Riksdagens protokoll 1984/85:152 Tisdagen den 28 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1984/85:152

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1984/85:152

Tisdagen den 28 maj em.

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes fill en början av andre vice talmannen,

27 § Fortsattes behandlingen av arbetsmarknadsutskottets betänkanden 1984/85:14 och 18 (forts, från prot. 151).

Kvinnornas villkor på arbetsmarknaden m.m. (forts, AU 18)

Anf. 124 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Vi behandlar nu en proposition om kvinnors villkor på arbetsmarknaden. Där sägs att syftet är aff stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden, och för att uppnå detta föreslår man åtgärder och program för att ge fler kvinnor arbete inom industrin.

Från vårt parti säger vi inte nej till åtgärdsprogram som förbättrar kvinnors ställning på arbetsmarknaden. Vi ser i stället positivt på alla försök som görs i den riktningen. Men samfidigt vill vi fundera över i vilket klimat satsningarna görs, på vilket sätt de sker. De åtgärdsprogram som föreslås och som avser aft ge kvinnor ökade möjligheter till sysselsättning inom industrin innebär t, ex, sysselsättning i en industristruktur som är uppbyggd på männens villkor.

Problemet med den proposifion vi har atf behandla är egentligen inte vad som sägs i den, utan vad som inte sägs och inte föreslås, Proposifionen saknar förslag som på eft grundläggande sätt kan förändra kvinnornas situation på arbetsmarknaden och i samhället. Vi har framställt sådana förslag i vår motion. Vi anser t, ex, att det behövs en förkortning av arbetstiden till sex timmars arbetsdag, en utbyggnad av barnomsorgen och en uppvärdering av de traditionella kvinnoyrkena. Vidare måste man se till att den offentliga sektorns avgörande roll i sammanhanget bibehålls.

Vi kan notera atf utskottet instämmer i våra motionskrav. Utskottet skriver aff man instämmer i de tankar som framförs i vpk-motionen, men man avstyrker motionen. Man kan fråga sig vad det är för tankar ufskoffet instämmer i, I propositionen skriver föredragande statsrådet, Anita Gradin, att def råder enighet om målen. Är def så att vi är eniga om målen men oense

105

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Kvinnornas villkor på arbetsmarknaden m. m.

106

om medlen? Nej, tydligen är vi oense om båda dessa saker. Vilka är egentligen regeringens och utskoftetsmajorifefens mål för jämställdheten? När utskottet skriver atf man instämmer i de tankar som vi har framfört men samtidigt talar för en praktisk politik som är helt annorlunda, då har vi enligt min mening inte samma mål.

Om man skall kunna förbättra kvinnors ställning på arbetsmarknaden och i samhället krävs det enligt vår uppfattning breda lösningar. Arbetslivet är infe organiserat utifrån kvinnors verklighet och behov. De specifika kvinnliga erfarenheterna saknas näsfan helt, åtminstone inom de mansdominerade områdena av arbetslivet. Det gör atf kvinnorna har en helt annan ställning på arbetsmarknaden än männen, I propositionen tar man inte upp dessa problem. Där tas inte fasta på atf en stor del av arbetsmarknaden är uppbyggd på männens villkor, dvs, på helt andra villkor än dem vi egenfligen bör inrikta oss på för framtiden. Vi menar atf arbetslivet och samhällslivet måste genomsyras av att män och kvinnor delar ansvaret för både produktion och reproduktion. Ett sådant arbetsliv får en helt annan funktion än det nuvarande. De åtgärder som föreslås i propositionen går ut på atf kvinnorna i sitt arbete inom industrin skall anpassa sig för att konkurrera med männen, för att uttrycka det litet tillspetsat.

En av de avgörande förändringar vi har föreslagit är, som jag nämnde tidigare, arbetstidsförkortningen. Den är avgörande för om man skall kunna uppnå jämställdhet mellan könen. Vi anser att tiden är mogen för den här nedtrappningen av arbetstiden, som skulle göra det möjligt att stärka kvinnors ställning i arbetsliv och samhälle. Vi vet atf även om man delar uppfattning om målet är regeringens och den borgerliga opposifionens praktiska, reella politik aff skjuta målet om arbetstidsförkortning på framtiden, Def finns i svensk debatt infelängre någon substans i kravet på sex fimmars arbetsdag. Det är ett mål som man kan ha i något kvinnoförbund eller som man i någon del av regeringen kan tycka är bra, men den reella poHfiken ger inget utrymme för en förkortning av arbetstiden, tyvärr.

Däremot talar utskottet om föräldraledighet, man funderar hur denna reform skall skapa någon jämlikhet. Hur skall man göra? Hur skall man få männen aft ta större del av föräldraledigheten? Skall def bli kvotering? Skall man höja ersättningen för männen så aft de tar sin del av ledigheten? Detta är alltså stora illusionsnummer, om man inte åstadkommer avgörande förändringar.

Samtidigt ser vi också att kvinnorna befinner sig i den offentliga sektorn. Service, vård och omsorg är de vikfiga områden inom vilka kvinnorna arbetar i dag. Den offentliga sektorns utbyggnad har betytt oerhört mycket för kvinnorna. Samtidigt prutar man nu väldigt starkt på den inriktningen i svensk politik, både från regeringen och från borgerligheten. Regeringens svångremspolifik kommer aft drabba kvinnorna oerhört hårt framöver, T, o, m. utskottet säger atf de allmänna bakgrundstankarna om kvinnornas situation i dag är att fillväxten inom offentliga sektorn skall bli långsammare än tidigare. Kvinnor skall inte beredas arbete där i så stor utsträckning som tidigare. Inom industrin och den privata tjänstesektorn väntas däremot en

ökad efterfrågan på kvalificerad arbetskraft.

Man kan fråga sig om kvinnorna skall försvinna i något slags lucka. Här gäller det konkurrens om kvaHficerad arbetskraft inom några sektorer. Vart skall de kvinnor som på grund av svångremspolitiken inte får plats inom den offentliga sektorn, vart skall de kvinnorna ta vägen under övergångsperioden? Det kan man fråga sig. Det är ett mycket allvarligt problem som visar sig här. Dessa kvinnor är de hitfills sämst ställda på arbetsmarknaden.

Jag vill här klart säga till moderaterna, när de försöker påstå atf den offentliga sektorn har stulit arbetskraft från den privata sektorn, aff jag som facklig företrädare i många år har kämpat för atf få kvinnor in i industrin. Men motståndarna har hela tiden funnits i företagsledningar och på annat håll. Inte skall man skylla den offentliga sektorn för atf kvinnorna har stannat utanför industrin, Det har förts en hård kamp av de fackliga organisationerna för aft få in kvinnor i industrin på alternativa yrkesområden.

En av förutsättningarna för att kvinnor skall kunna gå ut i arbetslivet är en god barnomsorg. Nu instämmer utskottet i det, men den konkreta praktiska politiken visar att även när regeringen lägger proposifioner på detta område finns det ingen substans i det man säger. För så lång fid som fram fill 1990 saknas en planering för en avgörande utbyggnad av antalet dagisplatser, som skulle ge kvinnorna valfrihet aft ta eller inte ta ett jobb. Det är fråga om ett makabert förslag, sade en av våra vpk-ledamöter, som hade hand om detta. Jag instämmer.

Skall man värdera upp de traditionella kvinnoyrkena, framför allt inom den offentliga sektorn, kan inte den offentliga sektorn vara en bälg som man reglerar arbetskraft i, där service och omvårdnad får vara något som man ökar eller minskar i takt med konjunkturerna. De arbetsuppgifterna måste då ha eft bestämt innehåll och en bestämd ställning. De borgerliga har ju en vulgärfilosofi om offentliga sektorn. Man skall minska kommunernas och landstingens verksamhet vad gäller omvårdnad och social verksamhet i stort, medan de offentliga investeringarna, där man kan göra privata profiter, skall öka. Socialdemokraternas svångremspolifik drar ju åt det hållet, men inte Hka mycket. Detta drabbar naturligtvis arbetena på den offentliga sektorn.

Det finns många sätt att värdera de traditionella kvinnoyrkena. Vi kan som exempel ta sjuksköterskan, hennes lön och ställning. Det är väl ingen som i dag infe skulle instämma i atf en sjuksköterska borde jämföras med en produkfionsingenjör - eller en ingenjör i den privata industrin. Men def är en himmelsvid skillnad i fråga om ställning på arbetsmarknaden i dag.

Vad är det som ligger bakom? Varför har kvinnor inte den ställning på arbetsmarknaden som de borde ha? Moderaterna sade att datatekniken ger alla sin chans. Det gör den inte. Kvinnorna kan inte konkurrera på samma villkor, Def utvecklas också inom datatekniken, både på den offentliga och på den privata sidan - och inom industrin - en elit på detta område, där arbetslivserfarenheten har mycket stor betydelse. Vi måste alltså ha en helt annan syn på arbetslivet. Där råder lönsamheten. Kvinnan är inte lönsam. Om hon har barn och behöver barnomsorg, och om hon dessutom vill ha regelbunden arbetstid med hänsyn till familjelivet, då är hon infe lönsam på

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Kvinnornas vdlkor på arbetsmarknaden m. m.

107

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Kvinnornas villkor på arbetsmarknaden m. m.

dessa områden, då får hon avstå. Det är i dag arbetslivets villkor - som måste i grunden förändras. Därmed är inte sagt atf vpk är negativt till att kvinnor lär sig datateknik eller annat. Men de grundläggande villkoren måste alltså förändras - och det har vi föreslagit i vår reservation.

Vi har ytterligare en reservation till detta betänkande, reservation 8, där def föreslås atf kvinnoorganisationernas centrala verksamhet skall få ökat stöd, och att också andra kvinnoorganisationer, som är av invandrarkaraktär men som har svenska medlemmar, skall få ökat stöd.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationerna 2 och 8,

108

Anf. 125 KARIN FLODSTRÖM (s):

Herr talman! I def betänkande som vi nu diskuterar behandlas tre olika proposifioner samt elva mofioner, varav åtta från den allmänna motionstiden.

Betänkandet, som jag rekommenderar för läsning, ger en god bakgrund fill kvinnornas situation på arbetsmarknaden i dag och visar atf kvinnor och män sannolikt kommer atf finnas i arbetskraften i lika stor utsträckning någon gång under 1990-talet,

Även om detta kan konstateras, så råder stora skillnader mellan kvinnors och mäns villkor i arbetslivet - skillnader som har betydelse för kvinnornas framtida sysselsättning. Detta är vi överens om, Def gäller framför allt yrkesval, arbetstider, kvalifikafionsnivå och därmed också löner. Arbetsmarknaden är fortfarande i hög grad delad-i en för kvinnor och en för män.

Ett känt faktum är också att tre fjärdedelar av kvinnorna återfinns inom yrkesområdena kontor, service, vård, affär och utbildning. Datoriseringen av arbetslivet, den minskade utbyggnaden av den offenfliga sektorn och omstruktureringen av industrin kommer naturligtvis också att påverka kvinnornas möjligheter i den framtida arbetsmarknaden. Detta har flera talare här framhållit. Lägger man därtiU aft kvinnorna drabbas av arbetslöshet i större omfattning än män och atf nära hälften av samfliga sysselsatta kvinnor arbetar deltid, så är bakgrunden klar för proposifion 130, som redovisas i detta betänkande.

Hösten 1983 startade kampanjen "Fler kvinnor fill indusfri och tekniska yrken", För denna kampanj avsattes 10 milj, kr. Kampanjens syfte var aff ge erfarenheter för framtida arbetsliv, så aft kvinnornas ställning på arbetsmarknaden kunde stärkas. Detta ledde till verksamhet på ca 100 orter och i alla län. Flera av projekten inom fiomiljonerskampanjen fortsätter nu i reguljär verksamhet. Med förhållandevis litet medel lyckades man aHtså åstadkomma väldigt mycket. Det är därför förvånande atf moderaterna avstyrker medel tiU fortsättningen,

Def är mot denna bakgrund utskottet konstaterar att det i dag råder bred polifisk enighet om jämställdhefsmålen - även om vpk här i kammardebaf-ten, däremot inte i utskottet, anser annorlunda - medan def är delade meningar om medlen. För atf förverkliga dessa mål gör en rad offenfliga och enskilda organ insatser inom sina resp, områden. Trots detta är kvinnors och mäns villkor i samhället alltför olika.

Till betänkandet har def fogats 14 reservafioner, I den första reservationen framför moderaterna i utskottet den, enligt mitt sätt att se, häpnadsväckande åsikten att det är utbyggnaden av den offenfliga sektorn som hämmat såväl kvinnorna som det privata näringslivet. Kammarens ledamöter är säkert väl medvetna om att utbyggnaden av den offenfliga sektorn skapat arbete åt eft stort antal kvinnor-och också ställt krav på en utbyggnad av barnomsorgen.

Jag håller med Lars-Ove Hagberg om att det i den vpk-motion som han nyss har redogjort för framförs intressanta synpunkter på arbetstidsförkortning och utnyttjande av föräldraförsäkring. Dessa frågor ingår enligt direktiven i DELFA:s uppgifter, DELFA, som är en parlamentariskt tillsaft delegation där också vpk har representanter, har genomfört och genomför för närvarande flera intressanta undersökningar inom dessa områden, DELFA har också vida direktiv när det gäller atf initiera en debatt och anordna seminarier om arbetstidsfrågor. Jag tror att det är viktigt atf man belyser dessa frågor från så många olika håll som möjligt.

Utskottet anser aft def är ytterst angeläget atf planeringen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna inriktas på att kvinnorna skall få del av dessa i den omfattning som motsvarar deras andel av de arbetslösa. Utskottet uppmärksammar ävenledes sammansättningen av arbetsuppgifterna för ungdomslagen och möjligheterna att stimulera flickor i ungdomslag att pröva otraditionella arbetsuppgifter.

Beträffande anslagen till JämO anser utskottsmajoriteten att JämO:s arbete är viktigt och att JämO bör bedriva en i stort sett oförändrad verksamhet. Utskottsmajoriteten godtar därmed regeringens budgetförslag.

När det gäller bidragen till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet vidhåller utskottsmajoriteten sin uppfattning från förra året att kvinnoorganisationerna är betydelsefulla i samhället och bör få statligt stöd. Utskottsmajoriteten avstyrker därför moderaternas avslagsyrkande.

Frågan om jämställdhetsarbefets organisafion har behandlats av riksdagen sedan början av 1970-talef, Senast skedde def hösten 1984, Utskottet konstaterade då att den nuvarande organisationen har inneburit en effektive-ring av regeringens jämsfälldhefsarbete och gett jämställdhetsfrågorna en förstärkt ställning,

I såväl JÄMFO, jämsfälldhefsforskningsdelegationen, som jämställdhets-rådet är de politiska partierna representerade, och de har viktiga uppgifter i båda dessa organ. Kravet på parlamentariskt inflytande i jämställdhetsarbetef är sålunda väl tillgodosett i nuvarande organisation,

Karin Andersson, som inte är här i kammaren i dag, anser i en mofion som hon väckt tillsammans med flera andra centerpartister aft den omorganisation av jämställdhetsarbetet som regeringen har genomfört har inneburit aft opinionsarbetet helt har fallit bort. Detta är en grov överdrift.

Jag håller med Karin Andersson och hennes medmotionärer om atf opinionsarbetet är viktigt. Det anser också regeringen, I den nuvarande organisationen är opinionsbildningen främst en uppgift för JämO, JÄMFO och jämsfälldhetssekrefariatef. Tidningen JÄMSIDES utkommer med fyra nummer per år. Utskottet vill också framhålla def viktiga informationsarbete

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Kvinnornas vidkor på arbetsmarknaden m. m.

109

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Kvinnornas vdlkor på arbetsmarknaden m. m.

som bedrivs av olika myndigheter som SÖ, AMS och socialstyrelsen.

Två reservafioner handlar om fler kvinnliga chefer och en ökning av antalet kvinnor i statHga styrelser och kommittéer, EnHgt jämställdhefslagen skall arbetsgivarna bedriva eft målinriktat arbete för atf aktivt främja jämställdheten i arbetslivet.

Det är riktigt atf kvinnor är klart underrepresenterade i def offentliga utredningsväsendet, Jämsfälldhetsministern anmäler i propositionen att en kartläggning och så småningom en utredning av vilka åtgärder som kan vidtas för aft kvinnorepresentationen skall kunna stärkas skall ske,

I två motioner krävs lagstiftning mot sexuella trakasserier på arbetsplatser. Utskottet anser att det i första hand inte är genom lagstiftning som dessa problem skall angripas. Ett aktivt jämsfälldhefsarbete på arbetsplatserna med ansvar för parterna på arbetsmarknaden är enligt utskottet mer väsentligt. Utskottet instämmer med Karin Andersson m, fl, att regionalpolitiken är ett vikfigt jämställdhetsinstrument. Arbetsmarknadsutbildningen har i fråga om detta en betydelsefull uppgift.

Jag vill också påminna om uppdraget till länsstyrelserna att redovisa vilka åtgärder som vidtas på regional nivå för atf stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. Dessa första rapporter börjar nu strömma in.

Jag har tagit mig friheten aft ta med föreskriften fill rapporten från Norrbotten, som är skriven av Anita Nilsson i Luleå, och tänker läsa upp den:

Till kvinnorna i Norrbotten

Kvinnor kan simma motströms med en ros i munnen

Kvinnor är ett envist folk gillar jobb och misstror skolk vårdar barn och gubbar lastar malm och bryter stubbar sitter vid sin dator kallas gull och kallas skator säljer lyx och torkar skit tränar på en ny replik:

Det finns inga omöjligheter

oh:

vilka möjligheter!

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till hemställan i utskottets betänkande och avslag på samtliga reservafioner.

110

Anf. 126 SONJA REMBO (m):

Herr talman! Jag är infe förvånad över att Karin Flodström ansåg att vår reservation 1 är häpnadsväckande. Vi hävdar i reservationen att den kraftiga utbyggnaden av den offentliga sektorn i realiteten har inneburit atf kvinnor

har låsts fast i traditionella befattningar och har förhindrats att söka sig ut i det privata näringslivet och i industrin och att den kraftiga utbyggnaden av den offentliga sektorn i realiteten har hämmat tillväxten i näringslivet.

Detta är åsikter som vi moderater framför i många olika sammanhang, framför allt i de sammanhang då den ekonomiska politiken debatteras,

Def är viktigt att konstatera atf jämställdhefsfrågor aldrig kan ses isolerade från andra politiska frågor. Kvinnornas ställning och situation på arbetsmarknaden liksom i alla andra sammanhang är intimt förknippade med vår ekonomiska utveckling och utvecklingen av arbetsmarknaden i stort.

Jag tycker atf det är intressant att i ett internationellt perspektiv jämföra hur kvinnornas situation ser ut i andra länder, där man har en mindre offenflig sektor. Man kan då konstatera att kvinnor på toppbefattningar är mera sällsynta i Sverige än i de flesta andra länder. Tittar man på kvinnor på mellannivåer, som ju är väsenfliga för att kvinnor så småningom skall komma upp på chefsnivåer, finner man t, ex, i USA 23,1 % kvinnor på sådana nivåer inom den privata sektorn, medan siffran för Sverige ligger på 11,2 %, Jag tycker att detta bl, a, illustrerar att kvinnor har större möjligheter att göra sig gällande i ett samhälle med en ekonomi och ett näringsliv som är mera oberoende av politiska beslut än vad def svenska är.

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Kvinnornas villkor på arbetsmarknaden m. m.

Anf. 127 ARNE FRANSSON (c):

Herr talman! Tydligen är Karin Flodström överens med mig om att opinionsbildningen har stor betydelse på jämställdhefsområdet.

Vad som skiljer oss åt är att vi i reservafion 10 framfört en annan åsikt än utskottsmajoriteten när def gäller det sätt på vilket vi anser atf uppläggningen av opinionsbildningsarbetet bör vara organiserat. Vi är nämligen av den uppfattningen att den uppläggning som förekom fidigare är aff föredra, och det är av denna anledning som vi har framfört dessa synpunkter i reservation 10, Vi tror aft en sådan uppläggning skulle skapa bättre förutsättningar för en bredare opinionsbildning.

Men det mest väsentliga är naturligtvis ändå aff man på olika områden med gemensamma krafter driver opinionsarbetet vidare för atf nå det mål som jag tror atf vi alla är överens om, trots aft vi kanske har olika medel för aff nå detta mål. Det har ju utspunnit sig en debatt om huruvida man är överens om mål och medel, men den debatten skall jag inte lägga mig i.

Anf. 128 ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! I debatten om jämställdhet mellan kvinnor och män görs det ofta högstämda deklarationer. Mitt påstående atf propositionen är mager kan även stå sig efter det att Karin Flodström som utskottets talesman har tagit till orda. Ingenting ändrar heller på det påstående jag gjorde om att socialdemokraterna tyvärr ofta har varit tröga när def gäller jämställdhetsarbetef och dessutom inte sällan varit motståndare till aktiva insatser. Det omdömet kan också sägas stå kvar. Att man har bekämpat jämställdheten under många år på många vitala punkter var kanske det som Karin Flodström menade när hon talade om att simma motströms.

111

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Kvinnornas villkor på arbetsmarknaden m. m.

I den analys av läget som vi är ganska överens om, och som också finns redovisad i betänkandet, är det intressant atf konstatera atf socialdemokraterna ändå talar vackert både om de goda erfarenheterna av lagen och om JämO:s verksamhet. Men när det gäller de konkreta förslagen hänvisar man i stället enbart till JämO:s möjligheter aft ta initiativ och genomföra aktiviteter. Tittar man t, ex, på avsnittet som berör flera kvinnliga chefer i arbetslivet, finner man att utskoftsmajoritefen - på socialdemokratiskt initiativ - skriver att det inte finns något hinder för att också ökad chefsrekrytering bland kvinnor kan läggas till jämställdhetsombudsmannens uppdrag. Utskottet anser vidare atf tidsbestämda mål och i fiden angivna kontrollstationer, som folkpartiet föreslog i sin motion, kan vara ett lämpligt och konkret sätt att nå önskat mål. Men utskottet avstyrker ändå en framställning i sådan riktning.

När vi talar om aft vi är överens om målen, är det infe oviktigt att peka på de differenser som finns när def gäller medlen. Socialdemokraterna vill alltför ofta vänta och se. Jag upplever att vi på jämsfälldhetsarbetets område har så mycket av motstånd och så stor tröghet aft vi skulle kunna vara betydligt aktivare än vad som nu är fallet. Det är därför viktigt aft just reservation 11 får bifall av riksdagen,

Reservafion 13 kommenterades också av Karin Flodsfröm, och den gäller skydd mot trakasserier, Def är mycket viktigt att def tillsätts en utredning i denna fråga, som folkpartiet har begärt. Jag uppfattar inte att socialdemokraterna polemiserar mot denna tanke, men de avstår ändå från att göra något konkret. Jag beklagar det, därför att på jämställdhefsområdet behövs det mera aktiva insatser och möjligen mindre högsfämda deklarationer.

112

Anf. 129 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Karin Flodström rekommenderade läsning av betänkandet. Ja, det kan man göra, och då finner man att utskottet konstaterar att kvinnor arbetar mera deltid och i högre grad är arbetslösa. Ta exemplet i betänkandet om kvinnor som är föremål för arbetsmarknadsåtgärder och dra slutsatserna av def! De unga flickorna finns i ungdomslag, kvinnorna har beredskapsarbete och uppbär rekryteringsstöd. Jag tror inte detta bara är kvinnornas eget val, utan det beror på efterfrågan på marknaden. Rekryteringsstödet är mest inriktat på det privata näringslivet och industrin. Beredskapsarbeten utgörs mest av arbeten av investeringskarakfär, som av tradition är manliga arbetsuppgifter.

Det behövs alltså andra åtgärder, och då är naturligtvis kampanjerna bra, även om de är en liten del. Men finns det mål som vi kan vara överens om? Några har mål som är av samma typ som kravet på republik, som eft parti för fram, dvs, det är fill intet förpliktande. Det är hemskt om def är så, Karin Flodström,

I alla de avgörande frågorna, om barnomsorgen, arbetstiden, uppvärde-ringen av kvinnoyrkena och offentliga sektorn, där vi i vpk för fram förslag, går den praktiska politiken rakt mot jämlikhetssträvandena, och det är en tragedi för arbetarrörelsen och arbetarrörelsens kvinnor. Jag vet infe hur def

är på chefssidan,

Def gjordes en hänvisning fill DELFA, och man kan fundera över om delegationen skall sträva efter jämlikhet i hela sin verksamhet. Varje rapport handlar nu om flexibla arbetstider. Går Sonja Rembo varje rapport som kommer i dag fill mötes? Det enda undantaget är Ylva Ericssons rapport, som är alldeles utmärkt, men det är inte mycket att skryta med för den socialdemokratiska regeringen.

Män skaffar sig naturligtvis arbete, med den erfarenhet de har, och de kommer in på traditionella kvinnoområden, Mina erfarenheter är aff kvinnor säger atf männen nu kommer instormande och konkurrerar om jobben, Def blir naturligtvis så, när det inte finns fillräckligt med arbetsuppgifter i detta land. Det skulle kunna finnas, men def skapas inte arbeten, Def får aldrig vara så aft kortsiktig ekonomisk politik slår fillbaka jämlikhetssträvandena. Jämlikhet kosfar naturligtvis - för dem som vill profitera snabbt i detta land, för de män som vill gå förbi kvinnorna i detta samhälle och vill stå upp för de gamla mansidealen. För dem kosfar det på. Vi måste därför vidta de polifiska åtgärderna, som kanske kan kallas strukturella, som gör att kvinnorna har en chans på arbetsmarknaden.

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Kvinnornas villkor på arbetsmarknaden m. m.

Anf. 130 KARIN FLODSTRÖM (s):

Herr falman! Om jag vore åhörare på läktaren skulle jag bli ganska förskräckt över all den negativism som kommer fram hos olika debattörer här. Även om vi inte är färdiga på detta område - det vill jag inte påstå - har vi ändå kommit en bit på väg. Själva det faktum att def har lagts fram en proposition som handlar om kvinnors ställning på arbetsmarknaden och aft vi har behandlat den i detta betänkande är eft bra steg, Elver Jonsson säger aft propositionen är för mager. Jag vill påstå att det är bättre att den finns än atf den inte alls fanns,

Sonja Rembo tar upp rekryteringen fill chefsbefattningarna. På den punkten skiljer sig vår grundsyn. Jag tycker att det är väsentligare att vi har en bredd på arbetsmarknaden, att förvärvsfrekvensen är ca 20 % högre här än i USA - även om man råkar ha fler kvinnliga chefer i USA, Det är väsentligare för mig atf många kvinnor har möjlighet fill arbete än att få har det.

Jag finner ingen anledning att kommentera vad Arne Fransson sade. Vi är tämligen överens om att det är viktigt med opinionsbildning.

Däremot är Elver Jonsson ganska elak i sitt omdöme om den socialdemokratiska regeringen och ifrågasätter vår ärlighet på jämställdhetens område. Han vill påskina atf det är folkpartiet som varit den drivande kraften när det gäller jämställdhetsarbetef. Jag fråntar inte folkpartiet rollen som intresserat av jämsfälldhefsarbete, men jag förbehåller mig rätten aff säga att def är vi socialdemokrater också. Därmed gör jag ingen värdering av de olika partierna,

Elver Jonsson säger atf vi är tröga vad gäller akfiva insatser. Då frågar jag: Har inte Elver Jonsson läst rapporten om 10-miljonerskampanjen? Det var ganska litet pengar - och def sade jag också i mitt anförande - men litet

113

8 Riksdagens protokoll 1984/85:151-152

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Kvinnornas vdlkor på arbetsmarknaden m. m.

pengar kunde initiera fill mängder av intressanta projekt och idéer, som nu följs upp till stor del i reguljär verksamhet. Det är fill detta vi skall ha pengarna, inte använda dem i kampanjform. Nu går vi vidare - och då säger moderaterna nej.

Så fill vpk som underkänner allt och alla, Def är inte förvånande i och för sig, men jag vill påminna om aff även vpk har en ledamot i DELFA, delegationen för arbetstidsfrågor. Jag tycker def finns all anledning att Lars-Ove Hagberg far en diskussion mellan fyra ögon med henne. Han säger också att den enda uppgift som DELFA klarat av och som varit av något värde är Ylva Ericssons rapport om 70 timmars arbetsvecka "Def betalda och dét obetalda arbetet". Jag håller med om atf det är en intressant rapport, och ännu intressantare är den utvärdering som har skett av den rapporten, gjord av ett antal rätt namnkunniga forskare inom olika områden i vårt land. Den rekommenderar jag varmt till läsning och fill studium, DELFA:s arbetsuppgift är aff fa inifiativ och stimulera till debatt, ta reda på forskningsresultat osv, i andra länder och på dét viset få en bred arbefsfidsdebatt, Aff arbefstidsfrågorna är eft viktigt jämställdhefsinsfrumenf, det är Lars-Ove Hagberg och jag överens om.

Anf. 131 SONJA REMBO (m):

Herr talman! Nu är def min fur atf bli häpen. Jag trodde, Karin Flodström, aff vi strävade efter jämställdhet på alla nivåer. Men Karin Flodström är tydligen fullt nöjd om statistiken uppvisar lika många kvinnor som män i arbete. Vad de gör är tydligen mindre viktigt. Det var, herr falman, en mycket intressant informafion vi fick från Karin Flodström,

114

Anf. 132 ELVER JONSSON (fp):

Herr falman! Jag kan förstå att Karin Flodström känner det något besvärande atf försvara situationen efter mitt påstående atf socialdemokraterna varit tröga när def gäller jämsfälldhefsarbete. När jag sade det erinrade jag mig det starka motstånd som Karin Flodström och hennes partikamrater mobiliserade när vi antog jämställdhetslagen. Ni vädjade till kammaren aff avslå den, och ni sade aft jämställdhetsombudsmannen var en byråkratisk inrättning som vi skulle se upp med, I dag har ni gjort omvändelse på den punkten, och def är bra. Ni t, o, m, berömmer er av JämO:s insatser, men säg infe aff det var på socialdemokratiskt initiafiv de kom fill, utan det skedde i annan ordning.

Om Karin Flodsfröm tycker atf detta är för svaga bevis för att påstå atf socialdemokraterna varit tröga när det gäller jämställdhetsfrågor, kan jag erinra om att det tog elva år innan den socialdemokratiska regeringen i Sverige kunde acceptera ILO:s likalönskonvention.

Det är mörka milstolpar i socialdemokrafisk jämställdhetspolitik!

Läs rapporterna, säger vidare utskotfsföreträdaren från regeringspartiet. Ja, visst skall vi göra def. Många av dem är mycket nyttiga aff läsa när def gäller både analyser och slutsatser. Men propositionen som vi fick fa del av var synnerligen mager. Och det intressanta var - vilket jag också kunde

referera i mitt inlägg - atf även ansvarigt statsråd, som är här närvarande, hyste bekymmer för framtiden när def gällde jämställdhetsarbetef. Hon menade enligt proposifionen att det kan bli svårt atf upprätthålla en hög aktivitet i jämställdhetsarbetef i jämförelse med vad som skedde under 1970-falef,

Karin Flodsfröm kräver sedan atf bli trodd. Jag betvivlar infe ärlighet, gott uppsåt osv. Men när det gäller vilja och förmåga att genomföra finns det inte så mycket atf berömma sig av, tycker jag. Därför är det infe konstigt om vi här är negafiva och om vi överraskar folket på läktaren med aft t, o, m, säga det. Det får Karin Flodström faktiskt finna sig i.

När def gäller de konkreta förslagen och de medel man vill sätta av är förslaget vi har aft ta ställning till mycket tunt, och de förstärkningar vi har föreslagit, både på åtgärdssidan och på medelssidan, avvisar den socialdemokratiska majoriteten.

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Kvinnornas vdlkor på arbetsmarknaden m. m.

Anf. 133 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Karin Flodström säger att vpk underkänner allt och aft vi är negativa till det mesta. Nej, jag betonade från början aft vi är positiva fill alla åtgärder som kan stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. Men när vi nu satsar 10 milj. kr. på eff program för kvinnor sker def i ett arbetsliv som är det traditionella mansarbefsliyef med den konkurrens och den uppläggning i övrigt som def har och där kvinnorna får slå sig in. Vi förändrar alltså inte strukturen, vi tillför infe arbetslivet de specifika kvinnliga traditionerna, som vi borde göra. Jag har bara velat påpeka def.

Jag och vpk är absolut infe negativa till åtgärder. Men def är klart aft man blir fundersam när en del anser aft det är positivt bara atf det har kommit en proposition, oavsett vad den innehåller. Vi i vpk sätter målet litet högre än att se en proposition på bordet. Vi sätter det så högt aft vi vill se jämställdhet i samhället - det trodde jag atf också Karin Flodström ville.

Dessutom vill jag påpeka att det finns någonting som kanske är farligt för hela jämsfälldhefsdebatfen, och det är DELFA. Det har jag påpekat från första stund. Med rapporter från alla de håll - inte minst rapporter om flexibla arbetstider som fillfredsställer önskemålen hos moderaterna och Svenska arbetsgivareföreningen - blir DELFA en diskussionsklubb, medan den ekonomiska politiken och det som rör den ideologiska överbyggnaden ventileras i en annan diskussion. Jag är mycket orolig för resultatet om kvinnorna från olika parfier ger sig in i DELFA, medan de verkliga politiska besluten fattas på annat håll. Nej, ge er in i den verkliga diskussionen!

Till dem som drivit frågan om jämställdhetslag och jämsfälldhefsombuds-man vill jag säga: Vad kan en jämsfälldhefsombudsman göra åt de verkliga problemen? Vem är det som säger nej till utbyggnad av barnomsorg? Storfinans, kapital, borgerlighet! Barnomsorg skall bara finnas om def finns s. k. behov på arbetsmarknaden. Vem är det som motarbetar sex timmars arbetsdag? Vem är det som motsätter sig en uppvärdering av kvinnoyrkena från början till slut? Naturligtvis def arbetsliv som är uppbyggt på def privata näringslivet. Vem är det som motverkar den offentliga sektorn? Den

115

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Kvinnornas villkor på arbetsmarknaden m. m.

jämställdhetsdebatten, ärade borgerliga herrar och damer, vill ni inte föra. Men den gäller den avgörande förändringen, och den borde föras för aff vi skulle kunna nå jämställdhet här i samhället,

Anf. 134 KARIN FLODSTRÖM (s):

Herr falman! Det är givet'att jämsfälldhetsfrågorna infe kan ses isolerade från andra frågor i samhället. De är en integrerad del i alla andra polifiska frågor - det tycker jag är en självklarhet,

Lars-Ove Hagberg säger aft det inte är i DELFA som de viktiga besluten fattas. Den uppgiften har DELFA inte heller, och det har aldrig någon påstått, DELFA skall ta initiafiv till och bereda underlag för debatter och diskussioner och eventuellt framfida beslut,

I det här sammanhanget vill jag också erinra om jämställdhetsforsknings-delegafionen. Det har talats mycket litet om den. Den har av regeringen fått i uppdrag att till hösten redovisa vad som anses vara angelägnast från forskningssynpunkt när det gäller arbetsmarknad för kvinnor, kvinnliga forskare och jämsfälldhetsfrågor, Def tycker jag är bra,

Sonja Rembo är förvånad över atf jag tycker aft def är bra atf det är många kvinnor som arbetar och atf jag inte bryr mig om dem som är på topp. För mig är def mycket väsentligt atf kvinnor, oavsett vilken position de befinner sig i, kan ha en egen plånbok, Def är enligt mitt sätt aft se def väsentligaste från jämställdhefssynpunkt. Min önskan är aff den plånboken är fillräckligt tjock för aff kunna försörja en person. Eftersom 45 % av kvinnorna i dag arbetar deltid kan de inte försörja sig. Jag tycker atf def är vikfigt atf arbeta för aft kvinnorna skall få längre arbetstid, så att de kan försörja sig på egen hand. Många kvinnor önskar också mycket starkt att kunna förlänga sin arbetstid,

Elver Jonsson talade om vårt förflutna på detta område, vår jämställdhetslag och införande av jäv, Def stämmer, Elver Jonsson, aft vi ansåg aft det här var en mycket vikfig uppgift för de fackliga organisafionerna, Def skulle ske på arbetsplatserna, så nära människorna som möjligt. Jag tror aft det är minst lika väsentligt i dag, trots aft def nu finns en ombudsman för jämsfälldhetsfrågor. Däremot har det visat sig - def erkänner jag också gärna - att JämO:s arbete är vikfigt, Elver Jonsson talade också om atf det är magert och tunt och atf det är stolta deklarationer. Vidare talade han om någon ILO-konvenfion för många år sedan. Jag vill bara erinra om atf vi i Sverige efter bästa förmåga - vi har inte nått riktigt ända fram - försökt aft i prakfiken genomföra lika lön för lika arbete. Det är vikfigare atf någonting genomförs i praktisk handling än aft def görs stolta deklarationer - som Elver Jonsson sade alldeles nyss.

116

Överläggningen var härmed avslutad.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 14

Utskottets hemställan bifölls med 207 röster mot 81 för reservafionen av Elver Jonsson m, fl, 4 ledamöter avstod från aff rösta.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 18 Nr 152

Tisdagc 28 maj 1985

Mom. 1 (åtgärder för atf förbättra kvinnornas villkor på arbetsmarknaden)      rp.   ,                                                                                                                     .

Hemställan

Utskottets hemsfällan bifölls med 268 röster mot 17 för hemställan i reservation 2 av Alexander Chrisopoulos, 6 ledamöter avstod från att rösta.

Mot i veri ng

Utskottets mofivering godkändes med 220 röster mot 74 för den i reservation 1 av Alf Wennerfors m, fl, anförda motiveringen.

Mom. 2 (arbetsmarknadspolifiska åtgärder för kvinnor)

Utskottets hemsfällan bifölls med 219 röster mot 74 för reservation 3 av Alf Wennerfors m, fl.

Mom. 3 (anslag till Kommittéer m, m,)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Alf Wennerfors m, fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (anslag till Jämställdhetsombudsmannen m, m,)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 5 av Karin Andersson m, fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 5 (anslag till Bidrag fill kvinnoorganisationernas centrala verksamhet)

Utskottets hemställan, som' ställdes mot

dels reservation 6 av Alf Wennerfors m. fl.,

dels reservation 7 av Karin Andersson och Nils Häggström,

dels reservafion 8 av Alexander Chrisopoulos, bifölls med acklamation.

Mom. 6 (jämsfälldhetsarbetets organisafion)

Utskottets hemställan -som ställdes mot reservation 9 av Karin Andersson m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 7 (opinionsbildning på jämställdhefsområdet)

Utskottefs hemställan bifölls med 233 röster mot 60 för reservation 10 av Karin Andersson m. fl. 1 ledamot avstod från atf rösta.

Mom. 12 (fler kvinnliga chefer)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 11 av Elver Jonsson -bifölls med acklamation.

Mom. 13 (kvinnor i statliga styrelser och kommittéer)

Utskottets  hemställan - som  ställdes mot  reservafion  12  av  Karin Andersson m.fl. - bifölls med acklamafion.

117

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Mom. 14 (skydd mot trakasserier)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 13 av Elver Jonsson -bifölls med acklamafion.

Boendeförhållan-      Mom. 17 (utbildningsinsatser för kvinnor i samband med regionalpolifiskt

dena för gamla,     >

handikavvade och        Utskottets hemsfällan - som  ställdes  mot  reservation   14  av Karin

lånsvaristsiuka       Andersson och Nils Häggström - bifölls med acklamafion.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

28 § Boendeförhållandena för gamla, handikappade och långvarigt sjuka

Föredrogs bosfadsutskotfefs betänkande 1984/85:24 om förbättrade boendeförhållanden för gamla, handikappade och långvarigt sjuka (prop. 1984/ 85:142).

Talmannens förslag atf betänkandet skulle avgöras efter endast en bordläggning bifölls av kammaren.

118

Anf. 135 MARGARETA GÄRD (m):

Herr talman! Allas rätt till en egen bra bostad är redan djupt förankrad i de kommunala församlingarna, Atf gamla, handikappade och långvarigt sjuka skall få sådan hjälp att de kan bo kvar i sina egna bostäder är i dag en självklarhet. Moderata samlingspartiet tog redan för åtskilliga år sedan initiativet fill en väl organiserad hemsjukvård i samverkan med den sociala hemtjänsten, I dag råder full polifisk enighet i den frågan, och regeringen har i stort sett anslutit sig till våra tankegångar,

Atf ytterligare vidga en redan överflödig bostadsförsörjningslag ansluter vi moderater oss infe till. Kommunernas ansvar gentemot dessa människors bostadsförhållanden finns redan reglerad i socialtjänstlagen, Eft behållande och en utvidgning av lagen medför endast ökad byråkrati och ökade kostnader både för staten och för kommunerna.

Förslaget atf utöka bosfadsanpassningsbidragen för aft handikappanpassa lägenheter på ett sådant sätt att det även underlättar för hemhjälp och anhöriga att bistå den handikappade är väl motiverat, och vi ansluter oss fill utskottet i det avseendet. Däremot ifrågasätter vi det rationella i atf ge bidrag till aft återställa handikappanpassade lägenheter. Strävan bör i stället vara atf dessa lägenheter fortsättningsvis förbehålls handikappade och aft de vid en avflyttning upplåts fill andra handikappade. På så sätt kan kommunerna med tiden få eft antal bostäder anpassade till dem som är i behov av sådan lägenhet. Vi yrkar därför avslag på förslaget om bidrag fill återanpassning av handikapplägenhefer.

Regeringen föreslår aft bidrag skall utgå för fillgänglighetsskapande

åtgärder på kvartersmark, fill försöksverksamhet med integrerad boendeservice och till samupphandling och teknikutveckling för hissinstallafioner,

Alla dessa åtgärder är välbehövliga och bör vidtas. Men det ekonomiska ansvaret för detta kan knappast vara en statlig angelägenhet. Det bör åvila kommunen i samarbete med bostadsföretagen att åstadkomma service och en yttre miljö som underlätfar för ett eget boende, även för de människor som infe har full fysisk funktionsförmåga;

Det pågår nu en omfattande ombyggnation och upprustning av äldre bostäder. Hissplaner utarbetas också av kommunerna. Detta leder till en ökad efterfrågan på hissar och nya hisskonsfruktioner, vilket torde medföra atf industrin har stort intresse av att medverka till att nya och billigare hisskonstruktioner kommer fram. Det forskningsarbete som staten anser behövs, kan ske inom def ordinarie anslaget fill byggforskning.

Herr falman! Socialutskottet har beretts tillfälle atf yttra sig över propositionen, då boendet för gamla, handikappade och långvarigt sjuka i hög grad hör ihop med vårdfrågorna.

Socialutskottet har i sitt yttrande betonat dén enighet som varit rådande i dessa betydelsefulla frågor. Utskottet pekar på det nya synsätt som råder vad gäller instifutionsboendet för människor med handikapp av olika slag. Både landsting och kommuner är långt framme i arbetet med atf stoppa institutionerna och öka det egna boendet. Detta gäller inte minst de gamla.

Ökad hemhjälp, sjukvård i hemmet och installerande av trygghetslarm är insatser som väsentligt bidragit fill atf många äldre människor getts möjlighet att bo kvar i sin nuvarande miljö. Detta är en glädjande utveckling. Bostadshus byggs också om till servicehus. Även ålderdomshem omvandlas till servicehus,

Def för många äldre människor så väl passande ålderdomshemsboendet har tyvärr i många fall fått ge vika för boende i servicehus, detta på grund av bestämmelserna om statsbidrag och låneregler vid om- och nybyggnation,

Socialutskoffef har i sitt yttrande ansett att det bör finnas en boendeform inom äldreömsorgen där helinackordering och fillsyn kan ges på ungefär på samma sätt som på ålderdomshemmen. Socialutskottet anför vidare atf def även i fortsättningen bör finnas en boendeform som ligger mellan å ena sidan vård inom långtidssjukvården och å den andra sidan eget boende/service-husboende, men att detta kräver en god boendestandard som tillgodoser de äldres anspåk på frihet och integritet. Var och en bör ha eft eget, rymligt rum och möjHghet aff själv bestämma om möbleringen. Toalett och dusch måste finnas till varje rum. Kokmöjlighet bör också finnas. För att markera att det är fråga om ett eget boende bör man upprätta ett personligt hyreskontrakt. Till boendet skall knytas tillsyn och möjlighet fill hjälp dygnet runt,

Bosfadsufskoffet ansluter sig till uppfattningen att kokmöjligheter samt toalett och dusch bör finnas i varje rum, Def bör enligt bostadsutskottet också finnas möjligheter att vid ombyggnad i speciella fall och i mindre omfattning - t, ex, med hänsyn till byggnadstekniska förutsättningar - göra avsteg från upprustnings- och utrustningsnormerna, dock med bibehållande av den inriktning som förordats.

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Boendeförhållandena för gamla, handikappade och långvarigt sjuka

119

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Boendeförhållandena för gamla, handikappade och långvarigt sjuka

Detta innebär en viktig förändring av bosfadslånereglerna, som nu kan fillämpas på eft flexiblare sätt än tidigare. Möjligheterna ökar också för kommunerna atf bygga sådan bostäder som passar deras gamla, handikappade och långvarigt sjuka. Bostadslånereglerna har inte fidigare medgett avsteg från de detaljerade normkraven, vilket lett fram fill eff byggande som infe uppfyllt behovet utei kommunerna utan helt anpassats fill lånereglerna.

Vi hälsar med fillfredsställelse den nya synen på lånereglerna, som gör aft vi hädanefter får ett mera individuellt anpassat boende för den grupp människor betänkandet handlar om.

Herr talman! Jag yrkar bifall till samfliga reservafioner där moderata ledamöters namn förekommer.

Under detta anförande överfog tredje vice falmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

120

Anf. 136 KERSTIN EKMAN (fp):

Herr talman! De äldres rätt till eget boende. Förbättrade boendeförhållanden för gamla, handikappade och långvarigt sjuka,

Def borde infe vara nödvändigt att i välfärdsstaten Sverige väcka motioner eller lägga fram propositioner med dessa rubriker.

Det kan emellertid direkt konstateras att det är nödvändigt, I Sverige, år 1985, tvingas omkring 60 000 människor aff bo på institution i flerbäddsrum, 1982 hade vi vidare omkring 56 000 platser på ålderdomshem, platser som infe innebar något självständigt boende, även om man hade eget rum, Genomsniftsstorleken på rummen var 12 m", och de saknade utrymme där man kunde inreda med någonting personligt från det egna hemmet.

På långvårdskliniker runt om i vårt land, där många av våra gamla tillbringar sina sista dagar, ja t, o, m, år, är ett eget rum en sällsynhef. Man delar inte bara rum med en annan människa, utan flerbäddsrum tillhör vanligheten snarare än sällsyntheten.

Det borde då vara självklart aft man från samfliga polifiska parfier vore villig atf acceptera åtgärder för att få en förändring och atf även sätta en tidsgräns för när vi skall ha givit våra gamla rätt fill eget boende och rätt fill eget rum när de vistas på institution.

Vi i folkparfiet vill förändra den verklighet som möter en människa när krafterna sinar. Vi vet hur det ser ut i Sverige, och med den insikt vi har om betydelsen av hur bostad och vård utformas anser vi atf def måste sättas upp eft mål och en gräns för när målet skall vara nått.

Vad säger då bostadsutskottets majoritet? Jo, man instämmer i det socialutskottet har sagt. Socialutskottet i sin tur har sagt atf de önskemål folkparfiet fört fram infe står i strid med de mål regeringen uttalat i den aktuella propositionen och konstaterar sedan atf de krav folkparfiet fört fram om förändringar för aft nå målet inte strider mot regeringens förslag. Ja, def var ju väl def, men sedan är det slut med enigheten. Vi vill sätta en tidsgräns när målet skall vara nått, det vill infe majoriteten i bostadsutskottet.

Det finns fillfällen, herr falman, då politiker infe bara måste besluta sig för

atf nå ett mål utan också för när målet skall vara nått. Detta är eff sådant tillfälle.

Om infe de övriga partiernas företrädare kan acceptera aff vi beslutar oss för när vi skall ha förbättrat förhållandena för våra gamla och sjuka, är def inget allvar i de uttalanden man gör här i kammaren.

Varför är det då så viktigt atf vi tänker om, aft vi gör förändringar?

Vi kan först slå fast aft ingen människa är den andra lik. Vi formar våra liv efter skiftande förutsättningar, och när vi blir äldre sker förändringar, kroppsligt och mentalt. Dessa förändringar gör aft vi är i större eller mindre behov av hjälp från vår omgivning. Det innebär också aft vi även på äldre dagar är unika och inte kan pressas in i eft vårdmönster, som om. vi vore stöpta i samma form.

Def finns inget bättre sätt aft tillgodose kravet på aft få behålla självständigheten så länge som möjligt än atf få bo kvar i det egna hemmet. Eftersom vår förmåga atf sköta dagliga sysslor, atf skaffa oss vårt dagliga bröd och att känna trygghet om vi är ensamma minskar, måste vi fillsammans ge service och hjälp till dem som så behöver.

När trygghetsbehovet blir alltför stort, när sysslorna infe kan klaras ens med hjälp, måste man flytta. Det är då viktigt att infe fråntas alla möjligheter aft vara aktiv. Detta är vad som skett i stor utsträckning på våra ålderdomshem.

Om eller när den dagen kommer atf vi trots ett utbyggt mått av service inte kan ha ett självständigt boende, måste det oeftergivliga kravet vara att få, om man så önskar, ett eget rum. Vi skall även under det skedet av vårt liv kunna stänga vår dörr och vara ensamma,

Def är här, nu, när vi behandlar bostadsutskottets betänkande och regeringsförslagef, som vi kan sätta kraft bakom ord och tankar. Mycket av det arbete och de åtgärder som skall fill för att genomföra de förändringar som behövs kommer att göras ute i kommuner och landsfing. För att skapa förutsättningar måste vi från vår sida underlätta när i dag regler och förordningar lägger hinder i vägen och när det behövs stöd i form av pengar.

För att skapa förutsättningar för dem som önskar bo kvar i sina hem och i sin invanda miljö när krafterna sinar fordras bra bostäder, väl fungerande närmiljö och tillgänglighet även för den som är rörelsehindrad, Bostadsminisfern har därför föreslagit aff staten genom bidrag skall stimulera fill aff fillgänglighetsskapande åtgärder utförs på kvarfersmark.

Vi i folkpartiet framhåller aft det är ytterst viktigt aff vi får en förbättring av tillgängligheten i den yttre miljön. Vi anser dock aft bostadsminisfern varit alltför återhållsam när han föreslagit aft 10 miljoner skall avsättas detta budgetår och yrkar därför på en fördubbling. Det är av yttersta vikt aft denna verksamhet startar, liksom åtgärder för atf öka tillgängligheten i husen genom hissinstallationer.

Att det finns ett mycket stort behov av hissinstallationer kan exemplifieras av aff def finns hiss i endast 27 % av 180 000 trapphus i flerbostadshus med minst fre våningar, byggda före 1975, Den generösa dispensgivning som skett från hisskravet har gjort att def inte blivit någon påtaglig förbättring efter de

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Boendeförhållan-denaförgamla, handikappade och långvarigt sjuka

121

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Boendeförhådan-denaförgamla, handikappade och långvarigt sjuka

122

ombyggnader som gjorts. Dispenserna har varit betingade av de höga priser som nu gäller vid hissinstallafioner, Def är därför mycket viktigt atf billigare alternativ fill de konventionella hissar som nu står till buds kan presenteras. Vi har därför från folkpartiet yrkat atf den grupp som i byggforskningsrådefs regi arbetar med teknikupphandling av hissar får använda de 10 miljonerna inom ramen för de statsbidrag till hissar som bostadssfyrelsen föreslagit regeringen.

Vi i folkpartiet kräver en fördubbling av ramen för bidrag för försöksverksamhet med integrerad boendeservice. Vi anser atf sådan verksamhet är ytterligt värdefull, och man kan här genom samverkan mellan kommun, bostadsförvaltare, föreningar och näringsliv skapa förutsättningar för äldre aft bo kvar i sin invanda miljö. Det är också tillfredsställande aft regeringen i detta sammanhang accepterar tanken på aft enskilda företag kan göra insatser i samverkan med samhälleliga organ. Tyvärr har infe denna inställning räckt till för tillstyrkan av vårt krav på möjlighet fill enskilda initiafiv inom hemtjänsten.

Moderaterna har, trots aft de infe önskar försöksverksamhet med integrerad boendeservice eller har tillstyrkt några av de övriga förslagen som skulle underlätta för de äldre att bo kvar i sin gamla miljö, anslutit sig fill vårt förslag.

Utskottets majoritet har angivit att def visserligen ligger i linje med förslagen om försök med integrerad boendeservice men vill infe tillstyrka vårt förslag. Det är beklagligt. När vi nu skall påbörja eft arbete för atf förbättra boendet och förbättra möjligheterna för äldre, handikappade och långvarigt sjuka att bo kvar i sina hem, måste vi också kunna erbjuda olika former av service och vård.

Vi har därför från folkpartiet ansett atf def är av yttersta vikt atf "låta tusen blommor blomma", aft ge utrymme för nytänkande och alternativ till hemtjänst. Vi måste kunna ge möjlighet aft låta t, ex, ideella föreningar på entreprenad sköta verksamheten.

Vi anser att även på detta område måste man genom mångfald ge impulser till förnyelse. Man skapar också genom kostnadsmedvefande impulser till atf hålla kostnaderna nere utan att servicen försämras.

För atf ge ett självständigt boende även inom ramen för den ökade fillsyn som ges på våra ålderdomshem krävs ombyggnad av många i övrigt väl fungerande hem.

Ett stort antal av de platser som i dag erbjuds våra äldre innebär mer eller mindre omhändertagande. Möjligheterna till initiafiv inom ramen för den egna bostaden, i detta fall det egna rummet, är begränsade. En stor del av denna utveckling beror på en i sig övertygande välmening aff underlätta för de äldre. Vi vet nu atf detta inte är bra - i den meningen aft def ger upphov fill passivering. Man får infe ta ifrån en människa möjligheten atf vara akfiv och utifrån gamla rutiner sköta sina invanda sysslor,

Def måste därför, herr falman, ske en ombyggnad av många av våra ålderdomshem. Vi anser från folkparfiet aft detta skall göras varsamt, utan alltför stor bindning fill gällande normer vad gäller ny- och ombyggnad. En

sådan ombyggnad kan också smidigare komma till stånd utan aff de boende behöver drabbas av bekymmersamma omflyttningar. Det är enligt vår uppfattning oklart om bostadsutskottefs tillkännagivande till regeringen klart kommer att resultera i att denna målsättning uppfylls, men vi hoppas att det får det resultatet. För de på ålderdomshem nu boende är def av yttersta vikt aft denna verksamhet omedelbart startar.

Vi har också från folkpartiet yrkat atf statliga lån skall beviljas vid ombyggnad av ålderdomshem som är yngre än de 30 år som nu utgör gränsen för ombyggnadslån. Vi har, som jag tidigare påpekat, ett stort antal ålderdomshem i vårt land där standarden vad gäller utrymme för de boende är ytterst begränsad. Ombyggnaden måste påbörjas snabbt, så aff den nuvarande generationen pensionärer får glädje av förbättringarna.

Till sist, herr talman! Alla åtgärder som vidtas måste ha som mål att vi får en helt annan utformning av boendet för våra äldre och aft så långt möjligt det egna boendet kan behållas. När man inte kan stanna kvar hemma, skall man inom långvården garanteras eget rum, om man så önskar. Det är viktigt att vi nu slår fast detta mål, så att det är nått inom en tioårsperiod.

Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 7, 15, 18, 21 och 26.

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Boendeförhållan -dena för gamla, handikappade och långvarigt sjuka

Anf. 137 TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! De flesta av förslagen i regeringens proposifion - om förbättrade boendeförhållanden för gamla, handikappade och långvarigt sjuka - är bra och innebär att man nu tar itu med och undanröjer en del brister i äldres, handikappades och långvarigt sjukas boende. Flera av dessa förslag har för övrigt tidigare tagits upp från vpk;s sida. Vi har ställt krav som nästan ordagrant och innehållsmässigt överensstämmer med de målsättningar som formuleras då det gäller mål och synsätt inom bostadspolitiken.

De resurser som föreslås ställas till förfogande för att realisera målsättningarna är emellertid alltför blygsamma. Mot bakgrund av hur många människor som i dag och under de närmaste åren skulle kunna flytta till egen bostad och annan boendeform från instifufionsboende borde betydligt större satsningar göras nu. Sådana satsningar föreslås också, som framgår av betänkandet, från både folkpartiets och vpk:s sida. Dessa förslag återfinns i några av reservafionerna.

Vi tycker att def är bra att regeringen föreslår en ändring i bosfadsförsörj-ningslagen som innebär att kommunerna har ansvar för aft alla i kommunen får en egen bostad av god kvaHtet.

Den arbetsgrupp inom regeringskansliet som har tagit fram underiaget till propositionen har bl. a. föreslagit atf bostadsförsörjningslagen skall kompletteras med en bestämmelse om skyldighet för kommunen att samråda med landstingskommun om bostadsförsörjningen. Vänsterparfiet kommunisterna anser, liksom handikapporganisationerna, att en sådan komplettering skall göras, medan regeringen inte nu finner det befogat att reglera kommuners samrådsskyldighet.

Arbetsgruppens slutsatser är att gällande regler skall ge möjlighet aft åstadkomma en god bostadsstandard även för flertalet människor som på

123

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Boendeförhållan -denaförgamla, handikappade och långvarigt sjuka

124

grund av funktionsnedsättning eller sjukdom har speciella krav på bostadens utformning.

Vi menar atf absoluta krav på tillgänglighet måste fastställas i lag. I förslaget fill ny plan- och bygglag sägs exempelvis aft kravet på tillgänglighet skall uppfyllas om det inte är uppenbart oskäHgt. Def sägs vidare att kommunen kan besluta att def i områdesplan eller detaljplan, under vissa förutsättningar, får ställas lägre krav. Def falas om att ändring i skälig utsträckning skall uppfylla vissa krav.

Det som på denna punkt - enligt den lagrådsremiss som vi har kunnat ta del av - sägs i förslaget till plan- och bygglag är otillräckligt och ger utrymme för tolkningar som kan försvåra eller omöjliggöra tillgodoseendet av berätfigade tillgänglighetskrav från de handikappade.

Def finns i betänkandet förslag om att ett bostadsanpassningsbidrag skall kunna utgå för återställning av lägenhet som har anpassats till en handikappad person men som inte längre kan hyras ut fill en person som har behov av anpassningen. Detta förslag är bra, men otillräckligt. En fastighetsägare kan nämligen i dag motsätta sig aff en lägenhet anpassas till en handikappad persons behov. En handikappad person måste enligt vår mening ges ovillkorlig rätt atf få sin bostad anpassad och skall infe behöva riskera ersättningskrav från fastighetsägaren. Detta borde klart slås fast i hyreslagstiftningen, och vi har som bekant yrkat att regeringen skall lägga fram förslag om detta till riksdagen.

Reglerna för bostadsanpassningsbidrag bör också vidgas, så atf def blir möjligt att erhålla bidrag för handikappanpassning av t. ex. toalett i närlokal för de boende. Detta menar vi är angeläget. För övrigt noterar vi med tillfredsställelse att det i regeringsförslaget aviseras en översyn av reglerna för bosfadsanpassning för atf underlätta kvarboende.

Då det gäller den yttre miljön föreslår man nu i proposifionen aft stafligt bidrag skall införas för fillgänglighetsskapande åtgärder på kvarfersmark. Från vpk:s sida har vi anslutit oss till detta förslag. Men vi anser, liksom folkpartiet, att medelsramen, 10 milj. kr. per år, är alltför snålt tilltagen, och vi föreslår en ökning till 20 milj. kr. Om bidraget skall få de i propositionen skisserade effekterna förefaller def oss klart aft förslagefs rambelopp, de 10 miljonerna, är för litet.

I det föreliggande betänkandet och i propositionen föreslår man atf räntebidrag skall förbehållas sådana utrymmen som betalas av de boende över hyran eller avgiften för lägenheten. Innebörden av det är att lokaler av typ dagcenfraler med kommunal service för äldre, handikappade, m. fl. inte längre får räntebidrag. I stället föreslår man eft engångsbidrag fill försöksverksamhet med integrerad boendeservice. Engångsbidraget skall täcka investerings- och/eller driftkostnaderna under ett inledningsskede.

Vpk föreslår att räntebidrag även i fortsättningen skall utgå fill vissa lokaler för kommunal service, till äldre, m.fl., eftersom vi anser det angeläget.

I syfte atf sfimulera en decentraliserad utbyggnad av sådana lokaler, exempelvis i bostadsområden med stor andel äldre, bör storleken på de

lokaler som kan få bidrag begränsas hårdare än i dag. Men även def nya stöd som föreslås till försöksverksamhet med boendeservice är angeläget. De här två stödformerna bör kunna komplettera varandra.

Herr talman! Enligt gällande bestämmelser om hissinsfallation i bostads-, hus ges bidrag för installafion av hiss i bostadshus med mer än 3 våningar bara om det finns särskilda skäl. De nuvarande reglerna är oklara. Sökande kan inte få besked i förväg om finansieringsförufsäftningarna, vilket orsakar en komplicerad handläggning. Det är dessutom sällan fastighetsekonomiskt fördelaktigt atf installera hiss i fyravåningshus på grund av atf hissbidrag infe kan utgå. Vi menar aft reglerna bör ändras så atf bidrag generellt utgår för hissinstallation i fyravåningshus. Vi anser aft bidragefs andel av de godkända kostnaderna kan sättas lägre än vid trevåningshus. Det gäller bidrag från såväl kommun som stat.

Herr talman! Det var några kommentarer till vpk:s förslag, förslag som vi sedan har följt upp i reservationer som är fogade til! betänkandet. I några fall sammanfaller våra motionsförslag med enskilda socialdemokratiska motionärers. Vi har i detta sammanhang också yrkat bifall fill dessa förslag, och vi har självfallet tagit med dessa förslag vid vår behandling.

Jag skulle avslutningsvis vilja göra några ytterligare kommentarer. Det råder ganska stor enighet då det gäller mål och synsätt. Detta återspeglas också av att ett enigt socialutskott står bakom def yttrande som är fogat till bostadsutskottets betänkande. Moderaterna i bostadsutskottet utgör eft visst undantag från denna enhetlighet. Moderaterna går nämligen emot stafligt stöd som skall underlätta genomförandet av vissa konkreta förslag. De går emot statligt bidrag till integrerad boendeservice. De går emot bidrag till samupphandling och teknikutveckling av hissar. Likaså går moderaterna emot förslaget om bidrag till tillgänglighetsskapande åtgärder på kvartersmark och bidraget för återställning av handikappanpassade bosfäder. Men moderaternas inställning är ju heft i linje med vad som framförs i deras partimotion om bostadspolifiken och moderaternas agerande över huvud taget då det gäller bostadspolitiken och sociala frågor.

Man kan vidare notera aft moderaterna i detta sammanhang har aktualiserat frågan om att avskaffa bostadsförsörjningslagen - eff förslag som utskottet i övrigt inte anser går att förena med de rikflinjer för en socialt inriktad bostadspolitik som alla parfier, utom moderaterna, omfattar.

Jag har velat göra de här kommentarerna för att markera aff moderaterna envetet fortsätter den uppluckring, den försämring som detta partis förslag skulle innebära för de enskilda människor vilka vi kallar de vanliga människorna. Det är därför glädjande att kunna konstatera att moderaterna även när det gäller äldreboendef är tämligen ensamma om sitt förslag.

Jag yrkar bifall fill de reservafioner där vpk återfinns och i övrigt till utskottefs hemsfällan.

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985 ,

Boendeförhådan-denaförgamla, handikappade och långvarigt sjuka

Anf. 138 KJELL MATTSSON (c):

Herr talman! Tre mål ställs upp för bostadspolitiken när det gäller aff förbättra situationen för gamla, handikappade och långvarigt sjuka, nämli-

125

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Boendeförhållandena för gamla, handikappade och långvarigt sjuka

126

gen rätt till frihet och infregrifet i boendet, rätt till stöd, hjälp och vård i boendemiljön samt rätt till en god boendestandard.

Bosfadsufskoffet har inhämtat yttrande från socialutskottet, eftersom dessa frågor kan sägas höra hemma i ett gränsland mellan bostadspolitik och sjukvårdspolitik.

Jag skulle vilja citera ur socialutskottets yttrande. Där sägs bl. a.:"Det är således fråga om en allmän strukturförändring mot ett minskat instifufionsboende för äldre, handikappade, långtidssjuka, psykiskt sjuka och psykiskt utvecklingsstörda. Utskottet, som i flera olika sammanhang drivit på den utvecklingen, anser att de mål och synsätt som anges i proposifionen om förbättrade boendeförhållanden för gamla, handikappade och långvarigt sjuka ligger väl i Hnje med strävandena på vårdområdet. Socialutskottet ställer sig således bakom den principiella inriktningen i propositionen, - --, "Socialutskottet skriver sedan att villkoren för bostadslån ger anledning till vissa uttalanden.

Detta har vi tagit upp i bosfadsufskoffet. Frågorna har dessutom berörts i motioner från bl, a, centerpartiet. Kraven har tillgodosetfs i det betänkande som bostadsutskottet lämnat till riksdagen på det sättet att vi vill ge regeringen fill känna de synpunkter som motionsvis framförts när det gäller begreppet fullvärdig bostad, flexibiliteten i fillämpningen av reglerna för ombyggnad av ålderdomshem och fördelning av boendefunktionerna på koHektiv resp, privat del. Jag går inte närmare in på detta, eftersom def ju beskrivits i utskoftsbetänkandet.

Vi skriver i betänkandet att det är värdefullt aft kunna konstatera att man från socialutskottets sida har varit helt ense, Def hade varit värdefullt om också bostadsutskottet hade kunnat bli helt ense i skrivningen när def gäller mål och synsätt inom bostadspolitiken för atf förbättra boendeförhållandena för gamla, handikappade och långvarigt sjuka. Men folkparfiet har inte velat gå med på detta utan har i reservation 1 till utskoftsbetänkandet försökt aft uttrycka def på ett annat sätt. Jag tycker att reservationen är ganska onödig, eftersom den inledningsvis inte innehåller någonting som avviker från vad bosfadsutskotfefs majoritet har skrivit, Def enda som i så fall avviker är kravet på det tioåriga program vilket folkpartiet i alla tänkbara sammanhang nu talar om.

Det är bra att folkpartiet engagerar sig i dessa frågor, men ni bör fördela ambitionen och engagemanget även på era kommun- och landstingspolitiker. Ni måste se till atf de inte först säger att det skall finnas eget rum för alla inom en viss begränsad tidsrymd och därefter yrkar på sänkning av landstings- och kommunalskatten, Utah pengar är det nämligen infe möjligt atf genomföra den reform som folkpartiet så starkt pläderar för, Def hade varit bra om man inom folkpartiet hade varit ense om denna målsättning och godtagit en del av de åtgärder som nu sätts in för att genomföra def hela.

Jag skall nu först kommentera centerns reservation till detta betänkande och sedan fala för utskoftsmajoriteten.

Från centerns sida anser vi att en ändring i bostadsförsörjningslagen egentligen är omofiverad. Vi konstaterar aft bosfadsförsörjningslagen redan

i dag inbegriper såväl gamla som sjuka och handikappade. Vi har sett på vad kommunerna gör i verkligheten, och vi har funnit att de är i färd med atf bygga servicehus och att bygga ut den sociala hemtjänsten, bl, a, i nära samarbete med landstingen, som satsar hårt på primärsjukvården, Landsfingen har i vissa fall redan fattat beslut om aft lägga ner stora sjukhus och minska antalet vårdplatser inom psykiatrin och atf i stället bygga bosfäder i resp, hemkommun för människor som har vårdats på dessa sjukhus. En omfattande verksamhet är alltså redan på gång.

Av denna anledning skulle en lagändring ge sken av aft det bedrivs litet verksamhet, I propositionen understryks klart att den förändring som är på gång är riktig, och vi ställer upp på den med en rad olika ytterligare åtgärder.

Jag skall göra några kommentarer till de övriga reservationer som är fogade till detta betänkande, I reservafionerna behandlas en del detaljer, eftersom vi i utskottet i stort sett är ense om målsättningen. Vi har haft den eviga träfan om pengar, där utskottsmajoriteten har stannat för aff den avvägning som regeringen har gjort i proposifionen är vettig. Folkpartiet och vpk vill ha mera pengar, och moderaterna avstyrker regeringens förslag.

Jag nämnde att det är nödvändigt med eft samarbete mellan kommuner och landsting. Från majoritetens sida tycker vi att det skall vara ett frivilligt samråd och att det inte skall införas någon lagstiftning om samrådsskyldighet. Vi tror att det är bättre att inte lagreglera på detta område utan att man inom varje landstingsområde och landstingskommun får finna de former för samråd som kan leda fram till bra resultat.

En del av de förslag som vpk har reserverat sig för kommer atf fas upp i samband med riksdagens behandling av ny plan- och bygglag och den översyn av byggnormer som därefter kommer att äga rum. Därför har majoriteten i dag inte gjort någon detaljgranskning av förslagen eller något ställningstagande i sak.

Vi har i utskoftsmajoriteten också accepterat förslaget i propositionen om att trygghetslarm i fortsättningen inte skall vara statsbidragsberättigat. Det finns naturligtvis vissa möjligheter atf sådana kan fas in i de kostnader som en kommun har för den sociala hemhjälpen.

Moderaterna har motsatt sig införande av eff bidrag för återställning av handikappanpassad bostad. Vi kan säkert vara överens om att det i första hand är ett ansvar för fastighetsägaren aft tillsammans med kommunen att få fram tillräckligt antal bosfäder som är anpassade för människor med olika handikapp. Vi kan i bostadsutskottet notera, av fidigare erfarenheter, att åfersfällningskosfnader har varit eft hinder, om det har gällt en anpassning som har varit mycket dyrbar och en lägenhet som inte kunnat användas av vem som helst efteråt. Därför tycker vi att def är eft bra förslag i propositionen, och vi tror att både det stöd som i dag utgår fill handikappanpassning och den del av kostnaden som fastighetsägaren kan få täckning för om han måste återställa bostaden fill dess ursprungliga skick utgör tillräckHga åtgärder för att människor med behov av speciell anpassning av sin bostad kan få detta tillgodosett.

På eft par andra områden - när det gäller tillgänglighetsskapande åtgärder

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Boendeförhållandena för gamla, handikappade och långvarigt sjuka

127

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Boendeförhållan-denaförgamla, handikappade och långvarigt sjuka

på kvartersmark och bidrag för försöksverksamhet med integrerad boendeservice - motsätter sig moderaterna ökade anslag, medan folkpartiet och vpk yrkar på detta i vissa sammanhang. Utskottet anser atf det är ett gemensamt ansvar och ett ansvar som fill större delen ligger på den kommunala verksamheten och landstingsverksamheten. Men vi har funnit atf det finns motiv för atf understryka angelägenheten av dessa åtgärder genom att också skapa möjlighet till stadigt bidrag. Det sägs också atf detta bidrag skall begränsas till en femårsperiod,

Tore Claeson och vpk vill ha räntebidrag för vissa lokaler, och vi tycker det är vikfigt att ha kvar gränsdragningen mellan vad som är boende och de villkor som gäller för stöd till finansiering av detta och vad som är vård. När det gäller vårdinsatsen är det egenfligen rena skaftepengar vi använder oss av. Det är i huvudsak landstinget och kommunerna som finansierar detta. Vi tycker inte det finns anledning i den stora mängden av ekonomiska transaktioner mellan kommuner och landsting å den ena sidan och staten å den andra sidan att göra ytterligare justeringar i gränsdragningen utan håller på principen om vård resp, boende. Det är viktigt att man vidtar de ytterligare åtgärder som regeringen har föreslagit när det gäller aft få fram förbilligade hissinstallationer för aft på def sättet öka tillgängligheten till bostäderna.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis beröra reservafion 26 om enskilda inifiafiv inom hemtjänsten. Den reservationen tycker vi infe är särskilt berättigad. Motionen var rätt försiktig och talade om atf man kunde ha andra aktörer på detta område, bl, a, ideella föreningar. Utskottsmajoriteten har skrivit aft def är angeläget att med en ökad samverkan mellan samhälle, föreningsliv, bostadsförvalfare och näringsliv utveckla den sociala närmiljön. Med detta har vi gett alla områden möjlighet att medverka. Utskottefs resonemang har här varit öppnare än reservanternas, och vi har inte funnit anledning atf bifalla yrkandet om enskilda initiativ inom hemtjänsten.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan med det undantaget att jag också yrkar bifall till reservation 3,

128

Anf. 139 KERSTIN EKMAN (fp) replik:

Herr talman! Förhoppningsvis, Kjell Mattsson, är allt gott och väl genom den enighet socialutskottet visat när det gäller vården. Men det är ju i bostadsutskottet vi anger ramarna och föreslår åtgärder. Vi har krav på större insatser än vad utskoftsmajoritefen har i sin skrivning, t, ex, när def gäller att utveckla alternativ för hissarna och för atf skapa bättre tillgänglighet i bostadsområdena.

Men, Kjell Mattsson, om def nu finns en enighet inte bara om att vi måste nå målet om rätt fill eget rum i långvården och pä insfitutioner och ett bättre boende som kan ge möjlighet aft på äldre dagar stanna i sin egen invanda miljö, varför då inte bifalla vårt yrkande om en tidsgräns? Varför vill man inte ställa upp för den gränsen? Är infe enigheten i utskottets betänkande grundad på en vilja aft förverkliga dessa krav? Är det en annan tidsgräns som t, ex, centerpartiet vill ställa upp, så ge oss förslag om det. Tio år är inte något

heligt tal för oss om vi kan förverkliga målet fidigare. Det kan diskuteras. Men varför infe ställa upp och säga att vi kan klara av dessa för oss alla ytterst angelägna frågor inom en tioårsperiod?

Anf. 140 MARGARETA GÄRD (m) replik:

Herr talman! Kjell Mattsson talade om en mängd transaktioner, Def vi från moderat håll vänder oss emot är just att man ökar mängden transfereringar från staten fill kommunerna och landstingen, Def är inte fler specialdestinerade statsbidrag som behövs, utan vi behöver avskaffa en hel del av dem. Vi hoppas få till stånd ett skatteutjämningsbidrag som åstadkommer en utjämning mellan kommunerna.

Vi är också ense om målsättningen, Kjell Mattsson - någonting annat har inte framkommit, Def är faktiskt bara def att vi har motsatt oss ytterligare statsbidrag. Vi tycker atf de åtgärder som man nu vill ge statsbidrag fill är klart kommunala angelägenheter, som kommunerna skall stå för, i samråd med bostadsföretagen, och i vissa fall landstingen.

Sedan skulle jag till Tore Claeson vilja säga aft vi går emot bostadsförsörjningslagen ,,,

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Boendeförhådan-denaförgamla, handikappade och långvarigt sjuka

Anf. 141 TREDJE VICE TALMANNEN: Repliken gällde Kjell Mattssons anförande.

Anf. 142 TORE CLAESON (vpk) replik:

Herr talman! Jag skall bara på en punkt kommentera vad Kjell Mattsson sade, nämligen när det gäller räntebidragen för vissa lokaler, Kjell Mattsson framställde det så att ett beslut i enlighet med vårt förslag skulle leda fill besvärligheter, krångel, justeringar och gränsdragningar av olika slag. Men det är faktiskt på det sättet aft vårt förslag bygger på en enhetlighet. Det bygger på aft man inte skall splittra upp det och göra skillnad mellan olika slags lokaler eller låta bidraget vara beroende av om man betalar hyra eller inte,

Def allmänt omfattande målet att underlätta ett eget boende för äldre, handikappade och långvarigt sjuka ställer av naturliga skäl ökade krav på en bra boendeservice för dessa grupper. Ett ökat kvarboende innebär atf det i bostadens omedelbara närhet måste finnas fillgång till bl, a, kommunal service av olika slag. Det kan då gälla kommunala dagcentraler, som erbjuder viss omvårdnad och service. Servicelokalerna med tillhörande personaluf rymmen kommer därmed att utgöra ett för de boende nödvändigt bostadskomplement, som är en av förutsättningarna för eft fortsatt kvarboende. Utan den servicen i anslutning fill den egna bostaden skulle det för många äldre, handikappade och långvarigt sjuka återstå bara en möjlighet, nämligen institutionsvård.

Jag tror alltså aft man skall vara mycket angelägen atf se till aft det i bostadsområdena finns sådana möjligheter som kan underlätta ett kvarboende för de här kategorierna, Aft räntebidrag till lokaler fortsättningsvis skall ges en sådan snäv innebörd som föreslås i proposifionen och av majoriteten i

129

9 Riksdagens protokoll 1984/85:151-152

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Boendeförhållandena för gamla, handikappade och långvarigt sjuka

utskoffef tycker vi inte är bra. Med utgångspunkt i atf t. ex. kommunala dagcenfraler, som jag nu har försökt visa, är eff viktigt bostadskomplement borde sådana lokaler få uppföras med stöd av statligt bostadslån och räntebidrag, på samma sätt som andra gemensamma utrymmen. Jag tycker det är beklagligt aft utskottets majoritet inte har velat gå med på det. Man har nog inte riktigt - jag är kanske litet djärv när jag säger det - satt sig in i hur det kan och bör fungera i prakfiken. Skall def fungera bra är det nödvändigt att det utgår räntebidrag också för det slags lokaler som man här vill undanta.

Anf. 143 KJELL MATTSSON (c) replik:

Herr falman! Jag konstaterade att folkpartiefs representanter i bostadsutskottet inte handlade så, atf det kunde skapa samma enighet som den socialutskottet visade genom sitt yttrande till bosfadsufskoffet, och folkpartisterna krävde också pengar för 10-årsprogrammef. När jag vänder mig emot detta är det därför aft folkpartiet, som talar så mycket om just 10-årsprogrammef, måste i fråga om landsfing och kommuner - eftersom det är dessa som ställer upp med de stora pengarna - följa upp det hela. Def får inte gå till som ofta i höstas då vi behandlade 1985 års budget. Då försökte man minska landstingens och kommunernas inkomster. Handlar man så och samtidigt kräver eff större program, går def hela infe ihop. När det gäller ombyggnad av lokaler och utbyggnad av service i samarbete mellan landsting och kommuner är det ju infe så, att staten svarar för de stora pengarna. Det är ju landsting och kommuner som får stå för def mesta, och därför är def litet felaktigt om riksdagen bestämmer aft det hela skall genomföras på fio år, om inte de nödvändiga miljarderna ställs till förfogande. Vi tycker aft def hade varit bra, om vi hade varit helt eniga om målet. Nu är vi emellertid eniga bortsett från detta atf folkparfiet. vill atf vi skall fastställa en tioårsgräns.

Till Margareta Gärd vill jag bara säga att jag anser att centern har samma inställning som centern har förfäktat i många år, nämligen den aft vi bör minska antalet specialdestinerade bidrag. Däremot menar vi aft kommunerna bör få eft större skatteutjämningsbidrag. Nu har vi infe en situation som tillåter detta, varför riksdagen under de återstående dagarna kommer aft avslå yrkanden av def slaget. Därför har majoriteten sagt atf den på ett par fre punkter ställer upp på de förslag som regeringen har lagt fram. Avsikten är då att från statens sida sfimulera bl. a. nya initiafiv och försöksverksamhet.

Sedan kan man naturligtvis som Tore Claeson diskutera hur gränsdragningen skall göras. Den är besvärlig. Nästan varje år får riksdagen ta ställning till mofioner i frågor om vad som skall bli föremål för räntebidrag eller ej. Vi skall naturligtvis försöka komma fram fill eft system där utformningen av investeringarna inte styrs av huruvida eft visst statligt bidrag kan tänkas utgå. Jag tror atf det är viktigt aft vidprövning av de bostadspolitiska riktlinjerna sträva efter att hålla sig till den gräns som man har försökt dra mellan bostäder å den ena sidan och vård å den andra.

130

Anf., 144 KERSTIN EKMAN (fp) replik:

Herr talman! Jag får konstatera ätt jag infe fick något förslag från Kjell Mattsson om en ny tidsgräns, men jag vill naturligtvis med tanke på våra gamla, sjuka och handikappade hoppas aft Kjell Mattsson ändå instämmer i aft vi skall försöka nå målet. Jag beklagar atf jag inte kan få medhåll när det gäller aft sätta en gräns. Det vore säkert mycket bra, om vi gjorde detta. Jag vill inte trötta kammarens ledamöter med aff räkna upp de inifiativ som har tagits av folkpartister ute i kommunerna när def gäller att sätta kraft bakom kraven. Jag kunde ta exemplet i min egen kommun, Göteborg, där det finns konkreta förslag i fullmäktigeförsamlingen om aft bygga om ett vårdhem för utvecklingsstörda. Därvid har det också angivits vad def hela kommer aff kosta, och krav har ställts.

Nr 152

Tisdagenden 28 maj 1985

Boendeförhållandena för gamla, handikappade och långvarigt sjuka

Anf. 145 MARGARETA GÄRD (m) replik:

Herr talman! Jag skulle vilja säga fill Kjell Mattsson att det faktiskt förhåller sig så, att staten lånar pengar för aft dela ut statsbidragen under fem år. Det är inte rimligt atf späda på lånen med sådana här statsbidrag. Dessutom vet vi hur svårt def är att avskaffa införda statsbidrag. Det blir ramaskrin ute i kommunerna, om de inte får behålla statsbidragen. Då är det lika bra aft vi från början inser att det här är fråga om en kommunal angelägenhet och atf kommunerna bör få stå för kostnaden.

Anf. 146 MAGNUS PERSSON (s):

Herr talman! Bostadsutskottefs betänkande 1984/85:24 om förbättrade boendeförhållanden för gamla, handikappade och långvarigt sjuka innehåller eft efterlängtat lagförslag. Def finns ingen anledning för mig att ytterligare understryka det angelägna i proposifionsförslagen. Jag kan bara konstatera att propositionsförslagen i allt väsentligt godtas och atf en bred majoritet står bakom bostadsufskoffets betänkande. Det är bara atf slå fast att det är regeringens proposifion som i allt väsentligt godtas av riksdagen. Ufskoffsmajorifefen tycker att det är en bra produkt som regeringen lagt på riksdagens bord. Moderaterna är rätt isolerade i sin allmänna spariver när det gäller statsbidragen osv.

Herr talman! Jag skall helt kort motivera utskottsmajoritefens ställningstagande när det gäller ändring av bosfadsförsörjningslagen. Jag skall närmare beröra reservationerna 2 och 3.

I reservafion 2 vill moderaterna helt upphäva bostadsförsörjningslagen, och centerpartiet menar i reservation 3 aft det inte finns tillräckliga skäl för atf ändra nuvarande bostadsförsörjningslag.

Herr falman! Dagsläget är följande. Den kommunala bostadsförsörjningsplaneringen är reglerad i bl. a. bostadsförsörjningslagen, som innehåller bestämmelser om kommunernas grundläggande befogenheter och skyldigheter på bostadsförsörjningens område. I lagen åläggs kommunerna aft bedriva en forflöpande bostadsförsörjningsplanering. Planeringen skall komma till uttryck i eft program, som skall antas av kommunfullmäktige och som skall vara kommunens samlade handlingsprogram för bostadsförsörj-

131

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Boendeförhållandena för gamla, handikappade och långvarigt sjuka

ningen. Programmet utgör också enligt propositionen en viktig informationskälla för statsmakterna och är därmed ett underiag för beslut i olika bostadspolitiska frågor av mer övergripande natur.

Departementschefen menar aft en utveckling mot ett självständigt boende infe får innebära aft människor på grund av oklara ansvarsförhållanden skall känna sig vilsna och mer eller mindre överges i vissa lägen. Det bör vara i allas intresse att allas rätt till goda boendeförhållanden kommer fill tydligt uttryck i bostadsförsörjningslagen. Följakfligen innehåller lagförslaget en ändring, där def klart och entydigt fastställs aft kommunernas bostadsförsörjningsplanering skall syfta till att "alla i kommunen får en egen bostad av god kvalitet".

I reservation 2 hänvisar reservanterna fill motion 3002 och menar aft det i motionsfexfen finns mofiv för atf bosfadsförsörjningslagen skall avskaffas. Jag har läst motionen. Det finns inga avslagsyrkanden i motionsfexfen. Däremot kan man finna eft allmänt resonemang om att en utvärdering av lagen bör ske, osv.

Under utskottsbehandlingen har inte heller framförts några bärande motiv. Trots dessa fakta framhärdar moderaterna i reservation 2 att lagen bör avskaffas.

Utskottet följer departementschefens förslag i denna del. Vi menar att moderaternas förslag är fjärran från de rikflinjer som stöds av en bred majoritet i Sveriges riksdag.

Herr talman! Med denna motivering yrkar jag avslag på reservation 2.

Reservation 3 från centern har en annan motivering för ställningstagandet. I reservationen krävs aft ingen ändring av nuvarande lagsfiftning skall ske. Reservanterna, som fullföljer motion 3004, menar att de gamla, handikappade och sjuka inryms under bostadsförsörjningslagens bestämmelser.

Bakgrunden till denna ändring är ett förslag från den utredning som ligger till grund för propositionerna. Remissinstanserna har varit positiva fill ändringen. Vi tycker att def är riktigt att det av departementschefen föreslagna begreppet "god kvalitet" inskrivs i lagen.

Departementschefen ger i propositionen fillräckliga motiv för en lagändring. Med begreppet "egen bostad av god kvalitet" avses en bostad som upplåts på sedvanligt sätt och som har god utrymmesstandard och modern utrustning, i en miljö som ger förutsättningar för gemenskap och eff akfivt deltagande i samhällslivet.

Herr falman! Dessa tänkvärda ord anser vi från utskottsmajorifetens sida bör finnas med i lagtexten. Det finns fillräckliga motiv härför i förslaget.

Bosfadsufskoffet vill för sin del förorda att riksdagen entydigt och klart följer departementschefens skrivning i proposifionen. Detta är ett förtydligande som är på sin plats.

Herr talman! Med denna motivering yrkar jag avslag på reservation 3 och bifall fill bosfadsutskotfefs betänkande på samtliga punkter.

132

Anf. 147 MARGARETA GÄRD (m) replik:

Herr talman! Här sades att vi vill ta bort bostadsförsörjningslagen, och def vill vi göra. Vi tycker att den är otidsenlig i dag. Den kom till under helt andra förhållanden när det var en stark expansion i byggandet, vilket det inte är i dag. Därför behöver man inte ha den.

Till Magnus Persson skulle jag vilja säga att det i 19 och 20 §§ socialtjänstlagen faktiskt finns klart utsagt att kommunen har ansvar för att handikappade och gamla och andra som behöver stöd och hjälp får eft bra boende. Det är alltså en uppgift som kommunerna redan har, och då tycker vi moderater att man inte behöver ha den ena lagstiftningen ovanpå den andra. Under senare fid har det ju på bostadsområdet förekommit att man har lagstiftat med en överlappning, som många gånger har gjort det svårt för länsbostadsnämnderna atf veta riktigt vad som gäller. Vi anser atf man inte behöver ha en lagstiftning på det här området, och därför säger vi nej till bosfadsförsörjningslagen.

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Boendeförhållandena för gamla, handikappade och långvarigt sjuka

Anf. 148 KJELL MATTSSON (c) replik:

Herr talman! Vi är medvetna om atf man måste ha en förändring av en lagstiftning för aft kunna lägga fram en sådan här proposifion, men vi tycker ändå att det är litet onödigt att göra förändringen. Sakligt sett är nämligen det som man i dag uttrycker med andra ord i propositionen redan på gång. Vi nämner i vår reservation en del exempel ur den kommunala verksamheten på samarbete mellan landsfing och kommuner när det gäller atf bygga ut den sociala hemtjänsten och hemsjukvården och när det gäller landstingens beslut att lägga ned stora sjukhus med vårdplatser inom psykiatrin. Mycket av det som nu utpekas i propositionen som eft mål för bostadspolifiken på dessa områden är i gång ute i landets kommuner och landsting.

Anf. 149 MAGNUS PERSSON (s) replik:

Herr talman! Margareta Gärd säger aft bosfadsförsörjningslagen är otidsenlig i dag. Det är ju därför vi ändrar den, det är därför departementschefen skriver in eft förtydligande på den punkten.

Till Kjell Mattsson kan jag bara säga aft vi tycker aft det är bättre aft man får debatt och diskussion i den beslutande fullmäktigeförsamlingen om detta. Därmed får man kanske en bättre politisk förankring, och det är egentligen bakgrunden till departementschefens skrivning.

Därmed har jag svarat på de inlägg som har gjorts.

Anf. 150 MARGARETA GÄRD (m) replik:

Herr talman! Det är inte så, Magnus Persson, aft om man har en lag som inte är nödvändig i dag skall man utvidga den för att göra den mera befogad. Så går det inte till och det behövs inte.

Som jag sade tidigare finns kommunernas ansvar redan upptaget i socialtjänstlagen. Jag skulle tro att Magnus Persson är så förtrogen med kommunernas arbete och hur det går till att han förstår att man ute i kommunerna är väl medveten om sitt ansvar utan att man skall behöva göra

133

10 Riksdagens protokoll 1984/85:151-152

Nr 152

Tisdagenden 28 maj 1985

Boendeförhållandena för gamla, handikappade och långvarigt sjuka

134

väldigt stora insatser för atf varje år ta fram detta bosfadsförsörjningspro-gram,

Anf. 151 MAGNUS PERSSON (s) replik:

Herr talman! Jag är väl förtrogen med atf def inte i alla kommuner är så bra som Margareta Gärd här vill göra gällande. Det finns en del planering för gamla, handikappade och sjuka i vissa kommuner som inte är vad den borde vara. Därför tycker vi atf def är riktigt aft fa in den här bestämmelsen,

Anf. 152 INGEMAR ELIASSON (fp):

Herr falman! Kerstin Ekman har utförligt presenterat folkpartiets synpunkter på de äldres boende. Låt mig här bara göra några understrykningar,

I politikens besynnerliga värld får varje del av mänskligt liv och leverne sin rubrik och sin särbehandling, I kväll är def fråga om de äldres boende. Det kan naturligtvis inte diskuteras utan samband med en lång rad andra frågor. Professor Jan Helander har sagt att den senare delen av livet infe är någon särskild del av livet. Man blir inte en annan människa därför att man passerar en magisk åldersgräns, Def är värt att tänka på när vi skall diskutera vad som kallas de äldres boende,

Def mest självklara och av de flesta mest önskade är ju att få bo som förut, aft allteftersom behov uppkommer få hjälp, omsorg och sjukvård i den egna bostaden. Sedan barnen flyttat ut och sedan man blivit ensam vill många ha en annan bostad, men det handlar då om behovet av en allmän rörlighet på bostadsmarknaden, inte om något speciellt boende för de äldre, .

Det fanns en tid då den omhuldade tesen var att de äldre skulle bo för sig. Ju rationellare drift, desto bättre. Nu är dess bättre den förhärskande åsikten atf de äldre vill känna sig delaktiga i det pulserande livet i samhället och inte bli isolerade. Men låt oss förhålla oss skeptiska fill varje skola om vad de äldre sägs vilja. Det enda rimliga är att se till aft människor själva kan avgöra och påverka hur de vill bo och hur den service de behöver skall tillhandahållas och hur den skall se ut. Jag vill något varna för starka och ensidiga pendelrörelser oavsett i vilken riktning pendeln slår.

Det dominerande problemet just nu är emellertid aff många äldre människor som önskar bo kvar hemma inte känner sig ha möjlighet fill detta. Jag säger infe aft de infe får, för det rena tvånget hör fill undantagen. Men många känner sig inte ha möjlighet aft klara sig själva, eller känner sig ängsliga av att bo ensamma. De kan känna sig böra flytta fill långvården eller till ålderdomshemmet för säkerhets skull, därför atf def är betungande för barn och anhöriga som def är nu, osv. Tänk aft kunna få säga till alla dem: Du kan få bo kvar i ditt hem så länge du själv önskar. Vi skall se till aff du får den tillsyn och den hjälp som du behöver. Vill du flytta till ett servicehus eller till ålderdomshem och behöver du komma in på sjukhus eller behöver en viss rehabilitering på en långvårdsklinik, skall du också ha den chansen. Låt oss gå igenom detdu vill ha och vad def är för hjälp som du behöver. Så kan man göra på några håll i landet, där man tänkt igenom vad som är god äldrevård sett från den enskilda människans utgångspunkt. Där händer det atf def

första man frågar när någon skrivs in på långvården är: Hur vill du ha det sedan du skrivits ut härifrån? Man ser den tiden som en rehabiliteringsperiod, inte som en förflyttning in på insfitution. Men på många håll är det långt till denna mänskliga omsorg och omtanke. Där flyttar man in på institution när man kommer fram i kön, för man vet inte när nästa tillfälle kommer. Där ligger de gamla och skröpliga i flerbäddssalar på långvården utan aft ens orka drömma om att få komma tillbaka hem. En påbörjad senil demens förvärras fort i passiv och främmande sjukhusmiljö. Det här är inget litet marginellt problem. Antalet pensionärer växer inte nämnvärt framöver, men andelen äldre äldre, över 80 år, växer kraftigt. Det antal som behöver hjälp, fillsyn och sjukvård kommer därför att öka starkt, Def hade därför funnits skäl för riksdag och regering aft samlat bedöma och besluta om vad som behövs. Så sker dess värre inte. Regeringen har fört upp frågorna styckevis och delt: i dag boendet, för en tid sedan statsbidrag fill den sociala hemhjälpen, om någon vecka långvården, och till hösten frågan om differentierade avgifter inom långvården. Ingen i regeringen har orkat eller intresserat sig för att ta ett samlat grepp.

Folkpartiet har i sitt program för äldreomsorgen kravet på eget rum, Def är symbolen för en hel filosofi, nämligen att vi själva skall kunna avgöra och påverka hur vi vill ha def också sedan vi blivit gamla och behöver mycket hjälp och tillsyn och även om vi, skröpliga och litet vilsna, måste vistas inom långvården,

I sitt nit att misstänkliggöra ett krav som visat sig ha stor uppslutning har politiska motståndare tolkat kravet så aft människor skall isoleras i var sitt rum. Det kan därför inte nog understrykas aff def handlar om rätten till eget rum för dem som för längre eller kortare tid måste vistas inom långvården. Den som känner större trygghet i att dela rum med någon skall självfallet ha den möjligheten - men då med någon som man själv väljer. Det är det tvångsvisa samboendet, med fyra eller t, o, m, sex stycken människor som infe haft något gemensamt, som vi vill komma fill rätta med. Det finns för övrigt på sina håll utmärkta lösningar, där man grupperar rummen runt en gemensamhetssal, så att man har möjlighet fill både den egna vrån och gemenskapen med andra.

Det är denna variant som kännetecknat de bästa ålderdomshemmen. Socialutskottet har sagt ifrån - i polemik med regeringen - atf den boendeform som ålderdomshemmen representerar bör finnas kvar. Många av ålderdomshemmen behöver rusfas upp, och rummen behöver bli större och förses med erforderliga hygienutrymmen. Men aft bygga om alla fill tvårumslägenheter, som regeringen egenfligen tänkte sig, skulle leda till att många människor som nu bor där tvingades in på långvården eller aft ingenting blev gjort åt de dåliga ålderdomshemmen. Detta skulle alltså riskera aft ge en utveckling stick i stäv mot den önskade.

Den skrivning som socialutskottet har enats om och som finns fogad som ett yttrande till bostadsutskottets betänkande bör uppmärksammas av regeringen, så atf underställda myndigheter och kommuner får information om att ombyggnad är möjlig aft utföra med statliga lån utan att så stora

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Boendeförhållandena för gamla, handikappade och långvarigt sjuka

135

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Boendeförhållandena för gamla, handikappade och långvarigt sjuka

ingrepp behöver ske som propositionen förutsatte,

Def hör, herr talman, inte fill dagens fråga - vi styckar ju som sagt upp utvecklingen i våra besynnerliga delar - men om eft boende på de äldres egna villkor skall kunna förverkligas, måste samtidigtden sociala hemhjälpen och hemsjukvården byggas ut och långvården ställas om till att bli rehabilitering och sjukvård, inte eft boende.

Vi får ibland höra aft folkpartiets program för en mänskligare äldreomsorg är orealistiskt dyrt, "Överbud från opposifionen" ligger i luften. Det är nu den obotfärdiges förhinder, Spri - sjukvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut - har klart visat att äldrevård där man undviker att de äldre skrivs in på institution blir billigare. Då har man tagit hänsyn till det behov av hemtjänst och hemsjukvård som måste fyllas för aff man skall kunna undvika aft någon mot sin vilja måste flytta in på insfitution. Närmare bestämt blir det 1 miljard kronor billigare. När vi föreslår vissa smärre ökningar av anslagen för atf förbättra möjligheten för äldre att bo kvar hemma eller förbättra tillgången till bostäder som är anpassade till de äldres behov, vet vi att det också skulle leda fram till en billigare äldreomsorg på sikt.

Folkparfiets krav är alltså både mänskligt motiverat och ekonomiskt klokt. Det framgår också av en undersökning som Landstingsförbundet nyligen låtit göra att en stor majoritet av den svenska befolkningen är beredd att ta på sig den ökade kostnad som många menar att det kanske ändå blir för att få en bättre långvård - de gamla är värda def. Som inte bara Spri-ufredningen utan också andra undersökningar har visat är den institutionaliserade vården den dyrare. En mänskligare sjukvård, en mänskligare åldringsvård och ett bättre och självständigare boende för de äldre blir på sikt billigare.

Om det i det korta perspektivet behövs mer pengar för atf klara av åtgärderna för ett bättre boende för de äldre, är vi från folkpartiet beredda aft prioritera dessa kostnader. Att tillgodose kravet på en snabb förbättring av äldreomsorgen - det gäller i dag boendet - är varken mer eller mindre än en gärd av tacksamhet mot och solidaritet med de gamla.

136

Anf. 153 INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Sedan några år fillbaka känner jag en gammal kvinna. Vi har umgåtts ganska flitigt, så jag känner henne väl. Hon är närmare 80 år och fysiskt fullständigt frisk, och hon har inte någon tillstymmelse till demens. För mig är hon fill kropp och själ som vilken jämnårig som helst. Hon har en fin liten fvåmmslägenhef mitt i stan.

Allt vore helt bra, om det inte var detta med ensamheten, som hon inte klarar av. Hon är nu också på sjukhus, för sin ensamhets skull. Hon delar rum med fyra andra kvinnor på en öppen psykiatrisk avdelning. Hon vill inte ligga i eget rum. Personalen gör försök att förmå henna att flytta hem, men hittills har det infe gått.

Hon är rädd för ensamheten, och hon vet att de få fimmar som hemtjänsten är hos henne inte räcker fill. Hemtjänsten fungerar egenfligen infe heller riktigt bra med alla byten, alla nya ansikten som man aldrig hinner lära känna innan man ställs inför ett nytt. Dessutom är många unga, oerfarna och

outbildade inom hemtjänsten - jag har en siffra på atf bara 22 % av dem som arbetar inom hemtjänsten har någon form av utbildning. Krockarna mellan generationerna blir oundvikligen många med en sådan situation.

De allra flesta av ålderspensionärerna bor i dag hemma. Hela 90 % gör det. De bor i en vanlig bostad och klarar sig utan mer omfattande hjälpinsatser, 47 % eller närmare hälften av de äldre lever ensamma. Den kvinna jag talat om är alltså inte på något sätt unik. Antalet äldre människor över 80 år kommer att öka kraftigt inom en tioårsperiod.

När man planerar äldreomsorgen är def vikfigt att hålla dessa två fakta i minnet: Dels atf närmare hälften av de äldre bor ensamma, dels att antalet rikfigt gamla människor kommer aft öka med 40 % fram till år 2 000,

För aft man skall kunna klara eft bättre äldreboende behöver hemtjänsten byggas ut, både kvantitativt och kvalitativt. Men också själva boendeformerna måste inriktas på mer gemensamhetsboende, och kollektiva boendeformer måste komma fill som ett komplement till vanliga bostäder. Det går infe att satsa på någon enahanda modell, utan man får lov atf satsa på många och varierande modeller, efter äldre människors önskemål om hur de vill bo,

I utredningen Sjukvård i hemmet, social hemtjänst bedömdes 13 % vara lämpade för vård utanför den institution som de vistades i. Bland dessa 13 % bedömdes var fjärde, alltså knappt 4 %, av långvårdspatienferna vara kapabla aft klara ett eget boende. Återstoden av de 13 procenten ansågs behöva servicehus med särskilt avancerade hjälpresurser.

Jag tror inte att vi kan komma ifrån att det finns en stor grupp människor -jag tror också atf den gruppen människor kommer atf utvidgas - som har sådana psykiska och fysiska handikapp att de behöver hjälp och tillsyn dygnet runt. Jag tror att den kvinna jag talade om skulle klara ett vanligt boende om det var utformat med mer gemenskap runt vardagen, Def behövs både en privat sfär och en kollektiv gemensam sfär i vårt boende. Det behövs inte bara för äldre människor, utan det behövs för alla. Det menar jag skulle höja kvaliteten i allas boende.

Jag ser ålderdomshemmen som en form av boende, en modell. Och jag tror aft efterfrågan på just denna form kommer att öka med tanke på de två punkter jag tog upp tidigare. Jag ser också ålderdomshemmen som en kollektivboendeform, och jag är glad över aff både socialutskottets och bosfadsutskotfefs skrivning har blivit så bra som de har blivit på denna punkt. Jag ser ålderdomshemmen både som eft kollektivboende och delvis som en vårdform, eftersom de som bor där kan få adekvat läkarhjälp vid behov. Vad som är vikfigt atf poängtera när det gäller denna boendeform är rätfen till ett eget rum och väl tilltagna hygienutrymmen samt möjlighet till ett eget kokufrymme.

Det blir, herr talman, allt vanligare aft kommunerna installerar s. k. trygghetslarm, som äldre människor behöver. Man kan tycka vad man vill om def. Jag reagerade mot den hårda tekniska lösningen på människors behov av närhet och hjälp första gången som jag kom i kontakt med den. Men jag har förstått atf så som vårt samhälle fungerar i dag, utan sociala nätverk, släkfingar och vänner i närheten som skulle kunna stå för den tryggheten.

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Boendeförhållandena för gamla, handikappade och långvarigt sjuka

137

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Boendeförhållandena för gamla, handikappade och långvarigt sjuka

behövs detta larm. Def ligger på kommunerna att finansiera def. Vpk menar aft bostadslån även fortsättningsvis bör kunna utgå för aft finansiera anordnande av trygghetslarm.

Det är vikfigt atf miljön runt bostaden är fillgänglig. Detta gäller framför allt synskadade, rörelsehindrade och äldre människor. Vad som nu sker med vår närmiljö är att den utarmas på rriånga sätt, den görs inte mer fillgänglig. Butiker och annan service försvinner. Vardagen blir besvärligare för alla, men särskilt för äldre människor. Mycket av inköpen bygger i dag på aft man 5kall ha tillgång fill bil. Nya varuhus och livsmedelsaffärer ligger bättre anpassade fill bilar än fill människors vardagsliv. Denna tendens underminer rar existensen för de få närbutiker som fortfarande finns.-

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till vpk-reservationerna fill detta betänkande.

138

Anf. 154 EVERT SVENSSON (s):

Herr talman! Den här propositionen kommer alldeles rätt i tiden. Huruvida den hade kunnat samordnas bättre med andra förslag från regeringen lägger jag mig inte i. Men det är flera saker som kommer framöver. Vi har just behandlat omsorgslagen i socialutskottet. Hela tiden talas def om aft psykiskt störda människor skall ut i samhället och få egen bostad. Vi har aft ta ställning till en proposition om hälso- och sjukvården, och där är det samma tendens. Vi utreder den psykiatriska vården. Redan nu har flera tusen människor från våra mentalsjukhus kommit ut i samhället. När en ström av människor från institutioner kommer ut i samhället, kräver de eget boende, och då Hgger den här propositionen alldeles rätt i tiden för aff ge dem möjligheter till sådant boende.

Den proposition som behandlas har vi haft fill yttrande i socialutskottet. En fråga som vi ägnat särskild tid gäller ålderdomshemmen. Vad vi föreslår på det området innebär en väsentlig förbättring av ålderdomshemmen. Vi har nu en mängd ålderdomshem med rumsytor på 12, kanske 15 kvadratmeter - och knutna till allmän service, I vårt yttrande far vi som sagt ett väsentligt steg till förbättringar. Vi vill aft en fullvärdig bostad - som det falas om i propositionen - skall innehålla, som vi har hört här fidigare, toalett, dusch och kokmöjligheter. Och boendet bör grundas på ett eget kontrakt, vilket också är viktigt. Det betyder, såvitt jag försfår, förutom atf man markerar att detta är den enskildes egen bostad, att kommunalf bostadstillägg kommer att utgå.

Detta innebär naturligtvis att staten bl. a. stimulerar till en väsenflig förbättring av befintliga ålderdomshem - i realiteten ombyggnader. Socialutskottet framhåller aft vårt yttrande infe innebär att utskottet förordar att ålderdomshemmen bevaras i befintligt skick. Det är viktigt atf understryka detta. Vad vi förordar är ett väsentligt bättre boende än ålderdomshemmen vanligen erbjuder, men med bibehållande av den omsorgsnivå som ålderdomshemmen traditionellt håller. Det är fråga om ett självständigt boende, men med mera service och personlig omvårdnad för de boende och med flera kollektiva funktioner i anslutning till bostaden. Vi förordar eft tillkännagi-

vande till regeringen, och bosfadsufskoffet har följt oss på den punkten.

En ay motiveringarna bakom detta ställningstagande har varit atf vi inte vill ställa äldre och sjuka människor inför alternativet långtidssjukvård när det infe räcker med den service som servicehusen traditionellt tillhandahåller. Vi skulle kunna få en "drive" åt långfidssjukvården, och det vill vi inte ha. Def gäller alltså en mellanform mellan å ena sidan vanligt boende och servicehusboende och å andra sidan vård inom långtidssjukvården.

Bostadsutskottet har alltså följt vårt yttrande. Tyvärr har bostadsutskottet inte blivit enigt på denna punkt, utan reservationer och ett särskilt yttrande har avgivits från folkpartiet. Def är fakfiskt svårt att veta vad Kersfin Ekman egenfligen vill - annat än atf säga aft folkpartiet i alla fall är bäst på den här punkten.

Def var fråga om en överenskommelse, och def har betonats här tidigare atf vi är eniga i socialutskottet. Men denna enighet räckte knappast från kvällsgröten till frukosfägget dagen efter. Folkpartiet ändrade uppfattning mellan behandlingarna i de båda utskotten.

Jag blir också litet fundersam över var moderaterna står när jag här hör Margareta Gärd tala. Vi moderater anser att statsbidrag inte skall utgå, säger Margareta Gärd, Men i socialutskottet har moderaterna varit med om att t, o, m, utvidga den krets som kan få statsbidrag. Detta går inte ihop.

Jag ber att få yrka bifall till hemställan från bostadsutskottets majoritet och avslag på de reservafioner som finns.

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Boendeförhållan-denaförgamla,   . handikappade och långvarigt sjuka

Anf. 155 INGEMAR ELIASSON (fp) replik:

Herr talman! Det var bra att Evert Svensson höll detta anförande och kompletterade socialutskottets argumentering i yttrandet till bostadsutskottet. Det var bra därför att det var i polemik med regeringen. Ett tillkännagivande fill regeringen hade infe varit nödvändigt om det infe hade varit fråga om en ändring av regeringens proposifion,

Evert Svensson sade aft vi vill få till stånd en väsentlig förbättring av ålderdomshemmen. Han hade kunnat tillägga: och av propositionen. Det är vad som sker i bostadsutskottets och socialutskottets skrivningar.

Jag hoppas att Evert Svensson nu hjälper till med aff se till att regeringen följer upp detta tillkännagivande, så atf kommuner och myndigheter får reda på aft bostadslån finns tillgängliga för ombyggnad av ålderdomshem,

Evert Svensson beklagade sig över att enigheten i socialutskottet inte höll i bostadsutskottet. Men bostadsutskottet hade att hantera också andra yrkanden, och socialdemokraterna vill infe följa upp målsättningen med konkreta förslag när det gäller statsbidrag även på andra punkter. Om socialdemokraterna i bostadsutskottet hade varit lika kloka och förståndiga , som ni är i socialutskottet, är det möjligt aft de även i bosfadsutskottet hade kunnat inse det förnuftiga i folkpartiets förslag också på dessa punkter, I stället för att beskärma sig över folkpartiets förslag tycker jag att Evert Svensson skall hjälpa till att övertyga de egna partikamraterna i bostadsutskottet om att de skall instämma i folkpartiefs förslag rakt över, inte bara i den allmänna målsättningen.

139

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Boendeförhållandena för gamla, handikappade och långvarigt sjuka

Anf. 156 MARGARETA GÄRD (m) replik:

Herr talman! Från moderat håll är vi, Evert Svensson, mycket glada för socialutskottets skrivning till bostadsutskottet. Det är en stor framgång att vi nu, i fråga om byggnaderna, har fått neutralitet när det gäller boendet i servicehus och boendet på ålderdomshem. Tidigare har endast servicehusen fått StatHga lån - dessutom förmånliga sådana. Däremot har det inte utgått stadiga lån till ålderdomshemmen. Detta vet säkert Evert Svensson väl.

Mot denna bakgrund är det en framgång att vi nu har fått denna möjlighet att ge lån. Därigenom kan vi behålla den utomordenfliga form av boende som ålderdomshem är för äldre som behöver tillsyn dygnet runt.

Ålderdom drabbar människor oerhört olika. Därför behöver vi flera former av boende för äldre.

De statsbidrag som vi säger nej till avser inte bostadslånen, utan det handlar om de specialdestinerade bidragen för tillgänglighetsskapande åtgärder på kvartersmark, till försöksverksamhet med integrerad boendeservice och till samupphandling och teknikutveckling avseende hissinstallationer. Det är faktiskt bidrag som kommunerna och bostadsföretagen skall stå för - def har jag sagt tidigare. Vi skall infe ha en massa bidrag på dessa områden, utan vi måste renodla ansvarsfördelningen mellan stat, kommun och landsting. Därför säger vi nej till de nämnda bidragen.

Jag vill än en gång betona att vi tycker aft det är utomordentligt bra att man får möjlighet att ge statliga lån till ålderdomshem, så atf man kan ha kvar den formen av boende.

140

Anf. 157 EVERT SVENSSON (s) replik:

Herr talman! Till socialutskottets ordförande vill jag säga atf jag reagerar ganska starkt mot detta sätt atf hantera en fråga. Vi gjorde en överenskommelse i socialutskottet, och den skall väl gälla även om inte vice ordföranden i ett parti var med. Men om vice ordföranden i ett parti är med, kanske kravet på att överenskommelsen hålls till kommande utskottssammanträde ökar. När man ansträngt sig och träffat en sådan här överenskommelse tycker jag inte att det sedan skall dyka upp reservationer som gäller samma fråga, även om också andra frågor är involverade i reservationen och i det mycket märkliga särskilda yttrandet,

I dag har vi i socialutskottet behandlat långfidssjukvården, och vi har inte heller där satt den tioårsgräns som det har gjorts så stor affär av i dag.

Till Margareta Gärd viH jag göra följande kommentar: Vi skall inte missta oss och säga att det här gäller vänliga traditionella ålderdomshem med rum på 12-15 kvadratmeter. Det är värt aft uppmärksamma vad socialutskottet och sedan bostadsutskottet sagt på den punkten. Det innebär nämligen en väsentlig förbättring av den typ av ålderdomshem som det här är fråga om. Det som är vi ktigt i sammanhanget är den omkringHggande service som vi har velat behålla och den mellanform som detta alternativ utgör mellan def fullständiga servicehuset och långtidsvården, Def är viktigt att ha den distinktionen klar för sig.

Anf. 158 INGEMAR ELIASSON (fp) replik:

Herr talman! Jag vill bara erinra socialutskottets vice ordförande om att vi gjorde en mycket klar distinktion mellan de frågor i propositionen som sorterade under vårt ansvarsområde och övriga frågor, Dé övriga frågorna har vi inte yttrat oss över. Vi har inte tagit upp frågan om stöd till hissanordningar eller frågan om den omkringgivande miljön. Jag tycker inte att Evert Svensson. skall förvånas över om man på dessa punkter har avvikande meningar som man ger uttryck för i reservationer i bostadsutskottet.

Vi är överens om de allmänna riktlinjerna när det gäller att ge de äldre möjlighet till ett eget boende, I fråga om detta är jag glad över aft Evert Svensson och hans partikamrater har slutit upp kring bl, a, folkpartiefs krav på dessa punkter. Men på de andra punkterna, som vi inte diskuterat i socialutskottet, har naturligtvis folkpartiets ledamot i bosfadsutskottet, Kerstin Ekman, förbehållit sig rätten atf reservera sig till förmån för vår motion. Konstigare än så är def faktiskt infe.

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Boendeförhållandena för gamla, handikappade och långvarigt sjuka

Anf. 159 MARGARETA GÄRD (m) replik:

Herr talman! Jag skulle vilja säga till Evert Svensson att vi är helt överens om att ålderdomshemmen skall ha en bättre standard. Jag har i mitt tidigare anförande också sagt att jag tycker att det är bra atf vi får en bättre standard på ålderdomshemmen och att vi är helt överens om inriktningen i propositionen. Vi är också tacksamma för att vi får behålla denna form av ålderdomshem,

Anf. 160 EVERT SVENSSON (s) replik:

Herr falman! I den reservation, Ingemar Eliasson, som Kerstin Ekman fogat till bostadsutskottets betänkande tas också frågan om ålderdomshemmen upp. Jag undrar om det kan innebära något annat än atf man från folkpartiets sida vill säga aft det i alla fall är folkpartiet som är bäst på den här punkten.

År man överens så är man, och då skall man stå för def.

Jag vill understryka vad jag sade i mitt tidigare inlägg, nämligen att detta är en otroligt viktig proposition med tanke på vad som håller på att hända nu, när många människor flyttar ut från insfitutioner. Den lilla markering som vi har gjort är naturligtvis också viktig.

Anf. 161 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Folkpartiet talar, i dag gärna och ofta om de glömda svenskarna och om kravet på ett eget rum för dem som bor på institutioner och sjukhem - så har Kerstin Ekman och Ingemar Eliasson gjort här i dag.

Vi socialdemokrater får ibland höra att vi vill ge bara de unga eget rum aft bo i. Meningen är väl atf man vill framställa oss som motståndare till aft patienter på våra sjukhem skall få eget rum. Detta är ganska fantastiskt, herr talman.

Jag har begärt ordet för atf berätta för Kerstin Ekman, Ingemar Eliasson

141

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985,

Boendeförhådan-denaförgamla, handikappade och långvarigt sjuka

och kammarens övriga ledamöter om hur det kan se ut i ett landsfing. Och jag väljer Bohus läns landsfing, för där var jag med på den fid då det begav sig.

Redan 1978 föreslog vi socialdemokrater i Bohuslandsfinget att eget boende skulle prioriteras. Då sade folkpartiet nej. Vid varje ny- och ombyggnad sedan dess har vi fört fram samma krav, och varje gång har folkpartiet sagt nej.

När sjukhemmet i Hunnebostrand byggdes i början av 1980-talef, protesterade 23 sjuksköterskor inom långvården mot att detta moderna sjukhem skulle ha också några fyrapatienfsrum. Sjuksköterskornas fackliga organisation , SHSTF i Bohuslän, ställde sig bakom den na protest, och jag fog upp den i en interpellafion i landstinget. Jag fick, Kerstin Ekman och Ingemar Eliasson, i den debatten inte stöd från någon enda folkpartist när def gällde sjuksköterskornas krav på att fyrapatienfsrum skulle slopas. Efter en socialdemokratisk motion som väcktes senare har landstinget nu beslutat att dela fyrapatientsmmmen - detta till högre kostnad, förstås.

Folkpartiets ändrade inställning i den här frågan är naturligtvis välkommen, även om den är senkommen. Hade partiet kommit på rätt väg fidigare, hade aHa åsamkats mindre besvär och det hade blivit bilHgare för Bohuslandstinget, Jag tvivlar fortfarande på folkpartiets trovärdighet i frågan om enskilda rum. Partiet ville ju så sent som i höstas genom en skattesänkning minska Bohuslahdstingets inkomster. Och hur går det ihop när vi, som Kjell Mattsson sade, vet att det medför ökade kostnader för landstinget att ställa upp på folkpartiets krav - det krav som vi har haft i flera år?

Nu har tydligen folkpartiet, enligt Ingemar Eliasson, i riksdagen gjort sig berett att göra omprioriteringar. Vågar vi lita på folkpartiet i landstingen?

142

Anf. 162 KERSTIN EKMAN (fp):

Herr talman! Det finns säkert möjlighet aft ta fram exempel från landsting och komrhuner där olika partiers företrädare har intagit olika ståndpunkter i sådana här frågor. Men vad som gäller är vad vi nu säger och vad vi prioriterar samt det program vi lagt fram. Jag kan, som jag sade fidigare i dag, ta fram exempel som jag känner till från Göteborgs kommun. Men jag känner inte som Karl-Erik Svartberg fill förhållandena vid Bohus läns landsting. Vad vi emellertid nu skall tala om är de krav vi har ställt i denna riksdag och vad vi har skrivit i våra reservationer,

I detta sammanhang vill jag också med anledning av vad Evert Svensson sade om mitt särskilda yttrande som finns fogat fill bostadsutskottets betänkande säga, att det i fråga om sådana saker som regler och normer för byggande och ombyggnation kan bli en annorlunda diskussion i bosfadsutskottet än den ni har fört inom socialutskottet. Den diskussion vi har haft i bostadsutskottet har föranlett mig att skriva detta särskilda yttrande, för atf verkligen poängtera att den ombyggnad som skall göras på våra ålderdomshem måste ske så att de boende tillfogas minsta möjliga bekymmer och att de krav som annars ställs vid om- och nybyggnafion infe behöver uppfyllas.

Det är av omsorg om de gamla som jag har skrivit det särskilda yttrandet.

och det beror på aft bostadsutskottet har ett annat område atf behandla än vad socialutskottet har,

Anf. 163 INGEMAR ELIASSON (fp);

Herr talman! Får jag bara säga till Karl-Erik Svartberg, att i stället för att tala om den fid då det begav sig kan han fala om nutiden, I landstinget i hans hemlän ligger ett förslag från folkpartisterna om rätt till eget rum. De följer därmed upp det program som folkpartiet har lagt fram och har yrkat på här i riksdagen. Vill Karl-Erik Svartberg göra gemensam sak med dem som vill förmänskliga äldrevården och ge de gamla som så önskar rätt fill eget rum, har han möjHghet aft förverkliga detta hemma i Bohuslän med hjälp av ett folkpartiinitiativ.

Nr 152

Tisdagen den 28 maj 1985

Boendeförhållandena för gamla, handikappade och långvarigt sjuka

Anf. 164 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Till Ingemar Eliasson vill jag säga aff def inte är de vackra orden som räknas - det är gärningarna. Vi ställer upp för eget rum, och vi är beredda att betala för det. Folkpartisterna i Bohusläns landsting föreslog i stället skattesänkning - det är verkligheten, Ingemar EHasson,

Anf. 165 INGEMAR ELIASSON (fp):

Herr talman! Om Karl-Erik Svartberg har något annat än vackert tal att komma med kan han nu rösta för de reservationer från folkpartiet där vi föreslår mera pengar för en bättre åldringsvård. Nu kan Karl-Erik Svarfberg gå från vackra ord fill handHng,

Anf. 166 EVERT SVENSSON (s):

Herr talman! Det kanske börjar bli litet tjatigt, men jag vill ändå säga en sak. Om bosfadsutskottet enigt ställer sig bakom socialutskottets yttrande har man gått till handling, och då behövs det inte några extra krumelurer.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 (mål och synsätt inom bostadspolitiken för att förbättra boendeförhållandena för gamla, handikappade och långvarigt sjuka)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Kerstin Ekman -bifölls med acklamation.

Mom. 3 (upphävande av bostadsförsörjningslagen)

Utskottets hemställan bifölls med 214 röster mot 71 för reservation 2 av Rolf Dahlberg m, fl, i motsvarande del.

Mom. 4 (ändring i bostadsförsörjningslagen)

Utskottets hemställan bifölls med 223 röster mot 45 för reservation 3 av Kjell Mattsson och Agne Hansson, 16 ledamöter avstod från att rösta.

143

Nr 152                Mom. 5 (samrådsskyldighet mellan kommun och landstingskommun)

Tisdagen den         Utskottets hemställan bifölls med 268 röster mot 15 för reservation 4 av

28 maj 1985        Tore Claeson, 2 ledamöter avstod från att rösta.

Boendeförhållan-     '""-  (tillgänglighetskravet)

dena för gamla       Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 6 av Tore Claeson -

handikappade och    bifölls med acklamation,

långvarigt sjuka

Mom. 8 (lån fill ombyggnad av institutioner som är yngre än 30 år)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Kerstin Ekman -bifölls med acklamation.

Mom. 9 (trygghetslarm)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 8 av Tore Claeson -bifölls med acklamation.

Mom. II (bostadsanpassningsbidrag till toalett i närlokal)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 9 av Tore Claeson -bifölls med acklamation.

Mom.  12 (införande av bidrag för återställning av handikappanpassad bostad)

Utskottefs hemställan - som ställdes mot reservafion 10 av Rolf Dahlberg m, fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (ovillkorlig rätt till bostadsanpassning) Hemställan

Utskottets hemställan bifölls med 270 röster mot 16 för hemställan i reservation 11 av Tore Claeson,

Motivering

Utskottets motivering - som ställdes mot den i reservation 12 av Rolf Dahlberg m, fl, anförda motiveringen - godkändes med acklamation.

Mom. 14 (införande av bidrag för tillgänglighetsskapande åtgärder på kvartersmark)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 13 av Rolf Dahlberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 15 (ram för beslut om bidrag för tillgänglighetsskapande åtgärder på kvartersmark)

Utskottets hemställan bifölls med 232 röster mot 31 för reservafion 15 av Kerstin Ekman och Tore Claeson, 22 ledamöter avstod från att rösta.

144

Mom.  16 (införande av bidrag för försöksverksamhet med integrerad     Nr 151

boendeservice)                                                             -t- j      j

                                                                                 Tisdagen den

Utskottefs hemställan - som ställdes mot reservation 16 av Rolf Dahlberg o      ■ mnc

     28 maj 1985
m, fl, - bifölls med acklamation.

Boendeforhallan-
Mom, 77 (ram för bidrag för försöksverksamhet med integrerad boendeser-       ,       r.. ,

denaförgamla,

' handikappade och

Utskottets hemställan-som ställdes mot reservation 18 av Kerstin Ekman      ,„ •      •  ,

långvarigt sjuka och Tore Claeson - bifölls med acklamation.

Mom. 18 (räntebidrag för vissa lokaler)

Utskottets hemsfällan bifölls med 270 röster mot 16 för reservation 19 av Tore Claeson, 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 19 (bidrag till samupphandling och teknikutveckling avseende hissinstallationer) Utskottets hemställan, som ställdes mot dels reservation 20 av Rolf Dahlberg m, fl,, dels reservation 21 av Kerstin Ekman och Tore Claeson, bifölls med acklamation.

Mom. 20 (bidrag till hissinstallation i hus med fyra våningar) Hemställan

Utskottets hemställan - som ställdes mot hemsfällan, i reservation 22 av Tore Claeson - bifölls med acklamation.

Motivering

Utskottefs motivering - som ställdes mot den i reservation 23 av Rolf Dahlberg m.fl, anförda.motiveringen - godkändes med acklamation.

Mom. 22 (utbildning i tillgänglighetsfrågor)

Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering - som ställdes mot utskottets hemställan med godkännande av den i reservation 25 av Rolf Dahlberg m, fl, anförda motiveringen - bifölls med acklamation.

Mom. 23 (enskilda initiativ inom hemtjänsten)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 26 av Rolf Dahlberg m,fl, - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan biföHs,

145

Nr 152                29 § Anf. 167 TREDJE VICE TALMANNEN:

Tisdaeen den         morgondagens föredragningslista upptas trafikutskoftets betänkande

28mai 1985         främst bland två gånger bordlagda ärenden.

30 § Kammaren åtskildes kl. 22.41.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert