Riksdagens protokoll 1984/85:16 Onsdagen den 24 oktober

ProtokollRiksdagens protokoll 1984/85:16

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1984/85:16

Onsdagen den 24 oktober em.

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en början av tredje vice talmannen.

8 § Allmänpolitisk debatt (forts, från prof, 15)

AnL 50 LILLY HANSSON (s);

Herr falman! Jag skall börja med aff besvara en fråga som Alf Wennerfors ställde till mig tidigare i eftermiddags. Han citerade vad jag sade 1982 angående sysselsättningen och frågade om jag står fast vid samma uppfattning i dag, nämligen aft sysselsättningen är den viktigaste frågan för oss socialdemokrater. På def kan jag svara obetingat ja. Den absolut viktigaste frågan för oss socialdemokrater är fortfarande sysselsättningen för människorna i def här landet.

Vi har lyckats minska arbetslösheten. Det har också kommit ut många tusen nya på arbetsmarknaden. Men naturligtvis är vi inte nöjda. Den debatt som fördes före middagsuppehållet, där Anna-Greta Leijon redogjorde för vilka åtgärder regeringen har vidtagit och ämnar vidta på sysselsättningens område gör aft jag inte behöver ägna mig åt den debatten.

Men Alf Wennerfors sade andra saker också. Jag noterade aff han sade att vad def nu gäller är aff minska budgetunderskottet och aff minska på lånen. Till det vill jag bara säga: Tänk om ni hade tänkt på def i regeringsställning och inte skaffat oss en sä sfor börda aft bära på! Tänk om vi hade sluppit räntorna pä de lån de borgerUga regeringarna skaffade oss! Då skulle budgetunderskottet ha varit åtskilliga miljarder mindre.

Det talades också om "rikfiga jobb". Jag fick den uppfattningen att Alf Wennerfors menar att speciellt de ungdomar som via ungdomslagen slussas in i den offentliga sektorn, som han sade, infe har riktiga jobb. Jag skulle nog vilja be Alf Wennerfors att säga detta till dem som med liv och lust fullgör sina arbetsuppgifter i ungdomslagen inom den offenfliga sektorn. Jag tror aft han skulle få till svar av dessa ungdomar atf de tycker det är viktigt aft få gå i ungdomslag. De fär känna på arbetsmarknaden. De får ett ökat självförtroende. Väldigt många av de här ungdomarna har gått uf i den reguljära

121

Nr 16

Onsdagenden . 24 oktober 1984

AllmänpoUtisk debatt

122

arbetsmarknaden, och väldigt många har också satt i gång med en ordentlig utbildning.

Herr talman! Jag skall nu övergå till def jag egentligen hade tänkt ägna mitt anförande åt.

I den här kammardebatten - liksom i den politiska debatten över huvud taget under senare år - har den offentliga sektorn varit ett centralt tema. Det är utmärkt.

Den offenfliga sektorn utgör en sfor och viktig del av vårt samhälle. Den skall i en demokrati som vår stå under fortlöpande debatt. Den skall granskas och nagelfaras. Dess brister skall belysas, men också dess styrka och förtjänster. Det är i vart fall socialdemokraternas ambifion.

Den fycks mig annorlunda än den som vägleder oppositionen. Där har def blivit högsta mode att tala illa om den offentliga sektorn. Moderaterna skötte länge skallet på egen hand. Men så är inte fallet längre. Den nya folkpartiledaren låter exempelvis till förvillelse lik en genomsniftsmoderaf, när han far fill orda om statens, landsfingens och kommunernas verksamheter.

Om den offenfliga sektorn sägs, gång på gång, i tal och artiklar atf den är för stor,

aft den är en tärande del av vår ekonomi, att den använder sina resurser ineffektivt, atf den är stelbent och byråkratisk, aft den producerar dålig service till för högt pris och att den är ett hot både mot friheten och mot demokratin i Sverige.

Det är ingen hejd pä uselheten. Det finns ingen gräns för svartmålningen.

Jag har en fråga till alla dem som så lätt stämmer in i skallet mot den offentliga sektorn: Vad har ni för budskap till de människor som arbetar och verkar där? Till vårdpersonal på våra sjukhus, fill spärrvakter hos SL, till skolbespisningspersonal, till professorer och docenter, till barnstugepersonal, till kanslister i statliga verk, fill brevbärare och till linjearbefare i feleverket, till hemvårdarinnor och till de många, många andra yrkesverksamma i statens, i landstingens och i kommunernas tjänst. För def är ju dessa som i hög grad är den offenfliga sektorn.

Och vilket budskap har ni fill dem som utnyttjar samhällets service.

Jag har bakom mig en egen lång yrkeserfarenhet från denna sektor. Jag vet atf människor som verkar där känner sig orättvist värderade och hanterade av de polifiker som använder dem och deras arbeten som spotfkoppar och slagfrän i den politiska debatten. Hur tror ni def känns för dem som varje dag gär hem från en långvårdsavdelning med dåligt samvete för aft de infe hunnit med den personliga omvårdnad de velat ge, aft de infe hunnit läsa tidningen för gamla tant Klara, att de inte hunnit sätta sig ned och samtala med Lisa eller att en stund ha suttit och hållit en gammal farbror i handen för aff han skall känna trygghet? Hur tror ni def känns för dem att ständigt få höra hur ineffektiva de är och aft de skulle bli mycket effekfivare om de gjorde samma jobb i en privatiserad "offenflig sektor".

Jag försfär fullt och helt reaktionen vid kommunaltjänsfemännens kon-

gress, där man sade ifrån: Vi far illa av det sätt på vilket politikerna rackar ned pä våra insatser och våra uppgifter.

I den offentliga sektorn arbetar över 1 miljon människor- yrkesskickliga, hedervärda, ambifiösa, uppoffrande och infe så sällan illa lönade.

Den sektorn har en mycket sfor betydelse på arbetsmarknaden. Den har dessutom stor betydelse för det privata näringslivet.

Varför har infe borgerliga polifiker någon gång ett uppskattande ord, ett positivt omdöme fill övers för dem? Och jag upprepar min fräga: Vad har borgerligheten för budskap till dessa människor?

Herr talman! Den offentliga sektorns verksamhet är en del i det svenska välfärdssamhället. Den är resultatet av människors efterfrågan på och behov av värd, omsorg och service. En väl utvecklad offenflig sektor är - i mina ögon - nödvändig för att tillfredsställa väsentliga mänskUga behov. Den ger också möjlighet till en mér rättvis fördelning av våra gemensamma fillgångar. Den skall garantera oss service och trygghet i livefs olika skeden. Alla skall kunna få bra utbildning, god sjukvård, social trygghet, osv. utan att de har en tjock plånbok.

Ofta mofiveras angreppen på den offenfliga sektorn med atf samhället måste spara. Infe sällan är effekterna av sådana förslag aft de som har det största behovet av våra solidariska insatser drabbas värst. Detta kan vi socialdemokrater infe acceptera.

Inte minst i ekonomiskt svåra tider gäller def atf hålla fast vid solidariteten, att se fill atf vi hjälps åt aft klara av problemen och aft de med bäst förmåga -ekonomiskt och på annat sätt - bär den största bördan.

Herr talman! I senaste numret av Landstingens tidskrift finns en arfikel med rubriken "Ska vi snåla in för de redan utarmade?" Där ställs frågan: Vad håller nu på att hända i Sverige? Svaret utvecklar skrivaren så här:

"Jo, de människor som befinner sig längst ner på vär sociala rangskala, som är helt utlämnade åt våra godtyckliga värderingar, vär kunskap och våra pengar, de skall 'i krisens Sverige' dra ät svångremmen.

De som infe ens nu lever i materiella omständigheter som någon av oss frivilligt skulle finna sig i!

De får mat. De får fak över huvudet. De byts på. De får medicin mot kramper och mot 'affektfillsfånd' (somliga orkar ju trots allt protestera mot livslång tragik). Alltför sällan får de någon som helst aktivering, alltför sällan sjukgymnastik.

Men det har börjat falas om en 'oanständigt hög personaltäthet'. När man vet aff den enda anständiga personaltätheten för gravt flerhandikappade människor är 1:1.

Vad jag infe kan förstå - vare sig som polifiker, forskare eller människa -är: Hur kan politiker på alla nivåer motivera sädana neddragningar med att 'vi har inte råd'?

Hur många har förstått vilken sorts människor dessa miljöer skapar?

'Vi har infe råd.' - Det låter ihåligt i ett av världens bilfäfaste länder. I världens felefontäfasfe land. I eft av världens videofäfaste länder."

"Åt vem skall vi spara?", fortsätter skrivaren.

Nr 16

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

123

Nr 16

Onsdagen den 24 oktober 1984

AllmänpoUtisk debatt

124

"Åt dem som har möjligheter aft påverka politiskt och ekonomiskt? Åt

dem som genom sitt eget agerande kan påverka sin tillvaro? Som kan tala

med sina vänner, berätta när de är hungriga, klia sig på ryggen när def kliar,

stänga av radion när de själva vill, besöka toaletten när de har behov av det?

Åt dem som har en människovärdig tillvaro?"

Artikeln är skriven av en moderat landstingspolitiker som heter Margareta Schang.

Jag skulle vilja varmt rekommendera, inte minst hennes partivänner här i riksdagen, aff noga läsa och begrunda den.

Herr falman! Även om man, som jag gör, konstaterar aft den offenfliga sektorn behövs, både nu och i framtiden, fär vi inte blunda för aft där finns fel och brister. Visst kan def på sina håll finnas ineffektivitet och byråkrafi. Det är fel och brister som måste rätfas till. Ibland beror dessa fel på atf vi som fattar de politiska besluten skapar krångliga regler. När detta sker och upptäcks skall vi låta verkligheten vara vår läromästare och rätta till misstagen. Självkrifik och krifisk analys är viktiga inslag i ansträngningarna att förbättra den offentliga servicen.

Målet med utvecklingen av den offenfliga verksamheten är inte bara en fråga om utbyggd eller ny verksamhet. Det är även en fråga om att öka det personliga ansvaret och delaktigheten i samhällsbyggandef. Det handlar om att minska detaljregleringen och byråkratin, att tillvarata kunskaper som finns, infe minst bland de anställda.

Den allmänpolifiska debatten förra året, dvs. ett år efter regeringsskiftet, bjöd inte särskilt många glimtar av vad de borgerliga parfierna hade aff erbjuda. Def mest bestående intrycket var de hårda angreppen på socialdemokratin. Man gjorde tappra försök atf återuppliva den gamla vansfyresmy-fen från planhushållningsmofståndefs dagar på 1940- och 1950-falen". Som' krydda på allt anklagades vi för att - lagom till symbolåret 1984- vilja ändra samhällssystem och med hjälp av löntagarfonderna göra slut på friheten i landet.

Vi var många - säkert infe bara socialdemokrater - som trodde aff denna uppvisning i aggressivitet och oförsonlighef skulle utgöra finalen på ett års effervalsdebaff. Vi hoppades aft def polifiska arbetet därefter skulle kunna inriktas på konstruktiva diskussioner om lösningar på konkreta problem, problem som är hela landets och i grunden gemensamma för oss alla.

Det tycks emellertid vara eft fåfängt hopp. För infe så länge sedan fick jag under ögonen några dagboksanteckningar av en borgerlig riksdagskollega, publicerade i en facklig tidskrift. Skrivaren noterade atf "egoismen breder uf sig" och att "den främjas av konfrontationen mellan höger och vänster". Det är tänkvärda ord. Jag kan infe låta bli att fundera över varför denna insikt infe märks i den polifiska debatten.

Socialdemokrafin anklagas nu med förnyad styrka för att vilja inskränka den enskildes frihet och hota demokrafin. Vi sägs planera en systemförändring.

Jag mäste medge aft vi i propagandahänseende inte är sä effektiva som våra borgerliga motståndare.

Samfidigt som man anklagar oss för atf vilja slå sönder rådande samhällssystem klarar man prestationen atf dölja aft den egna politiken syftar fill en kraftigare kursändring än vad vi upplevt under socialdemokratins hela regeringsperiod. Framför allt moderaterna i och utanför SAF hävdar, i fal och artiklar, behovet av eft nytt politiskt-ekonomiskf system, där marknadskrafterna släpps helt fria och där de politiska organen samtidigt passiviseras.

Def senare ledet i resonemanget är som en parafras på den marxistiska tesen om statsmaktens onödighef och borttynande i takt med det kommunistiska samhällets framväxt. SkiUnaden är bara den, aff här är det kapitalismens utbredning som skall göra samhällsorganens befattning med medborgarnas angelägenheter obehövlig.

Herr falman! Jag ser aff min talefid tyvärr är slut. Jag avsåg aff bl. a. beröra anklagelserna mot fackföreningsrörelsen, men jag får återkomma fill detta en annan gång.

Nr 16

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

AnL 51 KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr falman! Vi är snart i slutet av 1984, det år som enligt Orwells roman frän 1948 stär som en förebild för def hotfulla kontrollsamhället. Under den hittills gångna delen av året har samhället, ofta med benäget bistånd av socialdemokrafiska lagstiftare, ytterligare stärkt greppet över den enskilde.

Det som troligtvis upprört svenska folket mest är fullens jätferazzia mot tusentals flygresenärer. Till yttermera visso var den kroppsvisitation som förefogs olaglig, och tullverkefs generaldirektör fick sig en rättmätig skrapa av JO. Vad gör regeringen i ett sådant fall? Beklagar man def inträffade? Ingalunda! Man föreslår i stället aff sådana masskonfroller av icke misstänkta människor skall göras lagliga. Som vanligt får berättigade integrifefsinfressen vika. Den som har renf samvete har ingenting aff frukta, brukar def som bekant heta.

Tullen har också fått gehör för andra krav, nämligen kraven på skärpt export- och importkonfroll. I den i och för sig vällovliga ambitionen aff komma åt den ekonomiska brottsligheten och även söka minska narkotika-trafiken försvårar och fördyrar man viktiga svenska exportansfrängningar.

Som en följdåfgärd kom naturligtvis ett förslag om ökad straffpåföljd, framlagt i form av en proposifion om sankfionsavgifter vid överträdelser av import- och exporfregleringar.

Under året har man sett aktiviteter frän myndigheternas sida som avgjort varit kränkande för den enskilde, men som förefaller ha skett med regeringens tysta medgivande. Skattemyndigheterna har velat veta var äkta makar tillbringat den s, k, dygnsvilan, och flygspaning har i fiskalt nit rikfats mot en del skroffirmor. På fullt allvar blev en damfrisörska ombedd atf förklara hur hon hade råd aft åka på en semesterresa utomlands, I ett annat fall räknade man antalet engängsöverkast fill en läkares undersökningsbrits för aff försöka leda i bevis atf han hade haft fler patienter än som uppgivifs.

Under 1984 har vi fått en del förslag som ännu infe hunnit omsättas i lagsfiftning men som, om de genomförs, enligt min mening överskrider gränsen för vad man kan acceptera i ett rättssamhälle. Ett sådant är att

125

Nr 16

Onsdagen den 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

126

revisorer gentemot sina uppdragsgivare skall tvingas agera som angivare ät skattemyndigheterna. Att tystnadsplikten luckras upp och att risk uppstår aff revisorn kommer aff befraktas som en företrädare för statens intressen tar man tydligen lätt på,

I samma linje ligger def tvivelaktiga uppdrag som är tänkt aft åvila bankerna, nämligen aft tvingas anmäla de kunder som kunde misstänkas för valufabrott. En annan skyldighet som man tänker lägga på banker och andra penninginrätfningar och som också är kränkande är att ränta och behållning på ca 15 miljoner bankkonton vid varje årsslut via datan skall redovisas för riksskatteverket.

Nästan alla de åtgärder som jag här redogjort för beror på vårt orimliga skattetryck och de krångliga och många gånger svårtolkade skattereglerna. Den enskilda människans naturliga försök aft minimera sin skaft, många gånger för att över huvud taget kunna klara sig, föder nya förbud och nya kontroller, Def mest skrämmande och mest olyckliga är socialdemokraternas totala oförståelse och ovilja när det gäller aft göra något ät skattetrycket.

Försäkringar från socialdemokrafiskt håll att man nu infe kan höja skattetrycket ytterligare har uppenbarligen blott varit en läpparnas bekännelse. Man höjer i stället redan existerande skatter och hittar med sfor uppfinningsrikedom på nya. Tretton nya skatter har införts sedan socialdemokraterna återkom fill kanslihuset för två är sedan. Vi har fått vatfenkraffs-skaff, videoskatt, omsättningsskatt på aktier, ufdelningsskatf, hyreshusavgift som nu skall ersättas med fastighetsskatt, för aff bara nämna några exempel.

Sammanlagt har skatterna hittills höjts med ca 26 miljarder kronor, och lyckas nu regeringen med benägen hjälp från vänsterpartiet kommunisterna också driva igenom de nya skattehöjningar som presenterades i går på över 4 miljarder, kommer man upp i den aktningsvärda summan av 30 miljarder kronor, I propositionen om dessa skaftehöjningar drämmer finansministern fill med en bensinskatfehöjning på infe mindre än 50 öre. Ett begrepp om hur stor denna höjning är får man om man jämför med den höjning vi fick för ett halvt år sedan - def var 6 öre. Denna chockhöjning fördyrar transporterna, och tillsammans med elhöjningen ökar den naturligtvis företagens kostnader, Def skapar definifivt inga jobb i produktionen, herr finansminister.

Skattehöjningar pä 30 000 milj, kr, motsvarar ca 8 000 kr, per hushåll. Lyckas sedan socialdemokraterna också få igenom sin nya fastighetsskatt, medför denna skaft fullt utbyggd ytterligare påfrestningar på hushållens ekonomi med ännu en tusenlapp, Def blir alltså 9 000 kr, per hushåll - i sanning ett skrämmande rekord,

I den proposifion som framlades häromdagen om basenheten föreslås atf någon uppräkning med hänsyn fill inflationen inte automatiskt skall ske inför taxeringsåret 1987,1 och med atf detta förslag lagts fram kan man konstatera att skatteuppgörelsen med mittenparfierna för tre oeh ett halvt år sedan definitivt är torpederad. Socialdemokraterna medger ju faktiskt också aft def innebär eft avsteg från fidigare fattade beslut. Nu äntUgen erkänner man aff man svikit uppgörelsen med mittenparfierna.

När vi nu snart går in i 1985 kommer marginalskatterna aff vara avsevärt

högre än med fullt inflafionsskydd. Genom defta urholkade inflationsskydd och begränsningen av underskoftsavdragens skattemässiga värde har i själva verket de två första stegen av marginalskaftesänkningen ätits upp.

Det finns också anledning att ur flera synpunkter krifisera förslaget till ny fastighetsskatt. Den formella handläggningen av ärendet lämnar mycket övrigt att önska. Lagrådet har med rätta påtalat den bristfälliga remissbehandlingen, som ej följt vad grundlagen föreskriver. Den sedvanliga remissbehandlingen har ersatts med privata, ej protokollförda, samtal med företrädare för en del intresseorganisationer.

Den nya fastighetsskatten drabbar alla, oavsett boendeform och bärkraft. Under de två socialdemokrafiska regeringsåren har boendet drabbats av fyra nya skaftehöjningar om sammanlagt närmare 6 miljarder kronor. Vi har fått begränsningen av underskottsavdragens skattemässiga värden, skattehöjning på energi, skärpt reavinst på bostadsrätter samt den hyreshusavgift som nu skall ersättas med en mer omfattande skatt på alla fastigheter.

Som nämnts är def inte bara boendet som drabbas av fastighetsskatten. Hotell, restauranger och affärer måste ocksä betala. Hur blir det då med priserna? Marginalerna är sannerligen inte så stora atf dessa yrkesgrupper klarar ytterligare pålagor utan aft tvingas höja priserna.

Det är mycket glädjande aft företrädare för samtliga tre borgerliga partier nu förbundit sig att vid eft maktskifte avskaffa inte bara löntagarfonderna utan också fastighetsskatten.

Moderata samlingspartiet har under en lång följd av år förespråkat en annan politik med lägre skatter och därmed eft minskat behov av bidrag. Nya skatter leder inte bara till krav på ökade bidrag utan medför också ett ökat beroende av staten. Detta upplevs av många människor som förnedrande. En familj skall kunna, och vill självfallet, leva på sina arbetsinsatser utan den omfattande flora av bidrag som dessutom kosfar mycket stora belopp i administration,

' Fler och fler människor kan inte påverka sin levnadsstandard genom en ökad arbetsinsats. Det måste vara ett allvarligt fel när en allt större del av hushållens utgifter utgörs av skatter och mer och mer av inkomstsidan upptas av offenfliga bidrag,

Def är också betänkligt aft beskattningen i värt land inte tar hänsyn till hur mänga människor som skall leva på ett hushålls inkomst utan pä hur mänga som arbetat ihop den.

Värst utsatta är barnfamiljerna, och det förslag till barnavdrag på kommunalskatten som moderata samlingspartiet kom med redan i våras fick faktiskt ett posifivt bemötande även bland en del socialdemokrater.

En av de allra viktigaste åtgärderna för aff få ordning på Sveriges ekonomi är en ordentlig och bestående sänkning av marginalskatterna. Jag är övertygad om aft finansministern innerst inne delar den uppfattningen, även om ingen observant journalist fotografiskt lyckats dokumentera aff de höga marginalskatterna för Kjell-Olof Feldt framstår som jämförbara med löntagarfonder.

Nr 16

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

127

Nr 16

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

128

AnL 52 STIG JOSEFSON (c):

Herr talman! Socialdemokraterna fortsätter sin skaffehöjningspolitik. Under den tid som gått sedan regeringstillträdet på hösten 1982 har socialdemokraterna genomdrivit beslut i riksdagen om skattehöjningar på över 25 miljarder.

Vissa skatter har höjts två gånger pä ett år, och höjningarna har skett på kapitalskaftesidan, med helärseffekf, när endast en månad återstod av året i fråga. När svenska folket nu åter har drabbats av socialdemokraternas skattespiral, måste frågan ställas: Finns det ingen begränsning - inget fak -för vad socialdemokraterna anser vara möjligt aff fa ut i skaft av svenska folket?

Jag försfär socialdemokraternas oro inför framtiden. Effekten av den 16-procenfiga devalveringen håller alltmer på aft tunnas ut, Inflafionen, som skulle hållas nere, ligger trots allt på nästan dubbelt så hög nivå som i de länder som är våra största konkurrenter pä exportmarknaden.

Redan nu märks den hårdnande konkurrensen. Lyckas inte Sverige aff komma i balans med konkurrentländerna i fråga om inflafionen, är risken sfor att den positiva effekten av devalveringen helt går förlorad.

Finansminister Feldts inflationsmål för 1983 var 5-6 %, men inflationen blev i verkligheten 9,3 %, För år 1984 var målet 4 %, men det blir förmodligen mer än dubbelt så mycket. Även om socialdemokraterna genom aff slopa hyressfoppet och genom aff i december höja portot, bensinpriset, elskatfen m. m,, skulle kunna visa på en låg inflation under valåret 1985, kan man ändå klart konstatera aff de misslyckats när det gäller atf begränsa inflafionen.

Vad sedan omförhandlingar pä avtalsmarknaden kommer aff leda fill vet vi infe i dag. Men konsekvenserna av inflafionen kan bli än mera negativa, I 1982 års valrörelse använde man stora ord - man sade: Vi klarar krisen, vi skall stoppa inflafionen - men def blev något annat när man mötte verkligheten.

Ja, säger man, men vi har ändå förbättrat handels- och bytesbalansen. Ja, def skulle vara för bedrövligt om man efter en 16-procenfig devalvering och med tanke på den högkonjunktur som rätt under 1983 och 1984 infe skulle kunna förbättra handels- och bytesbalansen. Den vikfiga frågan är ju: Har vi förmått bevara devalveringseffekten eller har den ätits upp av en för stark inhemsk pris- och lönestegring? Som jag nyss sade är risken mycket sfor aff den positiva effekten av devalveringen snart är uppäten, och då har den ekonomiska politiken i verkligheten misslyckats.

För aff bemästra kostnadsutveckUngen fordras det en stram ekonomisk politik, Mittenregeringen lyckades halvera inflationen från sommaren 1981 till hösten 1982,

Om vi i Sverige skall komma ner fill samma låga inflationsnivåer som våra viktigaste konkurrentländer på exportmarknaden, krävs det en medveten inflationsbekämpning på flera områden.

Budgetunderskottet måste minskas genom utgiftsnedskärningar. Vi fär låta bU aff höja skatter och avgifter. Vi måste föra en fast lönepolifik.

Den socialdemokratiska polifiken gär i stället ut på atf dra in alltmer från den enskilde i form av skatter och avgifter. Inte minst denna höst har vi fått märka detta: en ny skatt på fasfigheter, som fullt utbyggd drar in 3—4 miljarder fill staten.

Gårdagens paket, med en höjning av bensinpriset med 50 öre och på elpriset med 2 öre samt en del annat, drar in ca 4 miljarder. Infe begränsar detta inflafionen - tvärtom. Bilismen har blivit den verkliga sfrykpojken i socialdemokratisk skattepolitik. För bilismen har nästan alla skatter och avgifter höjts sedan den socialdemokrafiska regeringen tillträdde 1982, Fordonsskatten har höjts med 40 % och bilaccisen med 24 %, och nu kommer alltså en höjning av bensinpriset.

De höjda bilskatterna utgör en betydande regionalpolitisk orättvisa. Den kompensafion som skall ges till biUsferna i Norrlands inland är helt ofillräcklig. Den når inte heller alla som skulle vara i behov av den, Det finns glesbygder infe bara i Norrland, Def finns liknande områden i prakfiskt taget hela landet, och i dessa är bilen ett nödvändigt forfskaffningsmedel. Där blir man inte på något sätt kompenserad genom det aktuella förslaget,

I proposifionen sägs också aft skaften behöver höjas för att oljeimporten skall begränsas samt av miljöpolitiska skäl. Det finns en bättre lösning som tillgodoser båda dessa önskemål utan aft medföra så kraffiga fördyringar som regeringens skattehöjningsförslag. Man kan satsa på efanolinblandning i bränslet, Def medför att blyet i bensinen kan tas bort och aft oljeförbrukningen kan minska, Def är också möjligt atf exempelvis för bussar i tätortstrafik använda enbart etanol. Man kan också sfimulera användandet av katalytisk avgasrening, skattevägen eller på annat sätt. Det är två konkreta förslag för aff minska bilens miljöskadliga effekter, ett par värdefulla förslag som borde prövas. Jag tror atf många skulle hälsa sådana åtgärder med tillfredsställelse. Vi måste utgå ifrån aff svenska folket behöver bilen.

Nu höjs bensinpriset med 50 öre, och utöver vad jag fidigare sagt om belastningen beträffande bilresor har rätten till avdrag för bilresor till och från arbetet begränsats så till vida aff ingen höjning av avdragen för de s, k, fasta kostnaderna numera medges.

Denna bilfientliga polifik drabbar särskilt landsbygd och glesbygd väldigt hårt. Jag frågar finansministern: Är detta ett led i socialdemokrafisk regionalpolitik eller rättare sagt regeringens cenfraliseringspolifik? Skall befolkningen tvingas fill de stora tätorterna, eller vad är avsikten med denna polifik när def gäller bilen?

Den utlovade skattesänkning som skaffeöverenskommelsen är 1981 och riksdagsbeslutet innebar har socialdemokraterna svikit, infe bara genom aft låta inflafionen rulla vidare, utan också genom aft ändra uppräkningsfalen och göra vissa ändringar i skafteskalorna.

Jag har fidigare ställt frågan fill finansministern - och jag upprepar den nu: När beräknar finansministern aff man med den socialdemokrafiska polifiken skall uppnå den målsättning som fastslogs i skaffeöverenskommelsen, nämUgen högst 50 % i marginalskaft för 90 % av inkomsttagarna? Det skulle vara värdefullt aft få ett besked i den frågan, alldeles speciellt efter den

9 Riksdagens protokoU 1984/85:15-16

Nr 16

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

129

Nr 16

Onsdagenden 24 oktober 1984

AUmänpoUtisk debatt

proposition om basenheten som nu avlämnats.

Centern står fast vid målet i den skafteöverenskommelse som träffades mellan centern, folkpartiet och socialdemokraterna. Det är en uppgörelse som trots moderaternas hänsynslösa krifik ändå fått de stora tjänstemanna-organisationerna SACO och TCO att uttala aft det är angeläget aft reformen genomförs.

Om även moderaterna hade kunnat erkänna reformens värde hade vi kanhända i dag haft skatteregler som mera tillfredsställt krav också från moderaternas sida. Med enbart krifik gagnar man inte framtiden.

Också företagare har drabbats av den socialdemokratiska skattepolitiken, genom höjda arbetsgivaravgifter, försämrade avskrivningsmöjligheter och ett nära nog fotalt ointresse av att rätta fill klara orättvisor i skattesystemet-detta t.o.m. när riksdagen tidigare enhälligt har uttalat sig för en förändring. Jag tänker särskilt på införandet av ett grundavdrag för egenföretagarna vid beräkning av arbetsgivaravgifter och aff egenföretagare skall få göra avdrag för pensionsförsäkringar i förvärvskällan. Varför kan inte regeringen och socialdemokraterna gå med på att fa bort den orättvisa som här finns i dag?

Centerns strävan på förefagsskaffeområdet har varit och är aff åstadkomma ett för de mindre och medelstora företagen med storföretagen likvärdigt skattesystem, både på inkomst- och på kapitalbeskattningens område. Skaften på i företagen arbetande kapital bör fas bort. Orättvisa skattepålagor -t. ex. gödselskaffen, som aldrig skulle ha införts-bör försvinna så snart som möjligt. Sjukförsäkringsavgiften bör anpassas fill hur olika grupper utnyttjar den och fill antalet sjukdagar, och den bör därför sänkas för småföretagen. Centern säger också ett bestämt nej fill den nya fastighetsskatten.

I den framtida skattepolitiken framstår för mig den viktigaste uppgiften vara att snarast förverkUga den målsättning som fastslogs i treparfiöverens-kommelsen 1981, nämUgen högst 50 % marginalskaft för 90 % av inkomsttagarna. Detta innebär bl. a. en rätt betydande höjning av nivån för den s. k. brytpunkten.

Sedan måste vi på sikt ytterligare sänka den direkta skaften och därmed marginalskatten.

En skafteomläggning får infe innebära aff skaftebelastningen överflyttas pä dem som har en låg inkomst. Centern kan aldrig acceptera en fördelningspolifik som innebär en ytterligare pålaga på dem som har den svagaste bärkraften. Eft förverkligande av utgiffsskaffesysfemet skulle lösa många av dagens skatteproblem, och därför bör defta sysfem noga prövas. Men först och främst måste def föras en stram ekonomisk politik, där man också är beredd atf se på utgifterna och minska dem.

130

AnL 53 KJELL JOHANSSON (fp);

Herr talman! På valmöte efter valmöte inför def senaste valet förutspådde jag, aff om vi fick fillbaka en socialdemokratisk regering skulle vi också få tillbaka den socialdemokrafiska skattehöjningspolifik som var så betecknande för tiden före 1976.

Jag vågade mig på denna förutsägelse, trots att jag var medveten om atf

socialdemokraterna borde ha lärt sig eft och annat under åren. Socialdemokraterna borde ha lärt sig aff denna skattehöjningspolifik blir mer och mer omöjlig ju härdare skattetrycket blir.

Def fanns anledning aff tro aft socialdemokraterna hade börjat inse att skatfehöjningspolitiken infe längre var en framkomlig väg. Def hade träffats en överenskommelse mellan folkpartiet, centern och socialdemokraterna om sänkta marginalskaffer.

Jag gick t, o, m, så långt under valrörelsen aff jag i tidningsdebatfer uppträdde som försvarare av den socialdemokrafiska moralen, när vissa moderater menade aff ni socialdemokrater inte skulle stå fast vid skafteöverenskommelsen.

När vi nu har facit i hand kan jag konstatera att jag har fått tömma en bitter kalk för mitt försvar av den socialdemokratiska hedern,

Ingvar Carlsson sade här före middagspausen att socialdemokraterna alltid har satt en ära i aff hålla gjorda överenskommelser. Jag frågar; Var har Ingvar Carlsson hållit hus under den fid då socialdemokraterna pä punkt efter punkt har undanröjt den överenskommelse som träffades?

Med detta har ni inte bara tagit pä er ansvaret för att marginalskatteöverenskommelserna har urholkats, ni har också tagit på er ett tungt ansvar för att samarbefsklimafef mellan de demokrafiska partierna har förstörts. Därmed har ni försatt er i den situationen att vpk i viktiga frågor har upphöjts fill näst infill regeringsparfner, Def visar den senaste veckan. Detta är speciellt allvarligt i en fid som kräver polifisk samling för att klara upp en besvärlig situafion,

I sina klarsynta ögonblick talar finansministern om behovet av fortsatta marginalskaffesänkningar. För riksdagen däremot lägger han fram en proposifion om basenheten som infe har till syfte atf underlätta sänkningen av marginalskatten, utan aft utgöra hinder för skärpningar av marginalskatten. Jag fick alltså fel då jag hävdade atf socialdemokraterna skulle hålla den gjorda överenskommelsen. Däremot - och jag är inte särskilt glad över det -fick jag fullständigt rätt i påståendet aff vi skulle fä tillbaka den socialdemokrafiska skatfehöjningspolitiken.

Jag har redan en gång till riksdagsprotokollet läst in den socialdemokrafiska skattehöjningslisfan, Def fog då exakt fem minuter aft i kortaste möjliga rubrikform skildra skatteskärpningarna, I dag skulle fem minuter infe räcka. Listan har förvisso behov av en uppdatering, men en sådan uppdatering blir fort inaktuell. Den socialdemokratiska skatfehöjningskarusellen snurrar fort.

Det nya skatfepakefet som nu presenterats är bevis nog. Till detta kommer förberedelserna för marginalskaffeskärpningarna och fasfighefsskaften för aff nämna andra exempel på den socialdemokrafiska skatfehöjningspolitiken.

Efter regeringsöverfagandet och devalveringen satte regeringen sig ned fill förhandlingar med LO, I stället för atf fa ett resonemang med folkpartiet och centern om hur skaffeöverenskommelsen skulle fullföljas gjorde man en överenskommelse med LO, Efteråt har regeringen förklarat att den rätt till

Nr 16

Onsdagen den 24 oktober 1984

AUmänpoUtisk debatt

131

Nr 16

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

132

avdrag för fackföreningsavgifter som blev resultatet var ett villkor för atf avtalsrörelsen skulle kunna genomföras lugnt. Min fråga till finansministern blir då; Hur skall avtalsrörelsen kunna genomföras lugnt efter gårdagens skattehöjningspaket?

1 100 kr. per familj, sade moderaterna. 1 700-1 800 kr. för normalfamiljen, säger massmedia. Det innebär mer än dubbelt så mycket för en familj med en LO-ansluten försörjare, eller mer än hela skaftelindringen för fackföreningsavgifter för en familj som har två försörjare. Min fråga är som sagt; Hur skall ni nu klara avtalsrörelsen?

Till detta kommer fastighetsskatten. 43 % av LO-medlemmarna bor i villa. För den som bor i en villa med ett taxeringsvärde på ungefär 300 000 kr. försvinner hela den skattelindring som avdraget för fackföreningsavgifterna innebar. För väldigt många människor försvinner den skattelindring som rätten fill avdrag för fackföreningsavgifter gav flera gånger om. Min fråga blir på nytt: Hur skall avtalsrörelsen nu kunna bli lugn?

Andra året med villaskatt försvinner ytterligare lika mycket som rätten till avdrag för fackföreningsavgifterna gav. Och def tredje året har villaskatten tagit tre gånger så mycket för den ensamme LO-familjeförsörjaren i det exempel jag nämnde. Hur skall detta kunna underlätta avtalsrörelsen?

Herr talman! En misstanke smyger sig alldeles osökt på. År det ytterligare urholkningar av marginalskatteuppgörelsen som skall bädda för lugna avtalsrörelser i fortsättningen?

Statsministern vill ju inte svara på Bengt Westerbergs fråga om regeringen har någon plan för fortsatta marginalskattesänkningar. Passar det bättre om jag frågar om regeringen har någon plan för höjningar av inkomstskaften?

Sedan socialdemokraterna övertog regeringsmakten har de höjt 63 skatter. Rent matematiskt antas dessa skattehöjningar öka skatteintäkterna för staten och kommunerna med ea 25 miljarder kronor.

Folkparfiet har en helt annan utgångspunkt för sin skattepolitik. Skattesystemets utformning måste uppmuntra arbete och sparande och motverka fiffel och fusk. Vi menar aft detta bara kan uppnås om man fortsätter att sänka marginalskatterna. Regeringen gör precis motsatsen.

Socialdemokraterna har en dyster historia att falla fillbaka på när det gäller inflafionsskyddet. Under lång fid ville man inte alls ens förstå atf def var eft problem att inflafionen smyghöjde skaften. Sedan ingick man en treårig överenskommelse med centern och folkpartiet om automatisk uppräkning med i genomsnitt 5,5% för åren 1982-1985. Men så fort man kom i regeringsställning bröts överenskommelsen, och i stället gjorde man upp med LO och vpk.

Uppräkningen av basenheten begränsades fill ca 4 % för 1984 och knappt 3 % för 1985, dvs. man räknar upp med ungefär de siffror som regeringen har ställt upp som mål för inflationsutvecklingen. Men om regeringen trodde aft man skulle kunna hålla def inflationsmålet, varför kunde man då infe gå med på ett automatiskt inflationsskydd? Det skulle ju ha stärkt tilltron till regeringens avsikter aft föra en polifik som gjorde det möjligt aff hålla inflationsmålet.

Man kan ganska lätt räkna ut atf om den faktiska inflafionen överstiger basenhetens uppräkning med bara några få procentenheter kommer marginalskattesatsen för en normal inkomsttagare atf efter några år vara näsfan tio procentenheter högre än om def fanns fullständigt inflationsskydd. I kronor räknat betyder def en skafteskärpning på flera tusen kronor. Jag vill därför fråga finansministern: Tycker socialdemokraterna verkligen att det är rimligt aft normala inkomsttagare får skatfeskärpningar på flera tusen kronor? År det den skattepolitik ni kommer att föra om ni sitter kvar i regeringsställning?

Folkparfiet kan självfallet inte acceptera en sådan skattehöjningspolitik. Vi vill genast återinföra det fulla inflationsskyddet, och vi vill gå vidare med ytterligare sänkningar av marginalskatterna. Nästa år kommer den s.k. brytpunkten för högst 50 % marginalskatt atf ligga på ca 125 000 kr. Folkparfiet menar atf det intervallet måste utsträckas fill ca 200 000 kr. i dagens penningvärde. Vi vill också att marginalskattetaket sänks till 70% och atf man avskaffar de resterande delarna av sambeskattning, som finns bl.a. i fråga om kapitalbeskattningen.

I detta sammanhang skulle jag vilja fråga finansministern vad den socialdemokratiska partikongressen menar med uttalandet att man vill "fortsätta att minska värdet av underskottsavdrag för höginkomsttagare", vilket sfär aff läsa i partistyrelsens utlåtande om skatter på s. 73-74? På mig låter defta som om regeringen tänkte sig ytterligare begränsningar i möjligheterna till underskottsavdrag avseende gjorda utbetalningar - och bara för s.k. höginkomsttagare. Har regeringen tänkt sig aft t.ex. en höginkomsttagare bara skall få dra av 40% av underskotten, eller kanske bara 30%), eller hur skall detta tolkas?

Herr falman! Det är beklagligt att socialdemokraterna infe har lärt sig någonfing av utvecklingen. Man är fortfarande fast i skaftehöjningsfilosofin. Bara under de tre veckor som riksdagen har varit samlad under denna höst man lyckats prestera flera skaftehöjningsförslag.

Jag skulle gärna vilja ta upp villaskatten ytterligare. Bostadsministern har ju sagt, att han inte kan utesluta en höjning av denna i framtiden. Det förstår jag med tanke på den skatfehöjningsfilosofi som finns inom socialdemokratin. Denna skaft kostar, för den som har en villa med ett taxeringsvärde på ca 320 000 kr., fullt utbyggd 1 500 kr. Jag kan återknyta till de 400 kr. i skattereduktion för fackföreningsavgifter som jag tidigare nämnde - de ryker tre gånger om för aff vederbörande skall kunna betala villaskaffen!

Vidare: En jämförelse av defta belopp med exempelvis barnbidraget visar atf man, när denna skatt är fullt utbyggd, har tagit tillbaka hela den barnbidragsökning - för ett barn - som vi fick tvinga fram från regeringen före sommaruppehållet!

Folkparfiet avvisar den nya villaskatten. Vi kommer atf avskaffa den så fort som möjligt. Det går inte aff genast efter 1985 års val avskaffa alla de skattehöjningar som socialdemokraterna har genomfört, men villaskatfen skall vi ta bort!

Före middagsuppehållet förklarade statsministern och framtidsminister Ingvar Carlsson här i kammaren atf 75 skatter skulle ha höjts under de år dä vi

Nr 16

Onsdagen den 24 oktober 1984

AUmänpoUtisk debatt

133

Nr 16

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

hade borgerliga regeringar samt att arbetsgivaravgifterna höjdes.

Atf många skatter sänktes glömde han. Likaså atf den allmänna arbetsgivaravgiften för egenföretagare fogs bort, den som fungerade såsom en ren straffskaft på den som själv skaffade sig en arbetsplats. Jag vill givetvis inte gå i god för aft de siffror som de båda nämnde är rikfiga. Däremot vill jag fråga finansministern; Vilka skatter skulle de borgerUga regeringarna ha avstått från atf höja under denna tid?

Den dominerande delen av de skatter som höjdes utgjordes av skatter på sprit och tobak - det var fråga om forflöpande justeringar - samt skatter som hade fill direkt uppgift att nedbringa vårt oljeberoende i en situation, där detta hade mycket stor inverkan på ekonomin. Är det dessa skatter som ni inom regeringen anser att vi infe borde ha höjt?

Till de arbetsgivaravgifter som höjdes hörde avgiften fill folkpensioneringen, vilket innebar aft vi kunde höja pensionerna på ett sätt som saknar motstycke under någon annan fidsperiod i vårt land. Är regeringen nu förbittrad över att vi höjde denna avgift, så säg ifrån här i talarstolen. De övriga arbetsgivaravgifter som höjdes var avgifterna fill sjukförsäkringen, utbyggnaden av barnomsorgen och vuxenutbildningen.

Jag ser med stort intresse fram mot ett besked om vilka av dessa områden som ni socialdemokrater infe vUl vara med och satsa på. Ni anklagar oss för social nedrustning, när anslagen till exempelvis utbyggnaden av barnomsorgen i själva verket ökade enormt under de borgerliga regeringarna. Ni kan väl i rimlighetens namn inte föra krifiken utifrån två utgångspunkter. Ni får i alla fall bestämma er för anfingen den ena eller den andra.

134

AnL 54 TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr falman! Är Sverige eft jämlikt välfärdssamhälle eller eft klassamhälle? Har de sociala orättvisor som påvisades i 1960-talefs låginkomsfutredning försvunnit eller vad har hänt under 1970-talef med ekonomiska kriser och borgerliga regeringar? Vad har hänt efter arbetarrörelsens seger i valet 1982, och vad behöver göras för framtiden?

Detta är frågor som vpk;s 90-falsgrupp har ställt i en rapport om jämlikhet och rättvisa. Det är frågor som måste diskuteras för aff man skall kunna göra en rikfig analys av vilka åtgärder som måste fill för framfiden. Def är frågor som man måste finna svar på för att kunna ställa de rätta förslagen till lösningar inför framfiden, om man har ambitionen att vilja skapa jämUkhet och rättvisa. Då gär det infe, som de borgerliga parfierna gör, aff bara prata om aft spara på statens och kommunernas utgifter. Med en sådan politik skapas inte jämlikhet och rättvisa. Med en sådan polifik ökas däremot ojämlikheten och orättvisorna, Aff de sedan försöker drapera hela denna orättfärdiga polifik med fal om frihet visar bara aft deras frihetsbegrepp i grunden utgår från aft de som har möjlighet - dvs, gott om kapital - skall ha friheten aff suga ur och profitera på de vanliga människorna i samhället.

Herr talman! 1960-falefs låginkomsfutredning visade aff många av det gamla klassamhällets orättvisor fortfarande fanns kvar. Utredningen visade stora  inkomst-  och  förmögenhetsskillnader  samt  missförhållanden  och

skillnader i boende, sysselsättning, arbetsvillkor, hälsotillstånd, utbildning m, m. Utredningen fick sfor betydelse för den polifiska debatten och för det polifiska arbetet i Sverige, Den resulterade i sociala reformer på olika områden.

Under 1970-talef trängdes dock jämlikhetsfrågorna tillbaka. Andra frågor stod i centrum: arbetslöshet, industriell utarmning, inflation, ekonomisk stagnation och dåliga statsfinanser.

Den borgerliga valsegern 1976 medförde en ytterligare kursändring. Fördelningspolitiken lades om och den sociala grundtryggheten började urholkas. Den största förändringen ägde dock rum efter den borgerliga valsegern 1979 som följdes av en hård åtstramningspolitik och systematisk social nedrustning,

1980-falef uppvisar många sociala problem. Uppemot en halv miljon människor är utestängda från arbetsmarknaden, ungdomarna har särskilt svårt att få arbete. Sju års reallönesänkningar och en förändrad fördelningspolifik har medfört att inkomst- och förmögenhetsklyfforna växt och aft flera hundra tusen människor behöver socialbidrag för aft klara sin ekonomi, Den sociala otryggheten breder uf sig. Byggandet av def jämlika välfärdssamhället är långt ifrån avslutat.

Ett mångårigt socialdemokratiskt regeringsinnehav och socialt reformarbete hade, vilket låginkomstufredningen påvisade, infe haft förmåga att avskaffa resterna av det gamla klassamhället. Utredningen visade stora inkomst- och förmögenhefsklyffor. Efter 1960-talets rekordår följde 1970-falefs kriser och borgerliga regeringar. Arbetslöshet, industrinedläggningar, inflafion, ekonomisk stagnation och försämrade statsfinanser trängde tillbaka jämlikhetsfrågorna.

Den borgerliga valsegern 1976 medförde som sagt stora förändringar. Den samhällsutveckling som arbetarrörelsen kämpat för- med arbete åt alla och social trygghet - avbröts. Den ekonomiska politiken och fördelningspolitiken lades om. Huvuduppgiften blev aff stärka näringslivefs konkurrenskraft och lönsamhet. Löntagarnas reallöner pressades tillbaka.

Efter valet 1979 blev den borgerliga regeringspolifiken än hårdare. De nyliberala ekonomiska teorierna tillämpades, och nu följde en hård åtstramningspolitik, med omfattande sociala nedskärningar och med en systematisk omläggning av samhällets fördelningspolitik.

Herr falman! Jag har velat göra denna tillbakablick för att utifrån denna bedöma den poUfik som den socialdemokratiska regeringen förf och vilken polifik den borde ha fört. Det kan konstateras atf efter arbetarrörelsens valseger 1982 har kursen förändrats. Men med den klara arbetarmajoritet som valutgången gav borde denna kursförändring varit väsentligt mycket större.

Vad är def då som borde ha radikalt förändrats frän de borgerliga "förlorade åren"? Ja, först och främst borde regeringen ha attackerat arbetslösheten med andra medel än renf kapitalistiska. Socialdemokratins övertro på kapitalismens s, k, självläkande krafter har infe lett fill att arbetslösheten minskat. Tvärtom har allt fler tvingats ut i arbetslöshet, och

Nr 16

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

135

Nr 16

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

136

regeringen har i stort tvingats fill akuflösningar med beredskapsjobb och arbetsmarknadsutbildningar, Def är infe sä aff jag ser ner pä dessa jobb eller utbildningar, men problemet är aff def infe är jobb i vanlig bemärkelse och framför allt, det är infe fasta och varakfiga anställningar som skapats. De ger infe den trygghet som var och en har rätt aft ställa på ett samhälle som ger sig ut för att vara eft välfärdssamhälle.

En planerad utbyggnad av den sociala servicen hade däremot kunnat skapa en del av dessa jobb, och finansieringen för sädana jobb hade gått aff åstadkomma med ingrepp mot spekulation, storfinans och stora förmögenhefer. Visserligen har regeringen gått på vpk:s förslag med en skärpning av förmögenhetsbeskattningen, med införandet av en omsättningsskatt på aktiehandeln m, m. Men fotalf sett har just storfinans och stora förmögen-hetsinnehavare gått ganska helskinnade ur dessa beslut, likaväl som spekulanterna - vare sig def gäller akfier eller annan spekulafion - inte drabbats av bannbullan, sä atf denna ytterst tvivelaktiga verksamhet förlorat sin dragningskraft.

Inte har den enorma förmögenhetsöverföring som ägde rum under de borgerliga åren, och som ledde till aff de rika i samhället lade under sig nära nog hela riksförmögenheten, lett till att regeringen kommit med förslag fill åtgärder för att så att säga ta tillbaka denna förmögenhet fill oss alla medborgare i samhället.

De många och svåra åren för den arbetande delen av befolkningen, den som drabbades av reaUönesänkningarna, har inte bemötts med åtgärder som resulterat i atf någon enda del av de sju förlorade åren tagits tillbaka. Tvärtom reser regeringen krav - för vilken gång i ordningen börjar bli svårt atf överblicka - på aff de arbetande återigen skall stå tillbaka för atf, så aff säga, rädda regeringens inflationsmål. Givetvis är det bra aft dra ner inflationen, men det fär ju infe innebära aff de arbetande drabbas av ytteriigare ekonomiska repressalier samtidigt som företagen och förmögenhetsägarna klarar sig helskinnade, Def är infe på def viset som de som röstade för en arbetarmajoritet i riksdagen ville lösa krisen. De ville se lösningar som bar ett annat märke än de lösningar som fidigare drabbat dem. De ville se lösningar som stått som ledstjärna för arbetarrörelsen i fidigare kriser, byggda på soUdaritet med inriktning på jämlikhet och rättvisa. Därför är det på tiden att denna väg också beträds för atf därigenom bädda för en arbefarseger även i nästa års val, så atf inte borgerligheten återigen fär möjlighet aft trasa sönder de reformer och framgångar som arbetarrörelsen och dess partier har tillkämpat sig, i kamp mot storfinansen och dess banerförare, de borgerliga parfierna.

Herr falman! I förra numret av tidningen Metallarbetaren redovisades hur kombinationen av löneökningsfakef, som regeringen har satt, och sista steget i den s, k, skaftereformen slår för olika inkomsttagare.

Med ett lönelyft på 5%, som regeringen angett som fak, skulle den genomsnittlige arbetaren erhålla en maximal löneökning på 4 450 kr, och 968 kr, i skattesänkning per år. För en tjänsteman skulle löneökningen ge drygt 6 000 kr.,  dvs.  nära  1600  kr,   mer än arbetaren får,  samtidigt som

skaftesänkningen ger mer än 2 100 kr, i ökad disponibel inkomst. För högre tjänstemän, typ civilingenjörer, skulle motsvarande löneökning ge dubbelt så mycket som för arbetaren och sju gånger så mycket i skattesänkning som vad arbetaren erhåller. Reservation får givetvis göras för atf alla faktorer inte beaktats i uträkningen, men den visar ändå vartåt det lutar. Inte var det detta som exempelvis metallarbetarna väntade sig av regeringsskiftet.

Nej, Kjell-Olof Feldt, även en socialdemokrafisk regering 1984 borde kanskeanamma vad Ernst Wigforss hade som riktsnöre. Han, liksom många ekonomer vid den tiden, arbetade efter teorin om aff jämlikheten kunde ökas genom ett ökat ekonomiskt utrymme för de lägre grupperna, för arbetarklassen, samtidigt som detta i sin fur gav fler arbetstillfällen, Socialdemokrafin av 1984 års modell går motsatt väg. Ni ålägger arbetarna en återhållsamhet som får till följd att arbetstillfällena i förlängningen minskar, aft arbetslösheten ökar.

Men det är infe bara när det gäller sysselsättningen som man kan förmärka stora skillnader mot vad som är arbetarrörelsens klassiska märke. När def gäller aft jämna ut de stora ojämlikheterna i inkomster finns det mycket övrigt aff önska av regeringen, Def är inte nog med de hittills genomförda åtgärderna. De är alldeles ofillräckliga, Spekulafionen i akfier fortgår, och den införda omsättningsskatten ter sig i nuläget ganska marginell.

Den skärpning av förmögenhetsskatten som def beslutades om efter valet 1982 har ju på intet sätt medfört aff de stora förmögenheterna har minskat. De har tvärtom fortsatt aff öka.

De stora bolagen ökar år efter år sina vinster, oeh de räknas nu i många fall i miljardbelopp varje år. Inte heller här har regeringen gått in och försökt atf fa in de enorma förmögenheter som arbetarna vid dessa företag skapar ät ägarna, I stället begränsar regeringen de anställdas möjligheter aft öka arbetets värde i förhållande till kapitalet. Den utveckling som vi kunde förmärka under de borgerliga åren, aft löneandelen av produkfionen minskade oeh kapitalandelen ökade, har fortsatt och riskerar aft fortsätta med den utstakade regeringspolifiken.

Den försiktighet som regeringen visat gentemot kapitalet och den oförsik-tighef som den visat mot de arbetande kan slå fillbaka senare. För en arbetarregering borde def vara mer av sociaUstiska lösningar än av kapitalistiska. Därför borde också def sista steget i "den underbara nattens" skatteuppgörelse inte sättas i sjön i vad mån uppgörelsen avser marginalskaftesänkningen. Det är, Kjell-Olof Feldt, inte de med höga löner som behöver stora skattesänkningar, Def är inte de högavlönade som tvingas fill socialbyråerna landet runt för aff få bidrag, så atf de och deras familjer kan överleva, Def är inte de högavlönade som behövt göra stora ekonomiska uppoffringar. De kan efter nyår se fram mot en ytterligare väsentlig höjning av levnadsstandarden, Def är samma grupper som alltid har lyckats atf förse sig själva med god ekonomisk standard.

Herr talman! Slutligen kan jag infe låta bli atf reagera litet på Kjell Johanssons yttrande atf han ogillar aff regeringen valt vpk som regeringspart. Jag försfår atf Kjell Johansson har blivit trampad på de ömma tärna, för

Nr 16

Onsdagenden 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

137

Nr 16

Onsdagenden 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

folkpartiet spelar ju inte längre den roll som def helst skulle vilja göra, nämligen den roll som def spelade 1978-1979, då folkpartiet "dansade en sommar". Däremot tycker vi från vpk;s sida atf def är bra aft socialdemokraterna kommit underfund med aft det är bättre för den breda massan i det här landet atf arbetarrörelsens partier samarbetar än aff man lutar sig åt höger. Högerpolitiken har aldrig tjänat folket i det här landet.

Herr falman! Nu är det dags för socialistiskt präglade åtgärder och atf äter börja arbeta för jämlikhet och rättvisa.

AnL 55 KJELL JOHANSSON (fp) replik;

Herr falman! Jag är rörd av Tommy Franzéns omtanke om folkpartiet och dess regeringsansvar. Jag tycker faktiskt aff ni inom vpk totalt uppgeff er själva. Ni ställer upp i fråga efter fräga - fastighetsskatten eller vad det vara må - och deklarerar en åsikf. Här i kammaren finns det fakfiskt i bänken tre knappar - en för nej, en för ja och en för avstår. Den mittersta, nej-knappen, begagnar ni er aldrig av,

AnL 56 TOMMY FRANZÉN (vpk) replik;

Herr falman! Det är klart atf Kjell Johansson och folkpartiet infe trivs i det vatten som de nu tvingas aft simma i, för det är kanske en aning unket.

Sedan de borgerliga efter 1982 års val fick släppa ifrån sig regeringsmakten har arbetarrörelsens partier vid olika fillfällen kunnat förenas. Jag tänker på exempelvis momsuppgörelsen 1982, Folkparfiet verkar infe kunna vara det statsmannaparti som man hade tänkt sig, i alla fall enligt vad som framgick i ett program i TV en söndagskväll i våras, Folkparfiet trodde aft def skulle kunna göra en sfor gärning genom aff införa en form av borgerlig barnbidragspolif ik. Men det gick om intet. Detsamma är förhållandet när det gäller de frågor som i dag debatterats rätt mycket, men som def infe finns anledning aff gå in på djupare. Det gäller här att skapa arbete för fiotusentals människor.

Jag har förståelse för aff Kjell Johansson känner sig litet öm i tårna när, han inte får medverka i polifiken och när polifiken inte går åt höger utan i stället har vridits något åt vänster,

AnL 57 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Herr falman! Den fråga som Tommy Franzén nämnde, momsuppgörelsen, var ytterligare ett exempel på en fråga där vpk gått uf med stora basuner och sagt eft och sedan vikit. Man har tydligen infe upptäckt atf def finns en nej-knapp här. Men def är i och för sig bra, för vi fick en utredning som visar aff vpk;s mångåriga krav på differenfierad moms och borttagande av moms på maten var ett mycket orättvist förslag med tanke på dem som egentligen skulle behöva hjälp, nämligen barnfamiljerna.

138

AnL 58 Finansminister KJELL-OLOF FELDT;

Herr talman! Säga vad man vill om de borgerliga oppositionspartierna, men de är ganska bra på vad man skulle kunna kalla för rörlig krigföring. När

den socialdemokratiska regeringen tillträdde var de borgerligas första attackmål att vi skulle bli till ruin för det svenska näringslivet. Sedan visade def sig aft industrin blomstrar som den aldrig någonsin gjorde under den borgerliga regeringstiden. Då flyttade de pjäsen och sade att socialdemokraterna kommer atf skapa katastrofala ökningar av ett redan katastrofalf budgetunderskott. Sedan visade def sig atf budgetunderskottet minskar, och så var också den dagen förstörd.

Då lade de om eldriktningen en gäng fill. Under den gångna vintern och våren har attacken gällt aft vi misslyckats i kampen mot arbetslösheten. Nu minskar arbetslösheten, oeh kulorna slinter också mot det målet.

Vad gör de borgerliga då? Jo, ytterligare en förflyttning av artilleriet. Nu gäller def inflationen, I dag vet de borgerliga aff vi kommer aft misslyckas i kampen mot inflationen. Liksom de visste aft vi skulle misslyckas med atf få fart på industrin, med att få ned budgetunderskottet och med atf minska arbetslösheten, vet de nu aft vi kommer aft misslyckas med inflationen. Dessutom bara höjer vi skatterna.

Hur skulle def vara, herr falman, om de borgerUga företrädarna slutade skjuta och i stället började tänka. Det skulle möjligen göra debatten något mera nyttig för svenska folket.

Hur uppstår inflation? Jo, def uppstår genom aff man driver en alltför expansionistisk ekonomisk politik. Om man ökar budgetunderskottet, driver upp penningmängden och skapar överhettade marknader, då har man inflation. Sker något av detta nu? Nej, det gör det faktiskt inte.

Budgetunderskottet minskar. Likviditeten har inte sedan de förra socialdemokrafiska regeringsåren minskat så kraftigt som den nu gör, mätt i oförändrat penningvärde. Vi har infe heller skapat några överhettade marknader. Tvärtom är def allmänt omvittnat atf den strama ekonomiska poUtiken på de flesta områden har skapat en stenhård konkurrens, som håller priserna nere.

Vi har ett undantag, och det är skogspriserna, som - beklagligtvis - har gått upp för mycket. Men def är eft uttryck för aff skogsindustrin har det så bra atf den anser sig ha råd aff betala skogsägarna bättre för timmer och ved. Det har jag fakfiskt infe hört någon frän borgerligt håll klaga över. Tvärtom är det väl en och annan av dem som gär hem och räknar inkomsterna från dessa prishöjningar.

Varför sfiger då priserna i är? EnUgt pris- och kartellnämndens senaste prognos, som presenterades i dag, kommer prisstegringen under loppet av 1984 - från december 1983 till december 1984 - af t bU 7 %. Jag vill betona aft defta betyder aff vi sänker inflationstakten i Sverige, Samma index var 10 % 1982 och 9,5 % i fjol, I år blir det alltså 7%>,

Höjningen av de indirekta skatterna svarar för drygt 1 %, Höjda importpriser svarar för ytterligare 1 %, enligt vad vi nu kan beräkna. Höjda Uvsmedelspriser svarar för 0,5% och ökade bostadskostnader för 1,5%, Sedan har vi den s, k, restposten, som framför allt består av ökade löner och ökade marginaler i näringslivet. Den svarar för 2%,

1 vilket av dessa avseenden har vi misslyckats? Vad är ett uttryck för en

Nr 16

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

139

Nr 16

Onsdagen den 24 oktober 1984

A llmänpolitisk debatt

140

misslyckad, alltför expansionistisk eller inflafionisfisk politik?

En sfor del av prisökningen beror på aft vi i somras tvingades höja räntan, därför atf den amerikanska regeringens budgetunderskott driver upp den internationella räntenivån.

Jag tror inte atf någon borgerlig representant här skulle vilja hävda att man hade kunnat göra på annat sätt. Under den borgerliga regeringsperioden steg räntan från 6 % fill 12 % - om nu nägon infe kommer ihäg detta.

Har vi misslyckats genom atf vi enligt av den borgerliga riksdagsmajoriteten fattade beslut nu avvecklar räntesubventionerna för bosfäder och därmed ökar hyrorna? Def har ni allihop varit med om atf besluta om, och sedan har räntehöjningen också spelat in.

Är def eft inflafionistiskt misslyckande atf landefs jordbrukare faktiskt också måste få en inkomstökning?

Sedan har vi konstaterat att det i ett avseende inte har gått som regeringen önskade, nämligen aft lönekosfnadsökningen blev något för stor. Redan i våras konstaterade vi atf vi inte skulle klara inflationsmålet på 4%, Efter sommarens räntehöjning deklarerade vi klart aff inflafionen skulle bli 6%, Där är vi nu, och om riksdagen antar def förslag vi har lagt fram läggs det pä 1 % till, och så kommer vi upp till 7 %,

Vad som har hänt är alltså aff vi för aff fortsätta hålla ekonomin i balans tvingas aft höja vissa punktskatter. De driver upp prisindex med ytterligare en procentenhet.

År detta detsamma som en inflafionisfisk ekonomisk politik? I alla sammanhang - utom möjligen i denna kammare - skulle man hävda atf def är motsatsen. Vi får eft lägre budgetunderskott än vi annars skulle ha haft och en lägre ökning av likviditeten, vi har chansen att sänka räntorna, vi får ett lägre efterfrågetryck, vi får ett mindre underskott i bytesbalansen och vi får ett ökat svängrum för den ekonomiska politiken att bekämpa inflafionen.

Vi hävdar aff Sverige är på rätt väg.

Det är klart atf folk då frågar sig varför vi måste gå ut med skattehöjningar denna höst, Def är nödvändigt för oss aft göra alldeles klart atf huvudorsaken till aff den socialdemokratiska regeringen måste föra denna mycket strama finanspolitik är följande: De borgerliga regeringsåren kosfar oss 8 miljarder kronor varje år i ökade ränteutgifter. Det är räntorna på de 400 miljarder som man lånade upp under de år när man skröt med atf man skulle sänka skatter och öka utgifter. Det är de 8 miljarderna vi har att tampas med.

Jag ser inte så många här just nu som är ansvariga för dessa 8 miljarder, men de borde egenfligen avkrävas defta ansvar varje dag.

Eftersom så många i de replikskiften jag har kunnat lyssna fill har upprepat påståendet aff skattetrycket i Sverige nu stiger, vill jag påpeka atf defta är fel. Skattetrycket stiger infe i Sverige, Nästa är sänks inkomstskatterna i sädan utsträckning aff skattetrycket torde förbli oförändrat.

Stig Josefson sade en sak som kanske var humoristiskt menad. Han sade aft det drivs en kolossalt bilfientlig politik när man höjer bensinskatten med 50 öre. Jag visste inte atf centern var bilisfparfief framför andra. Jag måste fråga Stig Josefson; Hur kunde Sfig Josefson ställa upp för den bilfientliga polifik

som höjde bensinskatten med 75 öre under de är han stödde regeringen? Var inte det lika bilfientligf eller, om vi skall räkna noga, 50% mer bilfientligf?

Vi döljer infe att detta är en åtstramning, som vi anser nödvändig för aft klara samhällsekonomin och sysselsättningen. Såvitt jag försfår instämmer alla borgerliga falare i denna debatt i atf det måste göras åtstramningar och aft budgetunderskottet är för stort. När de hävdar att vi väljer fel väg, mäste man fråga: Vilken är då den rätta vägen? Vi får jämt höra aff det skall ske genom besparingar. Jag har lyssnat till de borgerliga partiledarna i radio, i TV och överallt där de har fått framträda. De säger att vi skall klara detta genom besparingar.

Då är def tvä frågor man ställer sig: Har då dessa parfier det recept som de inte hade under de år de saft vid makten? Och framför allt, nu när man vänfar sig beskrivningar av de umbäranden som föresfår för det svenska folket: Har de borgerliga parfierna eft recept på åtstramning som inte drabbar de enskilda medborgarna, som infe känns i människors plånböcker? Har ni det magiska trollspöet i era händer, så att ni kan dra in pengar från människor utan atf de upptäcker def?

Moderaterna skall ju bli det stafsbärande regeringspartiet, om de borgerliga vinner valet, och Adelsohn skall bli statsminister - det har han så aff säga fått intyg från Fälldin pä. Därför kan def vara intressant att se på vad som är moderaternas budgetpolitik. Hur skall de spara pengar och dessutom sänka skatterna? Ja, moderaterna har varit dumma nog aft precisera en rad förslag. Ett förslag innebär en sänkning av den statliga inkomstskaften genom fullt indexerade skatteskalor och lägre marginalskatter. Man skall slopa avdragsbegränsningen vid inkomstbeskattningen - det gäller framför allt dem som tjänar mer än 130 000 kr, per är. Sedan vill man i och för sig höja skatter också - man vill sänka schablonavdraget vid inkomstbeskattningen med 500 kr,, och man vill avskaffa skattereduktionen för fackföreningsavgifter. Men def medför ju skaftehöjningar som bara drabbar medlemmar i fackföreningar och vanliga inkomsttagare, oeh dessa räknas kanske infe när moderaterna skryter med att de bara sänker skatter och inte höjer några.

Vidare vill moderaterna minska kompensationen i sjukförsäkringen fill 60 % de första fio dagarna. De vill göra våldsamma uppfrappningar av den garanterade statliga räntan, något som kommer att påverka boendekostnaderna i hyres- och bostadsräffsfastighefer. De viU också dra in mängder av statsbidrag till kommunerna.

Vi har gjort en mycket försiktig kalkyl på vad defta innebär när man ser totalifefen av den moderata budgetpolitiken på dessa områden.

Vi har valt uf fre typer av hushåll. Den ena är en familj där en av makarna tjänar 200 000 kr, och den andra 120 000 kr, per år-vad jag skulle vilja kalla en höginkomsftagarfamilj; de tjänar 320 000 kr, tillsammans. De har två barn och bor i villa. Om de moderata förslagen genomförs nästa år får denna familj en höjning av sin disponibla inkomst med 5 500 kr,, och def är ju fint -för den familjen.

Vårt andra exempel gäller en familj där den ena maken arbetar helfid och tjänar 100 000 kr, om året och den andra arbetar halvfid och tjänar 45 000 om

Nr 16

Onsdagenden 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

141

Nr 16

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

142

året. Den familjen har också två barn men bor i hyreshus. Där händer någonting helt annat. Den familjens disponibla inkomst minskar med 6 500 kr,, om moderaternas förslag genomförs.

En ensamstående som har ett barn och som är lågavlönad och tjänar 69 000 kr, får sin disponibla inkomst minskad med 5 800 kr. Detta belopp skall, herr falman, tas från en bruttoinkomst på 69 000 kr. Den familj som tjänade 320 000 fick 5 500 kr, mer.

Som fördelningspolitik är detta naturligtvis precis vad man väntar sig av eft parti som tror sig företräda de välsituerade, Def måste väl också finnas ett parfi som driver den här polifiken. Men def som infe kan accepteras ur moralisk eller poUtisk hederUghetssynpunkt är atf moderaterna infe vågar fala om vad deras politik innebär. Och vad som är ännu värre: Man har här i dag fimme efter fimme hävdat att med moderaterna i Rosenbad och regeringskansliet och med Ulf Adelsohn i sfatsministerstolen kommer ingen att behöva betala för budgetunderskotten. Jag har infe sett aff man pekat ut någon som skulle drabbas av någonting. Men en minskning av den disponibla inkomsten med 5 000 å 6 000 kr, om året är faktiskt mycket kännbar. De skattehöjningar vi nu har föreslagit kan för de här familjerna handla om ungefär 1 500 kr.

Eftersom de borgerUga säger atf de skall inte bara rösta emot fastighetsskatten utan också avskaffa den om de vinner valet nästa år, har vi särskild anledning aft begrunda vad de i så fall skall göra i stället - de kommer då aff tappa ganska mycket pengar i inkomster. Jo, enligt vad jag försfär skall de gå ut till folk och säga: Nu skall vi spara pengar genom att minska räntebidragen. Det är nämligen fult aft ha räntebidrag, och det är fint att avskaffa skatter. Men då kanske man ändå bör tala om - kräver infe hederligheten det, herr Wachtmeister? - att någon skall betala också det.

Vi har tittat på hur def skulle slå i Nacka - def råkar vara min hemkommun. Den som bor i en av "allmännyttans" hyreslägenheter, byggd i början av 1970-talef, får en hyreshöjning på 2 200 kr, om året - bara genom den enda åtgärden! Den som har en bostadsrätt, en HSB-lägenhef pä fyra rum och kök, byggd i slutet av 1960-falet, åker på en hyreshöjning på 5 100 kr. År det inte siffror värda atf sprida av de moderata profeterna, för aft tala om att även deras polifik kosfar någonfing för vanligt folk? I stället ondgör de sig över atf regeringen faktiskt måste ta ansvar för aff klara de skulder de borgerliga lämnat efter sig.

Ni kan invända aff def här är en skräckskildring av borgerlig fördelningspolifik och borgerlig budgetpolitik och säga; Så kommer det aldrig atf bli om vi kommer fUlbaka till makten, Def är bara det atf så här var det när ni hade makfen!

Vi har räknat igenom hur det gick för barnfamiljerna i Sverige under de sex borgerliga regeringsåren. Kombinerar man skattehöjningar, avgiftshöjningar, försämrade sociala villkor och reallönesänkningar förlorade en barnfamilj i de vanliga inkomstlägena mer än en månadslön per år under de åren. Levnadsstandarden sänktes med 14 000 kr, om året. Därför får ni fala om hur ni under de kommande åren tänker höja levnadsstandarden med er skatte-.

och utgiftspolitik, och def måste ni göra med stor tydlighet om ni skall bli trodda,

Def har förts en debatt om de familjepolitiska förslag som framlagts för nästa är. Man säger atf def blir ingenfing över. Regeringen och riksdagsmajoritefen har lurat folket, säger man, därför att vi inte talat om att vi också finansierar förbättringen för barnfamiljerna. Man har släpat fram en grupp som infe kommer aff få mer än 32 kr. i förbättring - def är def stora paradnumret. Jag hörde någon familjerådgivare från sparbankerna kasta sig in i den politiska debatten med den uppgiften.

För atf komma fram fill den siffran måste man välja uf personer som har mycket höga inkomster och som bara har eft barn. En mera vanlig familj med två barn, där den ena maken helfidsarbetar inom industrin och den andra halvfidsarbefar som kontorist, får ett tillskott pä 2 800 kr. Har familjen fre barn fär man en förbättring med 5 300 kr. Och man kan fortsäfta.

Men vad man inte tar med är atf vi inte bara höjer barnbidragen - vi förbättrar flerbarnstillägg, studiebidrag och bostadsbidrag, och garanfinivån i föräldraförsäkringen höjs med närmare 30%. Vidare gör vi ytterligare ett antal riktade förbättringar, så atf både bidragsförskott och bostadsbidrag kommer atf omfatta också familjer med äldre tonåringar som studerar, och def är ingen oviktig sak för dem. Säger man infe någonting mera än vad som har sagts hitfills har man speglat en mycket liten del av verkligheten för barnfamiljerna nästa år, och def kommer barnfamiljerna atf upptäcka, hoppas jag.

Sammantaget innebär den familjepolifik vi står för atf det blir en allmän höjning av barnsfödet, det blir en omfördelning från icke-barnfamiljer fill barnfamiljer, familjer med många bam och familjer med låga inkomster gynnas särskilt, och familjer med äldre tonåringar som studerar fär eft ökat stöd.

Jag skulle vilja säga till Tommy Franzén: Detta är riktigt bra socialdemokrafisk fördelningspolifik.

Kanske får jag också fillägga, eftersom jag hörde Tommy Franzén berömma Ernst Wigforss, atf def var Wigforss som Tommy Franzéns föregångare i kommunistpartiet alltid skällde för aft vara en kapitalistisk lakej. Om ni skall använda honom som eft föredöme, gör det i så fall med omsorg - eller hämta föredömena från def egna parfiet.

Slufligen, herr talman, vill jag kommentera Kjell Johanssons inlägg. Han sade, eftersom han inte kan förneka att skatter och avgifter höjdes under de borgerliga regeringsåren, att dessa höjningar var försvarbara. De borgerliga skatte- och avgiftshöjningarna gick nämligen till bra ändamål. De gick till folkpensioner, barnbidrag och barnomsorg,

Varf går då de skattehöjningar vi nu föreslär? De går till insatser för aff ge folk arbete. De går fill höjda barnbidrag. De går fill ökade utgifter för barnomsorgen. De går till ökade utgifter för folkpensionerna.

Uppriktigt sagt försfår jag infe alls varför Kjell Johansson framför det argumentet. Höll det under de borgerliga åren, då håller det också under den socialdemokrafiska regeringstiden. Om skattehöjningar går fill angelägna

Nr 16

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

143

Nr 16

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

och bra ändamål kan kanske t. o. m. en folkpartist försvara dem - om han vägar för moderaterna, som sitter runt omkring och bevakar honom.

Men en fråga kvarstår: Varför höjde ni över huvud taget några skatter? Ni säger ju nu aft skattehöjningar av alla slag är absolut förbjudna. Varför gjorde ni inte då som ni säger atf ni kan göra nu? Varför finansierade ni infe era ökade utgifter med besparingar, def som ni nu säger är så enkelt och lätt atf göra?

Herr falman! Frågan är alltså: Varför är det en sådan skillnad mellan borgerliga partier i regeringsställning och borgerliga parfier i opposifion? År def den berömda skillnaden mellan en falsk och en äkta spanjor? Under era sex år i regeringsställning hade ni 10,5 % inflation per år. Nu garanterar ni atf ni klarar aft få ned inflationen helt utan aff anstränga er. På sex år åstadkom ni 400 miljarder i ökad statsskuld. Nu vet ni precis hur ni skall göra för atf i stort sett fa bort budgetunderskottet utan aft någon märker def. Under era sex år lyckades ni inte göra något annat än bibehålla de skatter som ni anser förtrycker människorna och landet. I dag vet ni precis hur ni skall göra för aft sänka skattetrycket hur enkelt som helst.

Herr talman! Den rörliga krigföringen i den borgerliga propagandan har nu gått så långt aff de borgerliga riktar kanonröret mot sig själva.

144

AnL 59 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:

Herr falman! Def är märkligt aft finansministern, när han nu går in i debatten, knappast alls nämner chockhöjningen med 50 öre av bensinskaften eller elskattehöjningen, som skall dra in mer än 4 miljarder till statskassan. Han talar om andra saker.

Finansministern talar exempelvis om inflationen. Målsättningen var aft den skulle bli 4 %, men nu säger finansministern att den blir 7 %, och def kan bli så aff de 4 procenten fördubblas till 8 %. Hade finansministern varit med här i kammaren i eftermiddags, skulle han ha hört atf Ulf Adelsohn vid två fillfällen frågade Olof Palme vilka med oss jämförbara länder, förutom Italien, som hade en högre inflationstakt. Statsministern blev honom svaret skyldig.

Nu skyller finansministern den högre inflafionen på aff USA höjde räntan. Aff skylla defta på USA går bra, men man talar inte om aff USA har hjälpt fill aft skapa en högkonjunktur åt Europa.

Finansministern skyller också pä atf lönekostnaderna har blivit för höga. Han sade inte atf def var arbetsgivarnas fel, men han kanske tänkte def.

Sedan säger finansministern att vi för en annan politik i regering än i opposition, I eft avseende för socialdemokraterna samma poUfik, Under de borgerliga regeringsåren sade socialdemokraterna nej till alla inbesparingar, och nu säger man också nej till sådana.

Jag har med stort intresse tagit del av den bok, Samtal med Feldt, som två socialdemokratiska chefredaktörer har skrivit och som härmed får litet gratisreklam. Där säger finansministern om metoden att återvinna ekonomisk hälsa: "Det finns bara tvä metoder vi kan använda. Antingen skär vi ner de offenfliga utgifterna, eller också höjer vi skatterna," I def här fallet har

man alltså inte vågat skära ner de offenfliga utgifterna, man har bara höjt skatterna.

Finansministern krifiserar oss för aff vi vill minska vissa subvenfioner. Men finansministern säger ingenfing om aff vi i gengäld vill ha lägre skatter, så aff det är lättare för människor aff undvara dessa subvenfioner.

Finansministern säger att vi var dumma nog atf tala om vilka inbesparingar vi ville göra, I nästa ögonblick säger finansministern att moderaterna måste tala om var man skall fa sina inbesparingar, Def går infe riktigt ihop.

Jag ser aff min talefid är ute, sä jag får väl utveckla defta mera i min nästa replik.

Nr 16

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

AnL 60 STIG JOSEFSON (c) replik:

Herr talman! När det gäller bensinskattehöjnihgarna använder finansministern det räknesättet atf han jämför vad som skedde under en sexårsperiod med vad som skedde vid ett enda fillfälle.

Finansministern och även en hel del andra falare frän socialdemokraterna har i dag talat om hur industrin blomstrar och hur lycklig utvecklingen har varit sedan den socialdemokrafiska regeringen tillträdde, Def gör aff jag ställer frågan: Anser finansministern att Sverige är helt oberoende av vad som sker i den övriga delen av den industrialiserade västvärlden? Har finansministern helt glömt bort den kris som drabbar hela industrivärlden? Har finansministern glömt bort den stegring av oljepriserna som skedde under 1970-talef?

Var fanns egentligen alternativet fill den förda politiken under den fid de borgerliga regeringarna fanns fill? Från talarstolen i riksdagen frågades i stället gång på gång varför man infe gjorde mer för aft rädda den svenska industrin - det var def genomgående temat, I dag är def precis som om allt som gjordes under den fiden var otillräckligt.

Finansministern frågar varför det är så stor skillnad mellan de borgerliga partierna i regeringsställning och i opposifion. När man har hört de krav som ställdes under åren 1976-1982, kan den frågan i minst lika hög grad rikfas fill socialdemokraterna,

AnL 61 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Herr falman! Med undantag för något år upplevde västvärlden under de sex år dä vi hade borgerliga regeringar den djupaste depressionen efter kriget, Def här jämför finansministern med ett år när vi har en högkonjunktur och när världshandeln ökar med 8 %, En sådan jämförelse är med förlov sagt naiv.

Den ekonomiska aktiviteten avtog på ett fruktansvärt sätt under denna fid. Inom exempelvis stålindustrin sjönk världshandeln fill bråkdelar av vad den fidigare varit. Inom varvsområdet, där vi felakfigt hade satsat på stora skrovbyggen, blev hela vår svenska världsindustri en enda ruin, I fråga om stålindustrin var det som sagt likadant. I vilket läge skedde det? Jo, i eft läge där vi åren dessförinnan hade höjt lönerna med drygt 20 % per år.

Med fullt användande av sin pedagogiska förmåga försöker finansminis-

145

10 Riksdagens protokoll 1984/85:15-16

Nr 16

Onsdagenden 24 oktober 1984

AUmänpoUtisk debatt

tern nu atf förklara för svenska folket aff om vi skall upprätthålla vår internationella konkurrenskraft, kan vi infe höja lönerna med mer än 5 %. Detsamma är även fallet när def gäller aff hålla inflafionen i schack. Men fanns inte de här ekonomiska sambanden när vi tog vid 1976? Gällde inte samma ekonomiska lagar i mitten av 1970-talet? Var det infe det här som medförde den inflafion som blev fallet? Var det inte det här som slog ut svensk indusfri? Var det inte en recession som kom? Självfallet var det så. Gör infe en så generande enkel jämförelse, utan låt oss i stället hålla oss litet grand till saken.

Finansministern sade aft vi har upphört att fästa avseende vid arbetslösheten. Nej, det har vi infe alls gjort. Enligt konjunkturinstitutet kommer arbetslösheten på nytt att öka nästa år - alltså i ett läge där världshandeln ökar med 5,5 %. Vi är således infe fria från problemen med arbetslösheten. Nu talar finansministern vidare om aft man kommer att misslyckas med inflationen. Nej, så är def infe. Den har ni redan misslyckats med. Priserna har redan höjts lika mycket som de skulle ha ökat under både 1984 och 1985. Def är eft faktum. Ni har, som sagt, misslyckats. Ni kan alltså infe uppnå ert mål annat än genom att inflafionen skulle stanna vid O % under nästa är, och den chansen är inte stor.

Aff ha fre minuter till sitt förfogande är litet i underkant när man skall svara på alla frågor som ställts. Jag får väl återkomma. Lät mig bara nämna det här med oljekrisen. Den svenska oljenofan ökade under ett år med 10 miljarder. Skulle vi då ha underlåtit att pressa ned oljeberoendet i syfte atf höja skatter?

146

AnL 62 TOMMY FRANZÉN (vpk) replik;

Herr talman! Det, Tommy Franzén, är socialdemokrafisk fördelningspolitik. Ja, sä avslutade finansministern sin polemik med mig - eller ocksä utgjorde def påståendet en del av densamma. Detta sade alltså finansministern efter det aff han visat på effekterna av det som händer efter den 1 januari när det gäller barnbidragen, de förlängda studiebidragen, de utökade bostadsbidragen m, m.

Ja, def är klart att jag är mån om aft hålla med finansministern i viss måtto därvidlag, för det gäller faktiskt effekter som har tillkommit efter def aff regeringen kommit överens med vpk. Men def förhöll sig faktiskt på det viset aff socialdemokraterna i de diskussioner som fördes om hur familjesfödef och barnbidragen skulle utformas för nästa år var på väg aff - skulle jag vilja säga - i varje fall sätta sig i knät på borgeriighefen och göra upp med denna. Men då hade finansministern, antar jag, inte stått och sagt aft det här är socialdemokrafisk fördelningspolifik, I så fall hade en uppgörelse inneburit atf man hade gått in på helt andra bedömningsgrunder. Man skulle ha dragit in skattesystemet som en del av det hela, i enlighet med def moderata förslaget i fråga om beräkningarna för barnfamiljerna. Jag skall infe uttala mig om vad finansministern har sagt eller infe sagt. Men aft säga aft det här var fråga om socialdemokratisk fördelningspolitik hade varit ett avsevärt sämre och mindre hedrande epitet.

Vad vi vänder oss emot när det gäller den socialdemokratiska fördelnings-poUfiken är framför allt def faktum aft man är så mån om aff åstadkomma marginalskattesänkningar som berör dem som har höga inkomster. Det är de som gör de stora förtjänsterna i detta avseende. Det är de som får de stora skaftesänkningarna. Denna grupp i samhället har inte behov av sädana ökade disponibla inkomster, tvärtom, I motsats till de arbetande har de förhållandevis gott ställt. Vad jag menar är aff socialdemokraterna infe angriper problemet med den enorma förmögenhefsöverföring som skett under de senaste sju åtta åren, Def är aft socialdemokraterna fortfarande infe har gjort några sådana ingrepp, utan att def är mycket lönsamt aft spekulera i akfier, Def är aft den socialdemokratiska regeringen i defta läge - när man infe vill angripa de stora förmögenheterna och de höga inkomsterna osv, -går in och sätter ett tak inför lönerörelsen, vilket innebär att def är arbetarna som kommer att få de lägsta nominella löneökningarna.

Nr 16

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

AnL 63 Finansminister KJELL-OLOF FELDT;

Herr falman! Det gjordes vissa ansatser att hålla försvarstal för den borgerliga politiken, Def är väl bra - den kan behöva försvaras. Men jag måste fråga herr Wachtmeister om han verkligen menar vad han säger, aft moderaterna genom skattesänkningar skall klara situationen för de människor för vilka man ökar boendekostnaderna, ökar kostnaderna i barnomsorgen, försämrar sjukförsäkringen osv. Vågar herr Wachtmeister lova oss här i dag atf moderaterna för en ensamstående med eft barn som tjänar 69 000 kr, tänker sänka skaften med 6 000 kr,? I så fall är det något fel på alla de skatteskalor som moderata samlingspartiet har spritt omkring sig de senaste åren - de som tjänar 69 000 kr, får infe ett öre i skattesänkning av herr Wachtmeisters parti. Det är möjligt atf moderaterna har kommit med någon helt ny skaftereform som jag infe känner fill. Jag vill fä ett besked: Kommer defta löfte till samtliga landets barnfamiljer aft stå sig längre än de minuter som den här debatten varar?

Vi har många gånger sagt att framgången med devalveringen sammanhängde med atf vi råkade devalvera i rätt ögonblick - där har vi haft tur. Devalveringen kom i ett skede när den internafionella konjunkturen förbättrades, Def har gett extra skjuts åt exporten. Vi har också varnat för atf det kommer aff bli kärvare när nu konjunkturen matfas av utomlands.

Men när vi genomförde devalveringen sade alla de borgerliga parfierna aft det skedde vid sämsta möjliga tidpunkt. Devalveringen var fel infe bara i s'g utan också beträffande tidpunkten.

Men min poäng var en helt annan, nämligen aft ni hävdade atf allt skulle gå åt skogen, trots devalveringen och trots konjunkturförbätfringen. Det hävdade ni ett helt år, tills def infe gick längre. Då släppte ni den visan. Det är därför som man frågar sig på vilket sakligt underlag ni hävdar aff vi kommer aft misslyckas med vad vi nu har föresatt oss.

Jag vet inte hur mycket def är värt atf återvända fill de borgerliga regeringsåren, förutom för atf ställa dem i relafion fill vad ni nu tror er uträtta. Men rätt skall vara rätt: Vi har aldrig förnekat - infe heller under

147

Nr 16

Onsdagen den 24 oktober 1984

AllmänpoUtisk debatt

oppositionstiden - atf Sveriges ekonomi utsattes för mycket stora påfrestningar, att åren 1976-1982 skulle ha varit mycket problemfyllda och svåra år för vilken regering som helst.

Men den fråga som stäUs är: Är det lättare framöver? Om det är lättare måste det bero på något som hände mellan 1982 och 1984. Men def ni gör anspråk på är aft under en ny borgerlig regeringsepok undvika alla de misstag som eventuellt gjordes under den förra epoken - nu är ni bättre rustade på alla områden för atf klara de problem som ni inte klarade upp under de föregående sex åren, Opposifionen förkastar regeringens hela ekonomiska polifik. Allt vad vi gör har varit ät skogen. Från den 8 oktober har vi dag efter dag gjort fel, och vi gör fel ocksä nu, när vi genom skattehöjningar försöker förbättra budgetläget och klara sysselsättningen.

Trovärdigheten i dessa angrepp är möjligen något skamfilad på grund av era fidigare misslyckade förutsägelser om hur det skulle gå med vår politik och pä grund av era egna meriter pä området.

Vi förutser en period framöver när vi kommer aft ha ett antal svåra passager aft ta oss igenom. Vi har försökt förklara för folk att vi kan lösa vissa problem, aft vi får lösa andra problem successivt och aff vi får uppskjuta lösningen av ytterligare andra problem. Vi säger inte att vi klarar allt på en gång, men vi har successivt betat av mycket väsentliga avsnitt av de problem som Sverige har fått under de senaste fem tio åren. Vi vill inte undandra oss det ansvar som vi kan ha för aff problemen en gång uppstod.

Vi gör nu ett försök med två paralleUa verksamheter. Den ena är atf infe genom finans- och penningpolitik ge ekonomin inflationsimpulser. Jag tror infe aff någon ekonom kan hävda aft vi gör det.

Den andra verksamheten innebär aff vi med fördelningspolitik, så långt vi kan driva den, skapar en rättvis fördelning av de bördor som otvivelaktigt måste läggas på människor. Då måste vi också ha möjlighet aft tala om för människor vad helheten i denna polifik innebär. Jag har försökt göra det genom att beskriva bl, a, den familjepoUtik som bedrivs.

Det har sagts atf skattehöjningarna skulle förstöra förutsättningarna för avtalsrörelsen och ruinera den. Jag tror aft merparten av landefs löntagare klart har insett atf pengar infe kan användas två gånger. Vi måste ha pengar för aft klara jobben och för att klara en förstärkning på familjepolitikens område. Dessa pengar kan infe användas en gång fill för aff höja penninglönerna. Vi har åtskilliga gånger fidigare försökt använda pengar tvä gånger, och resultatet har bara blivit inflafion, Def är precis samma förutsättningar nu. Av reaktionerna från löntagarorganisationerna tror jag mig förstå att de begriper defta.

Därför, herr talman, är jag fylld av förtröstan på aff det skall gä atf klara en sädan utveckling av våra kostnader och priser aff vi når def väsenfliga målet, nämligen att minska arbetslösheten och förstärka produktionskraften i landet. Det är bara förstärkt produktionskraft och ökad produktion som kan ge oss ökade reallöner och ökade reala resurser, I detta arbete tror jag att vi kommer atf få eft brett stöd.

148

AnL 64 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:

Herr talman! På sina egna och alla barnfamiljers vägnar vill finansministern ha besked om hur vi moderater vill underlätta barnfamiljernas situation. Frågan förvånar mig något, för finansministern har väl inte underlåtit aft läsa våra parfimotioner, I våras kom ett förslag, som jag redogjorde för i mitt första anförande, om ett avdrag på kommunalskatten på upp fill 15 000 kr, per barn, utbyggt efter fre år. Detta måste finansministern vara medveten om.

Jag kan infe låta bli aff än en gång citera ur den förträffliga boken Samtal med Feldt, där finansministern säger;

"Om jag emellerfid befraktar den dagsaktuella situationen kan jag ju med lätthet spåra förekomsten av en utbredd skattefrötthet. Jag tror inte atf socialdemokratin längre skulle kunna få med sig människorna om den insisterade på atf ytterligare höja skatteuttaget i något mera påtagligt hänseende.

Om man ser problemet renf praktiskt, kan man dessutom tillägga, aff vi infe längre har nägra skaftekällor kvar aff ösa ur,"

Den reakfion som finansministern förutspädde kom i Aftonbladet i dag, och där kan finansministern läsa alla ilskna insändare.

Finansministern säger alltså att def inte längre finns några skaftekällor kvar aft ösa ur. Då skall jag ge finansministern ett tips. Finansministerns partivän, Kommunalarbetareförbundets ordförande Sigvard Marjasin, yttrade för någon fid sedan aff invånarna i den kommun som har landefs högsta kommunalskatt bevisligen likväl betalar sin skaft. Därav drar Marjasin den slutsatsen aff denna höga kommunalskatt skulle kunna betalas i alla kommuner, varigenom kommunerna skulle tillföras ytterligare ca 11 miljarder kronor per är. Tycker finansministern aft det är en bra idé?

Nr 16

Onsdagenden 24 oktober 1984

AllmänpoUtisk debatt

AnL 65 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Herr talman! Finansministern sade atf han blir beskylld för aft allt vad regeringen gör är fel. Nej, så vill jag infe påstå aft det är. Jag tycker faktiskt atf ni är på rätt väg, samma väg som vi försökte gå under våra år i regeringsställning. Men ni gör fel när ni jämför ett år då världshandeln väntas öka med 8 % med den värsta och längsta lågkonjunkfurperiod som vi har haft efter kriget. Det tycker jag atf ni skall sluta med.

Jag tycker också att ni gör fel när ni skryter så våldsamt över resultat baserade på detta enda år. Dessutom tycker jag atf ni gör fel när ni dammsuger hela den svenska ekonomin efter nya skatter atf införa och gamla att höja, Def är infe den rätta vägen. Den rätta vägen är aft skapa en vilja hos människor aft arbeta, och det vill man om man får ut något av sift arbete.

Jag tror att det var under den ekonomiska debatten som finansministern här i kammaren sade aff en del dödköft ännu återstod aff skära bort inom svensk indusfri. Då vill jag bara ha sagt aff def faktiskt var borgerliga regeringar som inte bara skar bort dödköft inom svensk industri utan faktiskt gjorde rejäla amputafioner i svensk indusfri. Detta kostade oerhört mycket pengar. Jag vill infe påstå att varenda sak vi gjorde var riktig, långt därifrån.

149

Nr 16

Onsdagen den 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

Hade vi fått göra om det i dag skulle vi ha gjort på ett annat sätt, alldeles säkert. Men atf vi i dag njuter frukterna av den operation som svensk indusfri genomgick då den effektiviserades, moderniserades och övergick fill en produkfion som har framtiden för sig är en sak som är helt klar. Jag tycker atf vi i fortsättningen borde föra debatten i den här kammaren utifrån sådana ganska enkla kända fakta. Då skulle debatten kunna bli mycket mer konsfrukfiv, och den skulle kunna leda landet framåt.

AnL 66 STIG JOSEFSON (c) replik:

Herr talman! I mitt första anförande ställde jag fill finansministern en fråga som jag gärna vill upprepa: Står socialdemokraterna kvar vid den målsättning som man kom överens om i freparfiöverläggningarna om den framtida målsättningen för skatterna, nämligen aft för 90 % av inkomsttagarna borde inte marginalskatterna uppgå fill mer än 50 %? Jag tycker aff det skulle vara värdefullt aff fä ett svar på den frågan, för centern har hela tiden hävdat aff centern står kvar vid överenskommelsen, Def skulle klara ut begreppen om finansministern ville svara på den frågan.

Jag fick inget svar på frågan om vi skulle anse aff Sverige kan stå helt oberoende av vad som sker i den övriga industrivärlden. Finansministern sade dock: Vi hade fur aft devalveringen kom just vid samma fidpunkt som konjunkturuppgången, Def tycker jag är eft bra erkännande av finansministern, Def far bort något av det självberöm som vi har hört fidigare i dag av regeringens företrädare. Def var konjunkturuppgången som starkt bidrog till denna utveckling.

Sedan måste väl ändå finansministern känna samma oro som vi när det gäller inflationsutvecklingen. Finansministern har själv tryckt på aff målsättningen är atf hålla inflafionen lägre än den har blivit. När man sedan säger aft inflationen ligger högre i de länder som konkurrerar mest med oss på världsmarknaden tyder def på atf också finansministern hyser oro,

Def är därför vi trycker på det nödvändiga i atf vidta åtgärder, så aff inte den posifiva effekt som en devalvering kan innebära äts upp. Man måste se också på statens utgifter och begränsa dem. Man kan infe åstadkomma förbättringar bara genom aft öka belastningen på den enskilde medborgaren. Man mäste också se hur man kan göra begränsningar på utgiftssidan.

150

AnL 67 TOMMY FRANZÉN (vpk) repUk;

Herr falman! Jag måste ta denna andra replik i anspråk för atf fa upp frågan om Wigforss,

Jag menar aft Ernst Wigforss faktiskt hade en ideologisk framsynthet. Han hade en vision om jämlikhet och rättvisa, och han hade också eft socialistiskt perspekfiv. Han medverkade fill aff ta fram arbetarrörelsens efferkrigspro-gram. Det var ett program som fog upp nödvändigheten av samhällelig planering, nödvändigheten av atf planera ekonomin och inte låta marknadskrafterna styra på def sätt de har gjort och gör. Det var ett program som tog upp nödvändigheten av atf föra över väsentliga delar av produktionsmedlen fill samhället, Def var eft program som också tog upp bostadspolitiken ur ett

för dåtiden mycket radikalt perspekfiv. Det sades aft man måste bygga upp bra och billiga bostäder, så att alla hade råd fill en ordenflig bostad.

Detta är frågor som man naturligtvis kan fitta på och sätta i relation till vad som händer i dag; Tyvärr är def alldeles för litet av samhällelig planering av ekonomin, Vi har alldeles för litet - eller nästan ingenting - av överföring av vikfiga produkfionsmedel fill samhällelig styrning. Bostadspolitiken skall vi kanske, för finansministerns skull, infe fala speciellt högt om.

Jag menar aff Wigforss hade visioner som jag tycker att dagens socialdemokrater borde avundas honom.

Vi kommunister anslöt oss till arbetarrörelsens efferkrigsprogram. Vi ansäg aft det var ett bra och radikalt program. Det var framsynt och jämlikhetssträvande - men tyvärr kom def aldrig aft förverkligas. Jag tror infe atf def var enbart Ernst Wigforss fel.

Finansministern tar upp det faktum aff Wigforss kallades kapitalistlakej, Def är möjligt, men den här diskussionen gäller Wigforss som socialdemokrat och socialdemokrafisk finansminister, och i förhållande till dagens finansminister - och defta säger jag utan att göra någon värdering av den nuvarande finansministerns intervjubok.

Nr 16

Onsdagen den 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

Under defta anförande överfog talmannen ledningen av kammarens förhandUngar.

AnL 68 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Knut Wachtmeister citerade ett uttalande av mig om aft vi ansåg det omöjligt atf ytterligare öka skatfeuftaget i något påtagligt avseende. Det är rikfigt. Det är ett uttalande som jag har gjort och som också har gjorts av den socialdemokrafiska partikongressen. Men som jag redan har sagt ökar inte skattetrycket mätt såsom andel av vår nationalinkomst. Det kommer atf ligga ganska stilla.

Sedan tror jag atf Kjell Johanssons minne sviker honom, när han påstår atf hela den borgerliga regeringsperioden var en enda lång lågkonjunktur. Så var det faktiskt infe. Def var en ganska präktig högkonjunktur 1979 och 1980. Just då, mitt i en högkonjunktur, valde folkpartiregeringen, som bredde ut sig över landet, aft föra den mest expansiva finanspolitiken på många år. Det försförde grundligt förutsättningarna för de kommande fre borgerliga åren. Def kanske är folkpartiefs bestående insats i regeringsställning.

Sfig Josefson frågade mig om skatteuppgörelsen. Han sade atf centern står kvar vid uppgörelsen. Det var faktiskt dagens nyhet för mig. Def visste jag inte. Jag har fått höra av centerns ordförande åtskilliga gånger att man har hoppat av uppgörelsen därför aff vi gjorde det först. Svårigheten har varit aft fä folkpartiet och centern atf diskutera den del av uppgörelsen som handlade om aft skattereformen var knuten fill hur utvecklingen av lönerna skulle bli under de år som den genomfördes. Det gällde fördelningen av löneutrymmet. Vi gjorde ett gemensamt uttalande, som alla tre partierna stod bakom. För atf genomföra skattereformen på avsett sätt var det faktiskt ett villkor aft de som inte fick ut någonfing av marginalskaftesänkningen skulle få en större

151

Nr 16

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

andel av löneutrymmet.

Enligt vår mening uppfylldes inte detta villkor. Därför har vi i enlighet med uppgörelsen gjort vissa ingrepp i def ursprungliga beslutet. Men den delen av skafteuppgörelsen vill centerpartiet märkligt nog aldrig höra falas om. Det fanns fakfiskt en fördelningspolifisk tanke och en fördelningspolifisk uppgörelse. Står Sfig Josefson nu fast även vid den, har def polifiska scenariot förändrats på eft sätt som i varje fall för mig ter sig mycket intressant.

Vad jag sade till Tommy Franzén var avsett atf varna honom för aft falla in i Gösta Bohmans dåliga vana aff till moderata samlingsparfiet kollektivansluta döda socialdemokrater. Def älskade han aft göra, för han visste atf de infe kunde säga emot. Jag anser mig lika väl som Tommy Franzén känna fill Wigforss betydelse för den socialisfiska idédebatten och den socialdemokrafiska prakfiska politiken. Men jag vill varna för atf def missförståndet skall uppstå att han någonsin var något annat än en fiende, sett från kommunistisk synpunkt.

Till slut, herr talman, vill jag fillägga en sak. Jag har lyssnat på debatten här i dag och de våldsamma angreppen från borgerligt håll på regeringen och de förslag som vi lade fram i går. Samfidigt hävdar man atf den borgerliga finanspolitiken leder fill ett mindre budgetunderskott och en lägre inflation än regeringens finanspolifik. Men nu när ni skall skriva era mofioner med anledning av den proposition som har lagts fram i dag, har ni chansen. Visa nu fram era besparingar och er alternativa poUtik. Dessutom bör ni fa en chans fill. Ni har enat er om vem som skall bli statsminister i nästa regering. Passa då på aff också ena er om vilken polifik den regeringen skall föra.

152

Talmannen anmälde aft Knut Wachtmeister, Stig Josefson och Kjell Johansson anhållit aft fill protokollet fä antecknat atf de infe ägde rätt fill ytterligare repUker.

AnL 69 ERIK HOVHAMMAR (m):

Herr falman! Både vi här i riksdagen oeh svenska folket i gemen har fått höra ideliga friumfrop från regeringen om hur bra def går för svensk ekonomi. Nu senast har vi hört det av herr finansministern. Ja, nog går det bra för vissa företag i vissa branscher. Def är huvudsakligen våra stora exportföretag, som visar näst intiU rekordsiffror. Det kan den svenska regeringen tacka Reagan eller rättare sagt dollaruppgången för.

Vad vi nu upplever är i själva verket en ekonomisk brittsommar, några vackra och varma dagar i ett annars hösfUkt väder. Ekonomerna är ju överens om aff en konjunkturnedgång kommer redan nästa år, och i vissa branscher i svensk ekonomi har sådana tecken redan visat sig. Def är också en varnande signal att konkurserna hittills i år ökat med 14 %.

Sverige kommer atf drabbas särskilt hårt av en konjunkturnedgång, eftersom vi trots de s. k. goda tiderna infe haft någon nämnvärd minskning av den reella arbetslösheten, vHket påvisats flera gånger i debatten här i dag. Den nedgång i den amerikanska ekonomin som man väntar kommer aff slå

speciellt hårt mot oss eftersom USA numera är vår näst största exportmarknad.

I konkurrensen med andra industriländer har vår situafion märkbart försämrats på grund av aft vi infe lyckats hälla inflafionen i schack. De fördelar på exportmarknaderna som rekorddevalveringen plus fidigare devalveringar medförde har snabbt ätits upp av den höga svenska inflafionen. Sverige har i dag den näst högsta inflafionen bland samfliga OECD-stafer. Det har sagts fidigare här från talarstolen, och det är helt korrekt, för det är endast ItaUen som har en högre inflationstakt. Det finns sfor risk för atf exporfframgångarna kan vara över för den här gängen och att importen ökar.

En av orsakerna till obalansen i vår svenska ekonomi är naturligtvis aff regeringen inte kunnat nämnvärt nedbringa de stora underskotten i vår statsbudget, Aft regeringen inte lyckats med detta under en internafionell konjunkfurförbättring rimmar dåligt med de stora ord som regeringen far i sin mun när det gäller att tala om de svenska framgångarna.

När man nämner framgångarna för de stora exportföretagen får man infe glömma bort bekymren för de mindre företagen. Vi talar med all rätt om försurningen av våra vatten, marker och skogar, och det är en vikfig sak, men vi talar väldigt litet om försurningen av miljön för de små företagen,

Def finns en stor skillnad mellan försurningen av vår yttre miljö och försurningen av småföretagsamhetens miljö. Miljöförstöringen beror huvudsakligen på utsläpp i andra länder, som förs hit med vindarna. Försurningen av den mindre företagsamhetens miljö beror däremot helt på egna åtgärder, på regeringens oförmåga aff sätta sig in i de mindre företagens problem.

Nu skall man komma med en ny pålaga, I regeringsdeklarafionen och även här i dag meddelade statsministern aff man skall införa s. k, förnyelsefonder inom företagen, fonder vilka naturligtvis skall betalas av företagen själva och som betyder aff man ytterligare naggar företagsvinsterna i kanten, De smärre företagen skall säkerligen vara med att betala, men de kan infe räkna med att fä någon som helst verklig nytta av dessa fonder,

I dessa förnyelsefonder skall enligt antydningar från regeringshåll tydligen facket ha ett dominerande inflytande. Man tror att det fackliga kollektivet bättre än företagarna och företagsledarna vet hur vinsterna klokast skall disponeras för företagens bästa, Aft komma med nya pålagor på näringslivet när en konjunkturnedgång står för dörren vittnar knappast om något större ekonomiskt förnuft, Atf fonder blivit regeringens enda recept mot allt ekonomiskt ont är ytterligare ett bevis för den handlingsförlamning och för den, låt mig säga okunnighet om företagsamhetens problem som kännetecknar den nuvarande regeringen,

I def här sammanhanget kan jag inte låta bli atf nämna några ord om löntagarfonderna; de har infe uppmärksammats särskilt mycket i dagens debatt. Regeringen tycks inte ha haft klart för sig hur kompakt motståndet mot dessa fonder egenfligen är. 4 oktober-demonsfrafionen mot löntagarfonderna i Göteborg samlade ca 25 000 deltagare, medan den samtidigt anordnade motdemonsfrafionen mot 4 oktober-rörelsen bara lyckades få ihop knappt 3 000, Def är tydligt aft LO;s krav på löntagarfonder har vägt

Nr 16

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

153

Nr 16

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

154

tyngre än folkviljan och det kompakta motståndet från det drabbade näringslivefs sida, detta trots att regeringen före fondbeslufet talade om vikten av breda lösningar. Det är en smula skrämmande när en mycket liten majoritet kan påtvinga en sfor minoritet sin vilja. Om en svag majoritet helt bortser från den stora minoritetens synpunkter, är def knappast något hälsotecken inom svensk demokrati.

Herr falman! I dag kan vi konstatera aft den enda möjligheten aff få löntagarfonderna avskaffade är atf rösta på ett borgerUgt parfi i valet 1985. Vi moderater har fillsammans med centern och folkpartiet lovat aff avskaffa löntagarfonderna, om vi vinner valet nästa år,

4 oktober-rörelsen har ibland utmålats som en borgerUg massrörelse, men def stämmer infe, def är infe korrekt, I demonstrationen, som i år samlade över 100 000 deltagare, återfanns inte bara allmänborgerliga väljare utan ocksä många socialdemokrater, representerande såväl företagare som tjänstemän och arbetare. De hade ett gemensamt mål: Avskaffa löntagarfonderna! Men regeringen lyssnade inte på def örat, och deras enda möjlighet blir därför aff i riksdagsvalet 1985 rösta icke-socialisfiskt.

Herr talman! Def har sagts atf löntagarfonderna skulle underlätta avtalsrörelsen. Jag hävdar aft dagens läge i avtalsförhandlingarna klart har motbevisat detta argument för löntagarfonder.

Försurningen av den mindre företagsamhetens miljö innebär aff vi håller på atf uppleva eft nytt samhälle - fiskalsamhället. Den mindre företagsamheten drabbas i vissa lägen av sådana skatter aft företagsledarna nödgas fa ut orimligt höga löner. De minskade avdragsmöjligheterna och den höjda förmögenhetsskatten skärper kraven på avkastning före skaft. Om en företrädare - jag far som exempel ett fall som nyligen refererades i en sfor del av pressen - måste höja sin lön med 300 000 kr, för aft betala sin skaft, är det en uppenbar orimlighet. Dessa pengar skulle kunna användas bättre i företaget. På företagarhåll anser man def vara direkt företagsfientligf och därmed också sysselsätfningsfientligt när pengar som infe är fillgängliga för konsumfion beskattas så hårt, Aff pengar som kan användas för privat konsumfion skall beskattas är en sak, men aft pengar som ligger låsta skall räka uf för höjd förmögenhets- och arvsbeskaftning främjar varken företagsamhet, och därmed sysselsättning, eller generationsskiften i familjeföretag. I vissa lägen kan denna beskattning t, o, m, tvinga företag som arbetar internafionellt atf flytta en stor del av sin verksamhet utomlands, och defta gynnar sannerligen inte värt samhälle.

Vi måste sikta på ett successivt avskaffande av förmögenhetsskaften, som ju ger staten knappt 0,5 % av dess inkomster, för aft i slutändan avskaffa den helt utom för mycket höga förmögenhefer. Under alla förhållanden får förmögenhetsskatten inte ens i sistnämnda fall vara så hög aft den fillsammans med inkomstskaften får konfiskatoriska effekter. Samhället har helt enkelt infe råd med att allt fler företag oeh företagsledare tvingas slå sig ner utomlands. Det mäste vara ett intresse för samhället aft företagen får överleva generationsväxlingar, men så tycks inte regeringen se på frågan.

Till försurningen av småföretagsamhetens miljö hör förutom skatterna -

där är vi världsmästare och förtjänar följaktligen en plats i Guinness rekordbok - den snabba byräkratiseringen, Eft exempel är den proposifion som regeringen presenterade i förra veckan och som till stor del bygger pä ekokommissionens olika förslag om effektivare förefagsrevision, kontroll av rådgivare, företagsbot, m, m.

En undersökning nyligen visade att inte mindre än 49 300 företag skulle omfattas av ekokommissionens förslag och dessa skulle tvingas aft fillsammans ställa säkerheter för ca 2 500 miljoner i garantiavgifter för aff över huvud taget få driva sin rörelse, Def är inte nog med aft dessa pengar skulle kunna användas bättre inom företagen, t, ex, fill investeringar. Det innebär också en styrning av näringslivet som, i likhet med skråväsendet på sin fid, hindrar nyetableringar. Konkurrenskraften och dynamiken inom den mindre företagsamheten får en knäck.

Om en företagare begår eft brott skall detta utredas av polisen, och han skall självfallet straffas i vanlig ordning. Att rent generellt misstänka alla blivande småföretagare för atf vara blivande brottslingar rimmar illa med västerländskt rättsmedvetande. En människa skall som sagt straffas om han begått lagbrott, men han skall inte straffas eller hindras i sin yrkesutövning bara därför att nägra byråkrater misstänker aft han kanske någon gång i en oviss framtid kommer aft bryta mot lagen. En sådan inställning fill den mindre företagsamheten kan knäcka många initiativkraftiga småföretagare. Vi vill inte ha yrkesförbud i förskott i det här landet,

TUl sist, herr falman! Jakten pä skattesmitare skall bedrivas på normalf polisiärt sätt. Man får inte hamna i eft samhälle där övervakning från diverse myndigheter och översåtar blir vardagsmat. Jag tänker på de övernitiska kronofogdar som skuggar misstänkta skattesmitare, JO har reagerat och markerat var gränserna för rättssäkerheten går. Han accepterar infe flygspaning, videofilmning, avlyssning och dold övervakning mot enskilda personer, Def fiskala samhället håller på atf bli så nitiskt aff enskilda medborgares personliga integritet kommer i fara. Behövs av ett eller annat skäl spaning, skall den göras av polisen och infe av förvaUningsorgan,

Jag hör inte fill dem som i alla lägen ropar på lagstiftning, tvärtom. Men jag tycker aft det är befogat med en lagsfiftning som begränsar eller i varje fall drar upp klara linjer för förvaltningsorganens befogenheter, Def borde vara en uppgift för vår s, k, frihefsminisfer. Vi vill ha ett fritt samhälle och en växande ekonomi, inte administrativt godtycke. Det är viktigare för regeringen atf fala om dessa saker än om den ekonomiska brittsommaren.

Nr 16

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

AnL 70 BIRGITTA HAMBRAEUS (c);

Herr falman! Jag kommer aff tala om tvä aspekter på arbete: dels hur viktigt och roligt def är att förändra vårt sätt aft producera, så atf alla människor mår väl av det och så aft naturen fulländas, dels hur viktigt def är aff vi infe ägnar för mycket tid åt atf producera, därför att vi har sä mycket annat väsentligt arbete att utföra inom det som sociologerna kallar reproduktionen, dvs, återskapandet.

Ekonomin kan inte bli frisk förrän människor börjar tro på sig själva och

155

Nr 16

Onsdagenden 24 oktober 1984

AUmänpoUtisk debatt

156

sin förmåga att tillfredsställa sina egna och andras behov med sift arbete, Def är då vi löser problemet med arbetslösheten. De ekonomiska modeller vi har nu hjälper oss infe till detta. Med monetära räkneövningar, tvivelaktigt förankrade i verkligheten, förvirrar de oss snarare.

Industrisamhället är egentUgen inte materialistiskt, utan snarare absfrak-fionistiskt, sade häromdagen den brasilianske biologen José Lutzenberger, Våra ekonomiska begrepp och modeller är så abstrakta aft de är omöjliga att genomskåda för de flesta, kanske t, o, m, för ekonomerna. Analysen hjälper oss inte aft se den verklighet pengarna skapar, de processer som blir igångsatta genom våra pengar.

Vi tycks egenfligen inte bry oss om vad som produceras eller hur det kommer fill, så länge det ger vinst och tillväxt, så atf våra teoretiska beräkningar av resursökningen stämmer. Om resurserna i verkligheten minskat, människor har plägats och naturen hotas, ger de ekonomiska modellerna inget besked. Men det går atf ändra räkenskapsmetoder, så aff vi får en bild av den ekonomiska verkligheten som ger bättre vägledning för nyttig verksamhet.

Det är de många människornas förtroende för sin förmåga som är def väsentliga. Ingen kan sitta centralt och räkna ut hur vi kommer aff organisera oss på lokalplanet, vilka nya metoder och idéer som kommer fram och hur oerhörd människans förmåga egenfligen är, när hon börjar fa den i anspråk.

De ekonomiska modellerna döljer på vilket sätt utvecklingen drivs och vilka som har makfen aft få oss aff tro på de framtidsbilder som passar deras intressen.

Stora företag, anfingen de är statliga verk eller transnafionella organisafioner med mycket pengar, har en alltför snäv målsättning för aff deras framtidsscenarion skall vara bra för jorden. Men deras utsagor har trovärdighet hos de många människorna, eftersom de talar med stor självsäkerhet, och de håller många bundna fill sig genom atf svara för deras försörjning.

Kombinationen av obegripliga ekonomiska utsagor och de futtiga och ibland renf destruktiva målen hos dem som styr utvecklingen har skapat uppgivenhet och passivitet hos många.

Men nu håller något på atf ske. Överallt i världen börjar människor själva ta itu med sin utveckling och försörjning. Den stora kunskapen om hur allt påverkar allt pä jorden har gett många ett perspektiv som ger glädje i ett nytt ansvarstagande. Tänk globalf - handla lokalt! Sätt in det du gör i def stora sammanhanget och tro pä din förmåga atf handla!

Olika kulturer börjar återfå respekten för sina traditioner och bygger vidare på dem. De är öppna för andras lärdomar, men också facksamma och stolta över vad deras egen kultur har aff ge,

Samhällsmönstren blir olika i olika länder. Mångfalden bevaras, och vi tackar nej till en kulturell och organisatorisk monokultur pä jorden.

Men vi har några vikfiga gemensamma grunder för en önskvärd utveckling;

- jorden skall förvalfas med kärlek och fulländas

-    ingen får bygga sitt välstånd på andras utarmning

-    människans mognad,

I så här allmänna termer har vi länge talat. Nu börjar människor överallt bli konkreta och agera utifrån defta helhetsperspektiv. Ett holisfiskf tänkesätt börjar bli grunden i mångas personlighet.

Marknadsekonomin bygger egenfligen på aft konsumenten styr produktionen genom sina köpval. De stora företagens monopol och makt atf förvända synen på oss genom suggestiv reklam har saft det goda i den marknadsekonomiska modellen ur spel.

Men vi kan återfå makfen över våra pengar. Vi bör göras uppmärksamma på vad våra pengar används fill. Våra pengar är egentligen en sorts energiflöden som gör viss verksamhet möjlig.

Vi vill veta vilka sammanhang vi medverkar i. Har det vi köper plägat människor och djur eller utarmat naturen? Har de människor som har tillverkat den vara vi köpt haft def bra?

Vi kommer aft hellre köpa av företag som tar sociala och ekologiska hänsyn och känna oss pinsamt berörda av produkter från företag som bara ser till sin egen tillväxt och maximal lönsamhet.

Konsumentpolitik blir alltså något utöver aff försvara konsumentens rätt aft få så mycket som möjligt så billigt som möjligt. Kunskap om def företag som producerat varan eller tjänsten blir väsentlig. Direktkontakt mellan producent och konsument bygger upp förtroende och lust aft ömsesidigt hjälpa varandra.

Kunderna kommer alltså fill företag som tar hänsyn fill människan och naturen - förutom förstås aff de har kunskap och skicklighet så att de kan göra bra, prisvärda saker.

När vi sparar pengar genom atf sätta in dem på bank eller köpa akfier osv,, kommer vi atf fråga efter givande och ansvariga företag, som delar de holisfiska grundsatserna - goda företag, där lönsamheten ger stabilitet utan att vara ett primärt mål.

Arbetsorganisationen kommer atf bli ett viktigt kriterium för förtroende. De företag som låter alla medarbetare fa ansvar och utveckla sin yrkesskicklighet och yrkesstolthet blir mer förtroendeingivande än de som har vattentäta skott meUan beslutsfunktion och verkställande, mellan tanke och hand. En anda av ömsesidigt beroende och respekt skapar glädje.

Storleken på den samverkande gruppen är av avgörande betydelse, I stora grupper blir hierarki och byråkrafi nödvändig.

Vi börjar återupptäcka aff människan har eft grundbehov av delakfighet och tillgivenhet och aff sådant bara uppstår i mindre grupper, Prakfiskt arbete underlättar gemenskapen, Aff våga öppna sig och lita på aff man är accepterad och uppskattad som man är är något mycket väsenfligt. Bara i en liten grupp kan alla interagera smidigt och avläsa varandras reaktioner, så aff samstämmighet kan uppstå sedan alla har fått uttrycka sina åsikter och visat hur de påverkats av de andra.

Arbetsglädje och kreativitet växer i en sådan gmpp, där man lärt sig

Nr 16

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

157

Nr 16

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

158

öppenhet och hänsyn.  Kunskapen om defta håller på att sprida sig i företagen.

Men om man cyniskt utnyttjar sådana faktorer som gemenskap och tillit för att öka vinsten, väcker man förstämning och berättigat raseri. Däremot växer glädjen när det är fräga om äkta mänskliga relationer.

Med Marfin Bubers term är grundordet jag-du, där min medmänniska är verklig för mig just som medmänniska och där jag inte utnyttjar henne utan träder i relafion. Hennes väl blir lika viktigt som mitt eget,

Def verkar som om industrisamhället har undantagit arbetslivet frän de medmänskliga lagar som man innerst inne ändå bejakar. Man har avpersonifierat människan som arbetare. Hon blir en arbetskraft som bör utnyttjas optimalt, och livets värde krymper.

Jag tror atf vi nu är mogna för ett annat sätt att producera, där vi underordnar oss sociala och ekologiska krav. Vinsfen blir eft användbart mått pä om vi gör det som folk vill ha, men vinstmaximeringen som mål försvinner.

Överallt i världen växer def fram företag som arbetar efter dessa linjer,

I England arbetar t, ex, The Financial Initiative, ett investmentbolag som går in i joinf venfures med socialt och ekologiskt ansvariga företag. De ger kunskap om sätt aff lösa konflikter sä atf alla vinner. Vidare kanaUserar de kapital från människor som vill satsa på etiskt högtstående företag, Aktieägandet blir infe bara ett passivt sätt aff placera pengar för aft få utdelning och öka sitt kapital. Aktieägarna blir intresserade av sitt företag och kan bidra med sina kunskaper om de vill.

Hur tror ni det gär med vinsten? Jag tror aft man till sin glädje och överraskning kommer aft finna aff företag som är goda i def större perspektivet ocksä bär sig. Annars får man ägna sig ät nägot annat,

I Sverige ligger många företag och många människor i startgroparna för atf starta liknande investmentbolag.

Människor kommer i framfiden infe aft ha någon anledning, infe ens en ekonomisk anledning, aft stödja oetiska företag, Def är min tro.

Men vi häller också på aff upptäcka atf produktionen tagit alltför sfor del av vår fid, I def förindustriella samhället var produktionen och reproduktionen tätt sammanvävda. Industrisamhället gjorde männen fill ensidiga producenter. I det posfindusfriella samhället är det väsenfligt att männen återtar sin roll i den reprodukfiva sektorn, där kvinnorna nu bär huvudansvaret. Med "reproduktion" - denna sociologiska ferm - menar man allt def som återskapar livet och def som infe kan fås för pengar, Def här måste få ta tid.

Barnen måste få vara nära många vuxna människor, som bryr sig om dem och som är glada över dem. De måste få se män utföra verksamheter som vuxna tycker är viktiga. Barn måste fä uppleva samspelet mellan mogna människor, som de kan identifiera sig med - och ibland också använda som avskräckande exempel. Barn älskar att göra som de stora som de tycker om och atf få erkänsla för sina försök atf lära och aff hjälpa till, Defta enorma otillfredsställda behov kan inte mötas med fler institutioner, där några få vuxna ägnar sig åt många barn i en konstlad barnmiljö, Def kan inte heller

tillfredsställas av en ensam förälder, som hemma ägnar sig åt sitt barn. Hur fin oeh god hon än är kan hon aldrig vara omvärld för sift barn, som Ingrid Sjöstrand säger.

Industrisamhället tog många funktioner från storfamiljen, från gården. Vi kommer att vilja ta tillbaka en del av dessa. Men eftersom familjen numera är en så liten enhet, kommer vi atf behöva skapa grupper som är lagom stora för aff vara verkligt fungerande primärgrupper.

Vi kommer kanske aft behöva nya modeller lör frivilliga kontrakt, där vi kan skapa kontinuitet i fler relationer än den mellan man och hustru. Förr fyllde släkten den funktionen. Nu behöver släkten kompletteras. Jag skulle t, ex, bli mycket hedrad om någon bad mig atf bli reservfarmor-eller vad det nu kan heta - åt deras barn och atf jag fick vara med i deras familj på def sättet,

Alla vuxna bör ha rätt atf delta i produkfionen och få egna pengar, Def är viktigt för friheten och för jämställda relationer. Men alla bör också ta del i reproduktionen, Def är där som de stora otillfredsställda behoven finns i dag. Idealet bör vara kanske halva arbetstiden för pengar och den andra halvan för allt det som bäst sker utan tanke på pengar.

Det är lättare aff lära känna varandra och aft skapa gemenskap, om man har praktiska uppgifter fillsammans. En hel del arbete utförs bäst på eft sätt som är effekfivt ur kulturell och social synpunkt, men inte ur ekonomisk synpunkt. Vi kan t, ex, försköna bostadsområden fillsammans med ungdomar och barn. Vi kan skapa grannskapscentraler och värmesfugor.

Jag undrar vad vi kommer aff hitta pä när vi får fid över fill fritt arbete och befinner oss i eft levande samspel med en nära grupp som vi älskar. Kanske kan vi börja bygga vär fids katedraler.

Nr 16

Onsdagenden 24 oktober 1984

AllmänpoUtisk debatt

AnL 71 GUNNAR OLSSON (s);

Herr talman! Jag vill förutskicka aff def här blir något av en ämnesbrytning i förhållande till def anförande vi nyss hörde.

Jag tror aft def var många med mig som under vår senaste partikongress upplevde aff ombuden från skogslänen fick gehör för många av de önskemål som framställdes.

Industriminister Thage Peterson slog i sitt tal fast att det viktigaste för glesbygden, för skogslänen, är en posifiv utveckling av samhällsekonomin och industrin men att detta infe räcker utan aft def också behövs riktade åtgärder.

Vi måste se över de regionalpolitiska medlen, anpassa dem efter den nya verklighet vi nu lever i, Def räcker infe med att återgå fill polifiken under den förra socialdemokrafiska perioden, - Så långt vår industriminister.

Till detta vill jag bara fUlägga atf jag anser aff vi under den period industriministern syftade på ägnade oss alltför mycket åt storskaligheten, Def har nämligen visat sig atf def många gånger är klokt aff satsa pä atf utveckla även mindre företag. Detta gäller infe bara inom industrisektorn utan i lika hög grad inom def område jag mest sysslar med, nämligen jord-och skogsbruk. Men fill detta blir det fillfälle att återkomma.

159

Nr 16

Onsdagenden 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

160

Jag skall i stället peka på nödvändigheten av atf vi får en regionalpolitik som är värd namnet och att de åtgärder som kan tänkas sättas in i våra sju skogslän vidtas så snart och så snabbt som möjligt - vi som bor i de länen ser med bestörtning hur vår välutbildade ungdom flyttar till mera expansiva områden i landet.

Den strida ström av välutbildad ungdom som, mot sin egen och sina föräldrars vilja, lämnar skogsbygderna för atf söka utkomst på annat håll måste hejdas. De här länen har infe råd aft förlora mer av sin unga generafion,

Def är speciellt olyckligt atf ungdomen vänder sin hembygd ryggen just vid en fidpunkt då def bland företagen finns en stor framtidstro; 1980-falef vänfas bli företagsekonomiskt avsevärt starkare än 1970-talet,

Def utgör ett stort hot mot skogslänen när ungdomen flyttar; vi behöver den utbildade ungdomen kvar i hemregionerna.

Vi brottas med negafiva befolkningsfrender, och detta är fill sfor del beroende på atf de gamla storföretagen inte längre investerar i glesbygder, Följaktiigen blir det inga basindustrier kvar i skogslänen. De stora företagen, som genom fusioner blir allt större, lägger sina nya delar utanför den gamla traditionella industribygden; def ser vi exempel på i bl, a. Bergslagen,

Def får inte gå fler flyttlass nu. Vi hörde häromdagen hur smä industrier i Norrland med 15-20 anställda slår igen, och ungdomen ger sig av fill orter som sjuder av liv och där kanske 15 000 människor är sysselsatta.

Vi måste som politiker känna en större solidaritet med de utsatta delarna av landet, eftersom vi av erfarenhet vet aff def infe blir mycket av inyesferingslöftena från de stora jättarna. Hur hårt def slår mot en region som drabbas av aft det investeras bara där def är lönsamt, bekymrar föga dem som har stordriffsfördelarna som enda ledstjärna.

Men def finns också ljusa inslag. Om jag ser fill situationen i mitt eget hemlän blir bilden av det värmländska näringslivet en helt annan än för bara något år sedan. Detta bör kunna leda till ökad expansionskraft för 1990-falet,

Olof Palme sade i sitt inledningsanförande fidigare i dag: Framtidstron har kommit fillbaka fill det svenska näringslivet. Näringslivet i Värmland utgör inget undantag. Vi märker också förändringen i positiv riktning, men vi är långt ifrån nöjda. Mycket återstår innan vi kan andas ut, för aft ytterligare citera statsministern.

Det här ger en mycket positiv bild av def värmländska näringslivet, vilket kanske överraskar någon. Vi är dock i vårt län, Uksom i övriga skogslän, infe precis bortskämda med ljusa inslag, och när vi i tunnelns bortre ända nu ser en ljusning ger def därför invånarna en förhoppning aff Värmland och övriga skogslän - de är sju fill antalet - är på väg uf ur krisen.

Självfallet kan mycket bli bättre, och det värmländska näringsUvet kan bli än mer framgångsrikt. Behovet av en aktiv näringspoUtik har således inte minskat. Snarare är det sä aff ett aktivt näringsliv ställer större krav på näringspolifiken i bred bemärkelse.

Herr falman! Vi kan konstatera att arbefskraffsefterfrågan i Värmland har ökat. Under september nyanmäldes 1 273 platser, vilket är nästan 300 fler än

under september 1983, Trenden är atf färre personer nyanmäler sig på arbetsförmedlingen, samtidigt som antalet nyanmälda platser ökar.

Jag tycker atf det förtjänar atf nämnas aff ungdomslagen såväl i vårt län som i landet i övrigt har slagit väl ut, Linder september månad hade vi inte mindre än 1 900 sysselsatta i ungdomslag.

Jag tror aff man utan överdrift kan säga att väldigt mycket är på gång i Värmland, Den förändringsprocess som vi tycker oss uppleva har varit möjlig bl, a, genom de öppna relafioner mellan näringsUv och myndigheter som finns i länet. Vi är rätt bra på aff samarbeta i Värmland, och det finns en stark känsla för den egna bygden.

Men ibland upplever vi också att det finns tecken som tyder på atf man söker klippa vingarna av oss.

Det händer numera mycket medan vanUgt, grovt folk, som det hette förr i tiden, ligger och sover. Jag tänker på affären Stora Kopparberg-Billerud, Över en natt var allt klart, Def var dä en av Europas största skogsindustrier föddes,

I många hem leder en sådan där nattlig affär fill oro och bekymmer för framtiden. Vid Skoghallsverken arbetar 1 974 personer, vid Gruvöns Bruk i Grums kommun 1 824, vid Billemds bruk i Säffle 729, Till defta kommer oUka enheter i skogen, som tillsammans sysselsätter ca 1 700 personer.

Sammantaget var def alltså över 6 200 anställda som via massmedia fick veta aft de plötsligt hade fått en ny arbetsgivare. För tredje gången på sju år fick arbetarna vid Skoghallsverken genom aff läsa tidningen, höra på radio eller se på TV veta aft deras jobb var sålda.

Återigen verkar tillvaron oviss.

Det finns arbetare på Skoghallsverken som under årens lopp utan egen förskyllan har bytt arbetsgivare fem gånger. Först var def Mölnbacka-Trysil, så Uddeholm, sedan Vänerskog, så Billerud, och nu heter arbetsgivaren Stora Kopparberg,

Även om det kan vara svårt atf ännu se vilka konsekvenserna bUr, börjar man nu så smått kräva papperen på bordet. Senast hände defta under en näringslivsdebaff i Hagfors, där def krävdes besked om huruvida de nya ägarna umgicks med några planer pä aff investera i Värmland, främst pä orter där de anställda känner sfor oro för framfiden, t, ex, Hagfors, Munkfors, Grums och Skoghall,

Svaret på de frågor som upprepades av journalister och andra blev bara att investeringarna kommer aft ske där lönsamheten beräknas bli störst.

Såväl för de samverkande fräfacken i Värmland som för järn- och stålarbetarna i östra Värmland har de många frågetecknen ännu infe rätats uf, Man vet med andra ord infe ett skvatt om vad som kan hända från dag fill dag.

Herr falman! Jag tycker gott atf man kan säga aff def som hände i Värmland natten mellan den 24 och den 25 september visade i blixtbelysning de verkliga maktförhållandena i vårt land i dag, Def är kanske något som de mest militanta i 4 oktober-rörelsen borde ägna en tanke åt.

Till sist vill jag med några få ord beröra förslaget till höjd bensinskaft.

Nr 16

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

161

11 Riksdagens protokoU 1984/85:15-16

Nr 16

Onsdagen den 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

Det åtgärdspaket som regeringen presenterade i går kan, som jag ser det, infe vara bra från glesbygdssynpunkf. Jag tänker då på höjningen av bensinskaften, som drabbar glesbygdsbefolkningen mycket, mycket hårt. Det gäller inte enbart def inre stödområdet. Bilen är nämligen på ett helt annat sätt nödvändig i glesbygdsområdena än i tätorten med en utbyggd kollekfivtrafik.

Jag hoppas, herr talman, aff vi som representerar glesbygdslänen -skogslänen - kan diskutera oss fram till nödvändiga förändringar i det förslag som presenterades i går. Hur def skall gä till är jag inte i ständ aft säga i dag, men jag anser ändå att def kommer atf bli fullt nödvändigt.

162

AnL 72 HUGO BERGDAHL (fp):

Herr talman! Den frihet och den mångfald som finns i den västliga världen har eft nära samband med vårt ekonomiska sysfem, marknadsekonomin. Men marknadsekonomi är mycket mer än bara ett medel för atf effektivt utnyttja knappa resurser och skapa välstånd.

Marknadsekonomin är det enda ekonomiska system som ger sfor frihet ät konsumenter och producenter atf själva besluta om konsumfion och produkfion. Näringsfriheten skall vara grundlagsskyddad.

Alternativet till marknadsekonomi är den centralsfyrda planhushållningen. En sädan domineras i prakfiken av byråkrater och producentinfressen och ökar risken för mygel och korruption, vilket erfarenheterna från de kommunistiska staterna klart visar.

Ett samhälle präglat av marknadsekonomi ger bättre än nägot annat utrymme för människors skaparkraft, framtidstro och inifiafiv. Den ger en sfimulans för den entreprenöranda som blir en allt vikfigare förutsättning för vår välståndsutveckling.

Ingenstans har man i prakfiken kunnat förena planhushållning med polifisk demokrafi och personlig frihet.

Marknadssystemet löser förvisso infe automafiskt alla problem, Def krävs polifiska beslut bl, a, för aff stärka konsumenternas ställning, omfördela resurser och skydda miljön. Men lika viktigt är aft skydda marknadsekonomin själv. Starka krafter i samhället söker ständigt, medvetet eller omedvetet, slå sönder den känsliga marknadsmekanismen,

Def finns ingen knivskarp gräns där marknadsekonomin går över i en planhushållning. Men det finns en grå zon, där marknadsekonomin börjar fungera allt sämre och där kraven pä centralisering, reglering och förhandling växer sig starkare. Vi befinner oss i den grå zonen.

Marknadsmekanismen är en skör planta. Fortsätter vi pä den väg vi nu länge vandrat med världens högsta totala skattetryck, orimligt höga marginalskaffer, subvenfioner, regleringar och andra ingrepp, kommer denna sköra planta aff sakta men säkert förtvina,

Def är folkpartiets uppgift att kämpa för aff marknadsekonomin åter ges rimliga chanser aft fungera i framfiden, EnUgt vår uppfattning måste vi få ett samhälle där initiafiv och skapande uppmuntras samt toleransen inför enstaka misslyckanden blir större. De mindre företagen bör enligt vår

uppfattning ges möjlighet aft utvecklas i takt med de större företagen vad gäller bl, a, utbildning och marknadsföring.

Inom den sociala servicesektorn finns i dag en rad etableringshinder som försvårar enskilda inifiativ för exempelvis läkare och tandläkare samt inom skolor, vårdhem och daghem. Sådana etableringshinder är fill skada för samhället och måste därför undanröjas. Anbudskonkurrens måste bli dominerande i fråga om den offenfliga sektorns upphandling,

Lagar skall skrivas så, atf de kan förstås och tolkas utan aff man har omfattande juridisk utbildning. De skall vara grundade i allmänt rättsmedvetande och sunt förnuft.

Nya lagar skall utvärderas efter viss fid, så att onödig lagstiftning lättare kan avskaffas. Exempelvis bör lagarna om medbestämmande och trygghetslagarna anpassas så, aft de små och medelstora företagen infe missgynnas i förhållande fill de stora företagen. Även flera andra statliga regleringar har negafiva effekter för företagen utan motsvarande posifiva effekter för samhället, t, ex, prisregleringar och regleringar av kreditmarknaden. Sådana regleringar bör undvikas. En särskild bolagsform för smä företag bör finnas,

Etableringsrätten skall vara skyddad och frihet skall råda inom vida gränser. Regler om näringstillstånd oeh etableringskontroll bör ej införas.

Herr talman! Def här var några funderingar kring en liberal näringspolifik. Efter detta skall jag något byta ämne.

Jag har varit medlem i en facklig organisafion alltsedan mitt sextonde levnadsår. Jag har alltid ansett det vara självklart aft man är med i facklig organisafion. För den som är anställd bör def vara naturligt atf vara organiserad i en facklig organisation. Det är en styrka för hela vårt samhälle aft de allra flesta anställda är fackligt organiserade. På det viset blir facket starkt, handlingskraftigt och villigt atf ta ansvar för samhällsutvecklingen. Bl, a, just därför bör fackliga organisafioner vara självständiga och fristående i förhållande fill politiska parfier,

Def är således enligt min uppfattning en skamfläck för den svenska demokratin atf vi fortfarande år 1984 upplever det förhållandet aff hundratusentals medlemmar i fackliga organisationer är kollekfivt anslutna till def socialdemokrafiska partiet.

Åtta gånger har en majoritet här i riksdagen uttalat sig mot kollektivanslutningen, men ingenting har hjälpt. Socialdemokraterna fortsätter atf skriva in människor som partimedlemmar utan aff fråga dem om de vill bU socialdemokrater. Faktum är att av def socialdemokratiska arbetarpartiets drygt 1,2 miljoner medlemmar är 750 000 - alltså mer än 60 % - kollektivt anslutna fill det socialdemokrafiska partiet.

Vetenskapliga undersökningar visar atf en tredjedel av dessa 750 000 människor, dvs, en kvarts miljon människor, är kollektivt anslutna utan aff för den skull vara socialdemokrater. Hundratusenfals människor, som på valdagen avstår från aff rösta eller lägger sin röst på ett annat parfi än def socialdemokratiska, är medlemmar i def socialdemokrafiska partiet,

KoUektivanslufningen är enligt min uppfattning en kvarleva från eft fördemokrafiskt samhälle, en kvarleva av ett synsätt som har sin grund i

Nr 16

Onsdagen den 24 oktober 1984

AllmänpoUtisk debatt

163

Nr 16

Onsdagenden 24 oktober 1984

AUmänpoUtisk debatt

individuell ofrihet. Kollektivanslutningen hör infe hemma i en demokrati som bygger på atf den enskilde själv skall bestämma vilket parfi han eller hon vill rösta på och vilket parti han eller hon i övrigt vill stödja genom t. ex. sitt medlemskap.

Herr falman! Talaren efter mig är en ung socialdemokrat, nämligen socialdemokratiska ungdomsförbundefs nyvalda ordförande Anna Lindh, Def skulle vara intressant aft från en ung socialist fä höra hur hon, i egenskap av ungsocialisternas ledare, ser pä defta med kollektivanslutning av fackliga medlemmar fill det socialdemokrafiska partiet.

Jag vill avslutningsvis fill Anna Lindh ställa tvä mycket enkla och konkreta frågor:

1,    Vad är def för fel på principen aff varje enskild människa själv skall bestämma om han eller hon vill tillhöra ett politiskt parfi och i så fall bestämma vilket? Anna Lindh, vad är det för fel på den principen?

2,    Stöter det infe en förbundsordförandes rättskänsla aff hundratusentals människor är medlemmar i och betalar pengar fill ett polifiskt parfi vars politik de ogillar?

Anna Lindh, ge oss aUa som lyssnar på ditt inlägg ett klargörande svar på dessa två konkreta frågor.

164

AnL 73 ANNA LINDH (s);

Herr falman! Jag skall börja med aff svara på de två frågor som jag fick. Självfallet skall man själv avgöra vilket polifiskt parti man skall fillhöra. Det är också därför som def finns en regel om reservafionsrätt i fråga om kollekfivanslufningen. Sedan kan man diskutera om formerna i övrigt för kollekfivanslufningen är bra. Det gjorde man vid den senaste partikongressen, och då fastnade man vid aft föreslå en ytterligare modell som man kan arbeta efter för aff ha eft samarbete mellan den poUfiska och fackliga rörelsen.

Herr falman! I kammaren här i dag har Ulf Adelsohn talat om solidaritet med den kommande generafionen, och en rad borgerliga debattörer har engagerat talat om den höga ungdomsarbetslösheten och ungdomars bristande framtidstro.

Som ordförande i def största polifiska ungdomsförbundet är def ganska frestande för mig aft lägga mig i den debatten. Vad är def största problemet för dem som är unga i dag? Ja, fill skillnad från de borgerliga debattörerna tror jag infe aff def är skattehöjningar på bensin som avgör deras framtidstro.

Den unga generationens stora problem är nog i stället rädslan för aft infe bli delaktig i samhället, framför allt aff infe behövas på arbetsmarknaden. Känslan av aff infe behövas, atf infe få utnyttja sin arbetslust, är nog def mest fruktansvärda för en ung människa, Aff gå arbetslös är ett grymt öde för alla som drabbas, men kanske framför allt för ungdomen i dess mest sårbara ålder.

Flera borgerliga debattörer har skadeglatt hävdat aff arbetslösheten fortfarande är hög - men de har infe offensivt kunnat fala om hur de vUl sänka

arbetslösheten. Man verkar förutsätta aff def är omöjligt, Def talas allmänt om en bättre ekonomi och friare spelregler på marknaden.

Jag kan krifisera regeringen för aft arbetslösheten är för hög, men jag kan ocksä konstatera atf den borgerliga medicinen kraftigt skulle förvärra arbetslösheten.

Se på de länder där er medicin används! Runt om i Europa och även i USA har vi en skrämmande hög arbetslöshet, speciellt bland ungdomsgrupperna, som inte kan hävda sig på arbetsmarknaden med hjälp av yrkeslivserfarenhef och lång utbildning, I England går uppemot 25 % av ungdomarna arbetslösa, och bland svarta tonåringar i USA är siffran uppemot 50 %, I de länderna finns t, ex, inga ungdomslag.

Självfallet skall målsättningen vara fasta arbeten i stället för ungdomslag. Ungdomslag, liksom andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder, är en nödlösning.

Särlösningar är ingen drömlösning. Men särlösningar är oerhört betydelse-fuUa när marknaden stöter bort vissa grupper, betydelsefulla för aff stötta dem som hamnat utanför arbetsmarknaden.

Alternativet för de ungdomar som i dag ingår i ungdomslag är inte fasta jobb i näringslivet eller inom den offenfliga sektorn, utan arbetslöshet. Arbetslöshet var det enda alternativet för en stor grupp som infe fick jobb under den borgerliga regeringen. Arbetslöshet är det enda alternativet för miljoner ungdomar i Europa och USA,

Ungdomslagengerfasflåsningseffekfer, sade Alf Wennerfors, Def innebär i klartext aft moderaterna menar aft om ungdomar fär ekonomiska bidrag och arbetsuppgifter så bryr de sig infe om aff söka jobb. Skyddsåtgärder gör arbetslösa slöa och ovilliga aft söka arbete. Hungriga hundar jagar bäst, är moderaternas devis.

Moderaternas sätt aff jämställa alla i arbetsmarknadspolitiska åtgärder med öppet arbetslösa tycker jag också är cyniskt. Naturligtvis är def bättre atf ha ett fast jobb än aft ha beredskapsarbete eller liknande. Men lika självklart är det bättre aft ha ett beredskapsarbete eller aff ingå i ett ungdomslag än atf gä arbetslös. Moderaternas argumentation visar vad ungdomar har aff vänta av moderat regeringspoUtik: fler arbetslösa, färre i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och lägre arbetslöshetsersättning. Arbetslinjen skulle tydligen inte gälla för en borgerlig regering, utan med nöd och näppe bidragslinjen.

Moderaternas alternativ fill ungdomslagen är atf man skall sänka ungdomslönerna och fa bort anställningstryggheten. Tala om särlösningar!

Däremot tror jag att arbetsmarknadspolifiken för ungdomar kunde förbättras på ett annat sätt. Def är infe acceptabelt aff just ungdomarna som är 18 och 19 år skall vara hänvisade fiU deltidsarbete. Ungdomslagen borde utsträckas till att omfatta åtta timmars arbete och utbildning för ungdomarna.

Herr falman! Def finns i dag tvä utvecklingstendenser när det gäller ungdomarna och framtidstron. Den ena kan vi se skrämmande exempel på hos stora grupper i bl, a, USA och England, Den arbetslösa ungdomsgenerationen känner sig infe som en del av samhället utan som en grupp utanför- en

Nr 16

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

165

Nr 16

Onsdagenden 24 oktober 1984

AllmänpoUtisk debatt

grupp präglad av resignafion och hopplöshet, utan framtidstro.

Men def finns också en annan tendens, som vi kan se i många kommuner i Sverige, Def är viljan aft fillsammans engagera sig för aft försöka förändra. Det sker en spännande utveckling i dag i många socialdemokrafiskt styrda kommuner, där man låter människor själva ta eft större ansvar lokalt, där man engagerar sig, inte bara i att förbättra den offentliga sektorns service och förnya det kommunala arbetet, utan också i aff på ett nytt sätt arbeta med sysselsättning och näringspolitik. Det syns bl, a, i de många framväxande arbefskooperafiven inom tjänstesektorn.

När def gäller tradition och förnyelse står socialdemokrafin i dag för tradition i bemärkelsen aft vi precis som pä Wigforss fid står fast vid principen om den fulla sysselsättningen, och aff vi precis som på Wigforss fid svarar ett kraftfullt nej på den retoriska frågan om vi har råd med arbetslöshet. Men samfidigt har vi en förnyelse i vårt sätt aft arbeta för en full sysselsättning. Vi ser hur kommuner arbetar med lokala projekt, hur småföretagsamhet och arbetskooperativ växer fram, hur människor möter problemen med gemensamma ansträngningar i kombinafion med egen initiativkraft. Detta är väldigt posifivt.

Mot detta står den traditionella, tråkiga borgerliga politiken - aft lita på marknadskrafterna. Alf Wennerfors efterlyste spännande framfidsmöjUgheter för de unga i Sverige. Def får de - med ett fortsatt socialdemokratiskt regeringsinnehav.

166

AnL 74 HUGO BERGDAHL (fp) replik;

Herr talman! Jag efterlyste ett klargörande svar från Anna Lindh på frågan om kollekfivanslufningen. Jag fick som svar av Anna Lindh en hänvisning fill den debatt som förekom i samband med s-kongressen. Jag var inte närvarande själv, men alla referat har upplyst mig om att def inte förekom någon debatt kring denna fråga, utan den passerade i det tysta - partiefs uppfattning är oförändrad.

Den som möjligen hade trott aff den unga generationen socialdemokrater skulle ha större förståelse för kravet på respekt för människors rätt aft själva välja polifiskt parfi och få sin poUfiska frihet måste känna sig djupt besviken över def svar som den främsta representanten för de unga socialdemokraterna har fört fram här.

Jag ser ändå eft ljus borta i fjärran, och jag vill påpeka för Anna Lindh aff socialdemokraternas största tidning Aftonbladet så sent som den 17 oktober skrev:

"Aftonbladets linje är och förblir nej till kollektivanslutning. Därför aft den inte hör hemma i en modern demokrafi. Den är en kvarleva från den tid då vi inte hade allmän rösträtt och när fackföreningar var förbjudna.

I en demokrafi som vär är kollektivanslutning av enskilda individer eft övergrepp mot människors integritet och rätt och frihet aft själva välja politiskt parti och ideologi. Och den är ett intrång i valhemligheten.

Aff som den socialdemokrafiska partiledningen fortsätta att försvara denna principvidriga metod är både oklokt oeh obegripligt."

Detta skrev Aftonbladet för en vecka sedan. Just def, Anna Lindh!

AnL 75 ANNA LINDH (s) replik;

Herr talman! Det hade varit en fördel om Hugo Bergdahl hade läst tidningsreferatet ordentligt innan han gick upp i debatten och relaterade def. Om Hugo Bergdahl hade läst referatet ordenfligt hade han nämligen kunnat upptäcka att man på den socialdemokratiska partikongressen även diskuterade ett nytt förslag rörande det fackliga och politiska samarbetet. Det skulle innebära aff man anmäler huruvida man vill bli medlem i det socialdemokrafiska parfiet i stället för aft ha en reservationsrätt. Det handlar alltså om just den posifiva anmälan som Hugo Bergdahl efterlyser.

Eftersom jag tror pä människors egen initiativförmåga och deras förmåga atf fatta beslut, tror jag också på aff man inom de lokala fackliga organisationerna efter partikongressens beslut har stora och goda möjligheter att själv utforma def polifiska och fackliga arbetet efter den riktning som flertalet medlemmar finner lämplig.

Nr 16

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

AnL 76 HUGO BERGDAHL (fp) replik:

Herr falman! De unga socialdemokraternas främste talesman, i def här fallet en kvinna, använder sig av samma argumentering som hennes äldre systrar och bröder i partiet. Men def hjälper infe, Anna Lindh, Argumenten är lika ohållbara, lika svaga för det. Jag vill bara deklarera: Kampen går vidare. Den här frågan måste en gång för alla lösas i Sverige, Detta handlar om demokrafi för enskilda människor.

AnL 77 STEN SVENSSON (m);

Herr falman! Länderna i Fjärran Östern är beroende av livsmedelsimport. Bl, a, detta kunde näringsufskottet notera under årets utskoftsresa. Svenska företag börjar alltmer få upp ögonen för ASEAN-regionen med sin dynamiska utveckling, Näringsutskoftef handlägger frågor om bl, a, utrikeshandel, och temat för resan var; Hur säljer vi Sverige? Vi ville orientera oss om de möjUgheter och förutsättningar som finns för svensk exportindustri aft expandera i framtiden.

Ett mål för Sveriges närings- och jordbrukspolitik bör vara aff bli av med de överskott som uppkommer i oUka situationer då produkfionen överstiger konsumfionen. Man bör målmedvetet sträva efter atf öka exporten av förädlade livsmedel och upprätthålla denna på en hög nivå. Härvid bör jordbruksregleringen utformas så aff den sfimulerar fill aktiva exportsatsningar. Från samhällsekonomiska utgångspunkter är inriktningen mot avsättning på export av överskottet pä spannmål infe en gång för alla en helt given lösning. Tid efter annan bör man analysera i vilken utsträckning det är ekonomiskt rikfigt aff exportera spannmål eller förädlade jordbruksprodukter. Prisutvecklingen på världsmarknaden liksom höga hanterings- och transportkostnader ger inget entydigt svar på denna frågeställning.

Även om överskottssifuafionen på animalieområdef f, n, utgör ett stort problem, torde det på sikt vara angeläget aft utnyttja åtminstone en del av vår spannmålsproduktion som infe kan konsumeras inom landet till vidareföräd-Ung, exempelvis av animalier. Härigenom ökar råvamunderlagef för bl, a.

167

Nr 16

Onsdagenden 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

168

charkuteriindustrin, som därigenom kan utvecklas fill aff bli en exporterande industri i högre grad än vad som nu är fallet. Genom dyUka åtgärder torde vi kunna utbilda och engagera fler människor inom jordbruket och livsmedelsprodukfionen,

Aft särskilt satsa på utbildning av unga människor i dessa tider med hög ungdomsarbetslöshet skulle vara mycket positivt och innebära en god investering för framfiden. Här har Anna Lindh fått ett mycket konkret förslag, vilket hon efterlyste från vår sida.

En bredare förädlingsverksamhef innebär dessutom en ökning av avsättningsmöjligheterna för trädgårdsnäringen och även en ökning av förufsäff-ningarna för odling av specialgrödor,'Till detta kommer en ökad riskspridning och möjligheter att utjämna säsongsvariationerna.

Slutsatsen kan bara bli en: vi måste pä allt sätt initiera åtgärder som förbättrar betingelserna för export av förädlade livsmedel.

Slutsatsen blir också atf vi skall akta oss för aff pressa ner jordbruksproduktionen i värt land. De signaler som redan har kommit från livsmedelskommitfén i def avseendet måste bestämt avvisas. Det finns exportmarknader. Debatten om överskottet i Sverige är dessutom överdramatiserad. För aft kunna exportera förädlade livsmedel behövs ett visst överskott i Sverige för att klara produktionssvängningarna. Finns infe överskottet måste vi i olika lägen importera; Köfföverskoffet behövs med andra ord för en framgångsrik export. Vidare borde vi kunna få ett mer effektivt u-landsbisfånd genom ett ökat åferflöde till produkter och teknik från det svenska jord- och skogsbruket,

I dag är det svenska prisläget så högt, atf vi ofta får betala för exporten. Men lösningen på det problemet är infe en neddragning av jordbruket utan en balansering och sanering av den svenska ekonomin. Ett lägre kostnadsläge skulle medföra en ökad konkurrenskraft pä världsmarknaden och förbättra lönsamheten i jordbruket. Åtgärder med denna innebörd måste sättas högst på den polifiska priorifefslisfan.

Över huvud taget måste den ekonomiska politiken syfta fill att stärka och vidmakthålla näringslivefs konkurrenskraft. Man måste sätta in den här problemafiken i sitt större sammanhang.

Vad vi behöver nu - mera än någonsin fidigare - är mer näringsfrihet än näringspolitik.

Det huvudsakliga ansvaret för industriell fillväxt i landefs alla delar måste ligga inom den ekonomiska poUtikens ram.

Näringspolitiken skall särskilt inriktas på att främja utvecklingen av små och medelstora företag, där personligt engagemang och risktagande ständigt tillför det svenska samhället nya resurser, Defta skall åstadkommas med generellt verkande medel som stärker livskraftiga företag, tryggar ett fritt näringsliv och en ekonomi i balans. Bidrags- och subvenfionspoUtiken måste därför avvecklas, skatterna sänkas, samhället avbyråkratiseras och fondsocialismen undanröjas. Detta skulle aktivt bidra fill aff sfimulera vår ungdom aft satsa sin framtid i vårt näringsliv.

Allt fycks nu, herr falman, ha gått snett för löntagarfonderna, Fondmot-

ståndarnas farhågor har mer än väl besannats. Verkligheten talar sitt entydiga språk! Den "breda lösning" som Olof Palme utlovade i valrörelsen, liksom de direkta valen, kom inte fill stånd. Sedan kommunisterna lagt ned sina röster i den avgörande riksdagsvoteringen, fick socialdemokraterna konstatera att de ensamma stod bakom minoritetsregeringens lagförslag.

Det sades att "folket" skulle få ett ökat inflytande. Det blev i stället kollektivt styrda fackföreningsfonder. Inga individuella andelar, inga "raka rör" till löntagarnas plånböcker, som Mefallbasen ville ha! Facket har nu fått majoritet i fondstyrelserna. Av 45 ordinarie ledamöter är 25 fackliga företrädare, och facket besätter två av fyra suppleanfplatser i varje styrelse. Man har dessutom börjat med "försammanfräden". Den fackliga majoriteten överlägger först och sedan följer det formella styrelsesammanträdet. Def är folk frän samma etablissemang som har misskött Stockholms-Tidningens affärer. Def är personer med samma värderingar som skall köpa upp svenska företag med pengar, som man har tvingat samma företag aft lämna ifrån sig. Betydande penningbelopp tas från näringslivet, vilket infecknar löneutrymmet för de anställda, för atf sedan disponeras av personer som uppenbarligen saknar erforderlig kompefens.

Det mest kännetecknande för problemen i den svenska ekonomin är atf vi har alltför många som handskas med andras pengar och alltför få som tar ansvar för ett personligt ägande. Fondsocialismen förbättrar ingalunda detta förhållande! Fonderna saknar personer med affärssinne och företagsekonomiska kunskaper. Affären med Stockholms-Tidningen visar aff man infe ens kan hantera egna pengar - men nu gör man anspråk på atf få ta hand om andras.

Den av fondförespråkarna utlovade återhållsamheten med lönekraven har vi infe ens sett röken av. Är def aft föregå med gott exempel när fondstyrelserna ger sina direktörer en årslön pä 400 000 kr, eller mer? Dessutom har man garanterat ett avgångsbelopp på tre årslöner, dvs, 1,2 milj, kr,!

Enligt av regeringen utgivna bestämmelser har ledamöterna i fondstyrelserna fått rejält tilltagna arvoden. Ordföranden får 30 000 kr, per år. Vice ordföranden och ledamot av arbetsutskottet får 22 000 kr. Övriga ledamöter får .11 160 kr. Suppleanterna går infe heller lofflösa. De får ett arvode om hela 9 000 kr. Dessutom skall alla ledamöter och suppleanter ha ett arvode om 220 kr. per bevistat sammanträde.

Lägger vi därtill alla kostnader för administration, kanslipersonal, resor, traktamenten, representation, lokaler m, m,, torde avbränningarna i denna rundgång i ekonomin bli högst betydande.

Något nytt kapital skapas förvisso icke. Pengarna som tagits från näringslivet används uteslutande fill att köpa akfier, dvs, de medel som blir kvar efter avbränningarna för den kostsamma administrationen. Pengarna går alltså till de tidigare aktieägarna. Vad är det då som säger, herr talman, aff de återinvesteras i nya aktier, dvs. återförs till näringslivet? Som börslägef nu ter sig, är def snarare betydande risk för att pengarna placeras i andra, mer räntabla men kanske icke produktiva tUlgångar? Regeringen oroar sig, ofta

Nr 16

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

169

12 Riksdagens protokoU 1984/85:15-16

Nr 16

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

med rätta, över kapitalutflödef till andra länder, och det paradoxala resultatet av fondstyrelsernas placeringar kan bli aft dessa likvider hamnar i utlandet.

Redan före omröstningen om fackföreningsfonderna här i riksdagen hade en ström av svenskar, framför allt duktigt folk, som anfingen sålt sina svenska företag eller som hade produktidéer som de vill förverkliga i ett mer förefagsvänligf och mindre konfiskaforiskt samhälle än det svenska, lämnat vårt land. Det, om något, borde vara en larmsignal. En ytterligare dränering av vårt land på företag och göda företagare ger såsom resultat bara atf def far ännu längre fid atf rätta till vad som har gått snett,

Nägra nya jobb utöver dem som har skapats på fondkanslierna har vi inte sett fill. Infe heller stöttar fonderna pensionssystemet. De experter som har räknat på defta har kommit fram till aft fonderna kommer aff svara för endast 0,49% av-alla utbetalningar från ATP-systemet fram till 1990,

Def svenska näringslivet och de icke-socialisfiska partierna står - vilket ånyo manifesterades den 4 oktober - helt eniga i sift motstånd mot fondsystemet, SociaUsterna sätter hela vårt välstånd på spel genom åtgärder som kan leda till en aktiv strypning av enskilda initiativ, företagaranda, investeringslusta och arbetsglädje i vårt arbetsliv, Fondsoeialismen måste därför undanröjas snarast möjUgf - ju förr desto bättre.

Till slut vill jag ställa några frågor till Anna Lindh, som nyss var uppe här i talarstolen. Hon är, som tidigare påpekades, ordförande i det socialdemokrafiska ungdomsförbundet, Def är intressant aff få veta var hon stär.

Man har talat om atf fonderna 1990 skall ändra karaktär. Några hävdar atf fonderna då skall avvecklas i sin helhet. Andra hävdar atf de skall utvecklas. Då vill jag fråga: Vad vill Anna Lindh göra med fonderna efter 1990, om socialdemokraterna mot all förmodan skulle sitta kvar vid regeringsmakten? Vilka investeringar, som fiUgodoser samma avkastningskrav som nuvarande företagsledare kan åstadkomma, kan bli aktuella genom fondernas placeringar? Kan Anna Lindh ge några besked om detta?

Anna Lindh ställde också nägra frågor fill oss moderater beträffande ungdomsarbetslösheten. Vi kan då konstatera aft vi har mött ett mycket kraftigt motstånd här i riksdagen när def gäller vårt förslag om lärlingsutbildning. Jag frågar: Varför vill Anna Lindh motarbeta dylika inifiafiv, som syftar till aff på bred basis engagera många ungdomar i näringslivet? Vilket är socialdemokraternas alternativ? Jo, fortsatta skattehöjningar. Vilken logik finns def i att fortsätta atf slå uf riktiga jobb för aff kunna skyffla in ännu mer pengar för finansiering av konstgjorda arbeten via AMS?

170

AnL 78 LENNART NILSSON (s):

Herr falman! Även om det är frestande, skall jag inte ge mig in på någon debatt om fonder eller cenfralstyrd planekonomi, vilket en del falare har berört tidigare.

På flera områden i vårt samhälle och pä mänga orter har den socialdemokrafiska polifiken efter regeringsskiftet 1982 varit framgångsrik. Vem minns infe alla de varsel som präglade många orter i vårt land. Hot om inskränk-

ningar i produktionen förekom. Företagen utnyttjade infe sinkapacifet och hade därmed infe heller behov av sä mänga människor i arbete som borde vara normalf. Genom den socialdemokratiska politiken efter regeringsskiftet byttes varslen mot aft näringslivet ökade sin kapacitet. Resultatet i dag pekar på atf man på många håll anställer folk i stället för atf varsla om uppsägningar.

Trollhättan är ett exempel på hur varsel och uppsägningar har bytts mot af t man nyanställer människor inofn industrin. Trots detta finns def i Trollhättan omkring 1 000 arbetslösa människor, och av dem som söker jobb i industrin i Trollhättan får en av fem arbete, eftersom industrin väljer och vrakar och tycker att man skall fillhöra en speciell typ av människor för atf .fä arbete.

Även om vi då upplever aff den socialdemokratiska politiken på en rad områden har varit framgångsrik, finns det problem på många andra områden. Därför krävs def naturligtvis fortsatt kamp för en rättvis fördelning av de resultat som människor skapar i gemensamt arbete.

För drygt eft år sedan, i juni 1983, diskuterade vi varvspolifiken här i kammaren. Jag pekade då på den oro som människor känner för jobben i Uddevallaregionen och på de andra varvsorferna. Jag framhöll aft vi i Uddevalla var beroende av den statliga företagsamheten, eftersom varvet, Etri Fönsferfabrik och Tiger-Rang då svarade för huvuddelen av sysselsättningen i kommunen. Jag pekade i den debatten ocksä på atf statsmakterna har ett ansvar för tryggheten för de människor som arbetar i de här företagen.

Vi vet aft riksdagen beslöt aft skjuta till hundrafals miljoner för aff kunna teckna order vid de svenska varven. Trots defta kan man konstatera aft marknadsbilden i dag är dyster för de svenska varvsföretagen. Jag tror aff def är unikt aft varken Kockums eller Uddevallavarvet i år har tecknat någon ny order - om det inte skett någonfing under de senaste dagarna,

Def visar litet grand av hur situationen är för varvsnäringen, trots af t man har skurit ned verksamheten och trots att staten har skjutit fill hundrafals miljoner kronor för aff teckna order.

Defta leder naturligtvis infe till någonting annat än atf människorna i dag är ännu mer oroliga än de varit fidigare. I Uddevalla utmynnar oron i morgon i en demonsfrafion, där man pekar på de problem som man upplever och vädjar fill alla politiker aff arbeta för atf klara dessa problem.

Vi kän alltså konstatera aft Uddevallavarvefs läge i dag är akut, trots aft man har minskat arbetsstyrkan med omkring 500 personer enligt def beslut som riksdagen fattade i juni förra året. Det kan också konstateras aff mänga mindre företag i Uddevallaregionen med anknytning fill varvsnäringen har varslat om uppsägningar, likaså en indusfri som heter Nordverk, Vidare har ledningen för den statliga fönsterfabriken Etri Fönster föreslagit atf fabriken skall läggas ned. Om så sker blir 240 människor utan arbete.

Vi hade en diskussion om just Etri Fönster här i kammaren i förra veckan. Jag framhöll då aff def är egendomligt att man vill lägga ned en av Europas modernaste fönsferfabriker, som är byggd så sent som 1981 till en kostnad av 45-50 milj, kr. Det måste vara helt felaktigt att lägga ned en anläggning som har framtiden för sig, inte minst därför aff problemen när def gäller

Nr 16

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk  • debatt

171

Nr 16

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

172

fönsterfillverkningen inte finns i Uddevalla, Vid fönsferfabriken i Uddevalla fillverkas fönster som går direkt uf fill olika objekt inom byggmarknaden. Det som i dag är def största problemet på fönstermarknaden är lagerproduk-fionen, och någon sådan existerar inte i Uddevallafabriken,

Dessutom kan man konstatera aff om fönsferfabriken i Uddevalla läggs ned måste det ske nyinvesteringar på andra håll inom en snar framfid för atf man skall kunna klara de anläggningar som finns i vårt land. Därför låter def ganska egendomligt att företagsledningen vill lägga ned den här fönsferfabriken. Jag kan infe se det som någonfing annat än aff man vill göra kortsikfiga vinster i form av bokslufstransakfioner för aft därmed kunna visa upp ett bättre resultat än om man hade haft kvar fabriken.

Herr falman! Den verklighet som jag har pekat på visar atf def finns anledning atf vara orolig för människorna i Uddevalla, Infe minst def faktum att här i kammaren under en vecka har ställts fyra frågor av representanter för olika parfier om situationen i Uddevalla visar den oro vi känner i den regionen. Därför måste naturligtvis samhällets beredskap vara hög när det gäller atf vidta åtgärder för atf klara situationen för alla de människor som verkar i de statliga företagen i Uddevalla,

För något år sedan, innan man drog ned verksamheten vid Uddevailavarvet, svarade enbart varvet för ungefär 50% av indusfrisysselsättningen i kommunen. Om man lägger till Etri Fönster och de företag som i dag varslar, handlar def om atf i stort sett alla industriföretag i Uddevalla på ett eller annat sätt har problem med sin verksamhet, eftersom den är så intimt knuten till den statliga företagsamheten och varvsnäringen. Detta leder fill slutsatsen atf regeringen aktivt måste medverka till aft lösa de här problemen.

För def första måste statens företag ta ett ansvar för dem som bor i den här regionen. Man måste medverka till att skapa trygghet och framtidstro för människorna i Uddevalla,

För det andra är det viktigt för regeringen aff medverka till aff Etri Fönster i Uddevalla bUr kvar, inte minst med tanke på att fabriken behövs i framtiden, aff def är en ny anläggning och aff def är ett vansinnigt slöseri aft lägga ned en verksamhet som man byggde upp så sent som för fre år sedan.

För det tredje är def angeläget aff regeringen medverkar genom aft diskutera med alla de privata företag i vårt land som gör stora vinster och som har investeringsplaner för framtiden. Vi kan bara tänka på biUndustrin, som ju f, n, går bra och som har en del investeringsplaner. Jag tror aft def är angeläget aft regeringen medverkar fill aff diskutera etableringar i Uddevalla på exempelvis det här området.

För det fjärde bör regeringen medverka till aft utveckla def nordiska samarbetet, vilket ligger nära till hands i en sådan region som Uddevalla med tanke på närheten både fill Norge och till Danmark,

Def har i debatten talats om att arbetsmarknadspolifiska åtgärder måste sättas in, om def sker någonfing, och aff människorna kan pendla fill Trollhättan, Jag vill påpeka att trots de framgångar man har haft i Trollhättan är def infe pendlingsavstånd för alla de människor som har sin näring i den statliga företagsamheten i Uddevalla, Jag tror aff det är angeläget aff slå vakt

om aff Uddevalla skall vara en bas för Bohuslän, en industriort med självständiga möjligheter fill utveckling, Def bör vara lättare i en situation när vi har fillväxt i samhället och vi vet aff def finns investeringsplaner på många håll, Uddevalla har ju möjligheter infe minst genom de hamnresurser som där finns.

Människorna i Uddevallaregionen ställer alltså stora förhoppningar och naturligtvis också stora krav på att få regeringens stöd för aft klara framfiden. Historiskt kan man konstatera aff socialdemokrafin under alla de kriser som infe minst Uddevalla upplevt har slagit vakt om verksamheten i Uddevalla, Därför tror jag - vi lever ju i en fid av fillväxt och investeringsplaner - aft förutsättningar finns för aff Uddevalla i framfiden, även om framfiden i dag ser dyster uf, skall kunna leva självständigt oeh ge människorna arbete. Vi behöver bara hjälp av regeringen. Vi behöver stöd för atf kunna klara problemen i en besvärlig situation.

Nr 16

Onsdagen den 24 oktober 1984

AllmänpoUtisk debatt

AnL 79 NIC GRÖN V ALL (m);

Herr talman! Jag är naturligtvis starkt medveten om aft def av den allmänpolitiska debatten blir litet av polifisk pytfipanna sä här pä småtimmarna. Jag kan inte underlåta aff i hägnet av pytfipannasyndromet kommentera något av vad Lennart Nilsson sade.

Jag tycker aft det är uppseendeväckande atf en socialdemokrat är nödsakad att konstatera aff statlig företagsamhet misslyckats så kapitalt som i Uddevalla, I Lennart Nilssons anförande fanns ett konsterande som görs alltför sällan när det gäller statlig företagsamhet och verksamhet som bedrivs utanför företagsamhetens villkor, nämligen def enkla konstaterandet aft det aldrig hjälper med företagsamhet, med så mycket stafUgt stöd som def någonsin går atf få, om def inte finns en marknad för produkterna. Då hjälper varken löntagarfonder, regionalsföd eller generositet från regeringen. Vi måste alla lära oss den enkla regeln aff företagsamheten existerar på marknadens villkor. Det hjälper inte atf ropa på hjälp.

Herr falman! Jag har för avsikt aff i mitt anförande diskutera rättsstats-ideologin. Den sociaUstiska ideologins företrädare har, aUdeles oberoende av vilken partipoUtisk dräkt de har burit, givit många exempel på förakt för räffssfafsbegreppet och för friheten, Def var infe en fillfällighet, herr falman, aft Lenins första åtgärd efter den revolutionära segern över tsarens Ryssland var att förbjuda utgivandet av fidningar. Det fria ordet och den fria tanken har allfid varit de sociaUstiska systemens främsta motståndare.

Ända sedan människan började fundera över statsskickets filosofi och grunddrag har man utgått från att människan har, såsom individ i samhället, rätt till ett mått av rättigheter, av integritet och av självständighet. Den rättsfilosofiska lära som formulerade denna inställning fill människans fri-och rätfigheter har ibland kallats för naturrätfsläran. Naturen gav människan som individ denna förmån av särskilda fri- och rättigheter.

På andra grunder och med andra resonemang har utvecklats andra hypotetiska och filosofiska grunder för aft människan skulle ha just ett minimum av rätfigheter och friheter. Den kristna läran, med kärleksbegrep-

173

13 Riksdagens protokoU 1984/85:15-16

Nr 16

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

174

pet och förlåtelsen som främsta inslag, har använts som förklaring till och grund för mänskliga fri- och rättigheter. I många internationella överenskommelser i vår tid ges dessa fri- och rättigheter en central ställning. Man kan gott hävda att def internafionella samfundets grundstomme vilar på respekt för de mänskliga fri- och rättigheterna.

Ett centralt element i dessa fri- och rättigheter, vare sig de grundas pä naturrätfens lära, kristendomen eller allmänna politiska ideologier, är att människans frihet inte får beskäras förbi en viss yttre gräns och att - och det är kanske det mest väsentliga - människans fri- och rättigheter garanteras av en fri domarkår i en fungerande rättsstat. Mänskliga fri- och rättigheter kan inte existera i en stat som inte hyllar rättsstatens principer.

I en rättsstat avgör en fri och obunden domare om staten gått den enskildes rätt för när. I en rättsstat ges i lagstiftning och konstitution lagbestämmelser om de mänskliga fri- och rättigheterna.

Herr falman! Den svenska rättsutvecklingen och utvecklingen av svensk rättsfilosofi avviker inte från def internafionella mönstret. Svenska rättsfilosofer, jurister och polifiker har hittills respekterat de mänskliga fri- och rätfigheterna och nödvändigheten av att garantera dessa genom ett rättsstats-system.

Det är emellerfid, herr talman, mycket intressant att notera atf två framstående svenska rättsfilosofer, som fillsammans har kallats för Uppsalaskolan, nämligen Hägerström oeh hans efterföljare Wilhelm Lundsfedt -somliga här i riksdagen minns dem kanske ännu - accepterade infe naturrätfsläran, utan formulerade i stället en lära som utgick från atf de mänskliga fri- och rättigheterna gjordes beroende av statsmaktens lagstiftning, Lundsfedt och Hägerström förnekade båda energiskt nafurrätfsbegrep-pet. Det intressanta är aft dessa rättsfilosofer som förnekade nafurräften om människans rätt fill fri- och rättigheter båda var socialdemokrater.

Det finns en klar och tydlig utvecklingslinje från Lundstedts poUfiska gärning - där han alltså framhöll statsmaktens dominans över den enskilde -fill den socialdemokrafiska partikongressen 1969, då jämlikhefsbegreppef lyftes fram. Jämlikhet i socialisfisk mening kan infe existera utan atf statsmakfen utövar tvång, Jämlikhefskampanjen passar därför väl ihop med Lundstedts rätfsfilosofiska socialdemokrafiska samhällssyn, Def är statsmakten som bestämmer den enskildes rätt, Def finns för en socialdemokrat ingen självklarhet i kravet på att en enskild individ skall ha en skyddad sektor.

Herr talman! 1969 års socialdemokrafiska kongressbeslut inledde konfrontationens tidevarv i svensk politik, Socialdemokrafin synes ha övergivit folkhemsfanken och slagit in på tvångets väg, ett tvång som blev nödvändigt för aft driva jämlikheten längre,

JämUkhefen är i sig en motsägelse. Människor föds infe lika. Om människor skall drivas fUl likhet måste det ske med tvång, som staten måste tillhandahälla. Ju längre jämlikhetsfvångef skall drivas, desto större blir kravet på tvångets kraft och på tvångefs omfattning mot fler och fler samhällsgrupper.

Herr falman! Den socialdemokratiska poUtiken efter 1982 har om och om igen visat att den socialistiska ideologin känner förakt för den enskildes begäran om integritet och frihet, I cyniska turneringar försöker socialdemokratins företrädare förneka innebörden av frihefsbegreppet. Genom falsk lek med ord försöker socialdemokraterna förvända synen på den svenska väljaren. Socialismens företrädare i riksdagen talar med delad tunga - de bekänner sig till frihetsideologin, men ägnar sin kraft ät att förtrycka friheten.

När regeringen nu lägger fram sitt program mot ekonomisk brottslighet är def ännu eft bevis på socialismens vilja aff alltid tvinga den enskilde till förlust av frihet och rättigheter när det allmänna ställer krav. Socialismens företrädare saknar uppenbarligen förmåga aff inse att det allmänna bär ett eget ansvar för genomförbarhefen av dess beslut.

Om inte folket accepterar det som bestäms av den politiska makten, revolterar folket genom aff sätta sig över lagarnas innehåll. Denna enkla sanning bär i sig lösningen på de samhällsproblem som vi alla vet finns och som vi alla utfäst oss aff bekämpa. Genom aft ge folket lagar och regler som allmänt accepteras kan den politiska makfen försäkra sig om aft dessa lagar och regler efterlevs.

Regeringens åtgärdspaket mot den ekonomiska brotfsUghefen, liksom regeringens skatfeförslag och andra förslag om reglering, innebär individens fortsatta förlust av fri- och rättigheter och kollektivens övertagande av mer och mer makt.

Herr falman! Det är kanske nödvändigt aff ge exempel på grunderna för mina slutsatser. Den socialdemokrafiska regeringen föreslår i sitt åtgärdspaket att envar som viU driva rörelse inom restaurangbranschen, transportbranschen, bilbranschen, schaktbranschen eller sfädbranschen måste vara beredd pä aff vara misstänkt för brott redan då han bestämmer sig för aff börja sin verksamhet. Det åligger en nämligen atf visa sig fri från brott oeh misstanke om brott, innan man får sift näringsfiUstånd. Kan socialismens syn på individen avslöjas mera uppenbart än genom defta förslag? Socialdemokraternas frihefssyn har avslöjats av ett blänk av skarpt motljus.

Ett annat exempel är den fvångsanslufning som nyUgen diskuterades här.

Ytterligare ett exempel är de socialdemokrafiska organisationernas förhållande till Stockholms-Tidningens obestånd och de åtgärder som företogs i samband därmed.

Jag har i min verksamhet många gånger fått se hur bönder och småföretagare, pressade av höga räntor, höga kostnader och mängder av regleringar, kämpat för aft klara sin rörelse när obeståndet stått för dörren. För de allra flesta av dem har def varit en självklarhet aft fylla sin samhällsuppgift genom att, långt utöver gränsen för den egna förmågan, fortsäfta verksamheten i hoppet att morgondagen skulle tillföra dem möjligheter aff klara rörelsen och därmed sysselsättningen och de många intressenternas risktagande. Jag har många gånger kunnat se aff de offrat alltför mycket i sina försök aff rädda dödsdömda företag.

När de socialdemokratiska folkrörelserna konfronterades med Stock-

Nr 16

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

175

Nr 16

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

holms-Tidningeris obestånd tvekade de inte. Statsministern tyckte det var eft enkelt problem: "Def fanns inga pengar mer," Tänk om def var så enkelt, statsminister Olof Palme! Tänk om borgenärer skulle nödgas acceptera aft företagare när det passade dem blott konstaterade att "def finns inga pengar mer"!

Än värre är väl egentligen den lättsinniga och synnerligen egoistiska syn ägarna visade på den obeståndssifuafion, Stockholms-Tidningen hade hamnat i, genom atf utnyttja samhällets presstödssystem för att förlägga konkursen till eft ögonblick som var lämpligt med hänsyn fill obeståndets omfattning.

Allra mest cyniskt var kanske aff låta Stockholms-Tidningens ledning verkställa en sfor utbetalning till ett av folkrörelserna, socialdemokrafin och fackföreningarna ägt företag, BPA, hellre än aff försöka skydda de prenumeranter som i flera år hade stött Stockholms-Tidningen,

Herr falman! I en stat där rättsstatens principer överges och där rättvisan sätts på undantag, där blir medborgarna samhällets fiender. En polifik sådan som den som numera beklagUgfvis bedrivs av den socialdemokrafiska rörelsen i rätfssäkerhefsfrågor och i infegrifefsfrågor leder fill ett främlingskap och ett motsatsförhållande meljan enskild och kollekfiv, mellan enskild och samhälle, och föder brist på den respekt för rättssamhället som utgör underlaget för vårt samhälle. Denna brist på respekt leder till uppfattningen aft def är fillåtet för den enskilde medborgaren aff fa rättvisan i egna händer och gynna egna intressen, på samma sätt som staten och den nuvarande regeringen beklagligtvis gör.

Kampen mot den ekonomiska brottsligheten måste föras med medel som på nytt närmar medborgaren till samhället och som ökar hans känsla för den självklara lojalitet mellan enskild och samhälle som utgör grundvalen för vårt samhälle.

176

AnL 80 MONA SAHLIN (s):

Herr falman! Jag tänkte försöka beskriva min upplevelse av den politiska debatten i dag. Jag skall börja med en berättelse om en liten pojke som fick frågan av mig om vilket drömjobb han ville ha. Efter mycket funderande sade han: "Ett beredskapsjobb på vårt dagis," Infe ens i drömmen hade han något fast jobb. Detta exempel visar hur allvarlig arbetslösheten och speciellt ungdomsarbetslösheten är. Det visar också hur långt ned i åldrarna oron sprider sig.

För en socialdemokrat finns def i dag ingen vikfigare fråga än aft skapa en sådan ekonomi atf allas drömmar innehåller också fasta jobb.

Vi har kommit en liten bit på den vägen under de här två åren av socialdemokratiskt regeringsinnehav, men def är långt kvar. Ungdomsarbetslösheten är alldeles för stor så länge det finns en enda ungdom som förvägras rätten fill aff vara med och bygga landet. Men alla, inkl, dagens ungdom, inser aft detta tar sin tid. Därför är det oerhört viktigt atf politiken inriktas på att samhället i vänfan på aff den ekonomiska utvecklingen skall.slå igenom ställer upp för ungdomarna och visar dem aft man far sitt ansvar för

aff dagens generation också får sin plats i samhället oeh får större chans till ett fast jobb.

Här vUl jag nämna ungdomslagen. Som princip ser jag dem för def första som eft sätt aft ge arbete i stället för passivt bidrag. För def andra ger de en arbetsUvserfarenhet som gör def lättare aff komma in på den ordinarie arbetsmarknaden. För def tredje visar def aft politiken inte enbart handlar om avlägsna mål utan också om konkreta åtgärder i dag.

Ungdomslagen har under första halvåret 1984 gett 44 000 ungdomar ett jobb och arbetskamrater. Nära hälften av dessa gick efter sin tid i ungdomslagen direkt till den öppna, ordinarie arbetsmarknaden.

En rapport som utarbetats av Göteborgs universitet visar ocksä aff def är ovanligt aff man utvecklar arbetsuppgifter enbart för aft ge ungdomar i ungdomslagen nägon sysselsättning, I stället verkar def stora flertalet arbetsuppgifter enligt denna rapport vara både meningsfulla och värdefulla. Däremot vill många ha full arbetsdag, och def är ju förståeligt.

Denna i grunden positiva syn på ungdomslagen som ett handfast försök aft hjälpa ungdom till fast arbete stämmer ocksä väl med vad jag själv möter vid kontakter med ungdomar i skolor och på andra ställen, Atf moderaterna litet föraktfullt kallar detta en "terapikedja" reagerar jag och många ungdomar med mig mycket kraftigt emot, Aft t, ex, arbeta med vård av barn eller gamla är knappast terapi. Om ungdomarna kan ge denna vård i form av fasta jobb, är det desto bättre. Men i väntan pä det är ungdomslagen bättre än kontanfstöd, och moderat polifik lär knappast göra def lättare för dagens ungdom.

Ungdom och politik är ett ofta diskuterat område. Det sägs atf ungdomar i dag föraktar polifik och politiker, aff de inte tror aft politiken löser deras problem och atf polifiker är detsamma som byråkrater. Till viss del kan jag förstå dem som känner så här. Mycket är en generationsklyfta som allfid funnits och allfid kommer aff finnas. Men vad jag vill fa upp i dag är moderaternas sätt att spela på dessa känslor i syfte aft fillgodose sina egna politiska mål.

När man vänder sig fill dagens ungdomar är def oerhört viktigt att polifiken handlar om visioner och de konkreta vägarna aff nå målen, aff man infe förleds tro att ungdomarna är naiva eller dumma och att man är seriös i sift politiska budskap, Def här trodde jag var självklarhefer. Döm då om min förvåning när jag pä en skoldebatt i förra veckan fick se unghögerns senaste affisch, som glatt utropar: I ett socialisfiskt Sverige fär du varken byta tandkräm eller regering. På vilket sätt ökar sådana budskap polifikens trovärdighet? På vilket sätt minskar sådana budskap eft eventuellt politiker-förakt? Tvärtom tror jag aft det förolämpar ungdomar som grupp, likaväl som det skadar politiken som sådan.

Politik är den väg vi i ett demokratiskt samhälle har aff påverka säväl vår nutid som vår framtid. Att så många som möjligt delfar i poUtiken är också eft önskemål, och för det har alla partier ett stort ansvar. Det är då viktigt på vilket sätt vi agerar, kanske speciellt gentemot ungdomarna.

För oss socialdemokrater är ungdomar en av de viktigaste fillgångar ett

Nr 16

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

\11

Nr 16

Onsdagen den 24 oktober 1984.

AUmänpoUtisk debatt

samhälle har - ungdomar som tror på framfiden och pä sin egen möjlighet atf påverka sin vardag, ungdomar som blir tagna på allvar. Låt oss därför slippa såväl ferapikedjor som tandkräm i den politiska debatten! Det tror jag både ungdomarna och politiken förtjänar.

Vad debatten i dag i stället skall handla om är vilken regering som har den handlingskraft som krävs för atf bl, a, komma närmare eft samhälle med full sysselsättning. Det är då viktigt aft jämföra de sex borgerUga åren med sina fyra regeringar med våra två socialdemokrafiska år och se vad som faktiskt har hänt, aft jämföra polifisk vilja och politiskt resultat. Då kommer moderaterna fill korta.

Men def är lika viktigt aff stå upp fill försvar för polifiken. Alltför ofta börjar moderata debattörer ute sina anföranden med orden; Vi har,för mycket poUtik här i landet.

Politik är inte bara aft stå här och prata mitt i natten - polifik är också människor som samlas runt gemensamma intressen, Polifik är människor som vill förbättra sina egna eller andras situafion, Def kan vi aldrig fä för mycket av. Tvärtom, fler måste delta i polifiken. Vill man def, bör man nog från moderat håll vara aktsam med hur man vänder sig till ungdomarna.

Avslutningsvis, herr falman, vill jag uttrycka en optimism inför framtiden i värt Sverige, Vi har kommit långt på vägen mot ett socialt och politiskt demokratiskt samhälle. Vi far nu också steget mot den ekonomiska demokrafin. Men vi hittar också nya sätt att lokalf fa ansvar, aft omvandla misstro till engagemang och aff ge polifiken nya uttrycksformer, Defta gäller inte minst ungdomarna. Här är socialdemokraterna och folkrörelserna i allra högsta grad med. Det startas egna företag, ungdomskooperativ, föreningsgårdar, mediaverkstäder, m,m,, m.m. Här finns framfidstron, här finns ungdomarna, och här finns politiken, Alla dessa tre skall vi vara rädda om. Tack!

178

AnL 81 STEN SVENSSON (m) replik;

Herr talman! Jag vill gärna för Mona Sahlin påpeka aff den ensidiga satsningen på ungdomslagen har inneburit aft man trängt uf andra alternativ - jag tänker då på bl, a, ungdomsplatserna och enskilda beredskapsarbeten, som i sig inneburit ett värdefullt inslussningsmomenf, eftersom de redan från början varit lokaliserade fill det reguljära näringslivet.

Vidare har socialdemokraterna gått ifrån riksdagsbeslutet om en starkare inriktning mot den enskilda sektorn. Man har infe heller förstått innebörden i kompromissen med övriga parfier, att ungdomslagen skall tillgripas i sista hand och först när alla andra möjligheter har uttömts.

Den här frendmässiga utvecklingen - som jag också belyste i mitt anförande - mot allt flera konstgjorda och mindre fasta arbeten kommer aft förstärkas. Jag frågar ännu en gång: Vad är det för logik i atf med högskaftepoUtik och andra åtgärder först slå ut rikfiga jobb för att sedan använda de skaftemedlen till aft finansiera konstgjorda arbeten via AMS?

Jag tror, herr falman, atf socialdemokraterna är på katastrofkurs om de infe inser aff def enskilda näringslivet måste ges bättre förutsättningar för aff

bereda fasta arbeten inom def reguljära arbetslivet. Skatter och avgifter mäste sänkas, bidragen till lärlingsutbildningen höjas, arbetsmarknadslagarna reformeras, ingångslönerna justeras oeh fondsoeialismen undanröjas.

Jag ställde frågor fill Anna Lindh om vad fondsocialismen kan innebära för ungdomarna. Jag fick inget svar. Jag erinrar också om frågorna fill Mona Sahlin och ber henne lämna ett svar.

Jag vill, herr talman, också fråga: Varför motarbetar socialdemokraterna vårt förslag om en bred uppläggning av lärlingsutbildningen?

Nr 16

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

AnL 82 MONA SAHLIN (s) replik;

Herr talman! Den enskilda sektorn får inte def utrymme i ungdomslagen som den skulle ha, säger Sten Svensson. Men i den rapport som Göteborgs universitet har utarbetat sägs atf verksamheten har börjat inriktas också på def området, men aft def ännu är för fidigt aff avläsa något resultat av detta.

Även av Sten Svenssons inlägg kunde man konstatera atf så snart def handlar om den typ av arbeten som finns i ungdomslag och i andra liknande verksamheter och som Sten Svensson kallar för konstgjorda åtgärder, dä talar man om dessa åtgärder med ett föraktfullt leende på läpparna. Man bortser från atf 44 000 ungdomar har fått en ökad chans atf skaffa sig arbetslivserfarenhet och få arbetskamrater, en chans som fakfiskt gör det lättare för dem atf söka sig uf på den ordinarie arbetsmarknaden. Syftet med ungdomslagen har aldrig varit - och kommer aldrig aft bli - aff ersätta de fasta jobben i industrin.

Jag tycker att den debatt som förts här i dag har visat aft den socialdemokrafiska polifiken under dessa två år har syftat till och kommer atf fortsätta aft syfta till aft stärka industrin och få i gång produkfionen, så aft vi kan få de fasta jobb ute i näringslivet som vi alla eftersträvar. Frågan är bara; Vad gör vi i dag med de ungdomar som infe får plats på den marknaden?

Ungdomslagen är ett mycket fint exempel på hur politik kan förvandlas till konkreta åtgärder som hjälper dagens ungdom. Def, Sten Svensson, tycker jag är logik.

AnL 83 STEN SVENSSON (m) replik:

Herr talman! Jag anser fortfarande att vårt förslag till nytt lärlingssystem är vida överlägset ett sysfem där man fortsätter med beredskapsarbeten och dén uppläggning av ungdomslagen som socialdemokrafin ytterst är ansvarig för. En lärlingsutbildning innebär en direkt inslussning fill def reguljära näringslivet. Syftet är att man skall få en anställning efter utbildningens avslutande. Det vore långt bättre om man använde de ekonomiska resurser som staten ställer fill förfogande för ungdomslag och andra åtgärder på def sätt som vi har föreslagit.

De frågor jag har ställt om löntagarfonderna och vad de kan komma aft innebära för framfiden fär jag fortfarande inte nägot svar på. Jag vill framhålla aft ungdomar som märker aff olika reformer steg för steg smyger sig in i samhället och näringslivet, vilket också kännetecknar löntagarfonderna, naturligtvis har konstaterat aff man är ute efter själva ägandet och

179

Nr 16

Onsdagenden 24 oktober 1984

AUmänpoUtisk debatt

makfen över företagen. Man vill successivt ta över, dvs, ersätta den enskilda människans energi, kreativitet, kunnande och vilja till risktagande med anonyma styrelser, vars medlemmar utsetts på helt andra grunder och efter helt andra meriter än när def är fråga om professionella företagsledare. De duktiga entreprenörerna skall tolereras som ägare så länge företagen är under utveckling, men när målet är nätt vill man fa över företagen oeh börja styra entreprenörerna med polifiska medel - om de mot förmodan stannar kvar.

Tror Mona Sahlin på allvar atf man främjar företagens utveckling, ger trygghet åt de anställda och öppnar ökade möjUgheter för våra ungdomar atf komma in i def reguljära näringslivet med ett sådant system? Tror Mona Sahlin att ett sådant system sfimulerar ungdomar till aff satsa pä nyföretagande? Tror Mona Sahlin att eft sådant system främjar en utveckling av det svenska näringslivet?

Vad är def för mening med - jag upprepar den frågan ännu en gäng - aff med den här typen av åtgärder suga uf pengar ur företagen för aff använda dem fill aff lösa ut tidigare akfieägare i syfte atf komma åt makten? Vore det infe bättre atf resurserna kunde stanna i företagen? Där kan man nära marknaden bedöma bättre än vad politiker och fackliga företrädare kan göra på centralt häll - och göra satsningar för framfiden.

180

AnL 84 MONA SAHLIN (s) replik;

Herr talman! Sten Svensson riktade inte frågorna fill mig i första hand, så def får ursäktas om jag inte hörde dessa frågor. Men jag kan säkert gissa vad de handlade om.

Många ungdomar är rädda för den typ av fonder som Sten Svensson, andra moderater och 4 oktober-rörelsen beskriver. Men det är inf e de fonder som vi har föreslagit och som vi har röstat igenom här i riksdagen. När jag är ute på skolor, och def är jag minst tvä gånger i veckan - beskriver jag de fonder som vi fakfiskt har röstat igenom här i riksdagen. Den reaktion jag får från ungdomarna är mycket sund; "Jaså, var det def här som fonderna handlade om? Var def så beslutet yar?" Och så vänds ilskan från oss och mot moderaterna, som på ett sådant sätt har bedrivit politisk propaganda och försöker skrämma ungdomarna med någonfing som inte finns någon annanstans än i föreställningsvärlden hos moderater och andra.

Jag tror på fonderna som en åtgärd bland många andra för aff återskapa framtidstro, produktion och arbete i def här landet,

Sten Svensson använder fortfarande uttrycket aff vi suger ut pengar ur företagen. Men om företagen redan från början hade använt sina vinster tiU produkfion och investeringar i def här landet, så hade vi infe behövt ha den här typen av debatt. Fonderna är ett led för aft få fram de pengar som behöver satsas i landet, i våra företag. Och den debatten försfår ungdomarna mycket bättre än vad Sten Svensson tror.

AnL 85 ELVER JONSSON (fp):

Herr falman! Dagens och infe minst kvällens debatt har visat hur viktigt def är aft ha ett eget arbete och hur negativt, för aff inte säga nedbrytande, def är att vara arbetslös och inte ha en meningsfull uppgift.

Vi befinner oss sedan några månader mitt uppe i en internafionell högkonjunktur. Den inhemska industrin har på ett förtjänstfuUf sätt tagit till vara möjligheterna fill ökad produkfion och försäljning. Den amerikanska dollarns utveckling har på eft påtagligt sätt bidragit tiU en gynnsam exportutveckling för vikfiga svenska industribranscher.

För eft par år sedan var utgångsläget ett annat. Den internationella konjunkturen var utomordentligt svag. Den inhemska industrin hade svårt aft få avsättning för sina produkter. Samtidigt blev sysselsättningsökningen inom stat och kommun allt svagare.

De icke-socialistiska regeringarna tvingades därför sätta in betydande arbetsmarknadspolitiska resurser för aff hälla den öppna arbetslösheten

Nr 16

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

Den dåvarande socialdemokratiska opposifionen hade då föga förståelse för de problem vi hade aff hantera, I valrörelsen 1982 gjordes också stora utfästelser om de radikala förändringar som skulle ske på arbetsmarknaden med en ny regering.

Lennart Nilsson försökte här för en stund sedan odla denna socialdemokratiska myt - dels hur bekymmersamt def var då socialdemokraterna befann sig i opposifion, dels hur bra det skulle bU när socialdemokraterna återvände fiU kanslihuset. Så blev det ju inte.

När Lennart Nilsson talade om varslen som om de hade försvunnit, så vill jag bara stillsamt påminna om att de mellan augusti och september i år har nästan fördubblats. Och när def gäller varven, som var en annan huvudpunkt för Lennart Nilsson, så är ett av de bekymmer vi har i dag en överdimensionering som socialdemokraterna så livUgt hejade på under hela opposifionsti-den. I fråga om det Uddevallaförefag som Lennart Nilsson nämner och som har svårt atf sälja sina fönster, är def klart att man faller på aft man trodde att det skulle bli ett ökat byggande, som socialdemokraterna utlovade. Byggandet minskar ju under den socialdemokratiska regimen.

Nu har vi en del av facit i handen. Trots de förutsättningar som konjunkturuppgången skapat har vi i dag 329 200 personer som antingen är arbetslösa eller föremål för åtgärder. Det är 6 100 fler än för en månad sedan och 9 700 fler än för ett år sedan! Def är lätt aff förstå den förtvivlan som finns även i de socialdemokratiska leden.

På den kongress som Lennart Nilsson nyligen delfog i diskuterades arbete och arbetslöshet, Aft regeringen misslyckats med att infria sift vallöfte oroar djupt in i s-leden. Trots högkonjunkturen har arbetslösheten legat på en nivå som klart överstiger den nivå som gällde under de sex år då folkpartiet var i regeringsställning och socialdemokraterna i opposifion.

Ser man på de mofioner om arbetsmarknadspolifiken som väckts i samband med den socialdemokratiska kongressen, finner man aft motionärerna är mycket krifiska och fordrande i sin hållning till regeringen. De

181

Nr 16

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

182

underkänner den förda arbetsmarknadspoUfiken och ställer långtgående krav på insatser. En del krav var nog så orealistiska både när def gäller effekten av desamma och när det gäller den mer principiella uppläggningen. Jag tänker då på möjligheten att med arbetsmarknadspoUtiska medel bygga ut fasta kommunala tjänster.

Den socialdemokratiska partistyrelsen och Anna-Greta Leijon avvisade till en början tanken på eft kommunalf rekryteringsstöd och hävdade aff kommunernas expansionsfakt och uttalade roll beträffande ekonomi och därmed även sysselsättning är en fråga som måste avgöras utifrån ett vidare perspektiv än enbart det ärbetsmarknadspolitiska. Därför är det av begränsat värde atf hävda aft en viss summa av AMS anslag skall överföras fill kommunerna för aft skapa sysselsättning. Så långt den socialdemokratiska partistyrelsens yttrande. Det var en nog så realistisk hållning, men en otålig partikongress var därmed inte lugnad. Arbetsmarknadsministern tvingades gå med på långtgående skrivningar till förmän för def som hon pläderat emot i sitt motionssvar, Parfistyrelsen och arbetsmarknadsministern kördes över. Men atf öka den offentliga sektorn eller att omvandla tillfälliga jobb till fasta jobb i kommuner och landsting eller atf ytterligare späda på de arbetsmarknadspolifiska insatserna innebär infe nägon lösning på problemet, Därfill kommer att frågetecknen hopar sig när det gäller aff hantera en sådan här ordning från bl, a, fackliga synpunkter.

Herr talman! Def som är särskilt allvarligt är de stora insatser som vi nu gör inom arbetsmarknadspolitiken - låt vara aff de är nödvändiga med tanke på den svåra situation som råder. Men vad skall vi fa fiU när def blir sämre konjunkturer? Def är ingen lösning aft inrätta tvivelaktiga arbetsmarknadspolifiska instrument, som socialdemokraterna till följd av tilltagande nervositet nu föreslår, I stället borde regeringen verka för stimulans beträffande nyföretagande och expansion eller sätta tryck på parterna atf upprätta eft särskilt ungdomsavfal, Def skulle hjälpa dem som jobbar i ungdomslag atf få en längre arbetsdag, någonfing som både SSU-ordföranden och Mona Sahlin pläderat för här i kväll. Andra områden där bristerna måste elimineras är de "flaskhalsar" vi nu har när det gäller brister i yrkesutbildningen. Det behövs större flexibilitet inom arbetsmarknadsutbildningen och en större satsning på lärlingsutbildning.

Arbetsmarknadsministern Anna-Greta Leijon sade i TV i går kväU atf sysselsättningen är den viktigaste frågan för regeringen. Det vore en katastrof om vi skulle få en arbetslöshet som ligger kring 4 %, Men i def avseendet är katastrofen redan ett faktum. Det procenttal som arbetsmarknadsministern nämnde har vi redan fått uppleva - under en socialdemokratisk regering. Talet om prioritering av sysselsättningen och kampen mot arbetslösheten hoppas jag ändå är allvarligt menat,

Def är ju ändå så aft def är på den öppna arbetsmarknaden som de nya jobben måste finnas eller skapas. Den offenfliga sektorn har sin begränsning i ekonomiskt avseende. Därför behövs det ett nytt dynamiskt tänkande inte bara bland företagare och fackföreningar utan också bland byråkrater och polifiker. Socialdemokraternas tvä år i kanslihuset har tyvärr infe givit något

bidrag fill ett sådant nytänkande.

Herr talman! Vi befinner oss nu längre bort än någonsin från målet och honnörsordet om arbete åt alla. Ett annat område där det sviktar är insatser för de handikappade och andra svaga grupper i vårt samhälle. För infe så länge sedan gick en känd ordförande i ett av handikappförbunden ut offenfUgt med kritik av regeringen för dess kallsinnighet och njugghet. Vi minns alla hur motsträvig och snål regeringen var i våras då vi behandlade lönebidragen fill de handikappade, Opposifionen kunde då driva igenom ett borttagande av olika hinder, så atf de arbetshandikappade skulle få en rimlig chans.

Vad jag här nämnt är, tyvärr, inte enstaka exempel, I socialminister Sten Anderssons byrålåda på departementet ligger en över två år gammal utredning om bilstöd fill handikappade. Trots aff def vore en angelägen reform aff förverkliga, har regeringen ännu inte presenterat något förslag för riksdagen - trots aft man gjort socialministern uppmärksam på problemet både i interpellationer och i motioner i syfte att få utvecklingen i denna angelägna fråga aft gå framåt. Ett färdigt förslag har socialminister Sten Andersson haft i över 26 månader. Men oförmåga och brist på politisk vilja har lett till aff handikappade fått vänta. Otåligheten växer. Snart måste riksdagen gå in och ta det ansvar som regeringen så länge har undandragit sig.

Vi lever i en fid då alla parfier talar om individernas frihet. Regeringspartiet har t, o, m, avdelat en minister för frihetsfrågor. Då blir man faktiskt beklämd över aff infe en så självklar fråga som atf välja politisk hemvist är en verklighet i dagens Sverige, Socialdemokraterna har nonchalerat det senaste decenniet av ihärdiga uppmaningar från riksdagen aft rensa uf den odemokratiska ordningen aff fackliga medlemmar kollektivt ansluts fill SAP,

Mona Sahlin hade ett hurtigt och glatt inlägg alldeles nyss. Hon talade om atf jobba tUlsammans, om aff förnya poUtiken och arbetsformerna, Def är bra. Men hur förnyas demokrafi och samförstånd om kollektivanslutningen tillåts fortsätta? Jag bara frågar.

Skall socialdemokrafin kunna göra anspråk på atf bli trodd i frågor om frihet och demokrafi, måste man vara beredd atf ställa upp för individens rätt att slippa bli inföst i en partipoUtisk fålla som man ogiUar,

Herr talman! Friheten att själv välja politisk tillhörighet är så viktig att kollektivanslutningen måste upphöra. Rätten aft själv bestämma politiskt medlemskap hotar ingen annans frihet. Politisk frihet främjar i stället både den fackliga soUdarifeten och demokratin.

Nr 16

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

Kammaren beslöt att förhandlingarna skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

-183

Nr 16                  9 § Kammaren åtskildes kl, 23.46,

Onsdagenden

24 oktober 1984   In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert