Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1984/85:160

Tisdagen den 4 juni fm.

Kl. 09.00

1 § Minnesord över avliden ledamot av riksdagen

Anf. 1 TALMANNEN:

Åter har en kamrat för alltid lämnat vår krets, Holger Bergman avled i lördags efter en lång tids sjukdom.

Under de senaste två åren har Holger Bergman kämpat tappert mot sin svåra sjukdom, och in i det sista har han fullgjort det som han ansåg vara sin plikt. Han kom till riksdagen 1974 och har med stort intresse deltagit i försvarsutskottets arbete.

Holger Bergman blev tidigt aktiv inom arbefarröreilsen och fick redan i unga år bekläda vikfiga fackliga och kommunala förtroendeposter.

Holger Bergman var ingen stridens man. Han var respekterad och uppskattad. Def är allmänt omvittnat att han i allt han företog sig var ytterst noggrann och omsorgsfull. Han åtnjöt stort förtroende i sin hembygd, och i riksdagsarbetet bevakade han hemortens intressen. Vid sin bortgång var han kommunfullmäktiges ordförande och ledamot av kommunstyrelsen i Nyköping,

En god vän och kamrat har lämnat oss - vi delar sorgen med hans närmaste. Vi ägnar Holger Bergmans minne en stunds tystnad,

2 § Föredrogs men bordlades åter
Socialutskottets betänkande 1984/85:27
Jordbmksutskottets betänkande 1984/85:33

3 § Lärarutbildning för grundskolan m. m.

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1984/85:31 om läramtbild-ning för grundskolan m, m, (prop, 1984/85:122),

Anf. 2 PER UNCKEL (m):

Herr talman! Den nya lärarutbildningen har av många ansetts som 1980-falets vikfigaste utbildningsfråga. Nu gäller det atf bekänna färg, menar

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Lärarutbildning för grundskolan m. m.

t. ex, utbildningsminister Lena Hjelm-Wallén, Jag tror att detta är en alldeles riktig bedömning.

I Aftonbladet förra hösten redovisade Htteraturdocenten och socialdemokraten Göran Hägg sin inställning med besked, Hägg skrev följande: "Egentligen är det en skandal på gränsen till det ofattbara att detta får ske. Det är en lika stor skandal att det får ske under tystnad från arbetarrörelsen. Var är alla folkbildare och kulturarbetare? Har de redan givit upp och gått till moderaterna?"

Hägg har rätt i sin karakteristik av regeringens lärarutbildningsförslag. Därmed, herr talman, har också vi moderater bekant färg,

Göran Hägg är förvisso icke ensam om att tycka att förslaget till ny lärarutbildning är dåligt. Det här är några andra röster:

"Regeringen sätter med sitt förslag kunskapsinlärningen i motsatsställning mot den sociala fostran när det i verkligheten är så att de är beroende av

varandra-- ." Detta säger Lennart Grosin, docent i pedagogik vid

Stockholms universitet,

"Samhället kräver mer och mer kunskap av medborgarna och i ett sådant

läge kan vi inte sänka kvaliteten på utbildningen ," säger Svenska

akademiens ständige sekreterare Lars Gyllensten, Lars Gyllensten fortsätter:

"Vi är på väg in i informationssamhället, som kräver mer kunskaper. De skall inte plottras bort i en kåseriliknande undervisning,"

"Skolan har blivit en enorm lekplats för fm ministern. Det är givetvis

glädjande att fm ministern anser att de blivande lärarna är intellektuella giganter för vilka bemästrandet av fyra-fem ämnen är en bagatell. Hur många ämnen, utöver reformläran, behärskar fru ministern?" Så skriver Theodor Kallifatides,

"Vi kommer tillbaka tiH den gamla folkskolan om än bakvägen. Den skola som vi redan reformerat bort för att ge alla barn en bra utbildning," Så har Göran Hägg vidare sagt.

Osökt, herr talman, förs tanken till vad Lena Hjelm-Wallén själv hade att säga om kunskapssynen och skolan på det 1970-tal då arbetet med den nya lärarutbildningen genomfördes: "Vi har tröttnat på att eleverna matas med traditionellt kunskapsstoff. Eleverna borde jobba mer med kunskaper man kan få ute i verkligheten, t, ex. om teknik, arbetslivet, samlevnad med människor. Det är inte kunskaper för akademiska finsmakare,"

Detta är, herr talman, ett klart besked. Så ser alltså den kunskapssyn ut som den nya lärarutbildningen är fotad på. Den kunskapssynen accepterar inte vi moderater. Vår utgångspunkt är i stället denna:

Till kunskaper finns inga genvägar. De måste läras från början. En snabbt föränderlig värld ökar behovet av att lära sig också det relativt oföränderliga. Kunskap om grunderna är nödvändig för att man senare skall kunna lära mera. De kunskaper och färdigheter eleverna behöver måste förmedlas inom en fast struktur. Sker inte detta blir undervisningen obegriplig. Begripligheten är i sin tur en förutsättning för varaktighet, Ostrukfurerad inlärning blir ytlig och obeständig. Det är av detta skäl ämnena behövs.

Herr talman! En kunskapssyn av detta slag är något annat än utbildningsministerns flyktigheter, I en tid präglad av stora och för eleverna ofta omvälvande förändringar går det inte att bygga skolan på det som råkar synas när elever och lärare tittar ut genom klassrumsfönstret. För att rätt kunna förstå och överblicka verkligheten måste varje ung människa ges förmåga aft bedöma också verklighetens ursprung. Eller för att uttrycka samma sak med en bild; Eleverna har rätt att få veta att det var Napoleon som var först vid W_aterloo - inte Agnetha, Frida, Benny och Björn,

Socialdemokraterna är emellertid konsekventa. Det läramfbildningsför-slag som Lena Hjelm-Wallén nu har presenterat för riksdagen står i överensstämmelse med den kunskapssyn som hon 1979 gjorde sig till tolk för. Uttryckssättet har visserligen förfinats eller kanske snarast anpassats till tidsandan. Innehållet är emellertid alltjämt detsamma.

Herr talman! Förslaget till ny lärarutbildning kan och bör kritiseras från flera olika utgångspunkter. Den viktigaste är emellertid att den nya lärarutbildningen nedvärderar de disciplinorienterade kunskaperna. Lärarutbildningen blir ett slags totalintegrerad gröt där man infe på förhand kan vara riktigt säker på vilken plats de fasta kunskaperna kommer att få.

Att det finns anledning till starka farhågor för att de fasta ämneskunskaperna inte får någon plats alls är emellerfid stäHt utom allt tvivel. Den läroplansvidriga låsningen vid att varje lärare skall kunna undervisa i hela fyra ämnen och att dessa ämnen tvångsvis skall grupperas i språk, natur-orienterande eller samhällsorienterande block är bevis nog.

En sådan utbildningsuppläggning visar att tillskyndarna av den nya lärarutbildningen - vilka de nu är utöver Hans Hellers och Sveriges lärarförbund - inte har mycket till övers för de djupkunskaper eller för den fundamentala respekt för de studerandes personliga val som en fullgod utbildning kräver.

Parentetiskt frågar man sig vem regeringen egenfligen lyssnar på när den reformerar skolan. Inte är det på företrädarna för de ämnen skolan ändå alltjämt är uppbyggd av - de representanter som står för ett mera klassiskt bildningsideal. Dessa företrädare för skolans egentliga innehåll samlas till protestmöten samtidigt som regeringen presenterar sina skrivbordskonstmk-tioner.

Regeringen verkar emellertid inte heller lyssna till dem som bättre än regeringen själv insett vad den sociala utjämningen i samhället kräver. Göran Hägg igen:

"När hela folket äntligen i form av grundskolans högstadium fått tillgång tHl en riktig lärdomsskola skulle denna berövas allt det som gjorde den åtråvärd - bara för att tillfredsställa gruppegoismen hos projektmakarna på SÖ, den grupp vars språkrör i regeringen fm Hjelm-Wallén är."

Om Göran Hägg har rätt eller inte kan inte jag bedöma. Jag nöjer mig med att notera att han åtminstone partipolitiskt står närmare källan än jag.

Att djupet kommer att saknas i den nya lärarutbildningen framgår av enkel matematik. På i princip samma utbildningstid som i dag skall lärarna för vad som kallas senare årskurser - se detta fantastiska elevnära språk - hinna med att studera hela fyra ämnen.

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Lärarutbildning för grundskolan m. m.

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Lärarutbildning för grundskolan m. m.

I förhåHande tiH regeringens förslag minskar visserligen utbildningsutskottet i och för sig den mera matematiskt beräkningsbara kunskapsuffunningen något. Men det är bara strikt matematiskt,

I reaHteten klarar inte lärare att hålla sig ä jour med fyra ämnen under hela sin yrkesverksamma bana. Internationella erfarenheter- lika väl som vanligt sunt förnuft - ger vid handen att ett eller ett par ämnen vad det lider kommer att slå ut de övriga.

Någon kompetens värd namnet i fyra ämnen blir det alltså inte. Likväl är regeringen uppenbarligen inriktad på aft lärarna skall undervisa i de fyra ämnen där de har erhållit åtminstone någon utbildning - även om denna kan ha varit så kort som endast en enda termin.

Att det är så sammanhänger med att regeringen i strid med läroplanen på aHa sätt försöker introducera s, k, blockundervisning. Hur kan regeringen anse att en tvingande blockundervisning i lärarutbildning och skola tjänar något vettigt syfte alls? Bra lärare blir bra bara om de får möjlighet att arbeta inom ämnen som de känner fallenhet och intresse för. Denna, som man kan tycka självklara, hänsyn till varje lärarkandidats och lärares önskemål avfärdar emellertid regeringen med en axelryckning.

Blockundervisning är och förblir en befängd tanke redan från den utgångspunkten aft den forcerar lärarna att arbeta på ett sätt som för många icke står i överensstämmelse med den personliga fallenheten.

Blockundervisningen är emellertid felaktig också - och framför allt - från kvalitativa utgångspunkter. Ämnena har inte tillkommit av en tillfällighet. Ämnena har vuxit fram som den naturliga struktur eleverna behöver för atf förstå sammanhang som sträcker över ämnesgränserna. Tas ämnesgränserna bort redan från början riskerar hela kunskapsinhämtandet aft bli eft enda kaos.

Men det är klart, herr talman, atf blockundervisningen onekligen frigör skolan från "kunskaper för akademiska finsmakare".

Herr talman! Högstadielärarna - och förlåt det traditionella uttryckssättet - kommer med regeringens lärarutbildningsförslag att få en utbildning som gör dem otillräckligt rustade atf leva upp fill de krav som eleverna har rätt att ställa, Def gör lärarna sämre från ämnesfeorefiska utgångspunkter. Sämre kunskaper gör också lärarna till sämre pedagoger. Bundenheten till läromedlen kommer att förstärkas därför att lärarna i mindre utsträckning än som skulle vara möjHgt ges förutsättningar att gå utöver det skrivna och förberedda ordet.

Nu är emellertid inte högstadielärarna - eller snarare högsfadielärarnas elever-de enda som råkar illa ut med regeringens ufbildningsförslag. Också eleverna vid skolans början kommer att fara illa alldeles i onödan. När regeringen försvarar brister för högstadielärarna med förtjänster för lärarna på låg- och mellanstadiet är det inte bara uttryck för ett ofillåtligt nollsum-mespel utan också direkt felaktigt. Båda lärarkategorierna får en för dålig förberedelse för sin yrkesverksamhet.

Betydande enighet förefaller i dag råda om atf skolstarten och tiden närmast före denna är av vital betydelse för barnens möjligheter att lyckas i

skola och vuxenliv. Brottet mellan förskolan och skolan blir för abrupt med dagens undervisningssystem.

I teorin är det naturligtvis möjligt att ge socialstyrelsen ensam i uppdrag att göra någonting åt detta kontinuitetsbrott. En mera systematisk träning inom förskolan av förskolans egen personal skulle man naturligtvis kunna tänka sig.

Det skall inte uteslutas att socialstyrelsen går i land med en skolanpassad, objektiv och därmed för eleverna värdefull skolverksamhet inom förskolans ram. Särskilt troligt är det emellertid inte. Spåren förskräcker redan innan socialstyrelsen på allvar har försökt.

Brottet mellan förskolan och skolan, herr talman, kan i praktiken inte överbryggas på något annat sätt än att skola och förskola samverkar. En viktig förutsättning för att detta skall kunna ske är att förskollärare och lärare för skolans tidigare årskurser ges en delvis gemensam utbildning.

Av sådana ambitioner blir det emellertid intet om regeringen i dag får igenom sitt lärarutbildningsförslag. Den arma låg- och mellanstadieläraren -förlåt igen traditionalismen i språkbruket - skall ju nämligen orka med undervisning i hela sju årskurser i skolan. Att av henne eller honom dessutom kräva förtrogenhet med förskolebarnens bekymmer och glädjeämnen är aft begära det orimliga. Brottet mellan förskolan och skolan kommer därför att bestå.

Det är, herr talman, ett riktigt dåligt förslag som utbildningsministern bär fram till riksdagen. Nu har det emellertid sagts att man inte skall fästa så stort avseende vid detta, eftersom den nya lärarutbildningen inte kommer att ge full effekt förrän om 20 år.

Med all respekt för uttalandet förstår jag inte logiken. Just därför att förslaget är så genomgripande i sin långsiktighet, just därför måste def nu nagelfaras med större noggrannhet än åtskilligt annat som riksdagen dagligdags har att ta ställning till. Den nya lärarutbildningen skall alls inte komma, som det har hävdats, att kunna fungera bara tillsammans med dagens läroplan. Lärarna som utbildas enligt den nya ordningen måste har förmågan att leva med både två, fre eller kanske t.o.m. fyra läroplaner under sin yrkesverksamma tid. Vetskapen om detta och att lärarna har ansvar för den allra viktigaste resurs vårt samhälle rymmer ställer alldeles särskilda krav på riksdagens granskning.

Vid en sådan granskning håller utbildningsministerns förslag helt enkelt inte måttet. Eller för att återigen låta en stämma från en kritiker utanför

riksdagen göra sig hörd: " kan skolan infe längre utgå från antagandet att

det intellektuella arbetet och det abstrakta tänkandet bara är till för vissa relativt små och privilegierade grupper. För att kunna hitta sin plats i arbetsHvet behöver alla människor i alla samhällsgrupper både en stadig och fint nyanserad intellektuell träning och breda teoretiska kunskaper i många ämnen. Lärarnas ämneskunskaper får nu en större betydelse än de hade för låt oss säga tio år sedan." - författarinnan och journalisten Anna Maria Narti. Regeringens proposition bör, herr talman, därför awisas. En ny läraruf-

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Lärarutbildning för grundskolan m. m.

Nr 160 bildning bör byggas upp efter följande riktlinjer.

Tisdaeen den Lärarutbildningen för grundskolan skall anordnas på två utbildningslinjer;

4 iuni 1985 " klasslärarlinje och en ämneslärarlinje.

_____________ Klasslärarlinjen skall omfatta 140 poäng och ge behörighet för undervis-

Lärarutbddning "'"§ ' årskurserna 1-6. Under utbildningen skall lärarkandidaterna speciali-

för jprwAirfiJto/fln ' 'S ° antingen nybörjarundervisning eller mot de senare årskurserna.

fjj ff, I varianten med nybörjarundervisning skall ingå moment som är gemen-

samma med förskollärarutbildningen, t. ex. barns utveckling och kännedom om förskolans metoder.

Den variant som inriktas mot de senare årskurserna i dagens meHansfadi-um skall innehålla möjlighet till fördjupning i ämnen som lärarkandidaten själv väljer. Med ytterHgare påbyggnadsufbHdning skall den som så önskar kunna skafta sig behörighet atf undervisa i ett ämne också på högstadiet.

Ämneslärarutbildningen skall dels ge behörighet för årskurserna 7-9, dvs. dagens högstadium, dels också under vissa förutsättningar för gymnasieskolan. Möjligheten till dubbel behörighet skall således finnas kvar.

En ämnesutbildning som ger läraren förutsättningar aff ge en kvalitativt god undervisning skaH omfatta minst 40 poäng. För att man skall få undervisa i svenska på högstadiet skall 80 poäng krävas.

Hur lång utbildningstiden blir och hur många ämnen utbildningen kommer atf innehålla avgörs till sist av den enskilde lärarkandidaten. För somliga blir säkert 160 poäng det rimliga, för andra 180 och för ytterligare andra kanske t. o. m. 200 poäng. Antalet ämnen underordnas kravet på djup i varje ämne.

Sammanfattningsvis förordar vi således för klasslärare en ufbildningsom-fattning av minst 140 poäng. Högstadiets lärare skall på samma sätt för behörighet till tjänst ha genomgått en utbildning om minst 160 poäng, varav 40 poäng i metodik och pedagogik.

Med vårt förslag, herr falman, kommer samfliga stadieövergångar att underlättas. Klasslärarutbildningens specialisering mot nybörjarundervisning möjliggör en effektiv samverkan mellan förskolans och grundskolans lärare. De olika inriktningarna av klasslärarutbildningen medger aff lärarna efter egna önskemål och med hänsyn till vad som är mest praktiskt avlöser varandra i årskurs 3 eller årskurs 4. Den som har speciaHseraf sig mot senare årskurser kan med viss komplettering följa "sin klass" ända upp i högstadiet.

Ämneslärare bör på samma sätt i något ämne kunna "hämta upp" en klass redan på mellanstadiet. Ämneslärare med minst 60 poäng i ett ämne kommer också att kunna tjänstgöra såväl på högstadiet som i gymnasieskolan, vilket underlättar elevernas övergång från en skolform till en annan.

Herr talman! Regeringen hävdar aft det nu är dags atf fullfölja de gångna 20 årens utbildningsreformer med en ny lärarutbildning. Själv tror jag atf detta vore det utsökta tillfället atf slå in på en ny kurs, en kurs som överensstämmer med de krav alldeles vanliga lärare, elever och föräldrar allfid har ställt. Vi har nämligen aldrig förstått vari felet med gedigna kunskaper egenfligen ligger.

Anf. 3 JÖRGEN ULLENHAG (fp):

Herr talman! Det är ett mycket viktigt betänkande som riksdagen i dag diskuterar. Reformeringen av lärarutbildningen kommer att få betydelse för den svenska skolan långt efter år 2000.

Från folkpartiets sida har vi i vår partimotion yrkat avslag på regeringens proposition om den framtida lärarutbildningen för grundskolan. För folkpartiet är både den praktiskt pedagogiska utbildningen och ämnesfördjupningen mycket viktiga. Vi är kritiska mot aft ämnesfördjupningen på högstadiet minskar med regeringens förslag och också med utbildningsutskottets förslag, I stället har vi från folkpartiets sida lagt fram ett alternativt förslag, som satsar på kvaHtet och ämnesfördjupning.

Herr talman! Jag kommer först att granska regeringsförslaget, därefter atf kommentera utskottsförslaget, och slutligen kommer jag att plädera för folkpartiets alternativa förslag.

Regeringsförslaget innebär aft den nya lärarutbildningen skall organiseras inom ramen för en aHmän utbildningslinje med två skilda inriktningar, en för undervisning i tidigare årskurser, nämligen årskurserna 1-7, och en för undervisning i senare årskurser, dvs, årskurserna 3-9,

Vi accepterar inte regeringens förslag till en grundskollärarlinje som skall omfatta grundskolans alla nio år. Förslaget får ju faktiskt som konsekvens atf def nuvarande sambandet mellan grundskolans högstadium och gymnasiet bryts.

Vi menar att regeringen inte har tagit hänsyn till att praktiskt taget alla elever i dag går vidare från högstadiet till gymnasiet och atf vi därmed i realiteten har fått en skola som infe omfattar nio år utan elva eller tolv, I den situationen föreslår man atf det nämnda sambandet skall brytas. Det borde faktiskt vara tvärtom. Det samband som numera finns mellan högstadiet och gymansiet får inte brytas, som regeringen föreslår, I sfäHet måste enligt vår mening övergången mellan de båda stadierna underlättas.

Regeringsförslaget avseende låg- och mellanstadiet innebär en förstärkning av ämneskunskaperna för lärarna där, I förhållande fill lågstadielärarutbildningen motsvarar förstärkningen 40 poäng - ett års studier vid högskola -och i förhållande fill meHansfadielärarutbildningen 20 poäng, eller en termins studier. Detta kommer att medverka fill att kvaliteten på undervisningen i årskurserna 1 t, o, m 6 förbättras. Den förstärkningen har folkparfiets stöd.

Regeringsförslaget om utbildning för lärare på högstadiet däremot innebär, som jag nyss sade, en försämring i förhållande till dagens utbildning. I dag finns det två alternativa studievägar, vartdera med tre ämnen. Båda alternativen omfattar sammanlagt 160 poäng. Regeringsförslaget innebär i stället en fyraämneskombination, även den inom ramen för 160 poäng. Och 1 poäng är ju en studievecka och 40 poäng eft års studier. Detta innebär, enligt vår mening, en oacceptabel försvagning av ämneskunskaperna för högstadielärarna.

Regeringsförslaget om en fyraämneskombination med två ämnen om vartdera 20 poäng, dvs. bara en termins studier, tycks ha styrts utifrån

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Lärarutbildning för grundskolan m. m.

Nr 160

Tisdagen den 4junil985

Lärarutbildning för grundskolan m. m.

uppfattningen att blockläsande på grundskolan är obligatoriskt. Detta är en helt felaktig tolkning av den nuvarande läroplanen.

Dåvarande statsrådet Rodhe skrev i propositionen om den nya läroplanen (1978/79:180, s, 84):

"Det ligger enligt min mening ett stort värde i en sådan samverkan över de traditionella ämnesgränserna. Jag har därför föreslagit att kursplanen i orienteringsämnena blir så utformad aft den underlätfar en sådan planering,

---- Att tid avsätts för fördjupningsstudier i form av olika teman som elever

och lärare väljer innebär dock inget krav på en sådan ämnesövergripande uppläggning,"

Låt mig alltså slå fast atf det i läroplanspropositionen betonas att det är på lokal nivå som val skall göras om ämnen skall läsas i block eller inte, Def är viktigt att slå fast att blockläsande inte får avgöras på central nivå genom utformningen av lärarutbildningen. Det är också viktigt aff samverkan över de traditioneHa ämnesgränserna inte får innebära att de enskilda ämnena suddas ut,

I den nya läroplanen för grundskolan (Lgr 80), som är en utmärkt läroplan, betonas vikten av baskunskaper. Tydligare än tidigare framhålls skolans uppgift att lära eleverna räkna, läsa och skriva, I och med läroplansbeslutet har lärarna fått stöd i sin viktiga uppgift aft ge eleverna i grundskolan tillräckliga baskunskaper, I konsekvens med läroplansbeslufef bör nu också lärarnas ämneskunskaper förbättras,

I grunden överensstämmer utbildningsutskottets förslag med regeingens, VisserHgen föreslås en förlängning av lärarutbildningen med ett halvt år. Men det blir ändå möjligt att undervisa med endast en termins utbildning i ett enda ämne.

Socialdemokraterna ville aft spännvidden för de s, k, senarelärarna skulle vara årskurserna 3-9, Centerpartiet föreslog årskurserna 5-8, Kompromissen i utbildningsutskottet blev 4—9, Detta är enligt folkpartiets mening en alldeles för stor spännvidd.

För en tid sedan redovisade fidningen Skolvärlden en enkät, som hade gjorts av några lärare på Linnéskolan i Älmhult, Man hade helt enkelt gått ut och frågat eff par hundra elever om hur de såg på övergången från mellanstadiet fill högstadiet och hur de såg på förslaget aft det skulle vara möjligt att ha samma lärare så många år som förslaget innebär. Majoriteten i denna undersökning, eller 76 % av eleverna i årskurs 7, tyckte att det skulle vara dåligt eller mycket dåligt aft ha samma lärare i årskurs 4-9, Elverna vid Linnéskolan i Älmhult sade bl, a,:

"- Tänk om man får en dålig lärare. Ska man då sitta och glo på
honom/henne dag ut och dag in, Def är bra med omväxling. Då har man
lättare att koncentrera sig,

- En lärare som måste ha många olika ämnen hinner inte fördjupa sig i ämnena. Det gör att många elever kommer att tycka att det är tråkigt på lektionerna,

- Om läraren undervisar i sitt specialämne, så kan han berätta mer fängslande för eleverna i stället för aft han får lära sig mer och bara kan berätta ytligt,"

Ja, det gällde alltså eleverna i Älmhult, Men jag tror, herr talman, aft de är mycket representativa för en bred opinion bland eleverna och lärarna i Sverige just nu.

Folkpartiets förslag innebär atf ämneslärarlinjen bör omfatta två inriktningar - vi vill alltså ha en ämneslärarlinje kvar - en för grundskolans högstadium och en för gymnasiet. Den inriktning som gäller grundskolans högstadium bör i sin tur ha två alternativ - eft på 160 poäng och ett på 180 poäng. Det här innebär, menar vi, en viktig kvalitefsförstärkning av lärarnas ämneskunskaper, I går påstod utbildningsutskottets ordförande i en artikel i Svenska Dagbladet att folkpartiets förslag, Hksom moderaternas, endast omfattade fre års ämnesufbildning för högstadiets lärare. Det är alltså fel. Ett huvudalternativ är ju fre och ett halvt års ämnesutbildning,

I båda folkpartiets alternativ skall, Hksom i regeringsförslagef, ingå 40 poäng praktisk-pedagogisk utbildning, Def ena alternativet skall alltså omfatta fre ämnen - två med 40 poäng, alltså ett års studier, och ett med 60 poäng, alltså ett och eft halvt års studier. Det andra alternafivef skall omfatta tre ämnen med 40 poäng - dvs, tre ämnen som man har läst vart och ett för sig under eft år.

Den inriktning av ämneslärarutbildningen som gäller gymnasiet skall, menar vi, omfatta två ämnen, med ett och ett halvt års studier vid högskolan resp, två års studier vid högskolan. De högstadielärare som läst 60 poäng i ett ämne, tre terminers studier, är enligt vårt förslag behöriga att undervisa i gymnasiet i det ämnet.

Med vår uppläggning blir grundprincipen alltså att lärarna skaH ha minst 40 poäng i varje ämne som de undervisar i, alltså minst ett års studier vid högskolan, när det gäller årskurserna 7, 8 och 9 och minst 60 poäng, alltså ett och ett halvt års studier i varje ämne, innan de får undervisa i gymnasiet.

Herr talman! Jag har själv erfarenhet på detta område, eftersom jag tidigare har varit universitetslärare. Jag har varit med om att utbilda ett antal omgångar av blivande historielärare för grundskolans högstadium och för gymnasieskolan. Jag vill bestämt påstå att det inte räcker med en termins utbildning av lärarna för grundskolans högstadium. Man har gjort uppvaktningar hos oss i utbildningsutskottet. Man har skrivit arfiklar. Den uppfattning som jag har delas - det vill jag påstå - av alla dem som har samma erfarenheter som jag. Det räcker således inte med en termins studier vid högskolan för att stå i katedern på grundskolans högstadium, om man vill slå vakt om ämnesfördjupningen och ämneskunskaperna. Goda ämneskunskaper är nödvändiga för att vi skall få bra ämneslärare. Därför vill jag fråga: Vad är det för fel på principen att det skall krävas minst ett års ämnesstudier inom högskolan för att man skall få undervisa på grundskolans högstadium? Jag ställer den frågan fill företrädarna för majoriteten. Jag kommer att upprepa frågan i dagens debatt till dess atf jag får ett svar,

Def finns i dag många lärare som undervisar i ämnen, i vilka de saknar formell behörighet. Det är inte acceptabelt. Vi från folkpartiet menar därför aft större resurser måste satsas på fortbildning och vidareutbildning av nuvarande lärare. Särskilt viktigt är det aft de högstadielärare som nu endast

Nr 160

Tisdagen den 4junil985

Lärarutbildning för grundskolan m. tn.

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Lärarutbildning för grundskolan m. m.

har behörighet att undervisa i ett eller två ämnen erbjuds en behörighetsgi-vande breddning av sin utbildning. Vi konstaterar i vår motion aft det minskande elevantalet i skolan framöver kommer att innebära aff antalet utbildningsplatser för lärarna måste skäras ned. Enligt vår mening bör den överkapacitet som man då får till en del utnyttjas för aft snabbt erbjuda en nödvändig behörighetsgivande utbildning åt de lärare som i dag är verksamma i skolan men som saknar formell behörighet.

Vi föreslår - jag gör en uppföljning reservationsvägen i utskottet - att riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återkomma med en plan för hur man inom en femårsperiod skall åstadkomma att nu anställda lärare som är utbildade i endast ett eller två ämnen skall kunna erbjudas kompletterande behörighetsgivande utbildning. Jag vill påstå att detta för de närmaste åren, och även på både kort och medellång sikt, är ett väl så viktigt krav, fullt jämförbart med kravet på förändringar i lärarutbildningen på lång sikt. Situationen i dag är nämligen i många fall oacceptabel. Denna fråga måste, tycker vi, ges högsta prioritet. Vi menar atf det bör sättas en tidsgräns på fem år för aft vi skaH vara säkra på att få ett förslag att ta ställning till igen i riksdagen.

Vi tar också från folkparfiets sida upp förkunskapskraven och slår fast aft def bör krävas tre års gymnasieutbildning som behörighet för atf den studerande skall komma in på en lärarutbildning. Det är en litet konstig tanke att det för många långa högskoleutbildningar skulle räcka med två års utbildning i gymnasieskolan. Vi gör många studenter en otjänst med aft sätta förkunskapskraven för lågt, därför aft det leder i många fall till att de inte klarar studierna vid högskolan och universiteten. Det är ingen hjälp, utan det innebär snarare att rrian stjälper många studerande. Därför har vi fört fram kravet - det är också ett kvalitetskrav - att studenterna skall ha genomgått 3-årig gymnasieutbildning innan de kommer in på en lärarutbildning.

Herr talman! För atf sammanfatta: Folkparfiet menar aft den framfida lärarutbildningen skall delas upp i två utbildningar: en klasslärarlinje på 3,5 år omfattande årskurserna 1-6 och en ämneslärarlinje på 4-4,5 år omfattande årskurserna 7-9 i grundskolan samt gymnasiet.

Det bör krävas minst eft års studier i varje ämne för lärare som skall undervisa i årskurserna 7-9, Def bör vara möjligt också för dessa lärare atf fördjupa sig fill tre terminers studier.

En plan bör genomföras för att inom fem år erbjuda behörighetsgivande utbildning för lärare som i dag är verksamma men saknar fullständig utbildning.

Dessa folkpartiets förslag innebär eff vaktslående om utbildningskvaliteten och är i god mening progressiva. Vi fullföljer här en god liberal tradition. Att ge många människor chansen till utbildning har varit en viktig Hberal strävan genom decennierna, alltsedan Fridtjuv Bergs dagar. En annan viktig liberal strävan har varit att den utbildning som många människor erbjuds skall hålla en hög kvalitet.

Herr falman! I reservafionerna 2, 4, 7, 8, 9, 10, 13 och 14 följer jag upp folkpartiets ställningstaganden i partimofionen. Jag yrkar bifall fill dessa reservationer.

Anf. 4 GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Någon har hävdat atf läraren betyder mer än juristen, ekonomen, ingenjören-ja, även merän politikern-för samhällsutvecklingen. Det ligger väl något i detta påstående. Läraren påverkar under sin lärargärning stora grupper ungdomar genom aff förmedla kunskap, värderingar och attityder. Läraren har därmed en nyckelroll. Den har många gånger underskattats. Jag tycker därför aft det är bra att lärarutbildningen nu rönt så stor uppmärksamhet. Det vittnar om att det på många håll finns en insikt om lärarens betydelse.

Vi behöver en ny lärarutbildning för grundskolan. Kravet har ställts under lång tid. Det är nu hög fid atf möta det kravet med konkreta åtgärder.

Jag vill uttrycka uppskattning över att utbildningsminister Lena Hjelm-Wallén visat den handlingskraft som i detta läge fordras för att genomföra en reform. Man kunde nämligen på goda grunder förutse, atf oavsett hur förslaget hade utformats skulle det mötas med kritik, I def läget är det oftast lättast aft avstå från att handla. Det var den väg de borgeriiga regeringarna valde. Under deras sex år vid makten hände ingenting i denna fråga. Ändå var nog alla redan då överens om atf en förändring av utbildningen var en mycket angelägen reform.

Varför behövs en ny lärarutbildning? Svaret är ganska enkelt. Vi behöver en lärarutbildning som är anpassad till grundskolan. Den lärarutbildning vi har i dag är i alltför hög grad präglad av eft gammalt skolsystem.

Uppdelningen av lärarkåren med klasslärare på låg- och mellanstadierna och ämneslärare på högstadiet är en kvarleva från den gamla ordningen med folkskola och realskola,

Def har framgått tydligt av den allmänna debatten i denna fråga att de som kraftigast motsätter sig den reform som regeringen föreslagit egenfligen ogillar själva grundskolan. Regeringens förslag utgör en viktig byggsten för att slutföra grundskolereformen. Motståndarna fill denna reform inser def. Den långa dragkampen om grundskolan går mot ett slutligt avgörande. Därför sätter motståndarna så desperat klackarna i marken.

Atf moderata samlingspartiet befinner sig på motståndarsidan i denna sista strid, som jag vid något tillfälle har kallat den, om grundskolan är inte förvånande. De har hela fiden stretat emot, även om det skett med varierande intensitet beroende på vem som varit deras talesman.

Däremot är def mycket förvånande - ja, djupt beklämmande - att också folkparfiet nu tillhör denna mofståndsgrupp. Folkpartiet sviker grundskolan. Det är den bittra sanningen. Det av tradition, på skolans område, reformvänliga folkpartiet orkade infe ända fram, för aft använda eft slitet uttryck. Också i denna fråga har folkpartiet valt aft "heja" på moderaterna, Def är trist. Besvikelsen måste vara djup hos många också bland folkpartiets egna ute i skolstyrelser,-lärargrupper och i skoldebatten engagerade föräldrar, Folkparfiets skolpolitiker i riksdagen förvaltar illa det förtroendekapital som deras företrädare byggt upp.

Dagens debatt om lärarutbildningen speglar olika syn på grundskolan. Ytterst gäller den frågan om vilken roll vi tillmäter grundskolan. Det är

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Lärarutbildning för grundskolan m. m.

Nr 160

Tisdagenden 4junil985

Lärarutbildning för grundskolan m. m.

viktigt atf komma ihåg atf grundskolan infe är resultatet av en sammanslagning av den gamla folkskolan och realskolan. Grundskolan är en i förhållande till dessa skolformer ny skola. Den bygger på idéer om ungdomsutbildningen som utvecklats från 1946 års skolkommission fram till utformningen av 1980 års läroplan.

Realskolan var en urvalsskola. Ett begränsat antal elever sökte sig frivilligt dit för aft skaffa sig teoretisk utbildning som förberedelse för fortsatta studier, Ämneslärarsysfemet anpassades till den skolformen.

Att i detta hänseende jämställa grundskolans högstadium med realskolan är naturligtvis helt fel. Grundskolan har en vidare målsättning. Den skall ge en bred grundutbildning åt alla. Den är i denna mening en medborgarskola. Oavsett val av kurser, ämnen och fria aktiviteter i grundskolan skall alla elever ha samma möjligheter atf fortsätta studier inom gymnasieskolan med dess stora utbud av skilda linjer. Alternativt kan eleven välja att gå direkt ut i arbetslivet.

Grundskolans målsättning är mycket hög. Därför ställs också höga krav på lärarutbildningen för grundskolan. Det är också viktigt att understryka atf grundskolan i viss mån ställer andra krav på lärarutbildningen än vad den gamla skolan gjorde.

Det är mot denna bakgrund man skall se dagens förslag. Det innebär en kraffig förstärkning av lärarutbildningen, dels genom atf den förlängs, dels genom aft förkunskapskraven skärps. Utbildningen ges också en inriktning som är mera anpassad till grundskolan än vad nuvarande utbildning är. De som här talar om förflackning, kvalitetsförsämring och kunskapsförakt, de bär falskt vittnesbörd.

Utskottets förslag innebär atf lärare i årskurserna 1-7 får en utbildning som är ett år längre än dagens lägstadielärarutbildning och ett halvt är längre än mellanstadielärarutbildningen. De som väljer en inriktning för behörighet aft undervisa i årskurserna 4—9 får en lärarutbildning på fyra och eft halvt år. Också det är en förlängning, i vissa fall en betydande förlängning.

Ufbildningutskotfefs förslag överensstämmer i alla grundläggande principiella frågor med propositionen. På några punkter, i vissa fall viktiga punkter, har utskottet gjort förändringar och uttalanden med anledning av motioner från centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna. Den väsentligaste ändringen är, enligt min bedömning, aff vi förlänger utbildningen för lärare i årskurserna 4—9 i de samhällsorienterande och nafurorienterande ämnena med ett halvt år. Jag vill gärna säga aft jag personligen anser aft proposifionens förslag om en fyraårig utbildning skulle motsvara en fullgod grundutbildning för dessa lärare. Vi har ändå gått med på en föriängning i syfte aff nå en bred uppgörelse i riksdagen kring hela den här reformen. Vi socialdemokrater anser det vara vikfigt att grundskolan utformas så att den kan bibehålla ett brett stöd i riksdagen. Skolreformer är ett långsiktigt arbete. De bör därför inte ändras på grund av tillfälliga polifiska konjunkturer. Det är också viktigt atf alla föräldrar med förtroende kan skicka sina barn fill grundskolan. Därför är det av värde att nå breda uppgörelser om grundskolan och dess utformning.

Per Unckel blåser nu i sfridstmmpet så atf bälgen nästan spricker. "Här skall rivas upp", ropar han. Men jag utgår ifrån att grundskolans murar inte kommer atf rasa samman på grund av moderaternas trumpetstötar och folkpartiets ackompanjerande visslingar.

Jag tycker verkligen atf det hedrar centerpartiet att det visar trohet mot grundskolan trots anstormningen från höger. Jag är dessutom övertygad om atf förtroendet för riksdagen och dess politiker ökar hos allmänheten när man märker aft parfier någon gång orkar bryta sig ur den stela och sterila blockpolitiken.

Anstormningen från höger får stöd av några som påstår sig mer än andra företräda kunskap i skolan. Denna stödtrupp har spritt eft extra nummer av tidskriften Äpplet bland riksdagens ledamöter och kanske också i vidare kretsar. Det är en ganska beklämmande läsning. Eftersom den argumenfafion som förs fram i den och liknande publikationer ser ut aft spela en avgörande roll för moderata samlingspartiets och folkpartiets ställningstaganden vill jag beröra något av innehållet i Äpplet.

Def heter i denna kunskapsrörelsens stridsskrift: "Den grundskolemagister" - lägg märke till "magister", inga fröknar - "propositionen föreslår är i sista hand avlad ur Olof Palmes jämmerliga jämlikhetsfilosofi med anfäder och anmödrar som Stellan Arvidson, Alva Myrdal, Ester Hermansson, Elsa Köhler, Herbert Spencer och Jean Jacques Rousseau." Därmed tror man sig tydligen ha nått ända till roten av def onda.

Min fråga till Per Unckel och Jörgen Ullenhag är denna: Anser också ni aft grundskolans målsättning är uttryck för en "jämmerlig jämlikhetsfilosofi"? Är det enligt er mening fill skada eller nytta för eleverna aft grundskolan har jämlikhet som eff av sina centrala mål.

Tidskriften Äpplet har tillkommit på initiafiv av aktionsgruppen Kunskap i Skolan för atf påverka opinionen i skolfrågor, sägs det. Bland de namngivna understödjarna återfinns bl, a, två av riksdagens ledamöter, nämligen Gunnar Biörck i Värmdö och Hugo Hegeland - tillsammans med Jan Myrdal och andra, I Äpplet uttrycks eft djupt förakt inte bara för regeringens förslag till ny lärarutbildning utan i lika hög grad för grundskolans läroplan. Läroplanen betecknas som "den definifiva riksolyckan i en serie katastrofer som kännetecknat svensk skolpolitik".

Jag vill fråga: Är Per Unckel och Jörgen Ullenhag beredda aff ta avstånd från sådana uttalanden? Står moderata samlingspartiet och folkpartiet bakom läroplanens målformuleringar? Det är viktigt atf vi får besked på de avgörande punkterna.

Grundskolans roll är aft förmedla kunskap och aff fostra, I utskottet betänkande liksom i propositionen betonas på flera ställen aff skolan skall ge eleverna kunskaper och färdigheter. Lärarutbildningen måste utformas så aft lärarna blir väl rustade för denna uppgift. Därom kan det inte behöva råda någon som helst tvekan eller några delade meningar. Det är bara av illvilja som någon kan betvivla dessa ambifioner.

Skolan skall också främja den personliga och sociala utvecklingen hos de unga. Även för den uppgiften behöver läraren utbildning. Jag noterar

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Lärarutbildning för grundskolan m. m.

2 Riksdagens protokoll 1984/85:160-161

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Lärarutbildning för grundskolan m. m.

emellertid när jag läser reservationerna atf där inte finns ett ord om detta. Varför bortser moderaterna och folkpartisterna från denna grundskolans uppgift?

Ändå är det obestridligen så aft det finns ett direkt samband mellan det
sociala klimat som råder vid en skola och skolans framgång som pedagogisk
institution. Det är därför viktigt att skapa förutsättningar för en stabilitet och
trygghet i relationerna mellan lärare och elever i grundskolan. För aff def
skall vara möjligt måste läraren ha så pass många fimmar i klassen att lärare
och elever hinner lära känna varandra.. En brist i nuvarande sysfem är aff
lärarna på högstadiet möter samma elevgrupp vid så få tillfällen atf dessa
nödvändiga relationer ofta inte hinner etableras, Def problemet har man
försökt bemästra i många fall genom atf lägga ut undervisningen i flera
ämnen för samma lärare. Därvid möter man emellerfid eft annat allvarligt
problem - lärarna har infe behörighet för alla de ämnen de sätts aft undervisa
i. Det är én av orsakerna till den omfattande s,k, kvackningen - dvs,
undervisning av icke behörig lärare, I vissa ämnen är kvackningen skräm
mande hög. För religionskunskap) och samhällskunskap har redovisats ca
-50 %, '

De förhållanden jag nu beskrivit utgör starka skäl för aft ge lärare på grundskolans högstadium en bredare kompefens. Därmed stärks kontakterna mellan lärare och elever, och förekomsten av obehöriga lärare minskar.

Detta är kvalitetshöjande insatser. Riksförbundet Hem och skola fäster i étt uttalande stor vikt vid dessa inslag i reformen, "Framför allt vill vi betona värdet i att eleverna på högstadiet får färre lärare. Resultatet bör bli ett bättre arbetsklimat och därmed en positiv inlärningssituation", anför Hem och skola.

Det har riktats stark kritik mot förslaget aff nafurorienterande och samhällsorienterande ämnen skall ingå i fasta kombinationer i lärarutbildningen. Jag har svårt aff förstå den kritiken, Def förefaller av debatten aff döma som om varje annan kombinafion vore bättre. Märkligt nog accepteras de nafurorienterande och samhällsorienterande kombinationerna som fördelningsalternativ upp till årskurs 6, men infe vidare.

Begreppet blockundervisning har blivit ett fult ord i debatten. Avsiktligt synes krifikerna framställa detta som något avskyvärt. Det är då intressant atf notera atf i läroplanen finns infe begreppet blockundervisning. Däremot skrivs def rätt mycket om värdet av samverkan mellan flera ämnen och om ämnesövergripande undervisning. Var och en som har någon erfarenhet av pedagogiskt arbete vet att en sådan undervisningsmetod i många fall är pedagogiskt överlägsen en strikt ämnesbunden undervisning. Def bör irite heller råda någon tvekan om att läroplanen vill stimulera till ämnesövergripande arbetssätt där detta är pedagogiskt motiverat.

Det innebär infe atf de enskilda ämnena får suddas ut eller förlora sin roll. Utskottet betonar detta.

Jörgen Ullenhag väljer att i reservafion 4 och även här i debatten göra ett intressant citat från statsrådet Rodhes anförande i propositionen om läroplanen. I citatet sägs: "Det ligger enligt rnin mening ett stort värde i en

sådan samverkan över de traditionella ämnesgränserna. Jag har därför föreslagit aft kursplanen i orienteringsämnena blir så utformad att den underlättar en sådan planering". Sä skrev statsrådet Rodhe i egenskap av företrädare för folkpartiet i den dåvarande regeringen.

Nu undrar jag: Eftersom folkpartiet i regeringsställning hade insikt om atf ämnessamverkan har stort värde och därför borde underlättas genom utformningen av läroplanen, varför kan inte folkparfiet i opposition medverka fill. aff lärarutbildningen utformas så aft ämnessamverkan i orienteringsämnena underlättas? Inte föreskrivs, men underlätfas, säger jag.

Krifikerna mot lärarutbildningsreformen hävdar aft den försvårar övergången mellan grundskola och gymnasieskola. Utskottet betonar att hinder inte får skapas för den som vill förvärva dubbel behörighet.

Def är samfidigt vikfigt aff komma ihåg de grundläggande skillnaderna mellan dessa båda skolformer. Gymnasieskolan är frivillig och starkt linjedelad. Grundskolan är däremot obligatorisk för alla och sammanhållen.

Def är naturligtvis, som framhålls i centerns parfimotion, värdefullt om def finns lärare i gymnasieskolan med erfarenhet från grundskolan och omvänt. Samtidigt skall man lägga märke till atf det i praktiken är relativt sällan som en lärare för närvarande växlar mellan dessa skolformer. Vidare tycker jag att det bör kunna betraktas som en kvalitetsförstärkning om lärarutbildningen för resp. skolform får en inriktning som mer än för närvarande far hänsyn fill faktiska undervisningsuppgifter som den blivande läraren kommer atf ställas inför.

Låt mig också säga att åtgärder för atf skapa bryggor mellan grundskolan och andra skolformer inte får utformas så att de skapar klyftor mellan olika stadier inom grundskolan.

Sammanfattningsvis konstaterar jag att utbildningsutskottets förslag innebär en väsentlig förstärkning av lärarutbildningen för grundskolan. Förslaget står i överensstämmelse med principerna i regeringens proposition. För att nå en bred anslutning i riksdagen och ute i samhället har vi gjort förändringar i några icke oväsentliga avseenden. Därmed tillgodoses krav som centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna bedömt vara angelägna. Därmed bör också reformen kunna befraktas som en gemensam angelägenhet för de tre partier som står bakom uppgörelsen i utbildningsutskottet.

Moderata samlingspartiet och folkpartiet har valt konfrontationens väg. Jag beklagar def. I sin stridsiver har de valt aff profilera sig - infe bara mot propositionen och ufskoffsmajorifefen utan också mot varandra. I alla väsentliga frågor i föreliggande betänkande har moderata samlingspartiet och folkpartiet skilda reservationer, vilket bör uppmärksammas.

Jag konstaterar att moderaternas och folkpartisternas ställningstaganden tycks ha utformats mer utifrån parfitaktiska spekulafioner än av omsorg om grundskolans lärare och elever. Men skolreformer får inte bygga på demagogiska slagord. Eller för att anknyta till en formulering av Tage Erlander från tidigt 1950-fal - skolreformer får infe bli lekbollar för ajla de vindar som stryker fram över opinionens hav. I utbildningspolitiken måste man försöka hålla en fast och målmedveten linje.

Nr 160

Tisdagenden 4 juni 1985

Lärarutbildning för grundskolan m. m.

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Lärarutbildning för grundskolan m. m.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utbildningsutskottets hemställan och avslag på samtliga reservationer,

Anf. 5 PER UNCKEL (m) replik:

Herr talman! Får jag inleda med aft yrka bifall till samtliga moderata reservafioner som är fogade fill utbildningsutskottets betänkande,

Georg Andersson beskrev i sitt anförande oppositionen gentemot det nu föreliggande förslaget till lärarutbildning ömsom som präglad av parfitaktiska bevekelsegrunder, ömsom som bestående av mörkerrnän. Låt mig, herr falman, något analysera vari oppositionen egentligen består.

Den består av eft av de två fackförbunden, nämligen Lärarnas riksförbund. Är dess företrädare mörkermän enligt socialdemokratiskt sätt aff se def? Oppositionen består uppenbarligen också av betydande grupper av de vanliga medlemmarna i Sveriges lärarförbund - av alla dem som ringer och skriver och säger: Hur i hela friden har regeringen tänkt sig att vi arma låg-och mellanstadielärare skall klara av aff undervisa från årskurs 1 t, om. årskurs 7?

Mörkermän eller partitaktiker - stryk det som ej önskas! - är uppenbarligen också alla dem som jag nämnde i mitt inledningsanförande. Oppositionen består även, herr talman, av dem som bildade Stockholmskampanjen för bättre lärarutbildning, t. ex. professorn Björn Afzelius, rektorn vid tekniska högskolan Gunnar Brodin, författaren Sven Delblanc, framlidne journalisten Allan Fagersfröm, Lars Gyllensten, Per Inghe, författaren Theodor Kallifatides, författaren Sven Lindqvist, nationalekonomen och socialdemokraten Nils Lundgren, professorn Göran Malmqvist, författaren Per Olof Sundman, f. d. riksdagsman och centerpartist, feknologie dokfor Hans Werthén, Träindustriarbetareförbundets förre ordförande Yngve Persson, Jan Myrdal, Hans Stahle: Skall jag fortsätta? Är de alla mörkermän och partifaktiker? Har de ingen förmåga att själva bedöma vad de egenfligen skriver under för papper?

Alla dessa kritiker förenas i en samlad undran: Varför skall en ny lärarutbildning med nödvändighet behöva innebära att ämneskunskaperna i skolan blir mindre djupa än vad elever, lärare och föräldrar har rätt att kräva?

Varför, frågar kritikerna, måste ny alltid innebära det samma som dålig, när socialdemokraterna förändrar skolan?

Jag skulle till slut vilja fråga Georg Andersson: Vad gör Anna Maria Narti förfel, när hon hävdar att ämneskunskaperna nu har större betydelse än vad de hade för tio år sedan? Vari ligger hennes logiska och intellektuella felslut? För hon måste väl göra ett, annars skulle socialdemokraterna rimligtvis inte kunna förelägga riksdagen eft lärarufbildningsförslag av den karaktär vi nu diskuterar.

Anf. 6 JÖRGEN ULLENHAG (fp) replik:

Herr falman! Först ett par mindre anmärkningar.

Georg Andersson talar med emfas om atf man i tidningen Äpplet bara talar

om magistrar och inte om fröknar. Jag kan upplysa Georg Andersson om att det är fullt möjligt för en kvinna aft vara magister, så den poängen var ingen poäng.

Georg Andersson säger atf en del far i så aff bälgen håller på att spricka,
och sedan fortsätter han med aft fala om illvilja, demagogiska slagord, falskt
vittnesbörd, aft vi förvaltar illa vad vi har gjort tidigare, osv. Tänk litet grand
på den egna bälgen, herr Andersson, innan Ni angriper oss andra! Varsamhet
med orden är nog bra. :

Folkparfiet och moderaterna är inte överens - ni har ju skilda reservafioner, säger Georg Andersson ena stunden, och nästa säger han aft folkpartiet är bara ett eko av högern. Georg Andersson får bestämma sig. Det kan ju inte vara på båda sätten samtidigt.

Sanningen är den atf vi har lagt fram ett eget förslag som jag har följt upp reservationsvägen i utskottet. Def är eft förslag som väl stämmer med vad folkpartiefs företrädare genom decennierna har stått för i Sveriges riksdag.

Def har ingenting med höger och vänster i och för sig aff göra, Georg Andersson, att slå vakt om utbildningskvaliteten. Def har liberaler gjort i alla tider. Def finns också socialister som slår vakt om utbildningskvaliteten, liksom det finns konservativa som gör det. Sätt inte någon sorts högerstämpel på dem som talar om utbildningskvalitet, för då gör Georg Andersson eft fundamentalt misstag.

Sedan frågar Georg Andersson om vår syn på grundskolan. Den är mycket väl känd. Vi ställer upp på läroplanen för grundskolan från 1980. Vi betonar liksom läroplanen kvalitetsfrågorna, för det var just dessa som lyftes fram i 1980 års läroplan för grundskolan. Vi menar aff def förslag till lärarutbildning som vi har lagt fram följer upp läroplanen för grundskolan bättre än vad regeringsförslaget gör genom aff vi sätter kvaliteten och kunskaperna i centrum, för def var just detta som skedde i läroplanen för grundskolan.

Vad finns def, Georg Andersson, för någonting i läroplanen för grundskolan som infe sfär i överensstämmelse med def förslag till reformering av lärarutbildningen som folkparfiet har lagt fram? Def finns ingenfing som infe stämmer. Det är en bättre uppföljning från vår sida än från regeringens av läroplanen för grundskolan.

Vi tycker aft grundskolan skall ha eft ansvar för alla elever, både för dem som presterar mindre och för dem som presterar mer. Vi ställer upp på läroplanen för grundskolan, även om vi tycker att man bör ytterligare förstärka kvaliteten genom att satsa mer på svenska och matematik och minska på fria aktiviteter. Där är en omsvängning på väg hos socialdemokraterna, såvitt jag förstår.

Låt mig fill sist, herr talman, fråga Georg Andersson: Vad är det för fel på [Jrincipen att alla som står i katedern på grundskolan skall ha läst eft ämne i högskolan minst ett år? Vad är det för fel på den principen?

Nr 160

Tisdagen den 4junil985

Lärarutbildning för grundskolan m. m.

Anf. 7 GEORG ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Jag vill tacka Jörgen Ullenhag för svaret beträffande folkpartiets inställning fill läroplanens målformulering. Kvar står frågan till

Nr 160

Tisdagenden 4junil985

Lärarutbddning för grundskolan m. m.

Per Unckel hur moderaterna står när def gäller läroplanen.

Folkpartiet har, säger Jörgen Ullenhag, särat sig från moderaterna med särskilda reservafioner, I grunden är inställningen densamma, men def finns tydligen en ambifion från folkparfiet aft visa någon egen profil. Den är nu svår aft ufläsa av reservafionerna.

Om jag får göra en personlig bedömning tror jag aff vi skulle ha kunnat komma överens med folkpartiet, om inte anstormningen från moderaterna, eller högern, varit så stark. Inför den vek sig folkpartiet och svek en tradition när def gäller grundskolan och dess uppbyggnad.

Sedan är det naturligtvis helt rikfigt som Jörgen Ullenhag påpekar, aff moderaterna infe har något monopol på kvalitet. Vi står för en mycket hög kvalitet.

Jag har betonat att grundskolan har höga målsättningar och därför ställer höga krav på grundskolans lärare. Men denna lärarutbildning måste utformas för just grundskolan.

Får jag också säga aft lärarutbildning inte bara är fråga om ämneskunskap. Läraren är en pedagog. Utöver ämneskunskaper krävs förmåga aff förmedla kunskaper. Lärarens specifika professionalism är aft skapa intresse för skolans arbete, aft ge nyckeln fill kunskapskällor och väcka elevernas nyfikenhet och kunskapshunger. Aft arbeta som lärare innebär också atf kunna leda en grupp av elever, och det kräver speciella egenskaper och färdigheter. Detta måste lärarutbildningen också beakta och göra lärarkandidaterna rustade för.

Jag tycker att den aspekten har kommit bort i debatten som blivit hårt fixerad vid poängtal för ämnesstudierna. Def är mot den bakgrunden man får se Jörgen Ullenhags envisa fråga: Vad är det för fel på 40 poäng? Det är inget fel. Vi föreslår nämligen atf lärare som undervisar i de senare årskurserna har ca 40 poäng i flertalet ämnen. Det kan för eff enskilt ämne bli ca 20 poäng. Men det är alltså inget fel, utan def är fråga om att avväga resurserna för hur lång utbildning vi kan skapa för en lärare i grundskolan.

Anf. 8 PER UNCKEL (m) replik:

Herr talman! Georg Andersson frågar- för vilken debatt i ordningen kan jag infe minnas - vad moderaterna tycker om lärarutbildningen. Han skall få precis samma svar i denna debatt som han alltid får, nämligen aft moderaterna står bakom läroplanen i alla de delar där vi infe yrkar på förändringar.

Yrkandena finns i alla fidigare betänkanden som riksdagen under denna vårsession har aft fa ställning till och dem som kommer på riksdagens bord under hösten.

Jag frågade Georg Andersson i min förra replik vad eft antal bildade människor i det svenska samhället, som har blivit djupt upprörda över förslaget till ny lärarutbildning, gör för tankefel.

Jag frågade om de var partifaktiker eller om de var mörkermän.

Är man i Lärarnas riksförbund partifaktiker och mörkermän?

Är den socialdemokratiske nafionalekonomiprofessorn Nils Lundgren en partitaktiker för högern eller en mörkerman?

Var hör Yngve Persson hemma någonstans? Är han också en partifaktiker, eller en gammal mörkerman sorn inte försfår vad den nya skolan och den nya tiden egentligen kräver?

Var hör socialdemokraten Göran Hägg hemma? Har han alldeles fel när han säger att när hela folket änfligen i form av grundskolans högstadium får tillgång fill en riktig lärdomsskola skulle denna berövas allt det som gjorde den åtråvärd?

Tänker alla dessa människor alldeles fel? Är det bara Georg Andersson, Hans Hellers och Lena Hjelm-Wallén som vet vad framfiden bär i sitt sköte?

Och var hör Lars Gyllensten hemma? Är han mörkerman, eller är han partifaktiker?

Är det inte möjligen så att en och annan kanske har tänkt något längre än vad regeringen och den socialdemokratiska riksdagsgruppen uppenbarligen har gjort? Eller är det infe möjligen så aft en och annan kanske t. o. m. har varit utomlands för atf se tendenserna ute i världen beträffande en av de avgörande frågor som bär upp def här förslaget, nämligen tanken på undervisning i block? Var i världen hittar man de erfarenheter som skulle fala fill förmån för atf den svenska skolan borde röra sig i denna riktning? I åtskilliga av de fall där man på socialdemokratiskt initiativ i andra länder har försökt sig på aft introducera s. k. blockundervisning har man raskt insett att detta är en alldeles galen tanke. I Frankrike, där Georg Anderssons partivänner regerar landet, genomförs nu en rejäl förändring av det 1960- och 1970-talets flum som höll på att förstöra också den franska skolan. Mörkerman eller partitaktiker, vilken etikett sätter Georg Andersson på sin partivän och utbildningsminister i Frankrike?

Till slut; Det är alldeles uppenbart atf bortsett från alla de andra defekter som förslaget har passar det illa samman med den skolorganisation som det svenska samhället håller sig med. Många lärare ute i skolorna frågar sig, med all rätt, varför de skall tvingas genomgå en utbildning som de av skolorganisa-toriska skäl aldrig får möjlighet atf använda, samfidigt som de förmenas rätten fill fördjupning i sådana ämnen som de faktiskt vill och behöver undervisa i.

Nr 160

Tisdagen den 4juni 1985

Lärarutbildning för grundskolan m. m.

Anf. 9 JÖRGEN ULLENHAG (fp) replik:

Herr talman! Def är inget fel på principen aft man skall ha läst ett ämne i ett år innan man står i katedern på grundskolans högstadium, säger Georg Andersson som svar på min fråga. Men felet med ert förslag från utbildningsutskottet är ju atf ni just öppnar för att det skall bli möjligt atf med bara en termins studier bakom sig stå i katedern på grundskolans högstadium. Det menar jag är ett stort fel, Def är eft av de fundamentala felen i det förslag som vi nu diskuterar. Jag vill påstå aff def infe räcker aft f, ex, ha läst historia i en termin vid universitet eller högskola för atf kunna undervisa på grundskolans högstadium, Def räcker inte, Georg Andersson,

Ett annat fundamentalt fel i ert förslag är att man spänner över alltför många årskurser. Jag vill hänvisa till de citat sorn jag läste upp om vad ett antal elever tycker om detta. Jag tror aff de är talesmän för många som tycker på samma sätt.

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Lärarutbildning för grundskolan m.m.

En tredje avgörande brist i ert förslag är atf man nu bryter upp sambandet i lärarutbildningen mellan gymnasiet och grundskolan. Just i en tid då gymnasiet har blivit en skola för alla släpper man sambandet. Det är ni socialdemokrater som infe hängt med i utvecklingen. Det är ni som inte är progressiva på detta område, Georg Andersson,

Vårt förslag innebär att man skall ha en lärare med inriktning mot årskurserna 1-6 med starkare ämnesfördjupning, aft man skall ha en ämneslärare med inriktning mot årskurserna 7-9 med minst eft års utbHdning i varje undervisningsämne och möjlighet till fördjupning för ett och eft halvt års studier. Det senare kan man inte få annat än i undantagsfall med ert förslag. Vidare har jag sagt att man skall underlätta övergången från årskurs 6 fill årskurs 7 genom möjlighet för lärare aft följa upp eller hämta upp klasser. Vidare kräver vi en femårsplan för fortbildning av de lärare som i dag saknar behörighet. Vi slår fast att man skall bevara sambandet också i lärarutbildningen mellan grundskolan och gymnasieskolan.

Låt mig, herr talman, slå fast till sist att def infe finns en stavelse i läroplansbeslutet som inte stämmer överens med de förslag som folkpartiet har lagt fram. Vårt förslag stämmer tvärtom bättre med läroplanens förslag, som just betonar kunskaper. Detta är god liberal polifik. Def är ett egenvärde för oss att göra upp med socialdemokraterna om utbildningspolitiken, Def gör vi bara om vi tycker att det går aff nå ett bra resultat. Det har vi infe tyckt i denna fråga. Ni betonar inte fillräckligt kvaliteten. Därför har vi lagt fram vårt eget förslag.

Jag noterar vidare aft Georg Andersson är något lugnare och inte använder lika starka ord i sin andra replik. Vi får se hur det blir i den sista. Han noterade också mitt mycket klara förord för läroplanen.

Anf. 10 GEORG ANDERSSON (s) replik;

Herr falman! På förekommen anledning får jag säga atf jag till alla delar står fast vid vad jag sade i mitt första anförande,

Jörgen Ullenhag säger att def inte har något egenvärde aft göra upp med socialdemokraterna. Jag har inte efterfrågat en uppgörelse på den grunden, men jag noterar aft det tycks finnas något av ett egenvärde i aff ligga så nära moderaterna som möjligt. Detta beklagar jag.

Jag noterar vidare atf Jörgen Ullenhag - vilket visserligen glädjer mig -verbalt ansluter sig till läroplanen och dess målformuleringar. Jag börjar emellertid befara att Jörgen Ullenhag inte har förstått grundskolereformen, när han med emfas slåss för att bibehålla eft ämneslärarsysfem på grundskolans högstadium som var uppbyggt och anpassat till den gamla realskolan. Det är illa om profileringen från folkpartiet skulle bero på ett sådant fatalt missförstånd.

Jag viH vidare säga till Jörgen Ullenhag att det faktiskt är så, att många lärare med mindre än 20 poängs ämnesstudier i dag undervisar på grundskolans högstadium, Def är bl, a, för aft komma åt detta problem som vi nu föreslår en reformering av lärarutbildningen, med en breddad kompefens och med en förlängning av utbildningen. Tillmäter inte Jörgen Ullenhag detta någon betydelse i sammanhanget?

Till Per Unckel vill jag säga att jag infe har talat om mörkermän. Jag har citerat ur tidskriften Äpplet och frågat om Per Unckel och Jörgen Ullenhag var beredda atf fa avstånd från det förakt för grundskolans läroplan som kommer till uttryck i denna skrift.

Från Per Unckel har jag i varje fall inte fått något sådant besked, och def är beklämmande. När def gäller frågan om hans anslutning till läroplanen ger han mycket undvikande svar. Jag har bara frågat: Står moderata samlingspartiet bakom de grundläggande målformuleringarna i läroplanen? På den punkten borde def inte vara svårt atf svara ja eller nej.

Vi kan hålla på länge med sifferexercis om lärarutbildningens längd och innehåll. Jag vill sammanfattningsvis ändå konstatera att det är marginella skillnader def är fråga om mellan våra ståndpunkter i detta hänseende. Kvar står emellertid frågan om bredden i lärarnas behörighet, om huruvida lärare i grundskolan skall kunna undervisa på olika stadier. Detta tycker jag är en vikfig fråga, som vi måste ta ställning till utifrån grundskolans behov och krav.

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Lärarutbddning för grundskolan m. m.

Talmannen anmälde aft Jörgen Ullenhag och Per Unckel anhållit aff till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytteriigare repliker.

Anf. 11 LARZ JOHANSSON (c):

Herr talman! Om man är vänlig skulle man kunna säga att Per Unckel gjorde sig skyldig till vissa överdrifter i sitt inledningsanförande. Dess värre är det nog fråga om en medveten desinformation. Knappast med ett ord berörde han utbildningsutskottets betänkande, det som vi skall behandla här i dag. Det är symtomatiskt aft man i moderaternas inledande reservation infe nämner ufskoffsmajorifefen men väl regeringen och regeringens förslag på inte mindre än elva ställen.

Den här medvetna desinformationen tar sig litet olika uttryck. Jag hade hoppats att vi skulle kunna föra en saklig debatt om innehållet i förslaget till ny lärarutbildning. Om Per Unckel för debatten utifrån utgångspunkten att detta är en totalintegrerad gröt, då har han kommit till fel debatt. Livsmedelspolitiken lär komma upp senare under veckan. Om man säger som Per Unckel gjorde- och jag antar att det var på fullt allvar- aff det är illa om man i hisforieundervisningen i skolan inte får klart för sig att Napoleon var först vid Waterloo och inte Agnetha och Frida, och vad ABB A-gänget nu heter. Då måste man fråga sig: Tror Per Unckel på fullt allvar att dagens lärarutbildning eller den lärarutbildning vi kommer atf få kommer att medverka fill att historielärare ger sina elever dessa kunskaper? Tror Per Unckel på fullt allvar atf def förhåller sig på det sättet i dagens grundskola? I så fall är def Per Unckels kunskaper om skolan som vi skall bekymra oss över. Eftersom Per Unckel gör sig till talesman för moderata samlingsparfiet är det uppenbarligen hela moderata samlingsparfiets kunskaper och uppfattningar om skolan def handlar om. Skall vi föra en seriös debatt måste vi faktiskt ta den här typen av påståenden på allvar.

Per Unckel söker stöd i eff antal debattartiklar av diverse kulturskribenter.

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Lärarutbildning för grundskolan m. m.

Då frågar man sig: Har Per Unckel inga egna uppfattningar och kunskaper om skolan? Han gör ett mycket stort nummer av uppropet om kunskap för skolan. Det förvånar inte mig atf en mängd människor har skrivit under detta upprop, därför aff som man ropar får man svar. Jag har läst detta upprop och i långa stycken skulle jag också kunna skriva under på def. Om man går ut till människor i största allmänhet och frågar om de tycker atf det är viktigt aft eleverna får goda kunskaper i skolan svarar de självfallet ja på den frågan. Def behövs inte några upprop för aft komma fram fill den sortens slutsatser.

Herr falman! Jag skall ge en bakgrund fill centerpartiets principiella ställningstaganden till frågan om en ny lärarutbildning för grundskolan. Under en lång följd av. år har vi hävdat aft de reformer som genomförts i skolan borde följas upp med en reformerad lärarutbildning. Dagens grundskola, som kännetecknas av en mycket hög grad av decentralisering med eft utpräglat lokalt ansvarstagande, ställer nya krav också på lärarna. Den nya läroplanen, som fillkom under en tid med borgerliga regeringar, bygger vidare på samma decentralistiska principer med utrymme för lokala tillval, lokalf utvecklingsarbete och ett förändrat arbetssätt.

Aff infe erkänna att alla dessa förändringar bör avspegla sig i lärarutbildningen, det är, herr talman, att avsvära sig allt ansvar för det som hänt under den svenska grundskolans utveckling de senaste tio åren. Eft sådant ställningstagande skulle kanske vara möjligt för eft ständigt oppositionsparti, men för parfier som under samma period deltagit i regeringssamarbete och växelvis innehaft skolminisferposten är det en omöjlig position.

Centerparfiet har på ett tidigt stadium redovisat hur vi vill se utvecklingen. I vårt ufbildningspolitiska handlingsprogram, antaget 1982, har vi sagt aff vi vill ha en lärarutbildning för grundskolan som är en konsekvent yrkesutbildning. Vi har vidare sagt att vi vill ha lärare med en bredare kompetens, dvs, behörighet att undervisa i fler ämnen och över flera stadier för att överbrygga de i dag ganska drastiska stadieövergångarna. Dagens lärarutbildning medverkar ofta fill en alltför snäv ämnesuppdelning, som leder fill täta lärar-och lokalbyten på högstadiet och som också medverkar till att eleverna får sina kunskaper uppdelade på eff sådant sätt aft kunskaperna saknar förankring i deras egen verklighet.

Dessa klara ställningstaganden har vi under de senaste åren här i riksdagen följt upp och vidareutvecklat i motioner om lärarutbildningen. Ingen har alltså behövt sväva i tvivélsmål om var centerpartiet ståft i dessa frågor. När regeringspropositionen redovisades under riksmötets vårsession återkom vi med en partimotionen, som i långa stycken accepterar regeringspropositionen, eftersom den väl överensstämmer med de tidigare redovisade principerna - dock inte fill alla delar. Vi ville därutöver ha klara markeringar i eft antal viktiga avsnitt, som jag skall återkomma fill, och vi ville ha betydande kvalitetsförstärkningar. Dessa krav har vi utförligt mofiverat i vår partimotion och vi har låtit kraven utmynna i åtta konkreta yrkanden, varav sju har resulterat i tillkännagivanden i utbildningsutskottets betänkande och def åttonde har blivit tillgodosett till hälften. Vi har i ett särskilt yttrande pekat på att årskursspännvidden för lärare med utbildning för undervisning i senare

årskurser med fördel hade kunnat vara något snävare. I övrigt har alltså centerpartiet fått igenom sina krav, och jag vågar påstå att vi därigenom får en betydligt bättre lärarutbildning än om regeringspropositionen hade fått passera riksdagen ograverad.

Genom att utskottsmajoriteten nu följer centerförslaget i så måtto atf man begränsar årskursspännvidden för de s. k. senarelärarna blir def alldeles nödvändigt atf se till aft även lärare för fidigare årskurser ges kompetens att undervisa i engelska. Detta har vi föreslagit i vår mofion, och så kommer uppenbarligen också riksdagen atf besluta. I övrigt torde det inte vara nödvändigt aft orda så mycket om "fidigarelärarna", eftersom alla är tämligen överens om att förslaget i denna del är bra och att vi här får en mycket betydande kvalitefsförstärkning, som kommer hela grundskolan till del, även de senare årskurserna.

Samfliga lärare för senare årskurser, med undantag för vissa prakfiskt estetiska ämnen, kommer nu att få en utbildning omfattande 180 poäng, vilket innebär alt ytterligare ett kvalitetskrav från centerparfiet nu blir tillgodosett. Därigenom är det fullt försvariigt aft låta specialiseringarna mot natur- resp. samhällsorienfering omfatta fyra ämnen.

Jag måste, herr talman, tillstå att jag har litet svårt aft inse att skillnaden mellan vårt förslag och folkpartiets är så uppseendeväckande att def finns skäl aft ifrågasätta de blivande lärarnas ämneskunskaper. När def gäller specialiseringen mot språk är de identiskt lika, och detsamma gäller de praktiskt estetiska ämnena, såväl i eff- som i fvåämnesulbildningen. I de natur- och samhällsorienterande specialiseringarna föreslår folkpartiet tre ämnen med 40 poäng och vi också tre ämnen med 40 poäng plus ytterligare eff ämne inom samma ämnesblock, som läses under ytterligare en termin. Infe kan väl läraren bli så mycket sämre därför att han eller hon får en längre utbildning och rimligtvis också därigenom mer kunskaper.

Jörgen Ullenhag frågade vad det är för fel på principen aft man har en utbildning omfattande tre ämnen om 40 poäng. Det är inget fel pä den principen. .Men, som jag nyss sade, inte blir läraren sämre om han eller hon därutöver studerar ett halvår till och skaffar sig ytterligare ämneskunskaper. Vi har den här typen av freämneskombinationer i dag, och Jörgen Ullenhag känner till de problem som finns när def gäller atf lägga scheman så att alla kan få fullt fjänsteunderlag.

Jörgen Ullenhag känner också fill den mycket besvärande "kvackningen", dvs. att lärare undervisar i ämnen som de över huvud taget inte har någon utbildning i. Det bör då rimligen vara bättre atf ge dem en bredare utbildning, som bättre svarar mot de krav och önskemål som skolan har. Som exempel kan nämnas alla de små högstadieskolor som vi har runt om i landet, framför allt i glesbygden, där det bara finns en klass i varje årskurs och där antalet lärare av naturliga skäl måste bli mycket begränsat. För dessa skolor är det en uppenbar fördel om lärarna har en bredare kompetens, dvs, att de kan undervisa i fler ämnen.

Sifferexercisen, som jag tror aff Georg Andersson kallade det för, när def gäller frågan om 20 eller 40 poäng kanske leder debatten litet snett. Varken i

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Lärarutbildning för grundskolan m. m.

Nr 160

Tisdagenden 4junil985

Lärarutbddning för grundskolan m. m.

dagens eller, än mindre, i morgondagens lärarutbildning kommer def aft handla om strikta block om 20 eller 40 poäng, utan def blir en mycket mera integrerad utbildning. Man kominer ju dessutom atf vinna samläsningseffek-ter. Jag föredrar aft i diskussionen om en ämneskombination med fyra ämnen tala om ett genomsnitt på minst 35 poäng per ämne.

T.o.m. moderaterna har en ämneskombination som innehåller fyra ämnen, men de har då valt att kalla den utbildning som ger de sista 20 poängen för utbildning i stödämnen. Om def hade funnits ärliga ambitioner hos moderata samlingspartiet och folkpartiet, skulle det inte ha varit omöjligt atf finna en mycket bred politisk bas för ett beslut om den framfida lärarutbildningen. Nu har man i stället valt att av parfitaktiska skäl ställa sig vid sidan om, och det är att beklaga för skolans och för elevernas skull.

Men jag försfår aft rönnbären blev litet för sura. Det kostade på att ge centerparfiet rätt i så många stycken som det här skulle vara fråga om. Men om man nu infe vill tro på vad vi säger, så borde man kunna lyssna på den fackliga organisation som har atf bevaka intressena för def största antalet av de lärare def här är fråga om. Jag syftar då, Per Unckel, på samma fackliga organisation som Per Unckel åberopade, dvs. Lärarnas riksförbund, LR har nämligen producerat en alldeles förträfflig skrift, som heter "Lärarutbildning för kvalitet i undervisningen" och som är ett alternativt förslag fill den promerrioria som presenterades som en föregångare till regeringens proposifion, I denna skrift sägs bl, a:

"Inom ramen för 180 poäng kan lärare utbildas i fyra ämnen. Fördelen med detta är atf lärare därigenom lättare kan undervisa i ämnen de är behöriga i. En annan fördel kan vara att övergången mellan mellanstadiet och högstadiet underlätfas genom aft högstadielärare med bred utbildning har viss tjänstgöring på mellanstadiet.

Lärarutbildning omfattande kombinationer i fyra ämnen skall alltid ha sin utgångspunkt i en freämneskombination, dvs, 160 poängs utbildning byggs på med ytterligare eft ämne om 20 poäng, Påbyggnadsufbildningar tillskapas som ger möjlighet för lärare med grundskolekompetens atf nå gymnasiekompetens och vice versa,"

Om man läser cenfermotionen och utskottsbetänkandet kan man konstatera att detta nästan ordagrant överensstämmer med de synpunkter som anförs av den lärarorganisation som enligt Per Unckel var helt emot denna förändring i den nya lärarutbildningen,

Dét som nämndes i skriften om påbyggnadsutbildningar för att ge gymnasiekompetens överensstämmer med ett annat centerkrav, som också har blivit fillgodosett i utskottsbetänkandet. Jag måste i det sammanhanget notera atf folkpartiefs förslag innebär atf de ämneslärare som man vill utbilda enligt folkpartiets modell skall ha endera en specialisering med inriktning mot undervisning på grundskolans högstadium eller en specialisering med inriktning mot undervisning i gymnasieskolan. Det medföratt det i likastor-eller, om man så vill, liten - omfattning som när det gäller utskotfsmajoritetens förslag krävs en komplettering för atf uppnå den dubbla behörigheten i vissa ämnen. I andra ämnen har man behörigheten direkt och automatiskt.

Jag har också litet svårt atf förstå varför man gör eff sådant enormt stort nummer av sambandet mellan grundskolan och gymnasieskolan. Vi har ett lokalmässigt samband i eff mycket stort antal låg-, mellan- och också högstadieskolor. Vi har grundskola på, om jag minns rätt, ca 4 000 olika ställen runt om i landet, men vi har inte mer än ett 80-tal fasta gymnasieskoleorter och därutöver gymnasieutbildning på ytterligare några ställen, men då företrädesvis yrkesutbildning. Integrationsmöjligheterna är alltså inte speciellt stora.

Jag fortsätter aff referera fill Lärarnas riksförbund, som säger aft ämneskombinationerna bör ses över utifrån att "utbildningen i för skolväsendet mindre användbara kombinationer skall upphöra"-dvs. ett antal av dem vi har i dag - "samt aft utbildning skall ges i kombinationer där det är möjligt . för de studerande aff efter utbildning få arbete".

Det senare borde ge Per Unckel och moderata samlingspartiet en tankeställare. Att hävda, som moderaterna gör i sin reservation, aff den enskilde lärarstuderandens eget intresse skall vara det enda som styr innehållet i ämneskombinationen är så naivt atf det infe borde framföras av en ansvarig utbildningspolitiker. Det avslöjar på ett obarmhärtigt sätt aft moderaternas skolpolitiker ingenfing vet och ingenting kan om skolans behov av lärare eller om möjlighetema att organisera lärarutbildning.

1 frågan orn möjliga ämneskombinationer gör utskottet en beställning hos regeringen och begär atf denna skall återkomma fill riksdagen efter att i planeringsarbetet ha prövat frågan om man inom studiegången kan byta ut något eller några ämnen mot ämnen ur en annan ämneskombination. Detta bör vara möjligt, även om man av praktiska skäl måste ta hänsyn till lärarutbildningens organisation.

Så till frågan om fasta ämneskunskaper. Också här försöker man från reservanternas sida konstruera motsättningar som inte finns. 1 ufskotfsbetän-. kandet slås fast aff lärarutbildningen skall utformas så, att den ger fasta kunskaper i de enskilda änmen som ingår i grundskolans läroplan. Med hänvisning fill centermofionen sägs också att kunskapsinhämtandet skall utgå från klart definierbara ämnen. Att skillnaderna inte är större framhävs av att reservanterna här som på flera andra ställen yrkar bilall till den centermofion som redan är tillgodosedd genom tillkännagivandet i majoritetstexten. På samma sätt väljer man atf i flertalet reservationer polemisera, infe med utskottsmajorifeten, utan med det ursprungliga regeringsförslaget,

Sorn jag redovisade inledningsvis är centerkraven i partimotionen 2892 i mycket hög grad tillgodosedda i ufskoflsbefänkandets majoritelstext. Att reservanterna nu trots detta väljer att hänga upp sina reservationsvis framförda synpunkter på yrkanden i samma centermotion tyder på en viss argumentnöd. Slutresultatet blir i ett flertal fall att både utskottsmajoriteten och reservanterna yrkar bifall fill samma centermofion, och det är ju i sig ett gott betyg åt denna. Men det är samtidigt ett mått på att åsiktsskillnaderna i sak inte på långa vägar når upp till tonläget i den debatt som föregått beslutet.

Frågan om goda ämneskunskaper och arbetssättet i skolan har gjorts till något av en huvudfråga i debatten. Detta har utskottet också tagit fasta på

Nr 160

Tisdagenden 4 juni 1985.

Lärarutbddning för grundskolan m. m.

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Lärarutbildning för grundskolan m. m.

och bemödat sig om så klarläggande skrivningar som möjligt. Ibland verkar dock detta ha gått reservanterna förbi, Def finns formuleringar i vissa reservationer som gör def berättigat aft ställa frågan huruvida reservanterna har läst utskotfsbefänkandefs majorifefsfext.

Vad finns def t, ex, för sakliga invändningar aff göra mot följande citat ur betänkandet:

"Enligt utskottets mening bör lärarutbildningen utformas så att den ger
fasta kunskaper i de enskilda ämnena som förekommer på grundskolans
läroplan," •

Eller mot detta stycke:

"Kunskapsinhämtandet bör utgå från klart definierbara ämnen på ett sådant sätt aff de blivande lärarna behärskar både de enskilda ämnena och de områden där ämnessamverkan kan förekomma samt olika sätt att välja stoff och sammanhang för en sådan samverkan."

Detta är ju någonting annat än obligatorisk blockläsning.

Vidare skriver ufskoffet:

"I skolans läroplan är vad sorn i den sägs om de allmänna målen för skolarbetet centralt. I målen ingår uppgiften atf ge eleverna goda kunskaper och färdigheter samt aft främja den personliga och sociala utveckling hos de unga, som samhället vill stimulera genom verksamheten i skolan. Det är viktigt att def inom lärarutbildningen ges tillräckligt utrymme för utbildning i alla delar av skolans arbete. Detta bör komma till uttryck i utbildningsplanen."

Detta är, herr falman, klara besked i eft antal centrala frågor. Jag har redan ställt frågan, men den förtjänar aft upprepas: Vad har reservanterna från folkparfiet och moderaterna atf invända mot dessa skrivningar? Då menar jag sakliga invändningar och inte retorisk polemik mot ett regeringsförslag som nu i väsentliga stycken ersatts med ett utskottsbetänkande. Har man invändningar, bör dessa resas mot det utskottet skriver och inte mot någonting annat.

Till sist några ord om fortbildningen, eller låt oss hellre säga kompletteringsutbildningen av redan i dag verksamma lärare, 1 centermotionen har vi pekat på att den åtgärden är den mest angelägna, om man menar allvar med kravet på goda ämneskunskper och på kvalitet i undervisningen. Också här kan man konstatera atf vi är tämligen överens - def gäller samtliga parfier -om behovet och om atf regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med en plan över hur detta skall gå till.

Även här kan def dock finnas vissa smärre skillnader i inriktningen och i fråga om den takt i vilken utbildningsinsatserna skall genomföras. Till dem som nu är mest angelägna skulle jag vilja ställa frågan på följande sätt.

I samband med behandlingen av budgetpropositionen tidigare under våren föreslog centern att 10 milj. kr. skulle reserveras för detta ändamål redan för det kommande budgetåret. Då var det inget annat parti som ställde upp på centerlinjen! Frågan är: Varför?

Hade man gjort def, hade vi haft betydligt större itiöjligheter att snabbt komma i gång med en angelägen uppgift.

Herr falman! Jag yrkar bifall fill hemställan i utbildningsutskottets betänkande nr 31.

Anf. 12 PER UNCKEL (m) replik:

Herr talman! Larz Johansson har utmanat mig fill debatt i de frågor som jag redan har debatterat med Georg Andersson. Jag tänker därför inte anta Larz Johanssons utmaning. Dessutom tror jag atf en debatt oss emellan knappast gagnar de allmänna strävanden som vi moderater har gemensamma med flertalet centerpartister.

Jag låter nöja mig med kommentaren att det inte är utan aff man saknar P.O. Sundman. Jag tror nämligen inte atf det hade låtit i dagens debatt som def hittills har gjort om P.O. Sundman alltjämt hade varit ledamot av Sveriges riksdag. Inte heller tror jag att def hade låtit på detta vis, om centerns kommunkretsordförande i Linköping, lärarufbildaren Bengt Bratt, hade varit ledamot av kammaren, Bengt Bratt har kallat den lärarutbildning som vi nu är i färd med att fatta beslut om för en kulturell kollaps. Jag måste medge aft Bengt Bratt har avsevärt mycket mera rätt i sin karakteristik av propositionen än Larz Johansson har i den karakteristik som han gjorde i sitt anförande.

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Lärarutbildning för grundskolan m. m.

Anf. 13 JÖRGEN ULLENHAG (fp) replik:

Herr talman! Det blir ibland vissa övertoner i den politiska debatten. Jag tycker nog att Larz Johansson på en punkt gjorde sig skyldig till just övertoner. Han sade nämligen att folkpartiet och moderaterna agerar av partitaktiska skäl medan centerpartiet och socialdemokraterna har ärliga ambitioner. Jag vill gärna säga aff jag tror aff Larz Johansson och övriga inom centerpartiet har ärliga ambitioner. Låt oss därför i stället diskutera sakfrågorna.

Inte heller jag hade egenfligen tänkt att fa upp någon polemik rnot Larz Johansson, Men jag kände mig föranläten att göra det, eftersom han ställde direkta frågor till mig och inlät sig på polemik mot folkpartiets förslag. Jag vill således göra ett par stillsamma konstateranden.

Först och främst vill jag framhålla att det väckte stor förvåning hos oss aff centerpartiet i sin motion lade sig så nära regeringsförslagef som man gjorde. Men det väckte ännu större förvåning att man under utskottsbehandlingen i stället för att närma sig folkpartiet närmade sig socialdemokraterna ytterligare och gick ifrån sitt förslag om stadiespännvidden. Man gick från fem till nio vad gäller årskurserna ned till fyran.

På några punkter finns det vikfiga skillnader mellan folkpartiet och centern. Eftersom Larz Johansson frågar om den saken, skall jag svara. För det första innebär vårt alternativ att vi föreslår att det skall finnas en klar garanti för att varje lärare som undervisar på högstadiet skall ha fått utbildning under minst ett år vid högskolan. Det föreslår inte centerpartiet! Vi har dessutom föreslagit att dessa lärare skall ha möjlighet att fördjupa sina kunskaper och atf vi skall underlätta det, så att de också kan undervisa på grundskolans högstadium, efter att ha fått utbildning i ett ämne i 1,5 år.

Nr 160 Den andra huvudskillnaden gäller stadiespännvidden, där vi menar att

Tisdagenden centerpartiet gick för långt i sin motion och tyvärr gick åt fel håll under

4 iuni 1085 utskottsbehandlingen, som jag tidigare har talat om,

_____________ Den tredje skillnaden är atf vi är kritiska mot att centerpartiet bryter ett

Läraruthildninp viktigt samband i lärarutbildningen när def gäller gymnasieskolan och

försfrundskoinn grundskolans högstadium, 1 en tid när gymnasieskolan omspänner nästan

alla elever anser vi aft detta är fel.

Vårt förslag innebär att det är lätt atf komplettera för en lärare som är inriktad mot grundskolans högstadium. Väljer han eller hon fördjupningen med 60 poäng,.är det sedan mycket lätt atf komplettera ytteriigare ett ämne och dessutom bli behörig för undervisning i gymnasieskolan, Def är en klar förtjänst med vårt förslag i motsats till centerförslaget,

Anf. 14 LARZ JOHANSSON (c) replik:

Herr talman! Jag måste säga att jag hyser en motvillig beundran för Per Unckels förmåga att vid varje tillfälle när vi skall föra en utbildningspolifisk debatt här i kammaren krypa undan den sakliga debatten och i stället söka stöd, som han nu återigen gjorde, hos diverse debattörer i massmedia. Det har faktiskt också förekommit ett och annat inlägg som stöder majoritetens förslag, även om hälsan som vanligt tiger still. Det har förekommit att vi som har arbetat med detta ärende har fått ett och annat brev från människor med bred erfarenhet både från skolarbete och från lärarutbildning som också tycker att det är ett bra förslag. Vi har haft ett antal uppvaktningar i utbildningsutskottet där jag gissar aft fördelningen mellan dem som har varit klart positiva och dem som har varit klart negativa är ungefär fifty-fifty. Men jag förstår, som sagt, att Per Unckel denna gång, precis som vid alla andra tillfällen, avstår från att ta debatt om det sakliga innehållet. Jag är lika övertygad som jag har varit tidigare om att det inte beror på aff den goda viljan saknas.

Jörgen Ullenhag säger att det finns vissa skillnader mellan centerpartiets och folkpartiets förslag. Jag har försökt aft visa Jörgen Ullenhag atf dessa skillnader de facto är mycket små. På den enda punkt där alternativen skiljer sig åt säger folkpartiet att man vill ha enlärarutbildning i de samhälls- och nafurorienterande ämnena där de studerande får en utbildning i tre ämnen ä 40 poäng. Vi föreslår därutöver ett fjärde ämne som skulle omfatta, i varje fall med en teoretisk beräkning, 20 poäng. Fortfarande har jag, Jörgen Ullenhag, mycket svårt att förstå aft detta skulle innebära att lärarna får sämre ämneskunskaper. Om en lärare utbildar sig ytteriigare under ett halvt år bör han rimligen få mer kunskaper än han hade tidigare. Dessutom blir denne lärare därigenom betydligt mera användbar i grundskolan och vederbörandes möjligheter aft få eff arbete efter utbildningen ökar. något som infe heller är oväsentligt.

Det återstår för Jörgen Ullenhag att visa på vilket sätt sambandet mellan

grundskolan och gymnasieskolan skulle öka med folkpartiets förslag. Både

folkpartiet och utskottsmajoriteten säger att denna fråga är viktig och att vi

32 skall ge kompletteringsmöjligheter för dem som har den grundläggande

utbildningen att också skaffa sig behörighet för gymnasieskolan. Det finns i praktiken inga skillnader mellan folkpartiet och majoriteten på denna punkt.

Anf. 15 BJÖRN SAMUELSON (vpk):

Herr talman! Larz Johansson och Georg Andersson har på ett mycket klart och redigt sätt redogjort för detta betänkandes innehåll och dess detaljer, så jag skall inte gå in närmare på def.

Waterloo - var def ABBA eller Napoleon som var där först, frågar Per Unckel. Var def Wellington eller preussarna som var där före Napoleon? Var def infe så aft Wellington slogs söder om Waterloo? Så def var inget slag vid Waterloo. Får man tro vissa teorier om reinkarnation, herr falman, kan det mycket väl vara så att ABBA var där först. Def är infe så enkelt här i världen, Per Unckel.

Herr talman! Den debatt som förts i samband med regeringens förslag till ny lärarutbildning för grundskolan har till stor del präglats av målandet av en viss potentat på väggen. Drar man ut den negafivistiska krifiken till sin yttersta spets och konsekvens, skulle def beslut vi här i dag kommer aff fatta om en ny lärarutbildning för grundskolan helt sakna sans och vett.

Det har t. ex. från moderat sida, i olika debatter ute i landet, sagts aft om man kommer i regeringsställning skall man "riva upp hela rasket". Vad är då detta rask?

Såvitt jag förstår måste det vara motsatsen till det moderata förslaget och reservafionen som bifogats det betänkande vi nu behandlar. Tydligen skall förslaget uppfattas som principiellt.

Låt oss då göra det experimentet att vi gör en motsats av den första delen av moderaternas s.k. principiella reservafion, nr 1. Då skulle majoritetens förslag och def beslut riksdagen kommer alt fatta senare i dag låta ungefär så här:

"Läraren är en meningslös länk mellan eleven och det kunskapsarv som har byggts upp under generationer. Det gör lärarens roll ansvarslös. Lärarutbildningen är eft av de oviktigaste medlen för aff säkersfälla att skolan förmår motsvara de förväntningar som ställs på den.

Till kunskap finns genvägar. Den kan hämtas från slutet. En oföränderlig värld minskar behovet av atf lära sig def ändå absolut föränderliga. Kunskap om grunderna är onödiga för aft senare kunna lära mera.

De kunskaper och färdigheter eleverna behöver måste förmedlas inom en lös struktur. Sker inte detta blir undervisningen begriplig. Obegriplighet är i sin tur en förutsättning för varaktig kunskap. Strukturerad inlärning blir ytlig och obeständig. Def är inte av detta skäl de enskilda ämnena behövs."

Jag slutar min motsatsläsning av den moderata principiella reservationen här. Aff just läsa den moderata reservafionen på detta motsatta sätt kan vara ett sätt att få fram graden av sans i denna. Var och en får avgöra denna grad.

Herr falman! Införandet av en sammanhållen grundskola har varit ett av de krav på utbildningens område som historiskt sett kännetecknat svensk arbetarrörelse. Det kommunistiska partiet har stött dessa strävanden. Vår utgångspunkt har varit att det kapitalistiska samhällets orättvisor och

Nr 160

Tisdagen den 4junil985

Lärarutbildning för grundskolan m. m.

3 Riksdagens protokoll 1984/85:160-161

Nr 160

Tisdagen den 4junil985

Lärarutbildning för grundskolan m. m.

klasskillnader slår igenom även på utbildningspolitikens område. Detta innebär bl. a. att vad som i dag på många håll uppfatfas som brister i skolans verksamhet i själva verket fill stor del infe är annat än konsekvenser av just def förhållandet att vi har att göra med en skola i ett klassamhälle. Def innebär emellertid inte att varje förändring är meningslös eller endast utgör ett fördöljande av verkligheten.

Eft medel för atf lyfta fram verkligheten i eft ljus av möjlig förändring är lärarutbildningen. Här kommer frågan om baskunskaper och basfärdigheter in i skolans undervisning. Vpk menar aff ämnesövergripande baskunskaper och ämnesanknutna basfärdigheter inorn skolans undervisning och i lärarutbildning är viktiga. Märk väl atf vi gör den distinktionen atf baskunskaper skall vara ämnesövergripande och basfärdigheter ser vi som naturligt ämnesanknutna. Vi tar däremot avstånd från eft basfärdighetsbegrépp som koncentrerats kring ämnen som läsning, skrivning och räkning.

Diskussion om basfärdigheterna har enligt vår uppfattning präglats av en alltför defensiv hållning. Under de nio år alla barn skall vistas i skolan borde def vara möjligt aft förmedla färdigheter och kunskaper i betydligt rikare omfattning än vad som nu är fallet. Varken vetenskapliga, ekonomiska eller sociala skäl talar mot tanken aff def är möjligt och rimligt aff avsevärt höja kvaliteten i skolarbetet. Den defensiva hållningen, som till sin konsekvens får aft vissa elevgrupper i stort sett får hålla till godo med elementär träning och i övrigt erbjuds sysselsäftningsferapi, måste brytas. Annars får dessa elever lära sig just det aft de inte kan lära sig någonting. Den nödvändiga kvalitetshöjningen måste gälla framför allt de ämnesområden och def innehåll som knyter an fill dessa elevgruppers levnadsförhållanden och historiska uppgifter.

Lärarutbildningen skall alltså bidra fill atf skolan erbjuder teoretiskt hållbara och vetenskapligt grundade förklaringar till de olika förhållanden som elever möter utanför skolan. En lärarutbildning skall med andra ord bidra till att vidareutveckla och förmedla kunskap för analys och förståelse av världen och samhället.

Kunskapsstoffet i lärarutbildningen och i skolans undervisning får alltså inte reduceras till basfärdigheter som fritt svävande öar i ett universum. Kunskapsinnehållet skall kunna omvandlas i progressiv riktning, och vetandet skall kunna ökas.

Lärarnas utbildning spelar en roll för skolan och elevernas möjlighet till kunskapsinhämtande och kunskapsbehandling i och utanför skolan. Detta ställer krav på både teoretiska och praktiska avsnitt i lärarutbildningen.

Aft arbeta med barn och ungdomar kräver stor varsamhet och kunskap. Def är inget fixt och färdigt material man handskas med. Det är människor i snabb utveckling - en utveckling vars form och grad betingas av många faktorer. Ur sitt eget liv, dess status i dåtid och nutid, hämtar också den unga människan sin erfarenhet. Det är i denna mylla kunskap kan få sin näring och bära frukt.

Def finns i dag i Sverige en rörelse som kallar sig kunskapsrörelsen. Den är till vissa delar väldigt falsk. Den går till storms mot vad man kallar för

flummighef i skolan, och den värnar om kunskap. Vem är det som infe värnar om kunskap? Men kunskapen kan ju infe stå isolerad. Kunskapen och dess värde - om man har kunskap eller infe - beror ju på vilket bildningsideal som gäller. Här har denna rörelse klara brister. Bildningsprocessen hos människan kan vara livslång, om sanningen får upptäckas genom erfarenhet och livsbetingelser. Om sanningen får bekräftas och utvecklas, så kan sinnlig kunskap utvecklas aktivt fill rationell kunskap.

Jag tycker, fru falman, atf def här förslaget kan anses vara ett steg i den riktningen. Vi får som ansvariga utbildningspolitiker tillfälle atf återkomma mer i detalj och mera konkret till förslaget om ny lärarutbildning i grundskolan. På den punkten bl. a. har utskottet tillstyrkt vpk:s förslag, och jag vill för min del medverka till atf det blir en bra utbildning för lärare i grundskolan.

Mot denna bakgrund har vi från vpk:s sida valt atf inta en konstruktiv kritisk hållning till regeringens proposition och ställt oss bakom def förslag som nu behandlas. Jag yrkar bifall fill utskottets hemsfällan i betänkande 1984/85:31.

Nr 160

Tisdagenden 4junil985

Lärarutbildning för grundskolan m. m.

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 16 Utbildningsminister LENA HJELM-WALLÉN;

Fru falman! Vad är en bra lärare? Def är den frågan som dagens debatt ytterst handlar om. En bra lärare har goda kunskaper i de ämnen han eller hon undervisar i.

En bra lärare vet också vilka delar av de olika ämnena som är relevant kunskap i olika årskurser. Han eller hon vet också hur man förmedlar kunskaper till barn och ungdomar i olika åldrar.

En bra lärare har vidare förmåga att se till atf eleverna förstår och verkligen tillägnar sig kunskaper. Han eller hon har förståelse för barns utveckling och förutsättningarna för inlärning.

En bra lärare förstår barn med särskilda problem och behov. Han eller hon har förmåga aff se till aft även sådana barn tillägnar sig de kunskaper som alla har rätt till och behov av.

En bra lärare har lust och intresse för att arbeta med barn och ungdomar. Han eller hon har också sådana personliga egenskaper som gör honom eller henne lämplig för läraryrket.

Sådana personliga egenskaper kan man dess värre inte skaffa sig genom utbildning, oavsett dess längd eller innehåll. Men det är utbildningen som ska ge de kunskaper och färdigheter som krävs för att skapa bästa möjliga kompefens för läraryrkdef, genom en lämplig kombinafion av ämnesfeori, pedagogik, metodik och praktik.

Varför behöver då lärarutbildningen reformeras?

Det finns två huvudsakliga skäl för detta. För det första behövs en förstärkning av utbildningens kvalitet. För det andra är det naturligt att reformbesluten om grundskolan också följs upp i fråga om utbildningen av lärare.

Nr 160

Tisdagen den 4junil985

Lärarutbildning för grundskolan m. m.

Fru talman! Det finns en vikfig tradition i svensk utbildningspolitik, aft stora beslut inom skolans område fattas med en bred parlamentarisk förankring. Förändringar inom utbildningsområdet tar ofta lång fid aft genomföra. Deras räckvidd är mycket långsiktig. Def är nödvändigt att alla som berörs får klara besked om vilka spelregler som kommer atf gälla och om att dessa spelregler ligger fast.

Def är med fillfredsställelse man nu kan konstatera aft reformeringen av lärarutbildningen för grundskolan fullföljer den goda traditionen.

Den breda förankringen av reformen i riksdagen som uppnåtts trots en mycket högröstad debatt, där allt har gjorts för atf smutskasta förslaget fill ny lärarutbildning, är jag väldigt glad för.

Det är beklagligt aft moderaterna valt att falla in i denna slentrianmässiga kritik. Men detta är man ändå ganska vad vid i ufbildningsdebatten och här i riksdagen. Mera förvånande - och frist - är aft folkpartiet övergivit sina traditioner på skolpolitikens område och nu gör gemensam sak med moderaterna.

I sak innebär det förslag till beslut som utbildningsutskottets majoritet förelägger riksdagen en mycket betydande förstärkning av lärarutbildningens kvalitet. I sak innebär det också atf vi mer än två decennier efter grundskolereformen äntligen får en lärarutbildning som är anpassad till grundskolans egna behov.

Utrymmet för ämnessfudier för lärare i de fidigare årskurserna mer än fördubblas. Dessutom öppnas möjligheter till fördjupning och specialisering som hitfills saknats. För lärare i de senare årskurserna blir utrymmet för ämnessfudier större än för de nuvarande ämneslärarna.

Vi får lärare som är bättre förberedda atf undervisa i svenska och matematik i de lägre årskurserna. Därmed får vi förutsättningar atf lösa de problem med ofillräckliga kunskaper i dessa ämnen på lågstadiet och mellanstadiet som vi kunnat observera en tid. De problem med kunskapsnivån i matematik vid övergången till högstadiet som påvisats inom lEA-projekfet kommer nu atf kunna åtgärdas.

Vi får lärare som kan följa eleverna under längre tid än tre år. Detta ger möjlighet aff anpassa undervisningen fill de enskilda elevernas utvecklingsnivå.

Förutsättningar skapas för en mindre splittrad arbetssituation på högstadiet, för både lärare och elever. Relationerna mellan elev och lärare kommer aft bli stabilare. Den oro som är ett av högstadiets problem kan minska.

Vi får en lärarutbildning som skapar förutsättningar för en mera flexibel tjänsteorganisation för lärarna. Detta ger bättre möjligheter atf även för skolor i glesbygden och andra små skolor möta de problem som ett sviktande elevunderlag skapar.

Genom dessa förändringar i lärarutbildningen får vi - enligt min meningen god yrkesutbildning, avpassad för den moderna grundskolan, och därmed lärare som är bättre förberedda för sin viktiga yrkesroll.

Fru falman! Jag vill nu fa upp några av de invändningar som rests mot propositionen och mot utskoffsmajoriteten. De rör dels den dubbla behörig-

heten för grundskolans högstadium och gymnasieskolan, dels frågan om ämneskombinationerna för lärare i de senare årskurserna i grundskolan.

Moderaterna, liksom folkpartiet, betonar mycket starkt sambandet mellan högstadiet och gymnasieskolan. Detta är enligt dem eff skäl för att bibehålla den dubbla behörigheten.

Enligt min mening bortser de i sitt resonemang från flera väsenfliga fakta.

För det första har vi i dag problem i övergången till gymnasieskolan. Dessa problem behandlade jag utförligt i fjolårets proposition om gymnasieskola i utveckling. Det faktum att vi i dag har ämneslärare med dubbel behörighet har alltså inte utgjort någon garanti för atf man skall slippa dessa problem, I stället måste alla lärare skaffa sig ökad kunskap om den skolform som de inte arbetar i.

För det andra bortser moderaterna och folkpartiet från att gymnasieskolan inte bara utgörs av teoretiska linjer där ämneslärare dominerar. Samband med de yrkesinriktade gymnasielinjerna skapas inte genom ämneslärare som har dubbel behörighet.

För def tredje är sambanden med gymnasieskolan inget som helst skäl för aft ytterligare bredda och fördjupa det "dike" mellan mellanstadiet och högstadiet som redan nu är för stort.

Nödvändigheten av den dubbla behörigheten kan inte härledas ur skolans behov, men väl ur traditionen; uppdelningen mellan den gamla folkskolan och realskolan konserveras inom grundskolans ram.

Att lärarutbildningen för grundskolan skiljs från gymnasielärarutbildningen öppnar nya möjligheter aff förstärka den sistnämnda. Ämneskombinationerna i lärarutbildningen för gymnasieskolan kan nu anpassas fill denna skolform och dess behov. Utrymme skapas därmed för ökat ämnesdjup.

Den fråga som större delen av diskussionen kring förslaget till ny lärarutbildning kretsat kring gäller ämneskombinationerna i inriktningarna mot nafurorienterande resp, samhällsorienterande ämnen för de senare årskurserna.

Låt mig först konstatera aft skillnaden i sak mellan majoriteten och reservationerna är om det skall vara möjligt aff kombinera fyra ämnen eller tre. Moderaterna och folkparfiet kan tänka sig en lärarutbildning för högstadiet med fre ämnen om vardera 40 poäng, Utskotfsmajoritefen vill därutöver tillföra ett fjärde ämne, i vilket då skulle krävas 20 poäng. När man blåser upp den här skillnaden till den storlek som man försöker göra i debatten, har det väldigt litet med verkligheten att göra.

Friheten för den enskilde studerande aft själv bestämma sin ämneskombination är ett annat återkommande tema, Def låter ju fint, men problemet är atf de som utbildas till lärare skall ha jobb efter utbildningen. Då måste ämneskombinationerna i lärarutbildningen ha eft samband med hur tjänsterna ser ut ute i skolorna,

Def är brisfen på ett sådant samband som leder till vad som ibland kallas "kvackning", det vill säga aft utbildningen has om hand av obehöriga lärare, någonting som naturligtvis infe är bra, Def är viktigt atf vi försöker åstadkomma en ändring på den punkten.

Nr 160

Tisdagen den 4junil985

Lärarutbildning för grundskolan m.m.

Nr 160

Tisdagenden 4 juni 1985

Lärarutbddning för grundskolan m. m.

Ett minimikrav för en ny lärarutbildning bör vara, anser jag, att den skall utformas med hänsyn till vilka ämneskombinationer som skolan faktiskt behöver.

De problem och den oro som den splittrade arbetssituationen på högstadiet för med sig beör infe moderaterna med ett ord. De vill tvärtom ytterligare öka ämnessplittringen, som orsakar så mycket av dagens problem. Antalet lärare kring den enskilde eleven skulle med moderaternas förslag öka i stället för att minska.

Fru talman! Naturligtvis finns det alltid olika åsikter om vad som är lämpligast i fråga om balansen mellan olika delar av en utbildning, kombinationer av ämnen, längd på utbildningen, osv. Men skillnaderna i åsikter borde kunna diskuteras sakligt och nyanserat, I fråga om lärarutbildningen är skillnaderna i sak faktiskt av den storleksordningen aff den upphetsade debatt som förs, särskilt i massmedia, är obegriplig,

Per Unckel åberopar gärna som stöd för sin uppfattning diverse protester som riktats mot proposifionen i form av arfiklar, upprop osv. Jag vill bara göra den kommentaren fill alla de protesterna att när man far del av dem finner man atf den bild av propositionen som utmålats har mycket litet atf göra med vad som verkligen står i proposifionen.

Ett annat konstaterande som jag gör är att många av de mycket högröstade kritikerna inte ens brytt sig om att.läsa förslaget. Vad de argumenterar emot är alltså en falsk bild av förslaget, och då kan de naturligtvis ägna sig åt en mycket hårdför kritik.

Jag har länge trott att debatter av den typen framför allt skulle föras i massmedia och att vi i riksdagen, när vi skall fatta beslut, skulle hålla oss fill sakligheten. Men tyvärr har Per Unckel i dag förf vidare denna ytliga och slagordsmässiga debatt. Jag tycker atf def rimmar mycket illa med de honnörsord som Per Unckel och andra gärna använder, nämligen kvalitet, kunskap, fördjupning osv.

Man kan alltså lätt få intycket av retoriken i debatten att det handlar om mycket stora åsiktsskillnader, meri det är inte så, i varje fall inte här i riksdagen. Men moderaterna och folkpartiet har tydligen ett väldigt stort behov av att göra lärarutbildningen fill en stridsfråga.

För min del vill jag konstatera aft den proposition jag signerat på alla principiellt viktiga punkter har vunnit bred anslutning i utbildningsutskottet. På en väsentlig punkt har utskottet gjort en annan bedömning än den jag gjorde i proposifionen, nämligen i fråga om längden på inriktningarna mot samhällsorienterande resp. nafurorienterande ämnen för de senare årskurserna. Där har utskoftsmajoriteten ökat på utbildningens längd med 20 poäng till 180.

Självfallet är det en fördel för utbildningens kvalitet om det blir utrymme för 40 poäng i fre ämnen i stället för i två. Men problemet är atf den extra terminen infe är gratis. Den måste finansieras, som alla andra förlängningar av utbildningslinjer. Önskemålen om sådana förlängningar är många inom högskolan.

Varje förlängning innebär aff utrymmet för andra satsningar i högskolan

minskar. I dag vill jag på denna punkt bara konstatera aff utskottet med varm hand överlåtit frågan om finansieringen fill regeringen.

Också vad gäller fortbildning av nu yrkesverksamma lärare har utskottet gjort en markering. I huvudsak delar jag utskottefs mening atf def behövs en fortbildningsplan. Men också här är tyvärr finansieringen bortglömd, och här kommer det att gälla mycket stora summor.

Fru falman! Den breda uppslutning som nu finns kring reformerad lärarutbildning är jag mycket glad för. Redan 1974 skrev jag direktiv till lärarutbildningsutredningen, dvs. för elva år sedan. Och jag har sedan dess mycket nära följt frågan. Jag känner i dag mycket stor fillfredsställelse över atf beslut nu kommer att fattas om en ny lärarutbildning för grundskolan.

Nr 160

Tisdagenden 4junil985

Lärarutbildning för grundskolan m. m.

Anf. 17 PER UNCKEL (m):

Fru talman! Utbildningsministern avslutade sitt anförande med att uttala sin glädje över aft det arbete hon igångsatte med en.ny lärarutbildning på 1970-talet nu är på väg att fullbordas. Jag vågar påstå att det finns en och annan, både i och utanför denna kammare, som inte är fullt st förtjust över utbildningsministerns framgångar i detta hänseende,

Lena Hjelm-Wallén understryker att det finns en tradition av politisk enighet kring större utbildningspolitiska förändringar. Sedan gör hon def vikfiga tillägget "i riksdagen".

Jag använde en stor del av mitt inledningsanförande till aft peka på att enigheten i det svenska samhället om det förslag utbildningsministern förf fram till riksdagen infe är lika påfallande som den är här i dag mellan socialdemokraterna, centern och vpk. Utbildningsministerns svar till alla dem som kritiserat hennes förslag blir nu; De har missuppfattat vad jag säger.

Grattis Jan Myrdal - du kan inte läsa innantill! Grattis Svenska akademins ständige sekreterare -du försfår inte vad du läser! Grattis Nils Lundgren, socialdemokratisk professor - du begriper inte utbildningspolitik!

Detta kan inte Lena Hjelm-Wallén mena - att alla kritiker, som säger aft def förslag vi nu debatterar kommer atf innebära sämre ämneskunskaper för framtidens elever, har antingen missuppfattat eller inte begripit vad de läst! Folk utanför denna kammare är väl så förnuftiga som människorna i den, utbildningsministern. Jag tror aft det svenska skolsystemet hade mått väl av om vi som jobbat med polifik under de senaste årfiondena hade lyssnat mera på dem som från utsidan varit beredda aff krifisera de utbildningsreformer som vi här på insidan genomfört. Det hade varit bra om vi lyssnat mera till intellektuella, till elever, fill föräldrar och till alldeles vanliga lärare, som långt tidigare än Sveriges riksdag insett vart den svenska skolan är på väg.

Så till detta med ämneskombinationerna, Lena Hjelm-Wallén visade i sin diskussion om ämneskombinationerna aff hon inte förstått vari skillnaden mellan moderaterna och socialdemokraterna ligger.

Vi vill inte ha en totalintegrerad högstadielärarutbildning. Vi vill att de lärare som skall undervisa på högstadiet skall få utbildning i de ämnen de senare skall undervisa i. De får då välja själva hur många ämnen de viH undervisa i och därmed hur många ämnen de skall utbilda sig i för atf bli kompetenta.

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Lärarutbildning för grundskolan m. m.

Utbildningsministerns utgångspunkt är att vi skall ha en totalintegrerad lärarutbildning därför att lärarna i skolan skall undervisa i block. Det skall finnas, som hon säger, ett samband mellan tjänsternas konstruktion och lärarutbHdningens utformning.

Vad är det för fel, utbildningsministern, med atf ge lärarna möjlighet atf utbilda sig i det de faktiskt vill undervisa i utan pekpinnar från lärarutbildare eller från Sveriges riksdag?

Anf. 18 JÖRGEN ULLENHAG (fp);

Fru falman! Jag vill tacka utbildningsministern för hennes omdömen om folkpartiets förslag. Förvånande och frist, sade utbildningsministern. Jag hade blivit djupt bekymrad om Sveriges nuvarande utbildningsminister inte hade varit kritisk mot folkpartiets förslag. Sanningen är ju den att def under de tre år som Lena Hjelm-Wallén har haft ansvaret för svensk högskolepolitik - det här är ju också en del av högskolepolitiken - funnits rader av exempel på förslag som har gått åt alldeles fel håll och som angripit kvaliteten i stället för att förstärka den. Jag skall gärna vid ett annat tillfälle fa upp en rad exempel på detta. Tack och lov har vi i fråga efter fråga tidigare i riksdagen kunnat korrigera de illa genomtänkta förslag som har lagts fram.

Sedan, fru talman, tycker jag aff socialdemokraterna måste bestämma sig för någon form av strategi i denna debatt - i helhetens intresse. Ena stunden står utbildningsutskottets ordförande här i talarstolen och säger atf folkparfiet sviker grundskolan. Så säger utbildningsministern atf vårt förslag är frist och förvånande och t, o, m, går längre. Detta säger man ena gången. Nästa gång är utbildningsministerns budskap att skillnaderna egentligen inte alls är så stora. Debatten har varit alldeles felaktig, man har förstorat skillnaderna.

Hur är det nu, fru utbildningsminister, är def stora skillnader eller infe? Är det en eländig politik som vi för genom att vi vågar ha ett eget förslag som vi går fram med? Bestäm er nu för en strategi, så blir det lättare aft diskutera. Sanningen är ju den, fru falman, att vårt förslag innebär en kraftigare satsning på utbildningens kvalitet. Vårt förslag innebär en garanti för atf den som står i katedern på grundskolans högstadium också har fått en utbildning under minst ett år i undervisningsämnet. Tänk, fru utbildningsminister, jag tror faktiskt atf def är precis detta som en klar majoritet av svenska folket, lärare och elever, tycker är rimligt. Jag vågar påstå aft de tycker att def är för litet med en termins utbildning i det ämne som man skall undervisa i.

Vi har haft en sky av vittnen inför utbildningsutskottet, erfarna universitetslärare, historielärare och många andra, som har understrukit just detta för oss. Då blir min fråga till utbildningsministern: Vad är det för fel på principen att man skall ha läst eff undervisningsämne minst étt år innan man undervisar i det? Vad är det för fel på vårt förslag att också stimulera till fördjupning, så att man kan läsa ett ämne i ett och eff halvt år? Och vad är det för fel på vårt förslag, som innebär aft det blir lättare att få gymnasiebehörighet?

Fru talman! Det här är inga reaktionära förslag. Det är förslag som siktar fill en förstärkning av utbildningskvaliteten. Jag vill påstå atf det i dessa

vikfiga hänseenden är, i motsats fill vad utbildningsministern nyss sade, vikfiga skillnader mellan folkparfiets förslag och socialdemokraternas förslag,

Anf. 19 Utbildningsminister LENA HJELM-WALLÉN:

Fru talman! Det som är fel på folkpartiets förslag är inte enskildheterna, som Jörgen Ullenhag tar upp i sitt anförande när han talar om folkpartiets förslag. Det som jag tycker är så trist är generaliseringarna i krifiken vad gäller propositionen. När jag tittar på förslagen och jämför dem ser jag aft det fakfiskt inte är särskilt mycket som skiljer mellan def folkpartiet säger och def vi nu har att fatta beslut om.

Def Per Unckel säger om hur lärarutbildningen skall byggas upp är ganska avslöjande. Man skall infe bry sig om sambandet mellan tjänsteorganisation och lärarutbildning. Jag trodde atf det är yrkesutbildning för lärare som vi diskuterar i dag. Def är detta som har varit utgångspunkten för proposifionen. En sådan yrkesutbildning handlar inte bara orn enskilda ämnen, utan den handlar också om hur ämnessfudierna - metodik, pedagogik, praktik -kan stödja varandra, så att man får en lärarkompetens som passar för dagens grundskola.

Def som särskilt mycket har upptagit dem som varit uppe i talarstolen är det s. k. blockfänkandef: Det är ganska typiskt för debatten hur den kritiken är utformad. Orden "block", "blockläsning" etc. finns över huvud taget infe i proposifionen. Vad jag gör i lärarutbildningsproposifionen är aff jag följer upp beslut som riksdagen tidigare fattat när det gäller möjligheter fill såväl ämnesanknufen som ämnesövergripande undervisning.

Med de beslut som riksdagen har fattat menar jag läroplansreformen 1979. Den folkpartistiska skolministern Birgit Rodhe svarade för en mycket tydlig rekommendafion om ämnesövergripande undervisning som något som var bra och av värde. Britt Mogård, den moderata skolministern, följde lojalt upp läroplansbeslutet genom den nya läroplanen 1980 och skrev mål och huvudmoment som var gemensamma för nafurorienterande resp. samhällsorienterande ämnen.

Den centerpartistiska skolministern, Ulla Tilländer, gick ett steg vidare och införde de omdiskuterade blockbefygen, något som vi senare ändrade på, eftersom vi tyckte att det var en alltför hård tolkning av fidigare riksdagsbeslut.

Jag tycker atf det är en självklarhet aft en lärarutbildning måste utformas utifrån de beslut om skolan som fidigare har fattats. När def gäller de ämnesövergripande arbetssättet i skolan har detta alltså slagits fast som något som är av värde för skolan. Då är det inte underligt om jag genom mitt förslag vill underlätta detta. I folkpartiefs proposifion om läroplanen sades att det ämnesövergripande arbetssättet skulle underlättas genom fortbildning, läromedelsutveckling och kommentarmaterial från skolöverstyrelsen. Varför skulle jag inte få underlätta detta arbetssätt genom förändringar i lärarutbildningen? Def är en ganska underiig situation att man inte skall få följa upp riksdagsbeslut.

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Lärarutbildning för grundskolan m. m.

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Lärarutbildning för grundskolan m. m.

Aff def blir så underligt beror på aft man ger en falsk varubeteckning när def gäller vad det är fråga om. Man ältar detta med blockläsande. Jag vill göra klart att detta att lärare utbildas i samhällsorienterande resp. nafurorienterande ämnen inte innebär att man ständigt måste undervisa samlat i de fyra ämnena. Det går med den utbildningen atf undervisa såväl ämnesanknutet som ämnesövergripande. Här har reservanterna på eff mycket märkligt sätt blandat ihop saker och ting.

Moderaternas hållning är konsekvent. De reserverade sig på den här punkten år 1979, när beslutet om läroplansförändringarna fattades. Men folkparfiet har nu bytt ståndpunkt och gör gemensam sak med moderaterna, inte med resten av riksdagens partier.

Jag vill, fru falman, göra klart aff def riksdagen i dag har aft fatta beslut om är en lärarutbildning som kommer aft ge de framtida lärarna bättre kunskaper och en mer lämplig lärarkompetens för grundskolans behov. Def är beklagligt aft debatten måste grunda sig på så många osakligheter. Jag håller fullständigt med Jörgen Ullenhag när han säger att det tyvärr förekommer en hel del övertoner i den här debatten.

Anf. 20 PER UNCKEL (m):

Fru talman! Några snabba slutkommentarer i den här debatten.

Den första kommentaren har att göra med en fråga som jag diskuterade fidigare med Georg Andersson, men där jag inte fick något besked från honom om hans uppfattning. Den handlar om vad regeringen och socialdemokratin egentligen har för mofiv för atf genomföra en utbildning som två tredjedelar av grundskolelärarna aldrig någonsin kommer aft använda. Vi vet nämligen atf skolorna ser ut som de gör och sannolikt kommer aft fortsätta att göra det under överblickbar framfid, dvs. aft låg- och mellanstadierna ligger ihop medan högstadierna ligger för sig. Det innebär aft låg- och mellansfadielärarnas utbildning kommer att inrymma moment som de med tiH visshet gränsande sannolikhet av skolorganisaforiska skäl inte har någon nytta av. På samma sätt kommer def aft vara med de högstadielärare - förlåt uttrycket - som i teorin skall börja undervisa fr. o. m. årskurs 4.

Min andra kommentar hänger samman med det blockfänkande som utbildningsministern i sitt senaste inlägg talade om. Med den repliken som utgångspunkt kan man fråga sig om utbildningsministern aldrig har varit utomlands. Har utbildningsministern inte tagit del av de tendenser som finns i de länder som - innan socialdemokraterna kom på idéerna om blockundervisning i Sverige - redan hade prövat blockundervisning? I dessa länder säger man nu aft def nog inte var speciellt förnuftigt tänkt. Men def verkar som om socialdemokrafin importerar allt dåligt, som om inte några erfarenheter funnits att lägga till def ideologiska tänkandet.

Lärartjänsterna skall enligt min mening byggas upp med utgångspunkt dels i skolans krav, dels i individernas krav. Önskemålen och behoven skiftar från skola till skola och från individ till individ. Det finns inga schabloniserade tjänster, och det finns inga schabloniserade personliga intressen. Def är med denna utgångspunkt vi moderater hävdar atf den bästa garantin för aff

lärarutbildningen ändå blir bra kvalitativt sett är att lyssna till vad varje enskild lärarstudenf faktiskt vill ha. Vi frågar oss med vilken rätt regeringen anser sig kunna säga atf naturvetenskapliga ämnen infe hänger ihop med geografi. Regeringen säger nämligen att naturvefenskapHga ämnen bara hänger ihop med sig själva. Med vilken rätt säger regeringen vidare att humanistiska ämnen jnte hänger ihop med teknik? Ett av de stora diskussionsämnena bland intellektuella i det svenska samhället i dag är ju att teknik och humaniora tvärtom bör kopplas närmare varandra. Med vilken rätt anser sig regeringen fill slut kunna hävda aft svenska och historia i framtiden inte skall ha någonfing med varandra att göra?

Bland alla de uppvaktningar som utbildningsutskottet har haft under den senaste månaden kom en av de mer imponerande från de ekonomisk-historiska och historiska institutionerna vid landets universitet och högskolor. En lång lista över professorer, universitetslektorer och akademiska lärare i övrigt säger: För Guds skull, bryt inte sambandet mellan historia och svenska! Har de också missuppfattat regeringens lärarutbildningsförslag? Kanske inte heller de har läst propositionen, eller också förstår de inte vad det är de läser, dessa arma professorer.

Jag tror att regeringen har hamnat i alldeles galen tunna. Jag tror att regeringen för tidigt låst sig när det gällde aft försöka genomföra idéer, som en gång framkläckts av Sveriges lärarförbund och Hans Hellers. Lena Hjelm-Wallén, som en gång i tiden var ansvarig för direktiven till LUT, känner sig nu tvingad aft genomföra någonfing som all erfarenhet visar har passerats av verkligheten.

Fru talman! Jag konstaterar att regeringen och moderaterna inte kommer atf bli ense i den debatt som vi avhåller i dag. Till slut handlar därför avgörandet om vem som har rätt i debatten oss emellan om trovärdighet. Vem tror man kort och gott bäst främjar kunskap och bildning, Lena Hjelm-Wallén eller svenska akademiens ständige sekreterare?

Nr 160

Tisdagen den 4junil985

Lärarutbddning för grundskolan m. m.

Anf. 21 JÖRGEN ULLENHAG (fp):

Fru talman! I sitt senaste inlägg sade utbildningsministern atf folkpartiet har bytt ståndpunkt sedan man fattade beslut om läroplanen. Då vill jag fråga utbildningsministern; På vilket sätt har vi bytt ståndpunkt? Det finns ingenting i läroplansbeslutet som säger aft lärarutbildningen skall se ut på ett visst bestämt sätt. Om def finns så visa den passus där det står, utbHdningsmi-nisfern. Sanningen är att det inte finns någonting i läroplansbeslufef som strider mot det förslag som folkpartiet har lagt fram. Tvärtom stämmer vårt lärarufbildningsförslag väl överens med de grundläggande intentionerna i läroplansbeslufef. Genom detta beslut lyfter man åter fram kunskaperna i centrum. Där sägs att man får ge läxor och ställa krav och aft skolan har ett ansvar för alla elever. Def är i linje med detta som vi har lagt fram vårt förslag.

Tala nu om i den här debatten, innan vi skiljs åt, på vilket sätt vi skulle ha bytt ståndpunkt. Vad finns i läroplansbeslufef som vi är bundna av?

Tidigare i den offentliga debatten har utbildningsministern felaktigt

Nr 160 påstått atf Lärarnas riksförbund gick emot läroplansbeslufef. Detta har

Tisdagen den förbundet bemött och sagt atf det var alldeles fel. Nu försöker utbildningsmi-

4 iuni 1985 nistern i den här debatten komma med en annan felaktighet genom aft säga

_____________ att folkpartiet har bytt ståndpunkt.

Lärarutbildnins ''"' '"" riktigt klok på vad utbildningsministern egentligen menar. Jag

för snmdskolan framhöll atf socialdemokraterna å ena sidan påstår att def inte är så stora

ffj ffj skillnader men å andra sidan beskriver folkparfiets alternativ som eft eländes

elände och ett attentat mot grundskolan, I sitt senaste inlägg sade utbildningsministern ungefär så här: Det är inget fel på enskildheterna i folkpartiets förslag. Vad är det då som är fel, utbildningsministern?

Jag har fortfarande inte av utbildningsministern fått svar på min grundläggande fråga: Vad är def för fel på principen aft varje lärare på grundskolans högstadium vid universitet eller högskola skall ha läst sitt undervisningsämne under minst ett år? Och vad är def för fel på principen aft öppna möjligheter och stimulera fill att man också kan läsa ett ämne i ett och ett halvt år? Vad är det för fel i att behålla sambandet med gymnasieskolan?

Vi har som enda parfi klart angivit hur vi tycker att gymnasielärarufbild-ningen skall se ut. Om man undervisar på gymnasieskolan, anser vi att man skall ha läst varje ämne vid universitet eller högskola ett och ett halvt eller två år.

Om man har ambitionen atf slå vakt om fördjupning, är def klart atf man inte kan låta de blivande lärarna läsa hur många ämnen som helst. Vi har gjort det valet att det då är rimligare att läsa tre ämnen men att se till att dessa läses ordentligt. Jag tror, som jag sade i mitt fidigare inlägg, aff detta är precis vad en klar majoritet av Sveriges föräldrar och lärare tycker,

Anf. 22 Utbildningsminister LENA HJELM-WALLÉN:

Fru talman! Låt mig först slå fast aft alla skolpolitiker, alla skolintresserade självfallet vill aft skolan skall ge kunskap och atf alla barn skall tillägna sig så mycket kunskap som möjligt under sin skoltid. Sedan är då frågan hur man lägger upp lärarutbildningen för att detta skall bli möjligt,

I majoritetens förslag finns i kombinationerna samhällsorienterande ämnen och nafurorienterande ämnen ämneskunskaper för 40 poäng i tre av ämnena och 20 poäng i det fjärde ämnet. Folkpartiet säger att det skall räcka med 40 poäng i tre ämnen. Dessa ytterligare 20 poäng i det fjärde ämnet är alltså den stora skillnaden i två av kombinationerna i grundskolans hela utbildning och def som föranleder hela denna väldiga debatt. Då skall man samtidigt komma ihåg hur dagens verklighet ser ut. Det krävs nämligen 20 poäng i ämnen som mafemafik, kemi, fysik, geografi, historia. Det som nu kommer att beslutas innebär alltså en kvalitefsförstärkning och inte på någon punkt en kvalitetssänkning.

Per Unckel undrar vilket samband ämnena har med varandra. Vi hävdar

självfallet infe atf ämnena inte har eff samband med varandra - men detta

samband måste kunna bibehållas på ett annat sätt än genom atf ämnena

44 inordnas i en och samma kombinafion. Man kan ju faktiskt ordna def så aft

lärarna hjälps åt i lärarlag.

Vi har konstaterat atf vissa ämnen har större samband med varandra än andra, och sådana ämneskornbinationer kan ju dessutom ge en lärartjänst, vilket väl infe kan vara något helt negativt. Det är ändå en yrkesutbildning för lärare vi talar om.

Med all respekt för Lars Gyllensten och andra debattörer vill jag säga atf de ändå inte är särskilt sakkunniga i frågor som rör grundskolan av i dag när de uttalar sig om vilken yrkesutbildning en lärare behöver ha.

Låt mig återkomma till resonemanget om "blockfänkandef". Jag vill då citera ur den moderata reservationen nr 3, där det sägs:

"En tvingande blockundervisning riskerar aff leda till kunskapsförflack-ning."

Reservanterna vill naturligtvis aft läsaren skall fås att tro att man i proposifionen och i utskotfsmajoritetens skrivning föreslår att en "tvingande blockundervisning" skall införas, vilket är en osanning. I propositionen klargör jag i stället aft def behövs eff både-och vad gäller ämnesövergripande undervisning. Jag ber atf få citera ur proposifionen, eftersom denna fråga har varit föremål för så mycken debatt:

"Läroplanen bygger som jag nämnt på att samhällsorienterande resp. nafurorienterande ämnen hålls samman för att underlätta s. k. samlad undervisning. En lärarutbildning som bygger på sådana grupper av närbesläktade ämnen innebär självfallet infe aff de traditionella ämnena har förioraf sin betydelse. Uppdelningen i olika ämnen har enligt rnin mening stort värde för aff förse eleverna med en grundläggande struktur för kunskaperna. Infe minst inom lärarutbildningen är de traditionella ämnena vikfiga med hänsyn till behovet av aff följa den vetenskapliga utvecklingen och av att som lärare fa i anspråk personer som har förankring i denna utveckling. Det får således varken inom skolan eller i lärarutbildningen vara frågan om ett 'antingen eller' utan def måste vara ett 'både och' när def gäller ämnesövergripande resp. ämnesanknutna inslag."

Det är alltså en falsk bild av vad som sägs i propositionen som man målar upp, och sedan sätter man i gång en enorm "fight" mot den. Det är tyvärr så att osakligheten har safts i högsätet under den diskussionen.

Lärarutbildningen är ett medel för aff förverkliga samhällets intentioner för skolan. Den kan naturligtvis också användas för aft motverka förändringar och för aff försvåra genomförandet av beslutade reformer. Lärarutbildningens struktur har inneburit svårigheter för grundskolereformen atf helt slå igenom. Def är därför jag nu anser det så viktigt att riksdagen fattar beslut om en ny lärarutbildning och atf detta kan ske med bred majoritet.

Nr 160

Tisdagen den 4junil985

Lärarutbildning förgrundskolan m. m.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1-3 (lärarutbildning för grundskolan)

Först biträddes reservafion 1 av Per Unckel m.fl. - som ställdes mot reservation 2 av Jörgen Ullenhag - med acklamafion.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 212 röster mot 82 för reservation 1 av Per Unckel m.fl. 17 ledamöter avstod från att rösta.

Nr 160

Tisdagen den 4junil985

Lärarutbildning för grundskolan m. m.

Mom. 4 (kunskaper i de enskilda skolämnena)

Utskottets hemsfällan, som ställdes mot

dels reservafion 3 av Per Unckel m. fl.,

dels reservation 4 av Jörgen Ullenhag, bifölls med acklamafion.

Mom. 6 (utbildningsplan för den nya lärarutbildningen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Per Unckel m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 7 (lärarutbildning för gymnasieskolan och vuxenutbildningen)

Utskottets hemställan, som ställdes mot

dels reservation 6 av Per Unckel m.fl.,

dels reservafion 7 av Jörgen Ullenhag, bifölls med acklamation.

Mom. 8 (behörighetskrav för tillträde fill den nya lärarutbildningen)

Utskottefs hemställan bifölls med 210 röster mot 99 för reservafion 8 av Per Unckel m.fl. 1 ledamot avstod från aff rösta.

Mom. 9 (antagning fill den nya lärarutbildningen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 9 av Per Unckel m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 10 (betyg i lärarutbildningen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 10 av Per Unckel m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 12 (handledarskap under praktiken)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 11 av Per Unckel m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 13 (plan för fortbildning av lärare)

Utskottefs hemställan - som ställdes mot reservation 13 av Jörgen Ullenhag - bifölls med acklamation.

Mom. 14 (lärarufbildningsorganisafionen)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 14 av Per Unckel m. fl. - bifölls med acklamafion.

Övriga moment Utskottets hemsfällan bifölls.

4 § Fortsattes behandlingen av näringsufskottets betänkanden 1984/85:32 och 38 (forts, från prof. 159).

Anf. 23 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Näringsufskottets betänkande 32 debatterades i går. Kammaren övergår nu fill atf debattera näringsutskoffefs betänkande 38 om anslag m.m. på tilläggsbudget III inom industridepartementets område. I fråga om detta betänkande sker gemensam överläggning för samtliga punkter.

Nr 160

Tisdagenden 4 juni 1985

Småföretagsutveckling, m. m.

Småföretagsutveckling, m. m.

Anf. 24 STEN SVENSSON (m);

Fru talman! I näringsutskoffefs betänkande 38 behandlas frågor om anslag på tilläggsbudget III inom industridepartementets område.

De anslagsmedel som föreslås i proposifionen är bl. a. avsedda aft tillföras utvecklingsfonden i Göteborgs och Bohus län för atf - enligt regeringens mening - vissa serviceinsatser skall bli möjliga i Uddevalla, Lysekils och Munkedals kommuner. Åtgärderna har föranletts av den aviserade varvsnedläggningen i Uddevalla.

Som framgår av de reservationer som fogats till betänkandet har vi från moderat sida rest invändningar på tre punkter.

Den första reservafionen gäller regeringens förslag att riksdagen skall anslå 5 milj. kr. som ett särskilt bidrag till utvecklingsfonden i Göteborgs och Bohus län för intensifierad företagsserviceverksamhet.

Vi har nyligen här i kammaren redovisat vår principiella syn på utvecklingsfondernas verksamhet - senast den 25 april i samband med kammarens behandling av betänkandena nr 22 och 23. Med hänvisning bl. a. till denna behandling bör utvecklingsfonden i det nu aktuella fallet i första hand genom omdisponering av befintliga resurser öka sin verksamhet i Uddevallaregionen. Riksdagen bör därför enligt vår mening infe tillskjuta några ytterligare medel till utvecklingsfonden. Inom ramen för länsstyrelsens s. k. C 4-anslag kan det finnas utrymme för en del verksamhet där utvecklingsfondens kompetens utnyttjas. I reservafionen påminner vi dessutom om att länsstyrelsen också avses få en engångsanvisning i den nu aktuella proposifionen för utvecklingsinsatser i Uddevallaregionen.

1 den andra reservafionen tar vi upp regeringens förslag om att låta staten tillskjuta 60 milj. kr. till ett nybildat regionalf investmentbolag, Uddevalla Finans. Vi har i sammanhanget noterat aft Svenska Varv redan har fått eft bidrag av regeringen på 30 milj. kr. för företagets andel i Uddevalla Invest. Def är i sig anmärkningsvärt att regeringen därtill använt en reservation från budgetåret 1978/79.

Vi ifrågasätter om ett investmentbolag av detta slag har förutsättningar att bli framgångsrikt. Erfarenheterna från tidigare statliga regionala investmentbolag är inte sär-skilf lysande - snarare avskräckande.

Nu framhåller emellerfid regeringen atf privata intressen skall ha eft dominerande inflytande över investmentbolaget. Det är förvisso positivt att regeringen numera har insett att ett dylikt investmentbolag drivs bättre av privata intressenter än av statliga företrädare.

Nr 160 Med def starka inflytande över verksamheten från privata intressenter som

Tisdagen den aviseras i propositionen torde def föreslagna investmentbolaget för Uddeval-

4 juni 1985 laregionen ha vissa möjligheter aft åstadkomma posifiva resultat för syssel-

_____________ sättningen i regionen.

Småföretagsut- Verksamheten vid Uddevalla Invest bör kunna börja i mindre skala.

veckUng, m. m. Därför bör staten i nuvarande läge avstå från atf tillskjuta något kapital

förutom def som Svenska Varv redan har fått för ändamålet.

I den tredje reservafionen tar vi upp regeringsförslagef om aft riksgäldskonforef skall bemyndigas aft ikläda sig def ekonomiska ansvaret för Kylfinans återstående 49-procentiga andelar i två kylfartyg.

EnHgt vår mening kan def infe vara rimligt att Svenska Varv skall få full kostnadstäckning för dessa två fartygsengagemang utan ekonomiska eller andra motiv för att åstadkomma en snabb avveckling av ägarintressena.

Zenit Shipping AB:s obetydliga försäljningar utgör ett varnande exempel härvidlag. Riksdagen bör därför avvisa regeringens förslag och i stället begära förslag fill en ny lösning, vilken innefattar att Svenska Varv snarast skall avveckla sitt engagemang i kylfartygen. Jag hänvisar i övrigt till de synpunkter som min moderata kollega Per Westerberg tidigare har framfört vid behandlingen av betänkandet om de statliga företagen samt vid ett par interpellationsdebatter.

Fru talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till de tre reservafioner som har fogats vid näringsutskoffefs belänkande nr 38.

Anf. 25 SIVERT ANDERSSON (s);

Fru talman! I detta betänkande behandlas vissa anslag på industridepartementets område. Det är bl. a. fråga om satsningar inom Uddevallaregionen.

När det gäller reservationsanslaget pä 5 milj. kr. till småföretagsutveckling föreligger en moderafreservation. Utskottsmajoriteten har dock funnit att regeringens förslag aft utvecklingsfonden i Göteborgs och Bohuslän får 5 milj. kr. till särskilda insatser i Uddevallaregionen är väl motiverat. Fru talman! Jag yrkar avslag på reservafion 1.

Också beträffande regeringsförslaget aft staten skall bidra med 90 milj. kr. till eft regionalf investmentbolag föreligger en moderatreservation. Moderaterna vill begränsa insatsen till de 30 milj. kr. sorn redan finns inom Svenska Varv. Även i detta fall ställer sig utskoffsmajoriteten bakom regeringens förslag.

Ändamålet med investmentbolaget är aft def tillsammans med privata intressen skall medverka till atf tillföra ägarkapital och kunnande fill befinfliga företag i regionen. Fru talman! Jag yrkar avslag på reservation 2.

I reservafion 3 yrkas aft förslaget om atf riksgäldskontoret skall fullfölja de ekonomiska åtaganden beträffande Kylfinans som uppkom i samband med Salénkonkursen skall avslås. I stället begär moderaterna ett förslag till ny lösning.

Utskotfsmajoritefen har dock ställt sig bakom regeringsförslagef, som innebär aft Svenska Varv genom Kylfinans inte oskäligt skall drabbas av Salénkonkursen. Staten föreslås nu genom riksgälden få ta det ekonomiska

ansvaret, och därmed fullföljs intentionerna i det ursprungliga avtalet.

Jag yrkar avslag på reservation 3 och bifall till näringsufskottets hemställan i betänkandet 1984/85:38.

Anf. 26 STEN SVENSSON (m):

Fru talman! Det var ett ganska kraftlöst försvar för utskoftsmajoritefens ställningstaganden som Sivert Andersson presterade.

Jag vill ställa eff par frågor. Är det verkligen rimligt i dagens stafsfinansiella läge, med den stora upplåning som staten bedriver, atf tillföra utvecklingsfonden mera kapital?

Vi hade detta spörsmål uppe till behandling då vi diskuterade näringsutskoftets betänkande nr 22, och jag vill påminna om aft jag vid det tillfället påpekade atf det av årsredovisningen för 1983 - def är den senaste som jag har fått i min hand - framgick atf de totala tillgångar som utvecklingsfonderna i vårt land disponerar uppgår till drygt 2,2 miljarder kronor. Av redovisningen framgår att drygt 1 miljard av detta utgörs av likvida medel. Alltså är något mer än hälften av medlen placerade enligt de riktlinjer som statsmakterna har förordat.

Beträffande utvecklingsfonden i Göteborgs och Bohus län kan vi för samma period notera att årsredovisningen upptar 173,8 miljoner i totala tillgångar. Av dessa uppgår lån som är placerade i företag och objekt enligt statsmakternas intentioner till eft belopp av 68,2 miljoner kronor. De totala omsättningstillgångarna uppgår till 90,3 miljoner, alltså ett väsenfligt större belopp än de placerade, varav statsmedel för omedelbar placering utgör 78 milj. kr.

Enligt vad jag har inhämtat är situationen för 1984 likartad. Det är mot denna bakgrund verkligen befogat, fru talman, aft ställa frågan till Sivert Andersson om def är rimligt atf tillföra ytterligare kapital till utvecklingsfonderna när årsredovisningarna ser ut som de gör.

Nr 160

Tisdagenden 4junil985

Småföretagsut-veckUng, m.m.

Anf. 27 SIVERT ANDERSSON (s):

Fru talman! Jag vill fill Sfen Svensson säga aft det som har hänt i Uddevallaregionen gör aff jag obetingat kan svara ja på hans fråga.

Anf. 28 STEN SVENSSON (m):

Fru falman! Jag noterar atf Sivert Andersson infe vill gå in på sakfrågan. Jag konstaterar också att vi har goda motiv för vår ståndpunkt i reservation 1 atf utvecklingsfonderna kan göra de omdisponeringar som är erforderliga i detta sammanhang.

Överläggningen var härmed avslutad.

Näringsutskottets betänkande 32

Mom. 1 (principer för statlig affärsverksamhet)

Utskottets hemställan bifölls med 163 röster mot 143 för reservation 1 av Tage Sundkvist m.fl. 1 ledamot avstod från aff rösla.

4 Riksdagens protokoll 1984/85:160-161

Nr 160 Mom. 2 (försäljning av statliga företag)

Tisdaeen den Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Tage Sundkvist

4 iuni 1985 ""• ' ~ '''ölls med acklamation.

Mom. 3 (domänverket)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Tage Sundkvist m.fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (affärsverket FFV)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Tage Sundkvist m,fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 5 (försäljning av tillgångar hos statens vaftenfallsverk)

Utskottets hemställan bifölls med 164 röster mot 142 för reservation 5 av Tage Sundkvist m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 6 (översyn av statens vattenfallsverks organisation)

Utskottefs hemsfällan - som ställdes mot reservation 6 av Oswald Söderqvist - bifölls med acklamation.

Mom. 7 (Sveriges Investeringsbank AB)

Utskottets hemställan, som ställdes mot

dels reservation 7 av Erik Hovhammar m. fl.,

dels reservation 8 av Tage Sundkvist m. fl., bifölls med acklamation.

Mom. 8 (AB Göta kanalbolag)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 9 av Tage Sundkvist m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 9 (Zenit Shipping AB)

Utskottets hemställan bifölls med 293 röster mot 14 för reservation 10 av Oswald Söderqvist.

Mom. 10 Utskottets hemsfällan bifölls.

Mom. 11 (strategi för de statliga företagen i Norrbotten)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 11 av Oswald Söderqvist - bifölls med acklamafion.

Näringsutskottets betänkande 38

Punkt 2 (småföretagsutveckling)

Utskottets hemställan bifölls med 225 röster mot 82 för reservation I av Staffan Burenstam Linder m.fl. 50

Punkt 3 (medelsfillskotf fill eft regionalt investmentbolag i Uddevallare- Nr 160

8'°"") Tisdagenden

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 2 av Staffan 4 iuni 1985

Burenstam Linder m. fl. - bifölls med acklamation.

Punkt 5 (vissa frågor med anledning av avtal mellan staten och Saléninvest AB om beställning av sex kylfartyg)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Staffan Burenstam Linder m. fl. - bifölls med acklamation.

Övriga punkter Utskottets hemställan bifölls.

5 § Föredrogs

Finansutskottets betänkanden

1984/85:32 Redovisning av statsförvaltningens ADB-användning m. m. och

dafadelegationen (prop. 1984/85:100 delvis) 1984/85:33 Anslag till oförutsedda utgifter för budgetåret 1985/86 (prop.

1984/85:100 delvis)

Skafteufskoftets betänkanden

1984/85:63 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

1984/85:64 Beskattningen av statens bostadsfinansieringsakfiebolag m. m.

(prop. 1984/85:150 delvis) 1984/85:65 Skatt på annonser och reklam (prop. 1984/85:206) 1984/85:66 Godkännande av protokoll mellan Sverige och Finland om

ersättning för bortfall av kommunalskatt i vissa fall, m.m. (prop.

1984/85:205)

Försvarsutskottets betänkande

1984/85:14 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Kulturufskotlets betänkande 1984/85:25 Ersättning fill viss person

Utbildningsutskottets betänkande

1984/85:37 Kopiering av litterära och konstnärliga verk inom utbildningsvä-.sendet (prop, 1984/85:196)

Jordbruksufskotlets betänkande

1984/85:37 Uppskov med behandlingen av vissa till utskottet hänvisade ärenden

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Förenklad självdeklaration, m. m.

Arbetsmarknadsutskottets betänkanden

1984/85:22 ILO;s rekommendation nr 169 om sysselsättningspolitik (skr,

1984/85:201) 1984/85:23 Uppskov med behandlingen av vissa mofioner

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

6 § Förenklad självdeklaration, m. m.

Föredrogs skatteufskottets betänkande 1984/85:60 om förenklad självdeklaration m,m, (prop, 1984/85:180),

AnL 29 KNUT WACHTMEISTER (m):

Fru falman! Ingen kan bestrida aff vårt skattesystem i många avseenden är utomordentligt krångligt och besvärligt, Alla möjligheter fill förenkling bör därför tillvaratagas. Det har man insett länge, men förenklingarna hitfills har i allmänhet varit marginella. En bra reform var dock när man häromåret slopade den särskilda självdeklarafionen och kommunalskatt för juridiska personer, Å andra sidan är det knappast någon reform som så har ökat deklarationsbesvären som när begränsningen av underskoffsavdragens skattemässiga värde genomfördes efter 1981 års skatteuppgörelse. T, o. m. för yrkesmän är det många gånger mycket svårt aff räkna ut skatten med åtföljande problem med fyllnadsinbetalning, kvarskatleavgift m,m.

En avsevärd förenkling i själva deklaralionsförfarandet är förslaget att ett stort antal personer, huvudsakligen löntagare, blott genom aft skriva sitt namn godkänner aft tidigare utsända kontrolluppgifter är riktiga. Det rör sig alltså inte om förtryckta uppgifter på den utsända deklarationsblanketten som man kan kontrollera riktigheten av ulan man skriver mer eller mindre på in blanko.

I utredningen om den förenklade självdeklarationen var man inne på alt just förtrycka uppgifterna, så att den skatfskyldige lättare skulle få en överblick över sin deklaration. Ett sådant förfarande skulle emellertid ta längre tid än def som nu föreslås och medföra ett extra arbete för skaltemyndigheterna, varför förslaget föll.

I detta fall har man alltså varit mera intresserad av att göra förenklingar för myndigheterna än för den enskilde skattebetalaren, och delta är självfallet inte godtagbart. Förkomna kontrolluppgifter och andra eventuella fel kommer alt kunna upptäckas på ett långt senare stadium och detta blir självfallet svårt alt rätta till.

Från moderat sida föreslår vi all regeringen återkommer till riksdagen med ett nytt förslag, där alla möjligheter att förenkla deklarationsblanketten tillvaratas. Bl. a, kan man tänka sig ett ökat inslag av förtryckning på blanketterna. I väntan härpå bör tills vidare del gamla systemet bibehållas.

För att man skall nå så många som möjligt med den förenklade självdeklaralionen föresläs i propositionen all schablonavdraget under

inkomst av tjänst höjs från nuvarande 1 000 kr. till 3 000 kr. Vi godtar inte detta, eftersom def strider mot principen aft skaft skall tas ut efter bärkraft. Systemet kommer atf gynna dem som har nära till jobbet och tillgång till relativt billiga kollekfiva kommunikationsmedel och missgynna egenföretagare, långpendlare och glesbygdsbor. Dessutom missgynnas den familj som bara har en inkomst i jämförelse med tvåinkomstfagarfamiljen. Detta är särskilt anmärkningsvärt och oacceptabelt, eftersom eninkomsttagarfamil-jen redan med nuvarande skatteregler är avsevärt missgynnad.

Höjningen av schablonavdraget är dessutom utomordentligt kostsam -över 3 miljarder kronor. Största delen avden kakan-ca 2 miljarder kronor-får kommuner och landsfing betala i form av minskade skafteintäkter. För staten beräknas skattebortfallet bli drygt 1,1 miljard.

För att finansiera detta bortfall tar regeringen fill ordentligt och föreslår att den sista delen av det kvarvarande inflafionsskyddet i den statliga inkomstskafteskalan helt slopas. Detta kommer atf höja skatteuttaget med minst 2,6 miljarder kronor.

De som har inkomst av tjänst och blott smärre utgifter för inkomstens förvärvande tjänar stort på reformen, medan alla andra får vara med och betala. Moderata samlingspartiet har länge förfäktat aff vårt skattetryck infe får vara högre än aft enskilda och familjer normalt skall kunna leva på sin inkomst sedan skaften är betald och också kunna förbättra sin ekonomiska situation genom en extra arbetsinsats. Härvidlag är Sverige definitivt inne på fel väg. Antalet socialhjälptagare har ökat med eft par hundra tusen de Senaste åren. Skattetrycket bromsar också landefs produktionsförmåga och minskar svensk industris konkurrenskraft, varigenom möjligheterna att återställa balansen i ekonomin kraftigt minskar.

Vi måste ha en rejäl marginalskaffesänkning som stimulerar till arbete och nyföretagande. Enligt vår uppfattning bör målsättningen vara aff på sikt helt avskaffa den stafliga inkomstskaften i normala inkomstlagen. Ett första etappmål bör vara att marginalskatten för vanliga inkomstlägen sänks till 40 % år 1988, samtidigt som man inför eff marginalskaftetak om 70 %.

En sådan reform skulle innebära att så gott som alla helårsarbetande skulle få behålla 60 kr. av varje nyintjänad hundralapp. Som ett extra plus skulle man få en positiv inverkan på avtalsrörelsen.

Beklagligtvis går regeringen rakt motsatt väg. Man tänker tydligen helt avskaffa inflationsskyddet i skatteskalan, varigenom alla på sikt får högre marginalskatt.

För atf kunna genomföra den förenklade självdeklarafionen avser man att införa en omfattande kontrollapparat. Samfliga banker, postgirot, fondkom-missionsbolag, bankirer, bankirförefag, finansbolag, finansieringsföretag, försäkringsbolag, jordbrukets organisationer, kooperativa företag, riksgäldskontoret, värdepapperscentralen m. fl. föreslås få obligatorisk uppgiftsskyldighet i fråga om räntor och kapitalbehållning.

Uppgiftslämnandet kommer helt att baseras på personnummer, vilket bl. a. kommer aff medföra avsevärt merarbete för exempelvis Konsum, HSB och Oljekonsumenferna, som hitfills inte använt personnummer i sin redovisning.

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Förenklad självdeklaration, m. m.

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Förenklad självdeklaration, m. m.

Det kan verka bestickande och praktiskt att använda ADB-tekniken i skaftekontrollen, men detta går inte atf förena med bibehållna nödvändiga krav på banksekretess och skydd för den personliga integriteten.

Det måste också befraktas som anmärkningsvärt aft regeringen redan nu lägger fram ett förslag som helt baseras på personnummer, när man just tillkallat en parlamentarisk utredning för aff se över användningen av personnummer i samhället. Av ca 26 miljoner bankkonton beräknas ungefär 15 miljoner omfattas av den nya uppgiftsskyldighefen. Många av dessa saknar personnummer, många är gemensamma för flera personer och många används av föreningar och organisationer även om en privatperson står som innehavare. Allt detta betyder aft det kommer aff finnas eft mycket stort antal felkällor, som säkerligen blir svåra att rätta fill. Dessutom behöver den enskilde självfallet noga kontrollera att de lämnade uppgifterna är riktiga, och mycket av förenklingen går förlorad.

När det gäller Värdepapperscenfralen kommer de aktiefransakfioner som görs i anslutning till årsskiftet antagligen inte att hinna registreras i tid, varigenom ytterligare fel kan uppstå.

För alla dem som inte omfattas av den förenklade självdeklarafionen kommer uppgiftsskyldighefen för bankerna och andra inrättningar blott aff medföra en ökad kontroll. Dessutom finns det ingen garanfi för aft dessa dataregister infe samkörs med andra register. Framtidsutsikterna med ett ständigt utökat kontrollsamhälle ter sig onekligen skrämmande, även om finansministern klokt nog drog tillbaka def ursprungliga förslaget om kraftigt utökade möjligheter fill taxeringsrevision med åtföljande uppgiftsinsamling både hos företag och hos enskilda.

Oron finns emellertid kvar för aff lagen kan komma senare, för det var enbart den kraftiga kritiken som gjorde aft finansministern ansåg, som det står i proposifionen, "atf def var lämpligast aft avvakta med ändringar i 56 § taxeringslagen". Vi har tvärtom velat gå andra vägen och stärka den enskildes rätt, och vi har tidigare i år motionerat om aff bevissäkringslagen ändras till förmån för den enskilde,

I propositionen föreslås vidare en utvidgning av straffskalan i taxeringslagen, så atf den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter uppgiftsskyldighefen förutom nuvarande böter också skall kunna få fängelse i högst 6 månader. Vi anser aff nuvarande sanktioner med dagsböter, som förvisso kan vara mycket kännbara, räcker som straffsanktion, och vi avvisar därför förslaget om fängelsestraff.

Trots atf principen sedan länge varit atf beskattningen skall ske individuellt har vi fortfarande kvar vissa former av sambeskaffning. Förutom aff det är principiellt felaktigt är det också högst orättvist att exempelvis makars förmögenhet sambeskattas. Med tanke på den utomordentligt höga förmögenhetsskaften slår den mycket hårt även mot familjer med relativt begränsad förmögenhet. Slopar man denna sambeskaffning, vilket är ett absolut räftvisekrav, blir skattebortfallet helt försumbart, Samma sak kan sägas gälla sambeskatfningen av föräldrars och barns förmögenhet, Atf fosterbarns förmögenhet skall sambeskattas med fosterföräldrarnas är

ologiskf, eftersom fosterföräldrarna, i motsats till de biologiska föräldrarna, inte har dispositionsrätt över fosterbarns förmögenhet.

För B-inkomster medför sambeskatfningen än mer nackdelar, inte bara i form av en orimlig skattebelastning utan också eft tekniskt komplicerat förfarande, Sambeskatfning sker för B-inkomster endast vid beräkning av tilläggsbelopp, och flertalet skattebetalare klarar infe atf räkna ut sin skatt. Dessutom diskriminerar sambeskatfningen äktenskapet som samlevnadsform, och vi kräver ett förslag om en helt individuell beskattning av arbetsinkomster och förmögenhet.

En annan kvarstående del av sambeskatfningen är de begränsade möjligheterna att dela upp inkomsterna mellan makar i ett fåmansföretag. Det är 15 år sedan individuell beskattning infördes för makar med A-inkomst, För B-inkomster gäller fortfarande sambeskattning till den del inkomsten överstiger 5 000 kr. En arbetsinkomst måste ur skaftesynpunkt vara lika mycket värd vare sig den intjänas hos någon annan eller i det egna fåmansföretaget. Därför bör denna form av sambeskattning upphävas,

Samma sak gäller inkomst av fastighetsförvaltning som för närvarande betraktas som B-inkomst med de sambeskattningskonsekvenser som därav kan följa. Om inkomsten i fråga härrör från verkligt arbete med fastigheten bör inkomsten från annan fastighet betraktas som A-inkomst,

Enligt 1982 års skattereform har makar inte möjlighet att sinsemellan kvitta underskott på annan fastighet mot överskott av kapital. Det är naturligtvis inte tillfredsställande, då skatteeffekterna kan bli stora för de familjer som inte har möjlighet att företa interna fransaktioner. Enligt vår uppfattning bör makar ha rätt aft kvitta underskott mellan sig.

När det gäller familjebeskattningen återkommer vi med vårt tidigare förslag om ett grundavdrag på 15 000 kr, per barn. Eftersom avdraget gäller den kommunala beskattningen, som ju är proportionell, blir lättnaden lika för alla barnfamiljer. Här kan man verkligen tala om beskattning efter försörjningsbörda.

Sedan många år tillbaka har vi krävt att styrkta kostnader för barntillsyn skall betraktas för vad de är - kostnader för inkomsters förvärvande - och sålunda vara avdragsgilla. Förutsättningen för aft kunna ta ett jobb är för en mängd mammor och pappor aft barntillsynen blir tillfredsställande ordnad. Det är inte alla förunnat att ha mor- eller farföräldrar som ställer upp gratis, utan barntillsyn kosfar i allmänhet pengar. För att tjäna in till barnpassningen måste i regel föräldern arbeta ihop dubbelt så mycket som barntillsynen kosfar. Det är orimligt och orättvist och hindrar många människor från att gå ut i arbetslivet och där bidra till en ekonomiskt tillväxt,

I ett par reservationer tar vi också upp frågan om vårdbidrag och familjevårdsersätfning, men av tidskäl går jag infe närmare in på dessa frågor.

Som jag angav inledningsvis är det få reformer som så krånglat fill skaftesystemet som begränsningen av underskottsavdragens skattemässiga värde. Värre är atf begränsningen också strider mot principen att vad som är skattepliktigt å ena sidan skall vara avdragsgillt å den andra. Reformen har

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Förenklad självdeklaration, m. m.

Nr 160

Tisdagen den 4junil985

Förenklad självdeklaration, m. m.

medfört prisfall på småhusmarknaden och missgynnar också dem som har sin

verksamhet i olika förvärvskällor mellan vilka kvittning inte får ske.

Härigenom utsätts förefagssamhefen för en onödig broms. I Vi begär ett förslag om en successiv avveckling av begränsningen av

underskoffsavdragens skattemässiga värde och samtidigt vill vi återuppväcka ■utredningen om otillbörliga underskotfsavdrag.

Räntetillägg för ränteförmånliga lån, för mangårdsbyggnad i jordbruket ■och för personbil, har tidigare debatterats här i kammaren, varför jag nöjer i mig med atf konstatera aff om vår reservafion om en avveckling av

begränsningen av underskoffsavdragens skattemässiga värde infe vinner

:riksdagens bifall, yrkar vi i andra hand på en avveckling av de här nämnda

|räntetilläggen,

! Avslutningsvis far vi i två gemensamma borgerliga reservationer upp

! tidigare krav aft slopa skattefriheten för fackliga stipendier samt aff

återinföra skattereduktion för aktieutdelning,

I Med def sagda, fru falman, yrkar jag bifall till de reservafioner där

.moderata samlingsparfiets representanter förekommer.

: Anf. 30 STIG JOSEFSON (c):

; Fru falman! I skatteufskottets betänkande 60 behandlas såväl regeringens proposition 180 om förenklad självdeklaration som ett stort antal skattemo-

; tioner, bl, a, parfimotioner om inkomstskattens utformning under 1986, Till betänkandet har fogats inte mindre än 35 reservationer,

; Först några ord om propositionen om förenklad självdeklaration. Vad

: innebär egentligen förslaget? Vad jag kan finna innebär det att myndigheten

[gör deklarationen. Deklaranten skall sedan bekräfta att den överensstämmer med verkligheten. Deklaranten skall därvid se till att uppgifter rörande

linkomsfer och utgifter som saknas kommer med. Ansvaret för att deklaratio-

inen är korrekt och överensstämmer med den verkliga inkomsten åligger nu

lliksom tidigare deklaranten själv,

■ Den förenklade självdeklarationen omfattar endast inkomster av tjänst, kapital, schablonlaxerad fastighet och smärre aktievinster. Den förenklade deklarationen gäller dessutom endast för inkomsttagare som bara har vissa allmänna avdrag. Vidare får den som har inkomst av tjänst inte yrka avdrag som överstiger schablonavdraget. Schablonavdraget föreslås bli höjt fill 3 000 kr, fotalt och skall gälla såväl resor som andra kostnader för inkomstens förvärvande. Schablonavdraget får utnyttjas av den som har inkomst av tjänst,

Sparavdraget höjs fill 1 600 kr, och görs individuellt. Centern har i sin parfimotion godtagit proposifionens förslag om höjning av beloppet men föreslår atf make skall få utnyttja den andre makens avdrag, därest denne inte till fullo har kunnat utnyttja detta.

Till ufskoffsbelänkandet har, som jag sade, fogats ett stort antal reservationer,

I reservafion 1 berörs deklarafionsförfarandef, och på den punkten yrkar centern tillsammans med folkpartiet och moderaterna avslag på propositio-

nen. Visst skall självdeklarationen göras så enkel som möjligt, men deklarafionsförfarandef får infe utformas så, att den enskilde skattebetalaren förlorar det faktiska inflytandet över sin deklaration.

Jag är medveten om aft schablonavdrag måste tillämplas vid förenklad deklarafion, men detta får inte vara av sådan storlek att systemet i vissa fall framstår som klart orättvist.

Inflytandet från de förtroendevaldas sida i taxeringsarbefet försvinner i stor utsträckning, vilket minskar allmänhetens intresse för och kunskaper om taxeringsarbefet. Centern kan inte acceptera ett system som bygger på aft en skaftskyldig skall skriva under atf han godtar utsända kontrolluppgifter utan atf veta om alla har kommit honom till hända eller inte. Därför säger vi från centern nej till propositionens förslag,

I reservafionerna 2, 3 och 4 berör de olika partierna sina förslag beträffande den statliga inkomstskatten,

\ I sin partimotion är det framför allt på tre punkter centern kräver snabba ■åtgärder, Def gäller bättre skatfeutjämning på det kommunala planet, en ;bätfre samordning mellan skatter och sociala bidrag samt eff fullföljande av 1982 års beslut när det gäller inkomstskatterna.

Om socialdemokraterna infe hade svikit treparliöverénskommelsen angå-■ende skatterna skulle vi i dag infe ha behövt diskutera inkomstskatten, lÖverenskommelsen innebar atf vi i år, 1985, skulle ha utgått från en basenhet 'på 8 100 kr, och att brytpunkten då skulle ha legat på 129 600 kr. Men tyvärr jbröl socialdemokraterna överenskommelsen och införde tillsammans med I vpk riktade skattesänkningar- avdrag för fackföreningsavgifter, skatterabatter och liknande - i stället för att hålla fast vid det beslut som man själv varit med om att utforma och som alla tre partier enhälligt hade stött. Skatteöverenskommelsen skulle ha omfattat alla inkomsttagare och inte bara vissa speciellt intressanta grupper.

Man blir förvånad när socialdemokraterna i skatteutskottet nu direkt kritiserar utformningen av skatteöverenskommelsen. Jag måste fråga om man helt gått ifrån den tidigare uppfattningen om likabehandling av inkomsttagare och om nödvändigheten aft sänka marginalskatten eller i varje fall förhindra en skärpning av denna.

Centern står fast vid överenskommelsen och yrkar nu på att 1986 års I skatteregler skall fastställas på grundval av skatteöverenskommelsen. Enligt i denna skulle, som jag tidigare sade, basenheten för 1985 ha varit 8 100 kr. Centern föreslår därför att detta belopp skall vara utgångspunkten för basenheten för 1986. Till detta skall läggas den indexuppräkning som inflationen under tiden september 1984-augusli 1985 medför. Vi skulle då för 1986 troligen få en basenhet på 8 500 kr. och brytpunkten skulle komma att ligga på 136 000. Detta skulle i sin tur innebära atf alla inkomsttagare med inkomst på upp till 136 000 kr. skulle få en marginalskatt som infe översteg 50 %. Mer än 90 % av inkomsttagarna skulle finnas under denna gräns. Detta är ett förslag som nära överensstämmer med det som i år förts fram i debatten från TCO:s sida. Centerns förslag innebär också att den höjning av skatteuttaget i skikten 18-21 basenheter med 4 % som socialdemokraterna

Nr 160

Tisdagenden 4junil985

Förenklad självdeklaration, m. m.

Nr 160

Tisdagenden 4 juni 1985

Förenklad självdeklaration, m. m.

med vpk:s hjälp genomdrev på hösten 1982 skall upphävas.

Genom fasthållande vid skatfeöverenskommelsen skulle vi få en fasthet i skatteuttaget. Inflationens inverkan på skatteuttaget skulle elimineras. Arbetsmarknadens parter skulle ha vågat träffa längre avtal, orn man vetat aft beslutet om inkomstskattereglerna låg fast. Jag beklagar atf socialdemokraterna svek, och jag har svårt atf förstå att inte folkparfiet och moderaterna kunnat sluta upp kring centerns linje. Moderaterna föreslår ett fast tal redan nu för basenheten år 1986 på 8 200 kr. Sedan talar man om en sänkning av marginalskaften till 40 %, Var finns egentligen realismen i detta förslag? Varför inte acceptera centerns linje med en basenhet på 8 100 kr, plus indexuppräkning?

Är det verkligen så atf moderaterna ser det som angelägnast atf sänka skatten mest för dem som har den största inkomsten och sedan smyghöja kommunalskatten genom en sänkning av grundavdraget vid den kommunala beskattningen med 4 500 kr,, från nuvarande 7 500 kr, fill 3 000 kr,?

Def är ganska egendomligt aft Knut Wachtmeister här i debatten talar om likställigheten när det gäller försörjningsbördan - han pekar på det högre grundavdrag som skulle utgå till barnfamiljerna. Men han nämnde ingenting om hur icke barnfamiljer drabbas genom minskningen av grundavdraget med 4 500 kr, I realiteten innebär åtgärden att den som har en inkomst som översfiger 7 500 kr, får en höjning av den kommunala skatten på 1 350 kr,

I reservationen på denna punkt sägs att detta kompenseras genom en sänkning av statsskatten. Verkligheten är i stället atf en inkomsttagare som tjänar 70 000 kr, får genom moderafförslagef om höjning av statsskaflen från 4 till 5 % i de lägsta skikten en höjning av skatten med 620 kr. Detta innebär som helhet, enligt moderaternas förslag, att en person som har 70 000 kr, i inkomst får en skattehöjning på 1 970 kr.

Jag anser atf det är nödvändigt, för all skapa klarhet i debatten, att man verkligen ser på den grupp som här berörs. Det är ingen liten grupp, för enligt den statistik som redovisas i skatteutskotfets betänkande - i yttrandet från finansutskottet - befinner sig 2,9 miljoner inkomsttagare inom denna grupp, med en inkomst under 70 200 kr, medan ca 3,5 miljoner inkomsttagare befinner sig däröver. Jag tror inte man skall nonchalera den här gruppen, och man måste inse all man på detta sätt i realiteten inför eft system som belastar dem som har den lägsta inkomsten,

I reservationerna 5 och 6 berörs schablonavdraget vid tjänst. Vi yrkar avslag på det förslag som där framställs. Ett schablonavdrag på 3 000 kr, får mycket slumpartad effekt. En person med tjänsfeinkomsl, utan några resekostnader och utan nämnvärda andra kostnader, får helt plötsligt ett extra avdrag på 3 000 kr. Med det skatteuttag som vi har är det ganska orimligt atf så slumpartat ge en skattelättnad åt några, medan andra inte får del av skattesänkningen - en skattesänkning som totalt kostar ca 3 miljarder. Rättvisa och likabehandling måste även i fortsättningen vara rättesnöret i skattepolitiken,

I reservation 6 yrkar centern på aff man far bort den s, k, självrisken på 1 000 kr, när def gäller resor till och från arbetet.

I reservafion 7 upprepar vi kravet på ett avgiftsfritt belopp för egenföretagare när def gäller arbetsgivaravgifterna. Av egenföretagarnas inkomst utgör en del annat än arbetsinkomst, och denna del skall inte beläggas med arbetsgivaravgift-. Denna fråga har varit föremål för diskussion alltsedan skatteuppgörelsen träffades, och socialdemokraterna har jämt och ständigt lovat att man skall göra någonfing på den punkten. Från början sade man att " frågan skulle snabbutredas. Därmed var avsikten aff den också skulle bringas till sin lösning. Nu vi/I man bara skjuta på frågan, och därmed sviker man vad man lovade i överenskommelsen.

Beträffande sparavdraget accepteras detta, utom på den punkt där man förhindrar den ena maken att utnyttja den andra makens outnyttjade avdragsrätt. Om man inte tillåter detta, så kommer skatteplanerarna säkert att ändå på något sätt utnyttja avdraget. Det är centerpartiets uppfattning att man inte skall ha en sådan utformning, utan man skall göra det möjligt för alla att utnyttja avdraget. Kan inte den ena maken utnyttja det, så bör den andra få göra det,

I reservation 13 berörs uppgiffsskyldigheten för kredifinslilulen, I princip bör ingen skillnad föreligga beträffande uppgiftsskyldigheten för arbets- eller kapitalinkomst. Den besvärliga frågan i dag är i vilken utsträckning personnumret skall användas i detta syfte. Regeringen har själv uppmärksammat detta och har nu tillsatt en utredning med uppgift aff pröva infegrifetsfrågan. Från centerns sida har vi ansett att riksdagen bör avvakta utredningens förslag innan beslut fattas på denna punkt.

Frågan om samtaxering eller särbeskattning av B-inkomster och förmögenhet har diskuterats i inånga år. Både för- och nackdelar finns. Förändringar i samlevnadsformer skapar en ny situation. I vissa fall missgynnas äktenskapet av de nuvarande reglerna. Vi har därför i reservation 17 begärt atf denna fråga skall utredas.

I reservation 21 yrkas bifall till centerns krav på en uppräkning av skattereduktionen för hemmavarande make med barn under 18 år från nuvarande 1 800 till 4 000 kr. Beloppet har varit oförändrat sedan 1971 och skulle med hänsyn till penningvärdesförändringen ha höjts ännu mer. Men som en första etapp föreslår vi aft beloppet nu höjs till 4 000 kr.

I reservation 24 begär centern förslag om aft ersättning till privat dagmamma fill ett belopp av högst 6 000 kr. per barn skall betraktas som kostnadsersättning.

I reservafion 27 berörs frågan om barnpension. Enligt vår uppfattning är def omrimligf att två barn med samma inkomst skall behandlas olika beroende på om ett av barnen har förlorat en eller båda föräldrarna. Redan 1972 års skatteufredning uttalade atf samma skafteregler borde gälla vare sig samhället träff in med bidragsförskott eller barnpension och föreslog aff likställighet skulle kunna uppnås genom att man undantog pensionsförmåner till barn från beskattning. Nu begär vi reservanter en skyndsam översyn av reglerna och förväntar atf förslag sedan framläggs av regeringen.

En annan fråga som har varit föremål för mycken debatt gäller räntetillägg för ränteförmånliga lån. Enligt riksskatteverkets beräkningar är de admini-

Nr 160

Tisdagen den 4junil985

Förenklad självdeklaration, m. m.

Nr 160

Tisdagenden 4junil985

Förenklad självdeklaration, m. m.

strativa kostnaderna så stora att det starkt kan ifrågasättas om man skall ha dessa bestämmelser kvar.

Ränfeilläggen för jordbrukefs bosfäder är enligt riksskatteverket mycket blygsamma, och statsverkets inkomster skulle enligt riksskatteverkets beräkningar uppgå endast till 850 000 kr. Vi reservanter anser att ränfetilläggen egentligen borde slopas i sin helhet. För aft inte föregripa pågående utvärdering, och även för att förhindra ett direkt missbruk om regeln slopas, föreslår vi aft beskattning av räntefillägg endast skall ske när ränletilläggen överstiger 10 000 kr.

Kommer ränletilläggen atf bli kvar, och bli kvar även på bil, bör de beräknas på bilens värde efter avskrivning. Def är alldeles orimligt och saknar varje spår av rättvisa när, som nu, bilens inköpspris skall ligga till grund för räntefillägget under hela innehavstiden. Räntefillägget kan i vissa fall bli lika stort som hela bilens värde, om man har bilen tillräckligt länge. Detta säger tillräckligt om systemefs orimliga utformning.

I reservafion 34 om fackliga sfipendier påtalas kravet på lika behandling, ett rimligt krav som alla parfier borde ställa sig posifiva fill.

I reservafion 35 berörs skattereduktionen för aktieutdelningar. Även denna fråga har varit föremål för mycken debatt. Skattereduktionen var avsedd atf i avvaktan på en permanent lösning av frågan hur dubbelbeskattning i princip skall elimineras lindra dubbelbeskattning av aktieutdelningar.

Mot den bakgrunden är det anmärkningsvärt all regeringen här med vpk:s bistånd upphävt det tidigare beslutet. Med hänsyn till aff företagens villkor försämrats genom olika lagstiftningsåtgärder anser vi def starkt mofiverat att återinföra skattereduktionen på aktieutdelningar.

Fru talman! En lång rad frågor aktualiseras i detta betänkande, frågor som berör den enskilde, frågor som berör rättvisa och likabehandling i skattesystemet. Vi i centern säger bestämt nej till den ryckighet som kännetecknat den socialisfiska skattepolitiken under det senaste året.

I skatteöverenskommelsen skapades riktlinjer för en fast och bestående skattepolitik, en målsättning som skulle kunna skapa förutsättningar för ett lugnare förhållande på arbetsmarknaden, för en längre avtalsperiod. Den socialdemokratiska regeringen svek uppgörelsen och har valt att ena dagen föreslå skattelättnader för att några veckor senare ta igen delta genom nya skattehöjningar. En sådan ryckig polifik skapar inget förtroende utan sprider misstro mol vårt lands hela skallepolitik.

Fru talman! Med hänvisning till vad jag anfört yrkar jag bifall till samtliga reservationer där mitt namn förekommer.

Anf. 31 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:

Fru falman! Sfig Josefson använde en del av sin fid fill aft gå i polemik med mitt inledningsanförande. Jag tycker inte att det är fruktbart alt nu ta upp en debatt om centerns och moderata samlingspartiets skatteförslag. Vi har i dag, tycker jag, viktigare uppgifter aff syssla med.

Men jag måste ändå påpeka för Sfig Josefson atf fre fjärdedelar av våra marginalskatfeförslag faller på inkomstskikt under 120 000 kr., alltså i de helt

vanliga lönelägena. Jag tror att många många människor utöver dem som stöder moderata samlingspartef anser atf def är en befogad skattesänkning.

Anf. 32 STIG JOSEFSON (c) replik:

Fru talman! Jag förstår atf Knut Wachtmeister infe vill diskutera moderata samlingspartiets skatfeförslag, för de faktiska förhållandena tål dåligt aft tas fram i dagsljuset.

Knut Wachtmeister skildrade den positiva biten men talade inte om vilken effekt def blir för alla dem som har inkomster under 70 000 kr. Jag tycker aft det borde skrivas in i riksdagens protokoll vad moderata samlingspartiets förslag innebär för den stora grupp av inkomsttagare som moderaterna totalt nonchalerar.

Nr 160

Tisdagen den 4junil985

Förenklad självdeklaration, m. m.

Anf. 33 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:

Fru talman! 1 samband med att vi framlade förslag om grundavdrag för barn om maximalt 15 000 kr., som avses träda i kraft i etapper under en treårsperiod, framlade vi också resultatet av de besparingar vi ville göra, resultatet av de skallesänkningar vi ville genomföra och också besked om konsekvenserna för dem som inte har några barn.

Den skalleskärpning som Stig Josefson påtalade motsvaras av sänkningar av skaften i andra avseenden, I vår partimotion kan Stig Josefson få alla de uppgifter som han fill äventyrs kan behöva,

Anf. 34 STIG JOSEFSON (c) replik:

Fru talman! Jag måste nog rekommendera Knut Wachtmeister att läsa partimotionen från moderata samlingspartiet. Där föreslås att marginalskatten skall vara 35% i det lägsta skiktet, upp till 78 000 kr. Det innebär en höjning med I % i jämförelse med vad som nu gäller. Det kan man inte komma ifrån.

Lika självklart är det att en sänkning av grundavdraget från 7 500 kr, till 3 000 kr. vid den kommunala beskattningen innebär en skärpning av kommunalskatten med 1 350 kr. för varenda en som har över 7 500 kr. i inkomst.

Detta är fakta. Det hjälper inte hur mycket man än talar om alt man gör del och del, för siffrorna som finns i moderata samlingspartiets partiniotion visar vilka effekterna blir.

Anf. 35 KJELL JOHANSSON (fp):

Fru talman! Våren 1982 tillsatte dåvarande finansministern Rolf Wirtén en kommitté med uppgift aft utarbeta förslag till ett förenklat deklarations- och taxeringsförfarande. Kommittén kallade sig skatteförenklingskommittén.

Under fjolåret överlämnade kommittén betänkandet Förenklad självdeklaration. Kommitténs förslag, som i långa stycken anammats i proposifionen som behandlas i detta betänkande, bygger på att de skattskyldiga i vissa fall infe skall behöva redovisa sina inkomster i en sedvanlig deklaration. Taxeringen skall i stället grunda sig på kontrolluppgifter från arbetsgivare m.fl.

Nr 160

Tisdagen den 4junil985

Förenklad självdeklaration, m. m.

Deklarafionen slopas helt enkelt för de skattskyldiga som det är fråga om. För atf möjliggöra detta föreslås atf banker och andra kreditinrättningar åläggs atf lämna kontrolluppgift på kapitalinkomster samt en del förändringar i materiella beskattningsregler.

Alla vet att det svenska skattesystemet är så krångligt att merparten av de skattskyldiga inte kan bedöma de skattemässiga konsekvenserna av ett visst handlande. Systemet framstår som eft lapptäcke med en betydande brist på logik och konsekvens. Den viktigaste orsaken är givetvis det höga skaftetrycket i vårt land. Den socialdemokratiska regeringen har också sedan sitt tillträde formligen dammsugit hela def ekonomiska fältet på jakt efter nya skatter och gamla att höja. Skattesystemet har infe vunnit i överskådlighet på detta.

Folkpartiet står bakom tanken på förenkling av såväl taxeringsförfarandet som självdeklarationen. Vi beklagar däremot starkt att priset för den förenklade deklarafionen blir en återgång till den gamla socialdemokratiska skaftehöjarpolitiken från 1970-talef och fidigare genom atf inflafionsskyddet nu helt avskaffas. Jag skall strax återkomma fill detta.

Låt mig bara först säga aft vi från folkpartiefs sida accepterar atf kontrolluppgifter lämnas på inkomster från kapital lika väl som på inkomster från arbete. Detta är ju också en förutsättning för atf en förenklad deklaration skall kunna genomföras. Jag har också mycket svårt att förstå den kritik som från främst moderat håll riktas mot detta.

Vad är det för skäl som gör att inkomster från arbete skall redovisas klart och öppet till skattemyndigheterna, medan inkomster av kapital skall förmånsbehandlas på något underligt sätt? Moderata samlingspartiet har väl, hoppas jag, accepterat att inkomst av kapital är skattepliktig inkomst? Varför skall sådan inkomst då åtnjuta något sorts privilegium att endast behöva redovisas av den skattskyldige själv till skattemyndigheterna? För mig är detta obegripligt. Alla inkomster som vi här i Sveriges riksdag bestämt skall vara skattepliktiga skall väl redovisas och beskattas på samma sätt.

Vad vi sagt från folkparfihåll är att def knappast kan vara någon förenkling atf lämna uppgift om mindre belopp och atf det därför är motiverat aft införa en undre gräns för det belopp för vilket kontrolluppgift skall lämnas.

Jag skulle kanske i detta sammanhang, när jag kritiserar moderaternas inställning, också beklaga atf Knut Wachtmeister i varje sammanhang väljer atf kritisera marginalskattereformen och avdragsbegränsningen och gör detta med det gamla exemplet om villapriserna osv. Vi minns alla vilka fruktansvärda skrämselkampanjer ni moderater gick ut med. Vi har också sett atf def var alldeles felaktiga uppgifter ni kom med. Jag tycker aff det nu är dags att avsluta den delen.

Det är faktiskt så aft om vi sänker marginalskatterna som vi vill och som ni vill, Knut Wachtmeister, då minskar avdragsreformens betydelse mycket starkt. Den kommer då atf bara gälla några få med mycket höga inkomster.

Så fill inflationsskyddet. I propositionen föreslås atf det automatiska inflationsskyddet avskaffas. Folkpartiet går emot detta och kräver atf ett fullständigt inflationsskydd införes. Regeringen säger i propositionen atf

inflationsskyddet innebär en sänkning av skaffeutfagef. Detta är helt fel.

Inflationsskyddet är inte en skattesänkning, utan en utebliven skaftehöjning. Det tycker jag aff man snart borde komma underfund med i finansdepartementet. Det är alltså helt fel aft fala om en sänkning av skatteuttaget.

Inflationsskyddet förhindrar aft skatterna automatiskt skärps på grund av inflafionen. Detta är nu så mycket vikfigare med tanke på regeringens något underliga sätt att fastställa inflationsmålet. För att hålla löneförhandlarna på gott humör och prisbildningen på en behaglig nivå tycks regeringen ha lagt sig till med modellen aft fastställa inflationsmålet till hälften av det beräknade. Detta leder i sin tur fram till att man då det gäller aft realistiskt beräkna årets inflation måste använda sig av något som jag skulle vilja kalla för multiplikationsmetoden. Man far det av regeringen fastställda inflationsmålet och multiplicerar det med två. Därmed kommer man ganska nära den faktiska inflationsutvecklingen.

När nu regeringens inflationsbekämpning varit så misslyckad, är def av än större vikt att skatteskalorna indexregleras fullt ut.

Vi har i vår parfimotion i tabellform visat hur det försämrade inflationsskydd som regeringen genomfört pressat upp marginalskattesafserna vid en viss given inkomst. Resultatet är avskräckande och borde vara'det i än högre grad för finansministern som, i vart fall då han öppnar sitt hjärta, inser problemen med höga marginalskatter. Från fördelningspoHtiska utgångspunkter är också inflafionen av ondo. Ingenting gott kommer av inflationen, infe ens ur fördelningspolitisk synpunkt, såsom finansministern försöker visa när han kritiserar def automatiska inflationsskyddet.

Från folkpartiefs sida beklagar vi alltså aft priset för en förenkling av deklarafionsförfarandef blir en återgång fill den gamla socialdemokratiska skaftehöjarpolitiken. Det är nu ett obestridligt faktum aff samtliga de åtgärder som regeringen genomdriv! t på inkomstskafteområdet urholkat den ursprungliga marginalskatteöverenskommelsen.

Försämringen av inflafionsskyddet har, som vi påvisar i vår partimotion, medfört atf marginalskatten nu är 5-9 procentenheter högre än vad den skulle ha varit. Redan för inkomståret 1986 innebär det slopade inflationsskyddet atf skaften för en industriarbetare vid en försiktig beräkning av inflationen blir drygt 600 kr, högre än vad vi föreslår. Jag skulle vilja säga aft sällan har en regering genom åtgärder på skatteområdet så allvarligt försämrat förutsättningarna för avtalsrörelsen som den socialdemokratiska regeringen gjort inför 1986 års löneförhandlingar,

I propositionen föreslås att schablonavdraget under inkomst av tjänst höjs från nuvarande 1 000 fill 3 000 kr. En höjning på detta sätt av schablonavdraget innebär naturligtvis störst fördelar för de inkomsttagare som inte alls har några utgifter för inkomsternas förvärvande.

En inkomsttagare som reser till och från arbetet med allmänna kommunikationsmedel och i övrigt infe har några större avdrag än nuvarande schablonbelopp på 1 000 kr, skulle genom förslaget få en ökning av avdragen på ca 1 200 kr. Med 50 % marginalskatt motsvarar def en skattelättnad på ca

Nr 160

Tisdagenden 4juni1985

Förenklad självdeklaration, m. m.

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Förenklad självdeklaration, m. m.

600 kr. Samtidigt skall emellertid inflafionsskyddet avskaffas, vilket innebär en skattehöjning på minst lika mycket för de flesta heltidsarbetande. Skaftehöjningen blir i själva verket mycket större för många heltidsarbetande, som således får en totalt sett höjd skatt genom regeringens förslag. Till detta kommer också den skärpning av marginalskattesafserna som förslaget innebär, vilket går stick i stäv med vad som krävs i den svenska ekonomin.

Höjningen av schablonavdraget innebär ett stort bortfall av skatteintäkter, enligt propositionen ca 3,2 miljarder kronor. Merparten av skattebortfallet uppträder för kommuner och landsfing. Jag erinrar mig aft regeringen fidigare hävdat att varje minskning av kommunernas skatteintäkter innebär ett hot mot den sociala välfärden. Det hotet tycks nu tydligen ha minskat när man själv kan välja samma medel.

Vi från folkpartiets sida föreslår att nuvarande regler behålls i fråga om schablonavdrag och reseavdrag, liksom självfallet atf inflationsskyddet återinförs, Def återinförda inflafionsskyddet innebär fördelar för alla inkomsttagare i och med atf genomförda sänkningar av marginalskatten då blir bestående. Likaså innebär vårt förslag lägre skaft för heltidsarbetande som pendlar fill och från arbetet med allmänna kommunikationsmedel.

Några problem ur förenklingssynvinkel uppträder infe med vårt förslag. Den som åker bil till arbetet måste i båda fallen själv beräkna och uppge kostnaderna för detta. Den som pendlar bör enbart kunna sätta eft kryss i en ruta aft avdrag yrkas för månadskort eller liknande, och sedan beräknar taxeringsmyndigheten i resp, län vad tolv månadskort kostar och gör avdraget.

Vi har inga invändningar mot individualiseringen och hö'ningen av det s, k, sparavdraget till 1 600 kr, per person. Med hänsyn till höjningen kan vi också acceptera att avdraget för förvaltningskostnader bara medges för belopp som översfiger 1 000 kr. Detta är onekligen en förenklingsåtgärd.

Enligt vår uppfattning är def naturligt aft i samband med individualiseringen av sparavdraget den kvarstående sambeskatfningen av inkomst av kapital avskaffas. Vi har. sedan lång fid krävt atf principen om särbeskattning genomförs fullt ut. Kravet blir naturligtvis särskilt starkt nu, eftersom en individualisering av avdraget logiskt sett bör kompletteras med en individu-alisering av skaften på motsvarande inkomster.

Majoriteten i skatteförenklingskommittén hade föreslagit att avdraget för underhåll av icke hemmavarande barn skulle avskaffas. Folkpartiets representant i utredningen motsatte sig detta. Det är därför glädjande att def i proposifionen föreslås aft avdraget behålls.

Även i fråga om folkpensionärernas extra avdrag har regeringen anslutit sig till reservanternas i skatteförenklingskommittén förslag. Således avvisas tanken på atf def extra avdraget skall beräknas med hänsyn till värdet av makarnas sammanlagda förmögenhet. Vi godtar självfallet detta.

Detsamma gäller det s. k. hemmamakeavdraget, som också föreslås behållas i enlighet med reservanternas linje i kommittén.

I propositionen föreslås ett avdrag på 1 000 kr. vid försäljning av aktier som innehafts kortare fid än två år. Dessutom föreslås att det nuvarande

avdraget på 3 000 kr. vid försäljning av äldre akfier minskas fill 2 000 kr. samtidigt som det individualiseras.

Avdragsminskning för s. k. äldre akfier innebär en klar försämring för många aktiesparare, främst för småsparare. Med nuvarande regler kan försäljning ske för ett belopp på 10 000 kr. Enligt förslaget minskas detta fiH 6 667 kr. Vi anser att en sådan förändring skapar en låsning på aktiemarknaden och en ytterligare försämring för det enskilda aktiesparandet. Avdraget bör därför, enligt vår uppfattning, behållas på nuvarande nivå, dvs. vid 3 000 kr., även efter en individualisering. Jag tycker atf de signaler som under en lång tid kommit från aktiemarknaden om en ökad insfitutionalisering understryker värdet av detta.

I propositionen föreslås att straffskalan i taxeringslagen utvidgas till att omfatta fängelse i högst 6 månader utöver nuvarande bötesregler för den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter uppgiffsskyldigheten. Folkpartiet anser infe aft förslaget om straffskärpning kan accepteras.

Med anledning av reservationerna 30, 31 och 32, som behandlar ränfeför-månliga lån och räntefillägg för bilförmån, vill jag kort deklarera att dessa erhållit en sådan utformning aft vi från folkpartiets sida inte kan stödja dem. Under mom. 38 och 39 kommer vi därför atf avstå från att rösta. För undvikande av missförstånd i sakfrågan vill jag påpeka aff folkpartiet tidigare, när frågan om ränfetilläggen för ränteförmånliga lån behandlades, krävde ett avskaffande av ränfetilläggen samt aft vi var motståndare när räntetilläggen infördes för bilförmån. Vi står givetvis kvar vid de här uppfattningarna.

Fru talman! Med anledning av vad jag här anfört samt med hänvisning till reservationerna som har avlämnats yrkar jag bifall till reservationerna 4, 5, 10, 11, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 27, 34 och 35. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemsfällan, som följer förslaget i propositionen.

Nr 160

Tisdagen den 4junil985

Förenklad självdeklaration, m. m.

Anf. 36 TOMMY FRANZÉN (vpk):

Fru talman! Skattepolitik är klasspolitik. Den kan utformas dels för att medverka till att utjämna de stora inkomstskillnader som råder inom kapitalismen, dels för aft stödja och gynna de redan privilegierade grupperna i eff samhälle. Borgerlig skatfepolik syftar i stort fill denna senare utformning.

Skattepolitik är dock infe enbart eft sätt aff gynna den ena eller andra klassen i samhället. Den kan också användas för aff anfingen skapa rättvisa i socialt och kulturellt hänseende genom en väl fungerande och utbyggd offentlig verksamhet eller för att enbart understödja kapitalistklassen och med den förbundna skikt genom atf sådana verksamheter stärks som har till uppgift att slå vakt om de bestående orättvisorna. Därför är borgerlig skattepolitik en djupt orättfärdig och krass klasspolitik, som syftar fill att undanhålla samhället resurser för den sociala och kulturella utveckling som skall tjäna folkflertalet.

Även socialdemokratiskskaffepolifik är emellertid borgerligt färgad. Där tas stor hänsyn till den härskande kapitalislklassens profitjakt och förmögen-

-S Riksdagens protokoll 1984185:160-161

Nr 160

Tisdagen den 4junil985 .

Förenklad självdeklaration, m. m.

hetsskapande. Den tredje vägens polifik, som socialdemokraterna vill kalla sin s. k. krispolitik, gynnar kapitalet och drabbar de arbetande.

Det är de principiella grunderna för skattepolitiken som också på sikt visar vad parfierna avser atf genomföra vid eff eventuellt makttillfrädande och var deras fördelningspolitiska profil befinner sig. Inför ett eventuellt borgerligt övertagande av den politiska ledningen av landet är det av intresse atf skärskåda vad det ledande borgerliga partiet, moderata samlingspartiet - det gamla högerpartiet i nyliberal tappning - står för när def gäller de grundläggande rättvisefrågorna.

Högern vill på sikt fa bort all progressivitet i beskattningen, dvs. de vill få bort sådana inslag i beskattningen som har någon inkomstutjämnande effekt. Den vill å andra sidan öka den indirekta beskattningen. Denna är till grunden regressiv, dvs. slår hårdare mot dem med låga inkomster än mot dem med höga. Dessutom vill den väsentligt sänka def totala skatteuttaget, men huvudsakligen endast för dem med höga inkomster eller stora förmögenheter. Detta är sammanfattningen av den moderata skaftepolitiken. Aft denna väg i sin förlängning skapar otrygghet för de icke besuttna genom atf social och kulturell verksamhet skärs ner och fill stor del privatiseras, dvs. görs tillgänglig för privat profitjakt, är helt i linje och konsekvens med traditionell högerpolitik.

Marginalskattesänkningar har blivit ett av högerns och den samlade borgerlighetens stora fältrop mot skatterna och den offentliga gemensamma nödvändiga och nytfiga verksamheten. Men man talar inte i klartext om vilka som skulle få nytta av marginalskattesänkningar - lika litet som man talar om hur det skulle gå för de arbetslösa, sjuka, pensionärerna, låginkomsttagarna och många fler som kommer atf drabbas.

De av moderaterna föreslagna skattesänkningarna skulle öka skaften för alla med inkomster upp till omkring 75 000 kr. För dem med inkomster därutöver skulle sänkningarna börja slå igenom. Först med några hundralappar eller någon tusenlapp för en genomsnittlig industriarbetare och sedan med tiotusentals kronor för dem med mera "ståndsmässiga" inkomster i kvartsmiljonklassen och därutöver.

Denna s. k. skaftesänkning skall dessutom läggas fill den redan genomförda, dvs. den s. k. underbara nattens överenskommelse. Den som då hade inkomster över denna kvartsmiljon per år skulle med def moderata förslagets eventuella genomförande komma aff tjäna totalt mellan 50 000 och 70 000 kr. enbart fill följd av skattesänkningen. Man kallar detta för marginalskatfesänkningar, alltmedan vanliga arbetare med vanliga arbetarinkomsfer i stort sett inte fått vidkännas någon förändring alls. Om de har fått vidkännas någon förändring så är def en skärpning.

Men högern nöjer sig inte med detta. Moderaterna vill dessutom återinföra det fulla värdet av avdragsbegränsningen, som det så vackert heter. Det innebär bara atf de med stora underskotfsavdrag - dvs. de med mycket höga inkomster, eftersom del knappast går att ha stora underskottsavdrag vid låga inkomster - skall skaffesubvenfionera bl. a. sina konsum-fionslån fullt ut. För 1985 kan man räkna med aft underskoftsavdragen

kommer att närma sig 40 miljarder kronor. Med nuvarande begränsningar skulle det innebära knappt 20 miljarder i skattebortfall, medan det med högerns förslag skulle bli uppemot 30 miljarder kronor som lånefinansierad konsumtion skulle subventioneras med i form av mindre skaft.

Def är med def parfi som har denna polifiska profil som centern och folkparfiet kommer aft traska patrull vid ett eventuellt regeringsskifte. Folkparfiet har för övrigt också för egen del uttalat sig för marginalskaffe-sänkningar på samma nivåer som moderaterna föreslår. Det är naturligtvis svårt atf tro att framfiden i skattepolitisk mening kommer att se väsentligen annorlunda ut än den moderata om dessa tre parfier skulle överta majoriteten i riksdagen.

Men den skattepolitik som socialdemokraterna har fört i regeringsställning kan infe heller undgå krifik. Vi har t. ex. den underbara nattens överenskommelse om skattesänkningar för höginkomsttagarna, som dessutom träffades under den socialdemokrafiska opposifionstiden. Regeringspolitiken är också följsam till kapitalets rörelser och spekulafioner. Den har i väsentlig grad fjärmats från de arbetarrörelsens ideal som innefattade rättvisa och utjämning. Dagens socialdemokratiska skaftepolitik har infe ens mycket kvar av den rättviseprofil som Wigforss drog upp under efterkrigstiden.

Den socialdemokratiska rädslan för att göra ingrepp mot de stegrande monopolisfiska tendenserna inom ekonomin, t. ex. genom en reell beskattning av stora förmögenheter, visar hur väl anpassningen till kapitalismen har gått. Åtgärderna som föreslås från finansdepartementet slår ofta mot de arbetande och gynnar vanligtvis storfinansen. Därför vore en omorientering på sin plats.

Vänsterpartiet kommunisterna har i olika mofioner lagt fram sina förslag till hur skattepolitiken skall se ut. I detta betänkande tas för vår del endast upp förslaget till förändringar av avdragssystemet. Vpk hävdar - och det med rätta - atf väsenfliga skärpningar måste till i den ständigt kraftigt växande avdragsdjungeln.

Som jag fidigare nämnt närmar sig underskottsavdragen snabbt 40 miljarder kronor. För eft par år sedan låg nivån på ca 30 miljarder, medan avdragen i mitten av 1970-falet, dvs, för ungefär fio år sedan, uppgick fill omkring 5 miljarder, I början av 1960-falef var summan av underskottsavdragen inte mer än några hundra miljoner. Orsaken fill denna kraftiga ökning står delvis atf finna i ökade byggkostnader och fler egnahem, men framför allt i en väsenfligt ökad spekulafion i småhus under 1960- och 1970-talen, Den grundläggande anledningen till spekulationen utgör dock det privata ägandet av marken.

Det liberala avdragssysfem som vi har när def gäller beskattning påskyndar utan tvivel spekulationskarusellen och medverkar till atf driva upp priserna. Det kan infe vara rimligt att just småhusägandet skall få de största subventionerna inom bostadssektorn. En mycket liten del tillfaller def boende som utgörs av hyresrätter, om man ser subvenfionerna i förhållande till antal boende. Men problemet är framför allt det stora skaffesubvenfione-rande som sker genom avdragen för ett mera påtagligt lyxboende. Det kan

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Förenklad självdeklaration, m. m.

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Förenklad självdeklaration, m. m.

inte vara rätt aft via skatteavdrag subventionera överklassens lyxboende. De som får betala dess boendekostnader är vanliga skaf tebef ålande arbetare och lägre tjänstemän, som själva av ekonomiska skäl hänvisas fill boende med hyresrätt. Därför har vpk lagt fram förslag om aft man skall begränsa rätten till underskotfsavdrag så aft eft tak införs som motsvaras av de avdrag som gäller vid statliga lån till egnahem. De som inte nöjer sig med ett sådant egnahem utan kräver större lyx måste själva få stå för merkostnaderna.

Vi vill dessutom slopa möjligheterna till avdrag för räntor som avser annan konsumtion än just boendet. En bättre väg atf gå för finansministern och riksbanken hade utan tvivel varit att minska skatteavdragen i stället för atf höja räntan. Det skulle säkerligen ha medfört att lån för konsumtion minskade väsentligt, och det skulle också ha slagit mer rättvist.

Fru talman! Jag skall självfallet också beröra den fråga som står som rubrik till utskottets betänkande, nämligen förenklad självdeklaration.

Vi har från vpk:s sida accepterat regeringsförslaget om förenklad självdeklaration. Vi har inte lagt fram någon mofion med anledning av proposifionen därför atf vi har den uppfattningen aff def mesta i den är helt rikfigt. Vi anser inte atf def kan vara fel atf kreditinstitut blir skyldiga aff uppge räntor och förmögenheter till skattemyndigheterna. Def kan infe heller vara fel aft göra sådana förenklingar och införa sådana schablonbeloppsavdrag som omfattar en stor del av dem som har arbetsinkomster. Däremot finner vi de lättnader som genomförs för dem som spekulerar i aktier oriktiga. De är dock infe av sådan omfattning att vi av den anledningen säger nej fill reformen.

Det förslag som skatteförenklingskommittén lade fram kunde inte accepteras av vpk. Nu blev detta infe heller regeringens förslag, vilket vi anser var bra. I förslaget hade alltför stora generaliseringar gjorts som enligt vår mening hade inneburit ökade orättvisor. Däremot skulle ytterligare förenklingar kunna göras, bl. a. genom att slopa rätten fill en mängd av de avdrag som nu tillåts. Jag har berört dessa i det föregående, varför jag infe tänker upprepa dem.

I samband med förslaget om en förenklad självdeklaration fas också frågan om inflafionsskyddets slopande upp. Som vi framhållit i fidigare debatter har vi infe haft anledning atf slå vakt om något inflafionsskydd. Tvärtom har vi tyckt aft det varit ett orättfärdigt inslag i skattepolitiken atf inflationsskydda skatteskalor, vilket inte innebär någonting annat än att personer med höga inkomster och därigenom också höga marginalskaffer gynnas. Den falare som står här och säger att inflafionsskyddet förhindrar att skatterna skärps genom inflationen snackar i nattmössan. Skatterna skärps inte på grund av inflafionen. Möjligen gör de det på grund av löneökningar, men def är någonting helt annat. Under de borgerliga åren fanns det faktiskt fillfällen då vi hade O % i löneökning men 15 % i inflation. De som då tjänade på inflationsskyddet i skatteskalorna var infe de arbetande.

Fru talman! Vpk har också en kommittémotiön som behandlats i detta betänkande. Den berör frågan om hur beskattningsreglerna slår i fråga om merkostnaderna inom vårdbidraget. Vi har där föreslagit aff man skall göra en utvärdering för att få ett mer samlat grepp över vilka effekterna blir.

Utskottet har infe ansett aft en sådan utvärdering skall göras, vilket vi Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Förenklad självdeklaration, m. m.

beklagar.

Jag yrkar bifall fill vpk:s mofioner 2386 och 1154 och i övrigt till utskottets hemställan.

Anf. 37 KNUT WACHTMEISTER (m) replik;

Fru talman! Tommy Franzén riktade några våldsamma rallarsvingar mot moderata samlingspartiet - eller högern som han kallade det, det var länge sedan partiet hette så -, varför jag känner mig nödsakad att bemöta honom på vissa punkter.

Först sade han aft vi ville avskaffa all progressivitet i skatteskalan, vHket är helt felaktigt. Tommy Franzén har tydligen läst på dåligt. Däremot har han rätt i påståendet aft vi vill sänka det totala skattetrycket. Sverige är världsmästare när det gäller skattetryck, och det tror jag inte är mycket att stå efter. Eft lägre skattetryck skulle också minska rundgången skatfer-bidrag-avgiff er. Def måste vara något fel när antalet socialbidragsf ägare på ett par år har ökat med eff par hundra tusen och nu uppnår till 500 000 människor.

När Tommy Franzén säger att vi inte gör någonfing för arbetslösa, sjuka och pensionärer, kan jag sammanfattningsvis säga, att genom eft lägre skaftetryck blir det bättre fart på Sverige, större anledning atf bygga ut företag och större anledning att ta ett extra arbete för aft tjäna mera. Därigenom får vi också bättre råd att ta hand om de arbetslösa, de sjuka och pensionärerna. Def finns ett bra talesätt som säger: Har man inte råd aft låta människor lyckas, har man infe heller råd aft ta hand om dem som misslyckas.

Sedan kom Tommy Franzén in på underskotten och sade aff de uppgick till 40 miljarder kronor. Det föreföll som om Tommy Franzén menade att dessa pengar används till konsumfionskrediter för redan rika människor. I själva verket är 90 % av underskottsavdragen ränta på bostäder. Vi har sagt att man på sikt successivt bör avveckla begränsningen av underskottsavdragens skattemässiga värde. Men, och det är ett viktigt men, vi vill återuppväcka den utredning om otillbörliga underskottsavdrag som lades ned häromåret, eftersom vi anser atf det är av stor vikt atf man infe kan komma undan skatt på det sätt som Tommy Franzén här nämnde, dvs. genom kraftiga konsumtionskrediter. Vi vill alltså uppväcka utredningen och få fram ett förslag som begränsar de otillbörliga underskoftsavdragen.

Anf. 38 STIG JOSEFSON (c) replik;

Fru talman! När Tommy Franzén påstod att regeringspolitiken vid en eventuell borgerlig valseger skulle innebära aft centern skulle acceptera moderaternas skatfeförslag, var han fakfiskt ute för att vilseleda allmänheten. Av vad jag har sagt har det klart och tydligt framgått, liksom också av centerpartiets ställningstagande tidigare, aft vi infe accepterar moderaternas skaftepolitik, som innebär att skattebördan övervältras på de lägsta inkomsttagarna. Vi kommer själva atf bestämma vilken skattepoHtik vi vill föra. Vpk är ganska vant vid aff kompromissa. Vi får först se hur valet går. Vid de

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Förenklad självdeklaration, m. m.

borgerliga överläggningar som eventuellt kommer aft föras skall riktlinjerna för skaftepolitiken utformas. Så mycket är säkert aft centerpartiet infe accepterar vare sig moderaternas skattepolitik, som den presenterats i dag, eller den socialdemokrafiska skattepolitiken.

Anf. 39 KJELL JOHANSSON (fp) replik;

Fru talman! När Tommy Franzén anfaller som värst far han ju i litet grand. Han påstår att folkpartiet traskar patrull med moderaterna. Detta är inte sant, Tommy Franzén. Vi har över huvud taget aldrig uttryckt den målsättning som Knut Wachtmeister presenterade i dag och som Tommy Franzén faktiskt borde ha uppmärksammat, nämligen atf statsskatten borde avskaffas fullständigt. Vi har sagt att vi har mäletatt sänka marginalskatterna, och att göra detta rejält. Däremot kan vi inte gå fram i den takt som moderaterna föreslår, Folkparfiet menar atf def är viktigt atf lönebildningen hänger med, liksom också atf förhandlarna får göra detta, Def är nämhgen, Tommy Franzén, infe bara skaften som bestämmer vad människor har att leva av, utan också de löner man får ut bestämmer den saken. Även de sociala förmåner som vi häri det här landet bestämmer standarden, Tommy Franzén siktar enbart in sig på skatten. Men det är infe riktigt. Jag har försökt atf ge en förklaring så många gånger aft jag tycker att Tommy Franzén nu borde ha förstått def hela,

Def är fakfiskt intressant, fru falman, def här med frågan om vem Tommy Franzén skaH traska patrull med. Blir def med den finansminister i en socialdemokratisk regering som har sagt aft marginalskatterna är eff mycket mycket stort problem och att man måste gå vidare med nya och förnyade marginalskattesänkningar och som även har en statssekreterare som i debattartiklar talat om en proportionell inkomstskatt? Jag tror aft det kan bli ganska bekymmersamt för Tommy Franzén att traska patrull, för det är ju vad han gör.

Anf. 40 TOMMY FRANZÉN (vpk) replik;

Fru talman! Till att börja med vänder jag mig till Knut Wachtmeister, Bortsett från om Knut Wachtmeister inte tyckte om atf jag kallade moderaterna för högern tog han tydligen åt sig och begärde replik på mitt inlägg. Det är väl ett bevis på att jag inte har hamnat helt galet.

Det är fakfiskt så - jag har själv läst om det i en moderafmotion och jag har hört def sägas i debatter tidigare, för ungefär eff år sedan - aft högern vill slopa den progressiva beskattningen och i stället införa proportionell beskattning. Det är man på sikt inne på. Om Knut Wachtmeister vill utmejsla det resonemanget, får man väl komma med eft nytt program och fa avstånd från det som man tidigare har framfört, både i motioner och under debatt här i kammaren. Moderaterna talar om att sänka skattetrycket, så atf folk kan ta extraarbete, Def skulle innebära att färre människor blev arbetslösa. Ja, dessa påståenden står litet grand i motsättning till varandra. Jag tror aft t, o, m, Knut Wachtmeister begriper detta, om han så aft säga bara suger litet på det, Eff lägre skattetryck - på det sätt som moderaterna förespråkar - är

alltså inte till för vanligt folk, utan ett lägre skattetryck kommer dem till godo som har höga inkomster och stora förmögenheter. Därmed har jag sagt tilräckligf om den saken.

Beträffande centern är det naturligtvis inte utan att man känner en viss oro - också Kjell Johansson kan lyssna på detta. Jag sade inte att ni traskar patrull utan talade om det parti som centern och folkpartiet kommer att traska patrull med efter ett eventuellt regeringsskifte. Däri ligger alltså en liten skillnad, I dag försöker ni i varje fall i viss mån ha åtskild polifik. Men det kommer sannolikt att bli en sammanslagning efter eft eventuellt regeringsskifte, och då är def utan tvivel moderaterna som kommer att vara det tongivande partiet. Stig Josefson säger aft han infe kan acceptera moderaternas politik i skattefrågan. Men det förhöll sig på samma sätt inför den förra borgerHga regeringen. Då talade Thorbjörn Fälldin så vackert om att inte någon statsrådsplafs var så attraktiv aft han skulle dagtinga när def gäller kärnkraften - men det gjorde han som bekant.

Sedan, Kjell Johansson, när det gäller frågan om vem jag skall traska patrull med kan jag definifivt säga atf det i varje fall inte blir med någon borgerlig finansminister. Men det lär väl så småningom visa sig huruvida def blir fråga om att traska patrull över huvud taget. Någon som har sådana förklaringar och sådana skafteidéer som en viss statssekreterare står för kommer jag under alla omständigheter inte atf traska patrull med - oavsett om det är en borgerlig eller socialdemokratisk finansminister.

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Förenklad självdeklaration, m. m.

Anf. 41 KNUT WACHTMEISTER (m) replik;

Fru talman! Beträffande slopandet av inkomstskaften, som Tommy Franzén vidhåller att vi vill genomföra, hänvisar jag till vårt partiprogram, till våra partimotioner och till vår reservation på s, 83 i skafteutskoftefs betänkande 60, På alla dessa ställen står det nämligen att vi vill avskaffa den statliga inkomstskaften utom vid höga inkomster, Def är en mycket viktig reservation, Tommy Franzén!

Tommy Franzén vill inte slå vakt om inflafionsskyddet. Gå ut och fråga vanliga jobbare vad de tycker om att def uteblivna inflationsskyddet har höjt deras skatt med ungefär 1 600 kr, i jämförelse med vad de uflovades om inflationsskyddet hade funnits kvar! Fråga dem om de tycker aft det är bra, Tommy Franzén! Jag är säker på att de inte kommer atf svara på ett sätt som Tommy Franzén önskar.

Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar,

Anf. 42 STIG JOSEFSON (c) replik:

Herr talman! Tommy Franzén drar in energipoHtiken i denna debatt och talar om vad som skedde under den borgerliga regeringstiden. Det var väl minst av allt moderat politik som fördes då.

Nr 160

Tisdagenden 4junil985

Förenklad självdeklaration, m. m.

Anf. 43 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Herr talman! Vilken politik som folkpartiet går in i en regering på bestämmer vi själva,

Anf. 44 TOMMY FRANZÉN (vpk) replik:

Herr talman! Det är naturligtvis bra om moderaterna i detta skede säger atf de inte helt vHl ta bort progressiviteten i statsskatten. Men tittar vi på det förslag som moderaterna har lagt fram finner vi aft de far bort ytterligare ca 16 miljarder kronor av statsskatten, som i år kommer aft ligga på 38 miljarder kronor. Det blir alltså kvar 22 miljarder. Därmed har moderaterna nära nog halverat den redan låga andelen progressiv skaft, dvs. utjämnande skaft, inom skattesystemet.

I mitten på 1970-talef låg andelen progressiv skatt av samhällets totala skatteinkomster på uppemot en tredjedel, och i dag är den en åttondel. Med den moderata skaftepolitiken blir den inkomstutjämnande skaftens andel inte mer än en tolftedel, och def innebär atf progressiviteten nära nog tas bort - endast 22 miljarder av 300 miljarder skulle vara inkomstutjämnande. Däremot är inte moderaterna främmande för att höja indirekta skatter, som är regressiva och alltså har rakt motsatt effekt.

Skall vi tala om inflafionsskydd eller om skattesänkningar? Det är faktist två vitt skilda saker som Knut Wachtmeister far upp. Def är infe inflationsskydd i sig som har effekten aft det blir en skattesänkning på 1 200 kr. Systemet har konstruerats på ett sådant sätt atf skatterna skall sänkas om def bara är en gnutta inflafion oavsett om det görs lönehöjningar eller inte. Jag skulle vilja se den borgerliga finansminister som fortsatte med det som ni höll på med under de sex åren, med hög inflationstakt och mycket låga löneökningar. Den typen av inflationsskydd kommer till slut att innebära atf statskatten försvinner helt, bHr noll. Det går inte atf komma ifrån detta.

Anledningen till att jag drog in energipolifiken i debatten, Sfig Josefson, var aft jag ville ge ett exempel på trovärdigheten, vad som kommer aff accepteras och inte accepteras. Det kan också finnas andra exempel.

Anf. 45 OLLE WESTBERG (s):

Herr talman! Det är med tillfredsställelse som majoriteten av utskottet har godkänt regeringens förslag till en betydande förenkling av deklarations- och taxeringsförfarandet. Förslaget innebär aft en stor majoritet av landets löntagare och pensionärer på ett enkelt sätt kommer atf klara av det åriiga bestyret med aff upprätta sin självdeklaration. Vi vet atf många deklaranter -även bland löntagarna - med nuvarande sysfem har ansett sig nödsakade atf anlita hjälp för atf upprätta sin deklaration. Med förslaget om en förenklad deklaration kommer de nu aff slippa detta.

En radikal förenkling för ett stort antal skattskyldiga har stor betydelse också för skattemyndigheterna. Dels kommer deklaralionsmassan som kräver manuell granskning att minskas kraftigt, dels kommer övriga gransknings- och registreringsbehov atf minimeras. Därigenom lösgörs resurser som bl. a. kan användas för en bättre information och annan service till

allmänheten, som inte minst centerns företrädare i utskottet fidigare efterlyst Nr 160

men som de tydligen vid det här tillfället ej vill ta vara på, ry,. , ,

' JK Tisdagenden

En annan fördel vinns också genom alt mer resurser kan sältas in för en , ■ ■ moc

4junil985
fördjupad granskning av de svårkontrollerade deklarationerna. Därmed _____

uppnår man en rimlig förskjutning av tillgängliga resurser mot deklarafioner r-.. _ ,> ,

där det kan förekomma mer omfattande skatteundandragande. .., , ,,

" självdeklaration.

Enligt utskottsmajoritefens mening har frågan om ett förenklat deklarations- och taxeringsförfarande en hög angelägenhelsgrad, sett ur såväl de skattskyldigas som skattemyndigheternas synvinkel. Med hänsyn bl. a. till aff det helt övervägandeantalet heltidsarbetande inkomsttagare genom 1982 års skattereform erhållit betydande marginalskaffelättnader för inkomståren 1983-1985, anser utskotfsmajoritefen aff en förenklingsreform bör prioriteras framför ytterligare sänkningar av den statliga skatten. Jag vill i sammanhanget framföra att enligt en undersökning utförd av riksrevisionsverket, som redovisas i finansutskottefs yftrande i ärendet, erhåller 59 % av inkomsttagarna en större skatfeläftnad genom förslagen i proposifionen än genom en uppräkning av basenheten, som def föreslås i reservafioner från de borgerliga, parfierna. Skattelättnaden har enligt proposifionens förslag dessutom sin tyngdpunkt i mellan- och låginkomsfskikten. En höjning av basenheten gynnar däremot i första hand inkomsttagare med högre inkomster, vilket vi från utskoftsmajoritefen ej kan acceptera, främst av fördelningspolitiska skäl.

När def gäller frågan om att återställa inflafionsskyddet i skatteskalan finns def, som finansministern påpekar i proposifionen, ingenfing som hindrar atf skatteskalan för åren efter 1986 kan anpassas fill löne- och prisutvecklingen, så atf marginalskatterna kan hållas på en rimlig nivå. Det är alltså inte så, som Knut Wachtmeister trodde i sin inledning, aff regeringen på sikt tänker ta bort inflationsskyddet helt och hållet. Jag vill också hålla med om det Tommy Franzén sade i sin inledning, atf inflafionen infe kan höja några skatter. Det är andra saker som höjer skatterna, inte inflationen.

I fråga om avdrag under inkomstslaget tjänst innebär förslaget i proposifionen aft det nuvarande schablonavdraget på 1 000 kr. höjs till 3 000 kr., inkl, kostnader för arbetsresor. Samtidigt slopas den nuvarande avdragsbegränsningen på 1 000 kr.

Från borgerligt håll yrkar man avslag på proposifionen även i denna del.
Centern vill dock ta ett russin ur kakan och tillstyrker borttagandet av
avdragsbegränsningen på 1 000 kr. för arbetsresor. Från utskolismajorile-
tens sida vill vi framhålla, att vill man genomföra en förenklingsreform som
skall omfatta majoriteten av inkomsttagarna, måste man med nödvändighet
uppge kravet på millimeterräftvisa och arbeta med schabloner som inte är för
snävt tilltagna. Det bör i def här sammanhanget framhållas att vid en
internationell jämförelse, som riksskatteverket gjort, visar det sig att Sverige
ligger långt ner på listan när det gäller storleken av schablonavdrag från
anställningsinkomst, och som en följd av bl, a, detta högt på listan när det
gäller den andel av granskningsresurserna som satsas på vanliga löntagarde
klarationer, 73

Nr 160

Tisdagenden 4 juni 1985

Förenklad självdeklaration, m. m.

Det är riktigt, som framhålls i den borgerliga reservationen, alt vissa skattskyldiga kommer atf erhålla en överkompensation och aff def för andra kan bli mindre förmånligt med en höjd schablon. Denna nackdel måste emellerfid vägas mot de betydande fördelar för såväl enskilda som skattemyndigheter som eft förenklat deklarations- och taxeringsförfarande otvivelaktigt kommer att innebära,

I propositionen föreslås, när det gäller det s, k. sparavdraget, atf det individualiseras och höjs från 800 kr, till 1 600 kr. Centern har yrkat avslag på förslaget om en individualisering. Från utskottsmajoritetens sida anser vi att förslaget innebär sådana avsevärda fördelar ur förenklingssynpunkf aff def måste accepteras, särskilt som sparavdraget nu fördubblas.

Förslaget i proposifionen innebär också aft nuvarande avdrag för räntor i inkomstslaget tjänst flyttas fill inkomstslaget kapital. Syftet härmed är bl, a, aft söka undvika aft värdet av schablonavdraget i förstnämnda förvärvskälla urholkas.

När det gäller frågan om straffsanktioner föreslås i propositionen en skärpning av straffskalan, så aft fängelse i högst sex månader även skall kunna utdömas för den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter sin skyldighet aff lämna kontrolluppgift. De borgerliga ledamöterna i utskottet har reserverat sig mot förslaget. Enligt majoritetens mening måste det anses rimligt aff i eft system med förenklad deklaration, som i hög grad bygger på att arbetsgivare och andra fullgör sin skyldighet att lämna kontrolluppgifter, något skärpa straffsanktionerna för dem som åsidosätter denna skyldighet. Genom aft straffskalan kommer aft omfatta också fängelse får - som framhålls i propositionen - sanktionen en större prevenfiv funktion, och betydelsen av att lämnade uppgifter är korrekta understryks på ett påtagligare sätt.

Schablonavdraget för aktieförsäljning godtas vid försäljning av aktier som innehafts mindre än två år. Moderaterna och folkpartiet vill ha andra bestämmelser när det gäller schablonavdraget vid försäljning av äldre akfier. I denna del innebär förslaget att man får rätt lill ett avdrag på 2 000 kr. och att detta är personligt. Nu gäller 3 000 kr. för makar. Reservanterna vill behålla 3 000 kr. även efter individualiseringen. Ett sådant förslag innebär ytterligare lättnader i beskattningen av aktieförsäljningen, vilket inte kan anses mofiverat. Vi yrkar därför avslag även på det förslaget.

Skyldigheten för kreditinstitut att lämna information till skattemyndigheterna om ränteinkomster m.m. har föranlett invändningar från såväl moderater som centerpartister. Som skäl anförs farhågor för uppluckring av banksekretessen och integritetsskäl. Det är ett något märkligt resonemang. Arbetsgivarna har skyldighet aff lämna uppgifter om inkomstförhållanden, och den skatfskyldige har skyldighet aft lämna uppgift om såväl banktillgodohavanden som ränteinkomster. Bankerna lämnar numera specificerade uppgifter fill kontoinnehavarna på såväl ränteinkomster som ränteutgifter. Varför man infe skulle kunna utnyttja dessa uppgifter i taxeringsarbefet på samma sätt som man nu utnyttjar kontrolluppgifterna från arbetsgivarna är def svårt för oss i utskoffsmajoriteten att förstå.

Jag vill också påminna om att man i en utredning som gjorts inom riksskatteverket har kommit fram till att def allmänna, om förslaget genomförs, skulle tillföras en inkomstökning på ca 400 milj, kr, årligen räknat i 1980 års kostnads- och ränteläge. Detta belopp är i dag säkerligen uppe i det dubbla - kanske ännu mer; det finns de som vill påstå det. Jag kan i och för sig förstå det när det gäller moderaterna, men jag försfår def mindre när det gäller centern, all man inte vill vara med om all vidta åtgärder för att få in dessa pengar till samhället, 1 fråga om dessa uppgifter vill jag påminna om atf taxeringsmyndigheterna har absolut sekretesskyldighet, varför dessa skäl i verkligheten inte gärna kan ligga bakom era reservationsskrivningar.

Folkpartiet accepterar uppgiftsskyldighefen men vill höja beloppsgränsen fill 500 kr. Först när räntan uppgår till minst detta belopp skall enligt folkpartiet uppgiftsskyldighet föreligga.

Utskottet konstaterar att en sådan regel inte skulle innebära någon förenkling, eftersom den skattskyldige har atf uppge ränteinkomster sorn understiger den föreslagna beloppsgränsen.

Utskottet har i samband med behandlingen av förslaget om förenklad självdeklaration också haft atf behandla eff stort antal mofioner. Jag kommer infe aft gå in på alla dessa, men jag vill gärna nämna några.

Bl. a. aktualiseras sambeskatfningen i förmögenhefshänseende. Företrädarna för de borgerliga partierna vill här att skattesystemet skall individualiseras. Utskottsmajoriteten hänvisar till familjelagsakkunnigas arbete och anser att det först när resultatet av den utredningens arbete föreligger finns anledning atf ta upp frågan om särbeskattning i förmögenhefshänseende till prövning.

Familjebeskatfningen har tagits upp i ett antal motioner. Moderaterna återkommer med sitt förslag om barnavdrag vid beskattningen, centern vill ha höjning av skattereduktionen för hemmavarande med barn under 18 år, från nuvarande 1 800 kr. till i första hand 4 000 kr., därefter till 6 000 kr.

Moderaterna återkommer med sitt förslag om avdrag vid beskattningen för styrkta kostnader för barnfillsyn, och centern vill aft man vid taxeringen och vid beräkningen av arbetsgivaravgifter skall beakta ersättning till privat dagmamma med 6 000 kr. per barn och år. Moderaterna vill atf den ersättning som utgår till föräldrar med handikappade barn skall kunna överlåtas som gottgörelse fill ersättare utan att först beskatias, centern och folkpartiet far upp frågan om beskattningen av barnpensioner.

Alla de här förslagen har tidigare varit föremål för riksdagens behandling. De utgör exempel på vad jag tidigare i mitt anförande pekade på - förslag om förändringar och hänsynstaganden, som om förslagen bifölls ytterligare skulle komplicera vårt skattesystem och sannerligen infe leda fill någon förenkling. Jag vill också säga att vissa av förslagen är föremål för utredning och beredning i kanslihuset, och utskottsmajoriteten anser att de för dagen måste avvisas.

Jag skall beröra ett par saker lill.

Man säger i en reservation, och del har sagts också i inledningsanförandena från borgerligt håll, all enligt förslaget om förenklad deklaration skulle

Nr 160

Tisdagen den 4junil985

Förenklad självdeklaration, m. m.

Nr 160

Tisdagenden 4junil985

Förenklad självdeklaration, m. tn.

deklaranten, den skatfskyldige, förlora def faktiska inflytandet över sin deklaration och sin beskattning. Dä vill jag framhålla, att om ni läser lagtexten finner ni, atf vill någon fortsätta aff använda den nuvarande deklarationsblanketten, för atf då, som ni tror, ha ett bättre inflytande över sin skattesituation, är det bara all begagna denna deklarationsblankett. Något större problem är det inte med detla.

Det sägs också aft det kan uppstå problem när man bara skall kryssa för att inkomsten stämmer överens med de kontrolluppgifter man har fått - det kan ju vara så aff man inte erhållit en viss kontrolluppgift. Men det är inte någon skillnad i förhållande lill vad som gäller i dag. Man är redan nu skyldig alt hålla reda på sina inkomster och uppge dem i deklarationen. Har rnan inte fått kontrolluppgift, är man ändå skyldig att ta upp de inkomster man haft, och så skall det vara också i forlsällningen. Inte heller på denna punkt skapas alltså några problem genom införandet av en förenklad deklaration.

Herr talman! Med det sagda har jag inte kommenterat alla de 35 reservationer som är fogade till betänkandet, utan jag hänvisar i stället till de föredömliga skrivningar som står att läsa i betänkandet.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan på alla punkter.

Anf. 46 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:

Herr falman! Låt mig börja med att fala om, vad jag tycker är bra i den här reformen - det finns faktiskt en del saker som är bra, Def är bra aft räntan på överskjutande preliminär skatt blir skattefri, och att del samtidigt sker en halvering härvidlag. Förbättringen av sparavdraget.är bra, liksom avdraget för kortlidsaktier. Vi tycker också detär bra att finansministern har gått emot majoriteten i skalteförenklingskommillén - lill vilken Olle Westberg kan räkna sig - och inte ändrat på tre reservationer till kommitténs betänkande från den borgerliga sidan.

Först och främst kommer avdraget för underhållsbidrag lill icke hemmavarande barn atf finnas kvar. Beräkningen av folkpensionärernas extra avdrag kommer också att finnas kvar oförändrad. Dessutom kommer man att ha kvar hemmamakeavdraget, som är maximalt 1 800 kr.

Det var bra, tycker jag, att finansministern där gick emot Olle Westberg och hans partivänner i utredningen,

Olle Westberg vill försvara straffsanktionen. Ja, med den nya förenklade självdeklarationen läggs ökade uppgifter på arbetsgivaren. Han skall inte bara som nu ange alt det har förekommit exempelvis fri bostad, fri lunch och fri bil för den anställde, utan han skall också värdera dessa förmåner - med alla de möjligheter till stridigheter och tvister med de anställda som då kan uppkomma. Som fack för detta blir def skärpta sanktioner om han gör fel. Det skulle alltså kunna bli fängelse upp till 6 månader. Vi tycker atf det räcker med de nuvarande sanktionerna, som är kraftiga dagsböter.

Dessutom skulle jag vilja tillägga, Olle Westberg, all det redan nu kan bli fängelsestraff om man lämnar felaktiga kontrolluppgifter, nämligen om man därmed bryter mot skaltebroltslagen. Även med nuvarande lagstiftning finns det alltså möjligheter att i grova fall tillämpa fängelsestraff, och vi tycker atf

det är onödigt all ytterligare utvidga det hela.

Beträffande kontrollen av uppgifter från banker och andra vill jag framhålla att vi kommer längre och längre in i kontrollsamhället. Och som vanligt säger man från socialdemokratiskt håll alt den sorn har rent samvete har ingenting alt frukta, Olle Westberg säger att utredningen har beräknat alt det i 1980 års penningvärde är 400 milj, kr. som undandras därför att inkomsterna i fråga inte deklareras, och han tror alt det nu är 800 milj. kr. I det sammanhanget förvånar del inte Olle Westberg att vi moderater gick med på detta, men däremot förvånade det honom att de andra partierna gjorde det. Jag tycker alt del var en förlöpning av Olle Westberg all säga all vi moderater skulle slå vakt om skattesmitning, och jag är tacksam för en ursäkt därvidlag.

1 själva verket är det så, att dessa 800 eller 400 milj. kr. inte kommer alt inflyta i skatt, utan de pengarna kommer allförsvinna från bankerna och gå lill den era marknaden.

Nr 160

Tisdagen den 4junil985

Förenklad .självdeklaration, m. m.

.Anf. 47 STIG JOSEFSON (c) replik:

Herr talman! Vi diskuterade i förmiddags skolfrågor och utbildningsfrågor, och jag måsle säga att jag beklagar om inte vår skola förmår ge ungdomen den utbildning som fordras för att kunna klara av en deklaration om man endast har löneinkomster. Jag tror inte alt den uppgiften är så svår, utan den skall en enskild person själv kunna klara.

När det gäller höjningen av basenheten säger Olle Westberg alt den gynnar höginkomsttagaren. Basenheten ligger i det nuvarande skallesystemel till grund för hela skatteuttaget i alla skikt. Jag vill fråga: Tar nu Olle Weslberg avstånd från den princip som låg till grund för skatteuppgörelsen - en princip som skulle innebära att man inte skulle låta löne- och prisutvecklingen skärpa skalleullagel? Vi vet vilket problem det har varit under den socialdemokratiska regeringstiden, dä man harmåst jusieraskatleskalor jämtoch ständigt. Man var överens om att acceptera detta förslag för att få en utveckling där rnan förhindrar denna skärpning av skallen. Finansministern har ju själv också sagt att det är nödvändigt med en fortsatt sänkning av marginalskatten, och detta var ett system som man den gången accepterade från de.tre partierna. Jag frågar alltså: Har nian nu konimit så långt att man även tar avstånd från den princip som denna överenskommelse byggde på?

När det gäller sparavdraget är frågan om man skall ta den största hänsynen lill att det är enkelt för skattemyndigheterna att kontrollera eller om man skall utforma systemet så att del skapar rättvisa och förhindrar att del blir förxielar för den som kan skatteplanering mycket väl.

I fråga om kapitalinkomsterna har vi inte. Olle Weslberg. sagt nej till att kredilinsliluien skall lämna uppgift. Vad vi i vår reservation har pekat på är den utredning som regeringen har lillsall när det gäller frågan om användandet av personnummer. Vi vill avvakta den utredningen innan beslut fattas, för att hindra all rnan efter relativt kort tid måste göra en ändring som kanske blir rätt betydelsefull,

Cenlerpartiet vill ha en höjning av skattereduktionen - ja, det är riktigt, I

Nr 160

Tisdagenden 4 juni 1985

Förenklad självdeklaration, m. m.

anslutning lill debatten om stöd lill barnfamiljerna säger vi alt framför allt för ensamstående föräldrar eller familjer med bara en inkomsttagare kan skattereduktionen vara ett betydande stöd. Det är det som är motiveringen till vårt yrkande på denna punkt,

Anf. 48 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Herr talman! Jag tycker atf Olle Weslberg för ett något underligt resonemang om inflationsskyddet. Först säger han att det blir någon form av inflationsskydd - han försöker lugna oss med delta - men sedan håller han med Tommy Franzén om alt inflationen höjer inga skaller. Då blir man litet tveksam igen.

Ännu mer tveksam blir man när Olle Westberg säger att en höjning av basenheten gynnar främst höginkomsllagarna. Men del är ju del den inle gör. Inflationsskyddet är lill för all garantera alt löneökningar som sker bara som kompensation för inflationen inte skall drabbas av högre marginalskatt. Det blir med andra ord precis likadant som om del inte skulle ha varit någon inflation alls. Då får alltså riksdagen bestämma om den vill höja skatten.

Jag förslår att del är ett angenämt syslem som vi hade på 1970-talef. då inflafionen årligen höjde skatterna med rnycket betydande belopp. Då kunde finansministern framstå som en givmild herre när ha gjorde små justeringar här och där inom den automatiska skattehöjningen och därmed skaffade sig ganska lällvunna poäng.

Beträffande gränsen för uppgiftslämnandet säger Olle Westberg att det blir ingen förenkling, eftersom beloppet skall las upp till beskattning. Det är självfallet vår mening alt srnåbelopp inte skall tas upp till beskattning. Lämnas det ingen uppgift, blir det ganska svårt, måste jag säga, alt ta upp dem till beskattning,

1 fråga om straffsanktionerna vill jag säga att arbetsgivarna redan i dag lämnar inkomstuppgifler. Såvitt jag vet, gör de del på ett alldeles utmärkt sätt. Därför behövs del ingen straffskärpning.

Anf. 49 TOMMY FRANZÉN (vpk) replik:

Herr talman! Jag har inle speciellt myckel all säga till Olle Westberg. Jag hade i och för sig haft mer alt säga till Kjell Johansson, men det får anslå lill ett annat tillfälle när jag har möjlighet till det.

Såvitt jag kunde bedöma, berörde Olle Westberg inle vår motion om skärpning när det gäller underskottsavdragen. Han hänvisade till, tror jag all han sade, eleganta skrivningar i betänkandet. Jag vill på den punkten bara påslå all del inle är med några eleganta skrivningar som utskottet avstyrker motion 2386, Jag beklagar all Olle Weslberg inte heller hade någon elegant formulering all anföra i debatten som motivering för att avstyrka motionen.

Anf. 50 OLLE WESTBERG (s) replik:

Herr talman! Knut Wachtmeister tackade finansministern för all skatteförenklingskommitténs förslag inte kom med i propositionen. Det kan jag i och för sig också göra, för vi sade ju alt man inte skulle la bort de avdragsmöj-

ligheler som finns utan all kompensera detta på annat sätt.

Nu sägs det i propositionen atf man infe har kommit fram till något lämpligt sätt atf ge kompensafion för eft borttagande av avdragsmöjligheterna, men man kanske fortsätter att arbeta med frågan. Får vi då ännu mer förenklade deklarafioner, skulle det vara bra.

När def gäller kontrolluppgift från bankerna håller jag fast vid att ni tydligen vill förhala det hela. Ni vill inte ha några kontrolluppgifter pä kapitalinkomster. Däremot är ni med på atf kontrolluppgift lämnas i fråga om arbetsinkomster. För varje öre som en vanlig löntagare ijänai" på övertidsarbete eller vad det kan vara lämnas det kontrolluppgift. Men har man pengar på bank, dvs. arbetsfria inkomster, vill ni inte atf def skall finnas samma kontrollmöjlighet. Knut Wachtmeister får väl själv förklara varför.

Stig Josefson frågar om jag tar avstånd från principen om alt förändra basenheten i förhållande till inflationen. Jag tar infe avstånd från den, utan jag har i mitt inledningsanförande pekat på atl finansministern har sagt alt vi får återkomma efter 1986 med en översyn, så får vi se om det då är befogat att höja basenheten. Men för inkomståret 1986 vill vi inte göra det, utan vi vill ha en inkomstförstärkning för atf klara av def förenklade systemet.

Vad som är ännu mera viktigt är att bekämpa inflationen. Om inflationen blir noll behöver vi inte laborera med basenheten. Del tycks nu vara omöjligt, men det är i alla fall den främsta uppgiften.

Stig Josefson tar upp bankernas uppgiftsskyldighet. I utskottet var vi från både centern och folkpartiet och socialdemokraterna eniga om atf inrätta möjligheten atf på kontrolluppgifter från bankerna.

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Förenklad självdeklaration, m. m.

Anf. 51 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:

Herr talman! Jag beklagar atl inle Olle Weslberg log tillbaka påståendet alt def förefaller som om moderata samlingspartiet vill slå vakt om dem som försöker undanhålla skaft. Såär naturligtvis inte fallet. Men vi är rädda för aft växa in i eft kontrollsamhälle, där allting med hjälp av personnummer och data samlas i stora register som sedan kan samköras med varandra.

Enligt nuvarande lagstiftning finns alla möjligheter för skallemyndigheterna att få fram behövliga uppgifter om banktillgodohavanden för den som är misstänkt för atf undanhålla skall. Men när del gäller en generell kontroll av 15 miljoner bankkonton har man gäll för långt. Där vill vi infe vara med längre. Vi tycker atl del räcker med den kontrollmöjlighet som nu finns. Det är inte för att förhala någon reform. Vi har i vår partimotion mycket noga angivit alt vi vill ha fram ett förslag som kan accepteras också ur integritets-synpunkt. Vi vill på alla tänkbara sätt förenkla deklaralionsförfarandet. Jag angav i min förra replik också allt det som vi tyckte var bra i den här modellen.

Anf. 52 STIG JOSEFSON (c) replik:

Herr talman! Olle Westberg säger atl man efter 1986 skulle kunna tänka sig; atl på nytt utnyttja basenheten för en förändring av skalleskalan. Ja, det är just denna ryckighel som är del beklagliga. Här fattade man 1982 ett beslut

Nr 160 om ett skattesystem som skulle gälla under en följd av år ulan några

Tisdagenden förändringar. Del skulle kunna ge en fasthet i skaffeuiiagei och ett gott

4 juni 1985 underiag för arbetsmarknadens parter när det gällde att träffa avtal. Men nu

_____________ går man helt plötsligt in och förnyar ryckigheten i skaftepolitiken genom att

Förenklad eventuellt tillärhpa en princip något år, sedan ta bort den, och så lova alt den

självdeklaration '" komma igen. Då har man förstört mycket av det som var grunden för

,fi ffi systemet när man införde def, nämligen aft få en fasthet i skattesystemet.

Det framgår av vår motion atf vi i princip accepterar bankernas uppgiftsskyldighet för kapitalinkomster. Men som jag påpekade i milt förra inlägg har regeringen själv tillsalt en utredning angående användning av personnummer. Vi anser att den utredningen borde vara färdig först så alt vi vet huruvida det är personnumren eller någonting annat som skall användas för denna uppgiftsskyldighet.

Anf. 53 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Herr falman! Olle Westberg hann inte riktigt med mig i sin replik, och det har jag förståelse för, men jag vill ändå påpeka beträffande det han sade aft man var enig om atf bankerna skulle lämna uppgifter, atf jag infe på något sätt förnekat detta under debatten. Tvärtom har jag sagt atf delta är en förutsättning för att man över huvud taget skall kunna genomföra ett förslag som detta om förenklad deklaration.

Anf. 54 OLLE WESTBERG (s) replik:

Herr talman! Varken Knut Wachtmeister eller Stig Josefson hade något nytt att komma med i sina repliker, och för att spara tid kan jag avstå från att fortsätta debatten med dem. Men jag hade litet kvar när del gällde Kjell Johansson, bl. a. beträffande uppgiffsskyldigheten för bankerna.

Kjell Johansson säger att man infe skulle behöva uppge srnåbelopp. Man skulle inle heller behöva skatta för de små ränlebeloppen. Då skall jag fråga Kjell Johansson: Hur många bankböcker skall man få ha med små ränlebelopp för alt slippa undan? Jag har själv genom omständigheterna fre olika bankkonton: Det är inga stora summor, men kanske över 500 kr. för närvarande. Så def kan inträffa att man har ränteinkomster på många bankkonton. Det menar alltså Kjell Johansson aft man inte behöver uppge och inte heller skatta för. Det tycker jag är ell konstigt resonemang.

Sedan hann jag inte heller bemöta Tommy Franzén beträffande under-skoffsavdragen. Jag vill i och för sig inte säga att det nu blir stopp med dem. Finansministern kornmer atl tala efter mig. Jag vet inle om han kommer atl la upp delta. Jag har inga informationer om vilka tankar man har. Jag tror i varje fall atl man först och främst skall utvärdera den skatteomläggning som nu är inne i sista året för atl se vilka konsekvenser den får för underskotlsavd-ragen. Del har också framskymtat tidigare i finansministerns uttalanden att vi inte har färdigbyggt skattesystemet i och med de förslag som hittills har framlagts. Jag kan förmoda att det kommer atf ske en hel del även framledes beträffande underskottsavdragen. SO

Talmannen anmälde att Kjell Johansson anhållit atf till protokollet få antecknat atf han inte ägde rätt fill ytterligare replik.

Anf. 55 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! I den borgerliga skattepolitiken har sänkta marginalskatter länge spelat en huvudroll, på def retoriska planet. Så har också skett i denna debatt. Därför kan det väcka en hel del förundran atl den enda marginalskattesänkning som hitfills gjorts i Sverige har genomförts av en socialdemokratisk regering. Under de sex åren av borgeriigt styre steg nämligen marginalskatterna i Sverige. I vissa inkomflägen var höjningen mycket påtaglig. En löntagare med inkomster som i dag motsvarar 130 000 kr. fick sin marginalskatt höjd med fio procentenheter under dessa år. Under de fre år som socialdemokraterna regerat har samma person fått sin marginalskatt sänkt med infe mindre än 19 procentenheter. Den skattereform som vi genomfört innebär aft nästan 90 % av samtliga inkomsttagare har en marginalskatt som är högst 50 %. Före skaftereformen var det inte mindre än 43 % av skattebetalarna, mer än var fjärde skattebetalare, som hade högre marginalskatt än 50 %. Detta är också eff svar på Sfig Josefsons svepande påståenden atf vi skulle ha försfört och svikit i fråga om genomförandet av skattereformen.

Den som frågar sig hur det kan komma sig aff borgerliga parfier aldrig kan enas om en rejäl skattereform har fått svar i denna debatt. Det råder, precis som under den borgerliga regeringsperioden, fullt krig kring skattepolitiken. De motsättningarna kunde knappast framträda tydligare än i det embryo till legeringsförhandlingar som Tommy Franzén lyckades dra i gång mellan de förhoppningsfulla regeringspartierna, moderaterna, centern och folkpartiet. Nu tycker jag visserligen aft de förhandlingarna är en smula förhastade, kanske helt bortkastad möda, herr talman. Men del gav ändå en intressant inblick i vilket liv och kiv det kommer att bli om herrar Adelsohn, Westerberg och Fälldin skulle hamna i den svåra sitsen att försöka bilda regering.

Sfig Josefson och Kjell Johansson gjorde mycket karska uttalanden beträffande sina partiers motstånd mot moderat skattepolitik. Efter de uttalandena borde Knut Wachtmeister vara ganska vingklippt som reformator på skatteområdet. Men jag undrar om moderaterna kommer att ge sig så lätt. Deras stora skafteomläggning är ett centralt element i deras systemskifte. Och vi minns från förr vad centerpartisters karskhet var värd, när begäret efter statsrådsposterna skulle tillfredsställas.

Därför vill jag fråga centern och folkpartiet: Hur tänker ni slutgiltigt sätta stopp för moderaternas planer på stora marginalskattesänkningar? Hur tänker ni få dem atl avstå från att slopa begränsningarna av underskottsavdragen? Och, framför allt, hur tänker ni få dem att avstå från atl göra detla och samtidigt hindra dem från all vidta stora nedskärningar på sociala utgifter för all finansiera denna s, k, skattereform?

Och Knut Wachmeister skulle jag vilja fråga: Om ni skall vinna ett uns av trovärdighet hos era tilltänkta regeringsparlner, är det inte då klokt av er att

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Förenklad självdeklaration, m. m.

6 Riksdagens protokoll 1984/85:160-161

Nr 160

Tisdagen den 4juni 1985 .

Förenklad självdeklaration, m. m.

börja tona ned den här våldsamma kampanjen om marginalskattesänkningarnas nödvändighet och helt avgörande betydelse för vår ekonomiska framtid? Jag tycker aft den borgerliga valkampanjen här började vingla och vackla på en del av sina fundament.

Det enda ni normalf brukar ena er om i den här kammaren - def har ni åstadkommit också i dag - är nämligen atf säga nej till de förslag om förenkling av inkomstbeskattningen och höjt schablonavdrag för inkomst av tjänst som regeringen har lagt fram. Det är intressant på det sättet aff skatteförenklingskommittén, vars förslag vi nu har bearbetat och lagt fram för riksdagen, tillsattes under den borgerliga regeringsperioden. Och den var i stort sett bara tillsatt, när den dåvarande folkpartistiske statsministern störtade ut i 1979 års valrörelse och lovade alla löntagare att de mer eller mindre skulle slippa deklarera om några år - det var ett stort slagnummer i folkpartiefs valrörelse,

Folkparfiet och centern var i stort sett med på den här reformen när den föredrogs av skatteförenklingskommittén, I dag säger ni nej till det allra mesta. Jag må förlåtas, herr talman, om jag har svårt atf tolka delta på annat sätt än att det patrulltraskande som det talas så mycket om är i full gång.

Moderaterna var emot förslaget, för det stred mot deras uppfattning om vilka som borde få skattelättnader. Och ser man på: i släptåget följer nu folkpartiet och centern! Det här är konstigt, därför att ni har - och i stor utsträckning med rätta - kritiserat vårt skattesystem för att det innehåller krångligheter och medför besvär för skattebetalarna. Nu genomför vi en stor förenkling, som för miljoner skattskyldiga kommer att betyda att deras bekymmer både med skatten och med deklarationen kommer aff minska väsentligt, genom att de både får enklare deklaration och ett rejält avdrag aft göra.

Den enda förenkling av skattesystemet som de borgerliga har åstadkommit var när de tog bort rätten aft göra avdrag för def första 1 000 kr. för reskostnader. När vi nu både vill återinföra detta avdrag och införa ett schablonavdrag för alla löntagare, då går ni emot, även om det betyder all det nuvarande krånglet skall fortsätta.

Det här är också intressant från den synpunkten att er syn på schablonavdrag ju är diametralt motsatt när def gäller kapitalinkomster. Då godtar ni stora schablonavdrag och bortser helt och hållet från vilka kostnader som kan har förevarit. Och i varje fall moderaterna har samma sätt atf skilja folk åt när def gäller krav på kontrolluppgifter. Det går bra atf ha kontrolluppgifter för arbetsinkomster, men för kapitalinkomster är det omöjligt.

Def märkligaste i allt detta, herr talman, blir således atf de här parfierna, som länge har använt sig av slagordet att skaflesyslemet måsle förenklas, när de nu har chans att vara med på en förenkling går emot det som föreslås. På ett antal punkter vill ni, om jag nu har hört rätt och läst reservationerna rätt, ytterligare komplicera systemet. Ni vill i stort sett fortsätta att förse del gamla lapptäcket, som ni ironiserat så mycket över, med nya lappar.

Del sades en del om innebörden av reformen som jag vill protestera mol, eftersom skatieulskotlets ledamöter uppenbarligen inle har förstått förslå-

get. Stig Josefson sade atf def är helt oacceptabelt med ett sysfem som bygger på att den skatfskyldige skall skriva under att han godtar utsända kontrolluppgifter utan aff veta om alla kommit honom fill hända. Detta påstående är fel. Stig Josefson, Det som den skattskyldige intygar är just de kontrolluppgifter som kommit honom till hända, infe alla andra som eventuellt kan förekomma i verkligheten utan de som han fakfiskt har sett.

Stig Josefson säger också att vår förfroendemannaorganisation kommer att uttunnas som en effekt av denna reform. Såvitt jag försfår är det också fel, eftersom detta infe skall blandas ihop med en eventuell övergång fill tjänsfemannataxering. Vill vi ha förtroendemannataxering kommer den atf bestå. Skillnaden är bara att man slipper sitta och granska hundratusentals ärenden om avdrag i inkomstslaget tjänst som ligger mellan I 000 och 2 000 kr. Man kan inte säga aft förtroendemannafunktionen blir sämre av atf förtroendemännen får ägna sig åt de svårare deklarationerna.

Herr falman! Def är här som den egentliga poängen ligger med denna reform, nämligen atf vi vill förenkla för de skattskyldiga, minska arbetet för taxeringsnämnderna och därmed frigöra resurser för atf få eft rättvisare skaftesystem i den meningen atf alla skattskyldiga blir någorlunda lika granskade och kontrollerade av våra taxeringsmyndigheter, Alla vet att löntagare och med dem likställda i dag blir granskade till sista kronan, medan andra med andra inkomster och redovisningsförhållanden utsätts för motsvarande granskning kanske vart femtionde år. Denna stora orättvisa, som inte borde vara värdig en rättsstat, vill vi försöka minska genom denna reform.

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Förenklad självdeklaration, m. m.

Anf. 56 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:

Herr talman! Finansministern startade med att försöka söndra och härska. Det är naturligtvis vällovligt ur hans synpunkt sett. Han undrade hur de fre borgerliga partierna efter en eventuell valseger skulle kunna komma att enas, Överlåt dessa bekymmer till oss, Kjell-Olof Feldt, Om Kjell-Olof Feldt får sitta kvar på sin post får han kanske bekymmer med att få vpk all traska patrull,

Kjell-Olof Feldt säger att vi krånglar till det hela och atf vi infe vill vara med och förenkla. Kan inte finansrninistern hålla med mig om aft ingenting har krånglat till skattesystemet och administrationen av detta så mycket som begränsningarna av underskoftsavdragen?

Jag har ytterligare två frågor till finansministern. Den ena rör 56 § som skulle innebära en mer omfattande taxeringsrevision än vad som nu är fallet, I fråga om detta ändrade sig finansministern och skriver i propositionen att det var lämpligast att avvakta med ändringen i 56 § taxeringslagen. Han skri ver också: Något förslag till lagändring i den delen lägger jag inte fram nu.

Kan finansministern garantera alt vi inte kommer atl få det efter en eventuell valseger, eftersom det skulle innebära en oroväckande utveckling?

Beträffande schablonavdraget på 3 000 kr. skulle jag vilja ställa en fråga. När del gäller uttag av preliminär A-skaft skall man bara ta hänsyn till hälften av detta, dvs. 1 500 kr. Då undrar jag: Varför far inte finansministern hänsyn lill hela beloppet? Är del för all få ytterligare en ränteintäkt förståten genom

Nr 160

Tisdagen den 4junil985

Förenklad självdeklaration, m. m.

atf man får en överskjutande skaft som kan uppgå till ett avsevärt belopp?

Slutligen beträffande marginalskatterna: I propositionen står det att skafteskalan alltjämt skall vara uppbyggd på basenheten, eftersom det är ett smidigt intrument, och det kan infe uteslutas att man efter 1986 anpassar det fill förändringar i löner och priser.

Nu är alltså inflationsskyddet helt väck, och det kommer atf höja skattetrycket med 2,5 miljarder beroende på inflationen. Vad har vi atf vänta oss nästa år om Kjell-Olof Feldt då fortfarande är finansminister?

Anf. 57 STIG JOSEFSON (c) replik:

Herr talman! När del gäller kontrolluppgifterna anser jag för min del atl del är otillfredsställande alt helt bygga på de uppgifter som har kommit den skaftskyldige fill hända. Def står atf uppgiftsskyldigheten även omfattar inkomster som man inte har fått kontrolluppgift på. Det ligger mycket nära till hands atf tro att de kontrolluppgifter som den skatfskyldige far kommer att utgöra grunden för beräkningen av inkomsten. Inkomster som man har vid sidan om lär bli utsatta för en ytterst liten kontroll.

När jag läser vad regeringen syftar lill och på vilket sätt taxeringen skall gå till får jag otvivelaktigt det intrycket att förtroendemannaorganisationen helt kommer bort i def nya systemet. Även om det inte framgår av propositionen att detta är tanken, är jag för min del övertygad om att vi ganska snart kommer atl kunna konstatera att så har blivit fallet.

Finansministern började med att slå sig för bröstet och tala om atf den marginalskaffesänkning som socialdemokraterna har genomfört under sin regeringstid är den största någonsin. Bortser finansministern då helt och hållet från den överenskommelse mellan centern, folkpartiet och socialdemokraterna som träffades när den borgerliga regeringen satt vid makten? Det är att gå litet väl långt alt här ta åt sig äran av en reform vars grunder skisserades och riktlinjer fastställdes under den tid som centei-n salt med i regeringen.

Finansministern ställde till mig och centern frågan: Hur tänker ni komma lill rätta med moderaternas krav på marginalskattesänkningar och övriga krav när det gäller skatterna? Jag vill ställa motsvarande fråga till finansministern: Är finansministern beredd att här inför kammaren tala om hur socialdemokraterna har tänkt att i framtiden klara av skattefrågorna i samarbete med vpk? Jag tror knappast finansministern är beredd atf inför kammaren ge en sådan redogörelse. Samma regler måste gälla för oss som för finansministern.

Anf. 58 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Herr talman! Finansministern talar om retorik. Då del gäller retorik slår finansministern verkligen inle någon i denna kammare efter.

Nog är det ganska magstarkt av finansministern all gå upp i talarstolen och skryta över marginalskatfesänkningarna, när socialdemokraternas bestående insats faktiskt är att ni har lyckats försämra rnarginalskailesaiserna med mellan 5 och 9 %. Ni har lagt in en puckel i skalleskalan mellan 140 000 och

165 000, Genom att nu föreslå att inflationsskyddet skall upphävas är ni på väg aft ytterligare höja marginalskatterna - och försämra uppgörelsen som sådan. Bjuder det infe emot aff samtidigt här i kammaren skryta över denna insats?

Finansministern talar om karska uttalanden. Jag tyckte mig faktiskt spåra en viss rädsla hos finansministern, då det helt plötsligt började framskymta alternativ till den moderata politiken. Moderaterna kommer inte att till punkt och pricka diktera villkoren för regeringspolitiken. Ni har försökt förenkla det för er genom aff välja ut moderaterna och ställa oss åt sidan, inte diskutera våra förslag. Jag tyckte mig spåra en viss rädsla för att det inte skulle gå så bra om denna takfik inte håller loppet ut, utan vi får lov att vara med.

Vi traskar inte på något sätt patrull, och vi har inte gjort det i denna fråga heller. Rolf Wirtén tillsatte som sagt utredningen.

Jag ber här att få göra en distinktion. Vi har faktiskt sagt ja till förslaget om förenklad självdeklaration. Vad vi inte har sagt ja fill är förslaget om ett schablonavdrag på 3 000 kr., som vi tycker är sämre än det förslag som vi själva har lagt fram. Schablonavdraget kan dessutom bara genomföras fill eff oerhört högt pris. Priset för detta är nämligen aft inflafionen fortsätter atf ödelägga den marginalskatfeöverenskommelse som vi hade sådana väldiga bekymmer med aft få fill stånd och beträffande vilken regeringen nu faktiskt har gjort helt om marsch genom atf i faktiskt handlande gå åt fel håll.

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Förenklad självdeklaration, m. m.

Anf. 59 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Jag vill börja med atf säga något om indexregleringen av skatteskalan, som def har växlats åtskilliga ord om i denna debatt.

De borgerliga hävdar aft regeringen har gett eff besked om aff def är slut med all anpassning av skatteskalorna till pris- och löneutvecklingen. Detta är något förvånande, eftersom del slår ganska klart i propositionen atl vi avser alt fr. o. m. 1987 på nytt justera skatteskalorna efter pris- och löneutvecklingen. Def man kan fråga sig är varför vi infe gör def 1986. Vi har två skäl.

Det ena är aff det förslag som nu behandlas kommer att leda till eft mycket stort bortfall av statsinkomster och till en kraftig sänkning av uttaget av inkomstskatter. Om man inte bortser från alla ekonomiska bedömningar vid utformningen av skattepolitiken, måste man ibland välja. I def läget har vi valt - prioriterat, som def heter - den förenkling av inkomsbestkattningen som förslaget innebär och som genom det stora schablonavdraget också kostar pengar.

Det andra skälet är fördelningspolitiskt. Den skattereform som vi har genomfört har ju tveklöst inneburit att de största skattelättnaderna har gått till höginkomsttagarna. Tvärtemot vad man hävdar från borgerligt håll har marginalskattesänkningen snarare varit ett problem i de senaste årens avtalsrörelser än bidragit till att underlätta dem. Men när vi nu har genomfört denna reform ställs vi inför frågan hur den fortsatta anpassningen av skatteskalorna skall göras, så atf vi kan upprätthålla principen att 90% av skattebetalarna skall ha högst 50 % marginalskatt, vilket de nu har. Då måste

Nr 160

Tisdagenden 4 juni 1985

Förenklad självdeklaration, m. m.

man ta hänsyn till vad som händer med lönerna och priserna. Tommy Franzén har alldeles rätt i, att om priserna sfiger starkt och reallönerna sjunker, då innebär den borgerliga metod som vi använde fram till 1983 atf man kraftigt missgynnar personer i låga inkomstlägen och gynnar dem som har höga inkomster.

Nu hoppas vi aft vi skall hamna i eft läge där både priserna sfiger mindre och lönerna sfiger mindre i anslutning fill detta och där reallönerna därmed utvecklas bättre. Men när vi tar ställning inför 1987 fill frågan om en anpassning av skatteskalan för atf hålla marginalskatterna nere vill vi ha ett bättre underlag för att bedöma vilket slag av anpassning vi skall göra.

Def är alltså enbart om man bortser från fördelningspoHtiska effekter av en indexering avden här typen som man helhjärtat kan försvara den modell som tillämpades under den borgerliga perioden. Men def är helt fel aft säga att inte också vi har full insikt i de problem som uppstår när löner och priser sfiger och därmed marginalskaften skärps utan afl den reala inkomsten har förbättrats.

Sedan jag lyssnat till Stig Josefson och Kjell Johansson måste jag konstatera aff tiderna förändras. I flera år har ni nu tagit avstånd från den skattereform som vi har genomfört. Ni har kallat den för eff svek och talat om brott mot alla heliga principer för svensk skattepolitik. Men nu, när def går atf redovisa resultat, vill ni vara med och dela på äran och ha eff finger med i syltburken.

Det är infe för aff stå här och skryta som jag talar om aft vi har genomfört den här skattesänkningen, utan för aff påvisa det som var så uppenbart - att de borgerliga partierna aldrig har kunnat enas om någon skattereform, annat än aff dela ut en del smärre förmåner fill närstående grupper och försämra för andra, som var vad man gjorde under sin fid i regeringsställning. Vår medverkan krävdes för aff det skulle bli en rejäl skattereform. Vår uthållighet och envishet har krävts för aft genomföra den, även under de här tre ganska svåra åren. För det har vi infe fått någon hjälp eller något stöd från våra fidigare partner i den här överenskommelsen.

Men välkomna på galejan, om ni vill var med och medverka till den hittills enda genomförda marginalskatfesänkningen - gärna för mig.

Till Stig Josefson vill jag säga - så atf def infe uppstår några missförstånd beträffande hur enskilda skaftskyldiga kommer att få det - att den skatfskyldige får eft faxeringsmeddelande innan skaften fastställs som talar om vilka inkomster som ligger till grund för taxeringen. Man kommer över huvud taget infe aff befinna sig i något annat läge än i dag när def gäller aft slutligt fa ställning till hur taxeringsnämnden har behandlat en.

Kjell Johansson säger atf folkpartiet infe har traskat patrull efter moderaterna utan i själva verket säger ja till skatteförenklingen. Men den helt avgörande frågan för om detta verkligen blir en skatfeförenkling är om man accepterar eff stort schablonavdrag för löntagarna. Det går aff räkna ut hur många miljoner som får stå kvar vid den nuvarande deklarationsblanketten och taxeringsförfarandet, om man infe höjer schablonavdragen. Förslaget till höjningen av detta lades fram med insikten från regeringens sida om att vi i

annat fall inte skulle uppnå den förenkling både av deklarationerna och taxeringen som vi eftersträvade. Därför är def inte mycket fill medverkan som vi har fått från folkparfiets sida, när ni säger nej fill den materiella förändringen i skattereglerna som ni gör.

Jag vill slutligen återvända till de eventuella regeringsbekymren. Knut Wachtmeister säger något stöddigt, tycker jag: Överlåt bekymren om den borgerliga splittringen fill oss! Men det är ju infe jag som primärt har bekymmer med den splittringen, utan def borde ju vara de väljare som får beskedet att det finns ett alternativ till en socialdemokratisk regering som skall ledas av Ulf Adelsohn och göra en rivstarf i oktober och göra alla människor lyckliga. De väljarna måste efter dagens debatt - i den mån den når ut till dem - på en punkt fråga sig: Vad innebär borgerlig skaftepolitik? Är det en total fastlåsning, eller skall moderaterna köra över de övriga, eller är det folkpartiet och centern som - från en något försvagad position, får man utgå ifrån - skall vända upp och ned på moderaterna?

Jag tycker atf detta borde vara en moralisk fråga, framför allt för moderata samlingsparfiet. Det är Ulf Adelsohn som nu åker landet runt och talar om vilken rivsfart han skall göra, att en stor skattesänkning - den kallas en dynamisk skattesänkning - skall sätta fart på Sverige. Jag har inte hört en enda moderat falare och inte läst ett enda inlägg i debatten utan att höra att en marginalskaffesänkning är själva kicken som vi skall få när Ulf Adelsohn träder till. Och hela denna centrala fråga - detta löfte, denna målsättning -ifrågasätts av de tilltänkta regeringspartnerna. Är def inte eft moraliskt problem för moderata samlingspartiet? Kan man fortsätta atf hojta på det här sättet om en marginalskaffesänkning?

Låt mig läsa upp några rader av Bengt Westerberg. Jag tror aft han känner moderaterna bättre än vad jag gör. Han sade så här i en intervju i Dagens Nyheter den 14 mars i år:

"Def finns tydliga exempel på atf moderaterna ställer krav som de infe kommer aff kunna få igenom och som de framför i förvissningen om aff de kommer aft te sig orealistiska i regeringsställning. Då kan man skylla på andra partier aft det inte går."

Kjell Johansson! Jag är infe alls rädd för aff folkparfiet skall få någon mera framskjuten plats i valrörelsen. Jag tror aft det blir ganska svårt för folkpartiet atf klara def. Men däremot kan det bli eft stort bekymmer atf de borgerliga så öppet uttalar ett förakt för varandra. Jag kan dela den skepsis som Bengt Westerberg visade mot den moral som tillämpas av moderaterna-de vet redan att den politik som de lägger fram för väljarna inte kan genomföras och atf de måste skylla detta på folkpartiet.

Jag tycker alltså atf ni skall klara ut skattefrågan och ge besked om vilket slags borgerligt alternafiv det är som ni ställer upp.

Nr 160

Tisdagen den 4juni1985

Förenklad självdeklaration, m. rn.

Anf. 60 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:

Herr talman! Låt mig först konstatera att jag inte fick svar från finansministern på frågan om vi efter en eventuell socialdemokratisk valseger skall få en utvidgad taxeringsrevision. Jag fick infe heller något svar på frågan

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Förenklad självdeklaration, m. m.

varför man inte låter schablonavdraget i dess helhet slå igenom när det gäller uttag av preliminär skatt. Jag kanske kan svara i finansministerns ställe: Det är för aff få ökade krediter pä skattebetalarnas bekostnad. Redan vid 1984 års taxering var den överskjutande skallen 5 miljarder högre än den kvarstående. Detta ger en vinst av icke små mått för statskassan och finansministern.

Sedan åter till skatterna. Kjell-Olof Feldt bekymrade sig återigen för hur en borgerlig regering skall utforma sin skattepolitik. Vad som kommer atf hända är att vi får en marginalskaffesänkning och en indexreglering. Det har de borgerliga partierna samstämmigt sagt. Men när vi nu frågar Kjell-Olof Feldt vad som kommer atf hända om ni sitter kvar vid makten efter 1986 får vi svävande svar. Det får väljarna inte veta något om.

Låt mig fill slut säga atf TCO-ordföranden Rosengren under förhandlingarna i konflikten för en tid sedan bad Palme att ingripa. I går sade samme TCO-ordförande enligt tidningarna atf vilken regering som än kommer till makten måste den göra något åt marginalskatterna. Han uppmanade dem som har makten att i varje fall höja brytpunkten till 140 000 kr., dvs. med 15 000 kr. Jag hoppas atf Kjell-Olof Feldt far den uppmaningen ad notam, lika väl som Olof Palme tog den andra uppmaningen ad notam.

Anf. 61 STIG JOSEFSON (c) replik:

Herr talman! Jag blev förvånad över atf finansministern åter talade om den skattereform som "vi socialdemokrater" genomförde. Det träffades en överenskommelse med socialdemokraterna medan centern och folkpartiet saft i regeringsställning. Beslutet togs på våren 1982 och sedan genomfördes reformen åren 1983-1985. Det är ganska egendomligt aff man därefter vill påstå att det är socialdemokraterna som har genomfört skattereformen -speciellt som def i verkligheten är så, som Kjell Johansson sade, att vad socialdemokraterna gjort är försämringar i det ursprungliga förslaget. Allt tyder nu på aft man nu inför väljarna skall framställa def så. som om socialdemokraterna ensamma har drivit igenom reformen.

Ännu mer bekymrad blir jag när Kjell-Olof Feldt säger aft centern har tagit avstånd från skattereformen, I varenda parfimotion på skattepolitikens område, i varenda debatt som har förts under den gångna treårsperioden, har det från centerns sida krävts atf skaftereformen skulle fullföljas. Hur man mot den bakgrunden kan påstå att vi har tagit avstånd från den förvånar mig i allra högsta grad.

Jag har inte heller sagt aft socialdemokraterna skulle ha tagit avstånd från all anpassning av skafteskalan med hänsyn fill inflationen. Vad jag har sagt är att jag reagerar mot den ryckighef som socialdemokraterna tillämpar. Ett år accepterar man aft hänsyn skall tas till inflafionen, ett annat år inte, Def var inte så man resonerade i samband med skafteöverenskommelsen. Då var målsättningen den atf få fill stånd en fasthet i skattepolitiken. Infe minst skulle arbetsmarknadens parter kunna lita på resultatet av denna fasthet.

Vidare har finansministern bekymmer om den regering som skall bildas efter en eventuell borgerlig vinst i valet i höst. Jag måste säga att det är ganska

märkligt aff man här kräver besked på den punkten. Vi har själva gång på Nr 160 gång sett aft även ett mycket stort parti som socialdemokraterna har fått göra y\Ar, pn Hpn betydande ändringar i sinaförslagpågrundavatteft litet parfi, vpk, har ställt 4 : ,„• iqös

krav som måste uppfyllas för aft det skulle bli möjligt att genomföra en ______

socialistisk politik. Atl då några månader före valet begära att vi här skall p.. ,,, deklarera hur eventuella problem skall lösas i en regeringssituation tycker jag ttjälvdekh rntir n är något verklighetsfrämmande.

Vi har från centerns sida klart deklarerat att vi inte kan acceptera en sådan skattepolitik som den moderaterna för fram i dag. Det har jag sagt senast i dagens debatt, och det står jag fast vid. Det är def enda jag vill säga i dag i denna fråga.

Anf. 62 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Herr talman! Finansministern gör mig litet förvånad, när han nu. vill diskutera Bengt Westerbergs uppfattning om moderaternas moral med mig. Varför diskutera med Bengt Westerberg genom ombud? Inbjud gärna Bengt Westerberg till en debatt! Sätt upp en tid när det passar finansministern att ta en debatt om detta med Bengt Westerberg! Jag skall gärna agera promotor och se till atl den debatten kommer till stånd. Smyg inte undan i buskarna! Men vi båda kan ju diskutera den socialdemokratiska moralen.

Kjell-Olof Feldt sade här att vi har tagit avstånd från marginalskattereformen - all vi inle har följt upp den här i kammaren. Vad vi har tagit avstånd ifrån är de försämringar som ni vid varje tillfälle har lagt in i den reformen. Det må väl ändå vara oss tillåtet.

Vi satte oss ner och gjorde en överenskommelse. Den överenskommelsen. Kjell-Olof Feldt, såg inte alls ut på det sätt som resultatet i dag gör - tyvärr har def blivit en mycket kraftig försämring. Aft då begära att vi skulle rösla för ert förslag här i Sveriges riksdag tycker jag är väl kraftigt. Vi gjorde denna överenskommelse med er inom socialdemokrafin, eftersom vi ville skapa en bestående reform, som kunde vara till gagn för det här landet. Vi är ganska besvikna.

Kjell-Olof Feldt säger atf anledningen fill att man inte har något inflafionsskydd för 1986 är fördelningspolitisk. Det stämmer bara om man accepterar det som en reträtt från den ståndpunkt som ni tidigare har intagit. Om ni hade stått kvar vid den fidigare ståndpunkten, skulle vi ha haft ett fullständigt inflafionsskydd, som hade varit fördelningspolitiskt neutralt. Men del blir det inte nu. Ni tar nu steg i andra riktningen och försämrar marginalskattereformen.

Finansministern säger också aft del inte är slut med al! anpassning. Från 1987 skall ni återgå fill en inflationsreglering av skattesystemet. Hur skall vi kunna tro på detta, när vi först får höra att det är fördelningspolitiskt omöjligt med ett inflationsskydd och sedan helt plötsligt får höra atl ni återgår till den ursprungliga linjen? Finansministern måste väl ändå bestämma sig för någon av dessa linjer, som tyvärr är oförenliga,

Slufligen mycket kort: Del är inte så att vi genom aft suga nej till
schablonavdraget på 3 000 kr, har omöjliggjort den här reformen eller starkt 89

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Förenklad självdeklaration, m. m.

begränsat det antal som kommer atf omfattas av den. Om man följer folkpartiefs förslag kommer lika många aff omfattas av reformen. Vi har valt en linje som betyder att vi infe behöver försämra marginalskaftereformen ytterligare,

Anf. 63 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Jag har bara en reflexion aft göra. Om den nu genomförda skattereformen är så misslyckad och så urusel, varför inte då överlåta hela ansvaret för denna reform fill oss socialdemokrater! Varför bli så upprörd, när jag säger aff def var vi som genomförde den? Resultatet var tydligen inte sämre än aff ni så här på upploppet vill säga att ni ändå var med och . genomförde den. Jag tolkar def som aft man åtminstone kommer aft ta avstånd från de värsta överdrifterna i den borgerliga propagandan om den socialdemokratiska skattepolitiken, t, ex, att vi våldsamt skulle ha höjt skattetrycket och att vi våldsamt skulle ha höjt marginalskatterna, när sanningen är motsatsen.

Talmannen anmälde aff Kjell Johansson anhållit att till protokollet få antecknat atf han infe ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 64 RUNE TORWALD (c):

Herr falman! För knappt två månader sedan väckte Anna Wohlin-Andersson och jag en mofion, där def togs upp ett litet specialproblem.

Vi menar nämligen att det avgörande för om en lag skall respekteras av allmänheten är atf den uppfattas som rättvis och förankrad i det allmänna rättsmedvetandet, vilket innebär aff man måste anpassa lagsfiftningen till det instinktiva rättsmedvetandet, även om detta ibland skulle innebära en viss jämkning, sett strikt juridiskt.

Självfallet finns def ingen pricipiell skillnad mellan kontrolluppgifter på bankräntor och på kontrolluppgifter på löneinkomster och aktieutdelningar, som sedan årtionden tillbaka har lämnats till taxeringsmyndigheterna. Det negativa mottagande som förslaget om kontrolluppgifter på kapitalinkomster har mött i massmedia bottnar sannolikt i en icke ovanlig åsikt, nämligen den att skaft på pengar som redan har beskattats en gång som inkomst är orättvis. Politikerna känner förmodligen inte fill hur utbredd den här uppfattningen egentligen är. Vissa skattskyldiga har dess värre tagit saken i egna händer och låfit bli att redovisa bankmedlen i deklarationen.

Jag har under 12 år arbetat som faxeringsnämndsordförande och har vid många fillfällen mötts av sådana här reaktioner från allmänheten. Samtidigt har jag noterat hur relativt hårt samhället slär fill mot dem som ertappas med atf infe ha redovisat sina bankmedel. Många banksparare tycker aft det är särskilt orättvist att verkligt förmögna personer kan ha stora förmögenheter i form av t, ex, värdefulla konstföremål och smycken utan aft drabbas av någon förmögenhetsskaft.

Många pensionärer skaffade sig sina hus under 1930- eller 1940-falef med hjälp av stora egna arbetsinsatser och med ekonomiska uppoffringar. Man

kostade infe på sig några semestrar utan allt satsades på def egna hemmet för att därmed skapa en god och trivsam bostad åt sig själv och sin familj. Samtidigt sökte man också alltid ha en sparad slant på banken för aff snabbt kunna klara uppkommande behov av reparationer, utbyten av inventarier m, m, i def egna hemmet. Detta är ju något som hyresgästerna infe behöver bekymra sig om, när de väl har betalat sin hyra.

På grund av den kraftiga inflation som har rått under de senaste 20-25 åren finner nu många av dessa villaägare aft de på papperet har blivit så förmögna att de skall betala förmögenhetsskaft, något som de starkt reagerar emot, eftersom de menar sig inte "kunna äta sina hus" eller sälja dem bara för aff betala sin skaft. Sitt lilla sparkapital anser de sig behöva för atf klara allt oftare uppkommande reparafionsbehov på sina nu ganska ålderstigna hus.

Jag vill understryka, atf även om jag har en viss förståelse för aft vissa småsparare för närvarande underlåter atf redovisa sin förmögenhet och sina kapitalinkomster på ett korrekt sätt, kan detta inte accepteras av samhället, eftersom förfarandet innebär en orättvisa de skattskyldiga emellan.

Hur skall man då förändra def allmänna rättsmedvetandet? Vi menar aff def i första hand kan ske genom att man förbättrar villkoren för bankspararna. Alltför länge har grundavdraget, trots en kraftig inflation, legat sfilla. Man har bara gynnat nysparande i vissa speciella former, något som bl, a, missgynnat pensionärerna, som erfarenhetsmässigt huvudsakligen har sina sparmedel på bank. Jag noterar därför med tillfredsställelse aff regeringen nu föreslår en relativt kraffig uppräkning av def grundavdrag som görs vid ränteinkomster m,m. Men, enligt vår åsikt, borde riksdagen redan nu hos regeringen begära förslag fill nya regler, anpassade fill inflationsutveckling, diskonto m, m, när det gäller beskattning av kapitalinkomster och förmögenheter.

Men även om vi med sådana här åtgärder skulle kunna öka allmänhetens förståelse för aff en korrekt redovisning skall lämnas i deklarationen också beträffande sparmedel, löser infe det här problemet för dem som med mer eller mindre dåligt samvete hittills underlåtit att göra detta. Om infe några övergångsregler skapas, är risken stor atf många av dessa människor- inför hotet aff bli avslöjade genom kontrolluppgifter från sina resp, banker - tar ut sina sparmedel före 1985 års utgång för aft sedan förvara dem i bankfack, madrass eller på något annat gömställe. Ur alla synpunkter vore det olyckligt. Då vore det avsevärt bättre, om samhället kunde acceptera "en mager förlikning"! Def är också vad vi har föreslagit.

Som jag redan har antytt drabbas den som ertappas med att infe ha lämnat en korrekt redovisning beträffande inkomster och förmögenhet ganska hårt genom de reglersom gäller för eftertaxering, skattetillägg etc. Även den som självmant börjar lämna korrekta uppgifter fr. o. m. ett visst inkomstår kan drabbas ganska hårt genom eftertaxering för de fem föregående taxeringsåren. Den i propositionen föreslagna ökade uppgiftsskyldigheten skall ju tillämpas fr. o. m. inkomståret 1986. Men för innevarande inkomstår, dvs. för 1985, gäller fortfarande hittillsvarande regler. Samhället har nu alltså ett perfekt och unikt tillfälle att visa generositet samtidigt som riskerna minskas för att ytterligare kapitaltillgångar blir "svarta".

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Förenklad självdeklaration, m. m.

Nr 160

Tisdagenden 4 juni 1985

Förenklad självdeklaration, m. m.

Inte minst väsentligt i dessa sammanhang är ju att bankmedlen i princip fungerar som rörelsekapital i samhället - vilket är nödvändigt för att skapa sysselsättning, "Svarta" pengar i bankfack och madrasser är däremot som regel improduktiva- i den mån de inte används för konsumtion,.något som ur inflationssynpunkt infe heller är önskvärt.

Vi har alltså föreslagit aft regeringen snarast vidtar åtgärder som leder till atf de som tidigare har underlåtit att korrekt redovisa sina inkomster och tillgångar i förvärvskällan kapital nu får en sfimulans aff lätta sitt samvete och aft redan vid deklarationstillfällef januari-mars 1986 deklarera korrekt. För atf en sådan aktion skall bli framgångsrik krävs, utöver en effektiv information, aft riksdagen beslutar om något slags moratorium när det gäller utnyttjande av bl, a, taxeringslagens §§ 114-116, bestämmelserom eftertaxering i fråga om här aktuella kapitalinkomster och förmögenhet under inkomståren 1980-1984, Givetvis bör eft sådant moratorium bara gälla dem som frivilligt rätfar sina uppgifter i här aktuella avseenden, när de lämnar in sin deklaration under januari-mars 1986,

Skatfeutskoltef har på s, 66 i betänkande 60 mycket lakoniskt konstaterat:

"Motionen synes bygga på förutsättningen atf skattskyldiga allmänt skulle ha underlåtit att lämna uppgifter om sina kapitalinkomster och förmögenhetstillgodohavanden i deklarafionen.

Oavsett hur härmed förhåller sig är enligt utskottets mening åtgärder av den art motionärerna avser olämpliga. Utskottet avstyrker följaktligen motionen,"

Ja, det är naturligtvis lätt atf säga så, om man bara far hänsyn fill juridiska fakta. Jag menar att utskottet här har missat en unik chans atf åstadkomma en "mager förlikning" i stället för aff få feta processer på halsen. Jag är övertygad om aff detta betraktelsesätt kommer atf leda till vad följande ordspråk talar om: Snålheten bedrar visheten. Många kommer aft placera sina pengar utom räckhåll för taxeringsmyndigheterna, helt i onödan och lill men för samhällsekonomin och berörda personer, med tanke pä deras samvete - om de nu har något samvete.

Herr falman! Jag hemställer om bifall till yrkande nr 2 i vår mofion 3170.

Anf. 65 TALMANNEN:

Jag får meddela aft anslag om kvällsplenum nu har uppsatts.

Anf. 66 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Jag skall här säga några ord om motion 335, som jag skrev under den allmänna motionstiden. Mofionen handlar om beskattning av prosfifuerades inkomster och de negativa sociala konsekvenser nuvarande situation får. Eftersom ett enigt utskott har avstyrkt motionen anser jag inte att det är lönt aff yrka bifall till densamma.

Sedan lång tid fillbaka har inkomster av prostitution inte beskattats. Skälen till detta förhållande har antagligen främst varit praktiska - man har väl ansett att det skulle innebära större skada än nytta.

1982 förändrades emellerfid denna situation. Numera betecknas stadigva-

rande prostitutionsverksamhef som rörelse, och den som utövar denna Nr 160
verksamhet skall betala skatt på inkomsterna härifrån. Tisdaeenden

Denna nya situafion, herr falman, har inneburit aff taxeringsmyndigheter- ■: \RS

na har kunnat ta itu med en tidigare förbisedd skatfekälla. De besvärligheter,

m. m.

.särskilt ur social synpunkt, som uppstått är uppenbara och har i praktiken Förenklad omedelbart gjort sig gällande. Jag inbillar mig att en prostituerad inte självdeklaration, uppfattar sig som företagare med skyldighet att bl. a. föra böcker över varje affärstransaktion med upptagande av inkomster och utgifter i verksamheten. Därmed saknas underlag för en korrekt taxering. Om man vill vara litet elak kan man påstå aft samtidigt som staten med olika medel bekämpar prostitutionen vill den göra sig inkomster på den verksamhet som förekommer.

Jag är helt säker på atl den som prostituerar sig gör delta oberoende om eventuella inkomster är skattepliktiga eller ej. Däremot kan det med bestämdhet påstås atl möjligheten är stor aft beskattning av dessa inkomster innebär atl en prostituerad blir fast cementerad i de förnedringens träsk som denna verksamhet innebär. Det måste vara av stort intresse från samhällets sida att motverka prostitutionen. Beskattningen av de prostituerade får, enligt min och säkert mångas uppfattning, helt motsatt effekt. Jag bedömer det så att prostituerade i allmänhet inle sätter undan delar av sina inkomster för atl kunna betala skatt. Detta kan då innebära att de långt senare skönslaxeras i efterhand i form av kvarskatt. Dessa skatteskulder blir, som praktiska fall har visat, mycket stora, och de prostituerade saknar möjlighet alt någonsin kunna betala in dem. Den enda möjlighet de prostituerade har alt kunna betala dessa kvarstående skatter är att öka sin verksamhet. Vad detla kan innebära, eller rättare sagt alllid innebär, är en total utslagning.

Vad som behövs för dem som hamnat i detla träsk är atl finna en väg tillbaka till ett normalt liv med inkomster av vanligt arbete. Jag medger, herr talman, alt detta kanske är lättare sagt än gjort. Jag är inte heller beredd aft "köpa" de olika förslag som har väckts runt om i landet, t. ex. det som handlar om att kriminalisera de människor som anlitar prostituerade. Jag tror inte att de som har väckt dessa förslag riktigt har tänkt igenom vilka konsekvenser förslagen kan få. En sak är däremot helt uppenbar, och det är att nuvarande system innebär atl möjligheten är mycket stor atl de prostituerade blir kvar i sin verksamhet och det för alltid.

Det skall också påpekas atl de skaller staten här får in är mycket små, då dessa människor i de flesta fall saknar tillgångar. Arbetet med taxering, debitering och indrivning kostar mycket mer än vad som kan tänkas komma tillbaka lill staten. Resultatet av nuvarande praxis blir negativt för staten ur ekonomisk synpunkt. Därtill, och myckel mera viktigt, kommer at! det riskerar att leda till en ökad utslagning och misär. Det finns alltså starka skäl för atl inte beskatta dessa inkomster, därför atl det som regel får kalasliofala sociala konsekvenser.

Vad svarar då ulskotiel? Jo, man är medveten om aft beskattningsreglerna kan medföra problem i vissa fall, och man har i,o,m, förståelse för syftet med motionen. Men man säger samtidigt atl ett bifall till motionen skulle

Nr 160

Tisdagenden 4 juni 1985

Förenklad självdeklaration, m. m.

innebära problem av annat slag, och man vill inte specialreglera bara ett av många likartade områden. Utskottet säger också att det trots allt är eff mycket begränsat antal personer som det här är fråga om.

Nu är def, herr talman, bra och posifivt atf utskottet har visat förståelse och sympati för min mofion, men def hjälper inte ett ögonblick dem som riskerar atf fastna och har fastnat i den förnedrande situation som prostitution innebär.

Jag menar nog också, till skillnad från utskottet, att de som i dag är prostituerade infe är eff litet antal, vilket i och för sig är beklagligt, Atl en särbehandling av de prostituerade ur skatfesynpunkt skulle innebära aft nya tillämpningsbestämmelser skulle få konsekvenser för andra områden är kanske möjligt. Dock menar jag aft de problem vi för närvarande har att ta hänsyn fill är av så betydande art, framför allt ur mänsklig och social synpunkt, atf man ändå borde ha tillstyrkt den här motionen. Jag efterlyser alltså litet mera mänsklighet och mindre skatfebyråkrati.

Till sist, herr talman, står min förhoppning fill aft taxeringsmyndigheter och kronofogdar runt om i landet beslutar sig för all inom delta område tillämpa sunt förnuft och bortse från inkonsekventa regler som har fått, som kan få och som får mycket tragiska konsekvenser.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 (deklarationsförfarandet, mm.)

Utskottets hemsfällan bifölls med 182 röster mot 130 för reservation 1 av Knut Wachtmeister m. fl. i motsvarande del. I ledamot avstod från aff rösta.

Mom. 2 (inflationsskyddet och skafteskalan)

Utskottefs hemsfällan, som ställdes mot

dels reservation 2 av Knut Wachtmeister m. fl. i motsvarande del,

dels reservation 3 av Stig Josefson och Karl-Anders Petersson i motsvarande del,

dels reservation 4 av Kjell Johansson i motsvarande del, bifölls med acklamation.

Mom. 3 (schablonavdraget i tjänst, m,m,) Omedelbara lagändringar

Utskottefs hemställan bifölls med 167 röster mot 146 för reservafion 5 av Knut Wachtmeister m, fl, i motsvarande del.

Mom. 6 (avgiftsfritt botfenbelopp för egenföretagare)

Utskottets hemställan bifölls med 263 röster mot 50 för reservation 7 av Stig Josefson och Karl-Anders Petersson i motsvarande del.

Mom. 7 (sparavdraget)

Utskottets hemställan bifölls med 263 röster mot 50 för reservation 8 av Sfig Josefson och Karl-Anders Petersson i motsvarande del.

Mom. 8 (överflyttning av ränteavdraget i inkomstslaget tjänst till inkomstslaget kapital)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 9 av Knut Wachtmeister m. fl. i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 10 (schablonavdrag för äldre akfier)

LItskollels hemställan - som ställdes mot reservation 10 av Knut Wachtmeister m. fl. i motsvarande del - bifölls med acklamafion.

Nr 160

Tisdagen den 4junil985

Förenklad självdeklaration, m. m.

Mom. 12 (pensionsgrundande inkomst)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 11 av Knut Wachtmeister m, fl, i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (uppgiftsskyldighef för kreditinstitut m, fl,)

Först biträddes reservation 12 av Knut Wachtmeister m, fl, i motsvarande del, som ställdes mot

dels reservafion 13 av Stig Josefson och Kari-Anders Petersson i motsvarande del,

dels reservation 14 av Kjell Johansson i motsvarande del, med acklamafion.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 170 röster mot 80 för reservafion 12 av Knut Wachtmeister m, fl, i motsvarande del, 63 ledamöter avstod från aft rösta.

Mom. 16 (uppgifter om socialförsäkringsavgiffer)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 15 av Kjell Johansson - bifölls med acklamafion.

Mom. 17 (straffskalan i 120 § TL)

Ulskoltets hemställan - som ställdes mot reservafion 16 av Knut Wachtmeister m,fl, i motsvarande del - bifölls med acklamafion.

Mom. 19 ("moratorium")

Utskottefs hemsfällan - som ställdes mot motion 3170 av Rune Torwald och Anna Wohlin-Andersson i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 20 (samtaxering, m,m,)

Utskottefs hemställan - som ställdes mot reservation 17 av Knut Wachtmeister m, fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 21 (fosterbarns förmögenhet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 18 av Knut Wachtmeister m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 22 (inkomstuppdelning mellan makar i näringsverksamhet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 19 av Knut Wachtmeister m.fl. - bifölls med acklamation.

Nr 160

Tisdagenden 4junil985

Förenklad självdeklaration, m. rn.

Mom. 23 (inkomst av fastighetsförvaltning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 20 av Knut Wachtmeister m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 27 (skattelättnader för barnfamiljer) Utskoflels hemställan, som ställdes mot dels reservation 21 av Knut Wachtmeister m.fl., dels reservafion 22 av Sfig Josefson och Karl-Anders Petersson,

bifölls med acklamation.

Mom. 28 (kostnader för barntillsyn)

Ulskotlels hemställan - som ställdes mot reservation 23 av Knut Wachtmeister m,fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 29 (kostnadsersättning för dagmamma)

Utskottets hemställan bifölls med 261 röster mot 52 för reservation 24 av Stig Josefson och Karl-.-nders Petersson.

Mom. 33 (vårdbidrag)

Utskottets hemställan, som ställdes mot

dels reservation 25 av Knut Wachtmeister m. fl.,

dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motion 1154 av Margö Ingvardsson m.fl., bifölls med acklamation.

Mom. 34 (familjevårdsersättning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 26 av Knut Wachtmeister m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 35 (barnpension)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 27 av Stig Josefson m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 36 (underskottsavdrag)

Först biträddes r-eservation 28 av Knut Wachtmeister m.fl. med 93 röster mot 15 för utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill motion 2386 av Lars Werner m. fl. 198 ledamöter avstod från all rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 28 av Knut Wachtmeister m.fl. - genom uppresning.

.Mom. 37 (utredning om otillbörliga underskotisavdrag)

Utskottets hemställan - som ställdes mot leservatioii 29 av Knut Waclil-rneisier m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 38 (räntetillägg för ränfeförmånliga lån) Utskottets hemställan, som ställdes mot

dels reservation 30 av Knut Wachtmeister m. fl. i motsvarande del, dels reservafion 31 av Sfig Josefson och Karl-Anders Petersson i motsvarande del, bifölls med acklamafion.

Mom. 39 (ränfetillägg för mangårdsbyggnad i jordbruk och för bil) Utskottets hemställan, som ställdes mot

dels reservafion 30 av Knut Wachtmeister m. fl. i motsvarande del, dels reservation 31 av Sfig Josefson och Karl-Anders Petersson i motsvarande del, bifölls med acklamafion.

Nr 160

Tisdagen den 4junil985

Förenklad självdeklaration, m. m.

Mom. 40 (underlag för räntefillägg för bil)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 32 av Stig Josefson och Karl-Anders Petersson - bifölls med acklamation.

Motn. 41 (kvittning mellan makar m. m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 33 av Knut Wachtmeister m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 47 (fackliga stipendier)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 34 av Knut Wachtmeister m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 50 (skaftereduktion för aktieutdelning)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 35 av Knut Wachtmeister m. fl. - bifölls med acklamation.

Utskottets hemställan i övrigt Bifölls.

7 § Föredrogs

utbildningsutskottets betänkanden

1984/85:32 om vissa för forskning och forskarutbildning gemensamma frågor

m.m. (prop. 1984/85:100 delvis), 1984/85:33 om anslag till humanistiska fakulteterna m. m. (prop. 1984/85:100

delvis), 1984/85:34 om anslag till forskningsrådsnämnden m. m. (prop. 1984/85:100

delvis), 1984/85:35 orn lokalkostnader och investeringar m.m. (prop. 1984/85:100

delvis), 1984/85:36 om anslag på tilläggsbudget III (prop. 1984/85:125 delvis) samt 1984/85:40 om vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder (prop. 1984/85:150

delvis).

7 Riksdagens protokoll 1984/85:160-161

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Vissa för forskning och forskarutbildning gemensamma frågor m. m.

Anf. 67 TALMANNEN:

Utbildningsutskottets betänkanden 32, 33, 34, 35, 36 och 40 kommer aft debatteras i tur och ordning. Voteringarna äger rum i ett sammanhang efter avslutad debatt.

Först upptas alltså utbildningsutskottets betänkande 32 om vissa för forskning och forskarutbildning gemensamma frågor m, m, I fråga om detta betänkande hålls gemensam överiäggning för punkterna 1 och 2,

Vissa för forskning och forskarutbildning gemensamma frågor m. m.

Anf. 68 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! För ett par veckor sedan hade jag tillfälle atf debattera med Lars Gustafsson om vissa principiella frågor när det gäller universitets- och högskolepolitiken. Det fanns då anledning att beklaga att vi får dessa betänkanden så styckevis och delat att det inte ges möjlighet fill någon stor principdebaft. Lika fullt finns det anledning att också i dag göra några principiella anmärkningar innan jag går in på detta betänkande i detalj.

Man kan då inledningsvis konstatera atf den politiska experimenlluslen har drabbat universiteten hårt under de senaste 20 åren. Forskningen har drabbats dubbelt så hårt genom aft utrymmet för inomvetenskaplig förnyelse och utveckling har gjorts alltför snävt och på grund av att grundutbildningen i många hänseenden har varit och är ofillfredsställande.

Att 1977 års s, k, högskolereform på lång sikt skulle få negafiva effekter var väl flertalet av de inom universitet och högskolor verksamma fullt på def klara med i förväg. Men dessa negativa effekter har visat sig snabbare än väntat. Man kan i dag konstatera atf universitetsmiljön inle är vad den borde vara.

Lönepolitiken har spelat sin roll. Den allmänna lönenivelleringen har slagit hårt mot forskningen och forskarna. Färre studenter har slagit in på högre studier. Vi har fått färre studenter som ägnar sig åt forskarutbildningen.

När det gäller själva miljön är den alltså infe längre stimulerande på def sätt som den en gång i tiden var. Själva kunskapsutvecklingen har skjutits i bakgrunden. I mångt och mycket beror detta säkert på aft yrkesinriktningen har blivit så framträdande efter den s.k. högskolereformen 1977. Ämnesområdena har skjutits i bakgrunden. Institutionerna har fåfl slå tillbaka för linjenämnder. Byråkratiseringen har firat oanade triumfer. Antagningssystemet lämnar mycket övrigt att önska.

Till detta kommer också att universiteten, inte minst när det gäller forskningssidan, har kommit att bli alltmer beroende av den externa finansieringen. Vi kan också se hur själva basorganisationen har fått en allt svagare ställning i mångt och mycket till följd av den ökande sektorsforskningen. Def är eff av skälen fill aft vi tillsammans med folkpartiet i reservation 8 kräver en överflyttning av resurser från sektorsforskningen fill universitetens och högskolornas basorganisationer.

Vi kan vidare konstatera atf den yrkesinriktning som studierna vid universiteten och högskolorna fått hos många studerande har lett fill att man alltför fidigt bestämmer sig för en viss studieinriktning. Detta i sin tur försvårar sedan rekryteringen fill forskarutbildningen.

Tidigare kunde man konstatera att den akademiska karriären hade sina fördelar. Def fanns någonting som hette en akademisk frihet. Man kan säga aft även om lönerna för de universifefsverksamma infe var märkvärdiga, var de ändå relativt hyggliga. De här tidigare morötterna är numera i stort sett borta. Vi har haft en utomordentligt ogynnsam löneutveckling, som gör att svenska forskare och universitetslärare i dagsläget torde tillhöra de sämst betalda i västvärlden.

Själva meritvärdet av doktorsexamen har också i mångt och mycket urholkats. Här har riksdagen för övrigt tidigare gjort en beställning hos regeringen om aff man klart skall slå fast meritvärdet av doktorsexamen inom staflig förvaltning, etc. Därav har ingenting kommit, utan ärendet har förhalats tid efter annan.

Vi kräver nu i reservation 7 att man inom den statliga förvaltningen skall göra en ordentlig inventering före den 1 juli 1986. För aft i någon mån avhjälpa de stora brister som finns på universifetssidan i dagsläget presenterade vi från moderata samlingspartiet i går vad vi skulle kunna kalla för ett akutprogram. Det gäller aft stoppa flykten från högskolorna. Detta kan ske på olika sätt. Först och främst skall man skapa en kreativ miljö på nytt. Detta kan ske genom aft institutionerna förstärks och genom att institutionsledningarna får ökade befogenheter och mer att säga fill om. På det viset kommer det inte längre atf tas som en straffkommendering att vara prefekt utan ses som någonfing positivt.

Vi kan också genom att främja internationaliseringen göra miljön mera stimulerande dels genom atf ge ökade möjligheter till våra universitetslärare och forskare atf inhämta inspiration vid utländska universitet, dels genom aff göra det möjligt att i ökad omfattning ta emot ufländska forskare och universitetslärare här i Sverige.

Ett annat sätt atf förbättra miljön är aft öka det lokala inflytandet över ekonomin och självfallet också aft minska hela den byråkratiska apparat som vuxit upp.

När det gäller rekryteringen av doktorander har utvecklingen alltså inte varit positiv under senare tid. Nu skall det med en gång sägas att den statisfik vi har är ganska bristfällig, men vi vet ändå aff medelåldern för akfiva doktorander under åren 1974-1980 steg från nära 33 år fill mer än 35,5 år. Under tiden 1974/75 till 1977/78 ökade också studietiden drastiskt, från 11 till 14 terminer. Under hela 1970-talet nästan halverades antalet forskarexamina. Detta är allvarligt infe minst med tanke på aft hälften av dem som 1980 var professorer kommer atf avgå med pension fram till år 1990.

Inrättandet av doktorandljänster är ett steg i rätt riktning. Det är något som är betydligt bättre än utbildningsbidragen. Ändå skall man naturligtvis erinra om att antalet doktorandtjänster ännu infe är mer än en droppe i havet.'

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Vissa för forskning och forskarutbildning gemensamma frågor m.m.

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Vissa för forskning och fors kar-utbildning gemensamma frågor m. m.

Vi har dock, för att underlätta för doktoranderna att bli klara med sina forskarexamina, velat atf man skall sätta eff fak för deras undervisningsskyldighet. Det är märkligt atf man inom utskoftsmajoriteten finner def så besvärligt att göra detta. Det är ganska lätt att genomföra en sådan begränsning genom atf införa evalueringsregler också för den här tjänsten på samma sätt som för andra tjänstekategorier. Detta har vi tagit upp i reservation nr 1.

Vi har också yrkat att handledningen skall ges större resurser. Var och en skall i genomsnitt kunna räkna med ca 6 fimmars handledning per månad. Vi har dessutom i en annan reservafion yrkat att behörigheten för forskarutbildning skall göras snävare. Def måste krävas en fullständig grundexamen om 120 poäng och 60 poäng i def ämne som vederbörande avser atf uppta forskarstudier i.

Vi har vidare för att höja kvaliteten på avhandlingarna velat göra det möjligt för fakulfetsopponenfer och ledamöter i betygsnämnden atf mofivera sina beslut. Vi har i detta sammanhang också pekat på nödvändigheten av atf införa graderade avhandlingsbefyg.

Om man skall komma till rätta med situafionen för våra forskare och om man skall kunna stoppa flykten från högskolan är def til syvende og sidst naturligtvis en annan lönepolitik som behövs. Vi har sagt att lönerna för universitetslärare och forskare under en treårsperiod bör öka med 30 %. Vi behöver också en flexibilitet i lönesättningen, och vi behöver se fill atf resurserna ökas för atf LÄTU skall kunna förverkligas.

Def är alltså en rad olika åtgärder som behöver genomföras för atf vi skall kunna få en förbättring på forskningssidan och även när def gäller forskarutbildningen. Def kan infe vara en diskussionsfråga om vi skall vidta de här åtgärderna eller infe. Vi kan konstatera, atf om vi infe slår vakt om vår forskning kommer detta atf drabba hela landet och få förödande effekter på sikt.

Till sist, herr talman, skulle jag i det här sammanhanget vilja uttrycka min glädje över aff def fill följd av en fyrparfimofion blir möjligt all rädda musikskolan i Edsberg. UHÄ har tillstyrkt, och man ser skolan som ett värdefullt komplement till musikhögskolorna.

Jag ber med detta, herr falman, att få yrka bifall till reservationerna 1, 2,3, 5, 6, 7 och 8, I övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Under detta anförande överfog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

100

Anf. 69 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Def betänkande som vi nu behandlar, utbildningsutskottets betänkande nr 32, far upp en rad sinsemellan ganska skiljaktiga frågor, som har det gemensamt atf de gäller vårt högskoleväsende. De är av relafivt övergripande natur - åtminstone en del av dem.

En fråga som ägnas en hel del utrymme gäller kvaliteten i vår forskarutbildning. Det är utan tvivel en mycket viktig fråga. Med forskarutbildningen

lägger vi en stor del av grunden för forskningen. Det är viktigt atf vi på olika sätt arbetar för atf främja en förbättrad kvalitet när def gäller forskarutbildningen.

Man kan ha olika meningar om hur man skall gå till väga, Def har fogats reservationer till detta betänkande som egenfligen samfällt går ut på aft man skall åstadkomma denna kvalifefsförbättring genom olika typer av centrala ingrepp - genom en hårdare centralstyrning av forskarutbildningen. Det gäller utformningen av doktorandtjänster, handledning, behörighetsfrågor, betygsnämndernas sätt att arbeta, osv. Från centerns sida tror vi inte aff man kan kommendera fram kvalitet genom centrala direktiv, utan vi tror aft man måste arbeta med detta lokalt inom ramen för vissa övergripande centrala ställningstaganden.

Frågan om forskarutbildningens meritvärde tas också upp i en reservafion. Jag vill understryka aff vi från centern anser atf det är mycket viktigt att forskarutbildningen får ett större meritvärde, Def pågår också ett beredningsarbete på detta område. Därför anser vi inte atf det finns anledning för riksdagen att nu föregripa detta beredningsarbete. Men vi kommer givetvis aft följa denna fråga med mycket stort intresse.

En annan reservation som är fogad till betänkandet handlar om ansvarsfördelningen mellan sekforsforskningen och den grundläggande forskningen vid universiteten, I fråga om detta vill jag hänvisa till vad vi från centerns sida sade i vår motion med anledning av förra årets forskningspolitiska proposition. Vi pekade då på den snårskog av anslag och.anslagsgivande myndigheter som finansierar den statliga delen av forskningen, Def är mycket viktigt atf man får en enklare struktur. Vi menar aft det naturliga är aft denna förenkling sker i riktning mot att framför allt högskolorna och forskningsråden skall vara anslagsgivande myndigheter på forskningens område. Vissa undantag kan naturligtvis behöva göras, Def pågår eft arbete med att förenkla anslagssfrukfuren när def gäller forskningen. Vi förutsätter atf man kommer att lägga fram ytterligare förslag på detta område i samband med nästa forskningspolitiska proposition. Vi anser att denna tidpunkt är rätta fillfället atf aktualisera de förändringar i anslagssysfemet som kan vara nödvändiga.

Herr talman! Def finns bara en centerreservation fogad till detta betänkande. Den behandlar en mera konkret frågeställning. Denna reservation bygger på ett mofionsförslag från mig och några partivänner från Stockholmsregionen och handlar om att man skall satsa på aft tillskapa ett utvecklingsområde för bioteknik i sydvästra Stockholmsregionen, Det finns en rad goda skäl för detta. Det är viktigt att staten på olika sätt går in och främjar utvecklingen på def biofekniska området, eftersom detta är en framtidssekfor av mycket stor betydelse.

Av erfarenhet vet vi, både i Sverige och utomlands, aff samarbete mellan statliga insfitutioner, forskningsinstifufioner och näringsliv är mycket positivt för teknikutvecklingen. Man arbetar efter dessa riktlinjer på flera håll i Sverige, Om man skall göra en satsning på detta område också i Stockholmsregionen, men naturligtvis infe bara där, kan det vara naturligt att göra denna

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Vissa för forskning och forskarutbildning gemensamma frågor m. m.

101

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Vissa för forskning och forskarutbildning gemensamma frågor m. m.

satsning i den sydvästra delen av Stockholmsregionen, Dels finns det där en bas aff bygga på - Huddinge sjukhus och stora industrier med anknytning till detta område, t, ex, Alfa-Laval och Astra, Dels skulle en sådan satsning vara ett bidrag när def gäller aft motverka den kraftiga regionala obalans som råder i Stockholmsregionen, Denna obalans ger sig till känna inte minst på området högre utbildning och forskning, där det finns en väldig koncentration till de centrala och norra delarna av Stockholm. En sådan satsning skulle vara väl motiverad ur forskningssynpunkt, ur industripolitisk synpunkt och även ur regionalpolifisk synpunkt.

Vi anser atf def hade varit på sin plats aft riksdagen hade gjort en viljeyttring i fråga om detta. Utskottet har emellertid avstått från detta.

Centerns representant i utskottet har reserverat sig i reservation nr 10, och jag yrkar bifall fill denna reservation.

En annan litet speciell fråga som också har ett särskilt intresse för Stockholmsregionen gäller musikutbildningen vid Edsberg. Den har sedan länge bedrivits av Sveriges Radio-koncernen. Alla intygar att detta är en mycket värdefull utbildning. Den är eff viktigt komplement till de andra musikutbildningar som finns i vårt samhälle.

Nu anser sig Sveriges Radio-koncernen infe längre ha råd aft finansiera denna utbildning. Därför menade regeringen aft den borde läggas ned. En nedläggning vore naturligtvis en mycket stor förlust - def betygar alla som har kompetens på detta område.

Genom en fyrparfimofion har vi aktualiserat frågan i utskottet och där samlat en majoritet för atf statliga medel skall tillskjutas för atf utbildningen skall kunna vara kvar.

Tyvärr har socialdemokraterna på denna punkt skilt ut sig i en reservation. Motiveringen i reservationen är något egendomlig. Socialdemokraterna anför statsfinansiella skäl - och det kan man alltid göra, även om statens finanser kanske infe står och faller med 1,6 miljoner. Men dessutom anför man principiella skäl. Socialdemokraterna menar aft denna utbildnig är Sveriges Radios angelägenhet.

Det är mycket tveksamt vilken grund def finns för def påståendet. Def är här fråga om en utbildningsverksamhet. Vi brukar i andra sammanhang vara överens med socialdemokraterna om att det framför allt är statens ansvar aff garantera aff def finns ett bra utbildningsutbud. Sveriges Radios uppgift måste i första hand vara att göra etersändningar.

Def finns alltså, såvitt jag kan förstå, inga principiella invändningar mot att staten går in på detta område.

Jag vill på denna punkt med särskilt eftertryck yrka bifall till utskottets hemställan och avslag på den socialdemokratiska reservationen. Också i övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemsfällan, utom på den punkt där det finns en cenferreservation.

102

Anf. 70 JÖRGEN ULLENHAG (fp):

Herr talman! I reservafion 3 föreslås aff kraven för behörighet för aft antas fill forskarutbildning skall ändras. Bl. a. följs en partimotion från folkpartiet

med den innebörden upp. En fullständig grundexamen om minst 120 poäng med minst 60 poäng i aktuellt ämne bör vara förkunskapskrav inom def förutvarande filosofiska fakulfetsområdef. Det slås fast dels i partimofionen från folkpartiet, dels i reservationen 3 från folkpartiet och moderaterna. Jag yrkar bifall till denna reservation.

I reservafion 4 förordar jag en ökad fasthet och kontinuitet inom betygsnämnderna. I reservationen påminns om att UHÄ i december 1983 lade fram förslag om att det i betygsnämnden skulle ingå dels två fasta, dels tre tillfälliga ledamöter. Reservationsvägen förordas att riksdagen skall ställa sig bakom detta förslag från UHÄ. Jag yrkar bifall också till reservafion 4.

Om man i framtiden skall kunna locka studenter till forskarutbildning är det nödvändigt aft forskarutbildningen ges meritvärde. I folkpartiets partimofion tog vi upp den här mycket viktiga frågan. Vi menar aft det bör göras en inventering av tjänster för vilka doktorsexamen bör uppställas som behörighetsvillkor. Vi gör i reservationen också eff uttalande om forskarutbildningens meritvärde när def gäller befordringsgrunden skicklighet.

Det måste löna sig att forska. För vissa tjänster bör det därför krävas doktorsexamen. För andra bör det vara en merit att ha ägnat sig åt forskarutbildning. Det är djupt beklagligt aft regeringen ännu infe har effektuerat riksdagens beslut från förra året om att man i tjänstehänseende skall kunna tillgodoräkna sig foskarutbildning som fyra år när man söker statlig tjänst. Nu kommer det ut ytterligare en generation av färdiga doktorer som inte kan åberopa sin forskarutbildning som merit när de söker statliga tjänster. Det är mycket olyckligt. Jag yrkar bifall fill reservafion 7.

I reservation 8, som är gemensam för folkpartiet och moderaterna, följs ett annat krav i folkparfiets partimofion upp. Vi menar aft riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att upprätta en plan för överförande av forskningsresurser och foskningsansvar från sektorsorgan till högskolan och forskningsråden. Visst behövs det sektorsforskning, men tyngdpunkten bör förskjutas till förmån för grundforskningen vid universiteten.

Jag yrkar bifall till reservation 8.

Utskottets majoritet bestående av folkpartiet, moderaterna, centerpartiet och vpk tillstyrker en fyrparfimotion med Jan-Erik Wikström som första namn om atf rädda Edsbergs musikskola. Motionen och utskoftsmajoritefen förordar alltså en fortsatt verksamhet vid Edsbergs musikskola.

Den 3 oktober 1984 anhöll UHÄ i en skrivelse till regeringen om aft den alternativa utbildningen samt kurs- och seminarieverksamheten vid musikskolan i Edsberg skulle få ses som ett värdefullt komplement till verksamheten vid musikhögskolorna och atf verksamheten vid musikskolan i Edsberg skulle få fortsätta. UHÄ slog fast aft musikskolan fyller en viktig funktion på musikområdef.

På denna punkt, herr talman, yrkar jag till sist bifall fill utskotfsmajoritetens förslag och avslag på den socialdemokratiska reservafionen nr 11.

Nr 160

Tisdagenden 4 juni 1985

Vissa för forskning och forskarutbildning gemensamma frågor m. m.

103

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Vissa för forskning ochforskar-utbddning gemensamma frågor m. m.

104

Anf. 71 JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! I all verklig vetenskaps natur ligger att den måste förbehålla sig rätten att i princip ifrågasätta allt. En fri vetenskap måste självständigt kunna bedöma riktningen för sitt kunskapssökande„Den måste också i vissa situationer ha ryggrad nog atf avvisa försök utifrån atf lägga under sig forskningsresurser, I synnerhet gäller detta ifall de utanförstående intressena själva inte står under offentlig insyn.

Frågan om forskningens oavhängighet har alltid utgjort eft problem. Problemet fanns på biskop Billings tid lika väl som det i dag finns hos de näringslivsbefalda professorer som man kan nå t, ex, via SE-bankens växel.

Dock är def en ny företeelse som i dag framträder i form av massiva försök från banker och privata storföretag atf styra och nyttja forskning i sina direkta intressen. Den starkt ökade utbredningen härav har samband med aft universiteten i besparingstider lättare faller för frestelsen atf fa in pengar via uppdragsforskning. Redan detta är ju för övrigt eft tvivelaktigt sätt att påverka forskningens inriktning - man inser lätt aft sådana uppdrag, som är väl betalda, prioriteras.

Uppdragsforskning är naturligtvis harmlös så länge den utgör en mindre del av den totala verksamheten vid universiteten och så länge den vetenskapliga verksamheten behåller sitt oberoende och sin integritet. Men det gör den inte - tvärtom. Det är påtagligt hur näringslivet, representerat av grupper av stora inflytelserika privatföretag, försöker lägga under sig och styra vetenskapen i former och fill sådana områden som är intressanta just för dem,

Situafionen skapar en rad allvarliga polifiska och rättsliga problem, Def är eft krav från vpk aft dessa problem allsidigt belyses och atf klara gränser skapas. Det skall skiljas på vad som är privat och vad som är offentligt, Def skall råda förtroende för att människor som arbetar på offentliga institutioner är oberoende av obehöriga intressen. Skattebetalarna skall kunna lita på atf offentiigt avlönade tjänster inte används för stora privata extraknäck, Alla skall kunna lita på aff bedömningar av examensmerifer och kunskapskontroller försiggår under offentlig insyn och i övrigt under former som garanterar oväld i förfarandet,

I dessa stycken syndas grovt. Allt fler exempel ges på atf hela verksamheter styrs av ekonomiska privatintressen och atf organiserade samarbefsformer och avtal binder upp undervisning och forskning vid privata anslag och privat styrning.

Den 6 juni - nationaldagen, till yttermera visso - skall Göteborgs universitets styrelse fatta beslut om en stiftelse. Syftet med denna stiftelse, där kommunen och handelskammaren ingår som parter, är atf finansiellt stödja en högskola för ekonomisk och juridisk forskning vid Göteborgs universitet. Förutsättningen för stödet är, som det heter, att forskningen skall vara relevant för de i stiftelsen ingående intressenterna. Företeelsen finns närmare beskriven i senaste numret av Götheborgske Spionen.

Här är def alltså inte bara fråga om aff köpa upp enskilda forskare. Här är det fråga om att en hel högskola a priori skall arbeta med verksamhet som styrs av utomstående intressenter. Hela den vetenskapliga verksamheten

skall utsättas för en övergripande styrning från dessa intressenter.

I hur hög grad sådana här intressen tränger in i de befinfliga högskolorna visas inte minst av den grundliga undersökning som har gjorts och presenterats av fidningen Arbetaren nr 50-52 år 1981, där man bl. a. kan konstatera aft 26 av totalt 108 fasta forskarplatser vid högskolor och institut inom ämnet nationalekonomi betalas av näringslivet. 37 av totalt 119 anslag fill heltidsforskare vid högskolor och institut inom samma ämne härrör från privata källor.

Vid universitetet i Lund finns eff kontaktsekretariat, som sysselsätter tolv personer. Dess uppgift är att se till aft forskare som har avslutat sin forskarutbildning och är anställda vid universitetet skall komma ut och arbeta vid projekt i näringslivet. Observera att det infe handlar om ett kontaktsekretariat, som försöker förmedla uppdrag inom t. ex. sjukvården, socialtjänsten eller folkrörelserna. Sådana kontakter är givetvis infe särskilt intressanta.

För kontaktverksamheten anges regler, och de finns här aff läsa i handlingar från sekretariatet. Forskaren, som alltså är anställd vid universitetet, skall "i största möjliga mån arbeta hos företaget". Företaget har enligt reglerna rätt till de uppfinningar som han under fiden eventuellt gör. Def allmänna har ingen sådan rätt. Staten och företaget delar normalt kostnaderna för forskaren mellan sig. Vi skattebetalare skall alltså få äran aft ge företagen eft 50 % lönebidrag, men vad forskaren åstadkommer under denna tid skall helt tillhöra företaget. Forskaren skall rätta sig efter företagets sekretessregler. Vi skattebetalare, som betalar hälften av kostnaden, får finna oss i företagets sekretess. Vi skall ingenting veta om vad den av oss till 50 % avlönade forskaren gör i företaget.

Mäktiga ekonomiska intressens inmarsch på vetenskapens domäner väcker ytterligare en central fråga, den om offentlighet och sekretess. Öppenhet och insyn skall ju, heter det, vara regel i all offentlig verksamhet, öppenhet och insyn är också grundregel i varje fri vetenskap.

Uppdragsforskningen i den form som den nu bedrivs är eff uppenbart hot mot denna öppenhet. I en dom den 22 mars i år har regeringsrätten förklarat aft examensarbeten, vilka gjorts för enskilda uppdragsgivares räkning, kan sekrefessbeläggas. Regeringsrättens, dom följde på en ansökan från en journalist på Svenska Dagbladet, som ville fa del av eft visst examensarbete. Regeringsrätten åberopar en paragraf i sekretesslagen, som egenfligen har varit avsedd för provnings- och kontrollverksamhet i allmän regi, men paragrafen är så luddig, att den passade bra för att inom hela uppdragsforskningen ge hemligstämpeln oinskränkt makt.

Här i min hand har jag eft antal exempel på detta förfarande och dess följder. Def är kopior av handlingar, förvarade i en högskolas bibliotek.

Här är ett examensarbete, utfört på uppdrag av eff privat bolag. Vad man får veta om detta examensarbetes innehåll är atf def rör geofysiska och geologiska undersökningar inom eff område på ungefär 16 hektar, vilkas belägenhet inte är preciserad. Det enda offentliga med detta examensarbete är förordet. Förordet avslutas med följande lakoniska sats: På uppdragsgivarnas begäran behandlas detta examensarbete konfidentiellt. - Den offenfliga rapporteringen är följaktligen helt värdelös.

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Vissa för forskning ochforskar-utbddning gemensamma frågor m. m.

105

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Vissa för forskning och forskarutbildning gemensamma frågor m. m.

106

Här är ett annat examensarbete, utfört i en maskinfirma som gör krigsmateriel. Undersökningen redovisas på 16 rader. Mätningsmetoder, mätningsufrusfning och vetenskaplig frågeställning framgår inte. Sammanfattningen avslutas med att rapporten har begärts konfidentiell av uppdragsgivaren. Trots aff det uppenbariigen handlar om rätt enkla fakta rörande rekylverkningar hemligstämplas def hela med hänvisning fill dess militära anknytning.

Här är ett tredje examensarbete, utfört för ett stort norskt företag. Här får man infe ens veta unset om på vilket område undersökningen har rört sig. Det meddelas bara på fyra rader att det är en intern rapport, som klassificerats som sekretessbelagd.

Här här jag slufligen ett fjärde examensarbete. Det är Volvo som är beställare. Detta arbete syftar fill aft kvanfifiera arbefsåtgång vid terrasserings- och vägarbeten. Rapporten innehåller inledning och sammanfattning. Def är eff mycket tunt häfte. Undersökningen är hemligstämplad.

Men i examinafors förord fill den här redovisningen finns det en intressant passus som belyser vårt problem och vetenskapens dilemma i uppdragsforskningen. Professorn ifrågasätter nämligen i förordet valet av parametrar för undersökningen. Han säger tämligen klart aft han anser att man borde ha valt andra parametrar än dem som man valt. Men han konstaterar samtidigt följande: "Arbetet är emellertid utfört enligt Volvo BM:s önskemål."

Detta är ytterst upplysande. Professorn inser alltså att undersökningens vetenskapliga uppläggning kan ifrågasättas. Men han kan inget göra för atf ändra på detta. Det är beställaren som bestämmer. Sedan är det bara att buga och tacka. Slutsatsen är, sorn synes, given: Uppdragsforskning i den form som här föreligger undergräver inte bara offentlighet och insyn. Den undergräver även vetenskaplig kvalitet utan aft man kan göra något åt def.

Jag har berört några av de mycket summariska rapporter som finns där allt väsentligt är hemligstämplat. Def kan filläggas aff vid den högskola där man får ut dessa rapporter är förhållandena ändå bättre än de är på andra håll. På vissa andra håll får man ju inte ut någonting.

Def är alltså tillåtet enligt regeringensrättens dom atf hemligstämpla examensarbeten i Sverige. Man får en ganska klar inblick i vissa högskolekretsars tankevärld, t. ex. när man läser ett cirkulär från en högskoleadmi-nisfration som utfärdats med anledning just av regeringsrättens aktuella beslut. I cirkuläret står def bl. a. så här: "Examinafors godkännande görs under ämbetsansvar. Ingen besvärsrriöjlighet finns. Def föreligger därför inget krav på dokumentation som underlag för överprövning i högre instans." Tänk efter litet grand vad innebörden av ett sådant uttalande är! Def är egentligen en fantastisk värdering som här görs. Att vetenskaplig kvalitet måste förutsätta och vila på en öppen, kritisk diskussion och atf förtroende för betygsäffning och bedömning kräver konfrollerbarhef föresvävar infe cirkulärefs författare.

Som synes, herr talman, krävs det på hela detta område en kraftig uppstramning. Det är i och för sig naturligt. Vi i vpk är infe motståndare fill, aft högskoleforskningen vänder sig ut mot samhället. Men för vetenskapens

skull måste detta ske i mycket bestämda former. Forskarens oberoende och forskningens självständighet måste garanteras. Det betyder atf man striktare måste skilja mellan privat och offentligt. Har man en offenflig tjänst eller forskar man med hjälp av samhälleliga pengar, skall man inte samtidigt ta emot stora förmåner från privat håll. Man får välja huruvida man skall ägna huvuddelen av sitt arbete åt fri forskning vid av skattebetalarna finansierade institutioner eller om man skall lägga tyngdpunkten på sina privatuppdrag. De privatuppdrag, liksom de institutionella kontakter, som forskare arbetande vid högskolorna engagerar sig i skall inte ensidigt ske fill förmån för betalningskraffiga affärsintressen - det kontaktsystem som man skall eftersträva bör vara brett och allsidigt, och det bör inte bara gynna dem som kan ställa upp med stora pengar.

Det krävs alltså, herr talman, aff man far inifiativ till striktare regler för att skydda oväld, opartiskhet och självständighet inom forskningen. Utbildningsutskottet, tycker vi, visar med sin alltför vaga och allmänt hållna skrivning en viss aningslöshet inför problemet. Speciellt från socialdemokratins företrädare tycker vi att man hade haft rätt att vänta sig en annan och en litet skarpare insikt om vad de privata storföretagens offensiv för att lägga under sig forskningen vid högskolorna innebär. Detta är i högsta grad ett problem för arbetar- och folkrörelserna i våra dagar. Därför yrkar jag bifall till reservafion 9 av Björn Samuelson.

Nr 160

Tisdagenden 4junil985

Vissa för forskning och forskarutbildning gemensamma frågor m. m.

Anf. 72 GEORG ANDERSSON (s):

Herr falman! Birger Hagård beklagade att vi med den arbetsordning som tillämpas får en ganska uppstyckad debatt om högskolefrågorna, och jag instämmer gärna i detta. Det vore önskvärt med en mera samlad och övergripande diskussion,

Birger Hagård framförde en del principiella synpunkter på den, som han alltid säger, s, k, högskolereformen. Därmed vill han antagligen uttrycka ett visst misshag med reformen. Jag noterar bara att de brister som Birger Hagård sedan pekade på i hög grad beror på bristande ekonomiska resurser. Jag kan emellertid inte finna atl moderaterna slår för förslag som skulle innebära någon väsentlig förändring av de ekonomiska resurserna för högskolan.

Beträffande byråkratiseringen vill jag påstå aft det infe är någon här som älskar onödig byråkrati. Vi har vid skilda tillfällen diskuterat den saken, och vi har överlämnat till de lokala styrelserna att i hög grad utforma sin egen organisation. Man kan lokalt göra mycket för atf begränsa byråkratin.

Herr falman! Flertalet av de frågor som behandlas idet betänkande som vi nu diskuterar, nr 32, är sådana som var föremal för diskussion och ställningstagande vid denna tid i fjol, då med anledning av den forskningspo-lifiska proposition som regeringen hade presenterat.

Vi tillämpar numera den ordningen att regeringen vart tredje år i en mer omfattande proposition redovisar förslag och riktlinjer för politiken pä forskningens område. Ett viktigt syfte med denna ordning är att fä till stånd en mer långsiktig planering av verksamheten. Om detta syfte skall fillgodoses

107

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Vissa för forskning ochforskar-utbddning gemensamma frågor m. m.

108

är det viktigt atf statsmakterna, regering och riksdag, avhåller sig från atf göra årliga korrigeringar av de beslut som omfattas av treårsplanerna. Med andra ord är det angeläget atf vi uppträder med konsekvens i förhållande lill fattade beslut på detta område.

Det är mot denna bakgrund som utskoffef på flera punkter haft anledning alt avvisa förslag i motioner som behandlas i betänkande nr 32. Samma gäller, kan jag redan härsäga, flera frågor som behandlas i betänkande nr 33.

Sludiefinansieringssystemef är ett viktigt instrument för aft förbättra villkoren för forskarutbildningen och påverka rekryteringen till den.

Nu föreslås att doktorandljänster skall utgöra ell reguljärt inslag i sludiefinansieringen, och del är välkommet. Fördelarna med doktorandljänster jämfört med utbildningsbidrag är flera. Framför allt medför de en bällre social trygghet för de studerande.

Kvar slår emellertid problemet att kunna tillföra medel i tillräcklig omfattning. Där finns inga lätta genvägar. Det totala ekonomiska utrymmet är, som vi alla vid del här laget vet, ytterst begränsat. Jag finner anledning all till alla parter vädja om förståelse för detla förhållande.

När del gäller möjligheten alt inom ramen för doklorandtjänsi kombinera egen forskning med undervisningsuppgifter vill moderaterna ha ytterligare precisering av regler utöver vad som anges i propositionen. De vill atl man centralt skall ange ett tak för hur många timmars undervisning som doktoranden får meddela.

Utskottet är enigt med reservanterna om att doktorandernas tjänstgöring inte får inkräkta på den del av doktorandtjänsten som är avsedd för egen utbildning. Men eftersom den tjänstgöring del kan bli fråga om är av myckel skiftande karaktär anser vi all del är svårt att centralt ange antalet undervisningstimmar. Birger Hagård tyckte att det skulle vara lätt att göra en sådan evaluering, men vi tror inte det. Utskottet förutsätter att parterna - i första hand på lokal nivå - kommer överens i denna fråga. Skulle infe så ske blir det kanske anledning att återkomma.

Utskottet aiiser också aff utformningen av handledningen av de forskarstuderande bör ske lokalf inorn högskolan.

Frågan om förkunskapskrav för antagning till forskarutbildning är en av de många frågor som utifrån likartade förslag behandlades under förra riksmötet. Skillnaden mellan de krav som moderata samlingspartiet och folkpartiet för fram och de bestämmelser som nu gäller är egentligen ganska liten. Det krävs för närvarande i regel 60 poäng eller motsvarande i ett för forskarutbildningsämnet relevant område inom grundutbildningen. I den delen överensstämmer villkoren med vad reservanterna anser.

Jag skall inte ytterligare kommentera den frågan utan hänvisa fill atf utbildningsutskottet i år liksom i fjol inte finner anledning att ändra på gällande förkunskapskrav. Men jag vill göra det tillägget att det naturligtvis är viktigt atl upprätthålla krav på goda kunskaper hos dem som antas till forskarutbildning, samtidigt som del är viktigt all man inle med alltför låsta och formella krav utestänger studerande som har faktiska goda förutsättningar för en forskarutbildning.

Vad gäller reservationerna om betygsnämndernas sammansättning, motivering av betygsnämndernas beslut och graderade betyg pä doktorsavhandlingar skall jag i detta sammanhang nöja mig med att hänvisa till de mofiveringar som gavs och de beslut som fattades vid förra riksmötet.

Forskarutbildningens meritvärde har behandlats relativt utförligt i utbildningsutskottets betänkande, och jag hänvisar till det och till vad Pär Granstedt sade på den här punkten.

Pär Granstedt förde ett resonemang om centerns reservation rörande biotekniskt centrum i sydvästra Stockholmsregionen, Ulskotiel menar att riksdagen inte bör uttala sig i frågor om uppbyggnad och lokalisering av s, k, forskarbyar. Riksdagen har inte gjort det i andra liknande sammanhang och def vore underligt om vi skulle göra ett speciellt undantag i denna fråga.

Avvägningen mellan sektorsforskningen och forskningen inom högskolan var en av de vikfigare principfrågor som riksdagen i fjol behandlade med anledning av den forskningspolitiska proposifionen. Det skedde då en förstärkning av den grundläggande och långsiktiga forskningen inom högskolan. Merparten av nytillkommande resurser anvisades till grundläggande forskning. På detta område skall, till skillnad från de flesta andra statliga verksamheter, ingen besparing ske under den närmaste treårsperioden. Forskningen vid högskolan är således ett prioriterat område.

Man kan naturligtvis också stärka högskolans forskningsresurser genom att överföra medel från sektorsorganen. Det är emellertid en process som kräver tid och noggranna överväganden.

Man bör inte glömma att den FoU-verksamhet som bedrivs i sektorsorganen också den är av stort värde. 1 vår iver alt stärka högskolans forskningsresurser får vi inte rasera viktigt FoU-arbete på andra områden.

Om jag här får ge uttryck åt en personlig uppfattning vill jag säga atl jag anser atl vi i riksdagen måsle skaffa oss en bättre total översikt av forskningsområdet. Trots all en sammanhållen forskningspolilisk proposition nu avges och behandlas vart tredje år är det ändå, med den fördelning som sker av dessa frågor på skilda utskott, utomordentligt svårt all fånga helhetsbilden.

Angående uppdragsforskning skall jag begränsa mig till att nu hänvisa till den översyn av reglerna för uppdragsforskning som pågår i regeringskansliet. Det är ell viktigt arbete, inle minst med tanke pä den tillväxt som uppdragsforskningen kan komma atl få genom utnyttjandet av förnyelsefonderna. Det privata näringslivet har ambitioner och ekonomiska intressen av atl komma in. Jag inser också atl det finns ambifioner från det hållet all styra. Därför är detta en viktig principiell fråga och en avgränsningsfråga som man noga måsle bearbeta. Men, som sagt, del pågår en sådan översyn och vi får anledning alt återkomma i ell samlat sammanhang i de frågorna.

Jag vill också, med anledning av vpk:s motion i denna fråga, slå fast atl doktorsavhandlingar självfallet är och skall vara offentligt tillgängliga.

Slutligen vill jag kommentera den reservation som vi socialdemokrater i utbildningsutskottet står för. Vi anser inle att riksdagen bör anvisa 1,6 milj, kr. till Edsbergs musikskola. Del är en skola som drivs av riksradion. Den äi'

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Vissa för forskning och forskarutbildning gemensamma frågor m. m.

109

Nr 160

Tisdagenden 4 juni 1985

Vissa för forskning ochforskar-utbddning gemensamma frågor m. m.

således en del av riksradions verksamhet. Vid sina besparingar har riksradion funnit atl den bör lägga ned Edsbergs musikskola. Beslutet är alltså beroende av riksradions egen bedömning. Riksdagen har inle anledning all lägga sig i riksradions prioriteringar.

Det kan vara motiverat att i detta sammanhang påpeka atl riksdagen nyligen befriade Sveriges Radio från ett besparingskrav på 50 milj. kr. genom att höja mottagaravgiften. Socialdemokraterna i utbildningsutskottet anser således av principiella skäl att kravet på ell särskilt statsbidrag till Edsbergs musikskola bör avvisas. Vi anser oss också av statsfinansiella skäl nödsakade att yrka avslag på delta krav.

I ett läge när vi tvingas lägga ned eller begränsa verksamheten på många angelägna områden, bl, a, på musikområdet, kan vi inte tillstyrka nya åtaganden av den omfattning som här föreslås i Edsberg, Därmed inte sagt att musikskolan i framtiden inte skulle kunna fylla en viktig funktion. Men detta är en avvägning som vi kommit fram till.

Jag vill också notera atl moderaterna, som ville tvinga Sveriges Radio till en extra besparing på 50 milj. kr., nu vill med skattepengar kompensera en av de besparingar som man inom Sveriges radio själv ansett motiverad. Jag tycker inte atl logiken i detla är särskilt hållbar.

Herr talman! Med delta yrkar jag bifall till utskottets hemställan med undantag för punkt 2, där jag yrkar bifall till reservafion 11,

110

Anf. 73 JÖRN SVENSSON (vpk) replik:

Herr talman! Jag tar tacksamt fasta på Georg Anderssons deklaration om viklen av all se över reglerna för uppdragsforskning. Del råder tämligen kaotiska förhållanden på detta område - det torde Georg Andersson och jag vara medvetna och överens om. Jag vill också erinra om att vpk faktiskt tagit upp dessa principfrågor gång på gång ända sedan början av 1970-talet - ända sedan den tid då enkammarriksdagen var ny -, men vi har rönt ringa förståelse. Det är därför bra om det nu håller på att infinna sig en större medvetenhet.

Del ar också bra alt Georg Andersson och utskottet klart lägger fast vad som gäller i fråga om doktorsavhandlingar enligt kungörelsen nr 276 år 1970. Det är nämligen så att läget har blivit något tvivelaktigt efter regeringsrättens dom. Det är också så alt del under hand resonerats om atl forskningsuppgifter i avhandling som initierats från privat håll skulle kunna undanhållas från offentligheten i ett eller annat avseende. När sådana strävanden förekommer måste de pä del bestämdaste stävjas.

Det är ingalunda likgiltigt hur man ordnar detta med uppdragsforskning. Det finns nu en hopblandning av privat och offentligt, som gör del hela väldigt oklart och som ger möjlighet till en icke kontrollerbar styrning. Detla , gör- också all en hel del examensresuliai inle heller är konli-ollerbara. Om del syslem som jag beskrev i milt inledningsanförande får fortsälla, finns del ingen garanti mot atl vissa intressen som kan ha sådana strävanden prioriterar och befordrar sådana forskar-e som de tycket på ett iänipligl sätl går i deras ledband. Det kan man i efterhand inte kontrollera, eftersom det.

som åberopats som dessa forskares meriter är någonting som allmänheten inte kan få insyn i och komma åt.

Oväldsprincipen och frågan om en rättvis befordran och en rättvis gradering är alltså någonting som här är i högsta grad berört. Därför är def angeläget aft skapa klara gränser mellan vad som å ena sidan är.ren offentlig verksamhet och offentligt ansvar och vad som å andra sidan är en kanske i och för sig förklarlig form av kontakter med olika delar av samhället, kontakter sorn dock - som jag sade tidigare - inte bör vara ensidigt riktade till vissa belalningskrafiiga grupper utan som bör ha ett mycket bredare perspektiv över hela samhället och även beröra de organisationer som företräder det stora flertalet medborgare.

Nr 160

Tisdagen den 4junil985

Vissa för forskning och forskarutbildning gemensamma frågorm. m.

Anf. 74 PÄR GRANSTEDT (c) replik:

Herr talman! Jagskall inskränka mig fill aft fa upp frågan om Edsberg, Jag tar upp frågan därför att jag tycker att den socialdemokratiska argumentationen är litet egendomlig,

Ell huvudskäl lill alt socialdemokraterna inte skulle vara beredda all stödja musikutbildningen vid Edsberg är atl verksamheten har ingått i Sveriges Radios verksamhet, och därmed skulle del alliså uppkomma något slags principiellt hinder för staten atl gå in och finansiera verksamheten på ett annat sätt. För mig är delta hell obegripligt. Man kan ju inle hävda all del här är en verksamhet som så atl säga normalt skall höra under Sveriges Radio på grund av verksamhetens karaktär. Det här är inte en rundradioverksamhet-eller en TV-verksamhet-de t är en ulbildningsverksamhei. Och utbildningar normall en samhällelig angelägenhel.

Atl haka upp sig på lat mig säga den historiska tillhörighet som har gällt för verksamheten och därför anse att den är diskvalificerad från annat slalligt siöd är, som jag ser det, ett formalistiskt argument, som saknar förankring i verkligheten. Det vikliga mäsie ju vara om vi anser att den här verksamheten är s.T angelägen att vi vii) alt den skall fortsätta. Vill vi alt den skall fortsälla. då bör vi anslå pengar. Anser vi inte att den skall fortsnlta. då anslår vi inte pengarna.

Det StatsfinansieHa skälet, som Georg Andersson och reservanterna anför, har jag bättre förståelse för. Där är det fråga om en prioritering. Anser man inte atl verksamheten är tillräckligt viktig, då avstår man från att prioritera den. Anser man all verksamheten inte är värd en extra satsning på 1,6 milj. kr., då avslår man från alt anslå pengar. Där finns det alltså, såviit jag förslår, en skillnad i fråga om prioritering.

Majoriteten i utskottet har ansett all det här är en så viktig verksamhet att det är värt alt salsa 1,6 milj. kr.-socialdemokraterna anser det tydligen inle. Men jag tycker att ni skall hålla er till det slatsfinansielhi argumentet. "Formaroumentei" är del svårl att få alt hålla i längden.

Anf. 75 JÖRGEN ULLENHAG (fp) replik:

Herr talman! lag skall också nöja mig med atl i denna replik säga några ord Om musikutbildningen vid Edsberg.

111

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Vissa för forskning och forskarutbildning gemensamma frågor m. m.

Vi anger från majoritetens sida myckel klan, varför vi har galt in för ell bevarande av verksamheten där. Vi hänvisar lill UHÄ:s utredning, som klart utsade att def behövs en alternativ musikutbildning utanför värt normala utbildningsmönster, med rekrytering från olika åldersstadier. Utredningen framhöll också att skolan även i fortsättningen borde bedriva bl. a. en avancerad kurs- och seminarieverksamhet för musiker, musikhögskolelärare och musikforskare. När utredningen var klar sades från UHÄ:s sida, aft den här utbildningen vid musikskolan i Edsberg är eft värdefullt komplement till verksamheten vid musikhögskolorna och fyller en viktig funktion på musikområdet.

Detta är den sakliga bakgrunden fill atl majoriteten, bestående av folkpartiet, centern, moderaterna och vpk, har beställt en fortsättning i Edsberg. Vi säger också alt verksamheten skall bedrivas i huvudsak med samma inriklning och i samma former som hittills.

Jag tycker atl hanteringen av frågan i ulbildningsulskoilel visar all del inte är hopplöst all agera som enskilda riksdagsledamöier. Genom att Jan-Erik Wikström tog upp den här frågan och väckte en motion tillsammans med företrädare för andra partier, har vi kunnat få en majoritet för saken i utbildningsutskottet. Det går alltså en och annan gång atf få igenom - vi hoppas aft det skall bli så nu i voteringen om en liten stund - också förslag som inle tagits upp i budgetproposifionen.

Enligt min mening är det här en vikfig fråga, och jag anser att det är bra att Jan-Erik Wikström och de andra motionärerna har uppmärksammat den samt att vi nu av allt aft döma kommer atf få en forlsati ulbildning i Edsberg,

Alliså yrkar jag än en gång bifall lill majorilelslexlen och avslag på den socialdemokratiska reservationen på denna punkl.

112

Anf. 76 BIRGER HAGÅRD (m) replik:

Herr talman! Georg Anderssons slutsats är alldeles riklig: Min uppskati-ning av 1977 års s. k. högskolereform är någol begränsad, om jag får utlrycka mig milt. Skälet lill delta är atl just i den här s, k, reformen ligger alla dessa byräkratiseringstendenser.

Vi fick ett linjesystem, vi fick ett antagningssystem, vi fick ett system där man visserligen förde bort en del av UHÄ men i stället lade besluten i diverse nya organ - bland dem uppkonstruerade styrelser av typen regionsfyrelser - i stället för att föra ned beslutsgången lill institutionerna, där det hade passat bättre alt falla beslulen. Del är etl av de många skälen lill att 1977 års s, k. högskolereform var olycklig. Reform förutsätter ju förbättring. Någon förbättring har det förvisso inte varil fråga om i del här sammanhanget

I övrigt kan jag konslatera all vissl behövs del ekonomiska resurser. Georg Anderssons slulsals är också riklig i det hänseendet. Men delin är-ju även vad vi föreslår skall tillskapas genom all man förflyltar resurser från sektorsforskningen till framför allt universilelen - dvs. förstärker basorganisationerna.

Problernel är att del är snabba åigärder som måste till för all rnan skall kunna stoppa den flykt från högskolor och universitet som del nu är fråga om. Vi kan anlagligen aldrig erbjuda så hyggliga löner alt man kan konkurrera

med näringslivet. Men man kan i varje fall försöka komma tillbaka lill del tillstånd som rådde då vi hade dels den akademiska friheten, dels i varje fall en ansländig, hygglig lön för de universitetsansiällda.. Då kanske vi kan få tillbaka litet grand av del forskningsklimal som en gång i liden drev del här landel framåt.

Anf. 77 GEORG ANDERSSON (s) replik:

Herr lalman! Del är litet synd atl diskussionen om övergripande forskningspolitiska frågor kanske kommer att koncentreras kring frågan om statsbidrag lill musikskolan i Edsberg. Men del är inle uttryck för någon nedvärdering av den huvudfråga som vi nu behandlar.

I denna replik skall jag begränsa mig till alt kommentera reservation 11. Jag anförde två skäl - dels det principiella skälet, dels det slaisfinansiella. Det principiella skälet är ju atl Sveriges Radio har bedrivit denna verksamhet under ett antal ar och finner atl man inte längre vill prioritera den. Del är litet betänkligl om slaten i ell sädanl läge skulle gå in och med andra medel la över en sådan verksamhet. Del kan möjligen få sniilloeffekler på andra områden där Sveriges Radio nu gör priorileringar och föreslår nedläggningar.

När del gäller del slaisfinansiella skälei kommer man in på behovel av en samlad bedömning. Del hade varil önskvärt att.kunna bedöma och diskutera den här frågan samtidigt med att vi tar ställning till vissa andra frågor som gäller musikutbildningen. SMI har vi behandlal. Vi fann det angeläget all ge slöd men ansåg oss inte ha resurser till det. Det finns önskemål om utbyggnad på vissa musikhögskolor som inte är tillgodosedda. Vi har beslutat om nedläggning av musiklärarutbildningen i Kalmar, delvis av andra än finansiella skäl. Men givetvis var också i det fallet finansiella motiv med i bedömningen.

Mot denna bakgrund har vi funnit att vi inte kan tillstyrka den insats som det var fråga om för just Edsbergs musikskola.

Sedan är- det naturligtvis rikligt, som Jörgen Ullenhag säger, att detta visar att riksdagsledamöter kan agera och nå framgång. Det är självfallet bra. Jag tillhör dem som sländigl hävdar riksdagens siällning, och del hoppas jag all vi kan göra gemensamt,

Birger Hagård konslaierar atl det behövs snabba åigärder för att komma till rätta med en del ekonomiska problem på högskolorna. Och jag tror all del ändå är- de problemen som är de väsenlliga och inle de organisatoriska. Mycket av de ekonomiska problemen skylls nu lilet oegentligl på organisalo-riska förhållanden.

Jag konslaierar slulligen alt moderaterna ju inte föreslår några snabba ekonomiska åtgärder.

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Vissa för forskning ochforskar-utbddning gemensamma frågorm. m.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslutet redovisas efter debatten om utbildningsulskotiets belänkande 40.)

8 Riksdagens protokoll 1984/85:160-161

113

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Anslag tid humanistiska fakulteterna m. m.

114

Anf. 78 TREDJE VICE TALMANNEN:

Kammaren övergår nu till atf debattera utbildningsutskottets betänkande 33 om anslag fill humanistiska fakulteterna m, m, I fråga om detta betänkande hålls gemensam överläggning för samtliga punkter.

Anslag till humanistiska fakulteterna m.m.

Anf. 79 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr falman! Vanligtvis ärdet ju den tekniska eller medicinska forskningen som står i fokus, mensomdet har påpekats i ett antal motioner från de fyra partierna utanför socialdemokraterna är också den samhällsvetenskapliga och den humanistiska forskningen av allra största betydelse. Det är visserligen infe en sådan forskning som man direkt kan säga är nyttig, där man direkt kan peka på nyfforesulfaf, men självfallet är den lika fullt av allra största betydelse.

Detta aft förstå bakgrunden till det som sker, atf förstå det sysfem som man lever i, är givetvis en förutsättning för att man över huvud taget skall kunna leva eft rikt liv, eft liv som kan betecknas som civiliserat. Det är naturligtvis väldigt olyckligt om man sätter upp spärrar mellan de två kulturerna, som def ibland falas om, den naturvetenskapliga världen och den humanistiska,

Georg Andersson sade förut atf han är en av dem som framför allt vill hävda riksdagens ställning och att han är glad när riksdagsledamöter når framgång. Nåväl, det ser ut som om det skulle kunna bli framgångar även när det gäller det här betänkandet, eftersom utskottsmajorifeten har förenat sig i atf av riksdagen begära ytterligare anslag, 5 milj, kr, vardera till de humanistiska och de samhällsvetenskapliga fakulteterna.

Detta är glädjande. Det är en markering, ett sätt aft uttrycka atf den här typen av forskning är nödvändig och också atf den har blivit olyckligt eftersatt i landet.

Låt mig peka på vad som möjligtvis kan vara en liten teknisk fadäs i sammanhanget. Vid ett av våra universilel, del i Linköping, bedrivs den forskning det här är fråga om framför allt i temaform, och tema har en särskild anslagspost. Men jag förulsälter all även lemaforskningen kan bli delaktig litet grand av de pengar som riksdagen förhoppningsvis nu kommer atf anslå ytterligare fill den humanistiska och samhällsvetenskapliga forskningen. Det är någonting som regeringen kan klara av med själva regleringsbrevet.

Ytterligare en synpunkt på det här betänkandet: Forskningen i radiologisk onkologi kommer uppenbarligen att kunna räddas, trots atf def har förekommit hot om nedläggning. Här är det fråga om en fyrpartimotion, som alltså, når framgång. Även socialdemokraterna i ulskollei har accepteral räddningsaktionen. All det inte varit alldeles helt beslnllt med själva hanlerandel av frågan var något som vi kanske fick en aning om när vi studerade konsiiiulionsulskoilels dechargebelänkande för någon lid sedan, där ju den här frågan togs upp.

Hur som helst har också jordbruksutskottet ställt sig bakom aff man behåller enheten för radiologisk onkologi, som framför allt är inriktad på den joniserande strålningens cancerframkallande verkan på djur. Utskottet har sagt atf regeringen bör lägga fram förslag om till vilken forskningsenhet den här enheten i fortsättningen skall knytas.

Herr talman! För ovanlighetens skull har jag inga reservafioner aff yrka bifall till utan befinner mig här på en majoritetssfåndpunkt och ber alltså att få yrka bifall fill utskottets hemställan.

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Anslag tid ■ humanistiska fakulteterna m.m.

Anf. 80 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr falman! I det här betänkandet behandlas flera fakultetsanslag, även om def är humanistiska fakulteterna som har fått komma med i rubriken. Kanske det är symptomatiskt aff just de humanistiska fakulteterna nämns i rubriken. Def kan sammanfalla på ett lyckligt sätt med ett ökat intresse för humaniora som har visat sig i den allmänna kulturdebatten och också kommit fill uttryck i debatten här i kammaren både förra året och i ar. Förra året beställde ju en riksdagsmajoritet förslag frän regeringen i syfte atf stärka den humanistiska och samhällsvetenskapliga forskningen. Vi gjorde det i medvetande om atf def alltid finns en risk för atf den typ av forskning, som kan leda till betydande materiella fördelar inom överskådlig fid, kommer att ta överhanden, i synnerhet i ett kärvt ekonomiskt läge. Men vi är samtidigt medvetna om aff skall vi kunna skapa ett gott samhälle atf leva i, räcker def inte med kunskaper om hur man förser def samhället med prylar av olika slag och hur man får def ekonomiska systemet aff fungera. Det är lika viktigt med fördjupade kunskaper om människan och människans tillvaro och om samhällets sätt atf fungera, Def är denna typ av kunskaper som den humanistiska och samhällsvetenskapliga forskningen kan ge oss och som utbildningen på detta område kan förmedla. Därför, herr talman, är def väldigt viktigt atf vi också prioriterar de vetenskapsfälfen.

Tyvärr satte inle den beställning riksdagen gjorde förra året särskilt djupa spår i budgetpropositionen. Visserligen förde man över vissa pengar från byggforskningen till humanistiska fakulteten, men med pengarna följde också arbetsuppgifter, sä egentligen blev det närmast en budgetteknisk omfördelning.

Nu har utskottet enats om etl tillkännagivande till regeringen, där man begär något av eft program för en förstärkt humanistisk forskning och utbildning, Def är värdefullt atf vi gör detta, och def är värdefullt atf vi är eniga i det kravet.

Däremot är vi dess värre inte eniga när det gäller att konkret låta detta intresse för humaniora och samhällsvetenskap komma till uttryck i pengar. Men här har vi ändå samlat en majoritet i utskottet bakom kravet på ekonomiska förstärkningar med 5 milj, kr, till vardera humanistisk och samhällsvetenskaplig fakultet, Def är glädjande och naturligtvis vår förhoppning att detta förslag kommer atl vinna riksdagens bifall.

Del är mera beklagligt alt riksdagens största parti, socialdemokraterna, inte har velat ställa upp på all på della säll gå från ord till handling när det

115

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Anslag tid humanistiska fakulteterna m. m.

gäller att stödja humaniora och samhällsvetenskap. Om delta är litet av ett bakslag också för regeringen, kan naturliglvis delsamma sägas om behandlingen av enhelen för radiologisk onkologi. Därmed har vi lagil steget från humaniora och samhällsvetenskap till det naturvetenskapliga området.

Enheten för radiologisk onkologi bedriver forskning om hur joniserande strålning påverkar djur och, framför allt, framkallar cancer. Det är en veterinärmedicinskt mycket värdefull forskning, men den kan också ge betydande erfarenheter för den humana medicinen, 1 synnerhet som vi kommer att fortsätta atl ha kärnkraftverk här i landet ett bra lag lill är del värdfullt atl vi får kunskaper på detta område.

Regeringen föreslog att denna enhet skulle läggas ned. Men efter en fyrpartimotion har vi också i det här fallet kunnat ändra beslutet. Etl enigt utskott står bakom förslaget att denna verksamhet skall få leva kvar och att regeringen skall utreda vilken organisatorisk tillhörighet den skall få.

I motion 1332 föreslår Olof Johansson, centerpartiets andre vice ordförande, att man skall skapa större möjligheter all varva offentlig tjänst och forskning. Motionären menar att detta skulle kunna verka berikande både för den offentliga förvaltningen och för forskningen. Del skulle kunna vara etl sätl alt överföra erfarenheter mellan dessa ivå viktiga samhällsgrenar.

Utskottet stöder inte detta förslag. När man avstyrker det gör man det genom atf egenfligen fala om någonting hell aimal. Man hänvisar till systemet med kontaktforskare, en inslilution som innebär aft forskare kan ställas fill företags och samhällsorgans förfogande, Def är naturligtvis väldigt bra, herr talman, med konlaktforskare, men del är inte alls della som motionären talar om. Vad motionären talar om är all man skall kunna la tjänstledigt från en offentlig tjänst för atl forska, eller la ijänslledigi från sin forskarbefattning för att arbeta inom en offentlig förvaltning under en viss fid. Den typen av samspel mellan offentlig verksamhet och forskning kan kontaktforskare aldrig ersätta. Jag vill därför yrka bifall till reservation 9, där vi har följt upp vårt motionsyrkande.

I detta betänkande behandlas också regeringens förslag till åtgärder för atl bibehålla forskning vid tandläkärhögskolan i Malmö, eller rallare sagi lill atl förvandla den till något slags renodlad forskningsinstitution med uppdragsutbildning. Jag vill med anledning av della säga atl den bästa basen för en konstruktiv och livskraftig forskning naturliglvis är alt man också har en funger"ande grundutbildning. Vi vill alt man skall bibehålla grundutbildningen vid tandläkärhögskolan i Malmö. Delta har vi redovisat i annat sammanhang. Nu har vi nöjt oss med att peka på vårt ställningstagande i ett särskilt yttrande.

Sammanfattningsvis.' herr talman, vill jag yrka bifall till utskottels hemställan, med undanlag av del som las upp i den cenierpartisiiska reservationen 9.

116

Anf. 81 ,IÖRGEN ULLENHAG (fp):

Herr talman! Georg Andersson sade nyss atl del är bra om riksdagen tar över och visar att det är den som bestämmer. Det gällde då musikutbildning i

Edsberg, där riksdagen korrigerade, om nu av voteringen följer vad som kan förväntas, vad departementet har föreslagit.

Nu har vi ytterligare fre exempel där riksdagen har tagit över och på vikfiga punkter korrigerat vad utbildningsdepartementet och regeringen föreslagit. För det första gäller det, som de fidigare talarna här ha sagt, ytterligare 5 milj. kr. till humanistisk forskning. För det andra gäller det ytterligare 5 milj. fill samhällsvetenskaplig forskning. På den punkten yrkar jag bifall till utskottets hemsfällan och avslag på reservafionerna 1 och 3 från socialdemokraterna i utbildningsutskottet.

Visst är det viktigt med teknisk och naturvetenskaplig forskning. Men det behövs också satsningar på humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Det är beklagligt att socialdemokraterna i utskottet har valt atf reservera sig på de här två punkterna.

Sedan gäller det frågan om enheten för radiologisk onkologi vid universitetet i Stockholm. Som har sagts tidigare är forskningsverksamheten vid den enheten främst inriktad pä den joniserande strålningens cancerframkallande verkan på djur. Dessutom har enheten tagits i anspråk för utredningar om radiologiska säkerhetsfrågor, undervisning i radiologisk kataslrofmedicin samt för utredningar om cancerforskning och strålforskning.

Jag har själv besökt enhelen och är övertygad om atf det vore helt felaktigt atf följa regeringens förslag och avveckla den verksamhet som där bedrivs. Läggs verksamheten vid enheten ned förloras kunskap och kompefens på detta viktiga område, samtidigt som flera av Sveriges internationella åtaganden och uppgifter rörande cancerforskning måste avbrytas. Det är därför viktigt att verksamheten ges garantier för fortsatt drift. I den fyrpartimotion från folkpartiet, moderaterna, centerpartiet och vpk, där jag själv står som första namn, förordar vi med hänvisning till de nämnda skälen en fortsatt verksamhet.

Glädjande nog har ett enigt jordbruksutskotl delal de synpunkter som vi framfört i mofionen om att verksamheten skall fortsätta. Också i utbildningsutskottet har vi på denna punkt nått enighet om att gå emot regeringen. Där är alltså socialdemokraterna i utskottet med oss. Vi säger också från utskottets sida att def bör utredas i vilka former en fortsättning skall ske. Utskoffef har inhämtat att Sveriges lantbruksuniversitet är berett aft delta i eft sådant utredningsarbete. Syftet är, säger utskottet, aft finna en långsiktig lösning av frågan om denna forskningsenhets placering i en akfiv forskningsmiljö. Vi understryker aff utredningsarbetet skall bedrivas skyndsamt och atf övervägandena bör redovisas för riksdagen i 1986 års budgetproposifion. För nästa budgetår anser utskottet atf kostnaderna för enheten, utöver dem som nu bärs av universitetet i Stockholm, skall bestridas genom avgifter som statens strålskyddsinstitut tar ut av kärnkraffsindustrin.

Om allt detta är vi alliså överens i ulskotiel, och del är myckel glädjande atl denna vikliga cancerforskning får fortsätta.

Herr falman! Def är infe allfid man som mofionär blir fillmöfesgådd. När def gäller mofionen om enheten för radiologisk onkologi har dock detta skett. Som motionär är jag självfallet glad och tacksam för den behandlingen.

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Anslagtill humanistiska fakulteterna m. m.

117

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Anslag tid humanistiska fakulteterna m. m.

På denna punkt yrkar jag alltså bifall till utskottets hemställan.

Slufligen vill jag fa upp en reservafion som jag står ensam bakom. Det gäller en uppföljning av folkpartiets partimotion i den del som gäller de vetenskapliga biblioteken.

Kostnadsutvecklingen har ju lett till att biblioteken infe längre alltid kan anskaffa internationell vetenskaplig litteratur i nödvändig omfattning. Och då är det svårt att forska. Många universitetsbibliotekarier vitsordar att det förhåller sig på det sättet. Vi tycker atf en resursförstärkning på 5 milj. kr. här är nödvändig, så att man kan fortsätta atf prenumerera på t. ex. viktiga vetenskapliga tidskrifter. Det här är en för folkpartiet viktig fråga.

Herr falman! Jag yrkar till sist bifall fill reservation 7.

Anf. 82 JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr falman! Det tidsskede vi nu upplever är i hög grad eff teknologins och teknokrafins skede. Bitvis är def rent av fråga om en ganska ytlig förgudning av materiell teknologi, utan social urskillning. Det råder i många etablerade kretsar en tendens atf undvika de stora existentiella frågor som bl. a. den nya teknologin aktualiserar.

Def är därför angeläget att någon ringa motvikt ändå i någorlunda god tid kan skapas på den humanistiska och samhällsvetenskapliga sidan. Def är inte fillfredsställande atf man skall vänta med detta fill 1987. Även om vi från vpk kanske har känt en lätt skepsis inför de borgerligas stora anslagsglädje, som här väl åtminstone delvis beror på aft de ser en chans atf bereda regeringen eft voteringsnederlag i lagom tid före sommaren, vill vi dock för det rikfiga i själva saken stödja ufskottslinjen om förstärkning av medlen till humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Vi finner detta vara en logisk slutsats av det uttalande som riksdagen gjorde i frågan våren 1984.

118

Anf. 83 GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Också jag skall försöka att fatta mig relativt kort på den här punkten.

Jag vill först säga aft jag tror aff Jörn Svensson gjorde en riktig karakteristik, när han kommenterade den borgerliga glädjen över att man på några punkter i det här utskoftsbetänkandet korrigerar anslagsnivåerna i förhållande till regeringens förslag.

Jörgen Ullenhag försökte citera mig från den förra debatten. Jag tror atf han gjorde def felaktigt. Jag menade infe aff def är så atf riksdagen nu på något speciellt sätt går in och tar över. Riksdagen är ju alltid sista instans när def gäller anslagsfrågor. Jag hävdar aff riksdagen självständigt och med integritet skall behandla alla dessa frågor. Om riksdagen på någon punkt finner anledning att lägga till eller dra ifrån en och annan miljon, finns def inte skäl atf göra särskilt stort nummer av det. Def är ju en ganska normal situation, tycker jag.

Får jag bara göra den kommentaren atf utbildningsutskottets majoritet nu gör den insatsen att man ökar utgifterna på några punkter. Jag saknar majoritefssföd i motsvarande grad när det gäller aft öka statens inkomster -men def är kanske ett annat bord.

Vid behandlingen av den forskningspolitiska proposifionen för ett år sedan gjorde riksdagen ett uttalande om behovet av förstärkta resurser inom den samhällsvetenskapliga och humanistiska forskningen. Detta uttalande fillkom i allra sista stund av behandlingen av den forskningspolitiska propositionen. Det var ett resultat av ett tilläggsyrkande som lades fram här i kammaren. Av uttalandet framgick ingenting om vid vilken tidpunkt som regeringen borde återkomma. Def gavs infe heller några anvisningar om omfattningen av de insatser som riksdagens majoritet ansåg erforderliga.

Mot bakgrund av den ordning som gäller beträffande övergripande forskningspolitiska propositioner vart tredje år i vilka prioriteringar och avvägningar mellan olika forskningsområden görs var def i första hand naturligt att uppfatta beställningen som en viljeyttring inför utarbetandet av nästa forskningspolitiska proposifion. Regeringen har emellertid redan nu velat tillgodose riksdagens krav i viss utsträckning genom att 5 milj. kr. per år av de medel som anvisas till byggforskning och experimenfbyggande skall disponeras av humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet. Vidare har rådet fått i uppdrag atf komma med förslag till åtgärder inför nästa forskningspolitiska proposifion våren 1987 - förslag som kan höja kvaliteten inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning och förbättra arbetsvillkoren för forskarna inom högskolan på dessa områden. Det är angelägna uppgifter, vilket jag vill understryka.

Vi socialdemokrater anser aft riksdagen bör avvakta förslag från regeringen innan beslut fattas om ytterligare insatser. Vi utgår från aft regeringen kommer aft presentera ytterligare förslag senast i samband med den planerade forskningspolitiska propositionen våren 1987.

Det tillskott som utskoffsmajoriteten nu förordar motsvarar en anslagsökning om ca 2,6 % och är väl i sig inte särskilt imponerande, men den är icke desto mindre välkommen för mottagaren - det är klart. Men detta innebär inte någon lösning på de pioblem som man brottas med inom dessa forskningsområden. Till detta kan nämnas atf fjolårefs beställning skedde mot bakgrund av ett ganska splittrat uppträdande från den borgerHga opposifionen och infe gav särskilt stor vägledning.

Jag skall begränsa mitt anförande till detta och yrkar bifall till reservation 1, Jag vill samtidigt göra det formella påpekandet att man vid hemställan bör ange aft riksdagen anvisar ett reservationsanslag på 172 774 000 kr, till de humanistiska fakulteterna. Jag yrkar vidare bifall till den andra reservationen, där mitt namn finns med.

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Anslag tid humanistiska fakulteterna m. m.

Anf. 84 JÖRGEN ULLENHAG (fp) replik:

Herr falman! Eft par kortfattade kommentarer: Georg Andersson vet att folkpartiefs budgetförslag innehåller långtgående besparingar på andra områden och att vårt netto är detsamma som regeringens, Def innebär aff vi har fått utrymme för satsningen på den humanistiska och samhällsvetenskapliga forskningen. Vi föreslår att man inte skall höja anslaget fill studieförbunden och spar mycket pengar på def. Vi föreslår en mindre höjning till den kommunala vuxenutbildningen än vad regeringen har föreslagit och spar

119

Nr 160

Tisdagen den 4juni 1985

Anslagtill humanistiska fakulteterna m. m.

mycket pengar på def. Då får man utrymme för denna typ av insatser -ekvationen går ändå ihop.

Herr falman! Jag har en lång lista på alla de nederlag som regeringen just på utbildningsområdet har råkat ut för, Def gäller t, ex. förslag om atf återinföra äktamakeprövning, om atf lägga ned tandläkarutbildningen i Göteborg och om att lägga ned läkarutbildningen i Malmö. I dag har vi alltså ytterligare fyra exempel. Jag skall infe trötta kammaren nu med atf räkna upp hela listan, def kan jag göra vid eff annat tillfälle. Def är emellerfid helt klart atf def knappast finns något departement där riksdagen på ett sådant sätt som beträffande utbildningsdepartementet har visat att det är riksdagen som fill slut talar om vad som skall gälla. Vi har alltså på punkt efter punkt korrigerat regeringen. Def är bra. I vissa fall har def skett i enighet, i andra fall har vi haft en majoritet bestående av fyra partier, som i dag, och socialdemokraterna har hamnat i minoritet.

Anf. 85 PÄR GRANSTEDT (c) replik:

Herr talman! Också jag känner ett visst behov av att påpeka aft vi faktiskt har finansierat de nu aktuella satsningarna. Centern har under den allmänna motionstiden här i riksdagen lagt fram alternativa förslag som totalt innebär besparingar på ca 10 miljarder jämfört med budgetproposifionen. De 10 miljoner som vi nu diskuterar är finansierade inom den totalram som vi har angivit. Det handlar alltså om en prioritering av det som man tycker är viktigt. Vi kan här konstatera att centern har prioriterat anslagen till de humanistiska och de samhällsvetenskapliga fakulteterna något högre än vad regeringen har gjort.

Eftersom Georg Andersson instämde i Jörn Svenssons misstanke att def var glädjen över aft få med vpk som fick oss att lägga fram detta förslag vill jag framhålla aff det finns gott om förslag, också fill ökade anslag på olika områden, som vi har lagt fram under den allmänna motionstiden och för vilka vi icke har vpk:s stöd. Man kan alltså inte dra den lättsinniga slutsatsen atf vpk:s benägenhet aft stödja oss skulle påverka vår vilja aft lägga fram olika förslag.

Anf. 86 JÖRN SVENSSON (vpk) replik:

Herr talman! Jag vill bara utnyttja min replik fill aff formellt yrka bifall fill reservafionerna 2, 5 och 8 vid betänkande 33.

120

Anf. 87 GEORG ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Jag är tacksam för atf Jörgen Ullenhag nu infe läste upp hela sin lista. Vi har hört den så många gånger aff det börjar bli tjatigt. Det är ganska frist aff Ullenhag agerar på detta sätt för aff försöka framställa utbildningsdepartementet som eff departement som inte har styrkraff. Def är en orättvis karakteristik som Ullenhag gör. På den lista som Ullenhag brukar repetera i olika sammanhang finns def många ur hans synvinkel svaga punkter.

När det gäller den beställning som gjordes i fjol vill jag fullfölja min

tidigare kommentar. Denna beställning från den borgeriiga oppositionen var ganska otydlig. Moderaterna föreslog 30 miljoner, fördelat på 10 miljoner på vardera de humanistiska fakulteterna, de samhällsvetenskapliga fakulteterna och humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet. Centern ville minska anslaget till de humanistiska fakulteterna med 800 000 kr., men man talade samtidigt om atf def kunde bli nödvändigt atf göra en omprioritering från teknik fill humaniora och samhällsvetenskap, Folkparfiet ville anvisa ytteriigare 15 miljoner till def humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet,

Alla dessa yrkanden avslogs, och i stället bifölls en beställning om aft regeringen skulle återkomma med förslag, utan angivande av tidpunkt. Medge, herrar, atf def inte var lätt att bedöma vad riksdagsmajoriteten egentligen ville!

Det kan vara skäl att särskilt uppmärksamma centerns agerande. Först ville centern minska anslaget till de humanistiska fakulteterna, för aft därefter beställa en ökning. Vidare hade centern förordat en minskning på def tekniska området, Def är väl en bedömning som nu helt har kommit på skam.

Herr talman! Jag vill komplettera yrkandet från mitt förra inlägg. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan utom i fråga om punkterna 3 och 6, där jag yrkar bifall till reservafionerna 1 och 3,

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Anslag tid humanistiska fakulteterna m. m.

Anf. 88 PAR GRANSTEDT (c) replik:

Herr falman! Jag hade faktiskt inte tänkt förlänga debatten med en ny replikomgång, men när Georg Andersson hanterar fakta på def sätt han gjorde provocerar han mig naturligtvis till atf göra eft tillrättaläggande.

Det Georg Andersson beskriver som eft förslag från vår sida om aff minska anslagen fill de humanistiska fakulteterna var ett förslag till omfördelning av resurser från fakultetsanslagen till eft särskilt anslag för forskning vid mindre högskolor. Det kanske Georg Andersson erinrar sig. Förslaget innebar inte minskade resurser för humanistisk forskning utan en anslagsmässig omfördelning för aft garantera atf en del av forskningen skulle kunna ske också vid de mindre högskolorna. Del rörde sig om för varje fakultetsanslag mycket blygsamma belopp.

Atf åberopa detta som något slags inkonsekvens i förhållande till det förslag vi nu har lagt fram är helt gripet ur luften..Det är ursäktligt om Georg Andersson har glömt vad debatten den gången handlade om, men i så fall är det bättre atf inte åberopa den.

Anf. 89 JÖRGEN ULLENHAG (fp) replik:

Herr talman! Låt oss leka med tanken atf vi hade en icke-socialistisk utbildningsminister som gång på gång lade fram förslag i riksdagen som underkändes! Jag tror infe aff Georg Andersson då hade försummat atf påpeka detta. Illa skulle jag sköta mig som oppositionspolitiker, om jag infe talade om när regeringen lägger fram förslag på det här området som underkänns. Trots atf Georg Andersson är irriterad får han nog finna sig i att

121

Nr 160 även fortsättningsvis en och annan gång få höra talas om den långa listan med

Tisdaeenden misslyckade regeringsförslag,

4 juni 1985 Georg Andersson på fullt allvar menar att vi har ett utbildningsdepar-

_____________ fement med stark styrkraft, som beslutsamt lägger fram förslag som är väl

Anslås till förankrade i riksdagen och som sedan går igenom, då talar han nog, herr

humanistiska talman, mot bättre vetande. Def är nämligen mycket lätt att se vad som

fakulteterna m m tidigare har hänt i riksdagen och vad som kommer aft hända i dag.

Anf. 90 GEORG ANDERSSON (s) repHk:

Herr talman! Jag har kontrollerat centerns förslag från i fjol, och det innebar obestridligen en minskning av anslagen till de humanistiska fakulteterna. Omfördelningen till de mindre högskolorna var inte förknippad med någon särskild prioritering av den humanistiska forskningen. Totalt sett skulle alltså eft bifall till centerns yrkande onekligen ha inneburit en minskning av anslaget till den humanistiska forskningen.

Sedan, herr talman, till Jörgen Ullenhag: Jag tycker fortfarande att det är trist när man gör fill eft självändamål att blåsa upp de begränsade ändringar i förhållande till proposifioner som riksdagen vid eft antal tillfällen har gjort. Riksdagen är ju ändå sista instans, och om vi vid en saklig prövning och utifrån informafion som vi får i utskottet finner anledning att göra vissa förändringar, tycker jag knappast att def gagnar def polifiska arbetet att blåsa upp detta tUl stora, principiella frågor, där man försöker framställa detta som regeringens underlägsenhet i förhållande fill riksdagen.

Anf. 91 SIRI HÄGGMARK (m):

Herr falman! I detta betänkande behandlas en motion som jag tillsammans med Gullan Lindblad och Gunnar Biörck i Värmdö har väckt och som gäller frågan om inrättandet av en ny professur inom området andrologi vid Karolinska institutet. Utbildningsutskottet har avstyrkt mofionen med hänvisning fill atf varken Karolinska institutet eller UHÄ har fört fram önskemål om en sådan tjänst i sina anslagsframställningar.

Förslag har framförts om en extra professur i andrologi inom insfifufet, men framställningen har avstyrkts i den medicinska fakultefsnämnden.

Andrologi är ännu inget stort ämne, och i tider av ekonomisk åtstramning prioriteras andra områden. Dessutom är andrologin föga känd. Men den förtjänar att bli det.

Vi som mofionerat kan ändå glädjas åt att utskottet anser att utbildning och forskning inom andrologi är viktig. Def är en god början, och förhoppningsvis kan def leda fill aft ämnesområdet erkänns. Det råder nämligen föga jämställdhet på detta område för mannens del om man ser till antalet gynekologer för kvinnans del, vilket i vårt land är ca 775 mot en enda androlog.

VisserHgen kan antalet gynekologer, enligt Freud, förklaras med aft
kvinnans topografi är mer komplicerad i detta hänseende, men differensen är
ändå för stor och kan inte få fortsätta att bestå. Det är på fiden att den
122 andrologiska disciplinen får en fast förankring.

Jag började fundera i dessa banor, när jag saft med i inseminationsutred-ningen och fick inblick i en verksamhet, som då pågått sedan 1920-falef. Hur många av männen i detta sammanhang som förklarats vara ofruktsamma hade kunnat botas, om de hade haft fillgång till sakkunnig hjälp? Man kan ställa den frågan, och man kan också ställa frågan hur mannen i eft parförhållande kände det när en donator kom med i bilden och övertog hans roll. Det är ingen som vet detta. Ingen har frågat, ingen har forskat. Mannen har i många fall glömts bort i en debatt, där kvinnans rätt i dessa sammanhang ställts i fokus. Ändå kan många infertila män botas, men fill def behövs ökade resurser. Den forskning i ämnet som bedrivs sedan 20 år fillbaka av docent Rune Eliasson vid Karolinska institutet bör stödjas och utvecklas.

Def är angeläget att detta ämnesområde erkänns som en egen specialitet och tillförsäkras en professur. Vi väckte denna mofion för aft belysa frågans vikt. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till motion 1984/85:1883 i detta betänkande.

Nr 160

Tisdagenden 4 juni 1985

Anslag tid humanistiska fakulteterna m. m.

I detta anförande instämde Gullan Lindblad (m).

i Anf. 92 PÄR GRANSTEDT (c):

i Herr talman! Jag är ledsen atf jag behöver ta kammarens fid i anspråk, men

\ på grund av def sätt på vilket Georg Andersson för debatten tvingas jag

i förklara vårt förslag förra gången.

: Vad vi gjorde då var aft föreslå resurser för forskning vid de mindre högskolorna. Vi avsåg atf finansiera def hela genom en ganska liten reduktion på samfliga fakultetsanslag, likformigt. Vi gjorde alltså en omfördelning från fakultefsanslagen generellt till def här särskilda anslaget för de mindre högskolorna. Att som Georg Andersson gör åberopa detta som

; något slags bevis på att vi ville nedpriorifera den humanistiska forskningen är en sorts desinformation, som jag uppriktigt sagt är litet förvånad över. Jag har infe varit van vid aft behöva föra denna typ av diskussion med Georg Andersson fidigare. Därför är jag litet besviken över atf behöva göra det nu. Genom att enbart redovisa vårt förslag beträffande humanistisk fakultet, och sedan också beträffande teknisk fakultet, gav han intryck av atf vi hade en annan prioritering då än nu. Men så är alltså infe fallet. Det var inte fråga om en omfördelning mellan fakultetsanslagen, utan en omfördelning från fakultetsanslagen generellt till ett särskilt anslag för de mindre högskolorna. Naturligtvis utgick vi från aft den ungefärliga fördelningen av forskningsinsatserna skulle bli ganska jämn mellan olika ämnesområden även på de mindre högskolorna. Det finns ingen anledning aff tro att inriktningen på forskningen vid de mindre högskolorna skulle bli väsentligt annorlunda än vid universiteten.

Vår prioritering av den humanistiska forskningen kom till uttryck i vårt yrkande på en förstärkning på detta område.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslutet redovisas efter debatten om utbildningsutskottets betänkande 40.)

123

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Anslag tdl forskningsrådsnämnden m. m.

Anf. 93 TREDJE VICE TALMANNEN:

Kammaren övergår nu till aff debattera utbildningsutskottets betänkande 34 om anslag till forskningsrådsnämnden m. m. I fråga om detta betänkande hålls gemensam överläggning för samfliga punkter.

Anslag till forskningsrådsnämnden m. m.

124

Anf. 94 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! I detta betänkande behandlas alltså anslaget fill forskningsrådsnämnden, som har eft antal övergripande frågor på forskningsområdet atf ta hand om. En av de verksamheter som ligger under forskningsrådsnämnden är framtidsforskningen. Def här är ett forskningsområde som vi från centerns sida fäster väldigt stor vikt vid. Vi hoppas atf def skall vara möjligt aff ge goda arbetsmöjligheter för framtiden. Under flera år har vi lagt fram förslag om aft framtidsforskningen skall skötas av ett fristående institut, som är obundet av andra myndigheter och organ. Det yrkandet upprepar vi.

En särskild utredning har tillsatts, som skall se över framfidsforskningens organisatoriska former. Det gör aft vi nu är beredda atf avvakta utredningsarbetet. Vi har därför inget särskilt yrkande vad gäller detta betänkande. Vår principiella inställning har naturligtvis inte ändrats för den skull.

Ett annat intressant forskningsområde med anknytning fill forskningsrådsnämnden är kooperafionsforskningen. Forskningsrådsnämnden har på regeringens uppdrag gjort en utredning av kooperafionsforskningens organisation och verksamhet och lagt fram förslag om aff denna forskning skall bedrivas under en särskild kommitté, som i sin tur lyder under forskningsrådsnämnden. Vi tycker aff def är bra aft den här forskningen ges en viss organisatorisk stadga och inriktning. Kooperationen utgör ju en mycket vikfig del av vårt näringsliv. Def kooperativa arbetssättet är dessutom någonfing som kan utnyttjas i många olika sammanhang när det gäller att förbättra servicen och ordna olika gemensamma angelägenheter i bostadsområden etc. Vi tycker således aft def är viktigt aff kooperafionsforskningen prioriteras.

Men vi menar nog aft det kanske infe är tillräckligt atf tillsätta en kommitté som skall syssla med dessa frågor. Man bör också se till atf def finns ordentliga resurser på detta område. Därför stöder vi den cenferreservation där man dels föreslår aft ytterligare 1. milj. kr. satsas på kooperationsforskningen, dels efterlyser förslag om fasta forskartjänster på def här området. Dessa förslag återfinns i reservafionerna 1 och 2 som är fogade till vid betänkandet. Jag yrkar bifall fill dessa.

I centermotionen 2752 far man upp frågan om forskningen kring datoriseringens effekter. Detta område är ett annat mycket viktigt forskningsområde. Datoriseringen berör ju oss alla i allra högsta grad. Det gäller i vardagslivet, i samhällslivet, i yrkeslivet i övrigt osv. Även sårbarhetsproblemen i samband med datoriseringen måste uppmärksammas ordentligt. På den punkten föreslås i motionen att UHÄ får i uppdrag atf utarbeta eft

ordentligt forsknings- och utbildningsprogram om datoriseringens effekter. Def är någonfing som vi understöder. Vi har följt upp detla önskemål i en reservation.

Vidare har vi i vår kommittémotiön 1324 föreslagit en förstärkning av resurserna till humanistisk-samhällsveienskapliga forskningsrådet med 5 milj. kr. Vad gäller vårt parti är det ett led i våra allmänna strävanden atf förstärka resurserna för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. På förekommen anledning bör jag kanske, herr talman, påpeka aft vi har lagt fram def förslaget utan atf ha stöd från vänsterpartiet kommunisterna. Det utgör ett litet bevis på vad jag sade här tidigare.

Genom de här ökade resurserna skapas också ett ekonomiskt uirymme för den forskning om datoriseringens effekter som jag alldeles nyss har talat om. Jag yrkar således bifall även till reservafion 3.

Sammanfattningsvis, herr falman, yrkar jag bifall fill de centerreservationer som fogats till betänkandet samt i övrigt till utskottets hemställan.

Nr 160

Tisdagenden 4 juni 1985

Anslag tid forskningsrådsnämnden m. m.

Anf. 95 CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Jag skall här bara ta upp den del av utskottets betänkande som gäller förslagen om en maktutredning.

I fjol motionerade jag tillsammans med andra vpk-are om atf riksdagen skulle uttala sig for atf en sådan maktutredning borde göras i Sverige. Vi pekade bl. a. på den norska maktutredningen som en bra förebild. Samfliga övriga partier var motståndare till aff en sådan utredning gjordes, och m.otionen avslogs så sent som i höstas av riksdagen mot bara vpk:s röster.

Vi tyckte atf detta var en bra fråga och har återkommit i år med i stort sett liknande förslag. Det är naturligtvis en glädje för mig atl kunna konstatera att samtliga partier nu har tillstyrkt att en sådan här utredning skall göras. På def paradoxala sätt som motioner behandlas här i riksdagen, konstaterar konstilutionsulskottef atf syftet med mofionerna i allt väsenfligt är fillgodosett. Utbildningsutskollef ansluter sig till denna uppfattning, varefter man föreslår att motionerna skall avslås.

Regeringen har också agerat sedan den fann atl det fanns en stark opinion för kravet på en maktutredning. Nyligen har regeringen publicerat direktiv för en första del av en sådan utredning som gäller ägar- och inflyiandefrågor i svenskl näringsliv. Jag återkommer något lill dessa direktiv senare.

Jag vill försl underslryka all frågan om maklförhållandena i det svenska samhällel inle pä något sätt är uttömda i och med all man gör denna utredning om ägar- och inflytandefrågorna inom näringslivet. Det finns en rad andra problemkomplex, som enligt vår mening också bör utredas. Det gäller maklen inom de enskilda förelagen, både privaiägda och samhällsägda. Del gäller de transnationella företagens maktutövning. Del gäller maktfördelningen mellan riksdag, regering och statsbyråkrati - en fråga som inte minst borde ligga den här institutionen varmt om hjärtat. Det gäller frågan om maktfördelningen inom organisationerna. Det gäller kvinnoförtrycket. Det gäller massmedias makt. Det gäller slulligen de maktlösas problem och möjligheter, vilka vi anser viktiga att ta fram i ett skarpare ljus.

125

Nr 160

Tisdagenden 4 juni 1985

Anslag tid forskningsrådsnämnden m. m.

Samtliga dessa frågor hör till problemkomplexet om var makten ligger och hur den utövas i det svenska samhället. Jag vill uttala den förhoppningen att regeringen - som ju har agerat med uttalanden, bl. a. av statsrådet Ingvar Carlsson - inte skall stanna vid den ansats som direktiven till en utredning av makten inom det privata näringslivet utgör, utan aft den går vidare och ser till atf samtliga dessa frågor får en ordentlig belysning.

När def så gäller de direkfiv som nu ges för en utredning om ägar- och inflytandefrågorna i näringslivet har kritik redan riktats från LO:s sida mot begränsningen av den tillsatta kommitténs arbete. Jag vill instämma i denna kritik.

Def sägs bl. a. i direktiven: "Det bör också ingå i kommitténs arbete aft efter avslutade kartläggningar och analyser föreslå fortsatta studier av ägar-och inflytandefrågor i svenskt näringsliv."

Det sägs ingenting i direktiven om att kommittén också skall föreslå åtgärder för atf bryta obehörig makt inom det svenska näringslivet och skapa mera demokratiska förhållanden. Def har självfallet varit motionärernas mening när vi har insisterat på aff en sådan här maktutredning borde tillsättas. Det har självfallet varit vår mening att utredningen inte bara skulle stanna vid en kartläggning av maktförhållandena utan aft den därefter också raskt måste ta itu med aft skapa andra förhållanden när det gäller maktens fördelning i def svenska samhället.

Jag förutsätter aff det, efter den kartläggning som nu skall göras under de två närmaste åren, kommer olika förslag från parfierna, från regeringen och från de fackliga organisationerna om hur man skall bryta den faktiska diktatur som finns inom def ekonomiska livet i Sverige och börja genomföra demokratiska förhållanden.

Herr falman! Jag har inget särskilt yrkande.

126

Anf. 96 MARGOT WALLSTRÖM (s):

Herr falman! Trots allt skall nog riksdagens ledamöter vara glada över atf utbildningsutskottet infe använder plenitid motsvarande utskottets andel av samfliga riksdagsmotioner och ärenden. Jag skall inte räkna upp alla bra förslag som framförts i både proposition och betänkande, utan jag skall nöja mig med att kommentera reservafioner och särskilda yttranden.

Jag uppfattar centerpartiets reservafioner 1 och 2 snarast som markeringar av hur viktigt det är med kooperationsforskning. Sakligt sett är def infe mycket som skiljer utskotfsmajoritet och reservanter åt. Något förslag om fasta tjänster för kooperationsforskning har infe lagts fram av UHÄ, och utskottets praxis är atf i första hand granska sakorganens krav. Centerkravet på ytterligare 1 milj, kr, fill kooperativ forskning besvarar utskoftsmajoritefen med aff påpeka atf medlen fill sådan forskning baseras på forskningsrådsnämndens egna förslag. Vi anser infe atf det finns så mycket pengar atf vi kan lägga på mer än vad berörda organ vill ha,

I utskottets betänkande, på s, 6-8, redovisas vad som har gjorts och vad som är på gång när def gäller dataforskning. Även på det här området bjuder centern över med 5 milj. kr.

Utskottsmajoritetens argument är följande; Nr 160

1. Anslaget fiH HSFR ökas med nästan 2,7 milj.kr. Tisdagenden

2. Drygt en och en halv miljon kronor är medel för forskning om 4junil985 datateknikens användning.

3. Regeringen har inrättat en extra ordinarie tjänst som professor inom Anslag till temat teknik och social förändring vid universitetet i Linköping. forskningsråds-

4. Dessutom har till universitetet i Linköping anslagits en halv miljon kronor nämnden m. tn. fill en kunskaps- och problemöversikt rörande datoriseringens och informationsteknologins samhällskonsekvenser,

5. Av byggforskningsrådets medel kommer HSFR att disponera 5 milj, kr, per år under 1985/86 och 1986/87, Det innebär naturligtvis en förstärkning av forskningsresurserna totalt sett,

6. Till sist bör nämnas att HSFR har fått i uppdrag att föreslå förbättringar, inkl. eventuella resursförstärkningar, inom det humanistisk-samhällsve-tenskapliga forskningsområdet.

Sammanfattningsvis leder detta fill aff, som def heter på kanslisvenska, utskottet infe anser atf def nu föreligger skäl för riksdagen aff göra ett särskilt uttalande om behovet av forskning kring datoriseringens effekter. Men Pär Granstedt vet nog vad det betyder.

Inte heller kan vi anvisa eft högre sammanlagt belopp till HSFR, som föreslås i reservation nr 3.

En maktutredning vill nu alla partier ha, och i motionerom en sådan har en norsk utredning nämnts som föregångsexempel. Sedan utskottet behandlade den här frågan har regeringen beslutat aft tillsätta en maktutredning. Det är naturligtvis en grannlaga uppgift atf dels hitta rätt sammansättning - vem är helt oberoende och hur är det med forskares makt? - dels utforma direkfiv som tillfredsställer olika synpunkter på och definitioner av begreppet makt. Utredningens uppgift skall bli aft kartlägga och analysera utvecklingen när det gäller makt och inflytande inom näringslivet och den offentliga sektorn, organisationernas roll och åsiktsbildningen. En forskargrupp skall få till uppgift att självständigt utföra detta uppdrag, naturligtvis i nära samspel med organisafioner, partier och enskilda, Def här skall stimulera till en offentlig debatt, och motionärernas krav är alltså tillgodosedda.

Jag vill bara säga fill C,-H, Hermansson aff man dessutom inom industridepartementet tillsatt en utredning - alltså en pariamentarisk utredning - som skall utreda ägarstrukturer, t, ex. korsvis ägande. Def var kanske det som C.-H. Hermansson hänvisade till. Men direktiven till maktutredningen diskuteras för närvarande inom regeringskansliet. Härvid har man som ämnen för utredningen tagit upp i stort sett samtliga de frågor som C.-H. Hermansson nämnde i talarstolen.

Därför vill jag till sist bara yrka bifall fill hemställan på samtliga punkter i utbildningsutskottets betänkande 34.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslutet redovisas efter debatten om utbildningsutskottets betänkande 127

40.)

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Högskoleenheternas utrustningsbehov

Anf. 97 TREDJE VICE TALMANNEN:

Kammaren övergår nu till aff debattera utbildningsutskottets betänkande 35 om lokalkostnader och investeringar m. rn. 1 fråga om detta betänkande hålls gemensam överläggning för samtliga punkter.

Högskoleenheternas utrustningsbehov

Anf. 98 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Föreliggande betänkande behandlar bl. a. frågorna om utrustningen vid våra universitet och högskolor. Här finns två moderata reservafioner.

Den ena reservafionen avser utrustningsnärnnden för universitet och högskolor. I en mofion av Gunnar Biörck i Värmdö, vilken i sin tur bygger på en utredning av Mats Lemne, föreslås ett avskaffande av ufrustningsnämn-den för universitet och högskolor. Vi anser det vara riktigt med decentralisering av upphandlingsverksamheten vid universitet och högskolor, medan UHÄ kan stå för planeringen,

I den andra reservationen krävs bl, a, en samlad inventering äv utrustningsbehovet vid universiteten och högskolorna och förslag till riktlinjer för utrusfningsanskaffning.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till de båda reservationerna,

Anf. 99 JÖRGEN ULLENHAG (fp):

Herr falman! Jag ber aft få yrka bifall till reservafionerna 1 och 2.

Anf. 100 IRIS MÅRTENSSON (s):

Herr falman! Från utskotfsmajoritetens sida anser vi aft erfarenhet av den ytterligare decentralisering av upphandlingsverksamheten vid universitet och högskolor som planeras bli genomförd 1986 bör avvaktas, innan riksdagen tar ställning till förslag om mer genomgripande förändringar, Def är med den mofiveringen vi yrkar avslag pä reservation 1,

I reservation 2 vill reservanterna atl regeringen skall återkomma lill riksdagen med förslag till riktlinjer för utrustningsanskaffning, Utskottsmajoriteten anser aff detta syfte kommer atf uppnås genom regeringens uppdrag till UHÄ. Vi yrkar alltså avslag även på reservation 2.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemsfällan i utbildningsutskottets betänkande 35.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslutet redovisas efter debatten om ulbildningsutskotlels belänkande 40.)

Anf. 101 TREDJE VICE TALMANNEN:

Kammaren övergår nu lill alt deballera ulbildningsulskoliels belänkande 36 om tilläggsbudget III. I fråga om detta betänkande hålls gemensam överläggning för samtliga punkter.

Undervisningen i svenska för invandrare, m. m.

Anf. 102 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr falman! Till detta betänkande har fogats några reservationer.

Reservation 1 berör ändring av grunderna för fördelning av studietimmar för undervisning i svenska för invandrare. Vi har fått nya regler för mottagning av flyktingar, och det ändrar det tidigare mönstret beträffande studieförbundens engagemang i undervisningen i svenska för invandrare. Det bör man, anser vi, fa hänsyn fill vid fördelning av resurserna för budgetåret 1985/86, I reservafionen, som är gemensam för centerparfiet, folkpartiet och moderaterna, sägs atf i rimlig utsträckning bör minskad hänsyn tas till studieförbundens undervisningsvolym under de senaste tre åren och aft detta bör ges regeringen till känna,

Reservafion 2 avser medel för studiecirklar i Uddevalla. Enligt vår mening bör den friställda personalen främst engageras i arbetsmarknadsutbildning. Något särskilt anslag för bidrag till studiecirklar bör inte utgå.

I reservation 3 framhålls atf det infe finns någon anledning att ha särskilda regler vad gäller hanteringen av de aktuella medlen för studiecirkelverksamheten i Uddevalla.

Herr falman! Jag ber aff få yrka bifall fill reservationerna 1, 2, 3 och 5,

Nr 160

Tisdagen den 4 juni 1985

Undervisningen i svenska för invandrare, m. m.

Anf. 103 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag vill yrka bifall fill reservation 1, Detta motiveras med vad som anförs i reservationen, och jag vill också hänvisa till motion nr 3036 av Larz Johansson och Kerstin Göthberg från centern, som den här reservationen bygger på.

Vidare vill jag yrka bifall fill reservation 3, och som motiv hänvisar jag fill motion 3031 av Elving Andersson och Kjell Mattsson,

I övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan,

Anf. 104 JÖRGEN ULLENHAG (fp):

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 2 och 4.

Anf. 105 INGVAR JOHNSSON (s):

Herr falman! Utskoffsmajoriteten anser att det skulle vara fel atf ändra fördelningsreglerna för SFI under def sista året med den gamla organisafionen. Vi anser också att vuxenutbildningsnämnden i Bohuslän är mest lämpad att handha de speciella medlen för studierna kring Uddevallavarvet.

Därför yrkar jag bifall till utskottets hemställan i dess helhet och avslag på samfliga reservafioner.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslutet redovisas efter debatten om utbildningsutskottets betänkande 40.)

9 Riksdagens protokoll 1984/85:160-161

129

Nr 160

Tisdagen den 4junil98i5

Vuxenutbildnings-insatserna för arbetslösa

Anf. 106 TREDJE VICE TALMANNEN:

Kammaren övergår nu till aft debattera utbildningsutskottets betänkande 40 om vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Vuxenutbildningsinsatserna för arbetslösa

Anf. 107 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr falman! Regeringen vill utnyttja sitt bemyndigande här till en utökad verksamhet med kurser för arbetslösa i grundvux och komvux. I en reservation framhåller vi aft def är positivt aft den som drabbas av arbetslöshet får ägna sig åt utbildning- nya vägar kan öppnas för vederbörande. Men med arbetsmarknadsutbildningens mer flexibla och förändrade organisation bör det här målet kunna uppnås inom de uppställda ramarna. Förutom arbetsmarknadsutbildningen kan man också anlita komvux och folkhögskolorna. Även andra ufbildningsanordnare kan komma i fråga.

Herr falman! Jag ber aff få yrka bifall fill reservationen.

Anf. 108 LARS SVENSSON (s);

Herr talman! Riksdagen har ju tidigare beslutat atf ge bemyndigande fill regeringen atf, om den så finner angeläget, anordna utbildningar för arbetslösa även på annat sätt än inom AMU, Nu redovisar man hur man tänker använda dessa ramar; man kommer att kunna använda såväl komvux som gymnasieskolan och folkhögskolan.

Vi yrkar alltså bifall fill utbildningsutskottets hemställan och avslag på reservationen i denna del.

Överläggningen var härmed avslutad.

Utbildningsutskottets betänkande 32 Punkt 1

Mom. 2 (bestämmelser för doktorandtjänsfer)

Utskottefs hemställan bifölls med 194 röster mot 74 för reservation 1 av Per Unckel m,fl.

Mom. 3 (handledning m, m,)

Utskottefs hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Per Unckel m, fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (behörighet för antagning fill forskarutbildning)

Utskottets hemställan bifölls med 183 röster mot 93 för reservafion 3 av Per Unckel m, fl.

130

Mom. 7

Betygsnämndernas sammansättning

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 4 av Jörgen Ullenhag i motsvarande del - bifölls med acklamafion.

Motivering av betygsnämndernas beslut Nr 160

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Per Unckel m, fl, Tisdaeen den
i motsvarande del -, bifölls med acklamation, a jj: i 905

Mom. 8 (graderade betyg på doktorsavhandlingar)

Utskottefs hemställan bifölls med 208 röster mot 74 för reservation 6 av Per Unckel m.fl.

Mom. 9 (forskarutbildningens meritvärde) Utskottefs hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Per Unckel m, fl.

- bifölls med acklamation.

Mom. 10 (sektorsforskningens resurser) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 8 av Per Unckel m, fl,

- bifölls med acklamation.

Mom. 11 (uppdragsforskning och offenflighet inom högskoleforskning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 9 av Björn Samuelson - bifölls med acklamation.

Mom. 12 (utvecklingsområde för bioteknik)

Utskottets hemställan bifölls med 234 röster mot 46 för reservation 10 av Larz Johansson, 1 ledamot avstod från aft rösta.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Punkt 2 (fortsatt verksamhet vid musikskolan i Edsberg)

Utskottets hemställan bifölls med 153 röster mot 128 för reservation 11 av Georg Andersson m,fl, 1 ledamot avstod från atf rösta.

Utbildningsutskottets betänkande 33 Punkt 1

Mom. 3 (anslag till Humanistiska fakulteterna)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 1 av Georg Andersson m, fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (centrum för dansforskning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Maj Kempe -bifölls med acklamation.

Punkt 4

Mom. 6 (anslag fill Samhällsvetenskapliga fakulteterna)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Georg Andersson m, fl. - bifölls med acklamation.

131

Nr 160 Punkts

Tisdaeenden Mom. 5 (tjänst som professor i andrologi vid Karolinska institutet)

4 iuni 1985 Utskottets hemsfällan - som ställdes mot mofion 1883 av Siri Häggmark

m. fl. - bifölls med acklamation.

Punkts

Mom. 4 (uppbyggnad av forskningsorganisation för miljö- och hälsoskydd i Umeå)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Maj Kempe -bifölls med acklamation.

Punkt 13

Mom. 1 (anslag till Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål)

Utskottets hemställan, som ställdes mot

dels reservation 7 av Jörgen Ullenhag,

dels reservation 8 av Maj Kempe, bifölls med acklamation.

Mom. 4 (växling mellan forskning och annan tjänstgöring)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 9 av Larz Johansson och Inger Josefsson - bifölls med acklaination.

Övriga punkter och moment

Utskottets hemställan bifölls.

Utbildningsutskottets betänkande 34 Punkt 1

Mom. 3 (kooperationsforskningen)

Utskottefs hemställan - som ställdes mot reservafion 1 av Larz Johansson och Inger Josefsson - bifölls med acklamafion.

Mom. 5 (anslag till Forskningsrådsnämnden)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 2 av Larz Johansson och Inger Josefsson - bifölls med acklamation.

Punkt 2 (behovet av forskning m.m. om datoriseringens effekter samt anslag till Humanisfisk-samhällsvefenskapliga forskningsrådet)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 3 av Larz Johansson och Inger Josefsson - bifölls med acklamation.

Övriga punkter och moment

Utskottets hemställan bifölls.

132

Utbildningsutskottets betänkande 35 Nr 160

""•''2 Tisdagenden

Mom. 1 (utmsfningsnämnden) 4 • jj iqo

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Birgitta Rydle _____

m. fl. - bifölls med acklamation.

Punkt 4

Mom. 1 (inventering av högskoleenheternas utrustningsbehov)

Utskottefs hemsfällan - som ställdes mot reservation 2 av Birgitta Rydle m.fl. - bifölls med acklamafion.

Övriga punkter och moment

Utskottets hemställan bifölls.

Utbildningsutskottets betänkande 36 Punkt 3

Mom. 2 (ändring av fördelningsgrunderna för fördelning av studietimmar) Utskottets hemställan ~ som ställdes mot reservation 1 av Birgitta Rydle m, fl, - bifölls med acklamation.

Punkt 4

Mom. 1 (anslag fill Bidrag till studiecirklar i Uddevalla)

Utskottets hemsfällan ~ som ställdes mot reservation 2 av Birgitta Rydle m, fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 2 (studieverksamhetens administration)

Utskottets hemställan ~ som ställdes mot reservation 3 av Birgitta Rydle m,fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (studieverksamhetens ekonomiska villkor)

Utskottets hemsfällan ~ som ställdes mot reservation 5 av Birgitta Rydle m,fl, - bifölls med acklamation.

Övriga punkter och moment

Utskottets hemställan bifölls.

Utbildningsutskottets betänkande 40

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservationen av Per Unckel m,fl, - bifölls med acklamation,

8 § Kammaren beslöt att förhandHngarna skulle fortsättas kl, 19,30,

9 § Anmäldes och bordlades Proposition

1984/85:224 Utvidgning av schablonmetoden vid bostadsbeskattningen

133

Nr 160 10 § Anmäldes och bordlades

Tisdagenden Förslag

4 juni 1985 1984/85:26 Riksdagens förvaltningskontors förslag om vissa frågor rörande

säkerhetsskyddet i riksdagen

11 § Anmäldes och bordlades
Kulturutskottets betänkande

1984/85:21 Litteratur och folkbibliotek (prop, 1984/85:141)

Utbildningsutskottets betänkande

1984/85:38 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Näringsutskottets betänkanden

1984/85:37 Allmänna pensionsfonden (skr, 1984/85:177)

1984/85:39 Ändring av villkoren för stöd genom Fonden för svenskt-norskt

industriellt samarbete (prop, 1984/85:204) 1984/85:40 Uppskov med behandHngen av vissa ärenden

12 § Kammaren åtskildes kl. 18,00.
In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemert