en sfor del av de arbetslösa och svensk arbetarklass också ser def tvärtom. De har också rätt att bestämma om sitt liv och infe bara aft överlåta defta åt dem som sitter vid makfen och bestämmer över arbetsinkomster och bostäder.

Rätten till arbete är i grunden ingen rättighet, dvs. frihet, som har framträdande plats i borgerlig polifik.

Kan då regeringen förverkliga rätten fill arbete fillsammans med storfinansen? Man gynnar exportinriktningen och går på många områden till reträtt.

Efter att ha hört Bengt Witfboms tal här och dokumentationen av regeringens reträtter för den moderata politiken på arbetsmarknadsområdet är det dags för oss att återigen varna regeringen och socialdemokraterna för en effergiftspolifik för borgerlig och moderat ideologi. Vi vet ju att socialdemokratin fidigare har varit motståndare fill den borgerliga ideologin men väl samarbetat med storfinansen. Nu skall man tydligen också tala samma språk framöver.

De som drabbas mycket kraffigt av denna utveckling är ungdomarna. Vi har en mängd fillfällighefslösningar i det här samhället - ungdomsplatser, ungdomslag, Örebromodeller av alla de slag. Det är särlösningar som till sist betyder en orättvis behandling av ungdomen - och också orättvisa inkomster. Denna tendens anser vi vara otäck. Den betyder att de ungdomar som inte har en plats på arbetsmarknaden betraktas som mindre värda.

Det finns stora behov i värt samhälle, och de behoven kan omvandlas fill fasta jobb. Då har ungdomen också på svensk arbetsmarknad en chans fill ett människovärdigt liv. De krav som finns pä ungdomskooperativ, lärlingssystem och yrkesutbildning av flera slag kan spela en positiv roll i denna utveckling. Men i grunden är problemet med ungdomsarbetslösheten mycket större och kräver helf andra åtgärder, som medför att det blir fler fasta jobb även till ungdomarna, I annat fall kommer vi att få leva med dessa särlösningar. En tanke som förts fram många gånger är atf man till sist måste beskatta svenskt näringsliv, eller införa någon form av ungdomsbeskatfning, för att se till aff ungdomarna kan få fasta jobb i framtiden. Och det är vpk;s

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

Prot. 1985/86:107 linje. Vi kan inte fortsätta med särlösningarna. Det måste bli en politik för
3 april 1986 fasta jobb.

. , , , ,. Menidet här läget har vi ju ungdomslagen. Ja, hur är den då konstruerad?

,, Den ser till att man bara har halvtid, atf man kanske bara delvis när uf på

arbetsmarknaden. Vi ansåg från första stund, när ungdomslagen infördes, atf den skulle avse full tid för att ungdomarna i ungdomslag skulle kunna försörja sig. Halvtidsarbetet är fel och kommer atf vara fel, Def är en fillfällighetslösning som ger dessa ungdomar den i särklass sämsta ställningen på arbetsmarknaden. Vi menar aft det mäste bli stopp på ungdomens rundgång - att gä i ungdomslag, gä till socialbyrån, gå fill bostadsförmedlingen, inte ha råd med den bostad som erbjuds, och gä tillbaka till ungdomslaget igen. Det måste alltsä bli stopp pä detfa. Det är fasta jobb som behövs. En förlängning av tiden i det befintliga ungdomslaget är en social åtgärd för dessa ungdomar.

Vi vill gärna avskaffa ungdomslagen, göra den helf obehövlig. Ungdomslagen har den egenheten att man får en typ av ungdomar som blir sämre ställda i samhället. Man skall ha ett fast jobb med en lön aff leva på.

Moderater och centerpartister föreslår nu atf ungdomslagen skall avskaffas. Men deras alternafiv är för oss.helf oacceptabla. De kommer bara aff gynna företagen. Man kommer aff använda ungdomarna i def system som företagen vill ha.

Men jag skulle ändå vilja säga till er två: Ni var ju här i riksdagen utan reservafion med om aft införa ungdomslagen, såvitt jag minns, Def var ingen moderaf reservation och ingen centerparfisfisk reservafion. Såvitt jag vet avgavs reservafion bara från ett parfi, nämligen vpk. Nu hojtar både moderata samlingsparfiet och centerparfiet högt. Dä skulle jag vilja fräga; Säg ni inte redan då att det var galet?

Om jag har varit mycket negativ till regeringen i vad jag har sagt hittills, så skall jag nu bli positiv. Vi står nämligen helt på regeringens sida när def gäller aft avskaffa rekryteringsstödet, och vi står fast vid propositionens förslag.

Vi vill att regeringens förslag därvidlag genomförs och tycker att subven-fionen till näringslivet helt och hållet skall avskaffas. Men utskottet menar aft den skall få vara kvar. Nu förväntar man sig förslag, för def pågår arbete i kuHsserna, i samband med komplefferingsproposifionen.

AMS har kastat fram en tanke om ungdomarna. Man säger frän AMS atf de arbetslösa tonåringarna nu skall ut i näringslivet - ungdomslag inom den offenfliga sektorn skall bli en sisfahandsåtgärd. Det skall bli inskolningsplatser i företagen med hjälp av rekryteringsstöd. Parterna på arbetsmarknaden är överens om detta. Man vill rusta ungdomarna för varakfiga arbeten. Observera ordet rusta. Det är inga varakfiga arbeten!

Detta innebär alltså: fortsatta subventioner, ej fasta jobb, ej flera jobb inom näringslivet och detsamma som tidigare, nämligen en utsortering av ungdomarna. Jag kan se det som positivt att ungdomarna rustas med den erfarenhet som arbetslivet ger. Men skall vi fortsätta atf subventionera, skall vi styra näringslivet, eller skall vi göra något annat? Det är en fråga som utskottets majoritet kanske borde svara på inför framtiden. Skall vi ha tillfällighetslösningar, eller skall vi hela tiden ha dessa subvenfioner?

Tyvärr är def aktuella förslaget långt ifrån def förslag som vpk framförde

Arbetsmarknadspolitiken

en gång i fiden om ungdomsgaranti, där företagarna själva sfär för Prot. 1985/86:107 kostnaderna, I lågkonjunktur kan man behålla ungdomarna i företagen. Men 3 april 1986 dagens förslag är tyvärr långt ifrån ett sådant förslag.

En annan grupp som har det besvärligt på arbetsmarknaden är de funkfionshindrade. De har fåtf def alltmer besvärligt. Något genombrott för deras plats i def ordinarie arbetslivet har låtit vänta på sig. Med nuvarande utveckling låter det väl vänta på sig ytterligare. Vi har från vår sida vid flera tillfällen pekat på var orsakerna finns. Det är de starkt stigande lönsamhets-kraven och den diskriminering som de funkfionshindrade trots allt utsätts för.

Regeringens budget förespråkar precis detsamma som de borgerliga talade för tidigare, nämligen en minskning av den offenfliga sektorn med indragningar där. Det betyder ju i praktiken aft borgerligheten försämrar de funktionshindrades möjligheter i framtiden atf komma in i def ordinarie arbetslivet. Man har från regeringens sida allmänna deklarationer om rätten fill arbete för de funkfionshindrade. Och några saker gör man, AMS beredskapsarbeten i egen regi avvecklas och upphör. Det gäller alltså de socialt-medicinskf handikappade. De här grupperna förutsätts i stället få beredskapsarbete, lönebidragsansfällning eller arbete i Samhällsföretag, Def är ju ingen särskild expansion. Jag kan för min del infe förstå och tycker atf def är mycket märkligt atf man kan genomföra en avveckling utan att veta om de nya huvudmännen kan ta emot dessa socialt-medicinskt handikappade. Det är mycket märkligt!

Def kanske snabbaste och mest effektiva instrumentet för de funktions-hindrade att fä arbete är särskilt lönebidrag och introdukfionsbidrag. Med dessa lönebidragsanställningar kan man fä arbete i näringslivet på den öppna arbetsmarknaden. Men regeringen sätter en mängd hinder i vägen. För vår del anser vi atf alla de som har möjlighet skall få komma uf pä arbetsmarknaden med de medel som i dag finns. Vi skall inte sätta några tak. Hindren består i begränsningarna på arbetsmarknaden, alltså antalet jobb som arbetsmarknadsverket kan förmedla. Och taken innebär ju ett hinder för de funkfionshindrade aff komma ut pä arbetsmarknaden, Eft fak som många gånger diskuterats här i kammaren gäller de allmännyttiga organisationerna. Av någon anledning vill regeringen till varje pris förhindra atf dessa funkfionshindrade placeras med lönebidrag där. Nu skall det återigen sättas ett tak på 500, trots att det föregående är var 900 som blev placerade där.

När det gäller Samhällsföretag är def samma njugghet, Def blir ingen vidgning av verksamheten, trots aft def är fler som står i kö och vill komma in. Vi för vår del vill aff platserna skall öka med 900 nästa budgetår. Dessutom riktas kritik mot Samhällsföretag, framför allt frän handikapprörelsen, för aft effektivitetskraven inom Samhällsföretag i många fall gör det svårt för de handikappade atf vara på Samhällsföretag och atf de kanske t, o, m, slås uf därifrån,

Därför tycker vi det är viktigt med en långsiktig plan för atf hävda de
sociala målen. Inte minst tycker vi atf riksdagen borde fa tag i främjandela
gen och se till att arbetsmarknadsverket fick de resurser som skulle behövas
för att se fill atf främjandelagen blir det verktyg som den en gång var tänkt atf
bh. 25

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

Eft problem i samband med sysselsättningsfrågorna gäller dem som råkar i arbetslöshet i regioner som drabbas av avfolkning och har vikande befolkningsunderlag- alltså i glesbygden. Staten har kanske varit med och hjälpt till atf få sysselsättning till orten.

Def finns en mofion fill årets riksmöte, som överensstämmer väl med vpk:s tankar, av Leo Persson och andra socialdemokrater, Leo Persson känner säkert väl fill förhållandena i glesbygd. Han kräver i sin motion aft de företag som befinner sig i glesbygd, framför allt de som har fått statligt stöd, om de råkar i svårigheter skall fä statligt stöd för aft kunna leva vidare, Def fall som mofionärerna pekar pä är den aktuella problemafiken i Särna, vilken kan illustreras på många andra platser i landet. Domänverket har beslutat aff lägga ner sågverket i Särna sedan det brunnit, trots aff man har försäkringspengar som räcker fill halva uppbyggnadskosfnåden. En nedläggning i Särna av 28 arbefstillfällen har långt större betydelse än varvsnedläggningarna i Uddevalla och Malmö och på andra håll har på de orterna.

Utskottet säger aff det finns andra medel än defta och säger nej till mofionen. Samtidigt säger industriministern å sin sida aff han är välvillig till generösa stöd, men arbetsmarknadsutskottet har ingen som har hand om sysselsättningen. Där ger man tummen ner för tanken att stödja sysselsättningen i en sådan ort. Om spelet mellan industriministern och arbetsmarknadssidan kommer atf göra aft Särna förlorar jobben, så är def eft stort nederlag även för de regionalpolifiska satsningarna.

En fräga som var mycket omdebatterad just när budgeten lades fram, och f,o,m, innan, är frågan om ersättningarna till dem som blir arbetslösa. Ersättningen har uttunnats från tanken aft den skulle utgöra en 90-procentig kompensafion för en genomsnittlig arbetare, LO har visat atf man låg långt från denna nivå, LO visade ocksä att dagens högsta belopp, 315 kr,, innebär en förlust med 48 %, Med 400 kr, per dag i A-kasseersäffning, som krävs, skulle man förlora 34 % av inkomsten. Med det förslag som regeringen från början hade skulle man förlora 45 %, Med def förslag som utskottet nu har enat sig om kanske man förlorar ungefär 40 %. LO hade eff eget krav - infe de samlade fackens krav - aft karensdagarna skulle fas bort. Då hamnar man vid en förlust på 12 %, vilket motsvarar 90-procenfsnivån,

Vpk vidhåller att högsta ersättning vid arbetslöshet skall vara 400 kr, per dag - def är rimligt. Samtidigt säger vi att arbetslöshetsförsäkringen måste nydanas ordentligt.

Det måste bli en ny arbetslöshetsförsäkring som motsvarar de lösningar som finns inom socialförsäkringen. Och där finns som bekant inte alltför många karensdagar, Def är dit vi måste komma.

Därför att vi har den inriktningen beträffande en ny arbetslöshetsförsäkring kan vi inte heller ställa upp på den utredning som moderata samlingspartiet, folkpartiet och centern vill ha, där man vill öka egenavgifterna för dem i arbete i stället för aff försäkra dem mot arbetslöshet.

Till sist vill jag bara ta upp en fråga som varit uppe i utskottet och som har industripolitisk anknytning. Det gäller tekoindustrins framfid, och den berör 33 000 anställda. Regeringspolitiken har under årens lopp visat en mycket splittrad bild. Dels uttalar industriministern i olika sammanhang atf def är dags aft sluta se på tekoindustrin som en krisbransch, dels sade

utrikeshandelsminisfern i sitt fal i går aft importrestriktionerna skall avveck- Prot. 1985/86:107
las så att importen ökar från s, k, lågprisländer, 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

De mäktiga fexfilimporförernas försök aft sabotera den inhemska tekoprodukfionen måste naturligtvis stoppas, I def betänkande som vi nu behandlar finns ett optimistiskt uttalande om de senaste årens utveckling inom feko. Men det måste hända någonting om vi inte skall framstå som alltför aningslösa.

Vpk har i en tekomofion som i övrigt behandlas av näringsutskottet anvisat en väg för aff utveckla svensk tekoindustri, Def gäller bl, a, en socialklausul för atf förhindra svenska importörer aft ta hit varor som producerats i s, k, fattiga länder i slavfabriker där barn utnyttjats. Det gäller också den s, k, framgångsvägen, som innebär eft mer offensivt inriktat stöd gentemot svenska producenter.

Med utskottefs uppdrag till regeringen fär vi naturligtvis hoppas på en posifiv lösning. Men vi får väl se framöver - som jag sagt är bilden splittrad beträffande vad regeringen kommer med.

Med detfa, fru talman, yrkar jag bifall fill samtliga vpk-reservationer i detta betänkande,

Anf. 8 LÄRS ULANDER (s):

Fru talman! Jag skall i mitt anförande något belysa förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken. Dessutom skall jag fa upp frågan om arbetslöshetsersättningen och de reservationer som kommit i de delarna. Senare i debatten kommer Bo Nilsson och Mona Sahlin aff kommentera övriga reservationer. Jag vill ocksä berätta att Mona Sahlin kommer att ta upp ungdomsfrågorna.

Fru talman! Årets upplaga av arbefsmarknadsufskotfets betänkande om arbetsmarknadspolitiken har ganska stora likheter med 1985 års betänkande. Moderaterna föreslår nedskärningar av resurserna, samtidigt som de ojar sig över arbetslösheten. Ätt tro att den neddragning på 1,4 miljarder i förhållande fill regeringens förslag, vilken moderaterna förespråkar, inte skulle få allvarliga sysselsätfningspolifiska konsekvenser är naivt.

Vi kan också konstatera aff folkpartiet godtagit den ekonomiska ram som föreslagits. Vad som däremot skiljer och är uppseendeväckande är att centern föreslår en minskning med 1 miljard kronor, detfa samtidigt som man beskyller regeringen för en alltför ljus bild av arbetsmarknadsläget. De förslag som centern lägger som argument för atf nedrusta arbetsmarknadspolitiken är inte realistiska. Centern har slagit följe med moderaterna. Skulle centern och moderaterna få gehör för sina linjer skulle def leda fill ökad arbetslöshet. Ätt detta i sin tur skulle betyda atf kostnaderna för arbetslöshetskassorna skulle öka är ett faktum.

En annan fråga i detta sammanhang som bör påtalas är centerns metod atf föreslå denna kraftiga neddragning inom arbetsmarknadspolitiken. Centern har inte klarat atf dra ned på de enskilda anslagen, som moderaterna har gjort. Nej, centern slarvar ifrån sig med en klumpsumma pä 1 miljard. Det är ett inte efterföljansvärt sätt aft behandla vikfiga frågor.

För oss socialdemokrater är sysselsättningsfrågorna av absolut största vikt,
Detfa säger jag också som eft svar till Lars-Ove Hagberg, Vi är naturligtvis 27

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

inte nöjda förrän alla som vill ha ett arbete också har def. I denna strävan måste alla medel användas för att klara de problem som ständigt uppstår. Arbetsmarknadspolitiken är ett komplement till en slagkraffig sysselsättningspolitik, och i alla sysselsäftningssituafioner kommer det atf behövas en genomtänkt arbetsmarknadspolitik.

Jag kan, fru talman, konstatera aff de parfier som anser sig vara ett alternativ fill socialdemokraterna inte visar defta i polifisk vilja, Äv de 83 reservafionerna fill betänkandet är 54 borgerliga. Av dessa 54 är 3 gemensamma för moderaterna, centern och folkpartiet.

En av de reservationer som är gemensam är reservation nr 1, som behandlar förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken. Reservationen börjar med en redogörelse för arbetslösheten. Jag måste, fru falman, be reservanterna förklara hur man kan göra den sammanblandning av siffran för arbetslösa resp, för dem som har jobb som man har gjort i reservationen. Är det möjligen för atf siffran för arbetslösa därigenom skall verka värre än vad den är?

För atf balansera reservafionen vill jag redogöra för det aktuella läget på arbetsmarknaden. Jag använder här februarisiffrorna, 120 000 personer är öppet arbetslösa, vilket är en förbättring av läget, i förhållande bäde fill januari månad i år och fill februari 1985, Antalet personer som omfattades av arbetsmarknadspolifiska åtgärder var i februari 180 300, vilket är en minskning i förhållande fill februari 1985 med 18 300,

De anslag som har dragits ned avsåg beredskapsarbeten, ungdomslag och rekryteringsplatser. Däremot har anslagen till Samhällsföretag och lönebidragen ökat, och i februari utgjorde Samhällsföretag och lönebidragsanställ-ningarna 66 400 arbetsplatser för handikappade. Till detfa skall läggas aff antalet rekryferingsplatser är 12 900, och i arbetsmarknadsutbildning går 41 500 personer. Det ger, fillsammans med Samhällsföretag och lönebidragsanställningar, 120 800 personer. Beredskapsarbete och ungdomslag omfattar 53 600 personer.

Den krifik som kommer frän borgeriigheten har framförts fidigare när arbefsmarknadspolifiken debatterats här i riksdagen. På nägot sätt verkar det som om borgarna far på sig skygglappar när man diskuterar den förda polifiken. Att def drivs en framgångsrik sysselsättningspolitik är något som vi alla borde kunna glädjas över.

Gör vi en internationell jämförelse kan vi notera aft vi har fler i arbete, färre arbetslösa och en arbetsmarknadspolitik värd namnet. Vi kan konstatera aft Sverige är i en särställning med sin höga ambition. Vi har i Sverige i dag 82 % i arbetskraften. Vi har en arbetslöshet på 2,8 %, Pä grund av vår höga ambifion omfattas dessutom 180 000 personer av arbetsmarknadsåtgärder,

England, som bör vara eft exempel för bl, a, moderaterna, har 74% i arbetskraften och en arbetslöshet på långt över 10 %, Arbetsmarknadsåtgärderna är obetydliga. Vi kan, fru falman, titta på land efter land och konstatera att vi har en högre ambition när def gäller sysselsättningen. Det är märkligt atf man, som borgarna gör, kan anklaga regeringen för aff ha en för hög ambition.

De länder som driver en ekonomisk politik som infe minst moderaterna ivrar för aft vi skall föra i vårt land har den högsta arbetslösheten. Det är

därför smått chockerande att centern och folkpartiet tillsammans med Prot. 1985/86:107 moderaterna tydligen har en gemensam syn pä den ekonomiska polifiken, 3 april 1986 Har månne Börje Hörnlund ändrat uppfattning om vådan av den moderata

ekonomiska polifiken? Arbetsmarknadspoli-

tiken

Låt mig, fru talman, göra en tillbakablick på hur situationen på arbetsmarknaden har utvecklats, Detfa gör jag också som en replik fill Elver Jonsson,

Mellan 1980 och 1982 steg arbetslösheten mycket drastiskt. En uppbromsning skedde under 1983, Därefter förbättrades arbetsmarknadsläget under 1984, och sommaren 1984 fick vi en mycket kraftig uppgång av antalet personer i arbete.

Ökningen under åren 1983-1985 var fyra gånger så sfor som under konjunkturuppgången 1978-1980, Som vi vet hade borgerligheten ansvaret för den förda politiken under åren 1978-1980,

Ser man på hela perioden 1976-1982, med olika borgerliga konstellationer, kan man konstatera aft antalet personer i arbete ökade med endast 24 000, Över 80 % av den registrerade sysselsättningsökningen på 130 000 personer tillkom pä grund av ökad frånvaro från arbetet. Med detfa har jag inte sagt aff frånvaron är för hög, utan atf framgångarna för de borgerliga regeringarna aft hålla sysselsättningen uppe var ganska begränsade. Till detfa skall också läggas atf 155 000 industrijobb försvann under åren 1976-1982, Mellan 1982 och 1985 har antalet arbeten inom industrin ökat med 25 000,

Fru talman! Kampen för sysselsättningen är polifikens viktigaste uppgift. Men en sådan hantering av frågan som inte minst moderaterna sfär för gör aff man känner oro för vad som skulle hända om de skulle ansvara för polifiken pä detta område,

I reservationen far borgerligheten upp några frågor som jag har anledning atf kommentera.

Reservanterna riktar krifik mot aff def "i nuvarande läge krävs så omfattande arbetsmarknadspolifiska åtgärder för atf motverka öppen arbetslöshet". Som i varje fall arbefsmarknadsufskoffets ledamöter bör veta, används en stor del av budgeten för arbetsmarknadspolifiska insatser på en satsning för de handikappade. Är def infe en ganska klok polifik aft använda arbetsmarknadspolifiska insatser för aft stödja och stötta medmänniskor som behöver det?

Vad anser moderater, folkpartister och centerpartister vara den rikfiga satsningen? Med de erfarenheter vi har från de sex borgerliga regeringsåren är det lifef svårt aff ta råden på rikfigt allvar. Centern och moderaterna föreslär samtidigt aft insatserna skall minskas när def gäller ätgärder för de arbetslösa, Eff stycke i reservafionen mäste jag få ett förtydligande av, Def är när reservanterna talar om besparingar.

För atf skapa reallönehöjningar måste besparingar göras inom vissa
samhällssektorer, sfär det. Man säger atf det ocksä gäller inom det offenfliga
fransfereringssysfemet, och man nämner som exempel arbetslöshetskassor
na. Det skulle vara av intresse om centern och folkpartiet ville utveckla dessa
tankegångar nägot mera. Speciellt centern skulle kanske berätta hur mänga
som skulle bli utan jobb när man gör dessa besparingar samtidigt som man vill 29

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

A rbetsmarknadspoli-tiken

minska satsningen på arbetsmarknadspolifiska insatser. För mig förefaller def som om man spelar ruleft med de svaga pä arbetsmarknaden.

En annan intressant upplysning i reservationen är atf den arbefsräftsliga lagstiftningen mäste försämras. Detta är alltså en förutsättning för en borgerlig arbetsmarknadspolitik. Vi kommer i höst aff behandla en mängd motioner i detfa ämne. Gemensamt för de borgeriiga mofionerna som vi då kommer att ta upp är aff man tycker aff de anställda har för stark ställning. För mig är def ändå överraskande att borgerlighetens krav har denna höga nivå och aff det skulle vara en av förutsättningarna för arbefsmarknadspolifiken,

I reservafionen påpekas litet stillsamt atf löntagarfonderna bör avskaffas. Det höga tonläget frän fiden för löntagarfondernas införande är borta. Går det några år, kommer förmodligen ett eller annat erkännande ord om dessa fonder. Vi kan ju fillsammans konstatera att det infe blev vare sig faggtråd eller ofrihet, utan i stället några fler kronor för investeringar och dessutom litet mer demokrafi i def ekonomiska livet.

Jag försfår atf def infe är lätt aft författa en gemensam reservafion från de tre borgerliga partierna, och ser vi på de delområden som betänkandet omfattar framgår aff samstämmigheten är minimal.

För att klara den viktiga fräga som ligger i begreppet arbete krävs eft tålmodigt och konsekvent handlande. Ingen fråga är, som jag fidigare sagt, viktigare för den enskilda människan.

Till sist, fru falman, några ord om A-kasseförsäkringen,

Vi har från socialdemokrafiskt häll motionerat om en ökning av bl, a, dagersättningen för de försäkrade. Motionens förslag har blivit majoritetens förslag. Jag vill med några ord ge en bakgrund till förslaget på defta område.

Under sista hälften av 1970-falef och i början av 1980-falet tilläts ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen atf sjunka kraffigt i förhällande fill löneutvecklingen. Under denna tid minskade kompensationsnivån med ca 17 procentenheter i relation till lönen för arbetare inom egentlig indusfri.

Efter regeringsskiftet 1982 infriade den socialdemokrafiska regeringen vallöftet atf kraftigt förbättra arbetslöshetsersättningen. Vid årsskiftet 1982-1983 höjdes således ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen med 50 kr, per dag, från 230 till 280 kr.

De lönehöjningar som har skett därefter har varit större än förväntat, och vidtagna höjningar av arbetslöshetsersättningen har därför infe kunnat hålla jämna steg med löneutvecklingen. För att undvika en upprepning av utvecklingen i slutet av 1970-talet är def nödvändigt att nu genomföra en relativt kraftig höjning av dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen. Det ursprungliga förslaget i årets budgetproposition bör kompletteras med ett ytterligare påslag med 35 kr, per dag, så atf den högsta dagpenningen uppgår fill 360 kr, fr, o, m, den 1 juli 1986, Med denna höjning kommer kompensationsnivån aft i stort seff återställas till vad som gällde år 1974, då det nuvarande arbefslöshetsförsäkringssysfemef infördes.

Denna ytterligare höjning av dagpenningen liksom vissa följdhöjningar av utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning bör finansieras huvudsakligen genom en höjning av arbetsmarknadsavgiften med 0,12 procentenheter utöver vad regeringen har föreslagit i budgetproposifionen.

Frågan om behovet av framtida höjningar av dagpenningen utreds nu av den s, k, A-kassekommiffén, Uppdraget fill kommittén i defta avseende bör ges ett vidgat innehåll i enlighet med vad arbetsmarknadsufskotfef har fillsfyrkf.

Jag kan, fru falman, konstatera aft folkparfiet har ställt upp i vad gäller både Ä-kasseersätfningens höjd och dess finansiering - och det är bra.

Vad som däremot är svårare aff förstå är folkparfireservafionen nr 48, Såvitt jag förstår innebär den en överfinansiering pä ungefär 1 miljard kronor. Sedan har den reservafionen en argumentation, i likhet med centerns och moderaternas, med en i grunden felaktig slutsats.

Man talar om att de som arbetar och är med i A-kassa skall vara solidariska med de arbetslösa, så långt är def gott och väl. Men när man menar aft det bara är de som arbetar och är med i A-kassa som skall vara solidariska, är det fel. Varför skall infe vi alla ställa upp solidariskt med de arbetslösa? Enda sättet att klara den solidariteten är atf finansieringen sker som den gör nu.

Fru talman! Elver Jonssons inlägg kräver en liten kommentar,

Elver Jonsson sade i sift anförande aff utskottet när det gällde rekryteringsstödet var mycket bestämt och sade ett bestämt nej. Jag är infe säker på aft Elver Jonsson kommer ihåg helt riktigt, eller ocksä har han kanske infe läst på de sista dagarna. Vad utskottet sagt är nämligen att regeringen fär komma igen i komplefferingsproposifionen, I utskoffsbefänkandet säger man att def gäller aft slä vakt om de långtidsarbefslösa,

Elver Jonsson nämnde också någonfing om "bristerna i proposifionen". Jag försfår inte riktigt def resonemanget, för vad som klart framgår av propositionen är ju att man för att fä en bättre bedömning måste ha en bättre överblick, och denna överblick får man i kompletteringspropositionen. Man kan dra en ganska intressant slutsats av Elver Jonssons inlägg, och jag vill fräga: Skulle Elver Jonsson möjligen kunna öppna på förlåten och berätta lifef mer om folkpartiefs nya fräscha arbetsmarknadspolitik?

Med def anförda, fru talman, ber jag atf få yrka bifall till arbefsmarknadsufskoffets hemställan i dess betänkande nr 11,

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

Anf. 9 BENGT WITTBOM (m) replik:

Fru talman! Lars Ulander har, såvitt jag försfår, infe läst denna lilla orangefärgade skrift som jag har i min hand. Om han har läst den, måste hans anförande ha skrivits innan han gjort def, Lars Ulander säger t, ex, aff moderaternas hantering av de arbetsmarknadspolifiska frågorna skapar oro, oro för det fall aff vi moderater fär hand om frågorna.

Känn större oro, Lars Ulander, över vad som sfär i den här lilla boken, fill vilken arbetsmarknadsministern har skrivit eff utomordentligt posifivt förord. Känn oro för def, var litet rak och stå infe här i talarstolen och för debatten bara mot moderata samlingspartiet och borgerligheten utan ocksä mof den egna företrädaren i regeringen!

Med tanke pä den inriktning som Lars Ulanders anförande här hade tror jag nog aff def kommer atf bli fler konflikter mellan de socialdemokrafiska ledamöterna i riksdagen och den socialdemokrafiska regeringen när def gäller arbetsmarknadspolitiken än vi hiffills har upplevt, Def gäller t, ex, rekryteringsstödet och arbetslöshetsersättningen, Lars Ulander säger aft

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

borgerligheten vill försämra den arbefsräftsliga lagstiftningen. Vi vill göra def därför aff det i sig är en del av en politik som skapar större tillväxt, fler jobb och större trygghet för människorna - och def har regeringen också insett. I tidningarna sägs def att bl. a, en hemlig grupp inom finansdepartementet har upprättat en läng lista över åtgärder som skall vidtas, Def gäller bl, a, atf åstadkomma en uppluckring av arbetsmarknadslagstiftningen. Känn oro, Lars Ulander! Vi andra har förhoppningar och känner glädje, därför aft def ser uf atf finnas vissa öppningar när def gäller möjligheterna aff atf börja föra en bättre arbefsmarknadspolifik än den som har förts tidigare.

Om volymen vad gäller de arbetsmarknadspolifiska åtgärderna vill jag säga atf def är en självklarhet för oss att verksamheten med beredskapsarbeten och ungdomslag skall dras ned, Def gäller ocksä andra åtgärder av den typen. Självfallet skall man vara kritisk fill rekryteringsstödet. Det finns ju utredningar - jag tror aft arbetsmarknadsministerns eget departement har gjort dessa - som visar att defta slag av ätgärder har en 10-procenfig effekt -kanske kan def röra sig om en 20-procenfig effekt.

Vi satsar inte på så ineffektiva åtgärder. Däremot satsar vi pengar på arbetsmarknadsutbildning som de facto numera har en 70-procenfig effekt. Om Lars Ulander med litet större intresse och lifef bättre analysförmåga läser vad vi i moderata samlingspartiet har skrivit om alternativen, kommer han atf finna att vi väl balanserar den förlust som görs i och med de konstlade jobben - dvs, sysselsättningsskapande ätgärder - med en ökad satsning på arbetsmarknadsutbildningen.

Beredskapsarbeten skapar problem, Lars Ulander! Def har infe bara vi insett utan det har också AMS insett. Lät mig citera ur en promemoria frän AMS, där man talar om dessa problem: "Def framgår ocksä av eft antal

utredningar från såväl parterna som oberoende utredare atf de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna inte fungerar utan komplikationer för

arbetsmarknaden inom den offenfliga sektorn , Det genomgående

intrycket från dessa olika källor är aft de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna inkräktar pä utrymmet för den normala sysselsättningen," Sedan säger man:

"Det finns vidare en uppfattning, aff beredskapsarbetarna och ungdomslagen utgör konkurrenter till de arbetslösa, när def gäller rekrytering fill reguljära anställningar,"

Anf. 10 ELVER JONSSON (fp) replik:

Fru talman! Utskottets ordförande hänvisade till att detfa betänkande mycket påminner om motsvarande betänkande från i fjol. Däri, tror jag, ligger en del av problemet. Vi har alltså haft en hygglig konjuktur ytterligare eft är. Men situationen är sådan att man inte kan lova aff vi klarar svårigheterna bättre framöver. Visserligen säger Lars Ulander: Vi är infe nöjda. Men vi för en genomtänkt och kraftfull polifik. Jag tror atf det var så orden föll.

Men är politiken så kraftfull t, ex, i fråga om rekryteringsstödet? I den frågan ser riksdagen ändå uf atf sätta stopp för regeringens förslag om atf låta rekryteringsstödet upphöra, för def är ju vad regeringens förslag gär ut på. Vi yrkar avslag i det avseendet, Def är bara kommunisterna som stöder regeringens linje.

A rbetsmarknadspoli-tiken

När det gäller A-kassan har ju socialdemokraterna - det framgår av den Prot. 1985/86:107 motion som de har presenterat - och folkpartiet kommit atf följa samma 3 april 1986 linje. De vill gå längre än regeringen. Regeringen har på den punkten enbart stöd från moderaterna. Hur genomtänkt politiken är kan man således sätta eft frågetecken för,

Lars Ulander nämner några exempel och hänvisar fill den statistik som finns över hur det har varit. Han talar om aff def skedde en uppbromsning 1983, Men han glömmer aff tala om aff det var det äref som socialdemokraterna satte svenskt rekord i fråga om den öppna arbetslösheten - bäde vad gäller andelen öppet arbetslösa och vad gäller de absoluta talen. Vi skall hjälpas åf och arbeta för atf def rekordet inte överträffas, oavsett vad det är för regering,

Lars Ulander säger vidare: Det är väl förståndigt atf regeringen infe sagt så mycket i propositionen i januari, för om vi vänfar till i april dä komplefferingsproposifionen kommer kan vi ju mycket bättre se vad som behövs. Ja, det är naturligtvis en skön omskrivning av osäkerhet för den polifik som man tänker föreslå. Nu gör ni en sädan beskrivning när man i januari sfär tomhänt. Vi minns hur hårt ropen skållade här i kammaren - bäde från Lars Ulander och andra - när andra regeringar förde samma resonemang. Man sade dä: Def är pä tok för sent atf komma med förslag i komplefferingsproposifionen i april,

Def är intressant aft konstatera aff den högste ansvarige tjänstemannen i arbetsmarknadsverket säger atf budgetproposifionen är eft provisorium. Han säger aff det är illavarslande att regeringen håller på aft överge arbetslinjen fill förmån för en kontantlinje - som man på socialdemokratiskt håll tidigare sä starkt har fördömt.

Kritiken mot den gemensamma borgerliga resvervationen 1 är jag infe sä ängslig för. Vi har inom den borgerliga oppositionen en gemensamm syn när det gäller näringspolitiken och vikten av att sanera samhällsekonomin,

Def finns emellertid också andra konstellationer, Lars Ulanders samkör-ning t, ex, med moderaterna när det gäller handikappfrågorna borde stämma fill eftertanke. Vi har från folkpartiefs sida valt aff inte ingå i någon allians som vill hälla igen i fråga om ätgärder för de arbetshandikappade,

Anf. 11 BÖRJE HÖRNLUND (c) replik:

Fru falman! Jag förstår atf det är litet svårt, Lars Ulander, aft tänka alternativt - det är väldigt enkelt atf bara tänka AMS,

Om centerpartiet anslår miljardbelopp fill en utveckling av framför allt småföretagsamheten och regionalpolitiken och en mängd nya jobb i småföretag och även nya småföretag därigenom skapas, behövs det färre jobb och mindre pengar till arbetslösa. Sä enkelt är def. Jag är övertygad om aft alla arbetslösa föredrar aff ha eff fast jobb framför eft AMS-jobb, Lät mig ta eff enda exempel.

Vi föreslår i centerpartiet aff länsanslagen, där glesbygdsstödet ingår, uppräknas fill 750 milj, kr, Alla i detfa land som sysslar med dessa frågor vet atf glesbygdsstöd är billigare än AMS-jobb, På kort sikt ger def alltsä flera jobb, och dessutom ger det långsikfigt hundratals fasta jobb,

Lars Ulander och hans regering föredrar AMS-vägen framför aff ge litet 33

3 Riksdagens protokoll 1985/86:107-108

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

mera pengar till glesbygdsjobb. Då blir def färre jobb i def korta perspektivet, färre företag och en sämre utveckling. För mig är def fullständigt obegripligt atf socialdemokraterna icke kan anamma denna enkla sanning. Vilken länsstyrelse som helst som man frågar säger: Defta är rikfigt fill punkt och pricka. Låt oss få mera pengar denna väg, för då klarar vi arbetsmarknaden bättre.

Det är bättre att förebygga än att satsa pengar på flytflasspolifik och AMS-politik, eller som den gamla kända talespräket lyder: Det är bättre aft stämma i bäcken än i än,

Lars Ulander förvånar sig över att centerpartiet har en gemensam reservafion med moderaterna och folkparfiet när det gäller arbefsmarknads-pohtikens inriktning, Def som förenar oss är just denna syn, atf det är bättre att satsa pengar på atf skapa fasta jobb än på aft skapa AMS-jobb,

Anf. 12 LARS-OVE HAGBERG (vpk) replik:

Fru talman! Lars Ulander säger till mig aff vi skall ha full sysselsättning, som svar på den fråga jag ställde om vad full sysselsättning är. Man är inte nöjd förrän alla som är arbetslösa har ett arbete, menar Lars Ulander, och alla goda krafter skall samarbeta.

Det är därför jag ställer frågan till Lars Ulander: Vad betyder arbetsmarknadspolitiken i den ekonomiska polifiken, när def finns 220 000 öppet arbetslösa och 180 000 i arbetsmarknadspolifiska ätgärder som vill ut på den öppna arbetsmarknaden och när antalet förtidspensionärerna ökar? Vilka är kraffätgärderna? År def ungdomsåtgärderna som är så kraftfulla? Eller vad är det för någonfing? Var finns ambitionerna? Man kan väl inte önska bort arbetslösheten.

Def finns ju en rad åtgärder på olika områden som skulle behöva fas i anspråk som redskap för aft skapa arbete, Def gäller exempelvis löntagarfonderna och regionalpolitiken. Se också på vad industrin gör i dag och försök styra den,

Samfidigt som Lars Ulander säger aff vi skall ha full sysselsättning håller hans regering på atf plundra kommunerna, vilket drabbar sysselsättningen framför allt i de sysselsätfningssvaga regionerna. Vi kan räkna upp kommun efter kommun som kommer aft fä def besvärligt med sysselsättningen framöver.

Var finns den höga ambifionen? frågar man sig. Kanske arbetsmarknadsministern kommer att svara pä detta,

Lars Ulander sade ocksä aft han var överraskad över atf de borgerliga ville försvaga arbetsrätten. Jag kan säga atf också jag är överraskad över detta, för arbetsrätten är ju redan så pass svag att def inte gär att hävda sysselsättningen, Def är def som är problemet, Lars Ulander, Så överraskningen vad mig beträffar kanske ligger på ett något annat plan. Vad är det för någonting som egenfligen skall försvagas, när fackföreningarna infe kan stå emot i ett enda fall där sysselsättningen är hotad?

Till sist några ord om A-kassan, Lars Ulander säger aft det ifrågavarande beloppet motsvarar 1974 års nivå. Ja, om vär gemensamma huvudorganisation LO har räknat rätt rör det sig om 413 kr,, och facken lade sig gemensamt på ett krav om 400 kr. Nu säger Lars Ulander att 360 kr, motsvarar 1974 års

A rbetsmarknadspoli-tiken

nivå. Den matematiken går väl ändå inte ihop, om vi nu skall lita på vår Prot. 1985/86:107 huvudorganisation, vilket jag i detfa fall gör. Och mina exempel när det 3 april 1986 gäller fyra veckors arbetslöshet visar aff det allra viktigaste faktiskt är aft avskaffa karensdagarna.

Anf. 13 LÄRS ULANDER (s) replik:

Fru talman! Får jag börja med aff säga några ord fill Bengt Wittbom, som återkom fill detfa med expertgruppens rapport. Låt oss vara överens om att def är bra aft def upprättas rapporter och atf arbetsmarknadspolitiken diskuteras. Men jag tycker i och för sig atf man skulle kunna behandla moderata samlingsparfiets resonemang i dessa frågor pä samma säff som man behandlade expertgruppens rapport på, nämligen så aft man har materialet som underlag för en diskussion samt skippar det som infe är bra och behäller det som är brå. Från den utgångspunkten är det naturligtvis riktigt aff man utreder frågan och för fram alternativa lösningar. Sedan får vi naturligtvis möjlighet atf politiskt behandla det hela, för def är knappast några experter som skall driva polifiken, utan det är vi polifiker som med politisk vilja skall driva de frågor vi tycker är viktiga,

Elver Jonsson kom fillbaka till resonemanget om rekryteringsstödet och rekryteringsbidraget. Där är faktiskt Elver Jonsson ute på ganska bräcklig is. Vi sfär gemensamt bakom en skrivning i betänkandet som helf enkelt säger att regeringen under vären kan återkomma med eff nytt förslag i kompletteringspropositionen. Därför rör det sig inte om något kraftfullt tillbakavisande av rekryteringsstödet.

Vidare fog Elver Jonsson upp frågan om Ä-kasseersättningen och sade aft folkpartiet och socialdemokraterna gemensamt sfär för denna. Ja, det gör vi. Men förklara i nästa inlägg, Elver Jonsson, hur det förhåller sig med finansieringen, Def gäller både den finansiering som socialdemokraterna föreslår och den finansiering som folkpartiet föreslår. Det borde vara intressant atf få detta fill protokollet,

Börje Hörnlund försöker förklara hur def hela går ihop, när man far bort 1 miljard ur anslaget fill arbetsmarknadspolifiska åtgärder och sedan skall få igen det någon annanstans, Def här håller infe, Börje Hörnlund, Om de åtgärder som föreslås skulle fä några effekter, vilket man måste sätta flera frågetecken för, skulle def dröja oerhört länge. Och vad gör man under den tiden? Jo, man skulle enligt god borgeriig tradition frän åren 1976-1982 öka arbetslösheten ganska väsentligt.

Får jag för att hinna med också Lars-Ove Hagberg säga atf arbefsmarknadspolifiken i och för sig utgör en vikfig del när def gäller sysselsättningsfrågorna och arbetet med att se till aff människor inte hamnar i arbetslöshet, men i den stora "fighten" när det gäller sysselsättningen måste naturligtvis industripolifik, ekonomisk politik och annat sådant komma in. Här kan vi visa goda resultat efter 1982, Sysselsättningen har ökat, vi har fått en bättre ekonomi och därmed ocksä bättre möjlighet aft driva dessa frågor framåt.

Anf. 14 BENGT WITTBOM (m) replik:

Fru talman! Lars Ulander backar och sprider dimmor kring rapporten. Jag kan alldeles utmärkt förstå def. Lars Ulander såsom framstående fackföre-

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

A rbetsmarknadspoli-tiken

ningsman redovisar ju genom sin egen person i kammaren och i debatten en av orsakerna till att vi tror - och beklagar - aft det kommer atf bli utomordentligt svårt, t, o. m. omöjligt, för arbetsmarknadsministern atf fä genomslag för den politik som redovisas i rapporten. Nu verkar def enligt förordet som om arbetsmarknadsministern inte tänker ge sig, utan atf de människor som har arbetat fram kloka synpunkter kommer att arbeta kontinuerligt i departementet. Jag önskar arbetsmarknadsministern bättre tur den här gången än tidigare gånger när hon har försökt genomföra förändringar.

Kommer Lars Ulander att ställa upp på förändringar av arbetsmarknadslagarna? Kommer Lars Ulander atf ställa upp på en förändring av arbetslöshetsförsäkringen enligt riktlinjerna i rapporten? Kommer Lars Ulander som fackföreningsman och LO-funktionär atf acceptera ökad lönespridning, sänkta marginalskaffer, sänkta skatter på arbetande kapital i småföretag och punkt efter punkt med andra åtgärder? Kommer Lars Ulander att acceptera en polifik som innebär atf man satsar på s, k, utbudssfimulerande åtgärder för att få högre tillväxt, fler jobb och större trygghet för enskilda människor? Det är bra om Lars Ulander svarar på dessa frågor. Då kan vi kanske sluta oroas för atf def tillfrisknande i den politiska synen som nu finns representerat i arbetsmarknadsdepartementet skall misslyckas. Riskerna är ju stora, Lars Ulander är inte ensam LO-man i kammaren, och vi vet atf LO:s inflytande över den socialdemokratiska regeringen är stort. När LO säger nej, dä blir def inga förändringar på vikfiga polifiska områden.

Arbetsmarknadsministern lär ha försökt att genomföra ungdomslagen med lägre löner än de avtalade, LO sade nej, och så blev def infe. Arbetsmarknadsministern lär när hon skrev direktiven fill arbefslöshefsför-säkringsutredningen, som nu arbetar, ha försökt skriva in direktiv om förändrade finansieringsformer som skulle leda till ett högre kostnadsansvar för arbetsmarknadens parter, LO sade nej, och så blev det inte.

Kan inte Lars Ulander i sin sista replik fala om vilka delar av den rapport -som tydligen representerar arbetsmarknadsministerns intentioner för framtida politik - som Lars Ulander säger ja fill och vilka delar han säger nej fill? Får vi dessa klara svar vef vi efter den här debatten vilka förutsättningar def finns för aft få en bättre arbetsmarknads- och sysselsättningspolitik redan innan möjligheten till ett maktskifte vid nästa val föreligger.

Anf. 15 ELVER JONSSON (fp) replik:

Fru falman! När det gäller rekryteringsstödet: Regeringen föreslog att det skulle upphöra den 1 juli. Till detfa har utskottet sagt nej, och vi ber regeringen återkomma i komplefferingsproposifionen med en redovisning av hur den tänker sig en långsiktig hantering av frågan. Jag tror aft det är en korrekt beskrivning.

När det sedan gäller finansiering av arbetslöshetskassan kommer Sigge Godin aft göra en ingående redovisning av hur vi ser pä den frågan, men helt kort kan jag säga aff i def korta perspektivet har vi full täckning för den höjning och de utgifter som föreslås. Långsiktigt har vi föreslagit en större andel av egeninsats i nivå med vad den socialdemokratiska regeringen beslutade 1974 då arbetslöshetskassorna bildades. Det är litet symtomatiskt.

fru talman, aff utskottefs främste företrädare för den socialdemokrafiska arbetsmarknadspolitiken närmast efterlyser vad vi har tänkt oss och säger: Kan infe folkpartiet lätta litet på förläten! Visst är det litet av uppgivenhet och fomhänthet över det!

Mycket av arbetsmarknadspolitiken är vi här i kammaren överens om, och def kanske vi då infe behöver orda så mycket om. Men det finns saker som vi från folkparfiets sida har fört fram som angelägna; atf främja nyföretagande, atf ge ungdomarna större möjligheter att komma in på arbetsmarknaden, aff ge lärlingsutbildningen en större roll, aff öka starta-eget-möjligheten, osv. Vi lägger stor vikt vid att handikappade skall få större chanser: Vi vill ta bort "taket" när det gäller lönebidrag, vi vill öka det särskilda lönebidraget och vi vill att fler skulle kunna engageras i Samhällsföretag - dessutom för en billig penning. Det är några av våra förslag.

Vidare tycker vi atf vi borde bli mer flexibla för att inte säga fantasifulla. Jag tror att en framgångsrik arbetsmarknadspolitik behöver mycket av fantasi och infe enbart stelbent byråkrati.

Fru talman! Vi kanske inte skall träta alltför mycket om defsom har varit-vi kan leka med statistik och få goda infallsvinklar, men jag tror att vi skall se lifef bakom hörnet framöver. Dagsläget är atf vi har stora problem trots yttre goda förutsättningar som högkonjunktur, bra export, osv.

Vad vänfar oss? Det finns en departementspromemoria som jag tror kan vara intressant som diskussionsunderlag, men den innehåller självfallet ingen lösning, och def säger infe heller regeringen att den gör. Det behövs mer fantasi inom arbetsmarknadsverket, i departementet och hos oss inom oppositionen.

Från folkpartiets sida är vi nu som fidigare beredda att diskutera seriösa förslag som skulle kunna göra def möjligt för allt fler atf få arbete, och det är viktigt atf infe minst ungdomen får en chans till ett meningsfullt arbete. Det är nägot av def mest angelägna som vi som polifiker kan hjälpa dem till. På den punkfen har regeringen infe lyckats.

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

Anf. 16 BÖRJE HÖRNLUND (c) replik:

Fru talman! Får vi infe igenom våra förslag aft utveckla näringslivet, att utveckla regionalpolitiken, kommer en miljard till AMS att behövas och kanske tyvärr ännu mer, Lars Ulander. Men om näringslivet och de regionalpolifiskt ansvariga myndigheterna nu fick signaler från riksdagen att pengar i stället kommer aff stå till deras förfogande för näringslivsutveckling från den 1 juli 1986 och eft är framåt, skulle det sätta sina spår fram till den 1 juH 1987.

Tag bara en sådan sak som löntagarfonderna, som Lars Ulander tog upp i sitt förra anförande. T. ex. från Jämtland säger man i dag att det som händer är atf det hela fiden går pengar från jämtländska småföretag till löntagarfonderna och icke ett enda öre kommer tillbaka. De går till de mest vinstgivande storföretagen. Man klipper värre än de värsta aktiekhpparna. Man klipper så att man t, o, m, får byta direktör.

Och vad används pengarna till? Ja, i stor utsträckning fill att pressa upp aktiekurserna, LO och andra beklagar att aktiekurserna har stigit så starkt under den socialdemokratiska regeringstiden. Det är klart att det är mycket

Prot. 1985/86:107 bättre om de pengarna i stället får stanna i Jämtland och användas till nya

3 april 1986 investeringar och nya jobb där.

Arbetsmarknadspolitiken

Jag är förvånad över atf Lars Ulander och många andra socialdemokrater -ja, nästan vilken socialdemokratisk talare def än är fråga om - ännu infe verkar ha förstått att vi åren 1976—1982 hade den värsta internafionella lågkonjunkturen sedan början av 1930-talet. Jag undrar hur def skulle ha sett ut om socialdemokraterna under den här perioden hade fåtf uppleva samma lågkonjunktur och fördubblade oljepriser. Det är ju tillräckligt illa nu när def gäller arbetslöshetstal. Det skulle ha sett förskräckligt ut om det hade varit en internationell lågkonjunktur och en ytterligare fördubbling av oljepriserna.

Anf. 17 LARS-OVE HAGBERG (vpk) replik:

Fru talman! Utskottets talesman har mycket litet atf säga till var och en av oss, men om jag har förstått Lars Ulander rätt ville han ändå säga aff målet är full sysselsättning. När jag frågar om åtgärderna säger han pä nytt, när han blir litet pressad, att förutsättningarna är industripolifiken och den ekonomiska polifiken. Sedan säger han aff den ekonomiska politiken är bra och atf den har lyckats. Dä mäste jag på nytt fråga: År def full sysselsättning när 120 000 människor är arbetslösa och 180 000 är föremål för arbetsmarknads-poHtiska åtgärder och dä allt fler blir förtidspensionerade? Detta är alltså resultatet av den ekonomiska politik som förs i dag - i en högkonjunktur, Lars Ulander!

Om man aktivt vill ingripa i den svenska ekonomin, måste man ju ingripa när det gäller industrins utveckling, tekniken, den offenfliga sektorn och även beträffande arbetstiden. Men dä får ju arbetsmarknadspolitiken den roll som den har i dag; atf jämna vägen för kapitalefs strukturomvandling, atf se till att de rätta människorna kommer till den rätta regionen med påföljd atf de som blir över får stanna kvar någonstans. Därför har vi dagens strukturella arbetslöshet, som framför allt har drabbat ungdomen. Om vi infe vidtar aktiva åtgärder, kommer vi aldrig ät problemen, AMS arbetsmarknadspolitik - pä basis av dagens ekonomiska polifik - skall ju bara bekräfta den pohfiken och har infe fill syfte aft i förlängningen skapa fasta arbeten. Det tydligaste exemplet finns på ungdomssidan, Jag kan också nämna dem som är arbetshandikappade. Detta innebär ju ett enormt nederlag, Def mest oroande tecknet är att de borgerliga och socialdemokraterna i regeringsställning blir mer och mer överens om de arbefsmarknadspolitiska tagen under täckmanteln "serviceinriktning" av alla möjliga slag. Här gäller def då en serviceinriktning för företagen och de starka. De svaga ställs utanför.

Men vad är då full sysselsättning, Lars Ulander? Vi kan kanske reda ut detta en annan gång.

Till sist. Vilket syfte kommer rekryteringsstödet aff ha, Lars Ulander? Varför tycker socialdemokraterna fortfarande att denna subvenfionsmetod är bra? År det inte även här fräga om en eftergift för borgerlig politik? I vissa fall vill man inte att det skall ges några subventioner till näringslivet, men i vissa andra fall önskar man enorma subventioner, som i det här fallet, då man vill ha kvar rekryteringsstödet. Har ocksä Lars Ulander valt den linjen?

Anf. 18 LÄRS ULANDER (s) replik;

Fru falman! Jag skall den här gången börja med Bengf Wittbom. Bengt Wittbom satte i gäng en ganska akademisk diskussion. Han ställde ett antal frågor och frågade om jag ville svara. Sedan sade han att om Lars Ulander svarar si eller så händer det eller det.

Jag kan direkt svara pä en av frågorna, nämligen på frågan om förändringar när def gäller arbetsrätten. Jag kommer aldrig, Bengt Wittbom, att medverka fill en försämring av arbetsrätten för de anställda i företagen. Är alla Bengt Witfboms frågor av samma natur är naturligtvis svaret givet.

Debatten med Bengt Wittbom har blivit litet underlig, eftersom han ställde väldigt mänga frågor fill arbetsmarknadsministern, som ju kommer upp först sedan den här debattrundan är klar.

Om Elver Jonssons inlägg kan jag fatta mig kort. Han landar på fötter när det gäller rekryteringsstödet. Det är ocksä mitt svar till Lars-Ove Hagberg i den delen. Det är eff mycket löst villkorat förslag från utskottet, nämligen att fram till komplefferingsproposifionen vill vi aff def stödet skall vara kvar.

Sedan skulle folkpartiet lätta pä förlåten i fräga om sina nya arbetsmarknadspolitiska idéer, men det var inte mycket med det utan bara gammal känd skåpmat.

Däremot tycker jag aft def är bra aff Elver Jonsson säger aft vi skall inte träta utan vi skall se runt hörnet och vi skall samarbeta. Jag tror att arbetsmarknadspolitiken och sysselsättningsfrågorna är sä viktiga att det finns all anledning aff försöka hitta breda lösningar,

Börje Hörnlund kom tillbaka och tog bl, a. upp en diskussion om löntagarfonderna. Han nämnde aft en direktör hade bytts ut och ville använda def som eft argument för att fonderna skall bort. Jag tycker att det var ganska alert av fonden att byta ut en direktör som inte arbetat på det sätt som en sådan skall göra.

Jag vill nog påstå att är hela den arsenal av argument som Börje Hörnlund använder mot löntagarfonderna av den kalibern, då är det infe farligt.

Sedan skulle jag vilja göra den kommentaren att det är ganska underligt att Börje Hörnlund och centern rätt över tar bort en miljard kronor. Varför har man inte föreslagit från vilka anslag den miljarden skall plockas? Man har i stället med varm hand överlämnat det fill regeringen och AMS att klara ut.

Slufligen bara en upplysning fill Börje Hörnlund som kan vara bra att ha: Mellan 1978 och 1980 var det en ganska ordenflig konjunkturuppgång i Sverige.

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

A rbetsmarknadspoli-tiken

Anf. 19 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela att anslag om kvällsplenum nu har uppsatts.

Anf. 20 Arbetsmarknadsminister ANNA-GRETA LEIJON:

Fru talman! Elver Jonsson sade tidigare i debatten att det finns en ljus och

en mörk sida av arbetsmarknaden. Jag tycker aft det ligger väldigt mycket i

den beskrivningen. Det finns mycket som är ljust som vi kan ta fasta på. Vi kan konstatera att

vi i Sverige har visat att det är möjligt aft minska arbetslösheten och öka

sysselsättningen i en situation när man i många andra länder nästan har

tappat tron på det.

Prot. 1985/86:107 Trots att de precis som vi har upplevt en internationell högkonjunktur,

3 april 1986 sänkta oljepriser, sjunkande dollarkurs och annat, har man i många länder

Arbetsmarknadspolitiken

den tron att det infe längre går atf bekämpa arbetslösheten. En arbetslöshet på 5 eller 6, kanske ända upp till 10 % anses som mer eller mindre ofrånkomlig, mer eller mindre naturlig. Det tycker inte vi i Sverige. Det tillhör den ljusa sidan.

Till den mörka sidan hör naturhgtvis att vi ständigt känner en otålighet över att vi inte fort nog i vårt eget land förmått att ge alla dem som vill ha ett arbete den chansen. Åtminstone vi socialdemokrater kommer allfid aff mer eller mindre besättas av denna otålighet, därför att kampen mot arbetslösheten är och förblir en av våra allra viktigaste pohtiska frågor.

Det finns en ljus och en mörk sida - det är rätt, Elver Jonsson. Vi måste hantera båda två.

Till det ljusa kan vi räkna att den utveckling som vi har bakom oss har gått i rätt riktning. Antalet arbetslösa har minskat. Antalet sysselsatta har ökat. Antalet personer i arbete har ökat mycket kraftigt. Antalet personer i olika arbetsmarknadspolifiska åtgärder har minskat.

Den utveckling vi kan se framför oss ser också i vissa avseenden betydligt ljusare ut nu än man trodde för eff halvår eller eft är sedan. Det ger bl, a, länsarbetsnämndernas rapporter besked om. De är mer optimistiska nu än de var för ett halvår sedan, och då var de i sin tur mer opfimisfiska än på vären 1985,

Men det finns också vissa mörkare inslag i framtidsbilden. Inflödet av lediga platser och sysselsättningen inom industrin har försvagats något, men Hgger fortfarande på en hög nivå.

Antalet varsel om uppsägning har under 1985 och 1986 varit högre än eff år fidigare. Det finns i länsarbetsnämndernas prognoser en varning för aft arbetslösheten under senare delen av 1986 kan öka igen. I den varningen instämmer inte konjunkfurinsfifufet, som har en betydligt mera optimistisk bild. Men vi mäste se både den ljusa sidan och den mörka och försöka hantera båda.

Det är för att göra detta som vi på en gång kan vara stolta över den polifik vi har fört, stolta över de förändringar som åstadkommits, över den arbetsmarknadspolitik med ungdomslag och annat som vi genomfört, men samtidigt hela tiden vara beredda att ifrågasätta och pröva nytt.

Trots att vi tycker att ungdomslagen i stort sett fungerat mycket bra, försöker vi hela tiden belysa dem på nytt för att se om vi inte kan göra dem ännu bättre. Det är därför vi beställt utredningar av flera olika institutioner, både Göteborgs sociologiska institution, riksrevisionsverket och arbetsmarknadsverket, liksom vi fidigare beställt av konsultföretaget SINOVA.

Det är ocksä därför vi i arbetsmarknadsdepartementet, för att fä både de ljusa och mörka sidorna av vår verklighet belysta, drar i gång ett särskilt utredningsarbete med experter för atf diskutera vad vi har gjort bra och vad vi gjort mindre bra och vad vi skall ha för inriktning på framtidens arbetsmarknad och arbetsmarknadspolitik.

Eftersom vi bäde vill och kan se både de mörka och de ljusa sidorna

behäller vi infe dessa rapporter från expertgruppen fill internt bruk i

40 departementet. Vi säger atf detta är mycket viktiga frågor. Vi har ingenting

atf dölja. Vi vill ha en öppen diskussion om defta. Det hoppas jag också att vi skall få i fortsättningen.

Låt mig sedan speciellt fa upp ungdomarnas situation. Ungdomslagen har haft en sfor betydelse för aft pressa ned ungdomsarbetslösheten. Många av de pessimistiska bedömningar som gjordes när ungdomslagen infördes har inte alls infriats.

Ungdomslagen skulle bli en förvaringsplats i två år, sade somliga. Def blir bara meningslösa arbetsuppgifter i ungdomslagen, sade andra. Verkligheten visar en annan bild, och det gör bl, a, de utvärderingar som jag nämnde nyss. Dessa utvärderingar finns det anledning för oss att komma tillbaka till riksdagen med senare. Jag tänkte dock kort säga något om några saker som de visar.

Utvärderingarna ger vid handen att majoriteten av ungdomar har varit i ungdomslag en gång, Def finns en del som kommit fillbaka och varit där eff par och i vissa fall tre gånger.

De flesta fann sitt ungdomslagsarbete i kommunen. Unga kvinnor var överrepresenterade, ungefär 60 % av dem som påbörjade ett ungdomslags-arbete. Den genomsnittliga tiden i ungdomslag var sex fill sju månader. Den vanligaste orsaken fill aft man slutat är att man fåtf eft annat arbete.

År 1984, ungdomslagens första år, genomfördes 83 000 utplaceringar i ungdomslag. År 1985 var def 48 000, och hittills i är har antalet varit lägre än 1985,

Ungdomslagen diskuteras mycket, och det tycker jag är bra. Men jag tycker att en del av inslagen i diskussionen är ganska olustiga. Till de olustiga inslagen hör en artikel i senaste numret av SAF-fidningen, Där säger man aff ungdomar, i det här fallet i Motala, infe far vanliga jobb i industrin utan i stället vill arbeta i ungdomslagen. Man refererar till Electrolux i Motala, som sägs ha ett omedelbart behov av 30 ungdomar men som inte kan fä några, trots aft det finns 200 ungdomar i ungdomslag i kommunen.

Jag tänker ta upp def här fallet, inte för atf "hänga uf" Electrolux speciellt utan därför atf def pågår en diskussion om ungdomslagen som är felakfig. Det framförs både osanna och ojusta påståenden om hur ungdomslagen fungerar. Det förhållandet att eff företag har svårt atf få och behålla arbetskraft beror inte alls pä ungdomslagen utan på andra saker,

Electrolux har en hög personalomsättning. Första kvartalet 1985 anställdes 77 personer, och 36 slutade. Andra kvartalet anställdes 54, och 69 slutade. Tredje kvartalet anställdes 99, och 69 slutade. Fjärde kvartalet anställdes 139, och 52 slutade. Efter sommaren har arbetsförmedlingen anvisat 167 personer som infe fått anställning av företaget. Företaget anställer näsfan enbart män. Arbetet är tungt, och mänga har slutat därför aft de inte har orkat med,

I februari i år gjorde arbetsförmedlingen en genomgång av alla ungdomar i ungdomslag - 200 i Motala. 70 av dem var pojkar. Def var ju bara pojkar i ungdomslagen som def här företaget var intresserat av. Äv dessa 70 pojkar hade 40 ganska klara handlingsplaner - vad de ville göra - som riktade sig åt andra håll än Electrolux. Åtta skulle göra värnplikt. 23 ansågs vara lämpliga för att söka arbete pä Electrolux. Företaget tog tio av dem. De andra fick nej. De passade infe för aft de hade handikapp - eller av något annat skäl. De

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

A rbetsmarknadspoli-tiken

Prot. 1985/86:107 ungdomar som ansågs lämpliga för jobb på Electrolux och som hade en plats i
3 april 1986 ungdomslag och som vägrade aff ställa upp, avstängdes.

A rbetsmarknadspoli-tiken

Av denna redovisning framgår att Electrolux har svårt aft få folk som stannar kvar. Men def är inte ungdomslagens fel, som SAF-fidningen påstår, och som jag också har fått höra i andra sammanhang att direktörer på Electrolux säger.

Vi har diskuterat åtgärder för ungdomar i många olika sammanhang. Vi införde ungdomslagen därför att arbetslösheten bland 18-19-åringar var högre än för någon annan grupp. Men vi sade samfidigt - och därvid var vi eniga här i riksdagen - aft ungdomslagen inte kan vara den enda åtgärden och aft ungdomslagen absolut infe skall vara den första åtgärden. Från regeringens sida har vi hela fiden haft den uppfattningen att ungdomslagen behöver kompletteras med andra åtgärder. Men för atf detta skall fungera måste inte bara statsmakterna spela sin roll utan också parterna pä arbetsmarknaden. I olika sammanhang har vi under vären redovisat atf vi från regeringens sida vill se eff sammanhållet åtgärdsprogram för ungdomarna för atf underlätta en övergång frän skolan till arbetslivet. Och vi säger atf vi välkomnar def förnyade intresset från arbetsmarknadens parter för samtal kring dessa frågor.

Vi tycker också aff det är självklart atf insatserna för att klara övergången från skolan fill arbetslivet inte kan bäras av det offentliga på det sätt som det hittills fått göra. Vi måste få en komplettering på den privata arbetsmarknaden. Därför är det angeläget atf parterna hjälper till atf så snabbt som möjligt förhandla fram ett avtal, där villkoren bestäms för någon form av inskolnings- eller introduktionsplafser. Vi vet aff def finns eff sådant intresse. Det stämmer också helt överens med vad riksdagen sagt om ett samlat åtgärds-program och insatser för ungdomarna.

Ur fördelningspolitisk synpunkt är det viktigt atf de arbetsmarknadspolifiska åtgärderna och de stöd som vi har inom arbetsmarknadspolitiken riktas till de grupper som bäst behöver fä ett fotfäste på arbetsmarknaden och inte klarar det själva, Äv den anledningen är def naturligtvis viktigt att fundera över vilka grupper det är som behöver ha subvenfioner och stimulanser av olika slag. Om man är alltför frikosfig med aft genom samhällets försorg generellt subventionera företagens arbetskraftskostnader, riskerar man atf tränga ut de grupper som bäst behöver stöd. Om man funderar över detta och kopplar det till ungdomarnas situation, kan man naturligtvis säga atf det kanske infe finns någon part i detta samhälle som bättre behöver ungdomarnas arbetsvilja, kunskap och engagemang än de enskilda arbetsgivarna. De behöver ungdomarna. Därför finns det självfallet ingen anledning att lägga skattepengar för varje nyanställd ungdom i näringslivet,

Def är min förhoppning att vi fillsammans med statsmakterna och arbetsmarknadens parter skall kunna finna former för övergängen från skolan till arbetslivet som är ännu bättre än dem som vi har i dag,

I kompletteringspropositionen kommer vi frän regeringens sida, som vi
redovisat för riksdagen tidigare, att göra en förnyad bedömning av läget på
arbetsmarknaden och vilka ätgärder som kan behövas för aff hålla sysselsätt
ningen på en fortsatt hög nivå och förhindra ökningar av arbetslösheten, om
♦2 det skulle visa sig aft def finns en risk för sådana. Vi är från regeringens sida

infe färdiga med dessa bedömningar. De kommer i slutet av denna månad. Men vi håller en väldigt hög beredskap. Vi försöker samfidigt att hitta den riktlinje för framtiden som vi tror är viktigast för arbetsmarknadspolitiken. Vi kan konstatera att vi nu har ett läge med ganska goda förutsättningar för sådana diskussioner. Den akuta situationen med ökande arbetslöshet där vi måste sätta in alla tänkbara resurser för att minska arbetslösheten har vi nu klarat av. Vi kan mer avslappnat och i lugn och ro diskutera framtidsfrågorna.

Den orangegula promemoria som Bengt Wittbom ett antal gånger resonerat omkring från denna talarstol är naturligtvis intressant. Jag hoppas aff vi inte bara skall använda den som eft slagfrä i debatten utan aft den framför allt skall tjäna till en seriös diskussion om hur arbetsmarknadspolitiken i framfiden skall vara inriktad, Def finns några saker i denna promemoria som jag tycker vi verkligen har skäl aft ta på djupt allvar. För det första den gamla självklara sanningen atf arbetsmarknadspolitiken bara är en del av sysselsättningspolitiken och aff vi behöver en samverkan mellan de olika politikområdena. För det andra att def allra viktigaste i vår arbefsmarknadspolifik är själva arbetsförmedlingen och att vi fill skillnad från andra länder ju inte ser arbetsförmedlingen som en passiv sluss mellan lediga jobb och arbetssökande. För oss är arbetsförmedlingens arbete själva kärnan i arbetsmarknadspolitiken, Def är eff av skälen till atf vi inte tycker aft denna vikfiga del heller skall vara nägot område för privat geschäft.

För def tredje betonas i denna promemoria utbildningen. Vi kan ju glädjas åf, vilket också redovisades av Bengf Wittbom, att vi ständigt får förbättrade resultat när det gäller arbetsmarknadsutbildningens effektivitet. Över 70 % av dem som genomgått utbildningen har fått ett arbete i utbildningsyrket inom ett halvår. Det är ett bra resultat, och jag tror aft vi genom den nya omorganisationen kan få en ännu bättre verksamhet i fortsättningen.

Jag skulle dock också vilja säga aff arbetsmarknadsutbildningen faktiskt inte är det enda instrument vi har för utbildning på arbetsmarknaden. Just nu finns def väldigt mycket pengar ute i många svenska företag i de s. k. förnyelsefonderna, och dessa måste i stor utsträckning användas för utbildning, och för utbildning av de personer som bäst behöver den. Jag skulle vilja säga aft många i denna kammare här har en stor uppgift, atf på sina resp. hemorter predika förnyelsefondernas användning och deras möjligheter, både för att ge stöd åf de enskilda människorna och för att få det svenska näringslivet att fungera bättre i fortsättningen och att utnyttja all den kunskap och vilja till förnyad kunskap som finns hos de anställda.

Det sista jag skulle vilja säga om denna rapport är aff den också starkt betonar fördelningsproblematiken inom arbefsmarknadspolifiken. De insatser vi gör måste i mycket sfor utsträckning vara riktade fill de människor som har störst behov. På den punkten vet vi att vi inte har lyckats på det sätt som vi skulle vilja. Vi har en alltför hög långtidsarbetslöshet, och de åtgärder som vi har genomfört för atf söka minska långtidsarbetslösheten har inte klarat den. Rekryteringsstödet är ett sådant exempel, 80 % av rekryteringsstödet skulle användas för de långtidsarbetslösa, men vi vef aft def i verkligheten tyvärr infe blev så, Detfa är bakgrunden till regeringens ställningstagande och fill det uttalande som utskottet har gjort på den här punkten.

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

A rbetsmarknadspoli-tiken

Prot. 1985/86:107 För oss är det viktigt atf gemensamt forma en arbetsmarknadspolitik där vi

3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

inte glömmer fördelningsaspekten, där infe de som lättast klarar sig själva får stödet utan där stödet framför allt går fill dem som vi vet annars alltid hamnar sist i kön. I det avseendet måste vi i fortsättningen utforma arbetsmarknadspolitiken bättre än vad vi hiffills har lyckats göra.

Anf. 21 BENGT WITTBOM (m) replik:

Fru talman! Vi är beredda till samverkan, arbetsmarknadsministern, och till en öppen diskussion på basis av denna expertrapport och mycket annat nytt sakmaterial som flnns. Skälet till att jag använder den i dagens debatt är att arbetsmarknadsministerns partikollega Lars Ulander tillsammans med resten av socialisterna i arbefsmarknadsutskoftef rätt upp och ned har avstyrkt vartenda förslag i den parfimotion vi har väckt som överensstämmer med tankar i rapporten.

Det är bra aff arbetsmarknadsministern har en större öppenhet än socialdemokraterna i riksdagen. Vi är beredda till en öppen debatt - det har vi allfid varit - men detfa är första gången vi märker den tendensen frän arbetsmarknadsministerns sida.

Jag slås av tonen i arbetsmarknadsministerns anförande. Den är ödmjuk inför problemen, och den är annorlunda än vad jag någonsin har uppfattat i en arbetsmarknadspolifisk debatt. Det är bra. Jag förstår att arbetsmarknadsministern intar denna attityd, för hon har bekymmer - inte så mycket med den borgerliga oppositionen, för ibland verkar det som om hon står närmare den än sin socialdemokrafiska riksdagsgrupp. För den skull, Anna-Greta Leijon, skall vi gärna hjälpa till aff missionera för en förändrad arbetsmarknadspolitik bland socialdemokraterna här i riksdagen och öka förufsäffningarna för arbetsmarknadsministern att bli framgångsrik, Def skall vi göra på grundval av omsorgen om de människor som är i arbetslöshet och infe hittar riktiga jobb och framför allt i omsorg om dem som riskerar aft drabbas av arbetslöshet i ännu större utsträckning om det infe går aff åstadkomma en förändring av politiken.

Det stora problemet i dag för arbetsmarknadsministern heter inte moderata samlingsparfiet - vi är nog snarare en fillgång - utan det heter den socialdemokratiska riksdagsgruppen och framför allt de fackligt baserade riksdagsledamöterna, främst från LO,

Beträffande ungdomarna: Tack för beskedet! Det är alltså slut med bidrag för atf anställa ungdomar - nu är det upp till parterna aft träffa avtal om lägre ingångslöner för ungdomar. Vi har slagits för det under lång tid. Vi tackar sä mycket nu och hoppas bara aft arbetsmarknadsministern den här gängen skall bli framgångsrik i atf övertyga parterna om atf defta är den enda vägen. Vi har lagt förslag som diskuterats under valrörelsen och där vi t, o, m, var beredda aft satsa stora resurser i form av sänkta arbetsgivaravgifter, för atf snabbt få uf effekterna av detta. Vad ni sade om def då kan vi glömma, eftersom jag finner en ny ton och en ny realism i arbetsmarknadsministerns beskrivning nu.

Till sist, fru talman; Jag beklagar kortsiktigheten i arbetsmarknadsministerns anförande, I nästa replikomgång hoppas jag atf vi får chans atf diskutera framtidsperspektivet, så atf debatten infe bara baseras på arbets-

marknadsverkets kvartalsrapporf, Def är def långsiktiga perspektivet som är oroande. Vi behöver mängder av fler jobb i en annan ekonomisk politik för aft klara def hela, och jag hoppas aff def blir detta som vi kan diskutera.

Under detfa anförande överfog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar,

Anf. 22 ELVER JONSSON (fp) replik:

Herr falman! Arbetsmarknadschefens omdöme atf budgetpropositionen var ett provisorium har stärkts av def inlägg som arbetsmarknadsministern har gjort. Hon säger atf regeringen skall återkomma i komplefferingsproposifionen därför aft man infe har tänkt färdigt. Jag upplever def som en aning illavarslande. Det är ju angeläget att arbefsmarknadspolifiken inte bara blir något som registreras utan också förebygger def onda som arbetslöshet innebär.

Sedan har jag samma uppfattning som föregående falare aff def hölls i en föredömligt ödmjuk för aff inte säga diskret ton, detta lilla fina propagandatal. Vi kan instämma i mycket, och arbetsmarknadsministern tecknade läget i ljusa för att inte säga rosa färger och sade atf problemet egenfligen är atf det inte gär tillräckligt fort,

Def är klart, fru statsråd, att om färdriktningen vore den rätta, då kunde vi nöja oss med def. Men problemet är aft en hel del är på väg åf fel håll, Def är ett bekymmer både för oss här i riksdagen och, hoppas jag, för arbetsmarknadsdepartementet.

Sedan litet om stoltheten över ungdomslagen: Den lagsfiftningen blev, herr talman, faktiskt något bättre efter den kompromiss som skedde mellan de icke-socialistiska partierna och socialdemokraterna. Men den har haft brister, främst därför atf den inriktning mof def enskilda näringslivet som vi drev fram infe har kommit till sin rätt, Def negafiva har varit, som jag antydde i mitt anförande, aft man från socialdemokratiskt håll så ofta sitter fast i något av en byråkratisk kramp där man tror att det är just de offenfliga arbetsplatserna som är den bästa fillgången.

Sedan lifef om fördelningspolitiska spörsmål i denna departementspromemoria: Jagtrordet är bra att defta kommer med-det har infe fått slå igenom fillräckligt, och det ser vi också i betänkandet i dag. Handikappfrågorna trycks undan alltför hårt av den socialdemokrafiska majoriteten. Lät mig ställa en fräga på en punkt som jag hade med i mitt anförande, Def gäller förslaget till nytt bilsföd,

Anna-Greta Leijon var riksdagsledamot 1982 och var med om ett enhälligt uttalande om aff bilsföd borde införas inom eft år - def finns ju ett färdigt förslag. Nu har det gått nära fyra år, och Anna-Greta Leijon har suttit med i regeringen. Men fortfarande ligger förslaget i byrålådan.

Fru statsråd! Kan vi infe få eff konkret löfte om inifiafiv inom regeringen, så att defta riksdagsbeslut från i fjol om aft eft bilstöd för handikappade i en reformerad tappning kan bli verklighet? Jag tror atf def vore ett gott bevis för aft man menar allvar när man pratar om aft stärka de svaga på arbetsmarknaden.

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

Anf. 23 BÖRJE HÖRNLUND (c) replik:

Herr talman! När centerpartiet akfivt arbetade för en kompromiss om ungdomslagen och gick med på bestämmelsen om halvtid och en rätt snäv skrivning när def gällde def privata näringslivet, gjorde vi def därför att vi trodde att statsrådet efter något halvår eller år skulle komma tillbaka med ett förslag till en bättre fingens ordning.

Nu säger Anna-Greta Leijon aft en i alla fall ganska stor grupp av de som slutar i ungdomslagen går till eff fast arbete, Def är bra. Men om vi hade en modell där den unge själv fick välja sin arbetsplats som ett led i den egna yrkesutbildningen, en prakfikplats, kanske närmare 100 % av de som skulle gå denna väg fick ett jobb eller plats på rätt utbildning, Def är därför som vi föreslår aft dagens ungdomslag byts uf mof eff sysfem med yrkespraktik,

Anna-Greta Leijon berörde också förnyelsefonderna och sade: Här finns pengar till utbildning för dem som bäst behöver utbildning. Men tyvärr arbetar den stora majoriteten företag i detta land med så dålig lönsamhet, många med förlust, atf de inte kan avsätta pengar till vare sig utbildning eller annat, Det tycker j ag är ett stort problem, Risken är ju att detta leder till färre jobb, eftersom man får svårt aft tekniskt och ufbildningsmässigf följa med. Jag tror atf Anna-Greta Leijon och regeringen i övrigt har stor anledning aft tänka på denna del av arbetsmarknaden. Det är faktiskt en sfor andel av det totala antalet sysselsatta som det är fråga om.

Avslutningsvis: I prognosen för 1987 frän länsarbetsnämnden i mitt hemlän sägs atf arbetslösheten kommeratf öka fill 3,6 %, men också atf vi får en fortsatt stor utflyttning. Det är en dålig prognos.

Anf. 24 LARS-OVE HAGBERG (vpk) replik:

Herr falman! Vi håller pä atf hamna i den egendomliga situationen aff moderata samlingspartiet blir en sädan tillgäng för regeringen att t,o,m, moderaternas Bengt Wittbom framöver kanske blir litet mer lågmäld i sina inlägg, Def är något nytt i Sveriges riksdag.

Arbetsmarknadsministern säger atf regeringen är otålig inför den arbetslöshet som finns, men hon anmäler inga större avvikande problem. Regeringen fortsätter med sin kvartalspolifik, och Anna-Greta Leijon säger aff situationen i förhållande fill länsarbetsnämndernas prognoser frän i höstas har ljusnat litet grand. Om det är den typen av arbetsmarknadspolitik och framsynthet som är kännetecknande för regeringen, då försfår jag än bättre varför regeringen, trots talet om full sysselsättning, är nöjd med 120 000 öppet arbetslösa och 180 000 i arbetsmarknadspolifiska åtgärder. Regeringen verkar vara oerhört defensiv,

Def är naturligtvis mycket subjektivt vad som är mörka och ljusa sidor, Åven i ett mörker kan man ju se ett litet ljus, och det är tydligen så regeringen uppfattar det. Beträffande de mörka sidorna borde väl arbetsmarknadsministern, även om def är hon som har hand om arbetsmarknadsområdet, anmäla till de andra i regeringen aft def finns problem när def gäller industrisysselsättningen och investeringarna i landet. Hur blir det med sysselsättningen i de utsatta regionerna? Arbetsmarknadsministern säger inget om detfa. Hon säger infe heller något om aft tekniken skapar stora problem vid den strukturomvandling som sker i dag, aft en arbefstidsförkort-

ning måste genomföras och atf den offenfliga sektorns bantning i dag utgör ett problem för sysselsättningen, Inga av dessa saker far arbetsmarknadsministern upp. Det är de mörka sidorna i dagens ekonomiska polifik och arbetsmarknadspolitik.

Får inte ungdomarna arbete hamnar de i ungdomslag, Def är regeringen stolt över. Man är stolt över atf ungefär 30 000 ungdomar av och till befinner sig där. Detta är problemet. Frän början var 40 000 ungdomar i ungdomslag, nu är det 30 000, Det visar bara aff def är 30 000 ungdomar som skulle ha eff fast arbete, men det finns inte några arbeten. Trots högkonjunkturen har antalet ungdomar i ungdomslag minskat med bara 10 000, Def är en enkel matematik. Men det är ju fasta arbeten som behövs. Några andra konstruktioner kan inte lösa dessa problem. Dessutom får ungdomarna bara arbeta fyra fimmar per dag i ungdomslag. Jag vill därför fråga arbetsmarknadsministern: Äv sociala skäl borde man väl ändå föreslå aft ungdomarna skall fä arbeta i ungdomslag åtta timmar per dag, så atf de ändå socialt klarar sig och känner aft de har kvar sin anständighet?

Till sist tycker jag aft det var bra atf arbetsmarknadsministern tog upp Electrolux, Men vilka slutsatser drar arbetsmarknadsministern av arbetsförhållandena där och fackföreningens ställning då det gäller atf förbättra arbetsförhållandena?

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

A rbetsmarknadspoli-tiken

Anf. 25 Arbetsmarknadsminister ANNA-GRETA LEIJON;

Herr talman! Jag vill säga nägot om Lars-Ove Hagbergs inlägg. Han anser atf den tekniska förändringen i arbetslivet hör fill de mörka sidorna av arbetsmarknaden. Det är ganska oroande när Lars-Ove Hagberg både nu och i sitt fidigare inlägg ger eff intryck av fientlighet mot ny teknik, Jag tycker att defta ocksä avspeglades när han citerade def fal Allan Larsson höll vid den nordiska fackliga samorganisationens möte för ett tag sedan i Oslo,

Historiskt seff har vi sagt ja fill teknisk förändring i arbetslivet. Svensk fackföreningsrörelse har mer än någon annan fackföreningsrörelse anammat tekniken, Sverige är det roboffäfaste landet i världen i förhållande till befolkningen. Vi har fler robofar än vad man har i den japanska industrin, och fler än man har i den amerikanska industrin. Jag tror aff vi skall vara mycket varsamma när det gäller atf ändra denna inställning, Sverige är eft litet land, Vär välfärd är i mycket hög grad beroende av att vi kan fortsätta att ha en stark indusfri som kan göra bra affärer på exportmarknaden. Jag är helf övertygad om atf vi aldrig kan göra def om vi inte anammar den nya tekniken och ser fill atf vi ligger i täten infernafionellf när det gäller den nya tekniken, Def betyder inte aft vi skall säga ja till allt och aft def är bara på arbetsgivarens villkor som den nya tekniken skall införas och användas, Def är just för att svensk fackföreningsrörelse har känt atf den har haft en större möjlighet aff påverka än andra länders fackliga organisationer som man har varit mer positiv. Vi måste därför se fill aft fackföreningsrörelsen har dessa möjligheter att påverka även i fortsättningen. Men jag tycker aff def är en oroande utveckling när man frän vpk:s sida. som Lars-Ove Hagberg, målar upp den nya tekniken som en fara för framfiden. Jag tror i stället aff den nya tekniken är en tillgäng för Sverige,

Börje Hörnlund tog upp förnyelsefonderna och sade aff den stora

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

majoriteten av företag inte kan avsätta några pengar fill denna utbildning eller någon annan. Ja, def är många företag som inte kan göra det. För dem har vi ju bl. a, inom arbetsmarknadsutbildningens ram möjligheter till utbildning av redan anställd personal för att klara flaskhalsar i produktionen t, ex. Tyvärr finns def fortfarande väldigt mänga företag som inte rikfigt har fått upp ögonen för detfa. Vi har outnyttjade resurser inom AMU för företag. Det är just sådana företag som Börje Hörnlund ömmar för som i första hand skall utnyttja dessa möjligheter. De företag som har förnyelsefonder skall vi inte samfidigt hjälpa med AMU - de skall använda sina förnyelsefonder. Men, Börje Hörnlund, det är inte i den här kammaren som propagandan för utbildning skall göras, utan det är ute bland människorna och framför allt i förhållande fill arbetsgivarna, eftersom många av dem fortfarande har en väldigt kortsiktig planering - de ser inte om sift hus i fid. Här finns def möjligheter. Samhället ställer upp med bra utbildning, kompetenta lärare, en bra maskinpark i utbildningen och med ekonomiskt stöd för själva undervisningen. Företagen borde utnyttja defta bäde för sina anställdas och för sin egen skull,

Bengf Wittbom omfamnade mig i sift senaste inlägg, Def var ganska lustigt aft höra skillnaden mellan det inlägget och hans första - skillnaden var rätt stor. Kanske berodde det pä en del missförstånd. Jag har inte talat om att jag önskar något avtal om lägre ingångslöner. Jag försfår infe riktigt den logiska tankegången, när Bengf Wittbom säger atf det är bra aff jag har sagt nej fill eft allmänt subventionerande, samtidigt som han säger atf moderaterna var beredda atf satsa stora resurser i form av sänkta arbetsgivaravgifter i höstas. Jag kan inte riktigt se skillnaden, för det handlar ju om subvenfioner i båda fallen - anfingen det gäller att ge ett bidrag eller det gäller aff sänka en arbetsgivaravgift.

Jag tycker aft vi skall ha en öppen diskussion. Insatserna för atf klara övergängen från skolan till arbetslivet kan inte, som jag sade förut, bara gälla den offenfliga sektorn - framför allt infe bara kommunerna - utan också det privata näringslivet, Def är nog fortfarande sä aff i realiteten står Bengt Wittbom och jag ganska långt ifrån varandra. Däremot har jag inte upplevt aff fackföreningsrörelsen har en annan inställning på den här punkfen än vad jag har. Det finns eft mycket stort intresse frän såväl tjänstemännens organisationer som från LO och LO:s förbund för aff komma fram och göra ytterligare insatser i kampen mot ungdomsarbetslösheten, Def har funnits eft sådant intresse väldigt länge. Det fanns eff mycket stort intresse från fackföreningsrörelsens sida för atf gä vidare pä den överenskommelse som ungdomsplafser innebar. Tyvärr läste def sig sedan i de diskussionerna. Just oförmågan aff där hitta fram till en lösning var bakgrunden fill den höga ungdomsarbetslösheten och sä småningom ungdomslagen.

Till Elver Jonsson skulle jag vilja säga: Vi låser oss infe i någon byråkratisk kramp. Jag förstår inte riktigt vad han menar med det. Ungdomslagen har i stort sett fungerat bra. Vi kommer atf behöva ungdomslagen i fortsättningen också. Enligt min mening skall vi infe byta uf ungdomslagen, som Börje Hörnlund säger, mof andra åtgärder. Men ungdomslagen har aldrig varit avsedd att vara den enda åtgärden och absolut inte den första.

Vi behöver komplettera med andra insatser. Dessutom behöver vi

framöver också göra förändringar i själva verksamheten med ungdomslagen. Vi gjorde en del förändringar i samband med förra årets komplefferingsproposition , Dä införde vi de obligatoriska jobbsökarklubbarna. Vidare fattades dä beslut om de ungdomar som har varit föremål för sådana här åtgärder fyra månader eller längre. För dessa skulle man göra upp en handlingsplan över vad som krävs för atf ungdomarna skall komma ut på den öppna arbetsmarknaden.

Jag tror - och den saken kommer vi fillbaka till - aft det kan behövas ytterligare förändringar. Framför allt skulle jag önska atf jobbsökarakfivife-terna kom in betydligt fidigare i bilden och aff arbetsförmedlingen gjorde större ansträngningar på ett tidigt stadium. På def sättet skulle def kunna bli sä som riksdagen frän början bestämt, nämligen atf ungdomslagen inte skall vara en förstahandsåtgärd. Ungdomslagen skall vara en åtgärd som vidtas först när man prövat alla andra slag av insatser,

Börje Hörnlund berömmer sig av aff centerpartiet var def parti som först började tala om en garanti för atf ungdomar skulle fä arbete, utbildning eller praktik. Men, Börje Hörnlund, det räcker infe aff bara prata. Man måste också i prakfiken göra någonting. Den första konkreta åtgärden i detta sammanhang var faktiskt införandet av ungdomslagen. Jag hoppas atf vi alla håller fast vid meningen med ungdomslagen, nämligen atf de skall vara en garanti för atf ungdomar infe skall behöva vara arbetslösa. Sedan må vi diskutera formerna och göra kompletteringar. Men lät oss inte återgå fill ett system som innebär aft kontanter återigen betalas ut fill ungdomarna, för def finns ingen sämre lösning.

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Om åtgärder för an underlätta investeringsverksamheten inom jordbruket

7 § På förslag av talmannen beslöt kammaren kl. 15.02 aft ärendebehandlingen skulle avbrytas för dagens frågestund (forts, s, 92),

8 § Svar på fråga 1985/86:417 om åtgärder för att underlätta investeringsverksamheten inom jordbruket

Anf. 26 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Arbetet inom regeringen är så fördelat aft det är jag som skall besvara frågan,

Per-Olof Strindbergs fräga gäller jordbrukarnas allmänna invesferingsre-server, I ett svar på en liknande fråga den 12 december 1985 konstaterade jag bl, a, aft bestämmelserna i lagen (1979:610) om allmän invesferingsreserv är förhållandevis förmånliga. De fill reserverna kopplade bankkontona är räntebärande, och bankmedlen kan utan fillstånd disponeras för sift ändamål redan två ä tre år efter inbetalningen. Jag framhöll att def mof denna bakgrund fanns goda skäl att vara restriktiv med tillståndsgivningen. Jag vidhåller denna uppfattning.

Anf. 27 PER-OLOF STRINDBERG (m):

Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret på min fråga. Det var inte så positivt som jag hade hoppats. Jag ställde faktiskt med avsikt frågan till jordbruksministern. Jag är på det

4 Riksdagens protokoll 1985/86:107-108

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Om åtgärder för an underlätta investeringsverksamheten inom jordbruket

klara med att frågan sorterar under finansdepartementet. Men jag ställde ändå frågan fill jordbruksministern, just i förhoppning om att jordbruksministern i sitt svar i större utsträckning skulle göra jordbrukspolitiska bedömningar. Def här uppslaget har kommit flera gånger från aktiva jordbrukare. Jag har hört mig för hos dessa och funnit atf de menar att det skulle vara värdefullt ur jordbrukets sjnpunkt aff få eff svar i nämnda riktning. Jag vet inte om frågan statsfinansiellt skulle kunna tillmätas större betydelse om man visade en större generositet. Inte heller vet jag hur mycket det skulle påverka plus- och minuskontona.

Jag konstaterar aft man under åren 1981-1984 satte in drygt 1 miljard pä de aktuella kontona. Hur mycket som sedan tagits ut framgår infe av statistiken. Att situationen avsevärt har försämrats för jordbruket torde stå klart för de flesta som sysslat med sådana här saker. Jag vill bara peka pä atf bl. a. vissa privatbanker, Norrbottens Föreningsbank och andra banker, under innevarande år har medgett amorteringsfrihef för jordbrukare, just med hänsyn till den svåra situation som jordbruket i dag befinner sig i.

Det hade funnits anledning för finansministern aft visa något större generositet. I dag pågår för övrigt jordbruksförhandlingar, så det hade passat bra in i bilden.

Jag skulle vilja ställa en fråga med anledning av def svar jag fick. Finansministern säger: "Jag framhöll att det mot denna bakgrund fanns goda skäl atf vara restriktiv med tillståndsgivningen," Skall jag tolka def så att det trots allt finns en viss möjlighet för dem som verkligen vill göra investeringar att kunna fä dispens för att utnyttja dessa medel?

Anf. 28 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Per-Olof Strindberg och jag är helt ense om atf den ekonomiska situafionen för svenskt jordbruk har försämrats och atf det för många jordbrukare i dag är ganska besvärligt. Frågan är om tillgång till invesferingsreserver egenfligen i någon utsträckning förbättrar jordbrukefs lönsamhet och avsättningsmöjligheter.

Läget är det, att varje ansökan om tillstånd att utnyttja investeringsreserver bereds mycket noga i regeringskansliet. Vi sambereder alla sådana frågor som rör jordbrukare med jordbruksdepartementet. Om det skulle vara motiverat, med hänsyn till jordbrukefs ekonomiska situation, aff i def enskilda fallet släppa fri en invesferingsreserv gör vi def också,

Anf. 29 PER-OLOF STRINDBERG (m):

Herr falman! Jag tackar finansministern för def kompletterande svaret på min fråga. Jag konstaterar aft def förmodligen finns en betydande skillnad mellan aktiva jordbrukares och finansministerns bedömning, men jag hoppas ändå atf regeringen skall visa en sädan generositet atf def blir fill gagn för svenskt jordbruk.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på fråga 1985/86:421 om regeringsöverläggningar med kommunerna i ekonomiska frågor

Anf. 30 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Börje Hörnlund har frågat mig om regeringen inte längre är intresserad av aft överlägga med företrädare för kommunerna och landstingen om ekonomiska frågor som ytterst berör nivån på den kommunala utdebiteringen eller omfattningen av det kommunala serviceutbudet.

Jag anser, i likhet med Börje Hörnlund, aff def är angeläget atf regeringen har kontakt med företrädare för kommun- och landstingsförbunden i frågor som rör statens och kommunsektorns gemensamma ekonomiska angelägenheter. Sädana diskussioner har en betydelse för atf skapa ömsesidig förståelse för den statliga resp, kommunala sektorns specifika problem och kan leda fill en, från samhällsekonomisk synpunkt, rimlig resursavvägning mellan de båda samhällssektorerna. Jag vill erinra om atf jag inför budgetpropositionen hade sådana överläggningar. Jag har ocksä inför komplefferingsproposifionen inbjudit företrädare för kommun- och lands-tingsförbunden fill överläggning,

Anf. 31 BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr talman! Tack för svaret!

Jag ställde denna fräga när regeringen lade fram förslag om höjt kommunalt grundavdrag, Def gäller ett rätt stort belopp som berör kommunerna, och såvitt jag vef hade det då inte förekommit några överläggningar. Jag försfär nu aff def var en engångsföreteelse, och jag tackar alltså för svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Om regeringsöverläggningar med kommunerna i ekonomiska frågor

Om åtgärder mot illegal kreaturshandel

10 § Svar på fråga 1985/86:428 om åtgärder mot illegal kreaturshandel

Anf. 32 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Jag vill först framhålla att de problem som Agne Hansson far upp i sin fräga redan har föranlett ätgärder frän regeringens sida. För att förbättra skattekontrollen vid handeln med kreatur föreslogs i en proposifion våren 1983 (prop, 1982/83:105) att taxeringslagens regler om skyldighet aft lämna kontrolluppgifter skulle ändras. En enig riksdag beslutade i enlighet med propositionen atf slakteriernas konfrolluppgiftsskyldighef skulle omfatta även sådana ersättningar som betalades till bokföringsplikfiga kreaturshandlare (SkU 1982/83:49, rskr, 346), Skyldigheten att lämna kontrolluppgifter omfattade tidigare bara ersättningar som betalades direkt fill producenterna. Avsikten med ändringen var atf motverka atf kreaturshandlarnas ställning som mellanled mellan producenterna och slakterierna utnyttjades i skatteundandragande syfte,

I den lagrådsremiss som föregick proposifionen fanns dessutom ett förslag om aff slakterierna skulle kunna avkrävas uppgifter också om vilka producenter som kreaturshandlarna i sin tur hade gjort sina inköp från. Lagrådet

Prot. 1985/86:107 anmälde vissa betänkligheter av principiell och prakfisk art mot detta förslag.

3 april 1986 I det läget inskränktes förslaget i proposifionen till aff avse skyldighet att

Om införande av avgift vid sparande på bankkonto

lämna kontrolluppgift beträffande kreaturshandlarna. Redan den ändringen kunde antas försvåra skatteundandragande i producentledet, och därför ansåg jag att man fills vidare borde avvakta med ytterligare kontrollåtgärder. Om det nu förhåller sig så som Agne Hansson säger, att den illegala kreaturshandeln ändå har ökat, kan det givetvis finnas anledning att på nytt överväga frågan. Jag vill då nämna att en allmän översyn av kontrollfrågorna på skatteområdet sker inom utredningen om säkerhetsåtgärder m.m, i skatteprocessen. Utredningen väntas inom kort överlämna sitt slutbetänkande, och det blir då tillfälle atf i eff större sammanhang ta ställning fill inriktningen och omfattningen av skattemyndigheternas kontrollverksamhet.

Anf. 33 TALMÄNNEN:

Då Agne Hansson inte har fillfälle att närvara medger jag att Lennart Brunander får ta emot svaret.

Anf. 34 LENNÄRT BRUNANDER (c):

Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret.

Bakgrunden till Agne Hanssons fräga är ju den oro som råder när det gäller den illegala kreafurshandeln och den verksamhet som därvidlag bedrivs. Brottsförebyggande rådet gjorde en studie för att undersöka omfattningen och försöka avgöra på vilket sätt man kunde åstadkomma förbättringar. Rådet lade också fram förslag.

Den här verksamheten har, som Agne Hansson skriver i sin fråga, ökat. Detta har flera orsaker, bl. a. att subventionerna på kött - alltså mafsubvenfionerna - drogs ner, vilket gjorde det mer attraktivt atf handla på def här oseriösa sättet.

Av svaret aff döma har finansministern och regeringen vidtagit åtgärder i den riktning som Brottsförebyggande rådet föreslog, och det är ju tillfredsställande. Svaret antyder också aft finansministern har för avsikt atf hålla frågan under uppsikt. Det tycker jag är positivt, och det bör - såvitt jag förstår - leda till aft de åtgärder som behövs kommer aff vidtas.

Jag måste säga atf jag är tillfredsställd med def svar som finansministern givit, och jag hoppas att regeringen också kommer aff lägga fram de förslag som kan erfordras i defta sammanhang.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1985/86:429 om införande av avgift vid sparande på bankkonto

Anf. 35 Finansminister KJELL-OLOF FELDT: Herr talman! Svaret på frågan är nej.

Anf. 36 STEN ANDERSSON i Malmö (m);

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Def borde kunna anses vara ett bra svar, som är klart och koncist. Men i Sverige finns def ju miljontals människor som pä nägot sätt är involverade i akfieägande, och jag är inte säker på att de litar på finansrriinistern. Det har ju hänt att finansministern en dag sagt en sak och nästa dag gjort något helt annat.

I Sverige sparar människor pengar på många olika sätt. Hundratusentals LO-medlemmar sparar pengar i aktier. För dem handlar det inte om att äga företag - för dem handlar def om att kunna spara sina pengar. Dessa människor skall alltså nu bestraffas med en avgift när de köper och säljer en aktie. Något motsvarande gäller infe för dem som sparar på bankkonto, och det är bra. Men förhållandet borde vara detsamma för dem som sparar i aktier.

Jag förstår aft statsrådet inte föreslagit detfa därför aff han trott att det var bra, utan han har gjort det på grund av aff det i detta sammanhang varit uppror runt om i Sverige. Så gör statsrådet på det här sättet för att kunna lugna opinionen. Men statsrådet vet ju att aktiesparande, aktieköp och löneutveckling infe har med varandra att göra - dessa fing ligger långt frän varandra. Med tanke på det kurage som statsrådet påstås ha borde han även i detta fall ha kunnat tala om hur det förhåller sig och atf def rör sig om eft spel för galleriet. Det är, herr talman, fräga om kvalificerad skuggboxning.

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Omförsäljningen av Pripps Bryggerier A B

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på frågorna 1985/86:441 och 442 om försäljningen av Pripps Bryggerier AB

Anf. 37 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Maria Leissner har frågat mig vilka mofiv som ligger bakom beslutet att sälja det statligt ägda företaget Pripps.

Maria Leissner har vidare frågat industriministern vilka skäl, industripolitiska eller andra, som ligger bakom beslutet att låta Procordia AB köpa Pripps. Frågan har överlämnats till mig.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Svenska staten har träffat avtal med Procordia AB om att Procordia AB skall förvärva samtliga aktier i AB Gambrinus, som är moderbolag till bl. a. AB Pripps Bryggerier.

Staten trädde in som ägare i Pripps år 1975. Det nykterhetspolifiska skäl, som fanns för detta ägarinfräde, utgjordes av det stora mellanölsproblemet, som sedermera löstes lagstiftningsvägen.

Några särskilda skäl för staten att behålla Pripps som direktägt företag finns därför nu inte längre.

För en tid sedan visade ett antal företag ett intresse för att förvärva Pripps. Regeringen beslutade då att bolaget skulle säljas, om marknadsmässiga villkor kunde uppnäs. Eftersom detfa har visat sig möjligt, har försäljning av bolaget skett.

Prot. 1985/86:107 Styrelsen i Procordia AB har bedömt aft förvärvet av Pripps är av väsentlig
3 april 1986 strategisk betydelse för Procordia AB. Genom köpet fär bolaget tillgång till

Omförsäljningen av Pripps Bryggerier AB

ett välkänt varumärke och en stor distributionsapparat för varor fill

dagligvaruhandeln.

Anf. 38 MARIA LEISSNER (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka finansministern för svaret.

Def förefaller som om liberaler och socialdemokrater har olika principer i frågan om huruvida det är önskvärt med statligt ägande. Som jag ser det finns det inga som helst skäl, vare sig indusfripolitiska eller alkoholpolitiska, för staten att bibehålla ett ägande, framför allt när def gäller en bransch som redan är så pass dominerad av ett stort bolag som Pripps,

I detta fall har det förekommit mycket stark intern krifik mot det statliga förvärvet av Pripps, Facket har hävdat att man löper risk aff förlora marknadsandelar genom aft det finns en misstro hos kunderna mot statligt öl. Det är ett faktum som de privata konkurrenterna inte har varit sena att utnyttja. Dessutom har företagsledningen före köpet uttryckt stark misstro mot förvärvet. Det finns mycket starka skäl för atf avveckla Pripps, eftersom det som sagt inte förefaller finnas några industripolifiska eller andra skäl för just staten att bibehålla detfa ägande. Jag skulle vilja fråga om def finns något som helst argument för att även i fortsättningen låta staten vidmakthålla en mycket farlig oligopolställning just inom bryggerinäringen.

Anf. 39 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! För det första kan jag infe inse aft oligopolsfällningen skulle vara mindre farlig om den innehades av eft av våra större industriföretag som expanderat ytterligare på denna marknad. Det hade varit eft lika starkt oligopol.

För det andra har vi faktiskt tillämpat en marknadsekonomisk princip. Vi har sagt att det företag som är berett aff betala ett marknadsmässigt pris för Pripps får köpa det. Vi har alltsä inte tillämpat den planhushällningstanke som ligger bakom Maria Leissners idéer om att Procordia skall diskrimineras av statsmakterna därför att det är ett statligt företag.

För det tredje: Får jag ställa en fråga? Vilket underlag har Maria Leissner när hon säger att folk tycker att statligt öl smakar annorlunda än privat öl?

Anf. 40 MARIA LEISSNER (fp);

Herr talman! Inte minst har den egna fackklubben hos Pripps sagt atf människor har en misstro mot ett statligt ägt öl. Åven om man kan tycka mycket om det har det uppenbarligen påverkat marknaden i hög grad. Det är naturligtvis en sak som man bör väga in. Det är ju synd att försämra företagets möjligheter på marknaden.

Jag vill återigen fräga: Finns det några vetfiga skäl till att staten skall behålla och driva ett blomstrande företag som Pripps när def lika väl kunde vara i privat ägo? Det enda skäl jag kan se härför är aft det ligger något slags planekonomiska strävanden bakom.

Anf. 41 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Det är lustigt att jag för en folkparfist skall behöva klargöra att om någon hade varit beredd att betala mer för Pripps än Procordia var hade vederbörande fåtf köpa Pripps,

Vidare har Maria Leissner missförstått talet om misstro mot statligt öl. Det gäller inte ölkonsumenferna - möjligen anser den privatägda handeln, av skäl som jag infe här vill kommentera, att stafiigt distribuerat öl är annorlunda än privat distribuerat öl. Men jag tror man gör det på ganska dunkla grunder.

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Om avdragsbegränsningarna vid inkomst-beskattningen

Anf. 42 MARIA LEISSNER (fp):

Herr talman! Statligt distribuerat öl är naturligtvis inte annorlunda, annat än så till vida atf def är statligt och inte privat ägande som ligger fill grund för det,

I grunden handlar detta om att vi har olika syn pä vad det skall finnas för mofiv till statligt ägande. Liberaler anser aff def skall finnas ytterligt starka skäl - indusfripolitiska eller andra - för atf staten skall äga. Men här förefaller det som om det inte finns något sådant motiv fill beslutet. Jag vidhåller därför atf det inte har framkommit någonfing som mofiverar eff fortsatt statligt ägande av Pripps,

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1985/86:443 om avdragsbegränsningarna vid inkomstbeskattningen

Anf. 43 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Det finns tvä skäl bakom förslaget att slopa den särskilda kvitfningsrätten mellan underskott av villa och inkomst av kapital. Det ena är att det innebär en förenkling, det andra att de förhållanden på kreditmarknaden som utgjorde skälet för kvitfningsrätten inte längre föreligger. Enligt min mening står förslaget inte i strid med de uttalanden jag har gjort rörande ytterligare begränsningar av underskottsavdragens skattemässiga värde.

Anf. 44 Förste vice talman INGEGERD TROEDSSON (m): Herr talman! Under valrörelsen lovade finansministern vid tal i Jönköping, Eksjö och Tranås att det inte skulle bli några ytterligare begränsningar av avdragsmöjligheterna för villaägare eller andra liknande avdragsbegränsningar under de närmaste tre åren om socialdemokraterna vann valet. Trots det har finansministern lagt fram en proposifion som innebär aft många kommer att drabbas av väsentligt högre tilläggsskatt på sina underskottsavdrag 1988 än i dag.

Dessutom vill regeringen ta bort rätten att kvitta ett underskott i ett eget hem mot ett överskott av kapital. Den som har amorterat stora delar av villalånen kan i stället för att göra ytterligare amorteringar ha sparat i akfier. Andra kan ha fordringar som ger ränta men är svåra att säga upp. De flesta försöker också sätta in pengar på banken för oförutsett. Detta kan i

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Om småföretagarnas arbetsgivaransvar

fortsättningen bli en dyrbar affär, om regeringens förslag går igenom.

Lät oss anta att villan visar ett underskott på 30 000 kr. Vederbörande har också ränteinkomster pä 30 000 kr. Eftersom def i dag är tillåtet atf kvitta upp till 30 000 drabbas villaägaren inte av avdragsbegränsningen. Men de nya reglerna skulle innebära aft underlaget för tilläggsbelopp skulle öka med 30 000 kr., vilket skulle kunna medföra en skattehöjning på upp till 7 500 kr. Alternativet är att sälja akfierna, och dä utgår naturligtvis realisationsvinstskatt, att ta ut pengarna från bankboken eller att säga upp fordringarna för att lösa de återstående länen i villan. Men den som säger upp fordringar kan mänga gånger tvingas göra det till betydande underkurs osv.

Att det är fråga om skattehöjningar framgår väl av atf regeringen själv räknar med atf def här kommer aff ge ökade skatteinkomster pä 400 milj, kr. Det är beklagligt om regeringen infe inser aft många kommer aft befrakta detta som ett svek av givna löften.

Anf. 45 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr falman! Fru Troedsson fiskar i grumligt vatten och kommer med falska citat. Vad jag sade i valrörelsen var - exakt! - aft vi infe skulle genomföra någon begränsning av def 50-procentsvärde som underskoftsavdragen har. Med denna reform fär underskottsavdragen vid villaägandef ett värde på precis 50 %, Def hade varit en helt annan sak, om vi hade genomfört en reform som hade sänkt det skattemässiga värdet under de 50 % under vilka vi i valrörelsen lovade aff det infe skulle gä. Herr talman! Jag hoppas, även om jag tror att det är fåfängt, aft fru Troedsson avstår från att direkt förfalska uttalanden som jag gjorde under valrörelsen,

Anf. 46 Förste vice talman INGEGERD TROEDSSON (m);

Herr talman! Förfalska citat! Det jag läste upp var eff exakt citat från ett TT-referat av finansministerns tal i Jönköping, Eksjö och Tranås, Debatten var mycket eldfängd dä. Såvitt jag vef kom inte finansministern med några som helst tillrättalägganden. Självfallet blev uppfattningen den aft man infe avsåg aft vidta några förändringar som skulle begränsa möjligheten atf göra underskottsavdrag, bl. a. för småhusägare. Detfa är dock just vad den nu framlagda propositionen innebär. Jag tycker atf det är djupt beklagligt om finansministern infe är beredd aft medge detta. Då finns def dess värre all anledning att fundera över vad finansministerns övriga löften egentligen är värda. 400 milj. kr. i ökade skatteinkomster. Det är otvivelaktigt fråga om skattehöjningar.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1985/86:448 om småföretagarnas arbetsgivaransvar

Anf. 47 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Svaret pä frågan är ja. Arbetet med aft åstadkomma klarare regler för skyldigheten att göra preliminärskatfeavdrag och betala arbetsgivaravgifter pågår inom regeringskansliet pä grundval av bl, a, ett betänkande

(Ds S 1985:1) från socialavgiftsufredningen, Def har emellertid visat sig vara eff mer komplicerat lagstiftningsärende än man kunnat förutse. Det är dock min förhoppning aft regeringen under våren skall kunna presentera förslag till vissa dellösningar på området. Lagstiftningen i övrigt kan föreläggas riksdagen tidigast i höst,

Anf. 48 BRITTA BJELLE (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret.

Det är bra atf finansministern har för avsikt aft komma med eff förslag, men det brådskar.

Skälet till att ärendet bör påskyndas är det atf rättsläget är synnerligen oklart. Kammarrätten i Göteborg friade Elof Hjorfberg och ansåg att han infe hade ett arbetsgivaransvar för dem som utfört arbetet åt honom.

Allmänna ombudet i Göteborg sade i en tidningsartikel aft en annan avdelning vid samma kammarrätt hade haft eft liknande ärende uppe samma dag, men dä hade utgången blivit den motsatta, Detfa skulle vara skälet till atf ärendet angående Elof Hjortberg inte fördes upp fill regeringsrätten.

Regeringsrättens praxis är en annan än den som kammarrätten i Göteborg kom fram till beträffande Hjorfberg,

De allmänna ombuden i landet känner sig säkert osäkra över hur de skall behandla liknande ärenden i dag.

Men om rättsläget känns oklart för experterna, hur skall det dä inte uppfattas av de skattskyldiga. Småföretagare i landet måste ju känna vanmakt i sin vardagssituation, när de inte vet vad som egentligen krävs av dem. För övrigt är det infe enbart företagare som kan råka uf för problem med arbetsgivaransvar.

Häromdagen ringde en man och berättade för mig att han hade behövt stämma sitt piano. I telefonkatalogen hittade han en stor annons om en person, som bedrev verksamhet som pianostämmare. Han ringde fill personen och beställde en pianostämning. Efter utfört arbete betalade han enligt faktura. Ett halvår senare erhöll han från den lokala skattemyndigheten krav på ersättning för sociala avgifter och skaff avseende pianosfämma-ren. Löntagaren hade gjort rätt för sig, men pianostämmaren hade infe gjort det. Vem drabbas? Jo, i vårt skattesystem drabbas den som redan betalat en gång.

Avser finansministern atf låta den nya lagstiftningen också gälla för de löntagare som köper tjänster av vad de tror är företagare?

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Om lönerna till direktörerna i löntagarfonderna

15 § Svar på fråga 1985/86:450 om lönerna till direktörerna i löntagarfonderna

Anf. 49 Statsrådet BENGT K, Å, JOHANSSON:

Herr talman! Sten Andersson i Malmö har frågat mig om det finns några direktiv till löntagarfondstyrelserna, avseende lönen till fonddirektörerna, och om så inte är fallet, huruvida jag är beredd atf utarbeta sädana.

Prot. 1985/86:107 Fondstyrelsernas verksamhet regleras uttömmande i lagen med reglemen-

3 april 1986 te för allmänna pensionsfonden. Denna lag innehåller också en bestämmelse

O /" e tild' k °" ** fondstyrelserna själva får anställa de tjänstemän som behövs samt

,.„ bestämma deras löner och övriga anställningsvillkor. Någon inblandning från

r j Statsmakternas sida skall således inte förekomma. Mitt svar pä de två

fonderna *

frågorna är därför nej,

Anf. 50 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Jag tackar för svaret, I den debatt som föregick införandet av löntagarfonderna talade man bl, a, om att fonderna skulle ha en lönedäm-pande effekt. Löntagarna skulle inte resa så stora krav framöver, fack vare att man skulle avsätta en del pengar till löntagarfonderna. Nu är def lätt aft skoja om det och säga: Var avsikten att löntagarna skulle minska sina lönekrav därför aft man skulle betala 800 000 kr, om året fill en fonddirektör? Det är en lön som motsvarar drygt två och en halv gång det vår statsminister har betalt.

Nu säger statsrådet Johansson atf han inte har för avsikt atf blanda sig i den här verksamheten. Det är lifef egendomligt, Aff betala en årslön på 800 000 kr, fill en direktör för en verksamhet, som jag utan överdrift kan påstå aft en stor majoritet av svenska folket var emot när den infördes, anser statsrådet vara korrekt.

Statsrådet och hans parti har för vana att i andra sammanhang blanda sig i både def ena och det andra, men i det här fallet accepterar han stillafigande att en löntagarfonddirektör har en lön som måste framstå som utmanande för alla löntagare, speciellt i tider när man säger fill dem atf de skall hålla igen på kraven.

Jag är förvånad över aft statsrådet Johansson inte vill lägga åtminstone ett finger i det här spelet.

Anf. 51 Statsrådet BENGT K. Å. JOHANSSON: Herr talman! Frågan gäller infe vad jag tycker om en enskild direktörs lön utan huruvida det är jag som skall uttala mig om de löner som sätts, och det skall jag inte. Riksdagen har fastställt aft def gör styrelserna.

Dä borde Sten Andersson i Malmö också acceptera atf jag håller mig till vad lagen föreskriver.

Anf. 52 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr falman! Om lagen ändrades, skulle def inte vara första gången def skedde här i landet. Def är förvånansvärt atf statsrådet accepterar den ordning som vi har i dag.

Def skulle vara mycket intressant aft få statsrådet med på en promenad, t. ex. på Kockums i Malmö, och höra vad folk tycker om atf en löntagarfonddirektör har en lön på 800 000 kr, om året. Jag tror aft de bravorop som hade mött statsrådet hade kunnat räknas på ena handens fingrar, även om man hade amputerat ett par tre stycken.

Anf. 53 Statsrådet BENGT K, Å, JOHANSSON;

Herr falman! Jag måste fråga Sfen Andersson i Malmö, även om det väl är mot kutymen aft jag ställer frågor: Skall jag bestämma lönerna också för övriga direktörer inom bankvärlden och finansvärlden?

Anf. 54 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Löntagarfonderna kom ju till på socialdemokratiskt inifiafiv, och då tycker jag atf socialdemokraterna borde ha ansvar även för deras fortsatta verksamhet. Som jag har sagt fidigare, är statsrådet och hans parti speciellt intresserade av att lägga sig i både def ena och def andra, och här har vi en företeelse som måste vara stötande för många människor i vårt land.

I ett läge där löntagarna uppmanas att hålla igen på lönekraven noterar vi att en löntagarfonddirektör fär sin lön höjd från 630 000 kr. om året fill 800 000 - eft lönelyft på 170 000 kr! Det är nog unikt, herr statsråd, och om inte det borde åtgärdas, då vet jag inte vad man skall åtgärda i framtiden.

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Om en eventuellt förbud mot viss planering för alternativa energikällor

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på frågorna 1985/86:452 och 453 om ett eventuellt förbud mot viss planering för alternativa energikällor

Anf. 55 Statsrådet BIRGITTA DAHL;

Herr talman! Nic Grönvall har frågat mig om jag genom lagsfiffning avser att tvinga medborgare i Sverige att avstå från aft diskutera, studera eller planera för alternativa energikällor. Mitt svar är nej.

Hugo Hegeland har frågat mig om en proposifion om förbud mof ytterligare kärnkraftsutbyggnader förbereds. Mitt svar är ja.

Anf. 56 NIC GRÖNVÄLL (m):

Herr talman! Jag tackar sä mycket för svaret. Jag hoppas energiministern nu tagit intryck av sin kollega Bengf K. Å. Johansson som med sädan glädje tagit repliker här i debatten. Annars har ju energiministern haft för vana aft efter den första innanläsningen sitta tyst när vi skall talas vid här i kammaren.

Det svar jag fåtf är ett exempel pä att energiministern möjligen planerar att sitta tyst även denna gäng. Jag hoppas energiministern tagit intryck av min inledning och verkligen går upp i talarstolen igen och lämnar svar på de frågor jag kommer att framställa.

Energiministern är helt på det klara med att jag syftar på ett uttalande i radio om att man skulle förbjuda förprojektering av ytterligare en kärnreak-tor. Det är också alldeles klart aft meningen med att jag kallar det för en alternafiv energikälla är att markera aft vi här i landet har ett ovanligt egendomligt energibeslut som säger atf man får bygga ett visst antal elektricitetsproducerande reaktorer, men inte fler. Sedan har man ställt sig sfilla där utan atf avvakta utveckling och annat som kommer under den långa tid som går mellan 1981 och är 2010.

Nu vill jag fräga energiministern om def är sant aft hon avsett aff införa eff förbud mof förprojektering av def som jag här menar vara en alternafiv

Prot. 1985/86:107 energikälla? Jag kan t.o.m, gå längre och säga förprojektering av andra
3 april 1986 kämreaktorer än dem som vi nu har i bruk.

Om vapenexporten till Indien

Anf. 57 HUGO HEGELAND (m);

Herr falman! Jag tackar statsrådet Birgitta Dahl för vänligheten aff svara på min fräga. Def ju infe alltid statsrådet behagar besvara en fråga, ens om den är seriöst framställd.

Statsrådet har blivit irriterad av att jag kritiserat departementet för aff man där skrivit så dålig svenska när man skickat ut meddelanden. Men Birgitta Dahl kan ju infe ens läsa svenska rätt innantill. Min fräga löd: Kommer stafsrädet att omedelbart förbereda en proposifion fill vårriksdagen om förbud mof ytterligare kärnkraffsbyggen inkl. förprojektering? Hon svarar blott atf på min fråga om förbud mof ytterligare kärnkraftsutbyggnad är förberedd så är svaret ja.

Detta är ju alldeles ofullständigt. Det är väl alldeles uppenbart, herr talman, att Birgitta Dahl har missuppfattat riksdagens beslut om avveckling av kärnkraften. Hon tycks sålunda tro aft def innebar eff beslut också om avveckling av tankekraften inom kärnkraftsindusfrin. Nu vill hon ge uttryck åt egen handlingskraft i negativ riktning, sedan hon nyss tagit det posifiva beslutet om reparation av Ringhals 2,

Varför annars vill man förbjuda förprojektering?

Om nu Birgitta Dahl försöker visa handlingskraft genom aff förbjuda tankekraften inom kärnkraftsindustrin visar def att hon blivit närmast desperat efter regeringens reparationsbeslut.

Hur i all världen kan Birgitta Dahl få riksdagen att förbjuda fritt tänkande och fri forskning inom kärnkraftsindustrin?

I programmet Kanalen i riksradion sade Birgitta Dahl f,o, m,, hör och häpna, ärade kammarledamöter, aft hon ansåg aft def fick vara slut på kärnkraftsindusfrins öppna provokationer mot de i demokratisk ordning fattade besluten om kärnkraften.

Hur kan Birgitta Dahl kalla det för provokationer, atf man i eft fritt samhälle ifrågasätter beslut? Vad är det för diktaturfasoner, fru statsråd? Det innebär atf Birgitta Dahl vill ha förbud mot att man över huvud taget ifrågasätter beslut som Sveriges riksdag har fattat.

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Svar på fråga 1985/86:454 om vapenexporten till Indien

Anf. 58 Stafsrädet MATS HELLSTRÖM:

Herr talman! Hans Petersson i Hallstahammar har ställt en fräga fill mig rörande leveranser frän AB Bofors av vapensystem fill Indien vid en tänkt konflikt.

Riksdagen har med anledning av propositionerna 1971:146 och 1981/
82:196 lagt fast riktlinjer för vapenexporten. Dessa ger ledning för behand
ling av exporfärenden även i konfliktsifuafioner,
60 För övrigt vill jag understryka att den svenska regeringen inte kan

kommentera denna enskilda affär, särskilt som den indiska regeringen infe har offentliggjort något ställningstagande till den upphandling som frågan avser,

Anf. 59 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk): Herr talman! Jag får tacka utrikeshandelsministern för svaret, Mats Hellström och jag har ju flera gånger debatterat vapenexport här i kammaren. När jag har kritiserat vapenexportaffärer har Mats Hellström hela tiden hänvisat till atf det som sker är eff led i fidigare åtaganden. Därför har jag ställt frågan om han tänker medge att man fortsätter och fullföljer den här affären med export till Indien även om konflikten med Pakistan utvecklas eller om de inre oroligheferna förvärras.

Jag kan inte se annat än aft svaret är eff jaså. Det finns ingenting i svaret som innebär att ufrikeshandelsministern gör ett politiskt ställningstagande. Då måste jag lita på min egen erfarenhet av den tid som varit. Den erfarenheten säger mig atf denna vapenhandel kommer att fortgå, oavsett vad som händer, Def är för mycket pengar def handlar om. Och den svenska ekonomin skall som bekant leva under ett permanent exportöverskott. Då är def klart atf sådana här stora vapenaffärer kan vara bra för den statistiken. Men jag mäste, innan tiden löper ut, också säga aft jag ställer mig frågande fill en del i svaret. Är def verkligen sä, atf Indien infe har klargjort om Bofors fått ordern eller infe? Det sägs här aft den indiska regeringen inte har offentliggjort nägot ställningstagande till upphandlingen. Har Bofors fått ordern eller inte? Det vore ju intressant aff fä reda på det.

Jag tycker att det är beklämmande aft den svenska regeringen sätter nationalekonomiska vinster och ekonomisk framgång rent statistiskt seff före moral och säkerhetspolitik. Det rimmar väldigt illa med allt det tal om Sveriges roll i nedrustning och fredssf rävanden och om de små staternas roll i den internationella rustningen som har förevarit, särskilt under den senaste månaden.

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Om vapenexporten till Indien

Anf. 60 Statsrådet MATS HELLSTRÖM:

Herr talman! Hans Petersson i Hallstahammar, som ju har varit länge i riksdagen, vet väl vilka regler som gäller beträffande information om vapenexporten. Regeringen kommenterar ju aldrig enskilda affärer. Det har sin bakgrund i atf affärerna ofta betraktas som försvarshemligheter i köparlandet. Enskilda affärer diskuteras i den parlamentariska nämnden.

Däremot offentliggör vi varje är hur stor vapenexport som har gått till varje land, Def är def offentliggörande som sker. Man kan då se, sedan den statisfiken började offentliggöras, aft Indien är ett land fill vilket Sverige har exporterat vapen varje år. Det är faktiskt så aft sedan är 1950, strax efter def atf Indien blev självständigt, har Sverige exporterat vapen till Indien i stort seff varje är. Märkvärdigare är def infe,

Anf. 61 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr talman! Ja, Sverige har exporterat vapen till Indien i stort sett sedan

1950. Def har ocksä pågått krig och krigshandlingar av och till sedan 1950,

främst mellan Indien och Pakistan,

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Om stödet till jordbruket

Jag tycker att detta är en mycket allvarlig affär, och jag tycker att def är ännu allvarligare aft ufrikeshandelsministern inte kan deklarera atf en sådan här affär avbryts om situationen förvärras.

Det nya i polifiken är nu aff pengar gär före moral och före säkerhefssträ-vanden, Def är någonting helt nytt i denna vapenaffär, som innebär en ny politik. Man har nämligen satsat exportkrediter för att få affären till stånd. Här används svenska skattebetalares pengar för att främja vapenexport över världen, när det egenfligen borde ligga i varje socialists engagemang och idé atf försöka minska vapenexporten och förhindra spridande av vapen över världen.

Vi skall ha en vapenexport. Men den skall följa reglerna, och jag anser infe aft den här affären gör def.

Anf. 62 Statsrådet MATS HELLSTRÖM:

Herr falman! Gåvor, biständskrediter eller något liknande har över huvud taget infe lämnats från den svenska regeringen i def här sammanhanget, Bofors skall naturligtvis ha möjlighet fill vanliga exportkrediter av den typ som andra företag har när det gäller affärer av den här storleksordningen. Skulle Bofors inte ha den här möjligheten, skulle företaget över huvud taget inte kunna delta i konkurrensen, Detfa är detsamma som att man inte skulle ha någon vapenexport, men den linjen har i varje fall infe Hans Peterssons parfi redovisat här i riksdagen,

Anf. 63 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk): Herr falman! Def allra bästa vore om riksdagen hade antagit vår motion om Bofors vapenexport, sä aft man hade planerat för en övergång till civil produktion. Dä hade man i Bergslagen sluppit lita på att utvecklingen bl, a, skall stödjas på ökad vapenexport och vapenproduktion.

Vad jag påpekade - och def är skälet till aft utrikeshandelsminisfern inte närmare vill kommentera affären och till aft han fakfiskt är sä illa berörd av det hela - är ju aft detta är ett nytt inslag, nämligen export för exportens skull, Nu handlar man med vapen i stället för atf, som fakfiskt vore möjligt, handla med civil materiel om sådan producerades. Jag är mycket kritisk mot den här affären som den presenterats. Jag är än mera kritisk mof aff utrikeshandelsministern inte kan säga ifrån, att om konflikten förvärras så atf def definitivt inte går att hänvisa till atf affären följer de svenska reglerna, kommer affären aft avbrytas. Jag för min del anser atf affären redan nu är omöjlig enligt den svenska vapenexporflagen.

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på fråga 1985/86:430 om stödet till jordbruket

Anf. 64 Jordbruksminister SVANTE LUNDKVIST:

Herr talman! Lennart Brunander har frågat mig var de 7-8 miljarder kronor finns som i eft TV-program angetts vara statens stöd till de svenska jordbrukarna.

Till jordbruket i Sverige ges stöd på tvä olika sätt. För def första ges ett prisstöd i form av gränsskydd mot importkonkurrens. Prisstödet betalas av konsumenterna via matpriserna. Avsikten med detfa stöd är atf trygga vår livsmedelsförsörjning även vid en avspärrning,

Def finns olika beräkningar av vad gränsskyddet kostar. Dessa beräkningar anger mellan 3 och 4 miljarder kronor.

För det andra lämnas olika former av stöd fill jordbruket över statsbudgeten, Lennart Brunander har själv beräknat stödet via statsbudgeten till drygt 3,4 miljarder kronor. Om man - utöver de stödformer som Lennart Brunander räknat upp - tar med också stödet fill jordbrukets rationalisering, fill rådgivning, fill skuldfyngda jordbrukare, stöd fill forskning och utveckling, fill djurens hälso- och sjukvård m, m,, blir beloppet 3,7-3,8 miljarder kronor.

Lägger man samman prisstödet fill jordbruket och det stöd som utgår via statsbudgeten, kommer man alltså upp till de fal som nämndes i TV-programmet,

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Om stödet till jordbruket

Anf. 65 LENNÄRT BRUNANDER (c):

Herr talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret.

Jag har ställt frågan mof bakgrund av vad som sades i TV-programmet Svar direkt den 25 februari. Jag tycker def är litet synd atf man slänger uf sådana påståenden som gjordes i programmet utan atf precisera vad man menar med dessa. Människor kan få uppfattningen att stödet till jordbruket är betydligt större än vad det är. Jag förmodar atf def också var avsikten med påståendet.

Det stöd som jordbruket årligen får i form av olika statliga insatser tycker jag är lifef annorlunda än def som jordbruksministern här har räknat upp, Importstödef, som ju betalas av konsumenterna precis som jordbruksministern sade, är inget direkt statligt stöd. Det är ett skydd som staten hjälper jordbruket med men som får betalas i form av högre matpriser, Detfa kan man infe sä där utan vidare omsätta i miljarder och säga att om man tar bort detta, får vi livsmedel fill världsmarknadspriser. Priserna kommer att bli högre. Man kan inte räkna in den typen av stöd i de direkta stafliga insatserna,

I övrigt har jag i min fråga sagt atf jag inte räknar livsmedelssubventionerna som direkt statligt stöd fill jordbruket, Def är ett stöd fill konsumenterna, som är posifivt för jordbruket. Det kan kanske räknas till några hundra miljoner men inte till 2,4 miljarder. Prisstödet fill norra Sverige är ett regionalpolifiskt stöd, men låginkomsfsatsningen är eff stöd till jordbruket, Def övriga stödet fill jordbruket uppgår infe fill de summor som nämndes i programmet.

Jag skulle vilja ställa frågan fill jordbruksministern om vi inte i fortsättningen kan fä en annan redovisning, sä aft de människor som lyssnar kan få en uppfattning om vad man egenfligen menar med sådant här.

Anf. 66 Jordbruksminister SVANTE LUNDKVIST:

Herr talman! I programmet talades om samhällets stöd tiW jordbruket. Def som är fel här är egenfligen att Lennart Brunander ställer frågan på ett helt annat sätt. Han säger: Var finns de 7-8 miljarder kronor som man talade om i

Prot. 1985/86:107 TV-programmet och som enligt jordbruksdepartementet skulle vara statens

3 april 1986 stöd till de svenska jordbrukarna?

„ „ , .„ , . Def är alltså Lennart Brunander som med sitt sätt aft ställa frågan skapar

Om stödet till jord- " *

, , en felakfig föreställning om vad som är innebörden i det som redovisades i

programmet.

Anf. 67 LENNART BRUNÄNDER (c):

Herr talman! I TV-programmet talades det om de stafliga insatserna för det svenska jordbruket. Det är alltså inte jag som har ställt frågan på det säftet, utan det gjorde man redan i programmet.

I svaret nämner jordbruksministern också def stöd som jordbruket får genom rådgivning och genom djurens hälso- och sjukvård. Om han ville vara seriös skulle han ha talat om atf man på de senaste åren har dragit ner på detfa stöd. Man har infört avgifter för både djurens hälso- och sjukvård och rådgivningen, och på det sättet har man överfört kostnaderna på jordbruket i stället för aft stödja jordbruket. Jag tycker aft det är mycket angeläget att man får en redovisning av detfa, sä att människorna får en riktig uppfattning om vad def handlar om.

Gränsskyddet är enligt min uppfattning inte ett direkt statligt stöd utan ett skydd som staten ger jordbruket för aff uppräffhälla en självförsörjningsgrad som vi är angelägna om atf behålla i Sverige,

Anf. 68 Jordbruksminister SVANTE LUNDKVIST:

Herr falman! Såvitt jag försfär av def sätt på vilket detfa redovisades i TV-programmet var avsikten atf ge en bild av vad vi satsar pä näringen för aft kunna genomföra en jordbruks- och livsmedelspolitik i enlighet med de riktlinjer som riksdagen har lagt fast.

Det som sker nu är att Lennart Brunander förvillar begreppen genom att försöka säga att här avsägs stödet fill jordbrukarna, som om det skulle vara nägot direkt personligt stöd fill de svenska jordbrukarna.

Om vi skall hjälpas ät atf klara ut begreppen måste man nog vara angelägen om att då man ställer frågor i dessa sammanhang formulera sig så aff man infe medverkar fill att skapa förvirring.

Anf. 69 LENNART BRUNANDER (c):

Herr falman! Det är inte på nägot sätt min avsikt aff medverka till aft skapa förvirring. Jag har ställt frågan precis på det säff som människor som tittade på det här TV-programmet har uppfattat saken. Gäng pä gång har jag fått frågan av människor ute i samhället: Var finns de pengar som staten satsar, som man har sagt i TV-programmet? Def var mof denna bakgrund jag ställde frågan.

Jag skulle vara tacksam om vi i fortsättningen kan hjälpas ät aft ge en bättre och riktigare informafion om vilket stöd jordbruket egentligen fär från samhället.

Herr falman! Därmed får jag väl nöja mig den här gängen.

Överläggningen var härmed avslutad.

19 § Svar på fråga 1985/86:432 om ekonomisk garanti till Fiskare för inkomstbortfall på grund.av ishinder

Anf. 70 Jordbruksminister SVANTE LUNDKVIST:

Herr talman! Berfil Måbrink har frågat mig om jag är beredd aft ta initiativ fill att garnfiskarna ges någon form av ekonomisk garanti då ishinder omöjliggör fiske.

Under vintern 1985 rådde svåra isförhällanden främst i Östersjön. Även denna vinter har isen lett till svårigheter för fisket. Isförhållandena varierar från år till är, och vi kan givetvis inte råda över dem. Däremot medverkar samhället fill att lindra verkningarna av dem. Sä t. ex. finns ett särskilt anslag för att täcka kostnaderna för isbrytning ät fisket. Vidare har regeringen nyligen medgett aft prisstöd skall kunna betalas ut för fisk som på grund av svära isförhällanden har måst landas i utlandet. Jag har också erfarit att fiskeristyrelsen i särskilda fall medger anstånd med amortering av statliga fiskerilån för fiskare vars inkomster har minskat pä grund av svåra isförhällanden. Slufligen kan de drabbade fiskarena erhålla ersättning från sin arbetslöshetskassa.

Något ytterligare statligt stöd för fiskare utöver vad jag nu har redovisat är jag inte beredd aff förorda,

Anf. 71 TALMANNEN:

Dä Bertil Måbrink infe är i fillfälle atf fa emot svaret medger jag att Oswald Söderqvist får ta emot def,

Anf. 72 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr falman! Jag tackar jordbruksministern för svaret på Bertil Måbrinks fråga.

Vid första anblicken verkar def ganska positivt med uppräkningen av anslag och stöd till den här yrkesgruppen, som drabbas så hårt av naturförhållanden som man helf klart inte kan rå över. Men def är egenfligen inte defta som Bertil Måbrink var ute efter med sin fråga.

Det finns ett prisstöd för fisk som mäste landas i utlandet - men def gäller ju fisk som man redan har fått upp. Frågan gäller mer aft det alltid under vissa vintrar kommer aff finnas svårigheter att över huvud faget sätta garn i sjön, och då blir def eft avbräck på kanske fem sex veckor.

Man kan jämföra med jordbruket, som ocksä är en näring som fortfarande är beroende av vädrets makter, trots all teknik. Där har man f,ex, skördeskadeskydd, Def talades nyss i debatten med Lennart Brunander om miljarder som används i olika sammanhang. Om man då jämför med fiskarenas situation tycker jag att de är litet snålt behandlade.

Vad man skulle vilja se är någon form av garantier under den här perioden. Det kunde gälla ersättning från arbetslöshetskassan på 100-200 kr,, uppskjutning av amorteringar osv.

Skulle man inte kunna tänka sig någon form av garanfi för våra vintrar som gjorde det möjligt atf kanske en gäng vart femte eller tionde år betala uf en viss ersättning från statsmedel fill dessa yrkesfiskare, när de inte kan få sina garn i sjön? Att de fär hjälp när de mäste landa fisk utomlands är väl bra, men

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Om ekonomisk garanti till fiskare för inkomstbortfall på grund av ishinder

5 Riksdagensprotokoll 1985/86:107-108

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Om rätten till ATP-poäng vid vård av minderårigt barn

def är själva näringsverksamheten som stoppas under dessa väderförhållanden.

Anf. 73 Jordbruksminister SVANTE LUNDKVIST:

Herr talman! Jämförelsen med skördeskadeskyddet kanske inte är helt lyckad. Om man får skyfall är det mycket svårt atf förhindra def. Om man har en isbeläggning kan man fillgripa åtgärder. Jag har nyss redovisat att man bl, a, kan ge stöd till isbrytning.

Sammantaget med övriga ätgärder som jag har åberopat atf vi använder för atf klara fisket vid sädana här situationer förefaller mig skyddet vara tillräckligt.

Det skulle nog bli utomordentligt besvärligt att försöka upprätta bestämmelser där man med hänsyn tagen fill olika grader av isbeläggning fastställde i vilken män och när ersättning skulle utgå.

Anf. 74 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr falman! Jag håller infe med om atf jämförelsen med skördeskadeskyddet infe är så lyckad, Eft skyfall är eft skyfall, och en isläggning är en isläggning. Jordbruksministern vef lika viil som jag hur def ser ut exempelvis om man sätter in en isbrytare, och t, o, m, en landkrabba som jag vet hur det ser uf när en isbrytare har gått fram. Att försöka fråla där eller lägga ut ett garn i isbryfarrännan går helf enkelt infe.

Det blir alltså ett avbrott i näringen på grund av isförhållandena.

Självfallet finns.def svårigheter att bedöma frän år till år och från fall fill fall om ersättning skall utgå. Men sädana svårigheter finns ocksä när det gäller skördeskadorna. Det är ständiga konflikter och olika bedömningar av om det varit tillräckligt med skyfall, översvämningar och sura fält, så aft maskinerna inte kunnat gå ut och man skall betala ut skördeskadeskydd.

Jag tycker att def finns anledning för regeringen att verkligen se på fiskarenas situafion och i händelse av dessa svåra isförhällanden - som inte inträffar varje år men ibland - hjälpa dem med bidrag och kompensafion.

Överläggningen var härmed avslutad.

20 § Svar på fråga 1985/86:427 om rätten till ATP-poäng vid vård av minderårigt barn

Anf. 75 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN:

Herr talman! Sigge Godin har frågat mig vilka ätgärder jag ämnar vidta för att de som har räft till ATP-år för värd av minderårigt barn ocksä skall få del av denna rättighet.

För aft föräldrar som vårdar egna barn i hemmet skall kunna tillgodoräkna sig viss ATP-rätt för denna insats krävs givetvis aft man också känner till förmånen. Alltsedan denna räft infördes-är 1982-har riksförsäkringsverket pä sedvanligt sätt utarbetat och medverkat till aft sprida information i frågan. Informationsinsatserna har varit omfattande. Under år 1983 fick omkring 250 000 personer med barn i berörd ålder skriftligt meddelande om rätfen atf

tillgodoräkna sig vårdar för ATP, Utöver denna direktinformation kan nämnas bl, a, annonser i dagstidningarna och broschyrer som finns hos försäkringskassorna och på mödravårdscentralerna. Liksom tidigare kommer meddelanden om den aktuella förmånen att läsas upp i riksradion även under våren 1986. Några särskilda åtgärder frän min sida anser jag inte påkallade,

Anf. 76 SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! Jag ber atf få tacka socialministern för svaret.

Rätten atf räkna s. k, värdar för ATP-poäng infördes, som socialministern sade, 1982, Då uppskattades aff 50 000 skulle utnyttja denna förmån, 1982 var def 30 % och 1983 var det 10 % av de berättigade som gjorde def. Därefter finns def ingen statisfik.

Jag funderar litet över hur informationen gär fill. Socialministern talade om att ett skriftligt meddelande hade sänts uf 1983, Vad skedde 1984 och 1985?

Jag vill också fråga: När ges informationen fill föräldrarna? Är det medan de har föräldrapenning, eller är def äref efter, när de skall göra ansökan för atf räkna värdar? Det är ju viktigt aft föräldrarna får informafionen när frågan är som mest aktuell. Jag kan tänka mig den ordningen aft man skickar ut ansökan fill föräldrarna när sista utbetalningen för föräldrapenningen utgår eller året efter, så atf föräldrarna har ansökan direkt i handen.

Detta är en liten fräga, men den är mycket vikfig för de berörda människorna. De kan ju inte förrän i efterhand säga om de kommer atf behöva vårdåren eller inte vid sin pensionering,

Anf. 77 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN:

Herr falman! Jag tror att informafionen i denna fråga har skett enligt samma mönster som statlig informafion över huvud faget sprids. Efter det aft jag har studerat de informafionsinsatser som har gjorts sedan starten tycker jag atf det har varit en mycket väl utbredd information.

Jag kan fala om hur mänga föräldrar som hittills har beviljats värdar även för de andra åren, 1982 var det 15 250, 1983 var def 7 200, och 1984 var def 4 500,

Det finns ingen statistik över hur mänga som har ansökt om värdar. Men flera kan ha fallit bort därför aft de har haft en inkomst som har överskridit basbeloppet och på sä sätt tillgodogjort sig pensionspoäng,

Anf. 78 SIGGE GODIN (fp):

Herr falman! När jag för en fid sedan talade med Sveriges Radio kom man där inte ihåg när man hade skickat uf informafionen om rätt fill ATP-poäng vid värd av minderårigt barn, annat än 1982 och den 20 mars, sex dagar efter def aft jag hade ställt min fråga.

Jag undrar om infe socialministern borde fundera över om infe en ansökan skall skickas ut direkt till de berörda människorna året efter def atf föräldrapenningen upphör, precis på samma säff som def går till när man söker bostadsbidrag. Året efter fär man faktiskt en ansökan, även om man det året infe har rätt till bostadsbidrag. Den möjligheten borde ges också

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Om rätten till ATP-poäng vid vård av minderårigt barn

Prot. 1985/86:107 dessa människor. Jag tror nämligen atf de infe är informerade. Det är

3 april 1986

Om läkemedelsraban för saliversättningsmedel

sannolikt också de människor som har svårast aft klara samhällets olika labyrinter som här kommer i kläm. Skulle vi inte tillsammans kunna göra någonting för aft de skall fä del av rättigheten aff tillgodoräkna sig vårdar för ATP?

Överläggningen var härmed avslutad.

21 § Svar på fråga 1985/86:437 om läkemedelsrabatt för saliversättningsmedel

Anf. 79 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN:

Herr talman! Rune Gustavsson har frågat mig om jag avser att pröva möjligheten att klassa saliversättningsmedel som läkemedel, så att dessa berättigar till läkemedelsrabatt.

Enligt läkemedelsförordningen (1962:701) ankommer det på socialstyrelsen att svara för läkemedelskontrollen och därmed också pröva om eff medel skall få registreras och säljas som läkemedel i Sverige, Eft saliversäftningsmedel är för närvarande registrerat som läkemedel.

Kostnadsbefrielse och prisnedsättning beträffande läkemedel regleras i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader m, m. En förutsättning för atf eft läkemedel skall rabafteras är atf def förskrivs på grund av sjukdom. Förebyggande behandling omfattas i princip infe av lagen.

Saliversäftningsmedel, även sådant som är registrerat som läkemedel, omfattas infe av läkemedelsrabatteringen vid användning i förebyggande syfte. Jag är medveten om atf risken för karies och tandköffsinflammafioner ökar vid munforrhet, men jag är i det rådande samhällsekonomiska läget inte beredd att föreslå några utvidgningar av läkemedelsförmånerna.

Anf. 80 RUNE GUSTAVSSON (c):

Herr falman! Jag tackar socialministern för svaret.

Det här kan tyckas vara en liten fråga. Jag vef faktiskt inte hur mänga som är berörda och har behov av saliversäftningsmedel. Men jag vet atf personer som har behov av defta medel drabbas väldigt hårt. Det handlar nämligen om betydande kostnader - det är inte fråga om hundralappar per år, utan om tusenlappar.

Socialministern talar om förebyggande behandling och säger aff sädan i princip infe omfattas av lagen. Men i det fall som jag tänker på är det inte fråga om förebyggande behandling, utan det har föregåtts av sjukdom, en svär operation, efter vilken saliversäftningsmedel är ett dagligt behov för aff personen över huvud taget skall kunna fungera. Jag menar atf det då infe är fråga om förebyggande behandling i vanlig mening.

Socialministern säger aff hon i rådande ekonomiska läge infe är beredd aff föreslå några utvidgningar av läkemedelsförmånerna.

Jag tror att det här kanske föreligger eft litet missförstånd, eftersom socialministern talar om användning av saliversäftningsmedel som endast förebyggande behandling. Jag vädjar därför fill socialministern atf ytterligare

fundera över detta och medverka till aft just dessa människor - gruppen är säkerligen liten - kan fä den ekonomiska hjälp de behöver.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Om rätten till prisnedsättning på läkemedel

22 § Svar på fråga 1985/86:439 om rätten till prisnedsättning på läkemedel

Anf. 81 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN:

Herr talman! Björn Molin har frågat mig om den i årets budgetproposifion aviserade begränsningen av rätten fill prisnedsättning på vissa läkemedel kommer atf föregås av en expertufredning och om förändringen avses gälla även läkemedel till patienter med kroniska eller återkommande mag- och tarmsjukdomar.

Som ett led i strävandena aft begränsa läkemedelskostnaderna har i budgetpropositionen (1985/86:100 bil. 7, s. 48) anmälts aft vissa vitaminer, medel mot gasbildning och saltsyredämpande medel samt vissa kombinationspreparat för atf dämpa hosta kommer att undantas från prisnedsättning enligt lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader m. m.

Ärendet är under beredning i regeringskansliet. Självfallet sker samråd med socialstyrelsen i ärendet. Jag utgår från att socialstyrelsen i sin tur inhämtar erforderliga synpunkter från medicinsk experfis.

Anf. 82 BJÖRN MOLIN (fp):

Herr falman! Jag tackar för svaret.

Jag kan i och för sig instämma i vad som sägs i budgetpropositionen om behovet av atf begränsa både användningen och förskrivningen av läkemedel. Men om man skall vidta sådana åtgärder krävs naturligtvis atf de är väl förberedda och väl analyserade, så atf de inte drabbar sjuka människor för hårt, framför allt inte långtidssjuka.

De här tankegångarna har föranlett en hel del negafiva reakfioner från både läkare och läkemedelsfabrikanter men också från patientorganisationer av olika slag. Bl, a. har de mag- och tarmsjukas riksförbund reagerat rätt häftigt. Enligt vad jag har erfarit kommer den samlade handikapprörelsen att framföra kritik mot detta förslag om begränsning av rätten till rabatterade läkemedel.

Jag har i min fråga tagit upp en särskild patientgrupp, nämligen personer med kroniska mag- och tarmsjukdomar, eftersom saltsyredämpande medel är av väldigt stor betydelse för dessa människor.

Den lilla tablett som jag här håller i min hand är en Novalucol, som är ett av de mest använda läkemedlen i Sverige när def gäller människor med långvariga magbesvär. Enligt den tolkning av förslaget som har gjorts skulle detfa läkemedel bortfalla som rabatterat läkemedel. Def skulle alltså kunna drabba människor med långvariga magbesvär. När det gäller medicin mof gasbildning kan eft bortfall av rabatten drabba människor med långvariga tarmsjukdomar. Det uppges också aft förslaget kan komma att drabba andra människor med kroniska sjukdomar, f.ex. astmatiker och reumatiker.

Prot. 1985/86:107 Jag skulle nu vilja att socialministern sade atf man skall låta läkarexperfis

3 april 1986 och helst också patientorganisationerna fä vara med i en utredningsgrupp,

w , , , ~, '. när man ser på hur detta skall genomföras. Det är viktigt atf den expertisen

Meddelande om inter- v o & r

pellationssvar

Om de industriella satsningarna i Uddevallaregionen

fär vara med i detta arbete,

Anf. 83 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN:

Herr talman! Det är inte säkert atf jag säger vad Björn Molin vill atf jag skall säga.

Socialstyrelsen har regeringens uppdrag sedan den 27 juni förra året att göra en översyn av vissa farmaceufiska specialiteter. Socialstyrelsen skall redovisa sitt förslag till regeringen senast den 10 april. Jag utgår ifrån aft det är ett väl förberett och väl underbyggt förslag, granskat av medicinsk expertis, som kommer att överlämnas från socialstyrelsen till regeringen.

Anf. 84 BJÖRN MOLIN (fp):

Herr talman! Jag kanske kan få uttrycka förhoppningen af t man, om det är sä att läkarexpertis och pafientorganisafioner inte tillfrågas av socialstyrelsen i dess beredningsarbete, från socialdepartementet inhämtar vad t, ex, patientorganisationerna anser på def här området. Jag har förståelse för nödvändigheten att begränsa läkemedelskostnaderna, men jag tror atf def är viktigt att man här infe hastar fram med beslutet - det krävs en ordentlig analys. Framför allt är det vikfigt att man inte försämrar de ekonomiska villkoren för de kroniskt sjuka. Jag tror infe eff ögonblick atf socialministern har för avsikt aft göra det, och det är därför jag säger; Låt oss titta pä detfa relafivt grundligt! Man behöver kanske inte fatta eft beslut redan om några veckor. Se framför allt till att de kroniskt sjuka infe fär ytterligare kostnader för sina läkemedel!

Överläggningen var härmed avslutad.

23 § Meddelande om svar på interpellation 1985/86:148

Anf. 85 Industriminister THAGE PETERSON;

Herr talman! Jag ber att få meddela aft den interpellation som Karl-Erik Persson har ställt till socialministern om förstatligande av läkemedelsindustrin och som har överlämnats till mig för besvarande på grund av arbetsbelastning inte kan besvaras inom föreskriven fid. Svaret kommer aff lämnas den 11 april kl. 10.00.

24 § Svar på fråga 1985/86:418 om de industriella satsningarna i Uddevallaregionen

Anf. 86 Industriminister THAGE PETERSON:

Herr talman! Bengt Kindbom har frågat mig på vilket säff regeringen avser att motverka den negafiva utveckling som satsningarna i Uddevallaregionen riskerar att leda till i kommuner såsom Skara, Vara, Götene och Töreboda.

När en region i ett slag mister en arbetsplats i den storleksordning det här är fråga om, är de flesta överens om aff stora men tidsbegränsade insatser mäste göras för atf klara omställningen.

När det gäller insatserna i Uddevallaregionen vill jag understryka aff insatserna är tidsbegränsade. Den temporära inplaceringen i stödområde av Uddevalla, Munkedal och Lysekil upphör vid årsskiftet, om cirka nio månader. Vidare har avsikten varit atf i första hand utveckla regionens befintliga näringsliv och inte atf skapa problem i andra kommuner.

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Om de industriella satsningarna i Uddevallaregionen

Anf. 87 BENGT KINDBOM (c):

Herr falman! Jag tackar för svaret.

Avsikten har inte varit aff skapa problem i andra kommuner, säger indusfriministern. Den broschyr som jag här har i min hand, "Stor-Uddevalla", har sänts ut fill eff antal företag. Det far fre minuter att läsa den, och det klarar jag infe pä den tillmätta faletiden. Men lät mig peka på de ekonomiska fördelar som man redogör för i broschyren. Man kan fä 30 % av investeringskostnaderna under 1986, Statliga län och bidrag kan fillsammans fa hand om 70 % av kapitalbehovet.

Vad säger då kommunalmännen, när företagare kommer in och frågar dem: Vad kan ni i er kommun bjuda mof def här? De reagerar, och i Skaraborgs län har kommunalråden i de nämnda kommunerna sagt att priset för de skaraborgska kommunerna kan bli högt. Medan den socialdemokratiska regeringen tar struptag på jordbruksnäringen, som utgör grunden för den övervägande delen av våra kommuners indusfrisysselsätfning, stöder staten Uddevallaregionens "företagsraggning" i våra kommuner, Samma förhällande gäller Bergslagskommunerna,

Kommunstyrelsen i Hallstahammars kommun säger aff man vill "initiera en diskussion av frågan om hur vi skall bemöta tendenser fill 'raggning' av våra befintliga företag frän andra håll".

Vi i Skaraborgs län har gjort uppvaktningar för bl, a, den norra länsdelen för att fä stöd, Def gäller dä kommuner som har en besvärande arbetsmarknadssituation. Man har gjort framställningar om att få använda investeringsfonder för detta ändamål, men man har fått avslag frän regeringen. Till detta kommer vad jag tidigare har redogjort för.

Min fråga kvarstår; Vilket stöd till skaraborgska kommuner kan vi förvänta oss i den här situafionen?

Anf. 88 Industriminister THAGE PETERSON:

Herr falman! Insatserna i Uddevalla är, som jag har framhållit i mitt svar, tidsbegränsade och till sfor del inriktade på aff utveckla befintligt näringsliv. Det är därför min bedömning atf eventuella effekter för de i frågan nämnda kommunerna bör bli små och atf de bör vara av övergående natur. Enligt vad jag erfarit har länsstyrelsen i Skaraborgs län bekräftat atf det inte finns ett enda exempel på atf företag flyttat sin verksamhet fill Uddevallaregionen, Mof den bakgrunden anser jag Bengf Kindboms farhågor vara överdrivna. Eller är def möjligen så, aft Bengt Kindbom känner till något exempel som regeringen och länsstyrelsen inte känner till?

Prot. 1985/86:107 Anf. 89 BENGT KINDBOM (c):

3 april 1986 Herr talman! Det är ju nu i veckan som man har reagerat. Företagsledare

~' , „ '. ~ har vänt sig fill representanter för kommunerna och frågat: Vad kan vi i vär

Om sysselsättningen t

, ,, „, ,„ , kommun fa för erbjudande som motsvarar def man redan gått uf med? Mig
Skoghall, Skutskär och ,. , . . . „ . , , ., , ., , ,

Vikarbyn

veferhgt har infe något företag flyttat sm verksamhet. Men det erbjudande

som man fick för fre veckor sedan har skapat oro i våra kommuner. Jag tolkar

industriministerns svar - bl. a. det som sägs om tidsbegränsningen- så, att det

i princip är en felaktig väg och en felaktig metod som Uddevalla Invest har

valt i defta sammanhang.

Anf. 90 Industriminister THAGE PETERSON:

Herr falman! Jag noterar atf Bengt Kindbom inte kan nämna eft enda exempel som stöd för sin fråga. Som jag sade i svaret kräver en nedläggning av en så stor arbetsplats som Uddevallavarvet speciella insatser för aft omställningsproblemen skall kunna bemästras. Inblandade parter i Uddevallaregionen har visat ett stort engagemang när def gäller att lösa problemen, och det uppskattar jag verkligen. Här i kammaren efterlyser vi ju ständigt lokala och regionala initiafiv och engagemang. Jag frågar därför: Vad har Bengf Kindbom emot det engagemang som människorna ute i bygderna och regionerna, visar?

Det är möjligt att vissa formuleringar i nämnda broschyr är mindre väl valda. Jag är dock övertygad om aft alla inblandade parter kommer atf agera så, atf problem infe skapas på några andra orter,

Anf. 91 BENGT KINDBOM (c);

Herr talman! Min fråga gällde ju vilket stöd vi i Skaraborgs län kan räkna med, I många kommuner i värt län får vi erfara aff arbeten försvinner. Men def sker successivt och infe alls så dramatiskt som är fallet i Uddevalla, Men effekten är ändå precis densamma för de aktuella kommunerna.

Ändamålet med min fråga var inte aff ta fram exempel på företag som flyttat sin verksamhet utan jag ville veta vilket stöd vi kan vänta oss. Jag har dock infe fått något svar,

Def har ju bara gått 14 dagar sedan företagarna fick nämnda broschyr i sin hand, och därför är det svårt att ge några exempel på företag som har flyttat sin verksamhet. Så snabbt hinner man ju infe reagera, Def rör sig, som sagt,' om endast 14 dagar.

Överläggningen var härmed avslutad.

25 § Svar på frågorna 1985/86:423, 424 och 425 om sysselsättningen i Skoghall, Skutskär och Vikarbyn

Anf. 92 Industriminister THAGE PETERSON;

Herr talman! Björn Samuelson, Oswald Söderqvist och Lars-Ove Hagberg

har frågat mig om regeringen, mof bakgrund av vad som uttalats i

regeringsförklaringen om företagens ansvar för de sysselsäffningsmässiga

72 konsekvenserna av en fortsatt strukturomvandling i näringslivet, kommer aff

kräva atf Stora tar ansvar för de förlorade arbetstillfällena vid sågarna i Skoghall, Skutskär resp. Vikarbyn,

Bakgrunden fill frågorna är aft ledningen för divisionen Stora Timber inom Stora Kopparbergs Bergslags AB vid styrelsesammanträde den 12 mars 1986 presenterade eff underlag fill en omstrukturering av sågverksrörelsen. Enligt vad jag erfarit innebär förslaget att sågverken i Skoghall, Skutskär och Vikarbyn avvecklas,

Ärbetstagarledamöterna i Stora Timber och Stora Kopparbergs Bergslags ÄB:s styrelser har begärt fid atf analysera underlaget innan styrelserna far ställning till utredningen. Denna begäran har accepterats av styrelserna.

Utan aft föregripa den fortsatta behandlingen av förslaget har jag vid eff sammanträffande fidigare i dag med företagsledningen i Stora låtit meddela atf regeringen utgår från att företaget, om def slutliga beslutet blir nedläggning av sågverken i Skoghall, Skutskär och Vikarbyn, medverkar till aft ny sysselsättning tillförs berörda kommuner.

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Om sysselsättningen i Skoghall, Skutskär och Vikarbyn

Anf. 93 BJÖRN SAMUELSON (vpk):

Herr talman! Jag ber aft få tacka industriministern för svaret.

100 anställda mister jobbet vid sågverket i Skoghall. Senare i år kommer sulflffabriken aft läggas ner. Nästa år kommer fabriken där man tillverkar bl. a. frikloretylen aft läggas ned,

Def är självklart aft sådana här smällar gör det svårt för en liten kommun som Hammarö aft komma på fötter igen. Läget i Värmland i övrigt gör ju inte att de som mister jobben kan hysa någon större tillförsikt om aff få jobb någon annansfans i länet,

Detfa är exempel på den förrädiska kräftgång som många bruksorter har utsatts för. När sågverket vid Dejebruket lades ned erbjöds de som blev utan jobb där arbete vid sågverket i Skoghall, Nu läggs det sågverket ned, vilket innebär atf de kommer aft få pendla ännu längre - vart vet vi infe.

Nu säger industriministern att han förutsätter atf företaget tar ett ansvar för dessa jobb. Jag kan nöja mig med det, men jag kommer atf följa utvecklingen i defta ärende för aft se vad lönfagarkonsulten kommer fram fill. Jag återkommer med frågor till industriministern tills vi ser vad som händer för dem som mister jobben i Skoghall,

Anf. 94 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! I inferpellationsdebaften i förrgår kunde vi här i kammaren höra industriministern medge, vilket också refererats i fidningarna, att han och regeringen kände en viss oro för den regionala obalans som har skapats och som växer fill i värt land. Här har vi nu ett nytt exempel.

Strukturomvandlingar i näringslivet är nödvändiga, har regeringen sagt i sin regeringsförklaring, som vi har hänvisat fill i våra frågor. Känner infe industriministern oro för dessa orter?

Jag tror aff de frågetecken som industriministern låter framskymta i svaret kan rätas ut. Om nedläggningen blir av, säger industriministern. Vid de opinions- och informationsmöten som har hållits under sfor uppslutning av befolkningen i Skutskär, som jag närmast representerar i detta fall, har Stora Kopparbergs representanter inte pä något sätt låtit förstå atf sågarna inte

Prot. 1985/86:107 skall läggas ned. Vi kan nog utgå från att def blir nedläggning, och

3 april 1986 frågetecknet kan vi därför stryka direkt,

„ , ., • • Detta är en fråga om det sociala ansvaret. Industriministern är ganska

Om sysselsättningen i " "

Skoghall, Skutskär och Vikarbyn

tomhänt när han säger fill folket i Skutskär att regeringen har låtit meddela

Stora Kopparberg aff den utgår från atf def blir annan sysselsättning. Vilka

garanfier kan lämnas? Är regeringen beredd aft själv göra någonfing konkret

i detfa fall? Eller skall ni lita till storfinansen i Stora Kopparberg? Jag tror aff

folket i Skutskär och på de andra platserna i sä fall får det ganska marigt, I

Skutskär rör def sig om 265 personer plus 600-700 anställda i andra företag

samt deras familjer. Det gäller alltså 1 500-2 000 människor, i en ort med

ungefär lika mänga invånare,

Anf. 95 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr falman! När nu Stora far bort vart tredje jobb inom sin sågverksrörelse, betyder def för en så liten ort som Rättvik, aft i och med atf 40-50 jobb av 400 jobb försvinner, är def så aff säga fråga om eff halvt Kockums varv. Vi mäter ju det mesta i varv nu, men vi tar också hänsyn till åtgärdernas betydelse för den största industrin på en liten ort, Def är detta def handlar om.

Vad som ytterligare upprör oss i Dalarna, där Stora har sift hjärta och där Vikarbyn ligger, är aff Stora samtidigt vill höja sin aktieutdelning med 43 %, från 4 kr, 20 öre till 6 kr. Det är klart atf detfa lyser i ögonen. Arbetarnas företrädare fick beslutet uppskjutet, men om vi ser på bakgrundsmaterialet framgår det ganska klart atf Stora tänker lägga ned verksamheten, Facket har som bekant ingen möjlighet aft stoppa def hela, trots den arbetsrätfslagstift-ning som finns.

Men nu har regeringen träffat företrädare för Stora och meddelat aff regeringen utgår från aff företaget, ifall beslut om nedläggning fattas, skall svara för ny sysselsättning. Skall jag tolka det som en garanti som regeringen utfärdar när det gäller Vikarbyn, atf def blir på detfa sätt? Här har nu Stora bollen.

Det har infe hänt sedan verksamheten i Vikmanshyftan var aktuell atf företaget tagit på sig något större ansvar. Man gjorde i alla fall något litet i Vikmanshyftan pä hösten 1976. Men om den verksamhet det nu gäller läggs ned, har regeringen då mer än vädjan och ord att komma med? Har regeringen någonfing i bakfickan som påtryckningsmedel?

Anf. 96 Industriminister THAGE PETERSON:

Herr talman! Jag har vid mitt sammanträde fidigare i dag med företagsledningen i Stora förklarat att regeringen förbereder åtgärder som syftar till atf öka avverkningen av skog i landet, och jag förutsätter atf Stora far hänsyn till detta vid sitt slufliga ställningstagande fill hur bolagets sågverksdivision skall dimensioneras i framfiden. Men jag vill också passa på att poängtera det ansvar som skogsägarna har för atf se till aff avverkningarna hälls pä en långsiktigt hög och ansvarsfull nivå.

Låt mig tillägga af t jag självfallet inte i dag vill diskutera statliga insatser för

atf ersätta bortfall av arbetstillfällen. Snarare ser jag det som klart olämpligt

74 att i dag, genom atf utlova statliga stödinsatser, påverka den utvärdering som

för närvarande sker och som Sforastyrelsen skall ta ställning fill. Jag vill - i motsats till vad Oswald Söderqvist tydligen vill - infe ge Stora Kopparberg fribrev när det gäller ansvaret i detfa sammanhang,

Anf. 97 BJÖRN SAMUELSON (vpk):

Herr talman! Om avverkningem av skog ökar, bedömer industriministern då saken så aff def skulle gå aft rädda sågverken i t, ex. Skoghall eller Vikarbyn? År def brisfen på virkesråvara som def är fråga om när det gäller Skoghall? Def är i så fall något nytt. Jag tror att det är på det sättet, industriministern, aft man vill göra papper av den värmländska granen i stället för aft förädla den i sågverken. Men löses frågan genom eff regeringsförslag som ökar virkesförsörjningen? Är def den bedömningen indusfriministern gör?

Får jag slutligen fråga: Hur ser industriministern på kopplingen mellan nedläggningen av sågverket i Skoghall och det faktum att vi i Skoghall har Rikssågverksskolan? Det falas ju sä mycket om teknikspridning.

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Om sysselsättningen i Skoghall, Skutskär och Vikarbyn

Anf. 98 OSWALD SÖDERQVIST (vpk);

Herr talman! Det talas om den socialdemokrafiska regeringens och industriminister Thage Petersons fribrev till Stora Kopparberg och andra stora företag. Sådana fribrev utfärdas ju med generös hand i många sammanhang, men i detta fall är det kanske inte så lätt atf ge fribrev när def gäller sysselsättningen på de ifrågavarande orterna. Vad jag skulle vilja höra är något mer konkreta och mer handlingskraffiga uttalanden frän regeringen.

Jag måste instämma med min partikamrat Björn Samuelson atf def är konstigt atf helt plötsligt slänga in detfa om virkestillgången. Det har inte ett dugg med saken atf skaffa. Oavsett om det skulle finnas aldrig så mycket virke i Dalälvens stora upptagningsområde - eft av de största virkesdistrikten i landet och med den snabbaste tillväxten också - skulle Stora Kopparberg ta bort sågen vid Skutskär som ligger vid Dalälvens uflopp. Det är lönsamt för dem att sfrukturrafionalisera pä def sättet.

Frågan är alltså om samhället skall tillåta företagsekonomiska intressen aft väga över. Kostnaderna kommer ju tillbaka. Def timmer man nu inte kan använda i Skutskär, vart skall def fraktas? Vad skall föda folket i Skutskär?

Anf. 99 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Def är infe fråga om virkesbrisf, def vet Thage Peterson, och det har VD Bo Berggren också bekräftat, Def handlar alltså om lönsamheten. Och då kommer vi fillbaka till frågan; Är det en garanti när regeringen säger atf det är företagefs sak? Vad betyder regeringsdeklarationen egenfligen? Det är kanske def som är def allra vikfigaste i det här läget.

Det bästa vore om regeringen kunde stoppa nedläggningarna. Hade regeringen maktmedel i sin hand och kunde säga fill företagen att nu får ni stå för sysselsättningen här, då kanske Stora drev dessa sågverk vidare. Där ligger knuten. Min fräga är: Kan regeringen mer än vädja fill Stora Kopparberg? I verkligheten gör de som de vill.

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Om sysselsättningen i Skoghall, Skutskär och Vikarbyn

Anf. 100 Industriminister THAGE PETERSON:

Herr talman! Det är möjligt atf de frågande här har bättre information än vad regeringen har i denna fräga. En av anledningarna fill utredningen, som sedan resulterade i förslaget om aff lägga ned dessa tre sågverk, är råvarubristen. Det finns fler anledningar. Man har också pekat på de lönsamhefsmässiga aspekterna, men råvarubristen finns med som en av anledningarna till nedläggningsbeslutet,

Def var inte jag som ville utfärda eff fribrev fill Stora Kopparberg, utan def var Oswald Söderqvist, Han försöker ju få mig atf redan nu diskutera statliga insatser, och det är han som vill ge eft fribrev fill Stora Kopparberg genom aft säga att det är regeringen som i första hand skall ta hand om de sysselsättningsmässiga konsekvenserna på dessa fre orter. Jag förstår inte riktigt anledningen till Oswald Söderqvists iver aft frita Stora Kopparberg frän eff ansvar i denna fråga.

Anf. 101 BJÖRN SAMUELSON (vpk):

Herr falman! I Stora Runt, som kom ut under veckan, skrivs def flera sidor om dessa sågverk. Om råvarubristen sägs aft den sammanlagda sägkapacite-fen minskas med 275 000 m'', Samfidigt höjs produkfivitefen vid de kvarvarande sågverken med 20 %,

Innebär det aft det försvinner fler jobb hos Storas sågverk eller innebär det att rnan kommer att såga def timmer som sågats vid de fre nämnda sågverken vid andra sågverk som finns kvar?

Herr falman! Detta är eft exempel på hur vi i Värmland kastas mellan olika ägare av de stora bolagen, de som äger basnäringarna i länet. Den nytillkommande ägaren uppfyller inte sådana löften som har lämnats fill dem som arbetar kvar pä orten. När Gruvön fick öka sin kapacitet skulle det infe hända något mer i Skoghall, men det har det gjort.

Anf. 102 OSWALD SÖDERQVIST (vpk);

Herr talman! Jag känner igen den debatteknik som Thage Peterson tillämpar. Jag har mött den från andra statsråd när vi har diskuterat energi-och näringspolitik. Man säger aff vi, när vi kräver besked av regeringen, vill aft regeringen skall ge fribrev eller understödja industrin och annat sådant. Man försöker vända svart fill vitt, och det är ganska avslöjande och rätt så beklämmande.

Jag har naturligtvis inga som helst propåer om atf regeringen skall gå in och stötta Stora Kopparberg, Def har ni gjort alldeles för mycket redan, den och andra stora industrier. Vad jag begär är att regeringen skall ta litet ansvar för befolkningen i Skutskär och på dessa båda andra platser,

Def är någonfing helt annat. Det skall infe Thage Peterson försöka komma undan med sådana tjuvknep och en sådan bondfängarmenfalitet i debatten! Det tycker jag är svagt.

Jag måste instämma i den fräga som har ställts av mina partikamrater fidigare i debatten: Var skall i så fall det här timret sägas? Skall det fraktas på lastbilar över landet till andra sågverk, sorn Stora Kopparberg vill hålla i gång? Vad kostar def samhällsekonomiskt - i vägslitage, med hänsyn till

omlastningar och andra sådana extrakostnader? Vem tar ut vinsten- är det Prot. 1985/86:107
samhället eller är def Stora Kopparberg? 3 april 1986

Anf. 103 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Vår fråga var hur regeringen skulle fa sift ansvar och hur regeringsdeklarationen stämmer i det här fallet - vi vef ju hur stora företag brukar hantera sådant här. Jag har nu två gånger frågat industriministern om han har någonfing annat än munväder atf sätta emot Stora Kopparbergs enorma makt, men inte fått något svar. Skall jag tolka det så, att det som står i svaret och som låter som en garanti inte är rikfigt? Visar det sig i slutänden att vad som sägs i regeringsdeklarationen är munväder? Kommer inte regeringen att ha någonting att sätta emot Stora?

Om sysselsänningen i Sjuhäradsbygden

Överläggningen var härmed avslutad.

26 § Svar på fråga 1985/86:426 om sysselsättningen i Sjuhäradsbygden

Anf. 104 Industriminister THAGE PETERSON:

Herr talman! Viola Claesson har frågat mig om regeringen avser att vidta några åtgärder med anledning av aviserade nedläggningar inom den stafliga tekoverksamheten i Sjuhäradsbygden.

Eiserkoncernen, liksom övriga tekoföretag, har aff arbeta ufifrån de förutsättningar som lagts fast av regering och riksdag på fekopolitikens område. Styrelse och koncernledning har ansvar för aff detta sker i enlighet med företagsekonomiskt riktiga principer.

Den förda tekopolifiken har under senare år medverkat till en stabilisering av branschen, och den tidigare snabba minskningen av sysselsättningen har bromsats upp. I årets budgetproposifion har förslag fill fortsatta åtgärder lagts fram. De omfattar fortsatta indusfripolitiska insatser för aff stärka branschen, ökade satsningar på arbetsmarknadsutbildning samt medel för ett produktionstekniskt utvecklingscentrum i Borås. En fortsatt långsam nedtrappning av äldrestödef föreslås också. Dessa förslag ligger i linje med den inriktning av tekopolifiken som lades fast av riksdagen för fre år sedan.

Jag är inte beredd att föreslå aff regeringen utöver vad som presenterats i budgetpropositionen vidtar några ytterligare ätgärder pä fekoområdef.

Anf. 105 VIOLA CLAESSON (vpk):

Herr talman! Jag ber atf få tacka Thage G, Peterson för svaret. Jag måste säga atf def var eff märkligt svar. Genom def som inte sägs om Eiserkoncernen och de företag som jag har nämnt förstår man atf Thage G, Peterson och regeringen tänker fa sin hand från de anställda och dessa företag, som uppenbart har misskötts av Eiserkoncernens ledning. Inget ingripande, vad jag försfär.

Jag skall anföra några exempel på misskötseln,

Jersey-Modeller och Eiser Strump, som jag har nämnt, är bara tvä i en lång rad företag där de anställda i åratal har slitits mellan hopp och förtvivlan. Behandlingen av de anställda kan jämställas med hur de anställda i vissa av

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Om sysselsättningen i Sjuhäradsbygden

de värsta privata företagen behandlas.

Jag undrar - och def gör ocksä mänga i Sjuhäradsbygden, så därför hoppas jag aff jag får ett svar - om industriministern någon gäng har ägnat en tanke åt aft de anställda under de här åren har kommit med en mängd konstruktiva förslag som byggt på deras erfarenheter och yrkeskunskaper. Har Thage G. Peterson vågat sig på tankeexperimentet aff situafionen för Eiserkoncernen kunde har varit en annan om man hade struntat i äventyrare som har satsat pä överklassprojekt och överklassfasoner genom marknadsföring i New York, Paris, m. m.? Man har slösat bort pengar som borde ha använts fill andra investeringar.

Det ruskigaste exemplet är från Jersey-Modeller, där man vid satsningen pä Björn Borg-kläderna köpte in maskiner som har stått oanvända på Jersey-Modeller samtidigt som man till detfa statliga företag har importerat från Hongkong! Detta strider mot de principer riksdagen lagt fast. Man jobbar infe efter de förutsättningar och riktlinjer som vi har beslutat om. Jag vill veta hur Thage G, Peterson tänker sig framtiden för de anställda.

Anf. 106 Industriminister THAGE PETERSON:

Herr talman! Regeringens tekopolifik har varit framgångsrik, to, m, mycket framgångsrik. Jag beklagar att Viola Claesson inte har upptäckt någon ljusning när det gäller fekoläget i Sjuhäradsbygden, Kan man infe upptäcka någon ljusning måste man se på def hela alltför mörkt.

Tekobranschen står nu pä en stabilare grund. De kraftiga sysselsättningsminskningarna har bromsats upp, exporten har ökat och nedgången i produkfionsvolymindex har dämpats beträffande konfektionsindustrin, Ocksä i vad gäller textilindustrin har förbättringarna varit stora, Def har blivit en högre lönsamhet i tekobranschen, och företagen arbetar effektivare än tidigare. Mot bakgrund av dessa framgångar och mof bakgrund av aff det fortfarande finns problem inom tekobranschen har vi för riksdagen lagt fram förslag om en mängd ätgärder för aft även fortsättningsvis stärka tekobranschen. Enligt den uppgift som jag har frän Boräsregionen är efterfrågan på tekopersonal för närvarande god. Jag har också nyligen besökt Borås och fått höra atf utsikterna för tekoindustrin är mycket ljusa. Herr falman! Jag beklagar än en gång aft detfa infe har nätt Viola Claesson,

Anf. 107 VIOLA CLAESSON (vpk):

Herr falman! När det gäller def fall som jag har nämnt och som jag vill diskutera, nämligen den stafliga Eiserkoncernen, är läget fruktansvärt kärvt för de anställda. När sädana företag läggs ned kan de anställda infe gä direkt fill de privata fekoföretagen och fä ett arbete. Sä gott är inte läget, Thage G, Peterson, Så sent som i dag talade jag med anställda vid Jersey-Modeller, och jag vet vilken oro de känner inför framtiden. Industriministern tycks inte vara mottaglig för ideologiska argument eller ha minsta tanke pä aff eft statligt tekoförefag faktiskt skulle kunna skötas annorlunda, Def är på denna punkt som människor inom arbetarrörelsen undrar, liksom anställda vid Jersey-Modeller och inom Eiserkoncernen, Borde infe den statliga Eiserkoncernen följa en annan linje än de värsta privata företagarna och lyssna på de anställda i stället för aft slänga uf miljoner pä sädana projekt som Björn

Borg-projektet, som inte har lett fill något annat än ökad import frän lågprisländerna? Def är ju detta som är härresande,

Anf. 108 Industriminister THAGE PETERSON:

Herr talman! Jag vill rekommendera Viola Claesson atf besöka tekoförefag i Sjuhäradsbygden och andra fekodisfrikt och tala med de anställda och representanter för deras organisationer. Då kan den optimism och framfidstro visa sig som präglar den svenska tekoindustrin nu jäm.fört med situationen för tre år sedan. Jag har i fidigare debatter här i riksdagen haft några varma och vänliga ord atf säga till Viola Claesson, Jag har sagt aff hon skall sluta med att svärta ned tekoindustrin och i stället se pä de möjligheter som svensk tekoindustri har. Varför kan man inte en gång, Viola Claesson, i en enda liten fråga se det hela från litet posifiva utgångspunkter, när def nu ändå finns sådana?

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Om tillgången på bly fri bensin i glesbygd

Anf. 109 VIOLA CLAESSON (vpk):

Herr talman! Jag vill uppmana industriministern atf se på problemet litet mer djupsinnigt. Industriministern bör tänka på hur de anställda i företagen upplever sin situation.

Rådet atf uppsöka några tekoförefag verkar lifef ynkligt, eftersom jag är uppväxt i fekobygdens hjärta, som Mark kallas, och själv har arbetat inom tekoindustrin och dessutom har mycket nära kontakter och känner varmt. Då jag har vuxit upp inom arbetarrörelsen och umgåtts med tekoarbefsplafs-människor, vef jag atf man infe kan avfärda våra bygders problem så lätt som aft uppmana människor som är politiskt aktiva atf bara se litet ljusare på tillvaron. Den bistra verkligheten har ju sitt aff säga, särskilt för dem som sfär i arbefslöshetskön. En uppgift som Beklädnadsarbetarförbundet har förmedlat fill regeringen - man har bildat en arbetsgrupp, eftersom def var kris mellan facket och regeringen förra året - går ut på atf huvudparten av de utförsäkrade i Borås och de förtidspensionerade kom från Eiserföretagen, Def är den bistra sanningen.

Överläggningen var härmed avslutad.

27 § Svar på fråga 1985/86:440 om tillgången på blyfri bensin i glesbygd

Anf. 110 Industriminister THAGE PETERSON:

Herr talman! Börje Stensson har frågat kommunikationsministern vilka åtgärder han är beredd atf vidta för att blyfri bensin skall kunna tillhandahållas i glesbygden. Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

Frågan föranleds av övergängen fill blyfri bensin och de problem som kan uppstå med atf upprätthålla bensinförsörjningen i glesbygd, bl, a, mof bakgrund av atf det kan bli svårigheter att ekonomiskt klara en ombyggnad av befintliga anläggningar - ofta i anslutning fill lanthandel.

Jag är väl medveten om de problem som Börje Stensson tar upp. Redan i proposifionen om skärpta avsgasreningskrav för personbilar m, m, i november förra året berördes de svårigheter som kan uppkomma i glesbygdsområ-

Prot. 1985/86:107 dena, I propositionen konstaterades aft def finns möjlighet aft lämna statligt
3 april 1986 glesbygdsstöd till investeringar vid bensinanläggningar i sädana områden.

Om byggmaterialindu-stritis konkurrenskraft

Samtidigt framhölls atf utvecklingen skulle följas med uppmärksamhet och eventuellt behov av ytterligare åtgärder studeras.

Konsumentverket har i skrivelse fill industridepartementet den 17 februari i år redovisat en inventering av drivmedelsförsörjningen i glesbygd och gjort en bedömning av investeringsbehovet samt lämnat vissa förslag fill förhöjt investeringsstöd till bensinanläggningar i glesbygd. En genomgång av materialet görs för närvarande på industridepartementet, varefter regeringen senare i vår kommer att ta ställning fill de framförda förslagen,

Anf. 111 BÖRJE STENSSON (fp):

Herr falman! Jag ber att få tacka industriministern för svaret pä frågan. Bakgrunden är ju beslutet i riksdagen om katalytisk avgasrening pä framfida bilmodeller, frivilligt från 1987 års modeller och obligatoriskt från 1989 års. Till bilar med katalysatorrening krävs blyfri bensin.

Krav på miljöskydd fillgodoses pä def sättet, och det är bra. Staten avser aff subventionera inköp av bilar med avgasreningen i fråga genom aft sänka accisen med ett relafivt stort belopp. Men för aff vi skall kunna uppnå målet aff köra miljövänligt till ett pris som i varje fall inte blir avsevärt högre än för en vanlig bil krävs ocksä att blyfriff bränsle finns tillgängligt överallt i landet.

Den undersökning som industriministern hänvisar till och som tydligen konsumentverket har överlämnat fill industridepartementet under vären säger atf def är nödvändigt med eft visst stöd med hänsyn fill aff eff byte av bensinpump kostar 65 000 å 70 000 kr, Def är dä i eft läge när bensinförsäljningen vid en lanthandel inte kommer aff öka.

Vilken form får det avskrivningslån som nämns i konsumentverkefs besked? Det falas om atf fre fjärdedelar skulle kunna vara avskrivningslän, men def kräver i så fall författningsändring. Är regeringen beredd till en sådan förändring för aft pä def sättet öka möjligheterna till långivning?

Överläggningen var härmed avslutad.

28 § Svar på fråga 1985/86:444 om byggmaterialindustrins konkurrenskraft

Anf. 112 Industriminister THAGE PETERSON:

Herr falman! Sfen Svensson har med anledning av regeringens förslag om höjning av skaften på bl, a, kolbränslen i regeringens proposifion 1985/86:140 oin vissa inkomstförstärkningar m, m, frågat mig om jag är beredd atf vidta åtgärder för aff förhindra en försvagning av cement- och kalkindustrins konkurrenskraft.

Cementindustrin tillhör de branscher som genom beslut av regeringen
omfattas av den särskilda energiskafteredukfionen. Avsikten är, såsom
aviserats i proposifionen 1985/86:140, aft regeringen sedan riksdagen be
handlat propositionen skall fatta beslut om hur sfor del av energiskaftehöj-
° ningen på kol som skall erläggas av de industriföretag som har energiskafte-

redukfion.

Anf. 113 STEN SVENSSON (m):

Herr falman! Jag ber att få tacka indusfriministern för svaret på min fråga om konsekvenserna av regeringens förslag om höjda energiskatter för byggmaterialindusfrin,

"Det måste vara eff olycksfall i arbetet. Förslaget är inte genomtänkt och måste ändras, I annat fall är risken stor aff fabriken i Skövde läggs ner," Så uttryckte sig i går ordföranden i Fabriksklubben och talesmannen för de anställda pä Cementa i Skövde i en fidningsinfervju.

Den samlade effekten för cement- och kalkindusfrin innebär en ökad skattebelastning, med fidigare pålagor inräknade, av ca 65 milj, kr, per år under de senaste fyra åren, Def kommer aff omöjliggöra cementexport och allvarligt försämra konkurrenskraften i förhållande till importerade produkter. Dessutom skulle konkurrenssituationen i förhållande till subsfifutmafe-rialen byggsfål och byggpläf snedvridas, eftersom dessa framställs i metallurgisk process och därigenom undantas frän den skaff på den kol och koks som förbrukas i tillverkningsprocessen.

På samma sätt drabbas mineralullsindusfrin, Rockwool, också beläget i Skövde, använder koks fill sina smältugnar, Tofaleffekfen för defta företag blir en ökad kostnadsbelasfning med 8 milj, kr, per år, varav 5,5 milj, kr, faller på koks. Hittills har företaget belastats av energiskatterna med 1,7 % av försäljningsvärdet (fritt fabrik). Denna andel ökar nu till 3,2 %, Även här minskar konkurrenskraften gentemot utländska tillverkare, vilket i sin fur innebär eff allvarligt sysselsätfningshof.

Innebär svaret från industriministern att han ger fribrev fill Cementa eller till hela byggmaterialindusfrin? Är de intäkter som redovisas i proposifion 140 beräknade ifrån en sådan utgångspunkt eller ej? Hur stor andel anser indusfriministern skall läggas pä de berörda företagen?

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Om byggmaterialindustrins konkurrenskraft

Anf. 114 Industriminister THAGE PETERSON:

Herr talman! Som jag sagt i mitt svar har regeringen ännu inte fattat beslut om hur stor del av energiskattehöjningen pä kol som skall erläggas av de företag som har energiskaftereduktion. Självklart kommer defta beslut aff grundas på ordentligt underlag, som tar hänsyn till de eventuella effekter som uppkommer ute i företagen. Jag är övertygad om atf berörd indusfri kommer aft förse regeringen med sina argument och sift material för ställningstagande,

Anf. 115 STEN SVENSSON (m):

Herr falman! Då har vi inom oppositionen och även socialdemokratiska riksdagsledamöter som väckt mofioner med anledning av defta förslag missuppfattat situationen. Det framgår ju inte klart av proposifionen hur man skall beräkna detta. Det vållar stor oro, och jag kan visa upp en tidningsrubrik som säger att Cementa tvingas lägga ned fabriken i Skövde -. 240 jobb hotas. Detta visar atf man inte tolkat proposifionens förslag pä def sätt som industriministern vill göra gällande.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 Riksdagensprotokoll 1985/86:107-108

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Om informationen om beslutsunderlaget för regeringens propositioner

29 § Svar på fråga 1985/86:451 om informationen om beslutsunderlaget för regeringens propositioner

Anf. 116 Industriminister THAGE PETERSON:

Herr talman! Nic Grönvall har frågat statsministern om statsministern anser att underlagsredovisningen avseende varvspropositionen är tillfredsställande samt om så inte är fallet, vad minimikraven är på informafion om beslutsunderlag i regeringens propositioner.

Frågan har överlämnats fill mig för besvarande.

Till grund för förslagen i varvspropositionen ligger ett mycket omfattande material. Utöver redovisningen i propositionen är avsikten atf ytterligare material på sedvanligt sätt skall överlämnas fill riksdagen. Omfånget av materialet gör att det dock krävs en viss systematisering innan det i sin helhet kan överlämnas till riksdagen. Jag räknar med aff def resterande materialet skall kunna överlämnas fill riksdagen inom kort.

Vidare är givetvis ledningen för Svenska Varv AB beredd att lämna näringsutskoftet erforderlig information.

Anf. 117 NIC GRÖNVÄLL (m):

Herr falman! Jag tackar indusfriministern för svaret.

Man skulle kunna börja denna debatt genom atf påpeka atf varvsproposi-fionen egenfligen är eff utmärkt exempel på nyttan med att skicka brev, eftersom tydligen regeringens ståndpunktsfagande i anslagsfrågan i varje fall såvitt redovisats i propositionen enbart vilade på en av Svenska Varv avsänd skrivelse.

Nu har vi fått veta att industriministern själv inte anser aft det underlaget är tillräckligt för atf riksdagen skall kunna ta ställning.

Då vill jag påpeka att def ytterligare material som nu aviseras kommer efter det aft motionstiden har gått uf, Def är väl ändå inte rimligt aft riksdagens ledamöter skall fa ställning till ett anslagsäskande om 950 miljoner utan aff ha tillgäng fill detfa extra underlag, utan fär del av detta först i efterhand när de bundit sig i mofionsfexfer.

Jag vill gärna aff industriministern kommenterar detta ytterligare.

Min fråga innehåller också en principiell del, nämligen frågan om vad man skall anse vara minimikraven pä regeringen när def gäller underlag för anslagsäskanden. Jag vill erinra industriministern om atf vi här i Sverige för en högst intensiv börsetisk debatt och atf i den eft mycket vikfigt element är krav på prospekten - de prospekt som bolagen använder för aft få tag i spararnas pengar. Man kunde ställa den principiella frågan om industriministern anser aft rekommendafionen från näringslivefs börskommiffé om utformningen av prospekt skulle kunna läggas till underlag för kraven på regeringens faktaredovisning när riksdagens ledamöter skall anvisa pengar för regeringens företagsamhet,

Anf. 118 Industriminister THAGE PETERSON:

Herr falman! Jag vill göra Nic Grönvall uppmärksam på att hanteringen av materialet i industrideparfementef har varit densamma när det gäller denna varvsproposifion som när def gällt tidigare, Def innebär atf visst material

redovisas mer utförligt i propositionen, medan annat redovisas mer kortfattat. Bakgrundsinformation finns sedan fillgänglig i den akt som tillställs riksdagen och utskottet.

Jag kan i detta sammanhang informera Nic Grönvall om atf i def material som kommer att översändas fill riksdagen finns dokumentation om Svenska Varvs ekonomiska ställning vad gäller såväl moderbolag som koncern, Def är eft färskt material om den ekonomiska situationen i Svenska Varv,

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Om resurser till personalutbildning m. m. i vissaföretag

Anf. 119 NIC GRÖNVÄLL (m):

Herr talman! Den bakgrundsinformation som vi behövde för atf formulera ståndpunkterna vid motionstidens utgång innehöll ingen information om hur industriministern hade nätt uppfattningen att det behövdes 950 milj. kr. ytterligare till Svenska Varv, än mindre någon information om hur dessa pengar skulle användas.

Jag vill än en gång ställa den principella frågan: Kan def vara fillfredsställande aff riksdagen skall anvisa närmare en miljard utan att veta varför man väljer beloppet och utan atf veta vartill pengarna skall användas, när vi samfidigt här i riksdagen med stor energi för en debatt om näringslivefs ansvar för de informationer som dess företrädare lämnar när de begär pengar av sina kapifalförsörjare?

Överläggningen var härmed avslutad.

30 § Svar på fråga 1985/86:422 om resurser till personalutbildning m.m. i vissa företag

Anf. 120 Utbildningsminister LENNART BODSTRÖM;

Herr falman! Börje Hörnlund har frågat statsministern på vilket sätt regeringen avser aff medverka till atf anställda i företag med låg vinstnivå får resurser för personalutbildning och personalutveckling m, m.

Arbetet inom regeringen är fördelat pä sådant sätt att def närmast bör ankomma pä mig att besvara frågan.

Den beskrivning av bakgrunden fill frågan som Börje Hörnlund ger vittnar om behovet av några klarlägganden.

Ansvaret för personalutbildning och personalutveckling vilar i Sverige i princip inte pä staten utan pä företagen och andra arbetsgivare. Samhällets direkta ansvar inskränker sig således till de fall där stat eller kommun är arbetsgivare. Dessutom ger staten stöd fill personalutbildningen i vissa fall där def är arbetsmarknadspolifiskt motiverat, t, ex, inom ramen för de särskilda regler som gäller för arbetsmarknadsutbildning i företag.

Förnyelsefonderna kommer säkerligen atf bli betydelsefulla för personalutbildningen och personalutvecklingen i de företag där de inrättas. Hur de skall användas bestäms dock av parterna på arbetsmarknaden,

Förnyelsefönderna innebär inte någon förskjutning av gränserna för def principiella ansvaret för personalutbildningen. Staten kommer aft fortsätta aft ge stöd till personalutbildning i företag om def finns arbetsmarknadspolifiska skäl.

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Om statsbidraget till Göteborgs botaniska trädgård

Anf. 121 BÖRJE HÖRNLUND (c):

Herr falman! Den här frågan ställdes med anledning av regeringsförklaringen, där Ingvar Carlsson framhöll resursen förnyelsefonder när det gäller att satsa på ny teknik och kvalificerad utbildning - som är nödvändig för aft man skall lyckas med ny teknik.

Pä arbetsmarknaden diskuteras räft ofta om A- och B-lag, Och def är utan tvivel ett problem att beakta. Företag som har god ekonomi har oftast redan personal med god utbildning, och goda tekniska resurser. Men sedan har vi merparten av företag som inte har det. Med den arbetsmarknadssituation vi har är det inte önskvärt att vi dessutom får - låt oss kalla dem så - A-företag och en mängd B-företag,

Def här är en svär frågeställning och innebär ett stort ansvar. Men skall vi lyckas bra med det totala näringslivet så finns def anledning atf tänka pä den del av näringslivet som har så låg lönsamhetsnivå att den redan i dag har svårt atf följa med. Jag tackar för svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

31 § Svar på fråga 1985/86:447 om statsbidraget till Göteborgs botaniska trädgård

Anf. 122 Utbildningsminister LENNART BODSTRÖM: Herr talman! Ingela Mårtensson har frågat mig vad jag gjort för att få fill stånd ett avtal på rirnlig bidragsnivå för statsbidraget till Göteborgs botaniska trädgärd.

Staten har via anslaget fill naturvetenskaplig forskning vid universitetet i Göteborg betalat en väsentlig ersättning fill Göteborgs kommun för den kommunala botaniska trädgården i Göteborg, Konstruktionen av def avtal som tecknades 1961 har emellerfid kommit aft innebära en automatisk uppräkning av bidraget som infe stod i rimlig proportion fill statens intresse. Detta är bakgrunden till att staten år 1982 sade upp avtalet. Självfallet känner staten också ett ansvar för den nationella nyttan av trädgården utöver def nyttjande som kommer universitetet till godo. Enligt vad jag har erfarit bedrivs för närvarande förhandlingar i positiv anda mellan statens förhandlingsnämnd och Göteborgs kommun. Jag finner ingen anledning aft nu gä in i och påverka den pågående förhandlingen,

Anf. 123 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Jag ber aft fä tacka för svaret. Men jag kan infe riktigt förstå att utbildningsministern infe finner någon anledning atf gä in och försöka påverka förhandlingen. Den har ju dragit ufalldelesförlängt på tiden, Def är olyckligt för alla inblandade parter atf man infe får en lösning pä frågan.

En botanisk trädgård är en viktig bas för många skilda områden - alltifrån vetenskap och undervisning till miljövård och rekreation. Därför är Göteborgs botaniska trädgård, precis som andra universifefsfrädgårdar, av riksintresse och även av internafionellt intresse, Göteborgs botaniska trädgård är också den nordeuropeiska botaniska trädgård som är mest känd

utomlands. Då är det också naturligt atf staten far eft rejält ansvar för de Prot. 1985/86:107

universifefsfrädgårdar som finns. Det gör man när det gäller Stockholm, 3 april 1986

Lund och Uppsala, däremot infe när def gäller Göteborg. Därför förstår jag

lunch

infe utbildningsministerns påstående i svaret aff det bidrag som lämnats till °

Göteborgs universitet infe stod i rimlig proportion till statens intresse, när

Göteborgs botaniska trädgärd faktiskt fått mindre bidrag än de övriga

trädgårdarna även om den har en allsidigare profil än vad de övriga tre har.

Bara därför att Göteborgs botaniska trädgård har en annan historia tycker

jag inte det finns anledning för staten att undandra sig sitt ansvar.

Det är rikfigt som sägs i svaret att universitetet har betalat ut cirka en fjärdedel av kostnaderna för trädgården. Men def har fått tas från den generella budgeten för universitetet. Som vi alla vet har universiteten också fåtf begränsningar i sina ekonomier och hårt ansträngd budget. Det är ju inte lyckligt för Göteborgs universitet heller, Def kan inte utbildningsministern tycka vara en bra lösning för närvarande,

Anf. 124 Utbildningsminister LENNART BODSTRÖM:

Herr falman! Jag vill upprepa vad jag förut sade. Förhandlingarna bedrivs mellan staten och Göteborgs kommun. Staten kommer säkerligen aft göra rätt för sig. Jag förutser att förhandlingarna tämligen snart skall komma fill eft lyckligt slut.

Anf. 125 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Det bud som staten har kommit med är inte särskilt posifivt. Tycker inte utbildningsministern atf man skall behandla universitetsträdgården i Göteborg på samma sätt som dem i de andra tre orterna? Eller skall man särbehandla Göteborgs botaniska trädgård på grund av den historiska bakgrunden?

Anf. 126 Utbildningsminister LENNART BODSTRÖM: Herr talman! Det bud som nämndes i Ingela Mårtenssons fråga var ett slags värdering av växtmaterialet. Jag kan försäkra atf när man kommer fill en uppgörelse blir det ett bud som i högre grad kommer att tillfredsställa Göteborgs kommun.

Anf. 127 INGELA MÅRTENSSON (fp);

Herr talman! Då hoppas jag pä ett betydligt bättre bud i framfiden.

Överläggningen var härmed avslutad.

32 § Svar på fråga 1985/86:438 om schemalagd skollunch

Anf. 128 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Ewa Hedkvist Petersen har frågat mig om jag är beredd att medverka till att schemalägga skollunchen.

Det är viktigt för skolan inte bara att fillhandahålla en näringsrikfig och
allsidig måltid under skoldagen utan även aff bidra fill elevernas kunskaper 85

Prot. 1985/86:107 om hur viktigt det är med goda kostvanor. Skollunchen bör sä långt möjligt
3 april 1986 bli en del av skolans arbete med att ge eleverna goda måltidsvanor.

Om schemalagd skol lunch

Från många kommuner finns rapporter om de positiva effekterna av atf lärare och elever äter skollunchen fillsammans. Formerna för en sådan "pedagogisk" inriktning av skollunchen mäste man enligt min mening finna lokalt. En del av den tid som står till förfogande för hemkunskap i skolan bör därvid kunna användas. Det är också möjligt aft utnyttja den fid som kan finnas för fria aktiviteter, liksom också tid för gemensamma samlingar. Jag är inte beredd att medverka fill att timplanebunden tid därutöver får användas för skollunchen, då detta skulle gå ut över skolans uppgifter i andra ämnen.

' Anf. 129 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):

Herr talman! Jag tackar skolministern för det posifiva svaret på min fräga. Efter vad jag kan förstå är skolministern och jag överens om aft schemalagd skollunch är bra och kan genomföras inom vissa ramar.

Den schemalagda skollunchen är en mycket fin tanke, särskilt seff ur barnens synvinkel. Vid försök i Luleå på låg- och mellanstadierna har det också visat sig atf barnen mått betydligt bättre när de fåtf äta tillsammans med en vuxen. De har ätit mer och bättre, sluppit stress och inväntat varandra. Allt detta har också gjort att de har kunnat göra bättre arbetsprestationer på eftermiddagarna.

Vid utvärderingen av försöket i Luleå har några elever uttryckt sig så, atf de tycker def har varit "mysigt" att äta fillsammans med sina lärare - och det tycker jag säger en hel del.

Som vuxna vet vi alla hur vikfigt det är att få äta lunch i en trevlig lokal och i en lugn atmosfär. Självfallet är detta också viktigt för barnen, även när de är i skolan.

Vid försöken i Luleå har den schemalagda skollunchen inordnats i ett pedagogiskt program. Låg- och mellanstadiet omfattas ju av målen för hemkunskapsämnet, även om lågstadiet inte har någon fid i timplanen särskilt för ämnet - där skall det ju ingå i orienteringsämnet. Samtidigt som barnen får äta lugnt tillsammans med en vuxen, uppfylls ocksä läroplanens mål om att sätta in hemkunskapsundervisningen i ett praktiskt, vardagligt sammanhang på låg- och mellanstadiet.

Herr talman! Det senaste året har vi i den allmänna debatten pratat mycket om just maten och dess värde för livet i allmänhet och trivseln och välbefinnandet i synnerhet. Vi har också betonat hur vikfigt det är aft barnen får kunskaper och praktiska färdigheter om konsumenfkunskap, hur mat produceras, inhandlas, bereds och tillagas för atf ätas under trivsamma former. Inom ramen för den schemalagda skollunchen kan alltså detta tas upp.

Jag skulle vilja fråga skolministern om han liksom jag anser atf den schemalagda skollunchen skulle vara eft sätt att ytterligare betona konsumentkunskapen på låg- och mellanstadiet.

Anf. 130 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Jag är övertygad om att den ordning som skisserats kan vara
86 utomordentligt bra, men jag understryker aft jag infe ser det som angeläget

eller möjligt att ta bort timplanebunden undervisningstid för att möjliggöra denna förläggning av skolmåltiden.

Anf. 131 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):

Herr talman! Som jag sade försfår jag att vi är överens om att en schemalagd skollunch kan genomföras inom vissa ramar. I Luleå har man också gjort det - man har då tagit tid från ungefär de ämnen som skolministern angav i sitt första svar.

Prot. 1985/86:107 3aprin986

Om ledningsfunktionen vid historiska museet

Överläggningen var härmed avslutad.

33 § Svar på fråga 1985/86:449 om ledningsfunktionen vid historiska museet

Anf. 132 Statsrådet BENGT GÖRANSSON;

Herr talman! Jan-Erik Wikström har frågat mig om jag avser att föreslå någon förändring av ledningsfunktionen vid historiska museet.

Frågan är föranledd av att museichefen förklarat sig vilja avgå från sin tjänst med hänvisning fill aft självbestämmanderätten för museet inte är tillräckligt stor. Museet ingår sedan år 1975 tillsammans med riksanfikvarieämbetet, medelhavsmuseet och kungl. myntkabinettet i myndigheten riksanfikvarieämbetet och statens historiska museer.

Jag ser ingen anledning att nu, mof bakgrund av en konflikt mellan den avgående chefen för historiska museet och styrelsen för myndigheten, föreslå några organisatoriska förändringar av myndigheten. Frågan kan dock aktuaHseras av andra skäl. Inom myndigheten har en utvärdering av 1975 års organisation just genomförts. Kulturrådet far bl. a. med utgångspunkt i detta material upp frågan i samband med sitt uppdrag rörande planering och samordning inom museiväsendet.

Jag tycker det är rimligt att ett ställningstagande från min sida till historiska museets framtida organisafion får anstå fill dess att kulturrådet har redovisat sina förslag.

Anf. 133 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Chefen för historiska museet har anmält att han efter 19 års tjänst vill avgå. Det är en av landefs mest förtjänta museimän. Han har i ett brev till styrelsen bl. a. skrivit:

"Den egentliga orsaken är de grundläggande meningsskiljaktigheterna mellan riksantikvarien och mig vad gäller innebörden av regeringens instruktion för myndigheten och den självbestämmanderätt som denna tillförsäkrar insfitufionscheferna. Jag har vidare de senaste åren ofta tvingats reagera mof den strävan till byråkratisering av verksamheten som funnits och opponerat mig mof handläggningen av bl a lokalfrågor och andra viktiga ärenden."

Det är en ganska uppseendeväckande motivering för en avskedsanmälan.

Jag har full förståelse för atf kulturministern inte vill pröva frågan om en organisatorisk förändring av historiska museet med anledning av detta brev

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Om statens skadeståndsansvar vid polisingripande

och chefens avgång. Men jag tolkar statsrådets svar så atf frågan om museets organisation kommer att prövas när kulturrådet inom kort är klar med sin utvärdering, och med def svaret är jag nöjd.

Överläggningen var härmed avslutad.

34 § Svar på fråga 1985/86:435 om statens skadeståndsansvar vid polisingripande

Anf. 134 Justitieminister STEN WICKBOM:

Herr talman! Bengf Harding Olson har frågat mig om jag är beredd att ändra lagen för att utöka enskilds skadeständsrätt för skada vid polisingripande.

Den 28 februari i år besvarade jag en interpellafion i ett liknande ämne från en partikamrat till Bengt Harding Olson, Jag erinrade dä om att det hittills har rått stor enighet i riksdagen om atf det allmännas skadeståndsansvar för skada fill följd av myndighetsutövning inte bör gå längre än det gör nu. De nuvarande reglerna utgör enligt min mening en rimlig avvägning mellan de olika intressen som gör sig gällande, Bengt Harding Olson har inte anfört någonting som föranleder mig aff gå ifrån denna ståndpunkt.

Dock påpekade jag i inferpellationsdebaften aft folkpartiet i år har motionerat i riksdagen om eft strängare skadeståndsansvar för def allmänna. Jag sade dä aft jag inte hade för avsikt att föregripa riksdagens behandling av mofionen. Jag har fortfarande samma inställning,

Anf. 135 BENGT HARDING OLSON (fp):

Herr talman! Jag får tacka justitieministern för svaret. Men jag hade naturligtvis hoppats atf def skulle ha ett något annorlunda innehåll - def gäller faktiskt något annorlunda frågor än dem som berördes i interpellafionsdebaff en.

Jag menar att i ett rättssamhälle måste både staten och den enskilde ta ansvar för sina handlingar. Särskilt viktigt är def då aft staten bär eff skadeståndsansvar för myndighetsutövning som orsakar skada för den enskilde medborgaren, I dag är det en alltmer utbredd uppfattning att staten inte far eft rimligt skadeståndsansvar i sådana här situafioner. Det fall som jag hänvisar till, def gäller en person från Tomelilla, är ytteriigare eft exempel i raden.

Det var en enskild medborgare som omhändertogs av polisen, möjligen var det ett gripande, Def skedde helt utan objekfiv grund - def är infe bara jag som säger detta, utan det har den handläggande åklagaren också konstaterat. Skadorna för den enskilde blev omfattande. Kroppsskadorna föranledde sjukskrivning under en månad. Inkomstförlusten blev stor. Sammanlagt rörde det sig om ca 70 000 kr. Skadeståndsanspråket avvisades i sin helhet av staten genom rikspolisstyrelsen.

Gällande rätt ålägger visserligen staten ett skadeståndsansvar, men det är endast vid fel eller försummelse från polisens sida, Defta kan leda till stötande resultat.

Min bedömning är atf rättsläget är oacceptabelt, Def borde finnas en rätt till skadestånd vid polisens gripande eller omhändertagande av en oskyldig, I sädana fall borde den enskilde kunna tillerkännas skadestånd även utan att fel eller försummelse från polisens sida har förelegat. Jag konstaterar också aft reglerna är extra obegripliga med hänsyn till atf ett utvidgat ansvar gäller om åklagaren anhåller en oskyldig, medan det alltså inte gäller om polisen griper en oskyldig. Jag tycker atf def vore lämpligt aff justitieministern förklarade denna skillnad.

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Om regeringens prövning av besvär över datainspektionens beslut

Överläggningen var härmed avslutad.

35 § Svar på fråga 1985/86:446 om regeringens prövning av besvär över datainspektionens beslut

Anf. 136 Justifieminister STEN WICKBOM:

Herr talman! Gunnar Hökmark har - mot bakgrund av ett uttalande av mig vid en presskonferens den 20 mars - frågat mig om regeringen fattar beslut i besvärsärenden avseende datainspektionens beslut pä någon annan grund än den datalagen ger.

Svaret pä frågan är nej. Datalagen är emellertid så utformad aft den ger utrymme för en avvägning mellan olika intressen som gör sig gällande i ett visst fall, Def är naturligt aft regeringen någon gång har underlag för att göra en mera övergripande bedömning än datainspektionen. Detta ligger i sakens natur och framgår också av förarbetena fill datalagen (prop, 1973:33 s, 150),

Anf. 137 GUNNAR HÖKMÄRK (m):

Herr falman! Jag ber aff få tacka jusfifieministern för svaret pä min fråga. Svaret är en bra precisering. Det kan finnas anledning att motivera varför jag ställde frågan.

Justitieministern sade vid presskonferensen den 20 mars enligt citat ur Svenska Dagbladet:

"Datainspektionen skall enbart pröva integrifetsfrägorna. Den har varken fill uppgift eller kompetens aft bedöma värdet av en viss forskning.

Den värderingen kan däremot regeringen göra vid ett överklagande av datainspektionens beslut. Ytterst blir def här fråga om polifiska avgöranden,"

Herr talman! Detfa är ett intressant uttalande, som förtjänar en precisering här i riksdagen. Om justitieministern menar aff datalagen ger regeringen en möjlighet aff fatta politiska beslut på en annan grund än den datainspektionen har, blir datalagen mer en symbol vid sidan om den politiska debatten och det polifiska beslutsfattandet. Det kastar i så fall i högsta grad ett förklaringens ljus över det krav som vi moderater har förf fram, nämligen att det är regeringsrätten och inte regeringen som skall fatta beslut med anledning av överklaganden av datainspektionens beslut.

Det är mof denna bakgrund som jag likväl skulle vilja ställa ytterligare en något mer preciserande fråga till justifieministern, Menar jusfitieministern, i enlighet med vad han trots allt sade vid den fidigare nämnda presskonferen-

Prot. 1985/86:107 sen, att regeringen enligt datalagen har en annan bedömningsgrund för sitt

3 april 1986

Om statens stöd till skolbarnomsorgen

beslutsfattande än vad datainspekfionen har? Om justitieministern menar det, innebär detta i prakfiken aff det finns två olika typer av datalag - en som datainspekfionen har att tillämpa, med de hänsyn som där skall tas, och en som regeringen har att fillämpa.

Överläggningen var härmed avslutad.

36 § Svar på fråga 1985/86:445 om statens stöd till skolbarnomsorgen

Anf. 138 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Daniel Tarschys har frågat mig om de sfatsfinansiella konsekvenserna med anledning av regeringens proposition om fritidshemsverksamheten samt varför dessa infe har redovisats i propositionen.

Jag har i budgetpropositionen beräknat statsbidraget till den kommunala barnomsorgen för budgetåret 1986/87 fill 8 490 milj. kr., vilket är en ökning från föregående budgetär med 1 060 milj, kr. Vid beräkningarna har hänsyn tagits till de förändringar av statsbidragssystemet som föresläs från den 1 juli 1986 i propositionen (1985/86:152) om fritidshemsverksamheten. Förslaget innebär aft barnomsorgsanslagef för budgetåret 1986/87 blir ca 55 milj, kr, lägre med def föreslagna statsbidragssystemet än med det nu gällande. Beräkningarna utgår från gällande utbefalningsregler som är kopplade fill kalenderår. Kostnadsminskningen beräknas med nuvarande organisation av fritidshemsverksamheten till ca 110 milj, kr, på helt är. Det totala statsbidraget till frifidshemsverksamheten blir därmed 1 225 milj, kr. för budgetåret 1986/87.

En rad faktorer bestämmer ofta de totala anslagsbeloppen, även så för statsbidraget till barnomsorgen. De olika delarna i anslagsberäkningen redovisas normalt sett inte i propositioner för denna typ av anslag.

Anf. 139 DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr falman! Jag ber aft få tacka Bengt Lindqvist för svaret pä mina frågor. Båda svaren var mycket klargörande.

Biträdande socialministern förklarar atf propositionen innebär en indragning av statsbidraget med 110 milj, kr. Det framgår inte av propositionen, vilket jag tycker är anmärkningsvärt. Propositionen ger intryck av atf vara en utvecklingsproposifion, men den är i själva verket en besparingsproposition,

Bengt Lindqvist säger också atf man infe har redovisat detfa, eftersom man normalt inte gör det. De olika delarna i anslagsberäkningen redovisas normalt sett inte i propositioner för denna typ av anslag, Åven på denna punkt vill jag ge Bengt Lindqvist rätt. Regeringen redovisar normalf inte de statsfinansiella konsekvenserna i propositioner av denna typ. Men def är faktiskt inte i överensstämmelse med riksdagsordningen, I riksdagsordningen sägs det mycket klart och tydligt aff riksdagen skall få denna typ av underlag för sina beslut. Jag skulle därför vilja skicka en hälsning med Bengt Lindqvist till alla hans kolleger att de börjar iaktta riksdagsordningen när def handlar om aff överlämna propositioner fill riksdagen.

Det är inte fillfredsställande atf riksdagen får motta inte bara en utan många propositioner där de sfatsfinansiella konsekvenserna inte redovisas, trots aft regeringen har sådana bedömningar till sitt förfogande. Här bryter regeringen systematiskt mot de regler som finns uppställda i riksdagsordningen.

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Om statens stöd till skolbarnomsorgen

Anf. 140 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Får jag först göra ett klargörande beträffande innehållet i särpropositionen om fritidshemsverksamheten. Varje förändring av statsbidrag, det är några stycken, redovisas i propositionen.

Jag vill också efter vissa sonderingar bestrida atf den redovisning som vi har gjort i de båda proposifionerna, budgetproposifionen och särpropositionen, skulle strida mot riksdagsordningens bestämmelser. De konkreta totalbeloppen finns redovisade.

Jag vill också framhålla, herr talman, atf någon avsikt från min sida aft dölja fakta naturligtvis inte har förelegat.

Låt mig fill sist göra ett lifef medgivande i den här diskussionen. Jag tycker personligen att def i en proposifion av def här slaget, som innebär förändringar, hade varit motiverat att redovisa dels det totala beloppet för fritidshemsverksamheten, dels den totala summan för de förändringar som förslagen innebär. Samtidigt vill jag understryka atf de beräkningar som man gör i propositioner av detta slag ju är skattningar och bedömningar som bygger på en förväntad utveckling som kommunerna beslutar om. Det är inte alls säkert aft det kommer att gä precis sä som vi bedömer i proposifionerna,

Anf. 141 DANIEL TARSCHYS (fp);

Herr talman! Jag är tacksam för det medgivande som Bengt Lindqvist gör. Jag delar hans uppfattning atf man bör redovisa de sfatsfinansiella konsekvenserna i propositioner av den här typen. Jag hoppas att han i regeringskretsen bidrar fill aft sprida den uppfattningen fill andra statsråd, som också har en tendens att synda mof den regel som faktiskt finns i riksdagsordningen.

Jag skulle vilja anbefalla riksdagsordningen till förnyat studium i regeringskretsen. Det finns mycket att hämta i den publikationen som faktiskt kan ha nyhetsvärde och som också kan bidra till att lösa en del frågor kring hur propositioner bör utformas.

Till sist: Det är naturligtvis också riktigt att man inte alltid kan göra säkra bedömningar av vilka konsekvenserna blir av olika förslag - man får göra skattningar. Men även skattningar kan faktiskt redovisas. Man kan då tala om atf def råder en osäkerhet att det kan bli mellan si och så många miljoner i effekt. Även denna upplysning är värdefull för riksdagen, när riksdagen skall ta ställning till regeringens förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1985/86:107 37 § Arbetsmarknadspolitiken (forts, från s, 49)

3 april 1986

~~ '. ~, TT Fortsattes överläggningen om arbetsmarknadsutskottets betänkande

Arbetsmarknadspoli- "" °

tiken

1985/86:11,

Anf. 142 BENGT WITTBOM (m) replik;

Herr falman! Riksdagsordningen ställer fill litet bekymmer när def gäller aft hålla samman debatterna. Mitt intryck av den debatt vi hade innan den bröts är bl, a, aft Anna-Greta Leijon är ödmjukare i tonen och i stor utsträckning försöker undvika sakdebatt. Jag förstår varför. Förklaringen är naturligtvis atf def i de försök till omorientering som promemorian från departementet representerar finns en hel hop potentiella interna konflikter inom socialdemokratin. Jag tycker atf arbetsmarknadsministern skall ta chansen i sitt sista inlägg som, såvitt jag försfår får ta tio minuter, aff deklarera sin syn pä riskerna för snabbt ökande arbetslöshet. Infe utgå från "om" arbetslösheten ökar utan snarare, som AMS säger i sitt senaste nyhetsblad, "när" arbetslösheten ökar i slutet av 1986 och "när" arbetslösheten växer under 1987 och 1988, Därigenom skulle mycket klargöras.

Vad kommer ni atf lyckas ompröva? Lars Ulander har ju här i debatten sagt nej till allt som går utöver traditionell socialdemokratisk polifik. Vad kommer det att betyda?

Så fill ungdomslagen, herr talman! Har arbetsmarknadsministern klippt i mina inlägg här i kammaren från den tid dä vi debatterade ungdomslagen? Eller har arbetsmarknadsministern kanske för första gången ordentligt studerat def ursprungliga riksdagsbeslutet, där def talades om inriktning mot näringslivet och mycket annat? I vilket fall som helst är det bra. Arbetsmarknadsministern backar på snart sagt varje punkt när det gäller ungdomslagen. Det har tagit lång fid, men def är välkommet nu när def kommer. Vi ser fram mof den proposifion angående ungdomsfrågorna som skall föreläggas riksdagen i vär. Den skall vi behandla mycket seriöst och med stor öppenhet.

Mycket av def som arbetsmarknadsministern här har sagt - eller i varje fall antytt - är positivt. När def gäller avtal om ungdomars ingångslöner kan jag förstå atf arbetsmarknadsministern kan ha behov av aff krypa bort från sin fidigare formulering. Men def gäller bara formuleringen, inte realinnehället, Realinnehällef i det avtal som parter träffar och som gäller inskolningsplafser kommer ju - om avtalet skall vara värt någonfing när def gäller ungdomarnas möjligheter att lättare komma in på arbetsmarknaden - atf innebära lägre ingångslöner. Man kan ju infe tänka sig normallön i fråga om inskolningsplatserna. Inte ens Lars Ulander kan väl ha en annan åsikt.

Slutligen, herr falman! Arbetsmarknadsdepartementet har lagt fram en debattskrift som skall behandlas och debatteras under stor öppenhet. Vi moderater har i dag presenterat en rapport som behandlar samma frågor. För den framfida diskussionen överlämnas härmed ett exemplar till arbetsmarknadsministern. Sedan fär vi se vad resultatet härav blir.

Undet defta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 143 BÖRJE HÖRNLUND (c) replik:

Herr talman! Jag sade fidigare helt kort någonfing om de bedömningar för 1987 som länsarbetsnämnden i mitt hemlän, Västerbottens län, har gjort. Man räknar med, Anna-Greta Leijon, aft arbetslösheten kommer aff öka -fill 3,6 %, Def som är litet otäckt i detfa sammanhang är aff bedömningarna bygger på förutsättningen atf arbetskraffsefterfrägan fortsätter att öka i princip i samma utsträckning som nu i Stockholmsområdet, På det sättet skall alltså utflyttningen i länet fortgå i samma takt som nu. Det är, som sagt, en skrämmande läsning.

De flesta kommuner i Norrland, i sydöstra Sverige och i många andra delar av landet orkar inte med denna ständiga utflyttning av ungdomar. Därför har jag viss förståelse för arbetsmarknadsministerns ödmjuka ton i dagens debatt.

Sedan vill jag säga någonfing om ungdomslagen. Denna skall, menar vi i centerpartiet, ersättas med yrkespraktik. Jag är övertygad om atf både innehållet när det gäller yrkespraktiken och namnbytet - alltså aft man väljer benämningen yrkespraktik - kommer aft uppskattas av de ungdomar som icke har fått fäste på den ordinarie arbetsmarknaden,

Anna-Greta Leijon nämnde aft centern hade krävt aft ungdomar skulle garanteras utbildning och arbete. Ungdomarna skulle icke ha bidrag, utan den s, k, arbetslinjen skulle gälla. Arbetsmarknadsministern berömmer sig för atf vara den som införde ungdomslagen, Anna-Greta Leijon glömmer saker och fing. Jag kan förstå att en minister har mycket att fundera på, I den här frågan motionerade centern nämligen vären 1982, och då röstade Anna-Greta Leijon och "hennes grupp" mot vårt förslag om att ungdomar i sina känsligaste år skulle erbjudas just utbildning och arbete och inte bidrag. Det kan finnas skäl atf påminna om den saken. Samtidigt skall vi vara glada över aff en polifisk enighet kunnat uppnås i denna kammare. Ungdomar skall alltså erbjudas utbildning eller arbete.

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

A rbetsmarknadspoli-tiken

Anf. 144 LARS-OVE HAGBERG (vpk) replik:

Herr talman! Innan vi tog paus ställde jag frågor till regeringen och socialdemokraterna om vad de egenfligen menar med full sysselsättning. Arbetsmarknadsministern beskyllde mig för att vara feknikflentlig, Def är ett billigt sätt aft debattera på. för aft försöka komma undan det mörka fältet när def gäller sysselsättningen. För aff det infe skall råda något som helst tvivel och för aft arbetsmarknadsministern skall slippa göra uttalandet en gång till, skall jag återigen redogöra för vilka krav vi har ställt.

Frågan om tekniken är faktiskt politisk. De arbetande har eft intresse av teknikens utformning, och vi bedömer att kapitalet och storfinansen i dag använder tekniken på eft säff som är djupt människofientligt. Om arbetsmarknadsministern tycker aft den bästa tekniken är den som i dag används av storfinansen, måste jag kasta tillbaka beskyllningen och påstå atf arbetsmarknadsministern är människofientlig.

Hur var det på Electrolux? Hade man ingen teknik där? Hur användes tekniken där? Def handlar infe bara om den fysiska tekniken. Frågan om hur tekniken förhåller sig till människor och hur den utnyttjas är också teknikbegrepp.

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

A rbetsmarknadspoli-tiken

Jag citerar Allan Larsson därför att han har gjort viktiga påpekanden, framför allt när han säger:

"Vi kan begära atf tekniken ska användas för att uppnå def som vi tror kan förbättra våra levnadsvillkor - och vi kan tacka nej till det som vi infe behöver.

Endast på det sättet kan vi genom politiska beslut leda utvecklingen och inte bara vara offer för den."

Hur arbetsmarknadsministern kan få defta aff vara teknikfienfligt begriper jag inte, men ändock faller de orden ur hennes mun, I förlängningen av Allan Larssons slutsatser innebär detta att fackföreningar och de anställda måste ha någon form av vetorätt för att kunna påverka tekniken.

De mörka sidorna - där industrin gör indragningar och minskar sysselsättningen, inte investerar i tillräcklig takt, där den offentliga sektorn stryps, där regeringen infe använder arbetstider som eft medel bland andra - glömmer arbetsmarknadsministern helt bort i dessa sammanhang, Def kanske var meningen, för regeringen vill inte svara på min fråga och säga atf den numera betraktar full sysselsättning så atf def skall finnas 120 000 öppet arbetslösa, 180 000 i arbetsmarknadsutbildning, vilka vill ha ett arbete på den öppna arbetsmarknaden, och allt fler förtidspensionärer. Jag betackar mig för den innebörden av begreppet full sysselsättning.

Anf. 145 Arbetsmarknadsminister ANNA-GRETA LEIJON:

Herr talman! Vad vi menar med full sysselsättning har diskuterats ett antal gånger förut här i kammaren. Jag har mänga gånger sagt att jag egenfligen tycker väldigt illa om begreppet full sysselsättning. Jag gör det därför atf det är teoretiskt möjligt aft ha full sysselsättning och ändå en mycket hög arbetslöshet, en dold arbetslöshet.

Begreppet arbete åt alla är betydligt bättre, och det är det som vi socialdemokrater brukar använda. Jag gör ofta jämförelser med 1950-falet, då vi hade en formellt, teoretiskt och nationalekonomiskt sett högre sysselsättning. Vi var närmare full sysselsättning då än nu, Åndå var def betydligt färre som hade arbete då än nu, framför allt därför aft många kvinnor var dolt arbetslösa. De trodde infe ens aft def var värt atf gå fill arbetsförmedlingen, eftersom ingen skulle ta deras begäran om arbete på allvar. Det är en annan situation nu.

Arbete åt alla innebär atf vi skall se fill att def finns i verklig mening arbete ät alla, också åt kvinnor, också ät dem som har ett arbefshandikapp, ocksä ät dem som är äldre och vill arbeta. Det är def som vi strävar efter och som vi tar steg för steg för att åstadkomma. Det är därför som vi gläder oss åt att det för närvarande finns fler människor i sysselsättning och med arbete än någon gång fidigare.

Jag beklagar om jag fotalt missförstod Lars-Ove Hagberg, när han i sitt första inlägg talade om feknikfientlighet. Jag uppfattade def så aff han argumenterade mof den slutsats som Allan Larsson drog. Om han inte gjorde det så är def bra, och i så fall har vi nog samma uppfattning. Tekniken är bra för Sverige och för sysselsättningen i Sverige, men den skall infe införas eller finnas fill bara pä arbetsgivarens villkor utan framför allt pä de anställdas villkor, på arbetarnas och tjänstemännens villkor.

Till Börje Hörnlund skulle jag vilja säga: Ja, jag röstade nej till ett cenferförslag våren 1982 därför aff det var ett förslag helf utan verklig bakgrund. Ätt bara rösta ja till allmänna paroller utan att man ser något reellt förslag bakom har aldrig varit socialdemokrafisk politik och var det inte heller 1982,

Börje Hörnlund tycker aft def är bra aff det nu råder polifisk enighet om att man verkligen skall göra insatser för aff se till aff ungdomar får arbete, utbildning eller praktik. Ja, def är bra. Men def är desto mer synd atf en stor del av kammarens ledamöter maler sig uf ur denna polifiska enighet genom aft säga nej fill ungdomslagen, och de gör det, tycker jag, på ett mycket märkligt sätt.

Jag har inte backat, Bengt Wittbom, inte på någon enda punkt när det gäller ungdomslagen. Jag säger i dag precis det jag sade när ungdomslagen infördes, nämligen aff vi behöver någonting i stället för aft betala uf kontant arbetsmarknadsstöd fill ungdomar, Def finns ingen sämre väg än atf säga fill ungdomar: Ni fär börja ert arbetsliv med atf få pengar på fickan, men vi behöver infe era arbetsinsatser.

Men ungdomslagen är infe den enda åtgärden. Det sade regeringen klart och tydligt när vi skrev propositionen om ungdomslagen. Även om det blev en del ändringar när propositionen behandlades i riksdagen stod den punkt kvar som säger atf ungdomslagen inte skall vara någon förstahandsåtgärd. Ungdomslagen skall fas fill när alla andra åtgärder prövats.

Jag beklagar djupt aft de andra partierna nu är beredda att i praktiken åter slå in på en väg som innebär mycket stora risker för en kraftigt ökad ungdomsarbetslöshet och för att vi återigen hamnar i en situafion där vi är tvungna aff fa upp penningpåsen och betala uf kontanta bidrag. Jag tycker atf def är glädjande aff förslagen från de borgerligas sida inte har vunnit hela riksdagens gehör, utan atf vi kan ha ungdomslagen kvar även i fortsättningen och diskutera hur vi skall förbättra och förändra dem, diskutera vilka andra åtgärder som skall komplettera arbetsmarknadspolitiken när def gäller ungdomarna. Det är en farlig väg man ger sig in på när man vill riva bort det som vi vef har inneburit för fiotusentals ungdomar atf de gjort en bra arbetsinsats i stället för aff få kontant arbetsmarknadsstöd,

Bengt Wittbom sade atf den promemoria som en expertgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet har utarbetat innehåller stoff fill interna konflikter. Jag begriper uppriktigt sagt inte ett dyft av vad han menar. Jag tror faktiskt inte atf Bengt Wittbom behöver bekymra sig särskilt mycket över mitt förhällande till vare sig mina partivänner i riksdagen eller fackföreningsrörelsen.

Vad sägs dä i denna promemoria? Vilka är de viktiga grundläggande fakta som presenteras? Jo, där sägs atf arbetsförmedlingen är en central del av arbetsmarknadspolitiken och aff vi inte skall ha privata arbetsförmedlingar som Bengt Wittbom föreslår.

Vad mera sägs i promemorian? Jo, att vi skall satsa på arbetsmarknadsutbildningen. Vi skall bygga vidare pä den arbetsmarknadsutbildning som vi har. Vi skall satsa på att inom arbetsmarknadspolitiken fördela resurserna sä att de i första hand kommer dem till del som har sämst förutsättningar aft klara sig själva.

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Arbetsmarknadspolitiken

Om man läser de motioner och de reservationer som Bengt Wittbom står bakom ser man att det är helt andra tankegångar som finns där, i år liksom tidigare. De som skall klara sig på arbetsmarknaden mest och bäst med den moderata politiken är de som arbetsgivarna själva framför allt är intresserade av att anställa. Det är därför man enligt de moderata recepten skall röja undan stora delar av den frygghefslagsfiflning som vi har på arbetsmarknaden.

Det finns ingenting i den promemoria som arbetsmarknadsdepartementet har gett ut som i fråga om trygghetslagarna stämmer överens med de motionsförslag och de reservationsförslag som Bengf Wittbom har lagt fram. År det sä aft Bengf Wittbom har funnit aff promemorian i stora delar stämmer överens med vad han innerst inne tycker, så välkomnar jag honom. Då har vi förutsättningar aft tillsammans forma en mycket bra arbetsmarknadspolitik.

Det som promemorian framför allt krifiserat i arbetsmarknadspolitiken är aft vi har haft för mycket av kontant arbetsmarknadsstöd. Det är en uppfattning som jag delar till fullo. Vi måste göra ytterligare insatser för att minska def kontanta arbetsmarknadsstödets del av arbetsmarknadsdepartementefs budget.

Vad promemorian ytterligare kritiserar i den hittillsvarande verksamheten är atf arbetsmarknadspolitiken har fåtf ta på sig en för sfor börda för aft klara sysselsättningspolitiken. Vi har haft för många människor i vissa arbetsmarknadspolifiska åtgärder för aff det skall vara riktigt bra.

Jag vet inte hur många gånger jag har stått i den här talarstolen och sagt att det infe är något självändamål för en arbetsmarknadsminister atf ha mycket folk i beredskapsarbeten, i ungdomslag och i andra sådana verksamheter. Tvärtom! Vi måste sträva efter atf def blir sä få som möjligt.

Problemet bakom def, Bengt Wittbom och ni andra från de borgerliga partierna som talat här, är att vi 1982 överfog eff land där arbetslösheten steg snabbare än i Europa i övrigt. Den snabba ökningen av arbetslösheten som vi fick ta över från de borgerliga regeringarna gjorde det nödvändigt för oss aft lyfta oss själva i håret, atf sätta in varje resurs som tänkas kunde i arbetsmarknadspolitiken, Def är nämligen den snabbaste vägen aft minska arbetslösheten, och för oss fanns det ingen vikfigare uppgift än aft minska arbetslösheten.

Andre vice talmannen anmälde aff Börje Hörnlund, Bengt Wittbom och Lars-Ove Hagberg anhållit aft till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

Kammaren beslöt aft förhandlingarna skulle fortsättas kl, 19,30,

38 § Anmäldes och bordlades

Proposifionerna

1985/86:104 Statlig garanti för anordnande av olympiska vinterspel i Sverige

år 1992 1985/86:158 Godkännande av Wienkonvenfionen för skydd av ozonskiktet

39 § Anmäldes och bordlades

Mofionerna

1985/86:445 av Lars Werner m.fl.

1985/86:446 av Ulf Adelsohn m.fl.

1985/86:447 av Elving Andersson m.fl.

1985/86:448 av Christer Eirefeh m.fl.

Lag om näringsförbud, m, m, (prop, 1985/86:126)

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Meddelande om interpellation

40 § Meddelande om interpellation

Meddelades atf följande interpellafion framställts

den 3 april

1985/86:163 av Tore Claeson (vpk) fill bostadsministern om bosfadsförvaltningen inom de allmännyttiga bostadsföretagen:

Frågor om de kommunala bostadsföretagens verksamhet och sociala ansvar har varit livligt debatterade under senare fid. Orsaken är som bekant atf ett antal allmännyttiga bostadsföretag sedan en fid tillbaka överlämnat en del av sitt bostadssociala ansvar fill privatföretag - av typen Förvaltnings AB Formator. Detfa har medfört svåra problem för många hushåll i s.k. problemområden.

Trots kommunernas ansvar för sina invånares bostadsförsörjning har flera kommuners bostadsföretag genom atf överlåta förvaltningsproblem på privata företag motverkat många människors rätt fill trygghet i boendet och rätten till en bra bostad.

Det synes också helt klart aff resp. allmännyttiga bostadsföretag inför trycket av olika svårigheter och problem alltför lättvindigt överlåtit uppgifter ät privata intressen och gett dem långt gående fullmakter att söka skapa "normalsvenska" områden, Alla som bor där skall tydligen ha fast jobb, inte ha några sociala problem eller vara i behov av social omsorg eller annan kommunal service, aldrig ha haft några betalningsanmärkningar, osv.

Sålunda ställs krav på enskilda hyresgäster och tillämpas arbetsmetoder som mänga reagerat mof. Bl, a, har nio socialsekreterare i Haninge och Tyresö kommuner i tidskriften Socialt arbete (nr 1/86) riktat skarp kritik emot dessa. Frågor har med rätta ställts, och def har ifrågasatts om arbetsmetoderna är förenliga med kommunernas skyldigheter enligt socialtjänstlagen, med allmännyttiga bostadsföretags uppgifter och verksamhet, med bosfadsförsörjningslagen, etc.

Med förvåning har många hyresgäster också noterat det engagemang som de allmännyttiga bostadsföretagens serviceorganisation, SABO, lagt ned pä aft stödja privata förvaltningsföretag, i stället för atf hjälpa sina företag atf själva klara sina uppgifter.

Arbetet med atf skapa goda bostadsområden måste bedrivas i samklang med de berörda hyresgästerna och sociala myndigheter. Man måste hjälpa, inte stjälpa dem som har det svårt. Det synes helf klart atf verksamhet av def

7 Riksdagens protokoll 1985/86:107-108

Prot. 1985/86:107 slag Formator bedriver riktar sig främst mot hushåll med låga inkomster,
3 april 1986 barnfamiljer, ensamma mödrar med barn, invandrare och personer med

Meddelande om frågor

sociala problem. Med hänvisning fill def anförda vill jag fråga bosfadsministern:

1. Vill bostadsministern medverka fill åtgärder som förhindrar atf bostadsföretagen överlåter svära förvaltningsproblem i s, k, problemområden till privata förvaltningsföretag?

2. Vill bostadsministern medverka till atf de allmännyttiga bostadsföretagen inte frånhänder sig bestämmanderätten och bedömningar angående hyresgästers sociala situation, möjlighet till kvarboende osv?

3. Kommer bostadsministern aft fa något inifiafiv i syfte att undanröja olämpliga arbetsmetoder och underlätta för aff en bostadspolitik grundad på ett socialt synsätt skall vara vägledande för bostadsförvaltningen?

41 § Meddelande om frågor

Meddelades atf följande frågor framställts

den 3 april

1985/86:455 av Wiggo Komstedt (m) till statsrådet Birgitta Dahl om elfaxorna:

I olika uttalanden har energiministern sagt aft om infe elkonsumtionen sjunker, så måste vi höja elpriset med uppemot 50%.

Detta är ett för mänga märkligt uttalande. Under de s. k, oljekrisåren fick vi ständigt höra från alla ansvariga atf vi måste sänka oljeförbrukningen och särskilt satsa på inhemska energislag. Vi var också många som satsade - för den enskilde ganska höga belopp - på olika nya energikällor, t. ex. värmepumpar. Staten uppmuntrade ocksä detta genom särskilt förmånliga lån. Nu är det fakfiskt så atf dessa värmepumpar uteslutande drivs med el, och de kan inte heller drivas med annan typ av energi. Många frågar sig om statsrådets uttalande om aft straffhöja elenergin är aft tyda såsom eft fack fill alla dem som satsat pä dyra alternativa energisystem?

Med stöd av def ovan sagda vill jag därför fräga statsrådet Dahl:

Vilka åtgärder kan vid en eventuell chockhöjning av elfaxorna förväntas från regeringens sida för atf hjälpa dem som satsat på alternativa, eldrivna energisystem?

1985/86:456 av Filip Fridolfsson (m) till statsrådet Bengt Göransson om ifrågasatt avgiftsbeläggning av musikaliska verk som framförs under gudstjänst:

■ Ofta händer att församlingar spelar in gudstjänster på band för atf kunna förmedla dessa till gamla och sjuka,

STIM kommer nu att kräva ersättning av församlingar för denna verksamhet. Enligt uppgift menar STIM atf avgift i framtiden skall erläggas även för musik som - utan aft inspelning sker - framförs under gudstjänst.

Är statsrådet beredd att verka för atf hittillsvarande möjligheter att framföra musikaliska verk i samband med gudstjänster inte inskränks genom avgiftsbeläggning?

1985/86:457 av Margareta Persson (s) till justitieministern om markägares ansvar för brunnar:

Brunnar utan lock är fullständigt onödiga dödsfällor, I flera år bar barnmiljörådet påtalat att lagen måste skärpas så att markägarens ansvar klart framgår. Nu har återigen en tragisk dödsolycka inträffat. En åttaårig pojke ramlade i en brunn och drunknade. Den här typen av olyckor är fullständigt onödiga, eftersom det är lätt att sätta dit låsbara lock som finns i handeln,

I sitt remissvar över betänkandet SOU 1985:24 Ordninglag, som lämnades i december 1985, betonade barnmiljörådef behovet av säkerhetsanordningar. Detta krav fanns infe med i utredningens förslag.

Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga justitieministern:

Kommer regeringen aft lägga fram förslag fill ändring i lagstiftningen så atf markägaren får ansvar för aft brunnar förses med säkerhetsanordningar?

Prot. 1985/86:107 3 april 1986

Meddelande om frågor

42 § Kammaren åtskildes kl, 17,49, In fidem

BENGT TORNELL

/Gunborg Apelgren