Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1984/85:48

Tisdagen den 11 december

Kl. 10.00

1 § Justerades protokollet för den 3 innevarande månad.

2 § Föredrogs och hänvisades Motionerna 1984/85:269-274 till socialutskottet

3 § Föredrogs men bordlades åter Finansutskottets betänkanden 1984/85:6 och 7 Jusfitieutskottets belänkande 1984/85:13 Lagutskottets betänkanden 1984/85:11 och 13 Utrikesutskottets betänkanden 1984/85:2, 4, 5 och 7 Socialutskottets betänkanden 1984/85:5-7 och 10 Näringsulskottets betänkande 1984/85:10

4 § Statlig fastighetsskatt, m. m.

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1984/85:17 om statlig fasfighetsskatt m.m. (prop. 1984/85:18, prop. 1983/

84:178 delvis, prop. 1984/85:23 delvis och prop. 1984/85:80 delvis), .

bostadsutskottets betänkande

1984/85:8 om ändringar i bestämmelserna om räntebidrag lill följd av faslighetsskatten m. m. (prop. 1984/85:85 delvis) samt

socialförsäkringsutskoltets betänkande

1984/85:9 om ändring i bestämmelserna om kommunalt bostadstillägg till folkpension (prop. 1984/85:85 delvis).

Interpellation

1984/85:23 av Kjell Mattsson (c) om del aviserade förslaget om fastighetsskatt på egnahem och fritidshus

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

skulle besvaras i samband med behandlingen av bostadsutskottets belänkande 1984/85:8.

Anf. 1 TALMANNEN:

Skaiteutskotlels betänkande 17, bostadsutskottets betänkande 8 och socialförsäkringsutskoltets betänkande 9 debatteras i ett sammanhang.

Anf. 2 Förste vice talman INGEGERD TROEDSSON (m):

Herr talman! Jag kommer i mitt anförande all yrka återförvisning av förslaget till fastighetsskatt till skatteutskottet för ytterligare beredning. Skulle delta yrkande falla yrkar jag bifall till reservationerna 1, 2 och 3 vid skatteutskottets belänkande 17. De innebär avslag på förslaget lill fasiighels-skalt och upphävande av hyreshusavgiflen. Vidare inryms ell andrahandsyr-kande om befrielse från fastighetsskatten för Nobelstiftelsen och jämförbara stiftelser.

Då propositionen om fastighetsskatten lades på riksdagens bord brännmärkte samtliga borgerliga partier brislen på grundlagsenlig beredning med hänvisning till bl. a. lagrådels även i detta avseende utomordentligt kritiska yttrande i våras.

När sedan förslaget behandlades i skatteutskottet försökte vi reparera bristerna i beredningsavseende. Utöver de synpunkter som förelåg i våra egna motioner inhämtades yttranden från bosladsulskotlel och, vad vissa inlegriletsaspekter beträffar, från konstiluiionsuiskoilet. Vidare hördes företrädare för en rad uppvaktande organisationer. Dessutom begärde vi från borgerligt håll att institutionen för fastighetsekonomi vid Tekniska högskolan skulle utreda vissa frågor rörande kapilalkosinadsutvecklingen. Delta förslag biträddes av socialdemokraterna i skatteutskottet. Jag vill gärna framhålla all vi satte myckel stort värde på detta.

KTH:s utredning, liksom vad de uppvaktande organisationernas företrädare framhöll, bekräftade den kritik i sak vi fört fram i våra motioner.

Sedan skatleulskotlel justerat sitt betänkande har emellertid en rad ytterligare omständigheter framkommit. Dessa visar med skrämmande tydlighet bristen i alt det aktuella förslaget om fastighetsskatt och de konsekvensändringar som senare förslagits inte i sin helhet utsatts för utredning, remissbehandling och lagrådsgranskning.

Således har en proposition lagts som innebär att aktiebolag i fortsättningen slipper den garanliskalt som innebär all kommunalskatt alltid skall betalas på 1,5 % av taxeringsvärdet. Detta gynnar främst SABO-föreiagen - den s. k. allmännyttan - för vilka garanliskatien i praktiken varit den enda effektiva skattebelastningen. Däremot uppkommer ingen motsvarande skaltelindring för småhus eller för flertalet privata hyresfastigheter. Tvärtom kan fastighetsskatten leda till alt inte bara fastighetsskall ultas, utan att också garanliskatien blir effektiv.

I en annan proposition föreslås särskild kompensation för fastighetsskatten i fastigheter med statliga räntesubventionerade lån. Trots att bostadsutskottet behandlat och justerat förslaget två gånger och den andra gången

rättat lill rena räknefel, framkommer dagligen uppgifter om kvarstående allvarliga brister. Kompensationen är uppenbarligen så konstruerad att allmännyttan systematiskt gynnas medan enskilt ägda fasligheter lika systematiskt missgynnas. Skillnaden mot enskilda fastighetsbolag uppges ligga mellan 7:50 och nästan 14 kr. per kvadratmeter bostadsyta - en väsentlig skillnad. Denna skillnad tycks till yttermera visso vara avsiktlig, om man får tro en intervju i Vår Bostad från denna månad med Jan Danneman, som är förhandlingschef på Hyresgästernas riksförbund. Han säger; "SABO-föreiagens krav (på hyreshöjningar) låg på 7-10%. Och nu skall pengar från fastighetsskallen hjälpa dem att klara sig med hälften. Bland annat gör man om ränlebidragsskalorna så alt företagen får lägre ränteutgifter under 1985." Detta skulle alltså gälla allmännyttan men däremot inte de privatägda hyresfastigheterna.

Ytterligare flagranta brister ur skaitesynpunkl finns i kompensationsproposifionen. Dess förslag innebär inte bara att lika behandlas olika ulan också ett krångel och en ogenomtränglighet som gör det av lagrådet tidigare påtalade krånglet i det ursprungliga förslaget lill faslighetsskatt lill en mild väslanfläkt. Till delta kommer olika behandling i fråga om den vinstdelnings-skatt som skall finansiera de s. k. löntagarfonderna. Allmännyttan är helt befriad från denna skatt, medan bostadsförvaltande bolag i övrigt kan drabbas utomordentligt hårt. I de yttersta av dessa dagar har således uppgifter sipprat ut från den statliga bostadskommillén som visar alt allmännyttan i år skulle ha avkrävts 500-600 milj. kr. om även denna hade omfattats av skatten. Det skulle i så fall ha inneburit att allmännyttan skulle ha behövt kräva hyreshöjningar på ungefär 10 kr./m. Samtidigt kan bostadsförvaltande bolag träffas av en vinstdelningsskall på 80 kr./m' för nyproducerade fastigheter, trots att de inte har någon som helst möjlighet all kompensera sig för skatten, eftersom allmännyttan är hyresledande.

Sammantaget har således förslag lagts fram och uppgifter framkommit som visar att kombinationen bruksvärdeshyra, vinsldelningsskall, ny fastighetsskatt, olikformig behandling vid kornpensation för denna och förslaget om borttagande av kommunal garantibeskattning för aktiebolag kan leda till en utslagning av enskilda företag på bostadsmarknaden.

Till det jag nu nämnt kommer de brister som bl. a. lagrådet tidigare påtalat och som i princip betyder all boende ulan räntesubventioner, t. ex. i villahushåll, genom skatten tvingas betala även andra hushålls boendekostnader ulan minsta hänsyn lill hushållens inkomster eller ekonomiska situation. Lika fall kan komma all behandlas olika, samtidigt som bärkrafts-principen frångås.

Det förtjänar också påpekas att skatter och subventioner som får otillbörlig verkan från likabehandlingssynpunkl även innebär en kapilalför-Slörelse för berörda enskilda personer eller företag. Så blir fallet om de slås ul från marknaden genom denna olika behandling av allmännyttan i förhållande lill övriga fastigheter.

Enskilda förelag och enskilda personer har i princip rätt alt påräkna ell rimligt skydd för sin egendom enligt artikel 1 i 1952 års tilläggsprotokoll till

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Europakonventionen. Enskilda förelag och medborgare skall också vara fredade mot en otillbörlig olikabehandling från statens sida när del gäller lagstiftnings- eller beskattningsåtgärder som rör deras egendom. Detta följer av artikel 14 i huvudkonventionen.

De skillnader som uppstått mellan den hyresledande allmänhyllan och enskilt ägda fasligheter har med de framlagda förslagen nått sådana proportioner alt dessa bestämmelser i Europakonventionen kan bli aktuella att åberopa om skatten trots allt skulle drivas igenom. Det är också fråga om en helt ny skatt, av grundskatlenatur, som t. o. m. skulle kunna få direkt konfiskatoriska konsekvenser - alltså drabba själva skattekällan.

Herr talman! Våren 1982, för drygt två och elt halvt år sedan, avvisade de borgerliga ledamöterna av denna kammare själva en borgerlig proposition om en hyreshusavgift. Man gjorde del under hänvisning till alt propositionen inte varit föremål för sedvanlig beredning och remissbehandling. Sedan hösten 1982, då den socialdemokratiska regeringen bildades, har denna regering haft mer än två år på sig för erforderlig beredning och remissbehandling - ändå har man underlåtit detta. Förslaget bör därför remitteras lill skatteutskottet för ytterligare beredning när del gäller bl. a. vad neutraliteten i kostnadshänseende, näringsfriheten och Europakonventionen kräver.

Innan vi går till beslut i denna kammare måste vi alllid vara klart medvetna om innebörden i de förslag som läggs fram. Skulle ell beslut om faslighelsskallen och följdpropositionerna fattas i dag, så skulle - vågar jag påslå -ingen i denna kammare vara medveten om konsekvenserna i hela deras vidd. Det är därför, herr talman, faktiskt fråga om riksdagens anseende.

Låt mig så, herr talman, gå in på förslaget till fastighetsskatt i sak. 1 gamla tider fanns en rad skatter som togs ut schablonmässigt ulan någon hänsyn till betalningsförmågan, ulan hänsyn till om den skatlskyldige var skuldsatt högt över skorstenen eller hade pengar på kistbotten. Ej heller log man hänsyn till försörjningsbördan.

Regeringen tycks nu vara beredd att återgå lill denna föråldrade typ av skatter. Alla småhusägare skall således, efter en inkörningsperiod på tre år, betala en skall som uppgår till 0,47 % av taxeringsvärdet. Skatten, som inte är avdragsgill, skulle bli lika hög för den som bor i ell helt skuldfritt hus som för den som dras med tunga räntekostnader. Skatten skulle bU lika hög för låginkomsltagaren som för den välavlönade. Ingen som helst hänsyn las heller lill försörjningsbördan. Även fritidshus av olika slag skulle drabbas av den föreslagna skatten.

Bosladsminislerns löfte från i våras, att de som köpt sina småhus under senare år skulle befrias härvidlag, har också frångåtts. Förslaget ansågs vara alltför komplicerat. Regeringen har nu "förenklat" förslaget genom all låta skatten träffa alla innehavare av småhus, mangårdsbyggnader på jordbruk eller fritidshus - även dem som får allra svårast att betala.

De som åtnjuter statliga räntesubventionerade lån avses få kompensation för skatten genom högre räntesubventioner. Men räntesubventionerna trappas av mycket snabbt för småhus - på 11-12 år mot på ca 35 år för hyreshusen. Därefter drabbar skatten med all sin kraft, samtidigt som

räntorna skall betalas fullt ul utan någon subvention.

De som köpt sitt hus i andra hand eller som av någon annan anledning, t. ex. alltför hög tomtkostnad, tvingats avstå från alll vad räntesubventioner heter, får redan från början nöjet all inte bara betala sina räntekostnader fullt ut ulan också betala skatten fullt ut för att andra skall få sina räntekostnader sänkta. I praktiken kommer härigenom ungefär 80 % av alla småhus att drabbas, mot endast ca 15 % av allmännyttans bostäder. Den statliga bostadskommillén har visat all produktionskostnaden för ell småhus ligger ungefär 15% under'motsvarande kostnad för en lägenhet i en allmännyttig fastighet. Trots delta och trots att småhusägaren får vara sin egen oavlönade fastighetsskötare blir boendekostnaden väsentligt mycket högre för den som bor i det egna småhuset. Detta visar att ränte- och skattereglerna redan nu missgynnar egnahemsägande. Bostadskommillén visar också att i de fall egna hem köpts begagnade tillkommer ofta betydande kostnader för extra finansiering av köpet. Tekniska högskolans undersökning bekräftar att ökningarna av kapitalkostnaderna och speciellt räntekostnaderna under perioden 1979-1982 varit särskilt stora för lån utan statliga räntegarantier - stick i stäv mot vad som uppgivils från regeringens sida.

Det är således nonsens att påslå att småhusskatten skulle vara ett led i en solidarisk bostadspolitik. Det kan inte heller hävdas att villaägarna utgör elt privilegierat urval. Ju fler barn det finns i en familj, desto vanligare är det att man bor i småhus. Vi vet också att ju fler barn familjen har, desto sämre är i allmänhet familjens ekonomi. Nästan sju av tio barn bor i dag i småhus. Bland LO-hushållen är del också vanligare att bo i småhus än all bo i hyreslägenhet.

Det finns inga som helst sociala eller solidariska motiv för en småhusskatt. Villaägarna har som alla andra boende drabbats hårt av höjda bränslekostnader. Taxeringsvärdena har höjts, med åtföljande högre skatter. Räntor, avgifter och reparationskostnader har stigit väsentligt. Avdragsbegränsningen har tillsammans med urholkningen av skatteuppgörelsen slagit sönder många omsorgsfullt gjorda kalkyler.

Verkligheten tycks dess värre vara att småhusägande inte passar in i dagens socialdemokratiska modell. Ändå är småhusägandel en boendeform som många människor vill ha och som dessutom kräver mindre subventioner från det allmännas sida, samtidigt som del ger lägre drifts- och underhållskostnader och stort inflytande för de boende.

Går vi över till flerfamiljshusen avses alla privata hyreshus belastas med en avdragsgill fastighetsskatt på 2 % i stället för dagens mer begränsade hyreshusavgift. För allmännyttan föreslås skallen bli 1,4%. Detta lägre uttag motiveras med all skatten för allmännyttans vidkommande inte är avdragsgill. Men den här skatten missgynnar främst de frifinansierade hus utan statliga lån som har byggts under senare år och som alltså drabbas fullt ut av fastighetsskatten, ulan någon kompensation, trots all ägarna får betala hela räntekostnaden själva. Någon hyreshöjning för att kompensera skatten är i dessa fall inte möjlig, eftersom den hyresledande allmännyttan, som jag tidigare nämnde, mer än väl kompenseras genom ökade subventioner. Detta

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Stadig

fastighetsskatt, m. m.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt,

m.m.

missgynnande gäller också alla äldre, enskilt ägda hyresfastigheter. Som framhållits av bl. a. Fastighetsägareförbundet och som också förefaller bekräftat av Tekniska högskolans utredning har räntekostnaderna under senare år stigit snabbare i dessa fasligheter än i de statligt belånade.

Även den olika procentsatsen för skatteuttaget - 1,4 % för allmännyttan mot 2 % för konventionellt beskattade hyresfastigheter- leder till bristande neutralitet i kostnadshänseende. En allmännyttig faslighet som inte längre får räntesubventioner skulle behöva höja hyran med 1,4 % för att få ihop till faslighelsskallen. Alla inkomster är nämligen skattefria. Går hyresgästorganisationen med på denna hyreshöjning, får också hyran i de privata fastigheterna höjas med 1,4%. Men eftersom hyreshöjningen för de privata fastigheterna är skattepliktig täcker den inte fastighetsskatten på 2 %. Detta är inte någon nyhet för bostadsministern. Redan hösten 1982, efter valet, konstaterade han i en proposition att en eventuell fastighetsskatt för all vara neutral måste tas ul med samma procentsats i allmännyttan som i privata hyresfastigheter och dessutom vara avdragsgill i de privata.fastigheterna.

Till alll detta kommer effekterna av bl. a. vinsldelningsskatlen, som jag redan berört. Delta innebär beklagligt nog att regeringen med berått mod tycks fullfölja en politik som i hög grad missgynnar enskild fastighetsförvaltning. Hur snabbt utvecklingen redan har gått visas av all endast var tionde hyreslägenhet hade offentlig hyresvärd år 1945 mot nästan två av tre i dag. Är målet en enda boendeform, allmännyttans lägenheter?

Det är vidare väl känt att lokalfastigheter, t. ex. handels- och hanlverksfas-tigheter, hotell och restauranger, som producerats under de senaste tio åren, i stor utsträckning inte är lönsamma. Ändå avses även dessa träffas av faslighetsskatten. Enbart för alt täcka fastighetsskallen skulle del krävas hyreshöjningar på 10 % eller mer, något som oftast är ornöjligt genom köpmotstånd från marknaden eller på grund av fleråriga hyresavtal. Motsvarande kostnadshöjningar drabbar naturligtvis de lokalfasligheier som används i den egna rörelsen. Till detta kan dessutom komma effekterna av vinsldelningsskatlen. Resultatet torde bli all bygginvesteringarna kommer att rasa ytterligare och alt stora ekonomiska svårigheter uppkommer för ägarna till de lokaler som redan byggts.

Även ICA-förbundet har hört av sig lill skatteutskottet. Anledningen till delta är verkligen inte svår att förstå. Trots vikande försäljning och trots vikande lönsamhet skulle en modern livsmedelshall drabbas av kostnadsök-, ningar på 20 000-40 000 kr. om året, om fastighetsskatten införs. Samtidigt snedvrids konkurrensen genom att t. ex. lokal för livsmedelsförsäljning i samband med bensinstationer betraktas som industrilokal och därigenom undgår skatten.

Herr talman! Låt mig sammanfatta:

Förslaget lill fastighetsskatt är inte bara otillräckligt berett, de uppgifter som har kommit fram visar klart alt del också vilar på orättvis grund. Lika behandlas inte lika.

Förslaget strider mot skatteförmågeprincipen. Många gånger skulle de ekonomiskt sämre ställda dessutom genom skatten tvingas vara med och

subventionera ekonomiskt bättre ställda. Konkurrensen skulle snedvridas.

Många ägare lill äldre privatägda fastigheter som är i behov av reparationer kommer alt på alla sätt tvingas undvika reparationer, eftersom det är enda sättet för ägarna att över huvud taget kunna få ihop pengar till fastighetsskatten.

Sysselsättningen inom byggbranschen skulle på så sätt ytterligare vika. Valfriheten i boendel skulle ytterligare urholkas.

Krångel och byråkrati skulle öka, inte bara genom all lagförslaget innehåller elva olika skatlealternativ ulan också - detta vill jag framför alll framhålla - genom att kompensalionsproposilionen kommer att göra en redan svårgenomtränglig bostadspolitik totalt ogripbar såväl för den enskilde som för politikerna. Uppenbarligen kan inte ens skallens upphovsmän hanlera denna skatt eller kompensationen för denna.

Den kritik som jag har framfört riktas, herr talman, ingalunda enbart mot bostadsdepartementet och dess chef. Slatsdepariementen - regeringen - har samfällt ell ansvar för de propositioner som avlåles. Ansvaret vilar lika tungt på finansdepartementet för den bristfälliga skattemässiga hanteringen av såväl fastighetsskatten som bristerna i kompensalionsproposilionen, på arbetsmarknadsdepartementet för skallens negativa konsekvenser för sysselsättningen, på industridepartementet för skattens negativa konsekvenser för näringslivet, på bostadsdepartementet för skattens negativa konsekvenser för bl. a. svenska kyrkan och frikyrkorna samt på socialdepartementet för skattens konsekvenser för barnfamiljer, pensionärer och andra betalnings-svaga grupper. Även justitiedepartementet borde ha elt ansvar för all propositionerna bereds i grundlagsenlig ordning. Skulle kammaren, trots alll, besluta om införande av en fastighetsskatt, kommer vi i händelse av en borgerlig valseger all med all kraft verka för all beslut om fastighetsskatt liksom hyreshusavgifi rivs upp med omedelbar verkan.

Slutligen, herr talman, ber jag att ännu en gång få upprepa milt yrkande om återförvisning av förslaget om fastighetsskall lill skatleulskoltet för ytterligare beredning.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Anf. 3 STIG JOSEFSON (c):

Herr talman! I proposition 1984/85:18 föreslår regeringen införandet av en ny skall - för vilken gång i ordningen vågar jag inte säga. Denna gång gäller det en statlig fastighetsskatt. Vägen fram lill riksdagen har varit krokig när det gäller denna proposition.

Lagrådet har granskat lagförslagen, och detta förslag har därefter delvis omarbetats. Men även det nu föreliggande förslaget är värt stark kritik.

Utarbetandet av lagförslaget har inte föregåtts av någon sedvanlig utredning. Inte heller har det varit föremål för remissförfarande, bortsett från att man inhämtat yttrande från några myndigheter rörande skallens lagtekniska konstruktion och beskallningsförfarandel. Lagrådels möjligheter alt bedöma det remitterade lagförslaget har därför varit begränsade.

Lagrådet säger bl. a. att den grundläggande förutsättningen för en skattelagstiftning är att denna skall vara rättvis på så sätt all lika fall skall

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

StatUg

fastighetsskatt, m. m.

behandlas lika. Vidare gäller alt den aktuella pålagan bör fördelas med hänsyn till de skattskyldigas ekonomiska bärkraft. Lagrådet anför också att lagstiftningen är krånglig och svårförståelig.

Kritiken från lagrådet - att den föreslagna skatten inte fördelar pålagan efter bärkraft-finner vi, i likhet med flera motionärer, relevant även närdet gäller del nu föreliggande skatleförslagel. Till saken hör att de som innehar statsbelånade hus förutskickas få kompensation för skatten. Konsekvensen blir att de som redan har de högsta boendekostnaderna - vi tänker särskilt på småhusägare som finansierat sina hus ulan statliga lån och egnahemsägare som under senare år förvärvat elt äldre hus - drabbas hårdast av skatten. Det rör sig ofta om flerbarnsfamiljer som redan har en svår ekonomisk situation. Även för pensionärer som amorterat ned sina lån kan skatten bli en kännbar pålaga. Lagrådels antagande alt det bland de fastighetsägare - särskilt ägare av småhus - som inte finansierat sitt fastighetsinnehav genom statliga lån, kan finnas åtskilliga som har fåll vidkännas kapitalkostnadsökningar jämförbara med dem som uppkommit på grund av upplrappningen av de garanterade räntorna, tillbakavisas av bostadsministern med svepande formuleringar som utskottet inte kan godta. Enligt utskottets uppfattning har lagrådet rätt, bl. a. med tanke på den snabba ökningen av del allmäna ränteläget som skett efter 1979.

Även i fråga om flerfamiljshus kommer den sammanlagda effekten av skatten och bidragen att diskriminera fastigheter som inte är statligt belånade. Därtill kommer alt de olika skattesatserna - en högre för konventionellt beskattade fastigheter och en lägre för schablonbeskatlade fastigheter som ofta tillhör allmännyttan - gör att de privata fastighetsägarna till följd av bruksvärdesystemet inte ens kan ta ul tillräcklig hyra för alt erhålla kostnadstäckning för skatten.

Hur detta samband fungerar utvecklades ingående av bosladsministern i samband med hyreshusavgiftens införande, och skatteutskottet biträdde då hans ståndpunkt i denna fråga. I korthet gick resonemanget då ut på att en neutral skatt måste vara lika stor för alla och avdragsgill för dem som hade att ta upp ett mot skatten motsvarande belopp som skattepliktig inläkt eller möjligen lägre för den sistnämnda kategorin och icke avdragsgill för någon.

Del förefaller utskottet myckel märkligt all bostadsministern efter så kort tid lägger fram förslag som går stick i stäv mot den uppfattning han tidigare framfört. Enligt vår uppfattning finns del ingen anledning all genom en skattedifferentiering missgynna det enskilt ägda fastighetsbeståndet. Av den utredning som Tekniska högskolan utfört på uppdrag av utskottet med anledning av propositionen framgår att ökningen av kapitalkostnaderna och speciellt räntekostnaderna för lånat kapital under perioden 1979-1982 varit snabbare i del enskilda beståndet av bosladshyreshus än i del allmännyttigt ägda och att ökningen varit speciellt accentuerad i det äldre enskilda beståndet.

Vidare påvisas i utredningen alt direktavkastningen under den första tioårsperioden av elt innehav till följd av räntekostnaderna ofta är låg eller t.o.m. negaliv. Dessa uppgifter i utredningen vinner stöd av andra uppgifter

som läggs fram i bostadskommitténs delbetänkande. Att mot den bakgrunden belasta fastighetsbeståndet med en diskriminerande skatt förefaller enligt min uppfattning inte vara välbetänkt.

Från centerns sida vill vi instämma i den kritik som lagrådet framfört. Vi anser det som helt otillfredsställande att en så invecklad proposition med ett så omdiskuterat och kontroversiellt innehåll framläggs utan alt det föregåtts av någon offentlig utredning eller remissbehandling. Regeringen förbigår också den av regeringen själv tillsatta bostadskommittén.

Förslaget om statlig fasfighetsskatt är från många utgångspunkter oacceptabelt och bör därför avvisas.

Som framgår av centerns partimotion yrkar vi avslag på proposifionen av bl. a. följande skäl:

Fastighetsskatten höjer ytterligare skattetrycket.

Faslighetsskatten las inte ul efter bärkraft. Den utgår på fasfighetens taxeringsvärde oberoende av den skattskyldiges egen ekonomiska situation.

Fastighetsskatten kommer att fungera på samma sätt som om förmögenhetsskatten skulle tas ut på bruttoförmögenheten utan hänsyn till lån eller skulder.

Fastighetsskatten är orättvis, inte minst på grund av det sätt enligt vilket vissa subventioner nu förmodligen kommer att utgå.

Mycket mera skulle vara att säga om del kompensationssystem som regeringen föreslagit, men den delen av denna fråga ligger inte inom skatteutskottets arbetsområde. Säkerligen kommer denna del all noga diskuteras av bostadsutskottets ledamöter.

Som framgår av reservationerna slår utskottets icke-socialistiska ledamöter eniga om alt yrka avslag på propositionen.

Det finns inga skäl alt belasta fastigheterna med någon ny skatt. Skarp kritik har riktats mot förslaget inte bara från lagrådet utan också från riksskatteverket och datainspektionen. Utskottet har inte haft tillgång till annat material än de skrivelser som ingetts till boslad.sdeparlemenlet från vissa intresseorganisationer inom bostadssektorn. Vi bör uppmärksamma alt samtliga dessa organisationer ställt sig negativa lill införandet av en fastighetsskatt med den föreslagna utformningen.

Herr talman! Ingegerd Troedsson har i sitt anförande yrkat på åierförvis-ning av ärendet till skatteutskottet. Detta ser jag som elt led i försöken att förhindra införandet av denna nya skatt, och jag vill på denna punkt instämma i yrkandet om återförvisning av ärendet. Skulle yrkandet avslås ber jag, herr talman, att få yrka bifall till reservationerna 1 och 3, som har fogats till detta utskottsbetänkande.

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

Stadig

fastighetsskatt, m. m.

Anf. 4 KJELL JOHANSSON (fp):

Herr talman! Jag kan i alla delar instämma i den kritik som förste vice talman Ingegerd Troedsson och Stig Josefson anförde tidigare beträffande detta ärendes behandling. Förslaget till fastighetsskatt är ytterligare ett i den långa rad av dåligt beredda och illa genomtänkta förslag som har kommit på skatteområdet sedan regeringstillträdet. Frågan är rent av om inte denna

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, ni. m.

proposition lar priset i detta avseende. Jag ansluter mig därför till det yrkande om ålerförvisning lill skatteutskottet som tidigare har framställts. Faller detta, yrkar jag i andra hand bifall lill reservation 1.

Folkpartiet avvisar alltså förslaget all införa en statlig fastighetsskatt. Vi gör detta av bl. a. följande skäl.

För del första är inte svenska folkels problem all vi har för få skatter och ell för lågt skatteuttag. Problemet är det rakt motsatta, nämligen alt skattetrycket är för högt och skatterna alldeles för många. Fastighetsskatten innebär ett skärpt skattetryck och ytterligare skalleregler, vilket vi avvisar.

För det andra är inte bostadssektorns problem att dess beroende av subventioner är för litet eller att reglerna för finansiering och beskattning är för enkla och lättöverskådliga. Problemet är del rakt motsatta, nämligen all subventionerna är för höga och skatteuttaget likaså. Faslighelsskallen med sill vidhängande förslag lill bidrag lill skatten innebär mera subventioner och mera skatter.

För det tredje är inte krånglet inom bostadssektorn för litet. Del är på lok för stort. Fastighetsskatten ökar detta krångel.

För del fjärde är fastighetsskatten inte konkurrensneulral.

För del femte är fastighetsskatten inte rättvis.

Folkpartiet har som socialt reformparti tagit ställning för huvuddelen av de sociala reformer som har införts i vårt land. Därmed har vi också tagit på oss ansvaret för finansieringen.

När nu skattetrycket nått den höjd det har i dag anser vi dock inte att det går att vidare höja skatterna för att den vägen uppbringa erforderliga medel. Tvärtom har vi från folkpartiets sida sagt all skattetrycket på sikt bör sänkas. Andra vägar måste väljas än den ensidiga skallehöjningspolilik som tycks vara socialdemokraternas säregna uppfattning om hur man skapar svängrum i stället för svångrem.

Från folkpartiels sida har vi klart uttalat att denna skatt kommer alt försvinna om vår mening får råda. Efter de uttalanden som har gjorts här i dag kan det betraktas som klart alt fastighetsskatten kommer all försvinna i händelse av en borgerlig valseger.

Folkpartiets första invändning mot den nya fastighetsskatten är således att den ökar skattetrycket. Den är därmed ytterligare ett led i den enorma dammsugning efter skaltehöjningar och nya skatter som den socialdemokratiska regeringen inledde i oktober 1982.

Naturligtvis kan man hävda all denna invändning inte är elt argument emot den uppfattning som kommer till uttryck i propositionen, all fastighetsskatten skall vara en del i "ell rättvist och solidariskt omfördelningssysiem inom bostadssektorn".

Vår inställning är dock helt klart all den nya fastighetsskatten inte är så konstruerad att den uppfyllerens elementära krav på rättvisa och solidaritet.

I det enskilda fallet, och även för vissa grupper som pensionärer och barnfamiljer, kommer skatten att drabba helt ulan hänsyn lill försörjningsbörda och skattekraft. Jag har redan tidigare här i kammaren i debatt med bosladsministern påvisat alt skallen när den slagit igenom fullt ut för en

barnfamilj som bor i en ganska ordinär villa innebär att hela den barnbidragshöjning som vi formligen fick långförlösa regeringen för all få fram försvinner för del första barnet.

Över huvud tagel har regeringens skaltehöjningsförslag på senare lid uppvisat en brist på fördelningspoUliska inslag som borde vara besvärande för regeringen. Tar man hänsyn lill vad som skett här i kammaren under bara de senaste veckorna kan man konstatera att man inte skall bo i villa, speciellt inte med eluppvärmning, och man skall inte vara beroende av all ta bilen till sin avlägsna arbetsplats. Då drabbas man nämligen extra hårt av de skaltehöjningar som socialdemokraterna drivit igenom.

Inemot tre fjärdedelar av alla barn bor i villa. När nu fastighetsskatten utökas lill all gälla även villor kommer barnfamiljerna all bli speciellt utsatta. Del är en orimlig politik i en tid när vi kan konstalera att särskilt familjer med många barn är den grupp i samhället som har del värst f. n.

Herr talman! Jag har sökt påvisa att förslaget om en ny fasfighetsskatt missgynnar speciellt barnfamiljerna samt all det även slår myckel orättvist i de enskilda fallen. En annan grupp som torde missgynnas är f. ö. pensionärer med låg pension, som under ell långt och strävsamt liv lyckats skaffa sig ell egel hem. Och delta tycker vi är allvarligt. Inom folkpartiet vill vi inrikta våra ansträngningar på att göra del möjligt för de äldre all bo kvar i sin gamla och invanda hemmiljö. Fastighetsskatten går på tvärs med denna strävan. Vi kan således inte ställa upp på att elt syslem som slår speciellt hårt mot barnfamiljer och gamla betecknas som ett rättvist och solidariskt omfördelningssysiem inom bostadssektorn.

Lika allvarligt torde del också vara all det föreliggande förslaget ur konkurrensneulral synpunkt inte uppfyller elementära krav. Som framhålls i reservationen visar en utredning som Tekniska högskolan utfört på uppdrag av skatteutskottet alt ökningen av kapitalkostnaderna och speciellt räntekostnaderna för lånat kapital under perioden 1979-1982 varit snabbare i det enskilda beståndet av bostadshus än i del allmännyttigt ägda och all ökningen varit speciellt accentuerad i del äldre enskilda beståndet.

Mot bakgrund av detta framstår den olikhet i skallesals som förslaget innebär mellan del schablonbeskatlade och del konventionellt beskattade bostadsbeståndet som extra allvarligt. Denna skillnad i skattesals medför nämligen att del privata bostadsbeståndet av flerfamiljshus missgynnas i förhållande till allmännyttiga bostadsföretag. Då dessutom reglerna för hyressätlningen är sådana att de styrs av hyrorna i allmännyttan innebär delta alt privata fastighetsägare inte kan företa de hyreshöjningar som är betingade av skatten. Detta är enligt folkpartiets mening inte acceptabelt och kommer, tillsammans med redan existerande diskriminering av det privata beståndet, all ytterst menligt påverka konkurrenssituationen på bostadsmarknaden.

Med tanke på den mycket bristfälliga belysningen i propositionen av hithörande problem framstår förslaget till fastighetsskall mera som ett desperat försök i den socialdemokratiska regeringens strävan all under 1985 komma ner åtminstone i närheten av det inflationsmål som man har ställt

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Stadig

fastighetsskatt, m. m.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Stadig

fastighetsskatt, m. m.

upp. Detta inflationsmål tycks för innevarande år komma all slå fel med inemot 100%. Inför delta har krav på rättvis och likvärdig beskattning av olika kategorier skattskyldiga förbleknat.

Herr talman! Skaiteförenklingskommiilén kämpar just nu med alla problem som måste lösas för alt del svenska inkomslsskatlesyslemel skall kunna förenklas. Målsättningen är att en mycket stor del skattskyldiga skall slippa att deklararera genom förenklade skatteregler och förtryckta blanketter.

Fastighetsskatten är en krånglig skatt. Jag kan tänka mig att skatteförenk-lingskommitlén är måttligt förtjust över alla extra problem som denna skatt drar med sig då det gäller att införa elt förenklat deklarationsförfarande.

Man skall inte underskatta skickligheten hos den svenska skatteadministrationen. Den har under många år tränats i all handlägga de mest delikata saker genom del svenska systemets komplexitet.

Ändå är det bara alt konstatera att fastighetsskatten kommer att innebära att lusentals skattskyldiga kommer att tillställas förtryckta blanketter, som innehåller felaktiga uppgifter, enbart därför att denna skall införs på del sätt som nu sker. Alla försäljningar kommer att innebära att de skattskyldiga som berörs måste särbehandlas. Redan nu kan man förutsäga att detta kommer att resultera i att krav på såväl preliminär som slutlig fastighetsskatt kommer alt framställas mot icke skattskyldiga medborgare. Detta blir helt enkelt en naturiig följd av systemet. Fastigheter med blandad användning kommer alt kräva sin särskilda behandling.

Vad man än kan säga om fastighetsskatten - någon skatleförenkling innebär den sannerligen inte. Alt vi fattar beslut i dag om en skatt som skall börja gälla den 1 januari 1985 innebär alt skallen inte kommer att debileras för preliminärt uttag. Även om jämkning i viss mån kommer att kunna genomföras, kommer en mängd skattskyldiga - jag tror rent av huvuddelen -att få betala skatten genom en restskatt vid 1986 års taxering.

Herr talman! I dessa dagar kablas åter Sveriges namn ul över världen med anledning av utdelningen av Nobelpriset. Värdet för vårt lands anseende ute i världen av detta pris kan inte nog betonas. Nobelsfiflelsen intar en särställning och bör därför i händelse av ett införande av fastighetsskatten befrias från denna.

Jag yrkar därmed bifall till reservation 3, som har delta syfte. Detta yrkande skall självfallet också ses som ett andrahandsyrkande.

Anf. 5 TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna är mycket tveksamma till den föreslagna fastighetsskatten. Det har vi också deklarareral i vår motion med anledning av propositionen. Vi är del framför alll med den utgångspunkten att vi inte tycker att det är riktigt att öka boendekostnaderna, speciellt inte på del sätt som föreslås. Vi menar, att om man skall ha en fastighetsskatt skall huvuddelen av den omfördelas inom bostadssektorn - framför allt till förmån för dem som har realt höga boendekostnader och låga inkomster.

Detta är ändå inte någon bra bostadspolifik. För alt man skall kunna påstå

att bostadspolitiken i det här landet är bra, bör hyror och boendekostnader ligga på en sådan nivå att vanliga lönearbelare har möjlighet all bo i en bra lägenhet eller bostad av annat slag i förhållande till sin kanske måttliga inkomst.

Detta är endast möjligt om man inrättar en statlig bostadsbank, som kan föra en sådan politik alt man har en låg och fast ränta, som skall gälla alla bostäder, även det äldre bostadsbeståndet. Med det nu föreliggande förslaget kommer utan tvivel många människor i kläm.

Det är en felaktig bostadspolitik som bedrivs när höga räntor och höga ränteavdrag - från inkomster med kanske förhållandevis hög marginalskall -skall vara det som ligger till grund för om en människa skall kunna bebo elt egnahem eller inte. Men del är den faktiska verklighet som vi lever i i dag och som gör all boendet är oerhört segregeral i del här landet.

Vi menar att en skattepolitik i stället skall byggas upp efter bärkraft, oavsett om skatten las ul i boendesammanhang eller i andra sammanhang. Vi menar från vänsterpartiet kommunisterna självfallet att låga inkomster skall ge låga skatter, medan höga inkomster skall drabbas av höga skatter. Förmögenheler, arv och gåvor, spekulaiionsvinsler, reavinster, bolagsvins-ler m. m. bör drabbas av en hårdare skattebelastning än vad som är fallet i dag. Del är där som staten har pengar alt hämta för en social omfördelning, bl. a. lill bostadssektorn.

Det som Ingegerd Troedsson sade i dagens debatt, där hon ömkade sig över de låginkomsttagare som drabbas så hårt av den nya fastighetsskatten -lika hårt som de med höga inkomster - kan därför verka beslickande. Men det har ju aldrig varit något moderat särmärke att slå vakt om dem som har små medel eller låga inkomster, eller ens om de medellösa, i vårt samhälle. Tvärtom har den moderata politiken hela tiden strävat och kommer alllid all sträva åt samma håll, nämligen alt man skall la från de falliga och ge lill de rika.

Det kan alltså låta mycket bestickande när förste vice talmannen tycker så synd om låginkomsttagarna i del här sammanhanget, men del är bara fråga om skenargumenl för att underlätta för anförvanterna i de högre inkomslskikten och bland kapitalägarna.

Men del går inte att komma ifrån att grupper som inte borde drabbas kommer i kläm i det här sammanhanget, bosladsministern. Det gäller pensionärerna med låg eller ingen av ATP. Det gäller ulan tvivel också de låginkomsttagare som har jobbat och slitit sig till elt egel hem och som inte får någon som helst kompensation för fastighetsskatten. Med den utformning fastighetsskatten får kan den komma all innebära att sådana personer tvingas lämna sitt hem.

Men det gäller naturligtvis också många av dem som bebor äldre fasligheter, byggda i slutet av 1950-talet eller i början av 1960-talet, för vilka de statliga lånen har betalats av eller snart är slulbetalda. För dessa personer, som skulle behöva kompensationsmöjligheler, finns det inga sådana.

Sådana möjligheter fanns faktiskt i ett tidigare förslag från bostadsministern, men de logs bort av lagrådet, som del så ofta ropas efter från borgerligt

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

Stadig

fastighetsskatt, m. m.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

håll. Man ansåg all en sådan ordning var alldeles för krånglig och kunde träffa fel. Jag kan dock inte förslå hur den skulle ha kunnat träffa fel, i varje fall med tanke på de avsikter som man har redovisat före mig här i debatten.

Trots den kritik som vi från vänsterpartiet kommunisterna riktar mot det framlagda förslaget kommer vi emellertid inte alt fälla detsamma. Vi kommer i stället att verka för att förbättringar i förslaget skall göras utöver vad som redan har skett sedan det låg i sin första påse. Vänsterpartiet kommunisterna har nämligen genom överläggningar med regeringen tvingat fram vissa eftergifter, som leder lill en mera socialt inriktad bostadspolitik än den som ursprungligen var avsedd. Del gäller först och främst den omfördelning av skatteintäkterna som sker lill förmån för allmännyttan, vilken i dag utan tvivel har avsevärt högre kostnader än del privata fastighetsbeståndet. Inom allmännyttan erbjuds alla bosiadssökande, oavsett inkomsten eller antalet barn, en bostad, till skillnad mot vad som är fallet hos de privata värdarna, som kan välja och vraka och därigenom också får avsevärt lägre kostnader och som en följd därav högre vinster på sina hyreslägenheter.

Vi har också genom den operationen medverkat till all hyreshöjningen för 1985 hålls nere på en så låg nivå som i närheten av 3 %.

Vi var även med och fick fram en formulering om att pensionärer med låg eller ingen ATP skulle kompenseras. När man senare räknat på detta - i ulskoilel och på vårt partikansli - har man kunnat konstatera att så inte blir fallet; dessa pensionärer blir en myckel stor grupp som lämnas ulan kompensation för faslighelsskallen.

Vänsterpartiet kommunisterna har alltså en annan syn än regeringen när det gäller skattepolitiken. Regeringen räds - det har visat sig under dessa två år - alt göra ingrepp för all ta in skatt där pengarna finns. Jag tänker då närmast på de stora vinstgivande bolagen, på exportkapilalel, på akliespe-kulalion m. m. Några ingrepp har gjorts, men de är otillräckliga. För vår del räds vi inte att föreslå beskattning av bl. a. kapital.

Vi har i motsats lill regeringen framfört att de stora vinstgivande fastigheisförelagen och bolag med stora faslighelsinnehav självfallet också bör träffas av fastighetsskatten. Därför har vi också föreslagit all en skall skall införas även på industrifastigheter. Vi anser all del med dagens proposition som grund går mycket bra all lägga 1 % i fastighetsskatt på industrifastigheter, lika väl som man skulle kunna sänka den i propositionen föreslagna fastighetsskatten på 1,4% påegnahemsfasfighetertill 1 %. Detta skulle ge minst lika mycket i inkomst till samhället för omfördelning, nämligen lägst 4,7 miljarder kronor när skatten är helt genomförd. Det här borde, herr talman, vara någonting som socialdemokraterna skulle kunna acceptera, allra helst som de borde ha fått klart för sig hur ojämnt den här fastighetsskatten egentligen slår och framför allt därför att en sådan konstruktion ger en bättre social fördelningspolitisk profil.

Vi kan från vpk :s sida inte acceptera att förelagen den ena gången efter den andra undantas eller befrias, samtidigt som vanliga lönearbelärgrupper drabbas. Vi anser att del är dags alt en förändring kommer lill stånd när det

gäller socialdemokratisk skattepolitik. För att travestera ett numera kanske slitet men ändå lika aktuellt uttalande: Någon jävla ordning borde det vara även i ett socialdemokratiskt parti.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till vårt särskilda yrkande i anslutning till motion 1984/85:59, som kommer att delas ul lill kammarens ledamöter och som har följande lydelse:

2 och 14 att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:18 i denna del och med bifall lill motion 1984/85:59 yrkande 1 b antar vid propositionen fogat förslag till lag om statlig fastighetsskatt med de ändringarna att 1-3 §§ samt ikraftträdandebestämmelserna erhåller följande såsom vpk:s förslag betecknade lydelse:

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Regeringens förslag

Den som vid taxering lill kommunal inkomstskatt skall la upp garantibelopp för fastighet som inkomst skall betala fastighetsskatt för fasligheten om den vid fastighetstaxeringen betecknas som småhusenhet, hyreshusenhet eller lantbruksenhet om på lantbruksenheten finns vad som vid fastighetstaxeringen betecknas som småhus, hyreshus, tomtmark för småhus eller tomtmark för hyreshus.

1§

Vpk:s förslag

Den som vid taxering till kommunal inkomstskatt skall la upp garantibelopp för fastighet som inkomst skall betala fastighetsskatt för fastigheten om den vid fastighetstaxeringen betecknas som småhusenhet, hyreshusenhet, industrienhet eller lantbruksenhet om på lantbruksenheten finns vad som vid fasfighets-taxeringen betecknas som småhus, hyreshus, tomtmark för småhus eller tomtmark för hyreshus.

2§

Fastighetsskatten utgör utgöra 1,4.

Om fastighetsskatt

Fastighetsskatten utgör för varje be
skattningsår en procent av en tredje
del av taxeringsvärdet såvitt avser
småhusenhet samt småhus och tomt
mark för småhus på lantbruksenhet
och en procent av taxeringsvärdet i
övriga faU.
------ fastighetsskatten jämkas.

3§

Bestämmelserna i denna lag om fastighet som är småhusenhet, hyreshusenhet eller lantbruksenhet gäller också beträffande del av faslighet, flera fastigheter eller delar av fastigheter som utgör sådan enhet.

Bestämmelserna i denna lag om fastighet som är småhusenhet, hyreshusenhet, industrienhet eller lantbruksenhet gäller också beträffande del av fastighet, flera fasligheter eller delar av fasligheter som utgör sådan enhet.

2 Riksdagens protokoll 1984/85:48

Vpk:s förslag

Ikraflträdandebestämmelser
---------------- hela beskattningsåret.

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Regeringens förslag
Denna lag-------

I stället för vad som därom föreskrivs i 2 § första stycket b.f.g. i och k skall procenttalet vid 1986 års taxering utgöra 0,7 och vid 1987 års taxering 1,4. I stället för vad som därom föreskrivs i 2 § första stycket c och e skall procenttalet vid 1986 års taxering utgöra 0,5 och vid 1987 års taxering I.

1 stället för vad som därom föreskrivs i 2§ första stycket skall procenttalet vid 1986 års taxering utgöra 0,5 och vid 1987 års taxering 0,75.

Anf. 6 Förste vice talman INGEGERD TROEDSSON (m) replik:

Herr talman! Tommy Franzéns angrepp på oss moderater kom verkligen inte särskilt oväntat. Naturligtvis har Tommy Franzén ett mycket stort behov av att avlänka uppmärksamheten från sitt egel partis medansvar för de sociala konsekvenser som kommer att bli följden om skatten drivs igenom.

Hade Tommy Franzén för övrigt haft öron och ögon öppna, skulle det ha varit väldigt lätt för honom att konstatera alt vi moderater faktiskt före andra partier slog larm om barnfamiljernas dåliga ekonomi - det gäller inte minst de familjer som har många barn och låga inkomster och som inte kan dra nytta av den kommunala barnomsoigen, alltså de grupper som just LO-familjerna i stor utsträckning hör till.

Skulle Franzén verkligen på allvar vilja verka för solidaritet och rättvisa, borde han göra gemensam sak med de borgerliga partierna och biträda vårt yrkande om avslag på förslaget om fastighetsskall.

Anf. 7 TOMMY FRANZÉN (vpk) replik:

Herr talman! Det är klart, Ingegerd Troedsson, all vi vid något enstaka tillfälle kan komma på en gemensam linje med moderaterna, men det vore bra konstigt om del skulle ske när del gäller slödel lill barnfamiljerna eller skattepolitiken. Vi går nämligen ut ifrån vitt skilda utgångspunkter.

För vår del vill vi föra en social politik här i landet både beträffande barnfamiljerna och i fråga om skattepolitiken, en politik som inte innebär all man tar från de fatliga och ger lill de rika, så som ni moderater gör.

Anf. 8 Förste vice talman INGEGERD TROEDSSON (m) replik: Herr talman! Vpk:s ställningstagande i denna och andra frågor visar en enda sak, nämligen alt solidariteten med de socialistiska idealen är betydligt myckel större än solidariteten med dem som behöver vårt stöd.

Anf. 9 TOMMY FRANZÉN (vpk) replik:

Herr talman! Nu trampar nog Ingegerd Troedsson in på en mark som hon inte rikligt behärskar. De socialistiska idealen är just vad jag också här har framhållit, att ta från de rika och ge till de falliga, lill dem som behöver från dem som har sitt överflöd.

Anf. 10 LARS HEDFORS (s);

Herr talman! Efter den borgerliga kanonaden mot förslaget om statlig fastighetsskatt kanske det kan verka en smula malplacerat att nu börja tala om enighet. Men på en punkt tror jag att det råder en ganska utbredd enighet, nämligen om att man inte hur som helst kan låna lill konsumtion. På bostadsområdet har detta skett genom lånefinansiering av en kraftig ökning av bostadsstödet i form av ränte- och skallesubventioner. Och här är vi väl överens om alt den ökningen i framliden i princip måste självfinansieras genom omfördelningar inom bostadssektorn.

När del däremot gäller hur denna omfördelning skall ske - och del har väl framgått med all önskvärd tydlighet - går meningarna starkt isär.

Vi socialdemokrater anser, all alla boende på elt solidariskt och rättvist sätt skall vara med och bära det ekonomiska ansvaret för ökningen av bostadssubventionerna. Det kan bl. a. ske genom del förslag lill statlig fastighetsskatt som regeringen nu lägger fram i sin proposition nr 18 och som skatteutskottet behandlar i sitt betänkande nr 17.

Bakgrunden lill förslaget är som sagt den snabba ökningen av bostadssubventionerna. Fram lill 1976 finansierades den över statsbudgeten. De borgerliga regeringarna övergick emellertid till att mer och mer finansiera ökningarna lånevägen, vilket naturligtvis bidrog lill den trista utvecklingen för budgetunderskottet under den borgerliga liden.

För att i någon mån komma lill rätta med detta genomfördes under åren 1980, 1981 och 1982 ett antal besparingsåtgärder, som också drabbade boendet. Del skedde främst genom en attack mot räntesubventionerna, som skars ner med hjälp av ett antal s.k. extra upptrappningar av den garanterade räntan. Resultatet blev kraftigt ökade kapitalkostnader åren 1981-1985 för den del av befolkningen som bodde i statligt belånade bosläder.

Denna typ av fördelning drabbade alltså i första hand hyresgästerna i det allmännyttiga bostadsbeståndet, bostadsrättshavare i HSB och Riksbyggen samt ca 500 000 egnahemsägare med hus byggda efter 1957 med statliga lån.

Även hyresgäster hos privata fastighetsägare fick sina hyror höjda genom alt den s. k. bruksvärdesprincipen användes vid hyressätlningen. De pengar som på det viset flöt in skulle emellertid, enligt de borgeriiga partierna, inte fillfalla statskassan och bidra till alt förbättra landels ekonomi. De pengarna stannade helt enkelt i husägarnas egna fickor. Del var alltså fråga om en gigantisk förmögenhetsomfördelning till de privata husägarnas förmån, genomdriven av en borgerlig regering.

Det fanns också en kategori boende som gick helt fri från besparingskraven. Det var ägare till privatfinansierade villor, bostadsrätts- och andelslä-genheler samt bostadshus på jordbruksmark.

En av den nytillträdda socialdemokratiska regeringens första åtgärder blev därför att införa en s. k. hyreshusavgift som satte stopp för ytterligare oförtjänt överföring av pengar till den privata fastighetssektorn. Samtidigt startade ett utredningsarbete som syftade till att finna ett omfördelningssystem som på ett solidariskt och rättvist sätt berör alla oavsett boendeform. Del är det arbetet som nu resulterat i ett förslag till en allmän statlig fastighetsskatt.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Det förslaget innebär all hyreshusavgiflen den 1 januari 1985 ersätts med en fastighetsskatt. Därvid utvidgas skallebasen lill alt omfatta även obebyggda fastigheter, hotell- och restaurangbyggnader, byggnader med värdeår 1975 och senare, småhus samt på lantbruksenheter uppförda småhus och hyreshus. Fullt genomförd föreslås skallen utgå med 1,4 % av taxeringsvärdet för schablonbeskatlade fasligheter och med 2 % på övriga fastigheter. För småhus beräknas skatten på endast en tredjedel av taxeringsvärdet, och för alla konventionellt beskattade fastigheter blir den avdragsgill.

För all något mildra effekten av skatten för de småhusägare som har förvärvat sina hus under åren 1977-1983 och som därför har särskilt höga boendekostnader föreslås ett stegvis införande av skatten för vissa fastigheter. För de schablontaxerade småhusen skall skatten således las ul med 0,5 % år 1985 och med 1 % under 1986. För övriga småhus och hyreshus på lantbruksenheter blir motsvarande siffror 0,7 och 1,4. Regeringen föreslår också i proposition nr 85 en kompensation lill de fastighetsägare som omfattas av ränlebidragssystemel och som därför redan drabbats av de extra upptrappningarna av den garanterade räntan. Den proposifionen kommer att kommenteras av bostadsutskottets socialdemokratiske talesman i denna debatt.

Vidare föreslås en kompensation till de pensionärer som har fastigheter med ell högt taxeringsvärde och som är beroende av särskilt ekonomiskt stöd till boendekostnaden -s.k. KBT, som ju betyder kommunall bostadstillägg. Det förslaget kommer att kommenteras av socialförsäkringsutskotiets socialdemokratiske talesman i denna debatt.

Det är alltså dessa förslag som har förorsakat ett antal borgerliga invändningar, som b. a. kommit till uttryck i tre reservationer till skatteutskottets betänkande nr 17. Jag skall, herr talman, avslutningsvis något kommentera de reservationerna.

I den första och mycket omfattande reservationen anklagas regeringen för alt inte ha berett ärendet tillräckligt. Detta har också varit det genomgående temat i de borgerliga anföranden vi hört här tidigare. På det vill jag svara att det ju egentligen bara rör sig om en utvidgning av nu gällande hyreshusavgifi. Mot den bakgrunden får det anses vara tillräckligt med den tekniska remiss som genomförts och de underhandskontakter som man haft med berörda intresseorganisationer.

Reservanterna anför vidare att skatten till sin konstruktion är krånglig. Det kan finnas visst fog för del, men del ligger så all säga i sakens natur, eftersom boendevillkoren är så skiftande i Sverige - olika boendeformer, olika bosladsfinansieringsformer och olika skattevillkor. Skall man bygga upp elt system som på ett solidariskt och rättvist sätt fördelar de växande bostadssubventionernas bördor mellan de boende, kan det bli invecklat. Del är som så ofta i skattesammanhang en svår balansgång mellan enkelhet och rättvisa. Den balansgången har regeringen klarat på ett utomordentligt sätt. I detta fall har systemet inte blivit mer invecklat än all del mycket väl låter sig förena med de förenklingssträvanden som pågår när det gäller löntagarnas deklarationer.

Del finns vidare inte någon som helst grund för reservanternas påstående alt de icke statligt belånade fastigheterna skulle diskrimineras genom den föreslagna skatten och genom de föreslagna kompensationsåtgärderna. Tar man hänsyn till produktionskostnadsutvecklingen, bindningsliden för boi-tenlån, reglerna för boltenlåneinslitutens långivning m.m., så lär det vara myckel få av dessa fastigheter som har kapilalkostnadsökningar i nivå med dem som drabbat de statligt belånade fastigheterna. Jag yrkar därför avslag på reservation nr 1.

Bakom reservation 2 slår enbart de moderata ledamöterna i skatleulskot-tel. På den punkten är de borgerliga ledamöterna alltså splittrade. Del gäller frågan om vid vilken tidpunkt hyreshusavgiflen skall avskaffas. Reservanterna förordar att det sker med retroaktiv verkan fr. o. m. den 1 januari 1984. Det finns lunga skäl av administrativ, bostadspolitisk och slalsfinansiell art mot ett sådant förfarande. Jag yrkar därför avslag på reservation 2.

I reservation 3 krävs att Nobelstiftelsen och liknande stiftelser befrias från den föreslagna fastighetsskatten - om den införs. Del har hävdats av Kjell Johansson i debatten i dag att Nobelprisels anseende i världen skulle kunna minska om prissumman sjönk. Jag tror uppriktigt sagt inte att Nobelprisets anseende i första hand hänger samman med prissummans storlek. För övrigt kommer med all sannolikhet inte skatten i fråga all nämnvärt påverka prissummans storlek. Jag yrkar avslag på reservation 3.

Till allra sist vill jag yrka bifall lill skatteutskottets hemställan i betänkande 1984/85:17.

Nu har företrädare för tre partier yrkat återremiss av ärendet till skatteutskottet. Därför kommer förmodligen kammarens beslut all bli sådant. Skatteutskottet måste då ta upp denna fråga igen under dagens lopp.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Anf. 11 Förste vice talman INGEGERD TROEDSSON (m) replik:

Herr talman! Del är alldeles rikligt som Lars Hedfors säger, alt vi tydligen är eniga om målet att man inte kan låna lill kompensation. Det är därför vi också föreslår betydande besparingar. Men de är på delta område så konstruerade att de inte strider mot kraven på neutralitet i kostnadshänseende, likabehandling och skatt efter förmåga.

Däremot talar allt för alt regeringens förslag strider mot Europakonventionens krav på likabehandling. Fastighetsskatten kommer all utgöra ett grundskott mot enskilt fastighetsägande. De som av olika skäl måste finansiera sina småhus eller andra fastigheter utan statliga räntesubventioner skall nu ytterligare straffas för delta. Det har också klart visat sig att räntorna har stigit snabbare för enskilt belånade fastigheter än för de statligt belånade. Trots del skall ägarna ytterligare straffas för detta.

Det står också helt klart att kompensalionsproposilionen innebär en ytterligare favorisering av de allmännyttiga fastigheterna och elt lika uppenbart missgynnande av privatägda fastigheter. Jag antar alt bostadsutskottet kommer alt närmare behandla delta. Härtill kommer vinstdelnings-skatten, vars konsekvenser börjar bli alltmer uppenbara och som ytterligare vidgar klyftan i fråga om behandling av enskilt ägda fastigheter och de s. k.

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

Statlig

fastighetsskati, m. m.

allmännyttiga fastigheterna.

Slutsatsen blir tyvärr: antingen menar socialdemokraterna absolut ingenting med sitt tal om neutralitet, valfrihet och rättvisa inom bostadsområdet, och då är alla dessa företeelser - fastighetsskatt, vinsldelningsskall, olikformig kompensation osv. - bara att se som redskap för att nå målet, en helt socialiserad bostadsmarknad; eller också menar man faktiskt att målet är neutralitet. I så fall är denna och de övriga propositioner som jag har berört bara skrämmande belägg för att regeringen och socialdemokraterna inte vet vad de håller på med, inte kan se konsekvenserna och inte vet var man landar.

Är det så som jag hoppas, alt socialdemokraterna verkligen vill sluta upp kring rättvisa och likabehandling på detta område, skulle jag med tillfredsställelse hälsa om också socialdemokraterna biträdde vårt förslag om ålerförvisning till utskottet för den ytterligare beredning som verkligen behövs.

Anf. 12 STIG JOSEFSON (c) replik:

Herr talman! Det kan ju låta vackert när Lars Hedfors säger att vi solidariskt skall hjälpas åt alt finansiera bostadspolitiken, men man måste fråga sig om del är elt rättvist system som här kommer fram.

Om vi ser tillbaka på vad som har hänt under senare år, finner vi att det skedde en räntehöjning, framför alll beroende på en hög ränta i utlandet, som drabbade oss under slutet av 1970-lalet. Den drabbade i allra högsta grad den grupp som hade finansierat sina bostadskostnader ulan statliga subventioner. Vi vet att de statliga lånen för denna del av bostadsmarknaden var bundna lill en fast och låg ränta. Diskontot höjdes, och de som inte hade de statliga lånen och därmed subventioner drabbades av betydande kostnadsökningar.

Jag anser alt man förbiser detta när man nu lägger på nya bördor på den grupp som redan tidigare har drabbats hårt av kostnadshöjningar. Del är därför vi säger att det är en orättvisa när man behandlar fastighetsägarna som man gör i denna proposition.

Jag måste faktiskt säga att jag blev oroad när Lars Hedfors sade att delta förslag endast är en utökning och en utvidgning av hyreshusavgiften och att det därför kan räcka med den kontakt som regeringen har tagit när del gäller att få in synpunkter på förslaget. Jag hoppas att det inte är en ny giv från socialdemokraternas sida, alt spola del utredningssystem som vi tidigare har haft, med parlamentariskt sammansatta utredningar och del remissförfarande som därefter har följt beträffande ulredningsbetänkandet. Del har under många år ansetts vara ytterst värdefullt all på detta sätt kunna penetrera frågorna noggrant innan del har lagts fram förslag. Det skulle vara olyckligt att gå ifrån denna princip. Jag vill ställa frågan: Är det socialdemokraternas avsikt att släppa den gamla linjen när det gäller alt förbereda ärenden?

Lars Hedfors erkänner att förslaget i viss mån är krångligt. Jag måste säga att regeringens handlingslinje är egendomlig. En annan proposition kommer nämligen att behandlas inom de närmaste dagarna, där man för vissa grupper

höjer skallen med 33 % därför att man vill ha del enkelt. Här har man inte Nr 48
tillämpat denna princip utan i stället skapat ell myckel invecklat och . ,

krångligt syslem, där rättvisa ingalunda har uppnåtts. ... , 1Q04

Anf. 13 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Herr talman! Bostadssubventionerna är för höga, säger Lars Hedfors. Jag r ,■", , ..

" " fastighetsskatt,

skulle till detta vilja lägga att skatterna också är för höga. Därför är del en

' m.m.

sällsynt dålig kombination som regeringen här har valt, att höja både subventionerna och skatterna.

Jag vill litet grand angripa den här skrytvalsen om att finansieringen tidigare gick över statsbudgeten, som det sades, och att borgerliga regeringar började låna. Den enkla förklaringen till att bostadssubventionerna har ökat så otroligt som de har gjort är att vi har fått en kraftig ökning av räntorna. Vid den tiden då man började med bostadssubventionerna kunde man från statens sida låna upp pengar lill i stort sett den ränta som man sedan lill fastighetsägarna lånade ul dem till. Under den borgerliga regeringstiden hade vi skillnader på upp lill 10 % i dessa räntesatser. Staten fick alltså skjuta till mellanskillnaden, när man beviljade avdrag i deklarationerna för räntorna. På samma sätt var del med räntesubventionerna. Då ökade statens andel av kostnaderna för boendet oerhört mycket. Del goda är all den åter kommer att minska om räntorna återigen minskar, vilket inte verkar så där alldeles nära föreslående.

Alla skall vara med och betala på ett solidariskt sätt, sade Lars Hedfors. Jag tycker att han kan föra den diskussionen med vpk-representanten, som säger att låginkomsttagare, pensionärer och barnfamiljer drabbas. Ni båda kan enas om huruvida detta är solidariskt eller éj.

Del här är inte någon rätlvisereform. Bosladsministern har med en
missvisande statistik försökt göra gällande alt egnahemsägare - särskilt de
som bor i äldre hus eller i hus som har finansierats ulan statliga räntesubven
tioner - skulle ha en särskilt stor skallebetalningsförmåga. De skulle ha
sluppit lindrigt undan i fråga om bostadskostnadernas stegring de senaste
åren. Den här statistiken är helt missvisande, eftersom bosladsministern inte
låtsas om att det finns avgörande skillnader mellan räntebidrag och
skattelättnader på grund av ränteavdrag. När låneräntan stiger på grund av
en räntejuslering, då stiger visserligen i kronor räknat också ränteavdraget
och skattelättnaden, men bostadskostnaderna ökar. I ränlebidragssystemel
stiger subventionen så myckel att boendekostnaden förblir opåverkad. >

Anf. 14 LARS HEDFORS (s) replik:

Herr talman! Det är rikfigt som Kjell Johansson säger, att en av orsakerna lill att man tvingades börja låna var just att räntan steg så snabbt. Del är ett av de bestående bidragen lill den svenska ekonomin som de borgerliga regeringarna har lämnat. Räntan har i stort sett fördubblats.

Sedan till Stig Josefsons uppfattning att ärendet skulle vara illa berett. Jag
vill gärna säga all del här inte är fråga om något annat än en utvidgning av
hyreshusavgiften, vilket jag också sade i milt inledningsanförande. Det är 23

Statlig

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

också någonting som de borgerliga reservanterna håller med om. Det står klart och uttryckligt i reservationen att det är fråga om en utvidgning av hyreshusavgiften. Då menar jag att det räcker med att man remitterar ärendet till datainspektionen, till riksskatteverket och till bostadsstyrelsen, som är de närmast berörda institutionerna i det här sammanhanget. Regeringen har också rättat sig efter de anmärkningar som kommit från det hållet.

Jag skulle sedan gärna vilja erinra Stig Josefson om hur det var när hans parti satt i regeringsställning, närmare bestämt på våren 1982. Då lade nämligen den s. k. mittenregeringen fram en proposition med förslag om en hyreshusavgift av den nu aktuella modellen. Förslaget om denna hyreshusavgift, Sfig Josefson, hade inte ens föregåtts av en lagrådsremiss. Det hade över huvud tagel inte remitterats.

Det finns ett gammalt ordspråk som säger att man inte bör kasta sten när man sitter i glashus. Det tycker jag att Stig Josefson skall beakta.

Ingegerd Troedsson framförde invändningar mot att systemet med faslighetsskatten skulle vara rättvist. Men det är faktiskt de statsbelånade fastigheterna som har drabbats hårdast av de s. k. extra upptrappningarna av den garanterade räntan. Det var också någonting som kom helt utanför planerna för dem som var berörda av det. På den här punkten hänvisar Ingegerd Troedsson till Tekniska högskolans utredning, som i och för sig är ambitiöst gjord och säkert värd de pengar den kostade, men enligt min mening kan man inte ta denna utredning till intäkt för någonting i det här sammanhanget. Det finns nämligen så otroligt många förbehåll i den. Jag vill gärna läsa in till kammarens protokoll vad som står i den.

Till att börja med anför man att utredningen baserar sig på statistiska centralbyråns statisfik, och därefter slår det: "En viktig restriktion är därvid att hyreshus som är mindre än 500 m eller 10 Igh utesluts ur SCB:s statistik."

Det betyder alltså att en stor del av fastighetsbeståndet inte är med som underlag i utredningen, och man kan därför inte dra några slutsatser av den.

Anf. 15 Förste vice talman INGEGERD TROEDSSON (m) replik:

Herr talman! Då får jag rekommendera Lars Hedfors att också läsa bostadskommitténs betänkande. Det visar alldeles uppenbart att del förhåller sig som jag har sagt, nämligen att exempelvis småhus redan nu drabbas väsentligt mycket hårdare än vad l.ex. allmännyttans flerbostadshus gör. Det står vidare helt klart alt frifinansierade fasfigheter drabbas av räntor på 12-14%, vilket är betydligt mycket högre än räntorna på allmännyttans fastigheter.

Jag skall anföra några exempel och samtidigt fråga om Lars Hedfors tycker att de stämmer överens med kravet på rättvisa.

Låt oss ta ett köpcentrum utanför en större svensk tätort! Det är ett par år gammalt. Det är uthyrt fill två tredjedelar. Man får in 526 kr. per m i hyra på långtidskontrakt, och man skulle behöva få in 900 kr. Trots att det således går med stor förlust, skall detta köpcentrum betala två tredjedels miljoner kronor i fastighetsskatt.

Ett annat exempel: ett frifinansieral småhus. Ägaren är nära konkursens brant på grund av de mycket höga räntekostnaderna. Han skall nu ställa upp och i solidaritetens namn dessutom betala fastighetsskatt.

Vad tror Lars Hedfors alt de jag nu nämnt har alt säga till talet om solidaritet?

Lars Hedfors sade också att kompensafionen var mycket rättvis och bra. Låt mig ge ett enda exempel!

Kompensafionen sker på tre sätt: det är en kompensation för allmännyttan, en för övriga juridiska personer och en för fysiska personer. Övriga juridiska personer får en väsentligt lägre kompensation därför att det antas att de befrias från garantiskatten. Men till denna grupp hör uppenbarligen också handelsbolag, och handelsbolag kan till hundra procent ägas av en eller flera fysiska personer. För dem kan konsekvensen bli, förutom att de skall betala fastighetsskatt, att garantiskatten för deras del faktiskt blir effektiv. Trots delta får de inte ens den kompensafion som övriga fysiska personer får. Hur stämmer det överens med talet om rättvisa?

Till sist vill jag säga, herr talman, att det är fråga om en helt ny typ av skatt, som drabbar själva skatlekällan. Den skall erläggas vare sig man kan bära den eller ej, alltså även om verksamheten går med förlust. Hur stämmer det överens med grundlagens krav på alt konfiskation utan ersättning inte får förekomma? Det kan ju fakfiskt leda fill detta.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Anf. 16 STIG JOSEFSON (c) replik;

Herr talman! Lars Hedfors säger att de borgerliga partierna bar skulden till räntehöjningen i slutet på 1970-talet. Vi har mycket ofta fått höra sådana beskyllningar även då det gällt andra områden. När det gäller räntehöjningen skulle jag vilja rekommendera Lars Hedfors att fråga finansministern och riksbankschefen vad som är orsaken till all räntan ändras. Man kan också ställa frågan: Om del är så alt socialdemokraterna vill ha en låg ränta, varför har vi då ett diskonto på 9,5 % i dag?

Lars Hedfors vidhåller att det räcker med att tillfråga vissa beträffande hyreshusavgiften. Är avsikten den all socialdemokraterna skall frångå det ulredningsförfarande som Sveriges riksdag ändå har varit enig om?

När det gäller den proposition om hyreshusavgifi som lades fram 1982 var det på det sättet att jag själv och även riksdagen var motståndare lill denna, och den proposifionen ledde inte till något resultat. Gör samma sak nu, Lars Hedfors! Gå emot fastighetsskatten! Då handlar Lars Hedfors på samma sätt som jag gjorde när förslaget om hyreshusavgift var uppe till behandling 1982.

Anf. 17 KJELL JOHANSSON (fp) replik;

Herr talman! Först kort beträffande Nobelstiftelsen. Fastighetsskatten har karaktär av förmögenhetsskatt. Nobelstiftelsen har hittills varit befriad från förmögenhetsskatt. Det är mest denna princip som jag tycker att man bör slå vakt om i detta fall, och jag känner oro om man börjar tafsa på denna.

Lars Hedfors säger att fastighetsskatten enkelt låter sig förena med kraven på förenklad deklaration. Detta vill jag med bestämdhet invända emot. Det

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

är bara alt konstatera att lusentals skattskyldiga kommer att få felaktigt förtryckta blanketter med anledning av denna skall. Det är bara alt konstatera all tusentals skattskyldiga i samband med köp och försäljning av fastigheter kommer, om de inte själva gör något åt del, alt få betala denna skatt i stället för dem som egentligen borde ha fått betala den vid försäljningen. Och del är bara att konstatera alt fasligheter med blandad användning kommer alt kräva sin särskilda, förmodligen manuella behandling osv. Jag skulle kunna fortsätta denna uppräkning. Så enkelt är det inte som Lars Hedfors påstår.

Låt mig sluta min replik med att säga att Lars Hedfors har slagit elt rekord. Han har kommit med det mest förenklade resonemang som jag någonsin hört sedan jag kom lill denna kammare, nämligen hans resonemang om varför räntan falller eller stiger. Jag hinner inte alt under denna replik förklara för Lars Hedfors varför räntan stiger eller faller, men jag kan försäkra honom att om det under de borgerliga regeringsåren hade funnits tillstymmelse lill möjlighet att sänka räntan del allra minsta så hade man gjort del.

Anf. 18 LARS HEDFORS (s) replik:

Herr talman! Faktum kvarstår, Kjell Johansson: Man lyckades inte att sänka räntan - tvärtom fördubblades räntan under den lid som vi hade borgerliga regeringar.

För att fortsätta med alt la upp Kjell Johanssons invändningar så påstår han att tusentals deklarationsblanketter kommer att gå ul med felaktigt förtryck. Jag tror inte alt det blir fallet, men del är möjligt alt någon eller några blanketter kan ha felaktigt förtryck, beroende på faslighetsförsäljning-ar och liknande. Då är del ganska enkelt alt tillsammans med deklarationsblanketten skicka ut en liten informalionslapp: Titta efter särskilt noga, för det kan inträffa att det finns en felaktig uppgift! Svårare än så är del faktiskt inte, Kjell Johansson.

Till Stig Josefson: Det är elt något egendomligt påslående alt Stig Josefson var motståndare till hyreshusavgiflen våren 1982. Faktum kvarstår nämligen alt det var den borgerliga tvåparliregeringen som lade fram en proposition om hyreshusavgift våren 1982. Det betyder alltså att Stig Josefson var motståndare lill sin egen regering och sin egen regerings förslag.

Slutligen till Ingegerd Troedsson: Beträffande rätlviseaspekten och påståendet alt de statsbelånade fastigheterna inte skulle ha drabbats hårdare än privalbelånade fastigheter vill jag säga följande. Del var faktiskt de statsbelånade fastigheterna som drabbades extra hårt av upplrappningen av den garanterade räntan. Det var någonting som kom helt oplanerat för dem som drabbades. Det är alltså delta som vi vill göra någonting åt.

Vi kan hålla på och diskutera del här med rättvisa hur länge som helst. Vi har helt enkelt olika rättvisebegrepp. Det är bara att konstalera detta. För de borgerliga politikerna är det rättvisa alt vissa boendekategorier helt skall kunna dra sig undan ansvaret för höjningen av bostadssubventionerna. För oss socialdemokrater är det rättvisa all alla år med och solidariskt bär kostnaderna för de ökade subventionerna och även för att vi i någon mån

skall kunna hålla bostadsbyggandet uppe.

Talmannen anmälde att Stig Josefson och Kjell Johansson anhållit alt lill protokollet få antecknat att de inte ägde räll lill ytterligare repliker.

Anf. 19 KJELL MATTSSON (c):

Herr talman! Dagens skatte- och bostadspolitiska debati handlar dels om förslaget om införandel av en statlig fastighetsskatt, dels om förslag beträffande borttagande av de effekter som elt sådant beslut ger för vissa grupper.

Inledningsvis frestas jag citera vad Nils-Eric Sandberg säger i Dagens Nyheter den 20 november. Han karakteriserar på följande sätt del förslag som riksdagen nu står i begrepp all fatta beslut om:

"Först höjer regeringen den subventionerade räntan. För att korrigera effekterna av detta inför man så en hyreshusavgift (fastighetsskatt). Sedan kompenserar man fastighetsägarna för denna skatt genom att sänka räntan. Och därpå kompenserar man statsbudgeten för denna räntesänkning genom alt 1986 höja räntan igen."

Från centerns sida yrkar vi avslag på förslaget om fastighetsskatten och självfallet även på de förslag lill kompensation som framläggs i en särskild proposition. Centerns motiv för att yrka avslag på förslaget om fastighetsskatten är bl. a. följande.

- Först och främst tycker vi all det samlade skatteuttaget redan är för högt. Ytterligare förslag till höjningar måste alltså avvisas. Förslagen i propositionen bygger inte på någon sedvanlig utredning, och del har inte heller förekommit något ordentligt remissförfarande. Förslaget i fråga är komplicerat och svårförståeligt för den enskilde medborgaren. Fastighetsskallen ger orimliga konsekvenser. De av regeringen i proposition 1984/85:85 föreslagna kompensatoriska åtgärderna kommer-om förslagen förverkligas- med nödvändighet all te sig slötande. De kommer även all upplevas såsom orättvisa.

- Fastighetsskatten har främst fiskala motiv. Boendekostnaderna är redan nu så höga att många ägare av egnahem befinner sig i en mycket brydsam ekonomisk situation. Resultatet av bostadskommitléns överväganden och beredningen i del avseendet borde ha avvaktats. En av de viktigaste uppgifterna för kommittén är ju att göra överväganden beträffande utformningen av ell nytt bosladsfinansieringssystem. Bostadskommillén har i sitt delbetänkande nr 35 refererat undersökningar som entydigt visar att nyinköpta privata fastigheter under en följd av år ger en negativ, eller mycket låg, direktavkastning på eget kapital.

Till att börja med är det intressant att få vela vilka motiv regeringen har för skatten i fråga. Motiven har ju varierat. Först gällde resonemangen en omfördelning av kostnaderna inom bostadssektorn. Om del var motivet, borde förslaget absolut inte ha lagts fram. Som jag nyss nämnde är en av de viktigaste uppgifterna för bostadskommillén alt utreda hur en minskning av den statliga kostnaden för bostadssubventionerna skall kunna förverkligas.

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. tn.

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Subventionerna till boendel kan ju inte avskaffas, speciellt inte i elt läge med hög ränta. Men de generella subventionerna bör kunna minskas, bl. a. genom att låntagarna får skjuta på betalningen av en del av räntan för att göra en inbetalning i ett senare skede.

Från centerns sida har vi under elt antal år föreslagit att man gör en utredning beträffande den metod som gäller s. k. ränlelån. Om bostadskommillén skall arbeta vidare med delta - arbetet är således redan i gång - är den föreslagna fastighetsskatten helt klart ett hinder när del gäller metoden med räntelån. Jag kan inte tolka del på annat sätt än alt socialdemokraterna har bestämt sig för hur den framtida bostadspolitiken i detta avseende skall vara utformad. Man vill fortsätta med stora generella bostadssubventioner. Men eftersom man ser att del leder till en för stark belastning på statsbudgeten säger man att man då får försöka lägga på nya skatter för alt la in pengar till staten.

Om det skulle vara på det sättet att fastighetsskatten i första hand skall ses som en fiskal metod att få in pengar till staten för alt minska statens budgetunderskott, måste jag säga alt det då finns betydligt enklare metoder att tillgripa än detta krångliga förslag med åtföljande kompensationsåtgärder. Vi har ju en rad bestämmelser som reglerar beskattningen av bosläder -vi har förmånsvärde, extra avdrag, garanterade räntor, osv. Om det i huvudsak är de statsfinansiella skälen som ligger bakom förslaget skall naturligtvis alla i landet deha och delta på lika sätt och inte så all några kompenseras för dessa åtgärder.

Jag vill även framföra en annan synpunkt, som jag tycker att man inte alls tar hänsyn till när man lägger fram förslaget om en faslighelsbeskalining som framför allt drabbar fastigheter vilka är några år gamla och som inte längre har statliga lån. Väldigt många villaägare lar ju dessa höga kostnader de första åren i fullt medvetande om alt del blir kämpigi men i medvetande om att bostadskostnaderna kommer att sjunka med åren allteftersom man klarat av att amortera på lånen.

Från centerns sida menar vi att det ur både samhällets synpunkt och för den enskilde är värdefullt att man kan stimulera sparandel i den egna bostaden. Regeringens förslag måste då upplevas som väldigt orättvist. Dessutom skadar det, som jag nyss nämnde, sparviljan hos människor. Vidare: När villaägarens underskottsavdrag sjunker genom all man har amorterat på lånen och då får lägre räntekostnader ökar inbetalningen av skatt lill både kommun och stat.

Herr talman! Några ord om proposition 85, som jag litet skämtsamt brukar kalla för brudköpspropositionen. Det gällde ju för regeringen att få med vpk, som var tveksamt, vilket Tommy Franzén sade för en stund sedan, när det gäUer förslaget om fastighetsskatt. Vpk:s hållning till denna skatt var bra mycket tuffare innan propositionen hade kommit till behandling i riksdagen. Det gällde för regeringen att få någon att ställa upp på skatten för att man skulle kunna genomföra dessa förslag.

Det har varit en något märkvärdig behandling, som jag skall gå in pä litet grand. Från centerns, moderata samlingspartiets och folkpartiets sida menar

vi att vi inte har något ansvar för de felaktigheter och de märkvärdiga regler som införs genom propositionen, eftersom vi har yrkat avSlag på fastighetsskatten som sådan och självfallet även pä förslagen om kompensatoriska åtgärder. Jag konstaterar att bostadsministern har gått ut med löften till de allmännyttiga bostadsföretagen innebärande att om de såg till att förhandla på ett sådant sätt att hyreshöjningarna 1985 blir lägre än vad som eljest hade varit nödvändigt, skulle en rad åtgärder genomföras som kompenserade företagen.

Det beslut som riksdagen har all fatta innebär ingenting annat än att majoriteten i efterhand godkänner de löften som bostadsministern redan har ställt ut lill hyresmarknadens parter. Jag tycker att detta är en felaktig hanteringsordning.

När vi i bostadsutskottet behandlade propositionen om kompensationsåtgärder framfördes invändningar mot regeringens sätt att räkna på en rad olika punkter. Dessa invändningar viftades bort av socialdemokraterna och vpk, och man tog ingen som helst hänsyn lill dem. Vi sade från reservanternas sida - dvs. centern, folkpartiet och moderaterna - att vi tyckte att det låg sakliga skäl i de invändningar som framförts lill oss från Villaägareförbundet och från fastighetsägarsidan.

Vi konstaterade då att det kompensationssystem som föreslås är så schematiskt och schabloniserat alt det finns risk för alt kompensationen leder fill en systematisk underkompensation. Regeringen hade antagligen kolossall bråttom och beredde inte, som jag inledningsvis sade, detta ärende på det sätt som man har rätt all kräva av en regering.

Detta medförde att socialdemokraterna fick komma tillbaka till mig, som ordförande i bostadsutskottet, för att jag skulle sammankalla utskottet och göra förändringar i det betänkande som redan var justerat. Socialdemokraterna hade nämligen funnit alt en av de invändningar som hade framförts var så grav alt det inte gick att blunda för den. Det var därför nödvändigt att riksdagen blev underrättad så alt korrigeringen kunde göras före beslutet. De övriga invändningar som framfördes ville socialdemokraterna emellertid inte gå in på.

När del hade framkommit all invändningarna inte bara var gnäll från organisationernas sida utan var berättigad kritik tyckte vi på den borgerliga sidan alt bostadsutskottet borde kosta på sig en ordentlig genomgång av materialet i dess helhet. Men majoriteten av socialdemokrater och vpk-are, som står bakom idéerna, ville inte gå med på att vårt kansli eller andra skulle få möjligheter att göra denna ytteriigare genomgång, som faktiskt hade varit nödvändig.

Det som har rättats till är ett räknefel, som betyder ca 50 milj. kr. Men de övriga fel som påpekades av de uppvaktande organisationerna betydde ytterligare något mer än 50 milj. kr.

Det är anmärkningsvärt alt ulskotlsmajorilelen inte har velat gå in på den metod som riksdagen fattat beslut om i andra skattesammanhang, nämligen att ta bort beskattningen för juridiska personer. Det innebär att garantibeskattningen till kommunen upphör för hyresfastigheter som ägs av allmän-

Nr48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

nyttiga bostadsföretag eller är privatägda, av juridiska personer. När det gäller juridiska personer av typen bolag m. m. höjs den statliga beskattningen så alt bolaget inte får någon vinst eller får minskad kostnad genom att bolaget slipper betala garanliskalt lill kommunen. När det däremot gäller de allmännyttiga bostadsföretagen blir effekten att de får en besparing på totalt sett ca 250 milj. kr. Vi tycker att det är anmärkningsvärt alt man vill göra en så stor förändring i relationen mellan de olika grupper som finns på hyreshusmarknaden. I det beslut som fattades för ett tiotal år sedan sades ju att det är viktigt alt skapa konkurrens på denna marknad och att se till att det finns en rad olika organisationer som är verksamma där.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis fråga socialdemokraterna vad som är målet när det gäller dessa åtgärder. Är målet för socialdemokraterna att ställa småhusägare och privata hyreshusägare inför alll sämre ekonomiska villkor? Är del ett politiskt mål att de allmännyttiga bostadsföretagen skall ha så myckel bättre villkor på en rad områden att de kan bli klart dominerande? Är svaret på dessa frågor ja, hade det varit hederligare om socialdemokraterna hade sagt det rakt ut än att som nu föreslå en mängd krångliga regler som ger detta resultat.

Det har yrkats på återremiss till skalleulskotlet för ny behandling av ärendet. Om riksdagen beslutar i enlighet med det yrkandet är del självklart alt också betänkande nr 8 från bostadsutskottet återremitteras till bostadsutskottet, eftersom beslutet i anledning av del betänkandet är helt avhängigt av beslutet om införande av fastighetsskatt enligt skatteutskottets förslag. Därför yrkar jag i första hand på återremiss fill bostadsutskottet och i andra hand bifall till reservationerna.

Anf. 20 ROLF DAHLBERG (m):

Herr talman! Representanter för de tre borgerliga partierna i skalteulskollel har med ytterst starka argument avslöjat det fullständigt absurda förslag om en ny fastighetsskatt som kammaren i dag har all la ställning lill. Jag avser i mitt anförande i huvudsak att ägna mig åt den s. k. kompensationspropositionen, men först vill jag något kommentera fastighetsskatten sedd ur bostadspolitisk synvinkel.

Inledningsvis vill jag slå fast alt det för oss moderater är en totalt främmande tanke att man skall ha en särskild skatt på boendet. När sedan regeringen presenterar ell lagförslag som strider mot kravet på opartiskhet och allas rätt till lika behandling inför lagen måste vi med fullt fog reagera myckel starkt och med indignation klandra regeringen för maktövergrepp på en stor del av bosladskonsumenlerna. Man kan verkligen fråga sig hur stora disproportioner i behandling som tillåts i svensk lagstiftning eller i fråga om offentliga beslut. Bostadskonsumenterna behandlas redan i dag ojämlikt i en rad avseenden när det gäller tilldelning av den stora flora av bidrag som under lång lid och på olika sätt subventionerar såväl byggandet som boendet. Jag behöver här bara påminna om allmännyttans rätt att låna och att erhålla räntebidrag på 100 % av låneunderlaget, medan privata byggherrar får nöja sig med 92-procenliga lån och 95-procenliga bidrag.

Sedan makttillträdet 1982 har socialdemokraterna ytterligare snedvridit konkurrensen på bostadsmarknaden genom att ensidigt ge selektiva subventioner till de allmännyttiga företagen. För budgetåret 1984/85 uppgår sådant stöd till 250 milj. kr. Till delta kommer kommunala bidrag som vida överstiger de statliga bidragen. Vissa företag får bidrag med 30-40 kr./m lägenhetsyta och år. Genom brukssvärdesystemet får sedan de privata fastighetsägarna nöja sig med samma hyreshöjningar, men ulan dessa subventioner.

Nu föreslår alltså regeringen en fastighetsskatt som ytterligare snedvrider konkurrensen. Den erkänt kunniga och sansade bostadsskribenten Nils-Eric Sandberg har i en artikel i Dagens Nyheter med rubriken Del vilda skämtet från bostadsdepartementet på ett träffande sätt beskrivit de två propositioner som vi i dag behandlar. Kjell Mattsson citerade alldeles nyss ur denna artikel. Jag skall fortsätta all citera den artikeln där Kjell Mattsson slutade. Sandberg skriver:

"Detta är alltså det mest intelligenta som experterna i bostadsdepartementet och statsråden (tillsammans) har lyckats konstruera."

På ett annat ställe säger Sandberg:

"Det underligaste är att skatten formellt ska las ut på alla, men i praktiken betalas endast av somliga. Nästan alla flerfamiljshus och de flesta småhus som byggts under de senaste tio-femton åren har subventionerade räntor. De ska få kompensation för skatten genom en motsvarande sänkning av räntan. Hus som saknar subventioner, och därmed i många fall har betydligt högre räntor, ska däremot betala skatten fullt ul.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Småhusägare och privata fastighetsägare som inte har räntesubventioner ska betala skatten fullt ul. De har i många fall högre räntekostnader. För ett privatfinansierat småhus är räntesatsen ca 13-14 procent jämfört med 5,5 procent för elt stalsbelånat. Ingel i propositionen antyder all detta är bekant för bosladsministern. Har han ingen i närheten alt fråga?

Politikerna har nu lyckats göra bostadsbeskattningen helt oöverskådlig för så gott som alla. Därmed har väljarna inte längre någon kontroll över vare sig bostadskostnaderna eller de politiska beslut som avgör dem.

Del går efter detta inte att ta bostadspolitiken på allvar. Den kan å andra sidan inte heller göras till föremål för satir."

Att fastighetsskatten skulle ge orimliga konsekvenser insåg alltså även regeringen. Efter två veckor kom därför en ny proposition med förslag om kompensation till vissa människor för att de skulle ha råd att betala den nya fastighetsskatten. Denna proposition kommer av flera skäl att bli historisk. Propositionen var så undermålig att utskottet omedelbart måste begära förtydliganden från departementet för alt vi skulle få klarhet i innebörden av de föreslagna åtgärderna. En PM på 11 A4-sidor utarbetades och översändes lill utskottet. Inte ens dessa förtydliganden rätade ul alla frågetecken som fanns.

Från Svenska byggnadsentreprenörföreningen erhöll utskottet en prome-

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

moria med empiriskt material, omfattande 203 enskilt ägda statligt belånade fastigheter. Undersökningen visade att kompensationen slog helt hasardar-tat. De flesta skulle få mycket stor underkompensation medan ell mindre antal skulle bli kraftigt överkompenserade. Representanter för Fastighetsägareförbundet uppvaktade utskottet och presenterade en undersökning på 158 fastigheter, som styrkte de uppgifter som Byggnadsentreprenörföreningen lämnat.

Den socialdemokrafiska utskotlsgruppen lät sig dock inte påverkas.
Proposifionen skulle genomdrivas. Utskottet slutbehandlade därför ärendet
den 27 november. Moderater, centerpartister och folkpartister avlämnade då
en gemensam reservation, där vi bl. a. säger: "Inledningsvis vill utskottet
anföra att det i propositionen förordade kompensationssystemet är så
schematiskt och schabloniserat att stora risker finns att kompensationen
leder fill en systematisk underkompensalion. I skrivelser och vid muntliga
föredragningar inför utskottet från vissa organisationer har farhågor fram
förts och material lagts fram som går i samma riktning. Utskottet finner att
dessa farhågor bör tillmätas stor vikt. Att det i propositionen förordade
systemet med stor sannolikhet ger detta av regeringen förmodligen inte
förutsedda utfall kan troligen bero på att propositionen utarbetats under stor
brådska och utan sedvanlig beredning. Några empiriska undersökningar om
utfallet av det av regeringen framlagda förslaget har såvitt utskottet har sig
bekant inte gjorts.-

Till vad nu anförts bör läggas att ränlebidragssystemel vid ett förverkligande av regeringens förslag kompliceras ytterligare. Det är redan i dag alltför

svårgenomträngligt. Ett genomförande av regeringsförslaget gör det

praktiskt taget omöjligt för en enskild låntagare att beräkna effekterna av fastighetsskatten och av kompensationen.

Som i en motion anförts är förslagen i propositionen ett utmärkt exempel på hur krångligt bosiadsfinansieringssystemet blir när man tvingas kompensera vissa grupper för att ha infört en alltför hög beskattning. Till detta kan läggas att de fastighetsägare som inte har statliga lån med räntebidrag och som sålunda inte erhållit några subventioner inte med regeringens förslag kommer att omfattas av kompensationssystemet. Dessa fastighetsägare kommer dock att få erlägga fastighetsskatten enligt regeringens förslag. De har dock högre kapitalkostnader än de som får lån med räntebidrag vid i övrigt lika förutsättningar. En sådan ordning måste te sig stötande och upplevas som orättvis."

"Slutligen" - säger vi i reservationen - "vill utskottet framföra den uppfattningen att de nu presenterade kompensationsåtgärderna tillsammans med förslaget i proposition 1984/85:70 om att garantibeskattningen av juridiska personers fastighetsinnehav bör upphöra innebär att de allmännyttiga bostadsföretagen kommer att gynnas i hög grad. Beräkningar har gjorts som visar att de allmännyttiga bostadsföretagen blir överkompenserade med ca en kvarts miljard kronor under år 1985."

Den överkompensation som allmännyttan på det här sättet skulle få utlovade bosladsministern redan den 24 oktober i överläggningar mellan

SABO, hyresgästernas företrädare och bosladsministern. Del var det pris som regeringen fick betala till vpk för all få röststöd här i kammaren i dag för förslaget om fastighetsskatt. I detta ärende har vi verkligen fått bevis för hur stort inflytande som kommunisterna har över den nu sittande regeringen. Även kommunistiska orättvisor sväljer man ulan att blinka.

Den krifik som de borgerliga ledamöterna i bostadsutskottet riktade mot regeringens förslag i propositionen 85 var hård. Aldrig tidigare har reservanter så snabbt fått rätt. Den 4 december snabbinkallades bostadsutskottet därför att socialdemokraterna nu hade fått kalla fötter och ville ändra i det justerade utskottsbetänkandel - en för Sveriges riksdag fullständigt unik framställan. Den borgerUga oppositionen hade vid del här laget totalt tappat tilltron till bostadsdepartementets förmåga att presentera hållbara beräkningar och kalkyler. Vi yrkade därför att ärendet skulle beredas ytterligare. Detta var så mycket mera motiverat som vi på goda grunder misstänkte att ytterligare fel fanns i beräkningsunderlaget från regeringen. Socialdemokraterna var dock lika ståndaktiga denna gång. Nu fanns det inga ytterligare fel, och ärendet skulle sluljusleras "vid sittande bord". .

I elt särskilt yttrande till bostadsutskottels belänkande har vi borgerliga ledamöter protesterat mot handläggningen av det nu aktuella ärendet. Regeringens brådska och slarv med propositionerna visar hur dåligt genomtänkta regeringens förslag egentligen är. Utskottsmajoritetens avvisande av vårt krav på ytterligare beredning visar på en nonchalans mot riksdagen som - efter vad som hänt - är fullständigt obegriplig.

Jag skulle här vilja ställa en fråga lill socialdemokraternas talesman i utskottet, Oskar Lindkvist: På vilka grunder avvisade ni egentligen vårt krav på ytterligare beredning i detta ärende?

Våra misstankar om alt ytterligare beräkningsfel föreligger har besannats. De taxeringsvärden och bidragsunderlag som använts i tabellerna är inte relevanta och stämmer inte med de i propositionen angivna förutsättningarna. Sålunda stämmer inte taxeringsvärdena med de beräkningar som i dag används för att beräkna hyreshusavgiften.

För aktiebolag är skillnaden i vissa årgångar större än 100 kr./m. Detta medför avsevärd underkompensalion. Hur stor denna är i pengar är svårt att beräkna, men det torde röra sig om något tiotal miljoner.

När det gäller bidragsunderlaget har departementet räknat med ell genomsnitt för alla fasligheter, trots alt man i den tidigare nämnda PM:n säger - jag citerar för att inte någon oklarhet skall uppstå; "De redovisade beräkningarna avser kompensationen till allmännyttiga företag och bostadsrättsföreningar."

Detta beräkningsfel ger ytterligare underkompensation till de privata fastighetsägarna, då deras bidragsunderlag är 85 eller 92 % alt jämföras med allmännyttans 100%. De ekonomiska effekterna av departementets felräkning i denna del har uppskattats lill 25 milj. kr.

Det är svårt att vela om dessa två fel är ett medvetet försök från departementets sida att slippa betala ut full kompensation, eller om del är okunnighet och slarv som åter framträder. Hur som helst är den nakna

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

3 Riksdagens protokoll 1984/85:48

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

sanningen den alt kammaren ej har ell väl berett ärende alt nu ta ställning lill. Kjell Mattsson och Ingegerd Troedsson har visat på andra brister och oklarheter i betänkandet, vilka jag nu kan gå förbi.

I de två betänkanden som nu diskuteras har kammaren alltså inte alt la ställning lill ell färdigberett förslag. Risk föreligger dessutom alt ytterligare fel kan finnas i beräkningarna. Det är omöjligt för oss att i dag avgöra om det är på det viset.

Allt detta leder lill slutsatsen att ärendet måste återförvisas till utskottet för ytterligare beredning. Jag vill då, herr talman, betona attdet inte är fråga om en bara formell återremiss, ulan utskottet måste få lid och möjlighet att ordentligt bereda ärendet innan det återförs hit lill kammaren.

Regeringens handläggning av fastighetsskatten och därmed sammanhängande frågor är elt sorglustigt exempel på hur det går när en regering velar fram och tillbaka ulan alt riktigt kunna bestämma sig. Regeringens handlande går ul över dess eget anseende, men värst drabbas dock alla de människor som skall leva med de lagar som stiftas på detta otillfredsställande sätt.

Under två års tid har bosladsministern gjort en rad anmärkningsvärda uttalanden när del gäller hyreshusavgiften och en eventuell fastighelsskatl -den som vi i dag debatterar. Jag vill inte ta upp alla motsägelsefulla uttalanden, men jag skall la upp del senaste uttalandet och ställa en fråga lill bostadsministern. I en tidning fanns ett uttalande av bosladsministern apropå den felräkning som departementet till slut fick lov att medge. Enligt tidningen skulle bosladsministern ha sagt all detta väl inte är så farligt, eftersom 20 miljoner inte är så myckel i en proposition som omsluter 5 miljarder. Jag skulle vilja fråga bostadsministern om han blev rätt citerad i denna tidning. Sade bosladsministern så? Det skall bli intressant att höra vad bosladsministern har att säga på den punkten.

När det gäller frågan om regeringens anseende, som jag tidigare var inne på, tycker jag all den debati som vi haft i dag visar alt del enda rätta som regeringen nu kan göra är alt överge tanken på en fastighetsskatt och all ge i uppdrag lill de socialdemokratiska ledamöterna i bostadsutskottet och skatteutskottet att agera på ett sådant sätt att man kan la sig ur del dilemma som regeringen hamnat i. Gör regeringen så, återfår den enligt min uppfattning en del av det anseende som den i dag förlorat.

Anf. 21 KERSTIN EKMAN (fp):

Herr talman! Som redan framgått av Kjell Johanssons anförande här i kammaren har folkpartiet avvisat förslaget om fastighetsskatt. När vi nu diskuterar de förslag om fastighetsskatt och om kompensatoriska åtgärder som ligger på riksdagens bord, måste domen över bostadsministern och den socialdemokratiska gruppen i bostadsutskottet bli hård.

Det är fråga om man kan hitta något förslag som någon regering lagt på riksdagens bord som tillnärmelsevis varit så dåligt förberett som det vi nu behandlar. Då har ändå den socialdemokratiska regeringen givit en del jämförelseobjekt på den senaste tiden.

Det är också ynkligt att inte utskottets majoritet insett eller velat erkänna

de uppenbara brister som finns i de två förslag som riksdagen nu tvingas behandla.

Historien med fastighetsskatten började i våras. Den gången fick lagrådet förslaget på remiss. I utlåtandet hade man ett flertal anmärkningar. Man ansåg förslaget krångligt, man sade alt "lika fall" kunde komma att behandlas olika, och till sist uttalade man att bärkraflsprincipen inte respekterades. Man ansåg också att förslaget borde ha varit föremål för utredning och remissbehandling, eftersom detta förutsätts i grundlagen. Det är inte ofta lagrådet har så svidande kritik, och del naturliga hade varit alt bostadsministern slängt förslaget i papperskorgen för gott.

Under våren stod det dock helt klart att bosladsministern inte släppt tanken på en fastighetsskatt. Han svarade på en direkt fråga vid en paneldiskussion i Helsingborg, där några av riksdagens ledamöter deltog, alt han visst skulle lägga förslag om fastighetsskatt men alt han nu inte brydde sig om lagrådet. "Jag vet ju vad de anser", sade han.

Lyssnarna kunde vid del tillfället få intrycket att ministern skulle ta hänsyn till lagrådels invändningar när han utformade ell nytt förslag. Att så inte blev fallet vet vi nu.

När förslaget först presenterades i höstas blev kritiken massiv. Inte heller denna gång hade förslaget varit ute på remiss. Denna anmärkning från lagrådet hade alltså förklingat ohörd. Bostadsministern kanske själv beklagar tillvägagångssättet i dag. En del av de uppenbara felaktigheter som är följden av klantig hantering i departementet hade säkert uppmärksammats vid remissbehandling, åtminstone skatteförslaget i kombination med kompensationsförslaget.

I folkpartiets motion, där vi avstyrker förslaget om fastighetsskati, påvisar vi ett flertal orimligheter i att införa en fastighetsskatt. Vår huvudinvändning är att det måste vara slut med att påtvinga svenska folkel nya skatter. Problemet för landets invånare är inte att man har för få skaller, utan tvärtom: för många skatter och elt för högt skattetryck.

Vi påtalade också problemet med bostadssektorns subvenlionsberoende och det faktum att reglerna för finansiering och beskattning är svåröverskådliga. I ljuset av vad som sedan hände när förslaget om kompensatoriska åtgärder lades fram är anmärkningen mot faslighelsskallen berättigad och hundrafalt mer än vad som då kunde förutses. Maken till krångel har inte tidigare skådats.

Vi anförde att del var helt oacceptabelt att införa en skatt som skulle drabba stora grupper av hushåll ulan att ens försöka visa alt skatten skulle fördelas på ett rimligt sätt efter bärkraft. Vi påtalade i vår motion alla de varandra motstridande skäl bostadsministern lade fram i propositionen.

Bostadsministern sade att fastighetsskallen var en rätlvisereform, men det är inte sant. De som bor i hus utan statliga lån eller i äldre hus har inte bättre betalningsförmåga än de som bor i husmed statliga lån. Vi framhöll också alt lagrådets kritik mot ofullständig analys verkligen fortfarande gällde, när vi behandlade det nya förslaget.

Vi påpekade att boendekostnaden ökat för bl. a. egnahemsägare på grund

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

Stadig

fastighetsskatt, m. m.

av höjda räntekostnader. Detta borde verkligen Hans Gustafsson känna lill.

Bosladsminislerns tal om att det var rättvist att alla kategorier fastighetsägare fick bidra till alt finansiera räntesubventionerna, eftersom alla drog nytta av dem när ny- och ombyggnadsålgärder skulle ulföras, föll på sin egen orimlighet. Skatten drabbade nämligen ägare lill fritidshus som inte kan dra nytta av dessa subventioner. Vidare är del troligen ganska ointressant bl. a. för pensionärer att denna möjlighet kanske kan finnas.

Del är när denna kritik framförs som bosladsminislerns andra argument kommer in: alla skall solidariskt bidra.

Nu skall i sanningens namn erkännas att bosladsministern mellan varven svarade ja på frågan och påståendet om att del i grunden var en rent fiskal åtgärd, detta med skatten. Man ville ha in pengar. Det gjordes dock alll för att dölja detta faktum.

När man lade fram denna proposition gjorde bosladsministern elt annat grundläggande fel. Han räknade inte in samtliga partier som ingår i regeringsunderlaget. Han räknade inte med kommunisterna, vars stöd han måste ha för att få igenom sitt förslag.

Det kan inte vara obekant för ministern all vpk vill skydda allmännyttan och på alll sätt snedvrida konkurrensförhållandena mellan den privata sektorn och de allmännyttiga företagen. Det är naturligtvis troligt alt socialdemokraterna hyser samma önskan, även om den inte är lika uttalad. Utformningen av kompensationspropositionen visar dock med tydlighet att misstanken är berättigad.

Man har egentligen bara två varianter alt välja på. Antingen är del oskicklig hantering eller medveten strävan som styrt förslagsställarna. Del som är bristerna i denna proposition har givit genljud vida omkring. Del jag tidigare sade om lagrådets anmärkningar mot det förra förslaget, brislen på utredning och remissbehandling gäller verkligen fullt ul även i fråga om kompensalionsproposilionen. De vägar man beträder för att ge kompensation för fastighetsskatten har verkligen visat sig krångliga och ger föga utrymme för all uppfylla lagrådets krav om "lika behandling för lika fall".

Vi kan nu lämna ål sidan det räknefel departementet har gjort vid uträkningen av bidragsprocenllalel. Det är i och för sig anmärkningsvärt och tillhör säkert de ting som kan bli uppmärksammade när man i efterhand studerar de händelser som kantar de båda propositionernas väg till denna kammare. Del tillhör förvisso inte vanligheten att utskott går in och ändrar i justerade betänkanden.

Anledningen till kritik nu är del sätt som använts för att beräkna kompensationen på. Regeringen har vall en "schablonmelod". Del måste givelvis medföra att vissa avvikelser från idealet kommer alt uppstå. Frågan är dock hur stora avvikelser som kan accepteras.

Vad man här kan misstänka är att de avvikelser som finns klart gynnar allmännyttan och missgynnar de privata fasiighetsförvallarna. Räkningarna baseras på genomsnittliga taxeringsvärden, men det är helt omöjligt för oss utskottsledamöter att få fram vilka taxeringsvärden som ligger till grund för departementets beräkningar. Man kan inte utläsa vilka taxeringar och vilken

faktisk fastighetsskati som kommer att gälla för de olika ägarkategorierna.

Vad man vet är dock att taxeringsvärdena för enskilt ägda fastigheter i allmänhet ligger över genomsnittet och att taxeringsvärdena för allmännyttan på samma sätt ligger under genomsnittet. Resultatet blir en överkompensation för allmännyttan och en underkompensation för enskilt ägda fastigheter. Utgångspunkten är alltså alt den skatt som skall kompenseras är högre än den egentligen är för allmännyttan och tvärtom för de privata fastighetsägarna.

Nu stoppar del inte med delta. De bidragsunderlag som ligger till grund för beräkningarna av "erforderlig kompensafion" är genomsnittsvärden för alla fastighetsägarkategorier (per år). Om man går in och undersöker bidragsunderlaget som framräknals och använts finner man att allmännyttans bidragsunderlag ligger högre än del man använt som genomsnitt och de enskildas ligger lägre. När man sedan gör beräkningar av de procentsatser som behövs för all kompensera allmännyttan för en viss fastighetsskati kommer detta procenttal att beräknas på ett bidragsunderlag som är lägre än allmännyttans faktiska bidragsunderlag. Procenttalet blir därför högre än som behövs för att kompensera allmännyttan. Denna för höga procentsats används sedan i verkligheten på elt faktiskt, högre bidragsunderlag.

Kontentan av detta är; Allmännyttan blir därigenom systematiskt överkompenserad. För de enskilda blir det tvärtom.

Allt detta är allvarligt - denna systematiska underkompensation av de enskilda fasfighetsägarna. När det sedan gäller effekten av den slopade kommunala garantibeskattningen är förvirringen total.

Det system för räntebidragskompensafion som bostadsministern föreslår utgår från ell antagande, nämligen att garantiskatten är effektiv och all därför dess slopande skulle medföra en skaltelindring. Men så är det faktiskt inte i verkligheten för alla fastigheter. Vissa fastigheter kommer också att träffas av den höjda statliga inkomstskatten på 52 %, och de kommer alltså inte att få någon fördel alls på grund av att garanliskatien slopas. Dessa fastigheter kommer alltså att bli klart underkompenserade.

Just denna underkompensation grundar sig på att bosladsministern har antagit - ulan någon saklig grund - att garantiskatten alltid är effektiv.

Därtill kommer en annan typ av underkompensation som uppstår därför alt systemet grundar sig på schablonberäkningar som inte har någon motsvarighet för enstaka fasligheter i verkligheten.

Om man lägger samman effekten av underkompensation på grund av schablonberäkningarna och underkompensation på grund av det faktum alt garanfiskatten alllid skall vara effektiv, finner vi alt enskilda juridiska personer drabbas hårt. Totalt kan det röra sig om en sammanlagd underkompensation på ca 35 % av den fasfighetsskatt som skall betalas.

Man kan finna del svårt att förstå att lagrådets krav på alt "lika fall behandlas lika" blir uppfyllt.

Lägger man till detta all vi fortfarande tillämpar bruksvärdesyslemet kommer inte dessa fastighetsägare alt kunna få kompensation genom hyreshöjningar.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

De allmännyttiga bostadsföretagen har genom kompensation från staten givits möjlighet att inte höja hyran. Delta är en målsättning i sig, men delta mål skall inte nås genom statliga subventioner som i sin lur snedvrider hela marknaden.

Vi har i reservationen från folkpartiet, centern och moderaterna framfört alt kompensationsåtgärderna plus förslaget i proposition 70 om avskaffande av garantibeskaltningen av juridiska personers fastigheter innebär att allmännyttan gynnas och tillförs ungefär en kvarts miljard år 1985.

Skillnaden mellan privata bostadsföretag och allmännyttan kan uppgå lill 8-12 kr/m. Det kan betyda skillnaden mellan plus och minus för ett företag.

Herr talman! Folkpartiet har yrkat avslag på den föreslagna fastighetsskatten. Därför yrkar jag nu bifall lill reservationerna i belänkandet 8 från bostadsutskottet.

Vi anser att de förslag vi nu behandlar saknar logiska motiveringar, saknar analys av vad som visar att förslagen behövs, saknar analys av konsekvenserna. Detta är resultatet när man lägger fram förslag som inte grundar sig på utredningar och inte har remissbehandlats.

Vi stöder därför de återremissyrkanden som framlagts när del gäller skatteutskottets betänkande 17 och bostadsutskottets betänkande 8.

Anf. 22 TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Vi i vänsterpartiet kommunisterna är kritiska mot huvudlinjen i regeringens ekonomiska politik. Vi har här i landet fått en ökad ojämlikhet, en ökad snedhet i fördelningen av inkomster och förmögenheter. Samtidigt med stora reallönesänkningar har många gjort s. k. klipp, inte minst på fastighetsmarknaden, med stora förtjänster på inflation, spekulation och ökad utslagning av de arbetande och då inte minst hyresgästerna.

En beskattning av de ökade realräntorna som ett led i bekämpandet av inflationen är som bekant elt av de förslag som vpk aktualiserat. Vi har också ställt krav på en allmän räntesänkning. Del vore bra för bostadsmarknaden; det skulle innebära lägre produktionskostnader, ökat byggande och framför allt lägre boendekostnader och lägre hyror. Utrymme för en allmän räntesänkning finns, och den borde genomföras snarast.

Förslagen till en ny fastighetsskatt och olika kompensationsåtgärder var ganska svårbegripliga, ofullständiga och osäkra då de lades fram men har efter förtydliganden och kompletterande beräkningar fått en utformning som gör att vänsterpartiet kommunisternas riksdagsgrupp inte kommer alt medverka till att fälla förslagen. Kvar står att del fortfarande finns brister och svagheter i förslagen som vi kommer att fortsätta all försöka rätta till.

Skatteförslaget är i sin utformning ett ganska trubbigt instrument som medför vissa orättvisor, liksom de flesta förslag med sådan här generell karaktär. Förslaget innebär en viss omfördelning och har vissa positiva fördelningspolitiska effekter. Dessa fördelningspolitiska effekter hade kommit bättre till ullryck om även industrifastigheter hade tagils med. Då hade en omfördelning skett inte bara mellan olika bosladskonsumenter utan även från företagen lill bostadskonsumenterna.

Vi i vänsterpartiet kommunisterna är mycket tveksamma till en ny skall på fastigheter som innebär ökade boendekostnader för stora hushållsgrupper. Även om vi inte principiellt varit motståndare till särskild avgift eller skatt på fastigheter, har vi alltid ställt som villkor att huvuddelen av sådana intäkter måste användas på bostadssektorn, för alt hålla boendekostnaderna nere och skapa större rättvisa mellan olika boende- och upplåtelseformer. Socialt acceptabla hyror och rättvisa i boendel förulsätter bl. a. en omfördelning av samhällets bostadsstöd, från den privata ägarseklorn till allmännyttiga hyreshus.

De samlade bostadssubvenlionernas fördelning ser i grova drag ul så, alt ungefär två tredjedelar av slödel i form av bostadsbidrag, skattesubvenlioner och räntebidrag går till ägda bostäder, som utgör drygt en tredjedel av hushållen. Övriga nära två tredjedelar av hushållen, de som bor med bostadsrätt eller i hyrd bostad, erhåller ca en tredjedel av slödel. Skalleomläggningen med begränsning av underskollsavdrag har inte mer än marginellt förändrat de förhållanden som gällde år 1982, då nuvarande hyreshusavgifi infördes.

Fortfarande gäller att rika faslighels- och villaägare, med höga inkomster och stora förmögenheter, med egna företag, stora och dyra hus och s. k. lyxvillor kan göra stora ränteavdrag. Den del av villaägarna som beräknats utgöra omkring en fjärdedel tillgodogör sig närmare tre fjärdedelar av småhusägarnas skattesubvenfioner på totalt ca 12 miljarder kronor per år.

Herr talman! Ett huvudmotiv för införande av den hyreshusavgifi som nu tas ul för ca 800 000 lägenheter i äldre hyres- och bostadsrätlshus och som beräknas tillföra staten ca 1,4 miljarder kronor för år 1985 var all motverka en förmögenhelsomfördelning från bl. a. allmännyttiga till privata faslighets-ägare. Hyreshusavgiflen motsvarar för många lägenheter som belastas av sådan avgift en utgiftsökning med uppåt 100 kr. per månad.

Hyreslagens bruksvärdesregler har medfört en allmän höjning av hyresnivån, bl. a. beroende på höjningen och upplrappningen av garanterade räntor på bostadslånen. Privata fastighetsägare har under många år haft fördelar genom att de fått jämföra med allmännyttans hyror, trots att man generellt sett inte har haft samma kostnader. Man har kunnat tillgodogöra sig oförtjänta vinster av de kostnadsökningar som drabbat allmännyttan.

I samband med diskussionerna om både borgerliga och socialdemokratiska regeringars förslag åren 1981 och 1982 om en speciell skatt i form av hyreshusavgift framförde vpk fyra villkor för en eventuell skatt enligt följande:

1. Huvuddelen av intäkterna skall användas på bostadssektorn för att hålla boendekostnaderna nere och skapa rättvisa mellan olika boendeformer.

2. Allmännyttiga bostadsförelag, som har betydande allmänna och sociala merkostnader och som redan genomfört en långt driven hyresuljämning i sina fastigheter, skall undantas.

3. Skatten skall inte vara avdragsgill vid inkomsttaxering.

4. Pensionärer utan eller med låg ATP, låginkomsttagare och hushåll som bor i nya, dyrare bostäder måste kompenseras.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Dessutom utgick vpk från att del var självklart att även industrifastigheter skulle omfattas av en allmän fastighetsskatt.

Vpk har som bekant vid olika tillfällen under senare år aktualiserat krav på en omfördelning av samhällets bostadsstöd, bl. a. genom ökat stöd till allmännyttiga bostadsföretag; genom ökade bostadsbidrag till barnfamiljer och låginkomsthushåll; genom skärpt realisationsvinstbeskaltning och åtgärder för att snabbi driva in en del av ej inbetalda reavinster; genom ytterligare begränsning i avdragsrällen för enskilt ägda hyreshus och småhus; genom ändrad bostadsfinansiering via en statlig bostads- och samhällsbyggnadsbank med "billigare pengar" till bostadssektorn genom längre amorteringslider och en låg och fast ränta.

Dessa förslag är alltjämt lika angelägna, och vi föreslår i en motion med anledning av den nu behandlade propositionen alt riksdagen skall ge regeringen detta till känna. Riksdagens beslut nyligen, den 17 oktober - mot vpk;s röster - att slopa hyresstoppet och olika hyresvärdars krav på ytterligare hyreshöjningar från 1 januari 1985 med mellan 100 och 200 kr. per månad gjorde det nödvändigt att snabbt föreslå åtgärder för att motverka nya hyresslegringar. Viktigt var då, som vpk framhöll, elt riktal stöd lill allmännyttan av en storleksordning som motsvarar allmännyttans behov för elt bra underhåll av sina lägenheter.

Vi delar, som jag sagt, inte regeringens förslag att industrifastigheter inte skall omfattas av en fastighetsskatt. Omfördelning och kostnadsutjämning skall enligt vår mening inte undanta företagens fasligheter.

Som elt av motiven för fastighetsskallen har anförts all samhällets bostadsstöd inte kan ökas, utan tvärtom måste minskas. Vpk anser inte att bostadsstödet under överskådlig lid kan minskas, men det är nödvändigt att i snabb takt omfördela en ganska stor del av delta stöd från ägar-. till hyressektorn. Stor uppmärksamhet måste ägnas åt det befintliga bostadsbeståndet och förbättra detta, men nyprodukfionen får inte heller eftersättas. Av bostadssociala skäl måste staten fortsätta all satsa på och styra bostadsbyggandets omfattning, innehåll och inriktning. Rättvisan i boendet, solidariteten, måste omfatta samtliga boendeformer, och hyresboendet hos allmännyttan måste enligt vår mening prioriteras.

Herr talman! En politik där bostaden är en social rättighet måste vara det grundläggande. Alla människor skall ha tillgång lill en tillräckligt stor, modernt utrustad bostad i bra miljö och lill rimliga kostnader. En lönarbetare skall ha råd alt hyra en sådan bostad utan bostadsbidrag. Ingen skall kunna göra vinster på andras behov av att bo. Vinst- och spekulalionsintressena måste bort i alla led, alltifrån marken lill förvaltningen. Alla bostadspolitiska åtgärder måste sättas in i sitt fördelningspolitiska sammanhang. De måste syfta lill att öka jämlikheten i boendel.

Från dessa utgångspunkter kan motiv finnas för en avgift som tas ul inte bara på äldre hyres- och bostadsrätter utan även på övriga fastigheter om huvuddelen av de pengar som tas in används inom bostadssektorn på sådant. sätt som vpk föreslagit. Då bör allmännyttans, men däremot inte industrins, fastigheter undantas från en eventuell fasfighetsskatt, och inga avdrag borde

medges för sådan skatt vid inkomsttaxering.

Vpk har i motion 59 föreslagit alt riksdagen klart skall uttala

att huvuddelen av intäkterna från en fastighetsskati skall användas för en omfördelning och kostnadsutjämning på bostadsmarknaden, för att motverka nya hyreshöjningar och skapa större rättvisa mellan olika upplåtelse- och boendeformer,

an en fastighetsskatt skall omfatta även industrifastigheter,

att allmännyttiga bostadsföretags fastigheter skall undantas och

att skallen inte skall vara avdragsgill vid inkomsttaxering.

Pensionärer och andra hushåll, som med hänsyn lill låg inkomst och mycket höga boendekostnader kan drabbas hårdare än andra, måste kompenseras för detta genom särskilda åtgärder.

Vpk har redan för ett par år sedan och därefter i olika sammanhang angett att vår utgångspunkt inför den fortsatta behandlingen av regeringens förslag till en allmän fastighetsskatt var att förslagen och riksdagens beslut skulle bli sådana alt de innebär en kraftig förstärkning av resurserna för en rättvisare, social bostadspolitik. Vi angav i vår motion ännu en gång på vilka punkter vi inte delade regeringens förslag och därmed även under vilka betingelser vårt stöd kunde påräknas.

Vpk har därefter, vilket också har nämnts i debatten och är ganska bekant, i anslutning till förslagen om fastighetsskatt och ekonomisk-politiska åtgärder kommit överens med socialdemokraterna bl. a. om att hyreshöjningarna år 1985 skulle begränsas lill omkring 3%.

SABO och Hyresgästernas Riksförbund har sedan vid överläggningar med bosladsministern förklarat sig beredda att medverka lill en sådan begränsning och har träffat en central överenskommelse med riktlinjer för 1985 års hyror med en begränsning av hyreshöjningarna till genomsnittligt 3,5 %.

Detta har möjliggjorts genom de förslag regeringen lade fram för riksdagen i proposifionerna 85 och 70. För de allmännyttiga bostadsföretagens del innebär förslagen att man får bidrag och lättnader för år 1985 för de flesta företagen i storleksordningen 20 kr./m eller 7-10 %. Därmed förelåg och föreligger förutsättningar att undvika hyreshöjningar över 3,5-procentsnivån.

De "kompensationsåtgärder" del är fråga om är som bekant räntebidrag, dispens från avsättning till konsoliseringsfonder, övergång från hyreshusavgifi till fastighetsskatt och slopande av den kommunala garantibeskaltningen.

Den höjning av hyrorna med 5 kr./m' för november och december månader som utlöstes av riksdagsmajorilelens beslut om slopande av hyresstoppet redan den 31 oktober har tyvärr bidragit till alt höjningarna i många fall inte kunnat begränsas till 3,5 % i jämförelse med hyran som utgick för oktober 1984.

Lokala a'wikelser på grund av tidigare och nya överenskom.melser angående bränsle, bilplaishyror, elkostnader ingående i bosladshyran, standardförbättringar som begärts av hyresgäster i vissa bostadsföretag samt onormalt höga kapitalkostnader på grund av omfattande sanering, om- och

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

tillbyggnad förekommer och finns med i underlaget för olika hyresuppgö-relser.

Även med hänsyn lagen till detta synes hyreshöjningarna för år 1985 i ganska många fall ha blivit så stora alt man måste misstänka att man vid uppgörelserna inte tagit tillräcklig hänsyn till den faktiska kompensation i form av bidrag och lättnader som allmännyttiga bostadsföretag får.

Nu har förslagen i denna del kommit mycket sent och inte varit särskilt lättbegripliga då del gäller det materiella innehållet, och trots riktlinjer från SABO och HRF har det gett anledning lill missförstånd. Detta har i vissa fall lett till all man varit alltför försiktig i beräkningarna då det gällt omfattningen av det direkta och indirekta stöd som regeringsförslagen innebär.

I de fall hyresuppgörelser träffats som avsevärt överskrider den centrala hyresöverenskommelsen, bl. a. beroende på bristande information angående sakförhållanden, bör del naturligtvis genomföras nya överläggningar. Därest detta inte blir fallet finns eventuell "överkompensation" kvar som en tillgång vid nästa års hyresuppgörelse och bör då kunna komma dessa hyresgäster tiU godo.

Vpk tillmäter givetvis frågan om en kraftig begränsning av hyreshöjningarna för år 1985 stor betydelse, och vi gläder oss över all vi verksamt kunnat bidra till att hyreshöjningarna för landets hyresgäster nästa år kan beräknas bli mindre än hälften av vad de annars kunde ha blivit. Det handlar om kostnader i storleksordningen en miljard kronor som hyresgästerna slipper för år 1985.

En riktig användning av fastighetsskatten, med den inriktning som kompensationsåtgärderna nu fått, en inriktning på all stödja de allmännyttiga bostadsföretagen och på att hålla boendekostnaderna nere och skapa större rättvisa mellan olika boende- och upplåtelseformer, kommer också fortsättningsvis att få vpk:s stöd.

Vi är från vpk:s sida inte speciellt bekymrade över om olika bostadspolitiska åtgärder får till följd att man försämrar resultatet för privat fastighetsförvaltning. Just möjligheten att använda fastighetsskatten för all förhindra nya stora hyreshöjningar, en allmän höjning av hyresnivån och fortsatta höga vinster på ägande och förvaltning av hyreshus, tycker vi är värdefull. Det är bl. a. på del sättet intäkterna från fastighetsskatten enligt vår mening bör användas. Man bör inte längre utgå från som något självklart alt ägande och förvaltande av bostadsfastigheter alltid skall bära sig och gå med vinst.

Herr talman! Boendet måste ges hög prioritet vid fördelningen av samhällets gemensamma tillgångar. De lill boendel avsatta resurserna måste fördelas rättvist och solidariskt. Att betrakta bostaden som en social rättighet innebär att vi demokratiskt skall bestämma hur bostadsförsörjningen skall ordnas. Det är inte möjligt att garantera allas lika räll till en socialt utvecklande boendemiljö, om bostaden betraktas som en handelsvara och fördelningen av resurserna överlämnas till marknadens fria krafter och spel. Makten över boendet skall inte utgå från ägandet, ulan det måste utgå från boendet. Detta kan åstadkommas bara om spekulationsintressena inte tillåts verka inom boendel.

Vi politiker måste - tvärtemot vad borgerliga företrädare brukar hävda -se till alt människorna i del här landet har en bra bostadsförsörjning och alt bostaden som en social rättighet för dem garanteras, precis som rätten lill utbildning eller sjukvård. Inte heller i fråga om den mycket omtalade valfriheten kan politikerna ställa sig neutrala och utlämna lill näringslivet och de fria marknadskrafterna att bestämma hur vi skall klara bostadsförsörjningen och vad det skall kosta.

Herr talman! Mot den bakgrunden bör vi se förslagen till statlig fastighetsskatt och olika kompensationsåtgärder, som vi nu behandlar.

Jag yrkar bifall lill vpk-motion 59 yrkande 1 b och det särskilda yrkande om skatt även på industrifastigheter som Tommy Franzén har framställt och som delals ul i kammaren.

Låt mig slutligen göra en liten kommentar.

De borgerUga har i sina anföranden ondgjort sig över att socialdemokraterna och vänsterpartiet kommunisterna har träffat vissa överenskommelser som är lill nytta för landets hyresgäster. Surt, sa räven om rönnbären. Jag förslår att de borgerliga partierna inte tycker om innehållet i vare sig förslaget till fastighetsskatt eller förslaget lill kompensationsåtgärder. De har nämligen en klar inriktning och en klart fördelningspolitisk effekt för att slå vakt om dem som har det sämst ställt och för att i fortsättningen trygga en bra bostadsförsörjning till så låga kostnader som möjligt. Jag förslår om de borgerliga nu är irriterade över att de inte får en stor diskussion om beräkningsgrunder och tekniska finesser i förslagen, eftersom de borgerliga inte vill diskutera vad det egentligen handlar om, nämligen om bostadspolitik och politik över huvud taget. Låt oss inte, bosladsministern, göra någon hemlighet av att förslagen är utformade på ett sådant sätt att de bidrar lill att öka jämlikheten och skapa större rättvisa på bostadsmarknaden.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Anf. 23 OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Bostadsutskottet har i ett yttrande lill skalleutskottet tillstyrkt förslaget till fastighetsskatt. Bakom denna tillstyrkan slår majoriteten i utskottet, socialdemokraterna och vpk.

Samma majoritet står i bostadsutskottet bakom regeringens förslag i proposition 18 om kompensatoriska åtgärder som en konsekvens vid införandet av en fastighetsskatt.

Vi har nyss hört pläderingen från skatteutskottets sida om på vilka grunder fastighetsskatten är motiverad. Jag behöver därför inte upprepa vare sig skälen eller motiven. Mitt inlägg skall i stället knyta an till den kompensation regeringen föreslår skall gälla alla fastigheter, som omfattas av räntebidrags-systemet.

Först några ord om den materia som vi nu diskuterar. De svenska bostadslånereglerna är till sin natur komplicerade och för de flesta svårtolkade. Själva grunden för ränlebidragssystemel är det lättare att få ett grepp om. Där vet man att räntebidragen är till för alt hålla kostnaderna för boendet på en nivå som är rimlig. Och när det gäller rimlig kostnad tänker jag på varje medborgares självklara rätt att välja bostad efter behov och önskemål. Del är

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

här som samhället spelar en betydande, och för många en helt avgörande, roll. I räntebidragssystemet är den garanterade räntan lägst ingångsårei och trappas därefter upp årligen för alt till slut nå marknadsräntans nivå. Jag nämner delta, herr talman, av rent pedagogiska skäl, för vi strider med de borgerliga om räntebidragen. Val mellan de borgerligas krav på all räntebidragen skall tas bort och all det ytterligare skall rensas rent från andra stödformer och förslaget till fastighetsskatt är lätt för de allra flesta svenskar. Vi hade aldrig haft världens i snitt högsta bostadsstandard, om vårt land hade byggts upp efter borgerliga värderingar. Det är något att tänka på för millenpartierna, som bör vara något mera misstänksamma i umgänget med moderaterna. I del här landet vet numera varje medborgare att moderat bostadspolitik går i rakt motsatt riktning mot den socialdemokratiska, som leder lill solidaritet mellan de olika boendegrupperna.

Eftersom ränlebidragssystemel är nyckeln i vårt bostadslånesystem är det både naturligt och logiskt att den kompensation som skall genomföras byggs upp på basis av det redan existerande systemet. I propositionen nämns att det hade varit önskvärt att kompensationen för införandet av fastighetsskatt hade kunnat genomföras krona för krona. En sådan i och för sig önskvärd åtgärd skulle ha fyllt alla anspråk på millimelerrältvisa inom hela del bosladsbelånade området. Det saknas emellertid statistik och taxeringsvärde i det enskilda fallet, och dessutom skulle del ha lett lill en byråkrati utan motstycke. Del skulle inte heller ha varit särskilt lältadministreral.

Att lösa problemet med en schablonisering har därför varit det riktiga. Del är alla bedömare överens om, oavsett om de är för eller emot den föreslagna åtgärden. Schabloniseringen är inget exakt mätinstrument. Det är emellertid en fullt användbar arbetsmetod, som har använts i departementet för all få fram ett trovärdigt underlag och därmed också ett rättvisande kompensationsunderlag.

Jag har redan medgett att själva regelsystemet på bostadsmarknaden är komplicerat. Från delta utgångsläge skall alltså en rättvisande kompensa-lionsbild las fram, grundad på genomsnittliga taxeringsvärden och på ränlebidragsunderlag för olika årgångar hus. I den räknebilden skall också vägas in hänsynen till fastighetsskatten och uppkomna skallelällnader, när garantibeskaltningen för juridiska personer upphör. Det har också gällt all beakta de regionala differenserna i fråga om såväl taxeringsvärde som bidragsunderlag.

I elt redan komplicerat regelsystem är del ett fanlomarbete att ta fram elt underlag för kompensationen, vilket - så nära som möjligt - ligger på eller omkring medianen. Det är riktigt, som det framhålls i en del av kritiken, att en del fastigheter är överkompenserade i förhållande till medianen, och det är inte underligt att de allmännyttiga bostadsföretagen är kompenserade i detta sammanhang, eftersom del rör sig om självkostnadsföreiag, som alllid ställer sina lägenheter till samhällets förfogande till skillnad från vad många av de privata fastighetsägarna gör. Andra fasligheter ligger på linjen eller har blivit något underkompenserade. Det hade känts riktigare att ha alla kompensalionsfasligheterna på noll- eller plussidan, men del har inte varit

möjligt. Jag tror att det är klokt att efter genomförandet av beslutet noga följa kostnadsutvecklingen för alt övertyga sig om att ingen kompensations-berättigad grupp har hamnat alltför snett.

Den som gör sig besväret att gå igenom det nu så hårt kritiserade materialet och därtill underlagets alla komponenter skall finna alt framräkningen av kompensationsnivåerna ligger något i överkant. Del är också del riktigaste sättet att bena upp problemet, eftersom det då finns en säkerhetsmarginal.

Under de senaste dagarna har del uppläckts alt del begåtts ell misslag vid framräkningen, vilket har fått känslorna att svalla i den borgerliga ankdammen. När företrädare för Fastighetsägareförbundet framträdde inför bostadsutskottet tisdagen den 27 november presenterades ett material av betydande intresse. Man påpekade vid föredragningen alt förbundet gjort en enkät, baserad på ett urval av deras fastigheter, och framhöll att del uppenbarligen hade blivit ell fel i systemet. Det påpekades alltså att del fanns ett fel, och en medförd skiss visade att flertalet privata fastigheter i denna undersökning hade en underkompensation som oroade. Strax före det nämnda sammanträdel i utskottet dök det också helt plötsligt upp en skrivelse från entreprenörerna som starkt kritiserade förslaget. Det visade sig då, herr talman, att fastighetsägarna hade fog för sin oro på just den angivna punkten. De kontakter som omedelbart logs med departementet ledde fram till alt felet upptäcktes och kunde rättas lill. Del kändes ganska skönt för både departement och utskott att få den förargliga felräkningen på ett av de många avsnitten ur världen, och så långt är jag tacksam mot Fastighetsägareförbundet och Byggnadsenireprenörföreningen för påpekandet. Jag vill dock framhålla all fastighetsägarna inte hade med sig något annat än en indikation. Var felet skulle ligga visste man inte.

Nu skulle man tro alt alla antingen kände lättnad för all man i lid fått rättat till felräkningen eller också - vilket snart skulle visa sig - skadeglädje över all ett så pålitligt departement som bostadsdepartementet i allt sitt nit och med sina ambitioner kommit att göra en, säger en, felräkning i detta väldiga material.

Nu skrevs det i den i sak mindre nogräknade Stockholmspressen all bostadsdepartementet nästan bara gjorde fel. Del var ingen hejd på den övermaga kritik som - del vet ledamöterna i bostadsutskottet - fick helt andra proportioner än vad själva sakfrågan kunde ge anledning lill. Jag måste säga att jag är överraskad över att bostadsutskottels ordförande deltar i debatten genom att läsa upp Dagens Nyheters s. k. artikel om innehållet i regeringens proposition. Att Rolf Dahlberg gör det beror ju på att han under hela sitt framträdande här i talarstolen bara höll sig till det som slår i tidningar och i den borgerliga reservationen. De synpunkterna var ju inte nya för utskottels ordinarie ledamöter.

Jag skulle vilja ge Dahlberg ell råd på vägen: Upphöj inte Nils-Eric Sandberg i Dagens Nyheter lill en framstående bostadsskribent, för del är väl ändå att ta i alltför mycket.

De borgerliga i bostadsutskottet bestämde sig redan tidigt för att låta propositionen om kompensation vara en angelägenhet för utskottets social-

Nr48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

demokrater och för dess vpk-ledamot. Det respekterar vi självfallet, men efter Faslighetsägarförbundets framträdande inför utskottet, efter intervjuer i tidningar och radio och efter ett stort massmedialt pådrag fick de borgerliga ledamöterna nytt livsmod. Jag är tillräckligt gammal för att erinra mig referat från en fotbollsmatch i Berlin 1936 av Sven Jerring. Han såg japaner, japaner, japaner överallt. Det blev precis samma effekt här. Plötsligt upptäckte nämligen de borgerliga ledamöterna i utskottet fel överallt. Det kryllade av fel i propositionen. Det stämde väl med den aktivitet som formerades av partsorganisalionerna på bostadsmarknaden. Där fanns fastighetsägarna och byggentreprenörerna. T.o.m. del lilla Villaägareförbundet hoppade in i leken och krävde i likhet övriga att propositionen skulle dras tillbaka. Den var, som det hette i tidningsreferaten, behäftad med så många fel att den inte kunde ligga till grund för ett riksdagsbeslut.

Nu hade också tidningarna övergett sin sakgranskning av förslaget. Alt Svenska Dagbladet agerade i samförstånd med byggnadsentreprenörerna är dess bättre också helt nyligen konstaterat.

I gårdagens Svenska Dagbladet kunde man nämligen läsa att ledamöterna i bostadsutskottet under dagens lopp skulle få beräkningar från just entreprenörerna som skulle visa vilka konsekvenser felräkningarna i departementet skulle leda till.

Detta gjorde förstås att jag, som är både nyfiken och vetgirig, under hela måndagen låg på utkiken för all få detta vikliga dokument i min hand. Men icke - det kom inget brev. Eftersom artikeln var publicerad i SvD i går, måndagen den 10 december, måste man rimligen ha fått materialet dagen innan. Ännu i dag på morgonen - vi skriver nu tisdagen den 11 december 1984 - har inte något brev kommit till utskottet, men väl ell telefonsamtal att någon försändelse är på väg. Och på den vägen är det alltjämt.

Däremot fångade jag i går upp ett helt annat brev, som uppenbarligen var avsett enbart för de borgerliga ledamöterna i bostadsutskottet. Del var en förteckning över ytterligare två nya fel som hade uppläckts. Nu fick vi en chans att granska deras material, vilket måhända inte var meningen. Mot dessa nya upptäckter från fasfighetsägarna slår sig emellerfid materialet från bostadsdepartementet mycket väl. Jag vill säga detta till Rolf Dahlberg, som här drog ett exempel från den skrivelse som fastighetsägarna under gårdagen har försett de borgerliga ledamöterna i utskottet med men däremot inte de socialdemokratiska ledamöterna.

Herr talman! Som en konsekvens av en allmän fastighetsskatt är det, som utskottet framhåller i betänkandet, nödvändigt med kompensationsåtgärder inom bostadsområden med statliga lån. Det är hemställan i detta betänkande jag nu yrkar bifall till. Därutöver har utskottet behandlat en skrivelse från SABO med synpunkter på den redovisningsmässiga hanteringen av konsolideringsfonderna som har tillstyrkts och nu ingår i rhill yrkande om bifall.

Samtidigt yrkar jag avslag på de borgerliga partiernas reservation.

Förslaget om återförvisning avvisas. Visserligen har ryktet gått några dagar här i Stockholm alt riksdagens förste vice talman Ingegerd Troedsson skulle föreslå återförvisning lill förnyad behandUng i utskottet, vilket hon nu

pliktskyldigast har gjort. Tar kammaren ett sådant beslut - och del lär finnas      Nr 48
underlag för en sådan avstämning - så är del emellertid helt klart all vi röstar     TjcHaeen den
för ett avgörande i kammaren nu.                                                  december 1984

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 24 KJELL MATTSSON (c) replik:

Herr talman! Oskar Lindkvist sade all del var så små felaktigheter i propositionen, så del var inget problem att behandla den. Felet rättades, säger han, och menar del som var mest uppmärksammat. Men del hade väl ändå varit bra om utskottsmajoriteten hade haft denna förståelse redan från början och inte vidhållit att betänkandet omedelbart skulle justeras ulan att la hänsyn lill delta? Det var ju det som gjorde all man sedan fick gå lill mig som ordförande och be mig sammankalla utskottet för all riva upp elt belänkande som redan var justerat.

Oskar Lindkvist säger att det bara finns en felräkning i departementets arbete. Jag ställde elt par frågor lill Oskar Lindkvist, som han inte svarade på, men i och för sig kan jag dra en slutsats av att Oskar Lindkvist sade all del bara fanns en felräkning. Jag tolkar det som elt besked alt de övriga har gjorts medvetet av departementet och utskoitsmajoritelen, l.ex. snedvridningen av relationerna mellan parterna på marknaden och den snedvridning som nu sker i tillämpningen av bruksvärdessystemel genom att man kompenserar vissa grupper mer än andra.

Jag tolkar de uteblivna svaren på mina frågor och Oskar Lindkvists bekräftelse av alt det bara finns elt enda fel så, att del faktiskt är av politiska skäl som socialdemokraterna inte vill göra en granskning av de övriga påpekandena. Den tolkningen styrks av alt vpk triumferande tyckte att del var bra att skatten hade getts den utformningen att de allmännyttiga bostadsföretagens särställning jämfört med de andra förelagen ytterligare markerades.

Så några ord om vilka kompensationerna skall gå lill. Vi kan, Oskar Lindkvist, räkna med att ingen småhusägare i dag har möjligheter att få ett större avdrag än 50 % av en ränteutgift. Om en person bygger ett nytt hus är ränteutgiften 5,5 % del första året, och han betalar själv 2,75 %. Om han i stället köper ett hus som inte har statlig belåning, är vederbörande duktig om han i dag klarar att finansiera köpet med låneräntor 12 % - snarare ligger räntan uppåt 14 %. Den personen måste i så fall betala 6-7 % själv. Den som betalar mest pengar ur egen plånbok skulle med regeringens förslag dessutom betala en icke avdragsgill skatt fill staten. Del är icke att lägga pengarna på rätt ställe.

Fastighetsskatten såsom den nu har utformats är klart orättvis och felaktig. Det är därför som vi menar att det av regeringen föreslagna systemet absolut inte skall införas.

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Anf. 25 ROLF DAHLBERG (m) repUk:

Herr talman! Om jag skulle hålla mig lill samma vokabulär som Oskar Lindkvist, skulle jag prata om den socialdemokratiska hönsgården. Men det skall jag inte göra, därför att jag vill att vi skall diskutera sakfrågan och ingenting annat.

Oskar Lindkvist gjorde några uttalanden som var litet överraskande. Han sade bl. a. alt den schablonisering som regeringen har valt inte är något millimelerrätlvist system, men alt det i stort ger rätlviskompensation. Vi har emellertid pekat på alt det var precis del som regeringen inte hade lyckats åstadkomma i den nu aktuella propositionen eller i alla de papper som vi har fått från bostadsdepartementet.

När de privata organisationerna på bostadsområdet gjorde empiriska undersökningar med underlaget från regeringen visade del sig tvärtom all förslaget slog våldsamt åt båda håll. Det var inga små avvikelser på 5 ä 10 %, ulan 100 % upp på en del och 30-50 % under på andra. Det var alltså ingen hejd på avvikelserna.

När föredragningen i utskottet och den skrivelse som vi hade fått från Enlreprenörföreningen hade visat detta, frågade jag socialdemokraterna vid utskottsbordet, framför allt Oskar Lindkvist: Vad drar ni nu för slutsatser? Det måste vara något fel som här har påvisats. Ni brydde er emellertid inte om detta, utan fortsatte behandlingen som om ingenting hade hänt. Ni justerade betänkandet och skickade iväg del för tryckning.

Först en vecka senare vaknade ni. Då fick vi göra del unika att riva upp elt utskottsbetänkande. Ni skall, Oskar Lindkvist, vara litet försiktiga i detta ärende. Här sitter ni nämligen verkligen illa lill.

Oskar Lindkvist riktade en mycket märkligt anklagelse mot de organisationer som har hjälpt regeringen att i efterhand rätta lill fel. Oskar Lindkvist sade här: Organisationerna hade en indikation på alt något var fel, men de kunde inte visa var felet låg. Hur i hela friden skulle organisationerna kunna hitta delta fel? De hade ju inte tillgång till regeringens beräkningsunderlag. Det är departementets uppgift alt sköta sådana saker. Del skall inte privata näringslivsorganisationer behöva göra.

Oskar Lindkvist sade också; Nu har aktiviteten hos de privata bostadsorganisationerna varit våldsamt stor. Ja, de har gjort vad regeringen inte gjorde. De har salt sig ner och undersökt hur skatten skulle slå för över 200 fastigheter. När de fann alt utfallet skulle bli alldeles fel, slog de larm.

Organisationerna har senare pekat på att det finns ytterligare fel. Det har jag fört fram, men Oskar Lindkvist brydde sig inte om att kommentera det.

Inte heller svarade Oskar Lindkvist på den enda fråga - jag ville inte belasta honom med flera - som jag ställde lill honom. Jag frågade: På vilka grunder avvisade socialdemokraterna i bostadsutskottet vår begäran om krav på ytterligare beredning?

Anf. 26 KERSTIN EKMAN (fp) replik:

Herr talman! Räntebidragsreglerna är svårtolkade, säger Oskar Lindkvist. Ja, det kommer inte att bli lättare alt hitta i den djungeln, om de regler som

nu föreslås blir genomförda.

Jag vill också invända emot att man tydligen medvetet valt ett sätt att beräkna kompensationen som gynnar allmännyttan. Det är fråga om en utslagning av enskilt ägda fastigheter. Från folkpartiets sida anser vi inte att man genom att på del sättet slå ut en del av bostadsbeståndet bidrar till en bra utveckling för bostadspolitiken och för bostadsutbudet i landet.

Den historieskrivning avseende utskottets behandling som Oskar Lindkvist gjorde är delvis riktig. En del av misstagen blev rättade, men inte alla. Det behövs en utredning. Det är elt dåligt underbyggt förslag som förelagts oss och som vi skall fatta beslut om. Om Oskar Lindkvist framhärdar och säger att allt är i sin ordning, då måste man fråga sig varför han gör det. Är det så att man inte vill rätta till de brister som uppenbarligen finns? Är det helt i sin ordning, Oskar Lindkvist, att man genom statliga subventioner pressar ner hyrorna i allmännyttans bostäder samtidigt som man på vissa fastigheter lägger en skatt som fastighetsägarna inte kan kompensera sig för?

Här har talats om hur brister i förslaget har uppdagats. Det är ju detta som är huvudfrågan. Om förslaget föregåtts av en remissbehandling och om det hade utretts, då hade de här synpunkterna kommit fram innan vi behandlade förslaget i utskottet.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Anf. 27 TORE CLAESON (vpk) replik:

Herr talman! Jag vill i min replik vända mig till Oskar Lindkvist av den anledningen att han inte, som jag väntade, kommenterade - vilket man från socialdemokratiskt håll inte heller gjorde i "skalteutskollsrundan" - det förslag som nu också ligger på riksdagens bord, nämligen att fastighetsskatten skall omfatta även industrifastigheter. Det är ett förslag som vi under hand har fört vissa resonemang om och för vilket det, som jag har uppfattat saken, funnits en rätt stor förståelse hos socialdemokraterna.

Genom att låta även industrifastigheterna omfattas av fasfighetsskatten skulle man kunna sänka denna för samfiiga fastigheter till 1 % i stället för de 1,4 resp. 2 % som nu har föreslagits. En sådan åtgärd skulle, som jag fidigare har varit inne på, få betydande fördelningspoUliska effekter i rätt riktning. Om man överför en del pengar från företagen finge de vara med i sammanhanget och betala till fastighetsskatten, som i huvudsak bör användas för att förbättra förhållandena på bostadsmarknaden, få en större rättvisa, hålla boendekostnaderna nere osv.

Mot bakgrund av den kritik mot det nuvarande förslaget som förts fram från framför allt småhusägarna, för vilka förslaget i en del fall slår ganska snett, skulle det enligt min uppfattning vara bra om man kunde reducera skattesatsen med närmare en tredjedel. Jag har svårt att förstå varför vi inte kunde hamna på en gemensam linje också i denna fråga, så att vi fått en fastighetsskatt på 1 % som omfattade alla och som inte var avdragsgill vid taxeringen. Det finns många uppenbara fördelar med ett sådant system, utöver de rent fördelningspolitiska, som jag understrukit.

Jag vill gärna få någon kommentar till detta från socialdemokratiskt håll innan denna debattomgång är avslutad.

4 Riksdagens protokoll 1984/85:48

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Anf. 28 OSKAR LINDKVIST (s) replik:

Herr talman! Den kommentaren skall jag leverera alldeles omgående. Regeringen har skrivit alt den ämnar la upp industrifastigheterna i ell annat sammanhang, och därför har vi lämnat dem utanför utskottsbehandlingen den här gången.

Några ord lill Kjell Mattsson kan jag väl kosta på mig efter hans inlägg. Jag har antecknat massor av frågor, och jag får ta upp några av dem som jag tycker har störst intresse.

Kjell Mallsson deltog inte i utskottets sammanträde den 27 november, då vi diskuterade och behandlade regeringens proposition. Jag satt ordförande vid det tillfället. Därför vet inte Kjell Mattsson särskilt myckel om hur vi lade upp resonemanget, att vi begärde att få synpunkter på propositionen, alt ordet var fritt och vi diskuterade fram och tillbaka för all se om vi kunde få någon som helst konkretisering utöver de allmänna, svepande synpunkter som de borgerliga ledamöterna hade på propositionen. Men det kom aldrig fram några konkreta synpunkter från de .borgerligas sida - inte förrän fastighetsägarna och byggnadsentreprenörerna hade gett dem material. Detta material, grundat på ett litet urval av ell stort fastighetsbestånd, tillmäts så stort intresse och så betydande genomslagskraft alt del påslås väga tyngre än del material som noggranna departementstjänstemän i bostadsdepartementet under veckor har räknat fram för alt riksdagen skall få bästa möjliga underlag för ett rättvist beslut. Ni har alltså inga konkreta åtgärder att föreslå. Ni är bara ombud. Ni har bara förmedlat till riksdagen vad andra har sagt. I sitt senaste inlägg bara förmedlade Rolf Dahlberg vad man tycker och tänker i Fastighetsägareförbundet och Byggnadsentreprenörföreningen.

Kjell Maltsson sade alt det finns variabler i schabloniseringen. Ja, del är rikligt. Det är omöjligt all räkna ut delta med automatisk exakthet. Alla som kan något litet om dessa problem vet alt om man använder en schablon, kan man inte hitta rätt i varje enstaka fall - del är en omöjlighet.

Sedan tog Kjell Maltsson upp en diskussion om egnahemsägarna, och då kan jag säga honom en sak som de borgerliga inte har observerat, nämligen att villamarknaden inte har tagit skada av den debatt som förts om fastighetsskatten. Tvärtom!,Det är en myckel bra marknad nu för att sälja och köpa villor- bättre än någonsin under de senaste fem sex åren. Så är del i varje fall i Stockholm och Stockholms förorter.

Tidigare kallade Kjell Mattsson propositionen för brudköpet. Han såg i det ögonblicket ut som en försmådd friare. Det är lätt för oss, Kjell Mattsson, att välja mellan en bostadspolitik, där Ulf Adelsohn är statsminister, och en bostadspolitik med vpk, där Olof Palme är statsminister. Det är ett mycket lätt val för socialdemokraterna.

Anf. 29 KJELL MATTSSON (c) replik;

Herr talman! Vi är naturligtvis glada all vi inte ens har blivit utsatta för något frieri.

För att historiebeskrivningen skall vara rätt vill jag tala om att det var på det sättet alt bostadsutskottets betänkande nr 8 justerades den 5 december.

Vid det sammanträdet var jag ordförande. Utskoltsmajorileten har alltså i beredningsskedet helt avvisat propåerna om all det kunde finnas något fel. All man sedan rättar till detta tycker jag är bara bra. Del fanns därför ingen tveksamhet från min sida all kalla utskottet till ett nytt sammanträde.

Oskar Lindkvist var i sitt föregående inlägg inne på att del skulle finnas en linje från de borgerligas sida om att ta bort räntebidragen. Han uttryckte sig så svepande. Det är ju inte alls på del sättet. I milt inlägg framhöll jag att vi inte kan la bort subventionerna till boendet, speciellt inte med tanke på att räntekostnaderna är så höga som f. n., men alt det däremot måste vara möjligt att minska del generella stödet genom all dra ner på räntebidragen. Självfallet får man då vara beredd att sätta in stöd till dem som behöver det bäst ekonomiskt sett.

Sedan sade Oskar Lindkvist att fastighetsmarknaden inte har tagit någon skada av skaltedebalten. Om den har gjort det vet vi inte förrän litet längre fram i tiden. Jag tror också att del är alldeles fel att enbart ha Stockholm som utgångspunkt, eftersom det i Stockholmsområdet finns en större efterfrågan på bostäder än vad som är vanligt i landet i övrigt, där den här skallediskussionen nog kan ha en väsentlig stagnation som följd.

Jag upplever situationen så - med tanke på att vi vill få till stånd förändringar - att socialdemokraterna så fort som möjligt vill få ett slut på debatten. Ytterligare diskussioner skall det inte vara. Men om beredningsarbetet i ett utskott skall ha någon funktion, skall man naturligtvis ta fram del ytterligare beslutsunderlag som kan vara erforderligt.

Avslutningsvis vill jag fullfölja vad Oskar Lindkvist påbörjade. Han citerade ju Sven Jerring när denne refererade en fotbollsmatch i OS mellan Sverige och Japan. Då sades det alt del var japaner, japaner och åter japaner överallt. Nu säger Oskar Lindkvist alt vi ser fel, fel och åter fel överallt: I nämnda fotbollsmatch gick del väldigt illa för Sverige. Med tanke på alla de fel som kunnat påvisas i detta sammanhang tror jag alt vi kan vara övertygade om att det kommer att gå dåligt för socialdemokraterna, därför att de håller fast vid sin taktik. Om del svenska fotbollslaget hade bytt taktik i matchen mot Japan hade de kanske vunnit den matchen också.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Anf. 30 TORE CLAESON (vpk) replik:

Herr talman! Först till frågan om att även industrifastigheter skall omfattas av fastighetsskatten. Oskar Lindkvist hänvisar till vad som sägs i propositionen om att frågan om beskattningen över huvud laget av förelagen skall bli föremål för en översyn. I skatteutskottets betänkande sägs det: Frågan om att inlemma även industrifastigheter i fastighetsskatten finner utskottet vara för fidigt väckt.

Nej, Oskar Lindkvist och övriga socialdemokrater, jag tycker nog inte att det är vare sig befogat eller särskilt klokt att i detta sammanhang - man talar ju om en allmän faslighetsskatt- undanta företagens fasligheter, industrifas-figheterna, från en sådan här beskattning. Helt bortsett från fortsatta överväganden om beskattningen av förelag i det här landet kräver rättvisan, enligt min mening, att alla fastigheter i detta sammanhang - oavsett om

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

Stadig

fastighetsskatt, m. m.

fastigheterna är privata eller enskilda eller om det är industrier eller förelag som äger dem - bör omfattas av denna faslighetsskatt.

Jag vill gärna i den här repliken uttrycka den förhoppningen att man på regeringshåll, och det gäller även socialdemokraterna över huvud tagel, tar sig en funderare och ställer frågan: Har vi egentligen råd att på del här sättet undanta en så stor andel av fastigheterna i vårt land som på delta sätt verksamt skulle kunna bidra lill att de pengar plockas fram som behövs bl. a. för alt klara problemen på bostadsmarknaden?

Anf. 31 ROLF DAHLBERG (m) replik:

Herr talman! Oskar Lindkvist säger alt vi inte har framfört några konkreta förslag till ändringar. Vi bara förmedlar vad man tänker och tycker inom Fastighetsägareförbundet, Entreprenörföreningen och ytterligare någon organisation. Det är ett räll fantastiskt påstående. I mitt inledningsanförande pekar jag faktiskt på - även i andra långa inledningsanföranden i den här debatten pekar man på samma sak - att det finns ytterligare fel i propositionen när det gäller beräkningen av taxeringsvärdena och bidragsun-derlagel för kompensationerna i delta sammanhang.

Men de frågorna, som egentligen är de vikliga frågorna, struntar Oskar Lindkvist helt i. Han har tydligen inte ens hört att vi tagit upp dem. Del är del som är så betänkligt. Visserligen har man rättat till ett fel, men det återstår tre fyra fel till - såvitt vi nu vet. Vi säger att man kanske hittar ännu fler fel, om man sätter sig ned och riktigt undersöker propositionen. Det är ju det som gör att vi har krävt en återförvisning av ärendet för ytterligare beredning i utskottet.

Sedan vill jag, herr talman, konstatera att Oskar Lindkvist inte vill svara på den fråga som jag har ställt två gånger: På vilka grunder avvisade man från socialdemokratiskt håll ytterligare beredning i utskottet? Jag vet inte om Oskar Lindkvist inte svarar på frågan för att han inte vill, men del vore bra om vi fick ett svar här i dag.

Anf. 32 KERSTIN EKMAN (fp) replik:

Herr talman! Vi har, Oskar Lindkvist, sagt nej lill förslaget om faslighetsskatt, och vi har därför sagt nej fill de följdförslag som framlagts. Vi har påtalat bristerna i förslaget om fastighetsskatt, och vi har också gjort detsamma när det gäller förslaget om kompensation. Oskar Lindkvist måste dock vara medveten om att det är helt omöjligt för utskottets ledamöter att i detalj få fram vilka fel som är begångna. Men, Oskar Lindkvist, när det konstaterades att materialet var felaktigt eller tvivelaktigt - vilket ord Oskar Lindkvist nu vill välja - borde det ha funnits anledning att bereda ärendet vidare.

Till sist; Är det på det säitet, Oskar Lindkvist, att svaret på frågan om hur Oskar Lindkvist ser på saken är att han godkänner att det föreligger uppenbar underkompensation för enskilda fastighetsägare och att det är detta som Oskar Lindkvist säger ja till, så vill jag ha det svaret här i kammaren.

Anf. 33 OSKAR LINDKVIST (s) replik:

Herr talman! Till Tore Claeson vill jag säga att om han godkänner våra kommentarer eller inte har egentligen inget värde, eftersom vi återkommer till denna fråga i elt helt annat sammanhang. Del är det korrekta svar jag kan

ge-

Till Rolf Dahlberg vill jag säga all jag har tre minuters repliktid för att svara minst tre myckel frågvisa ledamöter som först på senare tid har börjat intressera sig för propositionen. Nu frågar Rolf Dahlberg ånyo på vilka grunder vi avvisade ytterligare beredning av ärendet i bostadsutskottet. Svaret är mycket kort: På rent sakliga grunder - ingenting annat.

Till Kerstin Ekman vill jag säga att vi inte har någon anledning att tro annat än att del beräkningsmalerial som har tagits fram i bostadsdepartementet ger så full rättvisa som man kan begära åt de olika kategorierna på faslighets-marknaden. Det är vårt utgångsläge. Vi hyser tillit till detta underlagsmaterial, vilket Kerstin Ekman inte gör. Det är däri skillnaden ligger och inte i antalet fel, något som påståtts i denna diskussion.

Jag skulle vara intresserad av att vela vad Rolf Dahlberg och Kjell Mattsson gjorde mellan den 27 november och den 5 december. Då arbetade vi på den socialdemokratiska sidan med att granska det material som kommit fram från fastighetsägarna och byggentreprenörerna. Men vad gjorde ni? Ni gjorde ingenting. Inte ens den 5 december när vi hade sammanträde under ordförandeskap av Kjell Mattsson hade ni någonting alt komma med som avvek från de synpunkter som fastighetsägarna hade lagt fram vid ett tidigare sammanträde. Delta material hade vi granskat och då kommit fram lill att det fanns anledning alt titta på omräkningsmaterialet, och det gjorde man i departementet. Vi inbillade vi oss all ni skulle vara nöjda med att få felaktigheterna rättade. Men det var ni inte, utan ni har hela tiden tuggat på temat att det är massor av fel i propositionen. Det är lätt alt säga, men ni har alltså inget sakunderlag för att kunna dokumentera dessa påståenden.

Jag vill lill Kjell Mattsson också säga att jag här har en tidning där del som rubrik står: Rusning efter villor. Det talas om att villamarknaden nu befinner sig i mycket stark tillväxt. Det är praktiskt taget köer för att få köpa egnahemsfastigheter. De som är ute och söker lägenheter har ingen tilltro till de skräckargument som borgarna använder i denna debati om fastighetsskatten. Dessa människor har större tilltro till att det material vi har diskuterat i anslutning till propositionen är framtaget på ett sådant sätt all det skapar tillit och trovärde. Det är en rasande stor skillnad mellan detta och de synpunkter som de borgerliga lagt fram när det gäller dessa ärenden.

Jag bad bara Kjell Mattsson alt vara litet mer misstänksam mot moderaterna, eftersom de vill ta bort räntebidragen. Skall ni gå samman, så var mycket uppmärksamma - rätt som det är är räntebidragen bara borta.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Stadig

fastighetsskatt, m. m.

Tredje vice talmannen anmälde all Rolf Dahlberg, Kjell Mattsson och Kerstin Ekman anhållit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

Stadig

fastighetsskatt, m. m.

Om det aviserade förslaget om fastighetsskatt på egnahem och fritidshus

Anf. 34 Bostadsminisler HANS GUSTAFSSON:

Herr talman! Jag skall börja med att besvara Kjell Mattssons interpellation. Kjell Mattsson har ställt tre frågor till mig. Frågorna är följande.

1. Kommer regeringens förslag till statlig fastighelsskatl att innehålla något undantag eller annan form av kompensation till de småhus- och fritidshusägare som förvärvat sina hus under liden 1977-1983?

2. Om svaret på fråga 1 är nej - vad är i så fall skälet till detta?

3. Om svaret på fråga 1 är nej - på vilket sätt skall i så fall de småhusägare som köpt sitt hus under senare år, ulan vetskap om den kommande fastighetsskatten, kunna "anpassa sin ekonomi lill de nya förutsättningarna"?

Frågorna ställs mot bakgrund bl. a. av att regeringen i lagrådsremissen om en statlig fastighetsskati föreslog att småhus och fritidshus som har förvärvats åren 1977-1983 övergångsvis skall undantas från fastighetsskatten.

I proposition 1984/85:18 om statlig fastighetsskatt har föreslagits bl. a. att skatten redan från början skall omfatta samtliga småhus och fritidshus. Motiven för förslaget och det sätt, på vilket hänsyn har tagits till den ekonomiska situationen för de småhusägare som har förvärvat sina hus under de senaste åren, har redovisats i den nyssnämnda propositionen.

Herr talman! Jag skall därefter be att få övergå till alt anföra några synpunkter på den debatt om fastighetsskatten som har pågått länge här i dag. Det har redan varit en så omfattande och ingående diskussion om förslaget att jag i huvudsak tänker ägna mig åt att framföra några mer principiella synpunkter i detta sammanhang.

Jag vill först konstatera att bostäderna har stor betydelse för människor i de allra flesta fall. Bostaden ger ramen för vårt sociala liv. Det är där vi upplever det mesta av våra glädjeämnen och sorger. Det är där barnen uppfostras, och det är där vi lever under vår ålderdom.

Bostaden har emellertid inte bara en social betydelse. Den betyder även myckel för familjeekonomin. För de flesta människor åtgår 25 % av den disponibla inkomsten till att betala bostaden. Bostadskostnaderna utgör ungefär 25 % av konsumentprisindex. Mot den bakgrunden är det självfallet viktigt alt vi här i riksdagen ägnar stort intresse ål hur vi skall kunna hjälpa medborgarna att få goda bostäder, till rimliga kostnader i förhållande till medborgarnas inkomster och i överensstämmelse med samhällsekonomin.

Som framgår av diskussionen som har förts i dag är detta inte någon särskilt lätt uppgift. Utmed den bostadspolitiska vägen paraderar starka organiserade intressen och mäktiga ekonomiska intressen. Organisationer har tillkommit för att bevaka olika intressen. Även om man inte vill beskylla dem för att räkna fel är det väl ändå inte orimligt att säga, Rolf Dahlberg, att man kan utgå från att de ytterligt sällan räknar till sin egen nackdel. Jag kan försäkra att det är omöjligt att driva en bostadspolitik baserad på synpunkterna från enbart en av dessa intresseorganisationer eller en av dessa sammanslutningar av ekonomiska intressen.

Min företrädare på ämbetet, Birgit Friggebo, sade i Älvsjö för några månader sedan, all det är omöjligt att vara bostadsminisler i Sverige. Jag tyckte kanske all hon log lill litet grand i överkant, men när jag mer och mer lyssnar på den diskussion som förs här i dag undrar jag om inte Birgit Friggebo var närmare sanningen än vad jag trodde vid del tillfället. ' Bostaden har inte bara stor betydelse för den privata ekonomin: Bostäderna har också stor betydelse för samhällsekonomin. Vi satsar - via skatter och på annat sätt - stora resurser för att människor skall få tillgång lill en god bostad. Bostadssubventionerna är nu uppe i 27 miljarder kronor. De ökar med mellan 2 och 3 miljarder kronor om året. Som jämförelse kan jag berätta att bostadssubventionerna 1976 var 9 miljarder kronor - i dag är de 27 miljarder. Det är en väldig ökning av samhällets kostnader som krävts för att kunna uppfylla en social bostadspolitik. Orsaken lill all kostnaderna har stigit så kraftigt är lätt att se. Det är slutet av 1970-lalels och början av 1980-talets kraftiga inflation och höga räntor som har lett till höga byggkostnader och därmed ett behov av stora insatser från samhällets sida för alt de mål som vi har skulle kunna klaras och människor skulle kunna efterfråga en god bostad för en kostnad som stod i rimligt förhållande lill deras ekonomi. Del är del som kostar pengar.

Del är nonsens när politiska partier säger att de skall avskaffa bostadssubventionerna; om de inte vill köra ut folk i snöslasket. I dag kostar en lägenhet som är 100 m ungefär 85 000 kr. i hyra, alltså lika mycket som en genomsnittlig industriarbetare har i lön innan han har betalt skatt. Del är vad del i genomsnitt kostar all hyra en modern bostad i dag. Del kan inte vara rimligt att de människor som i dag skall efterfråga bostad, som i dag bildar familj, skall la mer än sin inkomst för alt klara sin hyra, medan de som haft anledning alt skaffa sig bostad långt tidigare skall befinna sig i en helt annan situation. Det är viktigt att vi för en social bostadspolitik, men det är också viktigt att vi handskas med samhällets och statens ekonomi på ett sådant sätt att vi kan medverka lill att vi uppnår ekonomisk balans och styrka. Den viktigaste bostadspolitiska åtgärd vi kan i delta land är att se lill alt få ordning på statens och samhällets ekonomi. Då kan vi sänka boendekostnaderna utan att det behöver drabba någon. En räntesänkning på 1 % skulle för ägaren av en s.k. frifinansierad villa i Stockholm sannolikt betyda mellan 4 000 och 6 000 kr. brutto i sänkta kostnader. Det är den vägen vi måste gå.

Vi kan inte tillåta den årliga ökningen av bostadsstödet alt öka budgetunderskottet. Vi kan inte låna för alt upprätthålla bostadssubventionerna framöver. Del skulle leda till ökad inflation och del leder också lill ökade räntor eller till att vi inte kan sänka räntorna. Därför måste vi hantera bostadsfrågan på elt sådant sätt att vi inom den givna ramen kan göra de omfördelningar som är nödvändiga för att alla skall kunna ha en anständig bostad. Vi kan inte klara delta genom ökade budgetunderskott. Vi måste lära oss alt betala för oss själva. Det kommer inte att vara någon annan som gör det, det kan jag försäkra. Efter att ha avlyssnat debatten i dag märker jag att på den punkten är alla överens. Vi kan inte öka budgetunderskottet och den vägen bekosta de ökade bostadssubventionerna. Då finns det i princip, efter

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. in.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

vad jag har kunnat finna i debatten, tre alternativa sätt att klara problemet att föra en anständig bostadspolitik utan att öka budgetunderskottet.

Den ena vägen är den som moderaterna har vall av iradifion och som de också har slutit upp kring i dag. Moderaterna vill fortsätta på den väg som mittenregeringen och borgarregeringarna följde 1980, dvs. de vill minska bostadssubventionerna genom att trappa upp räntorna för dem som har stadiga lån. Det var det man gjorde 1980, vilket ledde till att en villaägare som hade statliga lån fick ökade kostnader på mellan 3 000 och 6 000 kr. under en treårsperiod och kostnaderna för en hyresgäst ökade med 30 kr. per m och år. Moderaterna lade i våras fram en motion som var ganska specificerad och som ger möjlighet att räkna ut vad varje bostad kostar. I motionen säger moderaterna att de skall fortsätta att bringa ner kostnaderna för bostadsstödet genom att trappa upp räntorna för samma kategorier av boende. Kan det verkligen vara en rimlig fördelningspolitik att de människor som bor i de hus som har fem-sex gånger så höga byggnadskostnader alt förränta som de hus som byggdes på 1960-talet skall drabbas ytterligare utöver det som redan har skett. Är det en fördelningspolitik som är acceptabel?

Jag vill gärna ställa en fråga till Ingegerd Troedsson eller Rolf Dahlberg -vem som nu skall svara, det här ligger ju på- gränsen mellan skatter och bosläder. Jag vill alltså fråga: Hur kan ni, när ni nu föreslår att hyreshusavgiften skall tas bort, samtidigt föreslå att man skall öka upplrappningen av räntorna? Det skulle innebära att ni flyttar över ytterligare några miljarder om året till de privata fastighetsägarna.

Hyreshusavgiften mofiverades av folkpartiet och centerpartiet - och om ni så vill skall jag citera det, eftersom jag har del med mig - med att man, när man trappade upp räntorna, var tvungen alt se till att dra in pengarna till staten, eftersom de annars skulle hamna i de enskilda fastighetsägarnas fickor. Nu säger ni, skall vi trappa upp räntorna ytterligare och dessutom ta bort hyreshusavgiften. Man kan räkna på - och del skulle vi kunna göra i bostadsdepartementet, eftersom vi anses tycka att det är så roligt att räkna -hur stor upplrappningen blir. Låt oss säga att det rör sig om ett par tre miljarder om året. Man skänker således de privata fastighetsägarna 2-3 miljarder om året. Kapitaliserar man detta och räknar med 10 % avkastning, är det detsamma som att överlämna en gåva på mellan 25 och 30 miljarder kronor. Är det verkligen möjligt att föra en sådan politik i ett samhälle som man vill anse som präglat av social välfärd?

Den andra vägen för att klara dessa problem är den som framför allt centerpartiet men även folkpartiet redovisar, nämligen att vi skall gå över till ett räntelånesystem. Jag vill gärna säga till er i folkpartiet och centerpartiet: Jag tycker att vi har all anledning att noga studera på vilket sätt vi kan använda räntelånen i det bostadssociala finansieringssystemet. Men Kjell Mattsson och Kerstin Ekman vet lika väl som jag att det lar tid att införa ett räntelånesystem och att få effekt av det. Det är ingen lösning på dagens problem. Ni vet båda lika väl som jag hur många svårigheter som är förknippade med denna typ av räntelån. Ni vet också, att även om vi inför

räntelån kan de bara gälla i marginalen av del bostadssociala stödet. Vi kommer vid sidan av räntelånen att få ha kvar våra bostadssubventioner.

Den tredje möjligheten, som har redovisats av flera, är att säga: Vi skall inte spara på bostadssektorn ulan på andra sektorer och därigenom få resurser att låta bostadsstödet stiga med 2-3 miljarder om året.

I valet mellan en statlig fastighetsskatt och att trappa ned sjukpenningen de första tio dagarna till 60 % och sedan till 80 % eller all holka ur basbeloppen till pensionärerna eller att vidta andra åtgärder av den karaktären tycker jag att fastighetsskatten är alt föredra.

Det har talats mycket om fastighetsskatten här i dag. Jag skall ändå något beröra motiven för den. Jag har sett att det skrivits i tidningarna all bostadsdepartementet framhåller olika motiv för fastighetsskatten - som om massmedia skulle utgå från all man bara kan ha elt motiv för elt förslag! Man kan självfaUet ha flera!

Ett motiv är följande: Under de borgerliga regeringarnas tid kom man underfund med att man behövde spara pengar på bostadssektorn. Man beslutade att göra det genom att trappa upp räntorna på de statliga lånen. Jag kritiserar ingen för det. Det har visserligen krånglat till systemet i hög grad, men åtgärden vidtogs. Detta gjorde alt villaägare som hade köpt eller byggt sig ett hus och som hade träffat ett avtal med staten, så att han trodde att han visste vad han skulle betala, plötsligt fann han att han skulle ul med mellan 3 000 och 6 000 kr. yttterligare, dvs. mellan tre och sex gånger så myckel som fastighetsskatten på ett hus belöper sig till i medeltal. Och hyresgästerna skulle betala ytterligare 30 kr./m.

När också vi nu behöver spara på det bostadspolitiska stödet kan vi inte välja samma väg som moderaterna, för då lägger vi ytterligare en börda på ca 300 000 villaägare, som har byggt hus med stafliga lån under perioden sedan 1975. Vi skulle också behöva fördubbla hyreshusavgiften, av skäl som jag nyss har antytt och som jag för det sakkunniga auditoriet från bostadsutskottet inte behöver beskriva närmare.

Den här möjligheten stod alltså inte till buds. Vi sade då: Nu måste alla komma med i ett omfördelningssystem. Det är dock inte, som görs gällande i debatten, någon villaskatt som införs. Det är inte fråga om att belasta villorna mer än någon annan gruppl Fastighetsskatten är ingen överföring av resurser från villaägare till dem som bor i hyreshus och bostadsrättshus, och den utgår med precis samma belopp för dessa kategorier. De får bära samma börda. Fastighetsskattens stora betydelse är i stället att den överför resurser mellan äldre och senare uppförda hus.

Vi säger nu att de som bor i hyreshus och bostadsrättshus redan får betala. Nu skall också villaägarna komma med - men de skall inte betala lika mycket som de andra fick göra. När man höjde den garanterade räntan fick de senare nämligen betala 25-45 kr. mera per kvadratmeter. Vi säger i stället att de andra villägarna skall få betala 8-11 kr. per kvadratmeter.

Man hänvisar då till att de villaägare som har byggt sina hus längre tillbaka i fiden aldrig har fått någon subvenfion. Varför skall de vara med i ett sådant här omfördelningssystem? Låt mig först och främst säga att del är ytterligt få

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Nr 48 människor i vårt land som bygger ett hus och betalar del kontant. De allra

Tisdapen den fiesta människor lånar till det och får därmed rätt till avdrag i beskattningen.

11 derembpr 1QS4 ' " '"' ' " '°'' konstaterat att avdragsrällen är all jämställa med

_____________ bostadssubventioner. Det gjordes av trepartiregeringen, som i ell dokument

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

lill riksdagen fastlade att underskollsavdrag är all jämföra med bostadssubventioner. Därmed har också de flesta fått en form av bostadssubvention. Men detta är ändå inte del avgörande, utan det är all man i slutet på 1960-talet kunde bygga 1 m lägenhetsyta för i genomsnitt ungefär 1 000 kr. I dag kostar samma lägenhetsyta 6 000 kr. Den som skaffar sig en bostad i dag skall alltså förränta ett sex gånger så stort kapital som den som byggde i slutet på 1960-talet. Vi säger då att man måste hjälpas åt litet grand. Nu får även ni som förtänksamt nog varit ute i lid delta litet grand i det här systemet.

Då säger man: Men jag har inte fått några subventioner - varför skall jag vara med i det här? Jag har nyss förklarat all alla har fått subventioner. Men inte heller det är alltså det avgörande - det är att vi i Sverige i dag söker bygga ett solidariskt samhälle, där vi hjälps åt efter våra resurser. Tänk om den höginkomsttagare som inte har några barn skulle säga: Jag vill inte betala till barnomsorgen eller till skolan - jag har ingen nytta av det. Del får ni som har barn göra. - Tänk om vi skulle bygga ett samhälle på de grunderna! Vi försöker i stället bygga ett samhälle i solidaritet, där vi hjälps åt, och fastighetsskatten är en solidarisk åtgärd för att vi på ett anständigt sätt skall klara att upprätthålla en social bostadspolitik.

Jag skall inte, herr talman, ge mig in i en diskussion om teknikaliieterna i faslighetsskatten. Beträffande den ständigt återkommande diskussion som bl. a. Rolf Dahlberg förde om den så beklagliga felräkningen vill jag dock säga följande. Man brukar i pressen beklaga all det inte finns några politiker som vågar säga att de har gjort fel och som sedan rättar till felet. Det blev ell fel, och jag sade då till mina medarbetare: Gå omedelbart lill bosladsulskotlel med detta - här föreligger ett systematiskt fel i denna utomordentligt svåra och komplexa materia. På det sättet rättade vi lill detta fel.

Jag vill inte ta upp tiden med att kommentera vad tidningarna då skrev. Jag skall bara säga att de skrev precis rakt emot vad de tidigare skrivit och byggde på det sättet under del s. k. politikerföraklet i stället för att skriva alt det var bra gjort alt vi rättade fill det hela.

Rolf Dahlberg kan hålla på och bereda detta ärende i hundra år. De olika organisationerna på detta område kommer ändå att lägga fram material som belyser alt just deras medlemmar har missgynnats. När man rör sig med ett schabloniserat material av den här typen, når man aldrig exakthet, utan här måste man försöka göra en skälighetsbedömning. Jag hävdar på del bestämdaste att bostadsdepartementets ambition har varit alt de privata fastighetsägare som drabbas av fastighetsskatten skall via kompensationssystemet få en ersättning som motsvarar faslighetsskatten. Jag bekräftar att del förhåller sig på del sättet.

Sedan var del litet överraskande att höra Rolf Dahlberg säga att det är

unikt alt man räknat fel i riksdagen. Bara under de tio år jag varit i riksdagen

58 har jag sett många räknefel. Särskilt Rolf Dahlberg bör vara litet försiktig;

han hade en partiledare som t. o. m. slog vad om sina siffror och som sedan fick konstatera alt dessa var felaktiga.

Jag tror att del är bra om vi har grundsynen att inte någon av oss är fullkomlig. Då och då uppstår del fel, och då är det viktigt att vi försöker rätta lill de felen så snabbt som det över huvud laget går.

Till sist skall jag säga ett par ord om den diskussion om ytterligare beredning som förekommit här. Möjligen kan Rolf Dahlberg ha visst fog för alt framföra dessa synpunkter. Men jag blev verkligen överraskad när Kerstin Ekman och Kjell Mallsson sade att detta förslag skulle ha fåll en dålig beredning. Ni lade själva fram elt förslag om hyreshusavgift, som ni inte ens skickade till lagrådet och som ni icke gjorde någon som helst beredning av. Ni fick också back på förslaget i riksdagen. Men då gällde det gudbevars bara hyresgäster och bostadsrättshavare, och med dem var det kanske inte så noga. Del är kanske nu när villaägarna kommit med som del behövs en mer utförlig beredning än den ni själva presterade. Hur kan ni bara komma med någonting sådant! Vi har gått till lagrådet, vi har läst lagrådels yttrande, och vi har försökt rätta oss efter detta, även om vi anser all lagrådet inte har rätt på alla punkter och alt vårt förslag var bättre.

Gentemot de organisationer som vi haft att göra med och av vilka vissa har representanter här i dag har vi försökt arbeta så öppet och tydligt som vi kunnat. Vi har låfil dem få del av vårt material, och vi har kallat dem till information för att redovisa hur vi arbetat och hur vi tänkt i dessa frågor. Jag tror att den som har någon erfarenhet av svensk bostadspolitik lätt inser att vi kan räkna till döddagar med schabloniserade metoder och all det ändå kommer att finnas människor som säger; Se här, det slår inte rätt för mig!

Det är självklart att regeringen inte lägger fram förslaget om fastighetsskatt för sitt nöjes skull. Den gör det därför alt vi genom fastighetsskatten skall skapa möjligheter alt föra en anständig och social bostadspolitik även i framliden. Den gör det därför alt det är fördelningspolitiskt nödvändigt att omfördela boendekostnaderna mellan äldre och nyare hus. När man lyssnar på debatten här får man ett intryck av alt detta skulle vara en avgörande fråga för om folk skall kunna bo eller inte. Det finns ingen anledning att bagatellisera fastighetsskatten, men i förhållande till vad det skulle betyda om fasfighetsskatten kunde medverka lill att vi får en räntesänkning, är fastighetsskatten att föredra för de allra flesta villaägare. Del vågar jag påslå.

Därför är del viktigt att vi försöker att finna förslag som på en gång kan hjälpa oss att återvinna den samhällsekonomiska stabiliteten och som innebär en anständig fördelningspolitik.

Del finns partier som nu säger att kommer de till makten, skall de avskaffa fastighetsskatten. Det är 3,5 miljarder kronor. De har också sagt nej till ökning av bensinskatten och andra energiskatter. Det är lika myckel. Sedan vill de pruta på en hel del andra områden, och så vill de sänka skatten med 6 miljarder, utan att del skall drabba någon.

Det är inte konstigt, om de partier har framgång som kan utlova sådana ting. Men vi kan inte göra det. Vår uppgift är att klara Sveriges finanser och föra en anständig politik. Del är därför som vi har lagt fram förslaget om fastighetsskatt.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Stadig

fastighetsskatt, m. m.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Anf. 35 KJELL MATTSSON (c) replik:

Herr talman! Först ber jag att få tacka bosladsministern för svaret på min interpellation. Del är egentligen bara att konstatera, som bostadsministern också gör, att svaret har kommit i proposition nr 18, där man på s. 32 redovisar hur man har tänkt sig att småhusfastigheterna skall gå in i systemet. Det har alltså skett en viss förskjutning efter den granskning som lagrådet har gjort. Jag tycker dock inte att det finns någon anledning alt gå längre in i en diskussion om de detaljerna utan tänkte göra en del kommentarer till det anförande som bostadsministern höll.

Låt mig börja med hyreshusavgiften. Bosladsministern tog den som ett argument för att vi i dag inte skulle kunna kritisera den handläggning som departementet har valt. Men bosladsministern kommer ju myckel väl ihåg att skillnaden är den att folkpartiels och centerpartiets riksdagsgrupper reagerade mot regeringens förslag. Vi skickade faktiskt tillbaka förslaget till regeringen därför att vi inte var nöjda med det. Men den socialdemokratiska gruppen godtar alltihop som regeringen har föreslagit, antingen del är fel eller inte. Det är alltså en väldigt stor skillnad.

Bostadsministern sade också att starka intresseorganisationer var ell problem. Jag tror att det är en rikfig beskrivning. Men då måste vi ju som politiker sträva efter att skapa sådana villkor på bostadspolitikens område som innebär mindre detaljreglering. Den väg som bostadsministern nu har slagit in på, att förutsättningar för hyresuppgörelsen vägts ihop med fastighetsskatt och kompensationsåtgärder, innebär ju bara att man sätter sig ännu fastare i knät på organisationer som företräder specialintressen.

Skall vi komma till rätta med detta, måste vi städa upp i virrvarret av bestämmelser inom bostadspolitiken. Den inställningen tycker jag all vi borde vara överens om. När del gäller såväl finansieringssystemet och subventionssystemet som åtgärderna för alt åstadkomma rättvisa mellan olika besittningsformer har vi för vår del föreslagit åtgärder som är enklare än dagens system och som innebär att vi är rättvisa mot de olika grupperna.

Bostadspolitiken är en del av samhällsekonomin, och självklart är det på det sättet att den största förbättringen är den som skulle kunna uppstå om vi kan föra en ekonomisk politik som gör det möjligt att sänka räntorna.

Bostadsministern har också gång på gång kritiserat de borgerliga regeringarna för att man då räknade upp de garanterade räntorna, varigenom hyresgäster och villaägare fick ökade kostnader. Jag tycker alt det är en märkvärdig kritik. Den redovisning som görs l.ex. i ett belänkande från bostadsutskottet visar att utvecklingen i form av ökade kostnader för bostadssubventioner bröts genom de åtgärder som vi då genomförde och som vi naturligtvis fick mycket kritik för. Sedan ökar bostadssubventionerna på nytt under åren framåt, därför att regeringen inte vill fortsätta med den typen av städning.

Socialdemokraterna driver i stället linjen att öka skatterna för att kunna upprätthålla en fortsatt hög nivå på olika områden, inte enbart när del gäller bostadssubventionerna.

Jag noterade att bostadsministern var positiv till de tankegångar om

reformer inom bosiadsfinansieringssystemet som vi tagit fram till utredning. Men som jag konstaterade i mitt inlägg tidigare här i debatten ser jag det verkligen inte såsom någon enkel åtgärd att få fram elt finansieringssystem där man kombinerar räntelånemetoder med en fastighetsskatt som har den utformningen att den kompenserar dem som fortfarande har kvar någon form av statligt stöd.

Frågetecknet bUr: Har man statligt stöd om man inte har räntebidrag, men väl räntelån? Skulle ränlelån betraktas som ett statligt stöd, skulle det dröja mycket länge innan fastighetsskatten har någon effekt.

Det hade varit bra om departementet inte tagit fram förslaget om fastighetsskatt, utan avvaktat bostadskommitléns betänkande.

Var det nu så att man behövde pengar för att minska budgetunderskottet -och del behövs både minskade utgifter och ökade inkomster - finns i det syslem av åtgärder vi har för beskattning på bostadsområdet massor av alternativ att la till. Det hade varit möjligt att diskutera detta mellan partierna.

Jag tycker därför att det finns starka motiv för att inte i dag ta ett system med fastighetsskati. Jag anförde en rad åtgärder som visar att det får felaktiga effekter för dem som köpt hus under senare lid.

Bostadsministern återkommer med relationen 1 000 kv.lm när det gällde att bygga ett hus vid 1960-talets slut och 5 000-6 000 i dag. Javisst, det gäller under förutsättning alt samma människa bor kvar i det där huset och inte behövt göra någon omfattande ombyggnad. Men om man vid 1970-talets slut köpt det där huset, som var byggt vid 1960-talets slut, då har man fått betala något helt annat än dessa 1 000 kr. per m och man har då höga räntekostnader. Det är speciellt den gruppen som kommer att fara illa med de åtgärder som regeringen föreslår.

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Anf. 36 Förste vice talman INGEGERD TROEDSSON (m) replik;

Herr talman! Det är omöjligt att vara bostadsminister i Sverige, sade bostadsministern. Ja, utan beredning och allsidigt remissförfarande är det nog så. Hela detta område är mycket komplicerat, och man kommer lätt fel. I den situationen kom förut Birgit Friggebo, och nu har Hans Gustafsson hamnat där. Men Birgit Friggebo drog konsekvensen och accepterade att den borgerliga majoriteten avslog propositionen just med hänvisning till att den inte fyllde grundlagens krav på beredning. Jag tycker att det var strongt gjort - eller reko, som Hans Gustafsson säger. Om han är beredd att göra motsvarande sak skulle jag gärna säga att det var strongt av Hans Gustafsson. Det räcker inte med att han rättar parentesfelen, för det är en parentes i det hela.

Under detta år har jag ställt många interpellationer och frågor om bostadspolitiken till Hans Gustafsson. Jag har hela tiden fått bestämda förklaringar ifrån hans sida om att här gäUde neutralitet, lika behandUng, skatt efter förmåga, och jag har trott på det. Men när den ena propositionen efter den andra kommer hit till riksdagen och alla entydigt pekar i rakt motsatt riktning, då får faktiskt bostadsministern ursäkta att vi har Utet svårt att tro på detta.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Visserligen har vi myckel litet underlag i propositionen, men alll tyder på att det handlar om ett systematiskt missgynnande av enskilt fastighetsägande. Delta gäller hela skatten, det gäller kompensationen som slår utomordentligt snett, konsekvenserna av vinsldelningsskatlen, och också garanti-beskattningen.

Låt oss då få en allsidig utredning, om Hans Gustafsson liksom vi vill att det skall vara en lika behandling, vill att del skall vara neutralitet, vill att det skall vara näringsfrihet, vill att vi skall leva upp till Europakonventionens bestämmelser.

Låt oss då få den här allsidiga utredningen kring hur dessa skattepålagor drabbar olika boendeformer och olika ägandeformer! Låt oss få en allsidig utredning om huruvida kompensationerna, om vi skall införa en sådan skall, slår rikligt. Del kan väl inte vara roligt för Hans Gustafsson att hela liden -om det nu inte är riktigt - gå med misstanken alt man medvetet har överkompenserat just allmännyttan.

Jag tycker att Hans Gustafsson i så fall absolut ingenting har att frukta, och jag vill gärna än en gång säga att om Hans Gustafsson är beredd all nu göra denna ordentliga genomgång i samband med återförvisningen, då tycker jag alt han har uppträtt både just och reko också i det här avseendet.

Anf. 37 ROLF DAHLBERG (m) repUk:

Herr talman! Jag måste erkänna all jag tycker alt Hans Gustafsson är ganska charmfull när han stiger fram i talarstolen och mycket engagerat sveper över hela det bostadspolitiska området med en rad fakta i vissa fall, men också med en mängd felsägningar och felcitat som gör all framställningen kanske blir ännu skojigare att lyssna till.

Han påstod t. ex. att jag hade sagt alt det är unikt att det gjordes räknefel i riksdagen. Det var inte del som var del unika. Det var ju regeringen som gjorde räknefel, och det unika var att ni kom på det så sent att vi här i riksdagen måste riva upp ett utskottsbetänkande som låg i trycket och var färdigjusterat. Det var det som var unikt.

Sedan vill jag instämma i Hans Gustafssons beskrivning när det gäller samhällsekonomin och möjligheterna att fortsätta utvecklingen med mera bidrag till bostadssektorn.

Vi har inom moderata samUngspartiet varit föregångare med alt peka på just behovet av att dra ned dessa subventioner. De accelererar alltså i den takt som bostadsministern har beskrivit.

Får jag också säga att vi från moderata samlingspartiet aldrig har accepterat att vi skall räkna in ränteavdragen i bostadssubventionerna. Tidigare var samtliga partier överens om att ränteavdragen var en del av skattepolitiken i det symmetrisystem som fanns; man beskattar inkomsträntor och medger avdrag för utgiflsräntor. På den punkten får bosladsministern inte klumpa ihop oss med några andra. Vi hävdar fortfarande detta, och det framgår av skatteutskottets betänkande där vi i ett yttrande från bostadsutskottet har anmält avvikande mening på just denna punkt.

Sedan var det naturUgtvis ingen riktig beskrivning av den moderata

bostadspolitiken som bostadsministern gav. Hyreshusavgifiens kostnader Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

StatUg

fastighetsskatt, m. m.

beror ju på alt man har kvar bruksvärdessystemet. Det systemet slår alltså bostadsministern vakt om. Vilket blir då resultatet? Jo, att för en lägenhet i innerstaden, t. ex. på Östermalm, hålls hyrorna nere medan hyrorna ökar i t. ex. Botkyrka. Det är den politiken som är den solidariska bostadspolitik som Hans Gustafsson slår vakt om.

Det går aldrig att i längden försvara den politiken inför människorna. De inser nämligen att den ä.i grunden galen.

Anf. 38 TORE CLAESON (vpk) replik:

Herr talman! Låt mig först med tillfredsställelse notera alt bosladsministern i sill anförande här satte in de frågor som vi nu behandlar och skall besluta om i sitt rätta bostadspolitiska sammanhang. Det är nödvändigt att göra del om man inte skall förirra sig ul i olika detaljer som i och för sig kan vara viktiga men som då det gäller helheten ändå är ganska ointressanta.

Jag vill emellertid också utnyttja det här tillfället lill alt till bostadsministern framföra ett par synpunkter och om möjligt få någon kommentar från hans sida med anledning av den aktuella debati som förs kring bostadspolitiska frågor. Jag gör det också med utgångspunkt i all bostadsministern inte uppehöll sig vid detta.

Den första frågan gäller de bruksvärdesbeslämmelser som nu gäller och som gör det möjligt att begränsa hyreshöjningarna i de privata fastigheterna med hänvisning till de allmännyttiga bostadsföretagens hyror. Det har påståtts - jag hänvisar nu till debatter som har förts ute i landet - alt man från regeringshåll skulle vara beredd all gå med på att riva upp eller mjuka upp de nuvarande bruksvärdesbeslämmelserna i hyreslagen därför alt de skulle vara orättvisa gentemot privata fastighetsägare. Det vore skönt att få något besked på den punkten, om möjligt från bosladsministern.

Del andra problemet som jag nu vill la upp gäller del som bostadsministern uppehöll sig vid och belyste mycket bra, tyckte jag, nämligen den fruktansvärt kraftiga ökningen av produktionskostnaderna och byggnadskoslnaderna, som bosladsministern också illustrerade i sitt anförande då han nämnde vad det kostar och vad hyrorna egentligen skulle bli. Frågan är; Är man från regeringens sida beredd att snabbi la itu med och söka komma till rätta med det som har konstituerat dessa höga bostadskostnader - inte bara diskutera eller notera detta, utan komma med något förslag till åtgärder på den punkten?

Det gällde alltså två saker: dels bruksvärdesbestämmelserna, dels de höga byggnadskostnaderna. Har regeringen några förslag? Vad tänker ni göra?

Anf. 39 KERSTIN EKMAN (fp) replik:

Herr talman! Hyreshusavgiften än en gång, Hans Gustafsson: Det var faktiskt skillnad mellan detta förslag och det som vi diskuterar i dag. Alltnog, det gick tillbaka lill regeringen. I den socialdemokratiska skepnad som det återkom i sade folkpartiet nej till det. Och nu säger vi; Tillbaka med det här förslaget!

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Stadig

fastighetsskatt, m. m.

Så några ord om organisationsintressena. Att organisationerna bevakar sina intressen är en av deras uppgifter. När man nu genom klantig hantering har givit organisationerna möjlighet att medan förslaget ligger i riksdagen påtala brister och felaktigheter, är anledningen till detta inte vårt agerande, deras nit eller något liknande, utan blott och bart att man inte berett förslaget ordentligt.

Nu finns det bevis för att förslaget ger underkompensation för vissa och överkompensation för andra. Är detta meningen, är det en politisk markering. Är det felaktigt, skall man bereda ärendet ytterligare. Det är därför vi har begärt en återremiss. Vi vill att man skall undersöka den här saken grundligt.

Till sist; Det vackra, nästan stämningsfulla inslaget om solidaritet - vad tycker flerbarnsfamiljen i sin villa om den solidariteten och om det faktum att det är taxeringsvärdet på villan som ger skattepålagan, inte familjens inkomst eller den bärkraft man faktiskt har?

Anf. 40 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Herr talman! Bostadsministerns inlägg var ganska fritt från kommentarer till de rena skatteproblem som togs upp under debatten tidigare i dag. Jag kan förstå det. Därför hade jag kanske egentligen inte behövt begära replik, men eftersom Kerstin Ekman nu tvingas lämna debatten, måste jag göra det ändå för att inte folkpartiet skall sakna representanter i den fortsatta debatten. Jag skall använda repliktiden till alt klara ut en sak. Jag hoppas att det kan ske en gång för alla.

Bostadsministern sade att vi hade lovat att avskaffa den här skatten. Sedan började han sväva ut och tala om andra skatter, såsom bensinskatten. Det förhåller sig så att folkpartiet har lovat att avskaffa fasfighetsskatten om vi får möjlighet att göra det och kommer i regeringsställning. Då det gäller bensinskatten och alla andra skatter som regeringen på löpande band har infört har vi sagt att vi självfallet inte på en gång kan avskaffa alla dessa. Det finns inget sådant löfte.

Jag förstår egentligen inte varför bostadsministern här tar upp bensinskatten. Också ni socialdemokrater sade faktiskt nej till en höjning av bensinskatten - mitt under energikrisen t.o.m. Inte menade ni väl att vi skuUe tolka det som ett löfte att ni sedan skulle ta bort denna skattehöjning? I så fall får vi notera ytterligare ett svek.

Jag hoppas att det nu är klarlagt hur vi från folkpartiets sida ställer oss i denna fråga. De skatter som vi säger att vi skall avskaffa, men bara dem, har vi lovat att avskaffa.

Anf. 41 Bostadsminister HANS GUSTAFSSON:

Herr talman! Ingegerd Troedsson sade att det vore bra om Hans Gustafsson var lika modig eller duktig som Birgit Friggebo och tog fillbaka förslaget. Jag är nog ungefär som Birgit Friggebo i detta fall, för hon tog inte fillbaka något förslag. Birgit Friggebo lade, tillsammans med centerpartiet, fram förslag om hyreshusavgift. Om jag minns rätt - Kjell Mattsson kan

korrigera mig om jag har fel - röstade i utskottet både Kjell Mattsson och Kerstin Ekman för hyreshusavgiften. Del var först när moderaterna började bråka med dem som de fick kalla fötter och fann metoden all skicka tillbaka förslaget till lagrådet. Det är den verkliga beskrivningen. Det går därför inte alt hänvisa fill Birgit Friggebos handlande i den fråga som alldeles nyss har diskuterats.

Tore Claeson tog upp frågan om bruksvärdeshyran och undrade vad regeringen vill göra för att komma till rätta med de höga byggkostnaderna. Jag är oroad av de höga byggkostnaderna. Framför allt bekymras jag av utvecklingen när det gäller villorna. Det var någon av debattdeltagarna här i dag som sade att det är billigare, räknat per kvadratmeter, att bygga villor än hyreshus. Del har faktiskt varit så, men enligt den senaste rapporten från statistiska centralbyrån är det inte längre fallet. Man får betala lika mycket per kvadratmeter i en villa som i ett hyreshus.

Det är framför allt i Stockholmsområdet som jag har tyckt att det har varit problem. Därför har vi tillsatt en särskild utredning, med HSB:s förre direktör Gunnar Leo som ordförande, för att studera vad som ligger bakom utvecklingen av byggkostnaderna i Stockholmsregionen. Jag ser med viss oro fram mot att vi så småningom måste gå vidare över landet i dess helhet. Utvecklingen är inte tillfredsställande.

När det gäller bruksvärdeshyran är regeringen f. n. inte beredd att göra några ingrepp. Vi har nyligen förelagt riksdagen ett förslag till ändringar i hyreslagstiftningen. Vi är inte beredda att gå vidare på den punkten.

Rolf Dahlberg hävdade alt han inte hade påstått att det var riksdagen som hade räknat fel, utan att det var regeringen som hade gjort räknefelet. Han menade också att det var unikt att regeringen här redovisade att den hade gjort fel. Det är möjligt att det är unikt att regeringen gör det, men var försiktig, Rolf Dahlberg! Tag fram och läs ekonomiminister Gösta Bohmans budgetpropositioner, och kolla hur resultatet blev! Rolf Dahlberg kommer att finna att inte en siffra är rätt.

Detta är en meningslös - och jag skulle fakfiskt vilja säga ganska tarvlig -diskussion. Det viktiga är väl att vi konstaterar att det finns ett fel, erkänner att det är vi som har gjort del och försöker göra del hela rätt igen. Skulle inte det kunna räcka?

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Anf. 42 Förste vice talman INGEGERD TROEDSSON (m) replik: Herr talman! Jo, herr bostadsminisler, det går alldeles utmärkt att hänvisa tiU Birgit Friggebo. Vad jag fidigare sade var: Birgit Friggebo drog konsekvenserna och accepterade att hennes proposition avslogs med hänvisning till otillräcklig beredning. Så var det, Hans Gustafsson. Och bostadsministern har fortfarande chansen.

När det gäller de förslag som lagts fram och de uppgifter som framkommit förhåller det sig så som jag tidigare har sagt, att de sammanlagda effekterna -kombinationen av bruksvärdeshyra, vinstdelningsskatt, ny fasfighetsskatt, olikformig kompensation för denna samt förslaget om effekterna av borttagen kommunal garantibeskattning för akfiebolag - riskerar att helt slå ut

5 Riksdagens protokoll 1984/85:48

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Stadig

fastighetsskatt, m. m.

enskilda förelag på marknaden. Till delta kommer en lång rad brister i övrigt, som vi redan tidigare har påpekat. Förslaget missgynnar t. ex. ägare till frifinansierade småhus, som drabbas av räntan fullt ul och som dessutom skall betala fastighetsskatten.

Jag skulle återigen vilja framhålla för Hans Gustafsson att enskilda företag enligt Europakonventionen i princip har rätt alt påräkna ett rimligt skydd för sin egendom. Är inte Hans Gustafsson beredd att acceptera detta rimliga krav? Skulle det inte också för den socialdemokratiska regeringen kännas ganska tryggt, om lagrådet fick granska förslagen i dess helhet och bedöma effekterna från rättssäkerhetssynpunkt och likabehandlingssynpunkt med hänvisning lill Europakonventionens krav?

Anf. 43 KJELL MATTSSON (c) repUk:

Herr talman! Jag vill ännu en gång återkomma till hyreshusavgiften, som tagits upp i så många bostadspolitiska diskussioner mellan Hans Gustafsson och andra under den senaste tiden. När det förslaget lades fram var del inte, som jag konstaterade i milt förra inlägg, ordentligt förankrat hos riksdagsgrupperna. De slog helt enkelt bakul mot förslaget. Det var då fråga om att hitta en behandlingsform som gjorde all vi snabbi kom fram till elt resultat. Skatleulskotlel skulle behandla förslaget, och vi var på del klara med vad resultatet av skatteutskottets yttrande skulle bli, nämligen all förslaget skulle återgå till regeringen.

Man sade då, att om avgifter skulle användas för att förslärka budgeten, så måste dessa vara likartade. Del skulle inte vara vare sig ett förslag om en avgift som utformats på samma sätt som hyreshusavgiften eller den typ av fastighetsskati som vi nu har fått förslag om.

Delta är den rikliga beskrivningen av hur vi behandlade hyreshusavgiften.

Jag konstaterar att Hans Gustafsson sade alt subventionerna inom bostadssektorn inte kan minskas på annat sätt än genom omfördelningar, eftersom man inte vill gå in på åtgärder som innebär en ökning av budgetunderskottet. Jag tycker det är viktigt alt vi är överens om det sistnämnda, nämUgen att vi inte skaU öka budgetunderskottet utan vidta åtgärder för att komma lill rätta med det. Men del finns vissa orsaker lill att vi inte kommer överens om vilka metoder vi skall använda. Socialdemokraterna vill - och jag påvisade detta genom alt hänvisa till bostadsutskottels belänkande - fortsätta att låta bostadssubventionerna öka, samtidigt som de vill få belastningen på staten att minska genom all lägga på nya skatter för några grupper av boende, hyresgäster i vissa fall och villaägare. Delta tycker vi är felaktigt. Vi menar att man måste vidta åtgärder på alla områden. Vi måste få en förbättrad ekonomi och möjlighet att sänka räntenivån, men vi måste dessutom vidta besparingsåtgärder på de flesta andra områden. Självfallet kan inte justeringar av skatter på ett eller annat område uteslutas i denna typ av ålgärdspaket.

Det är en sådan samordning som vi har olika uppfattningar om. Vi ställer inte upp på den socialdemokratiska linjen, som innebär att man genom skaltehöjningar vill få mera pengar för att kunna öka subventionsgraden. Vi

är beredda att vidta andra åtgärder. Men det är inte så som Hans Gustafsson påstår, att vi tror att dessa åtgärder inte skulle drabba någon. De drabbar de flesta i landet. Vi har inte varit rädda för det, utan t. o. m. varit så vårdslösa att vi fått "smäll" av väljarna och förlorat regeringsmaklen. Visst har vi varit medvetna om följderna av impopulära åtgärder!

Anf. 44 TORE CLAESON (vpk) replik:

Herr talman! Jag har noterat bosladsminislerns besked beträffande de höga byggkostnaderna och alt del har tillsatts en särskild utredning med utgångspunkt från de höga byggkostnaderna framför allt i Stockholmsområdet. Jag skulle möjligen vilja säga alt jag varje år på senare fid har varit med om att från vpk:s sida föra fram olika motioner och förslag om åtgärder i syfte att komma till rätta med detta problem och all granska det närmare. Del är nalurligvis bättre sent än aldrig, men nog har det dröjt ganska länge innan man på allvar tagit itu med delta problem, som har varit så uppenbart för många så länge.

Sedan noterar jag med tillfredsställelse alt regeringen inte planerar några förslag eller ingrepp beträffande bruksvärdeshyran. Del är värdefullt att vi får elt sådant besked just mot bakgrund av den diskussion som har förevarit.

Sedan vill jag i anslutning lill del som bosladsministern var inne på beträffande finansieringen och förslagen från centern och folkpartiet om olika grepp på detta med finansiering, räntor m.m. säga all jag håller med bostadsministern om svårigheterna i delta sammanhang. Del gör jag också som ledamot i bostadskommillén, där vi för de här diskussionerna. Problemet är egentligen den inflation som vi haft och som trasslar till del hela och gör del väldigt svårt. Vad del handlar om är hur vi skall få så att säga billiga pengar för bostadsbyggande.

Vi har från vpk:s sida försökt under en lång följd av år att peka på hur man borde gå till väga. Det har gällt förlängning av amorteringstiden, sänkning av räntorna - en fast ränta på det här området skulle vara bra - och inrättandet av en statlig bosladsbank. Elt steg på vägen kan man ta redan nu, menar jag, med utgångspunkt i tidigare beslut om elt statligt krediiinslilul för bostadsfinansiering. Det är viktigt alt snabbt gå vidare, att ändra nuvarande administrativa system för bostadslånegivningen och utforma ell lånesysiem, så att såväl s. k. fullständig finansiering, dvs. samordning av bollenlån och bostadslån, som en s. k. integrerad finansiering, dvs. samordning av bygg-nadskrediler och fastighetslån, kan komma till stånd. Del finns inget som hindrar - ingen hänvisning till pågående utredning - att la detta steg för alt sedan gå vidare. Jag djärvs att, om bosladsministern går upp i någon mer replik, hemställa om ett besked om hur bosladsministern ser på detta att fortsätta på den inslagna vägen med statligt kreditinstitut, för all cklandel få till stånd en statlig bostads- och samhällsbyggnadsbank med den funktion som jag myckel kort i denna replik har skissat.

Nr48

Tisdagenden 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Anf. 45 ROLF DAHLBERG (m) replik:

Herr talman! Detta är förmodligen mitt sista inlägg i debatten, och jag vill därför koncentrera mig på två saker.

Först och främst tog bostadsministern upp olika alternativa lösningar på den samhällsekonomiska situationen. Han pekade på all vi från moderat håll hade lagt fram en partimotion med förslag till besparingar på ränlebidragssi-dan. Det är alldeles riktigt. Det var också den modell som de borgerliga regeringarna tidigare gick in för när del gällde all minska subventionerna. Det var en väg som man inte kunde gå, ansåg bosladsministern. Alla som sitter här inne i plenisalen skulle ju kunna länka sig: Då kan väl ändå inte bostadsministern föreslå samma sak! Men det är precis vad han gör i propositionen. Han föreslår först sänkning av de garanterade räntorna och sedan i samma proposition en höjning 1986. Han använder sig av exakt samma knep, men när han i talarstolen redogör för propositionen är det klart alt han håller tyst med den biten. Jag lyckei" all man skall vara litet försiktig när man kritiserar andra partier för hur de försökt lösa det här problemet.

Bosladsministern säger all del är viktigt alt man kan konstatera ell fel och att man sedan också rättar till felet. Även jag tycker att det är viktigt, och del tyckte vi i utskottet också. Vi gick ju med på att riva upp del justerade ulskoiisbetänkandet för alt kunna göra elt tillrättaläggande.

Sedan vill jag framhålla att jag pekat på ytterligare två konkreta fel i det här sammanhanget, nämligen beträffande taxeringsvärdet och bidragsunder-lagel. Men det påpekandet bortser bosladsministern helt från. Han säger alt det aldrig kan bli helt rikfigt. Ja, men här finns det alltså två konkreta fel. Om vi inte gör någonting för att rätta till dem, får de som är berättigade till kompensation en totalt felaktig sådan. Vi måste få rätta till de här felen i samband med en särskild utskottsbehandling - efter det alt riksdagen beslutat återremittera ärendet till skatte- resp. bostadsutskotten.

Jag hoppas att socialdemokraterna då har tänkt om. Förhoppningsvis går man med på en rejäl beredning av ärendet och även på alt vi får rätta till de fel som vi känner till.

Anf. 46 MARGÖ INGVARDSSON (vpk):

Herr talman! Ett av de krav som vpk ställde vid överläggningen om fastighetsskatten var att pensionärer med låg eller ingen ATP kompenseras för de ökade kostnader som fastighetsskatten medför. I viss mån har regeringen tillgodosett detta krav.

I den s. k. kompensationspropositionen föreslås att den tidigare reduceringen av taxeringsvärdet vid beräkning av kommunalt bostadstillägg höjs från 50 till 75 %. På det säitet försvinner effekten av faslighelsskallen när del gäller de pensionärsgrupper som vi avsett - dvs. de pensionärer som på grund av låg pension är berätfigade fill kommunall bostadstillägg - förutsatt alt de bor i hus med taxeringsvärden på över 240 000 kr. Andra pensionärer, de som redan uppfyller villkoren för fullt kommunalt bostadstillägg, får inte samma kompensation. Del är anledningen lill vpk:s reservation.

Inte heller är vi överens med regeringen när del gäller pensionärer med

fritidshus. Enligt regeringen skall pensionärer med fritidshus inte få någon kompensation för fastighetsskatten. Jag har inte lyckats hitta någon siffra som säger hur stor den grupp pensionärer är som har eget fritidshus. Men den siffran känner kanske någon annan till. Vad som däremot inte behöver dokumenteras med några siffror är den sociala betydelse som pensionärernas fritidshus har. Jag tror att vi barn av 30- och 40-talen i rätt stor utsträckning har egen erfarenhet av vad ell fritidshus betyder för föräldragenerationen. Fritidshuset kan täcka in en väldigt stor del av livsinnehållet.

I delta sammanhang vill jag särskilt fästa uppmärksamheten på de äldre ensamslående kvinnorna. De har behållit fritidshuset, trots att de blivit änkor och trots all fritidshuset medfört ekonomiska uppoffringar. Fritidshuset betyder så oerhört mycket för dessa kvinnor. Där har de kanske de bästa minnena från sin tillvaro. Dessutom tvingas dessa kvinnor, på grund av alt de har ett fritidshus, lill en fysisk aktivitet, som de annars kanske inte skulle ha ägnat sig ål.

Sammantaget bidrar delta lill att de äldre ensamstående kvinnorna behåller sin fysiska och psykiska hälsa. Jag har sett många exempel på detta i min tidigare yrkesverksamhet inom bl. a. äldrevården.

Denna grupp kvinnor med låg pension lever på marginalen - för det gör de, oavsett vad man försöker bevisa med statistik om pensionärernas förmögenheler. De lever som sagt på marginalen.

Den här fastighetsskatten kan betyda all de inte har råd all behålla fritidshuset. Det får alltså helt andra sociala verkningar att införa en fastighetsskatt även på fritidshus för dessa pensionärsgrupper än vad del skulle få om man införde skall på industrifastigheter.

Bosladsministern sade många bra saker om solidaritet mellan olika grupper i samhället. Han gav då uttryck för värderingar som jag till fullo instämmer i. Men jag undrar hur stora krav på solidaritet som vi i dag kan ställa på våra pensionärer. Jag tror att deras solidaritet har utsatts för ganska stora påfrestningar under den senaste liden när de fick ställa upp och betala för devalveringen.

Ändringen av reglerna för beräkning av kommunall bostadstillägg till folkpension, KBT, skall inte träda i kraft förrän den 1 januari 1986. Det innebär alt det finns god tid all behandla detta ärende en gång lill.

Vårt förslag är alt delta ärende skall återföras till regeringen. Vi vill se ett nytt förslag där effekterna av faslighelsskallen las bort för pensionärer som saknar eller har låg ATP. För denna grupp pensionärer bör fastighetsskatten kompenseras, oavsett om fastigheten är en permanent bostad eller ett fritidshus. Denna kompensation kan enligt vår mening lämpligen utformas som en restitution, dvs. summan återbetalas efter deklarationen. Rent tekniskt kan det ske på samma sätt som när vissa pensionärer får skatlelind-ring för exempelvis höga sjukvårdskostnader.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 i socialförsäkringsulskottets betänkande 9.

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Anf. 47 NILS CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Del kunde väl finnas ett och annat att säga även om förslaget till kompensation för den nya fastighetsskatten för egnahemsboende pensionärer. I en kort sammanfattning kan man kanske uttrycka del på ett sådant sätt alt regeringen - något som har blivit alll vanligare 7 siktar åt elt håll och träffar ål ett annat. Man ordnar en viss kompensation åt inte alltför illa ställda pensionärer som bor i någorlunda värdefulla hus, och de litet fattigare pensionärerna med torftigare hus blir ulan.

För moderaterna, centern och folkpartiet i utskottet har det räckt alt hänvisa lill att hela förslaget om den nya fastighetsskatten i grunden bör avslås. Eflersorn våra partivänner i skatteutskottet har hållit i detta skaft, har vi ansett del tillräckligt alt motivera ett avslagsyrkande i kompensalionsdelen med att hela förslaget bör avslås i anslutning lill reservafion 1 i skatteutskottets betänkande.

Nu har del väckts ett förslag om återförvisning av ärendena till resp. utskott. Det bör i så fall även gälla socialförsäkringsulskollel. Jag vill, herr talman, i första hand yrka att ärendet återförvisas dit. Om delta yrkande inte skulle vinna riksdagens bifall, yrkar jag bifall till reservation 1 i socialförsäkringsutskoltets betänkande.

Anf. 48 LARS-ÄKE LARSSON (s):

Herr talman! I socialförsäkringsutskoltets betänkande nr 9 behandlas proposition 1984/85:85, till den del som avser kommunall bostadsfillägg för pensionärer. Det gäller kompensationen till KBT-berätligade pensionärer beträffande den föreslagna statliga fastighetsbeskattningen. Särskilda åtgärder föreslås för att motverka ökningen av boendekostnaderna för de grupper av pensionärer som har fastigheter med högt taxeringsvärde och som är beroende av särskilt ekonomiskt stöd till sina bostadskostnader i form av kommunall bostadstillägg till folkpension.

F. n. är det så att vid beräkningen av inkomstunderlagel för KBT las 10 % av den förmögenhet som överstiger 75 000 kr. för ensamstående och 120 000 kr. för makar upp som inkomst. Förmögenhetsvärdel för en- och ivåfamiljs-faslighel eller för jordbruksfastighet som bebos av pensionär beräknas till halva taxeringsvärdet. Nu föreliggande förslag innebär att förmögenhetsvärdet sänks till en fjärdedel av taxeringsvärdet.

Införandet av den statliga fastighetsskatten föreslås ske stegvis under åren 1985,1986 och 1987. För att undvika överkompensation fill KBT-berättigade pensionärer föreslås ändringen träda i kraft den 1 januari 1986. Förslaget är av stor betydelse för berörda pensionärer och ger en kompensation.

Utskottet ansluter sig till propositionens förslag om KBT.

I ärendet har utskottet haft att behandla fem motioner. De borgerliga partierna, som har yrkat avslag på den statliga fastighetsskatten i dess helhet, har i reservation 1 ansett det som en konsekvens all därmed yrka avslag på förslaget om kompensation för KBT-berätligade pensionärer.

Två motioner från vpk har behandlats. I den ena, 1984/85:59, pekar man på alt bostaden är en social rättighet. Man skriver alt alla människor bör ha

tillgång lill en tillräckligt stor modernt utrustad bostad i bra miljö och till rimliga kostnader. Observera att man i denna motion hela tiden talar om en bostad.

I motion 236 har vpk ställt sig i stort sett positivt lill förslagen i propositionen men kräver där att även KBT-berättigade pensionärers fritidshus skall omfattas av kompensationen. Där talas om kompensation för två bostäder i stället för en bostad, som nämns i motionen 59.

Utskottet anser sig inte ha något att erinra mot propositionens förslag om kompensation till KBT-berättigade pensionärer när del gäller den statliga fastighetsskatten. Det kommunala bostadstillägget har väl aldrig varit avsett för mer än en bostad. Beträffande fritidshusen och deras ägare anser utskottet all om förslaget i reservation 2 skulle gälla kommer berörda pensionärer att gynnas i alltför hög grad i förhållande lill andra fastighetsägare - l.ex. barnfamiljer med låga inkomster.

Herr talman! Med delta yrkar jag bifall lill utskottets hemställan och avslag på de båda reservationerna.

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Anf. 49 MARGÖ INGVARDSSON (vpk) replik:

Herr talman! Lars-Åke Larsson försökte i sitt inlägg få del att framstå så alt vpk kräver kompensation för även de pensionärer som har två egnahem, vilket alltså skulle vara orimligt. Jag vill då tala om för Lars-Åke Larsson alt de grupper som vi värnar om och som berörs av dessa motioner, dvs. pensionärer som saknar ATP eller har myckel låg ATP, knappast har råd all hålla sig med både en villa och ett fritidshus. Antingen har de en villa eller också har de ett fritidshus. Det är vad det handlar om, antingen villa eller fritidshus.

Som kompensalionsproposilionen är utformad ger den bara den nämnda lindringen vid beräknandet av del kommunala bostadstillägget för dem som har ett hus vars taxeringsvärde överstiger 240 000 kr. Det finns nog ganska många pensionärer runt om i landet som har hus vars taxeringsvärde ligger på gränsen mellan 200 000 och 240 000, och de får alltså ingen kompensation för denna fastighetsskati.

Del tycker vi är elt problem som regeringen faktiskt har möjlighet att rätta fill. Vi har nu hört av Nils Carlshamre all man kommer att begära att även denna del av förslaget återvisas. Del finns alltså möjlighet att rätta lill dessa brister.

Anf. 50 JAN-ERIC VIRGIN (m);

Herr talman! Jag vill till sist i debatten ta upp två ekonomiskt känsliga näringsgrenar som hårt kommer att drabbas av ett införande av den nya fastighetsskatten.

Den första är lantbruket. Skallen kommer för lantbruksenheternas del att omfatta sådant som benämns småhus och hyreshus samt tomtmark till sådana byggnader. Med anledning av denna del av propositionen har jag och min moderata kollega Bertil Danielsson väckt en motion. Vi tycker i vad avser bosläder tillhöriga lantbruksföretag att den föreslagna nya statliga faslighets-

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

skatten kommer i konflikt med överordnade samhälls- och regionalpoUtiska mål. Bostäder ingående i lantbruksföretag måste därför undantas från en statlig fastighetsskatt.

Rationaliseringen inom jord- och skogsbruket har medfört en stark minskning av den sysselsatta arbetskraften. På bostadsområdet har följden blivit att det inom lantbruket finns ett stort antal äldre bostadshus som inte längre behövs för jordbruksdriften. Sådana bosläder utgör ändå en vikfig resurs för de många människor som önskar bo kvar på landsbygden trots alt de inte har sin försörjning inom lantbruksföretagen. Lantbrukels överlopps-bosläder har varit en väsentlig faktor i kampen mot landsbygdens avfolkning. Att hyran har varit låg har kunnat uppväga bristande service och en lägre standard än i tätorterna.

Det är uppenbart alt del är elt starkt samhällsintresse att underlätta i stället för att försvåra boendet i de äldre hus som finns i glesbygden. Det kan f. ö. erinras om att i justitiedepartementets PM 1983:11 föreslås en utvidgning av den kommunala förköpsrätlen just för alt underlätta för landsbygdsbefolkningen alt få tillgång till bostäder till de låga kostnader som del kan innebära. Del vore mycket olyckligt och olämpligt ur samhällets synpunkt om den föreslagna statliga faslighelsskallen skulle tillåtas alt avsevärt fördyra boendet på landsbygden och därmed driva på en ur många synpunkter oönskad inflyttning fill subventionerade bostäder i tätorterna.

Liknande förhållanden gäller även för de bosläder som hyrs ut till anställda och pensionärer inom lantbruksföretagen. Hyrorna för dessa upplåtelser är normalt ganska låga. Fastighetsskatten skulle medföra en mycket besvärande ökning av boendekostnaderna för anställda och andra hyresgäster. För de många äldre hus som hyrs ut som fritidsbostäder och som därför kan bevaras såsom ett viktigt inslag i kulturlandskapet, får man räkna med att kostnaden på grund av den nya fastighetsskatten blir myckel högre än nu och all därmed förfall och rivning inte alltid kan undvikas även om del är olämpligt ur samhällets synpunkt.

Utskottets svar på motionen ger vid handen att avsikten med den föreslagna utformningen av fasfighetsskatten är alt i princip alla fastighetsägare skall bidra till en nödvändig subventionering inom bostadssektorn, och därför finner man det inte motiverat att göra undanlag.

Herr talman! Nog måste det kännas bittert för svenskt jordbruk att nu återigen påföras en ny skatt. Beslut har under den senaste tiden fattats om elt flertal skatter som drabbar just jordbruket: Gödselskalt, skatt på bekämpningsmedel, skatt på el och inte minst skatt på bensin.

Vi har den senaste tiden haft en häftig jordbrukspolilisk debatt. Vissa livsmedelssubvenfioner har tagits bort, ytteriigare fler väntas bli borttagna. -Sedan får man höra i dag av bostadsministern att bostadssubventionerna uppgår fill 27 miljarder kronor. Vad tror socialdemokraterna att Sveriges lantbrukare tycker om att åter drabbas av en ny skatt? Hur skall svenskt jordbruk i internationell konkurrens kunna klara sin export med så många skaltehandikapp?

Vi moderater anser att grunden för alt lösa svenskt jordbruks stora

problem är en sanering av våra skatter. En ny fastighetsskatt går stick i stäv med denna strävan.

Herr talman! Jag skall gå över lill den andra bransch som kommer att drabbas hårt ekonomiskt med anledning av ett beslut om en ny fastighetsskatt. I regeringens proposifion föreslås att tillämpningsområdet för fastighetsskatten skall omfatta även hotell- och reslaurangbyggnader. Förslaget innebär en diskriminerande särbehandling av hotell- och restaurangbyggnader i förhållande till andra rörelsebyggnader, och förslaget strider mot de uttalanden som företrädare för regeringen har gjort om hotell- och restaurangnäringens betydelse för landels ekonomi. Genom förslaget ökar näringens kostnader, vilket försvagar konkurrenskraften på de utländska turistmarknaderna. De argument som gäller för alt undanta industrins rörelsebyggnader från beskattning gäller självfallet också hotell- och restaurangnäringen. Skatten blir särskilt kännbar för förelag som driver rörelse i egna byggnader och som nyligen har gjort stora investeringar. Tillsammans med vinsldelningsskatlen kommer fastighetsskatten alt framtvinga i övrigt inte motiverade faslighetsförsäljningar.

För hotell- och reslaurangnäring kommer således fastighetsskatten alt medföra en omotiverad särbehandling av rörelsebyggnader. Detta tillsammans med övriga brister i propositionen bör leda till all förslaget inte fullföljs.

Herr talman! Jag har här velat belysa några av de områden som inte nämnvärt har berörts tidigare i dagens debatt. Dessa förelagsgrupper måste få arbeta i lugn och ro utan nya skatter för alt kunna överleva. Del borde vi alla vara överens om.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Statlig

fastighetsskatt, m. m.

Överläggningen var härmed avslutad.

Skatteutskottets betänkande 17

A terförvisningsyrkandet

Följande voleringsproposition upplästes och godkändes:

Den som vill att kammaren bifaller det av förste vice talman Ingegerd

Troedsson, Stig Josefson och Kjell Johansson framställda yrkandet om

återförvisning av skaiteutskotlels betänkande 17 till utskottet för ytterligare

beredning röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Erhåller ja ej minst en tredjedel av de avgivna rösterna har kammaren

avslagit återförvisningsyrkandel.

Vid omröstning genom uppresning förklarades minst en tredjedel av de röstande ha röstat för ja-propositionen.

Kammaren hade alltså bifallit yrkandet om ålerförvisning av ärendet till utskottet för ytterligare beredning.

Nr48

Tisdagen den 11 december 1984

Otnorganisation av regionmusiken och Rikskonserter

Anf. 51 TREDJE VICE TALMANNEN:

Med hänsyn lill de nu debatterade ulskottsbelänkandenas inbördes beroende av varandra anser jag att beslutet om alt återförvisa skalleutskottets betänkande 17 till utskottet för ytterligare beredning medför att i fråga om övriga betänkanden endast kvarstår yrkandena om återförvisning av även dessa ärenden lill resp. utskott för ytterligare beredning.

Bostadsutskottets betänkande 8

Del av Kjell Mallsson framställda yrkandet om återförvisning av ärendet lill utskottet för ytterligare beredning bifölls med acklamation.

Socialförsäkringsutskottets betänkande 9

Detav Nils Carlshamre framställda yrkandet om återförvisning av ärendet till utskottet för ytterligare beredning bifölls med acklamation.

5 § Omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter

Föredrogs kulturutskottets belänkande 1984/85:7 om omorganisation av regionmusiken och Rikskonserler (prop. 1984/85:1).

Anf. 52 LARS HJERTÉN (m):

Herr talman! I nästan alla människors liv spelar musiken en stor roll. Att lyssna till musik är en legitim sysselsättning. Musiken är helt enkelt den kullurform som har blivit var mans egendom. Jag tycker all ett fint exempel på delta var konserten i morse i bankhallen. Genom modern teknik och nya media är dagens ungdom mera engagerad i musiklyssnande än tidigare generationer. Även del aktiva musicerandet har ökat kraftigt på senare tid. De kommunala musikskolorna har hittills hunnit ge en grundläggande utbildning lill en generation ungdomar.

Många har också utbildat sig vidare och kommit att ägna sig åt musiken som yrke. Det finns ett stort antal körer, ensembler och musikgrupper. När man annonserar ut en musikertjänt vid en orkester är del i dag inte ovanligt med 30-40 kompetenta sökande. En liknande bredd och kvalitet saknas inom andra viktiga kulturområden såsom bildkonst, teater och litteratur.

Av de två statliga musikinstitutioner som vi skall behandla i dag är regionmusiken i sin nuvarande form inte den äldsta men ulan jämförelse den mest traditionsrika. Den bygger på militärmusiken, som har flerhundraåriga anor. Denna musikform har alllid haft en regional förankring och har spelat en stor roll där musikkårerna har verkat.

Institutet för rikskonserter tillkom efter beslut av riksdagen 1968. Det har tidigare beslutats om ett samarbete mellan Rikskonserter och regionmusiken. Man har också länge diskuterat en omorganisation av dessa båda statliga insatser. Regionmusiken har alltid hävdat alt man saknar administrativa resurser. Man har inte haft personal för marknadsföring l.ex. För många människor har man förblivit en ganska anonym musikresurs bl. a. av del

skälet. Rikskonserter däremot har ju haft just administrativa resurser.

För att nå en större klarhet i frågan om regionmusikens och Rikskonserlers roll i den regionala musikverksamhelen gav regeringen kulturrådet i uppdrag att utreda frågan 1978. Sedan dess har det alltså gått sex år.

Under tiden har man på sina håll tagit egna initiativ till samarbete mellan de båda institutionerna och politiska församlingar, bildningsorganisaiioner, amalörorkesirar och övriga intressenter. Ett exempel på detta är Musik i Väst, som startade i blygsam skala med en gemensam körkonsulent för ell tiotal år sedan. I Skåne finns elt liknande samarbete.

Vi moderater tillstyrker huvudprincipen i propositionen, nämligen en sammanslagning av de båda institutionerna och en regionalisering och decentralisering av verksamheten. Vi har däremot inte kunnat acceptera förslaget om att överföra huvudmannaskapet till landslingen.

Målsättningen med en regionaliserad organisation måste vara att på del lokala planet, dvs. i kommunerna, få en bredd inom musiklivet med musik av hög kvalitet. Det råder då ingen tvekan om att det är i kommunerna som musiken blomstrar. Del räcker med att konstatera var musikresurserna finns. Landstingen satsar några få procent av de medel som primärkommunerna anslår lill musiken. I kommunerna finns del dessutom professionella musiker anställda, som är väl förtrogna med musiklivet på sin ort.

I majoritetsskrivningen har man velat betona vikten av att kommunerna inte glöms av i samrnanhangel genom att understryka angelägenheten av all de resurser och del intresse som finns i kommunerna inom musiklivet tillvaratas. Som vi moderater ser det, gör man detta lättast genom all bygga den nya organisationen på kommunerna. Vi har föreslagit en organisation i stiftelseform. Förutom de aktuella kommunerna bör man erbjuda studieförbund, musik- och orkesterföreningar, enskilda grupper och övriga intressenter på musikområdet att ingå i den nya organisationen.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall lill den moderata reservationen nr 1. Som en följd av delta har vi i ett särskilt yttrande förklarat all vi i de sammanhang, där majoriteten talar om landstingen, menar kommunerna.

Herr talman! Vi finner - i likhet med propositionen - all det är naturligt med en central musikinstilution, sedan huvuddelen av verksamheten har decentraliserats. Det kommer alt finnas många övergripande uppgifter, som måste handhas på nationell basis. Dit hör en viss samordning och inte minst de internationella kontakterna.

Vi vill emellertid begränsa den centrala musikinstitutionens uppgifter. Den skall - enligt vår uppfattning - inte syssla med egen fonogramproduk-tion. Vi har länge hävdat att det inte är nödvändigt med den produktion av fonogram som Rikskonserter i dag svarar för. Det finns åtskilliga bolag som framställer fonogram av mycket hög kvalitet och dessutom till rimliga kostnader. Dessa tillgodoser även kravet på elt "small" utbud med hjälp av del stöd till utgivning av fonogram som kulturrådet i dag har ansvaret för. Vi menar, att den centrala institutionen bör ta över del ansvaret.

För första gången kan vi nu konstalera, att även regeringen börjar hysa liknande tankar. I propositionen talar man om att Rikskonserler inte längre

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

Omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter

intar en särställning när del gäller alt ge ul fonogram inom t. ex. jazzmusiken, svensk konstmusik och folkmusik. Flera andra producenter har börjat ägna sig ål sådan utgivning under senare år. Musikaliska akademin ger också ut en svensk skivaniologi. Propositionen talar också om alt det är höga kostnader för Rikskonserlers fonogramverksamhet. Man har därför gett Rikskonserler i uppdrag all utreda vilken produktion som kan länkas med en kostnadsram som är minskad lill två tredjedelar av del anslag man hade under förra budgetåret.

Vi moderater vill alltså gå ett steg längre och helt avlasta den nya, centrala musikinstitutionen från uppgiften alt ge ut egna fonogram.

Med detta vill jag yrka bifall lill den moderata reservationen nr 2.

Som jag tidigare nämnt har regionmusikens föregångare, regementsmusiken eller militärmusiken, alltid haft en framträdande plats i det regionala musiklivet. Med hänsyn till de särskilda krav på ijänsiemusik och ceremonimusik som finns i Stockholm tillstyrker vi ett statligt huvudmannaskap för regionmusikavdelningen där. För övriga delar av vårt land föreslås, all fem ensembler skall la på sig ansvaret för ijänsiemusik inom försvaret. Del är viktigt all de medel som krävs för den här musikens genomförande anvisas över försvarsbudgeten även i fortsättningen.

I ell särskilt yttrande har vi pekat på vilken betydelse utbildningen vid musikplulonen i Strängnäs har haft. För all bevara och vidareutveckla militärmusiken bör man nu överväga att inrätta yllerligre en musikplulon, förslagsvis i Västsverige.

Herr talman! Propositionen 1984/85:1 om omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter är ovanligt omfattande. Den är ändå inte mera detaljrik än alt den kan sägas begränsas lill principerna för en regionalisering. Man lämnar l.ex. olika lösningar öppna för hur de kommande regionerna skall organiseras. Det är avsikten all regeringen skall återkomma med en ny proposition om något år.

Del är också viktigt alt påpeka, all med all respekt för innehållet i den aktuella propositionen, så omfattar den ändå inte mer än en bråkdel av den musik som spelas och som folk lyssnar till i vårt land. Del kan vi också se som en nyttig påminnelse om all musiken är och måste förbli en fri kulturform, som endast lill en del omfattas av politiska beslut. Därför är det desto viktigare att de beslut vi fattar gagnar elt rikt musikliv av god kvalitet. Som vi moderater ser del sker detta bäst genom ett bifall lill de moderata reservationerna.

Anf. 53 STINA GUSTAVSSON (c):

Herr talman! Att överföra det politiska ansvaret för regionmusikens och Rikskonserlers regionala verksamhet lill de folkvalda landslingen är av genomgripande betydelse för hela musiklivet. När nu landslingen i berörda län erbjuds överta huvudmannaskapet är det en uppföljning av del kulturpolitiska mål som riksdagen satte upp 1974, dvs. all kulturpolitiken skall främja en decentralisering av verksamheter och beslutsfunktioner på kulturområdet.

Propositionen som föregått det betänkande vi nu behandlar anger all den musikpolitiska planeringen måste bygga på ell musikliv på kvalitetsmässigt hög nivå.

Från centerns sida delar vi denna uppfattning och menar all detta måste beaktas såväl hos den centralt föreslagna musikinsiitulionen som ute i regionerna. Dessutom fordras en väl utvecklad administration, men ulan dubbelarbete. Klarläggande om vad som ankommer på den centrala resp. regionala nivån måste ges.

Vad gäller musik inom försvaret föreslås att staten även fortsättningsvis skall ha ell särskilt ansvar. Del är då angelägel all staten i förhandlingar med de nya huvudmännen skapar garantier som möjliggör bevarande och utveckling av den kulturskatt mililärmusiken utgör. Inte minst måste behovet av internationella kontakter och utbildning beaktas, liksom angelägenheten av all traditioner som ceremonimusik, högvaklsmusik och Ijänsiemusik vid försvarels myndigheter.

Från centerns sida ser vi del naturligt att landslingen föreslås bli huvudmän för den regionala verksamhet som regionmusiken och Rikskonserler nu bedriver. Flertalet landsting har i sina kullurpoliliska program väl utarbetade musikavsnitt. Det kan naturligtvis låta lockande med kommuner som huvudmän. All en del kommuner skulle klara ett överlagande betvivlar jag inte, men långt ifrån alla skulle klara del. Däremot är del av stor vikt alt de resurser och del intresse som på olika nivåer finns inom musikområdel las lill vara, likaså de kulturella traditioner som resp. region har. Det kan dessutom vara befogal med samarbete över länsgränserna även fortsättningsvis i likhet med vad som redan finns i Västsverige och Skåne.

Vi från centerns sida har pekat på del ansvar staten har under regionalise-ringsskedel. Det statliga ansvaret bör enligt vår mening innebära all ekonomiskt stöd ges ål del regionala utvecklingsarbetet, alt den kunskap och kompelens som finns hos berörda statliga organ, l.ex. regionmusiken, Rikskonserler och statens kulturråd, ställs till de kommande regionala huvudmännens förfogande under regionaliseringsarbetet.

Att omställningen till den nya organisationen kommer att ställa stora krav på de nya huvudmännen är uppenbart. Därför bör enligt vår mening elt särskilt uppdrag ges till de nu nämnda organen i enlighet med vad som anförts i reservation 4. I samma reservation lar vi upp behovet av all stödja utvecklingsprojekt, t. ex. turnéverksamhet, under liden fram lill dess organisationen är genomförd. Vi föreslår att 1 milj. kr. per år ställs lill förogande.

Herr talman! Enligt förslaget kommer en organisationskommitté all ha ansvaret för förslagets genomförande. Del är då viktigt all denna kommittés arbete blir väl förankrat i musiklivet, så all de olika frågorna kan behandlas kvalificerat och sakkunnigt. Utgångspunkten måste vara att de nya huvudmännen får överta en väl fungerande och stark organisation.

Jag yrkar på denna punkt bifall till reservation 4 och i övrigt bifall lill utskottets hemställan.

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

Omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

Omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter

Anf. 54 JAN-ERIK WIKSTRÖM,(fp):

Herr talman! I morse kl. 9 var del toner och inte ord i riksdaghuset. Vi kunde lyssna lill Gollandskvarletlen, lill Stockholms Kammarblåsare, Stockholms Brass, Lena Nordin och flöjtislen Tobias Carron. Del var en väldigt fin konsert. Akustiken tyckte jag särskilt gynnade arian ur Figaros bröllop och Sjostakovitjs cirkusmusik. Jag hoppas alt herr talmannen ser lill alt en morgonkonsert blir elt årligt återkommande inslag i riksdagens arbete.

Sigvard Hammar var programvärd i morse. Han har ju alltid salta kommentarer. Han började med att säga att fastighetsskatten, som vi talat om tidigare om här i dag, blir dålig för alla, men musikreformen, kan bli bra för alla. Jag vill instämma i detta men bara under en enda förutsättning, nämligen att landstingen lar sitt kulturpolitiska ansvar på allvar. För det är inte bara fråga om att föra över statens resurser lill landstingen. Del är framför allt fråga om vad landstingen själva vill göra av dessa medel och av egna resurser. Där säger erfarenheten all somliga landsting har haft en god kulturpolitisk ambition, andra har varit mera passiva. Jag skulle önska alt del nu bleve en ädel tävlan mellan landstingen om all använda resurserna på ell sådant sätt att medlen formeras.

Utskottet är i stort sett enigt. Del har vi kunnat bli därför all vi på en rad punkter har skrivit oss samman till en som jag tycker läsvärd text som är ägnad att studeras noga av både utbildningsdepartementets folk och inte minst organisationskommitténs ledamöter. Det är viktigt alt de som läser detta inte förleds av att utskottet på en rad punkter formellt yrkar avslag på motioner utan ser på vad som faktiskt slår i texten. Jag vill ta upp något av det.

Kvaliteten ställs i centrum. Denna viktiga musikproposition rymde inte ordet "kvalitet". Man talade om mångfald och bredd, men man hade av någon underlig anledning glömt bort ordet "kvalitet". Nu ställer utskottet sakerna på plats, och det är viktigt, eftersom detta blir en bra reform enbart om kvaliteten står i centrum.

Min andra huvudsynpunkt är att det måste bli stort utrymme för frilansarna. Häromdagen fanns det en enkät i Dagens Nyheter, där samtliga som uttalade sig underströk detta. Jag citerar vad den nyutnämnde chefen för Stockholms konserthus sade:

"Frilansarnas och tonsättarnas situation är prekär i ekonomiskt och socialt avseende. Del är allvarligt att deras röst har varit så svag inför omorganisationen och att de så litet har varit inblandade i en process som kommer alt ha mycket stor betydelse för deras framtid.

Att tillförsäkra dem arbetstillfällen kräver en kvotering eller öronmärkning av pengarna, annars kommer de fria ekonomiska resurserna att smälta samman fort i ett ekonomiskt krisläge."

Detta är också en kvaUletsfråga, och det är en ansvarsfråga att se fill att inte denna reform ytterUgare vidgar klyftorna meUan dem som är anställda och har heltidslöner och dem som står utanför detta och är beroende av att efterfrågas med sin sång och musik.

Den tredje punkten är att det måste finnas resurser hos det centrala

musikorganet för musik. Man kan hårdra delta - det vet jag alt man gör i organisationskommittén - och säga alt med de medel som föreslås blir det en krona till musik, medan resten går ål till löner och administration. Del är därför som vi i folkpartiet har föreslagit att vi i varje fall skulle anslå 3 milj. kr. ytterligare, för att det skall bli verksamhet för pengarna. Jag är övertygad om att när organisationskommittén är färdig med sitt arbete, kommer man alt hamna på den linjen. Del är ju ingen mening all ha en stor, central musikadministration om man inte med ekonomiska resurser kan stimulera landslingen lill nationella och internationella turnéer och annat sådant.

Jag yrkar alltså bifall lill vår reservation och är övertygad om att organisationskommittén så småningom kommer att hamna på denna linje.

Till sist, herr talman! Del är sällan en stockholmare får vara lokalpatriol, men jag har med glädje noterat att utskottet helt enhälligt säger: "Utskottet anser såväl utifrån kullurpoliliska som lurislmässiga synpunkter all myckel starka skäl talar för alt en högvakt med beriden musikkår bör bibehållas." Det är också en kvalitetsfråga, och mot bakgrund av alt delta torde bli riksdagens enhälliga uttalande skall man väl kunna betrakta de planerade attentaten mot den beridna musikkåren som lyckUgen avvärjda.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter

Anf. 55 EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Del är inte ofta vi diskuterar musik här i riksdagen. Del är glädjande att så sker i dag. Senast var det - om jag minns rätt - i anslutning lill OMUS-kommitténs förslag, då kammaren hade att la ställning lill en proposition om musiklivets totala situation.

Från vpk:s sida har vi därefter varje år i anslutning till kulturproposilionen tagit upp särskilt frilansarnas, de fria gruppernas och jazzmusikernas villkor.

Nu har vi alt ta ställning lill en principproposilion om regionmusiken. Jan-Erik Wikström använde, mer eller mindre, mina argument. I mångt och myckel delar jag det synsätt han gett uttryck för när det gäller den här propositionen. Del är fråga om en principproposilion, och vi kommer senare alt få ta ställning lill en organisationskommittés förslag. Del finns alltså anledning att närmare gå in på frågan om medelstilldelning osv.

Jag vill gärna citera vad Herta Fischer sade i Dagens Nyheter i går morse. Hon är ledamot av kulturnämnden i Stockholms läns landsting, pianist och dessutom producent vid regionmusiken.

Herta Fischer säger så här:

"Reformen kommer i hög grad att bli vad man gör den fill. Det är viktigt all musikerna kommer in i landslingens planeringsarbete, som inte bara får bli en fråga för politiker, administratörer och sludieledare. Kvalitetsfrågorna får inte förbises, här i landet anser vi ju oss gärna ha ell materiellt kvalitetsmedvetande, men ett kulturellt sådant saknas ofta. Man måste också hålla i minnet alt landstingen kan arbeta över sina egna regionala gränser.

Regionmusiken har alltför mycket bundits till sin nuvarande uppläggning med blåsarbesältning. Bristande resurser har hindrat en omvandling. Men del finns många kombinationsmöjligheter och talet om vissa elitensembler har varit något överdrivet.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter

Det måste också finnas medel för frilansarna samt för nya tonsättare och beställningar. Tanken att utnyttja musiker även som pedagoger", och delta är riktat mot moderaterna, "är förfelad. Viljan, förmågan eller utbildningen för en sådan dubbelfunklion finns långt ifrån alllid. Lika viktigt som alt undvika en sådan splittring är del också alt de sammanhållna musikergrupper som nu finns inte splittras."

Vad Herta Fischer tar upp, och som även Jan-Erik Wikström var inne på, är kvaliielsaspekien. I den frågan har vi en stark sympati för folkpartimotionen, men vi tycker alt utskottet har beaktat motionen och all det är en bra skrivning därvidlag.

Också frilansarnas situation tas upp i propositionen, men vi anser alt deras situation särskilt måste beaktas. Del kan finnas anledning alt särskilt förstärka den centrala musikinstitutionens resurser. Vi kommer därför att i den kommande voteringen lägga ned våra röster när det gäller just reservation 3, som handlar om detta. Vi är inte i dag beredda att la medlen just från landstingen, men vi ämnar återkomma lill den här frågan.

Så frågan om resurstilldelningen. Vi vet att många landsting i dag har ell dåligt musikutbud, att det inte bara är planeringen som är dålig ulan att man på vissa håll över huvud laget inte har några musikprogram. Delta drabbar alla som bor i de regionerna. Det drabbar musikerna i form av färre arbetstillfällen. Det drabbar de boende, som inte ges tillfälle alt lyssna på elt kvalitetsmässigt bra utbud av musik. Här ges nu organisationskommittén en stor och svår uppgift, liksom de musikpolitiskt ansvariga i landslingen. Vi förutsätter alt de kommer alt ta sitt ansvar.

Det finns som sagt anledning alt återkomma, men vi tycker i dag att man kan ansluta sig lill kulturutskottets förslag. Jag har därför, herr talman, inget särskilt yrkande.

Under detta anförande överlog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 56 ING-MARIE HANSSON (s):

Herr talman! Förväntningarna inför det principbeslut om alt verksamheten vid regionmusiken och Rikskonserter skall omorganiseras som kammaren nu har att ta ställning till är myckel stora. Omorganisationen innebär den största förändring av kulturlivets förutsättningar som skett sedan 1974. Det är verkligen glädjande att vi får ett sådant förslag i dag.

Uppbyggnadsskedet ute i kommunerna och landstingen har nu fått en stabilitet som gör del möjligt att la på sig nya uppgifter. Närheten mellan musiken, planeringen och arbetsfältet ger förhoppningsvis mer musik till flera och nya spännande kombinationer av oUka musikformer. Del är glädjande alt vi har fått en så bred uppslutning i utskottet kring detta belänkande. Det ger uttryck för en positiv och gemensam viljeinriktning för alla partier lill den föreslagna förändringen. Jag betraktar de reservationer som finns fogade till betänkandet närmast som små kompletteringar i kanten.

Jag skall bara kort beröra några av de ställningstaganden som utskottet gör.

För det första, beträffande studieförbundens statsbidrag till kulturverksamhet, har de bestämmelser som tidigare fanns om att dessa medel inte fick användas lill distribution och framförande av produktioner från regionmusiken. Riksutställningar eller Svenska rikslealern inkl. dess regionala ensembler, nu borltagits. Bakgrunden var önskvärdheten alt utnyttja alla dessa kulturproducenters arrangemang så mycket som möjligt. Musiker vill spela för så många som möjligt - inte tvingas sitta på hotellrummen. I propositionen framhåller föredragande statsrådet också betydelsen av en positiv samverkan mellan amatörkulturella aktiviteter inom studieförbunden å ena sidan och olika kulturinstitutioner å den andra.

Från utskottets sida ser vi klart fördelarna i den genomförda förändringen. Vi har dock också sett det som angelägel att effekterna av dessa regeländringar följs noga, främst med hänsyn till vikten av att värna om frilansmusikernas sysselsättnings- och engagemangsmöjligheter, som ju också har berörts här av både Jan-Erik Wikström och Eva Hjelmslröm. Det är viktigt all komma ihåg att denna möjlighet alt utnyttja Rikskonserter och regionmusiken hos studieförbunden säkert många gånger har bidragit lill att man kunnat knyta lill sig frilansmusiker i olika arrangemang.

Den översyn av olika arrangörsavgifter som statsrådet aviserar är enligt utskottets mening mycket angelägen. Vi anser också all del behövs en konkurrens till den privata förmedlingen av utländska artister, inte minst med hänsyn till den snabba kostnadsutvecklingen på området. Det är önskvärt att ett förslag kan läggas så snabbt som möjligt.

För del andra har vi till utskottet fått flera motioner om vikten av ett regionall samarbete mellan flera län. Jag tror alt senare talare i dag kommer att ta upp sådana frågor. Det gäller främst Skåne, övre Norrland och Gävleborgs- och Göteborgsregionen. Man har aktualiserat frågorna utifrån symfoniorkestrarnas och musikteatrarnas behov.

Helt klart är en del musikformer så kostnadskrävande all de förutsätter ett större geografiskt område för att få underlag för tillräckliga resurser. Detta gäller främst symfoniorkestrarna och musikleatern. Båda ligger utanför denna propositions direkta område. Men både propositionen och utskottets belänkande har understrukit att den regionala planeringen innebär en möjlighet att ytterligare samordna regionmusiken med det övriga musiklivet. Den centrala musikkommittén avser enligt vad utskottet inhämtat att i samband med sin medverkan i kommande förberedelse- och förhandlingsarbete utarbeta modeller för samverkan mellan huvudmännen. Både Landstingsförbundet och statens kulturråd har knutits till musikkommittén, och vi anser del därför naturligt alt fastare former för samarbete i större regioner än länen, speciellt för dessa musikformer, bör underlättas.

För det tredje är arbetsgivarsidans organisation på kulturområdet mycket splittrad. Det är därför angeläget att få en mer samlad arbetsgivarorganisation. Från utskottets sida har vi betonat all del är nödvändigt att regeringen nu tar sig an organisationsfrågan. Den är ytterst betydelsefull för både teater-

Nr48

Tisdagenden 11 december 1984

Omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter

6 Riksdagens protokoll 1984185:48

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

Omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter

och musikinstiluiionerna. Vi har sett del som en fördel om den centrala musikkommiltén inte i sitt arbete är bunden av villkoret alt personalen hos den centrala musikinsiitulionen och vid regionmusikavdelningen i Stockholm skall ha statligt reglerade tjänster ulan mera förutsättningslöst kan pröva vilken lösning som blir fördelaktigast.

För det fjärde vill jag med några ord beröra de reservationer som finns fogade i betänkandet och de inlägg som gjorts tidigare. Moderaterna vill inte använda den samordnande resurs som landstingen utgör ulan vill alt ell lämpligt antal stiftelser som bildas av de kommuner som finns i regionen, studieförbund, musik- och orkeslerföreningar, enskilda grupper på musikområdet samt övriga intressenter skall utgöra huvudmän.

Inte ett ord sägs om risken för samordningssvårigheler, onödig byråkrati, höga kostnader eller ineffektivitet. Del är en vederlagen politisk erfarenhet att om man vill att någonting skall hända snabbi, skall man ha en så enkel och "å sammanhållen organisation som möjligt och lill denna anknyta och lyssna lill dem som är berörda, så att man får en bred förankring.

Och tvärtom: Om man vill alt ingenting skall hända, tillsätter man en så stor grupp som möjligt. Båda vägarna har i sanningens namn använts i olika politiska sammanhang.

Jag speglar därför i moderaternas förslag dels att man låter partilinjens motstånd till landstingen helt ta överhand över sunt förnuft när man står inför en praktisk situation, dels att man förmodligen känner ett ganska kluvet intresse för all verkligen sprida musiken till fler människor.

I försvarsutskottets yttrande finns en avvikande mening från m och fp. Enligt denna skulle, förutom regionmusikens avdelning i Stockholm, även nuvarande avdelningar i Boden, Östersund, Linköping, Uddevalla och Karlskrona kvarstå under statligt huvudmannaskap. Det hedrar moderaternas och folkpartiels representanter i kulturutskottet att man inte fullföljer dessa tankegångar. I praktiken skulle de naturligtvis ha omintetgjort hela omorganisationen. Men detta visar ju tydligt vilka spänningar som finns i synsättet. Lägg ihop en vidlyftig och oslruklurerad organisation för stiftelserna enligt moderaternas modell med starka påtryckningar alt egentligen inte göra någonting alls - då förslår var och en all det har varit avgörande att vi från socialdemokraternas sida har drivit den här frågan.

För det femte: Folkpartiet vill plussa på 3 milj. kr. ytterligare lill den centrala musikinsiitulionen genom en omfördelning från den regionala verksamheten. Både de motioner som behandlas i betänkandet och debatten i kammaren visar snarast på alt behovet av ytterligare medel ute i regionerna är stort. Man skulle nästan frestas alt ställa frågan: Är förslaget månne elt frieri till de centrala institutionscheferna som inte kostar någonting?

De kontakter som jag har haft under hand med den centrala musikkommil-léns ordförande och med olika landsting i landet har visat att landslingen har en stor vilja och entusiasm att la på sig detta ansvar och att de har mycket stora ambitioner inom musikområdet. Den tveksamhet och misstänksamhet som Jan-Erik Wikström och Eva Hjelmslröm speglar uppfattar jag därför närmast så, att man kanske inte har de nära kontakter med landstingsfolkel

och kommunfolkei ute i landet som del faktiskt vore angeläget alt ha. Landstingen har ju snarast ökat sina insatser och viljeansträngningar för att förbättra inom musikområdet.

Slutligen, herr talman: Centern har i en motion med Karl Boo som första namn krävt en fullständig administrafion i regionerna. Utskottet har framhållit att del särskilt under uppbyggnadsskedet ställs krav på administrationen, men det är angelägel all understryka alt det är den musik som kommer ut av det hela som är det viktiga. Att binda för stora resurser i administration verkar ofta hämmande på utvecklingsarbetet och medför nästan oöverstigliga svårigheter alt senare omfördela resurser till musikens förmån. Utskottet har framhållit betydelsen av all den centrala musikinstitu-lionens arbetsuppgifter avgränsas, så all man undviker dubbeladminislra-tion.

Centermotionen speglar nödvändigheten av en precisering av central kontra decentraliserad planering. Vi behöver självfallet bådadera.

Herr talman! Med del anförda yrkar jag bifall lill utskottets hemställan i dess helhet och avslag på samtliga reservafioner.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter

Anf. 57 LARS HJERTÉN (m) replik;

Herr talman! Det talas i utskottets belänkande myckel om betydelsen av kvalitet. Flera av talarna har i sina inlägg i dag också berört detta. När vi diskuterade frågan i utskottet var vi överens om att det är ett mått på god kvalitet att man har utbildade musiker. Utbildade musiker har kommunerna, men inte landslingen.

Vi hörde tidigare ett citat ur Dagens Nyheter, där det sades: Nu måste landstingen se lill att man knyter musiker lill sig. Det kommer i så fall att inom landstingen tvingas fram en ganska betydande utbyggnad av en administrativ och musikalisk verksamhet som inte behövs om man bygger på kommunerna, där resurserna redan finns. Det är vad vi har föreslagit i vår reservation 1.

Det har också sagts här alt om man bygger på kommunerna kan ell fåtal stora kommuner klara verksamheten, men inte de små. Det är en felsyn. Del är inte meningen alt denna musikverksamhet skall finnas i bara några få kommuner, ulan alla kommuner skall erbjudas ett samarbete. Då hjälps de stora och små kommunerna ål, och man kan utnyttja resurserna på ett förnuftigt och ekonomiskt tillfredsställande sätt.

Anf. 58 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp) replik:

Herr talman! Ing-Marie Hansson trodde att bakgrunden lill folkpartiets reservation och mina synpunkter i övrigt var att jag hade bristande kontakt med landstings- och kommunfolk. Ing-Marie Hansson är nog den första som antytt att jag skulle ha bristande kontakter på detta område. Den som har ett perspektiv som sträcker sig något längre än Gavleån vet att förhållandena varierar mycket mellan olika landsfing. Känd sak är så god som vittnad.

Vad jag sade var alt del är önskvärt att det blir en ädel tävlan. Även om Gävleborgs läns landsting har skött sig bra, finns det många andra - utan

Nr 48

Tisdagen den

11 december 1984

Omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter

namns nämnande - som har en bit kvar på vägen. Det är viktigt att del sägs här, så alt man inte tror alt det bara är fråga om att skyffla ul pengar till landslingen ulan alt det ställs krav på kvalitativa insatser.

Sedan antydde Ing-Marie Hansson - på sitt finkänsliga sätt - att del skulle vara elt frieri lill den centrala musikinslitulionens chefer all föreslå 3 miljoner utöver propositionens resurstilldelning. Hon sade också alt reservationen är en liten komplettering i kanten. Tänk vad mycket musik det kan bli för denna lilla komplettering! Och det är ju musiken som är del viktiga, inte cheferna för musikinstitutionerna.

Anf. 59 EVA HJELMSTRÖM (vpk) replik:

Herr talman! Också jag är inne på alt ytterligare förstärka den centrala musikinsiitulionen. Visst behövs medel lill regionerna - del är inte tal om annat. Del finns också socialdemokratiska motioner om delta. Del skall inte bara ges medel till Stockholm, ulan vi skall förstärka ute i landet. Men man kan inte tala två språk. Man kan inte kräva bättre kvalitet, bättre situation för frilansare osv. ulan all samtidigt medge att den centrala musikinsiitulionen behöver förslärkas. Som jag sade tidigare behöver vi kanske återkomma lill detta. Frilansmusikerna, kvalitetsfrågorna och olika genrer måste få sin chans. Som Jan-Erik Wikström och jag har framhållit är den kvalitet man upprätthåller skiftande i de olika landstingen.

Jag uppfattade det som positivt att Ing-Marie Hansson sade att man i del kommande arbetet med organisationskommittén kommer att ta fasta på musikernas krav på alt få delta. Deras dellagande bör då inte begränsas utan omfatta även musikerna ute i regionerna, som i del här sammanhanget borde kunna utgöra en förstärkning.

Anf. 60 ING-MARIE HANSSON (s) replik:

Herr talman! Först lill Lars Hjertén: Vi är eniga om alt det här gäller att slå vakt om musikerresurserna. Det är viktigt all de utbildade musikerna verkligen får spela och att vi genom den här förändringen får ul mera musik. Administrationen måste vidare bli så effektiv och rationell att den skapar möjligheter lill samordning, samplanering och kontakter mellan olika former av musikliv, men i slutändan handlar del om att musikerresurserna skall komma till användning.

Lars Hjertén säger alt det är kommunerna som har kompetensen när det gäller musikverksamhel, och i den moderata motionen hänvisas bl. a. till de kommunala musikskolorna. Jag tror all landstingen inom sina kullur-nämndskanslier har de nödvändiga administrativa resurserna - de behöver kanske i vissa fall kompletteras, men de utgör en bra bas - och jag tror också alt de är beredda att bygga upp regionala musikinslitulioner som kan la fram det underlag som behövs för att verksamheten skall fungera bra. Jag tror alt förutsättningarna för detta blir bättre i en regional verksamhet än om stora och små kommuner plus alla andra intressenter ingår i stiftelsebildningen. Men vi har sagt i utskottet alt vi inte från riksdagens sida skall föreskriva hur varje län skall ha sin institution organiserad, och vi avvisar inte landslingen.

som är den naturliga basen i det här arbetet.

Jan-Erik Wikström är mycket vänlig och säger att jag ser detta i ett perspektiv som motsvarar Gavleåns nivå. Den uppfattningen får stå för honom. Faktum är att jag har belägg för att del finns en stor ambition inom landstingen när det gäller att salsa på delta. Så sent som i morse fick jag av ordföranden i centrala musikkommittén, Urban Rosenblad, underlag och kommentarer som ytterligare stärkte min uppfattning i den frågan.

Vi ärenigaom, Jan-Erik Wikström, alt förändringen skall ge kvalitet. Men jag tycker det är viktigt alt man inte bara avvisar landstingen utan alt man betonar att de satsningar som görs - t. ex. Västerbottens läns landstings satsningar på Norrlandsoperan, de stora satsningar man gjort från landstingen i Skåne och annat - faktiskt är värda uppskattning. Jag tycker det är musiken som är del viktiga här, inte att vi ägnar oss ål hårklyverier. Jag kan möjligen medge alt problemaliken i Stockholm är litet speciell. Men även här kan man vinna myckel på elt bättre utnyttjande och en bättre samordning av resurserna.

Slutligen till Eva Hjelmström: Kvaliteten i musiken finns på många håll, inom den seriösa musiken och bland de yrkesverksamma musikerna ute i landet. Om man jämför Norrlandsoperans föreställning med en föreställning på Operan i Stockholm tror jag man skall finnaatiden jämförelsen inte alllid utfaller till Norrlandsoperans nackdel. Det har bl. a. vi riksdagsledamöter fåll erfara, när vi har jämfört föreställningar.

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

Omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter

Anf. 61 LARS HJERTÉN (m) replik:

Herr talman! Ing-Marie Hansson frågade tidigare om moderaterna verkligen vill sprida musiken. Det vill vi. Vi vill sprida den ytterligare, nämligen lill kommunerna.

Sedan sade Ing-Marie Hansson i sin replik alt man får bygga upp en del resurser i landstingen som nu saknas. Det är bara så att man behöver inte bygga upp någonting, om man följer vårt förslag att förlägga organisationen i första hand till kommunerna.

Anf. 62 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp) replik:

Herr talman! Vad jag sade var alt landstingen har en varierande ambition i kvalitativt hänseende. Då hjälper del inte att man räknar upp några av de mera ambitiösa landstingen. Jag tycker att del måste vara en naturlig utgångspunkt för en organisationskommitté all inte slå sig lill ro. Det vet jag att man inte gör, ulan att man säger att riksdagsbeslutet innebär ett krav på kvalitet för att detta stora statsbidrag skall utgå.

Anf. 63 EVA HJELMSTRÖM (vpk) replik:

Herr talman! Jag förslår uppriktigt sagt inte var Ing-Marie Hansson fått det ifrån alt jag skulle tycka all Norrlandsoperan inte är bra. Tvärtom! Jaghar ju i olika sammanhang och senast nu inför kulturpropositionens behandling reserverat mig till förmån för socialdemokratiska motioner om regionalisering och för motioner på kultursidan som kommit från oss. För mig är

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

Omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter

Ing-Marie Hanssons påslående fullständigt obegripligt. Det är att slå någon i huvudet - det är helt enkelt oförskämt. Jag funderade på alt också i delta betänkande reservera mig vad gällde just regionaliseringen lill förmån för en socialdemokratisk motion. Men det står ju inte i motsatsställning till alt jag tycker att kvalitetsaspekten skall beaktas, att frilansmusikernas situation måste beaktas osv.

Man kan faktiskt, Ing-Marie Hansson, satsa på både-och, om man vill värna om musikerna och musikens situation i landet. Då kan man återkomma lill detta med utbildning. Genomför OMUS förslag t. ex!

Anf. 64 ING-MARIE HANSSON (s) replik:

Herr talman! Först vill jag säga till Lars Hjertén att vi är helt eniga om att det är ute i kommunerna och kommundelarna som vi skall sprida musiken. Vad vi är oeniga om är ju hur själva organisationen och uppbyggnaden skulle kunna se ut och där moderaterna inte kan tänka sig landslingen som den naturliga utgångspunkten.

Till Jan-Erik Wikström vill jag säga alt vi helt klart delar uppfattningen att musikkommiltén skall driva kravet på kvalitet. Del framgår ju också tydligt av utskottsbetänkandel. Men jag tror faktiskt att den diskussion och del förankringsarbete som har skett inför propositionsskrivningen har skapat en beredvillighet alt verkligen ta på sig dessa nya uppgifter, en beredvillighet hos landslingen som jag är väldigt rädd om och vill att vi skall möta på ett positivt sätt. Våra motsättningar kanske förefaller större än de i verkligheten är, men jag är angelägen understryka alt landslingens vilja att gå in i denna verksamhet och satsa på den är någonting som vi måste la vara på på ett positivt sätt.

Slutligen vill jag säga lill Eva Hjelmström att jag delar hennes uppfattning att man skall satsa på både-och och att det finns kvalitet både ute i regionerna och centralt givetvis. Jag speglade Eva Hjelmströms betoning av kvalitetsaspekterna så som att hon frånkände regionerna den kvaliteten. Har jag läst in det fel är det bara bra. Då har vi samma uppfattning.

Andre vice talmannen anmälde alt Eva Hjelmström anhållit all till protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt lill ytterligare replik.

Anf. 65 ARNE NYGREN (s);

Herr talman! I motion nr 3 till årets riksmöte har jag tagit upp frågan om hur de regionmusikavdelningar som har i uppgift all dels vara en region-musikenhet, dels vara en musikresurs för en turnerande musikleaier skall kunna fungera i den nya organisationen.

Jag har som exempel nämnt situationen vid regionmusikenhelen och vid Norrlandsoperan i Umeå. Riksdagen beslöt 1974 att lokalisera en turnerande musikleaier till Norrland. I samband med såväl Henrik Sjögrens utredning som regeringens förslag - vilket sedan blev riksdagens beslut - påpekades att den nya musikleatern skulle samarbeta med regionmusikavdelningen i Umeå. Landstinget i Västerbollens län och Umeå kommun åtog sig att

utifrån den utgångspunkten svara för den nya musikieaterns värdskap.

Nu vet vi att Norrlandsoperan produklionsmässigl har levt upp lill riksdagens målsättning. Halva Sverige har utgjort dess spelområde. Men sedan blir del egentligen stopp när del gäller åtagandena. Finansieringen och musikresurstilldelningen motsvarar inte vad som utlovats.

Regionmusiken i Umeå svarar för de musikresurser som den kan uppbjuda med tanke pä Norrlandsoperans behov. Men Norrlandsoperan måste bl. a. svara för elt flertal stråkmusiker - dels genom tillsvidareanställningar, dels genom extraengagerade musiker. Detta medför under innevarande spelar en kostnad på närmare 1 milj. kr., däri inräknat Norrlandsoperans kostnader för regionmusikens medverkan i samband med operaproduktion.

I fjolårets budgetproposition finns det en skrivning om del angelägna i att särskilt beakta musikbehovel i övre Norrland. Resultatet blev dock något helt annat när del gäller Umeå regionmusikavdelning. Antalet tjänster minskade med 3 - till 28 tjänster. Den statliga delen av anslaget har stadigt minskat sedan 1980. Därutöver beräknas Norrlandsoperan för innevarande spelar - alltså 1984/85 - ha en kostnad på närmare 1,4 milj. kr. för verksamhet utanför del egna länet. Inräknas även kostnaderna för repetitionslid och produktion, blir den samlade merutgiflen ungefär 2,4 miljoner.

Jag ansåg det angeläget all genom min motion presentera de här problemen för kulturutskottet. Svårigheten ligger ju däri att regionmusiken i Västerbotten skall ha den dubbla funktion som jag nämnt. Regionmusiken skall nämligen dels vara en länsresurs, dels svara för Norrlandsoperans verksamhet inom och utanför Västerbotten. Dessa båda uppgifter kan man inte klara om inte huvudmännen kompenseras. I min motion föreslog jag att den centrala kommitté som enligt regeringens förslag skall medverka i det kommande förberedelse- och förhandlingsarbetet också överväger frågan om huruvida de regionmusikavdelningar som har den här dubbla funktionen skall stödjas i framtiden.

Enligt utskottet räknar centrala musikkommittén med att kunna utarbeta modeller för samverkan mellan huvudmännen när det gäller orkestrars medverkan "inom ett större område". Eftersom kommittén - om jag nu tolkat utskottet rätt - tänker ta del initiativ som jag efterlyser i min motion, avstyrker man mitt motionskrav. Men formuleringarna i belänkandet är inte kristallklara. Därför vill jag ställa två frågor lill utskottels företrädare:

För det första: Är utskottet medvetet om de speciella resursproblem och ekonomiska problem som jag här har redovisat för regionmusiken i Umeå och för Norrlandsoperan, och de merkostnader som dessa verksamheter i hela övre halvan av Sverige innebär för huvudmännen i Västerbotten?

För det andra: Räknar utskottet med alt centrala musikkommiltén, som har lovat la upp dessa problem i sitt arbete, också skall försöka finna finansieringslösningar på denna fråga?

Om svaret på dessa frågor är ja, så anser jag att det är oväsentligt att utskottet har stannat för avslag på motionen. Då anser jag att det finns hopp om alt Norrlandsoperan även framgent skall kunna fungera på det sätt som riksdagen önskade när man fattade beslut om detta för tio år sedan.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter

Anf. 66 ING-MARIE HANSSON (s) replik:

Herr talman! Jag vill på Arne Nygrens första fråga svara: Visst är vi från utskottets sida medvetna om de problem som man har när del gäller ell så stort geografiskt område och en mycket kostnadskrävande verksamhet. Detta tog jag upp i milt tidigare inlägg. Men vi har i betänkandet pekat på -vilket Arne Nygren också refererade till - del förslag som centrala musikkommittén kommer att la fram om avtalskonstruktioner. Vi hoppas att man därmed skall underlätta ett samarbete mellan länen när del gäller denna typ av problem.

På Arne Nygrens andra fråga, om vi har några finansieringslösningar, måste jag tyvärr svara att man från stafiig sida, så långt jag nu kan uttala mig, inte har några ytterligare medel. Vad som kan komma i nästa budgetproposition eller därefter må regeringen svara för. Del känner vi från utskottets sida inte till i dag.

Jag tror alt del skulle leda ett steg framåt om man fick en bättre konstruktion för ett regionsamarbele så att man har en förhandlingspart och att man delar ansvar och kostnader inom regionen mer lika än vad man kanske gör i dag.

Det är mitt svar på Arne Nygrens frågor.

Anf. 67 ARNE NYGREN (s) replik:

Herr talman! Jag ber att få lacka för del beskedel från utskottets vice ordförande. Jag kan väl konstatera alt hoppet lever. Det är ju ungefär så långt som man kan sträcka sig för dagen.

Anf. 68 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Jag känner ett visst behov av att i anslutning till den debatt som kammaren för kring propositionen och utskottsbetänkandel om en omorganisafion av regionmusik och rikskonserter få göra några kommentarer.

Jag är naturligtvis mycket till freds med alt kunna notera en så bred uppslutning som utskottsbetänkandel visar när det gäller förslagen till en förändrad organisation för regionmusik och rikskonserler. Jag säger detta inte bara därför att utskottets skrivning till största delen innebär elt bifall till de förslag som regeringen lagt fram, ulan framför allt därför att vi nu kan skönja ett resultat av mycket långa diskussioner om frågor som så många har tillmätt så stor betydelse. Del har varit en omfattande förberedelseprocedur till den proposition som förelades delta riksmöte första dagen.

Den debatt som förts har myckel klart visat att musiken har salts i centrum, inte musikens administration, och att syftet med förändringarna är alt kunna föra ul mer musik och mer aktivt musikutövande över hela landet. Jag vill gärna betona att del i all denna verksamhet skall ställas mycket höga kvalitetskrav och förväntas myckel höga kvaliletsambilioner.

Jan-Erik Wikström påpekar att ordet kvalitet inte har nämnts i propositionstexten, och det beror naturligtvis på alt propositionen ytterst måste beskriva en organisationsform. Organisationsformen i sig innebär självfallet

inte att de enskilda musikerna spelar bättre - den styrkan kan man dess värre inte tillmäta organisationsformen.

Vad vi gör genom den förändrade organisationen är att tillföra mera resurser för att få fram fler musiker, och det är ell viktigt bidrag. Alt kvalitetskravet därvidlag skall ställas mycket högt är givet. Statens insatser liksom organisationen förenklas, och därigenom frigörs mera pengar för fler musiker.

När del gäller landstingens möjligheter alt klara uppgiften hyser jag tillförsikt. Jag har en känsla av alt moderaterna är tveksamma, vilket framgår av deras reservation, mera av principskälet all de inte tycker om landsting, än därför att de anser alt kommunerna skulle vara bättre.

Lars Hjertén säger att landslingen inte har några musiker. Poängen med denna reform är att de får musiker. Landstingen får härigenom ansvar för en musikorganisation som de i dag inte har.

Jag skulle ha varit mycket tveksam till detta förslag för tio år sedan, men efter alt ha vunnit erfarenhet av hur regionaliseringen av teatern har fungerat och efter att ha sett hur de landsting som har etablerat länstealrar har utvecklat en betydande ambition och vilja att ge mera teater och en myckel stor förmåga all klara uppgiften, hyser jag all tillförsikt till alt landstingen som huvudmän också för musikorganisationen skall kunna visa sig väl skickade.

Det som möjligen skulle kunna vara en risk i dag - men det är en fråga som den centrala musikkommiltén har anledning alt diskutera - är all landslingen inte har för låga utan för höga ambitioner,. all de f. n. egentligen är intresserade av att klara alla uppgifter på en gång och täcka alla områden med sin musik.

Det är viktigt att under denna period diskutera samarbete över länsgränserna, så att man på bästa sätt utnyttjar resurserna för att också skapa variation och mångfald i utbudet. Då är det avgjort en fördel alt inte ha för många enheter, all inte ha elt stort antal kommuner inblandade i diskussionen, utan att kunna föra en planeringsdiskussion med landslingen. Detta är en av de viktiga uppgifterna för den centrala musikkommiltén.

Del återstår alltså åtskilligt att klara av. Det som i dag har diskuterats är en principlösning som riksdagen har alt la ställning lill. Fram till den 1 januari 1988 är det arbetsgivarorganisationsfrågor m. m. som behöver lösas. Del är bara angelägel att påminna om all vi naturligtvis inte fryser en befintlig organisation i dag, så alt den består exakt i denna form fram till 1988. Del finns skäl alt ha stor öppenhet inför lösningar och förändringar också under mellantiden.

Arne Nygren har pekat på en fråga som ytterst naturligtvis handlar om våra resurser. Vi har försökt att finna en god organisationslösning för alt frigöra resurser för mera musik inom de ramar som står lill buds. I del ekonomiska läge som vi f. n. befinner oss i har det inte varit möjligt, så som vi har sett det, att lägga fram ett förslag som- också tillgodoser de i och för sig myckel angelägna behov som finns vid Norrlandsoperan. Vi har alliså ingen anledning att polemisera på den punkten.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

Omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter

Denna musikreform bör vara lill gagn för alla, såväl för musikens åhörare som fördess utövare, inte minst bland frilansmusikerna. Låt mig bara tillsist, herr talman, påminna om vikten av alt denna förändring möjliggör ett utökat och aktiverat publikarbete. Med den resurs som redan finns i landstingen bör vi ha möjlighet alt få flera människor att lyssna på god musik. Också i publikarbelet har vi anledning alt ställa krav på kvaliteten.

Anf. 69 INGRID SUNDBERG (m):

Herr talman! Bengt Göransson fick mig att gå upp i debatten genom all påslå alt vårt motstånd mot alt landslingen skulle vidga sill arbete lill alt även omfatta musikadministrationen enbart var principiellt. Det är alldeles riktigt som Bengl Göransson säger alt vi moderater tycker all landslingen skall sköta sjukvården, och vad övrigt är skall ligga på kommunerna och naturligtvis i vissa fall på staten.

Men jag skulle vilja peka på den verkliga bakgrunden lill att moderaternas representanter har intagit denna ståndpunkt. Vi har hört många vackra ord här i dag, vi har hört vacker musik på morgonen och vi har hört om viklen av kvalitet i musicerandet. Bengt Göransson slutade också sitt anförande med att tala om vikten av att vi också får människor att lyssna på musik. Det är del som är det vikliga.

Jag kommer från ett landsting där man har en mycket god kulturplanering och där vi har människor som faktiskt också kan musik. Jag kommer från en liten kommun där musiken kanske inte har någon exceptionellt framstående ställning men där det finns elt musikliv, om än splittrat. Det måste det vara med tanke på att det skall ge den variation och mångfald som har efterlysts i dag.

Ta som exempel en vanlig liten kommun - jag talar nu inte om Stockholm. Vi har kommunala musikledare, en kommunal musikskola, blåsorkester. Drillflickor och två kyrkokörer. Vi har en liten stråkkvartett, ett dixieband och elt jazzband. Vi har en pensionärskör, och frikyrkan i min kommun har tre körer. Alla dessa aktiviteter är relaterade till verksamheten i min lilla kommun.

Det är möjligt att Malmöhus läns landsting känner till allt detta. Men vad man där inte känner till är hur dessa olika konserter och körer förmår att entusiasmera människor att aktivt ta del i detta, mer eller mindre utan sångröst - vi har just haft stridigheter där brislen på sångröst åstadkommit mycket rabalder även i tidningarna. Men det är i alla fall elt aktivt musikliv.

Jag tror alt landstingen genom alt anskaffa, som Ing-Marie Hansson och kulturministern har sagt, skickliga administratörer och musiker så småningom kan få fram en effektiv och pampig musikorganisation. Men hur skall man nå ner till kommunerna? Är del inte i stället så all man genom den här förändringen - man skall inte använda banala uttryck - faktiskt ändå kastar ut barnet med badvattnet? Det finns en risk all det kommunala ansvaret tas över av landstingen och att hela det spirande, ibland dåliga och ibland kvalitativt högtstående, liv som vi har i våra kommuner liksom ansvaret skyfflas över på denna nyuppbyggda organisation inom landstinget. Jag är

ganska övertygad om att det innebär att färre människor aktivt musicerar. Men än värre: färre människor lyssnar på musik, även om de som lyssnar kanske lyssnar på kvalitativt mera högtstående musik.

Detta, herr talman, är i huvudsak bakgrunden fill moderaternas ställningstagande.

Anf. 70 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Efter att ha hört Ingrid Sundbergs förklaring till moderaternas ställningstagande till förmån för kommunalt huvudmannaskap för den nya musikorganisafionen undrar jag om hon inte har missförstått vad det handlar om. Det handlar faktiskt om att primärt föra över huvudmannaskapet för ett antal nuvarande regionmusikavdelningar, och del gäller ett begränsat antal. Det finns ett begränsat antal landsting- ett antal som av en händelse nästan exakt stämmer överens med antalet musikavdelningar i regionmusiken.

Ingrid Sundberg talar om att man måste samordna all musikverksamhet -exempelvis amatörsjungande och Drillflickor. Men regeringen har inte föreslagit att Drillflickor skall överföras till landstingsregi. Jag tycker alt de kan fortsätta att bedriva sin verksamhet i kommunal regi - i den mån de behöver administreras av någon. Jag är inte ens övertygad om att det behövs. Jag tycker därför att man inte skall skapa mer administration än nödvändigt.

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

Omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter

Anf. 71 INGRID SUNDBERG (m):

Herr talman! Jag har självfallet, hoppas jag, klargjort för kulturministern alt risken med propositionens förslag är att man lägger ansvaret på landstingen i så stor omfattning alt man lar ifrån kommunerna ansvaret för det kommunala musiklivet.

Jag nämnde Drillflickorna just därför, Bengl Göransson, att man ute i småkommunerna vill marknadsföra musiken med olika aktiviteter: Det gäller att få människor att lyssna på musik, alt la del av musiklivet, gå ut och lyssna när blåsorkestrarna spelar och också åtskilliga som kommer från regionmusiken. Det är detta som kommunerna kan!

Bengt Göransson sade själv i sitt anförande, alt man förväntade sig alt landstingen här skulle satsa på publikaktiviteler - eller något liknande; jag kommer inte ihåg det exakta ordvalet - för att få människor all la del i musiklivet. Det är just detta som görs i kommunerna. Och om kommunerna fick hela ansvaret skulle man nå variafion, mångfald och samarbete.

Vad propositionen gör är att den drar en gräns, minskar kommunernas ansvar, lägger allt på landstingen. Del ser vi som en negativ faktor i den i och för sig goda tanken all flytta ut ansvaret från elt statligt huvudmannaskap.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 2 (erbjudande lill landstingen att överta huvudmannaskapet för den regionala verksamhet Rikskonserter och regionmusiken bedriver)

Utskottets hemställan bifölls med 233 röster mot 82 för reservation 1 av Ingrid Sundberg m. fl. 3 ledamöter avstod från att rösta.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Stöd till poUtiska partier och allmänna val

Mom. 21 (omfattningen av verksamheten hos den centrala musikinsiitulionen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 25 (resurser lill den centrala musikinsiitulionen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Jan-Erik Wikström - bifölls med acklamation.

Mom. 28 (det statliga ansvaret under regionaliseringsskedel)

Utskottets hemställan bifölls med 270 röster mot 48 för reservation 4 av Karl Boo och Stina Gustavsson.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

6 § Föredrogs

Konstitutionsutskottets belänkande

1984/85:16 Svenska kyrkans centralstyrelses rättsliga ställning m. m. (prop. 1984/85:36)

Utskottets hemställan bifölls.

7 § Stöd till politiska partier och allmänna val

Föredrogs konstitutionsutskottels belänkande 1984/85:17 om anslag på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1984/85 beträffande stöd till politiska partier och allmänna val (prop. 1984/85:25 delvis).

Anf. 72 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr talman! Jag befinner mig i den underliga situationen att jag står här med ett skrivet anförande som befinner sig under utskrivning. Men jag kommer naturligtvis ändå att tala för alt motivera den reservation som fogats lill konslitutionsutskotlels betänkande 17 och i vilken det yrkas avslag på den i propositionen föreslagna höjningen av stödet till politiska partier, som har tillstyrkts av utskoltsmajorilelen.

Den föreslagna höjningen uppgår till 16 milj. kr. Del innebär en ökning med 20 % av stödet till politiska partier.

Därtill föreslås i propositionen en höjning av bidraget till information lill invandrare med 8 milj. kr.

Vi har myckel svårt alt inse att människor i vårt land skall finna förståelse för alt vi här i kammaren beslutar om att höja anslaget lill våra egna politiska partier med 20 %, när vi av samma medborgare begär alt de skall begränsa sin konsumtion med anledning av den besvärliga ekonomiska situation som landet befinner sig i. Vi tycker alt del enda riktiga hade varit alt riksdagens

samtliga partier hade avslagit denna proposition, och det är naturligtvis anledningen till alt vi har yrkat avslag.

All bidraget för information till invandrare gäller ett väsentligt ändamål, är vi alla överens om, men vi tar också för givet att varje politiskt parti i sin planering kontinuerligt beaktar informationen till invandrare. Därför tycker vi all det finns all anledning att avslå även förslaget om ökning av detta anslag med 8 milj. kr.

Herr talman! Jag skall av naturliga skäl fatta mig mycket kort. Vi kan inte finna någon som helst anledning all bifalla vad som föreslås i propositionen och i konstilulionsutskoltets belänkande nr 17, och jag yrkar avslag såväl på förslaget att höja anslaget till stöd till de politiska partierna som på den föreslagna höjningen av anslaget för information lill invandrare.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Stöd tUl poUtiska partier och allmänna val

Anf. 73 OLLE SVENSSON (s);

Herr talman! Jag förmodar alt avsikten med Elisabeth Fleetwoods anförande var att yrka bifall till reservationen. Jag ber all få yrka avslag på densamma.

Den fråga som här har tagits upp gäller partistödet. Del bygger på en partistödslag från 1972, och vid dess tillkomst utgick man ifrån alt man kontinuerligt skulle kunna räkna upp anslaget med hänsyn till förändringar i penningvärdet. Vid varje tillfälle har förslag som lagts fram från regeringens sida föregåtts av förhandlingar med de politiska partierna. Så har hänt också i del här fallet, och man har då funnit att det är rimligt med en uppjustering för att tillgodose del viktiga arbete som utförs av partierna.

Jag finner med en viss förvåning alt i reservationen sägs följande: "Politiskt arbete måste bygga på personliga och frivilliga insatser. Det finns en fara för att partistödets storlek kan leda till risker för partiernas självständighet."

Jag vill gärna understryka att partistödet infördes för alt underlätta verksamheten och motverka att partierna kunde bli beroende av ovidkommande intressen. Jag vill peka på den utveckling som vi f. n. kan läsa om i Västtyskland för alt visa hur viktigt det är alt vi står fast vid partistödet och hur viktigt del är för de politiska partiernas självständighet alt så sker.

Med dessa enkla funderingar ber jag att få yrka bifall lill utskottets hemställan dels då det gäller anslaget under punkten Stöd till politiska partier, dels i fråga om anslaget till allmänna val för den information som brukar utgå till invandrare i samband med riksdagsval, ett stöd som jag tycker är mycket befogat.

Anf. 74 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr talman! Jag tackar Olle Svensson för all han påminner mig om att yrka bifall lill reservationen. Det var självklart att jag så skulle göra. Däremot tycker jag att det är en svag argumentation för utskotlsmajoriletens ställningstagande som Olle Svensson för fram till oss.

Det är naturligtvis riktigt att när partistödet tillkom 1972 skrevs del in att det skulle omprövas i samband med förändringar i penningvärdet. Jag

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Tullagstiftningen

undrar, Olle Svensson, om inte allmänheten har förståelse för all man 1972 inte kunde ana vilken situation vi skulle ha 1984. Det är nog vi reservanter som får förståelse hos medborgarna om vi nu fryser bidragen till vad de är i dag och inte höjer dem, t. o. m. retroaktivt från den 15 oktober.

Så som den ekonomiska situationen ser ut i dag och med den vanliga enskilda medborgarens försörjningssituation i åtanke kan jag inte begripa att vi skall gå ul i dag och höja anslag till oss själva med 20 %.

Jämförelsen med Västtyskland var magstark. Den har ingenting med svensk politik att göra.

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets hemställan bifölls med 229 röster mot 79 för reservationen av Gunnar Biörck i Värmdö m. fl.

8 § Tullagstiftningen

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1984/85:18 om ändring i lagen med tulltaxa och tullagen m. m. (prop. 1984/85:29 och 1984/85:50).

Anf. 75 GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr talman! Omständigheterna har gjort att jag på senare lid haft anledning att begrunda den svenska tullagstiftningen. Det har då varit uppenbart alt denna lagstiftning ofta är oklar, ofullständig, motsägelsefull och förvirrande. Från de synpunkter jag har att företräda här i riksdagen har del förefallit mig ofrånkomligt alt terminologin måste hyfsas så att den överensstämmer med regeringsformen och alt, samtidigt härmed, informationen lill allmänheten i tull- och momsbroschyrer måste utformas efter användarnas behov och inte efter myndigheternas tankesystem. Man kan inte begära att resenärer, vare sig de är svenskar eller utlänningar, skall känna lill det finstilta i Sveriges rikes lag - en bok som knappast är att betrakta som normal reselektyr.

Av skatteutskottets belänkande 1984/85:18 framgår bl. a. alt begreppet "tullskyldighet" nu skall få en annan och vidgad innebörd, i del detta skall omfatta även vad som kallas "andra införselavgifier". Det är då viktigt att detta begrepp får en korrekt definition i ifrågakommande broschyrer, men också lika viktigt all del genom väl synliga anslag vid ingången till samtliga tullstationer i landet framgår att "tullen" utöver "tull" i egentlig mening också uppbär skatter och avgifter.

Av skatteutskottets betänkande nr 18 framgår vidare att del finns en "beredningsgrupp för översyn av tullagstiftningen", från vilken man väntar ett betänkande i vår. I min motion hade jag mot bakgrund av den kaotiska flora av inadekvata beteckningar, som förekommer i gällande tullagstiftning, påyrkat en revision av denna i enlighet med regeringsformens nomenklatur. Det är f. n. uppenbart att tullverket och dess informationsavdelning saknar

elementära juridiska kunskaper, vilket innebär att både allmänhet och personal vilseleds, förhoppningsvis ulan ond avsikt.

Jag finner nu i betänkandet all utskottet på ett formellt diskret, men i sak för mig som motionär ändå någorlunda tillfredsställande, sätt betonar vikten av att den nämnda översynen av tullagstiftningen bedrivs skyndsamt, vilket vitsordar all min kritik av del nuvarande informationsmaterialet har fog för sig.

Med de konstateranden utskottet gjort om nödvändigheten av en skyndsam revision i den av mig angivna riktningen såväl av själva tullagstiftningen som - även utan alt behöva avvakta detta - av de av tullverket och riksskatteverket utgivna informationsbroschyrerna, får jag f. n. anse mig så pass väl tillgodosedd i dessa två avseenden, som en motionär i Sveriges konservativa och myndighelslojala riksdag rimligen kan begära.

I ell tredje yrkande i min motion hade jag ifrågasatt om mervärdeskall vid inresa verkligen skulle utgå även på föremål som - om de förvärvals i Sverige

- inte skulle ha mervärdebeskattals här i landet. Utskottet har lämnat delta problem med en hänvisning lill mervärdeskaltesysiemeis uppbyggnad. I motsats lill utskottet - och under hänvisning lill vad den dåvarande finansministern, vår nuvarande vördade ålderspresident - uttalat i budgetpropositionen år 1968, nämligen all mervärdeskatten vid import skall tas ul "enligt samma grunder som gäller för skattepliktig omsättning inom landet"

- tror jag att utskottets uttalande inte är tillräckligt genomtänkt, och jag kommer, efter ytterligare studier, måhända all återkomma i saken vid ell senare tillfälle. Jag vill dock redan nu komplettera utskottets skrivning med beskedet att - enligt vad jag inhämtat - moms icke utgår på auktionsföremål, varken för säljaren eller för köparen.

I detta sammanhang vill jag emellertid redan här och nu ifrågasätta om man inte borde försöka göra sig av med begreppet "moms", eftersom detta uppenbarligen för tankarna till omsättning, vilket emellertid inte är adekvat, när det gäller en persons gränsöverskridande med egna tillhörigheier, då detta knappast kan anses innebära en "omsättning". 1 anglosaxiskt språkbruk talar man om VAT - Value added lax -, vilket möjligen är något mera begripligt och inte direkt hänsyftande på en "transaktion". Om del av konventionsskäl skulle vara möjligt, vore det naturligtvis enklare att i tullsammanhang kalla momsen för tull, vilket dels är mera begripligt för resenärerna, dels logiskt så lill vida som både tullar och skatter beslutas av riksdagen och hör till samma kategori av statsinkomster.

Med delta vill jag avslutningsvis, herr talman, betyga skatteutskottet min tacksamhet och erkänsla för den seriösa behandlingen av min motion och tillika uttrycka den förhoppningen all vad utskottet i sak uttalat skall sätta fart på dem det vederbör.

Herr talman! Utöver det sagda har jag intet yrkande.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Tullagstiftningen

Anf. 76 LENNART BRUNANDER (c);

Herr talman! I detta betänkande behandlas ju tulltaxor. Med tull avser man alt skydda en tillverkning som vi har i Sverige. Man kan göra det av

Nr48 beredskaps- eller försörjningsskäl, men det kan naturligtvis också finnas

Tisdagen den andra skäl för att skydda en vara eller en produkt.

11 december 1984 '"' finns någon produkt i Sverige som motsvarar den som

_____________ importeras, föreligger emellertid inte längre dessa motiv. Varan används då

Tullaestiftnineen " insatsvara i en svensk produktion, och då blir tullen en belastning på del svenska företaget som minskar konkurrenskraften gentemot de importvaror som finns. Vi har elt sådant exempel i vissa typer av bomullsgarn. Där finns ingen motsvarande svensk produktion, utan garnerna används av den svenska textilindustrin. De är trots detta belagda med tull.

Förra året väckte Rune Torwald och jag en motion om detta och fick ett mycket positivt svar av utskottet, som helt enkelt höll med om att del var på del här sättet. Riksdagen gjorde ingenting då, därför att del skulle komma ett förslag från regeringen på detta område. När nu proposition 29 om nya tulltaxor kom, var det med en viss förväntan vi öppnade den och tittade i den. Till vår förvåning hade man emellertid inte gjort någonting åt detta. Del betydde alt vi fick motionera igen och ställa samma krav som förra året, och vi har fått ungefär samma skrivning i utskottsbetänkandel även i år. Man tycker alt det vi säger är riktigt och hänvisar lill vad man sade förra året samt påpekar att beredning pågår i regeringen.

Jag tycker att det är litet för dåligt att regeringen inte under denna tid har kunnat komma fram med något förslag, och jag vill därför yrka bifall till motion 226, som behandlas i detta betänkande.

Anf. 77 EGON JACOBSSON (s):

Herr talman! I anslutning lill de två propositioner som behandlas i betänkande 18 behandlas också de två motioner som nu har berörts av Gunnar Biörck i Värmdö och Lennart Brunander.

Del är en viss skillnad i motionärernas bedömning av hur utskottet har behandlat deras motioner. Gunnar Biörck i Värmdö betygar skatteutskottet sin vördnad. Det tackar vi för från skatteulskotlets sida. Lennart Brunander, vars motion också har fått en myckel generös behandling, är inte lika nöjd.

Så länge en fråga är under beredning, Lennart Brunander, menar utskottet - och det har vi alltid hävdat - att man skall avvakta beredningsarbetet innan man fattar ett beslut. Vi utgår dessutom från att "det i motionen angivna syftet tillgodoses", som del står på s. 14 i betänkandet.

Med detta, herr talman, yrkar jag avslag på motionerna och bifall till utskottets hemställan.

Anf. 78 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! När vi förra året fick ett positivt svar var vi nöjda, men ingen av oss gick upp i talarstolen och talade om det. Vi avvaktade och såg framtiden an med tillförsikt. Men nu har del gått elt år, och vi får denna gång exakt samma svar av utskottet.

Att jag tar tiU orda här innebär inte att vi är missnöjda med utskottet, utan
med dem som skulle ha kommit med förslaget men inte har gjort det. Det är
96 detta som vi markerar genom att yrka bifall till motionen.

Utskottet kunde kanske inte göra mycket mer än vad del nu har gjort. Nr48
förutom attdet naturligtvis kunde ha gett regeringen ett tillkännagivande när -r- a a

det tydligen inte räcker med ett påpekande, som vi gjorde förra året. ,. Hpremher 1984

Anf. 79 EGON JACOBSSON (s):

Herr talman! Bara elt par meningar lill om sylrådsmolionen. Tullsalser, Lennart Brunander, ändrar man inte hur som helst. Del kan faktiskt la tid. När arbetet pågår torde del vara klokt av utskottet att skriva som vi har gjort i belänkandet.

Anställdas förvärv av aktier i vissa fall, m. m.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 3 (tulltaxan)

Utskottets hemställan - som ställdes mot utskottels hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill motion 226 av Rune Torwald och Lennart Brunander - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

9 § Anställdas förvärv av aktier i vissa fall, m. m.

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1984/85:21 om beskattning vid anställdas förvärv av aktier i vissa fall, m. m. (prop. 1984/85:80).

Anf. 80 KNUT WACHTMEISTER (m);

Herr talman! Många nya förelag har under de senaste åren introducerats på Stockholms fondbörs. Speciellt när det gäller aktier i mindre och medelstora företag har nya möjligheter alt skaffa riskvilligt kapital yppat sig på den s. k. OTC-marknaden. Ganska ofta har anställda i dessa nyintroduce-rade företag erbjudits alt köpa in sig i bolagen. Om då dessa aktier förvärvats till en kurs understigande marknadsvärdet, har skattemyndigheterna hävdat att skillnaden mellan marknadsvärdet och förvärvspriset skulle utgöra en skattepliktig löneförmån.

Delta betraktelsesätt är inte invändningsfriti. De anställda i företagen som köper aktier innan aktierna släpps ut på marknaden vet inte vad marknadspriset kommer att bli. Även om värdet genast efter introduktionen ofta stiger, händer det också, enligt gjorda erfarenheter, att kurserna senare många gånger sjunker. De anställda tar alltså en risk och kan t. o. m. komma i den situationen att de blir beskattade för en vinst som, om och när aktiekursen faller, varit högst fiktiv. Deras läge blir i så fall skattemässigt sämre än vad det blir för dem som köpt aktierna ulan samma förmån.

Dessutom skall sägas att elt lägre ingångsvärde medför en högre reavinst-skatt vid försäljning.

Inom finansdepartementet har man noterat den kritik som skattemyndig-

7 Riksdagens protokoll 1984/85:48

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

Anställdas förvärv av aktier i vissa fall, m. m.

heternas nuvarande synsätt förorsakat, och departementet redovisar be-skaltningsproblemaliken i en promemoria som ligger lill grund för den proposition som vi nu behandlar.

Att helt befria anställdas fördelaktiga aktieköp från skatt skulle naturligtvis ha varit det allra enklaste, men det hade tydligen varit att begära för myckel av ett skatlehöjarparti som del socialdemokratiska.

Finansministern har i sin proposition satt upp fyra villkor för skattefriheten:

1. De anställdas aktieförvärv skall ha skett på samma villkor som gällt för allmänheten. - Det villkoret tycker vi är logiskt, och vi godtar det följaktligen.

2. De anställdas aktieförvärv får inte tillsammans med de förvärv som görs av bolagets aktieägare översliga 20 % av hela antalet utbjudna aktier. -Detta är enligt vår uppfattning inte acceptabelt med tanke på de problem som skulle uppstå vid en emission i förelag som ägs av de anställda.

3. De företag som är noterade på Stockholms fondbörs vid lidpunkten för försäljningen eller är föremål för handel på den s. k. OTC-marknaden undantas. - Enligt vår uppfattning saknas det anledning all bara la sikte på aktieförsäljningar i samband med marknadsintroduktion. Skallefriheten bör gälla alla bolag, även börsnoterade. Anställda i dessa bolag bör ju inte diskrimineras.

4. Del sista villkoret är att envar anställd inte får ha förvärvat aktier för mer än 30 000 kr. - Vi har kommit fram lill alt en gräns av detta slag bl. a. ur konlrollsynpunkl inte bör förekomma.

Sammanfattningsvis yrkar vi alltså all någon beskattning av anställdas aktieförvärv inte skall förekomma om köpen skett på samma villkor som gällt för utomstående.

Samma uppfattning har redovisats av bl. a. bankinspektionen, börsslyrel-sen. Aktiespararnas riksförbund och kammarrätten i Göteborg.

Herr talman! Med del anförda yrkar jag bifall till reservationen.

Anf. 81 INGEMAR HALLENIUS (c):

Herr talman! I proposition 80 föreslås bestämmelser som i vissa fall undantar anställda från beskattning vid förvärv av aktier i de bolag där de är anställda.

De nu diskuterade beskaltningsfrågorna har fill stor del sin grund i den stora aktiviteten under senare år på den svenska aktiemarknaden. Tillkomsten av OTC-marknaden, där aktier i mindre och medelstora förelag säljs, har också haft en stor betydelse för ett ökat deltagande från de anställdas sida vid aktieemissioner.

Vid de introduktioner som ägde rum under 1983 var det vanligt att de kurser som noterades på börsen eller OTC-listan var högre än introduktionskursen. 1 vissa fall förekom kraftiga kursstegringar.

Under innevarande år har denna trend brutits, och en mer normal utveckling har skett. De höga kurserna för många av de under 1983 introducerade bolagen har varit ganska kortvariga, och de har nu fallit. Priset

vid aktieteckningen har på sikt visat sig vara mer realistiskt än de höga kursvärdena som präglade 1983.

Riksskatteverkets tolkning av skattereglerna har fått en hård kritik.

Det är framför allt två saker som är viktiga att peka på i denna debatt.

De skattemässiga konsekvenserna drabbar bara de anställdas förvärv. Utomstående, som förvärvat aktier på samma villkor, drabbas inte.

Förmånsbeskaltningen strider mot den grundläggande principen alt orealiserade värdestegringar inte skall beskattas. En sådan beskattning får helt orimliga konsekvenser i de fall aktiekurserna i anslutning lill introduktionen når en toppnotering för att sedan falla.

Dessa skäl mot en förmånsbeskattning av anställdas aktieförvärv anser jag väga mycket tyngre än finansministerns argument för en beskattning.

Utskottets förslag innebär en diskriminering av anställda vid deras akfieförvärv i förhållande till andra som får samma förmån. Därför vill jag ställa frågan fill ulskottsmajoritelens talesman; Anser ni det riktigt alt de anställdas aktieförvärv diskrimineras?

Del är inte fråga om någon skalleflykt. När aktierna säljs, beskattas uppkommen realisationsvinst enligt gällande bestämmelser. Det värde aktien har vid försäljningslillfällel är del värde som skall ligga lill grund för beskattningen, om man skall nå en rättvis beskattning.

Den av riksskatteverket nyligen avslutade skattekontrollen av akliehandeln visade att man har en tillfredsställande kontroll. Administrativa skäl talar också emot propositionens förslag. Skalleadministrationen kommer alt få mer arbete. Taxerings- och kontrollproblemen kommer att bli betydande. Flera remissinstanser har också påpekat delta.

Regeringen talar om att förenkla skatteadministrationen, men effekten av detta förslag blir den motsatta. Förslaget leder lill en ökad byråkrati.

Det är viktigt alt de anställda ges möjligheter lill ell ökat ägande i det förelag de arbetar. Därför finns det ingen anledning all införa de regler för förmånsbeskatlning som utskoltsmajorileten föreslår.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationen.

Nr 48

Tisdagenden lldecemberl984

A nställdas förvärv av aktier i vissa fall, m. m.

Anf. 82 KJELL JOHANSSON (fp):

Herr talman! Den fråga som nu slår på dagordningen aktualiserades, som framgår av propositionen, här i riksdagen under våren. Bl. a. jag ställde då en fråga fill finansministern. Anledningen till min fråga var att man på fiskalt håll hävdade att anställdas akfieköp vid del förelag där de är anställda i vissa fall skulle medföra en beskattning av skillnaden mellan marknadsvärdet och förvärvspriset för aktierna som en löneförmån.

Finansministern utlovade då förslag till lösning. Det är alltså detta förslag som nu ligger på riksdagens bord och som föranleder denna debatt.

Proposifionen, som har tillstyrkts av den socialistiska majoriteten av skatteutskottet, är enligt folkpartiets mening inte acceptabel. Regeringen föreslår nu att anställdas aktieförvärv skall undantas från förmånsbeskatlning under vissa omständigheter. Kraven för all beskattning ej skall ske är följande. Den anställdes förvärv skall ha skett på samma villkor som gäller

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Anställdas förvärv av aktier i vissa fall, m. m.

100

för allmänheten, och de anställdas plus aktieägarnas förvärv får inte avse mer än 20 % av del totala antalet utbjudna aktier. Dessutom får varje anställd inte ha köpt aktier för mer än 30 000 kr. Slutligen förutsätts att aktierna vid tiden för försäljningen inte är noterade på fondbörsen eller är föremål för handel på OTC-marknaden.

Folkpartiet anser att endast ett villkor behöver uppfyllas för att förmånsbeskattning inte skall kunna ifrågasättas, nämligen det att aktierna skall utbjudas till de anställda på samma villkor som gäller för allmänheten. Till denna uppfattning har såväl moderaterna som centern anslutit sig.

Reglerna om högsta andel resp. köpesumma är enligt folkpartiets mening av det slaget att de diskriminerar de anställda gentemot utomstående som förvärvar aktier.

Regeln att endast 20 % av aktierna får förvärvas av aktieägarna och de anställda tillsammans är märklig i en lagstiftning som skall reglera de anställdas förmånsbeskattning. Den del av aktierna som de anställda kan förvärva utan att beskattas för förmån görs därmed beroende av hur myckel aktier som ägarna vill förvärva. Detta måste betecknas som anmärkningsvärt. Oavsett vilken gräns av delta slag som sätts kan ju, åtminstone teoretiskt, det inträffa att vissa anställda får köpa aktier medan andra blir utan - eller att en ransonering måste tillgripas.

För oss i folkpartiet, som på olika sätt vill underiätta för de anställda alt köpa aktier, är detta en helt oacceptabel lösning. Vi ser ingen som helst anledning att införa diskriminerande skatteregler mot anställda som tror på det företag där de jobbar och därför vill köpa aktier i detta. Tvärtom!

Och jag vill gärna ställa frågan lill skalleutskotlels talesman Rune Carlstein:

Vad finns del egentligen för rim och reson i att anställda, som tror på sitt företag, missgynnas i förhållande lill professionella aklieköpare?

I linje med vad jag hittills sagt behövs inte heller någon övre gräns för enskilda anställdas förvärv. Vad finns del för resten för skäl att ha regler som säger att förvärv om 30 000 kr. är O. K., när den som köper aktier för 31 000 kr. skall förmånsbeskatlas? Observera att man inte bara förmånsbeskallas för värdetillväxten på de 1 000 kronorna ulan också för värdetillväxten på hela summan, dvs. på 31 000 kr. Här har vi således ytterligare en diskriminerande regel.

Denna gräns kan endast ha föranletts av begränsningen lill 20 % av det totala förvärvet - dvs. den ena tokigheten föder den andra.

Herr talman! Speciellt anmärkningsvärd är den inställning som LO intagit. LO vill sätta maximigränsen för förvärv lägre än 30 000 kr. Är man på LO möjligen ängslig för att de anställda skall konkurrera med löntagarfonderna?

Slutligen: Vad gäller förvärv av aktier på Stockholms fondbörs eller aktier som säljs genom avtal med svensk fondkommissionär räcker det med, eller behövs inte ens - hur man nu föredrar att uttrycka saken - del första villkoret.

Aktier som säljs på detta sätt hanteras ju rent marknadsmässigt och åsätts ett rent marknadspris, varför del enligt folkpartiels mening aldrig kan bli fråga om någon förmån. I anslutning härtill vill jag även ha sagt all de

"förmåner" som riksskatteverket i framliden jagar knappast torde komma alt uppslå annat än som rena undanlag.

Det gäller förslås under förutsättning att finansministern och regeringen slår fast vid de deklarationer som avgelts i samband med all jag diskuterat den här saken med finansministern här i kammaren - nämligen all man ämnar stå fast vid målsättningen all upprätthålla en fungerande aktiemarknad och att man således inte "klampar in" med åtgärder som raserar denna.

Herr talman! Till sist vill jag ställa ytterligare en fråga fill Rune Carlstein: Hur kommer det sig att ni socialdemokrater, som påstår att ni är ett löntagarparti och som dessutom nu hävdar all ni ställer upp för marknadsekonomin, på detta sätt diskriminerar de anställdas aktieköp?

Folkpartiet har alltid ansett att enskilt delägarskap i företag är vida bättre än kollektiva löntagarfonder. Anställda bör stimuleras att köpa aktier i det egna företaget. De skall alltså inte missgynnas på det sätt som regeringen och skatteutskottets socialdemokratiska majoritet föreslår. Klara regler och generella stimulanser behövs således när det gäller all ge de anställda möjligheter lill andel i vinstsystem.

Jag yrkar, herr talman, bifall till den reservation som är fogad lill betänkandet.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

A nställdas förvärv av aktier i vissa fall, m. m.

Anf. 83 RUNE CARLSTEIN (s):

Herr talman! 1 proposition 1984/85:80 har finansministern tagit upp frågan om beskattning vid anställdas köp av aktier i det bolag som de är anställda i.

Under de senaste åren har rätt många förelag introducerats på Stockholms fondbörs, särskilt på den s. k. OTC-marknaden. Det har inte varit ovanligt att anställda fått förtur när del gäller att förvärva en viss andel av de utbjudna aktierna. När det sedan visat sig alt de först noterade kurserna väsentligt överstiger de priser som gällt vid utförsäljningen, har frågan om beskattningskonsekvenserna uppkommit. Från fiskall håll har det hävdals att förvärven måste bli föremål för förmånsbeskattning. Finansministern föreslår nu bestämmelser som undantar de anställdas förvärv av aktier från beskattning, förutsatt att vissa villkor uppfylls. Det är inte fråga om någon beskattning - som man tydligen gjort gällande - ulan vad finansministern gör är alt han undantar de anställdas förvärv, om vissa villkor uppfylls.

Del föreslås också att dessa nya regler skall bli tillämpliga redan vid 1984 års taxering. Nu är del främst två villkor som skall vara uppfyllda för att det skall föreligga skattefrihet. Del första gäller omfattningen av del antal aktier som har förbehållits de anställda och de tidigare aktieägarna. Förslaget innebär att denna andel skall begränsas lill 20 % av de försålda aktierna. Det andra villkoret gäller beloppsgränserna för förvärvet. I propositionen föreslås att denna sätts till 30 000 kr. för var och en av de anställda. Vidare gäller alt förvärvet skall ha skett på samma villkor som gällt för allmänheten.

Ulskoltsmajorilelen har, liksom flertalet remissinstanser, godtagit förslagen i propositionen. Kjell Johansson undrar nu hur socialdemokraterna kan lägga fram ett förslag som går emot de anställdas och löntagarnas önskemål i detta sammanhang. Det förhåller sig inte på detta sätt, Kjell Johansson. Om

101

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

Anställdas förvärv av aktier i vissa fall, m. m.

man ser på remissinstansernas svar framgår det att både LO och TCO anser att det finns anledning att reglera detta, och de har alltså sagt ja lill del förslag som har framlagts.

Från utskoltsmajorileten menar vi att del är nödvändigt att vi får bestämda regler som klargör under vilka förutsättningar de anställda kan förvärva aktier i det egna företaget ulan alt träffas av förmånsbeskatlning.

Nu har de borgerliga utskottsledamöterna fogat en reservation lill utskottsbetänkandel där de yrkar avslag på propositionens förslag. De anser inte att förvärven bör förmånsbeskatlas. De anser inte heller att det är erforderligt med några som helst begränsningsregler.

Som jag tidigare har anfört är utskoltsmajorileten av den bestämda uppfattningen alt det är nödvändigt med vissa begränsningsregler. Om man lämnar fältet fritt finns det uppenbara risker för en utveckling som ger möjligheter att bevilja förmåner till dem som har akfiebolag som arbetsgivare. Men med de regler som nu föreslås uppstår del inte någon beskattning om förmånen begränsas inom vissa ramar.

Jag tror att det är klokt att vi håller oss inom dessa gränser. Jag yrkar därför bifall till utskottets hemställan och avslag på reservafionen.

Anf. 84 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:

Herr talman! Alla remissinstanser har naturligtvis inte godtagit förslaget. Exempelvis länsstyrelsen i Gävleborgs län har tungt vägande synpunkter på förslaget till begränsning- att blott 20 % av en emission får gå fill de anställda plus tidigare aktieägare.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför:

"Följande situation kan länkas uppstå. Ett aktiebolag som driver teknisk konsultverksamhet med elt stort antal anställda som också är aktieägare öiiskar öka sitt aktiekapital. Något önskemål alt vidga ägarkretsen tiU andra än anställda finns inte. Även i detta fall bör finnas möjlighet till aktieförvärv från de anställdas sida utan att förmånsbeskattning i inkomstslaget tjänst blir aktuell."

Eftersom Kjell Johansson ställde många frågor till Rune Carlstein nöjer jag mig med att ställa denna enda fråga: Anser Rune Carlstein att det är tillfredsställande att man får en regel som begränsar de anställdas möjUghet alt delta i en nyemission, dvs. att bara 20 % av del totala antalet utgivna aktier får gå till de anställda?

102

Anf. 85 INGEMAR HALLENIUS (c) replik:

Herr talman! Utskottets ordförande Rune Carlstein sade att det är nödvändigt med bestämda regler. Det anser vi också i centern, men vi vill att reglerna skall vara lika för alla som köper aktier, oavsett om de är anställda i företaget eller inte. De regler som utskoitsmajoritelen föreslår innebär en diskriminering av de anställda vid aktieförvärv. Jag ställde en fråga om detta tidigare, och jag hoppas att Rune Carlstein har tillfälle att besvara den senare.

Vi har i centerpartiet tidigare pekat på just dessa skäl för att de anställda

inte skall beskattas hårdare än övriga som köper aktier. Del är väl en fördel om de anställda har elt ökat ägande i de företag där de jobbar. Om del har skett en värdestegring när aktierna säljs beskattas realisationsvinsten. Men del är en princip i vår skallelagstiftning all orealiserade värdestegringar inte skall beskattas. Den lagstiftning som ni nu föreslår kommer alt innebära alt de orealiserade värdestegringarna beskallas, och det är det som vi anser är felaktigt.

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

A nställdas förvärv av aktier i vissa faU, m. m:

Anf. 86 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Herr talman! Innehållet i denna proposition blev något oklart i Rune Carlsteins tappning. I propositionen fastställs att det skall införas en förmånsbeskatlning om reglerna inte är uppfyllda. På annat sätt kan propositionen inte tolkas. Del slår visserligen alt del inte alltid skall förekomma en förmånsbeskattning. Hittills har skaltedomslolarna sagt all dessa aktieköp inte har varit skattepliktiga.

Jag förslår inte hur Rune Carlstein kunde tolka något av inläggen så att talaren ansåg att förmånsbeskattning skall ske om reglerna uppfylls. Jag har sagt att det skall ske endast i ett avseende, nämligen om aktiepostens värde överstiger 30 000 kr. Reglerna fungerar då inte så att 30 000 kr. är ett grundbelopp som är fritt från förmånsbeskattning, utan hela summan beskattas. Delta är fullständigt orimligt.

På frågan om hur man kan göra så här mot löntagarna svarar Rune Carlstein att LO och TCO har fått yttra sig över förslaget och har sagt ja. Att LOsäger ja är inte så märkvärdigt-vi förståralla varför LO gör del. Men har ni frågat TCO-are mot fonder? Eller har ni frågat den mycket stora del av LO-gruppen som enligt SIFO-undersökningar inte vill ha löntagarfonder, om de skulle vilja ha elt individuellt ägande i företagen? Har ni frågat alla de anställda som i sina företag redan har elt individuellt vinslandelssystem, om inte de också skulle vilja ha detta? Om ni gjorde det tror jag all ni skulle få en annorlunda bild än ni får när ni frågar LO och TCO.

Anf; 87 RUNE CARLSTEIN (s) replik:

Herr talman! Nej, Kjell Johansson, vi har inte frågat medlemmarna i TCO individuellt vad de anser om förslaget. Däremot har TCO, Industriförbundet och LO haft på remiss, yttrat sig över och tillstyrkt det förslag som nu ligger här. De tycker att del finns anledning att reglera på detta område, så att det inte föreligger några oklarheter ulan all de som köper aktier i del företag där de är anställda vet vilka skattekonsekvenser detta kan föra med sig.

Det sägs här att förslaget innebär en diskriminering av de anställda i företagen. Men del förhåller sig inte alls på det sätt som ni vill ge sken av. I allmänhet har de anställda förtur före allmänheten. Vid de här emissionerna finns del faktiskt i de flesta fall inga aktier att köpa för allmänheten. De är liksom bokade av vissa bankkunder och andra som står nära företagskrelsen - de är så alt säga tingade på förhand. Det som finns är en förmån för de anställda, därför att ett visst antal av aktierna är förbehållna de anställda. De har alltså förtursrätt till dem, och det har inte allmänheten. De får i mån av

103

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

A nställdas förvärv av aktier i vissa fal I, m. m.

tillgång sätta upp sig på kölista och se om de kan komma över några av aktierna. Del är den stora skillnaden.

Vi talar om gränser på 20 %. Jag tycker inte att del får gå till på det säitet att utomstående personer endast får en formell eller en mycket begränsad räll alt förvärva de aktuella aktierna, dvs. att det helt övervägande antalet aktier skall tilldelas de anställda. Går man fill väga på det sättet får man inget marknadsvärde på aktierna.

På samma sätt är det med 30 000-kronorsregeln. Granskar man hur aktierna har förvärvats finner man all det förekommer fall där enstaka personer i företagels ledning har tilldelats mycket stora aktieposter. Del är för all begränsa den möjligheten som man säger att gränsen skall dras vid 30 000 kr. Jag tror att de anställda har allt intresse av att få en sådan begränsningsregel.

Anf. 88 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:

Herr talman! Nu säger Rune Carlstein alt del vid en emission ofta är banker och fondkommissionärer som tar hand om en stor del av aktierna i emissionen och alt de är tingade på förhand av kunder fill bankerna och fondkommissionärerna. De anställda får slå i kö för att få det som blir över. I så fall skall man inte ha en regel som säger all bara 20 % av aktierna får förvärvas på dessa förmånliga villkor av de anställda och tidigare aktieägare.

Nej, Rune Carlstein, del finns ett mycket tungt vägande remissinslag från kammarrätten i Göteborg som jag tycker att del finns anledning alt citera. Där säger man så här:

"Under senare år har det inte varit ovanligt att nyemissioner i syfte bl. a. att nå börsintroduklion riktats helt eller delvis lill anställda i bolaget och att den kurs, som noterats efter börsinlroduktionen, har betydligt överstigit teckningskursen. Mot den bakgrunden synes det från fiskall håll ha gjorts gällande att kursskillnaden borde hos den anställde las upp lill beskattning som inkomst av tjänst. Kammarrätten vill bestämt avråda från ett sådant synsätt.

Det förhållandel att en aktie vid ett senare tillfälle noteras till en högre kurs än den fill vilken den anställde förvärvade den bör under inga omständigheter i sig medföra alt den anställde anses ha åtnjufit en löneförmån. Till grund för en sådan bedömning bör endast få läggas en jämförelse mellan värdet vid teckningstillfället och leckningskursen. Annars uppstår orimliga konsekvenser. Haussetendenser och andra kurspåverkande faktorer, som uppenbarar sig efter teckningstillfället och som ofta är svåra alt analysera och bestämma till sin verkningsgrad, bör inte få betydelse när del gäller att fastställa den anställdes löneförmåner."

Delta tycker jag gör att man inte bör ha några andra avgränsningar än att de anställda inte skall få teckna fill lägre kurs än allmänheten får göra.

104

Anf. 89 INGEMAR HALLENIUS (c) replik:

Herr talman! Jag noterar alt utskottets ordförande helt har gått förbi frågan om skatteadministrationen. Det är också viktigt alt den förenklas så

att vi inte i onödan får många mål i våra länsrätter och så att inte taxeringsarbetet försvåras. Vårt förslag innebär en betydande förenkling i det avseendet.

Rune Carlstein berörde vidare alt det inte är alla som vill teckna akfier vid en emission som kan få det. Del är ganska naturligt, om del är större efterfrågan på aktierna än tillgång, att det blir en viss fördelning - antingen genom lottning eller på annat sätt. Men jag tycker inte att det är oskäligt att de anställda, som jobbar i elt företag, får viss förtur. Det bör vara riktigt att de får del av ägandet. Jag anser inte alt det är något skäl - att de anställdas förvärv av aktier skall förhindras.

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

A nställdas förvärv av aktier i vissa faU, m. m.

Anf. 90 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Herr talman! Rune Carlstein sade i sill första inlägg att vi inte ville ha några villkor alls. Det har Rune Carlstein missuppfattat. Vi vill ha ett, del enda som är rimligt och det enda som behövs - nämligen att de anställda skall få förvärva aktierna på samma villkor som gäller för utomstående.

Jag tolkade Rune Carlstein så när han sade, att de anställda då skulle köpa upp alla aktier och andra inte skulle få några. Anledningen till 20-procentsspärren är faktiskt alt endast ungefär 5-15 % av aktierna har sålts till de anställda resp. ägarna.

Det är således inte på del sättet att de anställda har några förmåner. Nej, förmånerna har goda bankkunder, som inte är anställda - del får de inte vara! De kan förvärva stora poster och tillgodogöra sig eventuella kursvinster, men det kan alltså inte de anställda göra.

Sedan vill jag betona ytterligare en sak: Vid en emission är faktiskt inte företagets syfte att ge bort företaget. Man sätter naturligtvis en kurs som man bedömer såsom rimlig. Syftet med emissionen är givelvis att få in så mycket pengar som möjligt så billigt som möjligt för att tillföra förelaget detta som riskkapital. Redan däri finns en spärr.

Det som har funnits under en tid och som, vilket jag påpekade i mitt huvudanförande, sannolikt kommer att försvinna, är de mycket kraftiga kursuppgångarna. Vi har sannerligen inte noterat några stora kursuppgångar på aktiemarknaden under senare fid! Finansministern skröt tidigare över alt det var förtroendet för regeringen som gjorde att kurserna gick upp. Det verkar som om del förtroendet skulle ha börjat urholkas och falla ganska rejält i dessa dagar!

Anf. 91 RUNE CARLSTEIN (s) replik:

Herr talman! Jag blev missförstådd av Knut Wachtmeister. Jag sade inte att de anställda ställer sig i kö hos börsmäklare, banker och liknande. Jag sade att de anställda slipper stå i den kön därför att man har undantagit ell visst antal aktier, som är förbehållna de anställda - medan däremot allmänheten får ställa sig i kö och på väntelista. Där är alltså skillnaden mellan den som har förtur och den som inte har det. Jag blev alltså missförstådd av Knut Wachtmeister i det stycket.

När det sedan gäller skatteadministration säger Ingemar Hallenius all man

105

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

A nstäUdas förvärv av aktier i vissa fall, m. m.

vill ha förenkling. Det är precis det som propositionen syftar lill. För alla som håller sig inom gränserna 30 000 kr. och 20 % av antalet försålda aktier och dessutom har betalat samma kurs för aktien som marknaden har betalat så blir det inga skattekonsekvenser utan taxeringsmyndigheterna kan lämna dessa transaktioner därhän.

Är det så som Kjell Johansson säger - och jag betvivlar inte del - all de anställdas förvärv i de fall som har varit aktuella 1983/84 har begränsat sig lill 5-10 % av verkställda emissioner, så har man inte ens utnyttjat 20-procenlsregeln. Den täcker således myckel väl de behov som finns i detta hänseende. Då är det 30 000-kronorsregeln som man möjligen kan hänga upp sig på. Jag tror dock att de flesta anställda tycker alt man satsar en mycket stor summa när man förvärvar aktier för 30 000 kr.

Jag vidhåller mitt yrkande om bifall lill utskottets hemställan och avslag på reservationen.

Andre vice talmannen anmälde att Knut Wachtmeister anhållit alt lill protokollet få antecknat alt han inte ägde rätt till ytterligare replik.

106

Anf. 92 OLLE ÖSTRAND (s):

Herr talman! Först vill jag uttrycka min tillfredsställelse över att vi i dag har den här propositionen på riksdagens bord. Trots all finansministern inte är närvarande i kammaren vill jag ge honom en eloge för hans snabba handläggning av det här ärendet. Det var så sent söm den 22 maj i år som bl. a. jag här i riksdagen krävde åtgärder som skulle undanröja en oskälig beskattning av anställda som förvärvar aktier i del egna företagel i samband med börsintroduklion, på samma villkor som sådana icke-anställda som också har förmånen av förtur vid iniroduktionslillfället.

Bakgrunden lill mitt krav var ju bl. a. att de anställda vid Ljusne Kätting i Gävleborgs län, vilka hade förvärvat aktier i det egna företaget i samband med att bolaget introducerades på OTC-listan, riskerade att helt plötsligt åka på en rejäl skattesmäll i form av förmånsbeskatlning. Nu undanröjs ju genom det framlagda förslaget den risken i de allra flesta fall, och det tycker jag är bra.

Samtidigt måste jag erkänna att jag fortfarande har litet svårt all förstå varför man skall införa begränsningar som innebär att anställda tillsammans med aktieägare i bolaget inte får förvärva mer än 20 % av de utbjudna aktierna eller att anställda inte får förvärva aktier för mer än 30 000 kr., om de skall slippa ifrån förmånsbeskatlning. Del är ju ändå inte bara anställda som har förtur, utan sådan gäller ju också för många andra grupper.

Skatt på det s. k. förmånsvärdet innebär ju ändå, trots de begränsningar som nu föreslås, all de anställda som får företräde vid aktieteckning behandlas på ett annat sätt än andra som har fått samma förmån. Det är detta jag vänder mig emot. Förmånsvärdet blir ju, om det står sig, beskattat när aktierna avyttras. Grundprincipen om alt vinster inte skall beskattas förrän de verkligen föreUgger och har realiserats tycker jag skall gälla. Annars riskerar man att bli beskattad för en helt fikliv inkomst.

Det är mot den här bakgrunden som jag i min motion har krävt att anställdas aktieförvärv generellt undantas från förmånsbeskatlning och beskattas enligt gällande regler när aktierna realiseras. Denna uppfattning delas också av en enig länsstyrelse i Gävleborg.

Herr talman! Nu skall jag villigt erkänna all jag inte visste om alt en översyn av förmånsbeskaltningen f. n. pågår inom förmånsbeskatlningskom-mittén. Det kan naturligtvis finnas anledning alt avvakta och se vilka konsekvenser ell generellt undantag från förmånsbeskatlning vid aktieförvärv får när det gäller förmånsbeskatlning över huvud tagel. Det kan ju på andra områden få konsekvenser som inte jag har tänkt på. Därför är jag för min del beredd att avvakta ett sådant besked. Jag utgår alltså från alt kommittén verkligen kommer att studera dessa frågor.

Det viktiga för dagen är att med del framlagda förslaget kommer de allra flesta att slippa drabbas av förmånsbeskatlning. Ljusne Kättings anställda, som ligger mig varmt om hjärtat, kan med kanske något undantag känna sig nöjda. Jag betraktar därför förslaget som ett stort steg framåt. Skulle det sedan visa sig att ett generellt undantag i del här avseendet inte får några konsekvenser på andra områden, finns det för min del kanske anledning alt återkomma.

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

A nställdas förvärv av aktier i vissa fall, m. m.

Anf. 93 KJELL JOHANSSON (fp):

Herr talman! Olle Östrand säger att han tycker alt detta förslag är bra, men egentligen tycker han att det är dåligt. Han är nämligen den av motionärerna som gått längst. Han säger att det inte behövs någon regel alls. Han vill alltså inte ens ha regeln alt de anställda skall få förvärva sina aktier på samma villkor som allmänheten. Jag tycker att del skall las in i riksdagens protokoll.

Anf. 94 OLLE ÖSTRAND (s):

Herr talman! Det är klart att jag har en uppfattning. I debatten i denna fråga den 22 maj sade jag att jag inte är någon expert på detta område. Men jag sade samtidigt alt jag besitter ett kanske stort mått av sunt förnuft. Mitt sunda förnuft säger mig nu alt det kan finnas anledning att avvakta och se vad förmånsskaltekommittén kommer fram till. Det är ju en gammal god regel i denna kammare alt vi avvaktar pågående utredningar, och det tycker jag är rikfigt också i detta fall.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 och 3 (anställdas förvärv av akfier i vissa fall samt individuella vinstandelssystem)

Utskottets hemställan bifölls med 166 röster mot 140 för reservationen av Knut Wachtmeister m.fl. 1 ledamot avstod från alt rösta.

Mom. 2 Utskottets hemställan bifölls.

107

Nr 48

Tisdagen den 11 december 1984

Meddelande om frågor

10 § Kammaren beslöt att förhandlingarna skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

11 § Anf. 95 ANDRE VICE TALMANNEN:

På morgondagens föredragningslista upptas finansutskottets belänkande 6 främst bland två gånger bordlagda ärenden.

12 § Anmäldes och bordlades
Förslag

1984/85:12 Riksdagens revisorers förslag med anledning av granskningen av vissa kostnader för förvaring av anhållna, häktade och andra omhändertagna

13 § Anmäldes och bordlades
Skatteutskottets betänkande

1984/85:19 Ändringar i energibeskattningen (prop. 1984/85:64)

Socialförsäkringsutskoltets betänkande

1984/85:11 Avgiftsuttag till försäkringen för tilläggspension och arbelsskade-

försäkringen (prop. 1984/85:87)

Kulturutskottets betänkande

1984/85:8 Regelsanering på det kyrkliga området (prop. 1984/85:63)

Näringsulskottets betänkanden 1984/85:2 Utrikeshandelspolifiska frågor 1984/85:9 Styrelseordförande i affärsbank (prop. 1984/85:35) 1984/85:12 Tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1984/85 (prop. 1984/85:25 delvis)

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1984/85:4 Anställningsskydd m. m. (prop. 1984/85:62)

14 § Meddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framställts den 10 december

108

1984/85:295 av Wiggo Komstedt (m) till kommunikationsministern om beställning i Norge av en ny tågfärja:

Den 21 november ställde jag en fråga fill industriministern angående varvskrisen i Uddevalla och den uteblivna ordern av en lågfärja. Denna order placerades som bekant i Norge av SJ.

Då statsrådet Thage Peterson undvek att svara på frågan med motivering     Nr 48
alt det var kommunikationsdepartementets verksamhetsområde, vill jag till     TjcHapen den
kommunikationsministern ställa följande fråga:                             11 Hecemberl984

Kan kommunikationsministern redogöra för de överväganden som förekommit innan ordern placerades i Norge?

Meddelande om frågor

1984/85:296 av Gunnar Hökmark (m) lill justitieministern om grundlagsstadgat inlegrilelsskydd för enskilda:

I regeringskansliet pågår just nu arbetet med tilläggsdirektiv till den kommitté som ursprungligen tillsattes för alt utreda en begränsning av personnummeranvändningen. Kommittén skall nu också utreda frågan om hur offentlighetsprincipen fungerar när myndigheterna använder ADB samt undersöka om reglerna är tillräckligt anpassade till hanteringen av ADB-upptagningar och vilka ändringar som kan vara befogade.

Samtidigt förs del fram krav från ett flertal myndigheter när del gäller att utnyttja olika typer av register för ytterligare kontroll. Mot den bakgrunden är del befogat alt diskutera om inte den enskildes integritet skall kunna ges ett starkare skydd genom alt delar av datalagen skrivs in i de grundläggande fri- och rättigheterna i regeringsformen. På detta sätt skulle den enskildes integritet ges ett grundlagsskydd.

Med anledning av delta vill jag fråga jusfitieministern om man avser all ge data- och offentlighetskommittén sådana tilläggsdirektiv all frågan om att grundlagsskydda den enskildes integritet kan utredas.

den 11 december

1984/85:297 av Ulla Tilländer (c) lill utrikesministern om rätten ätt närvara vid intervjuer med utrikesministern:

Enligt referat i pressen har en journalist på Aktuellts invandrarredaktion förvägrats alt göra en intervju med utrikesministern efter dennes resa till Jugoslavien. Det är känt alt man från jugoslaviskt håll försökte förhindra att den journalist det här är fråga om blev anställd vid Aktuellts invandrarredaktion, dess bättre utan resultat. Farhågor har uttalats om all utrikesministerns vägran att ställa upp för en intervju som var överenskommen berodde på en eftergift gentemot påtryckningar som kategoriskt bör avvisas.

Med hänvisning till ovanslående vill jag till utrikesministern ställa följande fråga;

Har statsrådets vägran alt ta emot journalisten från Aktuellts invandrarredaktion berott på att den svenska regeringen har tagit otillbörlig hänsyn till de önskemål som tidigare uttryckts från det lands sida som utrikesministern nyss besökt?

109

Nr 48

Tisdagenden 11 december 1984

Meddelande om frågor

1984/85:298 av Rune Evensson (s) lill statsrådet Bengt Göransson om arbetsförhållandena för TV-personal som tillhör politiskt parti:

En nyhelsreporler vid Sveriges Television har förvägrats göra reportage inom ämnesområdena politik, ekonomi, arbetsmarknad. Orsaken fill detta uppges vara att den aktuelle TV-reporlern är medlem i ett politiskt parti och arbetar aktivt med politiska frågor i sin lokala kommundelsförening.

Mot bakgrund av detta vill jag ställa följande fråga till kulturministern:

Avser kulturministern alt vidta några åtgärder för alt hindra all en nyhelsreporler i TV i fortsättningen förvägras utföra vissa uppdrag på grund av medlemskap i ett polifiskt parti?

1984/85:299 av Alf Wennerfors (m) till statsrådet Gertrud Sigurdsen om bättre service hos Systembolaget:

Vill statsrådet medverka till att Systembolaget ytterligare förbättrar sin service vad gäller exempelvis avsmakning av viner, självbetjäning och trevliga presentförpackningar?

110

1984/85:300 av Hugo Bergdahl (fp) till justitieministern om prövningen av Folke Pudas trafiktillstånd:

Europadomstolen har beslutat att ta upp fallet med Folke Pudas trafiktillstånd till prövning. Innan denna prövning kommer till stånd finns det möjligheter för de svenska myndigheterna att försöka komma fram fill en uppgörelse med Pudas samt göra en översyn av de bestämmelser som ledde till affären. Sverige har två gånger blivit fälld inför Europadomstolen för brott mot de mänskliga rättigheterna. Det finns skäl för regeringen att undvika att det blir en tredje gång. Jag vill därför fråga justitieministern:

Avser regeringen att vidta några åtgärder för att nå en uppgörelse med Folke Pudas innan hans ärende behandlas i Europadomstolen?

15 § Kammaren åtskildes kl. 17.39.

In fidem

BERTIL BJORNSSON

/Solveig Gemert

Förteckning över talare 1984/85:48

(Siffrorna avser sida i protokollet)

Tisdagen den 11 december

Talmannen 4

Andre vice talmannen 108

Tredje vice talmannen 74

Biörck, Gunnar, i Värmdö (m) 94

Brunander, Lennart (c) 95, 96

Carlshamre, Nils (m) 70

Caristein, Rune (s) 101, 103, 105

Claeson, Tore (vpk) 38, 49, 51, 63, 67

Dahlberg, Rolf (m) 30, 48, 52, 62, 68

Ekman, Kersfin (fp) 34, 48, 52, 63

Fleetwood, Elisabeth (m) 92, 93

Franzén, Tommy (vpk) 14, 18

Gustafsson, Hans, bostadsminister 54, 64

Gustavsson, Stina (c) 76

Göransson, Bengt, statsråd 88, 91

Hallenius, Ingemar (c) 98, 102, 104

Hansson, Ing-Marie (s) 80, 84, 86, 88

Hedfors, Lars (s) 19, 23, 26

Hjelmslröm, Eva (vpk) 79, 84, 85

Hjertén, Lars (m) 74, 83, 85

Ingvardsson, Margö (vpk) 68, 71

Jacobsson, Egon (s) 96, 97

Johansson, KjeU (fp) 11, 23, 25, 64, 99, 103, 105, 107

Josef son. Stig (c) 9, 22, 25

Larsson, Lars-Åke (s) 70

Lindkvist, Oskar (s) 43, 50, 53

Mattsson, Kjell (c) 27, 47, 50, 60, 66

Nygren, Arne (s) 86, 88

Sundberg, Ingrid (m) 90, 91

Svensson, Olle (s) 93

Troedsson, Ingegerd, förste vice talman (m) 4,18,21,24,61,65

Wachtmeister, Knut (m) 97, 102, 104

Wikström, Jan-Erik (fp) 78, 83, 85

Virgin, Jan-Eric (m) 71

Östrand, Olle (s) 106, 107

111

minab/gotab Stockholm 1985 79548