Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1984/85:165

Fredagen den 7 juni

Kl, 09,00

1 § Justerades protokollen för den 30 maj,

2 § Talmannen anmälde att Marha Bengtssons uppdrag som ersättare för jordbruksminister Svante Lundkvist upphört och att Nina Jarlbäck (s) skulle tjänstgöra som ersättare för Svante Lundkvist under tid denne är statsråd,

3 § Talmannen meddelade aft Börje Hörnlund (c) och Rune Ångström (fp) denna dag återtagit sina platser i riksdagen, varigenom Nils Häggströms och Ulla Orrings uppdrag som ersättare upphört,

4 § Föredrogs och hänvisades Proposition

1984/85:216 till konsfifufionsutskoffef

•5 § Föredrogs men bordlades åter Finansutskottets betänkanden 1984/85:29 och 35 Kulturutskottets betänkande 1984/85:23 Trafikutskottefs betänkande 1984/85:31

6 § Föredrogs

socialutskottets betänkanden

1984/85:28 om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården (prop, 1984/

85:181) samt 1984/85:33 om pafientjournallag m,m, (prop, 1984/85:189),

Anf. 1 TALMANNEN:

.Socialutskottets betänkanden 28 och 33 kommer att debatteras i tur och ordning. Voteringarna äger rum i eft sammanhang efter avslutad debatt.

Först upptas alltså socialutskottefs betänkande 28 om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården.

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

Anf. 2 GÖTE JONSSON (m):

Herr falman! Socialutskottets betänkande 28 är eft viktigt betänkande, 1 betänkandet, som är föranlett av proposition 181 och HS 90-ufredningen, presenteras inriktningen av hälso- och sjukvården inför framfiden. Från moderat sida har vi varit ganska kritiska till mycket av vad som föreslås i proposifionen och i betänkandet. Jag vill litet grand klargöra orsakerna fill detta,

I proposifionen och betänkandet slås fast framför allt två huvudprinciper, nämligen aft hälso- och sjukvården skall inriktas på förebyggande och planerande akfiviteter i ganska stor utsträckning och vidare att primärvården väsentligt skall öka, innebärande atf länssjukvården i sin fur kommer att minska också ganska väsentligt enligt proposifionen.

Vi har varit krifiska helt enkelt därför aft vi menar atf man i proposifionen alldeles för litet har markerat behovet av den medicinska kompetensen. Vi måste enligt moderat uppfattning alltid när det gäller sjukvård mycket klart slå fast den medicinska kompetensen. Det är detta som vi måste bygga vidare på. Vi är rädda för aft övergripande sociala mål kanske i alldeles för stor utsträckning dominerar i förhållande till ett vaktslående om medicinsk kompetens, I och för sig behöver det inte finnas något motsatsförhållande mellan höga sociala mål och vaktslående om medicinsk kompetens. Vi vänder oss inte mot de sociala målen som sådana, utan vad vi saknar är klarare och mera markanta skrivningar beträffande den medicinska kompetensen.

När det gäller den förebyggande hälso- och sjukvården kontra den mera konkreta hälso- och sjukvården var hela lagförslaget i propositionen uppbyggt på ett sådant sätt atf det i lagen helt enkelt saknades en markering om sjukvården som varande viktig.

Med anledning av en moderafmotion har nu lagförslaget ändrats genom arbetet i utskottet. Vi är till freds med den ändringen, som klart slår fast just sjukvårdens vikfiga roll i hälso- och sjukvårdsarbetet, men också betonar den förebyggande hälsovårdens vikfiga roll i sammanhanget. Genom den ändring som vi har fått till stånd i utskottet beträffande det nya lagförslaget, som det råder enighet om, har man enligt vår uppfattning fått balans i relationerna på de här båda viktiga punkterna.

Även när def gäller länssjukvårdens roll har vi velat starkare betona betydelsen av samband mellan länssjukvården och primärsjukvården.

Vi tycker vidare atf det är alldeles för litet nytänkande i proposifionen. Man gör snarare frendframskrivningar och prognosframskrivningar i stället för att försöka mera ingående se över vilka former av nytänkande för en förbättrad hälso- och sjukvård som vi kan få till stånd i vårt land.

Herr falman! För ätt först titta på den förebyggande vården vill jag understryka att vi i och för sig inte är kritiska till att man betonar denna. Den är en viktig del i sammanhanget. Men def är på def sättet aft resultatet av förebyggande vård kan räknas in först på ganska lång sikt, och man måste

klarare markera balansen mellan förebyggande vård och hälso- och sjukvård i annan form.

Vi vill också peka på att behovet av uppföljning och just själva uppföljningsverksamheten i sig föder ett ökat tryck på både primärvården och länssjukvården.

När det gäller hälsovårdsplaneringen och hälsovårdsrapporter vill vi varna för, eller rättare sagt poängtera, infegritefsproblemef i dessa sammanhang. Vi tycker atf man i propositionen har bortsett från just integritetsaspekten när det gäller upprättande av folkhälsorapporter och andra former av kartläggning i förebyggande syfte inom hälso- och sjukvården.

Jag vill så gå över till ett annat område, nämligen den behovsbaserade planeringen. Här tycker vi från moderat sida att man mycket starkt betonar den behovsbaserade planeringen och att def faktiskt ger intryck av ett överhetsperspektiv i förhållande fill patientens valfrihet. Vi är väl medvetna om att det är Dagmarbeslutet som ligger som bas för hela detta resonemang. Vi anser att man inte tillräckHgt har belyst konflikten mellan intresset av behovsbaserad planering och patientens direkta valfrihetsintresse. Här behöver def inte bli någon konflikt, om man bara försöker bygga upp hälso-och sjukvården på eft mera valfrihetsinriktat sätt. Från moderat sida har vi tidigare redovisat hur ett sådant sysfem skulle kunna se ut. Tag t, ex, glesbygdsresonemanget utifrån den behovsbaserade planeringen. Av erfarenhet vet vi nu att Dagmarbeslutet inte har inneburit några markanta förbättringar när det gäller läkarförsörjningen i glesbygd. Snarare har det blivit så, att i de tätorter där man hade en väl utbyggd fritidspraktikerverk-samhef har landstingen nu, beroende på atf fritidspraktikerverksamheten begränsats, tvingats anställa nya läkare, inrätta nya tjänster och i budget lägga in buffertposfer för att på så vis klara def ökade tryck som en begränsad frifidspraktikerverksamhet innebär, Def här kommer i sin tur aft innebära att man får ett minskat tillskott av läkare i de områden där man i dag har en bristsituation.

Från moderat sida har vi i stället velat peka på möjligheter till stimulanser inom sjukförsäkringens ram, så aft läkare som etablerar sig i glesbygdsområden i stället skall kunna fa ut högre faxa från sjukförsäkringssystemet, dvs, få en högre ersättningstaxa - inte ta ut högre patientavgifter. Vi menar att ett sådant system skulle vara mer positivt än def sysfem som finns inom ramen för Dagmarförslaget, Obalansen finns i större utsträckning inom resp, landsfingsområde än i jämförelse mellan skilda landstingsområden.

Herr talman! När det gäller en förändrad vårdstruktur skriver man i propositionen att kraftfulla resursförstärkningar behövs när det gäller primärvården. Från moderat sida har vi under lång tid arbetat för en ökad utbyggnad av primärvården och vi är i sig inte negafiva tHl detta, tvärtom. Men vi är nu rädda för att man alltför klart och ensidigt betonar primärvården i relation till länssjukvården. Här märker man ganska mycket av en pendelpolitik: det gäller att hänga på i den riktning som pendeln går för närvarande, istället för aft möta utvecklingen utifrån debehov som verkHgen visar sig vara realisfiska. Här krävs enligt vår uppfattning en klar balans

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

mellan primärvården och länssjukvården. Vi saknar den balansen i propositionen, och vi tycker .att det behövs en nyanserad bild när det gäller den relationen. En väl fungerande primärvård kan vi få först om vi har en väl fungerande länssjukvård - kombinationen av de två storheterna är utomordenfligt viktig.

Jag vill bara ta ett exempel som gäller äldreomsorgen. Där har vi från moderat sida varit pådrivande när det gäller hemsjukvården, möjligheten atf få leva och åldras i sin hemmiljö. För att klara detta krävs givetvis en god och väl fungerande primärvård. Men det räcker inte med detta, utan vi måste också ha en fungerande länssjukvård. Brister det på den punkten fungerar inte heller ambitionerna beträffande hemsjukvården och möjligheten att bo i den egna bostaden. Det är en mycket viktig trygghetsfaktor som måste understrykas starkare än vad som är fallet i propositionen och i riktlinjerna när det gäller hälso- och sjukvården inför 1990-talet, Jag kan bara peka på de köer som finns i dag när det gäller t, ex, starrpafienter och höffledsoperafioner, där det finns väntetider och köer på upp till två år på vissa orter, Def är givetvis helt otillfredsställande, och detsamma är förhållandet när det gäller inriktningen på andra områden.

Att då så klart markera kraftfullt ökade insatser inom primärvården- utan att också betona de brister som finns inom länssjukvården - menar vi är eft resonemang som inte är tillräckHgt väl underbyggt. Vi är således tveksamma när det gäller den rent sjukvårdsmässiga synen på relationen mellan primärvård och länssjukvård.

Vi har i pressen och i ohka sammanhang haft en viss debatt, Blenda Littmarck och statsrådet Sigurdsen hade för några dagar sedan en debatt här i kammaren beträffande sjukvården för äldre. Debatten fördes med tanke på ett speciellt fall, där det hade visat sig att man graderade sjukvårdsinsafserna med hänsyn till patientens ålder. Jag vill - precis som Blenda Littmarck då gjorde - klart understryka att det är en prioritering som vi absolut inte kan ställa oss bakom. Enligt den övergripande lagstiftningen måste vi ha en sjukvård för alla. Oavsett om man är gammal eller ung måste man ha rättighet till en god sjukvård.

Jag går därefter över till att tala om primärvården och ställer frågan: Hur skall primärvården vara och hur vill vi bygga upp den i vårt land? Propositionen och betänkandet visar en klart markerad inriktning mot dyra och stora vårdcentraler. Jag återkommer tiH detta med kraftfulla resursöverföringar.

Från moderat sida tror vi att vi kan få en väl fungerande primärvård både billigare och bättre genom att i ökad utsträckning satsa på en verksamhet med privatpraktiker. Vi vet av erfarenhet från många andra länder att man kan åstadkomma detta. Det innebär inte att vi skall aweckla landstingsansvaret, utan vi har sagt att vi när det gäller vidareutvecklingen av primärvården skall ta till vara de privatpraktiserande läkarnas resurser. En fördel med detta är att vi ofta får mindre enheter som är mer flexibla. Vi kan bygga upp ett husläkarsystem med en bättre relation mellan pafient och läkare. Men framför allt får vi en ökad valfrihet för patienten.

Från moderat sida menar vi att valfriheten för patienten ur rent social synpunkt är oerhört viktig. Man måste i alla lägen ha förtroende för sin läkare, och man måste få möjlighet att välja läkare utifrån en övergripande valfrihetsmålsättning.

Jag vill i detta sammanhang även understryka behovet av specialistkompetens i primärvården. Utifrån de skrivningar som finns i betänkandet måste sjukvårdshuvudmännen nu se fill att det finns specialistkompetens. Jag vill i detta sammanhang hänvisa till den debatt som fördes för några månader sedan beträffande gynekologin. Inom vissa landstingsområden anser man att man kan klara gynekologin lika bra inom ramen för ett allmänläkarsystem. Om man efter det att beslut fattats om socialutskottets betänkande 28 inte fullföljer utbyggnaden eller tillgodoseendet av specialistkompetens då arbetar man i strid mot riksdagsbeslut på denna punkt. Det måste vara en kvinnas rättighet, precis som det anges i proposifionen, att kunna få kontakt med en gynekolog utan atf dessförinnan ha gått via en aHmänläkare.

Vi har i ett särskilt yttrande velat betona detta. Vi menar att vi nu nogsamt måste följa utvecklingen inom de olika sjukvårdshuvudmännens områden, så att sjukvårdshuvudmännen lever upp till dessa klara intentioner.

Även på denna punkt vill jag understryka vad vi har sagt så många gånger förr, nämligen att vi även när det gäller specialistkompetensen måste ta till vara möjligheten att tillgodose detta behov inom ramen för de privatpraktiserande läkarna och inom ramen för de fritidspraktiserande läkarna. Def finns anledning att slå fast detta ytterligare, en gång.

Herr talman! Beträffande finansieringen av hälso- och sjukvården råder det i och för sig stor enighet om huvudprinciperna, I propositionen står det beträffande finansieringen av hälso- och sjukvården att "den skall finansieras solidariskt av medborgarna genom skatter och socialförsäkringsvgifter eller andra allmänna medel. Den andel av kostnaderna för hälso- och sjukvård som finansieras genom direkta patientavgifter i samband med vårdbesök etc, måste hållas så låg att den inte utgör hinder för behövlig vård,"

Jag vill understryka att vi från moderat sida ställer oss helt bakom denna målsättning när det gäller finansieringen, dvs, att huvuddelen skall finansieras med försäkringsavgifter och skatter. Vad vi föreslagit är en förändring beträffande relationen mellan den skattefinansierade delen och den försäk-ringsfinansierade delen. Vi vill öka den försäkringsfinansierade delen på bekostnad av den skattefinansierade delen. Vi viH göra detta helt enkeh därför att vi på detta sätt kan öka valfriheten för den enskilda patienten. Detta innebär inte att det blir dyrare för den enskilda patienten, varken när det gäller skatte- och avgiftssidan eller när def gäller patientavgiftsidan i samband med läkarbesök. Fördelen med det system som vi har förordat och som vi viH ha utrett är enligt vår mening helt enkelt att patientens valfrihet bättre kan tillgodoses.

Jag vill, herr talman, i detta sammanhang peka på några ytterligare fördelar med vårt förslag.

Patienternas stäHning blir starkare. Valfriheten ökar.

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

Nr 165

Fredagen den 7juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

Alternativa vårdformer skapas som ökar framåtskridande och nytänkande inom vårdsektorn.

Mer och bättre vård kan ges tiH en given kostnad.

Sjukvårdspersonal kan välja mellan arbete i offenflig och arbete i enskild vård och mellan att arbeta som egen företagare eller som anställd. På den punkten vill jag understryka att vårt förslag därför är mera anställningsvän-Hgt gentemot dem som arbetar inom hälso- och sjukvården.

En fungerande vårdkedja kan skapas med vård av god kvalitet i rätt tid och på rätt nivå.

Landstingen avlastas uppgifter till förmån för den specialiserade, slutna vård som främst måste ske i offentlig regi.

Vi ser detta som ganska klara fördelar när det gäHer relationerna mellan sjukvårdshuvudmän, finansieringssystem och patienter. Vi har på den punkten faktiskt också fått eff brett stöd från allmänheten. Genom bl. a. en undersökning som gjordes helt nyligen har def visat sig aft en mycket stor del av svenska folket önskar en ökad valfrihet inom sjukvårdsområdet.

Jag vill, herr talman, i def här sammanhanget beröra en broschyr som socialdemokraterna tydligen tänker sprida eller redan har börjat sprida fill hushåHen .Jag citerar vad som står i avsnittet om hälso- och sjukvården, som har följande rubrik: "Man får väl skylla sig själv om man infe har råd med den bästa sjukvården?". Där står bl. a.:

"Moderaterna tycker atf sjukhusen ska delas upp i aHmänna och privata.

De som har höga löner skulle då kunna köpa bättre sjukvård än andra. Det har dom ju råd med.

De allmänna sjukhusen skulle vara till för dem som har vanliga inkomster, Sveriges sjukhus delas upp i l:a och 2:a klass.

Vilken klass tror du får den bästa vården, den bästa utrustningen och de skickligaste specialisterna?"

Jag vill understryka, atf om detta skall återspegla de moderata förslagen när det gäller finansieringen och inriktningen av hälso- och sjukvården, så är def ren lögn. Och lögn i en polifisk debatt är eff fatfigdomsbevis. Det visar att det parti som står för den polifiska lögnen självt har så litet i kappsäcken aff komma med när det jgäller aft föra en saklig debatt om frågorna, att det tvingas ta till sådana här metoder.

Jag skulle vilja fråga statsrådet Sigurdsen; Var någonstans i moderata samlingspartiefs handlingsprogram, parfimotion eller reservation finns def återgivet atf vi önskar ett sådant system? Jag skulle önska atf statsrådet Sigurdsen klart redovisar detta för kammaren och att hon anger källan till beskrivningen av den moderata polifiken och pekar på program, motioner eller reservationer där vi har presenterat ett sådant sysfem. Om inte statsrådet klart kan ange en sådan källa, tycker jag det skulle vara klädsamt om statsrådet tog avstånd ifrån denna lögnpropaganda.

Vad vi har föreslagit är nämligen ett förbättrat finansieringssystem som innebär att alla, oaktat ålder och inkomst, skaH få del av sjukförsäkringsför-månerna. Vi viH bygga vidare på vårt socialförsäkringssystem, inte nedmsta det.

Jag vill fråga statsrådet Sigurdsen: Är det så atf statsrådet och regeringen har så litet intresse av och så liten tilltro till vårt socialförsäkringssystem att de menar att det parfi som vill bygga vidare på detta sysfem raserar sjukvården? Då måste ju i rimlighetens namn den regering och det parfi som säger detta rent av vilja slopa vårt socialförsäkringssystem, Def kan ju inte vara så när det gäller sjukvårdsfinansieringen aff def enbart är den procentuella fördelning som vi nu har mellan skatt och försäkring som är socialt acceptabel. Jag tycker - och det säger jag än en gång - aff det är beklagligt aft man inte skall kunna föra en polifisk debatt ufifrån sakliga diskussioner.

Herr talman! Jag vill också ta upp en annan sak, nämligen socialstyrelsens roll i dessa sammanhang. Vi har från moderat sida förklarat aff vi vill ha en utredning som går ut på att återigen dela upp socialstyrelsen, så att vi får ett verk motsvarande gamla medicinalstyrelsen. Vi ställer detta krav, därför aff vi är rädda för aff den medicinska kompetensen inom ramen för den verksamhetsform som socialstyrelsen nu har kommer till korta i olika sammanhang. Jag vill understryka aft vi anser att den som är chef för det verk som skall handha hälso- och sjukvårdsfrågorna själv skall besitta en klar medicinsk kompetens.

Herr talman! Med anledning av det anförda ber jag att få yrka bifall till reservationerna nr 1, 3 och 11,

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

Anf. 3 INGEMAR ELIASSON (fp);

Herr talman! Socialutskottets betänkande nr 28 behandlar regeringens proposition om riktlinjer för hälso- och sjukvården. Vi har här i riksdagen under våren vid olika tillfällen behandlat viktiga delar av def som tas upp i propositionen. Jag tänker på effekterna av den s, k, Dagmarreformen på tillgången till läkare. Jag tänker på de växande vårdköerna. Jag tänker på åldringsvården och långtidsvården osv. Folkpartiets ståndpunkter och åsikter i dessa frågor är väl kända, och jag skall här bara mycket kortfattat antyda dem igen.

Det ligger i sakens natur att rikflinjer av detta slag blir mycket allmänna -vid något tillfälle kanske på gränsen till meningslösa. Det är ju sjukvårdshuvudmännen som har det verkställande ansvaret. Men rikflinjerna förtydligar ändock här och där statsmakternas inställning till olika hälso- och sjukvårdsfrågor. Vi har från folkparfiets sida i långa stycken ingen invändning mot hur de beskrivs i den aktuella proposifionen.

Sjukvårdens primära uppgift måste självfallet vara att bota sjuka. Förebyggande åtgärder är vikfiga men får infe sättas i motsatsförhållande till att ge vård fill den som redan är sjuk, Def är väl närmast en självklarhet. Genom utskottets enhälliga förslag till ändring av lagförslaget i propositionen kommer detta till bättre uttryck i hälso- och sjukvårdslagen i fortsättningen. Förtjänsten av aft så sker har de moderater som motionerat om denna ändring.

Folkpartiet godtar i allt väsentligt de riktHnjer som läggs fram i propositionen. Vi har emellertid invändningar mot uttryckssätt och verklighetsbeskrivning på ett antal punkter, men vi finner det inte nödvändigt aff på dessa

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

grunder avvisa hela propositionen. En sådan beskrivning, som vi opponerar mot, är den som ges de enskilda alternativen och initiativen inom vårdsektorn. Den i enskild regi bedrivna vården beskrivs i propositionen på ett mycket missvisande sätt. Den misstros med de vanliga klyschorna om profiten som gör åtskiHnad mellan olika grupper. Denna beskrivning vidarebefordras dess värre av utskottets majoritet.

Vad det handlar om i den svenska sjukvårdsdebatten är ju något helt annat, nämligen om enskild vård skall kunna finnas inom sjukförsäkringens ram. Skall människor ha tillgång fill enskilt bedriven vård på samma ekonomiska villkor som inom den offenfliga vården? Skall med andra ord sådana vårdalternativ som Ersta och Sophiahemmet få finnas? Skall City Akuten få bryta nya vägar, skall raden av ideella och religiöst drivna lokala och psykiatriska sjukhem få drivas vidare? Skall LP-sfiftelsen få utvecklas som komplement till den offenfligt bedrivna missbrukarvården? Det är detta det handlar om. Folkpartiets inställning i de här frågorna är solklar! Vi värnar om dessa alternativ och vill ge patienter och vårdbehövande möjligheter att få tillgång också till vård bedriven i enskild regi. Vi tror nämligen att det är ett bra sätt aft hålla den dominerande offentliga vården vital, och vi är övertygade om att den totala fillgången på vårdplatser blir större om vi far tiH vara och uppmuntrar enskilda initiativ.

Vi har som bekant också en annan syn än socialdemokratin på läkares och sjukgymnasters étableringsrätt. Av den anledningen har vi motsatt oss den s, k, Dagmarreformen, Enligt vår mening kan en fri étableringsrätt för läkare medverka tHl att skapa en sjukvård, som bättre motsvarar människors önskemål. Den kan också medverka till att minska de besvärliga köer som i dag finns i den offentliga sjukvården. Effekterna i det stycket av Dagmarreformen har diskuterats här flerfaldiga gånger. Låt mig därför bara konstatera att när det nu löpande avtalet mellan staten och landsfingen löper ut, bör Dagmar få gå till hävderna. Ett frarntida statsbidragssystem måste vara förenligt med étableringsrätt för läkare och sjukgymnaster.

Jag yrkar, herr talman, bifall fill reservationerna 2 och 3,

Jag vill också säga något om reservation 7, som handlar om tobaksbruket. Jag yrkar avslag på den reservationen, och jag gör det därför att jag tycker att utskottet med kraft argumenterar för en fortsatt bekämpning av rökningen. Reservationen lägger inte till någonting i det fallet och borde därför ha varit överflödig.

Så här skriver utskottet: "Ett mycket viktigt område för hälsoupplysningen är tobakens skadeverkningar. Enligt utskottets mening bör man satsa på fortsatt upplysning i syfte att förhindra rökdebut och minska rökares konsumtion av tobak. Redan vidtagna informationsinsatser har visat sig ge resultat. Det är angeläget att den förändrade attityden för rökfria miljöer befästs så att det faller sig naturHgt för rökare att undvika rökning i gemensamhetslokaler, transportmedel och i andra sammanhang, där ickerökare vistas. Särskilt viktigt är det att barn och allergiker sHpper besväras av tobaksrök. Mot denna bakgrund är det angeläget, att de i propositionen

förutskickade informationsinsatserna och uppföljningsåfgärderna kommer fill stånd".

Precis detta sägs också i reservationen, Def finns därför inget motsatsförhållande mellan reservant och majoritet. Jag vill stryka under nödvändigheten av kraftfulla insatser mot rökningen just i syfte atf förbättra hälsoläget -och då inte bara i förebyggande syfte. För en Hten grupp människor -allergiker och astmatiker - handlar det faktiskt om överlevnad. De är beroende av rökfria miljöer för att klara livet. De borde ha rätt att ställa större krav på solidaritet från rökarnas sida, och fler allmänna platser och arbetsplatser borde få bH rökfria och därmed också tillgängliga för dem.

Jag hoppas att ni alla kommer ihåg det öppna brev från en cancersjuk kvinna som sändes fill oss riksdagsmän under juluppehållet. Kvinnan, vars namn var Sonja Olsson, beskrev hur hon behandlats under sin sjukdomstid och hur hon fått olika besked från olika läkare. Hon hade behandlats av ett tjugotal olika läkare. Hon hade mycket beröm att ge åt svensk sjukvård, men hon vädjade om en bättre kontinuitet och om en tryggare kontakt mellan läkare och patient.

Jag har tagit upp detta i en motion och yrkat att folkpartiets gamla tanke om en husläkare också borde få sin motsvarighet i den slutna vården. Det är angeläget - inte minst för svårt sjuka patienter - att få etablera ett förtroendefullt förhållande tiH en eller ett fåtal läkare. Även om undersökningar utförs av läkarkolleger, som är specialister, bör beskeden och behandlingsresultaten kunna förmedlas av den läkare som blivit patientens huvudläkare.

Till min stora glädje finns här inga delade meningar. Utskottet säger aft en god kontinuitet i kontakten läkare-patient har en mycket stor betydelse för patientens trygghet. Ofta kan man med små förändringar i organisationen och med en god vilja åstadkomma effektiva rutiner, som ökar kontinuiteten. Utskottet stryker därför under angelägenheten av att dessa frågor beaktas i planeringen av hälso- och sjukvården. Jag hoppas aft detta uttalande och motsvarande i propositionen skall leda till att sjukvårdshuvudmännen lägger mycken möda på aft öka patienternas trygghet och därmed också utsikterna till än bättre behandhngsresulfaf.

Jag vill, herr falman, till slut också bara uttrycka min tillfredsställelse över den behandling som folkpartiets motioner om långtidssjukvården har fått. Enighet råder nu om att vård och omsorg om äldre i första hand skall ges i def egna hemmet. Långvården skall inte avvecklas men omvandlas till rehabilitering, till avlastning för anhöriga och tiH hemsjukvård. Långvården skall helst inte vara lång, och den skall inte vara en boendeform. De som ändå måste, vistas på institution skall ha rätt till eget rum.

Jag vill citera tre centrala meningar i utskottets betänkande: "Utskottet anser det angeläget att i planeringen utgå från att patienter i långtidssjukvården skall kunna erbjudas eget rum. Utskottet vill samtidigt understryka att instifufionsboende aldrig kan bli en fullgod ersättning för eft självständigt boende. Huvudinriktningen måste således vara att så många långtidssjuka som möjligt skall få den hjälp som behövs för atf kunna bo kvar i eller

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

återvända till sin egen bostad,"

Vi är i folkpartiet självfallet mycket till freds med ett sådant enhälligt utlåtande. Men så här långt är det bara ord - nu återstår att förverkliga detta för alla människor som befinner sig i denna situation. Med dessa skrivningar har vi alla åtagit oss att verka för att det blir verklighet för alla människor genom beslut i kommuner och landsting.

Med detta, herr talman, ber jag aft få yrka bifall till reservationerna 2 och 3 och i övrigt till utskottets hemställan.

Anf. 4 MARGÖ INGVARDSSON (vpk):

Herr talman! HS 90-utredningen har klarlagt de viktigaste orsakerna till sjukdom och ohälsa i vårt land och därmed också bristerna i vår svenska sjukvård. Det här finns dokumenterat i en huvudrapport och i ca 15 delrapporter.

Tyvärr utmynnar inte propositionen i några konkreta förslag med anledning av detta omfattande och ambitiösa utredningsarbete utöver ett förslag om en komplettering av hälso- och sjukvårdslagen, där sjukvårdens förebyggande målsättning skrivs in - det är givetvis i och för sig viktigt - och en lag om fortsatt giltighet för lagen om förtroendenämnder,

HS 90 är en fortsättning på den föregående utredningens arbete, HS 80, Precis som i HS 80 talas def i HS 90 och även i propositionen om en omstrukturering från akutsjukvård fill primärvård och en ökad inriktning på förebyggande insatser.

Eftersom HS 90 är en direkt uppföljning av HS 80:s arbete hade def varit på sin plats att göra en utvärdering av hur de tidigare framlagda riktlinjerna faktiskt påverkat vårdstmkturen. Ingenting talar nämligen för att det hitfills skett någon större omstrukturering av vården på så sätt att primärvården ökat sin andel i förhåHande till akutsjukvården. Det förefaller som om det vore andra faktorer som styrde utvecklingen i högre grad - exempelvis ekonomin, forskningen och teknologin - än politiska planer och beslutad inriktning,

I propositionen framhålls att förändringar inom sjukvården måste ske inom ett mycket begränsat samhällsekonomiskt utrymme. Närmare än så preciseras inte detta, utan det anges att det skall bli föremål för kommande förhandlingar med Landstingsförbundet,

För att det skall kunna ske en nedskärning av den slutna vården enligt HS 90:s intentioner krävs att behoven av denna vård faktiskt minskar genom förebyggande insatser. Men de förebyggande åtgärder som diskuteras i propositionen är så allmänt hållna och av så långsiktigt slag att vi inte kan förvänta att de skall ge effekter inom överskådlig framtid. Det finns heller inga undersökningar, varken här hemma eller utomlands, som visar att en utbyggd primärvård verkligen minskar behovet av sluten vård. De utvärderingar som gjorts av försöksverksamheten med förstärkt primärvård, bl, a, inom Matteus och Sollentuna församlingar här i länet, visar bara aft belastningen på sjukhusens akutmottagningar minskat, men detta är något annat än effekter på slutenvården.

De hälsopolitiska mål som uppställs i propositionen uttrycks i mycket allmänna termer. Jag undrar; Hur mäter vi - och inom vilket tidsperspektiv -exempelvis målet "en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen", eller att "söka skapa förbättrade fömtsättningar för en positiv hälsoutveckling för hela befolkningen"?

I propositionen gör sjukvårdsminisfern en historisk tillbakablick över spädbarnsdödlighetens utveckling i Sverige, För 100 år sedan var det under första levnadsåret 150 döda barn på 1 000 levande födda. På 1930-talet hade den siffran sjunkit, men det var mycket olika i olika socialgrupper. Detta föranledde, skriver sjukvårdsministern, dåvarande medicinalstyrelsen att år 1935 ange en målsättning - atf def infe fanns anledning att acceptera en spädbarnsdödlighet för någon samhällsgrupp som var högre än den som gällde för den ekonomiskt mest välsituerade fjärdedelen av befolkningen. Och man sade: "Vad en socialgrupp kan köpa för pengar skall samhället tillgodose för andra grupper." Därefter antogs förslag - det var 1937 - om avgiftsfri mödra- och barnhälsovård. Det kan finnas många skäl att peka på bakgrunden till den avgiftsfria mödrahälsovården. I dag tillhör Sverige de länder som har den lägsta spädbarnsdödligheten, och skillnaderna mellan olika samhällsgrupper är små.

HS 90-ufredningen visar med all önskvärd tydlighet att åtskilliga tusen människor varje år blir allvarligt sjuka eller dör en för tidig död på grund av sjukdomar eller skador som sammanhänger med den sociala situationen eller yttre miljöfaktorer. Atf så är fallet visar de stora regionala skillnaderna i dödlighet och sjukdomsförekomst liksom skillnaderna mellan olika yrken och, framför allt, skillnaderna i sjuklighef och dödlighet mellan arbetande och långvarigt arbetslösa.

Här kan man göra en koppling till gamla medicinalstyrelsen och spädbarnsdödligheten: Precis som när det gällde spädbarnsdödligheten bör vi ställa som mål fram till år 2000 aft komma ned till samma dödlighet och sjukdomsförekomst inom hela befolkningen som i dag gäller i det här landet för de mest gynnade grupperna. Det är ett klart och konkret mål, som är mätbart, och vi kan göra avsfämningar vid olika tidpunkter. Hur skall vi utan mätbara mål kunna avläsa om riktlinjer, omstruktureringar och resursanvändning har fått avsedd effekt?

Men en sådan hälsopolitisk målsättning kräver givetvis att särskilda insatser sätts in mot ungdomsarbetslöshet, utslagning ur arbetslivet, hälsofarliga arbetsmiljöer, förstörelse av den yttre miljön, olika former av kommersialism, utbudet av alkohol och andra droger. Det är alltså konkreta åtgärder - som tyvärr saknas i propositionen.

Sjukvårdshuvudmännen har ansvaret för att förverkliga de hälsopolitiska målen, men sjukvårdshuvudmännen har inte det polifiska ansvaret för de områden i det här samhället som framkallar ohälsa och sjukdom. Detta är ett dilemma, Atf spåra samband mellan arbetsmiljön, sociala förhållanden och ohälsa måste vara en grundförutsättning för ett förebyggande hälsoarbete. De nuvarande registren över dödlighet, sjukdomsförekomst och sjukvårds-utnyttjande är ofullständiga, och dessutom saknas det resurser till aft

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

bearbeta de register som finns,

I proposifionen anges atf regelbundna folkhälsorapporter skall utarbetas, och det är bra, men staten ställer inga nya pengar till förfogande för registerhållande myndigheter - och därmed är def infe heller troligt aft den grundläggande hälsostatistiken kan förbättras. Och det är väl ändå den grundläggande hälsostatistiken som folkhälsorapporterna skall bygga på.

Moderaterna har hävdat, att det skulle finnas faror med en förbättrad sjukvårdsstatistik, I den heliga personliga integritetens namn skulle vi avstå från att skaffa sådana register. Om man skall göra det beror på vilka värderingar man har. Om man tycker atf den personliga integriteten när det gäller att uppge yrke, bostadsort, arbetsförhållanden och faktorer i miljön som man själv känner fill och som kan påverka hälsan är vikfigare än att förhindra aff arbetare dör på grund av osunda arbetsförhållanden och atf kvinnor föder missbildade barn för aft vi infe i fid upptäcker riskerna - då kan man avstå från att skaffa sådana register,

I samma välvilliga ordalag som regeringen i propositionen uttalar sig om hälsopolitiska mål och förbättrad statisfik uttalar man sig även om en utvidgning av den samhällsmedicinska forskningen med inriktning på prevention, epidemiologi, omvårdnad och rehabilitering. Men inte heller här anvisas några pengar. Inte heller föreslås en omstrukturering av medel från annan medicinsk forskning. Det står numera helt klart aft endast begränsade hälsovinster kan uppnås genom en utbyggd högteknologisk sjukvård och en satsning på nya läkemedel. Med högteknologisk sjukvård tror jag atf vi t, o, m. riskerar ännu grymmare prioriteringssystem inom sjukvården än vad som uppmärksammades här i kammaren för någon vecka sedan när det gällde äldres rätt till sjukvård. Men trots detta kan man konstatera atf huvudparten av forskningen och utvecklingsarbetet är koncentrerad just till den högteknologiska sjukvården och läkemedelsframsfällningen. Om propositionens riktlinjer vad gäller forskningen skall uppnås måste den samhällsmedicinska forskningen tillföras kraftigt utökade resurser, eller också får man göra en omstrukturering som vi föreslår i en av våra reservafioner.

Under senare år har insikten om rehabiliteringsfrågornas betydelse ökat, HS 90:s rapport har förbigått dessa frågor, vilket också påpekas av statens handikappråd. Inte heller propositionen ägnar detta område något intresse annat än rent i förbigående.

Handikappade har sämre hälsa än befolkningen i övrigt. Och de vårdas på sjukhus i mycket större utsträckning än icke handikappade gör. För vuxenhandikappade har vi i vårt land ingen kontinuerligt fungerande rehabiliteringsverksamhef. Enbart om den handikappade blir sjuk och måste uppsöka sjukvården kan. i bästa fall en remiss till sjukgymnast eller rehabiliteringsklinik utfärdas. Många vuxenhandikappade som drabbades av skador då sjukvården inte hade de kunskaper om rehabilitering och dess möjligheter som finns i dag har inte fått chans aft "återställas" efter sina faktiska möjligheter.

En kontinuerlig rehabilitering är lönsam både för samhället och individen. Många vårddagar på sjukhus skuHe kunna sparas med en väl fungerande

rehabilitering. Den kan bestå av fysisk träning, vilket vi vet förebygger sitt-och liggsår, tarmbesvär och cirkulationsstörningar samt förbättrar lungkapaciteten. Man kunde också lägga in rullstolsträning och träning i användning av tekniska hjälpmedel. Def händer ju en hel del på def området.

Den fysiska träningen för handikappade förebygger inte bara olika sjukdomstillstånd, den innebär också att man bättre orkar med det dagliga livet. Som vårt samhälle är konstruerat behöver en handikappad större fysisk styrka än en icke handikappad. Den här formen av rehabiliteringsverksamhef, utbyggd och kontinuerligt återkommande - som vi alltså saknar i vårt land -, behövs inte bara för dem som varit handikappade under längre tid. Den behövs också för nyskadade som en övergång från den akuta perioden på sjukhuset till eft integrerat liv i samhället.

Den rehabiliteringsutredning som skall tillsättas och som man hänvisar till i utskottsskrivningen kommer inte att syssla med utvärdering av de här delarna av rehabiliteringen. Utredningens inriktning ligger helt på socialförsäkringsområdet, vilket klart framgår av direktiven.

Herr talman! Mot bakgrund av den debatt som fördes i slutet av förra året om tillgången på gynekologer och barnläkare i öppenvården framstår det som angeläget att riksdagen markerar att sjukvårdshuvudmännen skall garantera tillgång på dessa specialister i den öppna vården. På samma sätt bör kvinnors rätt atf direkt vända sig till en gynekolog utan omvägen över allmänläkaren och föräldrars rätt atf konsultera barnläkare i den offenfliga vården fastslås.

Vpk vill också garantera mödra- och barnhälsovårdens framtida kvalitet genom att dess nuvarande organisatoriska form kvarstår och vården bedrivs av specialistutbildad personal.

Jag yrkar bifall till samtliga vpk-reservationer i detta betänkande men vill också, herr talman, något kommentera den moderata reservationen.

Mycket av det som står i den reservationen, dvs. en skiss till en moderat sjukvård i landet, återkommer i de motioner som moderata samlingsparfiet har väckt till Landstingsförbundets kongress nästa vecka. Majoriteten i Landstingsförbundets styrelse avstyrker de moderata motionerna med följande uttalande:

"Vad som förordas av moderaterna är i grunden en efterfrågesfyrd vård där människors hjälpbehov endast räknas när de manifesteras i förmåga aft betala för tjänsterna. En sådan renodlad ekonomisk modell stämmer infe med den humanistiska människosyn som är grundlagfäst och för landstingens del närmast finns utvecklad i hälso- och sjukvårdslagen."

I det uttalandet kan man inte annat än instämma. Jag tycker också, herr talman, aft det hade känts välgörande om utskottet på samma kraftfulla sätt gjort en markering till de moderata reservationerna.

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

Anf. 5 EVERT SVENSSON (s):

Herr falmari! Låt mig först konstatera aft centerpartiet infe har avgeff någon reservafion fill detta betänkande. Bakom betänkandet står således en bred majoritet, och den står också bakom regeringens proposition om

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården. I allt väsentligt gäller detta också vpk, som därutöver har gjort ett par markeringar på några specialområden.

Utskottets ordförande talar för en utökning av den privata sfären inom sjukvården och nämner fri étableringsrätt för läkare samt en utbyggnad av den privata vården. På def sättet närmar sig folkpartiet i sina reservationer den moderata huvudreservafionen, nr 1.

Denna fria sfär, som det talas om här, är för närvarande 6,4 % av alla vårdplatser. Sedan 1960 har def faktiskt skett en ökning från 3,8 %. Denna ökning, som alltså har ägt rum under 25 år, är infe helt oväsentlig. Under största delen av den fiden har vi haft en socialdemokrafisk regering. I betänkandet sägs egenfligen inte något i den här frågan annat än att vi står bakom målen för sjukvården. Jag skall återkomma till den saken litet senare.

Om man studerar var de enskilda vårdgivarna har etablerat sig, finner man atf def inte är i skogslänen. Hälften av de privatpraktiserande läkarna finns i de fre största städerna med omgivning, och där är bara en fjärdedel av Sveriges befolkning bosatt. Det är naturligtvis def som ligger fill grund för Dagmarreformen, den snedfördelning som finns när det gäller läkarna. Anledningen fill att centerpartiet inte står bakom någon reservation är väl just atf man är på def klara med betydelsen av en generell sjukvårdspolitik, och varken i utskottet eller i proposifionen föreslås ju egenfligen någon ändring på denna punkt. Hur fördelningen av läkarresurser sker är ju strängt taget en fråga för landsfingen.

Vad vi i dag skall besluta om rör det övergripande ansvar som staten har för sjukvården i vårt land, nämligen det klart fastlagda målet en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen, Def rör vidare, som har sagts, rikflinjer och - framför allt i den här propositionen - def förebyggande arbetet.

Vi vet aff infe bara olika delar av Sverige kan ha olika tillgång till vård utan att också olika grupper av befolkningen har svårt att få god vård och lider mer av ohälsa än andra. Det gäller, som står skrivet i både utskottsbetänkandet och propositionen, invandrare, ensamstående äldre samt långvarigt arbetslösa och förtidspensionerade. Vi vet atf vissa grupper inom arbetslivet drabbas hårdare än andra av ohälsa på grund av osund arbetsmiljö - vi har för inte så länge sedan behandlat asbestfrågan, Även den yttre miljön, gifterna i miljön, påverkar hälsan. Vidare vet vi atf kosfens sammansättning har betydelse och atf bruket av tobak, alkohol, narkofika och andra droger förkortar människors liv. Därför behövs det en rad förebyggande åtgärder.

När moderaternas företrädare säger atf propositionen har skjutit de förebyggande åtgärderna alltför mycket i förgrunden, skulle jag vilja svara att det är just vad som behövs. Det är sådant som är eftersatt, och det är där som man behöver göra insatser. Det behövs, som regeringen säger, en intensifierad hälsoupplysning och en nationell offensiv hälsopolitik. Program bör från tid fill annan arbetas fram och eff fortsatt forsknings- och utvecklingsarbete måste pågå, som kan ge nytt underlag i HS 90-utredningens anda. Det senare är inte minst viktigt aff understryka. På s, 29 i proposifionen hänvisas till Världshälsoorganisationens Europastrafegi för

Hälsa för alla år 2000, Def mål som där utstakas har också Sverige självfallet ställt sig bakom. Man talar där om jämlikhet när def gäller hälsa och levnadsvillkor, om förebyggande arbete, aktivt engagemang hos den enskilde medborgaren och inriktning på primärvården - alltså exakt vad som sägs i propositionen, WHO uttalar atf vissa stora folkhälsoproblem bör kunna reduceras med 15 % fram till år 2000,

I propositionen stryks särskilt under behovet av en akfiv kamp mot tobaksbruket. På den punkten vill jag gärna instämma i vad utskottefs ordförande sade och behöver därför infe upprepa vad utskottet har sagt, I propositionen läggs i fråga om alkoholkonsumtionen ett betydelsefullt mål fast, av vilket knappast något har blivit uppmärksammat. Inte heller utskottet har sagt något speciellt om detta. Men vi står ju bakom propositionen, och alltså bakom det som sägs i detta sammanhang, nämligen att alkoholkonsumtionen skall reduceras med 25 % under de närmaste 15 åren. Detta betyder, fillsammans med den minskning av alkoholkonsumtionen med något över 20 % som skett sedan 1975, nära nog en halvering på 25 år, och det är infe dåligt, - Vi kan inte föra en alkoholpolitisk diskussion här, men jag har velat lyfta fram detta ställningstagande. Jag gör def inte minst därför aft jag menar att det här i mycket hög grad är en hälsopolitisk fråga.

Så ett par ytterligare kommentarer. Den första kommentaren gäller tillgången och närheten till specialistvård inom bl, a, mödra- och barnavården - något som diskuterats åtskilligt under senare fid. Saken har också varit uppe i debatten nu. Jag vill bara framhäva vad utskottet säger på s, 18 i betänkandet, att utskottet förutsätter aff mödravårdens kvalitet kommer aft bibehållas. Vi kan vara helt övertygade om atf sjukvårdsmyndigheterna följer detta med stor uppmärksamhet.

Den andra kommentaren gäller förskjutningen mot primärvården och de förebyggande insatserna. Den utveckling som här pågår måste få fortsätta, Aff vi i utskottet gjort en viss ändring i den av regeringen förordade texten till den paragraf det här gäller har inte syftat till att förringa värdet av regeringens arbete när det gäller de förebyggande insatserna - snarare har vi velat understryka detta. Ändringen skall mera ses som en teknisk sådan - def är näsfan en självklarhet som uttrycks. Därför har vi också kunnat bli eniga om ändringen.

Men så, herr talman - jag ser aft klockan går - till moderaternas yrkande om avslag på hela propositionen och deras begäran om ny utredning med -för atf använda våra egna ord - nya djärva mål inom sjukvården. Finge moderaterna råda skulle ingenting bli som förr. Deras "radikalifet" och förändringslusfa vet faktiskt infe av några gränser. Moderaterna vill i realiteten få till stånd en systemförändring på den här punkten. De vill faktiskt göra business och profit av sjukvården. Här är eff område där fri företagsamhet och de fria marknadskrafterna skall få råda - def är alldeles tydligt, även om man vill gå stegvis fram. Och moderaternas talesman var ju relativt försiktig när han yttrade sig. Men man behöver faktiskt bara gå fill reservationen och till moderaternas kommunalprogram för aff förstå vad det gäller.

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

2 Riksdagens protokoll 1984/85:165

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

Landstingens uppgift - landstingen skall uppenbarligen ändå få existera -blir atf som en av andra vårdgivare bygga sjukhus. Landstinget blir alltså ett företag, likställt med AB Praktikertjänst, som tydligen är modellen här.

För att den enskilde inte skall lämnas åt sitt öde skall eft heltäckande försäkringssystem etableras, som skall betala sjukvårdsavgifterna. Göte Jonsson försökte hävda att det här var en förskjutning - men det är i så fall en förskjutning i början, fill dess att vårdavgifterna sedan helt täcks. Försäkringen skall ge den enskilde pengar för aft betala vårdavgifterna, och vem som helst skall kunna vara vårdgivare. Def är tanken. Detta går igen när def gäller barnomsorgen, liksom när det gäller skolan.

Då är det klart att man frågar sig: Hur skall en sådan försäkring se ut? Def rör sig ju fakfiskt om 10 % av bruttonationalprodukten. Skall det vara en statlig försäkring? Skall def vara en försäkring där Skandia och andra privata försäkringsbolag kan gå in? Gör man försäkringen statlig - och def måste man väl göra, om den skall bli heltäckande - blir def ju fakfiskt fråga om en förskjutning över till försäkringssystemet. Men med tanke på den linje som moderaterna följt när def gäller försäkringsfrågorna kan def starkt misstänkas att def blir fråga om att olika försäkringsbolag skall kunna gå in.

Man kan säga att det här alltså är eft grundskott mot den generella sjukvårdspolitik som vi fört. Detta innebär en systemförändring. Man far ett steg i taget för att till slut nå en fri étableringsrätt när det gäller sjukvården. Det hela skall finansieras genom försäkringsbolag. På den punken är det helt klart.

Jag ber aft få yrka bifall till socialutskottets hemställan i betänkande 28 och avslag på de reservationer som är fogade fill betänkandet.

Anf. 6 GÖTE JONSSON (m) replik:

Herr talman! Låt mig först konstatera atf Evert Svenssons fria sfär sedan 1960 har ökat från 3 fill 6 %. Det är en fantastisk fermifet på socialdemokratisk valfrihet!

Sedan till frågan om sjukvård och försäkringssystem. Evert Svensson står i talarstolen och konstruerar ett moderat förslag i stället för aff läsa våra program, vår reservation och vår mofion. Vårt förslag, säger Evert Svensson, innebär business och profit. Är vårt socialförsäkringssystem business och profit, Evert Svensson? Om ett utbyggt socialförsäkringssystem är business och profit inom ramen för försäkringssystemet, då måste också vårt nuvarande system vara det. Vill Evert Svensson avskaffa socialförsäkringssystemet och ersätta def enbart med skatter? Detta måste bli följden av Evert Svenssons profitresonemang.

Vad vi har sagt är aft vi vill övergå från skattefinansiering till försäkringsfinansiering. De överförda pengarna skulle inte gå till den enskilda patienten, utan till vårdgivaren. Systemet skulle fungera precis på samma sätt som def gjorde före Dagmarreformen när det gäller privatpraktiker. Vi har systemet klart för oss. Det är ett system som skall gälla alla och som bygger på en försäkring för alla. Def är detta vi vill bygga vidare på. Vi tycker atf def är eft bra system, som också ger ökad valfrihet till patienterna.

Anf. 7 INGEMAR ELIASSON (fp) replik:

Herr talman! Det är faktiskt litet tröttsamt aft ständigt få höra på denna förvrängning av vår syn på de enskilda initiativen inom sjukvården. Jag exemplifierade i mitt inlägg vad def handlar om, nämligen om sådana som Sophiahemmet eller enskilda ideellt drivna sjukhem skall få finnas som alternafiv vid sidan av sådant som drivs i offenflig regi och på samma ekonomiska villkor. Tänk bort alla de alternativ som i dag finns. Det framgår tydligt atf det då skulle innebära en försämring för många människor. Varför skall vi inte ta vara på de enskilda initiativen och stimulera till sådana i stället för atf ständigt försämra eller ifrågasätta? Om tanken på husläkare, det fria läkarvalet, skall finnas, behövs möjligheter för läkare att etablera sig också som privatpraktiker och fritidspraktiker. Om vi skall kunna förkorta vårdköerna, behöver vi ta till vara också de arbetsinsatser som läkarna vill utföra vid sidan av landstingens vård. Jag har svårt att förstå varför man skall ha en så negafiv syn på detta som Evert Svensson dess värre igen lägger i dagen.

Evert Svensson säger aft det är i de stora tätbefolkade områdena som läkarna etablerar sig. Det är i många fall på det viset. Men vi har andra förslag till förändringar av ersättning som skall stimulera läkare att etablera sig i glesbygd. Men kan Evert Svensson ange eft enda exempel där Dagmarreformen har inneburit aft tillgången till läkare har blivit bättre i glesbygd?

Jag fäster stort intresse vid vad Evert Svensson sade om WHO-målen, som framför allt när det gäller alkoholpolitiken har ett hälsosyfte. Betyder det, Evert Svensson, att folkpartiets gamla krav på att vi också här i riksdagen skall ställa upp ett mål för en reduktion av alkoholkonsumfionen på 20 % den närmaste tioårsperioden är eft mål som socialdemokratin nu kommer att ställa sig bakom? Det skulle faktiskt vara i linje med vad regeringen har accepterat när def gäller WHO:s program. Det kunde vara intressant aff få eft svar på den frågan här i dag.

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

Anf. 8 EVERT SVENSSON (s) replik:

Herr falman! Det kan vara svårt atf uttrycka sig rikfigt klart. Jag sade inte att försäkringssystemet är business, utan jag sade att vårdgivarnas etablering kunde och skulle bli business, dvs. privata initiativ ordnar sjukvården för att tjäna pengar på den.

Vi har ju ett utomordentligt exempel på hur detta kan fungera i USA. Där har man också löst detta genom försäkringssystem - def är bara def att de försäkringssystem som man har i USA inte är heltäckande. På detta område är def klart - moderaterna vill ha eft heltäckande försäkringssystem.

Jag bara frågade: Hur skall detta se ut? Skall def vara en statlig försäkring? Systemet skall ju täcka något som tillsammans omfattar 10 % av bruttonationalprodukten. Det är fråga om 65 miljarder. Det blir alltså en väldig reform inom försäkringsväsendet.

I den andra ändan står landstingen och privata vårdgivare på samma plan -de säljer sjukvård. Det kan inte behövas så stor fantasi för att begripa vad det kommer att innebära i kontakten mellan vårdgivarna och försäkringssyste-

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso-och sjukvården

met. Om det t, ex, dyker upp eft fall där det krävs en hjärttransplantation eller något annat som kommer atf kosta 1 milj, kr,, skall det då prövas mot försäkringsbolaget eller -bolagen, om det skulle vara flera?

Jag skall läsa innantill från det kommunalprogram som moderaterna har gett ut. Det är viktigt att understryka detta: "En förutsättning för ökad privat verksamhet är aft sjukförsäkringen följer patienten och betalas ut för den vård patienten väljer," I reservationen säger man sig vilja ta ett steg i taget, men i slutändan blir det som jag har sagt.

Bara eft ord till Ingemar Eliasson, Jag beklagar aff man infe riktigt skiljer mellan enskild vård och den vård som utförs av t, ex, Ersta eller andra organisationer, såsom kooperativ. Jag har exemplifierat att det har skett en utökning på detta område, och den har skett under en socialdemokratisk regering. Vi har alltså ingenting emot detta,

Hälsovårdsminisfern säger: Jag anser atf detta är en angelägen målsättning, Def får vara svaret på frågan om alkoholpolitiken och de 25 procenten fram till år 2000,

Anf. 9 GÖTE JONSSON (m) replik:

Herr talman! Helt kort skall jag bara konstatera atf det går betydligt bättre för Evert Svensson atf referera moderat politik om han läser innantill än om han söker egna ord.

Anf, 10 Statsrådet GERTRUD SIGURDSEN;

Herr talman! Riksdagen skall nu fa ställning till regeringens proposition om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården, I propositionen redovisas regeringens syn på inriktningen och utveckHngen av hälso- och sjukvården med särskild tonvikt på de förebyggande insatserna.

Propositionen bygger helt på hälso- och sjukvårdslagens mål om en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.

Riksdagen beslöt enhälligt om en ny hälso- och sjukvårdslag i januari 1982, Den nya lagen är en ramlag som ger stor frihet åt hälso- och sjukvårdshuvudmännen att själva utfornia hälso- och sjukvårdens verksamhet utifrån lokala förutsättningar. Landstingen har genom kommunallagen och hälso- och sjukvårdslagen det demokrafiska ansvaret för att en god hälso- och sjukvård skall erbjudas dem som är bosatta inom landstingskommunen. Medborgarna utkräver politiskt ansvar när det gäller rätfen fill en god hälso- och sjukvård i första hand av sina företroendevalda i landstingen.

Men medborgarna har också berättigade krav på ett politiskt ansvar i riksdagen för den övergripande hälso- och sjukvårdspolitiken. Riksdagen och regeringen måste ange mål och riktlinjer för den landstingskommunala hälso- och sjukvårdsverksamheten. Detta är särskilt viktigt eftersom vår hälso- och sjukvårdslag är en ramlag.

Regering och riksdag har också ett ansvar i atf följa aft hälso- och sjukvårdens utveckHng står i samklang med de intentioner som riksdagen har gett uttryck för i lagstiftningen. Jag menar därför aft regeringen måste redovisa en uppföljning av utvecklingen kontinuerligt för riksdagen.

Den proposition som vi skall behandla i dag redovisar i stort dagsläget för hälso- och sjukvården och ger utvecklingslinjerna för hälso- och sjukvården i framtiden. Jag vill i det följande kommentera vissa av de riktHnjer för hälso-och sjukvårdspolitiken som regeringen har lagt fast i propositionen.

Den första riktlinjen lyfter fram behovet av en samlad folkhälsopolitik,

Folkhälsopolitiken måste i första hand inriktas mot aft reducera och när så är möjligt eliminera olika hälsorisker. Hälsoriskerna i dagens samhälle finns i den vardagsverklighet som präglar våra liv, t, ex, i arbets-, boende- och trafikmiljön, i arbetslöshet och i hot om arbetslöshet. De är också förknippade med missbruk av alkohol och narkofika, konsumtion av tobak samt ur hälsosynpunkt olämpliga kostvanor. Många psykiska och somatiska sjukdomar är vidare förknippade med personHga kriser och påfrestningar i våra relationer till medmänniskor.

Speciell uppmärksamhet ägnas de grupper i samhället som är utsatta för de Största hälsoriskerna. Dessa riskgrupper återfinns oftare bland arbetare och lägre tjänstemän, bland invandrare, långvarigt arbetslösa, ensamboende och frånskilda män samt bland barn i familjer med låg inkomst samt sociala och psykiska problem.

Grunden för folkhälsoarbetet är den allmänna solidariska välfärds- och socialpolitiken. Det konkreta förebyggande arbetet bör inriktas på att motverka specifika hälsorisker och stödja hälsofrämjande verksamheter.

Det är ganska beklämmande att lyssna till moderaternas ljumma inställning fill betydelsen av ett offensivt folkhälsoarbefe. På många punkter- både i det här sammanhanget och i tidigare debatter - märker vi hur tydligt moderaterna skiljer sig ifrån det starka stöd som den solidariska välfärds- och socialpolitiken har bland människorna i det här landet.

Jag är glad över att utskottet stöder regeringens förslag om en ändring i hälso- och sjukvårdslagen med innebörd atf hälso- och sjukvården skall arbeta för att förebygga ohälsa. Utskottefs förslag aft verbalisera detta krav i en särskild paragraf, i stället för aft som i proposifionen lägga in def som en punkt i 2 §, ger enHgt min mening en ännu större tyngd åt detta krav på hälso-och sjukvården.

Kunskapen om hälsorisker, hälsoförhållanden och vårdbehov inom oHka befolkningsgrupper måste vidareutvecklas och i lättillgänglig form regelbundet redovisas i en folkhälsorapport,

I ett välfärdspolitiskf perspektiv är det mycket angeläget att man i samlad och lättillgänglig form får en helhetsbild av hälsorisker, hälsoförhållanden och vårdbehov inom olika befolkningsgrupper.

Vi måste bättre än i dag följa hälsoutveckHngen hos befolkningen. Statistik, epidemiologiska och andra forskningsresultat bör sammanställas så att vi får en klar bild av hur hälsorisker, sjuklighet och dödlighet är fördelade inom befolkningen och hur hälso- och sjukvårdens resurser används så att målet om en god hälsa för hela befolkningen - dvs, alla - och en vård på lika villkor verkligen uppnås.

Det är mot den bakgrunden mitt förslag om en regelbunden folkhälsorapport vart tredje år skall ses. Jag anser att en sådan folkhälsorapport bör

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

föreläggas riksdagen som ett underlag för dess hälso- och sjukvårdspolitiska ställningstaganden och den debatt vi här i riksdagen vill föra om utveckling och förändringar inom hälso- och sjukvården.

Att vård på Hka villkor för hela befolkningen måste säkerställas är en grundläggande princip i hälso- och sjukvårdslagen och utgör också en viktig riktlinje i propositionen.

Fortfarande finns det relativt stora skillnader mellan olika befolkningsgruppers möjligheter att vid behov få god vård. De som oftare än andra har svårt att få god vård återfinns särskilt bland glesbygdsbor, invandrare, ensamstående äldre, långvarigt arbetslösa och förtidspensionärer samt inom vissa handikappgrupper. Ett centralt vårdpoHtiskt mål är att förbättra dessa gruppers möjligheter att erhålla en god vård,

Hälso- och sjukvården kan inte styras efter marknadsekonomiska principer. För att garantera att fördelningen av hälso- och sjukvårdens resurser sker enbart med hänsyn till behovet av vård bör denna till övervägande delen bedrivas inom den gemensamma sektorn och baseras på ett offenfligt ansvar, solidarisk finansiering, närhet, tillgängHghet och valfrihet.

Den enskildes behov av vård och omsorg skall allfid stå i centrum. Vården bör så långt möjligt anpassas fill patientens önskemål.

Särskilt viktigt är detta för de handikappade och de långtidssjuka. Möjligheterna att bo kvar hemma vid långvarig sjukdom måste ökas och Hvsmiljön inom långtidssjukvården förbättras.

De äldres förhållanden och livsvillkor har aktualiserats inom regeringskansliet utifrån flera perspekfiv. Boendet har nyligen behandlats i en proposition där också ett fortsatt utredningsarbete har aviserats som bl. a, inriktas på att förbättra boendemiljön inom långtidssjukvården. Äldreberedningen kommer, liksom demokratiberedningen, under hösten att presentera förslag och synpunkter på hur den framtida omsorgen om äldre bör vara utformad.

För att ge möjlighet till en belysning av de olika frågeställningarna har regeringen för avsikt att våren 1987 lägga fram en samlad äldrepolitisk proposition, där målsättningar och statHga insatser klarläggs ufifrån ett helhetsperspektiv på utveckHngen,

Ingemar Eliasson sade att det var tröttsamt att höra vissa upprepningar från Evert Svensson, Jag skulle kunna replikera på detta och säga atf det är ganska tröttsamt att ständigt höra folkpartister upprepa det självklara kravet på att vi som en målsättning skall ha att de som vistas inom långvården och andra institutioner skall få tillgång till ett eget rum. Det finns inga motsättningar meHan de poHtiska partierna i fråga om den målsättningen. Men det vill till att vi har resurser för att förverkHga den. Vi har räknat på vad det skulle kosta att förverkliga det av folkpartiet uttalade målet. Det rör sig om ca 23 miljarder kronor. Jag förstår inte hur Ingemar Eliasson kan tänka sig att förverkliga detta mål när folkpartiet samtidigt vill skära ned statsbidraget till kommunerna med ca 5 miljarder kronor. Det går inte ihop,

Göte Jonsson tog upp socialförsäkringssystemet och pekade på förslagen i den moderata reservationen och i de program som moderaterna har. De vill

införa socialförsäkringsavgifter som skall betalas av den enskilde i stället för av arbetsgivaren. Då skulle låginkomsttagaren obönhörHgen få betala mer för sin sjukvård än vad han eller hon gör i dag.

Vidare är moderaterna för atf olika privata försäkringsbolag skall kunna stå för försäkringarna för den enskilde medborgaren. Vi vet genom erfarenheter från andra länder att eft sådant system innebär att def i stället för frihet för patienterna att välja vårdgivare blir vårdgivaren som får frihet att välja patienter. Då riskerar vi verkligen att få ett A- och eff B-lag inom sjukvården,

Göte Jonsson var också inne på att vi genom en högre ersättning borde stimulera läkarna i glesbygden. Men Göte Jonsson vet mycket väl att läkarna i glesbygden vid förra årets taxeförändringar fick en ökning med 15 %, Efter den uppgörelse som har gjorts och det beslut regeringen fattade i går kommer regeringen att föreslå att ökade resurser i förhållande till andra läkare också i år skall ges till glesbygdsläkarna.

Avslutningsvis vill jag peka på vikten av att de frågor som är berörda i propositionen får utvecklas i en dialog med sjukvårdshuvudmännen. Det behövs också en förstärkt samverkan mellan olika sektorer i samhället, t, ex, boende-, miljö- och arbetsmarknadssektorerna. Inom regeringskansliet har vi genom hälso- och sjukvårdsberedningen fått ett organ för samråd meHan staten och sjukvårdshuvudmännen, I syfte att stärka det förebyggande arbetet, särskilt det tvärsektoriella samarbetet, kommer vi också att tHlsätta en rådgivande hälsopolitisk expertgrupp med representanter från berörda samhällssektorer. Inom denna kan fördjupat material tas fram och diskussioner föras. Det krävs gemensamma krafter för att vi skall kunna realisera de mål vi gemensamt har satt upp.

Det är min förhoppning att denna proposition, sedan den godtagits av riksdagen, kan tjäna som vägledning för alla som har ett ansvar för utvecklingen av hälso- och sjukvården i samhället. Det ansvaret delas av många: landstinget, kommunerna, organisationerna, de privata vårdgivarna och åtskilliga av de statliga myndigheterna. Det är endast genom gemensamma ansträngningar med ett engagemang inom hela samhället som vi kan uppnå en fortsatt positiv hälsoutveckling för befolkningen och en fördelning av vården och omsorgen som är värdig alla människor i ett materiellt och socialt högt utvecklat samhälle som det svenska.

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

Anf. 11 GÖTE JONSSON (m) replik;

Herr talman! Låt mig understryka att vi inte är negativa till förebyggande hälsovård. Vi är inte ljumma i vårt förhållande fiH folkhälsoarbetet, statsrådet Sigurdsen. Vad vi har sagt är att vi måste ha balans mellan förebyggande och vårdande uppgifter inom hälso- och sjukvården. Vi saknar i dag att man klart slår fast sjukvårdens och vårdens roll i sammanhanget. Utskottet har ju där följt intentionerna i den moderata motionen. Jag vill utifrån just detta förhållande citera en mening på s. 14 i betänkandet: "Uttrycket 'inriktas.mot' är enhgt utskottets mening alltför onyanserat och kan uppfattas som en överbetoning av den förebyggande verksamheten

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

jämfört med annan verksamhet ."

Utskottet ändrade på begreppet "inriktas mot", och utskottet ändrade på lagen med just den motiveringen. Från moderat sida menar vi aft hela propositionen är uppbyggd kring denna överbetoning- hela inriktningen är uppbyggd kring en överbetoning av den förebyggande verksamheten till förfång för vården. Det innebär en risk för att vårdsidan undanskyms i detta sammanhang. Det är detta vi har kritiserat.

Vi kritiserar inte solidariteten inom socialtjänsten, Gertrud Sigurdsen. Såvitt jag vet rådde det ganska bred enighet, då vi antog den nya socialtjänstlagen. Jag tycker att vi skall föra debatten på en saklig nivå och utifrån de faktiska uppfattningar som föreligger.

Beträffande socialförsäkringsavgiften och den enskilde fick jag inget svar på min fråga om lögnen från socialdemokraternas sida. Jag beklagar def, och jag skall ge Gertrud Sigurdsen ytterligare en chans att svara. Def moderata förslaget innebär att den enskilde i stället för aff betala den delen av landstingsskatten som skall gå över i socialförsäkringssystemet får erlägga samma belopp i socialförsäkringsavgift - alltså infe hela landstingsskatten men en del av den. Detta innebär inte, som Gertrud Sigurdsen försökte göra gällande, atf den enskilde löntagaren får betala en högre avgift än han gör i dag. Vi har ju ett proportionellt skattesystem när def gäller landstingsskatten. På det sättet innebär det ingen förändring för den enskilde ur kostnadssynpunkt.

Sedan sade Gertrud Sigurdsen aft vårt förslag kommer aff innebära atf def blir vårdgivaren som väljer patient. Jag tycker aft det är mycket allvarligt när ansvarig politisk ledning i regeringen så underkänner svenska patienter aff man hävdar att om vi ger patienterna valfrihet i vården är detta detsamma som att låta vårdgivaren välja patient. Vårt förslag innebär ju i stället atf det är patienten som väljer vårdgivare.

Anf. 12 INGEMAR ELIASSON (fp) replik:

Herr talman! Statsrådet Sigurdsen säger aff enigheten nu är total om att varje patient inom långvården skall ha rätt till eget rum. Uttalandet i utskottsbetänkandet bekräftar denna enighet, och jag har uttryckt min glädje över att nu alla parfier menar atf planeringen skall utgå ifrån atf detta skall förverkligas i framtiden. Statsrådet tycker att det är tröttsamt att höra på detta. För egen del blir jag uppiggad av denna enighet, för jag tror atf enighet är nödvändig för aft denna målsättning skall kunna förverkligas. Så många sådana här uttalanden har ju stannat vid ord. Jag hoppas att detta inte skaH vara ett sådant uttalande utan att def kan förverkHgas inom en fioirsperiod.

Knappt har statsrådet uttalat självklarheten att vi är ense i den här frågan så går hon i polemik och menar atf det blir alldeles för dyrt. Det skulle kosta 23 miljarder kronor: Jag tror inte ett ögonblick på den siffran. Statsrådet gör heller ingen analys som skulle kunna visa aft den är rikfig. Spri har tvärtom visat atf vård på de äldres egna villkor blir billigare än den institutionaliserade vård som vi i dag har för mycket av.

Det avgörande är emellerfid om vi är ense om aff detta mål skall ställas upp

för planeringen - eller ser statsrådet sådana hinder som gör aff det inte skulle vara möjligt att låta planeringen gå i denna riktning?

Jag vill kvittera talet om frötfsamhet och irritation med aff tacka för löftet att riksdagen 1987 skall få en samlad proposition där alla de frågor som rör äldres vård och omsorg tas upp. Jag har efterlyst en sådan tidigare. Nu skall vi inte klaga för att den inte redan har kommit utan se fram emot resultatet av def arbete som nu pågår och emot att riksdagen får möjlighet att 1987 diskutera alla dessa frågor i ett sammanhang. Jag hoppas aft statsrådet då, om det fortfarande är hennes ansvarsområde, har funnit en möjlighet att också konkret förverkliga de mål som hon nu i ord säger sig stå bakom.

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

Anf. 13 MARGO INGVARDSSON (vpk) replik:

Herr talman! Vpk har två sakinvändningar mot HS 90 och mot proposifionen. Den första gäller huruvida man skaH utvärdera en gammal verksamhet innan man fastlägger riktlinjer för atf fortsätta på det gamla sättet. Jag tycker atf detta är eft mycket måttligt krav. Såvitt jag vet förekommer def inom andra områden i samhället.

Jag kan göra en jämförelse med arbetsmarknadspolitiken, som jag tror mig känna till någorlunda. Där gör man en utvärdering om man tidigare har bestämt sig för en omstrukturering, Def kan gälla en inriktning på beredskapsarbeten, ungdomsarbeten osv. Om man sedan bestämmer sig för att fortsätta på den inslagna vägen, går man givetvis tillbaka och ser om det blev några beredskapsarbeten eller ungdomsarbeten, innan man beslutar sig för att fortsätta med samma åtgärder. På samma sätt menar vi att man skulle göra inom sjukvården. Om vi nu fastlägger riktlinjer för en omstrukturering från sluten vård fill öppenvård, måste vi först gå tillbaka och se om de gamla besluten, som var ungefär likadana, verkligen gav någon effekt, om vi uppnådde det vi trodde och det yi ville uppnå. Vi bör också göra en utvärdering av om primärvården verkligen ger de hälsoeffekter som vi väntar atf den skall ge och i så fall vilket tidsperspektiv vi har aff röra oss med.

Det finns de som säger atf primärvårdens effekter i första hand kommer aft bli atf vi är så mycket äldre när vi läggs in på den slutna vården. Men vi har inga sådana undersökningar, och def är det vi efterlyser. Vi efterlyser också konkreta mål för hälso- och sjukvårdspolitiken, ungefär på samma sätt som man har fastställt målet för alkoholpolitiken - man förväntar sig en 25-procentig minskning. Vi tycker att det är bra med sådana mål som är mätbara. På samma sätt vill vi ha eff mätbart mål för den övergripande hälso-och sjukvårdspolitiken. Vi tycker nämligen att vi redan nu har alldeles tillräckligt med honnörsord inom sjukvården, vilka def infe går aft mäta.

Till sist en fråga: Vilket år kan vi vänta den första folkhälsorapporfen? En sådan folkhälsorapport kräver, såvitt jag förstår, aft def finns en fullgod statistik även inom primärvården, dvs, en medicinsk statistik kopplad till sociala bakgrundsdata.

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

Anf. 14 Statsrådet GERTRUD SIGURDSEN:

Herr talman! Göte Jonsson säger aft moderaterna inte är vare sig negativa till eller ljumma inför folkhälsoarbetet. Men de säger ändå klart och tydligt atf de tycker att regeringen i propositionen redovisar en kraftigt överdriven tilltro till vad folkhälsopolitik och en starkt utbyggd primärvård kan åstadkomma. Jag vill inte precis påstå att moderaterna är de som går i bräschen för ett ökat folkhälsoarbefe. Det är nödvändigt att vi har en stark inriktning på det arbetet.

Göte Jonsson riktar beskyllningar mot mig när jag tolkar innehållet i de moderata förslagen i fråga om att ändra sjukvårdsersäftningen. Jag har läst moderata handlingsprogam, referat av moderata diskussioner vid partistämmor och i andra sammanhang samt underlag för moderaternas poUtik. Det framgår mycket klart att moderaterna vill åstadkomma en systemförändring på olika områden i samhället.

Jag har också noterat att ni moderater börjar tona ned denna debatt - den märks inte lika mycket nu som när ni hade er partistämma. Ni upplever nämligen att människor är oroliga inför det som moderaterna står för. Men det är realiteter- ni kan inte komma ifrån vad som står i era program och i de motioner som ni har väckt i riksdagen. Det är eft annat samhälle som ni ser framför er.

När det gäller socialförsäkringen vill jag påpeka för Göte Jonsson att 15 % av pengarna till försäkringen kommer från statsbudgeten, som har en progressiv skatt. Om den enskilde skall betala avgifterna, blir det en högre kostnad för låginkomsttagarna.

Om Ingemar Eliasson blir uppiggad av att med en papegojas envishet tala om det egna rummet, skall han naturligtvis använda sig av den metoden för att bli uppiggad. Det finns emellertid inga motståndare till detta förslag. Det har t. o. m. den obundet liberala Dagens Nyheter konstaterat. Varför tjatar folkpartiet om någonting som alla står bakom, som måste vara en målsättning? Det är alltså fråga om i vilken takt vi kan klara det, därför att det kostar ganska mycket.

De 23 miljarder som jag har angivit är en framräkning som vi har försökt göra på socialdepartementet. Det är kanske fråga om mera pengar - vi har kommit fram till att denna summa är i underkant, Ingemar EHasson kan inte förneka atf folkpartiet i sina ekonomisk-politiska motioner till riksdagen föreslår att mellan 4 och 5 miljarder kronor skall dras bort från statsbidragen till kommunerna. Det måste alltså minska deras möjligheter att uppnå det mål som Ingemar Eliasson vill, förmodar jag, mycket snart skall uppnås. Man måste ge förutsättningar för kommunerna och landstingen att uppnå de mål som vi är överens om,

I fråga om utvärderingen vill jag bara säga till Margö Ingvardsson, att i Dagmarpropositionen ingår ett beslut om en uppföljning av förebyggande insatser, primärvårdens utbyggnad och psykiatrins omstrukturering. Detta sker under en treårsperiod. Den första rapporten om det förebyggande arbetet kommer hösten 1985,

På den fråga som Margö Ingvardsson slutligen ställde, om vilket år vi kan

räkna med en folkhälsorapport, förs jag inte ge något definitivt svar. Jag skulle emellertid kunna tänka mig aft den första rapporten kommer 1988,

Anf. 15 GÖTE JONSSON (m) replik:

Herr talman! Statsrådet säger att det står i vår motion atf vi tror aft man kraftigt överdriver tilltron till förebyggande åtgärder. Det är ju detta vi säger: atf man kraftigt överbetonar effekterna och att det innebär att svenska folket inte får den kvalificerade sjukvård som vi vill ge svenska folket.

Beträffande sjukförsäkringen säger nu statsrådet atf jag tolkar de moderata förslagen på det här sättet. Jag bad statsrådet aft klart och konkret peka på i vilket moderat program, i vilken moderat motion, i vilken moderat reservation det står att moderaterna tycker att sjukhusen skall delas upp i allmänna och privata, atf de som har höga löner skall kunna köpa bättre sjukvård än de andra - för def har de ju råd med -, att de allmänna sjukhusen skall vara till för dem som har vanliga inkomster, osv. Politiska lögner som sprids, statsrådet Sigurdsen, blir ju inte sannare för aft statsrådet här i talarstolen kommer med svepande formuleringar om vad som finns i de moderata förslagen.

Jag har här def senaste moderata partiprogrammet, och där framgår klart vilken politik vi vill eftersträva. Det stämmer inte aHs med den bild som finns i socialdemokraternas material när det gäller att försöka bemöta oss. Jag beklagar att statsrådet inte här har velat föra en seriös debatt om detta. Jag tror nämligen aft svenska folket inte viH ha den form av politisk pajkastning som har förekommit. När det gällde en fidigare publikation sade Aftonbladet; Slopa och stoppa eländet! Jag skulle vilja vädja till statsrådet Sigurdsen att stoppa även detta elände, för vi tjänar infe på att föra en sådan politisk debatt.

Beträffande de enskildas andel i försäkringsavgiften säger statsrådet att redan nu betalas 15 % via skatten. Jag konstaterar att vi infe har föreslagit atf man skall utöka den delen. Vad vi har sagt är aft i stället för att den enskilde betalar allt i landstingsskatt skall en viss del gå över sjukförsäkringssystemet. Och hurdant sjukförsäkringssystem vi vill ha har vi också slagit fast. Vi har sagt att vi skall ha ett allmänt sjukförsäkringssystem som innebär atf alla får samma möjligheter.

Socialdemokraterna säger att de vill ha en god hälso- och sjukvård på Hka villkor för hela folket. Vi säger atf vi vill ha en god hälso- och sjukvård på lika och bättre villkor för hela folket. Vi är beredda aft arbeta vidare på att förbättra det svenska sjukvårds- och trygghetssystemet. Det är det som är skillnaden.

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

Anf. 16 INGEMAR ELIASSON (fp) replik:

Herr talman! Gertrud Sigurdsen tyckeratt vi tjatarom rätten till eget rum, och jag kan förstå att det kan kännas som ideliga nålstick. Det är inte det vi är ute efter, utan vi vill driva på en angelägen förbättring för de äldre.

Jag tror inte att det hade blivit enhälliga uttalanden här i kammaren i dag och tidigare, i Landstingsförbundets kongress nästa vecka, och på andra håll,

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

utan detta tjat. Ibland är det en nödvändig politisk metod för att driva på en sak. Och Gertrud Sigurdsen vet ju att det förhåller sig på det viset. Jag är glad för atf den här enigheten nu föreligger, och jag hoppas atf den också skall föreligga när det handlar om att förverkliga det hela i landsting och kommuner. Men man bHr litet betänksam när Gertrud Sigurdsen ständigt drar upp hinder och svårigheter för att förverkliga def här målet. Det förtar litet grand av glädjen med den politiska enigheten.

Finansieringen av de investeringar som kan behövas kan naturligtvis, som i alla andra avseenden, bli ett bekymmer, men som statsrådet vet har folkpartiet här i riksdagen lagt fram ett budgetförslag som är ungefär 5 miljarder starkare än regeringens eget, men där det ändå finns ökade anslag just för investeringar till de äldres boende.

Def handlar som så ofta om vilka prioriteringar man gör. Inom socialdemokrafin har ni saft en förbättrad delpension högst på listan. Jag kan ha respekt för den prioriteringen, men vi gör en annan prioritering i valet mellan olika sociala reformer. Vi tycker att långvården bör förmänskligas. Vi tycker att de äldres rätt till eget rum, om de finns på institution, och förbättrad möjlighet att stanna kvar i sin egen bostad och där få den sjukvård och omsorg de behöver, måste prioriteras högre.

Jag skulle tycka aft det vore mycket stimulerande och trevligt, om den här debatten slutade med att fru Sigurdsen försäkrade oss atf regeringen och socialdemokratin menade allvar med att ställa sig bakom uttalandet om rätten till eget rum och inte bara kom med ständiga invändningar och svårigheter.

Anf. 17 MARGÖ INGVARDSSON (vpk) replik:

Herr talman! Vi väntar verkligen med intresse på rapporterna om utvärdering av primärvården. Det skall bli mycket intressant aft se om de kan mäta några hälsopoHtiska effekter eller om de, som tidigare, bara blir ett bevis på aft man avlastar sjukhusens akutmottagningar. När vi efterlyser en utvärdering av det arbete som skett hittills, menar vi också att man inom sjukvården måste försöka aft på något sätt mäta vinsfen av samhällsförändringar ställd mot individsatsningar inom sjukvården.

Vi menar också att man måste se på vad som styr sjukvården - om det är de planer vi polifiker gör upp eller om det är annat som styr utvecklingen inom sjukvården; exempelvis forskningens roll. Den är infe ointressant, mot bakgrund av aft man uttalar sig välvilligt för en förändrad forskning med inriktning mot samhällsmedicin men inte ger den här forskningen några nya resurser och inte heller föreslår en omfördelning. Det finns alltså en risk för att vi får samma gamla sjukvård som vi har haft fidigare och inte uppnår den önskade förändringen. Men förhoppningsvis kanske vi kan komma överens om detta inom nästa HS-utredning - det blir så vitt jag förstår HS 2000,

Sjukvårdsminisfern gav beskedet aft vi förmodligen kan vänta den första folkhälsorapporten 1988, Menar sjukvårdsministern därmed atf man fram till def årtalet också har de register i primärvården som def talas om i propositionen? Det saknas i dag en sådan statistikföring i den öppna

sjukvården, och en sådan är heh nödvändig för att man skall kunna får en riktig statistik att bygga folkhälsorapporfer på,

Anf. 18 Statsrådet GERTRUD SIGURDSEN:

Herr falman! Jag är glad över att så stor majoritet av ledamöterna i utskottet står bakom det som regeringen far upp i propositionen när det gäller nödvändigheten av att ha ett offensivt folkhälsoarbete. Det är ju bara moderaterna som här är tvivlande och talar om den överdrivna tilltron till detta. Men def är ju infe så, att detta skall hindra insatser på andra områden inom hälso- och sjukvården. Det pågår sedan lång tid tillbaka en utbyggnad av primärvården, långtidsvården och psykiatrin, och vi arbetar för aft skapa öppnare vårdformer inom psykiatrin och bättre hemsjukvård. Detta ger ökade möjligheter aft ta hand om patienter dels i öppenvården, dels i mer hemlika vårdformer. Jag tycker det är bra med en sådan inriktning och stöder den fullt. Jag tycker att def behöver fortsätta. Men det innebär ju infe att exempelvis den specialiserade vårdens roll kommer att minska, tvärtom. Jag anser def angeläget med en väl fungerande sådan vård både på länsplanef och på regionnivån, Def är också viktigt att def även i fortsättningen ges möjligheter aff genom forskning och utveckling tillföra sjukvården förbättrade metoder för diagnostik och för behandling. Det är också det som framhålls i propositionen.

Jag sade fill Göte Jonsson aft jag har läst de moderata programmen. Här säger Göte Jonsson aft "de klart visar på den poHtik som vi vill genomföra". Men det är ju def som så klart framgår av era program; aft det är ett annat samhälle, eff annat sysfem som ni vill genomföra. Jag har respekt för atf ni har den synen. Men jag tror infe atf ni har svenska folket med er när ni vill förändra inriktningen. Jag tycker det är rimligt att vi får föra en seriös debatt här - Göte Jonsson efterlyser ju en seriös debatt. Jag för en seriös debatt här, när jag säger aft jag vet vad moderaterna står för,

Göte Jonsson utvecklar vidare den syn moderaterna har och den inriktning de vill ha på den allmänna sjukförsäkringen. Vi vet också att moderaterna vill sänka sjukersättningen fill människorna i vårt land - om jag minns rätt är det 60 % sänkning för de tio första dagarna. Vi har era förslag på bordet. Svenska folket vet vad det är för politik som moderaterna står för, I det val som vi har i höst får människorna fa ställning: Är det ett samhälle av moderaternas modell man vill ha eller är def ett välfärdssamhälle av den modeH som arbetarrörelsen gått i spetsen för och som stora grupper av det svenska samhället också i andra organisafioner och på andra grunder så klart ställer sig bakom?

Beträffande de ekonomiska frågorna, vare sig def gäller 20, 23 eller 30 miljarder, beklagar Ingemar Eliasson när "statsrådet far upp de här hindren", Ingemar Eliasson tycker infe def är så väsenfligt atf vi kan betala de reformer som vi föreslår.

Ingen gammal människa är betjänt av några folkpartistiska luftslott, där var och en får ett eget rum. Vi måste betala de reformer som vi föreslår, och det är vi beredda att göra. Men det krävs fid och ökade ekonomiska

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

möjligheter för kommuner och landsfing för att kunna genomföra dessa reformer,

Ingemar Eliasson blev tidigare uppiggad av aff fala om det egna rummet. Det tycker jag han skall fortsätta med. Han skulle känna sig stimulerad om statsrådet här förde en debatt om de här frågorna, om man fog ställning för det enskHda rummet.

Jag delfar gärna i den stimulansen till Ingemar Eliasson, men för mig är det väsentligt att vi för en realistisk debatt.

Talmannen anmälde aft Göte Jonsson och Ingemar Eliasson anhållit aff til protokollet få antecknat att de infe ägde rätt till ytterligare repliker.

Anf. 19 ULLA TILLÄNDER (c):

Herr talman! Hälso- och sjukvårdslagen och den utredning som föregick lagen fastslog i stor politisk enighet de enskilda landstingens ansvar för hälso-och sjukvården, Hälso- och sjukvårdslagen slår också fast rätten fill vård på lika vHlkor för hela befolkningen, Lagen utgår från patientens rätt atf själv bestämma och kunna välja mellan alternativa vårdformer. Respekten för patienten präglar hela lagen, Def kan dock konstateras atf det är långt kvar innan vi har ett rättvist fördelat vårdutbud i hela landet.

Att vid sjukdom ha goda möjligheter till en bra hälso- och sjukvård är naturligtvis vikfigt för alla människor. Ansvaret för planeringen av def totala vårdutbudet åligger enHgt hälso- och sjukvårdslagen landstingen, I flera landsting har man också inrättat primärvårdsnämnder. Man menar aft många fördelar vinnes på detta sätt. Man får t, ex, ett ökat lokalt inflytande och en lokal förankring i verksamheten. Verksamheten blir också bättre lokalt anpassad. Avstånden blir kortare mellan allmänhet och politiskt vårdansvariga. Sysselsättningstillfällen sprids över hela länet, och vården kommer nära människorna.

Vad gäller länssjukvården är det angeläget att på samma sätt som eff enigt landstingsförbund betona vaktslåendéf om de små sjukhusen.

Till hälso- och sjukvården utgår ca 11 miljarder kronor av statliga medel. Riksdagsbeslutet om en rättvisare fördelning av statens bidrag fill hälso- och sjukvård är ett uttryck för att sjukvårdens kostnader inte kan tillåtas stiga okontrollerat. Med ett sådant räftvisekrav vad gäller fördelningen av stafliga sjukvårdsresurser för ögonen, grundat på en känsla av solidaritet mellan människor i vårt land, framstår landets uppdelning i landsting som riyckef ändamålsenlig. Landstingen fungerar som en form för transferering av de tillgängliga resurser som sjukvården i landet har efter demokratiskt fattade beslut. Detta system ger förutsättningar för en rimlig fördelning av sjukvårdsresurserna över landet.

Förebyggande verksamheter har lång tradition i svensk sjukvård. Tyngdpunkten i vårdorganisationen skall utgå från de förebyggande insatserna. Den medicinska verksamheten utvecklas kontinuerligt så att orsaker till ohälsa karfläggs och så att behandlingsmetoder för aft bota och lindra uppkomna sjukdomar förbättras. En kartläggning av olika hälsorisker ger

kunskaper som naturligt leder fram till en behovsplanerad hälso- och sjukvårdsverksamhet. Det förebyggande arbetet är en uppgift infe enbart för sjukvården utan också för folkrörelser och studieförbund, som har goda möjHgheter atf medverka till attitydförändringar hos stora grupper av befolkningen.

Uppfattningen att man hellre skall förekomma än förekommas och aff man skall förebygga och uppbygga har blivit inte bara en inställning utan en attityd, en livsstil och en folkrörelse. Stora grupper av människor inser sambandet meHan en sundare livsstil, goda kostvanor och eff friskare liv. Det är naturligt att bruket av tobak och alkohol börjar ifrågasättas på eff nytt sätt, utifrån ett nytt perspektiv. Motiveringen för att inskränka på eller helt och hållet avstå från bruket av tobak och alkohol har fått en mer biologisk-hygienisk karaktär jämfört med den tidigare tonvikten på moraliska övertoner. De sociala aspekterna på spritmissbruk är naturligtvis fortfarande mycket starka. Ibland ges det uppgifter i pressen på antalet människor som direkt eller indirekt drabbas av det socialt onda som alkoholmissbruk ofta ger upphov till. Def torde inte förfela sin verkan. Det fal som nämns, kanske 500 000 människor, döljer så många problem, så mycken plåga för familjer, sorg och oro för barn, så många brustna äktenskap och så stora sociala konsekvenser för så många inblandade att redan den kalla siffran på drabbade borde drabba många som en mur rakt över vägen.

Därför är det glädjande att den insikten tycks bli alltmer allmän aft man inom vissa gränser kan påverka sitt eget fysiska välbefinnande genom sina levnadsvanor i nuet.

Det är ett friskhetstecken att människor tar egna inifiativ, far sin framfid i egna händer, blir medvetna om sambandet mellan vad man äter, vad man är och vad man bHr, Aft människor har blivit medvetna om möjligheterna aff påverka sin hälsa måste vara ett förhållande som förhoppningsvis kan bidra till atf sänka sjukvårdskostnaderna.

En kvalificerad sjukvård och en kraftfull satsning på förebyggande insatser går hand i hand. Också på det här området är def viktigt med forskning, och def har vi påpekat i vår motion, I dag finansieras forskningsprojekt i huvudsak via medicinska forskningsrådet och delegationen för social forskning. Tyvärr hamnar ofta olika forskningsprojekt när det gäller förebyggande hälsovård mitt emeHan dessa forskningsråds kompetensområden. Till saken hör också att forskningen om förebyggande hälsovård ofta ställer krav på finansiering av projekt som löper över många år - kanske fem-tio år -medan dagens forskningsråd bara finansierar projekt som löper under kort fid. Mot denna bakgrund är def nödvändigt atf skapa särskilda finansieringsformer för forskningsprojekt med inriktning på förebyggande hälsovård och primärvård.

Centerns inställning till Dagmaröverenskommelsen dikterades av en stark önskan att tillgodose både storstädernas och landsbygdens och glesbygdens behov av sjukvård. Det är inte svårt att peka ut områden i vårt land där sjukvården, bl, a, på grund av läkarbrist, är och länge har varit under all kritik. Med kännedom om läget på många håll, där människor inte bara får

Nr 165

Fredagenden 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

resa långt för atf träffa läkare utan också ständigt möter nya sådana - om nu inte läkartjänsten är vakant - ter det sig i sådan situation groteskt att spela ut storstädernas cityakufer mot glesbygden. Vi anser atf en sådan konfronfa-tionsbHd är på gränsen till verklighetsförfalskning. Vi vill ha både-och: läkare och sjukvård både i storsfäderna och i glesbygd och i alla orter där emellan i en fallande skala.

Vi vill också ha både privat och offenflig sjukvård. Vi anser aff de kompletterar varandra och därför är nödvändiga. Blandningsförhållanden kan alltid diskuteras, om man bara pragmatiskt ser fill utfallet av effektiv sjukvård. Det förutsätter naturligtvis aff man har möjlighet aff ändra på blandningsförhållandena mellan offentligt och privat och att man har överblick över ekonomin, Dagmar ger oss dessa två förutsättningar, att överblicka ekonomin och att experimentera med blandningsförhållandena, Dagmar är infe tänkt som ett medel att t, ex, utestänga den privata delen, och naturHgtvis inte heller den offentliga. Däremot är reformen ett medel att experimentellt söka sig fram till de bästa samarbefsformerna, något som vi också påpekar i vår motion. Det är en laborafiv uppgift, men den förutsätter naturligtvis en ideologisk fömtsäftningslöshet.

Den som från början är bunden vid uppfattningen att sjukvården skall vara enbart offenflig- punkt slut - har naturligtvis ingen chans aft komma fram till bra resultat. Då förvanskar man tanken bakom Dagmar, Om man t, ex, som i Malmö sitter med Sveriges högsta kostnader för sjukvården och ändå alltför ensidigt satsat på det offentHga i sjukvården, är Dagmar inte eft medel för aft skapa bästa möjHga sjukvård inom givna ramar, utan man är då ute efter att skapa en ideologiskt inriktad sjukvård som är bäst av andra skäl än aft den är effekfiv, billig och bra, som är bäst oberoende av om den är ineffektiv och dyr.

För vår del ser vi Dagmar som ett medel att rättvist och solidariskt fördela resurserna mellan landstingen, att göra en rimlig fördelning inom varje landsfing för sig och aft fördela de ekonomiska resurserna mellan offentlig och privat sjukvård samt atf med hänsyn till allt snävare ekonomiska ramar söka sig fram till en sjukvård där man som bas har den offentliga sjukvården men som ger största tänkbara utrymme för privata inslag, initiativ och företagande. För oss i centern är Dagmarreformen inte eff ideologiskt bygge på annat sätt än att den bygger på solidaritet, I övrigt är allt omprövningsbart, öppet och möjligt för experiment. Därför skall man naturligtvis utvärdera resultatet efter en fid. Här kan man, om man så skulle vilja, både bygga om och bygga till,

I landsting där icke-socialisfisk majoritet råder har Dagmar befunnits vara ett utmärkt redskap för att skapa en ekonomiskt överblickbar, någorlunda rättvist fördelad sjukvård som producerats i effektiv symbios mellan privat och offentligt, kompletterande varandra men också konkurrerande med varandra, Def fungerar bra också i en hel del socialdemokrafiskt styrda landsfing, men tyvärr finns def skönhetsfläckar, som jag nämnde.

Herr falman! I en motion som behandlas i detta betänkande framhåller Gunnel Jonäng vikten av atf specialistkompetens i gynekologi finns inom

primärvården. Utskottet understryker atf de kvinnor som så önskar bör ha möjlighet att konsultera en gynekolog utan att först behöva gä fill en allmänläkare, Rosa Östh och Gunnar Elm har i ett särskilt yftrande påpekat att eftersom de här möjligheterna varierar från landsting till landsting bör vikten av att def på alla håll finns specialistkompetens inom sjukvården understrykas - särskilt att det finns sådan kompetens när det gäller kvinnor som vill anlita gynekolog. Jag yrkar bifall fill utskottets hemställan.

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

Anf. 20 GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr talman! Redan vid remitteringen till socialutskottet av regeringens proposition 1984/85:181 om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården i landet tillät jag mig göra några krifiska reflexioner. Jag följde sedan upp min kritik i vissa speciella hänseenden genom mofionerna 1984/85:3141,3142 och 3143 liksom i den moderata kommitfémofionen 3152, De fre förstnämnda motionerna har ännu ej efter mer än sju veckor utkommit i tryck, när vi nu skall gå fill beslut i frågan, och det är väl lönlöst aft här närmare redogöra för dem.

Riksdagen har ju sedan åtskilliga år visat aft den inte intresserar sig särskilt mycket för hälso- och sjukvården i riket. Man har successivt lyft över alltmer på andra huvudmän, och def är numera Landstingsförbundet som styr sjukvården i landet. Men genom manövrerna kring generaldirekförsposfen i socialstyrelsen har även regeringen i handling, på ett utmanande om än inte helt ovänfat sätt, i detta Hksom i så många andra hänseenden demonstrerat sitt förakt för sakkunskap, inom vikfiga samhällsområden. Kravet i min motion 3142 om återskapande av en medicinalstyrelse som med kraft och sakkunskap - och medborgerligt förtroende - skulle kunna leda utvecklingen inom hälso- och sjukvårdsområdet har genom def inträffade fått en ytterligare förstärkt aktualitet. Jag vill därför först och främst yrka bifall fHl reservation 11 i socialutskottets betänkande nr 28 som banar väg för eff återställande av respekten för sjukvårdens ledning i landet.

Till detta vill jag också knyta ett par reflexioner. Men jag borde kanske först läsa upp något litet av vad jag skrev i den här motionen som man således ännu infe har fått fillgång fill:

"Låt mig fastslå aft god hälsa visserligen ger personlig tillfredsställelse, ökar levnadens behag och minskar mängden obehag och lidande samt ovälkomna avbrott i arbetslivet, men icke nödvändigtvis försämrar personlighetsutvecklingen, 'självförverkligandet' eller framgången i livet. En tillbakablick på framstående personligheter: polifiker, författare och konstnärer ur gången tid och nutiden kan ge mängder av exempel på hur i många fall medfödda eller förvärvade svagheter i stället varit en drivkraft för vederbörande att på andra områden i stället nå mästerskap. Nationer kan inte enbart utgöras av joggare.

God hälsa bygger mestadels pä följande förutsättningar:

1, goda arvsanlag,

2, sunda levnadsvanor.

3 Riktdagens protokoll 1984/85:165

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

3, bra normer och levnadsregler,

4, sunt förnuft,

5, bra familjeliv och

6, ett arbete som passar ens förutsättningar och 'läggning'.

Detta vet i grunden alla människor. Svag eller dålig 'karaktär', dåliga vanor, dåliga kamrater, ett trassligt familjeliv och svårigheter att finna- eller att finna sig i - ett arbete, som passar ens förutsättningar, kan i längden föröda även en från början god hälsa. Motsatt, kan gynnsamma faktorer i dessa hänseenden ge även den som på ett eller annat sätt föds med, eller drabbas av, handikapp eller kronisk sjukdom en hygglig, innehållsrik eller t. o. m. spännande tillvaro. Atf underlätta detta senare är endast delvis en medicinsk uppgift, men väl så mycket en uppgift för uppfostrare, författare, skådespelare, religionsförkunnare, idealister, rättsvårdare och vanHga medborgare, däribland s. k. politiker. Det är däremot ingenting som en canceröst växande skara av utredare, expertgrupper och delegationer visat sig kunna göra något praktiskt användbart åt utöver generella anvisningar som så snart de blir alltför specifika mestadels också blir omstridda.

Däremot slår sjukdom och död ofta blint. Mot möjligheten atf drabbas kan man endast i ekonomisk mening försäkra sig. Av väsentlig betydelse för återvinnandet av hälsa eller arbetsförmåga är fillräcklig kapacitet, effektivitet, kvalitet och beredskap inom akutsjukvården. Eft av ledmofiven i HS 90 och proposition 181 är nedrustning av sådan sjukvård.

Som jag nämnde i mitt anförande i riksdagen den 9 april 1985 har de statliga åtgärderna inom sjukvårdens område på senare år väsentligen medfört försämrad kontinuitet i vården, vilket motverkar en strävan till bättre information och större säkerhet."

Den som på nära håll haft fillfälle atf följa anhörigas desperata ansträngningar att finna en sjukhussäng åt en svårt sjuk familjemedlem vet atf def infe är "förebyggande av ohälsa" utan vården av svårt sjuka som i dag utgör den allvarligaste brisfen i svensk sjukvård. Sjukvården tvingas på grund av bristande resurser ibland att visa upp en avvisande i stället för en välkomnande attityd. Det skär oss i hjärtat att det har blivit så.

Störningarna av den svenska sjukvården, med dess uppenbara svårigheter att hantera kontinuiteten, inleddes med den famösa 7-kronorsreformen - nu en 50-kronorsreform - koncipierad i hemlighet i detta samma socialdepartement som nu utmärkt sig genom att jaga bort en duktig läkare, med en uppriktig vilja att komma till rätta med den svenska sjukvårdens omöjligaste arbetsuppgift, för att i stället ersätta henne med en som ingenting vet om detta verksamhetsområde.

Herr talman! Med detta har jag gjort mig fill talesman för dem som vänfar på bårarna i korridorerna på våra sjukhus akutmottagningar. Det är infe flera glättade och påkostade vårdcentraler, öppna endast på dagfid, som vi bäst behöver utan eft effekfivt omhändertagande, alla dygnets fimmar, omedelbart och kompetent, av dem som har drabbats av det akuta, det svåra och def allvarliga. Det är infe fler landstingsråd och sjukvårdsadministraförer vi behöver utan bättre resurser för dem som står i akutmottagningarnas folkhav

och skall ta hand om och ge en meningsfull och riktig vård åt behövande medborgare.

De som gör jobbet i sjukvården bör resa på sig och skaka av den överväxt av s. k. administratörer som - utan känsla för uppgiften - håller på att förstöra den svenska sjukvård som under århundraden byggts upp av svenska läkare och svensk sjukvårdspersonal. Socialdepartementets fältrop må vara: "Proletärer i alla länder förenen er!". I dag är def skäl för aHa dem som arbetar i svensk sjukvård att förena sig för de sjukas bästa.

De kan lämpligen samlas kring den stridbare medicinprofessorn i Uppsala Harry Boström - själv sprungen ur stubbotan rot - som i dag är den svenska medicinens främste talesman för en sjukvård som värnar om de svagaste och mest utsatta; de akut sjuka och de svårt sjuka, och som är beredd att göra detta - om så behövs - på bekostnad av det triviala och det ofarliga.

Herr talman! Jag vet av mångårig erfarenhet att det inte behöver finnas någon motsättning mellan god vetenskap och utvecklad teknik å ena sidan och människokännedom och psykologiskt handlag å den andra. Det är just en sammansmältning av dessa två element som är den övergripande principen i god läkarutbildning och läkarverksamhet. Jag vill därför också fill sist rikta mig till de medicinska ledarna på olika poster i vårt land, av vilka många i det rådande klimatet tagit sin tillflykt till vetenskapliga elfenbenstorn: Gå ut på fältet och slåss för alla deras rätt som vet vad ni kan och innerst inne vill, men som utan er ledning känner sig rådvilla och övergivna. Tag upp den kastade handsken och driv inkompetensen på flykten!

Herr falman! Med 45 års erfarenhet som läkare, ofta i sjukvårdens frontlinje, har jag inte kunnat undgå att bli beklämd vid läsningen av proposition 1984/85:181. Det är nog infe bara i socialstyrelsen som vi behöver kompetens; även i socialdepartementet skuHe det behöyas någon som verkligen vet vad def handlar om. Def är nu tyvärr alltför länge sedan den svenska sjukvården hade en sakkunnig och behjärtad talesman i landets regering, någon som sjukvårdspersonal av alla kategorier kunde identifiera sig med och känna samhörighet med även om det skulle betyda skärpta krav på de enskilda befattningshavarna - bara dessa krav upplevdes som relevanta och i vårdens anda och intresse. Det är förnedrande för den svenska sjukvården - som på både det vetenskapliga och det praktiska planet genom hårt och besjälat arbete tillkämpat sig en internationell täfplats - att de verksamma skall behöva arbeta på detta sätt utan aft därvid kunna uppleva erkännande, samhörighet, stöd och ledarskap från en insiktsfull och behjärtad företrädare för statsmakterna.

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

Anf. 21 MARGARETA WINBERG (s):

Herr falman! Jag skall börja med aft tacka för behandlingen av min mofion angående kvinnosjukdomar. Utskottet har haft en välvillig och i mitt tycke bra inställning och har skrivit posifivt om den. Möjligen är jag litet konfunderad över skrivningen beträffande bröstrekonstruktion, men jag tolkar utskottets skrivning så, att alla kvinnor skall ha rätt fill detta, och då är mitt krav tillgodosett.

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

Men vad jag egentligen tänkte tala om var någonfing helt annat. Varje år lämnas åtminstone en mofion in till riksdagen med anknytning till tobaks-bruk, I år inlämnades med anledning av den här propositionen två sådana motioner. Båda är undertecknade av företrädare för samfliga partier här i riksdagen. Skälen till aft vi skriver dessa motioner år efter år är infe privafmoraliska på något sätt, utan de är strikt hälsopolitiska.

Bakgrunden är den, att ingen åtgärd kan så verksamt bidra till förbättrad folkhälsa, minskad sjukfrånvaro, minskat antal cancerfall, drastisk tillbakagång av hjärt- och kärlsjukdomar, lägre sjukvårdskostnader osv, som en fortsatt minskning av tobaksrökningen. Dessutom är det infe bara den som själv aktivt röker som utsätts för dessa hälsorisker, utan de drabbar också andra genom den ofrivilliga passiva rökningen,

I opinionsbildningen kring fobaksfrågan råder en rad missuppfattningar och myter. Jag skall ta upp tre av dessa myter;

1, "Rökningen minskaröverhelafälfef,detgåråf rätt håll", sägs def. Men
sanningen är att andelen ungdomar som börjar röka i tonåren under en följd
av år har gått fillbaka. Andelen rökare bland välutbildade män har gått
tillbaka. Däremot ökar rökningen bland yngre kvinnor med lägre utbildning
och i lägre inkomstgrupper. Det är mer än dubbelt så vanligt atf sjukvårdsbi
träden röker som atf läkare röker. Lungcancer går om bröstcancer som den
vanligaste dödsorsaken bland kvinnor, och lungcancerdödligheten kommer
aft öka mycket starkt under 1990-falef,

2, "Det är sällan någon besväras av rökig miljö numera", sägs def. Sanningen är atf de allmänna råden om begränsning av tobaksrökning som utfärdats av arbefarskyddssfyrelsen och socialstyrelsen efterlevs på endast var femte arbetsplats. På hälften av landefs alla arbetsplatser röks def utan hänsyn till de mer eller mindre svåra besvär icke-rökare kan utsättas för,

3, "Det råder fanatism och ren förföljelse av rökare numera", sägs det. Men fre av fyra rökare önskar bli kvitt sitt rökbegär och vill sluta röka. Sanningen är den att en rökares nikofinberoende är svårare aft komma till rätta med än alkoholberoendet - påstår experterna. Antalet rökavvänjningskliniker och den utbildade personal på vårdcentralerna som skall möta rökares behov av hjälp och stöd är helt otillräckliga.

Sanningen är också den aff det dör tio gånger fler människor av tobakens skadeverkningar än genom trafikolyckor. Vi har eff frafiksäkerhetsverk, men def finns ingen kraftfull satsning för att komma till rätta med tobaksdöden.

Det är mot den bakgrunden som vi från samfliga partier varje år skriver motioner i den här frågan, Def som jag säger och det som andra efter mig kommer att säga är inga speciella nyheter, utan det har sagts från talarstolen tidigare. Men def glädjande är att vi nu har eft starkt stöd både från cancerkommiffén och genom HS 90-ufredningen,

När vi under dessa år har diskuterat fobaksbruket här i kammaren har våra förslag ofta avvisats med hänvisning till den proposition som behandlas i dag. Där skulle alla våra visioner och tankar gå i uppfyllelse, och där skulle de verkliga krafttagen mot fobaksbruket tas.

Men vi som är aktiva i tobaksfrågan är inte riktigt nöjda. Vi menar aff det samlade program som fobakskommiffén lade fram aldrig har verkställts.

Vi har tidigare krävt - och vi gör det också i dag - en officiell policy från regeringens och riksdagens sida, en målsättning i den här frågan och konkreta vägar för aft nå målet. Det har vi inte kunnat finna i den hälsopolitiska propositionen och inte heller i betänkandet.

Sedan vi läst propositionen har vi alltså skrivit en motion där vi tagit upp fre punkter som ingalunda utgör ett heltäckande program men som ändå är de punkter som de mest sakkunniga på området anser vara de viktigaste åtgärderna just nu.

Det gäller för det första en krafffuH informationsinsats, Cancerkommittén föreslog eft femårigt informationsprogram med en satsning i pengar räknat i storleksordningen 5-10 milj, kr, per år. Vi tycker def är bra, och därför har vi tagit upp detta som ett av våra förslag.

För aft också finansiera det hela har vi för det andra föreslagit att medel skall tas ut i form av en hälsovårdsavgift på 2 öre per cigarettpaket. Detta är ett krav som socialstyrelsen stödjer aktivt.

För det tredje menar vi att en kraftig höjning av tobaksskatten skulle vara bra i konsumtionsdämpande syfte.

Dessa åtgärder skulle vara ett steg på vägen mot en förbättrad folkhälsa som sparar liv, hälsa och pengar.

Herr talman! Jag yrkar bifall till motion 3148 yrkandena 1, 2 och 3,

Nr 165

Fredagen den 7juni1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

Anf. 22 TORE NILSSON (m):

Herr talman! "Får man röka här?" Def var en teckning i Sveriges största dagstidning för tio år sedan - en Str0yer-teckning som jag har klippt ut och bevarat. Teckningen visar en jättelik idrottsarena, kanske ett fotbollsstadion, med otaliga människor och så en liten person som stiger fram, tittar sig omkring och säger: "Får man röka här?"

Teckningen var full av ironi, och anledningen till teckningen var en motion i riksdagen, där en riksdagsman hade dristat sig till atf begära rökförbud på offentliga platser.

Då skrattade Sverige, "Får man röka här?" Det var helt orimligt att man inte får röka var man vill,

I socialutskottefs betänkande 28, som vi behandlar i dag, står def atf mycket tyder på att rökvanorna i en befolkning är påverkbara. Med anledning av de åtgärder som har vidtagits står det att man har noterat påvisbara effekter.

Om man jämför betänkandet Minskat tobaksbruk, SOU 1981:18, med vad som har hänt sedan dess tvivlar jag på detta. Jag tror visserligen att man inte längre skrattar åt den som inte själv röker och önskar slippa stå eHer sitta i rök eller vara omgiven av rök. Men det är många som har mycket svårt aft begripa aft det finns många människor som rent av blir sjuka av rök, t, ex, allergiker. Dessa människor tycks infe heller veta hur oerhört dyrbar rökningen är.

Kan det då bli en förbättring? 1974 kom det ett brev fHl riksdagen med

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården

adressen Riksdagen, Stockholm, Sverige, Det var skrivet i Moskva den 25 november av en rysk journalist. Han hade läst en notis i en rysk tidning och skickade med den. Översatt lyder denna notis:

Den svenska regeringen har utarbetat en plan enligt vilken Sverige under loppet av 25 år kommer att förvandlas till eft icke-rökarnas land. År 1975 upphör cigarrettförsäljningen i automater. Från 1981 börjar man att i laga ordning införa straff för försäljning av cigaretter till personer yngre än 16 år. De svenska myndigheterna hoppas att nikotin helt enkelt skall vara okänt för människor födda efter 1975,

Lyckliga journalist, lyckliga Sverige och lyckliga land som kunde förverkHga detta!

I min motion, 1975:1275, från vilket detta är hämtat skriver jag: "Att bli kvitt rökningen - en utopi?" Det är det förvisso.

Vi måste ändå arbeta på att få en förbättring. Man kan ta fram fruktansvärd statistik om rökningen.

Man beräknar att 7 miljoner människor dör varje år, alltså ungefär Hka många som bor i Sverige, och att en rökares liv förkortas med i genomsnitt sju år och att en passiv rökares liv förkortas med fyra år.

Jag vill inte säga att jag helt tror på dessa siffror, men de är upprörande nog,

I en cirka två år gammal artikel står det att 1 500 rökare dör i lungcancer varje år. Det borde vara möjHgt atf ändra på detta förhållande.

Rökningen är skadlig för den som röker och för den som utsätts för röken. Rökningen är också dyr och belastar vår sjukvård, och den tar resurser från det som borde vara mer angeläget,

WnO har sagt att ingenting skulle förbättra mänsklighetens hälsa mer än om rökningen vore helt okänd eHer kunde försvinna.

Jag viH trots detta se propositionen och betänkandet som ett steg på rätt väg. Jag skulle också önska att riksdagsmän och andra som har ansvar för Sveriges budget, Sveriges sjukvård och Sveriges hälsa med personligt föredöme kunde gå före - om de röker behöver de åtminstone inte göra def offentligt.

Senast i dag när jag gick från Sergels torg till kanslihusets entré och upp till vår foajé förvånades jag över hur människor kan strö cigaretter och fimpar omkring sig - de finns överallt. De människor som bara kastar sådana orenande saker omkring sig måste ha drabbats av någon skada. Det måste väl vara möjligt att på något sätt informera om detta, eftersom dessa människors handlande måste bero på tanklöshet. Jag vill åtminstone tyda det så. Om det inte beror på tanklöshet, måste det betyda att en mängd människor har drabbats av en kronisk skada som gör att de inte kan fatta vad de ställer till med. Framför allt borde man aldrig behöva se en person i massmedia, TV eller i en offentlig samling av ansvarsmedvetna och ansvarskännande människor som röker så att barn och ungdomar ser det. Givetvis borde inte någon röka i barns närvaro i hemmet.

Jag vill även instämma i det yrkande som Margareta Winberg nyss har StäHt,

I detta anförande instämde Börje Stensson (fp),

Anf. 23 LENNART BRUNANDER (c);

Herr talman! I likhet med de två tidigare talarna vill jag med några ord uttala mig för åtgärder som kan minska bruket av tobak.

Vi vet att rökningen har en mycket dålig inverkan på vår hälsa och att den är skuld till en hel mängd sjukdomar. Nästan alla undersökningar som gjorts har visat att rökningen är det som man direkt kan peka på när det gäller orsakerna till cancer, och då framför allt lungcancer, Tore Nilsson och Margareta Winberg har emellertid ingående redovisat de problem som finns och de krav man bör kunna ställa, och jag skall därför inte gå närmare in på detta.

Jag tycker att utskottet har trott litet för mycket på regeringen i det här sammanhanget. Utskottets skrivning går ut på att de synpunkter som vi för fram i vår motion för all del är bra, men förhoppningsvis kommer regeringen att göra någonting åt problemen. Regeringen har ju haft chansen att göra det under ett antal år, men så förfärligt mycket har man inte gjort. Jag tror inte att man bara kan vänta och hoppas på att någonting skall ske. Vi viH att riksdagen skall skynda på regeringen genom aff bifalla mofionen, så att vi därmed får till stånd de åtgärder som har föreslagits.

Herr talman! Jag skall inte föra ett långrandigare resonemang än så om rökningens fördärvHghet, utan vill med detta bara yrka bifaH tHl vår motion 3148,

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Patientjournallag

Överläggningen var härmed avslutad,

(Beslutet redovisas efter debatten om socialutskottets betänkande 33,)

Anf. 24 TALMANNEN:

Kammaren övergår nu till att debattera socialutskottets betänkande 33 om patientjournallag m, m.

Patientjournallag

Anf. 25 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Herr talman! De bestämmelser om förande av patientjournal som finns i dag är spridda på ett flertal författningar. Allmänna bestämmelser om hur en journal skall utformas eller förvaras finns inte.

Från tidigt 1970-tal har vi moderater mofionerat och interpellerat vid många tillfällen för bestämmelser om journaler som skaH säkerstäHa god vård och integritetsskydd för patienten. Att vi nu skall fatta beslut om en lag som skall samla de grundläggande bestämmelserna om patientjournaler, om skyldigheten att föra dem och om deras utformning, innehåll och hantering är

Nr 165 därför mycket bra, även om vissa svåra frågor rörande integritet och

Fredacrenrien sekretess som är förknippade med detta infe är lösta utan föremål för

7 inni 1985 utredning i data- och offentlighetskommittén, DOK, Att lagen skall gälla all

_____________ individinriktad vård av patienter inom hälso- och sjukvården, aft pa-

Patientinurnallas tientjournal skall föras för varje patient och gälla för all hälso- och sjukvård, både allmän och enskild, är också bra. Likaså atf patientjournallagen skall vara teknikneutral och gälla oavsett framställningens form.

Ett försfahandsintresse för patienten anges i propositionen vara patientens intresse av god och säker vård. Jag vill instämma i detta. Journalen är ett arbetsinstrument i vården, men den ger också samhället möjlighet aft utöva tillsyn över hälso- och sjukvården. Fel och försummelser eller missförhållanden kan också utredas och beivras. Jag vill också understryka vikfen av aff journaluppgifter skall kunna användas för forskning,

1 lagförslagets 3 § ställs krav på innehåll, utformning och hantering av journalen. Utgångspunkten är atf det som antecknas skall tjäna patientens intresse av god och säker vård, samfidigt som rättsäkerhefs- och integritets-intressena fas tiH vara. Jag vill starkt understryka dessa krav, Aft alla uppgifter i en journal utformas så, atf patientens integritet respekteras och rättsäkerheten garanteras är utomordentligt viktigt.

En patientjournal skall innehålla uppgift om patientens identitet. Den medicinska informationen måste kunna hänföras fill rätt person. Enligt proposifionen är personnumret den bästa identifikationsuppgiften. Föredragande statsrådet säger sig dock inte vara beredd att föreslå ett lagstadgat krav på personnummer i patientjournaler i avvaktan på DOK:s översyn.

Utskottet säger sig benäget att se personnummer som den bästa och säkraste lösningen på detta problem. Utskottets uttalande kan inte förstås som annat än ett ställningstagande för personnummer, även om man säger sig inte ta ställning.

Det finns anledning att vara mycket försiktig med användandet av personnummer som identifikationsuppgift i hälso- och sjukvården. Många människor känner också oro inför uppgivande av personnummer. Patientens trygghet och vissheten om att fullständig sekretess råder är en hörnsten för god vård, I vad gäller de centrala dataregister som skall vara grund för epidemiologiska studier och annan forskning, finns det starka skäl atf använda andra uppgifter än personnummer, om det över huvud taget är nödvändigt med identifikationsuppgifter i dessa sammanhang.

Det är självfallet viktigt att man infe kan förväxla patienter i patientjournaler. Hur def skall ske är det för tidigt atf binda sig för innan DOK utrett frågan ytterligare. Det kan utformas på olika sätt. Jag vill därför yrka bifall fill reservation 1 till betänkande 33, Jag vill i detta sammanhang också understryka vikten av DOK;s arbete när det gäller de problem ur integritetssynpunkt som uppkommer vid dataregi-sf rering av personuppgifter inom hälso- och sjukvården. Detta tas bl, a, upp i mofion 2720 av Gunnar Hökmark, Människor måste känna trygghet när de lämnar känsliga uppgifter. Den snabba övergången till dafaregistrering av 40

journaler får inte medföra risker för obehörig insyn eller oro för hur Nr 165
uppgiftema används, Fredagenden

I propositionen anges atf patientjournal skall innehålla uppgift om vem q ■ ■ inoc

som har gjort en viss anteckning och när anteckningen gjordes. Däremot _

ställs inga krav på kontrolläsning och signering. Patientjournallag

Flera motioner tar upp detta, bl. a. motion 3177 av Gunnar Biörck i Värmdö. Gunnar Biörck säger bl. a. aff kontrolläsning och signering ovillkorligen måste krävas som rutin i sjukvården för patientens säkerhets skull. Bl. a. hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd har i remissvar till journalutredningen sagt att det bör finnas ett generellt krav på signering av journalanteckningar om läkemedelsordinafioner. Atf utskottet föreslår en principiell skyldighet aft signera journalanfeckningar och på denna punkt enigt går emot propositionen är därför väsentligt för patienterna.

Propositionen föreslår att en journalhandling skaH bevaras i minst tre år efter att sista uppgiften förts in. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att vissa handlingar skall bevaras i minst tio år. Slutligt förslag har dock inte lagts. Föredragande statsråd säger atf hon avser aft återkomma till regeringen i fråga om nya rekommendationer till huvudmännen i vad gäller gallringen av de medicinska arkiven.

Vi moderater anser atf frågan om bevarandetider och gallring är av stor principiell betydelse, såväl när det gäller rättssäkerheten, t. ex. i skadestånds- och ansvarsärenden, som när det gäHer forskningens behov. Statsrådet avser atf återkomma fill regeringen med nya rekommendationer fill huvudmännen. Vi anser dock aft det är en fråga där riksdagen skall ta ställning. Det gäller inte minst undervisningssjukhusens journalarkiv. Journalerna är grundmaterial för forskning, och forskning måste anses som en statlig angelägenhet.

Jag yrkar därför bifall till reservation 2.

I reservation 3 yrkar vi reservanter aft patienten tillförsäkras en formell rätt atf påkaHa rättelse av sakfel i en patientjournal. Det är inte tillfredsställande aft patienterna är hänvisade till den goda viljan hos journalföraren. Def räcker infe heller att patienten kan begära atf journalen eller delar av den förstörs.

Eftersom utgångspunkten för förslaget till journallag är att def som antecknas skall kunna tjäna patientens intresse av god och säker vård, samtidigt som rättssäkerhets- och integritetsinfressena tas till vara, bör patientens rättigheter i dessa avseenden utredas. Det är en viktig rättssäkerhets- och integritetsfråga.

Fm talman! Jag vill därför till sist yrka bifall även till reservation 3,

Under detta anförande överfog förste vice falmannen ledningen av kammarens förhandlingar,

Anf. 26 ULLA TILLÄNDER (c):

Fru falman! I propositionen om patientjournallag slås fast aft journalen
skall innehålla de uppgifter som behövs för en god och säker vård av 41

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Patientjournallag

patienten. Det är uppgifter som skall lämnas om patientens identitet, väsenfliga uppgifter om bakgrunden till vården, uppgifter om ställd diagnos och anledningen tHl mer betydande åtgärder. Det gäHer väsentliga uppgifter om vidtagna och planerade åtgärder. Avsikten med patientjournalen är att den skall kunna användas av sjukvårdspersonalen som ett instrument för planering, genomförande och uppföljning av vården.

En annan avsikt med patientjournalen är att samhället skall kunna utöva tillsyn över hälso- och sjukvården. Patienten skall på så sätt garanteras en möjlighet att få eventuella fel och försummelser klarlagda och åtgärdade. Då är det viktigt med journalen som bevis,

Def finns också ett intresse ur forskningssynpunkt av att journaler finns, inte minst när det gäller att förebygga sjukdomar och skador, vilket sker inom t, ex, den yrkesmedicinska verksamheten och inom företagshälsovården.

Men det Hgger också i patientens intresse att personliga uppgifter inte sprids, Atf vi reserverar oss i fråga om att ha personnummer som identifikationsuppgift beror helt enkelt på att vi vet atf det är så lätt atf uppgifter kan läcka ut. Det är eft försök att trots allt värna om den enskildes integritet. Risken atf uppgifter om enskHda kommer ut, uppgifter som infe borde lämnas ut, är alltför stor. Det måste finnas många uppgifter om enskilda människor som bara de själva borde ha rätt att känna till. Men finns det i verkligheten, kan man fråga sig, någon garanti för en sådan fredad zon? Det finns en risk att myndigheter vet mer i detalj om den enskildes tidigare liv än vederbörande själv känner fill. Det inger inte den lilla människan någon känsla av trygghet, snarare tvärtom. Tanken bakom identifikation med personnummer har säkert varit god, men hur många farliga vägar finns det inte som är stensatta med de bästa föresatser? Andra uppgifter än personnummer niåste kunna användas.

Jag yrkar bifall till reservation nr 1,

I motion 3179 av Karin Israelsson föreslås att journalerna skall bevaras i minst tio år, både ur rättssäkerhetssynpunkt och för att tillgodose forskningens behov, I ett särskilt yttrande om bevarandetiden för journalhandlingar av Ingemar Eliasson, Rosa Östh och Gunnar Elm tas dessa tankar upp, Def understryks aft man bör vara försiktig vid utgallringen av journalhandlingar, inte minst av de skäl som berör rättssäkerheten. Många handHngar har betydelse i skadestånds- och ansvarsärenden. För fordringar är preskriptionstiden tio år. Ur forskningssynpunkt är det viktigt med en längre bevarandetid. Därför är det nödvändigt att man från regeringens sida ger noggranna rekommendationer till huvudmännen utifrån de synpunkter som framförs i motionerna och i det särskilda yttrandet om vilka handlingar som måste bevaras under längre tid.

Jag yrkar alltså bifall till reservation 1 och i övrigt till utskottets hemställan.

Anf. 27 KERSTIN ANÉR (fp):

Fru talman! Den som sitter i hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd har ibland att ta ställning till felaktigheter inom sjukvården, som beror på atf en

läkares ordinationer har varit otydligt skrivna, så atf sjuksköterskan fått ett alldeles för stort ansvar när det gäller att ta reda på vad där verkligen står. Ibland är sådana ordinationer inte ens signerade, så aft det i efterhand infe går aft fa reda på vem som är upphovsmannen. Denna absurda situation förekommer ingalunda på alla sjukhus, men på en del. Jag är därför mycket glad att socialutskottet har tagit intryck av HSAN:s, Gunnar Biörcks i Värmdö, Björn Molins och mitt eget krav på att sådan signering alltid skall ske och noterar med tacksamhet den ståndpunkten.

Däremot har utskottet gått emot ett annat krav som framförts av Björn Molin och som också har sin grund i erfarenheten av hur journaler behandlas, nämligen att patienten själv skall ha rätt att påkalla ändringar av sakfel i sin egen journal. Utskottet anser atf det räcker med att Hta på journalföraren, som infe heller vill ha några fel i den journal som förs. Emellertid är förhållandena inte alltid så enkla, Aff patienter t, ex, uppfatfar delar av journalen som kränkande och osanna förekommer ibland, atf döma av vad vi får se i HSAN, Patienten bör alltså ha lagstadgad rätt atf åtminstone få sådana uppgifter borttagna som patienten kan styrka är felaktiga. Detta hör ihop med den allmänt ökade respekt för patienten som ligger till grund för den nuvarande lagen om hälso- och sjukvård. Jag yrkar därför, fru falmän, bifall till reservation nr 3, och för övrigt även fill reservation nr 1, som understryker atf data- och offentlighetskommittén måste se mycket noga på hur personnummer används i sjukvården.

Jag vill i detta sammanhang påpeka att utskottet även på ett annat ställe -denna gång utan några reservationer - tar ställning till data- och offentlighetskommitténs uppdrag, I min motion 3178, yrkande 2, påpekar jag att dafapersonal med rent teknisk kompetens ofta får tillgång till hur hemliga data som helst, när de skaH serva och reparera mjukvara och hårdvara i datorerna. Denna personal har väl någon sorts formell tystnadsplikt - men ingen utbildning, inget grupptryck och ingen tradition som kan jämföras med vad som finns inom sjukvården. Detta är ett problem både i sjukvården, i näringslivet och förmodhgen även på andra håll. Utskottet avfärdar min motion med att data- och offentlighetskommittén har i uppdrag att se på denna fråga. Det finns nu inget som helst i data- och offentlighetskommitténs direktiv som uttryckligen talar om detta. Det enda som står är på s, 19 i tilläggsdirektiven från den 13 december 1984, nämligen att kommittén "bör vara oförhindrad att ta upp sårbarhefsfrågor i den mån de har anknytning till frågor som aktualiseras genom kommitténs arbete i övrigt". Därvid, står det, skall data- och offentlighetskommittén samarbeta med sårbarhetskommittén. Nu råkar det vara så, att den sistnämnda kommittén just i dessa dagar har framlagt en rapport som i någon mån går in på den av mig upptagna frågan. Jag noterar därför socialutskottets enhälliga uttalande som en fingervisning åt data- och offentlighetskommittén att den bör betrakta det i min motion aktualiserade problemet som en del av sitt uppdrag, vilken hittills ingen visste något om.

Jag yrkar alltså, fru talman, bifall fill reservationerna 1 och 3 och med

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Patientjournallag

Nr 165 tillfredsställelse till utskottets hemställan i övrigt, särskilt vad det gäller

Fredaeen den frågan om signering av läkarordinationer inom sjukvården.

7 juni 1985

_____________ Anf. 28 LILLY BERG ÄNDER (s):

Patientiournallas falman! Jag vill på samma sätt som Ann-Cathrine Haglund konstatera

att vi i utskottefs betänkande slår fast att de nuvarande bestämmelserna om förande av patientjournaler är spridda på alltför många håll. Det är därför med stor tillfredsställelse vi nu kan besluta om en samlande lag, som inte bara reglerar skyldigheten att föra patientjournaler utan också utformningen av och innehållet i journalerna.

Aff patientjournaler förs med omsorg och ansvar utgör ett för patienten viktigt trygghetsmoment i den vård och behandling som ges.

Utskottet är också till stora delar enhälligt i sitt ställningstagande. När def gäller frågan om signering av journalanfeckning har utskoffef föreslagit en skärpning av propositionens förslag. Kerstin Anér har redogjort för HSAN:s och motionärernas synpunkter. Därutöver har Stockholms läns landsting och Svenska läkaresällskapet i sina remissyttranden framhåHit att signeringskra-vet är en väsentlig trygghetsfaktor.

Trots aft vi i utskottet varit eniga i många frågor, har def ändå fogats tre reservationer till betänkandet.

I reservation 1 har utskottets ordförande och de övriga borgerliga ledamöterna gjort gemensam sak och vill att riksdagen skall uttala sig för en stor restriktivitet när det gäller användandet av personnummer för identifikation av patienterna. För oss som står bakom majoritetens skrivning förefaHer det märkligt och ologiskt aft man först för atf öka pafienfernas säkerhet vill skärpa bestämmelserna om signering av journalanteckning av den för diagnosen, vården och behandlingen ansvarige läkaren, men sedan vill göra avkaH på säkerheten i en så vikfig fråga som att man är övertygad om att det är rätt patient som behandlas. Vi anser i likhet med föredragande statsråd atf personnumret för närvarande är det säkraste sättet för en identifiering. Statsrådet hänvisar också fill data- och offentlighetskommittén, som enligt sina direktiv har aft behandla frågan om personnumrens användning även inom hälso- och sjukvården. Vi brukar ju i riksdagen infe fatta beslut i frågor som är under utredning. Jag tror atf det även i denna fråga är klokt atf avvakta utredningens förslag.

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till de borgerliga reservanterna: Litar ni inte på era partiers företrädare i utredningen?

Kerstin Anér tog också upp frågan om sekretesskravet på de personer som
servar datautrustningen på sjukhusen. Jag viH tiH skiHnad från Kerstin Anér
påstå att det med utskottets skrivning och med de tilläggsdirektiv som data-
och offentlighetskommittén fått - en kommitté som för övrigt vi båda är
ledamöter i - är kommittén, som jag ser det, skyldig att ta upp de frågor som
rör sekretessen. Att riksdagen därutöver skulle ge regeringen fill känna att
man dessutom bör beakta sjukvårdshuvudmännens och socialstyrelsens
ansvar kan jag inte finna vara nödvändigt, eftersom dessa redan har detta
44 ansvar.

Därför, fru talman, yrkar jag avslag på reservafion 1.

Reservation 2 från moderaterna gäller förslaget om gallring av journaler. Utskottsmajoriteten anser att propositionens förslag ger möjlighet att på ett nyanserat sätt företa den gallring av journalerna som behövs. Jag yrkar därför avslag på reservation 2.

När det gäller reservation 3 finns def enligt majoritetens mening möjlighet att företa rättelser om felaktiga uppgifter antecknats i en patients journal, varför jag yrkar avslag även på reservation 3.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottefs hemställan på alla punkter.

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Patientjournallag

Anf. 29 ANN-CATHRINE HAGLUND (m) replik;

Fru talman! Det finns andra sätt att säkert identifiera pafienter än att använda personnummer. Visst, LiHy Bergander, litar vi fullt på våra representanter i data- och offentlighetskommittén. Vi anser atf den utredningen skall kunna arbeta på ett förutsättningslöst sätt. Men utskottet säger: "Utskottet är i Hkhet med föredragande statsrådet benäget atf se personnummer som den bästa och säkraste lösningen på detta problem." Detta innebär fakfiskt eft klart ställningstagande för personnummer.

Vi vet att många människor känner oro inför att uppge personnummer och oro för att känsliga uppgifter skall läcka ut. Då tycker vi att det är bättre aff låta data- och offentlighetskommittén förutsättningslöst belysa problemen, innan vi tar ställning genom att uttala ett så klart förord.

Anf. 30 ULLA TILLÄNDER (c) replik;

Fru talman! Som Ann-Cathrine Haglund sagt måste det finnas andra identifikationsmöjlighefer. Vi har i en mofion till årets riksmöte fört fram våra synpunkter på infegritetsskyddet.

Dessutom är reservationen eft svar på propositionen.

Ur rationalitefssynpunkt kan det verka lockande atf med hjälp av personnummer få fram allt om en person; det verkar ju effekfivt och - som LHly Bergander var inne på - ofarligt. Men vi anser atf denna rationalitet är förledande och atf man bör tänka sig för mer än en gång. Det är ju inte fråga om lagerlokaler, där man skall hålla reda på varor, utan det är fråga om människor. Vad som är rafionellt och klokt är infe alltid vist.

Detta kan av många upplevas som ett hot. Det är litet oroande aft man i regeringsförslaget infe uttrycker någon tveksamhet inför användandet av personnummer, Datasamlandet är ju ett hot i sig, men def kan också upplevas som ett hot, om riskerna inte inses.

Anf. 31 KERSTIN ANÉR (fp) replik:

Fru talman! Jag noterar att def råder fullständig enighet mellan Lilly Bergander och mig om att vi skall i data- och offentHghetskommiffén, där vi båda sitter, ta upp den fråga som jag har tagit upp i min mofion och som utskottet i detta betänkande behandlar. Jag har inte yrkat på annat än aft riksdagen i dag skall följa utskottet.

Jag är väldigt glad över aff denna fråga har markerats. Den fanns verkligen

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Patientjournallag

inte omnämnd i några tydliga ordalag i kommitténs direktiv. Men vår uppgift i kommittén är ju att vi skall tolka dessa direktiv och fa upp alla praktiska frågor som kan uppkomma. Frågan om den tekniska personalens reella och inte bara formella tystnadsplikt när det gäller hemliga data är en viktig och allvarlig fråga som vi kommer att studera,

Anf. 32 LILLY BERGANDER (s) replik:

Fru talman! Jag är övertygad om, Kerstin Anér, att vi tillsammans skall kunna se till aft derina fråga blir nöjaktigt utredd.

Till Ann-Cathrine Haglund och Ulla Tilländer vill jag säga aft personnumret i dag är det säkraste sättet att identifiera patienter. Men varken utskottet eller statsrådet har ju tagit ställning för atf det så skall vara även i fortsättningen.

Utskottet förklarar också att data- och offentlighetskommittén, DOK, skall studera denna fråga och se om man kan komma fram till något annat säkert sätt för identifiering utan att använda personnummer. Data- och offentlighetskommittén har ju såsom sin förstauppgiff aft verkligen se över i vilka sammanhang personnummer är lämpliga att använda och hur man skall kunna minimera användningen så mycket som möjligt.

Även jag sitter i hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd och vet hur lätt def är att förväxla både människor och lemmar. Jag vet också hur viktigt det är att vi på allt sätt, i detta sammanhang i varje fall, inte ger avkall på patienternas rätt atf känna den tryggheten att rätt pafient får rätt vård,

Anf. 33 ANN-CATHRINE HAGLUND (m) replik:

Fru falman! Utskottet uttalar klart att personnummer är den bästa och säkraste lösningen. Det är ju ett klart förord för att man skall använda personnummer. Detta säger utskottet samtidigt som en utredning skall se över frågan.

Att vi har reserverat oss beror på att vi vill säkra patienternas ställning. De upplever en osäkerhet när de uppger personnumret. De är rädda för atf uppgifter skall läcka ut, och de är rädda för de stora registreri. Det är litet av samma anda bakorri reservation 3, där vi vill stärka patientens rättsliga ställning och ge patienten en formell rätt att kunna påkalla rättelse av fel i en patientjournal.

Anf. 34 ULLA TILLÄNDER (c) replik:

Fru talman! I senaste numret av tidskriften Teknik och Samhälle diskuteras just frågan om sjukjournaler,på data. Där påpekas atf behörighetskon-troHen och kontrollen av vem som efterfrågar vilken information kan förstärkas i datoriserade arkiv. Men å andra sidan kan behörighefskoder brytas, varigenom risken för att stora mängder specialiserad information kommer ut ökar. Det finns då en risk för att förtroendet för läkaren och sjukvården minskar. Detta måste motverkas. Så kan ske om riksdagen följer reservation 1,

Anf. 35 LILLY BERGANDER (s) replik: Nr 165

Fru talman! Jag vidhåller atf personnumret i dag är det säkraste sättet aft p , ,

kontrollera en persons rätta identitet. Men samtidigt säger utskottet i sin ., ■ • igoc

skrivning aft man inte tar stäHning, eftersom utredningen har detta uppdrag,

Alla de tre reservationerna hanterar sakfrågan på ett underligt sätt. Vi är Pntipntirur allno ju egentligen rörande eniga i utskottet om dessa svåra frågor. Det kan inte hjälpas att man får en känsla av att detta utskottsbetänkande, om vi inte hade befunnit oss i början av en valrörelse, hade varit enhälligt. Det är sorgligt om vi skall använda kammarens talarstol i valrörelsen. Valrörelsen skall vi hålla utanför detta hus.

Förste vice talmannen anmälde att Ann-Cafhrine Haglund och Ulla THlander anhållit att till protokollet få antecknat atf de inte ägde rätt fill ytterligare repliker.

Anf. 36 GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Fru talman! Bara tre korta kommentarer till detta betänkande.

Först vill jag tacka socialutskottet för att det när det gäller 3 § i lagförslaget har följt samma Hnje som jag av personHg erfarenhet har gjort mig till talesman för beträffande obHgatorisk signering av journaluppgifter.

Frågan om bevarande av journaler bör av i min motion 3177 angivna skäl på nytt underställas riksdagen och inte regeririgen. Det är vi här som skall ta ställning till sådana saker. Jag vill i alla lägen hävda atf riksdagen är den första statsmakten och ansvarig för lagstiftningen. Jag yrkar följakfligen bifall till reservation 2.

Beträffande 15 § har jag en allmän synpunkt på bemyndiganden. Jag anser från min erfarenhet här att riksdagen över huvud taget bör vänja sig av med att ge onödiga bemyndiganden till regeringen eller dess organ. Lagstiftningen är en trestegsraket, där riksdagen bara kontrollerar det första steget: propositionen och riksdagsbeslutet. Därefter kommer en förordning, och slutHgen utfärdar myndigheterna ute i periferin verkställighetsföreskrifter, som vi inte får se och således vet vi infe i vilken utsträckning de skiljer sig från andemeningen i riksdagsbeslutet.

Vi borde göra som man lär göra i Norge: se till att alla förordningar och verkställighetsföreskrifter, som utfärdas till följd av bemyndiganden, underställs stortinget för förnyad granskning. Först om vi tillämpar sådana regler kan vi fylla vår uppgift som en i sann mening lagstiftande församling med fullt ansvar gentemot medborgarna. Detta vill jag ha sagt här, även om def inte lönar sig att nu yrka bifall till min motion - så mycket mer som utskottet i alla fall har skrivit om formuleringen av denna paragraf på ett sätt som förefaller atf begränsa regeringens handlingsfrihet.

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 165 Socialutskottets betänkande 28

Fredaeen den Mom. 1 (frågan om avslag på förslaget om utvecklingsHnjer för hälso- och

7 iuni 1985 sjukvården samt begäran om nytt förslag)

_____________ Hemställan

Utskottets hemsfällan bifölls med 217 röster mot 75 för hemsfällan i reservation 1 av Göte Jonsson m, fl.

Motivering

Utskottets motivering - som ställdes mot utskottefs motivering med den ändring däri som föreslagits i reservation 2 av Ingemar Eliasson - godkändes med acklamation.

Mom. 2 (étableringsrätt för läkare)

Utskottefs hemställan bifölls med 201 röster mot 91 för reservation 3 av Ingemar Eliasson m,fl, 1 ledamot avstod frän aft rösta.

Mom. 5 (mål för hälsoarbetet fram till år 2000)

Utskottets hemsfällan bifölls med 278 röster mot 17 för reservation 4 av Inga Lantz,

Mom. 9 (specialister inom primärvården)

Utskottefs hemställan bifölls med 271 röster mot 16 för reservation 5 av Inga Lantz, 4 ledamöter avstod från aff rösta.

Mom. 10 (mödrahälsovårdens kvalitet m, m,)

Utskottefs hemsfällan - som ställdes mot reservation 6 av Inga Lantz -bifölls med acklamation.

Mom. 11 (informationsinsats mot fobaksbruket)

Utskottets hemsfällan biföHs med 260 röster mot 29 för reservation 7 av Inga Lantz, 5 ledamöter avstod från aff rösta.

Mom. 12 och 13 (en hälsovårdsavgift för tobak, m, m,)

Utskottefs hemställan bifölls med 233 röster mot 49 för motion 3148 av Margareta Winberg m, fl, i motsvarande del, 10 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 18 (kartläggning av rehabiliteringsbehovet för handikappade)

Utskottefs hemställan - som ställdes mot reservation 8 av Inga Lantz -bifölls med acklamation.

Mom. 22 (anslag till samhällsmedicinsk forskning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 9 av Inga Lantz -bifölls med acklamafion.

Mom. 26 (hälsostatistiken) Nr 165

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 10 av Inga Lantz - Fredaeen den bifölls med acklamation.

7 juni 1985

Mom. 32 (återskapande av en medicinalstyrelse)

Utskottets hemställan bifölls med 218 röster mot 75 för reservation 11 av Göte Jonsson m.fl. 1 ledamot avstod från atf rösta.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Socialutskottets betänkande 33

Mom. 1 (personnummer som identifikationsuppgift inom hälso- och sjukvården)

Utskottets hemställan bifölls med 164 röster mot 130 för reservation 1 av Ingemar Eliasson m. fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 7 (kompletterande förslag om gallring m, m,)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 2 av Göte Jonsson m, fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (rättelse i journalhandling)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Ingemar Eliasson m, fl, - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemsfällan bifölls,

7 § Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande

1984/85:38 Uppskov till 1985/86 års riksmöte med behandlingen av vissa ärenden

Bosfadsufskoftefs betänkande

1984/85:26 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Vad utskotten hemställt bifölls,

8 § Fortsattes behandlingen av näringsutskottets betänkanden 1984/85:35
och 36 (forts, från prot. 164).

4 Riksdagens protokoll 1984/85:165

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utländska banketableringar i Sverige

Utländska banketableringar i Sverige (forts, NU 35)

Anf. 37 ERIK HOVHAMMAR (m):

Fru talman! Dess värre fick vi infe i anslutning till debatten i går möjlighet att gå in i replikskiften. Tiden var långt framskriden, och det var väl inte så mycket atf göra åt def hela. Men det är beklämmande när det blir en uppdelning på det sätt som nu har skett.

Socialdemokraternas förespråkare i näringsufskoftet, Lars Andersson, sade bl, a, i sitt anförande om ufländska banker, aff de endast undantagsvis skall få fillstånd atf förvärva akfier i företag. Då kan man fråga sig: Varför skall inte samma regler få gälla för utländska banker som etablerar sig i Sverige som för de svenska kreditinstituten? Redan nu beviljas faktiskt undantag för svenska banker genom att regeringen kan lämna fillstånd. Med stöd härav driver också svenska banker bl, a, finansbolag i form av dotterbolag. Vad vi från moderat håll eftersträvar, och vad reservationen går ut på, är helt enkelt att vi skall ha enhefliga regler. Vi tycker att det är ett räftvisekrav.

Jag viH också säga några ord till Jörn Svensson, som jag för övrigt under en lång följd av år här i riksdagen haft nöjet aft debattera med, Def är ingen tillfällighet, skulle jag tro, aft Jörn Svensson går emot beslutet aft möjliggöra för utländska banker att etablera sig i Sverige, Det ligger helt säkert i nivå med hans ideologi, som han för övrigt företräder på ett förnämligt sätt utifrån sina utgångspunkter.

Om man däremot som jag - och många andra - är vän av marknadsekonomin, som innebär att alla företag, också utlandsägda, sorterar under svensk lag, då är ufländska banketableringar i vårt land inget aft oroa sig över. Jag viH gäma göra det konstaterandet.

Anf. 38 JÖRN SVENSSON (vpk):

Fm talman! Det låter ju så snyggt och vackert när man talar om atf svenska och utländska företag skall behandlas lika här i Sverige. Men det är egentligen en alldeles ohållbar princip. Den är hållbar bara för de extrema nyliberalerna, som fullständigt struntar i om Sverige blir penetrerat av multinationella intressen. I verkligheten är def så atf det har funnits en gammal etablerad tradition här i Sverige, både inom den nationella borgerligheten och inom arbetarrörelsen, som har haft blick för att det inte går att ha någon fullständig likabehandling. Det är politiskt ohållbart. Def var ingen tillfällighet atf de gamla nationella borgerliga politikerna på 1890-talet var på def klara med att man måste förstatliga Lofotenbanan -eftersom den annars skulle hamna under engelska kapitalisters domvärjo. Det var ett nafionellt intresse, och de hävdade detta nationella intresse från en strikt borgerlig tanke - och de var sannerligen inga motståndare till det som har kallats marknadsekonomi.

På samma sätt kan det för vår fids ansvariga politiker och parlamentariker här i landet naturligtvis inte vara likgiltigt huruvida PK-banken har större eller mindre inflytande eller huruvida dess inflytande begränsas av Citibank

på Manhattan. Visst är det ett nationellt intresse att se fill att en jätte som Citibank - med alla de poHtiska kopplingar som den har i sitt handlande - inte får för mycket aft säga till om i def här landet.

Det kan inte heller vara likgiltigt för oss huruvida det är ett multinationeHf företag som Nestlé som kontrollerar stora delar av vår livsmedelsindustri eller om det är svenskägda och svenskbaserade företag, Def kan inte heller vara ointressant för någon - varken någon borgerlig politiker eller någon socialdemokratisk politiker - huruvida läkemedelsindustrin är styrd av en multinationeH jätte som Ciba-Geigy eHer om det finns ett hyggligt samhälleligt inslag i denna för folkhälsa och hälsovårdspolitik så avgörande och viktiga näringsgren.

Jag tycker att man skall vara ärlig nog från alla håll att erkänna att det måste finnas - och alltid har funnits skäl för att det funnits - skillnader mellan stora utländska kapitalintressens behandHng här i Sverige och svenskbaserade företags. Det är en fråga om nationell självständighet. Det är en fråga om att hävda en rimlig integritet för en nationell och självständig ekonomisk politik. Alternativet är den totala penetrationen av def svenska ekonomiska Hvet med ty åtföljande upphävande av den reella politiska suveräniteten över viktiga politikområden - och det är denna suveränitet som vi från vpk vill slå vakt om när vi säger att man på det område som det nu gäller Hka väl som på en del andra områden inte skall ha samma regler för aHa utan aff man där måste hålla vissa multinationella intressen borta om den nationella självständigheten skall kunna hävdas.

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utländska banketableringar i Sverige

Anf. 39 ERIK HOVHAMMAR (m) replik;

Fru talman! Jörn Svensson vet mycket väl att.vi lever i en internationell värld, och man kan fråga sig varför exempelvis en engelsk bank inte skall få etablera sig i Sverige när svenska banker näsfan på löpande band får tillstånd att öppna kontor i London,

Svenska banker tror inte att utländska banker skall lägga under sig någon större andel av kreditmarknaden. Man är inte alls så rädd för den konkurrensen som Jörn Svensson tycks tro. Det är i stället på det sättet, fru talman, att en ökad konkurrens inom banksektorn - som inom parentes är bland de mest genomreglerade sektorer vi har inom svenskt näringsliv -verkar stimulerande, I en marknadsekonomi fungerar det faktiskt på det sättet. Därför är det till stor nytta för Sverige aft sådana här etableringar kommer till stånd, inte minst med hänsyn till vårt näringsliv.

Anf. 40 JÖRN SVENSSON (vpk) replik;

Fru talman! Erik Hovhammar åberopar sig på svenska bankers åsikter och intressen. Def är kanske naturligt från hans utgångspunkter, som han företräder här i kammaren med stor talang - och det har han gjort under en följd av år. Men def är inte svenska bankers synpunkter som är de mest intressanta här utan om nationens flertal har ett intresse av att Sverige penetreras av olika multinafioneHa finansgrupper och deras filialer,

Def är med den ekonomiska poHtiken och dess förhållande till nationell

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utländska banketableringar i Sverige

självständighet i princip på samma sätt som när det gäller allianser och militärpoHtik, De är båda beroende av varandra. Ett materiellt osjälvständigt land som har en ekonomisk safellitroll och infe förmår värja sig för penetration från internationella intressen i rimlig grad har också svårt aft föra en neutralitetspoHtik,

Det är ett intressant perspektiv atf diskutera moderaternas inställning fill den svenska självständigheten i dag på det neufralifetspolitiska området och på det ekonomisk-politiska området. Ni har hela tiden ståndpunkter som innebär att den materiella basen för denna självständighet undermineras. Det är er sak aft driva en sådan linje om ni vill; jag kan bara konstatera att denna står helt i motsättning till den gamla klassiska nafionella högerpolitiken. Den hade en klar blick för dessa problem. Den tog faktiskt t,o,m, initiativ fill lagstiftning på viktiga områden, exempelvis på det mineralpolifis-ka området, för atf hävda vad som befraktades som nationella intressen. Man kan bara konstatera, att medan gårdagens höger hade blick för den nafionella självständighetens betydelse i ett litet land, har dagens höger ingen sådan blick. Högern öppnar sig hämningslöst för multinationella intressens inflytande över svensk ekonomi och svensk polifik.

Anf. 41 ERIK HOVHAMMAR (m) replik;

Fru talman! Tiden står ju inte stilla. Det är visserligen intressant med den historiebeskrivning som Jörn Svensson nu helt kortfattat har gjort, men vi måste fungera i den värld som vi nu upplever. Där är det faktiskt så aft de kontakter som vi har internationellt med banker och kreditinstitut, som också får etablera sig i Sverige, kommer aff medföra möjligheter för ökad sysselsättning och bättre ekonomisk trygghet. Det måste väl, Jörn Svensson, vara till stor fördel också för folkets flertal.

Det är inte fråga om någon ekonomisk underkastelse eller någon minskad självständighet, så uppfattar vi det absolut infe. Om Jörn Svensson talar med folk inom bankväsen och ekonomi i vårt land, finner han att man där infe, som jag nyss sade i mitt inlägg, är rädd för den här konkurrensen. Den verkar stimulerande och den bidrar, vill jag påstå, fill möjligheter för bättre sysselsättning.

Jag tror alltså att Jörn Svensson kan sova tryggt och lugnt om natten, även om de här bankinstituten kommer hit.

Anf. 42 JÖRN SVENSSON (vpk) replik;

Fru talman! Tiden står inte stilla, säger Erik Hovhammar. Nej, faktum är ju atf def multinationella trycket på Sverige har ökat - desto större anledning då att vara vaksam och inte ha en så aningslös utgångspunkt som Erik Hovhammar har.

Anf. 43 LARS ANDERSSON (s):

Fru falman! Jag tänker inte upprepa mitt i och för sig på grund av gårdagens sena timme något knapphändiga anförande. Jag vill dock ge några kommentarer till Jörn Svensson och Erik Hovhammar.

Först till Jörn Svensson. Jag skall villigt erkänna aft jag delar Jörn Svenssons uppfattning om några av de skall vi kalla dem principer som han framförde i går kväll och i dag. Däremot tycker jag det är olyckligt när principer övergår till att bli doktriner, speciellt i en föränderHg värld. Vi kan inte komma ifrån atf vi lever i en omvärld som vi är beroende av. Detta måste ibland innebära aft vissa anpassningsåtgärder måste vidtas, speciellt om de som i detta fall gagnar svensk indusfri. Förslaget om utländska bankers etablering i Sverige skall just ses som en sådan åtgärd. Och, Jörn Svensson, det förslag som vi diskuterar innebär trots allt en margineH förändring av nuvarande regler, även om de - jag håller med om det - har viss pricipiell betydelse. Och framför allt: vi frånhänder oss ju inte suveräniteten över vår ekonomi genom att med samma regler som dem som gäller för de svenska bankerna släppa in de ufländska bankerna. De ufländska bankerna har alltså att rätta sig efter exakt samma lagar som de svenska.

Det kan dock vara på sin plats att diskutera hela kapifalmarknadsstruktu-ren och de regler som gäller för den, möjligen i sådana makttermer som vpk använder i sin motion. Men det skall vi göra när kapifalmarknadskommittén har lämnat hela sitt slutbetänkande.

Till det Erik Hovhammar sade skall jag bara göra en enda kommentar. Både i fråga om den omvända behovsprövningen, som man talar om i en reservation, i fråga om de ufländska bankernas möjligheter att förvärva aktier och även i fråga om deras möjligheter att förvärva andelar i svenska banker hänvisar utskottsmajorifeten till kapitalmarknadskommitténs fortsatta arbete. Just dessa frågor skaH kommittén på nytt behandla. Det förslag som vi behandlar i dag är ett förslag som kapitalmarknadskommittén har behandlat med förtur.

Med def ställningstagandet finns det enligt min och utskottsmajoritetens mening ingen anledning att ytterligare diskutera just de frågorna.

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utländska banketableringar i Sverige

Anf. 44 JÖRN SVENSSON (vpk):

Fru talman! Om det förhåller sig så som man hävdar från regeringssidan, att det här är en relativt liten åtgärd som man inte skall anlägga alltför dogmafiska synpunkter på, då hade det fakfiskt varit mer logiskt att vänta till dess den kunde sättas in i ett helhetssammanhang, dvs, till dess kapitalmarknadskommittén hade lagt fram sitt betänkande och berört hela kapitalmarknadens struktur och problematik. Def hade varit mer logiskt än att bryta ut frågan och betrakta den som så oerhört angelägen. Det lilla dröjsmålet hade man väl kunnat kosta på sig.

Jag kan hålla med regeringstalesmannen om aft man inte skall ha en dogmatisk syn på små frågor och driva dem för hårt. Men man måste å andra sidan se saken i sitt sammanhang och inse att det här bara är en åtgärd på ett område som åtföljs och verkar parallellt med en mängd utvecklingstendenser på andra områden, av vilka jag har berört några i mina tidigare inlägg. Det är dock så, som filosofen Friedrich Hegel en gång konstaterade, att smärre kvantitativa förändringar till sist har en tendens aft slå över i kvalitativa förändringar. Det är kanske inte önskvärt. Då måste man inför en

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Utländska banketableringar i Sverige

bedömning av den väntade, kvalitativa förändringen faktiskt ha vissa principer utifrån vilka man far ställning,

Anf. 45 ERIK HOVHAMMAR (m):

Fru talman! Lars Andersson hänvisade till kreditmarknadskommitténs fortsatta arbete. Vi får hoppas att det arbetet skall bli mer framgångsrikt än tidigare. Mycket i propositionen har ju ändrats till det bättre jämfört med vad kommittén har uttalat. Det nämnde jag för övrigt redan i gårdagens debatt.

Utländska banker skall inte utsättas för en mer restriktiv behandling än svenska banker. Det är den linje som vi moderater företräder. Jag tror också att vi riskerar motåtgärder mot svenska banker i andra länder, om vi för en alltför hård poHtik när det gäller att ta emot utländska kreditinstitut. Jag tror att vi har mycket att vinna på att vara ganska generösa i fråga om nyetableringar här i Sverige, Då kan vi också förvänta oss att våra banker blir väl mottagna när de etablerar sig utomlands.

Anf. 46 LARS ANDERSSON (s);

Fm talman! Låt mig upprepa vad jag sade tidigare. De utländska bankerna skaH alltså etablera sig på i princip samma villkor som de svenska bankerna. Däremot står det angivet i propositionen - och då riktar jag mig till Jöm Svensson - att regeringen skall bevaka de utländska bankernas etablering specieHt noggrant. Man kommer i vissa avseenden att ha en mycket restriktiv hållning. Jag kan se det som en del i det resonemang som Jörn Svensson förde, om delarna och helheten, och det tycker jag räcker.

Än en gång: samma regler för de utländska bankerna men en restriktivare hållning från regeringens sida,

Anf. 47 ERIK HOVHAMMAR (m):

Fm talman! Jag har vid upprepade tillfällen i debatten sagt att mycket av det som står i propositionen är bra, betydHgf bättre än vad den kommitté som vi refererar till har åstadkommit. Men det hindrar inte atf det finns en del punkter som vi tycker kan bh ännu bättre. Vad detta innebär behöver jag icke upprepa. Det finns klart och tydligt markerat i våra reservationer till detta betänkande.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslutet redovisas efter debatten om näringsutskottets betänkande 36.)

Anf. 48 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Kammaren övergår nu till att debattera näringsutskottets betänkande 36 om vissa anslag inom finansdepartementets område, m, m,

I fråga om detta betänkande hålls gemensam överläggning för samtliga punkter.

Statens pris- och kartellnämnd

Anf. 49 LARS AHLSTRÖM (m);

Fru talman! I näringsutskoftets betänkande nr 36 behandlas budgetpropositionens förslag om de anslag som faller inom näringsufskottets beredningsområde. Dessutom gör regeringen en anmälan angående teckning av aktier i PK-banken,

De aktuella förslagen gäller anslag till vissa myndigheter, höjning av aktiekapitalet i Nordiska investeringsbanken samt förslag till kompensation för förluster i Vänerskogs konkurs. På aHa dessa punkter tillstyrker ett enhälligt utskott regeringens förslag.

När det gäller regeringens förslag beträffande statens pris- och kartellnämnd råder oenighet inom utskottet. Reservationer förehgger såväl från folkpartiet som från oss moderater,

I reservation nr 1 anser vi att kostnaderna för SPK;s verksamhet bör kunna minskas väsentligt. Vi har i ett tidigare sammanhang aktualiserat frågor med denna innebörd, nämligen då näringsufskoftet tidigare i år avgav ett yttrande till lagutskottet. Detta yttrande redovisas i lagutskottefs betänkande nr 39,

Vi förordar nämligen en sammanslagning av SPK med konsumentverket, förslagsvis benämnd statens pris- och konsumentnämnd. Detta ställningstagande innebär en uppföljning av den ståndpunkt som min kollega i moderata samlingspartiet Sten Svensson deklarerade i ett särskilt yttrande som fogats till vamprovningskommitféns betänkande Fakta för konsumenter (SOU 1982:38), Dessa förslag beträffande konsumentverkets framtida organisation, som han förde fram i sitt särskilda yttrande, innebär att konsumentombudsmannens funktion brytes ut och att återstående del av konsumentverket renodlas till en servicefunktion som sedan inordnas i SPK:s organisation, I detta sammanhang bör konsumentverkefs egen provningsverksamhet överflyttas till statens provningsanstalt, vilket sammanfaller med den uppfattning som provningsanstalten själv har redovisat i ett remissyttrande över departementspromemorian Översyn av konsumentverket m, m, avgivet den 17 juni 1981, De här åtgärderna leder således till att konsumentverket i sin nuvarande organisation avvecklas.

Dessa förändringar, fru talman, framstår som ett naturligt inslag i en omdaning av konsumentpolitiken, inriktad på att denna skall fungera som ett medel att stärka marknadsekonomin och stimulera en fri konkurrens.

De omfattande regleringar som nu kännetecknar statens verksamhet på konsumentområdet bör avvecklas. Information i prisfrågor skulle därefter, som rimligt är, bli den dominerande uppgiften för den äv oss föreslagna nya inriktningen av SPK:s verksamhet.

De av oss förordade åtgärderna, som skulle genomföras i samband med en omfattande avreglering på det område där konsumentverket och SPK i dag agerar, skulle uppenbarligen redan i sig medföra avsevärda besparingseffekter. Vi har därför i reservationen föreslagit att regeringen under kommande budgetår skall ta de initiativ som erfordras för att såväl på kort som på lång sikt begränsa medelsanvändningen för SPK:s del.

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Statens pris- och kartellnämnd.

Nr 165 Fru talman! Med åberopande av det anförda yrkar jag bifall fill

Fredagenden reservation 1,

7 juni 1985

_____________ Anf. 50 CHRISTER EIREFELT (fp):

Statens pris- och talman! Det är främst folkpartiefs syn pä prisregleringsinstmmenfef

kartellnämnd "" ligger bakom vårt besparingskrav på SPK, När ett antal tillfälliga

tjänster för priskontroll föreslogs bli permanenta i förra årets budgetproposition redovisade vi samma synpunkter. Folkpartiet anser atf prisregleringar och långvariga prisstopp får negtiva effekter för samhällsekonomin. Priserna fyller i en marknadsekonomi enligt vår uppfattning en viktig funkfion som informafionssignal mellan konsument och producent.

Vi har också i vår reservation, liksom under diskussionerna i utskoffef, särskilt betonat atf det är den här delen av SPK:s verksamhet som vi vill reducera, Def är inte utredningar om prisutvecklingen eller sammanställningar av t, ex, olika former av monopol som skall påverkas.

Utskottets anmärkning att folkparfiet är def parti som särskilt verkar för att monopolen skall brytas är i och för sig alldeles riktig. Men det har ingenting med den här frågan atf göra.

Det är naturligtvis beklagligt att beslut i denna fråga, liksom i så många andra, kommer i eft så sent skede av riksdagsarbefet. Men om man följer utskottsmajorifefens sätt att resonera så skulle man ju i prakfiken aldrig kunna ta några beslut om utgiftsminskningar!

Fru falman! Jag yrkar bifall till reservation nr 2, Jag kommer däremot inte att begära votering,

Anf. 51 SYLVIA PETTERSSON (s);

Fru falman! Att det pågår en allmän borgerlig kampanj mot verksamhet som bedrivs av såväl konsumentverket som SPK har väl ingen undgått atf notera. Vanligen anförs den här kampanjen av moderaterna, men denna gång går också folkpartiet i främsta ledet. Vid något tillfälle har man även haft centerpartiet med sig; i dag ingår dock centerpartiet i den utskotfsmajoritet som föreslår kammarens ledamöter atf ansluta sig fill regeringsförslaget att anslå ungefär 35,5 milj, kr, till SPK:s verksamhet för kommande budgetår.

Förslaget ingår som en del i näringsutskoftets betänkande nr 36, och detta är den enda punkt där oenighet råder. Jag yrkar bifall till utskottefs hemställan, och det innebär samtidigt avslag på de två reservationerna när det gäller anslaget till statens pris- och kartellnämnd,

I sin motion föreslår folkpartiet en minskning av anslaget med 10 milj, kr, -
alltså nära 30 % av anslaget, I reservationen anför folkparfiet att detta är en
väl avvägd reduktion. Folkpartiet föreslår reduktionen med hänvisning till
att prisregleringslagen skall upphöra aff gälla, Utskoffsmajorifeferi påpekar
då att SPK inte har någon speciell organisation för prisreglering, utan vid de
tillfällen då def införs en prisreglering administreras den av personal som
annars sköter SPK:s ordinarie verksamhet,
56 I motionen pläderar folkpartiet för aft monopol skall motverkas. Och, fru

talman, i en sådan verksamhet spelar SPK en viktig roll. Därutöver har riksdagen uttalat sig för att SPK skall göra en undersökning av prissättningen på olja och bensin, och det blir ju en ytterligare arbetsuppgift.

Till betänkandet har aHtså fogats två reservationer, en folkpartistisk reservation och en reservation från de moderata ledamöterna, som har valt atf lämna en egen reservation. De har insett att eventuella besparingar i varje fall inte kan göras annat än på längre sikt.

Jag yrkar bifall till näringsutskottets hemställan.

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Statens pris- och kartellnämnd

Anf. 52 CHRISTER EIREFELT (fp):

Fru talman! Sylvia Pettersson talar om kampanj mot SPK, Möjligen skuHe det för vår del handla om en kampanj mot prisregleringar och prisstopp. Någon annan kampanj är det inte fråga om från folkpartiets sida. Det är en kampanj som vi gärna vill föra vidare.

Jag tycker för övrigt aft Sylvia Petterssons argument visar hur viktigt det är att besparingspolitiken förs långsiktigt och med framförhållning, Utskottsmajoritefens motivering tiH att säga nej till besparingar är egentligen bara att verkningarna inte kan bli så stora under kommande budgetår. Men det argumentet kan man ju upprepa nästa år och året därpå igen. Någon gång måste beslutet fattas, EnHgt min uppfattning bör det fas så snart som möjHgt,

Anf. 53 SYLVIA PETTERSSON (s):

Fru talman! Nej, Christer Eirefelt, det är infe bara det att besparingarna inte kan bli så stora det här året som ni har föreslagit. Det kan hända att det är så som ni skriver i reservationen, att administrering av prisregleringen tar en betydande del av SPK:s resurser. Det gör det troligen, men det är inte fråga om 30 %. Dessutom är det fråga om arbete av tillfällig natur. Personalen har vid sidan av detta andra arbetsuppgifter.

Sedan kan man notera att det här kravet fördes fram av folkpartiet även förra året. Vid det tillfället trodde man sig om att kunna spara 500 000 kr. Den här gången föreslås en reduktion på 10 milj, kr,

Anf. 54 CHRISTER EIREFELT (fp):

Fru talman! Vid det tillfället gällde det några specifika tjänster, som skulle permanentas. Därav summan då.

Jag tycker att det är viktigt atf slutligen notera att i utskoftsmajoritetens skrivning och Sylvia Petterssons argumentering nu infe finns några som helst sakargument. Det handlar bara om budgettekniska aspekter. Jag tycker att skall vi någon gång komma fram till beslut om besparingar, måste vi också fatta beslut och inte bara hänvisa till att besparingarna infe får full effekt under kommande budgetår.

Anf. 55 SYLVIA PETTERSSON (s):

Fru talman! Det är inte bara fråga om budgettekniska skäl. Jag sade i min förra replik att det infe finns någon särskild organisation inom SPK för dessa uppgifter. Vid de tillfällen vi har prisreglering sköts den av samma personal

Nr 165 som vid andra tillfällen sysslar med de uppgifter SPK normalt sköter,

Fredaeen den nämligen att informera regeringen om prisbildning och prisutveckling, att

7 iuni 1985 sprida kännedom om rådande pris- och konkurrensförhållanden, att under-

_ söka och analysera priskonkurrens och marknadsförhållanden. Det är alltså

Statens nris- och dessa arbetsuppgifter som i viss mån får läggas åt sidan, åtminstone tillfälligt,

kartellnämnd medan man sköter de uppgifter som måste utföras i samband med prisregle
ring.

Överläggningen var härmed avslutad.

Näringsutskottets betänkande 35

Mom. I (lagförslagen)

Utskottets hemställan bifölls med 274 röster mot 17 för reservation 1 av Jörn Svensson, 1 ledamot avstod från atf rösta.

Mom. 2 (oktroj)

Utskottets hemställan bifölls med 204 röster mot 89 för reservation 2 av Erik Hovhammar m, fl.

Mom. 3 (utländskt ägande i svenska banker)

Utskottets hemställan bifölls med 202 röster mot 90 för reservation 3 av Erik Hovhammar m, fl.

Mom. 4 (tillstånd att förvärva aktier)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Erik Hovhammar m, fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 5 (etablering av svenska banker i Norge)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Erik Hovhammar m. fl. - biföHs med acklamation.

Mom. 6 (styrelseordförande i affärsbank)

Utskottets hemställan bifölls med 161 röster mot 132 för reservation 6 av Erik Hovhammar m. fl.

Mom. 7 (offentliga styrelseledamöter)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 7 av Erik Hovhammar m. fl. - biföHs med acklamation.

Näringsutskottets betänkande 36

Punkt 2 (statens pris- och kartellnämnd)

Utskottets hemställan, som ställdes rnot

dels reservation 1 av Erik Hovhammar m,fl,,

dels reservation 2 av Christer Eirefelt, bifölls med acklamation.

Övriga punkter
58 Utskottefs hemställan bifölls.

9 § Prisreglering på jordbruksprodukter, m. m.

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1984/85:36 om reglering av priserna på jordbruksprodukter, m,m, (prop, 1984/85:211),

Talmannens förslag att betänkandet skulle avgöras efter endast en bordläggning bifölls av kammaren,

Anf. 56 Andre vice talman ANDERS DAHLGREN (c):

Fru talman! I går diskuterades den nya livsmedelspolitiken, I dag har riksdagen aft ta ställning till jordbrukets prisreglering, och även detta ärende, är kontroversiellt.

Vi kan nu se resultatet av de nya riktHnjer för jordbrukspolitiken som bestämdes i början av år 1984, Dessa rikflinjer har starkt bidragit till att någon överenskommelse om jordbrukspriserna inte har kunnat träffas. Regeringens proposition till riksdagen bygger nu i allt väsenfligt på jordbruksnämndens förslag. Det är i sig en allvarlig påminnelse om aft allt inte är som def borde vara när överläggningar strandar. Ännu allvarligare blir det naturligtvis när yrkesutövarna demonstrerar och visar sin rädsla i nutid och inför framtiden. De över 20 000 yrkesutövare som genomförde en kraftig manifestation här i Stockholm för en tid sedan och överlämnade en skrivelse till partiledarna gjorde det inte med glädje utan med det allvar som situafionen kräver.

Sedan den socialdemokratiska regeringens tillkomst har obalansen fortsatt, och livsmedelssubventionerna har minskat. Man kan infe påstå att regeringen och jordbruksministern levt som man lärde.exempelvis 1982. Svante Lundkvist sade då i eft anförande i riksdagen:

"Som en följd av detta har vi fått minskad konsumtion och ett allt större gap mellan vad vi producerar och konsumerar. Jordbruket får inte avsättning för sina produkter och måste öka den förlustbringande exporten."

I samma debatt sade han:

"Inflationen och det höga ränteläget har vållat stora ekonomiska problem i första hand för de nyetablerade jordbrukarna. Ingen kan undgå att se att det hela gått snett."

Om detta var sanning 1982 så är det en ännu större sanning 1985. Man kan fråga sig varför regeringen inte har gjort någonting åt det som man tyckte var så gräsligt 1982.

Sanningen är ju att det mesta har förvärrats under den nuvarande regeringens tid. Överskotten har ökat, och konsumtionen har ytterligare minskat under den socialdemokratiska regeringstiden.

I dag redovisas en stor hushållsundersökning som visar att var tionde barnfamilj inte har skälig levnadsnivå. Mätperioden är då från 1982 - dvs. det år då jordbruksministern och andra statsråd gav uttryck åt hur gräslig den borgerliga ekonomiska politiken var- t. o. m. 1984, och resultatet har alltså under den tiden försämrats på det här sättet.

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Prisreglering på jordbruksprodukter, m. m.

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Prisreglering på jordbruksprodukter, m. m.

I detta läge, när barnfamiljerna har fått def sämre, höjer regeringen priset på konsumtionsmjölken med nära 2 öre för att betala en del av def Norrlandsstöd på 22 milj. kr. som riksdagen snart skall fatta beslut om. Man höjer prisnivån på får- och lammkött med 1:80 per kilo genom aft man tar bort def tidigare skaffesfödet för att med de pengarna göra en utredning på jordbruksområdet. Man frågar sig om det över huvud taget finns någon konsekvens i detta handlande.

Inte heller i det betänkande som riksdagen nu har att behandla har majoriteten några lösningar på de dagsaktuella frågorna. Överläggningarna mellan parterna har strandat, och regeringen framlägger jordbruksnämndens förslag. Om detta är att säga att resultatet med stor sannolikhet infe skulle ha blivit strandade förhandlingar, om regeringen inte ändrat grunderna för avtalens konstruktion genom atf nu införa fria förhandlingar, där jordbruket förvägras kostnadskompensation för de fördyrade insatsvarorna. Få näringar torde dessutom ha eft rationaliserings- eller effektivitefsmål som de ständigt tvingas att betala för.

Den rationaliseringsvinst som jordbruket antas göra leder naturligtvis i sig till produktionsformer, där man ständigt kräver ökade avkastningar när def gäller mängden mjölk per ko, hektarskördarnas storlek, osv, I sin tur leder detta till företeelser som att kor står på stall året runt, att grisar föds upp till normala slakfvikter på allt kortare fid och i allt trängre utrymmen, atf höns står i burar för att vara effektiva, att broiler föds upp tätt sammanpackade och aft djur kanske stressas tiH en produktion som överstiger vad som förut betraktats som naturligt,

I centerpartiet har vi därför föreslagit att den avtalsperiod som det nu är fråga om skall begränsas fram till den 31 december, atf nya överläggningar skall tas upp och att man då bör föra förhandlingarna så att jordbruket får ut den kompensation som det är berättigat till, I avvaktan på förhandlingsresultatet bör 100 milj, kr, föras över till jordbrukefs prisregleringsmedel och användas för att sänka slaktdjursavgifterna på framför allt kött. Dessa 100 miljoner är pengar som enHgt riksdagsbeslut skulle ha använts till försöksverksamhet, forskning och miljövårdsinsafser på jordbrukets område och som betalats in av jordbruket självt i form av en alldeles specieH handelsgödselavgift eller handelsgödselskatt. Eftersom regeringen inte har använt pengarna tiH det ändamål som riksdagen sagt, bör de nu finnas tillgängliga.

När det gäller Norrlandsstödet beklagar jag den inställning som moderaterna och även folkpartiet i dag ger uttryck för, I det betänkande som behandlades i går av riksdagen blev rikdagens beslut att hela Norrlandssfödef skall betalas av budgetmedel, eftersom det är ett regionalpolifiskt stöd. När det i dag gäller de 22 miljonerna till Norrlandsstödet accepterar både moderater och folkpartister att pengarna tas inom jordbrukssektorns ram, vilket betyder att man för alla mjölkkonsumenter i landet fördyrar konsumentmjölken med ca 2 öre. Det sammanhänger naturligtvis med att moderaterna och folkpartiet yrkar att de kvarvarande livsmedelssubvenfionerna skall upphöra. Socialdemokraterna accepterar också en minskning av

livsmedelssubventionerna genom att de nu far de 22 miljonerna just från dessa medel,

Def kan då konstateras att vi inom centerpartiet, trots den allmänt vänliga inställningen till jordbrukets utövare som samtliga parfier säger sig ha, är ensamma om aft föreslå omförhandlingar under hösten och att yrka att 100 milj. kr. skall föras över som ett engångsanslag med hänsyn till den besvärliga situafion som jordbruket nu befinner sig i.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservationerna 1,4,6,7,14,17, 18, 19 och 20 och i övrigt bifall fill utskottets hemställan.

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Prisreglering på jordbruksprodukter, m. m.

Anf. 57 ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Fru talman! Den oro som bondekåren har gett uttryck för under vintern har naturligtvis gällt näringens framtid. Den har berott på osäkerhet inför det jordbrukspolitiska beslut som skulle fattas och inför dess sakliga innehåll. Oron har säkerligen också förstärkts, därför atf något avtal om jordbrukspriserna inte har kunnat slutas. Således har parterna, jordbrukefs företrädare och statens jordbruksnämnd, inte enats om det belopp som jordbruket skulle tillföras, Def är, fru talman, inte ens troligt atf det beslut som riksdagen fattar om eft par timmar kommer atf innebära någon avgörande lösning för jordbruket i denna del. Här finns en nära.anknytning till gårdagens debatt och beslut då det gäller frågan om s ,k, obundna förhandHngar skall vara ett bestående fenomen eller inte. Enligt vår mening hade en del av problemen och en av anledningarna till att det inte har slutits eff avtal sannoHkt kunnat undanröjas, orn jordbrukets kostnader i insatsvaror hade räknats upp enligt PM-index, Det hade känts tryggt för jordbruket. Det hade ingalunda inneburit någon lösning på problemen men ändå varit av betydelse.

Det bud som statens jordbruksnämnd förelade parterna om 465 milj, kr, har framförts i proposifionen, och till detta har riksdagen att ta ställning, Def har sedan länge varit kutym i riksdagen atf parterna inte föreslås förändringar av detta belopp. De förhandlingar mellan parterna som för övrigt i själva verket är överläggningar skulle ju under sådana förhållanden bli tämligen meningslösa. Något annorlunda förhåller det sig de år, såsom i år, då någon uppgörelse inte har träffats. Denna kutym har likväl hittills, även vid dessa tillfällen, respekterats.

Det är därför med en viss förvåning vi har iakttagit att centerpartiet i år har föreslagit en uppräkning av beloppet med 100 milj, kr. Ingen kan i dag riktigt säga vad detta uppbrott från den gamla principen kommer att innebära i framfiden. Även om det finns aldrig så goda skäl för en beloppsförändring, kan detta för jordbruket ha varit en dyrköpt vänlighet från ett riksdagsparti. Bara framtiden kan ge svar. För övrigt är det inte sannolikt atf just 100 milj, kr,, om man valt det beloppet från utgångspunkten aft det gällt aft göra en uppräkning, är exakt rätt valt. För vårt parti är det i detta sammanhang också märkligt aft iaktta aff man använder ett belopp som redan en gång anvisats av riksdagen. Det är knappast någon förmildrande omständighet aft det är avgiftsmedel på handelsgödsel som på detta sätt återförs till jordbruket, Def ligger nära fill hands att se det så, men vi var de facto överens partierna

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Prisreglering på jordbruksprodukter, m. m.

emellan om den anvisning som vi gjorde för ett år sedan beträffande dessa medel.

Fru talman! Def är min förhoppning att detta avsteg från fidigare principer skall vara en engångsföreteelse.

Regeringens ekonomiska politik har naturligtvis skapat stora problem också för lantbruket. Detta, i förening med den otillräckliga uppräkning som riksdagsbeslutet i dag innebär, gör aft förhållandena efter den 1 januari 1986 kan bli nog så bekymmersamma. Regeringen har gjort en beräkning av jordbrukets priser efter den 1 januari 1986 och funnit atf dessa skall räknas upp med 348 milj, kr. Det torde vara alldeles klart atf denna preliminära beräkning av nyss nämnda skäl kommer att vara otillräcklig. Enbart den nyligen genomförda diskontohöjningen torde göra att beloppet ökar med uppemot 200 milj, kr. Vi befraktar det som självklart aff jordbruket inför överläggningarna om sista halvårets ersättning skall ges full kompensation. Jag vill, oaktat vi inte använder uttrycket omförhandling, peka på att vi, såvitt jag förstår, inte har något särskilt annorlunda synsätt än det som andre vice talmannen Anders Dahlgren nyss för centerpartiefs vidkommande gav uttryck för,

I propositionen tas också upp moderata samlingspartiets förslag om minskning av livsmedelssubvenfionerna med 250 milj. kr. Vi har klargjort aft livsmedelssubventionerna på sikt bör avvecklas. Vi har också fidigare gett besked om aft en lämplig avvecklingsfid bör vara tio år. Vi anser att man härigenom kan undvika atf konsumenter och producenter drabbas av alltför negativa effekter av denna avveckling. Dessutom anser vi att vi genom att klargöra avvecklingstakten har gynnat dessa syften.

När det gäller frågor av mera formell art behandlas i denna proposition medelsanvisning för det beslut som i går fattades i kammaren beträffande kostnaderna för spannmålsexport. Vi framför i vår reservation att statens andel skall vara 60 % och vara budgetfinansierad. Det är samma ställningstagande som vi nu gör.

Vi fattade likaså i går beslut om atf såväl Norrlandsstödet som ersättningen för spannmålsöverskottet skall finansieras över budgeten. Principen härom ligger självfallet fast. Däremot har moderata samlingsparfiet i fråga om uppräkning av Norrlandsstödet hamnat i den något märkliga situationen aft vi tillsammans med centerpartiet, folkpartiet och vpk fått riksdagsmajoritet beträffande principen om budgetfinansiering. En annan partikonstellafion, bestående av socialdemokrater och vpk, har, vilket vi också diskuterade i går, bestämt beloppsnivån. Detta innebär i praktiken atf vi moderater kan komma att ställas inför en mycket märklig budgetsituation, nämligen att vi står för principen om budgetfinansiering när det gäller eft belopp som vi själva inte kan påverka. Inför dagens beslut har vi för den skull sagt oss att vårt bud om uppräknat Norriandssföd med 50 milj. kr. är överspelat av nyss nämnda konstellation med 32 milj. kr. och därtill med 60 milj. kr. av budgeffinansierade medel samt att vi när det gäller Norrland har fått budgetfinansiering med det belopp som vi anser att man kan orka med. Följakfligen har vi med hänsyn fill den skiftande majoritet som förekommer i

jordbruksutskottet ställt oss utanför i den här frågan, och vi har i konsekvens med detta inte haft någon invändning att göra mot regeringens förslag om finansiering.

Jag vill gärna säga att detta är en reaktion från vår sida inför det kommande beslutet. Jag vill också säga att vi inte tror att den här ovanliga situationen skall uppträda ofta. Vår uppfattning att Norrlandssfödef skall uppräknas via budgetmedel gäller. Däremot är det vår förhoppning aff vi skall ha större förutsättningar att påverka den budgetmässiga nivån och att vi skall ha inflytande över såväl beloppets storlek som över finansieringen. Denna situation har nu inte varit för handen.

Fru talman! Det är flera punkter som borde beröras. De kommer att tas upp av andra moderata företrädare. Jag vill med detta yrka bifall till de reservationer som företrädare för moderata samlingspartiet har undertecknat.

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Prisreglering på jordbruksprodukter, m. m.

Anf. 58 BÖRJE STENSSON (fp):

Fru talman! Regeringens förslag om reglering av priser på jordbruksprodukter fr, o.m, den 1 juli 1986 accepteras varken av lantbrukarnas förhandlingsdelegation eller av konsumentdelegationen. Jordbruksnämnden har tvingats konstmera ett förslag som har utgångspunkter i regeringens uppställda mål beträffande löneökningarnas storlek och inflationsutvecklingen. Det kan starkt i frågasättas om det är riktigt aft kalla detta för "fria förhandlingar".

Folkpartiet har flera gånger tidigare kritiserat den nu gällande förhandlingsordningen med s, k, fria förhandlingar. Vi anser att den fidigare ordningen med utgångspunkt i den s, k, produktionsmedelsindex - PM-index - bör återinföras, Def är uppenbart att def nuvarande förhandlingssystemet Hder av brister, vilket inte minst framgår av aft parterna denna gång inte har kunnat enas. En utgångspunkt i PM-index skulle skapa betydligt bättre fömtsättningar för att parterna skall kunna komma överens.

Vi anser att kompensafion för inträffade kostnadsökningar måste utgå. Regeringens och jordbruksnämndens förslag fill kompensationsbelopp från den 1 januari 1986 har beräknats med utgångspunkt i en pris- och kostnadsprognos för tiden april-oktober 1985, Enligt vår uppfattning kommer denna prognos inte aft hålla. T, o, m, april var inflationen i Sverige drygt 2 1/2%, och när man därtill lägger effekten av räntehöjningen och de föreslagna skattehöjningarna blir resultatet att inflationen redan före halvårsskiftet kommer att klart överstiga de målsatta 3 %, Det återstår då hälften av kalenderåret 1985,

Vi anser alltså atf jordbruket måste få kompensation för den verkliga utvecklingen av PM-index under den berörda perioden. Vi tar upp detta i reservation 2, som jag yrkar bifall till.

Jordbruksnämnden bör få möjlighet aft använda medel för avvecklings-och uppehållsersätfning även för producenter inom kött- och fläskproduktion - en möjlighet som Lantbrukarnas riksförbund föreslagit och som

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Prisreglering på jordbruksprodukter, m. m.

återfinns i en moderat motion. Den har följts upp i reservation 3, som vi stöder från folkpartiets sida.

Subventionen på får- och lammkött har kopplats ihop med kostnader för insamHng av skördestafistik. Vi menaraft för insamling av denna statistik bör medel anvisas på vanligt sätt. Rationalisering av verksamheten bör givetvis också prövas.

Jag yrkar bifall fill reservation 6,

Så till frågan om avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel. Alternativa produktionsformer inom jordbruket och trädgårdsnäringen är nödvändiga för att på lång sikt producera goda livsmedel och bevara markens produktivitet. Miljö och natur måste skyddas. Riksdagen beslöt därför att avgifter skulle tas ut på handelsgödsel och bekämpningsmedel och atf medlen skulle användas till utökad forskning, rådgivning och miljöförbättrande åtgärder.

Regeringen har ånyo uppskjutit sitt ställningstagande i fråga om hur dessa medel skaH användas, enligt propositionen. Det är närmast upprörande att riksdagsbeslut kan förhalas på detta sätt. Vi kan inte acceptera detta utan anser aft riksdagen redan nu bör ta ställning till hur en del av dessa medel skall användas.

Vid Sveriges lantbruksuniversitet pågår forskning inom många områden av stor betydelse för alternativ odling och möjligheten att minska jordbrukets miljöpåverkan. Långt framskridna planer finns också på att utvidga verksamheten på dessa områden. Det saknas emellerfid medel, framför allt för de forskartjänster som måste tillskapas. Vidare föreligger en risk för atf universitetets mikrobiologiska institut måste minskas, vilket skulle kunna vara förödande för bl, a, sådan forskning som kan anvisa alternafiv till dagens jordbruk.

Dessutom bör medel kunna anvisas för direkt stöd till experimentverksamhet med alternativa odlingsmetoder liksom fill inkörningskosfnader vid sådana odlingsmetoder på olika brukningsenheter. Det här är förslag som vi gärna överlämnar till regeringen att ta emot och utnyttja.

Vi tar upp detta i reservation 9, som jag yrkar bifall fill,

I reservafion 11 tar vi från folkpartiet upp regeringens förslag atf SIDA skall betala inhemskt avräkningspris för det vete som utgör Sveriges bidrag till dels 1980 års konvention om livsmedelshjälp, dels Infernafionella beredskapslagret av livsmedel för katastrofinsatser. Hittills har SIDA avräknat mot världsmarknadspriser. Från folkpartiet anser vi aft det även i fortsättningen skall vara den principen som följs,

I vår mofion med anledning av regeringens budgetförslag i januari i år har vi föreslagit neddragning av anslaget till lantbruksnämnderna med 12 milj, kr. Vi hänvisar härvid till aft lantbruksnämnderna torde få minskade arbetsuppgifter i ett läge då våra motionskrav om avveckling av investerings-förbud och om ändringar av jordförvärvslagen kan få genomslag. Vidare vill jag hänvisa till vad som tidigare sagts om utnyttjande av avgiftsmedel från handelsgödsel och bekämpningsmedel som läggs på hög. De skall enligt

riksdagens beslut användas bl,a> i lantbruksnämndernas verksamhet med t, ex, rådgivning.

Jag yrkar härmed bifall till reservation 12,

I reservation 15 yrkar vi avslag på regeringens förslag om aft Norrlandsstödet skall finansieras genom höjda livsmedelspriser. Riksdagen fog ju under gårdagen avstånd från en sådan princip, Norrlandssfödef skall i sin helhet finansieras med budgetmedel, säger vi i vår reservation nr 15,

Vårt förslag om ett starkt ökat familjestöd har avslagits av riksdagen. Detsamma skulle delvis ha finansierats med viss neddragning av livsmedelssubventionerna. Inte heller det förslaget har alltså vunnit riksdagens stöd. Men vi har med summorna i vår reservafion nr 15,

Skördeskadeskyddet är ju en fråga som har varit uppe till behandling flera gånger. Vi understryker vikten av aff frågan om skördeskadeskyddefs framfida utformning snarast bringas fill en lösning.

Jag yrkar bifall till reservation 18,

Frågan om djurens hälso- och sjukvård har varit föremål för riksdagsbehandling mot bakgrund av de ovissa följdverkningar som uttaget av s, k, djursjukvårdsavgift har fått och får.

Folkpartiet ställer sig bakom den av regeringen aviserade höjningen av djursjukvårdsavgiften. Det är dock med stor fillfredsställelse vi noterar att utskottet i eft tillkännagivande till regeringen begär en översyn av systemet med djursjukvårdsavgifter.

Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till de reservafioner som jag är med på, och i övrigt bifall till utskottets hemställan.

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Prisreglering på jordbruksprodukter, m. m.

Anf. 59 JOHN ANDERSSON (vpk):

Fru falman! I går hade vi en debatt om livsmedelspolitiken, som varade i sex timmar. Detta gör att jag avser att infe fa så lång tid i anspråk i dag. Jag kan i mycket hänvisa till den debatten.

Jag vill först säga aft när def gäller jordbruksnämndens förslag till prisregleringen på jordbruksprodukter så har vi inte ställt något yrkande. Här följer vi en praxis som vi haft sedan länge. Detta betyder självfallet inte atf vi helt delar regeringens syn på frågan. Men som jag anfört i eff särskilt yttrande i jordbruksutskottets betänkande 1984/85:33 kommer vi aft följa frågan om kompensafionsmetod och även förhandlingsordning med uppmärksamhet framöver,

I enlighet med vad som anmäldes i proposition 1984/85:166 om livsmedelspolitiken föreslås i nu aktuell proposifion aft samhällets ansvar för överskotfsarealens kostnader skall finansieras inom jordbrukssektorns ram, Def beräknade beloppet, 160 milj, kr,, är tänkt atf fas ut i form av prishöjningar per den 1 januari 1986,

Vi har från vårt parfi redan förut avvisat en sådan finansiering. Den skulle ju innebära ytterligare prishöjningar med därtill påhängd mafskatt. Vi har vid flera fidigare tillfällen, senast i går, hävdat aff def ur fördelningspolitisk synpunkt är bättre att samhällets kostnader tas över budgeten,

I betänkandet behandlas vårt partis yrkande om en rejäl ökning av

5 Riksdagens protokoll 1984/85:165

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Prisreglering på jordbruksprodukter, m. m.

mafsubventionerna. Vi ser detta som ett första steg mot atf avveckla den orättvisa matskatten. Det blir alltmer ohållbart med denna beskattning av maten. En allt starkare opinion kräver också atf något nu görs. En helt färsk undersökning visar atf hela 87 % av svenska folket anser aft en sänkning av matskatten är den mest angelägna skaftesänkningen nu. Man kan ju undra om infe riksdagen är representativ för Sveriges folk, eftersom det endast är vpk som förordar en sänkt matmoms. Det är klart att det finns två vägar aft gå, antingen atf sänka momssatsen eller atf öka matsubventionerna. Vi är beredda aft diskutera bägge dessa åtgärder.

Fru falman! Fr, o, m, den 1 juli 1984 utfås särskilda avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel. Riksdagen har vidare gett regeringen fill känna aft de influtna medlen borde användas till utökade insatser i fråga om forskning, rådgivning och miljöförbättrande åtgärder. Vi tycker att det är klart otillfredsställande aft en lösning av frågan om dessa medels användning åter skjuts på framfiden. Till nöds får vi dock acceptera detta, men då utgår vi också från atf förslag kommer aft läggas fram i början på nästa riksmöte.

Jag har emellertid i en reservation pekat på ett par åtgärder som bör kunna finansieras av dessa medel. Anledningen till atf vi nu för fram dessa förslag är atf vi anser atf de bör ingå i def underlag på vilket regeringen skall göra sina överväganden. Vi anser att rådgivning om alternativ odling bör finnas tillgänglig på alla lantbruksnämnder i landet. Vi viH också atf en fond inrättas för aff underlätta för intresserade jordbrukare att göra en omläggning av jordbruksdriften.

Vi har också fillsammans med centern en reservation om djursjukvårdsavgifterna. Regeringen vill åter höja dessa avgifter, trots atf riksdagen uttalat atf ökad finansiering med avgifter kan medföra riskför aft enskilda djurägare av kostnadsskäl drar sig för att tillkalla veterinär, även i fall där en sådan insats erfordras. Enligt samma uttalande kan också risk föreligga att en höjd avgift främjar en privatisering av veterinärväsendet, som på sikt kan bryta sönder den nuvarande stafliga organisafionen på området.

Jordbruksministern gör här ett bedömande som jag tycker är något förvånande, när han säger att den nu föreslagna höjningen inte medför någon risk atf organisafionen skall brytas sönder. Jag skulle vilja fråga jordbruksministern om han är beredd atf här utveckla sin syn på hur han kommit fram till den slutsatsen. Enligt min mening är det tvärtom. Det finns tecken som tyder på att även en mindre höjning av avgifterna kan få svåra följder. Från veterinärhåll har man gjort vissa undersökningar, som visar atf trots att antalet sällskapsdjur infe har minskat har det ändå skett en minskning i antalet förrättningar. Man har också konstaterat aft djurägare i ökad utsträckning besöker distriktsveterinärer under obekväm arbetsfid. Av detta kan man dra vissa slutsatser.

Jag tycker aft man bör ta dessa tendenser på allvar, och då kan infe en höjd avgift vara den rätta åtgärden. Vi föreslog atf man skulle överväga en annan finansiering av def belopp som fattas, Def borde vara möjligt atf införa en omsäftningsavgift inom trav och galopp. Nu har vi inte fått något gehör för dessa synpunkter i utskottet. Därför har vi reserverat oss för aft budgetmedel

skall tas i anspråk i stället för att man skall göra avgiftshöjningar. Vi får kanske anledning att återkomma fill förslaget om den här omsättningsavgiften,

THl sist vill jag beröra reservation nr 6 i betänkandet. Genom ett förbiseende har vi varken i vår mofion eller i utskottet motsatt oss aft prisfiHägget för får- och lammkött halveras. Vi har de senaste dagarna fått samtal från många upprörda människor som sysslar med fåravel och fårskötsel. Vi har efter bästa förmåga gjort egna undersökningar och kommit fram till att skulle detta pristillägg sänkas med hälften, så skulle def kanske få ödesdigra följder.

Både ur kost- och miljösynpunkt är får- och lammprodukfion värdefull. Bl, a, ingår det också i glesbygdsdelegafionens ambitioner atf främja just denna produktion i glesbygd. Vi kommer därför atf rösta med reservation nr 6 i den kommande omröstningen. Jag utgår då också ifrån atf det är en mänsklig rättighet även för en riksdagsledamot att i en utskottsbehandling göra ett sådant förbiseende som det här handlar om. Den eventuella kritik som jag här kan få väger enligt min mening ändå lättare än aft man när situationen står helt klar medverkar till att det kan bH eff dråpslag mot fårnäringen, Def senare är självklart min egen bedömning.

Jag utgår ifrån att def finns möjHghet till rationaliseringar och inbesparingar när det gäller insamling av skördestafistik så atf den summa som def här handlar om inte helt måste användas.

Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till de reservationer som jag undertecknat samt bifall till reservafionerna 6 och 17 i betänkandet, och i övrigt yrkar jag bifall fill utskottets hemsfällan.

Nr 165

Fredagenden 7 juni 1985

Prisreglering på jordbruksprodukter, m. m.

Anf. 60 ULF LÖNNQVIST (s):

Fru falman! Regeringen framlägger i propositionen de förslag på prisregleringens område när det gäller socker och sockerbetor samt jordbruksprodukter i övrigt som statens jordbruksnämnd överlämnat till regeringen. För sockerbetor och socker gäller förslaget tvåårsperioden den 1 juli 1985 - den 30 juni 1987, Förslaget bygger på att driften vid samtliga nu existerande sockerbruk skall bibehållas samt atf arealen skall minskas och uppgå till högst 51 300 hektar för åren 1985 och 1986, Kostnadskompensafionen till betodlare och sockerbolag samt betodlarnas inkomstföljsamhef skall bestämmas en gång om året efter obundna överläggningar.

När det gäller prisregleringen på övriga jordbruksprodukter har denna gång någon överenskommelse mellan jordbrukets förhandlingsdelegation och jordbruksnämndens konsumentdelegation inte kunnat nås, I enlighet med gällande ordning har då statens jordbruksnämnd att framlägga ett eget förslag fill regeringen. Så har skett vid tidigare tillfällen då parterna inte kunnat enas. Så sker också denna gång. Regeringen har i propositionen i detalj följt jordbruksnämndens förslag, Def innebär förslag om att jordbruket från den 1 juli i år tillförs 465 miljoner samt från den 1 januari 1986 ytterligare ett preliminärt belopp på 348 miljoner.

Det har i debatten från jordbrukarhåH hävdats att jordbruksnämndens

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Prisreglering på jordbruksprodukter, m. m.

förslag icke ger kompensafion för de kostnadsökningar jordbruket haft. Så är det inte. Jordbruket får kompensation för höjda produkfionsmedelskostna-der fullt ut, med undantag för den del av lantarbetarlönernas höjning som ligger över 5 %,

Jordbruket ges vidare en inkomstökning med 5 %, vilket är detsamma som gäller för svensk arbetsmarknad i övrigt. Jordbruksnämndens förslag ligger inom ramen för det 3-procenfiga inflationsmål som regeringen har ställt upp. När parterna 1981 inte kunde enas, överlämnade jordbruksnämnden på samma sätt ett förslag tiH regeringen. Den dåvarande borgerliga regeringen följde i sin proposition helt och fullt jordbruksnämndens förslag.

Riksdagens olika partier anslöt sig då till det i propositionen redovisade förslaget, Def var ganska självklart aft göra så, därför att en statHg myndighet har att söka göra sådana bedömningar atf dess förslag står över olika parters intressen. Så har jordbruksnämnden gjort också denna gång. Det hade därför varit naturligt med en fullständig uppslutning från riksdagens olika partier också denna gång. Men centerpartiet kunde inte hålla tassarna i styr, I strävan att vinna opportunistiska poäng avvek centerpartiet från den eniga linjen och framlade ett eget bud. Man föreslår nu aft 100 milj, kr, skall tillföras jordbruket utöver jordbruksnämndens förslag.

Fru falman! Det är beklagligt aft centerpartiet valde att vandra den opportunistiska vägen.

Än mer intressant är det aft se hur centerpartiet vill finansiera detta tillskott på 100 milj, kr. Partiet vill nämligen använda de 100 milj, kr, som man räknar med att miljöavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel inbringar, Def intressanta är emellertid att centerpartiet därmed intar fre olika ståndpunkter i fråga om miljöavgiften.

För det första vill man avskaffa avgiften. För det andra vill man använda de pengar som den avskaffade avgiften inbringar till bl, a, rådgivning och forskning på jordbruksområdet. För det tredje vill man använda den avskaffade och den en gång redan använda avgiften fill att finansiera def nämnda tillskottet på 100 milj, kr, till jordbruket. Mer luft i potten är svårt aft finna, Centerparfiet tycks tro aft miljöavgiften är någon sorts galten Särimner, som dels kan slaktas och ätas upp, dels ständigt på nytt tas i bruk. Så mycket värt är centerns opportunistiska överbud. Det är glädjande att samtliga övriga partier tar avstånd från centerns uppträdande i denna fråga,

Anders Dahlgren och hans partikamrater borde denna gång ha handlat på samma sätt som de begärde att riksdagens partier skulle handla när Anders Dahlgren och hans parti år 1981 var i samma situation som den socialdemokratiska regeringen nu har varit i.

Fru talman! Riksdagen tog i går ställning för att staten under en femårsperiod skall svara för 40 % av kostnaderna för spannmålsöverskottet vid beräknad normalskörd, I den proposition som vi i dag har att ta ställning till redovisar regeringen sitt förslag till finansiering av dessa för första budgetåret beräknade 160 miljonerna. Regeringen följer därvid livsmedelskommitféns kompromissförslag, som innebär att beloppet skall fofalfinan-sieras inom jordbrukssektorns ram.

De borgerliga parfierna och vänsterpartiet kommunisterna har infe anslutit sig till regeringsförslagef. De talar allmänt om atf budgetmedel skall användas för finansiering. Men därmed är också enigheten slut. Moderata samlingspartiet vill skapa detta budgetmässiga utrymme genom att dra ner livsmedelssubvenfionerna med 250 miljoner, alternativt sälja ut domänverkets skogar. Vänsterpartiet kommunisterna vill ta fram dessa medel genom en höjd kapitalbeskattning. Folkpartiet vill avveckla livsmedelssubvenfionerna helt på fre år med 1 miljard kronor första året. Vidare har man talat om atf man vill höja den s, k, förmalningsavgiften. Centerpartiet har sin vana troget inte redovisat något finansieringsförslag,

Def är alltså största tänkbara splittring mellan de olika oppositionspartierna när det gäller finansieringsfrågan. Därmed är det egenfligen majoritet för regeringens förslag i denna fråga, ett förslag som går ut på atf de 160 miljonerna skall finansieras inom prisregleringens ram genom höjda priser,

bet är endast genom det proposifionsförfarande som råder i riksdagen som man inte kan få det rikfiga ställningstagandet till stånd, nämligen att ställa de olika borgerliga förslagen mot regeringens förslag. Nu flätas oppositionsparfierna samman. Och då uppkommer en något märklig situation - i varje fall förmodar jag det - för t, ex, vänsterpartiet kommunisterna, som ansluter sig fill förslag som på finansieringssidan innebär en neddragning och på sikt avveckling av mjölksubventionerna. För moderata samlingspartiet inträffar det något märkliga att man flätas samman med vpk:s krav på en höjd beskattning av kapitalet. Det är onekHgen, fru talman, ganska intressanta perspektiv som på det sättet kommer i dagen. Och jag tycker att flera av de deltagande partierna borde darra något på manschetten när frågan om finansieringen diskuteras.

På grund av den, som jag sade, något märkliga propositionsordningen tvingas vi från socialdemokratiskt håll till en reservation i denna fråga, och jag vill yrka bifall till reservation 5 som är fogad till ufskoftsbetänkandet.

Låt mig sedan kort kommentera några av de övriga förslag som redovisas i propositionen.

När det gäller de intäkter som handelsgödselavgiften ger avser regeringen att återkomma till riksdagen med redovisning av medlens användning sedan skogs- och jordbrukefs forskningsråd lämnat det forskningsprogram i fråga om alternativa odlingsformer som man har regeringens uppdrag att fa fram.

Finansieringen av Norrlandssfödef sker genom budgetmedel inom jordbruksprisregleringen. Det är alltså fråga om budgetmedel, även om varken Anders Dahlgren eller Börje Stensson vill låtsas om detta,

I fråga om skördeskadeskyddet har diskussioner förts mellan företrädare för jordbrukare och regering. Överläggningarna har ännu inte lett till önskat resultat, och därför föreläggs nu inget förslag för riksdagen. För att bekosta erforderlig statistik har det föreslagits i propositionen atf 8 miljoner skulle fas av medel utanför fördelningsplanen, vilket innebär aff pristillägget på får-och lammkött minskas med motsvarande belopp. Vpk har nu uppenbarligen ändrat ståndpunkt i denna fråga - på basis av upprörda samtal. Men jag vill bara understryka: Prisstödet för får- och lammkött är de enda kötfsubvenfio-

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Prisreglering på jordbruksprodukter, m. m.

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Prisreglering på jordbruksprodukter, m. m.

ner som finns kvar, Aff minskningen av detta pristillägg - som John Andersson formulerade det - skulle kunna bli ett dråpslag mot näringen tror jag, milt uttryckt, är en överdrift.

Fru talman! Med det anförda ber jag atf få yrka bifall till hemställan i jordbruksutskottets betänkande 36 med undantag för moment 8 samt avslag på de tHl betänkandet fogade reservationerna, utom reservation 5 som jag tidigare yrkat bifall till,

Anf. 61 Andre vice talman ANDERS DAHLGREN (c) replik:

Fru talman! Jag måste säga att Ulf Lönnqvists argumentation för att ta bort de 8 miljonerna av subventionerna för får- och lammkött är märklig. Man skulle göra detta, eftersom det är def enda område när det gäller kött där det över huvud taget finns några subventioner. Därför skulle de alltså minskas ytterligare. Det är infe någon särskilt stark motivering,

Ulf Lönnqvist säger aft centern vill använda de 100 mil j, kr, som har influtit från handelsgödselavgiften två gånger. Han sade att pengarna ju redan är använda, Def var intressant. Det betyder aft regeringen har använt dessa pengar till någonting annat än vad riksdagen har bestämt. Jag tror atf riksdagens ledamöter - i varje fall majoriteten av dem - som har beslutat hur användningen skulle ske är mycket intresserade av att få veta vad regeringen har använt pengarna till. Av proposifionen har jag förstått aft jordbruksministern senare skall redovisa hur dessa pengar skall användas i ett forskningsprogram. Men nu säger Ulf Lönnqvist att dessa medel redan är använda. Jag vänfar med spänning på Ulf Lönnqvists svar.

Det är självfallet så att det uppstår situafioner då regeringar inte alltid kan bifalla alla de krav som ställs. Men skillnaden mellan de förhandlingar som strandade 1981 och de som strandade i år 1985 ärju avsevärd, Ulf Lönnqvist, Först och främst skall Ulf Lönnqvist komma ihåg, att vid det förra tillfället stod bakom jordbruksnämndens framställning till regeringen en av LRF:s två ledamöter i styrelsen. Den här gången stod ingen av LRF:s ledamöter bakom förslagen. Vid def förra tillfället fick jordbruket i huvudsak kompensation enligt reglerna, enligt PM-index och med hänsyn till inkomstföljsamheten. Men därutöver begärde jordbruket ca 500 milj, kr,, varav 300 milj, kr, skulle ses som en direkt inkomstförstärkning och resten avse inkomstföljsamhef utöver rationaliseringsvinsten. Det var där förhandlingarna strandade.

Men detta var ju någonting helt annat än vad def nu gäller. I dag har jordbruket inte fått kompensation för höjda lantarbetarlöner med 70 milj. kr., inte kompensation med hänsyn fill inkomstföljsamheten med 46 milj. kr., inte kostnadskompensation när det gäller industrin med 84 milj. kr. Sammantaget skiljer det på 301 milj. kr., och det är i huvudsak fråga om sådant som är fördyrande för jordbrukets produktion.

Detta är skiHnaden mellan situationen 1985 och situationen 1981.

Anf. 62 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik: Fm talman! Låt mig i all stillsamhet göra ett par kommentarer till anförandet av Ulf Lönnqvist.

Jag finner det litet underligt att man gör ett nummer av de 8 milj. kr. som regeringen finner lämpligt hämta från stödet fill fårköftsprodukfionen och placera på finansiering av skördeskadeskyddet. Def har väl varit angeläget för regeringen aft hitta dessa pengar någonstans, och då har man tyckt att stödet fill fårköftsprodukfionen kunde vara försumbart. Men vi har inte kunnat se något samband här. Samtidigt har vi gärna velat trycka på hos regeringen och tala om, att detta är fakfiskt femte eller möjligen sjätte året som vi väntar på ett förslag från regeringskansliet om en ny ordning för skördeskadeskyddet. Def har vi alltså funnit anledning aft framhålla i det här sammanhanget.

I ett avsnitt av anförandet raljerade Ulf Lönnqvist kraftigt över de olika konstellationer som uppstått. Vi kan väl vara överens om att dessa konstellationer inte är önskvärda och inte så trevliga. Men konstellationerna är ju en frukt av att det möjligen föreligger socialdemokratisk majoritet men atf landet har en minoritetsregering i så måtto att ni socialdemokrater måste lita till stöd från något håll för era förslag. Detta visar hur bräcklig den socialdemokrafiska poHtiken i grunden är. När kommunisterna viker från er sida, blir det borgerHga förslag som vinner, och detta kan ju skapa irritation.

Jag har själv i mitt anförande givit uttryck för att vi kommit i en märklig finansieringssituation på grund av att ni utnyttjat kommunisternas vilja att höja beloppen, medan de icke vill vara med på er finansieringsmetod. Det har skapat en underlig situation, och för den skull är det väl lyckHgast att vi får en annan regering - en majoritetsregering, en borgerlig regering. Då behöver ni inte utsättas för detta elände i fortsättningen.

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Prisreglering på jordbruksprodukter, m. m.

Anf. 63 BÖRJE STENSSON (fp) replik:

Fru talman! Ulf Lönnqvist säger atf jordbruksnämndens förslag har helt följts av regeringen i propositionen. Man kan, med lika stor sanningshalt, säga att jordbruksnämndens förslag helt och hållet följer regeringens verklighetsfrämmande målsättningar när det gäller inflationen. Det är nämhgen så att jordbruksnämndens förslag har sin utgångspunkt i en pris-och kostnadsprognos för tiden april-oktober 1985 - en prognos som vi från vår sida menar inte kan vara med verkligheten överensstämmande ens i dagsläget, och ännu mindre längre fram under året.

Beträffande finansieringen av spannmålsöverskottet, så skall det från vår utgångspunkt sett vara så aft medel fas upp i budgeten för varje år, undan för undan. Den av oss föreslagna förändringen av livsmedelssubvenfionerna, som Ulf Lönnqvist talade om, innebär ju atf dessa subvenfioner i sin helhet skall hjälpa till att finansiera ett bättre barnstöd, ett bättre familjestöd. Pengarna skall alltså i full utsträckning återgå till barnfamiljerna.

Anf. 64 JOHN ANDERSSON (vpk) replik:

Fru talman! Ulf Lönnqvist sade atf vpk har ändrat ståndpunkt när def gäller får- och lammkött, Def är helt riktigt. Det försökte jag också tala om, Def var självklart att göra detta infe minst enligt många som har hört av sig. Är def många människor som tar kontakt och tycker att det kan bli

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Prisreglering på jordbruksprodukter, m. m.

problematiskt, måste man försöka göra de efterforskningar och undersökningar som är möjliga på så kort tid för att själv bilda sig en uppfattning. Vi drog den slutsatsen atf detta, om det nu inte blir ett dråpslag, kanske kommer aft innebära så stora besvär aft näringen åsamkas stora problem.

Som Ulf Lönnqvist mycket riktigt säger finns def en riksdagsmajoritet för atf samhällets kostnader för överproduktionen skall tas över budgeten. Men det finns ingen enighet då det gäller finansieringsformen. Det är inte riktigt, som Ulf Lönnqvist säger, att vpk skulle ha anslutit sig till förslag som bl, a, innebär aft mjölksubvenfionerna minskas, Def är här på samma sätt som då det gäller finansieringssättet, nämligen att det måste finnas en riksdagsmajoritet för atf fatta eft beslut om detta. Jag utgår från aff socialdemokraterna inte är beredda atf t, ex, ställa upp tillsammans med folkpartiet och minska mjölksubventionerna.

Jag får beklaga aft vi inom arbetarrörelsen inte har kunnat komma överens om en finansiering av dessa kostnader. Vi har framställt flera förslag därvidlag. Vi har naturligtvis föreslagit kapitalbeskattning. Jag beklagar att regeringen infe har varit intresserad av att fa de pengar som behövs genom kapitalbeskattning. Där tror jag, Ulf Lönnqvist, aft vi har en hel del outnyttjade resurser aft fa till när def gäller aft finansiera olika åtgärder som vi anser bör genomföras.

Anf. 65 ULF LÖNNQVIST (s) replik:

Fru talman! Jag skall läsa ett litet citat ur riksdagsprotokollet från fredagen den 5 juni 1981, Den nuvarande andre vice talmannen Anders Dahlgren sade så här: "Jag vill uttrycka min tillfredsställelse över aff eft enigt jordbruksutskott står bakom det förslag angående jordbruksprisregleringen som har lagts fram i regeringens proposifion, Def skulle ha kunnat ge upphov fill svåra motsättningar, om företrädare för olika intressen hade drivit sina ståndpunkter också här i riksdagen, Def handlingssätt som nu visas vittnar om ansvar i

eft läge då--- riksdagen för första gången har aft fa ställning fill en

proposition om jordbruksprisregleringen som inte baseras på ett förslag av jordbruksnämnden, som har biträtts av lantbrukarnas förhandlingsdelegation och konsumentdelegationen,"

Def hade varit välgörande, Anders Dahlgren, om samma enighet hade kunnat visas den här gången, Def hade varit välgörande om det också nu hade varit så, aft man inte sökt driva olika partsintressen här i riksdagen. Jag noterar aft Anders Dahlgren sade atf den stora skillnaden mellan förslaget nu och förslaget då var aft en representant för LRF i jordbruksnämnden då stod bakom nämndens förslag. Det gör man inte nu. Men, Anders Dahlgren, det är väl inte partsintressena som skall få råda i Sveriges riksdag?

Skillnaden var avsevärd, sade Anders Dahlgren, också ur en annan synvinkel. Ja, då skilde def 400 milj. kr. mellan jordbruksnämndens bud och jordbrukarnas önskemål. Nu är skillnaden 300 milj. kr.

Anders Dahlgren sade vidare i sitt inlägg att de obundna överläggningarna bar skulden för aff man inte kunde enas. Jag vill bara stillsamt erinra om att rrian vid de två fidigare fillfällen då priserna fastställts sedan de obundna

överläggningarna började tillämpas har nått uppgörelse. 1981, då Anders Dahlgren hade ansvaret för fögderiet i departementet, nåddes alltså ingen uppgörelse, men då var def ju def av Anders Dahlgren hyllade systemet för överläggningar som användes - så def kanske infe är i formerna för överläggningarna som den stora skillnaden finns. Den kan möjligen ligga i synsättet hos dem som skall företräda skilda intressen.

Sedan skall jag gärna befria Anders Dahlgren från spänningen. Jag berörde infe med eft ord huruvida regeringen hade för avsikt atf förelägga riksdagen någon redovisning om användningen av handelsgödselavgiften. Jag sade bara atf centerpartiet uppenbarligen vill använda pengarna på flera olika sätt - ni vill dels avveckla avgiften, dels använda pengarna till rådgivning, dels använda dem till aft kompensera jordbrukarna.

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Prisreglering på jordbruksprodukter, m. m.

Anf. 66 Andre vice talman ANDERS DAHLGREN (c) replik:

Fru falman! Def var bra att pengarna fanns kvar, för då kan vi ju använda dem i dag till atf fillfälligt förstärka den ekonomi som behöver förstärkas hos jordbrukarna i avvaktan på atf förhandlingarna kommer i gång.

Def var en väsenflig skillnad, Ulf Lönnqvist, i förhållandena 1981 och 1985 - exakt den skillnad som jag redogjorde för i min förra replik. Vid def tidigare tillfället hade jordbrukarna fått den kompensation som man skulle ha efter PM-index och uppnått den inkomstföljsamhef som man också skulle ha.

Det är inte att referera till en part när man säger atf en av representanterna stod bakom nämndens förslag. Det visar bara atf det inom den partsammansatta delen fanns olika uppfattningar om budet och om den sfrandning av förhandlingarna som då hade skett.

Jag tror atf även Ulf Lönnqvist, när han får fundera över det här, skall se aft det infe är så märkligt aft vi den här gången inte kunde ställa upp för det bud som regeringen har lagt fram, eftersom regeringens ekonomiska politik har avsevärt försämrat situationen för jordbruket under de senaste åren. Detta framgår inte minst av den undersökning som har publicerats i dag, som visar atf konsumenterna och barnfamiljerna har fått def så pass mycket sämre att var tionde barnfamilj i dag inte uppnår en skälig levnadsnivå. Då är det ju inte underligt att def är svårt atf sälja jordbruksprodukter.

Jag tycker att Ulf Lönnqvist, med det sociala ansvar han visar när han så ofta säger aft det är risk för aff den sociala uppbyggnaden skall raseras, borde fundera eft ögonblick över vart regeringens ekonomiska polifik har lett.

Anf. 67 ULF LÖNNQVIST (s) replik:

Fru talman! Visst finns de pengar som flyter in från handelsgödselavgiffen fill disposition. Men för centerpartiet är de uppenbarligen inte disponibla. Centerpartiet vill ju a) avveckla avgiften - gör man det finns ju inga pengar -b) använda pengarna bl. a. fill rådgivning på jordbrukefs område. Och använder man dem fill def finns de ju inte heller kvar, Anders Dahlgren. Då kan man infe heller med någorlunda bibehållen trovärdighet föreslå ytterligare ett användningsområde. - Det var def.

Anders Dahlgren far upp skillnaden mellan 1981 och nu och säger: Då fick

6 Riksdagens protokoll 1984/85:165

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Prisreglering på jordbruksprodukter, m. m.

jordbruket kompensation för höjda produktionsmedelskostnader. Jag vill säga: Jordbruket har fått kompensation för höjda produktionsmedelskostnader också denna gång - med undantag för lantarbetarlöner över 5 %, vilket jag nämnde i mitt anförande,

Anders Dahlgren sade vidare: Då fick jordbruket inkomstföljsamhef. Jag vill säga: Jordbruket har denna gång fått samma inkomstföljsamhef som övriga grupper på den svenska arbetsmarknaden, dvs, de 5 procenten. Där finns det aHtså ingen skillnad, och det är vad vi har försökt förklara.

Jag kan bara dra den enkla slutsatsen att def är opportunism som ligger bakom centerns handlande på denna punkt.

Beträffande Anders Dahlgrens syn på den svenska ekonomin kan jag bara erinra om aft ekonomin efter den socialdemokrafiska regeringens fillträde har förbättrats avsevärt på område efter område, jämfört med def läge som fanns när Anders Dahlgren och den regering som han ingick i lämnade över fögderiet.

Jag kan med ett varmt instämmande i def Arne Andersson i Ljung sade i sitt slufinlägg säga: Vi skall, Arne Andersson, göra allt som står i vår makt för att se till atf def blir en majoritetsregering efter höstens val - en socialdemokratisk majoritetsregering.

Förste vice talmannen anmälde aft andre vice falman Anders Dahlgren anhållit atf fill protokollet få antecknat atf han infe ägde rätt fill ytterligare replik.

Anf. 68 JAN-ERIC VIRGIN (m):

Fru falman! Regeringen har än en gång visat aft man inte har för avsikt aff följa riksdagens beslut om användning av avgift på handelsgödsel- och bekämpningsmedel, I den prisregleringsproposifion som nu föreligger har man funnit ett svepskäl i uppdraget till skogs- och jordbrukets forskningsråd att redovisa ett program för forskning om bl, a, alternativa produktionsformer inom jordbruket. Effekten av regeringens förhalningsfeknik skulle bli atf medlen kommer till användning först budgetåret 1986/87. Det finns därför anledning för riksdagen aft nu ta eft sådant initiafiv aft avsikten med det beslut som riksdagen fattade redan för eff år sedan kan förverkligas under def. budgetår som vi har framför oss, 1985/86.

Beslutet skulle gälla från den 1 juli förra året. Vad som då beslöts var att dessa medel skulle användas fill forskning, rådgivning och miljöförbättrande åtgärder. Man har nu beräknat aft det har kommit in 110-120 milj. kr. Hade regeringen verkligen haft en ärlig avsikt aff använda dessa pengar så som avsikten var, hade man lagt fram ett program så aff vi hade kunnat få en redovisning för detta.

I oktober ställdes det en fråga här i kammaren, och då svarade jordbruksministern att det pågår en beredning i kanslihuset och aft en redovisning kommer aff lämnas fill riksdagen.

Om regeringen verkligen hade varit angelägen om atf på sikt minska handelsgödselanvändningen och användningen av bekämpningsmedel i

jordbruket, hade den givetvis samfidigt skyndat sig atf lägga fram förslag för aft få en posifiv möjlighet att genom rådgivning påverka lantbrukarna att minska användningen av dessa bekämpningsmedel. Detta gäller naturligtvis även forskningen som arbetar med atf förbättra miljön, framför allt arbetsmiljön när det gäller bekämpningsmedel. Man har många områden när def gäller rådgivning på växtodlingsområdef - lantbruksnämnder, hushållningssällskap, m.fl.

I vår reservafion framför vi uppfattningen att dessa medel delvis skall kunna användas som bidrag till gödselvårdsanläggningar. I de undersökningar som har genomförts under senare år av naturvårdsverket, lantbruksuniversiteten, m.fl., har det entydigt framkommit atf miljöolägenhefer vid användning av gödselmedel framför allt uppkommer vid olämplig sfallgöd-selhantering. Ett verkningsfullt sätt atf minska dessa olägenheter är att förbättra gödselvårdsanläggningarna vid animaheförefagen. Utökade krav på sådana anläggningar har nyHgen införts av naturvårdsverket. De nya kraven innebär naturligtvis en stark ekonomisk belastning för främst de mindre animalieförefag som inte utnyttjar de bidragsmöjligheter som fanns i mitten av 1970-talet.

Enligt de löften som regeringen nu har ställt i utsikt skall man göra prioriteringar mellan olika åtgärder på området. Nu har dessa pengar flutit in, och vi moderater anser, och ansåg redan vid beslutet i maj förra året, att man infe skall ha den här skatten på bekämpningsmedel och inte heller på handelsgödselmedel. Därför är def nu glädjande att höra av Ulf Lönnqvist atf dessa medel finns kvar. Vi finner det nämligen mycket egendomligt att man infe bättre och snabbare har kunnat redovisa detta.

John Andersson har förhoppningen att detta snart skall ske. Han tror atf man redan i höst skall ha fått en redovisning för hur man skall använda dessa medel. Jag är mycket skeptisk mot det, och jag tror infe aff vi har dessa pengar synliga inom det närmaste halvåret. Jag har en förhoppning om atf vi möjligtvis genom påtryckning frän alla parfier pä regeringen får möjlighet att se att de pengar som nu har influtit verkligen används till def ändamål som ursprungligen var tänkt.

Fru talman! Det är min förhoppning att det inte skall gå på samma sätt med detta ärende som med frygghefspakefet för skogsbrukare, som blev en visa i jordbruksutskottet under mer än eft år. Jag hoppas att vi finner en lösning å det snaraste.

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Prisreglering på jordbruksprodukter, m. m.

Anf. 69 KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Under gårdagens debatt om jordbmkspolifiken talade jordbruksministern om samförstånd. För jordbrukarna, som arbetar under prispress och delvis under nedläggningshot, ter sig detta tal obegripligt,

I den jordbrukspolitiska debatten blir jordbrukarna förebrådda för aft de producerar för mycket, för atf de varit alltför effekfiva. Vi skall då komma ihåg aft effektivitetsökningen, eller produktivitetsökningen, i jordbruket har varit större än i någon annan näringsgren under de senaste åren. Om jordbruket hade ökat produktiviteten i samma takt som industrin under den

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Prisreglering på jordbruksprodukter, m. m.

senaste tioårsperioden, då skulle vi infe ha haft något överskott. En fråga man kan ställa till bl, a, socialdemokraterna och regeringen är om jordbrukarna i ett sådant fall skulle ha fått nöja sig med ännu lägre inkomster än i dag. Jag har anledning att tro aft inte ens socialdemokraterna skulle ha varit för en sådan situafion. Men om vi inte haft något överskott, vad hade då egenfligen sparats? Man hade möjligen kunnat spara litet kapitalkostnader, men i varje fall inte något arbete.

Med detta synsätt, som jag anser vara det enda rimliga, är överskottet av livsmedel ett nationalekonomiskt tillskott, som jordbrukarna genom stort engagemang och hårt arbete har skapat och som de borde få ett fack för och inte bara förebråelser.

Regeringens proposifion om prisregleringen på livsmedel är ett belägg för regeringens negativa hållning fill jordbruket och visar infe på någon reell vilja till samförstånd, I utgångspunkterna för jordbruksnämndens förslag, som låg till grund för propositionen, var målet högst 3 % inflafion och högst 5 % lönehöjning för 1985, Vi har ingenting att invända mot detta mål, om det hade kunnat förverkligas. Men mycket har förändrats under de senaste månaderna. Både lönetakef och inflationsfaket har brutits igenom.

Man skall infe förvåna sig över att jordbrukarna i dag känner en stor oro. Den ekonomiska utvecklingen under senare år och den nyligen genomförda kraftiga räntehöjningen är väsentliga orsaker till detta. Jordbrukare är faktiskt inte bara vanliga företagare, I jordbmkarrollen ligger också aff vara förvaltare av svenskt land. Ovissheten om huruvida man i denna roll skall kunna ha kvar förmågan att bevara kulturlandskapet och att upprätthålla den odlade jorden som en av framtidens vikfigaste resursbaser känns för många väldigt svår. Därtill kommer en ökande oro för den egna ekonomin och för familjens ekonomi. Denna oroskänsla har vuxit sig allt starkare i hela jordbrukarkåren och resulterade, som vi vet och som ofta har nämnts i debatten under dessa två dagar, i en historisk manifestation där cirka en tiondel av jordbrukarbefolkningen i hela landet tågade till riksdagshuset för att överlämna ett upprop till riksdagspartierna.

De förutsättningar som ställdes upp när prisöverläggningarna startade gäller alltså inte längre. Det kunde mofivera nya överläggningar på grundval av aktuella förutsättningar, men av tidsskäl är detta omöjligt. Vårt förslag om atf tillskjuta 100 milj, kr, skall ses som en provisorisk lösning, som en extraordinär åtgärd i en extraordinär situation,

I def sammanhanget vill jag anknyta fill def resonemang som Ulf Lönnqvist förde. Man kan ställa sig frågan om han menar atf def enkla faktum aft vi föreslår aft gödselmedelsavgiften skall avskaffas gör aft vi är fråntagna rätten atf ha åsikter om hur de avgiftsmedel som finns skall användas. Där finns ju i dag ett belopp som är större än det som enligt vårt förslag skall överföras.

Jag yrkar bifall fill reservation 1,

Jag skall också kommentera ett par andra reservafioner som jag tycker är väldigt viktiga. En av dem gäller regeringens förslag om aft minska subvenfionerna på lammkött, vilket måste avvisas: Jag yrkar alltså bifall fill reservationen 6,

Det gäller också en relafivt liten men intressant fråga, om HnodHng, Vi har i den frågan en reservafion fill förmån för utredning. Jag ser den som en del i den diskussion som förs och som behöver föras om vidgade produktionsuppgifter för jordbruket, och jag yrkar bifall till reservationen 20,

Fru talman! Den dominerande posten i det anslag som vi strax skall besluta om är livsmedelssubventionerna. Därför vill jag ta upp litet om dem också.

Vi har till betänkandet fogat eft särskilt yftrande i den frågan. Den höga inflationen i kombinafion med höjd moms har medfört att momsintäkterna har stigit starkt under senare år, I ett samhälle med en stor offenflig sektor går en stor del av penningflödet genom denna offentliga sektor. Skatte- och avgiftssystemet får då en mycket stor styrande effekt. Under senare år har förts en livlig debatt om hur man skall begränsa offentliga sektorn och även om hur man skall kunna begränsa skatteuttaget,

I detta sammanhang är det naturligtvis så atf olika politiska grupperingar har olika uppfattningar. Moderata samlingspartiet har drivit dessa frågor hårdast. Moderaterna och folkpartiet framför också synpunkten atf matsubventionerna skall avvecklas. Samtidigt vill moderaterna aweckla marginalskatterna, I detta finns sambands- och motsatsförhållanden. Samband finns så fill vida atf sänkta skatter på höga inkomster innebär minskade intäkter för samhället och detta måste balanseras med minskade utgifter för samhället. Motsatsförhållande finns så till vida atf sänkta skatter på höga inkomster gynnar människor med höga inkomster, medan minskning av matsubventionerna drabbar framför allt barnfamiljer, pensionärer och låginkomsttagare.

Från centerpartiets sida anser vi det angeläget att konstruera ett system där mer av matskaften, i synnerhet nya påslag, återförs, så aff skaften på sikt blir en mindre del av den totala matkostnaden. Frågan om differentierad mervärdeskatt är ju ganska nyligen utredd, och utredningen föredrar livsmedelssubventioner framför en differentierad moms.

Kritiken av och debatten om den höga marginalbeskatfningen har lett till att det funnits en stark opinion för att minska denna beskattning. Både centerpartiet och socialdemokraterna har ställt upp på detta till viss del, I dag har vi emellertid kraftigt reducerat den fördelningspoHtiska profilen i vårt skattesystem. Den höga skatten på mat och minskade matsubvenfioner innebär aft denna fördelningsprofil undan för undan ytterligare försvagas,

I denna fråga har vi inget yrkande, men jag vill från vårt partis sida ändå ha sagt atf om samhällets netfoskaffeuffag på livsmedel ytterligare tenderar att öka, och det infe är möjligt att politiskt genomföra en återbetalning av matskatten, måste frågan om en differentiering av momsen aktualiseras. Detta är måhända förknippat med en del tekniska problem. Men eftersom många andra länder sedan många år fillämpar sådana system, väger de tekniska argumenten inte särskilt tungt.

Fru falman! Jag yrkar även bifall fill samtliga andra reservationer som är undertecknade av centerpartister.

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Prisreglering på jordbruksprodukter, m. m.

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Prisreglering på jordbruksprodukter, m. m.

Anf. 70 CHRISTER SKOOG (s):

Fru talman! Jag skulle med några ord vilja lyfta fram och påvisa minknäringens och pälsdjursnäringens betydelse för Sverige,

Minkuppfödningen som näring kom tiH Sverige 1928 och minken kom för första gången tiH Listerlandet i Blekinge, Sölvesborgs kommun, 1933, Det var tre minkhonor och en minkhanne som introducerades i det området. Detta har tills i dag utvecklats till 500 000 - alltså en halv miljon - djur och eft produktionsvärde årligen på ca 100 milj, kr.

Som en logisk följd fick Sölvesborgs kommun landets första gymnasiala utbildning inom minknäringen; pälsdjursteknik och pälsdjursnäring.

Den här utbildningen startades läsåret 1983/84 efter tillstyrkan av skolöverstyrelsen.

Den teoretiska delen av utbildningen är förlagd fill gymnasieskolan i Sölvesborg, Fumlundsskolan, Den praktiska delen av utbildningen har varit förlagd till olika minkfarmar i området. Det har under den period som gått sedan utbildningen startade visat sig att det inte varit praktiskt möjligt att göra utbildningen så bra som det är angeläget att få den. Därför har Sölvesborgs kommunfullmäktige fattat beslut om att bygga en särskild utbildnings- och utvecklingsfarm, som skall svara för service för och utveckling av näringen, infe bara i Sölvesborgsområdet utan givetvis för hela landet och kanske även för uflandet.

För att den här verksamheten skall kunna fungera på ett riktigt sätt och efter de intentioner man har med den fordras def att det knyts en veterinär till verksamheten och att det inrättas en konsulenttjänst vid denna utveckHngs-farm.

Ett annat syfte med denna farm är atf den skall vara en s, k, mönsterfarm, där man kan visa upp hur en farm skall fungera vad def gäller drift, skötsel, uppbyggnad och liknande, något som förhoppningsvis skall föranleda intresserade att studera verksamheten.

Minknäringen i Sverige omsätter årligen 350 milj, kr. Av dessa 350 miljoner omsätts 25 % på Listerlandet, En av anledningarna till att koncentrationen tiH Listerlandet bHvit så stor är förmodligen tillgången till råvara för foder, som i första hand är fiskavfall och fill viss del slakferiavfall. Trots att det går att tillgodose det stora antalet farmar på Listerlandet finns det fortfarande foderråvaror över, så aft Sverige kan exportera sådana motsvarande 1 miljon skinn, Denna export sker framför allt fill Finland, Med vissa insatser skulle dessa råvaror kunna användas i Sverige för produkfion av minkskinn och på så sätt ge landet bättre inkomster.

Jag vill göra en Hten jämförelse beträffande det antal skinn som produceras i de olika nordiska länderna. På eft år producerar Sverige 1,9 miljoner skinn, Finland 4,5 miljoner och Danmark 6 miljoner. Lyssnaren förstår säkerligen att def finns möjligheter att utveckla denna näring på samma sätt i Sverige som skett i dessa båda nordiska grannländer. Det finns, åtminstone teoretiskt, möjligheter tiH en fördubbling av verksamheten.

Näringen har också sysselsättningseffekt, I Sverige sysselsätts direkt eHer indirekt totalt ca 4 000 personer i minknäringen. Räknat i antalet sysselsatta

sker 46 % av världens skinnproduktion i Norden, Sveriges andel av den totala produktionen är 6 %,

Under den allmänna motionstiden i år väckte jag en motion, nr 2162, vari jag hemställde att en konsulenttjänst skulle knytas till denna verksamhet i Sölvesborg, Utskottet har behandlat denna fråga på ett, som jag bedömer det, mycket välvilligt sätt. Jag tolkar utskottets hemställan i stort sett som en tillstyrkan, åtminstone i sakfrågan. Jag utgår vidare från att lantbrukssfyrelsen, som nämns i sammanhanget, läser betänkandet. Därmed torde vägen vara öppen, och frågan skulle inom en inte alltför avlägsen tid vara löst. Möjligheterna skulle öka att utveckla denna för landet så viktiga näring.

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Prisreglering på jordbruksprodukter, m.m.

Anf. 71 BO ARVIDSON (m):

Fru talman! Jag skall här ta upp resterande reservationer som moderata samlingspartiet står bakom. Men låt mig först såsom en kommentar till vad Karl Erik Olsson tidigare sade om moderata samlingspartiets ställningstagande beträffande avskaffande av mjölksubventionerna medge att man naturHgtvis kan krifisera det. Men man måste sätta in det i sammanhang med moderata samlingspartiets ekonomiska politik och det stöd som vi vill ge till barnfamiljerna. För såväl jordbruksnäringen som barnfamiljerna borde det moderata förslaget vara avsevärt bättre.

Låt mig så övergå till def betänkande som vi nu behandlar. I reservation 3 tas upp frågan om möjligheten att använda medel för låginkomstsatsning m, m, för en avvecklingsersättning även tHl kött-, fläsk- och smågrisproducenter. Sådan awecklingsersätfning har sedan något år utgått till mjölkpro-ducenfer som upphört med sin produktion. Resultatet härav har varit positivt. Jordbruksnämnden har i sin hemställan tHl regeringen föreslagit att möjlighet ges att "införa avvecklings- eller uppehållsersättning även för producenter inom kött- och fläsk/smågrisproduktionen".

Vi reservanter har svårt att förstå den negativa inställning som kommer till uttryck i utskottsmajoritetens skrivning. Jag tolkar det dock så atf den nuvarande regeringen inte kommer atf motsätta sig konkreta förslag från jordbruksnämnden till den avvecklingsersättning som vi nu diskuterar. Det hade emellertid varit bättre att redan nu ha fått ett klart ställningstagande från hela utskottet, Alla åtgärder som kan medverka fiH en bättre balans inom animalieproduktionen bör vidtagas.

Jag yrkar bifall till reservation 3,

Fru talman! Jag vill också yrka bifall tiH reservation 4, Vi kan inte finna några skäl fill att anslå 5 milj, kr, av regleringsmedel för att dämpa priserna på importpotatis. Förslaget har inte stöd i någon överenskommelse. Detsamma är förhållandet vad gäller ändrade regler för buffertzoner.

När det gäller reservation 6 har vi moderater anslutit oss till oförändrade subvenfioner på får- och lammkött. Aft använda minskade subventioner på detta område till kostnader för skördestatisfik, vilket regeringen föreslår, finner vi inte riktigt.

Jag yrkar bifall till reservation 6.

I reservation 17 fullföljs vår uppfattning om kostnaderna för administra-

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Prisreglering på jordbruksprodukter, m. m.

tion av skördeskadeskyddet. Jag yrkar bifall till reservation 17, vari föreslås atf riksdagen anvisar eft förslagsanslag på 24 956 000 kr.

En lösning av problemet med skördeskadeskyddet har den nuvarande regeringen inte lyckats åstadkomma. Detta är djupt ofillfredsställande. Flera brister i det nuvarande systemet gör att en snabb lösning är angelägen. Vissa grödor har sålunda inget skördeskadeskydd. Likaså har problemen för den fältmässiga trädgårdsodlingen inte beaktats,

Utskoffsmajorifeferi framhåller aft man har inhämtat atf långtgående överläggningar har förts i frågan mellan företrädare för staten och jordbruksnäringen. Det sägs atf diskussionerna fortsätter med sikte på aft slutligt förslag i ämnet så snart som möjligt skall kunna framläggas. Med anledning härav vill majoriteten inte göra någon särskild framställning i ämnet,

I reservation 18 vill vi reservanter från de tre borgerliga parfierna stödja de krav som framförts i eft par mofioner, varav en moderat, I den moderata motionen understryks atf nuvarande situation är ohållbar, Inga nya medel tillskjuts. Både utbetalningarna vid skördeskador och administrationskostnaderna har finansierats av den under årens lopp uppbyggda skördeskadefonden. Ett förslag måste skyndsamt föreläggas riksdagen.

Jag yrkar bifall till reservation 18,

Jag vill också yrka bifall till reservation 20, Men frågan om stödet till HnodHng har måhända större intresse från kultursynpunkt än från ren jordbrukspolitisk synpunkt,

I den moderata kommitfémofionen far vi upp frågan om en översyn av distriktsveferinärorganisafionen. Utskottet hemställer nu atf riksdagen som sin mening ger regeringen fill känna vad utskottet har anfört bl, a, med anledning av den moderata motionen. Det är fillfredsställande atf utskottet nu finner det lämpligt att undersöka vilka slutsatser som kan dras av erfarenheterna från den hitfillsvarande fHlämpningen av systemet med avgiftsfinansiering.

När det gäller denna fråga yrkar jag bifall till mom, 31 b i utskottets hemsfällan.

Anf. 72 LARS ERNESTAM (fp):

Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservafion 20 och samtidigt som röstförklaring meddela att folkparfiets ledamöter kommer att rösta för den reservationen som folkpartiet på grund av den korta handläggningstiden i utskottet inte kom med på.

Frågan om linodlingen ligger egentligen utanför regleringsfrågorna. Det är en fråga som i högre grad är inriktad på kulturhistoria och hembygdsvård än på reglering av priset på jordbruksprodukter. Lin har ju odlats i vårt land i minst 2000 år. Den aktiva hemslöjdsrörelsen engagerar allt fler människor.

Det kan konstateras att nämnden för hemslöjdsfrågor inte har tillräckliga resurser för att göra den utredning som erfordras om inhemsk odling och beredning av lin i industrieH skala. Det är därför rimligt att regeringen får ansvaret för att denna utredning kommer fill utförande.

Man skall, fru talman, inte underskatta den betydelse de frågor har som

hör samman med vårt kulturarv och också har samband med turismen. Hemslöjdsprodukterna är viktiga komplement för sysselsättningen, inte minst i glesbygder där det är brist på andra arbetstillfällen.

Fru talman! Det sägs att när den vackra vävnad som pryder plenisalen skulle utföras fattades det lin. Man fick vidta insamlingsåtgärder över hela landet. Jag vill, fru talman, då slufligen säga; Vem kan tänka sig eff levande konsthantverk utan lin?

I detta anförande instämde Kerstin Anér (fp),

Anf. 73 HANS WACHTMEISTER (m):

Fru talman! På det atf ingen månde tro aft jag, som har varit motionär eller medmotionär i fråga om linet under en lång följd av år, skulle ha ändrat uppfattning och visar det genom att tiga vill jag här säga några ord,

I reservation 20 möter vi en gammal bekant, som vid det här laget närmast antagit följetongskarakfär. Under en lång följd av år har utskottet haft att behandla frågan om stöd till linodlingen. Varje gång har motionen fått en mycket posifiv skrivning. Hade resultatet i praktiken motsvarat alla vänliga ord, hade vi nu nått fram till det lyckliga slutet på följetongen. Men tyvärr är def ju så aft enbart ord inte räcker till - handHng måste också till.

Nämnden för hemslöjdsfrågor, som ligger närmast fill hands att utreda frågan om inhemsk produktion och vidarebearbetning av lin, är ett litet organ i vårt samhälle och kan infe verkställa en sådan här utredning inom ramen för sin ordinarie budget. Utskottets positiva inställning står emellertid kvar. Jag hoppas att också kammaren måtte tillägna sig den positiva inställningen och yrkar därför bifall tHl reservation 20,

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Prisreglering på jordbruksprodukter, m. m.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 2 och 3 (prisreglering på jordbmksprodukter utom sockerbetor och socker den 1 juli-den 31 december 1985)

Utskottets hemställan bifölls med 250 röster mot 44 för reservation 1 av andre vice talman Anders Dahlgren och Karl Erik Olsson,

Mom. 4 (kompensationen per den 1 januari 1986)

Utskottets hemställan bifölls med 203 röster mot 90 för reservation 2 av Arne Andersson i Ljung m, fl.

Mom. 5 (viss avvecklingsersättning m, m,)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 3 av Arne Andersson i Ljung m, fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 6 och 7 (användningen av vissa införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av andre vice talman Anders Dahlgren m,fl. - bifölls med acklamation.

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Prisreglering på jordbruksprodukter, m. m.

Mom. 8 (samhällets delansvar för överskottsarealens kostnader)

Utskottets hemställan bifölls med 152 röster mot 141 för reservation 5 av Håkan Strömberg m. fl.

Mom. 13 (pristillägg för får- och lammkött m. m, samt statistik på jordbrukets område)

Reservation 6 av andre vice talman Anders Dahlgren m, fl, biföHs med 151 röster mot 143 för utskottets hemstäHan,

Mom. 18 a (tillskott till regleringsekonomin)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av andre vice talman Anders Dahlgren och Karl Erik Olsson - bifölls med acklamation.

Mom. 18b och c (bidrag tiH gödselvårdsanläggningar m,m,)

Utskottets hemställan bifölls med 204 röster mot 86 för reservation 8 av Arne Andersson i Ljung m, fl, 3 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 18d (bidrag till forskning m.m,)

Utskottets hemställan - som stäHdes mot reservation 9 av Börje Stensson -bifölls med acklamation.

Mom. 18e (viss rådgivning m, m,)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 10 av John Andersson - bifölls med acklamation.

Mom. 19 (det internationella samarbetet mot världssvälten) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 11 av Börje Stensson

- bifölls med acklamation.

Mom. 20 (lantbmksnämndema) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 12 av Börje Stensson

- bifölls med acklamation.

Mom. 25 (prisreglerande åtgärder på jordbrukets område)

Först biträddes reservation 15 av Börje Stensson med 22 röster mot 20 för reservation 16 av John Andersson. 251 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter biträddes reservation 14 av andre vice talman Anders Dahlgren och Karl Erik Olsson - som ställdes mot reservation 15 av Börje Stensson -genom uppresning.

Därpå biträddes reservation 13 av Arne Andersson i Ljung m. fl, med 75 röster mot 45 för reservation 14 av andre vice talman Anders Dahlgren och Karl Erik Olsson, 174 ledamöter avstod från att rösta,

SlutHgen bifölls utskottets hemstäHan med 145 röster mot 76 för reservation 13 av Arne Andersson i Ljung m, fl, 73 ledamöter avstod från aft rösta.

Mom. 29 (administrafion av permanent skördeskadeskydd m. rn.) Nr 165

Kammaren biföll reservation 17 av andre vice talman Anders Dahlgren tr j j

Fredagen den

m,fl,

Fredage 7 juni 1985

Mom. 30 (permanent lösning av skördeskadeskyddet) „ ,

marknaden

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 18 av andre vice talman Anders Dahlgren m, fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 31 b (djurens hälso- och sjukvård)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 19 av andre vice falman Anders Dahlgren m,fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 33 (stöd till HnodHng m, m,)

Reservation 20 av andre vice talman Anders Dahlgren m.fl, bifölls med 150 röster mot 142 för utskottets hemställan.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

10 § Värdepappersmarknaden

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1984/85:29 om förslag till lag om värdepappersmarknaden (prop. 1984/85:157),

Talmannens förslag att betänkandet skulle avgöras efter endast en bordläggning bifölls av kammaren,

Anf. 74 PER WESTERBERG (m):

Fru falman! Låt mig inleda med att yrka bifall till samtliga reservationer. Vi har inte för avsikt att begära vare sig votering eller rösträkning i detta ärende.

I näringsufskottets betänkande 29 behandlas en ny lag om värdepappers-, marknaden. Det råder inget som helst tvivel om att det är angeläget med en modernisering av denna lag. Vi har inskränkt oss till några preciseringar och detaljförbättringar i lagen, och dessa har vi presenterat i våra reservationer. Det gäller tHl att börja med det s,k, väsentHghetsrekvisitet i fråga om "insider"-spekulation. Vi anser att ett visst.antal dagar bör preciseras - vi föreslår 30 dagar - under vilka bolag som kommer med en nyhet inte får bedriva handel med aktier. Det skulle kunna påverka kursen på det ena eller andra sättet.

Denna 30-dagars regel gör att bolaget i fråga har något att utgå från. Vi tycker också det är väsentHgt med ägare och styrelseledamöter som är aktiva, I många fall är det samma personer.

Beträffande straffbestämmelserna för överträdelser av "insider"-lagstift-,
ningen finner vi det angeläget med en begränsning till bötesstraff. Det vore 83

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Värdepappersmarknaden

att gå för långt att påfordra fängelsestraff i en lagstiftning där bedömningen av vad som är lagligt eller icke lagligt är svår att göra, "Insider"-affärer är över huvud taget utomordentligt svåra att avgränsa. Sådana affärer kan bedrivas och "insider"-information fås av ett stort antal människor som det infe går att kontrollera,

I en tredje reservation tar vi upp frågan om bankinspektionens bidrag från finansbolag för att täcka tillsynskostnaderna. Vi anser att man förutsättningslöst bör se över möjligheterna till ett annat debiteringssystem som mer grundas på de verkliga kostnaderna för tillsynen av resp, finansbolag. Det vore en uppmuntran för finansbolagen att införa mtiner som gör aft redovisningen blir enklare och lättare att kontrollera. På så vis kan de underlätta bankinspektionens arbete och därmed minska kostnaderna för tillsynen,

I en fjärde, mera allmän reservation går vi in på skyddet för de mindre aktieägarna på aktiemarknaden. Vi berör bl, a, korsvist ägande, likabehandling vid fusioner på börsen av olika aktieägare, liksom vi även litet grand för en diskussion om att ifrågasätta de riktade emissionerna mot kontanter.

Vi tycker aft det på dessa punkter är angeläget att man försöker få fram -helst på frivillig väg - någon form av regelverk, gärna i samarbete med börsstyrelsen och Näringslivets börskommitté.

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 75 SIVERT ANDERSSON (s):

Herr talman! Regeringen har till riksdagen lämnat en proposition med förslag till lag om värdepappersmarknaden. Propositionen bygger i allt väsenfligt på värdepappersmarknadsufredningen.

Den centrala delen av lagförslaget utgörs av bestämmelser som har till syfte att motverka "insider"-spekulation. Begreppet "insider"-spekulation omfattar ett förfarande som innebär atf personer med särskild anknytning till ett företag köper eller säljer aktier i företaget med utnyttjande av sådan information om företaget som inte är tillgänglig för allmänheten,

Näringsutskoftet betonar att frågan om personkretsens avgränsning är både viktig och komplicerad.

Det gmndläggande motivet för "insider"-lagsfiffning är att allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden skall bevaras.

Den som placerar sina medel i värdepapper som ett företag har utgivit skall kunna lita på att inte andra placerare får utnyttja ett informationsförsprång som de har fått genom förtrolig information i samma bolag.

Bankinspektionen får till uppgift atf följa lagtextens 6§ vad gäller personkretsen. Lagtextens 8 § tar sikte på att den som har insynssfällning inte köper eller säljer aktier m, m, i bolaget när han känner fill en omständighet i bolagets verksamhet som det lämnas upplysning om i årsredovisning, delårsrapport eller årsbokslut som ännu ej offentliggjorts.

Förbudet gäller under fömtsättning att uppgiften är ägnad att väsentligt

påverka kursen på aktierna när den blir allmänt känd.

Majoriteten i näringsutskottet anser att personkretsen och väsenflighetsre-kvisifet är väl avvägda i regeringens proposition.

På en punkt har majoriteten i utskottet frångått regeringens proposition, och det gäller ikraftträdandet av de nya bestämmelserna.

Utskottet föreslår att de nya bestämmelserna skall träda i kraft den 1 oktober 1985, med hänsyn till att def för information och införande av nya rutiner krävs en viss tid.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifaH till hemstäHan i näringsutskottets betänkande 29 och avslag på de reservationer som fogats till detta.

Nr 165

Fredagen den 7 juni 1985

Värdepappersmarknaden

Anf. 76 PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag vill göra klart att det råder full enighet om atf man måste ha någon form av skydd mot "insider"-spékulation.

Vad vi har efterlyst i reservationerna är en form av avgränsning och precisering av vad som är "insider"-spekulation. Det är därför vi satt 30 dagar som en gräns inom vilka man inte får köpa och sälja aktier när förtrolig information som kan påverka kursen skall offentliggöras. Detta har vi gjort för atf vi tror att det behövs ägare som även är beredda att sitta i styrelserna, och en alltför dåligt preciserad "insider"-lagstiftning skulle kunna motverka detta syfte. Även vid den oklara gräns som finns anser vi atf fängelsestraff är för hårt och vill därför stanna vid böter.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 2 (väsentlighetsrekvisitet i fråga om förtrolig företagsinformation)

Utskottets hemstäHan - som ställdes mot reservation 1 av Erik Hovhammar m, fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (straffbestämmelser)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Erik Hovhammar m, fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 10 (finansbolagens bidrag för att täcka tillsynskostnader)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Erik Hovhammar m, fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 11 (aktiemarknaden m,m,)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Tage Sundkvist m, fl, - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Nr 165 11 § Anmäldes och bordlades

Fredaeen den Propositionerna och skrivelsen

7 iuni 1985 1984/85:200 Närvarorätt för personalföreträdare i kommunala nämnder

_____________ 1984/85:218 Redovisning av vissa planerade åtgärder för att effektivisera

statens insatser inom informationsteknologiområdef

1984/85:220 Datapolitik

1984/85:266 Ändring i rennäringslagen (1971:437)

12 § Anmäldes och bordlades
Finansutskottets betänkande

1984/85:34 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Skatteufskottets betänkande

1984/85:68 Höjning av bilaccisen och stämpelskaften vid inteckning av fast egendom m, m, (prop, 1984/85:217 delvis)

Lagutskottets betänkande

1984/85:44 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m, m, (prop, 1984/85:217 delvis)

13 § Kammaren åtskildes kl, 15,26,
In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert

Förteckning över talare 1984/85:165

(Siffrorna avser sida i protokollet)

Fredagen den 7 juni

Talmannen 3, 39

Förste vice talmannen 54

Ahlström, Lars (m) 55

Andersson, Arne, i Ljung (m) 61, 70

Andersson, John (vpk) 65, 71

Andersson, Lars (s) 52, 54

Andersson, Sivert (s) 84

Anér, Kerstin (fp) 42, 45

Arvidson, Bo (m) 79

Bergander, Lilly (s) 44, 46, 47

Biörck, Gunnar, i Värmdö (m) 33, 47

Brunander, Lennart (c) 39

Dahlgren, Anders, andre vice talman (c) 59, 70, 73

Eirefelt, Christer (fp) 56, 57

Eliasson, Ingemar (fp) 9, 19, 24, 27

Ernestam, Lars (fp) 80

Haglund, Ann-Cathrine (m) 39, 45, 46

Hovhammar, Erik (m) 50, 51, 52, 54

Ingvardsson, Margö (vpk) 12, 25, 28

Jonsson, Göte (m) 4, 18, 20, 23, 27

Lönnqvist, Ulf (s) 67, 72, 73

Nilsson, Tore (m) 37

Olsson, Kari Erik (c) 75

Pettersson, Sylvia (s) 56, 57

Sigurdsen, Gertrud, statsråd 20, 26, 29

Skoog, Christer (s) 78

Stensson, Börje (fp) 63, 71

Svensson, Evert (s) 15, 19

Svensson, Jörn (vpk) 50, 51, 52, 53

Tilländer, Ulla (c) 30, 41, 45, 46

Wachtmeister, Hans (m) 81

Westerberg, Per (m) 83, 85

Winberg, Margareta (s) 35

Virgin, Jan-Eric (m) 74

gotab Stockholm 198B