Riksdagens protokoll 1984/85:156 Torsdagen den 30 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1984/85:156

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1984/85:156

Torsdagen den 30 maj em.

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en början av tredje vice talmannen.

15 § Regionalpolitiken m. m. (forts, från prot, 155)

Fortsattes  överläggningen  om  arbetsmarknadsutskottets  betänkande 1984/85:13 och näringsutskottets betänkande 1984/85:34,

Anf. 95 NILS HÄGGSTRÖM (c) repHk:

Herr talman! Till följd av middagsuppehållet har väl det mesta av irritationen och ilskan över Arne Nygrens inlägg lagt sig.

Med statistik kan man som bekant bevisa det man vill bevisa, Arne Nygren hängav sig i sitt anförande åt någon form av urskillningslös och naiv exercis över befolkningsutvecklingen i skogslänen, för att försöka bevisa att folk under de icke-socialistiska regeringsåren strömmade från skogslänen ner till Stockholm, Man fick nästan en känsla att han ansåg att folk formligen hängde på låset för att ge sig iväg, när valresultatet stod klart 1976,

Jag tror att debatten om de regionala utvecklingsproblemen skulle tjäna på att föras på ett mer nyanserat och mindre vulgärpropagandistiskt sätt här i kammaren - jag har en känsla av att debatten hittills varit rätt städad.

Orsakssambanden bakom flyttningsrörelserna är utomordentligt komplexa. Konjunktursvängningarna är t, ex, av mycket stor betydelse för migrationsrörelserna, och de styrs som bekant i stor utsträckning av vad som sker utomlands,

Def jag nämnde i mitt anförande gällde utflyttningen från bl. a, Västerbot-tenskommunema, och siffrorna byggde på material från länsstyrelsen. Vad jag vet har också Arne Nygren tillgång till det materialet. Det visar bl. a. att inflyttningen under 1984 och början av 1985 till Umeå och Skellefteå har avstannat, och det finns en klar tendens till att utflyttningen från inlandskommunerna ökar i omfattning. Jag kan i och för sig ge siffror på detta också.

Jag tycker att det vore klädsamt om Arne Nygren - med tanke på den

125

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

kännedom om inlandskommunernas situation som han har - stöder centerns förslag om sänkning av arbetsgivaravgifterna i stödområde A, förstärkning av länsanslaget, förstärkning av medel tiH utvecklingsfonderna osv. Det är en konstruktiv regionalpolitik,

Anf. 96 ARNE NYGREN (s) replik:

Herr talman! Jag är förvånad över atf Nils Häggström skulle ha blivit så irriterad och ilsken över att jag bara berättade om hur befolkningssiffrorna hade förändrats från mitten av 1970-talet och fram till den dag när den borgerliga regeringen tågade ut ur kanslihuset.

Det här uppgifterna kan man kalla statistik. Det är egenfligen vanliga enkla befolkningstal, som Nils Häggström kan få på ett mycket enkelt sätt via riksdagens utredningstjänst.

Jag har svårt att förstå aft det skulle vara vulgärpropaganda att man talar om att under de tre första åren av 1980-talet förlorade skogslänen 13 000 invånare, medan Stockholms folkmängd under samma tre år ökade med 23 000, Jag vet inte om Nils Häggström var akfiv i centern i början av 1970-talet, men under de åren viftade ni på praktiskt taget varje möte med en debattskrift som hette Centerns riksplan, I denna sade ni att om ni bara fick den polifiska möjligheten skulle ni se fill att ökningen av Stockholms folkmängd stoppades och att utvecklingen i Stockholm skulle få stå fillbaka för utvecklingen i skogslänen. Ni fick sex år på er aft driva regionalpolitik, och def var resultaten av de sex åren som jag redovisade.

När det gäller vårt gemensamma hemlän, Västerbotten, är det riktigt aft utvecklingen av dess folkmängd, som tidigare var rätt hygglig, nu har stannat av. Det var närmast av den anledningen jag motionerade om aft Umeå borde återföras till det regionala stödområdet, varifrån det plockades bort för ett antal år sedan. Det var egentligen det som gjorde att ökningen av Umeås folkmängd stannade av. Utan Umeå som motor utvecklas inte folkmängden i vårt hemlän, Nils Häggström,.

För Skellefteå är det något bättre. Vid en konjunkturuppgång brukar Skellefteå utvecklas på ett hyggligt sätt, och så sker också nu, både befolkningsmässigt och sysselsättningsmässigt.

Det kan inte vara riktigt att skylla på konjunkturerna aft def gick illa. Det var väl precis samma konjunkturer i Stockholm som i skogslänen, Nils Häggström, Konjunkturerna kan väl inte ha påverkat den förskjutning som jag här berättat om,   .

126

Anf. 97 NILS HÄGGSTRÖM (c) replik:

Herr talman! I mitt fidigare inlägg konstaterade jag att man med statistik kan bevisa praktiskt taget allt. Det har stor betydelse vilka utgångsår man väljer för sina statistiska jämförelser. Jag skall infe gå in i någon längre debatt med Arne Nygren om dessa siffror; de här synpunkterna har han ju framfört tidigare i olika sammanhang, och de blir inte mer sanna för det.

Trots aff Arne Nygren inte vill debattera det som hänt under de senaste eft och ett halvt åren kan jag inte underlåta atf redovisa några siffror på

inflyttningsutveckHngen i Västerbotten, Under 1982 var den negativ - 69 personer. År 1983 var den positiv - 26 personer. År 1984 var den återigen negativ - 130 personer. Vi har samma nedgång också i Umeå, även om siffrorna där ännu så länge är positiva. Överskottet de fre första kvartalen 1984 var för Umeås del bara 15 personer. Folkmängden i Sorsele minskade under de tre år jag nyss nämnde med 41 personer.

Jag tycker, Arne Nygren, att detta är mycket alarmerande siffror. Jag tror inte att någon av oss skall slå sig för bröstet och säga: Titta vilken bra poHtik vi för! Jag anser att vi bör föra en saklig debatt om regionalpolitiken.

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

Anf. 98 ULLA ORRING (fp):

Herr talman! Vi lever i Sverige under olika yttre betingelser - geografiska, näringslivsmässiga och kulturella - och det har ganska klart framgått av den debatt vi har hört tidigare här i dag.

Folkpartiets grundsyn i fråga om målet för regionalpolitiken är att det måste skapas förutsättningar för människor aft leva och bo även i glesbygdsområden. Men utgångspunkten skall vara att man även bättre kan utnyttja de resurser som bygden erbjuder. Servicenivån måste vara sådan aff barnfamiljer kan stanna kvar i bygden. Regionalpolitik handlar sålunda infe bara om nya jobb,

Norrland utgör 58 % av Sveriges yta, eft faktum som förtjänar aff upprepas. Det faller lätt i glömska för mer attraktiva påtryckningar från befolkningstäta områden i andra delar av Sverige, 150 nya jobb i en inlandskommun som Norsjö motsvarar t, ex, ungefär 1 200 jobb i Uddevalla, dvs, Hka mycket som ett halvt skeppsvarv. Vi emotser verkligen samma intensiva uppbackning från socialdemokratiskt håll även för Norrlands inland,

I norr finns landets viktigaste naturtillgångar- skog, vattenkraft och malm - som utgjort grunden för de fem Norrlandslänens utveckling och industrialisering. Turismen befinner sig i ett utvecklingsskede. Mer måste satsas av statsmakterna och bättre samarbete mellan olika organ är ett måste. Goda kommunikationer är för turismen lika nödvändiga som för näringslivet och offentliga institutioner för att Norrland skall få jämförbara förutsättningar med övriga delar av landet och därmed också aff bedriva en framgångsrik verksamhet,

I en diskussion häromkvällen som var initierad av NoHa, Norrländska Industrimässan AB, efterlyste man partiernas åsikter om turism. Vi erfor då att endast fyra procent av de tyska bilturisterna når norr om Dalälven, De långa avstånden och de höga bensinpriserna avskräcker. Socialdemokraterna har dessutom i december förra året lagt ytterligare en femtioöring på bensinpriset och därmed förlängt avstånden.

Den viktigaste tillgången är dock människorna som bor där. Betingelserna för norrlänningarna för fortsatt utveckling av näringslivet måste ständigt förbättras. Tyvärr har så inte skett under de senaste åren. Folkpartiet har i en rad motioner fört fram krav för att utjämna de skillnader som fortfarande råder i landet.

127

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

128

Efter den kritik som socialdemokraterna framförde under de borgerliga regeringarnas tid, framför allt krav på ytterligare och bättre insatser i de undersysselsatta områden som finns i norr, väntade vi oss stortag och förhoppningarna var högt ställda på att de mofionsförslag som framförts skulle genomföras. Men vi har i stället blivit matade med välformulerade fraser om att Sverige är på rätt väg. Det skorrar falskt.

Trots de goda konjunkturer som har rått ökar statens skuldsättning, och dessutom kryper konjunkturavmattningen närmare oss dag för dag. Den socialdemokratiska regeringens inflationsmål på 3 % är spräckt. Priserna har på fyra månader stigit med över 3 %. Chockhöjningen av räntan gjorde alla lån dyrare, och egnahemskostnaderna steg kraftigt. För företagen och för människorna i norr blir det mer kännbart, när man i vanliga fall får leva så atf säga på marginalen. Effekterna slår hårdast mot de redan svaga.

Det råder stor osäkerhet om och man har gjort olika bedömningar av hur framtiden för Norrland och framför allt inlandet skall gestalta sig. Tyvärr har inte de åtgärder som föreslås i detta betänkande bidragit till atf skingra oron -den politiska viljan saknas. Skall Norrland åderlåtas på ytterligare arbetskraft och flytflassen rulla? Enligt socialdemokratiskt synsätt skall ju satsningen ske på storstadsområden som Malmö, Göteborg och Stockholm - där avgörs ju valet. På den punkten efterlyser jag i dag en deklaration från någon ansvarig på socialdemokratiskt håll.

Löntagarfonderna har absolut inte bidragit till Norrlandslösningar. Från socialdemokratiskt håll har Gustav Persson i dag bekräftat att löntagarfonderna inte har någon roll i regionalpolitiken. Men behovet av regionalpolitiska åtgärder finns.

Arbetslöshetssiffrorna för de olika länen visar uppseendeväckande skillnader, Norrbotten har en relativ arbetslöshet som är nära dubbelt så hög som för landet i övrigt, och man har den högsta ungdomsarbetslösheten. Även Västerbotten tillhör de län som har den högsta arbetslösheten och en hög procent förtidspensionerade. Att Västerbotten har den största dödligheten i landet pekar också på att det råder obalans.

Herr talman! Jag vill beröra några av folkpartiefs reservationer, och jag yrkar bifaH i första hand till reservationerna 4, 10 och 16,

Folkparfiet anser atf det är viktigt att de regionalpoHtiska insatserna sätts in i de områden av landet som har det svårast. Det finns en tendens aft sätta in regionalpolifiskt stöd vid branschkriser, som därigenom kan bidra fill atf de stora regionala obalanserna kommer att bestå.

Folkpartiet vill även att eft stöd som utgår skall vara så utformat aft det är lätt för den enskilde näringsidkaren att veta vilka förutsättningar som gäller. Stödformer som förutsätter långtgående förhandlingar mellan företag och staten bör undvikas. Folkpartiet har i en motion föreslagit eft generellt stöd för att man skaH åstadkomma en enheflig rikstaxa för telefon, Vi anser att en enhetstaxa för data- och kommunikationstjänster bör tillämpas. Datateknikens tillgänglighet utgör också en viktig del av regionalpolitiken. Den regionalpoHtiska utredningen konstaterade bl, a, atf 70 % av data- och elektronikindustrin klumpat ihop sig i storstäderna, I reservation 16 påpekar

vi därför att de investeringar som nu görs för aft klara överföringen av stora datamängder inte får gynna storstadsområden på glesbygdens bekostnad.

Som en samlande devis för strävandena att utjämna de kostnadsskillnader som råder har folkpartiet till fullo ställt upp för ett rundare Sverige, Bra och billiga kommunikationer är en viktig förutsättning för expansion av näringslivet. Televerkets nuvarande taxesätfning skapar orättvisor för de norrländska företagen.

Herr talman! Jag vill också yrka bifall till reservation 36 angående nedsättning av socialförsäkringsavgifterna. Avsikten från mittenregeringens sida våren 1982 var att generellt förbättra förutsättningarna för näringsverksamhet i några särskilt utsatta områden i Norrland, Men ett år senare ändrades reglerna så att enbart viss industriell verksamhet fick en nedsättning, I stället genomfördes en sänkning i hela Norrbotten, Detta var ett dråpslag mot andra inlandskommuner, bl, a, Jöm och Sorsele i Västerbotten, Det innebar försämrade konkurrensvillkor för de kommuner som redan tidigare hade nedsatta avgifter. Dessutom undantogs jord- och skogsbruk.

Folkpartiefs grundinställning är, som jag tidigare påpekat, att hjälpa de svårast utsatta områdena,

I Sorsele - i mitt hemlän - som ligger bara några mil från länsgränsen tiH Norrbotten har man svårt att inse solidariteten från socialdemokratemas sida. Varför Luleå och inte Sorsele?

Folkpartiet yrkar att avgiftsnedsättningen skall omfatta hela stödområde A och dessutom all verksamhet som inte är offentlig, I reservation 61 har vi föreslagit att 460 milj, kr, skall anvisas för detta ändamål.

Tyvärr konstaterar jag att den socialdemokrafiska inställningen i denna fråga är djupt orättvis och vilar på en felaktig gmnd, Samma gäller förhållandet i Svappavaara, Avgiftsbefrielsen måste där omfatta all verksamhet utom den som bedrivs av stat, kommun eller försäkringskassa, enligt vad vi framhåller i vårt yrkande i reservation 39,

Folkpartiet kräver också aft nivåerna på de bidrag inom glesbygdsstödet vilka tas upp i reservation 48 skall höjas. Det har fungerat bra, och fler arbetstillfällen har tillkommit och varit till nytta för samhällsservicen. Vi föreslår 300 000 kr, till företag och 50 000 kr, till uthyrningsstugor. Vi yrkar dessutom på en höjning av länsanslagen med ytterligare 30 milj, kr. Vi har svårt att förstå socialdemokraternas inställning i just denna fråga, särskilt med tanke på den länsuppvaktning som har skett inför arbetsmarknadsutskottet, varvid bl, a, företrädare för Västerbottens läns landsting deltog, Arne Nygren är ju ordförande i Västerbottens läns landsting. Det verkar som om man där har skilda åsikter i denna fråga.

Folkpartiet har vidare under en rad av år föreslagit en ytterligare decentralisering av de regionalpolitiska insatserna. Vi anser i linje därmed att en utökning av de anslag som stäHs till länsstyrelsernas förfogande är en bra åtgärd. De som sitter närmast problemafiken har de bästa lösningarna. Men det är tydligt att enligt socialdemokratisk modell skall regeringen centralt hålla i börsen. Folkpartiet har även yrkat på en höjning av IKS, dvs,  stödet för

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

129

9 Riksdagens protokoll 1984/85:155-156

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

intensifierade kommunala sysselsättningsinsatser. Nu skall detta stöd enligt majoritetsförslaget höjas från 30 000 till 39 000 kr. Vi föreslår 50 000 kr,, vilket också var glesbygdsdelegationens förslag. Jag är förvånad över att socialdemokraterna avvisar detta, med tanke på den erfarenhet som vunnits under de år då stödet funnits och som visat att detta stöd har varit ett bra sätt att bistå kommunerna och bygdens folk på ett varaktigt sätt.

Jag yrkar bifall fill reservation 49,

En verksamhet som har haft stor betydelse för de små orterna Jörn, Jokkmokk och Pajala är försöksverksamheten med filialer fill den demografiska databasen. Det kyrkoboksmaterial och annat arkivmaterial som registreras är en unik tillgång från Sveriges horisont och för det internationella forskningsarbetet. Man har också tidigare här i eftermiddag omvittnat betydelsen av detta arbete. På detta sätt har en varaktig sysselsättning skapats åt företrädesvis kvinnor som är lokalt bundna till sin bygd och familj. Vill vi inte avfolka norra Norrlands inland måste fler försök av detta slag tiHkomma, framför allt för kvinnornas och familjernas skull.

Det är egendomligt att utskottsmajoriteten, framför allt socialdemokraterna, ej velat permanenta denna verksamhet. Min erfarenhet från annat område säger mig att socialdemokraterna ej anser att beredskapsarbeten skall anordnas för varaktig verksamhet. Hur värnar man i det här fallet om anställningstryggheten?

I början av mitt anförande berörde jag, herr talman, oron kring Norrlands framtid. Personligen vill jag dock klart uttrycka att jag med tanke på de tillgångar som finns i norr och i inlandet i form av skog, malm och energi samt den orörda naturen anser att det finns stora utvecklingsmöjligheter för vår landsända. Men statsmakterna måste satsa på en akfiv regionalpolitik.

Tyvärr konstaterar vi att insatserna på def regionalpolifiska området har försvagats och uttunnats under senare år. Framtidsvisioner har saknats.

Till sist, herr talman: Skogen är inlandets chans aft överleva, och därför måste man kunna förädla den på hemmaplan. Tyvärr levereras i alltför stor utsträckning sågade trävaror söderut. Folkpartiet har i ett särskilt yftrande till betänkandet fäst uppmärksamheten på förhållandet. Det behövs stimulanser för att stödja produktutveckling och vidareförädling. Konkreta utveckHngsprojekt finns färdiga hos Trätekniskt centrum i Skellefteå för att bygga upp en forsknings- och utbildningskompefens till gagn för träföretag i norr men även till gagn för hela den svenska träindustrin. Men till detta behövs ekonomiska medel.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till de i mitt anförande berörda reservationerna samt till övriga folkpartireservafioner som är fogade till detta betänkande.

130

Anf. 99 JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr talman! RegionalpoHtikens övergripande mål sägs vara att människor i oHka regioner skall erbjudas likvärdiga sysselsättningsmöjligheter och en likvärdig tillgång fill social, kommersiell och kulturell service samt god miljö. Vidare skall regionalpolifiken verka för ökad jämställdhet mellan

kvinnor och män, ,

Det kan knappast göras några invändningar mot målet och inriktningen för regionalpolitiken. Men om målet är bra, räcker då medlen och åtgärderna till för aft nå målet? Den frågestäHningen måste besvaras nekande, Def gäller både den hittills förda politiken och vad som kan förväntas av den kommande.

Jag kommer i mitt anförande att beröra mitt eget län, Västerbottens län. De befolkningssiffror för länet som redovisades vid årsskiftet visar att av länets inlandskommuner är det endast en som redovisar en befolkningsökning. Förra året blev också ett rekordår i fråga om utflyttning från länet. Trots atf dessa inlandskommuner stadigt drabbats av befolkningsminskningar dras de med stor arbetslöshet. Detta gör att situationen blir allt värre, eftersom det är de unga och välutbildade som tvingas flytta. Problemet med att upprätthåHa en rimlig samhällsservice kommer för dessa kommuner atf bli allt större.

Om nu regionalpoHtikens övergripande mål skall uppfyllas och inte stanna vid en till intet förpliktande målsättning, måste kraftfulla åtgärder vidtas. Det är också den slutsats som länsstyrelsen i Västerbotten drar när den klart uttalar: "För att lösa problemen och uppfylla de av riksdagen fastställda regionalpolitiska målen räcker det inte med att vi flyttar om resurser inom länet. För en bättre utveckling behöver vi kraftiga stimulansåtgärder, framför allt i inlandet,"

I det här betänkandet från arbetsmarknadsutskottet behandlas tre motioner av mig. Jag skall beröra något av vad jag där framför och föreslår.

Valrörelsen 1982 präglades i hög grad av debatten om löntagarfonderna. Framför allt av företrädare för SAP och fackföreningsrörelsen gjordes uttalanden, där det ofta hette att vi behöver löntagarfonderna för att utveckla vår industri och rädda krisdrabbade företag, I debatter ute i länen nämndes ofta exempel på företag som skulle ha räddats, om vi hade haft dessa fonder -likaså vilka möjHgheter som getts att skapa ny sysselsättning, om fonderna hade funnits,

Hörneforsfabrikens nedläggning var vid denna tidpunkt aktuell i Västerbotten, Många gånger fick man höra: Tänk om vi hade haft dessa fonder! Då skulle vi ha räddat fabriken. Det var säkert många som hoppades och trodde att vi skulle få ett betydelsefullt verktyg i löntagarfonderna. Nu har vi facit i hand. Vad som i debatten kallades löntagarfonder har blivit något av nya AP-fonder, Det har bHvit fonder med en roll som passiv akfieplacerare -alltså inte i överensstämmelse med den argumentation och de förespeglingar som föregick beslutet.

Vi har tidigare i dag hört Gustav Persson uttala att det är oreaHstiskt atf tänka sig t, ex. Norrfonden som ett medel i regionalpolitiken. Det skulle vara intressant att få veta om Arne Nygren håller med om detta. Jag tycker mig minnas att Arne Nygren var en av dem som när det gällde Hörneforsfabriken uttalade: Tänk om vi hade haft fonderna nu. Då kunde vi ha räddat denna fabrik. Jag menar att man måste infria de förväntningar om att Norra löntagarfon-

Nrl56

Torsdage:n den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

131

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m.m.

132

den skulle verka för en offensiv satsning för nya jobb i länet som skapades inom arbetarrörelsen och länets befolkning, I Västerbotten och övriga Norrlandslän finns stora investeringsbehov för en utveckling av näringslivet, såsom vidareförädling, produktutveckling och startande av nya industrier. Därför måste de nödvändiga formerna skapas för atf Norra löntagarfonden skall få en aktiv roll för en utveckling av Norrlandslänens näringsliv. Jag yrkar därför bifall till reservation nr 20,

Herr talman! Nu saknas inte utvecklingsmöjligheter för vårt län. En viktig del i att tillvarata dessa möjHgheter är en satsning på högre utbildning och forskning. Det har därför stor betydelse att def sker en fortsatt utveckling och förstärkning av den högre utbildning och forskning som bedrivs vid Umeå universitet och högskolan i Luleå,

Då det gäller forskning och utveckling måste det också uppmärksammas atf industrin satsar mindre på FoU i övre Norrland än i resten av landet. Enligt en nyligen gjord undersökning av Norrlandsfonden sker uppskattningsvis ca 6 % av Sveriges industriella forskning och utveckHng i de fyra nordligaste länen. Fondens undersökning gav också vid handen aft FoU-verksamheten har sin tyngdpunkt i processinriktad forskning och utveckling och endast i mindre omfattning avser nya produkter, Def här visar aft den industriella FoU-verksamheten i norra delen av landet är inriktad på och anpassad till att landsändan i stort skall fungera som en råvaruleverantör eller producent av halvfabrikat.

Det är mycket angeläget att den här bilden förändras. För att utveckla näringslivet i Västerbotten och övriga Norrlandslän måste även industrins FoU-verksamhet inriktas mot en mera differentierad industristruktur. Jag har i min motion slagit fast att om en sådan förändring kräver särskilda åtgärder, får regering och riksdag inte tveka atf skaffa de nödvändiga styrmedlen. Det är min bestämda mening aff frågan om industrins FoU-verksamhet i Norriandslänen omgående bör utredas och åtgärder vidtas på basis av detta,

Arbetsmarknadsufskottet har när def gäHer detta yrkande inhämtat yttrande från näringsutskoftet. Gemensamt för de bägge utskotten - om jag undantar vpk-ledamöterna - är aft man endera inte förstått frågans innebörd eller också inte haft viljan till detta. Vad det handlar om är att industrin satsar så litet av sina forsknings- och utvecklingsinsatser i de fyra nordligaste länen. Det är bra att staten på olika sätt gör insatser på det här området, och jag ser gärna att dessa ökar, men skall infe även industrin fa ett ansvar genom atf öka insatserna i norra Sverige? Skall även i fortsättningen endast små smulor av industrins FoU-medel tiHdelas norra Sverige? Skall detta område fortsätta att vara leverantör av råvaror och halvfabrikat? Jag anser att de bägge utskottens majoritet visar undfallenhet mot industrin när man inte är beredd att vidta några som helst åtgärder.

Då det gäller industrins FoU-verksamhet tycker jag atf Nils Häggström var mycket uppgiven när han sade atf industrins FoU-verksamhet tyvärr var liten och att man därför måste lita på de statHga bidragen. Industrins bidrag är oförskämt små, men här borde Nils Häggström kunna ställa upp för en

ändring - det bör ligga i linje med centerns krav på decentralisering. Eller anser Nils Häggström att det är bra som det är, att endast 6 % av industrins FoU-verksamhet satsas på de fyra nordligaste länen?

Jag utgår från att Arne Nygren är beredd att medverka till att samhället skapar styrmedel även när det gäller industrins FoU-verksamhef, Jag tyckte mig i Arne Nygrens anförande höra atf han efterlyste en starkare styrning i regionalpoHtiken,

Jag vill yrka bifall till reservation nr 25,

Herr talman! Jag har också i en motion tagit upp frågan om en försöksverksamhet med s, k, bruftodimensionering vid statliga, regionala och lokala myndigheter i Västerbottens län. De senaste årens besparingsåtgärder inom den statliga sektorn har för många myndigheter inneburit personalinskränkningar i form av vakanser och indragning av tjänster. En sådan utveckling står i skarp kontrast mot de regionalpolifiska ambitionerna, men det har även uppstått en debatt om huruvida det verkHgen handlar om reella besparingar eller om man tvingas göra motsvarande insatser på annat håll för att sysselsätta de människor som genom dessa besparingar blir arbetslösa. Inte sällan bHr det så att andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder måste vidtas, eller att arbetslöshetsstöd eller annat stöd måste ges i stället för att behålla dessa arbeten.

Länsstyrelsens regionalpolitiska enhet i Västerbotten har under 1983 utrett konsekvenserna av atf tillåta en bruttodimensionering av den statliga sektorn. Syftet med denna utredning var att klarlägga sysselsättningseffek-tema av och kostnaderna för en sådan dimensionering. Vad man har kommit fram till är att en sådan bruftodimensionering drar en mycket liten nettokostnad men ger ett icke oväsenfligt tillskott av helårsarbeten.

Utskottet har ställt sig mycket kallsinnigt till en sådan försöksverksamhet, och det tycker jag är synd. Jag tror att man skulle ha vunnit mycket värdefulla erfarenheter om man inom ett län hade igångsatt ett sådant försök. Jag yrkar bifall till reservation nr 70,

I en annan motion, som behandlas i detta betänkande, har jag redovisat något av de resurser som finns i vårt län och som jag anser i dag vara undemtnyttjade. Jag har i motionen pekat på olika framgångsvägar för att öka sysselsättningen, såväl långsikfigt som kortsiktigt. Som svar på den här motionen förutsätter utskottet att regeringen även inför kommande fördelning av länsanslaget beaktar situationen i Västerbotten samt att utformningen av regionala åtgärdsprogram är en fråga som främst ankommer på länsmyndigheterna.

Ja, det torde inte föreligga någon brist på uppslag och program från länsmyndigheterna, tvärtom, men vad länsmyndigheterna behöver är resurser för att förverkliga dessa. Länsstyrelsen har ju, som jag inledningsvis nämnde, klart uttalat atf för en bättre utveckling behöver vi kraftiga stimulansåtgärder, framför allt i inlandet. Jag får därför yrka bifall till reservation 69,

Slutligen, herr talman, vill jag med några ord beröra systemet med nedsättning av företagens socialavgifter i Norrbottens län. Enligt min mening

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

133

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

kan dessa pengar användas på eft bättre sätt. För det första är det tveksamt om detta stöd över huvud taget gett något enda nytt arbetstillfälle i berört område. För det andra är def helt klart atf detta stöd är till nackdel för Västerbotten, främst för de kommuner i länet som gränsar till Norrbotten, Enligt min mening borde dessa pengar ha överförts till anslaget Regionala utvecklingsinsatser,

Ulla Orring kritiserar också detta i sitt anförande, men hon drar en helt felaktig slutsats, enligt min mening, när hon förespråkar en utvidgning av detta område. Då måste det väl, fru Orring, bli nya gränskommuner som får nackdelar? Är det då inte bättre att slopa tanken på nedsatta avgifter och i SfäHet lägga de 360 miljonerna på länsanslaget? Jag tror att de skulle göra mycket större nytta där.

Anf. 100 NILS HÄGGSTRÖM (c) replik:

Herr talman! John Anderssons inlägg ger belägg för den bild som jag gav av befolkningssituationen i inlandskommunerna, inte bara i Västerbotten utan i praktiskt taget hela stödområdet. Han kom också fram till att det är nödvändigt med kraftfulla åtgärder för att råda bot på förhållandena, och det håller jag med om. Därför hoppas jag att vpk stöder centerns förslag till sänkning av arbetsgivaravgifterna i stödområde A och de krav som vi har på ökade medel till utvecklingsfonderna och till länsanslaget,

John Andersson kom sedan in på FoU-verksamheten och menar att jag visar en uppgiven attityd. Det har jag svårt att förstå. Jag sade i mitt inlägg atf det är nödvändigt att man från statens sida går in kraftfullt och stöder uppbyggnaden av näringslivet i det här området, och inte bara i de större orterna utan också i glesbygden. Nu är det svårt när det gäller det privata näringslivet därför att den struktur näringslivet har i Norrland är sådan att det i dag finns väldigt få framtidsorienterade industrier i området. Man måste alltså, som jag ser det, med statliga medel försöka förändra infrastrukturen. Jag är alltså beredd att stödja den typen av satsningar.

Jag nämnde också i mitt anförande nödvändigheten av att använda investeringsfonderna på ett effektivare och bättre sätt än vad som sker i dag. Där tror jag det finns mycket att göra, och då får man också med def privata näringslivet i satsningarna.

134

Anf. 101 ARNE NYGREN (s) replik:

Herr talman! John Andersson ställde en direkt fråga fill mig om löntagarfondernas möjligheter att medverka i skogslänens näringslivsutveckling, John Andersson tycktes erinra sig atf jag skulle ha sagt att hade vi haft löntagarfonder skulle vi kanske ha kunnat rädda Hörneforsfabriken för ett antal år sedan. Jag tror att debatten om löntagarfonder och Hörnefors hörde ihop' med det alternativ som först var aktuellt, nämligen att ersätta NCB-produkfionen i Hörnefors, Då hade vi det elände som vi ofta drabbas av i skogslänen, nämligen att det inte fanns något privat kapital som man var beredd att satsa i det området. Projektet stöp i brist på kapital. Jag hoppas och tror att det alternativ som löntagarfonderna kommer att utgöra på

kapitalmarknaden kan vara till fördel för näringslivet i vår del av landet. Nr 156

alltså i skogslänen.                                                         Torsdagen den

John Andersson kommenterade också Gustav Perssons påståenden om   p,      • inoc

löntagarfondernas roll i regionalpolitiken. Om jag hörde rätt refererade______   

Gustav Persson en del synpunkter som kommit fram i debatten utan att de „    ,      .    i-t-jp

därmed var hans egen åsikt.                                                _

m. m.

När det till sist gäller John Anderssons fråga om styrmedel vill jag säga att

jag redan i mitt anförande framhöll att om vi skall få en möjlighet till

utveckling av näringslivet i skogslänen i samma takt som näringslivet i andra

delar av landet utvecklas i, kommer vi, tror jag, att behöva styrmedel och inte

bara morötter att locka privat näringsliv med. Vi måste ha styrmedel som kan

styra verksamhet dit där vi har arbetskraft. Vi får inte ta för givet att

arbetskraften skall flytta dit där storföretagen vill ha jobben, utan storföreta-.

gen får finna sig i att flytta dit där ledig arbetskraft finns,

Anf. 102 ULLA ORRING (fp) replik:

Herr talman! John Andersson frågade om det inte skulle uppstå nya gränsfall om folkpartiets förslag gick igenom. Jag tycker vi från folkpartiet har varit konsekventa i den här frågan. Vi har sagt att stödområde A är det område som skall ha en nedsättning av socialförsäkringsavgifferna. Folkpartiets gmndinställning är också den att vi skall hjälpa de svagaste kommunerna och de människor som har det mest besvärligt. Vi tycker att kustkommunerna i Norrbotten kan klara sig utan en nedsättning av avgiften,

Anf. 103 JOHN ANDERSSON (vpk) replik:

Herr talman! Det är mycket möjligt att vi är överens om att det behövs kraftfulla åtgärder, Nils Häggström, Men jag vet inte om det är en kraftfull åtgärd aft sänka arbetsgivaravgiften. Jag tror det är en bättre användning av de pengama att lägga ut dem på länsanslaget.

När det gäller forsknings- och utvecklingsverksamhet litar tydligen Nils Häggström mycket mer på staten - och det skall han ha ett erkännande för -än på den privata industrin. Återigen säger nämligen Nils Häggström att man skall lita på staten och att det är svårt att få den privata industrin att ta sitt ansvar för en satsning på forskning och utveckling,

I likhet med Arne Nygren tror jag att man måste skaffa sig de styrmedel som behövs för att industrin skall ta sitt ansvar i Norrland, Vi måste betänka vilka värdefulla råvarutillgångar som exploateras i denna landsända utan att vi där får en utveckHng av nya produkter och en industri som bygger på förädling av dessa råvaror.

När det gäller löntagarfondema avstyrker ni ju, Ame Nygren, vårt krav att man skall använda dem som ett instrument i regionalpolitiken för att få nya framtidsindustrier till Norrland, Vi har nu tyvärr skilda åsikter om hur dessa fonder skall användas.

Vad som nu sker är att man satsar på aktieköp, och då vänder man sig till de
stora börsnoterade företagen. Vi anser att fonderna i stället skall användas
för regionala insatser, t, ex. Norrfonden i Västerbotten, yx,5

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

Det är väl ändå på det sättet att kommunerna i stödområde A, som Ulla Orring talar om, gränsar till några kommuner; det är väl ingen ö ute i havet? De problem som nu uppstår i Västerbotten i gränskommunerna mot Norrbotten kommer att uppstå i gränskommunerna även om vi utvidgar området. Erkänn att det är vettigare atf satsa de här 360 miljonerna på länsanslagen!

Anf. 104 ULLA ORRING (fp) replik:

Herr talman! Nej, det erkänner jag verkHgen inte, John Andersson, Jag tycker det skall bli en besvärande situafion för John Andersson aft komma hem och deklarera den här inställningen, då han vet hur svårt våra inlandskommuner har det: Jörn, Sorsele, Åsele och många fler. Men jag tror att vi får göra upp denna fråga på hemmaplan. Jag anser atf folkpartiefs inställning här har varit glasklar. Vi har förordat stödområde A, och def är en riktig bedömning,

Anf. 105 JOHN ANDERSSON (vpk) replik:

Herr talman! Ulla Orring har inte någon replikrätt kvar och kan inte svara mig, men jag måste ändå säga att denna satsning i Norrbotten genom att sänka arbetsgivaravgiften mig veterligt infe har gett några nya jobb. Det är helt klart. Jag tycker att den prövotid vi har haft nu är tillräcklig för att dra slutsatsen atf dessa 360 milj, kr, kommer att ge många arbetstillfällen i våra län, om de placeras i länsanslaget. För det är ju den erfarenhet vi har i dag att det är detta glesbygdsbidrag som gett de nya arbetstillfällena, och framför allt de långsiktiga arbetsfillfällena.

Jag tror atf Ulla Orring har helt fel när hon säger att vi bör utöka detta stödområde och sänka arbetsgivaravgifterna även i Västerbotten. Jag tror att folkpartiet är ute och cyklar nu som i många andra sammanhang.

Tredje vice falmannen anmälde aft Ulla Orring anhållit att tHl protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.

136

Anf. 106 PER-RICHARD MOLÉN (m):

Herr talman! Under motionstiden i anslutning tHl den regionalpolitiska propositionen framlade jag tillsammans med mina moderata kolleger i de fyra norra länen en motion som utmynnar i att regeringens förslag avvisas av riksdagen. Regionalpolitiken bör bh föremål för en ny utredning. Under tiden fram tiU 1986 kan den nuvarande regionalpolitiken tillåtas gälla.

Flera av de gmndläggande värderingarna och synpunkterna - om dock icke aHa - i vår motion delas av moderata samlingspartiet. Jag känner därför inte något behov av att yrka bifall till motionen, utan är nöjd med den behandHng den indirekt fått av de moderata ledamöterna i arbetsmarknadsutskottet.

Under ett 20-årigt arbete i näringsHvet i ett av Norrlandslänen, har jag haft både glädjen och sorgen att följa de regionalpolitiska satsningarna ända sedan deras start 1966, Jag kan därmed utan aft förhäva mig påstå att jag har

en hel del praktiska erfarenheter av regionalpoHtiken, som det kan vara av värde att fa fram,

Regionalpolifiken har i huvudsak varit framgångsrik under åren av allmän tillväxt i Sverige, Med en krympande industriell sektor, grundad bl, a, på ändrade internationella förutsättningar med hårdare konkurrens, har de norrländska basindustrierna tvingats till nödvändiga nedläggningar och omstruktureringar. Och någon egenflig kompensation har vi inte fått trots regionalpoHtiken, Det är bara de företag, som har en egen industriell eller affärsmässig styrka som kan visa på framgång, inga andra. Därför behövs andra åtgärder än de regeringen föreslår,

Norrland är i kris, faktiskt i en betydligt allvarligare kris än vad många är medvetna om - inte minst här i riksdagen. Vi har genomgående en åldersstruktur i Norrland som inte ger särskHf stort hopp inför framtiden. Vi har ett sviktande elevunderlag i många av våra gymnasier, som leder till en begränsning av urvalet av ämnen. Vi har ett jordbruk där åldersstrukturen begränsar möjligheterna till sysselsättning i inlandet och till nedläggning av jordbruk. Vi har en högre utbildning vid högskolor och universitet som inte speciellt backas upp av riksdagspartierna.

Herr talman! Vi har också en socialdemokratisk dominas i kommuner och landsting i Norrland, där dokfrintrogna kommunal- och landstingsråd är uppfödda med och hela tiden matas med stöd. Deras praktiska erfarenheter av företagande är i många fall minimala och vanligtvis begränsade till de kommunala bolag som ytterst sällan går med vinst. Deras kamp för kommunal egenregiverksamhet och ovilja aff överlåta till enskilda personer och företag att ombesörja sådant som i dag kommuner ägnar sig åt är betydligt mer accentuerat i Norrland än i andra delar av Sverige, Hur skall vi, herr talman, kunna bygga upp en företagartradition, om man har politiska företrädare som längst inne har en negativ inställning till enskilt företagande? Hur skall vi i Ådalen kunna få en företagarmiljö, när socialdemokraterna hela tiden håHer Ådalens dystra historia vid liv med jubileer och Kramfors-manifest? Det är faktiskt bara i de kommuner där det borgerliga inflytandet har varit påtagligt - Örnsköldsvik, Skellefteå och möjligen Östersund - som vi har en företagartradition och en positiv inställning fill enskild företagsamhet. Socialdemokratin måste lära sig aff alla problem inte löses med bidrag, *

Här behövs en grundläggande sinnesförändring!

Jag är ledsen att behöva konstatera atf den regionalpolitiska propositionen är dålig. En känd herre har sagt: "Fader, förlåt dem, ty de veta icke vad de göra," Statsrådet Peterson talar om för oss i propositionen atf "industridepartementet inlett en kartläggning av hur väl företagen känner till de industri- och regionalpoHtiska stöden, i vilken omfattning de utnyttjas och vad företagen anser om stödens utformning i relafion till företagens behov". Är inte detta, herr talman, ett fantastiskt påstående som industriministern gör? Statsrådet vet med andra ord inte om stödformerna är de rätta, om regionalpolitiken är riktigt utformad. Efter 20 år med en regionalpolitik av socialdemokratiskt märke vet man inte inom socialdemokratin vilken verkan regionalpolitiken har. Detta står på s, 58 i propositionen.

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

137

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

138

Herr talman! När Olof Palme besökte Västernorrlands län fanns det anledning för honom aft kommentera det socialdemokratiska partiets planer att satsa 1,5 miljarder kronor på storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö, Det är socialdemokratisk regionalpolitik! Där de flesta mandaten står att vinna, där bedriver man regionalpoHtik,

Någon annan förklaring än socialdemokratisk regionalpolitik kan man förmodligen inte heller finna till regeringens satsning i Uddevalla, 6 mil från Göteborg och knappt 3 mil från Trollhättan med sin överhettade arbetsmarknad har man mage att satsa 285 milj, kr, i regionalpolitiskt stöd, dessutom pengar för vägar, utbHdning, etc. Till råga på allt släpper man löst drygt 12,5 miljarder av Volvos investeringsfondsmedel. Hur tror ni atf man upplever detta i Norrlandslänen? Det här är också socialdemokrafisk regionalpolitik.

Man har, herr talman, belagt norrländsk vattenkraft med en särskild skatt, som avtappar Norrland på hundratals miljoner kronor. Man har berövat de norrländska kommunerna deras inkomster av vattenkraften. Detta är socialdemokrafisk regionalpolitik.

Man har höjt bensinskatt och kilometerskaft, någonting som drabbar Norrland hårdare än andra. Detta är också socialdemokratisk regionalpoHtik,

När John Andersson och många andra, inte minst socialdemokrater, talar om behovet av FoU-satsningar i Norrland, skaH vi betänka aff socialdemokraterna för ett par år sedan tog bort avdragsrätten för FoU, Detta är socialdemokratisk regionalpolitik!

Norrland är i kris. Energikostnaderna är höga, inte minst med hänsyn till kraven på god ventilation. Det är också svårt att rekrytera kvalificerad personal, som lärare i gymnasier, skogsfaktorer i Junsele, företagsledare i Hammerdal, Varför? Jo, därför att vi har ett mycket orättfärdigt - jag skulle nästan ha lust att säga idiotiskt - skattesystem. Även maken eller makan måste ha arbete, annars fungerar inf e en familj i dagens Sverige - utan bidrag förstås! Inget mindre företag i Norrland har råd att betala en företagsledare de 600 000-700 000 kr,, som är nödvändigt för att kompensera hustmns inkomstbortfall på den nya platsen, där hon inte kan få något arbete. Vad händer då? Jo, i sfäHet får man anställa en chef som inte är lika bra. Vad leder detta till? Jo, sämre lönsamhet, lägre expansion och färre arbetstillfällen.

Den solidariska lönepolitiken leder till att den anställde i ett företag å sin sida inte har någon möjlighet att välja ett arbete med lägre lön och därigenom behålla sin arbetsplats. Är det regionalpolitik?

Herr talman! Marginalskatterna är så höga att det inte går att få ihop ett eget kapital utan att man vinner på lotteri. Den enda form av enskild förmögenhetsbildning som får socialdemokraternas stöd är lotterier! Hur skall jordbrukare och enskilda personer kunna ta över jordbmk eller företag eller starta nytt utan eget kapital? Inte riskerar man med speciellt varmt hjärta hus och hem och lånar pengar, när man får gå i borgen för det mesta.

Nej, herr talman, en moderat skattepoHtik, som uppmuntrar sparande och en positiv instäHning till företagande i Norrland, det är vad vi behöver. Vi behöver inte flera personer som i länsstyrelser och utvecklingsfonder.

landsting och kommuner anställs för att administrera regionalpolitik. Det är      Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

inte den sysselsättningen vi vill ha. Det vi behöver är människor som vill satsa. De finns, men då krävs en annan regionalpolitik och andra politiker i Norrlandslänen - en regionalpolitik som gynnar Norrland och infe en socialdemokratisk regionalpolitik, som gynnar storstadsregionerna med deras många riksdagsmandat,

. Def vi behöver är större sammanhållning över partigränserna bland oss som är valda ombud för Norrland, Med detta yrkar jag bifaH tiH de moderata reservationerna.

I detta anförande instämde Erik Olsson (m).

Anf. 107 NILS-OLOF GUSTAFSSON (s):

Herr talman! Vi tre socialdemokratiska riksdagsledamöter från Jämtlands län har vid olika tillfällen och på olika sätt här i riksdagen försökt beskriva hur vi ser på situationen i vårt län. Vi har då pekat på det som vi anser vara specieHt i vårt område, såväl när det gäHer problem som när det gäller goda fömtsättningar. Förhållandena torde därför vara så väl kända att det knappast vore meningsfullt att nu ta kammarens fid i anspråk för en upprepning. Jag skaH därför avstå från def, .

I samband med den regionalpolitiska propositionen har vi väckt fem motioner. Utskottet har uttryckt förståelse för våra synpunkter och har i flera avseenden gjort välvilHga skrivningar. Jag vill emellertid peka. på eft förhållande som är verkligt speciellt i vårt län och som jag tycker att utskottsmajoriteten inte riktigt har förstått.

Vårt län är mycket glesbefolkat, med bara ett tätbefolkat område -Östersund - där ca 40 % av länsbefolkningen bor och där även ungefär hälften av arbetsplatserna i länet är belägna. Där finns också de större företagen, även om de sedda i ett riksperspektiv är små.

Den andra delen av länet, som är den helt dominerande till ytvidden, är vidsträckt och glest befolkad. Här finns, med ett par undantag, endast små tätortsbildningar. Detta förhållande gör atf vårt näringsliv är mycket småskaHgt, vilket i sin tur innebär att vi i länet har förhållandevis många ansökningar om små lokaliseringsstöd. Detta framgår också av propositionen, där det redovisas att Jämtlands län, som är det näst lägst industrialiserade, ändå haft 14 % av totala antalet lokaliseringsärenden.

De särskilda medel som via länsanslaget. tilldelats länsstyrelserna har påtagligt förbättrat möjligheterna aft på ett offensivt sätt ta sig an Jämtlands läns utveckHngsproblem. Även om medlen varit av relativt begränsad omfattning i förhållande till de behov som funnits, har många värdefulla insatser kunnat genomföras.

Från länets sida har under en följd av år framhållits att behoven av medel för regionala utvecklingsinsatser är åtskilligt större än den medelstilldelning vi fått.

Som jag tidigare sade kännetecknas vårt näringsliv av att det är småskaHgt och att vi därför har förhållandevis många ansökningar om små lokaliserings-

139

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

stöd, I förhållande tiU andra län kommer därför en osedvanligt stor del av besluten om lokaHseringsstöd att belasta def samlade länsanslaget. Detta kommer att ytterligare accentueras när man nu höjer beloppsgränserna för beslut som kan fattas i länen från 7 fill 9 miljoner.

Med den här beskrivna bakgrunden har vi, enligt vår mening väl mofiverat, krävt att vid fördelningen av medel för regionala utvecklingsinsatser väsentligt ökad medelstilldelning skall komma Jämflands län till del, så att de utvecklingsfömtsättningar som finns i länet fullt ut kan tillvaratas.

Tyvärr har vi inte fått något gehör i utskottet för dessa tankegångar, men jag försäkrar, herr talman, att vi återkommer i frågan.

140

Anf. 108 OLLE ÖSTRAND (s):

Herr talman! Jag har vid två tidigare fillfällen när vi har behandlat regionalpoHtiken kritiserat arbetsmarknadsutskottet för aft man har fört Gävleborgs län till Mellansverige, Nu vill jag i stället ge utskottet en eloge för att utskottet har tagit fasta på den kritiken och återfört Gävleborgs län till Norrland, Det är riktigt, för Gävleborgs län kommer alltid att vara en integrerad del av Norrland med de problem Norrlandslänen har.

Den förra socialdemokratiska regeringen förde under första hälften av 1970-talet en mycket framgångsrik regionalpolitik. Under åren 1970-1976 ökade också sysselsättningen i skogslänen. Industrisysselsättningen ökade i hela landet med 38 000 personer, varav mer än hälften i skogslänen. En tidigare negativ befolkningsutveckling vändes alltså under första hälften av 1970-talet till en positiv sådan.

Sedan kom de borgerliga regeringarna, och utvecklingen vände på nytt. Därför är det bra att man nu i den regionalpolifiska proposition som vi behandlar satsar hela 7,5 miljarder kronor på regionalpolitiken under en fyraårsperiod. Det är alltså en ökning med närmare 900 miljoner. Jag viH hävda att detta inte är någon dålig satsning. Efter vad jag förstår är det utan tvivel den mest omfattande regionalpolitiska proposition som lagts fram i vårt land både när det gäHer pengar och när det gäller nytänkande. Det är bra att en stor del av dessa pengar fördelas ut till länen. Det kommer att innebära ökade resurser för regionalt utvecklingsarbete i länen.

Betydelsen av detta har vi socialdemokrater på Gävleborgsbänken också framhålHt i motionerna 1469 och 1471, där vi också kräver en större tilldelning av medel för regionala utvecklingsinsatser i Gävleborgs län. Det gör vi mot bakgmnd av att Gävleborgs län vid en jämförelse med andra län med samma typ av problem hittills har tilldelats en liten andel av dessa medel. Jämförbara län som Kopparbergs, Värmlands och Västernorrlands län har fått en väsenfligt större tilldelning - jag konstaterar detta utan atf för den skull missunna dem det. Om man tittar på fiHdelningen för budgetåret 1984/85 ser man att Gävleborgs läns tilldelning ligger väsentligt under den tilldelning som övriga skogslän har fått, Gävleborg fick 27 miljoner, Kopparberg 28, Värmland 31, Västernorrland 40, Jämtland 52, Västerbotten 55 och Norrbotten 63 miljoner.

Av detta framgår att Gävleborgs län bör få en väsentligt större tilldelning

av medel för regionala utvecklingsinsatser.

När def nu sker en ökning med hela 80 miljoner på det här anslaget för nästa budgetår, utgår vi ifrån att regeringen vid fördelningen av dessa medel tar särskild hänsyn till de alldeles specieHa behov som Gävleborgs län har. Det har också utskottet med skärpa understmkit, såvitt jag förstår,

Gävleborg är också speciellt utsatt, I området har kraftiga strukturförändringar inom basnäringarna, främst inom järn- och stålindustrin samt pappers-och massaindustrin, resulterat i företagsnedläggelser, hög arbetslöshet och ogynnsam befolkningsutveckling. Stora insatser har gjorts för atf hålla sysselsättningen i länet uppe. Uppåt 10 000 personer har kunnat beredas arbete eller utbildning genom arbetsmarknadspoHtiska insatser. Trots detta är emellertid problemen i länet stora. Ca 60 % av industrisysselsättningen finns inom de utsatta basnäringarna. Bara Norrbotten har en högre andel sysselsätta inom basindustrin.

Problemen på arbetsmarknaden märks på flera olika sätt. Enklast ser man detta om man fittar på arbetslösheten. Det är egentligen bara Norrbotten som har högre siffror än Gävleborg, Gävleborg har tillsammans med Norrbotten och möjHgen Värmland den högsta arbetslösheten i landet, TiH detta kan läggas aft länet har den högsta andelen förtidspensionerade i riket. Antalet förtidspensionärer i Gävleborg närmar sig, 15 000,

Inom länet görs stora insatser för atf utveckla nya verksamheter som kompensation för de arbetstillfällen som försvinner. Under den sista treårsperioden har def satsats över en halv miljard av stafliga pengar för upprustning av länets vägnät, Def har med andra ord aldrig satsats så mycket pengar som under den sista treårsperioden på vägnätet i vårt län. Detta kommer vi naturligtvis aft ha en enorm nytta av i framtiden. En förnyelse sker också av länets näringsliv. Många nya verksamheter sätts i gång. På kort sikt kan emellertid de nya verksamheter som kommer i gång inte tillnärmelsevis väga upp den sysselsäftningsnedgång som sker främst inom basnäringarna.

De kommuner som för närvarande är hårdast drabbade är Sandviken och Söderhamn,

Utöver större tilldelning av medel för regionala utvecklingsinsatser är det också UtomordentHgt angeläget med andra statHga insatser, typ Uddevalla och typ Timrå, i första hand för Sandviken och Söderhamn, för atf lösa de akuta problemen, men också för att bidra till en snabbare utveckHng av nya jobb på sikt. Insatserna måste göras över ett brett fält.

Jag kan nämna att Söderhamns kommun med bidrag genom projektpengar från länsstyrelsen har gjort en egen utredning med förslag om hur kommunen, de större företagen och staten i samverkan skall kunna bidra fill att vända den negativa utveckling som för närvarande äger rum i Söderhamnsområdet, Det är vår bestämda uppfattning att staten bör gå in med ekonomiska åtaganden av den storleksordning som anges i den här utredningen. Då kommer statens insatser i Söderhamnsområdet att bH av ungefär samma storleksordning som de ekonomiska åtaganden man har bundit sig för i Tirriråregionen, Vi kommer från Gävleborgsbänken att på olika sätt verka

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

141

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

för att de förslag som läggs fram i den här utredningen också kommer tiH utförande.

Till sist: De förslag till åtgärder som redovisas i den regionalpolitiska propositioiien är jag övertygad om kommer att verksamt bidra till en förnyelse av näringslivet i Gävleborgs län. Men för aft klara de. akuta problemen behövs det i nuläget statHga punktinsatser i vissa regioner av den typ som jag tidigare nämnt om,

Anf. 109 BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag har i en motion, nr 2660, tagit upp problemen i Gävleborgs län. Jag har pekat på en rad konkreta åtgärder som borde vidtas. Vidtog man dessa åtgärder skulle naturligtvis den höga arbetslösheten i länet minska.

Jag stod här för ett år sedan och talade också då om problemen i Gävleborgs län, Visseriigen har det skett någon förbättring - arbetslösheten har sjunkit en aning -, men trots det är problemen lika stora,

Olle Östrand har beskrivit industristrukturen i vårt län, och jag kan instämma i vad han sade.

Herr talman! Jag skall nu inte ta mer av kammarens tid i anspråk. Trots att jag anmält mig för fio minuter, kan jag nöja mig med att tala i tre minuter -det kan ju vara positivt. Jag inskränker mig därför till att säga aft min motion nr 2660 finns. Den är väldigt bra, och det är bara för dem som är intresserade att läsa den. Motionen har fullföljts i reservafion nr 71 i arbefsmarknadsut-skottets betänkande, och jag vill yrka bifall till denna.

142

Anf. 110 OVE KARLSSON (s):

Herr falman! Vi är fyra socialdemokrater representerande Dalarna, Bohuslän, norra Älvsborg och Värmland som i mofion 1453 tar upp det regionalpolifiska samarbetet i Norden, Def är mycket angeläget att det nordiska gränssamarbefet utvecklas. Det skulle vara till stor nytta för befolkningen på båda sidor om.riksgränsen. Det som vi aktualiserat i motionen är utarbetandet av en utvecklingsplan för vad vi benämner Mittskandinavien och som består av sju län - tre fylken i Norge och fyra län i Sverige: Dalarna, Bohuslän, norra Älvsborg och Värmland, Det är beklagligt att utskottet inte tagit mofionen mer på allvar och insett det viktiga och nödvändiga i att utveckla det nordiska samarbetet. Jag anser att ett fördjupat samarbete mellan Norge och Sverige inom detta gränsområde skulle vara ett bra sätt atf gemensamt angripa sysselsättningsproblemen och skapa en bättre regionalpolitisk balans.

Samordning av industri- och regionalpolitiska åtgärder för att stärka det nordiska industripolifiska samarbetet är en viktig fråga, där det krävs centrala framfidsriktlinjer.

Olika delar av den region som vi har aktualiserat i den här motionen har skilda förutsättningar, eftersom förhållandena är olika, men förutsättningarna är mycket goda för att gemensamt utveckla och stärka regionen näringspolitiskt.

Det finns goda förutsättningar för att vi gemensamt skall kunna främja och stärka utvecklingen inom regionen, men då krävs också hjälp från regeringen. De näringsområden som kräver utveckling är flera, men de främsta insatserna behövs i fråga om kommunikationer, industriell utveckling, turism och utbildning.

Det finns många områden där konkreta samarbetsprojekt skulle kunna utvecklas till nytta för hela def område som utgörs av de här sju länen. Skogsnäringen, verkstadsindustrin, fiske och vattenbruk samt energisektorn är exempel på områden där näringslivsstrukturen inom regionen helt eller delvis är densamma.

De här gränsområdena spelar också redan i dag en viktig roll för turism, friluftsliv och rekreation. Regionen bör vara mycket intressant att utveckla till ett turistiskt centrum i norra Europa, Inom området finns tillgång till hav, älv, sjö, skog och fjäll, vilket bör göra def högintressant för stora grupper människor för rekreations- och fritidsändamål, SkaH denna resurs kunna utnyttjas på ett riktigt sätt, ställs stora krav på samhället.

Ett annat aktuellt och mycket angeläget samarbetsområde är miljöpolitiken, som det är viktigt att man gemensamt kan klara av. Det hot som t, ex, försurningen utgör kräver gemensamma insatser utan hänsyn till vare sig riks-, läns- eller kommungränser.

Herr talman! Jag har med det här korta inlägget velat ge uttryck för atf hela det område som vi motionärer benämnt Mittskandinavien är ett ur regionalpolitisk synpunkt viktigt område, som kräver samlade insatser under de närmaste åren. Därför hoppas jag att det kan ske en utveckling helt i linje med de riktlinjer som skisserats i motionen.

Området är angeläget för regionalt svenskt-norskt samarbete, varför jag hoppas att regeringen är beredd medverka fill aff det kommer till stånd en utvecklingsplan för Mittskandinavienregionen,

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

Anf. 111 HUGO BERGDAHL (fp):

Herr talman! Utvecklingen i Bergslagsregionen har under en lång följd av år varit mycket besvärlig med ett stort antal driftinskränkningar och företagsnedläggelser. Inte minst har gruv- och stålindustrin varit hårt utsatt, .Västmanland är - det sägs ofta - landets mest industrialiserade län. Samfidigt håller länet på att utvecklas till atf bli en avfolkningsbygd, den under senare år värst utsatta i hela landet. Industridepartementet har nyligen redovisat siffror som ger denna dystra och djupt oroande bild av Västmanland. Man kan utan några som helst överdrifter konstatera atf Västmanland är ur sysselsättnings- och befolkningssynpunkt ett län i kris.

Herr talman! Mot den bakgrunden upplevde jag industriminister Thage Petersons anförande tidigare i dag om regionalpolitiken som en flykt undan verkligheten. Industriministern sade nämligen ungefär så här: Jag träffar under mina resor till de olika länen representanter för de polifiska parfierna. Dessa representanter är glada och tacksamma för den regionalpolitik som förts av den socialdemokratiska regeringen under de senaste åren.

Jag skuHe vilja utbrista: Fy på sig, industriministern! Sysselsättningsläget

143

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

144

är alldeles för allvarligt, icke minst i Västmanlands län, för aft utsättas för sådana skämt som industriministern hänger sig åt.

Industriministern här tydligen redan glömt den svidande kritik som han mötte under sina krisbesök, t. ex, i Västmanland, Den kritiken kom inte minst från hans egna partivänner på lokal nivå i sådana orter som Fagersta, Skinnskatteberg och Hallstahammar, Det verkar som om industriministern redan har glömt den allvarliga kritik som framförts mot hans regionalpolitik.

Under perioden 1984-1990 vänfas Västmanlands län förlora närmare 8 000 invånare. Inte ens Norrbottens län visar en så negativ bild i fråga om befolkningsutvecklingen. Även sysselsättningsläget utvecklas negativt för Västmanland, Närmare 5 000 arbetstillfällen går förlorade under 1980-talet, enligt den prognos som gjorts. Denna utveckling är en följd av att näringslivsstrukf uren i länet förändras. När Västmanland började få problem i början av 1970-falet kunde man inte, som i många andra län, låta en omfattande offentlig sektor suga upp den överblivna arbetskraften.

Detta är en av förklaringarna till att antalet arbetstillfällen har minskat i vårt län. Sysselsättningssituationen och befolkningsutveckHngen följs i regel åt.

Näringslivet i Västmanland domineras i mycket stor omfattning av industrisektorn. Mest markant är denna dominans i kommuner som Fagersta, Skinnskatteberg, Surahammar och Hallstahammar, Dessa orter har också drabbats mycket hårt av arbetslösheten, inte minst ur sysselsättningssynpunkt. Man har emellertid även drabbats av de följdverkningar som följer i spåren av detta. Strukturrationaliseringen har farit fram som en farsot och dragit med sig en omfattande arbetslöshet. Endast om näringslivet finner det riktigt aft satsa på verksairihet just i Västmanlands nuvarande kriskommuner, kan människorna i dessa kommuner åter börja tro på framtiden.

Mot denna bakgrund är bl, a, sfödområdesindelningen en mycket viktig faktor när företagen avgör om en lokalisering till de tidigare bruksorterna kan vara ett alternafiv eller inte. Vid översynen av stödområdesindelningen 1982 placerades Fagersfaregionen - kommunerna Fagersta, Skinnskatteberg och Norberg - i stödområde C, Surahammar och Hallstahammar som har liknande sysselsättningsproblem hamnade helt utanför stödområdesindelningen. Tre år senare kan man konstatera att den besvärHga situationen i de fem bruksorterna markant förstärkts genom ätt ytterligare ett stort antal arbetstillfällen försvunnit, samtidigt som man i nuläget står mitt i en stor omstmkturering av stålindstrin, Fagersfaregionen, men även Surahammar och Hallstahammar, har drabbats extremt hårt av strukturomvandlingen inom industrin.

Regeringen anförde i propositionen, som föregick riksdagens beslut 1982 om sfödområdesindelningen, att stora sysselsättningsminskningar i en kommun till följd av tillbakagång inom en näringsgren bör tillmätas stor betydelse vid inplacering i stödområde. Jag tror atf detta uttalande är mycket vikfigt aft ta fasta på för många landsdelar.

De fem kommunerna i Västmanland uppfyller enligt mitt sätt att se detta krav på ett övertygande sätt. För den fortsatta omstruktureringen och

rekonstmkfionen av näringslivet i Fagersta, Skinnskatteberg, Norberg, Surahammar och Hallstahammar är stödområdesplaceringen eft mycket viktigt hjälpmedel.

Herr talman! Mot denna bakgrund har jag i en motion yrkat på aft de fem nämnda kommunerna inplaceras i stödområde B, Jag beklagar verkligen att utskottet yrkar avslag på denna mofion.

Avslutningsvis yrkar jag bifall till de folkpartireservationer som är fogade tiH betänkandet.

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

Anf. 112 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr talman! Hugo Bergdahl talade utförligt om situationen i Västmanlands län, Den allmänna utvecklingen i Bergslagen och i Västmanland är i allt väsentligt beroende av storfinansens s, k, omstruktureringar av stålindustrin. Dessa har fått pågå med borgerliga och socialdemokratiska regeringars passiva, och ibland akfiva, medverkan.

Vi kan inte ta om debatten om stålindustrin och den nedläggningspoHtik som nu genomförs. Vi skall diskutera regionalpolitik. Som en följd av den förda poHtiken - som innebär atf man har haft en nedläggningsfilosofi och t, o, m, fått stöd av staten för att lägga ned vissa industrier - tycker vi att regeringen borde öka sina ansträngningar och vara mycket mer akfiv när def gäller att försöka skapa ersättningsindustrier på dessa orter. Jag tror infe att man kan vänta på någon kapitalistisk, allmänt posifiv utveckling, utan vad som erfordras är konkreta, massiva insatser för aft de här orterna inte skall hinna krisas sönder och förblöda innan en eventuell vändning kommer,

I motionen 2119 beskrivs den utveckling som Hgger till grund för den i dag aktuella situationen i länet, med ett hot som hänger över många bruksorter genom deras beroende av en enda indusfri. Också andra orter i länet har mycket svåra sysselsättningsproblem. På den här punkten kan mitt anförande innehålla en del av självkritik, eftersom situationen på dessa orter infe har belysts på def sätt som borde ha skett. Dessa orter har haft så stora aktuella problem atf debatten kommit atf röra sig mest om dessa.

Vad vi från vpk saknar är en politik för att utnyttja de mänskHga och materieHa tillgångar som finns i länet. Jag tycker atf det förtjänar att nämnas att def, även om vi får dåligt stöd från andra parfier för den politik som vi för och som enligt vår övertygelse skulle leda till en posifiv utveckling, ändå förs fram en mycket skarp kritik från olika håll. Bl, a, har TCO-ufredare kritiserat industriministerns politik. Också när man talar med personer inom ståHndustrin, med fackrepresentanter och andra som är beroende av utvecklingen, förs det fram en mycket skarp kritik, även om den inte kommer fram i officiella sammanhang.

Min bedömning av utvecklingen i länet är att socialdemokraternas regering under den gångna mandatperioden helt enkelt har lämnat sitt eget folk i sticket. När förre folkpartiledaren uttalade sitt berömda "lycka till" vid besök i Blekinge skrattade man och sade: Se vilka råd han har aff ge! Men när socialdemokraternas ledare hänvisade arbetarna vid Fagersta till aft förhandla med ägarna är det precis samma sak, Atf utan makt förhandla med den som

145

10 Riksdagens protokoll 1984/85:155-156

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

146

har enväldig makt att bestämma är som att släppas in som ett får i vargens inhägnad. Fåret har infe en chans - vargen har makten.

Det här är sådant som man kan ändra på, om regeringen för en politik som ger de anställda på dessa orter stöd för deras förslag, ger dem råg i ryggen, ekonomiska tillgångar och politiskt stöd för atf ändra utvecklingen. Våra förslag för Bergslagen innebär ingen revolution; eft genomförande av dem skulle inte innebära någon samhällsförändring, men det skulle medföra en betydligt mer hoppfull utveckling i regionen. Det skulle naturligtvis vara revolutionärt på det sättet att man måste beröva storfinansen dess avgörande makt och inflytande över så många människor och att samhällsintresset skulle få väga tyngre.

I min motion om Västmanland pekar jag på atf det måste föras en ny typ av regionalpolitik. Detta har redan tidigare utförligt diskuterats i dag, så det behöver jag inte närmare gå in på. Jag framhåller dock att inplacering i stödområden, lokaliseringsbidrag etc. visst kan ha effekt i vissa fall, men för ett motverkande av den allmänna tendensen till centralisering av makt och ägande och av produktion och verksamheter, med påföljande nedläggningar i regionen, behövs en konkretare och mer riktad politik. Jag föreslår aft man skulle börja studera frågor som lokalisering av eft järnsvampverk fill Norberg och en ökad prospektering efter åtråvärda mineraler och legeringsmetaller som behövs för svensk försörjningsberedskap och svensk stålindustri. Vidare framhålls att en utbyggnad av naturgasen skulle få en oerhörd betydelse för infrastrukturen i länet. Den skulle också ge miljövänlig energi och många jobb under uppbyggnadsskedet.

De här förslagen är minst lika vikfiga som det förslag om eft snabbtåg som framförs från socialdemokraternas sida och som naturligtvis också skulle ha betydelse för utvecklingen i länet. Jag är inte alls motståndare till det, men man borde Htet vidare undersöka vad som konkret kan göras på dessa orter.

Löntagarfonderna borde användas för investeringar i stället för till spekulationer på aktiemarknaden. Om löntagarfonderna blev en resurs i en riktad politik för att skapa nya jobb, skulle de något så när motsvara de stora förväntningar som ställdes i Bergslagen och i Västmanland inför förra valet, då det framhölls att löntagarfonderna skulle genomföras om socialdemokraterna vann valet.

Så över till frågan om sfödområdesinplacering.

Hugo Bergdahl talade nyss om sina mofioner för atf höja upp vissa kommuner i länet i en högre klass, dvs. till stödområde B. Socialdemokraterna har motioner om Hallstahammars och Surahammars kommuner och anser atf dessa bör inplaceras i stödområde C. De är inte alls stödområdesplacera-de nu. Så här kan man hålla på och lägga fram förslag om olika inplaceringar och tävla orri vem som föreslår mest. För min del har jag, som jag sagt tidigare, motionerat om en konkret politik för länet som skulle ge resultat ganska snabbt, om den genomfördes.

Men mot bakgrund av de olika turer som förekommit när man försökt få lokaliseringsstöd till en plywoodindustri i Hallstahammar tror jag att def kanske skulle ha haft betydelse, om Hallstahammar hade tillhört ett

stödområde. Därför stödjer vi nu den socialdemokratiska motionen om inplacering av Hallstahammar och Surahammar i stödområde C. Vi har en speciell reservation där vi tar upp def och där vi säger O.K. - det socialdemokrafiska förslaget kan kanske vara till nytta, och därför tycker vi att det bör genomföras. Det skall bli mycket intressant att se om folkpartisten och socialdemokraterna från länet, som har motionerat i den här frågan, i den kommande voteringen stödjer vår reservation. Att deras partier infe stödjer den står klart när man läser betänkandet, för de har inte skrivit något som kan leda till ett positivt beslut, utan här har vpk fått reservera sig.

Ja, stödområdesindelningen kan ha betydelse. Jag skulle bara vilja peka på att större och större delar av landet så småningom kommer att bli befraktade som stödområden, om den kapitalistiska utvecklingen får fortsätta. Merparten av kapital som kräver en stor profit, en stor avkastning, placeras i de heta zonerna - först och främst inom landet, men när inte def räcker fill blir det utlandsinvesteringar i de heta ekonomiska zoner som uppstår på olika håH i världen. Till sist kommer hela Sverige att betraktas som ett stödområde.

Herr talman! Jag yrkar bifall fill reservation 73 angående utvecklingen i Västmanlands län, dvs, ett bifall till vpk-motionen med de konkreta förslag som där finns. Jag yrkar också bifall till reservationen 65, som betyder bifaU fill def socialdemokratiska förslaget om atf inplacera Hallstahammar och Surahammar i stödområde C,

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

Anf. 113 BENGT WITTBOM (m):

Herr falman! Det är ju ganska ofta som Bergslagen och Bergslagsproblemen i olika sammanhang behandlas i Sveriges riksdag, Def har varit så under en lång följd av år, beroende på att problemen i Bergslagen hela fiden har vuxit i omfattning. Skillnaden mellan läget i dag och för ett antal år sedan är väl främst den att nu har även en majoritet i riksdagen vunnit insikt om aft problemen är stora. Jag kommer väl ihåg mina första år i riksdagen, då det fanns utomordentligt liten insikt om vad som egenthgen skedde i Bergslagen, Det resulterade i att valrörelsen 1982 i Bergslagsdelarna av landet fakfiskt blev mycket hård. Vi som fillbringade stora delar av valrörelsefiden i den trakten kan inte, hur mycket vi än försöker förtränga def, glömma bort den tornado av kritik och löften som svepte fram över alla borgerliga politiker från mycket vältaliga socialdemokratiska valarbetare.

Socialdemokratin skulle rädda Bergslagen, Socialdemokratin skulle återskapa tillväxten, balansen på arbetsmarknaden och framtidstron i Bergslagen, Borgerlig poHtik var enligt samma sagesman förödande.

Socialdemokraterna gjorde ett mycket bra val också i Bergslagen, Det bidrog naturligtvis till majoritetsskiffet här i riksdagen efter 1982 års val, I dag är en lämplig tidpunkt för bokslut, och det är ett för regeringen och socialdemokratin förödande bokslut.

För att inte belasta mina socialdemokratiska riksdagskolleger med mina egna ord skall jag använda mig av andras dokumenterade uppfattningar när det gäller aft beskriva situationen i Bergslagen, Jag citerar ur en artikel från Dagens Nyheters debattsida skriven av Christer Jansson och Henric Löf-

147

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

148

ström, utredare i Industritjänstemannaförbundet och Tjänstemännens Centralorganisation, De skrev den 23 april 1985:

"Läget i Bergslagslänen är nu så allvarligt aff det krävs kraftfulla åtgärder för att undvika en katastrof,"

Med hänsyn till det mycket pompösa anförande av industriministern som vi kunde avhöra i början av denna debatt - då vi fick reda på vilka utomordentligt omfattande penningmässiga satsningar som hade gjorts i Bergslagen - är det intressant att läsa vad artikelförfattarna skrev om den debatt i denna fråga som uppstod betydligt tidigare:

"Industriminister Thage Peterson har i debatten hävdat aff regeringen har agerat kraftfullt i Bergslagen, Enligt industriministern har inte mindre än 3,5 miljarder kronor satsats på regionen. Men för att komma upp i dessa belopp måste Thage Peterson använda en alldeles egen matematik där äpplen och päron blandas på ett ganska okonventionellt sätt.

Fakta är i stället att staten bara har satsat i runda tal 60 miljoner kronor på nya jobb i Bergslagen, Av dessa har länsstyrelserna fått drygt 20 miljoner kronor i ökade anslag för regional utveckling," - vilket inom parentes sagt fill största delen är resultatet av beslut här i riksdagen fattade av en annan majoritet än den socialdemokrafiska- "lokaliseringsbidrag m m och industriverket och styrelsen för teknisk utveckling 42 miljoner kronor.

För att nå upp till 3,5 miljarder kronor har industriministern varit tvungen att räkna in gamla lån på 570 miljoner som staten har efterskänkt stålföretagen" - han gör alltså konststycket atf en gång till satsa pengar som redan är utbetalade - "samt 925 miljoner kronor som stålföretagen själva satsat i nytt riskkapital,"

Artikelförfattarna konstaterar att detta i och för sig är betydande satsningar, men det är inte satsningar som ingår i projekt för atf skapa nya jobb. Tvärtom satsas pengarna i ett program som har fill syfte atf rationalisera bort 2 000 jobb.

De framhöll vidare:

"I sin kalkyl har industriministern också räknat in de 125 miljoner kronor
som stålföretagen har saft in i Bruksinvest och Karlskogasfiftelsen, Dessa
satsningar har dock ännu inte lett till några konkreta resultat     ,"

Artikelförfattarna sade slutligen att industriministern också har räknat in 1,6 miljarder kronor som anvisats för arbetsmarknadspolitiska insatser, vägbyggen och andra typer av kortsiktiga sysselsätfningsfrämjande åtgärder.

Slutsatsen av redovisningen är följande: Av de stora satsningar i Bergslagen som socialdemokratin i dag talar så mycket om återstår egentligen futtiga 60 milj, kr. Den summan, herr talman, är än mer anmärkningsvärd när man börjar titta på vad socialdemokratin och regeringen har plockat av näringslivet i Bergslagen,

Ni har ju inte bara, som vanligt, gett större bidrag. Ni har också dränerat Bergslagen på pengar. Löntagarfondsavgifterna kostar företagen i Bergslagslänen 1 miljard. Denna miljard har alltså företagen förlorat. Denna miljard hade säkert behövts för att få till stånd fler investeringar och framtidssatsningar i företagen, vilket vi i Bergslagen är i så stort behov av.

Utöver detta har varenda familj i Bergslagen, beroende på höjda skatter, förlorat i snitt 8 500 kr, i köpkraft. Det är aHdeles självklart, herr falman, att detta påverkar sysselsättningen i den hushållsinriktade tjänstesektorn, i detaljhandeln och i småföretagen i Bergslagen, Bokslutet visar infe ens plus 60 milj, kr, utan minus eft stort antal hundra miljoner.

Därför är det inte konstigt, herr talman, att arbetslösheten i Bergslagen har ökat från 1982 tiH 1984 med 30 %, Det är då inte den arbetslöshet som vi i moderata samlingspartiet normalt bmkar räkna med, utan det är den öppna arbetslösheten. Den har ökat från 7 473 arbetslösa år 1982 fill 8 631 år 1984, Ser vi på den totala arbetslösheten finner vi aft den har ökat från 11 116 till 14 600, Ungdomsarbetslösheten har också ökat med ca 30 %, Att fälla omdömet förödande bokslut och stora misslyckanden är naturligtvis ingen överdrift mot bakgrund av denna utveckling.

Människorna i Bergslagen känner att den socialdemokratiska skönmålningen inte har någon förankring i verkligheten, därför att det är de som drabbas av den ökande arbetslösheten. För dessa människor måste det vara ett slag i ansiktet att nu få höra de poHtiker som lovade guld och gröna skogar och räddning åt Bergslagen tala om aft arbetslösheten har minskat i Bergslagen, Det har den inte gjort, utan den har ökat med 30 %,

Herr talman! Jag tror att människorna i Bergslagen inser att problemen där är utomordentligt stora. Det finns där en vilja att acceptera de förändringar som måste ske för att Bergslagsregionen skall kunna återfå livskraft och skapa en ny näringslivssfrukfur och nya arbetstillfällen. Det finns där en öppenhet för en alternativ politik, som kan ge nya möjligheter,    .

Jag tror atf människorna i Bergslagen ställer krav på atf få fillbaka löntagarfondspengarna, de pengar som de har betalat i höjda skatter. Människorna i Bergslagen vill ha tillbaka chanserna att genom egna initiativ skapa något eget. De vill ha möjlighet att starta nya företag inom servicesektorn, inom den i dagmonopoHserade tjänstesektorn. Människorna i Bergslagen vill kort sagt ha friheten att försöka göra någonting själva,

I detta perspektiv, herr talman, kommer socialdemokratisk politik till korta. Den innehåller nämligen ingen ökad frihet för människorna, inga skaftesänkningar, inga avskaffade löntagarfonder och inga minskade regleringar. Den innehåller högre skatter, mer regleringar, fler kommissioner och fler subventionspaket. Människorna 1 Bergslagen vet vad det resulterar i. Den regering som inte ens har lyckats hålla arbetslösheten i denna krisdrabbade region på samma nivå under högkonjunkfurperioden 1984- 1985 som under det utpräglade lågkonjunkturåret 1982 för helt enkelt inte den politik som behövs för att skapa nydaning, ny tillväxt och fler rikfiga jobb i Bergslagen,

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

149

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m.m.

Anf. 114 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk) replik:

Herr talman! Bengt Wittbom talade om insikten om Bergslagens problem. Att det skulle bH problem visste aHa när den första handelsstålsutredningen tillsattes och när de påföljande specialsfålsutredningarna tillsattes. Då förstod man att det här skulle komma att krävas mycket stora omställningar. Det är alltså inget nytt fenomen efter 1982 års val.

För oss i Västmanland började problemen på allvar när Hallstahammars bmk lades ner 1979-1980 och när Spännarhyttan lades ned 1980-1981, Då begärde vi i vpk och socialdemokraterna i Västmanland atf den moderat som satt i näringsutskottet skulle fa ett initiativ för att ompröva beslutet om nedläggning av Spännarhyttan, Industriministern i de borgerliga regeringarna, Nils Åsling, sade att beslutet var så bra att han om fem år skulle resa dit och få arbetarnas tacksägelse för nedläggningen. Då hände det ingenting från moderat håll.

Jag håller med om den kritik som Bengt Wittbom för fram, därför att det är en kritik som i allt väsenfligt skulle kunna hämtas ur våra inlägg i debatterna här tidigare. Men vad har moderaterna att komma med i dessa sammanhang? Ni har ju i aHt väsenfligt godkänt gmnden för utveckHngen. Ni har suttit här och röstat för gåvorna till storfinansen, röstat för omstruktureringen av specialstålsindustrin utan ersättningsjobb. Ni tillsammans med de andra partierna står ju för den politik som Bengt Wittbom står här och kritiserar. Det är det som är sanningen.

Och så vill man ge ännu mer pengar till störfinansen genom att inte ta fondavgifter. Det skulle vara lösningen för den storfinans som i dag inte ens uppfyller de begränsade löften som givits, dvs, att man genom Bruksinvest skulle skapa nya jobb. Ett år efter Bruksinvests tHlkomst har inte ett enda jobb skapats. Vad skulle mer pengar i fickorna på de ägarna betyda för Bergslagen? Ingenting, naturligtvis. Och så säger man att man måste ge tillbaka löntagarfondspengarna. Ja, det kan man göra genom att ta bort dem från aktiemarknaden. Sluta spekulera på den kapitaHstiska marknaden. Sätt in dem i konkreta projekt som ger jobb i Bergslagen, Moderaterna har ingenting att säga i denna debatt!

150

Anf. 115 BENGT WITTBOM (m) replik:

Herr talman! Hans Petersson i Hallstahammar har utomordentHgt liten trovärdighet i den diskussion vi för om Bergslagen av det enkla skälet att han har mer pengar och större resurser till sitt förfogande än vad någon annan i den här kammaren ens i sina vildaste fantasier skulle drömma om att spendera. Därför skapar de lösningar som vpk och Hans Petersson i Hallstahammar föreslår ännu större problem för Bergslagen, Det blir naturligtvis statsstyrd expansion på lånade pengar, och det är infe någon trygg framtid.

Moderaterna har ingenting att säga i den här debatten, säger Hans Petersson i Hallstahammar, Det må vara hans uppfattning, men det är infe det som räknas, utan det som räknas är Bergslagsbefolkningens uppfattning. Det är folket i Bergslagen som har att ta ställning till vad de uppfattar som

trovärdiga alternativ och möjHga utvecklingslinjer för sin bygd och den bygd som de vill värna. De har provat de stora kommissionernas och paketens politik. Den har inte lyckats.

Vi har ansett att politiken i stället måste bygga på principen atf en krona i handen på de vanliga människorna säkert är effektivare ur sysselsättningsskapande synpunkt än en krona i handen på politiker. Det är därför vi konstaterar att grunden för att långsiktigt förändra och förbättra situationen i Bergslagen faktiskt måste vara att satsa på att människor och företag i större utsträckning får behålla de resurser som de arbetar ihop och att vi politiker och framför allt subventionspolitikerna, som redan har misslyckats, slutar att göra anspråk på att få större och större andelar av resurserna. Vi tror inte att det löser problemen i Bergslagen, men vi tror däremot att det ger en bättre grund för en positiv utveckling i framtiden.

Det är det enda jag har att säga till Hans Petersson i Hallstahammar, Vi för inte diskussionen från samma utgångspunkter. Om det vore så att människoma i Bergslagen tyckte att Hans Petersson i Hallstahammar och vpk hade trovärdighet i de alternativ ni för fram har jag, herr talman, en känsla av att vpk skulle vara ett mycket stort parti i Sveriges riksdag, men det är det inte.

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

Anf. 116 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk) replik:

Herr talman! Det talas om trovärdighet och pengar. Vpk är inte trovärdigt därför att det har mycket mera pengar än andra. Vad jag talade om var de pengar som Bengt Wittbom själv nämnde, en miljard som har safts in i fonderna utan att användas i Bergslagen, Tänk, om vi fick använda en miljard för investeringar i Bergslagen, då skulle Bergslagen kunna blomstra om de pengarna satsades på ett riktigt sätt!

Storfinansen har ju lovat att ställa upp med 100 miljoner och infe lyckats skapa någonting av det. Drar inte Bengt Wittbom någon slutsats av det? Skall man där få ännu mer pengar för att göra ingenting?

Vidare säger Bengt Wittbom att jag tänker på lånade pengar. Nej, det gör jag inte alls. För Bengt Wittbom är det naturligtvis helt otänkbart att ta pengarna där de finns; i hans värld kan man bara låna pengar - från utlandet eller kanske av svenska kapitalister, som skall tjäna grova pengar på räntan. Men vi menar att man kan dra in likviditet från de svenska bolagen, som har tjänat enormt på den låglönepoHtik som förts och den exportsatsning som gjorts under de senaste 3-5 åren. De svenska bolagen sitter i dag på 190 miljarder kronor i likviditet. En liten del av de pengarna kan användas för utveckling också i Bergslagen,

Volvo har t, ex, startat ett finansbolag för att förvalta sex miljarder som man inte vet var man skall göra av. Dess chef sade häromdagen i radio: Tyvärr får vi inte flytta pengarna ur landet - då hade vi kunnat hitta profitabla projekt- så nu måste vi försöka göra någonting på den svenska marknaden, bl, a, gå in på bostadssektorn, - Detta är den verkliga situationen. Pengarna finns, men det finns inte en regering som vågar använda dem. Och Bengt Wittbom har inte haft ett enda förslag att komma med - utöver propåer om gåvor till storfinansen - som skulle kunna ge någonting för Bergslagen,

151

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

152

Anf. 117 INGEMAR KONRADSSON (s):

Herr talman! Som en liten, stillsam kommentar till de senaste inläggen skulle jag vilja påstå aft människorna i Bergslagen nu känner betydligt större tillförsikt än de hade anledning att göra under de sex borgerliga åren 1976-1982,

Men låt mig inledningsvis, för att balansera en del av den debatt som förts under hela dagen, påpeka att man inte behöver se någonting negativt eller någon stor dramatik i aHa skeenden på arbetsmarknaden. Förändringar i näringslivet är inte i och för sig någonting nytt eller unikt. Människor har i aHa tider varit tvungna att anpassa sig till förutsättningarna för sin utkomst. En yrkesmässig eller geografisk rörlighet har för många varit en nödvändighet, och jag tror att det kommer att vara på det sättet också i framtiden.

Däremot är det anmärkningsvärt hur snabbt omställningen inom de s, k, basnäringarna har gått och hur brutalt den slagit mot en hel landsända, nämligen Bergslagen, I den beteckningen inbegriper jag delar av sju län, Def är viktigt att understryka att det är delar av sju län som ryms inom den geografiska avgränsning som vi brukar kalla Bergslagen, Här finns kommuner som har förlorat en tredjedel av sin folkmängd, en utveckling som förstärkts i takt med rationaliseringar och sfmkturomställningar inom skogsbruk och gruv- och stålhantering.

Statens industriverk har pekat på riskerna för aft den negativa utvecklingen fortsätter och att ytterligare 60 000 industrijobb i det här geografiska området kan komma att försvinna om ingenting görs, I mitt eget hemlän har befolkriingsminskningen varit betydande under de senaste åren, t, o, m, mer omfattande än den varit i stora delar av def s, k, inre stödområdet. Länsstyrelsens prognos pekar på fortsatta minskningar i tio av länets elva kommuner.

Detta har naturligtvis att göra med näringsHvets sammansättning, I Örebro län svarar de få företag som har mer än 200 anställda för mer än två tredjedelar av all industrisysselsättning, I regel har dessa koncerner huvudkontor och utvecklingsavdelningar lokaliserade till storstadsområden. Nyligen har länets största industriföretag i samband med en omorganisation flyttat huvudkontoret från Karlskoga till Stockholm, En naturlig kunskapstillförsel och känsla för bygden försvinner om företagsledning och teknikutveckHng lokaliseras åt annat håU, Mot denna bakgrund som ju kännetecknar många av bmksorterna i hela Bergslagsområdet är det naturligt att motion 2919 tar upp den framtida inriktningen av lokaliseringssamrådet.

Utskottet delar också uppfattningen att lokaliseringssamrådet bör förstärkas och behålla sin regionalpolitiska betydelse, vilket innebär att huvuduppgiften även framdeles måste vara att medverka till att bevara och skapa nya arbetstillfäUen i de delar av landet där det är mest nödvändigt.

Jag kan säga att denna del av motionen har nått sitt syfte, eftersom utskottet konstaterat att situationen i Bergslagen är aHvarlig, Man framhåller för regeringen att samrådet bör användas som ett effektivt instrument för atf åstadkomma förbättringar.

För att motverka den spontana negativa sysselsättningsutveckling som

prognoserna indikerar för Bergslagen måste samhället träda in och korrigera utvecklingen och länka in den på bättre banor. Ett viktigt arbetsfält för de närmaste åren är teknikomvandlingen för industrin, och då särskilt för Bergslagen där många företag verkar inom områden som har en avtagande internationell konkurrenskraft.

En viktig del av förutsättningarna för teknikomvandlingen är fillgången på kvalificerad teknisk utbildning, särskilt teknisk högskoleutbildning. Enligt min mening finns det en betydande risk för att de teknikcentra som förordas i proposifionen blir alltför svaga, I stället borde övervägas att låta de regionala högskolor som redan finns få utökade resurser för teknikutbildning.

En del insatser när det gäHer denna verksamhet är redan på väg. Det finns därför inte anledning atf just nu ställa några ytterligare krav på detta område.

För mig är def inte heller möjligt att i detta sammanhang stödja reservafion 72 som delvis fillstyrker motionerna 546 och 2919 i utbildningsavsnittef, eftersom reservationen i huvudsak är inriktad på åtgärder i enbart Dalarna och dessutom tar upp en rad andra frågor än utbildning och teknisk UtveckHng,

När det gäller rollfördelningen och organisationen av samhällets åtgärder inom regionalpolitiken och industripolitiken har den blivit allt oklarare. Antalet stöd har blivit stort, och stöd för i stort sett samma ändamål handläggs av skilda myndigheter och stiftelser. Risk finns för att stöden konkurrerar med varandra. Hanteringen blir onödigt kostsam och tungrodd, då många instanser blir inblandade. Tiden för samordning och koordination via beredningsgrupper ökar och tar bort tid från det konkreta arbetet med företagen.

Att överblicka alla stödformer är numera svårt även för tjänstemän på t, ex, utveckHngsfonden som dagligen arbetar med dessa stöd. Industriverket har numera kommit ut med en tämligen tjock publikafion, den s,k, stödhandboken. Då innehåller den ändå bara sammandrag av vad som gäller för varje individuellt stöd. Det är mot denna bakgrund som mitt yrkande om försöksverksamhet med en integrerad regional- och industripolitik bör ses.

Utskottets hänvisning till stat- och kommunberedningen undviker delvis kärnfrågan, hur de av stat och landsting anslagna medlen för regionalpolitik och industripolitik skall kunna användas på det organisatoriskt mest effektiva sättet.

Strävandena fill effekfivisering borde kunna vinna gehör. Nya försök och experiment bör kunna genomföras och framför allt tillåtas. De kan ge kunskap och erfarenhet för nya reformer.

Enligt min uppfattning borde en ordnad försöksverksamhet inom nuvarande kostnadsram t, o, m, vara högst önskvärd, Örebro läns landsfing har också i skrivelse fiH regeringen anhållit om aff sådana försök skall få inledas inom ramen för de s, k, frizonsförsöken. Eftersom frågan ännu inte är avgjord, finns def nu inte anledning atf framställa några ytterligare yrkanden, men det kan finnas anledning atf återkomma i den här frågan vid något senare tillfälle.

Herr talman! Under de sex åren med fyra olika borgerliga regeringar var vi många som motionerade om åtgärder för aft ta itu med problemen i

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

153

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

Bergslagen, Då fick vi inget gehör för våra förslag. Nu har vi med en socialdemokratisk regering fått en aktiv industripolitik och regionalpolitik som gör atf vi har anledning att tro på en bättre framtid. Specialstålsindustrin har omstrukturerats, Hksom handelsstålet omstrukturerades under en tidigare socialdemokratisk regering. Dessa branscher har återigen fått en internationell konkurrenskraft.

Regeringen har vidare sett till atf särskilda medel ställts till förfogande för Bergslagens utveckling genom bl! a, tillsättande av en särskild Bergslagsdelegation, tillkomsten av Bmksinvest och den s,k, Boforssfiftelsen, Det menar jag är tillgångar som ger oss anledning att se fram mot deras verksamhet. Vi kan inte heller säga att det är några affärsmässigt motiverade projekt som har fått nej till sin framställan om att etablera verksamhet i Bergslagen,

Propositionerna till årets riksmöte som far upp regional utveckling och utjämning, liksom det utskottsbetänkande som vi nu behandlar samt flera uttalanden av industriministern, visar således enligt min mening att vi nu är på rätt väg. På en punkt menar jag dock att utskottet borde ha kunnat tillmötesgå några motioner litet bättre än vad som nu blivit fallet. Frågan gäller lokaHsering äv statlig verksamhet tiH Bergslagen, Det hela rör sig inte om någonting annat än en viljeinriktning och en prioritering. Situationen i Bergslagen motiverar faktiskt aft man visar en sådan viljeinriktning och tillmötesgår förslagen i motionerna 546 och 1443 i vad gäller ett uttalande om behovet av lokalisering av statHg verksamhet fill Bergslagen,

Jag vill därför yrka bifall till dessa motioner i motsvarande delar under mom, 26 i utskottets hemställan.

154

Anf. 118 PER ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! Jag skall för min del uppehålla mig vid de frågor som jag tagit upp i min motion 1984/85:2164 om ett åtgärdsprogram för ökad sysselsättning inom Örebro län. Den del av motionen som berör krigsmaterieHndustrin bemöts inte, men jag skall ändå något beröra den, eftersom den hör nära samman med de frågor som besvaras i betänkandet. Industriministern sade för övrigt tidigare här i debatten att regionalpolitik och industri- och näringspolitik hör nära samman.

Rent allmänt vill jag först säga att Bergslagen är en region som under perioden fram till år 2000 kanske behöver tillföras 60 000 nya jobb. Det är ändå inte säkert att sysselsättningen kommer att öka. Arbeten behövs antagligen för att ersätta dem som kommer att försvinna under samma tid. Därför behöver den Bergslagsdelegation som nu tillsatts få betydligt ökade resurser. Industrin måste mera inriktas mot färdigprodukter för den svenska marknaden och mindre för enbart export. Förädlingsgraden måste öka, och vi måste producera för våra egna behov från råvara till färdig produkt. Om löntagarfonderna byggdes ut till, som vpk föreslagit, samhällsfonder skulle de kunna fylla en viktig funktion när det gäller att finansiera satsningar inom framtidsbranscher. Nya fasta och varaktiga jobb skulle kunna skapas i Bergslagen,

Om jag så får övergå till Örebro län, kan vi konstatera aft om hela Nr 156

Bergslagen är svårt hemsökt av strukturomvandlingens utslagning av jobb så    rp      .      fipn

är just det länet ett av dét svårast hemsökta. Under den senaste fioårsperio-  .r,      ; loc

den har länet förioraf 6 000-8 000 arbetstillfällen, och under åren 1980-1984

förlorades ca 1 000 arbetstillfällen varje år. Under år 1984 var andelen      „    •      i    /-.,■»

■■ Regionalpolitiken

arbetslösa 4 %, bland de äldre hela 7 %, Dessa värden var bland de högsta i

m.m.

landet. Lägger man till dem som är föremål för arbetsmarknadspolitiska

insatser så stod drygt 9 % av arbetskraften utanför den reguljära arbetsmarknaden. Under de tre första åren av 1980-talet har befolkningen i länet minskat med drygt 2 000 personer. Bedömningar tyder på att länets folkmängd kan hamna på 269 000 år 1990, Den planerade folkmängden är 274 000, Därför anser länsstyrelsen atf den befarade folkminskningen är helt oacceptabel.

Är då en så här dyster utveckling oundviklig för Örebro län? För min del anser jag att den infe är det och att det inte behöver bli så. Men skall utvecklingen kunna vändas i en positiv riktning, kan vi inte sitta med armarna i kors och awakta kapitalismens och marknadsekonomins spontana utveckHng, Det krävs mycket bestämda insatser från samhällets sida om utvecklingen skall kunna vändas. Det är ett program för en positiv utveckling i Örebro län som krävs i min nu aktuella motion.

Vad skuHe man då.kunna satsa på i länet? Jo, inom basindustrin bör man söka förädla de råvaror som finns och prospekfera efter nya. Ett zinkverk skulle exempelvis kunna förläggas fill länet. Något sådant finns inte nu i landet. Det skulle kunna bygga på modern, mUjovänlig teknologi och bli en modellanläggning som skuHe kunna exporteras tiH andra länder ute i världen soiti har svårt miljöstörånde och nedgånga zinkverk. En utökad prospektering kan leda tiH fynd av värdefulla mineraler, som det om några år kanske är stor brist på på världsmarknaden,

- De företag i länet som förfogar över modern teknologi, som ESAB, Ericsson och Bofors, kan användas strategiskt för att utveckla länefs näringsHv utanför dessa företag. De nya produkter som kan komma aft utvecklas vid landets forskningsbyar bör spridas över landet och hamna också inom Örebro län när det är dags för serietillverkning.

Den medelstora högskola som finns i Örebro förlorar nu beläggning på det sociala området. Detta utrymme måste fyllas upp genom att nödvändig teknisk utbildning tiHförs skolan. Samverkan kan därvid ske med den industri som har intressant teknologi och som finns i länet. Högskolans och industrins forskning måste knytas samman i syfte att utveckla länets näringsliv.

Ett speciellt problem utgör den stora krigsmaterieHndustrin vid Bofors,
Denna industri är i dag beroende av den nu mycket kontroversiella
vapenexporten. Denna export kontrolleras ju av staten på grundval av regler
som riksdagen har antagit. Att hålla uppe kompetens och sysselsättning vid
denna industri är viktigt ur beredskapssynpunkt. För att så skall kunna ske
och för att förbereda ett läge när rustningarna kan minskas måste en ökad
civil produktion i anslutning till vapenproduktionen utvecklas. Men detta    155

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

156

sker inte av sig självt. Här har samhället som jag ser det ett särskilt ansvar. De anställda vid denna industri - som i dag kanske är psykade av debatten kring vapentillverkningen - har rätt att kräva atf staten far sitt ansvar.

Herr talman! Med det nu anförda yrkar jag bifall till reservationen nr 73, som är fogad tHl arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 13,

Anf. 119 BO FINNKVIST (s):

Herr talman! Vi socialdemokrater från Värmland har väckt två motioner, som behandlas i det nu aktueHa betänkandet. Jag skaH inte ta tid i anspråk för aft redovisa statistik över hur besvärligt det är i länet. Det är säkert ett väl känt förhållande efter alla inlägg från denna talarstol, om man ser något år tillbaka i tiden. Jag vill bara konstatera att bekymren kvarstår. Visserligen är de av mindre omfattning i dag, mycket tack vare att industrin har fått ett uppsving, vilket i sin tur har skett tack vare en bra regeringspolitik.

Vi har en hel del yrkanden i dessa två motioner. Jag skall kommentera några av dem,

Vattenbmkssatsningen i Munkfors ser nu ut att kunna komma i gång, Én Hten del av finansieringen återstår, men det kan nog lösas. Ett stort och avgörande bidrag från regeringen har beviljats, och det är vi facksamma för. Bidrag har också beviljats så att planerna på att starta utbildning av verktygsmakare i Hagfors kan förverkligas och projektet löpa vidare.

Vi hoppas också på en välvillig behandling när det gäller de bidrag som måste tiH för aft man skall kunna göra en satsning på turistanläggningen i Branäs i norra Värmland, Det ligger ett mycket stort regionalpolifiskt värde i att denna anläggning kommer tiH stånd. Den skulle bli en mycket betydelsefull injektion för både turistnäring och övrigt näringsliv i övre Klarälvsdalen,

Men det kanske mest aktuella i Värmland i dag är frågan om en rekonstruktion av Björneborg, något som bör tas med i ett sådant här 'sammanhang. Tyvärr är det så att de s, k, villkorslån som de borgerliga 'regeringarna på sin tid utlovade ännu inte har kommit till stånd, trots aft de borde ha kunnat göra det för minst ett halvår sedan. Även i det här fallet hoppas vi kunna få en välvillig behandling så snart som möjligt, eftersom det är viktigt att ärendet inte fördröjs ytterligare.

När det gäller yrkandena om lokaHsering av statHg verksamhet tUl länet har vi gett uttryck för vår mening här i kammaren så sent som denna vecka, nämhgen vid omröstningen om AMU:s centrala kansH, Då gällde det en aktuell utlokalisering. Vi följer upp detta i dag, och jag yrkar bifall till reservation 19 i vad det gäller lokalisering av statlig verksamhet fill Värmland, som behandlas under mom, 35,

Jag yrkar också bifall till vårt förslag om teknikutbildning vid högskolan i Karlstad, som behandlas under mom, 146,

När det gäller yrkandet om att få ytterligare tre kommuner i länet placerade i stödområde B tycker jag att utskottet har förf ett underligt resonemang när man avfärdat kravet. Man förnekar inte atf utvecklingen i nämnda kommuner är mycket negativ, och detta framgår också tydligt av den tabellbilaga som har bifogats fill betänkandet. Man hänvisar också till att

problemen i Bergslagskommunerna är uppmärksammade och att särskilda insatser för reindustriaHsering måste ske.

Av tabellbilagan framgår att det finns enbart en kommun i stödområde A som har sämre befolkningsutveckHng än Hagfors, Munkfors och Filipsfad meHan åren 1975 och 1984, och det är Kiruna, Det finns ingen kommun i stödområde B som har sämre befolkningsutveckling. Sju kommuner i landet har minskat med mer än 10 % i befolkning meHan 1975 och 1984, Fem av de kommunerna ligger i Bergslagen och tre i Värmland, I hela Bergslagsområdet, som detta område med 21 kommuner kallas, har befolkningen minskat med 5,5 % under tio år. Det är oslagbarf för ett så stort område. Jag har svårt att förstå att det skulle kunna bli så mycket tydligare än vad jag här har visat på i fråga om utveckling.

Utskottet påstår aft man skaH ta hänsyn tHl utveckHngen, Då måste jag fråga om man inte har samma regler över hela landet - efter den här hanteringen av sfödområdesinplaceringen av kommuner. Det är fakfiskt så att Bergslagen är den hårdast drabbade regionen i dag. Då borde vi också få mest hjälp fill de kommunerna, oavsett i vHket län de Hgger,

De stora företagen bör kunna utnyttjas för att stärka näringslivet, anser utskottet. Den uppfattningen har också jag. Men i Värmland har vi snart inte något riktigt stort företag kvar, Billerud köptes ju upp av Stora Kopparberg år 1984, och någon ökad sysselsättning blir det infe genom den affären -tvärtom. Jag skall emellertid inte gå in på några detaljer här,

Uddeholm skall nu tas över av AGA, om planerna går i lås, vilket jag innerligt hoppas atf de inte gör. Då skulle också den regionala anknytningen för detta storföretag försvinna. De pengar som tagits fram i företaget efter många och för verksamhetsorterna svåra beslut skulle försvinna till en annan ort i landet.

Är det dessa företag som utskottet menar att vi skall ställa vårt hopp till för atf uppnå regional balans? Vi har försökt - det kan jag garantera.

Jag är medveten om att det är meningslöst atf i det härsammanhanget yrka bifall fill en länsmotion. Men jag måste säga att jag skuHe ha gått härifrån med mycket dåligt samvete om jag inte hade fått säga detta i debatten här i dag.

Herr talman! Jag har inget yrkande.

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

Anf. 120 JAN FRANSSON (s):

Herr talman! Vår socialdemokratiska motion 2945 om inplacering av Gullspångs, Töreboda och Karlsborgs kommuner i norra Skaraborg i stödområde C har, liksom eft flertal liknande motioner om ändringar i Sfödområdesindelningen, avstyrkts av utskottet. Vi beklagar detta, och finner det inte meningsfuHt aft nu yrka bifall till motionen.

Vi är naturligtvis helt på det klara med att en ändrad stödområdesindelning i sig inte löser några problem.

Syftet med vår mofion har varit aft påvisa behovet av regionalpolitiska insatser i den norra länsdelen. Detta kan naturligtvis också tillgodoses på annat sätt än genom att inlemma kommunerna i stödområdet.

157

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

158

Vi har i det sammanhanget noterat utskottets erinran om atf regeringen har möjlighet att lämna regionalpolitiskt stöd även utanför stödområdet, och vi vidhåller vår uppfattning att det finns mycket starka skäl för atf denna möjlighet utnyttjas för Töreboda, Karlsborg och Gullspång,

Om man ser fill den sämsta befolkningsutvecklingen sedan 1975 belägger Gullspångs kommun den 24:e platsen bland rikets samfliga kommuner; De kommuner som haft större befolkningsminskning har utan undantag varit föremål för regionalpolitiska insatser. Inom intervaHet 24:e0:e plats enligt samma sätt att räkna är det bara ett par kommuner som i likhet med Gullspångs kommun inte fått regionalpolifiskt stöd.

Länsstyrelsen och Gullspångs kommun har vid en uppvaktning nyligen hos industriministern påvisat vissa andra långsikfiga negafiva tendenser i kommunens utveckling, som tveklöst inger oro för framfiden:

-    Antalet arbetstillfällen har minskat, samtidigt som antalet långväga pendlare har ökat,

-   Den kvinnliga förvärvsfrekvensen är låg,

-    Även om arbetslösheten i absoluta tal inte är så hög, har svårigheterna på den lokala arbetsmarknaden blivit akuta genom flera företagskriser under senare år, 200 arbetstillfällen har därigenom försvunnit de senaste åren.

Därtill kommer atf skattekraften är låg och att den kommunala utdebiteringen - 17:90 kr, - är bland de högsta i landet,

I konsekvens med de principer som gäller för särskilt drabbade kommuner och orter anser vi från länet att Gullspång är i starkt behov av regionalpoHtiskt stöd.

En långsiktigt minskande befolkning och en sviktande arbetsmarknad är kännetecknande också för Töreboda och Karlsborg,

Karlsborg har ett ensidigt näringsliv, starkt beroende av militär verksamhet. Över 40 % av människorna i Karlsborg arbetar inom staflig verksamhet,

Töreboda har en mer differentierad industri, men tyvärr har den ena företagskrisen avlöst den andra under 1980-talet, Detta har gjort att småindustrin har genomgått en mera långsiktig försvagning med en minskning av antalet arbetstillfällen. Arbetslösheten i Töreboda har under en längre tid varit relativt sett högst i länet.

Länsstyrelsen, de statliga länsnämnderna och utvecklingsfonden arbetar nu i samråd med berörda kommuner med eff handlingsprogram för den norra länsdelen. Arbetet inriktas i första skedet på Gullspångs kommun, där flera företag har planer på att expandera om de ekonomiska fömtsättningarna är tillräckligt gynnsamma.

Det pågår över huvud taget ett mycket förtjänstfullt arbete, som samordnas av länsstyrelsen. Länsstyrelsen kommer i sitt regionala utvecklingsarbete aft prioritera den norra länsdelen. Lokalf försöker man få fram konkreta projekt aff arbeta vidare med. Utgångspunkten - att ta till vara de möjligheter som finns såväl regionalt som lokalt - Hgger helt i linje med den nya inriktning av regionalpolitiken som industriministern och regeringen nu arbetar efter. Ett viktigt inslag är de ökade beslutsbefogenheterna på

länsnivå vad gäller användningen av det regionalpolitiska stödet.

Länsstyrelsen måste nu fä tillräckliga resurser för regionalf utvecklingsarbete för att framgångsrikt kunna fullfölja det arbete som nu pågår i den norra länsdelen.

Andra stödåtgärder som kan komma att aktualiseras är att företagen får använda sina investeringsfondsmedel.

Det finns också enligt vår mening starka skäl för att företag som väljer att etablera sig eller expandera i eller i närheten av den särskilt hårt drabbade orten Gullspång/Otterbäcken kan påräkna lokaliseringsstöd.

Herr talman! Jag har inget annat yrkande än om bifall till utskottets hemställan.

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

Anf. 121 KENTH SKÅRVIK (fp):

Herr falman! I motion 2961 har jag tagit upp några åtgärder som jag anser viktiga att ha med i bilden när det uppkomna läget i Uddevallaregionen skall bemästras så smärtfritt som möjligt,

I motionen hävdar jag att regeringen har varit alltför njugg när den ansett att endast Lysekil, Munkedal och Uddevalla behöver inlemmas i ett speciellt stödområde. Jag anför i min motion att även Orust och Färgelanda bör ingå i detta område. Dessa kommuners närhet till Uddevalla gör aft de varit mycket beroende av Uddevallavarvef och nu alltså står med samma bekymmer som de andra,

I en centermofion har framförts att även mer norr över liggande kommuner som Sotenäs, Strömstad och Tanum bör ingå i def speciella stödområdet, Def ställer jag gärna upp på, och folkpartiet medverkar i en reservation angående detta.

Jag kan förstå utskottets skrivning att restriktivitet bör iakttas med atf peka ut kommuner till vilka regionalpolitiskt stöd skall kunna utgå, men def gäller absolut inte Uddevallaregionen, så som situationen har utvecklat sig där. Däremot är jag givetvis medveten om aft man noga måste överväga innan man ger klartecken för ett sådant här stöd.

På sikt kommer de nu insatta åtgärderna förhoppningsvis att ge resultat för hela Mellan- och Nordbohuslän, Men det är nu detta område har det besvärligt, och det är nu det behöver hjälp. Och ett regionalt stöd har man ju inte i alla tider.

Jag tar i min motion speciellt upp läget i Lysekil, vilket både företagare och anställda känner besvärande. Regeringen lovade i samband med det s, k. Uddevallapaketet aft ta ansvar t, ex, för verksamheten vid Skandiaverken, Lysekilsborna känner sig besvikna och glömda. Den nyligen gjorda rekonstruktionen kan kanske vara början till slutet för det gamla ärorika företaget, och det skulle vara en katastrof för den förut pressade bygden, Def gäller aff få fler arbetstillfällen till Lysekil, precis som till Uddevalla, Detta har regeringen i sitt Uddevallapakef lovat lysekilsborna,

I motionen föreslog jag också några arbetsmarknadspolitiska åtgärder som skuHe kunna vidtagas, t, ex, att nu bygga om vägen UddevaHa-Trollhättan-Vänersborg, Orsaken till att en ombyggnad är nödvändig är dels vägens

159

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

dåliga standard, dels atf vägen kommer aft bH mycket hårt trafikerad av pendlare från Uddevalla som kommer att arbeta i Trollhättan, Vägen är också väl utnyttjad av bilfrafikanferna mot Dalsland, Värmland och Stockholm över Mariestad,

Ett annat förslag gäller polishuset i Uddevalla, som är i sitt planeringsskede. Jag har både vid den allmänna motionsfiden i januari och i samband med den regionalpolitiska propositionen nu i våras yrkat på fidigareläggning av detta bygge. Det känns som en nonchalans från utskottets sida aft det i princip inte nämns något om detta i skrivningen i betänkandet. Här gäller det infe bara aft bygget av polishuset borde komma i gång av arbetsmarknadspolitiska skäl utan också att poHsen i Uddevalla arbetar under mycket besvärliga förhållanden. Uddevallapolisen är i dag inrymd i tre hus på olika platser i kommunen med gamla och nedsHtna lokaler.

Herr talman! Def gäller i sådana här besvärliga lägen att ta till vara alla möjligheter att skapa arbetsfillfällen. Ibland måste man i det byråkratiska handläggandet rucka på sina tidsperioder för att ta sig an och lösa de problem som finns. Människorna i Bohuslän vill, liksom de som bor på andra ställen, känna trygghet i sitt dagHga liv och arbete, Def ligger på vårt ansvar som beslutande polifiker att se till att de får känna den tryggheten.

Herr falman! Jag har inte några andra yrkanden än bifall till de reservationer där folkpartiefs ledamöter finns med.

160

Anf. 122 ELVING ANDERSSON (c):

Herr talman! Sysselsättningssifuationen i UddevaHaregionen och i norra Bohuslän är mycket bekymmersam. Läget har varit besvärligt under ganska många- år, och efter beslutet om nedläggning av Uddevallavarvef har situationen naturligtvis försämrats mycket drastiskt.

Det finns dock en delljuspunkter att peka på, Volvos etablering av en ny personbilsfabrik i Uddevalla ger naturligtvis ett mycket gott tillskott av arbetstillfällen. Även andra företag har beslutat om etablering i regionen. Det finns dock anledning att understryka atf problemen i och med detta ingalunda är lösta, Volvoetableringen innebär t, ex, aff en knapp tredjedel av dem som blir arbetslösa vid Uddevallavarvef kan få nya arbeten, Def fordras stora regional- och arbetsmarknadspolitiska insatser under en ganska lång följd av år, innan de värsta verkningarna av varvsnedläggelsen kompenserats.

En vikfig del i arbetet med att rekonstruera arbetsmarknaden i regionen är aft kommunerna införlivas i stödområdet. Regeringen och utskottsmajorifeten, bestående av socialdemokrater, moderater och vpk, har dock gjort en mycket olycklig begränsning av stödområdet. Man har gjort en sådan gränsdragning att stödområdet omfattar endast Uddevalla, Lysekils och Munkedals kommuner, I proposition 1984/85:115 angående regional utveckHng och utjämning påstår föredragande statsrådet att verkningarna av nedläggningen av Uddevallavarvef kan begränsas till dessa tre kommuner. Detta är ett påstående som inte stämmer med verkligheten. Även övriga kommuner i Uddevallaregionen och i norra Bohuslän kan anses tillhöra

samma arbetsmarknadsregion.

Den avgränsning som nu föreslås diskriminerar de kommuner som inte kan få del av det föreslagna stödet. Det blir naturligtvis så atf företag inte etablerar sig i t, ex, Soteriäs kommun, om förmånligare villkor kan erhållas om etablering sker i Lysekil eller i Uddevalla, Den föreslagna inriktningen på stödinsatserna är centraliseringsbefrämjande och försvårar möjligheterna atf skapa en fungerande arbetsmarknad i hela regionen.

Därför måste def föreslagna åtgärdsprogrammet för Uddevallaregionen, i vad avser såväl arbetsmarknadspoHfiska som industripoHtiska stödåtgärder, kunna gälla även i Färgelanda, Orust, Sofenäs, Tanums och Strömstads kommuner.

Herr talman! Från centerns sida har vi fört fram dessa krav i ett par motioner. Dessa motioner har följts upp i reservation 76, som är fogad till arbetsmarknadsutskottets betänkande 13, vilken jag härmed yrkar bifall till.

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

Anf. 123 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr falman! Det är inte ofta vi socialdemokrater från Bohuslän tagit till orda i de regionalpoHtiska debatterna under de senaste åren. Vi har då och då pekat på våra kvarstående problem i norra Bohuslän, och vi har naturligtvis diskuterat våra varvsproblem. Men ofta har vi stått tillbaka, eftersom vi har ansett att regioner med allvarligare problem borde få komma till tals. Nu när vi har en utomordentligt allvarlig situation får vi uppleva att vissa talare i partifaktiskt nit försöker spela ut oss mot sina egna regioner. Herr talman! Låt mig bara säga att jag tror att det är en dålig form av regionalpolitisk debatt - den gagnar ingen.

Herr falman! Det har varit en svår höst och vinter för oss i Bohuslän: krisen på Uddevallavarvet, med Skandiaverken i Lysekil, som kulminerade vid jultid och som slutade med ett beslut om avveckling av varvet i Uddevalla och med en bantning av Skandiaverken, nedläggningshotet över Etri Fönster i Uddevalla, som lyckligtvis avvärjdes fram på vårkanten, neddragningen och omstruktureringen av Nordverk i Uddevalla, sviterna av den tidigare bantningen på ScanVäst, oron för havsfiskelaboratorief i Lysekil och kustbevakningens sambandscentral i Kungshamn,

Så kom då i januari, tyckte vi, en strimma av hopp- vi kanske t, o, m, vågar säga att det började växa fram en optimism i Bohuslän igen - genom regeringens s, k. Uddevallapaket med den rad av åtgärder som föreslogs där. När regeringen den 23 januari i år presenterade det här paketet inledde industriminister Thage G, Peterson med följande:

"Regeringens program för att skapa ny sysselsättning i Uddevallaregionen är en kraftsamling för atf i en svårt drabbad region skapa förutsättningar för och bygga upp en ny näringslivssfrukfur. Målet är att ge Uddevallaregionen en ny framfid baserad på ett varierat näringsliv.

Programmet bygger på ett intensivt arbete i regeringskansliet, i myndigheter, länsorgan och kommuner samt bland fackliga organisafioner och företag,"

Han redovisade alltså målet - en ny framtid för Uddevallaregionen,

161

11 Riksdagens protokoll 1984/85:155-156

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

162

baserad på eft varierat näringsliv, och han beskrev kortfattat hur programmet växt fram. Därefter fortsatte han: "Det är ett avstamp för fortsatta gemensamma ansträngningar att ta vara på idéer, projekt och investeringar och på att erbjuda dem som drabbas av nedläggningar en ny start på arbetsmarknaden,"

"Ett avstamp för fortsatta gemensamma ansträngningar" - vilken inriktning skall då dessa gemensamma ansträngningar ha? Jo, det gäller att ersätta de 2 700 jobb som direkt eller indirekt försvinner, när Uddevallavarvet läggs ned. Tar man sedan med i beräkningen de jobb som redan försvunnit från varvet, ScanVäst och Nordverk rör det sig om 3 000-4 000 nya jobb.

Debatten i Bohuslän har varit livlig på den senaste tiden, och det bör den ju vara. Det finns en lång rad angelägna frågor som kräver svar, t, ex, de här:

1,   Hur utnyttjar man bäst de möjligheter som regeringens s, k. Uddevallapaket ger under 1985 och 1986?

2,   Hur skall den nya näringslivsstrukturen i Uddevalla se ut?

3,   Hur bygger man en ny framtid för Uddevalla?

Är det nu detta som debatten handlar om? Med besvikelse måste jag konstatera att de flesta debattörer inte tycks inse hur allvarlig situationen i Uddevalla är. Många tycks utgå från atf i och med Volvo-etableringen är den nya näringslivsstrukturen skapad i Uddevalla och att problemen därmed är lösta.

Den nya personbilsfabrik som Volvo planerar i Uddevalla ger ca 1 200 jobb. Men det krävs ju ytterligare minst 2 000 arbetstillfällen, helst i ett antal små och medelstora företag. Bl, a, måste def skapas ett stort antal tjänstemannaarbetsplatser. Om detta borde def föras en konstruktiv debatt av politiker tvärs över partigränserna.

Det ligger här ett särskilt ansvar på oss polifiker. Allmänheten skall självfallet vara med i debatten. Det är dess demokratiska rättighet och också dess demokratiska skyldighet. Men det ligger ett särskilt ansvar på oss politiker att vi tar oss samman och försöker att dra åt samma håll.

Även om def föreligger en viss oenighet om regeringens s, k. Uddevallapaket, demonstrerad bl, a, här i dag, förutsätter jag atf det är mer som förenar oss än som skiljer oss åt. Vi har redan för två veckor sedan fattat ett beslut med anledning av regeringens åtgärdspaket, och i morgon och i nästa vecka kommer vi att fatta ytterligare några. Jag hoppas atf vi sedan beslutet är fattat kan koncentrera våra ansträngningar på att genomföra åtgärderna. Vi måste ju komma ut ur de låsta positionerna och försöka återföra debatten fill det som den egentligen borde handla om: aft skapa totalt 3 000-4 000 nya arbetstillfällen i Uddevalla och Lysekil, ja i hela mellersta Bohuslän, att bygga upp en ny näringslivsstruktur och att skapa en ny framtid för hela regionen.

Jag citerar industriministern: "Det arbete som förestår måste genomföras i
samverkan mellan näringslivet, centrala statliga myndigheter, länsorgan,
kommuner samt fackliga organisationer. Det är ett gemensamt ansvar att
pröva nya tankar och förslag          ,"

Så formulerade sig industriministern på Bohusgården i Uddevalla, Vi har "ett gemensamt ansvar" för de 3 000-4 000 människor som berörts eller kommer att beröras av kriserna på Uddevallavarvet, Skandiaverken, ScanVäst och Nordverk, "eft gemensamt ansvar" också för deras familjer -tillsammans aHtså mer än 10 000 människor i mellersta Bohuslän, i Uddevalla och Lysekil, Det bör inte vara för mycket begärt av dem som ger sig in i debatten att de försöker hålla följande enkla.fakta i bakhuvudet: Debatten gäller framtiden för mer än 10 000 människor i mellersta Bohuslän, Var och en av oss har sin del i ansvaret.

Herr talman! Det är med stor tacksamhet som jag yrkar bifall till utskottets hemställan på alla punkter.

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

Anf. 124 ELVING ANDERSSON (c) repHk:

Herr talman! Låt mig först be att få instämma i mycket av det som Karl-Erik Svartberg sade, när han beskrev situationen i Uddevallaregionen och de allvarHga problem som vi har där och som stundar framöver. Jag skulle dock Htet grand vilja utveckla resonemanget om Uddevallaregionen och hur man begränsar den regionen, I mitt anförande nämnde jag att man tycker att man gör en mycket snäv geografisk begränsning. Till de tre kommuner som nu kommer att ingå i stödområdet förekommer en rätt kraftig inpendling från Färgelanda, Omsts, Sotenäs, Tanums och Strömstads kommuner. Den inpendlingen uppgick vid 1980 års folk- och bostadsräkning till 1 598 personer, och man förutsatte i denna folk- och bostadsräkning att inpendlingen skulle öka. Antalet pendlare är därför troligtvis betydligt större i dag. Jag tycker att dessa kommuner borde inräknas i den här regionen, eftersom man har detta pendlingsmönster. Är det inte då bättre aft skapa arbete för dessa människor i deras resp, hemkommuner i stället för att satsa på en fortsatt pendling in till framför allt Uddevalla, men även i viss mån också Lysekil?

Vi är överens om att jobben måste tas fram genom olika insatser. När man ändå har ett sådant tillfälle som def trots allt innebär när man skall rekonstmera arbetsmarknaden i en hel region, så är det enligt min mening bättre att satsa på att skapa jobb för dessa människor i resp, hemkommun i stället för att bygga hela rekonstruktionsarbetet på en fortsatt kraftig pendling,

Anf. 125 KARL-ERIK SVARTBERG (s) replik:

Herr talman! Jag vill bara påpeka att det är i Uddevalla som jobben försvinner. Det är Uddevalla som hela tiden har dragits med problemen kring varvet. Det är i UddevaHa som man har den högsta kommunalskaften, en av de högsta i Sverige. Det är i Uddevalla som man har de tomma lägenheterna. Jag tror att det är en riktig bedömning som regeringen har gjort, att koncentrera stödåtgärderna.

163

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

Anf. 126 ELVING ANDERSSON (c) replik:

Herr talman! VisserHgen är def rätt, som Karl-Erik Svartberg säger, aff det är i Uddevalla som jobben försvinner, men det är också viktigt vilka människor det är som har dessa jobb. Det är i huvudsak uddevallabor, det vet vi, men det finns också ganska många människor som bor i andra kommuner -1, ex Orust och Färgelanda, som ligger närmast till - och som pendlar in tHl arbetsplatsen på Uddevallavarvet,

Min mening är att det är bättre att försöka skaffa de nya jobb som måste fram för dessa människor i deras hemkommuner, i stället för att fortsätta atf bygga på en struktur vars bas är pendling in tiH centralorten i regionen.

Anf. 127 KARL-ERIK SVARTBERG (s) replik:

Herr talman! Får jag bara helt kort säga att många av dem som nu pendlar fill Uddevallavarvet fidigare bott i Uddevalla och arbetat på varvet men flyttat från Uddevalla till kringliggande kommuner. Det gäller infe alla, men många.

Jag tror fortfarande att def är rikfigt aft göra satsningarna på det sätt som regeringen föreslår.

Talmannen anmälde att Elving Andersson anhållit att till protokollet få antecknat att han infe ägde rätt till ytterligare replik.

164

Anf. 128 SIGVARD PERSSON (c):

Herr talman! Det har varit intressant att under dagen lyssna till en debatt där omsorgen om den egna regionen och hembygden har präglat inläggen från många lokala företrädare. Detta engagemang är glädjande och nödvändigt som motvikt till de koncentrationstendenser som karakteriserar så mycket i samhällsutvecklingen.

För egen del vill jag göra detta inlägg med anledning av två centermofioner från Malmöhus län, som vi väckte under den allmänna motionstiden. Den ena är länsmotionen, nr 2238, om arbetsmarknadssituationen i Malmöhus län, med Stig Josefson som första namn och Bertil Fiskesjö, Ulla Tilländer och mig själv som medmotionärer. Den andra är min egen mofion, nr 2253, angående utvärdering av sysselsättningsskapande åtgärder i Landskrona,

NäringsHvets situation, och därmed arbetsmarknadens, i Malmöhus län speglar en skiftande bild. Strukturkrisen inom varvs-, teko- och gummiindustrin har drabbat Malmö, Landskrona och Trelleborg särskilt hårt. Men även Ystad har en arbetslöshetssiffra som ligger klart över genomsnittet för riket, Helsingborg med sitt strategiska läge mot kontinenten och Lund som forsknings- och utbildningscentrum har däremot haft en gynnsammare UtveckHng, Beträffande arbetslöshetssiffrorna hänvisar jag fill bil, 2 med underbilaga, som koihpletterar betänkande nr 13 från arbetsmarknadsutskottet. Jag vill bara sammanfattningsvis konstatera att Malmöhus län har en genomsnittlig arbefslöhetssiffra på 3,7 %. Denna skall jämföras med riksgenomsnittet 3,0 %. Dessa siffror gäller för 1984, men jämförelsevis är de förändringar som skett i år förmodligen ganska små.

För att ytterligare något kommentera arbetslöshetssiffrorna vill jag uttrycka min stora oro för den höga ungdomsarbetslösheten, även om det i statistiken ser bättre ut sedan ungdomslagen kom till i kompromissens tecken. Vi accepterar den lösning som ungdomslagen innebär, men närmast som en övergångsförefeelse i ungdomslagens nuvarande form. Vi måste nu främst sträva efter att skapa förutsättningar inom näringslivet som mera omedelbart öppnar vägarna in i def reguljära arbetslivet. Detta sker bäst genom en kraftfull satsning på de mindre och medelstora företagen, en väsentligt ökad lärlingsutbildning och en satsning på inbyggda verkstadsskolor.

Malmöhus län har således en arbetsmarknadssituation som, genomsnittligt sett, är sämre än vad många föreställer sig. Den glädjande utveckling av forskningsresurser som dock nu är på gång, i främst Lund men även i Malmö genom IDEON-satsningen, och som sker i nära samverkan mellan universitet och näringsliv tror jag får stor betydelse för industrins utveckHng i länet. Det är emellertid mycket viktigt att denna verksamhet får spridningseffekter till gagn för de delar av länet i övrigt som har en besvärlig arbetsmarknadssituation och en svagt utvecklad industriverksamhet.

När det gäller att lösa problemen har utskottet föreslagit utarbetande av åtgärdsprogram m,m. och inrättande av speciella delegationer genom länsstyrelsernas försorg inom ramen för länsplaneringsarbetef, Allt detta kan ju vara bra och kanske också nödvändigt, och utskottet har därför också tillstyrkt en ökning av länsanslaget. Men det helt avgörande är ändå till sist under vilka ekonomiska fömtsättningar näringslivet har att arbeta. Det är ett starkt, differentierat och utvecklingsbart näringsliv som skall ge fler jobb, inte minst för de unga som vill göra sitt inträde i arbetslivet.

Utskottet uttalar också att jordbmket, fisket och livsmedelsindustrin har stor betydelse i Skåne, Ja, det är just vad de har, men bara om näringarna får vara kvar och utvecklas. Med dagens jordbrukspolitik från regeringens sida tvingas vi kanske snart att se detta som en historisk företeelse. Genomförs regeringens förslag är det ett faktum att en betydande arbetslöshet kommer att drabba inte minst Hvsmedelsindustrin, Trädgårdsnäringens roll för Skåne kan i detta sammanhang inte nog understrykas.

Goda kommunikationer både inom länet och med kontinenten är livsviktiga för näringslivets utveckling. Detta gäller alla transportmedel. Kostnaderna för upprätthållande och utveckling av järnvägstrafiken får inte ses isolerat utan måste också ses i ett miljöperspektiv. Förbättring av vägnätet bör främst ske genom upprustning av befintliga vägsträckningar.

När det gäller kommunikationerna med kontinenten måste färjetrafiken absolut prioriteras och utvecklas från alla de tre skånska sundstäderna för en bättre trafikfördelning. För Öresund är och förblir färjetrafik det billigaste, miljövänligaste och i det långa perspektivet mest sysselsättningsskapande alternativet. Sedan må broutredarna gärna fortsätta utredandet som terapiarbete. Huvudsaken är att inte planerna verkställs.

Som Landskronariksdagsman ser jag det som både naturHgt och nödvändigt att kommentera utskottets behandHng av min motion angående utvärde-

Nrl56

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

165

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m.m.

ring av sysselsättningsskapande åtgärder i Landskrona, Med hänvisning till vad utskottet har anfört om gjorda statliga insatser i Malmöhus län skriver utskottet: "I Landskrona kommun har dessa insatser varit omfattande. Ett antal uppföljningar av insatserna i Landskrona har gjorts av bl, a, länsarbetsnämnden, länsstyrelsen, ERU och lärarhögskolan i Malmö, Utskottet förutsätter att man regionalt följer och dokumenterar den fortsatta utvecklingen i Landskrona, Åtskilligt arbete kvarstår för att motverka negativa effekter av nedläggningen av Öresundsvarvet, Investeringsbolaget - Landskrona Finans - har en betydelsefull roll i arbetet med att finna ersättningsindustri tiH Landskrona,"

Insatserna i Landskrona har inte bara varit pengar. Det har varit ett unikt samarbete mellan Landskrona Finans - med dess finansiella resurser -, näringslivet, facket, kommunen och politikerna. Det är de 100 miljonerna tillsammans med detta samarbete som har gett resultatet. Det har varit en törnbeströdd väg, inte utan misslyckanden i enskildheter, men sammantaget ett gott resultat i förhållande till utgångsläget.

Den s, k, LandskronamodeHen har väckt mycken uppmärksamhet och har fungerat så här långt - i Landskrona, Att jag i min motion begärt en allsidig utvärdering med statlig hjälp beror på atf jag anser det vara ett riksintresse att det blir gjort. Vad som hänt hittills efter den största industrinedläggelsen på en ort som väl någonsin skett i Sverige borde enbart detta ha riksintresse. Utvecklingen belyses inte uttömmande och översiktligt i de uppföljningar utskottet åberopar. Så har t, ex. inte Landskronas befolkningsminskning med 3 000 personer under en tioårsperiod belysts, med alla de konsekvenser detta har för framtiden när det gäller åldersstrukturen samt dess inverkan på skolor och insatser för åldringsvård. Jag kan endast här hänvisa till det siffermaterial som återfinns i bilaga 2 till betänkandet.

Den starkt förändrade sociala strukturen i befolkningsunderlag och det starkt försämrade skatteunderlaget utgör faktorer som vidare måste vägas in när nu bidragssystemet för skatfeutjämning skall ses över. Bortser man från dessa faktorer blir systemet djupt orättvist,

Landskrona Finans har gjort en fin insats men står nu vid en skiljeväg. De 100 miljonerna är disponerade och arbetar i nya verksamheter. Hur skall nytt kapital anskaffas, var skall det satsas och på vad? Även detta är frågor som jag menar borde få sin belysning i den allsidiga utvärdering jag begärt men som arbetsmarknadsutskottet uppenbarligen inte anser är en riksangelägenhet. Jag hävdar att det är det. Det var dock ett stafligt företag som lades ned.

Herr talman! Jag har inget yrkande, men med hänvisning till vad jag här och i min motion anfört finns det all anledning att återkomma till dessa frågor här i kammaren.

166

Anf. 129 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Herr talman! Jag tänkte i det här anförandet säga några ord om situationen i Malmöregionen, Men först vill jag allmänt säga att jag tror att det är nödvändigt aft man i den regionalpolitiska debatten understryker att det inte är enbart de traditionella stödområdena som har sysselsättnings- och

regionalpolitiska problem. Också i storstäderna finns sådana. Det visar inte minst situationen i Malmöregionen,

I Sverige bor ca 2,5 miljoner människor i de tre storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö, Dessa områden är således hembygd för nästan en tredjedel av Sveriges invånare. De flesta människor känner sig här djupt rotade. Man känner samhörighet och trivs med sin stad. Storstäderna har också en central roH när det gäller den ekonomiska utveckHngen i landet i stort, Mycket talar för att en positiv utveckling i storstadsområdena är en god draghjälp för hela ekonomin i Sverige,

Men storstäderna har också sysselsättningsproblem, Alla storstadsområden uppvisar jämfört med riket totalt en kraftig minskning av sysselsättningen inom industrin under 1970-talet, I Stockholmsområdet finns starka regionala obalanser, Göteborg har sina problem med en högre arbetslöshet än riksgenomsnittet. Särskilt besvärliga är arbetslöshetsproblemen i Malmö, Av det utmärkta statistiska material som har bifogats arbetsmarknadsutskottets betänkande kan man utläsa att arbetslösheten i Malmö 1984 var 4,96 %, Det betyder i runda tal 7 000 öppet arbetslösa i en enskild kommun, Malmö kommun. Det är, herr talman, en siffra som är fullt jämförbar med arbetslösheten i många av stödområdena.

Arbetslösheten i Västernorrlands län uppgick, för att ta ett exempel, 1984 tiH3,68 %, medan motsvarande siffra för Malmö kommun alltså var 4,96 %, I Jämflands län var arbetslösheten 3,57 % 1984,

Malmö är således eri kommun som drabbades hårt av den industri- och sysselsättningskris som vi fick känna av i slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet. Även om arbetslösheten, bl, a, genom betydande kommunala insatser, har kunnat pressats fillbaka under det senaste året kvarstår det faktum atf Malmö har betydande sysselsättningsproblem, fuHt jämförbara med problemen på många av de orter som ingår i stödområden.

Herr talman! Mot den här beskrivna bakgmnden blev jag ganska beklämd när jag läste den reservafion som centerpartisterna i arbetsmarknadsutskottet avgivit rörande befolkningstalen i storstäderna, I den reservationen - nr 6 - säger cenferledamöterna; "Av det anförda framgår aff det inte kan bli aktuellt att stimulera utvecklingen i storstadsområdena, vilket är den reella innebörden av yrkandet i motion 1459," Det är den motion som de socialdemokratiska riksdagsledamöterna i Malmö övervägt.

Det är egentligen ett ganska fantastiskt uttalande. Arbetsmarknadsutskottets ledamöter har haft tillgång till ett digert statistiskt material som visar att arbetslösheten i Malmö vida överstiger riksgenomsnittet och ligger på en nivå som är fullt jämförbar med arbetslösheten i stödområdet. Centerpartisterna kan inte heller sväva i okunnighet om att Malmö har haft en betydande befolkningsminskning under 1970-talet och början av 1980-talet, Och ändå skriver man i reservationen; "Av det anförda framgår att det inte kan bli aktuellt att stimulera utvecklingen i storstadsområdena, vilket är den reella innebörden av yrkandet i motion 1459",

Jag förstår, herr talman, aft centern inte har så många väljare kvar i storstadsområdena. Det skall bli ytterligt intressant att se hurde centerpartis-

Nrl56

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

167

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

168

tiska representanterna för bl, a. Malmöregionen kommer atf rösta när de har att ta ställning till den reservation som centern ensam står bakom i utskottet.

Det var intressant att lyssna till Sigvard Persson, Jag kan instämma i mycket av vad han sade om situationen i Malmöhus län. Det var en utomordentligt bra beskrivning av det besvärliga läge vi har i den region och det län som Sigvard och jag kommer ifrån. Men av den centerpartistiska reservationen i arbetsmarknadsufskottet får man en annan bild av vart centern i riksdagen strävar när det gäller utvecklingen i såväl Malmö som Göteborg och Stockholm,

Herr falman! I vår motion 1459 har vi lagt fram en rad förslag till åtgärder för att stimmulera utvecklingen i Malmöområdet och för aff skapa fler jobb åt de människor som där har sin hembygd och känner för just Malmö,

Vi säger för def första att det i det kortsiktiga perspekfivet krävs att Malmöregionen får en ökad andel av de totala arbetsmarknadspolitiska insatserna. Det gäller beredskapsarbeten, arbetsförmedlingsresurser och Hknande arbetsmarknadspolitiska insatser.

För det andra säger vi atf det behövs betydande näringspolitiska insatser i Malmöregionen, Vi pekar i motionen på några områden, Def gäller en vidare utveckling av Kockums varv med inriktning bl, a, på undervattensteknologi. Det gäller en omfattande statlig satsning på naturgas och ett energifekniskf centrum i Malmö, Det gäller statlig medverkan till etablering av ny indusfri i Malmö, Vi skisserar också en rad åtgärder för atf förnya industrin och ge den mer av forskningsinriktning.

För det tredje säger vi att det är av stor betydelse atf den segslitna diskussionen om Öresundsförbindelserna nu resulterar i en lösning. Det är en förutsättning för atf Malmös geografiska fördelar - närheten fill de stora nordeuropeiska marknaderna - skall kunna fas till vara. En fast förbindelse mellan Malmö och Köpenhamn skulle få positiva effekter för hela regionens näringsliv. Också i övrigt har staten ett betydande ansvar för att förbindelserna mellan Skåne, Malmö, och kontinenten förbättras.

Det är av nationellt intresse atf utveckHngspotentialen i Malmöregionen utnyttjas för den industriella förnyelse som är nödvändig om Sverige skall kunna fortsätta den mödosamma vägen att komma ur den ekonomiska krisen.

Mot denna bakgrund har vi föreslagit att en sysselsättningsdelegation inrättas för Malmöregionen samt att ett investmentbolag, Malmö Finans, bildas med statHgt stöd. Delegationens uppgift bör vara att föreslå och initiera åtgärder som kan förbättra förhållandena på arbetsmarknaden. Delegationens arbete bör ske i nära samarbete med regionala organ och berörda kommuner. Det är beklagHgt att utskottet inte velat tillstyrka det förslaget.

Herr talman! Jag har så här ganska kortfattat velat säga några ord om min hembygd, Malmö. Där vill jag leva och bo. Och därför så vill jag att också Malmö skall kunna ha möjligheter att utvecklas i posifiv riktning, precis som många andra talare i kammaren under denna dag har talat om sin hembygd och dess möjligheter att utvecklas.

Anf. 130 BÖRJE NILSSON (s):

Herr talman! De socialdemokratiska ledamöterna i Skåne har i år ställt sig bakom en gemensam motion, som delvis behandlas i arbetsmarknadsutskottets betänkande om regionalpoHtiken. Motionen skall anses som en samlad aktion för att på olika sätt stimulera näringslivets utveckling i Skåne och att därmed öka sysselsättningen i de båda länen.

Många lever i den tron att Skåne är en ur sysselsättningssynpunkt problemfri del av vårt land. Så är inte fallet, 1960-talets goda år med en alltmer expanderande arbetsmarknad bröts i och med den svenska ekonomins nedgång i slutet av 1970-talet, Återverkningarna för det skånska näringslivet och arbetsmarknaden blev snabba och negativa: den öppna arbetslösheten steg brant för aft nå en topp under 1982 med över 25 000 arbetslösa. Särskilt hårt drabbades de traditionella industriorterna.

Under 1984 har svårigheterna på den skånska arbetsmarknaden och inom näringslivet i någon mån reducerats beroende på de allt påtagligare uppgångstendenserna inom den svenska ekonomin, som även lett till viss ökning av den inhemska efterfrågan. Den under senare år förda politiken har lett till att situationen i den svenska ekonomin i dag är avsevärt bättre än för några år sedan, vilket naturligtvis är en viktig utgångspunkt för utvecklingen i skilda regioner. Bl, a, framhåHs aft industrins konkurrensförmåga har förstärkts samt produktion, sysselsättning och investeringar åter ökar. Detta är oerhört positivt för sysselsättningen såväl i Skåne som för landet i övrigt.

Den allmänna uppgången har dock inte medfört att de sysselsättningstillfällen som gick förlorade under den borgerliga regeringsfiden har kunnat återhämtas. De strukturella problemen kvarstår främst på grund av ojämn regional fördelning av olika branscher. Läget på den skånska arbetsmarknaden är därför fortfarande utomordentligt besvärligt i första hand för personer som söker sig ut på arbetsmarknaden, som t, ex, ungdomar. Det skulle behövas ett årHgt tillskott av 2 000-3 000 nya arbetstillfällen för att eliminera problemen på den skånska arbetsmarknaden. En rad selektiva åtgärder måste vidtas för att förnya def skånska näringsHvet,

Dessa åtgärder bör helt naturligt utgå från Skånes specifika förutsättningar som t, ex, närheten till rika exportmarknader på den europeiska kontinenten, väl utvecklade utbildnings- och grundforskningsresurser, landsdelens råvaruresurser, industrieHa kunnande, kapitaltillgångar m,m.

Mot denna bakgrund kräver socialdemokraterna i Skåne eft åtgärdsprogram i syfte att förbättra sysselsättningsmöjligheterna i de båda Skånelänen, Vi har i vår gemensamma motion föreslagit en lång rad av åtgärder, som bör sättas in för aft stimulera näringslivet, framför allt tillverkningsindustrin. Vi nämner t. ex. möjligheter för ökad vidareförädHng av jordbruksprodukter, livsmedelsteknisk utbildning och forskning, utveckling av trädgårdsnäringen, åtgärder för att stärka sydkustfisket och fiskberedningsindustrin, exportstöd fill den träbearbetande industrin, möjligheter att utnyttja de skånska mineralresurserna, utveckHng av turistnäringen m. m. Lunds universitet och tekniska högskola kan spela en central roll i en nödvändig industriell omvandling och förnyelse av det skånska och sydsvenska näringslivet.

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

169

12 Riksdagens protokoll 1984185:155-156

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

170

Även i enskilda skånemotioner förs def fram förslag på insatser, vilkas gemensamma syfte är aft främja sysselsättningen och på nytt få fart på utvecklingen i Skåne,

I kommentarer över våra motioner bestyrker utskottet vår bedömning av arbetsmarknadsläget. Utskottet konstaterar att Skåne under senare år haft problem aff upprätthålla sysselsättningen framför allt i kommuner som drabbats av strukturförändringar. Både i Kristianstads och i Malmöhus län har emellerfid industrin haft en positiv utveckling under def senaste året, I Malmöhus län gäller detta särskilt den exportinriktade industrin, som också bidragit fill en viss sysselsättningsökning. Ett karakteristiskt drag för Kristianstads län är dock en märkbar nedgång av efterfrågan på arbetskraft inom byggnadsindustrin.

Man nämner också att det i de båda aktuella länen pågår eff omfattande utvecklingsarbete inom näringslivet. Som exempel kan nämnas den samverkan mellan forskning och näringsliv som resulterat i forskarbyn IDEON i Lund, vars verksamhet avses leda fill industriell produktion som kan förläggas inom länen.

Även på étt antal orter i Kristianstads län pågår ett utvecklingsprojekt av olika slag, t, ex, Tyringeprojektet, med syfte att sfimulera nyföretagandet i Tyringe, utveckla befintliga företag och stimulera samarbete mellan företagen. Vidare har startats ett projekt inom fiskhanferingsindusfrin i Simrishamn - Marknads- och produktutveckling för Simrishamnsfisk,

Det är värdefullt atf arbetet med atf stärka och förnya näringslivet i Skåne nu kommer i gång. Men det som anges i betänkandet räcker inte för aft skapa arbete åt alla dem, särskilt ungdomar, som söker sig ut på arbetsmarknaden. Enligt tillgänglig statistik är situationen allvarligare än vad man centralt i Stockholm tänker sig. Arbetslösheten i de båda Skånelänen är 3,11 % resp, 3,7 %, vilket innebär att den ligger över riksgenomsnittet. Dessa siffror utgör talande bevis på aft södra Sverige har påtagliga regionala problem och att det krävs mer planmässiga insatser än hitfills.

Jag är medveten om aft utskottet i detta betänkande inte har kunnat behandla Skånemotionernas alla delförslag, utan har sett på situationen mer övergripande, Def är därför vikfigt aft departement, ämbetsverk, länsmyndigheter nu tar över och följer upp våra gemensamma förslag.

Det krävs i en del fall ett ingående utrednings- och utvecklingsarbete för att skapa underlag för åtgärdsprogram för resp. Skånelän, Def arbetet måste bedrivas skyndsamt i samarbete mellan centrala myndigheter och de båda länsstyrelserna. Utskottet har i betänkandet, i anledning av motionen, tiHstyrkt en utökning av länsanslagef, vilket bör öka förutsättningarna för regionalt åtgärdsinriktat arbete.

Vi kan också konstatera aft Skåne har mycket liten del av statlig förvaltning. Det bör därför vara naturligt aft staten, när det gäller den egna verksamheten, överväger en lokalisering till Skåneregionen, Det kravet bör beaktas av civildepartementets arbetsgrupp för decentralisering av statlig verksamhet, som inom kort framlägger förslag i frågan.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera aft Skåne under de borgerliga

regeringsåren drabbades hårt av företagskriser och inskränkningar i driften med följd att flera tusen arbetstillfällen försvann. Tack vare den ekonomiska polifiken under senare år har svårigheterna på arbetsmarknaden kunnat reduceras i någon mån, men fortfarande är arbetslösheten större än för riket i sin helhet. Det gör det angeläget med ökade stafliga insatser i oHka avseenden, vilket också socialdemokraterna i Skåne kräver. De båda Skånelänen har goda förutsättningar för framtiden, Detta bör man ta vara på för att fillgodose människornas berättigade krav på ökade sysselsättningsmöjligheter.

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m.m.

Anf. 131 CHRISTER SKOOG (s):

Herr falman! Problemen och utvecklingen i Blekinge län har varit föremål för diskussion och resonemang i riksdagen vid flera fillfällen och uppmärksammats inte minst i de mofioner som väckts av länets riksdagsledamöter och även i den proposition som vi nu har atf ta ställning fill. Utvecklingen beskrivs på ett utmärkt sätt i arbetsmarknadsufskottets betänkande.

Länet är ett högindustrialiserat län och därmed ganska känsligt för både upp- och nedgångar i konjunkturen. Länefs indusfri domineras av ett fåtal stora s, k, filialföretag, I dessa stora filialföretag arbetar ungefär 75 % av industrisysselsafta. De här filialförefagen har i de flesta, ja, näsfan alla fall, utveckling, marknadsföring och andra för företagefs framfid strategiskt vikfiga ställningstaganden förlagda utanför länet.

Antalet sysselsatta i industrin har sedan 1970 minskat med 5 000 personer. Trots den ökning som kom i och med vändningen 1983-1984 har tyvärr sysselsättningen inte kunnat ökas fill samma nivå som fidigare. Utgångspunkten var alldeles för låg, och trots uppgången är alltså arbetslösheten fortfarande stor.

Problemen i länet är stora. Särskilt stora är de kanske i den östra delen, i Karlskrona och Ronneby kommuner. Jag kan nämna namn som Uddcomb, som nyligen sade upp eft hundratal personer, och Kallinge Jernverk i Ronneby, där 300 - 400 personer riskerar atf mista sina arbeten när Volvo vill sälja järnverket. Enligt vad jag i dag har erfarit pågår för närvarande diskussioner mellan Ronneby kommun och Volvo om någon form av lösning för förhoppningsvis åtminstone de flesta av de här människorna,

Därfill kommer atf den östra länsdelen domineras starkt av den statliga verksamheten, en staflig verksamhet som tyvärr också den har drabbats av nedskärningar i vårt län. Sedan fio år fillbaka har 1 700 statliga jobb försvunnit i Blekinge, Under samma period har antalet stafliga arbetstillfällen ökat i landet i övrigt. Det gäller framför allt inom försvaret, flottan i Karlskrona, flyget i Kallinge och kustartilleriet.

Lägger man sedan till att Blekinge läns landsting inte har världens bästa ekonomi, kan man se ätt def finns hotande moln i fjärran.

Skulle de borgerliga partierna få något att säga till om, så kanske vi får uppleva privafisering av den offentliga sektorn även i vårt län. En sådan privatisering kan knappast inriebära fler jobb för Blekinge, eff ekonomiskt svagt län, utan snarare skulle problemen öka med en sådan politik.

171

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

Yvonne Sandberg-Fries m,fl, socialdemokrater har i motion 2956 i samband med denna proposition krävt att man skall kunna använda ett särskUt utvecklingskapital i de fyra kommuner som infe omfattas av något stödområde i dag. Jag tolkar utskottets förslag på så sätt att Olofsfröm, som för närvarande är särskilt inplacerat i stödområde C av regeringen, också i fortsättningen kommer att vara det, och att därmed s, k, utvecklingskapifal skall kunna användas för att utveckla företag i den kommunen. Jag utgår också från att det också skaH kunnas användas i övriga Blekingekommuner,

Vidare har jag själv under den allmänna motionstiden haft en mofion om utveckling av pälsdjursnäringen, och det är med glädje jag konstaterar atf även propositionen innehöll förslag om att regionalpolifiskt stöd också skaH kunna användas för pälsdjursnäringen och fiskodlingen. Pälsdjursnäringen är väldigt viktig, inte minst för Sölvesborgs kommun, där ca 1 000 personer är direkt eller indirekt sysselsatta inom näringen,

Blekinge län har tyvärr drabbats av en stor utflyttning. Sedan 1975 har 3 400 personer flyttat ut ur länet. För att ta en enda kommun som exempel, skuHe Olofsfröms kommun ha minskat med 12 %, Jag tror nästan def är rekord i landet. Framför allt är det unga människor som flyttar ut, som infe kan få arbete hemma i länet utan måste flytta. Detta innebär att det på sikt inte kommer att finnas några kvar som så att säga kan föröka blekingarna.

Vi har en hög grad av förtidspensionering i länet och en högre arbetslöshet, trots aHa de insatser som har gjorts inte minst av kommuner och landsting. Arbetslösheten i Blekinge är högre än rikets genomsnitt.

Trots dessa problem finns det en framtidstro i länet, Def sjuder av aktivitet i företagen, och det bildas nya företag. Det beror inte minst på den ekonomiska politik som regeringen har fört och som nu börjar visa resiiltat.

Regeringen har också gjort särskilda insatser i form av lokaliseringslån och lokaliseringsstöd. Nu senast var det Blackstone i Sölvesborgs kommun som gynnades. Jag vill passa på att rikta ett tack till regeringen och industriministem för detta. Det har blivit till stor nytta för sysselsättningen i den delen av länet.

Jag har med dessa synpunkter velat lyfta fram Blekinges problem, och jag vill avslutningsvis återigen säga att det, trots aff bilden kan tyckas vara mörk, finns en framtidstro. Det kan bl, a, konstateras vid ett besök just denna vecka på Skansen här i Stockholm, där Blekinge är representerat och där man visar inte bara det blekingska näringslivet utan också de kulturella och andra aktiviteter som finns i länet. Där kan man också se atf småföretagen är på stark frammarsch även i Blekinge - många företag har startat med god framgång.

Jag skulle avslutningsvis vilja rekommendera herr talmannen och riksdagens ledamöter att göra ett besök på Skansen och se på den blekingska utställningen.

172

Anf. 132 BARBRO NILSSON i Visby (m):

Herr talman! När jag tidigare i dag lyssnade tiU Frida Berglunds och Thage Petersons anföranden kunde jag infe låta bH att fömndras, I var och Varannan

mening omnämndes Norrbotten och alla de insatser som socialdemokraterna har gjort eller skall göra för detta län, I alla debatter som vi moderater har haft med socialdemokraterna blickar de bakåt i tiden och skryter, dock inte i dag när det gällde Norrbotten, Glömt var 60-talefs flyttlasspolifik med alla familjetragedier som följde i dess spår. Glömt var Stålverk 80 och alla de miljarder som ansvarslöst kastades bort i denna gigantiska felsatsning. Den som vuxit upp i dessa trakter glömmer inte. Jag har inte glömt!

Herr talman! Thage Peterson är inte för inte industriminister, I sitt anförande talade han nästan uteslutande om industriella satsningar och spridning av ny teknik. Jordbrukspolitiken och dess stora regionalpolitiska betydelse omnämndes knappast, och som konsekvens av detta finns Gotland tyvärr endast flyktigt omnämnt i propositionen och i def betänkande vi nu behandlar.

Det var från början med stor spänning och oro som jag läste årets version av proposition 115 om Regional utveckling och utjämning. Till grund för den nu aktuella propositionen ligger bl, a, den regionalpolifiska utredningens betänkande, som beträffande Gotland i många stycken ger en förenklad och delvis också helt felaktig beskrivning av länets situation. Arbetsmarknadsutskottet gästade dock Gofland förra hösten, och stafliga och kommunala myndigheter fick då tillfälle att informera den mycket stora skaran politiker om de speciella arbetsmarknadspolitiska förhållanden som råder på vår ö och också om felaktigheterna i den framtagna statistiken. Länsstyrelsen har också tagit fram material och presenterat det i skrift för de utskott som berörs.

Herr talman! Den enligt statistiken höga sysselsättningsgraden, som betänkandet hänvisar till, ger en felaktig bild av den verkliga situationen. Definitionen av förvärvsarbetande omfattar bl, a, oavlönade "biträden" vid länets 2 600 jordbruk, alltså hemmamakar, liksom en stor del säsonganställ-da inom bl, a, livsmedelsindustrin och turistnäringen - av de ca 5 000 arbetstillfällen som årligen anmäls till arbetsförmedlingen är mer än hälften tillfälliga. Dessutom gjordes mätningarna första veckan i september, den vecka då jobb erbjuds både i turistnäringen och i jordbruket.

Herr talman! Bristerna på den gotländska arbetsmarknaden kan bättre utläsas av att länet har procentuellt fler personer i arbetsmarknadspoHtiska åtgärder än de flesta skogslänen, Gotland har dessutom betydligt lägre medeHnkomst per invånare än riket i dess helhet, Samfliga skogslän hade högre genomsnittlig inkomst än Gotland 1982 - också Norrbotten, som industriministern framhöll som ett låglönelän.

Den felaktiga beskrivningen av länets arbetsmarknadssituation har nu haft till följd att andelen av den för riket totala medelsramen för beredskapsarbeten successivt minskat från ca 0,6 % till ca 0,3 % enligt den preliminära ramen för 1985/86,

Trots minskningen skall vi inom denna ram klara insatser inom naturvård och fornminnesvård, eftersom dessa s.k. riksobjekt inte är tillförsäkrade särskilda medel - men vi känner vårt ansvar. Regionalpolitiken har i sanning sin bakgård som regeringen bör skämmas över - inte bara den glättade yta

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

173

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

174

som industriministern framhöll här i morse,

Gofland omnämns inte många gånger i vare sig proposition eller betänkande, trots de stora regionalpolitiska problem som vi har aft brottas med, Thage Peterson konstaterar bara torrt i proposifionen: "En genomgång av den regionala problembilden och bedömning av utvecklingen visar aft de stora och långsiktiga balansproblemen fortfarande återfinns i de regioner som

omfattas av de nuvarande stödområdena. Det gäller Gotland," bl, a.

Men några speciella åtgärdsförslag finns inte i den stora textmassan.

En åtgärd vore aft flytta upp Gotland till stödområde B, Det skulle kanske vara en morot för vår industri, som sysselsätter endast 15,6 % av arbetskraften - en industri som dessutom saknar företag i tillväxtbranschen. Detta har jag föreslagit i hemställan i min mofion 2598, Men tyvärr ville infe utskottet detsamma, och jag tycker därför inte att def är någon mening med aft yrka bifall till motionen.

Herr falman! I denna ljuvliga försommartid fylls färjorna till Gotland med människor som vill njuta av natur och kultur eller kanske bara på bästa sätt ta till vara några flyende semesterdagar. På vintern är vi ca 56 000 människor på vår ö; sommartid gästas vi av mellan 300 000 och 350 000 turister. Turistnäringens fortsatta utveckling är mycket angelägen, men under de senaste åren har tyvärr en viss tiHbakagång inträffat,

Gotland har endast en säsong, och därför anser jag att turistbranschen på Gotland bör ges samma stödmöjligheter som gäller för fjällområdena, dvs, en inplacering i stödområde A, Def bör enligt min mening vara möjligt aft differentiera stödet sektorsvis lika väl som geografiskt. Men infe heller på den här punkten tyckte utskottet detsamma.

Dyra transportkostnader är säkerligen huvudorsaken till turismens nedgång. Industriministern betonar i propositionen vikten av samverkan mellan regionalpolitiken och kommunikationspolitiken. Kommunikationsministern kommer i en anmälan tHl proposifionen med ett åtgärdsprogram för övre Norrland för att underlätta företagens kundkontakter och möjligheter att nå marknaden med sina produkter, 25 miljoner kommer de kundkontakterna aft kosta i subventionerade transporter. Men Golland behandlas infe alls i detta sammanhang, och enligt transporfrådet måste stödet fill Gotland bantas.

Transportstödet är emellerfid livsvikfigf för Gofland, Ur regionalpolitisk synpunkt måste Gofland ha en med andra delar av Sverige jämförbar trafikstandard - annars kan vi infe konkurrera på lika villkor. När den målsättningen är nådd kan vi acceptera en sänkning av fransportstödet - inte förr,

, Herr falman! Våra sommargäster ställer krav när de reser runt vår ö. Det skall finnas matställen med jämna mellanrum, logi, hygienanläggningar och mycket annat. Detta kan vi stå fill tjänst med endast under vissa givna förutsättningar. Utan garanti för försörjning också vintertid avfolkas glesbygden. En levande landsbygd är viktig inte bara för turism och kulturlandskap utan också för försvarspoHtiken - def anser även vår industriminister.

För en vecka sedan drog ett stort bondetåg genom Stockholms gator. Från

Gotland kom över 700 bönder tågande, efter en lång natts färd över havet. Från vårt lilla län kom fler demonstrerande bönder än från många av de stora producenflänen.

Varför? Jo, ingenstans i Sverige spelar jordbruket så stor roll för utkomst och sysselsättning som på Gotland, Ingenstans är de alternafiva sysselsättningsmöjligheterna så begränsade som på Gotland,

Ingenstans har jordbruket så stor regionalpolifisk betydelse som i glesbygdskommunen Gotland,

Men ingenstans tror jag heller att människor är beredda att avstå så mycket av materiell välfärd som på Gotland för att få bo kvar i den trakt där släkt och vänner finns - en trygghet som för många gotlänningar betyder mycket mer än pengar.

Vad som också bör påpekas i detta sammanhang är aff vi på Gotland verkligen tagit till vara de lokala resurserna och förutsättningarna, något som industriministern så varmt förespråkar i proposifionen,

Gotiands jordbruk kännetecknas av att det har lägre normalskördar än riket i genomsnitt. Men vi har löst detta problem genom att 40 % av åkerarealen utnyttjas fill vallodling. Åkerarealen kan inte ekonomiskt användas på ett bättre sätt. Produktionen är därför fill stor del inriktad på kött och mjölk. Vi har i dagarna invigt eft nytt mejeri, och 1979 byggdes vårt slakteri, som är godkänt av EG. Från producent till konsument går en obruten kedja. Mjölkproduktion och sockerbetsodling ger biprodukter, som är ekonomiskt viktiga som djurfoder - detta heller inte att förglömma.

Def är viktigt atf den här produktionskedjan kan upprätthållas obruten. En neddragning av animalieprodukfionen kan få regionalpolifiskt katastrofala följder för sysselsättningen i jordbruket på Gofland. Råvaruförsörjningen och sysselsättningen i industrin skulle också påverkas. Vi har inte möjlighet aff göra som man gör i övriga Sverige, där man samverkar över länsgränserna och hjälper varandra med råvaror. Omkring 40 % av arbetsfillfällena på Gotland är beroende av jordbruket. Regionalpolifiskt är alltså denna näringsgren livsviktig. Jordbruket är vår Hvsnerv - vår möjlighet att erbjuda en levande landsbygd.

Det är ur regionalpolitisk synvinkel vikfigt att än en gång påpeka att Gotland har lägre medelinkomst per invånare än riket som helhet och därför måste garanteras en skatteutjämning på minst nuvarande nivå. Skatfeutjäm-ningssystemef är ett viktigt regionalpolifiskt instrument, och detta vill vi moderater slå vakt om.

Gofland saknar i dag en egen högskoleenhet. Vi hoppas dock att det förslag om ett utbildningscentrum i Visby som föreligger snart skall bli verklighet. Den tekniska utvecklingen går snabbt. Vi får inte halka efter på Gofland, utan vi måste kunna ge våra ungdomar en grundläggande teknisk högskoleutbildning. Den nya tekniken måste spridas runt vårt land. Det är viktigt för industrins förnyelse, sade herr industriministern. Vi sätter vårt hopp fill dessa ord.

Slutligen vill jag, herr talman, med def anförda hävda aff Gotland har väl så stora problem som de delar av vårt land som ingår i de prioriterade

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

175

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

landsdelarna. Det är alltid bättre att stämma i bäcken än i ån, bättre aft förebygga än atf komma med åtgärdsprogram i efterhand, Def är nationalekonomi. En åtgärd vore, som jag sade, att föra Gotland tiH stödområde B, En annan åtgärd vore eft uttalande om att nuvarande produktionsvolym inom jordbmket på Gotland skall bibehållas och Gotland alltså undantas från neddragningar i animalieprodukfionen.

Det viktigaste för Gotland, liksom för hela vårt land, är dock en ekonomi i balans. Då kan vi sänka skattetrycket och också ge människoma i vårt land möjHghet att ekonomiskt planera sin tillvaro - också på Gofland, Chockhöjningen av räntorna är säkerligen i dag anledningen till atf många människor känner olust och inte kan glädja sig åt den annalkande sommaren, I stället för initiativkraft kommer en handlingsförlamning smygande. Arbetsglädje och initiativlust är viktiga regionalpolitiska instrument - instrument som vi moderater sätter i högsätet och med vars hjälp vi hoppas kunna klara Sverige ur nuvarande ekonomiska kris, om vi får förtroendet atf ta regeringsansvaret i september i år.

176

Anf. 133 GUNHILD BOLANDER (c):

Herr talman! I den proposition som vi nu behandlar - Regional utveckling och utjämning - anför industriministern atf målen för regionalpoHtiken bör ligga fast. Jag citerar; "Regionalpolitiken bör sålunda inriktas på att skapa fömtsättningar för en balanserad befolkningsutveckling i landets olika delar och på att ge människor tillgång till arbete, service och god miljö oavsett var de bor i landet. En gmndläggande uppgift bör därvid vara att ta till vara och utveckla de resurser och fömtsättningar som finns i särskilda regioner och aft främja en posifiv utveckling av näringsliv och sysselsättning i alla delar av landet,"

Propositionen bygger på det utredningsbetänkande som lämnades av den regionalpoHtiska kommittén.

Får jag be dem som befinner sig i kammaren atf höja blicken till den overheadbild som nu visas ovanför talmannens huvud. Denna kartbild av nästan hela Sverige utgör omslag till betänkandet. Jag undrar: Är det någon som kan upptäcka Gotland och Öland på denna kartbild? Vi är 56 000 invånare på Gotland i eget län, eget stift och eget militärkommandoområde. Vi hade hoppats att vi skulle få räknas till Sverige, men när detta offentliga dokument sattes i händerna på gotlänningarna då var det tur att utredningens ledamöter befann sig på andra sidan Östersjön - västemt från Gotland, Litet oförsiktigt tycker jag nog också att det är att utplåna Gotlands existens från kartan, inte minst med tanke på den diskussion som i andra sammanhang förts när det gäller gränsdragningen i Östersjön, Nå, herr talman, det förhållandet att Gotland saknas på denna kartbild är förhoppningsvis ett förbiseende -jag skaH vara så generös att jag tolkar det så. Men när man läser propositionen - och för all del även utskoftsbetänkandet - kan man inte undgå funderingen.över om def ändå inte är något symtomatiskt i att räkna bort Gotland på detta sätt,

I remissarbetet över utredningen gjordes från de gotländska myndigheter-

na klarlägganden kring länets situation, som jag anser att man bättre borde ha beaktat vid propositionsskrivandet. Det var inte många rader som ägnades Gotland i propositionen, och i utskottet tycker man att Gotland som helhet har en förhållandevis gynnsam utveckHng, Det konstateras bl, a, att .Gotland är ett av de län som har den lägsta arbetslösheten samt att Gofland för nära nog aHa s. k, problemindikationer - bl, a, förvärvsfrekvenser - har relativt goda värden. Den bild som ges av Gotland på detta sätt blir alltför jpositiv. Jag anser att man inte tillräckligt uppmärksammat alla gotländska problem.

De arbetslöshetstal som redovisas i bil, 2 till utskottsbetänkandet är mycket friserade siffror. Första kvartalet i år fanns 451 ungdomar i ungdomslag, vHket utgör 1,3 % av befolkningen - aft jämföras med rikets 0,7 %, I arbetsmarknadsutbildning fanns 1,4 % mot 0,8 % i riket i dess helhet.

Detta tillsammans med övriga arbefsmarknadspolifiska åtgärder gör att Gotland i officiell statistik Hgger näst efter Stockholm i arbetslöshetstal.

Värt att notera i sammanhanget är att 140 ungdomar mellan 20 och 25 år sysselsätts helt med kommunala pengar. Det är en form av beredskapsarbeten som är unik i Sverige, Enligt länsarbetsdirektören är Gotlands kommun den enda i landet som med helt egna pengar går in för att hjälpa ungdomar fiH ett arbete. Kommunen har anslagit 5 miljoner i budget för detta ändamål, I statistiken räknas dessa ungdomar som om de haft ett ordinarie arbete.

En annan viktig fömtsättning för den gotländska befolkningen är att få leva med en rimlig kommunal utdebitering och att en levnadsstandard jämförbar med rikets garanteras genom atf grundgarantin i skatteufjämningssystemet behålls på åtminstone nuvarande nivå.

Inkomststatistiken visar aft Gotland har betydligt lägre medelinkomst per invånare ?.n riket som helhet. Samma statisfik visar också att Gotland i samtliga näringsgrenar har lägre inkomstnivåer än riket i övrigt. Detta har naturligtvis att göra med den dolda arbetslöshet eller undersysselsättning som framför allt finns i jordbruksföretagen.

I betänkandet föreslås en sänkning av bidragsnivån för lokaliseringsbidrag i samtHga stödområden. Detta fillsammans med att Gofland inte tHlhör de prioriterade landsdelarna kommer att få allvarliga konsekvenser för utvecklingen av det gotländska näringslivet och därigenom för hela Gotlands framtid. Den gotländska arbetsmarknaden karakteriseras av litenhet, isolering i förhåHande till andra arbetsmarknader och en näringsstruktur som starkt avviker från riket i övrigt och som ger begränsad valfrihet när det gäller yrkesutövning.

Arbetsmarknaden har i dag en mycket osäker gmnd i jordbmket, som fortfarande sysselsätter mer än tre gånger så stor andel av det totala antalet förvärvsarbetande som i övriga landet. Hittills har avgången från jordbruket till följd av den fortgående strukturrationaliseringen kunnat sugas upp i andra näringar, framför allt i den offentliga sektorn men också till viss del i indusfri och privata tjänster.

Framöver är emellertid de här möjligheterna ytterst begränsade. Andelen

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

177

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985 .

Regionalpolitiken m. m.

178

industrisysselsafta på Gotland är ca 16 %, vilket skall jämföras med rikets 31 %, och prognoserna för industrin tyder på att den minskning som påbörjades i mitten av 1970-talet vänfas fortsätta fram till 1990,

Inom servicenäringarna kommer möjligen vårdsektorn aff ge en del nya arbetstillfällen, men i övrigt väntas stagnation eller minskningar i både kommunal och statlig verksamhet. Den militära organisationen skär nu under några år ned sin numerär med över 200 tjänster, vilket på Gofland är en betydande del av den totala sysselsättningen. Denna neddragning sker trots atf Gotland fått löften från centralt håll att den omstrukturering som sker av förbanden inom försvaret endast skulle medföra smärre personalinskränkningar. Exempelvis ärdet i princip anställningsstopp för civil personal vid KA 3 i Fårösund, och med detta följer atf GK/KA 3:s organisation blir ytterligt sårbar vid sjukdom och ledighet. Dessa planerade personalmirisk-ningar får effekter för norra Gotland i vad gäller underlag för sammhällelig service, Egenfligen borde en samhällsanalys göras när def gäller de långsiktiga konsekvenserna för förband och bygd som dessa inskränkningar för med sig.

Det föreligger i dag ett stort behov av kraftfulla och samlade regionalpolitiska satsningar för länets del, inte minst mot den bakgrunden att Gotiands läge omöjliggör den rörlighet på arbetsmarknaden genom pendling som regeringen så varmt förespråkar. Länsstyrelsen har i sin rapport konstaterat aft det blir stagnation eller nedgång i de flesta näringsgrenar, om vi inte lyckas vända utvecklingen. Vi från Gotland kan, som varje annat län, ge en samlad bild till regeringen och kräva att man där har den totala effekten av alla åtgärder och beslut klar för sig och därmed också kräva aft man ser till denna helhetsbedömning någon gång. Jag bara frågar: När?

Vi fatfar denna vecka beslut om regionalpolitiken, i nästa vecka om jordbrukspolitiken, vid skilda tillfällen om transportstöd tiH Gotland och en annan gång om utbildningsfrågor eller försvarsfrågor. Alltid finns det en liten mening med om att def skall tas regionalpolitiska hänsyn vid det eller det tillfället. Jag påstår att så infe sker. Jag efterlyser alltså en helhetsbedömning av de effekter som olika beslut får för en region och en uppföljning och samordning, så att den totala samhällskostnaden på ett bättre sätt blir klarlagd. Man har många gånger påtalat det orimliga i att friställa människor från meningsfullt arbete och i stället sätta dem i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Det är i mycket en rundgång med pengar, vilket kräver en omfattande administration och som sällan upplevs som meningsfullt för den enskilda människan.

Herr falman! Jag inledde mitt anförande med ett citat ur propositionen och det.värde som fästes vid varje regions förutsättningar. För Gotlands del är goda fastlandskommunikationer en sådan absolut nödvändig förutsättning, Def är av helt avgörande betydelse för den regionala utvecklingen att flyg-och färjefrafiken anpassas till rimliga krav ur både servicesynpunkt och ekonomisk synpunkt för såväl allmänheten som näringslivet inom länet. Det finns eft riksdagsbeslut från 1974 där man fastslår aft priset för en enkel resa

med båt inte skall vara högre än för en enkel andraklassbiljett på tåg motsvarande sträcka. Den tolkning som trafikutskoftet gjort under våren, aft detta fillämpas i den utsträckning det är möjligt, är inte accepterad på Gotland.

Jag har i min motion nr 2952 utvecklat de faktiska förhållanden som gäller. Det är bara aft beklaga att riksdagen infe var beredd aff i beslutet den 10 april räkna upp transportstödet till den summa som det handlar om och som nuvarande avtal garanterar oavsett riksdagens beslut. Mot bakgrund av det senaste beslutet i transportrådet, nämligen atf låta utreda Goflandstrafiken fömtsäftningslösf, finns det anledning att uttala den bestämda uppfattningen från ett enat Gotland att någon försämring av turer och taxor inte kan accepteras. Statens kostnader för färjetrafiken bör ses som en regionalpoHtisk åtgärd helt i enlighet med propositionens målsättning när det gäller förutsättningarna för regional utveckling och utjämning. Detta är således inte enbart en trafikpolitisk fråga,

I Gotlands Tidningar, på Gotlänningens ledarsida, stod följande aft läsa den 30 januari i år: "Tänk er att Östersjön i stället för hav hade varit en ödemark utan människor. Sådana ödemarksorriråden finns ju faktiskt norr ut i vårt land.

Tänk er vidare att Gotland legat mitt i denna ödemark med nio mil fill Västervik, sex mil fill Grankullavik och det öländska vägnätet, tolv mil till Oskarshamn och femton mil fill Nynäshamn, för atf nu nämna de platser Gofland har färjeförbindelser med under någon del av året.

Tvivlar ni då på, att vi hade haft landsvägar till alla dessa platser och flera tHl? Nej det gör ni säkert inte. Det byggs vägar tHl avlägsna områden med långt mindre befolkning än Gotland och ingen ifrågasätter detta.

Tror ni i så fall, att vägarna till Västervik och Grankullavik varit tillbommade tio månader om året, atf vägen till Oskarshamn varit stängd på lördagar och aft alla vägar varit avstängda några dagar varje år under de stora helgerna? Nej, det tror ni säkert inte. Det tror ingen, infe ens statens transportråd eller kommunikationsministern. Tror ni aft riksdag och regering skulle ha låfit vägverket fa ut vägavgifter för atf finansiera byggande och underhåll av dessa vägar? Nej, det kan ni inte tro. Vi gör inte så i Sverige, eftersom vi anser att det allmänna vägnätet skall vara tillgängligt för alla utan extra avgifter. Förslag om vägavgifter har en så gott som enig riksdag ständigt avvisat. Och när det inga alternafiv finns är ju vägavgifter rent asociala.

Men kan ni då tänka er atf SJ på sina bussar till och från Gotland skulle ha tagit ut.samma biljettpris på den korta vägen fill Grankullavik, som på den nästan tre gånger så långa vägen till Nynäshamn? Nej, det kan ni säkert inte heller. Så gör inte SJ någon annanstans, så varför skulle man diskriminera goflänningarna. Och ASG, Bilspedition och de andra som fraktar varor på våra svenska vägar från Smygehuk till Treriksrösef, tror ni att de på varje fraktsedel skulle skrivit en rad om atf alla betraktare i landet måste vara med och betala byggandet av vägarna till just Gotland? Nej, det vore fuHsfändigt otänkbart.

Tror ni till sist atf regeringen skulle sätta som mål att få vägarna fill Gotland

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

179

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

180

självbärande? Nej, det skulle regeringen infe göra. Vägar i Sverige skall kosta pengar, som staten tar in skattevägen.

Men nu är inte Östersjön en ödemark utan ett hav. Och det finns inga vägar fill Gotland utan färje- och flyglinjer. Därmed anser sig märkligt nog myndigheterna befriade från de flesta av de skyldigheter, som de i kommunikationshänseende har gentemot alla svenskar - utom gotlänningar alltså.

Därför anser sig regeringen inte behöva ansvara för byggande och underhåll av "vägarna fill Gofland". Därför tycker den inte, att goflänningar måste ges möjligheter atf komma till södra Sverige på lördagar, till Öland eller Västervik mera än mitt i sommaren, eller någonstans vissa dagar på året.

Därför kan ASG, Bilspeditionen och de andra transportföretagen inför allt folket måla ut goflänningar som understödstagare, och därför kan transportrådets chef påstå att statens anslag tiH Goflandstrafiken helst skall ned fill noH kronor.

Däremot begär han inte att statens anslag till vägverket skall pressas ned
fill noll kronor. Det hade varit lika berättigat         ."

Det skall aHtså bli intressant att se vad den här utredningen kommer att leda tiH.

Jordbmkets betydelse för sysselsättningen på Gotland är av en helt annan storleksordning än i något annat län. Jag skall be att få återkomma till den frågan på tisdag när vi diskuterar HvsmedelspoHtiken här i kammaren. Därför ägnar jag ingen mer tid åt detta nu.

Jäg vill i SfäHet ägna några minuter åt problematiken kring vår turism, som har minskat under de senaste åren. Turismen är numera en av basnäringarna på Gofland, och den stagnation och tillbakagång som har inträffat de senaste åren ser vi bekymmersamt på. Det är naturligtvis de höga transportkostnaderna, som jag tidigare nämnde, samt bristande logistandard som utgör direkta hinder för en gynnsam utveckling av turismen på Gotland,

För att länet inte skall halka efter ytterligare i utveckHngen utan kunna leva upp till målet som primärt rekreationsområde måste konkurrensläget förbättras.

Ett avgörande problem är att Gotland till skillnad från fjällområdena är ett ensäsongsområde. Det får till följd att investeringar i främst boendeanläggningar inte kan bli lönsamma med nuvarande stödmöjligheter. Därför borde egentligen samma stöd kunna utgå som till fjällområdena, som ingår i stödområde A, Det borde ha varit möjligt för utskottet att tillstyrka en differentiering av stödet sektorsvis. Att så infe skett är att beklaga.

Länsstyrelsen har under 1970- och 1980-talet starkt hävdat att den inomregionala obalansen i tillgång till både arbete och service måste beaktas. En uppdelning av länet i tre lokala arbetsmarknader har skett, och man tillämpar de regionalpolitiska instrumenten som om det gällde tre kommuner. Sett mot denna bakgrund var det olyckligt att riksdagen infe följde förslaget i min motion att dela Gotland i två områden, när den nuvarande stödområdesindelningen beslutades våren 1982, Nu ligger hela Gotland i stödområde C, Den placeringen kan accepteras i vad gäller det mellersta

området, men de norra och södra områdena är dock utsatta för en utarmning på både människor och sysselsättningstillfällen som gör det nödvändigt aft ge dessa områden en bättre stimulans. För aff åstadkomma ett mer differentierat näringsliv i de södra och norra områdena krävs att de tillförs stödområde B, vilket jag också har föreslagit i min motion 2952, Även om utskottet har erkänt att det finns obalanser i de norra och södra delarna, skjuter man över ansvaret på län och kommun att se till atf en utjämning sker. Men län och kommun har icke de styrmedel som behövs.

Slutligen, herr talman, vill jag något kommentera min mofion 1192 angående utnyttjande av investeringsfonder och regionalpolitiskt stöd. Även om motionen är formellt avstyrkt kan jag ändå utläsa på s, 67 i utskottsbetänkandet att regeringen avser att mer generellt tillåta kombination av fondutnyttjande och regionalpoHtiskt stöd även i stödområde C, Detta bör alltså kungöras tiH utveckHngsfonderna i berörda områden, och om eller när så sker har ju motionen haft avsedd verkan.

Jag har i mitt inlägg redovisat en del av de problem som vi brottas med i olika sammanhang. Detta gör jag bara därför att jag vill förmå regering och riksdag att ge oss det stöd som vi behöver för atf kunna göra Gotland till den tillgång som den delen av landet egenfligen utgör. Det är därför vi behöver rimliga resekostnader. Det är därför vi behöver kontinuerliga kommunikationer. Det är därför vi behöver upprätthålla sysselsättningen. Vi vill gärna vara en närande del av Sverige, men för det behöver vi regeringens och riksdagens förståelse.

Herr talman! Mot ett enigt utskott när det gäller motion 2952 är det naturligtvis föga framgångsrikt att yrka bifall, och därför skall jag avstå från def. Men jag hoppas efter detta inlägg att Gotland återigen skall få räknas fill Sverige,

Nr 156

Torsdagen den 30 maj 1985

Regionalpolitiken m. m.

Kamrriaren beslöt att förhandlingarna skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde,

16 § Kammaren åtskildes kl, 23,29,

In fidem

TOM T: SON THYBLAD

/Solveig Gemert