Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1984/85:3

Onsdagen den 3 oktober

Kl. 14.00

Förhandlingarna leddes av andre vice talmannen.

1 § Andre vice talmannen meddelade att till kammaren inkommit läkarintyg
för Holger Bergman, som var sjukskriven under fiden den 25 sepfember-den
4 november 1984.

Erforderlig ledighet beviljades.

Andre vice talmannen anmälde aff Marita Bengtsson (s) fr.o.m. den 4 oktober skulle tjänstgöra som ersättare för Holger Bergman.

2 § Föredrogs och hänvisades
Proposifionerna

1984/85:1 fill kulturutskottet 1984/85:2 till lagutskottet 1984/85:3 och 4 fill jusfitieutskotfet 1984/85:5 fill bostadsutskottet 1984/85:6 till trafikutskoffef 1984/85:7 fill lagutskottet 1984/85:8 och 9 fill skatteutskottet 1984/85:10 fill jordbruksutskottet 1984/85:11 fill lagutskottet

3 § Föredrogs och hänvisades
Proposition

1984/85:12 fill bostadsutskottet

Beträffande detta ärende hade regeringen föreslagit atf riksdagen skulle besluta atf motionstiden förkortades till fem dagar.

Kammaren beslöt förkorta motionstiden fill atf utgå måndagen den 8 oktober.

Nr 3

Onsdagen den 3 oktober 1984

Meddelande om interpellationer

4 § Föredrogs och hänvisades Propositionerna 1984/85:13 till justitieufskoftet 1984/85:15 fill bostadsutskottet

5 § Föredrogs oeh hänvisades Redogörelse

1984/85:1 till konsfitufionsutskottet

6 § Meddelande om interpellationer

Meddelades att följande interpellafioner framställts den 2 oktober

1984/85:13 av Jan-Erik Wikström (fp) till justitieministern om förstärkt yttrandefrihet:

För snart eft år sedan överlämnade yttrandefrihefsufredningen sitt förslag "Värna yttrandefriheten". Om förslagen genomförs innebär de att yttrandefriheten på en rad punkter förstärks.

Det är angeläget aff regeringen snarast anger vilken tidsplan den har för propositionsarbefet.

I defta sammanhang är def också av intresse atf riksdagen får besked om hur regeringen avser atf behandla frågan om en eventuell censur för videofilm.

Med anledning av defta vill jag ställa följande frågor till justitieministern:

Vilken fidsplan har regeringen för den fortsatta behandlingen av frågorna om yttrandefriheten?

Kommer regeringen med förslag, som innebär aff all videofilm skall förhandsgranskas, och hur avser regeringen i så fall aff en sådan granskning prakfiskt skall utföras?

1984/85:14 av Jan-Erik Wikström (fp) fill utrikesministern om hemligstämplandet av allmänna handlingar hos UD:

Offentlighetsprincipen är ett omistligt inslag i den svenska demokrafin och därför inskriven i vår grundlag. Den möjliggör för medborgarna aff följa och kontrollera arbetet inom den offentliga förvaltningen. Det är viktigt att de undantag från offentlighetsprincipen som görs genom aft handlingar sekre-fessbeläggs blir sä få som möjligt.

Vid bedömningen av huruvida en handling hos en myndighet skall vara sekretessbelagd eller ej gäller normalf vid myndighets utövning ett s. k. rakt skaderekvisit, dvs. def är den som vill sekretessbelägga en handling som har bevisbördan för att offentlighet skulle vara skadlig. I vissa sammanhang

gäller dock ett omvänt skaderekvisit, den som vill ha tillgång till en handling måste visa aft offentlighet infe skulle innebära skada.

Bl. a. inom utrikesförvaltningen gäller f. n. en ordning som grundar sig på principen med omvänt skaderekvisit. Detta har också kommit att utnyttjas mycket extensivf. Hemligstämpeln har kommit att användas så mycket på UD att utrikesminister Bodsfröm själv har ifrågasatt de sekretessrutiner som förekommer.

Aft inskränka offentlighetsprincipen genom aft undantagsvis acceptera ett omvänt skaderekvisit innebär inte att man därmed har ansett eller skall acceptera aft sekretessen blir rutin. När detta sker, vilket förefaller vara fallet på UD i dag, är det aft anse som eft brott mot andan i tryckfrihetsförordningen.

Tillämpningen av offentlighetsprineipen inom UD kan förbättras med enkla medel. I stället för aff hemligstämpla hela handlingar räcker det ofta aft delar av handling sekretessbeläggs. Om ansvariga tjänstemän instrueras att vara mer omsorgsfulla vid valet av fillfällen då de väljer sekretessen, kan den anda som präglar offentlighetsprincipen återupprättas. Om detta dessutom får till effekt aft regeringens profesfnoter till främmande makter blir kända för mer än tjänstemännen i resp. land skulle Sveriges utrikespolitik bli mer trovärdig.

Klarar infe UD atf bättre än i dag fa sitt ansvar för vilka handlingar som skall sekretessbeläggas måste man överväga att ändra principen om omvänt skaderekvisit och också i detta hänseende jämställa UD med statsförvaltningen i övrigt och således vid myndighetsutövning tillämpa det raka skaderekvisitet.

Jag vill med anledning av defta fråga utrikesministern om han ämnar vidta nägra åtgärder för aff minska användningen av hemligstämpeln inom UD?

Nr 3

Onsdagen den 3 oktober 1984

Meddelande om interpellationer

1984/85:15 av Ingemar Eliasson (fp) fill arbetsmarknadsministern om arbetslösheten:

Arbetslösheten är oroväckande hög. I augusti i år var 153 000 öppet arbetslösa. Därtill yar 170 100 sysselsatta i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Defta är särskilt oroande med hänsyn till aft vi befinner oss mitt uppe i en internafionell högkonjunktur.

Denna situation kan jämföras med läget på arbetsmarknaden vid förra högkonjunkturen. 1979 är närmast föregående jämförbara år. Då var 88 300 arbetslösa och 149 900 sysselsatta i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Nu befinner sig alltså ca 84 900 ytterligare utanför den reguljära arbetsmarknaden.

Allt tyder på aft vi kommer att gå in i nästa lågkonjunktur med mycket hög arbetslöshet och med alltför många i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är uppenbart att nya inslag i kampen mot arbetslösheten måste till för att undvika en katastrofalt höjd arbetslöshet i nästa lågkonjunktur.

Kännetecknande för utvecklingen på arbetsmarknaden under en längre tid är att allt fler behöver hjälp för att få sitt första eller eft nytt arbete.

Nr 3

Onsdagen den 3 oktober 1984

Meddelande om interpellationer

Arbetsmarknaden fungerar infe tillräckligt bra.

Såväl arbetsgivarnas som löntagarnas organisationer har uppfattningen atf löner och andra anställningsvillkor skall bestämmas i fria förhandlingar utan statlig inblandning. Det är angeläget att hälla fast vid den ordningen. Regeringens mer eller mindre förtäckta hot om ändring i denna arbetsfördelning har varit mycket olyckligt.

Med denna frihet för parterna följer ett ansvar. I förhandlingar om lönenivåer och övriga anställningsvillkor bestäms indirekt efterfrågan på arbetskraft. Ingen enskild faktor är viktigare för möjligheterna aff nå och upprätthålla full sysselsättning än lönekostnadsufvecklingen. Bara med en bevarad eller förstärkt konkurrenskraft kan sysselsättningen bli. trygg och varaktig.

Såväl arbetsgivarnas som löntagarnas organisafioner har kritiserat delar av nuvarande arbetsmarknadspolitik därför atf villkoren bestäms i politiska beslut i stället för på marknaden eller efter förhandlingar mellan parterna. Arbetsgivarna har riktat krifik mot beredskapsarbeten som låser in anställda i offentliga sektorn, mot otillräcklig och felakfig arbetsmarknadsutbildning och mot Samhällsföretag och andra åtgärder för aff ge handikappade sysselsättning. Arbetstagarorganisationerna har kritiserat regeringen för ofillräcklig volym av insatserna och bl. a. för konstrukfion av ungdomslagen. Denna krifik bör tas som intäkt för ett positivt intresse från parternas sida aft hjälpa till i kampen mot arbetslösheten. Def är samfidigt uppenbart aft det är varken möjligt eller önskvärt aff ständigt utvidga insatser som skatfefinan-sieras och sker pä villkor som bestäms av myndigheter. Mer av problemen borde lösas i direktkontakt mellan parterna på arbetsmarknaden.

Def finns mot denna bakgrund starka skäl för regeringen atf pröva möjligheterna atf återföra mer av ansvaret för de lösningar som behövs för en väl fungerande arbetsmarknad fill överenskommelser mellan parterna. Här skall nämnas några exempel.

Mer av kompletterande utbildning och omskolning skulle kunna utföras inom företagen. Det borde kunna ske även om den utbildade infe finner anställning i det företag där han/hon fått sin utbildning. De ekonomiska villkoren för ett större deltagande i arbetsmarknadsutbildningen, från företagens sida kan lösas på olika sätt.

De handikappade har samma rätt till arbete som övriga. Otåligheten bland handikappade arbetssökande är stor. Trots att de finansiella villkoren för aft anställa handikappade får anses tämligen goda, krävs ofta åtskilligt arbete från arbetsförmedlingarnas sida för att placera dem i arbete. Här borde enklare och effektivare lösningar diskuteras fram. De kan bara sökas i ett bättre samspel mellan parterna på arbetsmarknaden och berörda myndigheter.

Ett återkommande önskemål är att inrätta fasta jobb i stället för beredskapsarbeten. Det är en riktig tanke, men def förutsätter att anställningsformerna förändras så aff både offentliga och enskilda arbetsgivare kan oeh vill variera sin arbetsstyrka och därmed ta eft större ansvar i kampen mot arbetslösheten.

Def mest iögonenfallande exemplet på intervention i den reguljära arbetsmarknaden från statsmakternas sida är lagen om ungdomslag. Den har kommit fill därför aff infe alla ungdomar blir anställda pä de villkor som parterna förhandlat fram. Då har självklart statsmakterna ett ansvar för atf inskrida med lämpliga åtgärder. Def är samtidigt olyckligt om def skulle bli ett bestående inslag att i lag reglera löner och andra anställningsvillkor som nu skett i och för ungdomslagen. Den bör därför avvecklas genom att parterna far ansvar för aft teckna avtal som fyller motsvarande funkfion.

Mot denna bakgrund vill jag fill statsrådet och chefen för arbetsmarknadsdepartementet ställa följande fråga:

Är regeringen beredd aft i överläggningar med arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisafioner systematiskt pröva möjligheterna att återföra mer av lösningarna pä arbefslöshefsproblemen fill överenskommelser oeh avtal mellan arbetsmarknadens parter?

Nr 3

Onsdagen den 3 oktober 1984

Meddelande om interpellationer

1984/85:16 av Jörn Svensson (vpk) till arbetsmarknadsministern om arbetslösheten:

Arbetslöshetsfrågan är den centrala samhällsfrågan i dagens Sverige. Dess aktuella läge och än mer dess långsiktiga utveckling inger mycket allvarliga betänkligheter.

Arbetsmarknad och arbetslöshet är de viktigaste mätarna på kriser och trender i def ekonomiska systemet. De är vikfigare och har större egen relevans än förändringar i budgetläge, ufrikesbetalningar eller valutakurser. Arbetslösheten - infe finansiella saldon - bildar krisens kärnpunkt.

Antalet människor som a) sökte arbete och saknade sådant, eller b) sökte ufifrån mycket kortvariga anställningar och därmed hotades av snar arbetslöshet, var vid senaste redovisningstillfälle 284 000. Antalet öppet arbetslösa enligt mer konventionella definitioner var 178 000, varav 53 % kvinnor.

Det anmärkningsvärda med arbetslösheten är främst två fing. För def första: 1984 definieras som ett högkonjunkfurår. Ändå är arbetslösheten väsentligt högre än i vad som för 15-20 år sedan definierades som lågkonjunktur. Den officiella toleransen gentemot arbetslösheten och def förhärskande språkbruket har ändrats. Perspektivet på arbetslösheten har blivit förvänt. Arbetslösheten är "normaliserad".

För det andra: Dagens arbetslöshet speglar en långsikfig utveckling, som är konsekvent och entydig. Def ekonomiska systemet har de senaste 20 åren rört sig i konjunkturvågor med ungefär femåriga intervall - vart femte år en konjunkfurtopp, vart femte en vågdal. Varje topp har efter hand bUvit svagare markerad än de föregående, varje vågdal däremot djupare och mer utdragen. Även i. utpräglade högkonjunkturer kvarstår ett stort skikt människor, som inte har regelmässigt arbete och egen försörjning: ett socialt restskikt med sämre livssituation än andra. Arbetslöshet och undersysselsäff-ning har blivit ett stående fenomen i samhället. Problemet tenderar atf på sikt förvärras.

De sociala och polifiska konsekvenserna av detta blir omfattande. Om ett

4 Riksdagens protokoU 1984/85:1-6

Nr 3

Onsdagen den 3 oktober 1984

Meddelande om interpellationer

stort och växande skikt av befolkningen mister sitt normala samband med arbetsliv och samhälle, mister de ocksä en del av sin personlighet, sin klassidentifikation och sina rötter i primärgemenskaper av skilda slag. För den lönarbetande klassen som helhet liksom för arbetarrörelsen som polifisk kraft betyder defta en försvagning. För det borgerliga samhället och dess maktstrukturer betyder det en motsvarande förstärkning. Klasskillnaderna ökar och klassamhällets karaktärsdrag förgrovas.

Svensk arbetsmarknadspolitik har byggts upp och formats ufifrån förutsättningen av en god fillgång pä arbete. Den består därför av endera fillfälliga eller rörlighefsstimulerande åtgärder, anpassade till övergående situationers behov. När arbetslösheten blir ett stående fenomen, mister detta synsätt sin verklighetsförankring. Det motsvarar inte situationen. Ett ständigt närvarande problem kan infe angripas med åtgärder avsedda för kortsiktiga situafioner. Ett stort samhällsproblem kan inte angripas med åtgärder utformade för mer marginella situationer.

Arbetslöshet försvagar människan socialt, politiskt, rättsligt och psykiskt. Med ett stående och gradvis mer utbrett inslag av arbetslöshet blir de människor allt fler vilka befinner sig i osjälvständighef och beroende av andras nåd och välvilja. Detta är motsatsen till frihet.

Sedan många år finns i Sverige ett behov av polifiska perspekfiv och långsikfiga program för aff möta och bekämpa dessa tendenser i utvecklingen. Hela situafionen står i skarp motsättning fill arbetarrörelsens klassiska mål och sociala värdesysfem. Aff dä infe ha eft medvetet långsiktigt program för dess hanterande innebär ett avgörande avsteg frän en mer än 50-ärig linje i synen på sysselsättningspolitiken.

Något program av det slag som skulle behövts existerar i dag infe på regeringshåll. Det är uppenbarUgen inte någon del av regeringens politik att utforma ett sådant program. Regeringspolitiken kan inriktas i stället på krisens symptom, sådana dessa definieras av den borgerliga nationalekonomin.

Sålunda för regeringen en åtstramningspolitik gentemot den inre, nafionella marknaden. Detta har en klart negativ effekt på arbetslösheten. Regeringen prioriterar exporten, vars temporära uppgång ger blott smä sysselsättningseffekter. Regeringen bedriver en besparingspolitik gentemot statliga och kommunala verksamheter. Också detta minskar möjligheterna aft bekämpa arbetslösheten.

Denna regeringens åfstramningspolitik står helt i motsättning fill socialdemokratisk konjunktur- och arbefslöshetspolifik sådan den sedan årtionden förankrafs i arbetarrörelsen. Regeringen sprider därmed inte endast en allvarlig ideologisk förvirring i sitt eget parti. Den framträder aktivt som spridare av falska ekonomiska teorier om "underskotten" som måste "saneras", och som förespråkare för åtgärder ägnade att förvärra arbetslösheten.

Arbetslösheten som ekonomiskt fenomen och som ett ojämlikhetens och antihumanismens tecken kan naturligtvis lika litet i dag som pä 1930-falet bekämpas med den borgerUga nationalekonomins sparsamhets- och lönesänkningsrecept.

Liksom under 1930-falef måste arbetarrörelsen vara förespråkare och spjutspets för en ny polifik, ett självständigt teoretiskt och praktiskt tänkande, som förstås och känns igen av rörelsens djupa led. Sverige kan aldrig uppfatfas som varande "på rätt väg", så länge arbetslöshet och utslagning är ett stående inslag i samhället och uppvisar sådana dimensioner som på senare år.

Eft nytt aktionsprogram måste formuleras. Den polifiska basen för ett sådant program är en arbetarrörelse med en från det borgerliga tänkandet skild ideologisk grund. Den parlamentariska basen är den majoritet som SAP och vpk representerar i riksdagen.

Aktionsprogrammets huvudelement ger sig på ett naturligt sätt ur arbetarrörelsens klassiska sarhhällssyn och sociala värderingar. Kampen mot arbetslösheten måste vara det primära - frågorna om valutan, bytesbalansen och budgeten är i förhållande härtill sekundära. De får inte göras till självändamål på ett sätt som förhindrar aff arbefslöshefsproblemef effektivt angrips. I övrigt framstår tre akfiva element som nödvändiga i en arbetslös-hetsbekämpande politik.

1. Den inre marknaden måste breddas, då den utgör en vikfigare sida av företagens avsättningsmöjligheter än exporten. Åtstramningen av konsumfion och samhällsinvesteringar måste hävas. Den falska inflationsteori som lett fill aft man påtvingat de fackliga organisationerna nya reallönesänkningar måste överges. Allt detta innebär inte, atf man skall släppa fram en ohämmad konsumfionsökning eller förfalla fill principlös expansionism - breddning av marknaden måste ske i avvägda proportioner och stegvis, så atf inte onödiga inflationsimpulser uppstår och så att näringslivet snabbt kan svara på varje steg genom bättre kapacitetsutnyttjande och i det något längre perspektivet få en säker grund för nyansfällningar. Samhällsinvesteringarna och den sociala konsumfionen måste inriktas på samhälleliga bristområden, där en förbättring av de breda lagrens levnadsförhållanden är nödvändig och där detta får en produktivitetsbefrämjande verkan - vård, omsorg, undervisning och vetenskap.

2. Aft bekämpa arbetslösheten är i dubbel måtto ett fördelningsproblem -på liknande sätt som det var det på Wigforss och Keynes fid. En anhopning av stora vinster tenderar att skärpa inflationen utan atf samfidigt ge fillräcklig investeringsvolym. En överföring av delar av dessa vinster och denna förmögenhetsanhopning bör därför ske via beskattning, sä atf den restrikfiva budgetpolitiken kan bringas till ett slut. Överföringen av pengar från fatfiga fill rika bör vändas i sin motsats.

3. En omfattande kapitalbildning i samhälleliga händer har under årens lopp byggts upp, senast genom inrättande av löntagarfonderna. Dessa resurser bör användas för ett långsiktigt, samhälleligt program ägnat en utveckling av nafionellt vitala industrier och infrastrukturer. Så kan en mer självständig och av multinationella intressen mer oberoende produktions-och teknikstrukfur byggas upp, produktiviteten öka och arbete skapas. Detta kan då ske utan aff budgeten omedelbart påverkas.

Nr 3

Onsdagen den 3 oktober 1984

Meddelande om interpellationer

Nr 3

Onsdagen den 3 oktober 1984

Meddelande om interpellationer

Mot den här beskrivna bakgrunden vill jag ställa följande frågor till arbetsmarknadsministern:

1. Varför för regeringen en konjunktur- och arbefslöshetspolifik som stär i motsättning till de klassiska värderingarna i arbetarrörelsen?

2. På vilket sätt tror regeringen atf en åtstramning av konsumfion och samhällsutgifter samt en reallönesänkning skall kunna främja sysselsättningen?

3. Vilka planer har regeringen pä sikt för de stora kategorier människor som i dag lever under arbetsmarknadspoUtikens provisoriska arrangemang?

4. Har regeringen några planer för atf använda den samhälleliga kapitalbildningen för samhällsägda och demokratiskt förvaltade verksamheter, ägnade aft skapa produkfiva arbeten?

1984/85:17 av Oswald Söderqvist (vpk) fill statsrådet Birgitta Dahl om hanteringen av använt kärnbränsle:

Det senaste året har flera uppmärksammade händelser inträffat inom kärnkraffsområdet. Def har mest handlat om "kärnbränslecykelns slutsteg", dvs. det som händer med def radioaktiva materialet efter användningen i reaktorerna i form av hantering, transporter och bearbetning. Vad gäller transporterna har de allra senaste månadernas avslöjanden om frakter av uranhexafluorid också aktualiserat problemen i början av kärnbränslekedjan. Även rapporterna angående uranbryfningens negafiva konsekvenser, som kommit från Canada, Australien och andra håll, samt de fortsatta framstötarna om uranprospekfering i Sverige visar att det är nödvändigt atf ägna även denna del av kärnbränslecykeln fortsatt uppmärksamhet.

Huvudintresset har emellerfid riktats mot def använda kärnbränslet, och då speciellt upparbetningsproblemafiken. I november 1983 påvisades i eft brittiskt televisionsprogram atf de radioakfiva utsläppen från upparbetnings-anläggningen i Windseale, Sellafield, orsakat ökning av cancer i omgivningen, särskilt hos barn. Den brittiska regeringen tillsatte en undersökningskommission, som framlade sina synpunkter i den s. k. Black-rapporten. Allvarliga missförhållanden i driften vid Sellafield framkom. Defta berör Sverige och svenska förhållanden direkt och på flera sätt.

För def första finns i Sellafield 140 ton använt kärnbränsle från reaktorerna i Oskarshamn. Energiministern har i januari i år redovisat en svensk undersökning och därvid helt avvisat påståendena om atf det svenska bränslet på något sätt skulle ha bidragit till utsläppen. I Black-rapporten sägs emellerfid att lagringen av utländskt använt kärnbränsle, således ej upparbetat, bidrar fill utsläppen i Sellafield med så mycket som 3 %. Är de 140 ton, som är Sveriges andel, förvarade särskilt? Vad händer om och när en upparbetning av def svenska bränslet startas? Kommer då inte föroreningen orsakad av svenskt bränsle att öka?

För def andra berör utsläppen från Sellafield redan direkt den svenska västkusten. Enligt undersökningar vid universiteten i Lund och Göteborg kommer ungefär en tredjedel av den radioaktivitet som finns vid västkusten

från Sellafield. Danmark och Norge får fa emot avsevärt större mängder. Detta riktar intresset emot arbetet i Pariskommissionen. Framför allt Danmark har där sedan länge drivit frågan om skärpta bestämmelser för utsläpp från upparbetningsanläggningar, förutom Sellafield gäller det naturligtvis främst Cogémas anläggning i La Hague. Intresset från svensk sida atf sluta upp bakom detta förslag och stödja def har hittills varit svagt. Regeringen och energiministern bör tala klarspråk i denna vikfiga fråga och redovisa skälen till varför Sverige infe oreserverat stödjer def danska förslaget. Vilka åtaganden från svensk sida gäller således för de 140 ton använt kärnbränsle som finns i Sellafield? Vilka kontrakt har upprättats? Den frågeställningen för direkt över fill en gammal kär följetong, nämligen de svenska kontrakten med Cogéma. Om dem vet vi betydligt mera, dock inte tack vare den nuvarande eller tidigare regeringens försorg. Enligt uppgifter i fransk felevision, redovisade av Sven Anér i en artikel i DN, förhandlar Sverige med Cogéma, dvs. Frankrike, om att bryta upparbef-ningskontrakfen. Om detta är sant är det sensafionellf och givetvis av stort intresse för de svenska skattebetalarna. Vad innebär det ekonomiskt om Sverige bryter dessa kontrakt? Vad händer med de 57 ton använt kärnbränsle som skeppades i väg till Frankrike hals över huvud för infe så länge sedan? Om det finns en reell grund fill dessa uppgifter från Frankrike bör energiministern lämna en redogörelse för vad som pågår eller lämna en demenfi.

I samma franska TV-program har def påståtts aff Sigyn inte längre skall användas för transporter fill La Hague. Hur skall då transporten tillbaka av de 57 ton använt kärnbränsle som redan finns där ske? Det har sift intresse mot bakgrund av förlisningen av Mont Louis för några veckor sedan. Påkallar den händelsen några extra säkerhetsåtgärder från regeringens och energiministerns sida vid transporter av radioaktivt material i fortsättningen? Vilka fartygstyper används för transport av uranhexafluorid avsedd för den svenska bränsleelementfillverkningen vid Asea-Atom i Västerås? Om Sigyn skall övergå fill svenskt rederi är def av intresse att få veta vilka uppgifter fartyget skall ha i fortsättningen och hur transporterna i övrigt av radioaktivt material fill och från Sverige kommer aft ordnas.

Jag vill ställa följande frågor tiU energiministern:

1. Bidrar lagringen av använt svenskt kärnbränsle i Sellafield till utsläppen där eller inte?

2. Varför stödjer inte Sverige oreserverat def danska förslaget i Pariskommissionen om skärpta krav på utsläpp från upparbetningsanläggningar?

3. Vilka svenska åtaganden gäller för de 140 ton använt bränsle som lagras i Sellafield? Finns kontrakt om skadestånd om Sverige beslutar aff infe upparbeta?

4. Har någonting nytt inträffat i fråga om Sveriges relafioner med Cogéma?

5. Hur ser energiministern på de fortsatta transporterna av radioaktivt material fill och från Sverige och vilken roll skall Sigyn ha i dessa?

Nr 3

Onsdagen den 3 oktober 1984

Meddelande om interpellationer

Nr 3

Onsdagen den 3 oktober 1984

Meddelande om interpellationer

1984/85:18 av Gunnel Jonäng (c) fill arbetsmarknadsministern om arbetsmarknadssituationen i Gävleborgs län:

Siffrorna för arbetslösheten i Gävleborgs län är bland de högsta i landet, trots aff vi befinner oss i en högkonjunktur och trots socialdemokraternas löften i valrörelsen 1982 aff bygga Gävleborg ur krisen.

Def relativa arbetslöshetstalet är enligt länsarbetsnämndens redovisning i augusti 1984 5,8 %. Om man till det lägger antalet personer i beredskapsarbete samt antalet personer som är sysselsatta i ungdomslagen, stiger siffran till 7,8 %. Det betyder aft arbetslösheten i Gävleborgs län ligger 30 % högre än riksgenomsnittet.

De högsta arbetslöshetssiffrorna redovisas för Ljusdal och Söderhamn. Söderhamn drabbas hårt av neddragningar i skogs- och skogsmaskinbran-schen. Utvecklingen i Bollnäs är också oroande. Osäkerhet råder för många anställda vid Svedala Arbrä.

Samfliga kommuner har en alltför hög arbetslöshet. Kvinnorna är hårt drabbade av arbetslösheten. Kvinnor mellan 20 och 24 år har en sämre sysselsättningssituafion under innevarande år än 1982 och 1983. Sammanlagt är 4 397 kvinnor arbetslösa.

Långtidsarbetslösheten är ocksä svår.

Sysselsätfningssituationen är således oroande inför vintern. Näsfan var fjärde byggnadsarbetare kan bli arbetslös.

Sedan regeringen visat sin oförmåga aff klara sysselsättningen erbjuds nu de arbetslösa länsborna aft flytta. Man sätter in resurser på def i länet.

Detta är ingen god lösning pä sysselsättningssvårigheterna i länet. Kvinnorna är ofta lokalf bundna och kan knappast acceptera aft flytta eller pendla. Eftersom den rekrytering av arbetskraft som sker rikfas mot män och man dessutom kan befara aff def blir kärvt med nyansfällningar inom kvinnornas yrkesområden, ser framtiden mörk uf för kvinnorna.

Länet behöver ersättningsindustri för nedlagd verksamhet. Såväl staflig och kooperativ verksamhet som privat företagsamhet måste fa sitt sociala ansvar vid nedläggningar.

Ungdomslagen betyder mycket för ungdomarnas sysselsättning. Ungdomslagen bör vidgas fill aft gälla upp till 21 år. Arbetstiderna bör förlängas från fyra fill åtta fimmar per arbetsdag, och ett ökat antal platser bör skapas i den privata sektorn.

Det behövs ökat stöd för kvinnor som vill starta egna företag. Det krävs vidare en decentraliserad utbildning och eft samspel mellan olika regionala myndigheter.

Länsarbetsnämnden har begärt 151 milj. kr. för extra insatser i länet för aft få ner arbetslösheten.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag till arbetsmarknadsministern ställa följande frågor:

Vilka åtgärder är arbetsmarknadsministern beredd att vidtaga för aft förbättra sysselsättningen i Gävleborgs län?

Är arbetsmarknadsministern beredd atf förbättra och utvidga ungdomslagen?

Är arbetsmarknadsministern beredd atf ge länsarbetsnämnden medel för extra insatser?

1984/85:19 av Nils Åsling (c) till industriministern om den svenska etanol-produkfionen:

Sedan en fid tillbaka har en svensk etanolproduktion startat i Lidköping av företaget Agroenergi Utveckling AB. Det är en anläggning i halvstor skala, och dess produkfion har nu börjat distribueras i form av fyraprocenfig inblandning i bensin som Oljekonsumenferna, OK, saluför i Storstockholmsområdet. Denna försöksanläggning baserar sin produktion på spannmål. De erfarenheter som hitfills vunnits av anläggningen är positiva och motiverar aff åtgärder vidtages för aff etablera en produktion i full skala. Bensinförbrukningen i år beräknas uppgå till ca fem miljoner kubikmeter. Etanol kan blandas med bensin med 6% utan tekniska konsekvenser, t.ex. i form av behov av ändring av motordetaljer. Sexprocenfig etanol höjer oktanfalef med ca 1,5 och kan ersätta blyet i bensinen och gör det dessutom möjligt atf övergå fill katalytisk avgasrening. Det potentiella årliga behovet av etanol vid sexprocenfig inblandning uppgår följaktUgen till 300 000 kubikmeter etanol.

För aff täcka vårt lands behov av etanol, för en inblandning i all bensin använd för drivmedel, skulle alltså erfordras ca fem helskaleanläggningar med en direkt sysselsättningseffekt av ca 250 personer - indirekt är självfallet sysselsättningseffekten betydligt större.

Av allt aff döma skulle ekonomiska incitament för en fullskaleproduktion av etanol i denna storleksordning kunna skapas genom aff etanolen tofaU befriades frän drivmedelsskaff. Statskassan skulle kunna kompenseras budgetmässigt för detta skattebortfall genom en höjning av bensinskatten med några ören. Def borde vara en rimlig åtgärd, eftersom borttagandet av blyet i bensinen i sig självt är en klart miljöförbättrande åtgärd. Def öppnar också tekniska förutsättningar för en övergång fill katalytisk avgasrening. Speciellt angeläget torde det vara aft påbörja övergången fill blyfri bensin i våra större tätorter.

Det vore angeläget att statsmakterna tog initiafivet till att upprätta en plan för aff bygga upp en inhemsk produkfion av etanol i en omfattning så aff sexprocenfig inblandning skulle vara möjlig. Under en övergångstid kan förutsättningar för kafalyfisk rening skapas på andra vägar, t. ex. genom inblandning av importerad etanol. Det är nämUgen angeläget aff, oavsett det här skisserade investeringsprogrammet, kafalyfisk avgasrening införs så snabbt som def över huvud taget är möjligt, med hänsyn fill de miljömässiga krav som måste ställas.

Uppbyggnaden av en inhemsk etanolproduktion torde ta ca sju år, och om statsmakterna redan nu skapar förutsättningar härför i form av skattebefrielse på inhemskt producerad etanol skulle en intressant industriell UtveckUng skapas. Etanolen är nämligen en värdefull produkt, infe bara som drivmedel utan också som basråvara för den kemiska och kemisk/fékniska

Nr 3

Onsdagen den 3 oktober 1984

Meddelande om interpellationer

Nr 3

Onsdagen den 3 oktober 1984

Meddelande om interpellationer

industrin. Sannolikt skulle Sverige också ligga väl till aft med ett industriellt utvecklingsprogram utveckla en teknologi som i sig självt skulle kunna vara en exportprodukt i framtiden. Förutom de miljömässiga och industriutveck-lingsskäl som här åberopas finns def också anledning aft påminna om de posifiva effekter en inhemsk produkfion av etanol skulle ha för vårt lands bytesbalans.

Med hänvisning fill det ovan anförda ber jag aff fill statsrådet och chefen för industridepartementet fä framställa följande fräga:

Delar statsrådet min uppfattning om svensk efanolprodukfions betydelse i skilda avseenden, och är statsrådet beredd aft medverka till aft ett industriellt utvecklingsprogram utarbetas med målet atf i första hand skapa förutsäffningar för en produkfion av inhemsk etanol för sexprocenfig inblandning i all bensin använd för drivmedel?

1984/85:20 av Lars Ernestam (fp) till jordbruksministern om bevarande av vissa skogstyper, m. m.:

Enligt skogsvårdslagen skall bestånd som på grund av olämplig trädslagsblandning, gleshet e. d. inte utnyttjar markens produktionsförmåga avvecklas och ersättas med ny skog, i allmänhet ren gran- eller tallskog. Dessa s. k. 5:3-skogar kan i många fall utan problem överföras fill mer produktiva bestånd. Andra gånger är de emellerfid av stort värde för miljövården som enskilda objekt och framför allt sammantaget som en vikfig ekologisk faktor. Def gäller särskilt igenvuxna eller igenväxande odlings- och betesmarker i södra och mellersta Sverige med rik förekomst av lövträd.

Avvecklingen av 5:3-besfånden har under de senaste åren påskyndats genom betydande statsbidrag och översiktliga skogsinventeringar utförda av skogliga myndigheter.

5:3-safsningen innebär ett allvarUgt miljövårdsproblem, framför allt genom aft den påskyndar och accentuerar den pågående utvecklingen mot alltmer ensidiga och kulturpräglade barrbestånd i den svenska skogen. Defta framgår tydligt av bl. a. den ingående studie av satsningens konsekvenser som genomförts i Skaraborgs län av företrädare för Svenska naturskyddsföreningen. Resultatet blir en långtgående utarmning av flora och fauna, som efter hand kommer att leda till risk för utrotning av allt fler växt- och djurarter.

Situafionen förvärras av de helt ofillräckliga - och under de senaste åren dessutom starkt nedskurna - resurser som naturvården disponerar för att slå vakt om värdefull natur. Inte heller finns särskilda resurser för faunavård, trots aft statens naturvårdsverk under en följd av år har begärt atf eft faunavårdsanslag skall inrättas.

Bland de arter som redan nu är i riskzonen för utrotning kan nämnas vitryggig hackspett, vars situation är relafivt väl känd. Snabba åtgärder krävs om den inte skaU försvinna från den svenska faunan.

Ett annat miljövårdsproblem förknippat med 5:3-satsningen är komplexet försurning-luffförorening-skogsdöd. Även om olika uppfattning finns om

graden av lövskogens posifiva roll i sammanhanget, torde def vara ovedersägligt aff ett ökat lövskogs- och lövfrädsinslag bidrar fill aft minska detta problem. Därför finns det anledning att också frän denna utgångspunkt krifiskt granska 5:3-satsningen. Jag vill därför fill jordbruksministern ställa följande frågor:

Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för aft

1. hindra utrotning av den vifryggiga hackspetten,

2. undvika nuvarande allvarliga nackdelar frän allmän naturvårdssynpunkt av 5:3-satsningen,

3. undvika en förvärrad situation i fråga om försurning och skogsdöd som en följd av 5:3-safsningen?

Nr 3

Onsdagen den 3 oktober 1984

Meddelande om interpellationer

den 3 oktober

1984/85:21 av Gunnar Olsson (s) fill statsrådet Gertrud Sigurdsen om patienternas ställning inom den psykiatriska vården:

Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) innehåller en rad förbättringar jämfört med fidigare lagsfiftning. Den principiellt och praktiskt vikfigaste förändringen torde vara att pafientens ställning inom värden stärks väsentligt. De på försök inrättade förtroendenämnderna har bl. a. fått i uppgift atf bistå patienterna aff hävda de rättigheter HSL ger patienten och som kan gälla pafientens självbestämmanderätt, rätten till information, pafientens integritet, m.m.

Den ökade insyn i vården som inrättandet av förtroendenämnder inneburit har gjort def klart aft det inom psykiatrin ofta är speciellt svårt för patienten aft göra sin röst hörd. Detta sammanhänger naturligtvis med vårdtradifioner inom psykiatrin som inneburit atf pafienten haft en mycket svag ställning. Def finns emellertid också oklarheter om huruvida HSL:s principer gäller vid all psykiatrisk vård, t. ex. när vård meddelas med stöd av den psykiatriska tvångslagen (LSPV).

Bl. a. dessa förhållanden gör aff förtroendenämnderna ofta har svårt aft pä ett fillfredsställande sätt stödja pafienter som vårdas inom psykiatrin.

Jag vill mot bakgrund av ovanstående ställa följande frågor till biträdande socialminister Gertrud Sigurdsen:

Gäller HSL oinskränkt inom psykiatrin beträffande patienter som vårdas frivilligt där?

I vilken mån är HSL:s bestämmelser fillämpliga för pafienter som vårdas tvångsvis jämlikt LSPV?

Nr 3

Onsdagen den 3 oktober 1984

Meddelande om frågor

7 § Meddelande om frågor

Meddelades aff följande frågor framställts

den 2 oktober

1984/85:19 av Björn Samuelson (vpk) fill statsrådet Birgifta Dahl om def s. k. Kymmenprojekfet:

Det s. k. Kymmenprojekfet är i flera avseenden ett tvivelaktigt kraftverksbygge. Inte minst det elpris som kommer atf krävas för att projektet skall betala sig är diskutabelt. Starka protester har rests och reses mot det s. k. Kymmenprojekfet. Man har demonstrerat, uppvaktat, ockuperat osv. föratt stoppa def våldförande på den värmländska naturen som Kymmenutbyggna-den innebär.

En möjUg väg återstår aff pröva för atf avstyra bygget och det är genom förhandlingar mellan regeringen och exploatörerna av Kymmen.

Jag vill mot denna bakgrund fråga:

Är statsrådet beredd att verka för aft förhandlingar upptas med Kymmen-exploaförerna och den vägen pröva möjligheten atf stoppa det s.k. Kymmenprojekfet?

1984/85:20 av Christer EirefeU (fp) fill statsrådet Mats Hellström om klädimporfen från Bangladesh:

Trots allmänna uttalanden om värdet av en fri internationell handel utsätts delar av svensk utrikeshandel för olika typer av restriktioner från fid till annan. I våras införde regeringen t. ex. ensidiga begränsningar för importen av kläder från Turkiet.

Statistiken visar nu aft importen av kläder från Bangladesh har ökat kraffigt. Den andel av Sveriges totala import av kläder som kommer från Bangladesh har ungefär fördubblats.

Jag vill därför fråga utrikeshandelsministern:

Kan statsrådet deklarera atf något begränsningsavfal för klädimporten frän Bangladesh infe kommer aft införas?

1984/85:21 av Hugo Bergdahl (fp) till utrikesministern om medborgarskapsfrågan för balter i Sverige:

Balterna i Sverige är påtvingade ett kränkande sovjefiskt medborgarskap. De sovjefiska myndigheterna befraktar nämligen balterna i Sverige som sovjefiska medborgare om de eller deras föräldrar befann sig i Estland, Lettland eller Litauen hösten 1940, då sovjetisk lagsfiftning infördes där. Detta innebär bl. a. aff svenskar med baltiskt ursprung riskerar att kvarhållas i Sovjet om de gästar landet. Redan 1974 föreslog Sverige aff frågan skulle regleras genom eft avtal, men Sovjet har hela tiden visat kalla handen. Den

enda acceptabla lösningen är enligt min mening aft de som får eller fått svenskt medborgarskap automatiskt blir befriade från sitt påtvingade sovjetiska medborgarskap.

Vi får infe ge upp kampen om aft befria tusentals svenska medborgare från den kränkande behandling som def innebär aft påtvingas sovjetiskt medborgarskap.

Jag vill därför fråga utrikesministern följande:

Vilka åtgärder har regeringen hitfills vidtagit för att befria balterna i Sverige från deras dubbla medborgarskap och vad avser regeringen atf fortsättningsvis göra?

1984/85:22 av Bertd Fiskesjö (c) till justitieministern om löntagarfondernas rättsliga ställning:

Olika meningar har framförts om vilken grad av offentlighet som skall gälla kring löntagarfondernas aktieplaceringar. Med anledning av detta vill jag fråga justitieministern:

Vilken rättslig status har löntagarfonderna och vilka sekretessbestämmelser är enligt justitieministerns uppfattning tillämpliga på fondstyrelsernas verksamhet? Anser justitieministern atf lagändringar krävs?

1984/85:23 av Karin Ahrland (fp) till statsrådet Ingvar Carlsson om def aviserade förslaget om inskränkning i näringsfriheten:

Eko-kommissionens förslag om införande av s. k. näringstillstånd har varit ute pä remiss under sommaren. Merparten av remissinstanserna är starkt negafiva.

Jag vill med anledning därav fråga statsrådet:

Avser regeringen aff trots kritiken från remissinstanserna lägga fram förslag om inskränkning i näringsfriheten?

1984/85:24 av KjeU Johansson (fp) till bosfadsministern om viss kompensafion fill barnfamiljerna:

Förre finansministern Gunnar Sträng sade en gång atf "villaägarna är vårt folk". Detta har dagens socialdemokrater tydligen glömt.

Ett faktum är emellerfid aft 43 % av LO-grupperna bor i småhus. Det är också ett faktum atf två tredjedelar av alla barn bor i småhus. Likaså bor ett stort antal pensionärer i äldre nedamorterade småhus. Speciellt barnfamiljerna påstår sig socialdemokraterna ömma för.

Jag vill därför fråga bosfadsministern:

Avser statsrådet kompensera barnfamiljerna för den ökade skattebelastning som den föreslagna villaskaffen skapar?

Nr 3

Onsdagen den 3 oktober 1984

Meddelande om frågor

Nr 3

Onsdagen den 3.oktober 1984

Meddelande om frågor

1984/85:25 av Rune Ångström (fp) till utrikesministern om ökat utvecklingsbistånd:

En starkt negafiv opinion, inom framför allt ideella och kyrkliga organisationer, har rests mot regeringens beslut atf skära ned biståndet till u-länderna. Nu har också den socialdemokrafiska kongressen anslutit sig fill folkpartiets ståndpunkt om en återgång till enprocentsmålet.

Jag vill därför fråga utrikesministern:

Är stafsrädet beredd att redan i höst komma till riksdagen med ett förslag om ökning av u-landsbiståndet för aff uppnå enprocentsmålet?

1984/85:26 av Björn Molin (fp) till socialministern om säkerställande av LP-sfiftelsens missbrukarvård:

Enligt uppgifter i pressen riskerar LP-stiftelsen, som på ideell grund bedriver en framgångsrik verksamhet med rehabilitering av narkomaner och alkoholskadade, aft tvingas lägga ner sin verksamhet i Göteborg på grund av eft uteblivet kommunalt hyresbidrag.

Regeringen har tidigare visat viss uppskattning av LP-sfiftelsens verksamhet, som är en av landefs mest framgångsrika i fräga om missbrukarvård.

Jag vill därför fräga socialministern:

Vad avser statsrådet göra för atf säkersfälla LP-sfiftelsens fortsatta engagemang i fråga om missbrukarvård?

1984/85:27 av Ingemar Eliasson (fp) fill socialministern om barnfamiljernas levandssfandard:

Eft mycket stort antal barnfamiljer - enligt vissa beräkningar ca 40 % -lever i dag på en standard som understiger vad konsumentverket anser vara skälig levnadsstandard.

Bortsett från en glättad beskrivning av vad regeringen har gjort, som således inte lyckats höja barnfamiljernas standard över existensminimum, innehåller de rikflinjer för barn- och familjepolitiken som s-kongressen antog nästan ingenting för framtiden. Def enda konkreta är att man vill tvinga in alla barn över ett och ett halvt års ålder pä kommunala daghem. I våras avslog socialdemokraterna i riksdagen förslag om sänkt skaft för barnfamiljerna.

Jag vill därför fråga socialministern:

Avser statsrådet aft lägga fram en plan för hur barnfamiljernas standard kan lyftas över existensminimum?

1984/85:28 av Christer EirefeU (fp) fill civilministern om försöksverksamheten med "frikommuner":

Civilministern har upprepade gånger uttalat sig för mer frihet och självstyrelse från statliga regler för enskilda kommuner. Def motsvaras emellerfid infe alltid av regeringens fakfiska beslut.

Inom ramen för försöken med s. k: frikommuner har Varbergs kommun bl. a. diskuterat aff få bedriva försöksverksamhet med skolstart från sex års ålder. Från regeringshåll avvisades tanken, det var förbjudet.

Jag vill därför fråga civilministern:

Avser statsrådet, för atf underlätta frikommunernas planeringsarbete, presentera en katalog för riksdagen över vilka frihetsförsök som alltjämt skall vara förbjudna?

Nr 3

Onsdagen den 3 oktober 1984

Meddelande om frågor

1984/85:29 av Bertd Måbrink (vpk) till utrikesministern om handelsförbindelserna med Iran:

De kapsejsade förhandlingarna mellan landsfingsägda Swedeheaith och Khomeinis Iran om svensk försäljning av utbildningsplatser vid tandläkarhögskolan i Malmö har nu övertagits av halvstafliga Swedec. Den massiva kritiken fill trots verkar man nu ha siktet inställt på att ro affären i hamn. Från vpk:s sida motsätter vi oss med skärpa de återupptagna förhandlingarna med representanter för terrorns Iran. Vi ser def över huvud taget som nödvändigt, atf Sverige kraftigt skär ner sina affärsförbindelser med en av världens mest förhatliga regimer.

Jag vill mot denna bakgrund fråga:

Är utrikesministern beredd atf medverka till atf de nämnda förhandlingarna med Iran omedelbart skrinläggs, och vilket initiativ avser regeringen aft ta för att minimera handelsförbindelserna med Khomeiniregimen?

1984/85:30 av Oswald Söderqvist (vpk) fill utbildningsministern om vidareutbildning inom barnomsorgen:

Efter nedskärningarna inom barnomsorgsuf bildningen, som genomdrevs i våras, har det varit ganska tyst om hur regeringen tänker sig den fortsatta verksamheten inom detta viktiga område. På de orter, bl. a. Uppsala, som drabbades av nedläggningar pågår nu upplösningen och förskingringen av vikfig kompetens inom både personal- och organisationsområdet. En sektor som skulle kunna dra nytta av dessa resurser, och där behoven också är stora, är fortbildning av tidigare utbildad personal inom barnomsorgen.

Jag vill därför fråga utbildningsministern:

Hur tänker sig regeringen den fortsatta verksamheten inom barnomsorgsutbildningen, och vilka planer finns för vidareutbildning?

1984/85:31 av Kenth Skårvik (fp) fill kommunikationsministern om ombyggnad av Europaväg 6 genom Bohuslän, m. m.:

Efter atf åter ha upplevt en sommar med en ännu ej färdigombyggd E 6 genom norra Bohuslän ställer sig hundratusentals bilister frågan: Hur kan def tillåtas aff en Europaväg genom vårt land, en så trafikerad led som den genom Bohuslän, får fungera så som E 6 gör? Som vanligt tvingas man konstatera aff def också denna sommar har inträffat mänga svåra olyckor

Nr 3

Onsdagen den 3 oktober 1984

Meddelande om frågor

med ett svårt lidande för drabbade människor. Den dåliga vägstandarden och den täta trafiken leder fill långa köer och oacceptabla tidsförluster för bilisterna. Till detta kommer handel med varor i tält och skjul efter vägen strax före Svinesund, som ger kilometerlånga köer och olycksincidenfer. Jag ställer därför följande fråga till kommunikationsministern:

Avser kommunikafionsministern att medverka till att vägverket tilldelas extra medel för att snabbare färdigställa E 6 genom Bohuslän i godtagbart skick, och då helst i motorvägsstandard, samt vidare medverka fill atf gränsöverfarten vid Svinesund anpassas fill de kraftiga trafikströmmarna?

1984/85:32 av Nils Asliitg (c) till finansministern om den aviserade skatten på villafastigheter:

I en interpellationsdebatt mellan finansminister Kjell-Olof Feldt och mig den 2 maj 1983 gjorde finansministern följande uttalande: "Om det i framtiden framläggs något förslag orn en ny skaft för villafastigheter, är def i så fall eft resultat av överväganden som kan komma atf göras i den nyligen tillkallade bostadskommittén. Något sådant förslag kommer icke aft framläggas från finansdepartementets sida."

Den 26 april 1984 beslutade regeringen på förslag av statsråden Gustafsson och Holmberg aft inhämta lagrådets yttrande över lagförslag angående statlig fastighetsskatt. Detta beslut utgjorde uppenbarligen inte något resultat av överväganden inom bostadskommittén. Förslaget hade i stället utarbetats inom bostadsdepartementet.

Jag vill mot bakgrund av ovanstående ställa följande frågor till finansministern:

1. Vad är orsaken till att bostadskommitténs överväganden inte har avvaktats innan förslag om ny skatt för villafastigheter framfagits?

2. Vad är skälet till att förslaget om statlig fastighetsskatt utarbetats inom bostadsdepartementet?

1984/85:33 av Gösta Andersson (c) till industriministern om arbetsmarknadssituationen i Högsby:

I samband med att Fogelfors Hus i Högsby kommun gick i konkurs har företagets anställda och deras familjer försatts i ett mycket svårt läge. Det finns inga eller mycket små möjligheter att få arbete inom kommunen. Redan tidigare har kommunen förlorat en stor andel arbetstillfällen, både på def administrativa området och på näringslivsområdet. Såväl Fågelfors samhälle som hela Högsby kommun går en svår framfid till mötes om inte kraftfulla åtgärder sätts in. Det ser nu ut att finnas små möjligheter aft rädda bruket, när både industriverket och regeringen satt stopp för lån fill fortsatt husproduktion. De anställda och andra lokala krafter gör nu stora ansträngningar för atf skapa nya arbetstillfällen i Fågelfors. Dessa föredömliga initiativ borde statsmakterna aktivt stimulera.

Jag vill därför ställa följande fråga fill industriministern:

Vilka insatser är industriministern beredd aft göra för aft vända utvecklingen i en positiv riktning i Fågelfors?

1984/85:34 av Hugo Bergdahl (fp) fill arbetsmarknadsministern om arbetsmarknadssituafionen i Fagersta:

Många kommuner i Bergslagen har drabbats hårt av omstruktureringen inom sfålhanteringen. En av de kommuner som drabbats hårdast är Fagersta.

Fagerstas bekymmer kan också beskrivas på följande sätt. Fagersta kommun hade 1970 drygt 17 000 innevånare, arbetslösheten kunde redovisas i tvåsiffriga fal - dvs. knappt 100 personer och den kommunala utdebiteringen var 23 kr. 1984 är invånarantalet drygt 14 000, arbetslösheten närmar sig 600 personer, vartill kommer de som är sysselsatta i AMS regi och ungdomslagen, och utdebiteringen är 32 kr. och 20 öre.

Vilka åtgärder anser arbetsmarknadsministern vara nödvändiga för att stoppa denna oroväckande utveckling för Fagersta kommun och vända trenden mot en ljusare framfid?

den 3 oktober

1984/85:35 av Hugo Hegeland (m) till finansministern om regeringens inflafionsmål för år 1985:

Enligt regeringsförklaringen är målet atf inflationen under loppet av 1985 ej skall överstiga nivän 3%.

Vilka särskilda medel tänker regeringen tillgripa, utöver de föga verkningsfulla diskussionerna med parterna på arbetsmarknaden, för att förverkliga detta ytterst ambitiösa mål när varken prisstopp eller hyresstopp hjälpte för atf klara det mindre ambifiösa inflationsmålet om 4% år 1984?

Nr 3

Onsdagen den 3 oktober 1984

Meddelande om frågor

1984/85:36 av Lennart Brunander (c) till utrikesministern om ökad livsmedelshjälp fill svälfdrabbade länder i Afrika:

Stora delar av Afrika har åter drabbats av torka och missväxt. Befolkningen i flera länder svälter oeh dör i brist pä mat, samtidigt som vi i industriländerna har överflöd på mat.

FAO, FN:s organ för livsmedelsfrågor, förutsåg genom sina observationer den nu aktuella situafionen och begärde ökad livsmedelshjälp från industriländerna. Trots denna vädjan har dock svenska livsmedelshjälpen inte ökats nämnvärt.

Jag vill mot denna bakgrund fråga utrikesministern varför inte Sverige hörsammat FAO:s vädjan om ökad livsmedelshjälp:

Är utrikesministern - mot bakgrund av de larmrapporter vi nu får- beredd atf föreslå att regeringen omprövar sitt tidigare ställningstagande och nu snabbt ökar den svenska livsmedelshjälpen?

Nr 3

Onsdagen den 3 oktober 1984

Meddelande om frågor

1984/85:37 av Sven Henricsson (vpk) till kommunikationsministern om utveckling av viss järnvägstrafik:

I och med sommarens kampanj har för första gången en samlad ansträngning gjorts för aff popularisera inlandsbanan som turist- och reseled. Trots den ganska korta tid som stod till förfogande och vissa premiärbekymmer synes resultatet ha överträffat alla förväntningar med bred marginal. Nya uppslag för atf i framtiden förstärka en posifiv utveckling för inlandsbanan i synnerhet och Norrlands inland i allmänhet kan nu noteras.

Mot denna bakgrund vill jag fräga:

Är regeringen beredd atf hindra avveckling och i stället uppmuntra liknande samlade aktiva åtgärder för utveckling av järnvägstrafiken ute i landets regioner?

1984/85:38 av Paul Lestander (vpk) till statsrådet Roine Carlsson om arbetssituationen för trafikflygets kabinpersonal:

En forskningsrapport om fysiska • belastningar på kabinpersonal vid frafikflygning redovisades 1980. Där påvisades betydande arbefsmiljöproblem och lades fram olika förslag till förbättringar. Mycket litet har skett sedan dess inom exempelvis SAS.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Roine Carlsson:

På vilket sätt kommer statsrådet aff utnyttja statens ägarinflytande i SAS för att förbättra kabinpersonalens arbetssituafion och utrustning?

1984/85:39 av Karin Ahrland ■ (fp) till utrikesministern om bistånd fill Afghanistans folk:

Det är nu snart fem år sedan Sovjet första gången sände trupper fill Afghanistan, och det är ungefär fem månader sedan Sovjets sjunde offensiv inne i landet inleddes. Även om nyhetsförmedlingen från Afghanistan är knapp och censurerad vet vi med säkerhet aff den ryska takfiken numera går uf på terror mot civilbefolkningen främst genom bombmatfor från hög höjd. Vi vet dessutom aft bomberna stundom fälls på pakisfanskt område.

I årets tal till FN:s generalförsamling berörde utrikesministern Afghani-stanfrågan och sade bl. a.: "De främmande ockupationstrupperna måste dras bort. Lidandet för civilbefolkningen måste bringas fill ett slut."

Har regeringen några planer pä konkreta åtgärder från svensk sida för att bistå Afghanistans folk i dess kamp för självständighet?

8 § Kammaren åtskildes kl. 14.03.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert