Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1984/85:151

Tisdagen den 28 maj fm.

Kl. 11.00

Förhandlingarna leddes till en början av förste vice talmannen, 1 § Justerades protokollet för den 15 innevarande månad.

2 § Svar på fråga 1984/85:583 om sjukgymnasternas anslutning till sjukförsäkringen

Anf. 1 Socialminister STEN ANDERSSON:

Fm talman! Elisabeth Fleetwood har frågat mig om jag är beredd atf föreslå sådana ändringar i beräkningsgrunderna för anslutning till sjukförsäkringen att vissa sjukgymnaster icke ställs utanför densamma.

När det nya systemet för ersättning för sjukvårdskostnader från den allmänna sjukförsäkringen infördes fr, o, m, den 1 januari i år infördes också nya regler för anslutning av privata vårdgivare till försäkringssystemet. Undantag från de nya reglerna skulle dock gälla för de vårdgivare som var anslutna till försäkringen när systemet infördes. De skulle nämligen automatiskt få stå kvar i försäkringssystemet utan att yttrande från sjukvårdshuvudmannen behövde inhämtas. En förutsättning var dock att verksamheten hade viss omfattning. Det är denna regel som Elisabeth Fleetwood tagit upp i sin fråga. Jag ansåg redan vid tillkomsten av undantagsregeln aft både den och kravet på viss omfattning av verksamheten för att regeln skulle gälla var befogade, och det anser jag fortfarande. Det nya regelsystemet innebär inget stopp för privata sjukgymnaster utan endast att behovet av nya privatpraktiserande sjukgymnaster prövas i samråd med sjukvårdshuvudmännen,

Anf. 2 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Fru talman! När jag i förra veckan hade tillfälle att delta i en debatt med socialminister Andersson började jag med att säga att jag var djupt upprörd. Jag måste säga att jag den här gången inte bara känner mig upprörd utan djupt bedrövad.

Jag vill börja med att konstatera att patienter, läkare och i det här fallet

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

sjukgymnasternas anslutning tid sjukförsäkringen

sjukgymnaster har drabbats hårt av bestämmelserna i den s, k, Dagmarreformen, 350 pafienfbesök har blivit normen för både läkare och sjukgymnaster. Jag har i min fråga också talat om att en sjukgymnast inte hinner med mer än en och en halv eller en och en kvarts pafient per timme, medan en läkare hinner med 4-6, Har man sedan hembesök, som sjukgymnaster ofta har, blir naturligtvis behandlingstiden längre. Unga sjukgymnaster med barn kan inte komma upp till dessa siffror och blir då uteslutna. Äldre sjukgymnaster med stor erfarenhet och som vill trappa ner - det är många gånger ett hårt yrke -kan inte heller uppfylla normen och blir uteslutna. Man hänvisar ofta till dispenser. Men dispenser gäller bara eft år. Vad betyder inte detta av osäkerhet i verksamheten?

När Sten Andersson säger att det inte finns anledning aft ändra på detta vill jag bara nämna att av 18 sjukgymnaster 8 uteslutits bl, a, i Lund, Eftersom faletiden är kort när def gäller frågor vill jag bara parentetiskt nämna atf reformen medför ännu svårare konsekvenser i fråga om psykiatrisk sjukgymnastik.

Köerna har ökat och väntetiderna blivit längre. Det är naturligtvis patienterna som drabbas hårdast. Det här är ju en humanitär fråga i första hand men medför också svåra ekonomiska konsekvenser, Def är människor som kostat på sig en bra och dyr utbildning; Det finns all anledning för dem personligen och för samhället atf se fill aff de kan utöva sitt yrke.

Jag har några ytterligare frågor till Sten Andersson: Anser Sten Andersson aft köerna måste kortas i dagsläget? Är väntetiderna för patienterna för långa i dag, eller kan de accepteras? Är det fill skada för patienten aff samhället infe utnyttjar sjukgymnasternas kapacitet på grund av administrativa åtgärder? Def har ju helt enkelt så, som Sjukgymnasternas riksförbund säger, att många inte kan utöva det yrke för vilket de är mycket väl skickade och där så många patienter står i kö för en behandling som de är helt beroende av - de kanske är sjukskrivna på grund av aft de inte kan få den vård som de skulle kunna få om vi hade fler sjukgymnaster som fick anslutning till sjukförsäkringen.

Anf. 3 Socialminister STEN ANDERSSON:

Fru talman! Elisabeth Fleetwood tycks ha väldigt lätt för att låta känslorna rusa iväg med sig.

Först och främst är det ju så atf kravet på arbete i viss omfattning innebär atf man skall ha arbetat i två månader under en period av nio månader, Def är alltså en timme per dag, utslaget på året. Dessutom kan man bevilja dispens-dvs, det tas hänsyn till bl, a, det som Elisabeth Fleetwood nämner, t, ex, om man behöver passa barn. Det finns även en rad andra skäl för atf göra undantag.

Det är klart atf jag har den uppfattningen - om jag nu skall svara på de tillkommande frågorna - atf både köer och väntetider bör kortas och atf man bör utnyttja den personal som är,utbildad för atf klara denna uppgift.

Men om nu Elisabeth Fleetwood skall använda sina känslor på rätt sätt, tycker jag atf de borde rikfas mot def förhållandet aft moderaterna vill

minska statsbidraget fill sjukvårdshuvudmännen med 1 300 milj, kr, Def är klart aft sjukvårdshuvudmännen, som redan har en trängd ekonomi, då inte får större möjligheter atf teckna kontrakt med olika vårdgivare, inte heller sjukgymnaster,

Anf. 4 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Fru talman! Vad vi nu diskuterar, herr socialminister, är möjligheterna för sjukgymnasterna aft komma in i arbetet och för patienterna aff utnyttja deras tjänster, ingenting annat, Aft moderaterna vill ha en valfrihet i sjukvården över huvud taget är sedan en helt annan fråga, som vi får ta upp i annat sammanhang. Men liksom förra veckan vill gärna Sfen Andersson halka över på ett annat område och infe diskutera def som vi har uppe för ögonblicket,

Def finns alltså en lång rad sjukgymnaster runt om i Sverige som icke är anslutna, som känner sig uteslutna men som har en stor arbetskapacitet. Patienter efterfrågar deras tjänster.

Min direkta fråga är bara: Är inte socialministern beredd aft titta på beräkningsgrunderna, för atf dessa människor skall kunna utöva sina yrken till förmån för alla de människor som behöver dem för atf kunna vara friska och i sin fur arbeta i sina resp, yrken? Om socialministern skulle svara nej på den frågan, skulle jag bli högst förvånad, inte minst mot bakgrund av def som socialministern sade i Rapport i går kväll, som jag gudskelov råkade komma in och se i sista ögonblicket. Socialministern talade om unga kvinnors med barn önskan aft yrkesarbeta i så stor utsträckning som möjligt. Ja, här har vi nu en lång rad unga kvinnliga sjukgymnaster med barn som står utanför. Hur går de båda ställningstagandena, i Rapport i går och i svaret till mig i dag, ihop? Jag försfår inte det, Sten Andersson,

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

sjukgymnasternas anslutning till sjukförsäkringen

Anf. 5 Socialminister STEN ANDERSSON:

Fru talman! Den där frågan skulle Elisabeth Fleetwood ställa fill sig själv.

Om man skall minska köer och anställa mer folk, då kosfar det pengar, Def är eft ofrånkomligt samband. Jag har ibland försökt bortse från det, men def kan man inte göra när man jobbar på det här området. Och om nu moderaterna har som sin viktigaste politiska uppgift att minska statsbidragen också till landstingen och huvudmännen på sjukvårdsområdet med 1 300 milj, kr, på ett år, får def omedelbart effekter på sjukvårdshuvudmännens möjligheter aft korta väntetider, korta köer och anställa fler, också sjukgymnaster. Det är ett enkelt och ofrånkomligt samband.

Jag tycker det är Elisabeth Fleetwood som smiter undan den debatten.

Anf. 6 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Fru falman! Nej, socialministern, jag smiter inte undan den debatten. Det är bara det att vi inte har den frågeställningen uppe fill debatt här i dag, och vi har för få minuter på oss, enligt riksdagens arbetsordning, för utvikningar i en frågedebatt.

Jag konstaterar bara aft jag inte kan få några svar beträffande om

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Om utvecklingsbiståndet tid Vietnam

socialministern är beredd att underlätta för patienterna att utnyttja fler sjukgymnasters tjänster för att bli bättre och bli friska.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Svar på fråga 1984/85:575 om utvecklingsbiståndet till Vietnam

Anf. 7 Utrikesminister LENNART BODSTRÖM: Fru talman! Margaretha af Ugglas har ställt följande frågor till mig: Har regeringen vid pågående förhandlingar med Vietnam om framtida bistånd fill Vietnam fått

a) bindande garantier för att tvångsrekryteringen och tvångsarbetet vid Vinh
Phu-projekten omedelbart skall upphöra?

b) utfästelser för när Vietnam skall dra tiHbaka sina trupper från Kam
puchea?

Sveriges bistånd är långsiktigt. Vid upprepade tillfällen har jag redovisat utgångspunkterna för Sveriges utvecklingssamarbete med Vietnam,

Beträffande Vinh Phu-projektet har Sverige kontinuerligt sökt bidra till atf förbättra levnads- och arbetsvillkoren för de vietnameser som arbetar vid projektet. Satsningar har bl. a. gjorts på extra matransoner och förbättrade bostäder för dem som arbetar vid bruket. Nu står skogsarbetarnas villkor i fokus. Det bör inte vara nytt för någon att människor i eft fattigt land som Vietnam lever under ytterst svåra villkor. Detta är dess värre inte ovanligt heller i andra u-länder.

Under våren 1985 har Vietnam fattat beslut om att öka ransonerna och bidragen till skogsarbetarna samt dela ut jord bland arbetarna. Dessutom diskuteras beslut om atf höja lönerna, ge längre semestrar och förbättra transporterna.

Vid de förhandlingar om fortsatt utvecklingssamarbete som just nu pågår i Hanoi den 28-31 maj ställer Sverige som villkor för fortsatt stöd till skogsdelen av Vinh Phu-projektet efter våren 1986 att villkoren för skogsarbetarna märkbart skall ha förbättrats,

Sverige har vid upprepade tillfällen framfört att ockupationen av Kampuchea strider mot folkrätten och atf Vietnams trupper måste dras tillbaka. Detta framförs också under nu pågående biståndsförhandlingar.

Anf. 8 MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Fru talman! Mina frågor till utrikesministern är ställda därför att jag tyckte def var vikfigt att få klarlagt inför kammaren vilka regeringens avsikter beträffande Vietnambiståndet är - vi har ju i vår haft många tråkiga debatter om det biståndet.

Min fråga var om det kommer att ställas några villkor från svensk sida i de förhandlingar som nu äger rum.

Jag kan inte finna annat än att utrikesministern svarar nej på båda mina frågor. Utrikesministern säger att frågan om tvångsarbete inte kommer att

klarläggas - något sådant villkor kommer inte att ställas. Och kriget i Kampuchea kan få fortsätta som förut.

Jag skulle då vilja erinra utrikesministern om den debatt som vi hade den 4 februari i år, där två av mina borgerliga kollegor agerade tillsammans med mig. Pär Granstedt krävde besked från utrikesministern om att avtal inte skulle ingås innan situationen beträffande tvångsarbete var klarlagd. Och Rune Ångström gjorde det i mitt tycke mycket viktiga påståendet atf när man lämnar hjälp till ett krigförande land - Vietnam är ett krigförande land - är det svårt atf värja sig mot anklagelsen att.den hjälpen bidrar till att höja landets krigspofenfial.

Det är svårt att värja sig mot de anklagelserna också därför atf Sveriges bistånd är av så stor omfattning. Jag skulle gärna vilja att utrikesministern här lämnade besked till kammaren och till Sveriges folk om omfattningen av det avtal som nu diskuteras - de summor som det gäller. Jag var själv med vid ett styrelsesammanträde i SIDA, där det framgick aff de totala åtagandena skulle röra sig om 868 milj. kr. och atf man återigen diskuterade eff avtal med en längd på fem år.

Det är naturligtvis bra att de materiella förhållandena för kvinnorna i skogen förbättras-jag delar utrikesministerns glädje över detta. Men låt mig citera Sigvard Bahrke, som känner dessa frågor mycket väl, då han arbetar i Vietnam och är ansvarig för den svenska delen av projektet. Han säger:

"Skor, myggnät, dambindor och allt sånt praktiskt som begärs i rapporten ska vi förstås ordna, mendet är ju en sorts'kosmetika'. De tunga frågorna är ju löneformerna och graden av tvång i skogen. Det är inte vårt 'bord'."

Jag menar att def - i allra högsta grad - är den svenska regeringens bord. Den svenska regeringen har en skyldighet aft i samtalen med regeringen i Hanoi kräva att arbetskraften i skogen icke är tvångsarbetare utan arbetar på rimliga, fria villkor. Det är en skyldighet för Sverige som demokrafi.

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Om utvecklingsbiståndet tdl Vietnam

Anf. 9 Utrikesminister LENNART BODSTRÖM:

Fru talman! Termen tvångsarbete kan allfid diskuteras. Def finns ju inte precis någon ordnad arbetsförmedling i Vietnam. Def vi har arbetat för i överläggningarna med Vietnams regering är att man skall komma fram fill bestämda, konfraktsbundna fider, ordna ledigheter och skapa modernare ersättningssystem. Därfill har vi också diskuterat en mängd praktiska anordningar i form av bättre bostäder och bättre livsmedel samt.vad kvinnorna i övrigt behöver.

Att kvinnor används i kroppsarbete är inget kännetecken för just Vietnam, Det förekommer i många u-länder. Det förekom på sin tid också i Sverige - i mycket stor utsträckning och relativt sent,

I def svar som jag nyss har lämnat i kammaren har jag framhålHt att Sverige i de förhandlingar som nu pågår i Hanoi har ställt som villkor för fortsatt stöd till skogsdelen i Vinh Phu-projektet att förhållandena för skogsarbetarna märkbart skall ha förbättrats redan nästa år. Då har vi möjlighet att på nytt överväga denna fråga.

När def gäller Vietnams krig i Kampuchea har vi för Vietnam klargjort nödvändigheten av aft man efterkommer FN:s resolution om tillbakadragan-

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Om utvecklingsbiståndet tid Vietnam

de av alla stridande styrkor från Kampuchea, däribland Vietnams, Vi har inte accepterat Vietnams resonemang om att styrkorna skulle vara nödvändiga för atf hålla Pol Pot-regimen fillbaka,

Anf. 10 MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Fru talman! Jag kan infe tro att utrikesministern, som gammal TCO-ordförande, inte kan se, känna eller veta skillnaden på frivilligt arbete och tvångsarbete. Naturligtvis är de materiella villkoren ytterligt väsentliga, men detta, utrikesministern, är en fråga om mänskliga rättigheter.

Jag menar att Sverige har visat flathet i förhandlingarna beträffande Viefnambisfåndet, Det är bara atf konstatera vår oförmåga aff ställa villkor och få människorna i Hanoi att respektera våra synpunkter. Samtidigt skall vi alltså, enligt uppgift, förse Hanoiregimen med nära900 milj, kr, -jag hoppas att utrikesministern kanske kan korrigera mig på denna punkt och berätta något om vad regeringen nu förhandlar om, Def är hans skyldighet aft informera kammaren om detta.

Det är ganska fantastiskt atf utrikesministern inte kan se den väsentliga skillnaden mellan mänskHga rättigheter-frivilligt valt arbete-och förbättrade materiella förhållanden.

Min fråga fill utrikesministern måste återigen bli; Kommer ett avtal att ingås innan situationen för kvinnorna i skogen klarlagts?

Utrikesministern vet naturligtvis mitt partis ståndpunkt: Så länge kriget i Kampuchea pågår och Vietnam icke visar några tecken på att vilja dra tillbaka sina trupper bör u-hjälpen fill Vietnam avvecklas. Det är klart för oss moderater att så måste ske, men jag har till utrikesministern många gånger ställt frågan om det är socialdemokratisk politik att omfattande svenskt bistånd skall utgå till krigförande länder.

Anf. 11 Utrikesminister LENNART BODSTRÖM:

Fru talman! Jag håller för övervägande sannolikt att ett avtal kommer aft ingås och atf def avtalet kommer aft innebära att vi fortsätter aff driva ett centralsjukhus i ett län i Vietnam, atf vi fortsätter att upprätthålla ett barnsjukhus och atf vi även fortsätter aft bidra till pappersframsfällningen där.

Hur mycket Margaretha af Ugglas än tror atf man genom indragen hjälp till sjukvård skall kunna förbättra villkoren för skogsarbetarna i Vietnam så är def inte den vägen vi kommer att gå, Def är på övertygelsens väg vi finner större möjligheter än genom det hot rikfat mot människors liv och hälsa som Margaretha af Ugglas här har framträtt med,

Anf. 12 MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Fru talman! Men det är ju utrikesministern som befinner sig i den situafionen att han kan ge förhandlingsinstruktioner som innebär atf Sverige ställer villkor - skall ett stort och omfattande bistånd återigen utgå måste tvångsarbetet upphöra. Utrikesministern befinner sig i den situafionen.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på fråga 1984/85:573 om regeringsåtgärder med anledning av de politiska förhållandena i Libanon

Anf. 13 Utrikesminister LENNART BODSTRÖM:

Fru talman! Tore Nilsson har frågat mig om regeringens möjligheter aff ingripa som svar på de kristnas vädjan med anledning av situafionen i södra Libanon,

Inbördeskriget i Libanon har pågått i fio år. Under detta krig beräknas mer än hundratusen människor både kristna och muslimer ha dödats. Efter de senaste striderna kring Saida är det lätt atf förstå den oro många känner för de kristna i södra Libanon, Eft stort antal civila kristna, däribland många kvinnor och äldre, dödades i samband med dessa strider. Flera tusen kristna rapporteras ha flytt från området. Bakgrunden var aft krisfen milis, som stått i opposition mot Libanons kristne president, av muslimsk milis drivits fillbaka från Saidas utkanter till den kristna staden Jezzine, Dessförinnan hade den kristna milisen utsatt särskilt de palestinska lägren vid Saida för ett intensivt arfilleribombardemang, som dödat många palesfinier och tvingat tusentals människor atf överge sina hem.

Mönstret av våld och motvåld är på ett tragiskt sätt etablerat i Libanon, Alla grupper i Libanon, oavsett religionstillhörighet, har drabbats av detta. De viktigaste libanesiska grupperna måste själva sinsemellan komma överens om försoning och en politisk rekonstruktion av sitt land. Svensk medHng kan endast övervägas om Libanons regering begär en sådan. Den kan heller inte genomföras om inte alla parter önskar sådan medling, Utsikerna för en utomstående part som Sverige aff nå framgång i en sådan medling får befraktas som mycket begränsade.

Den svenska regeringen har fortlöpande kontakter med de viktigaste parterna i det libanesiska inbördeskriget och har därvid självfallet uppmanat till måttfullhet och försoning,

Sverige har under åren ofta i FN tagit upp situationen i Libanon, Vi har där uttalat oss för vikten av aft Libanons suveränitet och territoriella integritet respekteras. Vi har också uppmanat alla främmande styrkor som den libanesiska regeringen inte vill ha i landet atf lämna Libanon, Sverige har därtill försökt främja en fredlig utveckling genom aff bidra fill FN-styrkan i södra Libanon, UNIFIL, med eft sjukhuskompani. Detta sjukhuskompani har även betjänat civilbefolkningen i området, såväl kristna som muslimer. Till detta kommer att svenska FN-observatörer verkar i landet.

Sedan Israels invasion i Libanon i juni 1982 har Sverige bidragit med ca 60 milj, kr, i humanitärt bistånd till den drabbade civilbefolkningen. Hjälpen har utgått till krigsdrabbade människor oavsett etnisk eller religiös tillhörighet.

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Om regeringsåtgärder med anledning av de politiska förhållandena i Libanon

Anf. 14 TORE NILSSON (m):

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Min fråga framställdes den 8 maj, alltså för tre veckor sedan, när det förekom en rad skakande uppgifter om tillståndet för de kristna i södra Libanon, Risken för blodbad

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Om regeringsåtgärder med anledning av de politiska förhållandena i Libanon

nämndes, och 150 000 kristna var hotade av förintelse enligt deras egen utsago. De hade vänt sig till Sverige, fill kyrkor och samfund, med vädjan om hjälp, Def fanns uppgifter i pressen om aff man väntade atf UD skulle göra någonting.

Det svar jag fått av utrikesministern är långt och klargörande som beskrivning, och jag är tacksam för det. Jag tror också att det är värdefullt att detta finns nedtecknat så här konkret och klart. Under tiden sedan jag ställde min fråga har ingen förbättring skett och inga lösningar presenterats, men i pressen kommer det ständigt nya uppgifter från Libanon, Även om def nu framför allt är striderna mellan olika grupper av muslimer som ständigt kommer i fokus, är det fortfarande så att även de kristna upplever ohyggliga dåd. Vi kunde t, ex, i förra veckan läsa aft en bilbomb dödade minst 60 personer. Skolbarn fanns bland offren, och detta inträffade just i den kristna delen av landet.

Jag!tycker aft svaret i sak är nedslående då def gäller möjligheterna för Sverige att göra någonting. Jag måste fråga om utrikesministern verkligen menar att svaret är realistiskt, Sverige har ju mycket gott renommé och har nästan framställts som den nation vars regering har den största möjligheten att göra något i problemafiska och svåra situationer, I svaret står det att def är omöjHgt att göra någonting utan att alla parter är med på det. Det är väl i sak riktigt, men jag menar att det går att komma i kontakt med de olika parterna och grupperna, om den svenska regeringen gör eft försök därtill. Jag förstår visserligen atf möjligheterna kan vara begränsade, men möjHgheter finns dock.

Jag är tacksam för vad som står i svaret om att regeringen forflöpande har kontakter med de vikfigaste parterna, och jag är också glad över att det utgår svensk hjälp. Senast i dag omtalas i pressen att det är svårt för hjälporganisationerna att komma in i landet. Även från den synpunkten borde def vara av intresse och mycket behjärtansvärt om den svenska regeringen kunde göra något, så att offren verkligen får hjälp när hjälpen finns i närheten.

Tack än en gång för svaret!

Anf. 15 Utrikesminister LENNART BODSTROM:

Fru talman! Jag vill endast bekräfta vad Tore Nilsson här har framhållit om vikfen av att vi håller kontakt med de olika parterna i den här konflikten, och framför allt att vi försöker hålla kontakt med Libanons regering, som vi önskar skall ha kapacitet att upprätthålla sin auktoritet i landet. Men en medlingsinsats förutsätter alldeles uppenbart för def första att Libanons regering vill ha en sådan insats och för def andra aft de övriga parter mellan vilka medling skall utföras är beredda att engagera sig för det på ett positivt sätt.

Vårt bistånd i form av UNIFIL fortsätter. Vi har nyligen utlovat ytterligare ett sex månaders uppdrag där, och def förefaller som om def svenska sjukhuskompaniet är den del av FN-styrkorna som verkHgen utför ett effektivt arbete. En förstärkning av UNIFIL:s insatser skulle också kunna förekomma efter Israels evakuering från Libanon,

Anf. 16 TORE NILSSON (m):

Fru falman! Jag tackar också för de kompletterande upplysningar som utrikesministern nu har lämnat.

Jag påstår inte alls atf den svenska regeringen har gjort för litet eller ingenting - långt därifrån. Jag vet att situationen är förtvivlad och att det är mycket svårt att göra någonting.

Det är väl riktigt, det som sägs i svaret och som ytterligare underströks av utrikesministern, att "Svensk medling kan endast övervägas om Libanons regering begär en sådan."

Men jag, som nu inte är expert på utrikesfrågor, måste som lekman få ställa mig frågan om den libanesiska regeringen har klart för sig möjligheten aft vända sig till Sverige. Den regering som finns i Libanon har stora svårigheter och problem som kanske överstiger de flesta andra regeringars.

Jag förutsätter att Sverige, om det skulle komma en vädjan, verkligen griper in och gör en insats och att ytterligare åtgärder vidtas så atf den humanitära hjälpen verkHgen når fram till människorna. Jag förutsätter också atf det från svensk sida vädjas om att de ambulanser som finns i närheten inte förhindras att fa hand om offren för de strider som just nu pågår och atf det på annat sätt görs någonting för aff det humanitära biståndet verkligen når de offer som så väl behöver def.

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Om arbetsmarknadskonflikten mellan SAV och TCO-S

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1984/85:605 om arbetsmarknadskonflikten mellan SAV och TCO-S

Anf. 17 Statsminister OLOF PALME:

Fru talman! Ingemar EHasson har frågat arbetsmarknadsministern dels av vilken anledning medHngskommissionen inte omedelbart underrättades om överiäggningen mellan statsministern och TCO-S, dels om arbetsmarknadsministern anser att statsministerns agerande var ägnat att understryka regeringens förtroende för medlingskommissionens arbete.

Eftersom frågan gäller min roll i upplösningen av TCO-S-konflikten finner jag def naturiigt att jag besvarar den.

MedHngskommissionens ordförande informerades förtroligt genom min försorg redan under fredagen i samband med att kommissionen inledde sina sonderingar hos parterna. Det påstående som den första frågan bygger på -nämligen att medlingskommissionen informerades först söndagen den 19 maj och genom massmedia om mitt sammanträffande med TCO-S ledning -är alltså felaktigt.

Därmed blir svaret på den andra frågan ett otvetydigt ja. Jag vill också fillägga att medlingsarbetet, som ledde tiH aff konflikten avvecklades, bedrevs på ett sedvanligt och mycket skickHgt.sätt och under fullt och uttalat förtroende från regeringen.

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Om arbetsmarknadskonflikten mellan SAV och TCO-S

Anf. 18 INGEMAR ELIASSON (fp):

Fru falman! Jag ber aft få tacka statsministern för svaret.

Jag ställde två frågor fill arbetsmarknadsministern. Statsministern svarar. Jag känner mig hedrad.

Jag frågade arbetsmarknadsministern, eftersom det är hon som har atf handlägga frågor som rör medling i arbefstvisfer. En av mina frågor rör regeringens förtroende för medlarna i konflikten mellan SAV och TCO-S. Nu ligger def nära till hands aft utvidga med frågan om statsministerns förtroende för sin arbetsmarknadsminister.

Årets avtalsrörelse kan ju uppvisa en sällsynt och skrämmande provkarta på inblandning i det fria förhandlingsspelet från regeringens sida. Jag har koncentrerat mina frågor till det speciella inhopp i konfliktens slutskede som statsministern stod för. Det var anmärkningsvärt av flera skäl.

Jag vill emellerfid först slå fast det självklara i att statsministern måste hålla sig välinformerad om konfliktens förlopp och - om så befinns nödvändigt -göra detta genom direktkontakt med parterna.

Men kontakterna den beramade onsdagskvällen utvecklade sig uppenbarligen till något mycket mer än informafion: Av statsministerns och TCO-S-ledningens egna uttalanden framgår atf då träffades de facto överenskommelsen mellan staten som arbetsgivare och TCO-S.

När informationen om detta så småningom spreds inom SAV, väckte det stark irritation. Regeringens egna förhandlare kände sig naturligt nog överkörda. Och medlarna fick enligt flera uppgifter vetskap om statsministerns möte med TCO-S-ledningen först genom fidningarna på söndag eftermiddag, dvs. fyra dygn senare.

Varför betedde sig statsministern och regeringen så?

Nu säger statsministern att medlarna fick information redan under fredagen. Här står alltså uppgift mot uppgift. Hur kan så motstridiga uppgifter uppkomma i en så enkel fråga? Av vilket skäl anser statsministern atf vi skall sätta mer tilltro till statsministerns uppgifter än fill kommissionens ordförandes uppgifter?

Oavsett hur det förhåller sig, om informationen lämnades söndag eller fredag, var det sent också på fredagen. Varför fick inte kommissionens ordförande reda på överläggningen under torsdagen, då arbetsmarknadsministern anmodade kommissionen att återuppta medlingen? Hon hade nämligen, som hon sade, fått vissa indikationer på att medling nu kunde lyckas. Varför visades inte kommissionen så stort förtroende att den redan under torsdagen fick reda på vad som förevarit? Arbetsmarknadsministern var väl informerad om statsministerns möte?

Det är oerhört vikfigt atf en medlingskommission har regeringens förtroende för sin svåra uppgift. Den skall självfallet hålla regeringen underrättad. Men regeringen måste också visa respekt för en kommissions integritet och självständighet. Det är särskilt viktigt när regeringen kan misstänkas blanda ihop sina roller som statsmakt och arbetsgivare. I detta fall inte bara föll statsministern kommissionen i ämbetet - han övertog def också. Kommissionen fick leva i okunnighet härom i flera dagar. På frågan om varför

statsministern gjorde detta har det infe getts något tillförlitligt och tillräckligt Nr 151

Anf. 19 Statsminister OLOF PALME:

Fru falman! Ingemar Eliasson trasslar till det för sig. Först säger han aft uppgift står mot uppgift. Det är självklart aft en medlingskommission under pågående medling dementerar alla påståenden som står i tidningarna. Def fillhör spelets regler. Det svar som jag nu har avgeff fill herr Eliasson är naturligtvis avstämt med medlingskommissionen. Det är alltså inte alls fråga om atf uppgift står mot uppgift, utan uppgifterna är helt samstämda.

Därefter övergår herr Eliasson fill nästa fas och säger aft det var förskräckligt aft medlingskommissionen inte underrättades på torsdagen. Jag vill förklara för herr Eliasson dels att torsdagen var en helgdag, Kristi himmelfärdsdag, dels att medlingskommissionen befann sig i olika delar av landet och inte återsamlades förrän på fredagen, dels aff jag själv befann mig i Alesjaure, en bit norr om Kebnekaise, där möjligheterna fill direktkontakt med olika människor är begränsade.

Så fort medlingskommissionens ledamöter inlett sitt arbete fick de informafion, och de har förklarat sig nöjda med det. Def behövdes sedan tre dagars utomordentligt hårt arbete av medlingskommissionen för att nå fram" fill en lösning på alla de utestående frågorna, vilket understryker atf det jobbet infe alls är utfört genom mitt samtal med TCO-ledningen.

Det återstår bara atf fråga: Varför är herr Eliasson så missnöjd med aft vi på detta sätt genom insatser från olika håll fick slut på konflikten?

Tisdagen den 28 maj 1985.

Om arbetsmarknadskonflikten mellan SAV och TCO-S

Anf. 20 INGEMAR ELIASSON (fp):

Fru talman! Mitt syfte är atf försöka klara ut och infe att trassla fill, men statsministern vägrar att hjälpa till i den uppgiften. Det var inte så att medlingskommissionens ordförande undvek atf svara på den här frågan under medlingen, utan det var dagen efter och samma dag som upplösningen skedde som han uttalade sig i flera tidningar. Enligt Expressen berättade han att han blev mycket förvånad när han på söndagseftermiddagen fick veta aff statsminister Olof Palme på onsdagskvällen hade hemliga överläggningar med TCO-S. Jag skulle inte behöva använda tidningsuppgifter utan mycket mera direkta källhänvisningar för aft bekräfta att det var den uppgift som medlingskommissionen gav.

Men om vi nu utgår från statsministerns uppgift om atf informafion gavs på fredagen - och låt oss göra det - så återstår frågan: Varför kunde inte arbetsmarknadsministern, som ju till skillnad från statsministern arbetade under torsdagen, ge medlingskommissionens ordförande denna information? Arbetsmarknadsministern sammanträffade uppenbarligen med kommissionens ordförande för atf anmoda denne att återuppta medlingen, för hon hade - som hon sade - fått "vissa indikationer".

Då måste jag fråga statsministern: Betydde detta med "vissa indikationer" att statsministern åtminstone hade talat om för arbetsmarknadsministern aft detta möte på onsdagskvällen hade gått av stapeln? Och om så var fallet,

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Om arbetsmarknadskonflikten mellan SAV och TCO-S

varför kunde arbetsmarknadsministern infe vidarebefordra den här uppgiften fill medlingskommissionens ordförande? Om syftet var att underlätta medling, var då inte uppgifterna av så stor betydelse för medlingskommissionens ordförande, att han omedelbart borde ha fått kännedom om vad som skedde den ifrågavarande onsdagskvällen?

Här finns en fråga obesvarad, och om statsministern vill medverka till att skapa klarhet över vad som hände, har han nu eft gyllene tillfälle.

Anf. 21 Statsminister OLOF PALME:

Fru talman! Det är bra atf herr Eliasson rejält slår fill reträtt - men det kanske inte sker i så väldigt ordnade och eleganta former.

Herr Eliasson kunde ju lätt att ha tagit reda på av medlingskommissionens ledamöter själva, att de fick informafion om detta i samband med aft de inledde sitt faktiska arbete på fredagen. Och dessförinnan var det inte nödvändigt atf de hade uppgiften, utan def räckte aft de på torsdagen via telefon fick indikationer om att medHng var meningsfull. Det var den saken jag klarade ut vid samtalet - atf jag fann att def förelåg sådana ståndpunkter hos parterna, atf det var meningsfullt med medHng.

Jag återkommer till detta: Här fick vi slut på en mycket kostsam arbetskonflikt - genom insatser av medlare, genom insatser av oss andra -och herr Eliasson är bara sur!

Var det så lockande för er att denna konflikt skulle fortsätta att tära på landets ekonomi, att när den tog slut skall ni vara så illa sura?

Anf. 22 INGEMAR ELIASSON (fp):

Fru talman! Jag slår inte till reträtt, men jag vill gärna tro aft statsministern talar sanning när han säger atf kommissionen fick informafion under fredagen. Kvar står emellertid att kommissionens ordförande själv säger att denna information gavs på söndagen. Dock skall jag inte åberopa ett vittne som inte är närvarande. Jag kan endast säga att jag inte har dessa uppgifter bara från tidningarna.

Men låt oss godta statsministerns uppgift att information gavs under fredagen. Då kvarstår följande fråga obesvarad: Varför har inte arbetsmarknadsministern i så stor utsträckning statsministerns förtroende att denna information kunde ges direkt till medlingskommissionens ordförande under torsdagen, då arbetsmarknadsministern och han uppenbarligen hade samtal?

Anledningen till att det här har betydelse är ju att regeringen under hela denna avtalsrörelse har visat en sällsynt förmåga atf blanda ihop sin roll som statsmakt och sitt ansvar för staten som arbetsgivare. Det skedde uppenbarligen i utomordentligt hög grad under den ifrågavarande onsdagskvällen. Det är skada atf landets statsminister inte förstår att det för eftervärlden behöver klaras ut var gränsen går mellan statens ansvar som statsmakt och dess ansvar som arbetsgivare.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på fråga 1984/85:616 om arbetsmarknadskonflikten mellan SAV och TCO-S

Anf. 23 Statsminister OLOF PALME:

Fru talman! Olof Johansson har frågat mig om det finns någonting i samtalen mellan statsministern och TCO-S-ledningen, som kan åberopas inför 1986 års avtal och där påverka förhandlingsresultatet? . Svaret är nej.

Anf. 24 OLOF JOHANSSON (c):

Fru falman! Jag tackar statsministern för svaret.

Jag har framställt min gammaldags "enkla fråga" på ett sådant sätt aft den skulle kunna besvaras just med ett ja eller eft nej. Jag antar aff ett ja hade inneburit att statsministern känt ett behov av att utveckla svaret. Det viktiga är emellertid att svaret klart och koncist redovisas utåt. Uppgiften att "kratta i manegen" eller bana väg för upplösningar i avtalskonflikfer tillhör inte de vanliga arbetsuppgifterna, och det är därför viktigt atf vi får klarhet genom fakta.

Vidare ville jag med min fråga påvisa riskerna för att "löften" tolkas in i hemliga samtal. Def har funnits sådana tendenser, och också därför är svaret viktigt.

Uppgifter i frågan har för övrigt influtit på Dagens Nyheters debattsida redan i lördags- ju förr, desto bättre. Jag vill tacka även för det, eftersom det var ett utförHgare svar än det jag fått i dag. Inlägget hade emellertid samma innebörd, och jag vill gärna citera en nyckelmening i sammanhanget. Statsministern säger där:

"Däremot begränsas de statsanställdas löneutrymme 1986 av ett 'överhäng' som finns i gällande tvåårsavtal. Kompensationsförhandlingarna har inte ändrat på det förhållandet."

Låt mig ta upp ytterligare en fråga som jag tycker är vikfig och som väl knyter an till min frågeställning. Bland de icke-materiella ting som kan åberopas finns anledning aft diskutera den kedja av omständigheter och förutsättningar som skapades i årets förhandlingar på det statliga området fram till upplösningen. För aft här återknyta till min fråga: Ser statsministern riskerna med en utveckHng mot aft man går förbi aHa led i förhandlingsprocessen och vänder sig direkt till "sista instans"? Delar Olof Palme min uppfattning, att det i så fall är en olycklig utveckling och aft en sådan inte bör bli praxisbildande?

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Om arbetsmarknadskonflikten mellan SAV och TCO-S

Anf. 25 Statsminister OLOF PALME:

Fru talman! För def första vill jag säga aft jag är tacksam för aft Olof Johansson ställde en rak och enkel fråga, som kunde besvaras entydigt med ett nej, I tidigare förhandlingar har man diskuterat om överhänget skulle fas bort, men det ligger alltså nu kvar.

För def andra, beträffande statsministerns roll i sådana här situationer, är det helt enkelt så att jag, även om jag kände en viss tvekan, inte kunde

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Om arbetsmarknadskonflikten mellan SAV och TCO-S

underlåta aff på begäran av TCO:s ordförande sammanträffa med en part i konflikten. Jag kunde heller infe underlåta atf använda de intellektuella resurser jag kan besitta för att se att här fanns en möjlighet att tillsammans med ett energiskt medlingsarbefe göra slut på konflikten. Det är alldeles korrekt att jag "krattade i manegen" åt medlarna, och det var nog med det. Sedan gjorde de eft utmärkt arbete.

För def tredje får en statsminister aldrig underlåta atf regera. Det kan uppkomma olika situationer då man måste använda ämbetet för att hävda landets intressen, I det här fallet gällde det en på lång sikt mycket skadlig arbetsmarknadskonflikt. Statsministern kan ju inte förhålla sig passiv medan landet förblöder. En fidigare regeringschef lade sig i förhandlingarna långt innan def egenfligen hade blivit någon konflikt på arbetsmarknaden och gick in med diskussioner med parterna och med en lagsfiftning - det var under den tid då Olof Johansson var löneminister. Jag kritiserade på den tiden inte att regeringen lade sig i förhandlingsarbetet utan innehållet i inhoppet.

Sammanfattningsvis vill jag säga atf jag är facksam för aft herr Johansson inte visade- samma grättenhet som tidigare falare utan insåg aff det finns situationer då en regeringschef måste agera.

Anf. 26 OLOF JOHANSSON (c):

Fru falman! Jag hade kanske vänfat mig aft statsministern skulle säga rakt ut atf det är viktigt att försöka undvika upprepningar av det här mönstret, Def placerar nämligen hela förhandlingsmaskinerief "off side".

Beträffande fidigare regeringars agerande är att säga atf man i det fallet försökte skapa förutsättningar genom ekonomisk-polifiska paket, vilket gjorde att def fanns anledning att ta kontakt i eff tidigt skede. Men det är när konflikten blivit eft faktum som ett agerande av det nu aktuella slaget blir känsligt - jag skall emellertid inte gå in på någon debatt om detta nu, eftersom statsministern delvis har fört den debatten tidigare med Ingemar Eliasson, I det läget är det särskilt viktigt atf man på politisk nivå respekterar de olika parterna och deras roller i sammanhanget. På den här punkten krävs def en klar och öppen deklaration från statsministern.

Det rör sig här om stora belopp. Vi kan föra olika diskussioner om överhäng och procentsiffror, men här handlar det om procenttal i storleksordningen 3 % och drygt det, beroende på vilka förutsättningar man baserar beräkningarna på inför 1986, Vilka dessa procenttal blir är självfallet en fråga som avgörs i förhandHngar, men varje tiondel betyder mellan 45 och 50 milj, kr, bara på den stafliga sidan, alltså oräknat utfallet på kommunal- och landstingssidan, där åtgärder från statens sida ofta får sidoeffekter.

Jag tror alltså att det är viktigt att man stagar upp systemet, att man hyser respekt för def och deklarerar detta. Det som har hänt i år måste vara ett undantag.

Anf. 27 Statsminister OLOF PALME:

Fru talman! Jag har inga som helst svårigheter aft fillgodose Olof Johansson på den punkten, Def är inte alls önskvärt att mönstret upprepas,

och det är inte alls önskvärt aft regeringschefen skall komma in som någon sorts sista instans i def reguljära förhandlingsarbetet på arbetsmarknaden, oavsett om det gäller den statliga eller privata sidan, Def arbetet skall bedrivas genom de vanliga kanalerna, och det har varit min ambition också i det här fallet. På den punkten har jag alltså ingen som helst svårighet aft dela Olof Johanssons uppfattning.

Men en annan viktig utgångspunkt är att regeringschefen aldrig kan avge någon principdeklaration om passivitet för egen del, eftersom han då underlåter att regera. Jag tror inte att den situation som nu har inträffat skall uppkomma igen - det hoppas jag i varje fall aft den inte gör - men def kan uppstå någon annan typ av situation då regeringschefen måste förbehålla sig rätten aft agera, om han anser atf landefs intressen kräver det,

Def är alltså fråga om två olika principer. Håller vi bara isär dem, kan vi lätt bli överens i den här frågan.

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Om verksamheten vid Stockholms i universitet

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1984/85:568 om verksamheten vid Stockholms universitet

Anf. 28 Utbildningsminister LENA HJELM-WALLEN:

Fru falman! Anita Johansson har, med anledning av vissa uppgifter i pressen, frågat mig om jag är beredd aft nu eller inför arbetet med 1986/87 års budget vidta några åtgärder för atf garantera att avsikterna i budgetpropositionen vinner beaktande vid universitetet i Stockholm,

Jag far först upp frågan om förvaltningskostnaderna. Alltsedan budgetåret 1981/82 har högskoleenheterna ålagts aff genomföra rationaliseringar inom administration och förvaltning. Regeringen har för varje budgetår angett ändamålet med och storleken av de besparingar som fordras. De uppgår för perioden 1981/82-1984/85 till ca 32 milj, kr. Jag har i årets budgetproposition förordat fortsatta rationaliseringsåfgärder i fråga om förvaltningsändamål.

Åtgärder har således de senaste åren vidtagits i direkt syfte aft begränsa högskolans administration. Trots detta hävdas ibland aft denna fortfarande ökar. Regeringen har därför uppdragit åt universitets- och högskoleämbetet att i samverkan med statskontoret karflägga omfattningen av högskoleenheternas förvalfningsfunktioner under budgetåren 1981/82-1984/85, Uppdraget skall så långt möjligt redovisas senast den 1 september 1985,1 avvaktan på denna redovisning har jag inte underlag för att göra en jämförelse mellan förvaltningskostnaderna vid universitetet i Stockholm och kostnaderna vid andra högskoleenheter.

Vad sedan gäller frågan om huruvida universitetet i Stockholm avser atf dra ner på undervisning och forskning inför nästa budgetår förutsätter jag att de beslut som fattas lokalt i sådana frågor överensstämmer med de beslut som riksdagen fattat och de intentioner som kommit till uttryck i budgetpropositionen.

2 Riksdagens protokoll 1984/85:151-152

Nr 151

Tisdagenden 28 maj 1985

Om miljösituationen ITeckomatorp

Anf. 29 ANITA JOHANSSON (s):

Fru talman! Jag vill tacka utbildningsministern för svaret på min fråga.

När det gäller förvaltningskostnaderna vid högskoleenheter har jag förståelse för att def måste till rationaliseringar. Uppgiften att förvaltnings-: kostnaderna vid Stockholms universitet skulle vara speciellt höga i förhållande till andra högskolor är bekymrande. Def är därför bra, tycker jag, aft regeringen har uppdragit åt UHÄ aff tillsammans med statskontoret kartlägga omfattningen av förvaltningsfunktionen. Jag,avser att noga följa resultaten, som skall vara klara någon gång i september 1985.

Fru falman! Jag tycker aft utbildning och forskning vid universitet är något mycket viktigt. Det är en motor i vår region. Därför blev jag mycket oroad över uppgifterna i pressen. Jag förutsätter, precis som utbildningsministern, aft budgetpropositionen följs och aft inga neddragningar sker vid universitetet i Stockholm.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1984/85:519 om miljösituationen i Teckomatorp

Anf. 30 Jordbruksminister SVANTE LUNDKVIST:

Fru talman! Jörn Svensson har frågat mig hur regeringen ser på miljösituationen i Teckomatorp och om regeringen avser att ta något initiafiv med anledning av den aktuella situationen.

Stora insatser har gjorts och görs för atf sanera och återställa BT-Kemiområdet i Teckomatorp. Hitfills har ca 38 milj. kr. anvisats av statliga medel. Regeringen har i mars i år föreslagit aft medel anvisas för vissa ytterligare saneringsinsatser.

I enlighet med av länsstyrelsen i Malmöhus län upprättade planer har def skett en systematisk, områdesvis sanering. Allteftersom saneringsarbetet genomförs utnyttjas sanerade markområden för industriändamål m. m. av Svalövs kommun. Jag har inhämtat aft länsstyrelsen i samband därmed noga angett områden där saneringen infe avslutats och där alltså.verksamheter som t. ex. grävning eller schakfning tills vidare inte får ske. Trots dessa försiktighetsåtgärder-om vilka länsstyrelsen, naturvårdsverket och kommunen varit överens - har grävning påbörjats inom ett sådant av länsstyrelsen avlyst område. Grävningarna stoppades dock omgående. Jag utgår från att berörda organ nu vidtar sådana åtgärder atf eff upprepande inte kan ske.

Regeringen kommer naturiigtvis även i fortsättningen atf följa utvecklingen vad gäller saneringen av BT-Kemiområdet. Det ankommer dock på länsstyrelsen aft i samråd med främst statens naturvårdsverk och kommunen planera och genomföra saneringsarbefet.

Anf. 31 JÖRN SVENSSON (vpk): .

Fru talman! Jag ber atf få tacka jordbruksministern för svaret på min fråga.

Frågan var i huvudsak motiverad av aft jag menade aft det i def läge som

hade uppstått kunde vara bra att man i Teckomatorp och i Malmöhus län hade klart för sig att det inte bara var på länsplanet som frågan följdes med uppmärksamhet.

Jag tar fasta på vad jordbruksministern sade alldeles i slutet av sitt svar, att regeringen även i fortsättningen kommer att följa utvecklingen. Jag utgår då ifrån atf man med "att följa utvecklingen" inte menar att man lämnar åt länsorganen och kommunen att fortsätta atf arbeta med saken till dess något problem uppstår, utan atf man på ett aktivt sätt följer frågan och, ifall speciella komplikationer uppstår, är beredd atf ställa de resurser till förfogande som detta kan kräva.

Jag tror att detta är viktigt, inte minst av den anledningen att man måste ge den hårt drabbade befolkning som finns inom kommunen en rimlig garanfi för att det här långvariga saneringsarbefet sker under sådana former aft den infe behöver känna någon oro.

En annan kommentar som man kan göra i sammanhanget - mot bakgrund av aft det vid saneringsarbefet har hittats ytterHgare deponerat avfall som man tidigare inte visste om - är atf frågan om preskriptionsfid inför framtiden borde tänkas över. Det kan finnas en risk att alltför fördomsfria kemiföretag annars får för sig atf om man bara gömmer eländet fillräckligt väl - så atf det dröjer fillräckligt många år innan det upptäcks - behöver man infe vara rädd för repressalier. Det är alltså inte bara fråga om brottets svårighetsgrad juridiskt sett, det är också fråga om de speciella omständigheter som har att göra med aft man kan skydda sig från ansvar genom att gömma farligt avfall på det här sättet.

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Om förbud mot vissa gödselmedel

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på fråga 1984/85:540 om förbud mot vissa gödselmedel

Anf. 32 Jordbruksminister SVANTE LUNDKVIST:

Fru talman! Per Israelsson har frågat mig om regeringen är beredd vidta åtgärder för att stoppa kalk och gödselmedel som kan öka tungmetallbelastningen i landets mark och vatten.

Försurningen är ett av våra allvarligaste miljöproblem i dag. Skadade skogar, försurad mark, sjöar och vattendrag utan fisk och andra organismer talar sitt tydliga språk om försurningens skadeverkningar i vårt land. Försurningen leder också till ökad rörlighet hos vissa metaller, t. ex. kvicksilver, krom och kadmium. Dessa metaller kan i förhöjda koncentrationer förorsaka skador på växter och djur och negativa effekter på människors hälsa.

Det är därför angeläget att tillförseln av sådana skadliga ämnen begränsas. Det är i detta sammanhang viktigt att vi inte genom t. ex. spridning av förorenad kalk ökar riskerna för negativa effekter.

Vad gäller användningen av olika ämnen för kalkningsändamål ankommer det på naturvårdsverket att bedöma vilka preparat som är lämpliga från

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Om åtgärder för att minska kadmiumhalten i åkermarken

miljösynpunkt. När det gäller den speciella frågan om användningen av T-kalk inom jordbruket prövar naturvårdsverket för närvarande denna fråga. Mitt svar på Per Israelssons fråga är ja.

Anf. 33 PER ISRAELSSON (vpk):

Fru falman! Jag tackar först jordbruksministern för svaret på min kanske sista fråga i riksdagen.

Jag noterar aft jag har fått eft rakt svar, nämligen ja, på den fråga jag har ställt. Jag är tacksam för detta, det är inte så vanligt.

Frågan man först ställer sig när det gäller de här problemen är om det verkligen kan vara lämpligt att i Sverige sprida kalk som i Västtyskland befraktas som miljöfarligt avfall. Saken prövas nu av naturvårdsverket, säger jordbruksministern. Jag utgår ifrån aft def blir en restriktiv prövning.

Man måste göra klart för sig att de tungmetaller som belastar våra jordar inte, som organiska föreningar, kan brytas ned av mikroorganismer, utan tungmetallerna blir kvar för all framtid, såvida de inte lakas ur. Vid en urlakning kan hot uppstå om anrikning i näringskedjor. Det kan exempelvis uppstå förgiftning av våra vattentäkter. När man nu sprider så mycket som 700 ton krom per år, genom den förorenade kalken, kan belastningen öka med så mycket som 5 kg per hektar. Samtidigt blir belastningen, om man använder ren kalk och vanlig handelsgödsel, bara 10 gram. Det är ju en väsentlig skillnad.

Jag anser också att belastningen på jordarna av tungmetaller måste ses i ett långsikfigt perspekfiv. De som säljer denna vara säger aff det i det korta perspektivet infe är någon fara. Naturvårdsverket har hitfills nästan ansett det också, men jag tror att de håller på aff omvärdera den saken, Def trevärda kromet, som man säger är olösligt, är i prakfiken infe helt och hållet olösligt och man vet inte om det kan omvandlas till lösliga former, som kan vara farliga. Därför anser jag aft man bör vara försiktig,

I övrigt anser jag atf åkerjorden är en icke förnybar tillgång, som man måste hantera med allra största försiktighet och inte belasta med tungmetaller som stannar där för all framfid och kan förgifta våra livsmedel. Jag menar också aff def som jordbruksministern så ofta talar om, förtroende mellan konsumenter och producenter, gynnas av atf vi har en så ren åkerjord som möjligt. Jag tror aff vi kan vara överens på den punkten.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1984/85:544 om åtgärder för att minska kadmiumhalten i åkermarken

Anf. 34 Jordbruksminister SVANTE LUNDKVIST: Fru talman! Paul Lestander har frågat mig vilka åtgärder som jag tänker vidta för aft möta kadmiumhotet och om en handelsgödselfabrik i Norrbot-

ten är mera aktuell med hänsyn till hälsoaspekten vid livsmedelsproduktion.

Kadmium förekommer allmänt i små mängder överallt i naturen, i luft, mark och vatten. Utsläpp fill miljön från mänskliga aktiviteter förekommer t, ex, från olika industrier och via handelsgödsel, där kadmium ingår som' en förorening i råvaran. Tillförseln av kadmium till den svenska åkermarken från handelsgödsel och slam beräknas uppgå till ca 5 ton per år.

Kadmium, som är en tungmetall, kan upptas i växter och därmed successivt anrikas i näringskedjorna. Kadmiumupptagningen anses öka med ökande surhef i miljön.

Med anledning av vad jag här anfört är det angeläget aff tillförseln till miljön av kadmium minskas så långt som möjligt. Beslut har också tidgare fattats i detta syfte. Är 1979 beslöt regeringen, på initiativ av produktkontrollnämnden, att förbjuda tillverkning och import av varor där kadmium används för ytbehandling av metall, som färgämnen och som stabilisator i plast. Förbudet har medfört atf förbrukningen av kadmiumråvaror i Sverige minskat betydligt. Tillförseln av kadmium via handelsgödsel utgör dock fortfarande en betydande källa,

Def är därför angeläget att vi arbetar vidare med atf minska kadmiumtillförseln till miljön. Naturvårdsverket arbetar för närvarande med ett program för fortsatta åtgärder mot kadmiumspridning. Jag utgår från aff verket därvid kommer atf redovisa åtgärder för att minska kadmiumutsläppen bl, a, via gödselmedel, I detta sammanhang bör också studeras vilka alternafiva råvaror med lägre kadmiumhalt, däribland apatit, som eventuellt kan utnyttjas för gödseltillverkning.

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Om åtgärder för att minska kadmiumhalten i åkermarken

Anf. 35 PAUL LESTANDER (vpk):

Fru talman! Jag får först tacka jordbruksministern för svaret.

Svaret är fullständigt om man avser frågan om hur kadmium sprids i naturen. Svaret är ofullständigt i fråga om hur det skulle påverka en handelsgödselfabrik i Norrbotten,

Jordbruksministern säger sig utgå från atf naturvårdsverket i sin undersökning kommer att fa upp frågan om andra råvaror, t, ex, apatit. Def är posifivt i sig. Men vad jag hade hoppats att få höra från jordbruksministern, i ett svar . som jag inte kan lova jordbruksministern är svaret på min sista fråga här i riksdagen, var att ärendet om en handelsgödselfabrik i Norrbotten är under beredning. Om det svaret hade kommit, hade det varit verkligt positivt.

Anf. 36 Jordbruksminister SVANTE LUNDKVIST:

Fru talman! Det kanske är på def sättet att användningen av apatiten inte är problemfri ur miljösynpunkt. Detta är naturligtvis viktigt, på grund av att apatiten också innehåller arsenik. Det är givetvis viktigt atf vi, när vi nu försöker begränsa de risker som kan vara förknippade med att vi har kadmium i handelsgödselmedel, inte skaffar oss nya risker. Jag menar atf den utvärdering som naturvårdsverket gör av våra förutsättningar atf komma till rätta med det ena problemet bör ske på eft sådant sätt att vi infe skaffar oss eft nytt problem på halsen. Hos naturvårdsverket finns resurserna att bedöma

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Om åtgärder för att hjälpa jordbrukare med hög skuldsättning

de här frågorna. Jag avvaktar alltså först deras bedömning av de risker som skulle kunna vara förknippade också med apatiten,

Anf. 37 PAUL LESTANDER (vpk):

Fru talman! Vårt svenska jordbruk har delvis till uppgift att göra oss mindre sårbara. Det finns alltså starka beredskapssynpunkfer. En handelsgödselfabrik i Norrbotten skulle göra oss starkare på den punkten,

Def finns naturligtvis också miljöskäl och det finns handelspolitiska skäl. Det är möjHgt att de risker som jordbruksministern i sitt andra inlägg åberopar också finns. Men det här svaret har inte tillfört debatten om en handelsgödselfabrik särskilt mycket.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1984/85:559 om åtgärder för att hjälpa jordbrukare med hög skuldsättning

Anf. 38 Jordbruksminister SVANTE LUNDKVIST:

Fru talman! Per-Ola Eriksson har frågat mig vad det är som hindrat mig från aft fidigare ha vidtagit åtgärder för att hjälpa lantbrukare med hög skuldsättning,

I direktiven till 1983 års livsmedelskommitté angav jag bl, a, att den situation som nyetablerade hamnar i, liksom den som gjort eller gör stora investeringar, skulle uppmärksammas. För att åstadkomma en nödvändig förbättring för dessa kategorier jordbrukare föreslog livsmedelskommiftén aft def borde övervägas om möjligheterna tiH finansiell rekonstruktion av företagen kan ökas ytterligare. Därutöver ansåg kommittén det angeläget atf det snarast görs en särskild översyn av de utsatta jordbrukarnas situation.

Jag vill i detta sammanhang erinra Per-Ola Eriksson om att jag i eft svar på en fråga i februari i år, som rörde de högt skuldsatta jordbrukarnas problem i Norrbotten, konstaterade atf de särskilda svårigheter som vissa av dessa jordbrukare drabbats av bör kunna mötas med åtgärder som lantbruksstyrelsen kan vidta inom ramen för sina bemyndiganden. Jag har fortlöpande kontakter med lantbruksstyrelsen, som har att vidta lämpliga åtgärder i de akuta fallen.

När def gäller frågan om att på sikt lösa det generella problemet med högt skuldsatta jordbrukare kommer jag, som redan aviserats i den livsmedelspolitiska propositionen, att föreslå regeringen att låta genomföra en skyndsam översyn.

Anf. 39 PER-OLA ERIKSSON (c):

Fru talman! Till atf börja med ber jag att få täcka jordbruksministern för svaret på min fråga. Men jag måste, fru talman, konstatera aft jordbruksministern egentligen infe har svarat på min fråga om vad som har hindrat honom från att vidta åtgärder under den tid som har förflutit sedan 1982. Jag kanske

skall tolka svaret så, att jordbruksministern hänvisar till den ena utredningen som föder den andra och aft det är det ständiga utredandet som blockerar jordbruksministerns möjligheter att vidta åtgärder.

Anledningen till att jag har ställt frågan är att jag vid upprepade tillfällen, i mitt eget hemlän, men även i andra sammanhang, har kunnat följa jordbruksministerns uttalanden, särskilt då def gäller svårt skuldsatta lantbrukare. Jag vill erinra om att 1982 klargjorde jordbruksministern, som då var riksdagsman, att i händelse av ett regimskifte 1982 skulle han med förtur ägna stort intresse åt de hårt skuldsatta jordbrukarnas problem.

Samma svar fick lantbrukare och LRF när de 1983 uppvaktade jordbruksministern vid eff besök i Norrbottens län. Då skulle jordbruksministern med förtur vidta åtgärder för högt skuldsafta jordbrukare.

Nu kan vi konstatera att ingenting av betydelse har gjorts sedan 1982. Hänvisning fill Hvsmedelskommittén och nya utredningar löser ju inte problemet. Jag konstaterar i alla fall atf jordbruksministern har ändrat ordval. Nu talar han om att göra en skyndsam översyn, nu är det inte längre "med förtur". Uttrycket förtur kanske infe är så lämpligt atf använda. Def har ju gått några år och inte särskilt mycket har hänt.

Jag vill fråga jordbruksministern när han bedömer att den skyndsamma översynen komrrier att vara klar. När kan vi förvänta oss att få ett besked från regeringen och jordbruksministern då det gäller att hjälpa lantbrukare, och särskilt då de nyetablerade med mycket hög skuldbörda? Ju längre fid som går desto större blir problemen. Och den senaste tidens räntehöjning har inte underlättat situationen.

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985 .

Om åtgärder för att hjälpa jordbrukare med hög skuldsättning

Anf. 40 Jordbruksminister SVANTE LUNDKVIST;

Fru talman! Jag är naturHgtvis starkt medveten om att under de borgerliga åren, när den ekonomiska utvecklingen gick snett i landet, drabbades alldeles särskilt våra jordbrukare med hög skuldbörda, och ofta då de nyetablerade, hårt. Man skulle också inom parentes kunna säga aff det allra bästa hade varit om centern hade medverkat till atf hindra den utvecklingen. , Centern var ju på den tiden med i regeringsställning.

Problemen uppstod på grund av den utveckling vi fick under dessa år. När jag lämnade jordbruksdepartementet 1976 förelåg inte den situation som Per-Ola Eriksson säger aft vi hade redan 1982. Det är riktigt som Per-Ola Eriksson säger atf det första jag gjorde som jordbruksminister var aff be om en överblick över hur olika kategorier jordbrukare hade drabbats. Jag var i Norrbotten och bad särskilt lantbrukssfyrelsen att inventera vad som hänt. där uppe så att man kunde få ett begrepp om i vilken omfattning det fanns folk som praktiskt taget löpte risken att försättas i konkurs. Jag sade också, att i den mån det är fråga om företagare som sköter sitt företag väl och som skall vara morgondagens jordbrukare, är def självfallet inte rimligt att de på grund av omständigheter de själva inte har kunnat råda över skall få lämna gård och grund och ställa sig i arbetslöshetskön.

Jag fann sedan att detta icke gällde enbart Norrbotten utan större delar av landet. Det fanns då skäl att låta livsmedelskommiftén också ägna sig åt

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Om åtgärder för att hjälpa jordbrukare med hög skuldsättning

problemet. Livsmedelskommiftén har begärt en översyn som nu skall komma till stånd, men på kort sikt har lanfbruksmyndighefen nu att pröva varje särskilt fall för atf se vad som kan och bör göras. Jag har ansett def angeläget att särskilda medel ställs fill förfogande för en lösning i de akuta fallen.

Anf. 41 PER-OLA ERIKSSON (c):

Fru talman! Jag tycker inte jordbruksministern skall använda den korta fiden i en frågedebatt till att falla in i den gamla tjatiga visan om vad som varit i def förgångna och gå fillbaka i historien. Det kan vi skjuta upp till valdebatterna längre fram.

Jag har ställt frågan vad som har hindrat jordbruksministern från aft vidta åtgärder sedan 1982 då löftena att med förtur göra något för högt skuldsatta lantbrukare gavs. Den frågan besvarades inte i jordbruksministerns första anförande öch inte heller i det senaste anförandet. Och jordbruksministern svarade inte på min följdfråga när den nya översyn som han nu talar om skall bli klar. Jag tror def är viktigt att vi får ett sådant besked.

Vi är många som sedan 1982 levt med de ständiga löftena från jordbruksministern aff med förtur gripa sig an de problem som högt skuldsatta lantbrukare har. En och annan kanske t. o. m. har trott pä dem. Jag tror atf de i dag är ganska besvikna. Jag vill därför fråga jordbruksministern rakt på sak: När tror jordbruksministern att han kan komma med eff posifivt besked i enlighet med de löften som han sedan 1982 med en enorm envishet upprepat?

Anf. 42 Jordbruksminister SVANTE LUNDKVIST:

Fru talman! Jag tycker trots allt att def hör fill bilden vad def är för effekter som man vill försöka göra någonfing åt och vad som är orsakerna till dem, och ville följaktligen också säga några ord om det. Från borgerligt håll är man dels medveten om atf det gick snett under de borgerliga åren, dels anklagar man oss för att vi 1982 inte omedelbart kunde lösa alla problem som man åstadkommit under den tiden, och det blir litet konstigt. Därför har jag tagit mig friheten aft markera detta.

Lantbrukssfyrelsen har på min uppmaning hela tiden följt de individuella fallen, infe minst i Norrbotten, för atf pröva dem var för sig och göra vad som är möjligt i enlighet med de principer som jag nyss skisserade från talarstolen.

När vi nu så att säga fått den samlade bilden av hur många som löper den här risken i form av antalet akuta fall ställer vi dessutom särskilda medel fill förfogande.

Utredningen kommer vi att tillsätta så snart riksdagen har fattat sitt beslut. Jag är övertygad om att den skall kunna komma till resultat ganska snabbt.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1984/85:584 om räntehöjningens och lånerestriktionernas betydelse för skogsbruket

Anf. 43 Jordbruksminister SVANTE LUNDKVIST:

Fru talman! Paul Lestander har frågat vad jag tänker göra för atf möta den kapital- och sysselsättningskris inom skogsbruket som blir följden av räntehöjningen och lånespärren.

De ekonomisk-polifiska åtgärder regeringen har vidtagit, tillsammans med den penningpolitiska åtstramning som riksbanksfullmäktige har beslutat om, syftar till aft begränsa den privata konsumtionsökningen, öka sparandet, förstärka bytesbalansen och motverka valutautflödef. Genom dessa åtgärder kan regeringen fullfölja sin ekonomiska polifik, som syftar till aft ytterligare reducera obalanserna i den svenska ekonomin, förstärka sysselsättningen och stimulera en fortsatt tillväxt. Detta är till gagn även för skogsnäringen.

De grundläggande krav som samhället enligt skogsvårdslagstiftningen ställer i fråga om skogsvården gäller oberoende av variationer i ränte- och lånevillkor. De medel som behövs för aft fullgöra kraven på en god skogsvård får skogsägarna tillgång till i samband med avverkningen av skogen. Någon negativ utveckling av def slag som Paul Lestander befarar behöver därför inte bli aktuell.

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Om räntehöjningens och lånerestriktionernas betydelse för skogsbruket

Anf. 44 PAUL LESTANDER (vpk):

Fru talman! Jag får först tacka jordbruksministern för svaret.

När de här lånerestriktionerna kommer, tar man naturligtvis inte någon hänsyn till om vederbörande skogsägare har något kapital kvar från den tidigare skogsförsäljningen. De planteringar, röjningar och andra skogs-vårdsåtgärder som skall företas är ofta till för att avhjälpa gamla försummelser, 1983 konstaterade man atf ungefär hälften av alla planteringar gav otillräckliga resultat och inte nådde upp ens till skogsvårdslagens målsättningar, än mindre till den högre ambitionsnivå som borde gälla för skogsbruket i dag,

I 1979 års skogsufredning konstaterades en röjningseftersläpning på sju årsytor, och de sju årsyforna har man infe hunnit i fatt, och naturligtvis finns det inget rotnetto som kan betala mycket omfattande skogsvårdsåtgärder där. Jag tycker att vi borde kunna vara överens om aft lånerestrikfionerna måste få konsekvenser. Hur stora de blir är def emellerfid svårt aff uttala sig om. När jordbruksministern i sitt svar talar om reduceringen av obalanserna i den svenska ekonomin undrar jag om det är överlikviditeten i företagen och sådant som han åsyftar. Menar jordbruksministern att den överlikviditeten skall stärkas ytterligare? Vilka grundläggande obalanser finns def egentligen? Bland de normala arbetande människorna finns def ju inget överskott atf minska.

Jag återgår fill resonemanget om skogsvården. Om man vill få en ambifionshöjning, en ökning av utdikningen av försumpade marker, större plantantal och över huvud taget en bättre skogsvård i vårt land, behövs kapital. Om tillgången på kapital reduceras eller möjligheterna aft låna

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Om räntehöjningens och lånerestriktionernas betydelse för skogsbruket

beskärs, måste detta få konsekvenser i näringen. De människor som äger skogen äger inte allfid fabrikerna. Vad tänker egentligen jordbruksministern göra? Skall,man bara trosvisst säga aft det här inte kommer aft vara något som helst problem?

Anf. 45 Jordbruksminister SVANTE LUNDKVIST:

Fru talman! Som Paul Lestander mycket väl känner till får skogsinkomsfer sättas in på skogskonto. Härigenom underlätfas bl, a, finansieringen av skogsvårdskostnaderna. Den samlade behållningen på skogskonton den 31 december 1984 uppgick fill drygt 3 miljarder kronor. Avsättning får också göras till allmän investeringsreserv. Reserven får senare fas i anspråk för kostnader för att främja skogsbruket. Inkomster för att vidta de skogsåtgärder som Paul Lestander talar om får man ju i samband med avverkning. Förmodligen är det också bekant för Paul Lestander att vi i dag har skogsfillgångar som skulle tåla betydligt större avverkning än den som för närvarande sker. Dessa skogstUlgångar finns på de privata skogsegendomarna. Vi har inte den situationen i dag aft vi kan rusa fram och säga atf vi med anledning av räntehöjningen - de fluktuationer i räntenivåerna som vi då och då får räkna med - plötsligt måste vidta speciella åtgärder för att få fill stånd de skogsvårdsinsatser som naturligtvis är nödvändiga till följd av den skogsavverkning som vi också vill främja. Det är ju genom avverkningen som man får kapital till skogsvården.

Anf. 46 PAUL LESTANDER (vpk):

Fru talman! Jag har inte haft möjlighet att kontrollera jordbruksministerns siffror beträffande de här skogskontona, varför jag inte skall bestrida dem, SannoHkt är de helt riktiga. Men jordbruksministern känner naturligtvis väl till atf det är en mycket ojämn fördelning när def gäller skogskontona. Det är inte de som har 3 miljarder på skogskonto som har svårigheter att klara kapitalkostnaden för en förbättring av skogsvården, Def är infe den kategorin som jag talar om, utan jag talar om vilka åtgärder jordbruksministern är villig att vidta för atf lösa ett mera generellt problem. På den punkten står jordbruksministern anfingen tomhänt eller också vill han infe göra någonting. Jordbruksministern sade ju i sitt inlägg att han inte avser att vidta några speciella åtgärder, eftersom enHgt hans mening kapitaltillgångarna mycket väl räcker till. Det är säkerligen en bra beskrivning på en del fastigheter, men def är en dålig beskrivning på andra fastigheter. Det är emellertid mer ett nationellt problem om vi fortsättningsvis skall ha en för dålig skogsvård och en för låg sysselsättning i skogen. Det är ur den aspekfen jag vill att problemet skall tacklas.

Anf. 47 Jordbruksminister SVANTE LUNDKVIST:

Fru talman! För att ge stöd åt dem som har en sådan situation atf det på grund av de skyldigheter som föreligger enHgt skogsvårdslagen kanske inte är så lönsamt aff dra i gång en skogsavverkning, gör staten generellt, som Paul Lestander också känner till, över budgeten insatser. Dessutom stöder staten.

också generellt över budgeten, åtgärder som syftar fill aft förbättra förutsättningarna aft bedriva skogsbruk och skogsvård i dessa sammanhang.

Vad jag vill slå fast är aft denna fluktuation i räntenivån inte plötsligt kan motivera att vi störtar ut med ytterliga generella åtgärder för aft skogsbruket skall kunna finansiera de åtaganden som man har enligt skogsvårdslagen.

Vad beträffar sysselsätfningsfrämjande åtgärder är trots allt intresset av aft få upp avverkningen i privatskogsbruket sådant att vi kan räkna med att def skall ge den sysselsättning som vi i detta sammanhang är ute efter. Den sysselsättningen kommer då också aft avsätta pengar till skogsvården.

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Om koncessionsnämndens beslut beträffande Volvo Umeverken

Anf. 48 PAUL LESTANDER (vpk):

Fru talman! Jordbruksministerns ord om aft "störta ut" syftar väl till att ge lyssnaren den föreställningen att detta är någonting som skulle vara illa genomtänkt och aft man över huvud taget inte behöver göra så här.

Men tillståndet i de svenska skogsfastigheterna är oerhört ojämnt, Def finns fastigheter som knappast har ett enda träd som är avverkningsmoget, medan det finns andra fastigheter som har enorma gammelskogsförråd. Det är dessa skillnader som gör aft behoven av kapitalförsörjning för nödvändiga skogsvårdsåtgärder, bl, a, för atf fa igen eftersläpningen, är så oerhört oHka,

Jag förstår av jordbruksministerns svar aff man på departementet över huvud taget inte försökt att beräkna dessa olikheter och skaffa sig en strategi för behandlingen av dessa frågor. Detta framgår väldigt klart av svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1984/85:604 om koncessionsnämndens beslut beträffande Volvo Umeverken

Anf. 49 Jordbruksminister SVANTE LUNDKVIST:

Fm talman! John Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av koncessionsnämndens beslut aft tillåta Volvo Umeverken att dels öka utsläppen av lösningsmedel från fabriken i Teg (Umeå), dels tillåta en gräns för nattligt buller på 50 decibel, vilket är 5 decibel över naturvårdsverkets riktlinjer.

Det av John Andersson åsyftade beslutet är ett fillstånd enligt miljöskyddslagen för Volvo Lastvagnar AB till nuvarande och utökad verksamhet vid bolagets anläggningar i Umeå, Tillståndet är förknippat med ett flertal villkor för att så långt möjligt minska störningarna från verksamheten.

Koncessionsnämndens beslut är ett resultat av den prövning nämnden gjort i egenskap av tiHståndsmyndighet enligt miljöskyddslagen. Vid denna prövning skall alltid hänsyn tas till förhållandena i det enskilda fallet. Detta innebär bl, a, att omfattningen av de skyddsåtgärder som skall åläggas den som bedriver miljöfariig verksamhet skall bedömas med utgångspunkt i vad som är tekniskt möjligt vid verksamhet av det slag som är i fråga och med beaktande av såväl allmänna som enskilda intressen.

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Om koncessionsnämndens beslut beträffande Volvo Umeverken

Regeringen kan endast genom besvärsprövning eller i vissa fall efter underställning behandla ett enskilt ärende enligt miljöskyddslagen, I detta fall har besvär anförts mot koncessionsnämndens beslut. Ärendet bereds för närvarande i jordbruksdepartementet. Regeringen kommer senare atf ta ställning till besvären,

Anf. 50 JOHN ANDERSSON (vpk):

Fru talman! Jag ber atf få tacka jordbruksministern för svaret på min fråga. Utgångspunkten för denna är atf regeringen av och till säger att man bör driva en kraftfull miljöpolitik, och i denna kraftfulla miljöpolitik skall det bl, a, ingå atf olika utsläpp skall minskas.

Nu har detta hänt, atf Volvo Umeverken har fått tillstånd från koncessionsnämnden atf öka sina utsläpp av lösningsmedel från nuvarande 230 ton per år fill 325 ton per år. Vidare har koncessionsnämnden tillåtit en gräns för nattligt buller på 50 decibel, vilket är 5 decibel utöver naturvårdsverkets rikflinjer. Dessutom vill Volvo ha en skyddszon norr om def område där man har sin anläggning, där kommunen infe skall kunna ställa bullerkrav i fortsättningen. Detta gör att man ställer sig undrande över vad den kraftfulla miljöpolitiken innebär.

Nu har def här beslutet överklagats, och regeringen kommer senare atf ta ställning fill besvären. Jag vet atf det då är ganska meningslöst aft fråga vad ställningstagandet kommer aft bli, och jag respekterar att regeringen i lugn och ro behöver tänka efter, vad dess kraftfulla miljöpolitik innebär. Men jag vill ändå ställa en följdfråga av principiell natur: En kraftfull miljöpolitik kan väl i alla fall inte få innebära att man ökar utsläppen och tillåter buller som överstiger de riktlinjer som är fastslagna?

Anf. 51 Jordbruksminister SVANTE LUNDKVIST:

Fru talman! Vi avser att föra en kraftfull miljöpolitik. Jag har ändå tyckt att det fanns skial att svara på den fråga som John Andersson har rest innan riksdagen avslutar sin vårsession, men jag nödgas naturligtvis konstatera aft jag infe kan föregripa den handläggning av frågan som jag är skyldig att göra i departementet, innan regeringen fattar sitt beslut. Eftersom den handläggningen pågår kan jag inte i riksdagen avge ett besked, och därför har John Andersson fått nöja sig med det svar som jag på det här sättet har kunnat lämna.

Anf. 52 JOHN ANDERSSON (vpk):

Fru falman! Vi kan väl släppa frågan om Volvo Umeverken, Jag tvingar inte av jordbruksministern något besked om hur regeringens ställningstagande kan bli i det här specieHa avseendet. Men rent principiellt ställde jag frågan: Det kan väl infe ingå i en kraftfull miljöpolitik att man börjar tillåta ökade utsläpp och överskridande av vissa fastlagda normer då det gäller buller?

Jordbruksministern har ändå full frihet att behandla den här speciella

frågan, men rent principiellt kan det väl inte betraktas som en kraftfull miljöpolitik, om man skall börja tillåta ökade utsläpp,

Anf. 53 Jordbruksminister SVANTE LUNDKVIST:

Fru talman! Självfallet eftersträvar regeringen varje gång vi prövar en fråga av den här karaktären atf man skall efterleva de normer som i sådana här sammanhang har satts upp.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1984/85:608 om ytterligare åtgärder för att hjälpa
skuldsatta jordbrukare

Anf. 54 Jordbruksminister SVANTE LUNDKVIST:

Fru talman! John Andersson har med hänvisning till bl, a, den nyligen genomförda räntehöjningen frågat mig om jag är beredd aff, om så erfordras, • vidta ytterligare åtgärder för atf hjälpa hårt skuldsatta jordbrukare.

Svaret på frågan är ja,

Anf. 55 JOHN ANDERSSON (vpk):

Fru talman! Jag får tacka jordbruksministern för svaret på min fråga, I det här fallet behöver jag inte uppta kammarens tid med att ytterligare beskriva bakgrunden till den ställda frågan. Jag tycker att det verkligen är positivt aff jag fått ett klart ja från jordbruksministern beträffande frågan om ytterligare åtgärder för de skuldsatta jordbrukarna. Räntehöjningen har ju gjort atf ytterligare jordbrukare kommer i farozonen. Jag tycker det är mycket posifivt aft även dessa skall kunna komma i åtnjutande av hjälp.

Överläggningen var härmed avslutad,

15 § Föredrogs men bordlades åter
Utrikesutskotfets betänkande 1984/85:20
Trafikutskottets betänkanden 1984/85:22-24

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Om ytterligare åtgärder för att hjälpa skuldsatta jordbrukare

Kemikaliekontroll

16 § Kemikaliekontroll

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1984/85:30 om kemikaliekon-froH (prop, 1984/85:118),

Anf. 56 ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Fru falman! Regeringen föreslår i den proposition som nu behandlas en ny lag om kemiska produkter liksom att en ny myndighet för kemikaliekontroll skall inrättas. Den nya lagen skall ersätta den nuvarande lagen om hälso- och miljöfarliga varor, Def råder naturligtvis inte delade meningar om vikfen av

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Kemikalie-kontrod

kontroll på varor och produkter som kan misstänkas vara skadliga för människor och miljö.

Den nuvarande lagen ger dock enligt moderata samlingspartiets mening redan nu goda möjligheter till en tillfredsställande kontroll. Den väsentliga skillnaden mellan den gamla och den nu föreslagna lagen är att den senare skall omfatta alla kemiska produkter. Vi har i en kommittémotiön yrkanden på tre punkter, nämligen dels avslag på propositionen, dels upphävande av lagen om spridande av bekämpningsmedel över skogsmark och dels om atf ge regeringen fill känna vad vi anfört om en anknytning till EG:s produktregister. Jag skall något närmare motivera de tre olika yrkandena.

Enligt vår mera grundläggande uppfattning skall lagen inte, som nu föreslås, omfatta alla kemiska produkter. Detta leder enligt vår mening enbart fill ökad myndighetskontroll och förmynderi. De produkter som en lagstiftning rimligen bör omfatta är de som är eller misstänks vara skadliga för människor eller miljö. Andra produkter skall liksom hittills stå utanför. Den lagsfiftning som nu föreslås blir genom sin övergripande karaktär svår .eller kanske rent av omöjlig aft följa och alltså i hög grad ett slag i luften. Vi har i vår mofion sagt att lagstiftaren genom aft låta lagen omfatta alla kemikalier visar brist på naturvetenskaplig kännedom, eftersom allfing är kemikalier, naturliga eller syntetiserade.

Mot denna bakgrund, fru talman, yrkar vi avslag på propositionen och anser att den nu gällande lagen väl fyller de krav som kan ställas på den.

Genom avslag på propositionen avvisar vi också inrättandet av en ny myndighet. Som mofiv för den nya myndigheten anförs att den skall ha ansvaret för kemikaliekontrollen i landet. Den skall vidare ha ansvaret för skrifter inom ämnesområdet, dvs, i princip samma uppgifter som produktkontrollnämnden vid statens naturvårdsverk redan nu har. Ämnesområdet föreslås dock vidgat. Således tillkommer nya uppgifter, såsom informationsservice till andra myndigheter liksom till allmänheten. Denna sköts i dag av enheten för toxikologisk informationsservice vid KaroHnska institutet. De resurser som nu står fill såväl produkfkontrollnämndens som Karolinska institutets förfogande föreslås bli överförda till den nya myndigheten. Detta har naturligtvis inte varit tillräckligt, Def föreslås aft den nya myndigheten utöver resurserna från produktkontrollnämnden och Karolinska institutet skall filiföras 15 nya tjänster.

Vi anser att någon ny, bättre fingens ordning inte nås med den nya myndigheten. Däremot kommer tiHskapandet av en ny myndighet att öka byråkratin. För dem som räknar den offentliga sektorns fillväxt som ett mått på välfärd och framsteg i samhället är detta naturligtvis eff tecken på framgång. För oss som arbetar för att minska den offentliga sektorn är det emellertid en motgång. Vårt yrkande om avslag på proposifionen grundar vi på såväl sakliga som principiella skäl beträffande den nya myndigheten.

Vårt i sammanhanget framförda yrkande om att lagen om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark skall upphöra grundas inte enbart på vårt principiella motstånd mot lagens utformning utan är baserat på aft vi anser att lagstiftning rörande likartade frågor inom samma ämnesområde bör

behandlas i samma lag. Likväl finns det anledning att nu erinra om vilken Nr 151
olycka denna lag i själva verket är för svenskt skogsbruk. Man kan inte bortse - a a

från atf lagens ofillfredsställande utformning, med möjlighet för kommuner- _„ ,. q„, na att förbudsbelägga stora markområden, har skapat väldiga problem. Detta motiverar en ändring avlagen, som enligt min mening också borde ., >, föras till lagen om hälso-och miljöfarliga varor. Inom moderata samlingspar-, b- t II tiet anser vi det olyckligt atf kemisk lövslybekämpning inte kan komma till användning. Dessutom har lagen gett kommunerna möjlighet aft fatta så olika beslut aft skogsbrukens ekonomiska förutsättningar för lövslybekämpning kan variera med tusentals kronor per hektar från en kommun till en annan.

Fru talman! Även om vi inte i detta sammanhang har haft anledning att föreslå omprövning av det sakliga innehållet i denna lag, har jag ändå velat framföra våra synpunkter. Den nuvarande lagen är, såsom den tillämpas, eft lysande exempel på hur dålig lag i praktiken fungerar. Vi har alltså med detta velat markera de motiv vi har dels för aft lagstiftningen samlas i en lag, dels för aft de delar av lagen som berör kemisk lövslybekämpning återigen bör omformuleras.

Den nya lag som riksdagen förmodligen om en stund kommer aff fatta beslut om innebär i praktiken atf flygbesprutning också över jordbruksmark kommer atf försvinna, Def förutsätts visserligen att flygbesprutning skall kunna förekomma då akuta bekämpningsbehov föreligger. Man måste dock ställa sig frågan: Var finns den flygplansflotta med utbildade piloter som står i beredskap för svenskt jord- och skogsbruk i akufsifuafioner, då principieHt förbud råder mot flygspridning i övrigt? Nej, fru talman, den lösning vi förordar för såväl jord- som skogsbruksbesprufning borde ytterligare en gång övervägas. Vi företräder den uppfattningen att betydande säkerhetsmarginaler för att skydda människors hälsa skall gälla men att tillåtenhet i båda fallen trots allt skall gälla. Då har vi den beredskap för akuta lägen som propositionen förutsätter men samtidigt omintetgör.

Jag skall avslutningsvis också för vårt vidkommande betona den vikt vi fäster vid att umgänget med det övriga Europa i första hand sker på eff smidigt sätt. Vårt land är beroende av ett fritt handelsutbyte, som i sin fur ger anledning till att våra regler så långt det är möjligt skall sammanfalla med dem som gäller inom EG-området, Det bör då erinras om att EG redan har ett produktregister. Det vore en fördel om Sverige kunde använda sig av EG:s regelsystem och rent av dess register. Vi anser aff företag som i hänvändelse till produktkontrollnämnden hänvisar till EG:s register inte skall behöva förete ny dokumentation. Ett sådant förfarande skulle såväl förenkla som förbilliga den svenska kontrollen. Detta skulle vara ytterligare eft led i vår strävan att minska byråkratin. Det finns ytterligare en aspekt beträffande anknytningen till EG:s register, Def gäller den snabba internationella utvecklingen på detta område. Nya internationella kunskaper och erfarenheter skulle snabbare komma Sverige till del om vi hade den anknytning fill EG:s register som vi förespråkar.

Vad jag här har framfört beträffande vikten av anknytning till Europa 31

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Kemikalie-kontrod

anser jag inte stå i strid med vad som framförts i majoritetens förslag. Men jag har likväl velat betona den vikt som moderata samlingsparfiet fäster vid just den nära kopplingen till EG:s regelsystem.

Fru falman! Med det anförda ber jag aft få yrka bifall fill de reservafioner i betänkandet som har moderata företrädare - reservafionerna 3 och 17, För undvikande av missförstånd vid voteringen kommer vi, med anledning av vårt avslagsyrkande, atf efter reservation 3 avstå från aft delta i voteringarna, med undantag för reservation 17,

Anf. 57 LENNART BRUNANDER (c):

Fru talman! Aft trygga människors rätt till en god livsmiljö måste vara det viktigaste i våra strävanden i det här sammanhanget. Men det gäller att kunna göra def inte bara i dag utan också för framfiden. Den utveckling som vi upplevt har visat atf mycket av det som vi förefar oss i dag får konsekvenser för framtiden, också ganska långt fram i tiden, I vår strävan att få högre levnadsstandard har vi använt en hel del hjälpmedel - bl, a, kemiska ämnen och produkter. Väldigt mycket av def som händer när vi nyttjar dessa produkter vet vi alltför litet om.

Från centerpartiet har vi i många olika sammanhang framfört att det infe får vara så aft enbart ekonomi, bekvämlighet och god hantering rent tekniskt är vägledande för vårt handlande. Det gäller i samhället i stort och kanske inte minst i detta sammanhang, då vi har atf göra med frågor som vi ofta vet ganska litet om. Det kräver extra stor försiktighet,

Def finns ett gammalt ordspråk som säger att genvägar är senvägar. Jag tycker att det skulle kunna användas här. Ofta handlar det om att vi genom en landvinning på det kemiska området kan utföra något mycket enklare än förut. Men def är inte alldeles säkert atf vi i def långa loppet har vunnit på det - och def är detta som vi måste utröna och skaffa oss kunskaper och kompefens för att kunna bedöma, Def gäller också att ha en lagstiftning som kan förhindra att vi tar i anspråk produkter som vi inte vet hur de i längden kommer att fungera.

Under de år som vi hållit på med denna hantering har vi samlat på oss ca 100 000 olika kemiska produkter. När def gäller en mängd av de produkterna känner vi infe verkningarna fullt ut, Def är i def sammanhanget som vi behöver förbättra både vår kunskap och vår lagstiftning.

Under årens lopp har vi gjort en hel del misstag. Jag kan nämna DDT, kvicksilver och PCB, Det är olika ämnen som, när de kommit, har ansetts vara mycket bra och ansetts vara vägvinnande, De har gett oss fördelar som vi tidigare inte haft. Men efter en tid, när vi sett vilken verkan de haft på naturen och på den mänskliga organismen, har vi varit tvungna att säga oss atf det var eff missgrepp, ett felsfeg. Vi var tvungna atf vända tillbaka.

Försurningen är ett sådant exempel, där vi har använt olika produkter i en mängd som naturen inte kunnat klara. Kadmium är ett annat sådant exempel, och jag återkommer fill kadmium litet längre fram.

Vi måste alltså skaffa oss möjligheter att förebygga skador på miljön. Det kan vi göra på de sätt som jag har talat om, nämligen genom atf öka vår

kunskap och genom aft bli försiktigare när vi handskas med kemiska ämnen, Def gäller då inte bara med ämnet som sådant, utan också med de produkter där dessa ämnen ingår.

Men det handlar kanske framför allt om hur produkterna så småningom kommer aft omhändertas. Allt blir ju förr eller senare avfall - om vi nu skall använda det uttrycket, eftersom det egentligen infe finns något avfall. Om det s, k, avfallet tas om hand på rätt sätt kan det återanvändas, och det måste naturligtvis vara vår målsättning.

Många av de kemiska produkter som vi har tagit i vår tjänst ställer fill mycket besvär när de kommer ut i naturen såsom avfall. Vi måste redan i eft tidigt skede försöka se till att det infe blir på def sättet. Vi har skaffat oss olika instrument för detta. Miljö- och hälsoskyddslagen är ett sådant. Nu skall vi här i riksdagen fatta beslut om ett nytt instrument, lagen om kemiska produkter.

Från centerpartiefs sida har vi till jordbruksutskottets betänkande fogat ett antal reservafioner, där vi på en rad punkter pekar på föreslagna lösningar som vi tycker är mindre bra.

Vi yrkar också avslag på lagen som sådan. Vi gör def inte därför att vi tycker aft lagen är onödig, utan därför att den enligt vår mening inte är tillräckligt verkningsfull i den skepnad som den nu har. Den är framför allt inte tillräckligt preciserad. Man kan inte exakt klara ut hur det kommer att bli, och därför skapas det stor osäkerhet.

Moderaterna har ett annat utgångsläge för sitt yrkande om avslag. Det finns anledning att här påpeka atf def i kemikaliesamhället måste finnas regler som gör aft vi människor har möjlighet att styra utvecklingen, så atf vi inte så småningom upptäcker att vi bara har gjort en mängd misstag.

Det har framförts en hel del synpunkter på regeringens lagförslag. Lagrådet har studerat det - och varit kritiskt. Det har gjorts vissa förändringar i den slutliga lagtexten, men lagrådet har ändå infe kunnat enas, Def finns alltså bestämda uttalanden om att förslaget som sådant inte fyller de krav som vi när det gäller klarhet bör ställa på en sådan här lag,

Def kommer atf kunna bli stora bekymmer när det skall bestämmas vilka varor som man skall göra ingripanden mot och på vilket sätt detta skall ske. Det har sagts atf det kan befaras aft den oklarhet som finns om huruvida en vara skall omfattas av lagen eller infe kan leda till ganska besvärande och långdragna överklaganden. Ett annat alternativ är att myndigheten inte kommer atf göra någonting alls, eftersom den själv är osäker på denna punkt. Om det blir på det sättet, kommer inte lagen aft få den effekt som den borde ha. Då är lagen dålig och måste göras om. Vi har samma uppfattning som dem som i detta avseende har kritiserat lagen.

Kravet på större klarhet har kommit från människorna ute på fältet, från dem som skall syssla med dessa frågor, Def har även förts fram av lagrådet. Naturskyddsföreningarna har också varit kritiska på denna punkt.

En annan brist i sammanhanget är att man satsar mycket på de nya produkterna och ämnena. Men de stora problemen i samhället har vi egenfligen med alla de gamla ämnena och kemiska produkterna - det rör sig

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Kemikaliekontroll

3 Riksdagens protokoll 1984185:151-152

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Kemikaliekontroll

om ungefär 80 000-100 000, Def är framför allt när det gäller dessa sr , vi har en stor okunskap och allvarliga inbyggda problem. Vi borde alltså satsa mer på denna sida och inte i så hög grad inrikta krafterna bara på de nya ämnena, som uppgår till 20-30 per år.

Vi har alltså, i reservafion 2, begärt atf få ett nytt förslag.

Jag har i min inledning talat litet grand om målsättningen för kemikaliepolitiken och kravet på en god miljö. Vi tycker att det i proposifionen saknas en målsättning. Detta har vi tagit upp i reservation 5,

Det produktregister som skall byggas upp skall ge service inte bara fill kemikalieinspektionen utan fill en rad myndigheter på central, lokal och regional nivå. Därför anser vi att det är fel att myndigheten placeras inom kemikalieinspektionen, Den bör vara fristående och ligga utanför myndigheten för att kunna ge service till alla myndigheter på ett likvärdigt sätt. Det handlar också om hur man skall bygga upp produktregistret. Det har valt atf försöka åstadkomma ett blågult register som skall fa upp alla ämnen, och vi skall registrera dem i Sverige, Man kunde även gå en annan väg, nämligen atf man köper kunskap om en större del av dessa ämnen från andra länder och använder de begränsade resurser vi har i Sverige till att fördjupa oss inom de områden där vi vet aff def finns speciella problem. Med tanke på miljön och människorna i Sverige skulle detta vara betydligt bättre och effektivare än atf lägga pengarna på sådant som redan är känt på andra håll. Detta far vi upp i reservation 8, där vi anför aft produktregistref borde ligga utanför kemika-liemyndighefen.

Vi har även synpunkter på organisafionen av registret, Utskottsmajorifeten anser att man skall bygga upp ett centralt organ och bygga ut det med eft antal tjänster. Det är väl gott och väl. Men vad vi framför allt behöver är en ökad kompetens på det regionala planet. Vi menar därför aff man i stället borde inrätta något slags inspektörer med denna kunskap. De skulle kunna hjälpa fill ute i kommunerna och vid granskningar, bevakning, m, m, ute vid de större företagen i regionerna. Man får ut betydligt mer på detta sätt, och organisationen blir effekfivare och bättre.

Utskottet har också förf en diskussion om den toxikologiska informafio-nen, Tox-Info, som startades för ett par år sedan. Den vill man nu plocka in i den nya kemikaliemyndigheten. Vi har motsatt oss detta, eftersom den toxikologiska informationen under de här två åren har skaffat sig ett mycket bra rykte och gjort god nytta. Den toxikologiska informationen har ännu inte helt och hållet funnit sina former. Den utgör en viktig ingrediens i arbetet på att förbättra kunskapen och informationen om kemikalier. Vi har uppfattningen aff om man placerar in den i den nya myndigheten kommer informationsarbetet att försvåras och möjligtvis också att försämras. Vi anser aft den toxikologiska informationen bör vara fristående. Den toxikologiska informationen är i dag placerad vid Karolinska institutet och bör finnas kvar där. Om kemikaHemyndigheten behöver Tox-Infos tjänster och kompetens kan man få dem även vid dess nuvarande placering, Tox-Info behöver inte vara placerad vid myndigheten för att man skall kunna få del av dess kunskaper. En annan sak som talar för atf den toxikologiska informationen

placeras utanför är aft den blir mer fristående vid sin bedömning. Detta tar vi upp i reservationerna 12 och 13.

I dessa reservationer tar vi dessutom upp hur styrelsen skall sammansättas. Vi menar att den bör ha en poHtisk sammansättning och infe den sammansättning som regeringen föreslår. Det är här fråga om en ny myndighet, och en ny myndighet skall vi egenthgen inte placera i Stockholm. Därför har vi föreslagit att man bör placera den i Örebro. Då ligger den ganska nära SAKAB och kan hantera de miljöproblem vi har där så atf detta arbete sker på ett riktigt sätt.

I sitt förslag tiH finansiering av detta har regeringen utgått från aff hela kostnaden skall finansieras, både myndigheten och registret. Vi tycker aff det är fel. Vi menar att man skall ta ut avgifter för den del som har med registrering att göra. Myndighetsutövandet däremot måste gå via budgetmedel. Dessutom missgynnar förslaget de mindre företagen. De mindre företagen får betala fullt ut för sina registrerade produkter, medan de större företagen får en viss rabatt. Vi tycker att det är fel. Vi har i stället föreslagit ett system där man får betala en ganska låg registeravgift, om man kan presentera en fullgod och helt färdig deklaration av produkten, men där man får betala en högre avgift om en del uppgifter fattas vid registreringen. Man skulle få betala en högre avgift till dess att man reparerade det som felades. Ett sådant system skulle alltså gynna dem som är angelägna om att få in riktiga uppgifter i registret. Detta far vi upp i reservation nr 15.

Sedan har vi reservation nr 18 om miljöfarliga batterier. Regeringen har inte gjort någonting åt det problemet i den här proposifionen, och det tycker vi är en brist. Stora mängder tungmetaller sprids i dag ut i naturen genom att man använder sådana här batterier. Inte mindre än 6 ton kvicksilver och 16-20 ton kadmium kommer ut i naturen genom förbränning eller annan hantering av dessa miljöfarliga batterier. Här borde man ha föreslagit ett system med någon typ av pant eller liknande för aft få en effektiv förbättring till stånd. När def gäller kadmium har vi redan gjort ett ganska stort arbete för att minska utsläppen. Det arbetet blir ju inte meningsfullt, om man ökar kadmiumutsläppen på det här sättet. Vi menar att regeringen här borde ha lagt fram ett förslag.

Avslutningsvis vill jag säga aft vi har återkommit med eff förslag om kemikalieförsäkring, eftersom vi tror att man genom ett försäkringssystem skulle få en värdering av de produkter som kommer in. De bHr då åsaffa ett visst värde eller en viss risk. Det skulle sanera marknaden från de farligaste produkterna. Det skulle dessutom bygga upp fonder som kunde användas fill forskning, studier osv. Det är viktigt att vi kan öka vår kompetens, vår kunskap, och atf man gör def på litet olika håll, inte bara inom den statliga organisafionen utan också på detta sätt inom försäkringsväsendet och även bland fristående forskare.

Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till de reservationer som centerpartiet har fogat till detta betänkande.

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Kemikaliekontroll

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Kemikaliekontroll

Anf. 58 LARS ERNESTAM (fp):

Fru falman! Det är angeläget att så långt som möjligt komma fill rätta med de problem som användningen av kemikalier innebär.

Kemikalierna betyder mycket för de framsteg som har gjorts. Jag behöver bara nämna utvecklingen av läkemedel och alla de produkter med kemiska ingredienser som vi dagligen kommer i kontakt med inom de mest skilda områden. Aft kemikalierna är en nödvändig del i samhällslivet får dock inte innebära aft vi negligerar de skadeverkningar som kemiska produkter orsakar på människor och natur.

I propositionen föreslås att den fidigare lagen om hälso- och miljöfarliga varor skall ersättas av en ny lag om kemiska produkter. Många är kritiska mot lagförslaget. De flesta är dock överens om att den nuvarande lagen behöver omarbetas. Vi finner atf det, trots de brister som lagförslaget har, är fråga om en framflyttning av miljöpositionerna. Från folkparfiets sida ser vi därför inga vägande skäl atf gå emot huvudprinciperna i lagen. Vi anser aft def är viktigt att också komma till rätta med produkter med verkningar som ligger utanför vad man normalt brukar benämna som hälso- och miljöfarliga effekter. Jag vill nämna silikosrisken och aft den nya lagen också är fillämplig på exempelvis asbest, kvarts och andra mineraler som kan förorsaka skador på människors hälsa.

När vi accepterar huvudprinciperna innebär det infe atf vi är okritiska fill alla förslag i propositionen.

Det har sagts aft den nya lagen kommer aft medföra ökad byråkrati och överreglering. Den är en ramlag, och def är naturligtvis angeläget aft de tillämpningsföreskrifter som upprättas får en så praktisk och effekfiv utformning som möjligt. Def har dessutom sagts aff en behovsprövning av bekämpningsmedel kan stå i strid med de regler som normalt gäller i en marknadsekonomi. Dét är vikfigt atf understryka aft behovsprövningen inte får innebära eff hinder för möjligheterna att i fri konkurrens få fram de bästa preparaten. Samtidigt är def med hänsyn fill riskerna med bekämpningsmedel viktigt att det finns ett organ som om möjHgt kan stoppa nya medel innan skadan uppstår. Det finns ju, som tidigare har sagts här i debatten, exempel på en rad bekämpningsmedel som medfört skador på såväl människor som miljö.

Jag skall nu, fru talman, redovisa några synpunkter i anslutning till de reservationer från folkpartiet som finns fogade till betänkandet.

I kemikommissionens betänkande finns en utförlig argumentation för aff förhandsanmälan och förhandsgranskning bör avse ämnen och så långt som möjligt överensstämma med de regler som gäller inom EG. Statsrådet har efter remissomgången ändrat kommissionens förslag till atf också avse produkter. Någon övertygande argumentering om varför statsrådet infe följt kommissionens förslag finns inte. Jag anser aff just denna fråga, som ägnats mycket uppmärksamhet från kemikommissionen, hade vunnit på om kommissionens ursprungliga förslag hade följts. Ändringen kan förorsaka onödigt merarbete.

Jag yrkar bifall till reservafion 9.

Def är - beroende på hur man räknar och definierar - mellan 15 och 20 stafliga verk och myndigheter som har ansvar inom miljösektorn. Miljöområdet uppvisar en mycket splittrad bild. Några verk arbetar under jordbruksdepartementet, andra under socialdepartementet, arbetsmarknadsdepartementet, försvarsdepartementet, etc. Def är naturligtvis helt riktigt aft miljöfrågorna skall hanteras direkt ute i olika verksamhetsområden, men def finns ett betydande behov av samordning. Inte minst visar sig detta när en lag som denna skall tas fram. Den berör en rad departements verksamhetsområde. Parallellt har andra utredningar arbetat med delvis likartade frågor på uppdrag av andra statsråd.

Miljöfrågorna måste få en mer central ställning i regeringsarbetet. Det är i och för sig ingen kritik mot vare sig nuvarande jordbruksministern eller tidigare jordbruksministrar, men en miljöminister skulle kunna göra stora insatser för att samordna miljöfrågorna i de olika departementen. Jag är medveten om atf departementsfrågorna åvilar regeringen, men riksdagen bör göra ett principuttalande om behovet av eft särskilt miljödepartement.

Jag yrkar bifall till reservation 14.

Ett exempel på vad som händer när samordningen brister är den flora av skilda avgifter som finns inom miljöområdet. Den nu föreslagna myndighetens verksamhet skall helt finansieras med avgifter. Andra myndigheters verksamhet är delvis finansierad, och i vissa fall täcks kostnaderna näsfan helt av budgetmedel. Det bör göras en samlad utvärdering om miljöavgifterna, deras roll och om huruvida vissa funktioner över huvud taget skall finansieras genom avgifter. Riksdagen bör göra ett uttalande också om detta.

Jag yrkar bifall fill reservation 16.

Riksdagen har många gånger diskuterat behovet av eft sysfem för insamling av mHjöfarliga batterier. Det är bra att branschen nu är beredd att medverka och ta ansvar för att kvicksilverhalten minskar. Det kvarstår dock problem med de kadmiumhalfiga batterierna. Därför är def eff lättvindigt sätt atf, som görs i propositionen, hänvisa till kommunerna. Regeringen måste ha det övergripande ansvaret och se fill atf ett insamlingssystem kommer till stånd. Jag har i tidigare debatter talat om eff pantsystem. Praktiska frågeställningar, bl. a. möjligheterna för enskilda aft frakta använda batterier från utlandet fill Sverige för atf få ut panten, gör aft andra system kanske måste komma till användning. Def räcker dock inte med aft hänvisa till branschen och kommunerna. Det måste tillkomma eff rikstäckande insamlingssystem. Jag yrkar bifall till reservation 18.

Slutligen, fru talman, skaH jag fa upp något av def som också Lennart Brunander talade om, och det gäller lokaliseringen av kemikaliemyndigheten. Centern har med hänvisning till att SAKAB ligger i Örebro län också föreslagit atf kemikalieinspektionen skall lokaHseras dit. Det positiva med förslaget är att centern tar upp behovet att lokalisera mer staflig verksamhet till Örebro län, som nu är ett av de län som mest har drabbats av olika omstruktureringar med åtföljande höga arbetslöshetssiffror. Just kemikalieinspektionen har emellertid ett stort behov av samordning med andra

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Kemikaliekontroll

Nr 151 myndigheter, som naturvårdsverket, arbetsmarknadsstyrelsen m.fl., och def

-T- j j är en liten myndighet som är svår att bryta ut.

Tisdagenden

2S 'lOSS 8 vill också ta upp en annan frågeställning. Det är så, Lennart

________ Brunander, att det finns stor oro i Närkebygderna för atf lokaliseringen av

., ,. SAKAB dit skall innebära aft Närkeslätten för all framtid blir huvudlokalise-

f ., ringsort för allt miljöfarligt avfall. Befolkningen är oroad för att SAKAB i

framfiden skall fördubblas och kanske tredubblas. En förläggning av

kemikaliemyndigheten, med de motiv som centern anför, kan innebära en

legalisering av fortsatt utbyggnad av SAKAB. Jag anser, fru talman, att vi

måste vara mycket försiktiga med ytterligare lokalisering av verksamhet av

den här arten fill Örebro län. Jag yrkar avslag på reservation 12.

Fru falman! Utöver de reservafionsyrkanden jag har anmält yrkar jag i

övrigt bifall till utskottets hemställan.

Anf. 59 PAUL LESTANDER (vpk):

Fru talman! Den kemiska industrin har utvecklats till en jätte. Def är en jätte som har en mycket stor makt i samhället, som kan utveckla och utvidga denna makt på allt fler områden. De multinationella läkemedels- och kemijättarn:as maktutövning har skördat många offer.

Den moderna kemin tillägnade sig tidigt förmågan att manipulera naturen

- helt nya former av materia kunde skapas för första gången. Privata
storkoncerner i Europa utnyttjade dessa kunskaper fill atf göra enorma
vinster. Om I.G. Farben i Västtyskland, som länge ledde kemikalieligan,
hette def i en jubileumsskrift: "I.G. förvandlade kemin från ren vetenskap
och kommersiellt pillertrillande fill en jätteindustri med verkningar på
civilisationens alla faser."

Miljön, marknaden och arbetsplatserna i Sverige översvämmas av kemikalier, engångsemballage och plastprodukter. SamhäHets förmåga till överblick blir allt sämre ju fler produkter som marknadsförs. Professor Lars Ehrenberg uttryckte nyligen inför en grupp riksdagsledamöter läget så här: Vår kunskap

- dvs. samhällets - om kemikalier är så ofullständig att vi inte kan utesluta en
genetisk katastrof i framtiden.

Mot denna bakgrund ter sig regeringens försikfiga tassande när def gäller aft ställa hårda villkor på kemikaHetillverkarna och importörerna ansvarslöst. De stora bolagen har alltid utövat sin makt genom hot om arbetslöshet, liksom genom handelsbojkottaktioner, främst mot den tredje världens stater och befolkning men även mot Sverige. Detta framkommer mer än väl av kemikommissionens dokument. Men om en genetisk katastrof skall kunna undvikas och om den ekologiska krisen infe skall förvärras ännu mer behövs det långtgående ingripanden mot kemikaliehanteringen. Socialdemokraternas löften inför förra valet om att gå facket och miljörörelsen till mötes för atf kraftigt minska kemisamhällets risker har kommit på skam.

Vpk anser att det behövs snabba och effektiva forskningsinsatser och

andra åtgärder för att klarlägga olika miljögifters och industriföroreningars

samband med missbildningar hos foster. Omedelbara ingripanden mot

38 tillverkning och hantering av ämnen med klarlagda eller misstänkta foster-

Tisdagen den 28 maj 1985

skadande effekter måste nu ske. Detta är frågor som gäller livet och Nr 151 framtiden för kommande generationer.

På nyåret kom det ett brev till varje partiledare från Veronica Wikholm i
Gävle. Veronica Wikholm hade lagt ner ett stort arbete på att samla material
omolikamiljöproblemochalarmerandenyheferunderetthelf år, vilket hon „ ....
bifogade brevet. Tvåbarnsmamman från Gävle ställde en rad livsviktiga , ..

frågor till partiledarna. Veronica Wikholm sammanfattar sin oro inför framtiden på följande sätt:

"Varje nyhet är var för sig eft nödrop om att något är galet. Samlade på detta sätt är de skrämmande och mycket alarmerande. Def är på grund av

min oro för mina barns framtid som jag gjort def här arbetet . det

är min övertygelse att Ni håller mina barns och barnbarns liv i era händer."

Vpk har skrivit flera partimotioner med utgångspunkt i kemisamhället och dess svåröverskådliga risker. Med utgångspunkt i Veronica Wikholms brev skrev Lars Werner en motion, "Veronica, barnen och framfiden", där vi hyllar hennes initiativ atf uppmärksamma partiledarna på miljöhoten. I motionen krävs bl. a. åtgärder för en kartläggning av riskzoner för bostadsområden invid fariiga industrier samt ingripande mot fosterskadande ämnen.

När ett barn föds i dag är det redan påverkat av miljögiffer. Påverkan på de ofödda barnen och riskerna för alla övriga barn borde höra till de problem vi diskuterar mest. Så är det infe i dag. Ofta diskuteras "tunga" ekonomiska frågor, och de diskuteras som om de infe berördes av miljöhoten. Och ändå är de ett hot mot alla människor och mot hela samhällsekonomin.

Sedan flera år matas svenska folket med ständigt tal om "den ekonomiska krisen". Om massmedia och förtroendevalda visat lika stor iver för att öka medvetenheten om den ekologiska krisen och hoten mot barnen och deras framfid, så hade opinionen redan kunnat tvinga fram livsviktiga beslut i riksdagen. När miljölarmen dyker upp, kort och intensivt i massmedia, så sätts de sällan in i ett större sammanhang. Och ännu mera sällan kommer föräldrar i likhet med Veronica Wikholm till tals för att direkt pressa politikerna med livsavgörande frågor.

Vpk försöker sätta in miljöproblemen i ett helhetsperspektiv. Vi tror inte atf det helt går atf avvärja hoten utan att stora förändringar sker i samhället. Ett samhälle som är uppbyggt på slöseri med människor och naturtillgångar som skog, frisk luft och rena vatten och där företag kan göra vinster dels på aft bryta ner människornas hälsa, dels på att tillverka läkemedel som sedan skall bota uppkomna skador måste vara sjukt. Kemisamhället och de stora företagens makt innebär ständigt att arbetslösheten ställs mot arbetarnas hälsa och dålig lönsamhet och att budgetunderskott ställs mot åtgärder som förbättrar miljön. Olika grupper i samhället som borde samverka påverkas så atf de ibland agerar mot sina gemensamma intressen eller bHr passiva.

Många.föräldrar känner i likhet med Veronica Wikholm sig vilsna och
rädda inför alla risker för barnen och miljön. Många barn och ungdomar
vågar inte längre tro aft de skall få eft vuxenliv, på grund av krigshot och
miljölarm. Ett samhälle som tillåter att barnen lever i en sådan otrygghet
måste förändras, 39

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Kemikaliekontroll

Det paradoxala sambandet mellan företagens "lönsamhet" och "produktivitet" å ena sidan och tendensen att bryta ner den miljö på vilken den bygger sin existens å andra sidan, blir allt tydligare. Förhållandet mellan skogsindustrien verksamhet, luftföroreningar och pågående skogsdöd är eft drastiskt exempel på detta samband, I Sverige är det, den starka miljöopinionen fill trots, så aft en ansvarslös miljöförstörande verksamhet kan vara lönsam för det berörda företaget - även om den till sist utplånar sig själv.

Varje konstgjord organisk förening som har stark effekt på någon organism innebär en potentiell risk. Därav det allt hårdare trycket på miljön och hoten mot vår hälsa under de senaste decenniernas kemiska revolution. Det måste alltså bli en strävan atf med kraft angripa dessa risker genom aft minska sådana ämnen och därav framställda produkter såväl i antal som volymmässigt. De allvarliga miljöproblem som drabbat vårt land kan infe bemästras om infe samhället tar ansvar för en långsiktig planering där samhällsnyttan överväger, I dag saknas samhällsekonomiska beräkningar som visar kostnader för uteblivna satsningar på miljöpolitikens område. Den bristen måste man komma fill rätta med i kommande utredningar på miljövårdens område.

Den i vpk-motioner framförda åsikten aft ekologisk kunskap och miljöengagemang nu måste kombineras med en strävan aff förändra samhället till ett välplanerat, resursbevarande samhälle, där omsorgen om människan, djuren och naturen får styra produktionens inriktning och organisation, måste få ett genomslag i lagstiftning och industristruktur.

Vpk anser inte aft det nu framlagda lagförslaget är uppbyggt på de målsättningar som jag här argumenterat för. Som en konsekvens av detta yrkar vi avslag på förslaget till lag om kemiska produkter. Vpk anser att en ny lag är befogad endast om den innebär förstärkningar i form av klart uttalade syften och befogenheter för samhället och myndigheterna - i detta falL ingrepp för att minska de stora riskerna i kemisamhället. Våra skäl i övrigt finns preciserade i reservation 1 av John Andersson, som jag yrkar bifall till,

lövrigt vill jag yrka bifall till vpk-reservationerna 4,6, 7,10,11,13,14,18 samt 19,

Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 60 ULF LÖNNQVIST (s):

Herr talman! När Rachel Carsons bok Tyst vår nådde vårt land i mitten av 1960-talet var det upptakten fill en debatt om kemikalieanvändningen i samhället. Boken skildrade hur fågelsången tystnade i skogarna, hur fågelarter var på utdöende på grund av påverkan från miljögiffer. Ungefär samtidigt som boken kom kunde vi se de första spåren av miljögifternas framfart i vår egen natur. Betningen av utsädet med kvicksilver fick svåra följder. Skogsfågeln var i fara. Så fick vi de konkreta larmsignalerna om att också miljön i vårt land var hotad av användningen av vissa kemiska produkter. Ur denna vetskap växte motåtgärderna fram.

Vi fick så småningom lagen om hälso- och miljöfarliga varor - def första försöket att ta eft grepp på kemikalieanvändningen i samhället, Sverige var också på detta område eft föregångsland. För första gången myntades begreppet om den omvända bevisbördan. Det innebar att blotta misstanken om eft ämnes farlighet var tillräcklig för att samhället skulle kunna ingripa.

Vi känner i dag över fyra miljoner kemiska föreningar. Varje år tillkommer tusentals nya kemikalier, 90 000 kemiska produkter används i vårt land. Var och en av oss kommer i den dagliga tillvaron - på arbetsplatserna, i hemmen, i det fria - i kontakt med kemiska produkter av olika slag. Vi gör det genom hela livet. Vi är den första generation som ständigt lever i kontakt med kemikalier.

Men samtidigt som vi kan konstatera allt detta vet vi aft endast en mindre del av alla de kemiska ämnen som används är tillräckligt festade för atf man skall kunna göra en tillfredsställande bedömning av deras hälso- och miljöeffekter. Därmed blir också användningen av kemikalier ett växande hot mot människor och miljö. Ofta upptäcks skadeverkningarna sedan ämnena använts under lång tid. Tätt, tätt kommer larmen om yrkes- och annan miljöbefingad cancer, om allergier och andra skador, skador på människan som i regel upptäcks långt efter det den drabbade utsatts för ämnets påverkan. Vi ser i dag återspeglingarna av 1950-talets och def tidiga 1960-talets kemikalieanvändning. Sedan dess har användningen av kemikalier ökat kraftigt. Vi har därför all anledning att känna oro inför de problem som kan följa i spåren av den kraftigt ökade kemikalieanvändningen. Men samtidigt som vi kan konstatera detta är det angeläget att understryka att kemins utveckling betytt oändligt mycket och fört med sig stora fördelar som på olika sätt förbättrat vår tillvaro. Därför kommer vi också i fortsättningen atf i stor utsträckning använda kemiska ämnen och produkter.

Allt detta vet vi. Det var också utgångspunkten för det initiativ socialdemokratin tog för att skapa en ökad trygghet också i kemikalieanvändningens samhälle med lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Det var början till eft skyddsnät för människor och miljö i ett samhälle med hög kemikalieanvändning, Produktkontrollnämnden kom till. Vi började uppbyggnaden av eff särskilt produktregister för aft öka kunnandet om de produkter som används. Dit hade vi nått.

Så kom regeringsskiftet, och reformverksamheten på det här området liksom på många andra stannade av, I opposifion reste socialdemokrafin krav på nya åtgärder. Vi krävde att en särskilt kemikommission skulle tillsättas för att se över olika frågor på kemikalieanvändningens område, för att samordna insatserna, och för aft fa fram de erforderliga lagarna. Lika enträget som socialdemokratin krävde åtgärder avvisade den borgerliga riksdagsmajorifeten förslagen, Def behövdes inga åtgärder, ansåg man. Därför hände ingenting.

En av de första åtgärderna socialdemokratin vidtog sedan man återkommit i regeringsställning var att tillsätta kemikommissionen, Dess uppgift blev just def som krävts i motionerna under opposifionstiden: att anlägga en helhetssyn på användningen av kemiska ämnen och produkter, aft samordna

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Kemikaliekontroll

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Kemikaliekontroll

de åtgärder på skilda områden som fordrades om man skulle kunna nå en ökad säkerhet och effektivitet i kampen mot de kemiska riskerna, om man skulle kunna samordna och intensifiera forskningsinsatserna och bygga ut kontrollfunktionerna,

Kemikommissionen blev klar med sitt arbete inom den tidsram man fått till sitt förfogande, Regeringen kunde på grundval av kommissionens förslag och de inkomna remissyttrandena presentera sin proposition. Det är den som vi behandlar i d,ag. Det är - vill jag påstå - en av de viktigaste miljöpropositioner vi haft aff behandla i riksdagen. Där slås nu fast atf målet för kemikaliekontrollen skall vara atf förhindra skador på människor och miljö. Skadliga ämnen och produkter skall så långt möjligt ersättas med mindre skadliga eller helt ofarliga. Där användningen av ämnen som kan innebära risker för hälsa och miljö inte kan undvikas, måste sådana åtgärder vidtas som gör hanteringen säker. För att kemikaliekontrollens mål skall nås är det vikfigt att alla kemiska produkter som hanteras är väl utredda med avseende på deras effekter på hälsa och miljö. Lika angeläget är def att de som hanterar kemiska produkter är tillräckligt informerade om skaderisker och förebyggande åtgärder, så aft produkterna kan hanteras på ett säkert sätt.

Det grundläggande är att ansvaret för att kemikaliekontrollens mål kan uppnås ligger hos de företag som tUlverkar, importerar eller använder kemiska produkter. Myndigheternas huvuduppgift inom kemikaliekontrollen skall vara atf se till att företagen gör det som krävs för aft undanröja och förebygga hälso- och miljörisker. Därför måste höga krav ställas på tillverkare och importörer.

Detta är de allmänna utgångspunkterna. Utifrån dessa formas åtgärdspakefet. Vi måste veta mer om de ämnen vi använder. Därför införs ett system med förhandskontroH, Ämnena skall testas, innan de får börja användas. Så vill vi så långt möjligt förebygga atf sådana ämnen som kan ge upphov fill skador kommer till användning. Förhandskontrollen är en grundläggande del av en effektiv kontroll av kemiska ämnen.

Vidare måste vi skapa eft register för kemiska produkter. Vi har börjat uppbyggnaden av ett sådant. Det måste fullföljas. Om vi skall kunna få en tillfredsställande bUd av de kemiska produkter som används i samhället, måste vi veta var de finns, hur de är sammansatta och vilka problem de kan vålla. Därför är produktregistref ett måste.

Vidare: Märkningsföreskrifterna måste förbättras. Den som använder kemiska produkter i arbetslivet måste veta vad han använder och hur han på bästa sätt kan skydda sig mot de problem som kan vara förknippade med produkten,

Lagen om hälso- och miljöfarliga varor ersätts med en ny lag om kemiska produkter. Den nya lagen är fillämplig på hanteringen och importen av alla kemiska produkter, Def är ett viktigt steg i våra strävanden att få ett bättre grepp om det som händer i kemisamhället.

För att sätta kraft bakom lagen föreslås att en ny myndighet, kallad kemikalieinspektionen, inrättas. Den skall ersätta produktkontrollnämnden. Men den ges också andra uppgifter inom ett mera vidsträckt område.

Def är ett gammaft krav att myndighetsutövningen på kemiområdet skall skärpas och effekfiviseras. Med den nya myndigheten, och med de ökade resurser den får till sitt förfogande, skapas förutsättningarna för detta.

Herr talman! Detta är i stor korthet innehållet i proposifionen. Det är ett avgörande steg i strävan att bygga ut skyddsnätet för människor och miljö i ett samhälle, där vi använder alltmer av kemikalier, som nu tas med denna proposition. Situationen i dag är inte bra, men med det förslag regeringen presenterat och som jordbruksutskottets majoritet ställer sig bakom, flyttar vi fram positionerna och tar avgörande steg mot aff skapa eft sådant läge atf vi med fog kan hävda att vi ger trygghet för människor och miljö också i ett samhälle, där det används kemikalier, Def är ett övergripande mål för socialdemokratins miljöpolitik aft undanröja varje hot mot människans livsmiljö. Det gäller också på detta område.

Vi kan nu konstatera atf moderaterna och centern yrkar avslag på den nya lagstiftning som vi förordar på miljöns område. Vi kan konstatera atf moderaterna säger nej till tillkomsten av den nya myndigheten. Men egenfligen är detta inte någonting förvånande. För både centern och moderaterna gäller att när miljöintressena kolliderar med dessa partier närstående intressen får miljön vika. Så har det varit många gånger. Det har vi tidigare fått många exempel på. Så är det också nu.

Herr falman! Jag vill med detta yrka bifall till hemställan i jordbruksutskottets betänkande med anledning av regeringens proposition 1984/85:30 och avslag på de reservationer som fogats tiH utskottets betänkande.

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Kemikalie-kontrod

Anf. 61 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) repHk:

Herr talman! Jag vill inte göra någon invändning mot Ulf Lönnqvists påstående att han kunde förutse hur moderaterna skuHe ställa sig. Det är ett alldeles riktigt konstaterande aft vi har en handlingslinje i dessa frågor - jag . har redovisat den tidigare och skall icke upprepa detta nu. Men jag vänder mig bestämt mot det mycket insinuanta sättet atf uttrycka det hela, dvs, att vårt motiv skulle vara atf tHlgodose "dessa partier närstående intressen",

Ulf Lönnqvist! Är detta någonting väsentligt som det känns behov av aft utveckla, så gör gärna det här i kammaren, i stället för att slänga så slarviga yttranden omkring sig. Miljödebatten kräver faktiskt litet mer än vad vi nyss fick bevittnat. Är def något fel på vårt ställningstagande, så kritisera det i sak, men insinuera icke!

Anf. 62 LENNART BRUNANDER (c) replik:

Herr talman! Ulf Lönnqvist sade atf när Rachel Carsons bok Tyst vår kom ut vaknade denna debatt. Det är naturligtvis riktigt. Vi fick en hel del bakslag när det gäller vår användning av kemikalier, både här i Sverige och kanske ännu mer på andra håll i världen. Jag nämnde i mitt anförande att detta är problem som denna lagstiftning liksom annan lagstiftning och över huvud taget vårt agerande avser att motverka, så att vi inte får uppleva detta igen. Tyvärr tror jag inte att denna lagstiftning kommer att förhindra detta,

Ulf Lönnqvist sade också atf när Tyst vår kom ut börj ade Sverige göra vissa

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Kemikaliekontroll

saker och att vi var eft föregångsland. Ja, Sverige var eft föregångsland. Jag tycker att Sverige borde vara ett föregångsland också nu, men av allt att döma blir vi infe det med denna lagstiftning, eftersom den kommer atf föranleda tveksamhet vid agerandet,

Ulf Lönnqvist sade sin vana trogen atf under den tid vi hade andra regeringar än socialdemokrafiska hände ingenting, Ulf Lönnqvist sade också att socialdemokraterna motionerade men fick sina mofionsyrkanden avslagna. Nu hände emellertid en hel del under denna fid. Socialdemokraternas mofionsyrkanden gick ju ut på en kemikommission, och en sådan kom fill. Kemikommissionen har nu avgivit sitt betänkande, och vi har fått ett förslag med anledning av detta. Jag kan inte förstå annat än atf de socialdemokratiska mofionärerna måste känna sig grymt besvikna, för resultatet blev ju infe så bra som man hade anledning att vänta efter alla de krav som ställdes. Men jag kan hålla med Ulf Lönnqvist om att detta är en viktig proposition, eftersom den behandlar ett mycket vikfigt område - eft livsviktigt område, skulle jag vilja säga, E)et är också mot den bakgrunden som vi kritiserar innehållet i propositionen, eftersom def inte tillgodoser de krav som vi har anledning aft ställa i denna viktiga fråga,

Ulf Lönnqvist sade att det måste läggas eft ökat ansvar på de företag som importerar. Det håller jag fullständigt med om, Def gäller även de företag i Sverige som tillverkar och använder dessa produkter. Men man måste också kunna ställa krav på den lagstiftning som reglerar detta område. Man måste också kunna ställa krav på de myndigheter som skall hantera dessa frågor. Det måste alltså ställas höga krav rakt över. Det tycker jag att def verkar som om Ulf Lönnqvist har glömt.

Anf. 63 ULF LÖNNQVIST (s) replik:

Herr talman! Arne Andersson i Ljung uppmanade mig aft ta upp de konkreta punkterna och att inte insinuera. Men, Arne Andersson, vad är skälet till aff moderaterna ofta går emot när vi tar avgörande steg för atf skapa bättre förhållanden på miljöns område och dessa avgörande steg kommer på kollisionskurs med näringslivets intressen? Jag tycker att det finns anledning aft ställa sig frågan om det infe är så att moderaterna låter andra intressen än omsorgen om miljön ta över. Det var det jag gjorde ett påpekande om.

Till Lennart Brunander vill jag säga atf def är litet tröttsamt att höra honom säga atf Sverige var ett föregångsland men infe längre är det, Sverige är fortfarande eft föregångsland, sedan vi nu ånyo fått fart på reformverksamheten på miljöns område, Def är naturligtvis något parodiskt när Lennart Brunander säger atf situafionen inte blir bättre med denna lag. Men, Lennart Bmnander, det måste vara ännu sämre med centerpartiets avstyrkande av aft man över huvud taget skall göra någonfing på def här området.

Kemikommissionens arbete har varit epokgörande i långa stycken. Det är den första ordentliga genomgången och kartläggningen på kemins område, och def är eft utomordentligt värdefullt arbete som sekretariatet och de experter man haft till sitt förfogande har genomfört. Vi har med detta fått

möjligheten aft förbättra och förfina samhällets instrument för aft fa itu med Nr 151

frågorna på detta mycket besvärliga område. Det kommer fill uttryck i -p- j j

lagstiftningen, det kommer till uttryck i den förstärkta organisafion och .,„ -inoc
myndighetsutövning som skall sätta kraft bakom lagen. På skilda områden är

def alltså eft avgörande steg som fas för aft skapa det som jag tidigare j ., ,.

betecknat som ett förfinat skyddsnät för människor och miljö i ett samhälle k t II
där vi också framöver kommer att använda olika kemikalier,

Anf. 64 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik:

Herr talman! Ulf Lönnqvist säger aft vi har invänt när regeringen kommer med förslag om avgörande steg på miljöns område. Vi anser inte att def har tagits några avgörande steg framåt på miljöns område. Vad ni har föreslagit är en ny lag och en ny myndighet. Detta är icke liktydigt med atf ni har kommit till en bättre tingens ordning.

Vi har helt enkelt länge haft den uppfattningen aft vi mycket väl kan jobba med den lag om hälso- och miljöfarliga varor som vi har och atf den kan vara ett bra instrument för att rätta till de saker och ting som nu inte fungerar. Detta har ingenting aft göra med att det eventuellt finns företagsverksamhet i Sverige som i varje fall under en övergångstid kan ha problem med de nya lagar och förordningar som kommer.

Vad jag är säker på är emellertid aft den nya myndigheten blir ett nytt inslag i det byråkratiska krångel som vi mera allmänt kritiserar. För den skull har vi ansett att den verksamhet som har funnits på Karolinska institutet och hos produktkontrollnämnden hade kunnat fortsätta - och det sannolikt också utan de 15 nya tjänster som måste komma till.

Regeringens förslag är att öka byråkrati och krångel, och det är icke Hktydigt med ett bättre skydd för människor och miljö, Def är skillnaden oss emellan,

Anf. 65 LENNART BRUNANDER (c) replik:

Herr talman! Ulf Lönnqvist sade att kemikommissionen har utfört ett utomordentligt arbete, och def skall jag infe på något sätt ifrågasätta, I varje fall har arbetet varit omfångsrikt, och kommissionen har naturligtvis också gjort ett vikfigt och bra jobb. Det är så mycket mera anmärkningsvärt aft resultatet av det inte blir bättre.

Sedan säger Ulf Lönnqvist att vi ju yrkar avslag på det här lagförslaget, och därför måste vårt sätt aft lösa problemet vara bra mycket sämre. Vi yrkar avslag på lagförslaget, men vi begär ett nytt, bättre förslag. Det finns en lag om hälso- och miljöfarliga varor som fungerar. Den lag som man nu har konstruerat kommer enhgt många bedömare inte aft fungera ett dugg bättre. Det finns tolkningsproblem som kommer att leda till atf den får en bristfällig funkfion, och def är detta vi vänder oss emot. Därför vill vi ha eff nytt förslag. Vi har infe yrkat avslag därför att vi inte vill ha någonfing, utan därför att vi vill ha någonting som är bättre.

Nr 151 Anf. 66 ULF LÖNNQVIST (s) replik:

Tisdaeen den Herr talman! Lennart Brunander och även Arne Andersson i Ljung har

28 mai 1985 menat atf den nuvarande lagen om hälso- och miljöfarliga varor fungerar bra

_____________ och att det därför inte behövs någon ny lagstiftning. Men hade den fungerat

Kemikalie- ' ' naturligtvis inte kemikommissionen vid sin noggranna genom-

knntroll 8" situationen och av lagens tillämplighet och användningsområde lagt

fram förslag om en ny lag. Skälet är, vilket ofta är förhållandet på miljöns område, att lagar, som är alldeles förträffliga den dag de beslutas och börjar användas, så småningom visar sig ha överlevt sig själva och behöver förnyas. Om inte lagstiftningen är framåtsyftande och i nivå med den aktuella situafionen blir lagen i stället en black om foten och icke ett instrument som skall kunna användas för att samhället skall kunna flytta fram sina posifioner på miljöområdet. Det är skälet till att förslag om en ny lag läggs fram,

Arne Andersson i Ljung säger att def är byråkratiskt krångel. Jag vet, Arne Andersson, att def synsättet inryms i den moderata ideologin. Där är det ett ingrepp i företagens frihet när man stiftar lagar och tillsätter myndigheter. Där är def eft frihetsbegrepp aft ta bort detta, låta marknadskrafterna fritt fungera och påverka och styra utvecklingen. Vi anser från socialdemokratins sida att miljön och människors hälsa är alltför viktiga för att de skall överlämnas åt fria marknadskrafters spel och åt det fria vinsfintressefs spel. Här krävs regleringar och myndighefsingripanden. Det är också orsaken till förslagen på detta område.

Talmannen anmälde att Lennart Brunander anhålHt att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik,

Anf. 67 JAN FRANSSON (s):

Herr talman! För oss socialdemokrater är det självklart aft det på jordbmket måste ställas samma stränga miljökrav som gäller för industrin. Från de borgerliga partiernas sida har detta inte varit lika självklart. Det finns det många exempel på när denna kammare haft att fatta beslut om åtgärder för att minska eller eliminera miljöproblem inom jordbruket, I det betänkande som vi nu behandlar finns det dock inslag av en ökad medvetenhet från borgerligt håll om att kemikalieanvändningen i jordbruket inte längre kan negligeras, vilket är positivt.

Jordbrukefs miljöproblem har kommit aft alltmera uppmärksammas, och några konkreta förslag som direkt berör jordbruket återfinns också i utskottets betänkande om en bättre kemikahekonfroll,

Alla bekämpningsmedel skall regelbundet omprövas enligt stränga krav från hälso- och miljövårdssynpunkt. Bekämpningsmedel får i dag inte användas utan att vara registrerade hos produktkontrollnämnden, men registreringen föreslås nu tidsbegränsas till högst fem år. Vid registreringen skall också behovet av den avsedda bekämpningen prövas.

Det finns för närvarande inga hinder att importera oregistrerade medel.
Nu föreslås förbud mot import av oregistrerade medel,
46 Vid sidan av hotet om en fortgående försurning av mark och vatten är

effekterna av bruket av kemiska bekämpningsmedel i jordbruket för människors hälsa och miljö något som oroar allt fler människor i vårt land, och kanske då speciellt i de befolkningsrika jordbrukslänen, t, ex, i mitt hemlän Skaraborg,

Inte minst de människor som bor i dessa län välkomnar naturligtvis regeringens förslag aft med vissa undantag förbjuda flygbesprutningen på åkermark. Jag har under årens lopp fått åtskilliga samtal från personer som -säkert helt oavsiktligt - bildligt talat har blivit "duschade" med bekämpningsmedel som kommit på avdrift vid spridning från luften. Erfarenheterna har visat att det trots skyddszoner infe alltid går aft undvika de olägenheter som flygspridning av bekämpningsmedel över jordbruksmark kan medföra, Def är svårt att undvika atf medlet sprids även utanför åkrarna, Def är bakgrunden till att ett förbud mot flygbesprutning nu införs. Även om riskerna för avdrift är betydligt mindre med markbaserad sprututmstning, finns.de. Risken kan reduceras med lägre ramphöjd, minskat arbetsfryck i sprutan och munstyckefs utformning. Utrustningen spelar alltså en viktig roll. Det är anledningen till att ett system med provning och godkännande av sprututmstning föreslås bli infört, En minskad avdrift är naturligtvis också en angelägenhet ur arbetsmiljösynpunkf.

Ett lagstadgat förbud om spridning av bekämpningsmedel finns redan när def gäller lövslybekämpning på skogsmark. Denna lag vill moderaterna enligt sin reservation nr 17 upphäva, Arne Andersson i Ljung har tidigare redovisat bakgrunden.

Jag tycker nog atf det är för tidigt att dra några slutsatser av den lagen, I grunden är def väl, som Ulf Lönnqvist i sitt senaste inlägg påpekade, så att vi har litet olika synsätt. Vi socialdemokrater tycker att def här är en fråga där folkviljan bör få komma till uttryck. Folk bör ha ett inflytande över de här frågorna. Vi har svårt att förstå varför folkviljan skulle komma till sämre uttryck om kommunerna får ansvaret att hantera dem. Jag yrkar alltså avslag på den moderata reservationen.

De larm som nu når oss om yrkes- och miljösjukdomar - cancer, allergier eller andra skador och sjukdomar- är återspeglingar av 1950- och 1960-talens kemikalieanvändning. Sedan dess har kemikalieanvändningen ökat mycket kraftigt. Det gäHer infe minst inom jordbruket. Omkring hälften av landefs åkerareal besprutas med ogräsmedel varje år. Ju längre söderut, ju mer sprutas def.

Under mitten av 1970-talef introducerades i södra Sverige en ny variant av kemisk bekämpning av främst skadedjur och växtsjukdomar, den s, k, programmerade odlingen. För atf skydda sig mot skördebortfall genom växtskadegörare började man spruta i förebyggande syfte, dvs, man sprutar efter schema för säkerhets skull, om det skulle komma angrepp, Växtskade-görarna blir resistenta, så preparaten måste ständigt bH starkare. Den programmerade odlingen har, med viss rätt, ibland beskrivits som det verkliga steget in i ett oåterkalleligt kemikalieberoende jordbruk. Det blir svårt att ta sig ur det.

Herr talman! En sådan utveckHng skulle gå på tvärs mot den målsättning

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Kemikalier kontroll

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Kemikaliekontroll

om en minskad användning av kemiska bekämpningsmedel som den socialdemokratiska partikongressen har lagt fast på def här området.

Kemikalierna kom måhända väl till pass när jordbrukefs rationalisering inleddes på 1950- och 1960-talen, Och det finns kanske, för undvikande av missförstånd, anledning aft säga aft den enskilde jordbrukaren inte kan beskyllas för att vara ansvarig för utvecklingen,

I dag har vi alla lärt att kemikalierna kanske gett oss långt större problem än de löste. Därför gäller det att bryta utvecklingen.

En förutsättning för detta är mera kunskap, men också att vi utnyttjar den kunskap och yrkeskunnighet som redan finns i den svenska jordbrukarkåren,

I det sammanhanget har utskottet hänvisat till ett fidigare betänkande, som behandlade def forskningspolitiska program som riksdagen på regeringens förslag antog förra året och som inrymmer ett särskilt projekt om 1990-talets jordbruk. En av utgångspunkterna i det projektet är att formerna för jordbruksproduktionen ses över med inriktning på en minskad användning av handelsgödsel och bekämpningsmedel. Den första rapporten väntas inom de närmaste veckorna. Detta äger än mer sin aktualitet eftersom debatten om jordbruksproduktionen äntligen börjar breddas fill att inte bara handla om kvantitet och pris utan också om kvalitet och i vilken miljö livsmedlen produceras. Med den utgångspunkten är all övergång tUl alternativ odling ett steg i rätt riktning och väl värd aft uppmuntras.

Så några ord om finansieringsfrågorna, I reservation nr 15 pläderar centerpartiet för sin lösning, medan folkpartiet i sin reservation nr 16 vill ha en utvärdering av samtliga miljöavgifter.

Utskottet anser liksom jordbruksministern att kemikalieinspektionens verksamhet skall finansieras genom avgifter och i princip vara självfinansierad. En allmän produktavgift tas ut årligen för varje produkt som är anmäld till produktregistret. Genom att avgiften differentieras i förhållande fill antalet produkter torde den inte bli oskäligt betungande för de berörda företagen.

Herr talman! Jag yrkar avslag på samtliga reservafioner och fillstyrker utskottets förslag i dess helhet.

Anf. 68 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik:

Herr talman! Beträffande den moderata kritiken av lagen om lövslybekämpning från luffen sade Jan Fransson att def är litet väl tidigt att ha några synpunkter på detta än. Då är Jan Fransson verkligen försiktig i överkant, Def förhållandet att det för ett år sedan blev så, att endast ett fåtal av landefs kommuner över huvud taget tillät kemisk lövslybekämpning visar entydigt aft lagen används på eft annat sätt än vad både ni och vi egentligen hade förutsatt. Vi hade förutsatt aft alla metoder skulle kunna komma till användning - också att det för stora markområden, framför allt i våra stora skogsbygder med mycket avsides belägna områden, mycket väl skulle kunna användas kemisk lövslybekämpning, en metod som är 2 000 ä 3 000 kr, billigare per hektar än manuell bekämpning, I värsta fall utförs ingen lövslybekämpning alls - och det är egentligen det som sker nu.

För övrigt: I år har ingen enda kommun omprövat sina i fjol fattade beslut. Med andra ord: Def råder i praktiken ett totalförbud. Det vill jag sätta i samband med den mycket restriktiva inställning som nu kommer fill uttryck också inom jordbruket. Mycket ologiskf förutsätter man atf def ändå skall finnas flygplan fill förfogande - både för jord- och skogsbruket - i särskilt besvärliga situafioner. Var kommer de ifrån? Den frågan har jag ställt, och den kanske Jan Fransson kan återkomma till. Var står den flygplansfloffan? Och var finns de utbildade piloter som gör sådana ingripanden, om det verkligen uppstår akuta situationer? Ni omintetgör den möjligheten, för både jord- och skogsbruket.

Däri ligger grunden till den kritik som vi har framfört.

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Kemikaliekontroll

Anf. 69 LENNART BRUNANDER (c) replik:

Herr falman! Arne Fransson avslutade med aft säga att vi måste få en situation där vi ställer samma krav på jordbruket som på industrin när def gäller kemikalier. Han beskyllde också övriga parfier här i kammaren för aff inte ställa upp på def utan vilja ha enklare regler för jordbruket än för industrin. Det var ett slag under bältet, som jag ser det.

Det finns inte några annorlunda regler för jordbruket beträffande kemikalier än för industrin eller samhället i övrigt. Manskullet, o, m, kunna säga atf den stora kemikalieanvändningen, där vi har fått se de stora problemen - om vi nu bortser från kvicksilvret, som Ulf Lönnqvist var inne på - har gällt andra delar av näringslivet än jordbruket.

Nu är inte vi ifrån centerpartiet - och infe heller någon från jordbruket, vad jag vet - negativ till att vara restriktiv när def gäller kemikalieanvändning i jordbruket. Det finns all anledning atf vara restriktiv, att ta upp diskussioner om hur man kan minska kemikalieanvändningen. Men vi måste också vara beredda att ta konsekvenserna av detta.

Vi kan se på det jordbruksavtal som har diskuterats, där förhandHngarna har strandat. Här kräver man från samhällets sida att jordbruket skall rationaliseras ytterligare. Vad innebär en sådan rationalisering? Vi har eft mycket rationellt jordbruk i dag, och de enda möjligheter som man har är aft använda ännu mer kemiska preparat. Det är alltså vad man kräver. Men å andra sidan står man här och pratar om att minska kemikalieanvändningen.

Det resonemanget går inte ihop, och def är där problemet ligger. Jag tror aft både det svenska jordbruket och vi alla är mycket intresserade av att få möjligheter att nyttja mindre mängder kemiska preparat i jordbruket. Men då måste vi också ta konsekvenserna, så aft jordbrukaren kan få en ordentlig inkomst, och vi måste också vara beredda att acceptera den kvalitet på produkterna som vi då får. Detta måste gå hand i hand.

Anf. 70 LARS ERNESTAM (fp) replik:

Herr talman! De borgerliga partierna vill på miljöområdet behandla jordbruket annorlunda än industrin, säger Jan Fransson, För folkpartiets del stämmer det inte. Jag skall bara ta två exempel.

Hur var det, Jan Fransson, med ändringen av miljöskyddslagen, när vi

4 Riksdagens protokoll 1984/85:151-152

Nr 151

Tisdagenden 28 maj 1985

Kemikaliekontroll

diskuterade Ringsjöproblemen? Folkpartiet ställde sig då bakom di jrslag som innebar atf vissa områden kunde förklaras som katasfrofomräden.

Jag kan fa ytterligare ett exempel: handelsgödselavgifferna. Folkpartiet ställde sig bakom också dem. Vad vi har begärt är en redovisning av hur de medel som inflyter genom dessa avgifter skall användas för insatser på miljöområdet. En sådan redovisning har vi ännu inte fått från regeringen,

Anf. 71 JAN FRANSSON (s) replik:

Herr talman! Har vi, Arne Andersson i Ljung, genom lagstiftning överlåtit åt kommunerna att besluta om spridningen av bekämpningsmedel i skogsbruket, gäller det också atf vi visar förtroende för deras sätt aft handskas med detta. Från socialdemokraternas sida finns det inga som helst planer på aff ta ifrån kommunerna rätten att handlägga dessa frågor.

Med anledning av påståendet aft jordbruket måste undersfällas samma stränga miljökrav som industrin säger Lennart Brunander atf def infe går atf jämföra industrin och jordbruket. Men vad har alternativet varit, Lennart Brunander, när vi har kommit med förslag fill åtgärder för aft fackla miljöproblerrien inom jordbruket? Jo, ni har sagt: Inom jordbruket kan vi klara alla miljöproblem genom information och rådgivning. Så var det i samband med reglerna om naturvårdshänsyn i jordbmkslagstiffningen, ändringen i miljöskyddslagen, miljöavgifterna, osv.

Hur skulle det ha sett ut, Lennart Brunander, om den socialdemokratiska regeringen på 1960-talet, när def väldiga reformarbetet på miljöområdet inleddes, hade sagt: Vi skall klara detta med informafion och rådgivning? Det hade inte gått. Även för aft tackla miljöproblemen på jordbrukets område kommer def, som tidigare påpekats i debatten, aff vara nödvändigt att samhället skaffar sig den kontroll som vi kan få genom att i denna kammare stifta lagar.

Till Lars Ernestam vill jag säga atf folkpartiet och socialdemokraterna i de exempel som här har nämnts har stått på samma sida när def har gällt atf tackla miljöproblemen inom jordbruket.

Anf. 72 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik:

Herr talman! I sin replik gör Jan Fransson näsfan gällande aft moderata samlingspartiet skulle ha varit delaktigt i def beslut som gav den lag som vi fick i fjol. Vi har icke deltagit i detta beslut. Vi hade en helt annan uppfattning än majoriteten om hur lagen skulle fungera. Redan innan beslutet fogs hade vi klart för oss aft def icke var ett lämpligt lagförslag och att det skulle kunna ge en för skogen dålig polifik.

Det har nu visat sig atf vi hade rätt på denna punkt, Def är mot bakgrund av den i och för sig korta erfarenhet som vi i dag har som vi kan upprepa den kritik som vi redan innan beslutet togs riktade mot regeringens förslag, Def har blivit sådana praktiska konsekvenser aft beslutet är aft likna vid ett totalförbud. Detta är skadligt för skogsbruket.

Nu är vi på väg aft få detsamma inom jordbruket. Ni socialdemokrater lyssnar eller lär inte. Ni är lyckliga över era beslut. Det spelar emellerfid

ingen roll om besluten har lagts på kommunerna eller om vi fattar dem här i riksdagen. Dåliga beslut är likväl dåliga beslut, och dem skall vi ändra på. Vi skall se till att saker och fing fungerar på ett vetfigt sätt - infe sitta här och vara lyckliga över att vi trots allt styr landet. Styr vi landet på ett dåligt sätt, är det dålig polifik, Jan Fransson,

Anf. 73 LENNART BRUNANDER (c) replik:

Herr talman! Jan Fransson gjorde gällande att jag här skulle ha sagt atf man inte kan jämföra jordbruk och industri. Vad jag sade var aft vi i dag, när det gäller användningen av kemikalier, har samma regler för jordbruk och industri. Det var i alla fall vad jag menade.

Den stora mängden kemikalier används infe i jordbruket, utan i övriga delen av näringslivet - och samhället. Därigenom skapas förfärligt många problem. Också jordbruket får försöka klara av de problem, i form av kemikalieutsläpp och annat, som industrin i övrigt orsakar. Sedan skall man också ställa sig frågan: Vad beror kemikalieanvändningen i jordbruket på? Hade infe socialdemokratin drivit den jordbrukspolitik man gjorde under 1960-talet hade vi förmodligen inte befunnit oss där vi nu befinner oss. Socialdemokraterna favoriserade, nästan ställde ultimatum på, stordrift och specialisering. Dessa två saker leder otvetydigt till en ökad användning av kemiska produkter och handelsgödsel. Detta är socialdemokraterna ansvariga för.

Nu vill man springa ifrån detta ansvar och sätta jordbrukarna i en besvärlig situation genom att säga att de inte skall använda kemikalier längre utan klara jordbruket ändå. Vi kan kanske klara detta till en viss del. Jag tror nämligen att jordbruket vill hjälpa till i den mån det kan. Men då måste man också ta konsekvenserna för detta tyckande och inte bara påstå atf det går, utan man måste se till atf jordbrukarna har möjlighet att få tillräckliga inkomster när detta införs. De är hårt klämda redan nu.

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Kemikaliekontroll

Anf. 74 NILS HÄGGSTRÖM (c):

Herr talman! Många har haft stora förväntningar på resultatet av kemikommissionens tvååriga arbete. Resultatet behandlar vi i dag, och jag måste konstatera att bristerna är så stora att det är mycket tveksamt om def beslut som majoriteten kommer att fatta i dag innebär något framsteg i kampen för en bättre kemipoHtik, Påtagligast är bristerna när def gäller produkt kontrollen,

Denna kemikalieproposition innehåller samma undfallenhet för de huvudsakligen utländska intressen som styr kemikalieproduktionen som den proposition om bilavgaser som vi behandlade i denna kammare för ett par veckor sedan. Det är miljön som återigen får stryka på foten.

Herr talman! Jag begärde inte ordet i första hand för att kommentera propositionens aHmänna brister utan för aft kommentera den mofion som Börje Hörnlund och Karin Israelsson väckt med anledning av denna proposition, I motionen ställs kravet att Umeå universitet skall erhålla resurser för etablerandet av ett miljöforskningscentrum. Detta förslag har

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Kemikaliekontroll

inte vunnit utskottets gillande, vilket jag beklagar. Inom flera av de för miljöforskningens centrala ämnesområdena- kemi, biokemi, ekologi, miljö och yrkesmedicin - har universitetet mycket hög vetenskaplig kompetens. Speciellt betydelsefull i detta sammanhang är den systemafiska forskning som bedrivs kring dioxiner,

Umeå universitet har utmärkta förutsättningar att driva forskning inom miljöområdet. Dock saknas den viktiga toxikologiska kompetensen. Den måste byggas upp. Därmed skapas förutsättningar för def miljöforskningscentrum som enligt vår mening måste komma fill stånd vid Umeå universitet. Det är viktigt att samhället bidrar till att bygga upp denna typ av kompetens vid sidan av kemikalieföretagen. Annars riskerar dessa att fullständigt dominera och styra forskningsarbetet. Utskottets avstyrkande av mofion 3062 motiveras med aft uppbyggandet av kunskaps- och forskningskompetens av det slag som tas upp i mofionen måste ske genom högskolans och forskningsrådens medverkan. Jag har förståelse för den inställningen från utskottets sida, och vi kommer därför att följa upp motionen på annat sätt. Vi återkommer alltså beträffande den här frågan.

Herr falman! Jag yrkar bifall fill centerns reservafion i anslutning till denna proposition.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 (avslag på förslaget till lag om kemiska produkter)

Först biträddes reservafion 2 av Kersfin Andersson och Lennart Brunander med 49 röster mot 18 för reservafion 1 av John Andersson, 228

ledamöter avstod från att rösta. Härefter biträddes reservafion 3 av Arne Andersson i Ljung m, fl, med

77 röster mot 47 för reservation 2 av Kerstin Andersson och Lennart

Brunander, 171 ledamöter avstod frän atf rösta. Slutligen bifölls utskottets hemställan med 162 röster mot 75 för

reservafion 3 av Arne Andersson i Ljung m, fl, 60 ledamöter avstod från aft

rösta.

Beträffande den sistnämnda voteringen anmälde

dels Jörn Svensson (vpk) aft han avsett aft avstå från aft rösta men markerats ha röstat ja,

dels Arne Nygren (s) aft han avsett aft rösta ja men markerats ha avstått från aft rösta.

Mom. 2 a, b, d och e (direkfiv till utredningar på miljöområdet, m. m.)

Utskottets hemställan bifölls med 219 röster mot 16 för reservafion 4 av John Andersson. 58 ledamöter avstod från aft rösta.

Arne Nygren (s) anmälde att han avsett aff rösta ja men markerats ha avstått från att rösta.

Mom. 2c, (prioritering av åtgärder mot befintliga produkter m. m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Kerstin Andersson och Lennart Brunander - bifölls med acklamafion.

Mom. 3 (vissa huvudfrågor i lagförslaget)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 6 av John Andersson - bifölls med acklamafion.

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Kemikaliekontroll

Mom. 5a (ett fullständigt och öppet produktregister, m, m,)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av John Andersson - bifölls med acklamafion.

Mom. 5b (ett fristående produktregister m, m,)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 8 av Kersfin Andersson och Lennart Brunander - bifölls med acklamafion.

Mom. 6a (samordning med EG:s regler)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 9 av Lars Ernestam - bifölls med acklamation.

Mom. 6c (vissa dokumenfationskrav m,m,)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 10 av John Andersson - bifölls med acklamafion.

Mom. 7b och c (resurser fill kemikalieinspektionen, m,m,)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 11 av John Andersson - bifölls med acklamation.

Mom. 7d, g och i (vissa resurs- och organisationsfrågor m,m,)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 12 av Kerstin Andersson och Lennart Brunander - bifölls med acklamation.

Mom. 7 e (oförändrad organisation för den toxikologiska informationsservicen)

Utskottets hemställan bifölls med 163 röster mot 62 för reservafion 13 av Kerstin Andersson m, fl, 71 ledamöter avstod från att rösta,

Ewy Möller och Bertil Danielsson (båda m) anmälde att de avsett atf avstå från atf rösta men markerats ha röstat ja,

Arne Nygren (s) anmälde atf han avsett aft rösta ja men markerats ha avstått från att rösta.

Mom. 8 (inrättande av ett miljödepartement)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 14 av John Andersson och Lars Ernestam - bifölls med acklamation.

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Kriminalvården, m. m.

Mom. 13a (finansieringen av kemikalieinspektionens verksamhet m, m,) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 15 av Kerstin Andersson och Lennart Brunander - bifölls med acklamation.

Mom. 13 b (utvärdering av miljöavgifter m,m,)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 16 av Lars Ernestam - bifölls med acklamation.

Mom. 14 b (upphävande av lagen om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark)

Utskottets hemställan bifölls med 220 röster mot 74 för reservation 17 av Arne Andersson i Ljung m, fl, 2 ledamöter avstod från atf rösta,

Arne Nygren (s) anmälde atf han avsett att rösta ja men markerats ha avstått från atf rösta.

Mom. 16 (miljöfarHga batterier)

Utskottets hemställan bifölls med 148 röster mot 79 för reservation 18 av Kerstin Andersson m, fl, 70 ledamöter avstod från atf rösta,

Arne Nygren (s) anmälde atf han avsett att rösta ja men markerats ha avstått från atf rösta.

Mom. 17 a (översyn av fiHståndsgivningen fill lagring och hantering av miljöfarliga ämnen m,m,) ,

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 19 av John Andersson - bifölls med acklamation.

Mom. 17 b (en obligatorisk kemikalieförsäkring)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 20 av Kersfin Andersson och Lennart Brunander - bifölls med acklamafion.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls,

17 § Föredrogs Jusfitieutskottets betänkande

1984/85:34 Taxeringsfunkfionärers straffrättsliga ansvar (prop, 1984/85:117 delvis)

Utskottets hemställan bifölls.

18 § Kriminalvården, m. m.

Föredrogs justitieutskottets betänkande 1984/85:36 om anslag till kriminalvården, m,m, (prop, 1984/85:100 delvis).

Anf. 75 TALMANNEN:

I fråga om detta betänkande hålls gemensam överläggning för samtliga punkter,

Anf. 76 SVEN MUNKE (m):

Herr talman! Ett enigt utskott står bakom betänkande 36, Utskottet är alltså överens med regeringen om anslaget till kriminalvården. Samtidigt vill utskottet starkt understryka vikfen av atf de möjligheter fill differentiering av intagna som följer av den förbättrade beläggningssituationen fas fill vara,

I motion 2393 berörs samhällets skyldighet och vilja atf skydda intagna från övergrepp av andra intagna, infe minst mot bakgrund av de problem som aktualiserats genom narkotikahanteringen på anstalterna, I betänkandet framhålls atf möjligheterna till differentiering i hög grad är beroende av beläggningen inom kriminalvården, I det sammanhanget pekas på atf beläggningssifuationen har förbättrats - sedan de nya reglerna om villkorlig frigivning infördes den 1 juli 1983 har medelbeläggningen vid kriminalvårdsanstalterna minskat med ca 350 intagna. Med anledning av denna upplysning har vi moderater ansett det motiverat att till betänkandet foga eft särskilt yttrande.

Vi är helt på det klara med atf den s, k, reformen om obligatorisk frigivning efter halva strafftiden och de nu gällande reglerna för dem som dömts till fängelse på upp till två år har medverkat till en bättre beläggningssituation vid anstalterna. Vi vill emellertid särskilt understryka att vi motsatte oss de nya reglerna om villkorlig frigivning. Det är för övrigt en reaktion som vi tror oss dela med större delen av svenska folket. Mycket talar också för atf den gällande ordningen med obligatorisk frigivning efter halva strafftiden kommer att förändras.

Herr falman! Jag yrkar bifall till utskottets hemstäHan,

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Kriminalvården, m. m.

Anf. 77 PER ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! I justifieufskoffets betänkande nr 36 besvaras vpk-motionen nr 417 om ökat anslag till kriminalvården m, m. Vi reser där två yrkanden, nämligen

1. aff riksdagen hos regeringen begär en uppföljning av i vad mån 1974 års
kriminalvårdsreform fått genomslag i vårdfägarnas dagliga verklighet, och

2, atf riksdagen beslutar höja anslaget till kriminalvårdens frivård med 15
milj, kr, och därigenom skapar angeläget utrymme för en höjning av
lekmannaövervakarnas arvoden, som dels är låga, dels infe har höjts
sedan år 1976,

Till båda dessa motionsyrkanden har utskottet en förhållandevis välvillig

skrivning, men riksdagen föreslås ändå avslå båda yrkandena. Eftersom vpk

inte är företrätt i justitieutskottet har motionsyrkandena inte kunnat följas

upp med reservafioner fill utskoftsbetänkandet,

I vad def gäller det första motionsyrkandet säger utskottet:

"Utskottet vill vid bedömningen av motionsspörsmålet till aff börja med

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Kriminalvården, m. m.

uttala aft de principer för anstalfvården som har lagts fast genom 1974 års kriminalvårdsreforin måste inte bara upprätthållas utan också vidareutvecklas i den riktning som angetts genom reformen,"

Men utskottet säger också i sin skrivning: "Samtidigt bör dock framhållas att reformarbetet på kriminalvårdens område givetvis skett under intryck också av andra omständigheter av betydelse för den kriminalpolitiska uppfattningen i samhället, t, ex, föränderligheten i brottslighetssfrukturen och i synen på brottsligheten,"

Utskottet erkänner ändå att det är fullt möjligt aft komma på drift från 1974 års reform ute i fångvårdens reella verklighet, dvs, aff def problem som vi sökt aktualisera i mofionen föreligger. Det är också det intryck jag fått vid kontakt med interner inom den slutna fångvården.

Vad sedan gäller vårt andra yrkande, om ökat anslag till frivården, har utskottet en mycket välvillig skrivning, som helt och hållet bäddar för bifall fill vårt yrkande. Utskottet betonar angelägenheten av att arvodena till lekmannaövervakarna höjs och påpekar atf de varit oförändrade sedan år 1976, Men vid avvägningen.av angelägenhefsgraden hamnar utskottet ändå på ståndpunkten atf stafsfinansiella skäl måste få väga över och avstyrker motionskravet, I fråga om den bedömningen är jag givetvis av annan mening.

Herr talman! Med det nu anförda yrkar jag bifall till yrkandena 1 och 2 i motion 1984/85:417,

Anf. 78 LISA MATTSON (s):

Herr talman! I likhet med Sven Munke ber jag att få yrka bifall till hemställan i jusfitieutskottets betänkande nr 36, Jag vill också understryka def faktum aft det är ett fullständigt enigt utskott som står bakom betänkandet, Aft moderaterna avgeff ett särskilt yttrande kan noteras. Jag tror aff vi längre fram får en kanske något mera utförlig debatt om den villkorliga frigivningen.

Jag vill emellertid understryka atf det infe är enbart den obligatoriska villkorliga frigivningen på halvtid för dem som fått påföljder under två år som är anledning fill att beläggningen på anstalterna har minskat. Det är faktiskt så, att vi när def gäller kriminalpolitiken infe bara ser till principerna för kriminalvården. Vi försöker också, så långt det är möjligt, undvika fängelsestraff, I en alldeles färsk klientundersökning, företagen av kriminalvårdsstyrelsen, visas atf antalet fängelsedomar från år 1982 fill år 1984 har minskat med 682, Det är en minskning som främst hänför sig till straff på mellan en och sex månader. Det är med andra ord också synen på brottsligheten och medlen för att motverka denna som delvis har förändrats.

Jag vill med detta också konstatera aft jag delvis har gått in på de resonemang som Per Israelsson förde när han pläderade för mofion 414, När man studerar denna motion ser man att def finns inte mindre än 8 punkter som vpk anser innehålla det viktigaste när det gäller förbättring av kriminalvårdsprinciperna. När man går igenom dessa 8 punkter finner man att det är väldigt mycket som har förändrats sedan kriminalvårdsreformen antogs 1974, Vi har bl, a, fått ett större antal fritidsassistenter. Vi kommer så

småningom atf få se hur def tas ställning i departementet när def gäller eft system med arbetsanpassade löner.

Vi har genom minskningen av antalet intagna på våra anstalter äntligen kunnat genomföra den differentiering som fidigare var näsfan omöjlig atf göra, då cellerna inte räckte till och då man ofta fick ta till både korridorer och badrum för att hysa alla intagna, Def har skett en förändring, och den skall vi tacksamt notera.

Kriminalvårdsstyrelsen, liksom riksdagen, har verkligen ambitioner atf leva upp till de principer vi antog 1974 och följa upp dessa. Därför har vi i utskottet infe funnit atf def finns någon som helst anledning aft ställa oss bakom förslaget om en uppföljning av ambitionerna när def gäller vårdprincipernas genomslag i den reella verkligheten,

Eft av de andra och kanske det viktigaste kravet i motion 417 är begäran om 15 miljoner ytterligare till frivården. Vi har tyckt atf de tankegångar som finns i motionen är ytterst rimliga. Men vi har också konstaterat aff antalet klienter per tjänsteman nu har minskat inom frivården. De har 30 klienter per tjänsteman i dag, mot 39 tidigare. Vi har konstaterat atf man från statsmaktens sida har uppmärksammat vilken vikt som måste läggas vid frivården, när man i många fall nu går ifrån att döma direkt fill fängelsepåföljder. Därför har inte kriminalvårdsstyrelsens äskanden om ett huvudförslag med besparingar följts. Med hänsyn till klientufvecklingen har man räknat ned anslaget med ett belopp av 1 milj, kr.

Vi hoppas givetvis aft def i framtiden skall finnas möjligheter aft öka anslaget till de frivilliga övervakarna. Deras insatser är väldigt vikfiga och deras uppdrag blir kanske mer och mer kompHcerade ju mer invecklade förhållanden de klienter de skall hålla kontakt med får i vardagslivet.

Vi har ungefär 7 000 frivilliga övervakare i dag. Vi vet aff 100 kr, är en på tok för låg ersättning. Vi är också väl medvetna om atf svårigheterna aft få frivilliga övervakare är stora, inte minst när det gäller nyrekryteringen. Men trots detta har vi sagt oss att med hänsyn till det statsfinansiella läget kan vi inte i dag ställa oss bakom detta krav. Det finns infe heller något utrymme för aft anslå ytterligare resurser utöver vad regeringen föreslagit, vare sig för det här ändamålet eller för en del andra spörsmål som kommer upp i motionen. Därför yrkar vi avslag på denna förhöjning av anslagsäskandef, Jag kan väl personligen fillägga atf om vi fortsätter att driva detta krav, och def gör vi på olika sätt, kanske det finns möjligheter i framtiden för en förhöjd och mycket väl motiverad ersättning fill de frivilHga övervakarna. Jag vill peka på atf vi tidigare i år har fattat ett beslut som vi i det längsta misströstade om, nämligen om en höjning, och en väsentlig höjning, av arvodet fill nämndemännen.

Med detta, herr talman, ber jag än en gång att få yrka bifall till hemsfällan i betänkandet 36,

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Kriminalvården, m. m.

Anf. 79 PER ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! Några kommentarer till Lisa Mattsons anförande.

Hon säger att mycket har förändrats sedan 1974, då riksdagen antog en

Nr 151 kriminalvårdsreform, och atf de förändringarna har varit fill det bättre. Jag är

Tisdaeen den ''' överens med henne om atf mycket har förändrats. Men vi skall också ha

28 mai 1985 '''' ° ' ''' reella verkligheten för människor, även för människor

_____________ som är intagna med tvång i kriminalvården, icke förändras genom att vi på

Kriminalvården papper skriver och trycker vackra ord som ser bra ut aft läsa, Det är den reella

verkligheten som gäller, I denna reella verklighet har jag tyckt mig kunna se aft 1974 års kriminalvårdsreform infe har fått det reella genomslag den borde ha,

Lisa Mattson säger också atf def finns många rimliga tankegångar i vår mofion, och def noterar jag. Jag noterar också aff utskottet har gjort sig besväret att göra en ordentlig redovisning i betänkandet av vad vi tar upp i motionen, och det är också bra.

Vad gäller anslaget till frivården säger Lisa Mattson aft man infe följt det s, k, huvudförslaget med vissa nedskärningar varje år, och aff man därför har fått litet mer pengar än vad som annars skulle ha blivit fallet. Därför finns det infe anledning att bifalla vårt förslag till höjt anslag fill frivården, som skulle kunna ge uirymme för en mycket rimlig höjning av övervakarnas arvoden, Def är bara atf konstatera faktum aft det inte finns majoritet för atf få igenom detta angelägna beslut i dag, men jag utgår från atf man så snart det bara är möjHgt kan höja anslaget så att övervakarna får litet bättre ersättning och kan fungera på ett bättre sätt, och att man verkligen gör den uppföljning av genomslaget av 1974 års kriminalreform som jag tror behövs och som inte borde kosta så mycket pengar att man behöver dra sig för kostnadens skull. Även om vårt förslag avslås i dag har vi ändå fått en redovisning på detta område som är värdefull. Jag håller fast vid yrkandet om bifall till motionen,

Anf. 80 LISA MATTSON (s):

Herr talman! Jag är väl en av dem i kammaren som har vistats mest på olika anstalter i landet och varit i kontakt med många av de intagna, just därför atf jag är med i kriminalvårdsstyrelsen. Jag kan av personlig erfarenhet konstatera atf det har hänt väldigt mycket under de fio år som gått sedan vårdreformen genomfördes, Def erkänner också de intagna när man resonerar med dem.

Vi har fått en lång rad lagar av ny art, som har följt upp besluten i den nya vårdlagen, och vi har också årligen sammankomster med regionchefer inom kriminalvården för noggrann diskussion om ideologier och principer och om de prakfiska möjligheterna aft genomföra förändringar. Jag tror aft vi i riksdagen kan vara helt lugna över att frågorna följs upp utan atf riksdagen kräver en speciell uppföljning och redovisning.

När def gäller de frivilliga övervakarna vill jag bara hänvisa till aft vi uppskattar deras insatser mycket. Vi kan i dag tyvärr inte se några möjHgheter atf hitta medel till att höja deras arvoden, men def är vår, och kanske speciellt min förhoppning att vi i en framfid får möjlighet att höja dessa arvoden liksom vi redan i år har höjt nämndemannaarvodena,

Anf. 81 PER ISRAELSSON (vpk):

Herr falman! Jag har inte så mycket att fillägga till vad jag sagt tidigare, Jag vill bara säga att Lisa Mattson kanske har större erfarenhet av att vara intagen på anstalt än jag. Dock delar Lisa Mattson och jag erfarenheterna på så sätt att dörrarna öppnas när vi skall ta oss ut igen. De som skulle bH föremål för den föreslagna översynen har inte den möjligheten. Däri ligger skillnaden.

De som vistas på slutna riksanstalter har när vi har diskuterat med dem i grupp framfört att de infe upplever att 1974 års reform fått det genomslag som den borde ha fått i den reella verkligheten.

Jag utgår också ifrån atf vi - det är Lisa Mattson och jag tämligen överens om - så fort det blir ekonomiskt utrymme för det skall höja arvodena till övervakarna. Det är verkligen av nöden att så sker.

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Vissa kostnader för häktade

Överläggningen var härmed avslutad.

Punkt 2

Mom. 3 (1974 års kriminalvårdsreform)

Utskottets hemsfällan bifölls med 276 röster mot 14 för motion 417 av Per Israelsson m,fl, i motsvarande del.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Punkt 3 (anslag till Frivården)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot motion 417 av Per Israelsson m,fl, i motsvarande del - bifölls med acklamafion.

Övriga punkter

Utskottets hemställan bifölls.

19 § Vissa kostnader för häktade

Föredrogs justitieutskottets betänkande 1984/85:37 om vissa kostnader för häktade m, m, (förs, 1984/85:12),

Anf. 82 BERTIL JONASSON (c):

Herr falman! Justifieutskottet har i detta betänkande tagit upp riksdagens revisorers granskning av statens kostnader för driften av häktena.

Jag konstaterar inledningsvis att utskottet funnit revisorernas granskning vara en från ekonomiska synpunkter värdefull genomgång av kriminalvårdens kostnader på området. Det är också tillfredsställande aft utskottet har låtit behandla frågan i ett särskilt betänkande.

Vid sin bedömning av revisorernas förslag fill åtgärder har utskottet funnit atf revisorernas påpekanden under granskningen - främst är det väl här fråga

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Konsumenttjänstlag

om uttalanden i en granskningsrapport som remitterats fill olika myndigheter för yttranden - redan nu initierats från kriminalvårdens sida på det sätt som revisorerna har föreslagit.

Vi revisorer är vana aft så sker och ser det som eft indirekt utflöde av vår verksamhet. Men detta får infe hindra oss från aft ändå lägga fram förslag eller riksdagen från aft göra uttalanden om lämpligheten av atf olika åtgärder vidtas.

Därför beklagar jag att utskottet på s, 6 i sitt betänkande rörande transportverksamhefen, och främst då frågan om polismäns deltagande vid förpassningar fill utlandet, infe har funnit skäl atf undersfälla regeringen revisorernas synpunkter på fillämpningen av gällande regler.

Def finns nämligen en särskild organisation inom kriminalvården för handhavande av dessa uppgifter, och endast i undantagsfall bör polispersonal biträda i dessa sammanhang. Revisorerna har emellertid kunnat konstatera att påtagliga skillnader gäller mellan polisdistrikten i fråga om praxis för polismedverkan vid utomnordiska förpassriingsresor.

I polisdistrikt där kriminalvårdens tjänster ej utnyttjas kommer kvalificerad polispersonal i fråga för uppgifterna. Detta är orationellt och eff felaktigt utnyttjande av statens resurser.

Utskottet har inte funnit anledning att uttala sig för en ändring av förhållandena utan hänvisar endast till aff denna fråga och övriga frågor på transportområdet snart kommer att aktualiseras av kriminalvårdsstyrelsen inför regeringen, och utskottet utgår från atf resultatet av de aktuella övervägandena i sinom tid bekantgörs för riksdagen. Utskottet förordar atf revisorernas förslag endast läggs till handlingarna.

Jag skulle hellre ha sett att utskottet förordat atf riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört i frågan och atf utskottet särskilt understrukit vikten av aft de statliga resurserna används så ekonomiskt som möjligt.

Herr talman! Jag har inget yrkande utan har endast velat framföra dessa synpunkter från revisorernas sida.

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets hemställan bifölls.

20 § Konsumenttjänstlag

Föredrogs lagutskottets betänkande 1984/85:42 om konsumenttjänstlag (prop. 1984/85:110).

Anf. 83 Justitieminister STEN WICKBOM:

Herr falman! Ett grundläggande mål för konsumentpolitiken är atf stödja konsumenterna och förbättra deras ställning på marknaden. Socialdemokratin har konsekvent drivit en konsumentpolitik med denna

målsättning. Från borgerligt håll har vi mött motstånd eller ointresse, passivitet. Från sina positioner har man sagt sig värna om näringslivefs intressen. Men vi ser ingen motsättning mellan eft väl fungerande näringsliv och en god konsumentpolitik. Det är ju näringslivets uppgift aff på bästa sätt tjäna konsumenten.

De konsumentpolitiska medlen har varierat under olika tider. Under 1950-och 1960-talen var samhällets insatser i stort sett begränsade till konsumentupplysning. Man syftade till atf öka konsumenternas kunskaper och därigenom göra def möjligt för dem aft påverka företagens utbud av varor och tjänster. I övrigt förlitade man sig till att olämpliga affärsmetoder motverkades genom självreglering inom näringslivet.

Vid ingången av 1970-falef vidgades kraftigt ramen för det konsumentpolifiska arbetet. Man övergick till att mer använda lagsfiftning som medel atf förverkliga de polifiska målen på detta område.

Vi fick marknadsrättslig lagstiftning - lagen om förbud mot oskäliga avtalsvillkor och marknadsföringslagen. Och vi fick viktiga civilrättsliga lagar. Först kom hemförsäljningslagen och konsumentköplagen. Senare fick vi konsumenfkrediflagen och konsumentförsäkringslagen. Förra året trädde lagen om fastighetsmäklare i kraft med viktiga regler till skydd för konsumenterna.

Nu har turen kommit fill konsumenttjänsterna. Och reformarbetet går vidare. En ny konsumentköplag förbereds på grundval av ett förslag från i fjol. Nyligen kom ett gemensamt nordiskt betänkande med förslag till ny allmän köplag. Och senare vänfar vi förslag från 1983 års småhusköpsufred-ning om konsumentskydd vid förvärv av småhus.

Det är en klar brist att def i dag infe finns någon lagstiftning om vad som gäller mellan konsumenter och näringsidkare vid avtal om tjänster.

Samhällsutvecklingen har lett till att vi som konsumenter har blivit alltmer beroende av tjänster som utförs av fackmän på olika områden. Def beror bl. a. på att vi i vår vardag använder många dyra och tekniskt komplicerade saker som behöver underhållas och repareras.

Konsumenttjänsterna har därför stor praktisk betydelse. De har också stor betydelse för människors privata ekonomi. Man beräknar aff inte mindre än 30 % av den privata konsumtionen består av tjänster som utförs av näringsidkare på olika områden.

Komsumenftjänstlagen täcker alltså eft område som är av stor betydelse för de flesta av oss.

Lagen gäller arbete på lösa saker och på fastigheter, som näringsidkare utför åt konsumenter. Lagen omfattar t. ex. reparationer och service på bilar, TV-apparater och hushållsmaskiner. När det gäller lösa saker omfattar den också avtal om förvaring, t. ex. magasinering av möbler. Vidare gäller lagen alla slags arbeten på hus och lägenheter, t. ex. golv- och maffläggning, målning och tapetsering, el- och WS-arbeten, fasadarbeten, takläggning m.m.

En grundläggande regel i lagen är atf konsumenten alltid skall kunna kräva att tjänsten utförs fackmässigt och med omsorg om konsumentens intressen.

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Konsumenttjänstlag

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Konsumenttjänstlag

I lagen,finns viktiga regler om att näringsidkaren i olika situationer skall samråda med konsumenten. Han skall underrätta konsumenten om det finns behov av tilläggsarbete, dvs, arbete som ligger utanför det lämnade uppdraget men som har sådant samband med uppdraget att det lämpligen bör utföras på samma gång. Inte minst viktigt är atf näringsidkaren också blir skyldig att avråda från tjänster som så atf säga inte lönar sig för konsumenten,

I lagen slås fast vilka rättigheter konsumenten har, om tjänsten utförs felakfigt eller om näringsidkaren gör sig skyldig fill dröjsmål vid utförandet. Vid fel i tjänsten - arbetet är exempelvis infe fackmässigt utfört - skall näringsidkaren i första hand avhjälpa felet utan några extra kostnader för konsumenten. Om felet av någon anledning inte avhjälps får konsumenten göra prisavdrag. Vid väsenfliga fel får konsumenten häva avtalet, vilket innebär atf han inte behöver betala någonting för arbetet, EnHgt lagen kan konsumenten också ha rätt till skadestånd av näringsidkaren på grund av fel eller dröjsmål.

Av stor praktisk betydelse är lagens regler om priset för tjänsten. Det är ju ofta så, att priset för eft arbete inte är bestämt i förväg. Konsumenten behöver då infe betala mer än skäligt pris. Man får i sådana fall ta hänsyn till vad som är gängse pris för liknande tjänster. Om näringsidkaren har angett priset på ett ungefär, får han sedan infe höja def angivna priset med mer än 15%, Konsumenten har enligt lagen rätt att få en specificerad räkning.

Konsumenten får en i princip ovillkorlig rätt att avbesfälla en tjänst. Om konsumenten gör det, är han skyldig att betala för arbete som eventuellt redan har utförts. Han kan också bli skyldig atf ersätta näringsidkaren vissa förluster,

Lagen innehåller slutligen regler om dröjsmål på konsumentens sida, t, ex, om konsumenten dröjer med att betala under arbetets gång och man har överenskommit om delbetalningar.

Det är det huvudsakliga innehållet i lagen.

Man skall inte tro att konsumenttjänstlagens regler i sak innebär några genomgripande förändringar. Till stor del bygger lagen på vad som redan i dag gäller som oskriven rätt.

Men ändå är det inget tvivel om att konsumentens positioner flyttats fram rejält, Def beror på två ting.

Det ena är att def ligger ett värde för konsumenterna i aff reglerna sätts på pränt och preciseras. Oklarheter om vad som gäller går främst ut över konsumenten.

Det andra är att reglerna mestadels är tvingande fill konsumentens förmån. Det innebär att näringsidkaren inte kan friskriva sig från lagens regler.

Det är inget tvivel om att det finns missförhållanden på konsumenttjänst-området som drabbar konsumenterna. En påminnelse om detta fick vi häromdagen av en stickprovsundersökning vid vissa bilverkstäder som visade på nedslående resultat. Konsumenten är i prakfiken många gånger utlämnad åt näringsidkarens godtycke.

Men det är inte bara för konsumenterna som lagstiftningen innebär

fördelar. Att det saknas klara spelregler är en olägenhet också för näringsidkarna, Def gäller särskilt små företag som infe har fillgång fill egen juridisk expertis,

Lagen innebär ett stöd för seriösa företagare, som i dag konkurrerar på ojämlika villkor med näringsidkare som ansvarslöst utnyttjar det oklara rättsläget till sin fördel,

Def är alltså ett angeläget lagstiftningsärende som riksdagen i dag skall besluta om. Det är ett viktigt tomrum som fylls ut av konsumenttjänstlagen. Den lagen är mer angelägen än de kommande nya lagarna på köprättens område.

Jag går nu över till frågan hur de föreslagna reglerna om tjänster skall kunna samordnas med de köprätfsliga reglerna.

Som jag nämnde förut pågår reformarbete på köprättens område nar det gäller både den allmänna köplagen från år 1905 och konsumentköplagen. Den allra bästa ordningen hade varit att först revidera den allmänna köplagen och sedan lagstifta om konsumentköp och konsumenttjänster.

Men def återstår flera år innan de nya köpreglerna har blivit definitiva. Skulle man dessutom invänta den lagsfiftning som kan bli resultatet av småhusköpsufredningens arbete är man inne på 1990-falef,

Att vänta flera år med konsumenftjänstlagen är inte nödvändigt för aff få reglerna atf harmoniera med varandra. De olika förslagen ligger både i sak och till formen nära varandra. Det beror på den samordning som redan har skett under arbetets gång. Och den samordningen bör kunna fortsätta under def lagsfiftningsarbete som återstår.

En tidsutdräkt på flera år hade inte varit rimlig och alltså infe heller nödvändig när def gäller eft så angeläget lagstiftningsärende som det nu är fråga om.

Jag vill också beröra en annan, mera lagteknisk fråga. Man har på en del håll menat att vi måste ha enkla regler om konsumenttjänster, även om det skulle innebära en viss schablonisering. Jag håller med om att lagreglerna måste lämna så klara besked som möjligt. Men reglerna får inte heller göras så stelbenta att de inte kan fillämpas på ett förnuftigt sätt i de enskilda fallen. Reglerna måste av def skälet formuleras ganska allmänt, Mofivuttalanden och rättspraxis får sedan fylla ut och konkretisera reglernas närmare innebörd,

Def här är inte något som är nytt eller speciellt just för konsumenftjänstlagen. Den är skriven med traditionell lagstiftningsteknik, och den är ungefär lika översiktlig eller ingående som den gällande köplagen och annan liknande civilrättslig lagstiftning.

Herr talman! Det framgår av vad jag tidigare har sagt att vi med konsumenttjänstlagen änfligen får lagstiftning på ett område av stor betydelse för konsumenterna. Jag vill också erinra om aft arbetet på konsumenftjänstlagen har bedrivits i ett nära nordiskt samarbete, I Danmark pågår en utredning som är inriktad på atf skapa en konsumenttjänstlag, I Norge förbereds en proposition på grundval av ett lagförslag som till väsenflig del är likalydande med def svenska. Också i Finland förbereds en proposition med

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Konsumenttjänstlag

Nr 151 samma räckvidd och samma inriktning som den svenska,

Tisdaeen den Genom att anta konsumenftjänstlagen far riksdagen alltså def första steget

28 mai 1985 '°* " samnordisk lagstiftning på området,

'Konsumenttjänst- "f- LLAN EKSTRÖM (m):

i_„ Herr falman! Def framlagda förslaget fill konsumenftjänstlag bör inte

bedömas för sig utan måste sättas in i eff större civilrättsligf sammanhang, såväl horisontellt som vertikalt. Civilrätten bildar ju fortfarande eft mönster, där mycket är uttryck för ett antal centrala rättsgrundsatser med rötter långt tillbaka i fiden.

Den utan all jämförelse mest betydelsefulla lagen i vår lagbok är 1905 års köplag, ouppnåelig fill såväl form som innehåll. Det var verkligen en helt annan intellektuell och språklig spänst och kvalitet på den fidens lagskrivning jämfört med dagens - omdömet är omöjligt att hålla tillbaka. Köplagen, som tillkom i nordisk gemenskap, gäller även Danmark och Norge, Genom Tore Alméns auktoritativa och oöverträffade kommentar - som senare översattes till tyska - har köplagen för övrigt kommit att påverka den nya amerikanska köplagen. Uniform Commercial Code, och även 1980 års FN-konvention om avtal rörande internationella köp, FN-konventionen innehåller en materiellt självständig köplag, som skall fillämpas vid köp emellan parter som har sina affärsställen i olika stater. Den är i sin tur resultatet av ett 60-årigf internationellt lagsfiftningsarbete, där Sverige tagit aktiv del; en betydelsefull etapp på vägen utgjorde 1964 års Haagkonvention med dess förslag till uniform köplag.

Det borde därför, herr talman, vara en fullständig självklarhet aft en lag rörande vissa slag av konsumenttjänster - lagens rubrik är alldeles för pretentiös och därigenom missvisande - borde stå i samklang med köprätten, om icke synnerligen starka skäl talar för en särreglering. Rättsordningen bör ju präglas av inre sammanhang och harmoni, i synnerhet inom civilrättens område. Och detta betygande av rättsprinciper får inte stanna vid läpparnas bekännelse.

Hur är då läget i dag på köprätfens område? Här kan resultatet nu skönjas av eff omfattande lagstiftningsarbete, Justifieministern berörde också ämnet i sitt anförande,

1905 års köplag präglas självfallet av de produktions- och omsättningsför
hållanden som rådde kring sekelskiftet. Den liberala engroshandeln med
obearbetade råvaror kom därigenom atf stå i centrum, Def nutida livsmön
stret kännetecknas i stället av industriellt serietillverkade massprodukter.
Medan Alméns kommentar kretsar kring köp av kaffe och sydfrukter - def
var ju ett fartyg lastat med sydfrukter som Almén lät gå på eft dittills okänt
grund utanför Sandhamn och som gav upphov fill den fidens mest kända
lärdomssfrid - är dagens exempel hämtade från bilar, kyl- och frysskåp samt
datorer, I mitten av 1960-talet tillsattes därför en köplagskommitfé i varje
nordiskt land med uppgift aft gemensamt anpassa köplagen efter moderna
förhållanden. Jag var för övrigt den svenska kommitténs sekreterare under
64 de fyra första åren och delfog även i tillkomsten av den hemförsäljningslag

som justitieminister Wickbom hänvisade till.

Denna imponerande nordiska gemensamma överarbefning är nu avslutad. Resultatet föreligger i form av ett gemensamt förslag i Nordisk utredningsserie 1984:5,

På konsumentköpets område därefter föreligger också eff färskt förslag, SOU 1984:25, vilket är tänkt att ersätta den nuvarande konsumentköplagen från år 1973,

Def omfattande reformarbetet lider alltså mot sitt slut. Härtill kommer ett särskilt lagstiftningsarbete som rör förvärv av småhus och som även det snart är avslutat; jag avser 1983 års småhusköpsutredning, där jag är en av de tre ledamöterna. Det arbetet bedrivs i själva gränszonen mellan köp och tjänst. Inom utredningen är vi överens om atf konsumenftjänstlagens regelsystem på vikfiga punkter infe alls passar för enfreprenaduppdrag gällande uppförande av småhus. Det är faktiskt en avsevärd skillnad mellan atf bygga eff hus och att reparera en tvättmaskin, även från rent rättslig synpunkt.

Vad hade därför varit naturligare än att en lag om vissa konsumenttjänster hade fått dröja under ett eller annat år? Samma uppfattning har även lagrådet. Men regeringen väljer aff lägga fram en särreglering beträffande vissa konsumenttjänster.

Den valda metoden innebär atf propositionsskrivandet beträffande köp och konsumenfköp så småningom kommer aft ske mot bakgrund av en antagen lag rörande vissa konsumenttjänster. Detta är en realitet som ofrånkomligen måste få negativa och besvärande verkningar för def framfida lagstiftningsarbetet, som även sker i nordisk regi. Det tunga ansvaret kan justifieministern infe dra sig undan.

Herr falman! Def finns ytterligare starka skäl för aft proposifionen inte hade bort framläggas nu och mot den samlade borgerligheten drivas igenom i riksdagen,

Eft sådant skäl är att propositionen innehåller förslag av väsentlig betydelse för näringslivet som ej ens varit föremål för sedvanligt remissförfarande. Begäran i utskottet från den borgerliga minoriteten om erforderlig remiss avslogs av den socialistiska majoriteten. Omsorgen om en juridiskt fullgod produkt fick synbarligen stå tillbaka för intresset aff framlägga en proposition före valet.

Köplagen och konsumenftjänstlagen innehåller i stora stycken en fördelning av olika slags risker mellan parterna i det enskilda avtalet. Ju fler risker som läggs på näringsidkaren, desto högre blir priset på varan eller tjänsten, Ingenfing.är ju gratis. Åläggs näringsidkaren att svara för - låt vara ursprungliga - fel under tio år i stället för två år, innebär detta självfallet en ökning av kostnaderna för denne, Konsumenftjänstufredningen hade här föreslagit en generell preskriptionsfid för reklamation av fel om två år, en tid som - väl atf märka - överensstämmer med såväl def nordiska köplagsförsla-get som FN-konventionen och som överensstämmer även med betänkandet rörande ny konsumentköplag, Proposifionen utsträcker tiden till fio år för tjänster som innebär arbete på något som betecknas med uttrycket fasta

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Konsumenttjänstlag

5 Riksdagens protokoll 1984/85:151-152

Nr 151 saker. Näringslivet erhöll infe möjlighet aft yttra sig över förslaget .h dess

T- A „ A„ kosfnadskonsekvenser.

Tisdagen den

7S a i 1985 Samma negafiva inställning fill näringslivssidan kommer fill uttryck då det

_____________ gäller förslaget om förvaring, där utredningen på anförda skäl avstod från aff

ff- f låta sitt förslag omfatta denna avtalstyp, alltså förvaringsavfal. Lagrådet

I uttalade i detta sammanhang: "Utredningsförslaget upptog emellerfid inte

sådana regler. Sedvanlig remissbehandling fill ledning för bedömningen av den föreslagna regleringen i denna del har följaktligen inte heller förekommit, Def är därför vanskligt att överblicka konsekvenserna av förslaget i denna del" (s, 343), Men justitieministern känner ingen motsvarande tvekan, måste slutsatsen bli.

Det allra mest uppseendeväckande frångåendet av utredningsbefänkandet och gällande rätt avser frågan, om näringsidkaren skall stå det rättsliga ansvaret för uppgifter om tjänsten som infe lämnats av honom utan av någon annan. Skall A bära ansvaret för uppgift som lämnats av B? Enligt gällande rätt svarar A även för B:s uppgifter om han på något sätt hänfört sig till uppgiften, t, ex, genom atf hänvisa fill den, Samma ståndpunkt infog konsumenftjänstufredningen, efter ingående överväganden. Det avgörande argumentet var att näringsikdaren måste ha vetskap om aff den ifrågavarande uppgiften lämnats och alltså utgör del av avfalsinnehållet. Propositionen slopar emellertid detta krav och låter näringsidkaren stå ansvar även för uppgifter som han inte haft en aning om. Denna ståndpunkt överväger för övrigt småhusköpsufredningen aft frångå för sin del, med hänsyn till konsekvenserna för näringsidkaren, dvs, utredningen föredrar gällande rätt. Även på denna centrala punkt förvägrades näringslivet rätten atf yttra sig i lagstiftningsärendet.

Avsaknaden av tillbörligt remissförfarande är följaktligen eff starkt skäl för aff infe nu bifalla propositionen,

Eft ytterligare skäl för avslag på propositionen är att denna avviker från gällande köprättsliga principer på en rad punkter, t, ex, beträffande avbe-ställning och skadeståndsansvar.

Enligt gällande ordning äger säljaren rätt fill ersättning för vinst som han
förlorar på grund av en avbeställning från köparens sida. Ståndpunkten är ett
uttryck för rättsgrundsatsen atf avtal skall hållas och 'att båda parter är
civilrättsligf skyldiga atf uppfylla sina åtaganden - det s, k, positiva
konfraktsinfressef, Men någon respekt för ingångna avtal kännetecknar inte
konsumenftjänstlagen. Konsumenten får enligt lagen rätt atf avbesfälla
tjänsten utan aft behöva anföra något skäl alls. Han kan således rygga
avtalet, om han finner någon annan som är villig aff utföra arbetet billigare.
Han behöver infe heller betala mera än def pris som skulle ha gällt om avtalet
hade avsett endast vad som utförts - med ett undantag: Om näringsidkaren
haft hela sin produktionsapparat upptagen är konsumenten skyldig aft utge
utebliven vinst. Men om näringsidkaren saknat andra beställningar och
därför varit särskilt beroende av ifrågavarande uppdrag, berövar lagen
honom hans förlorade vinst. Den starke och den svage behandlas olika, fill
66 den starkes förmån, Def nordiska köplagsförslaget uppfar självfallet infe en

sådan här orättvis regel. Även förslaget till konsumentköplag hävdar här den fundamentala principen om aff avtal skall hållas.

Enligt gällande rätt är part vidare ansvarig för de uppgifter han lämnat, i vart fall om uppgifterna är av viss dignitet, t, ex, genom aft de betecknas som garantier. Säljaren är här skadeståndsskyldig om varan avviker från uppgiften och detta på objektiv grund - se Hellner, Speciell avtalsrätt II s, 313 och min mofion 2833, Denna köparvänliga regel frångås i proposifionen genom aft regeringen uppställer krav på vårdslöshet från säljaren för aff skadestånd skall utgå. Den valda ståndpunkten - som alltså är till nackdel för konsumenten - måste befaras ställa fill oreda i rättsordningen. Lagrådet har också anmärkt på propositionen i detta avseende och pekat på att förslaget till konsumentköplag har en annnan lösning, mera lik gällande rätt.

Herr falman! Jag skulle kunna fortsätta den dystra genomgången en mycket lång stund till. Jag lovar emellertid atf inte göra det inför detta forum.

Låt mig bara peka på ännu ett viktigt skäl för aft omarbeta propositionen. Def finns avtal som består av såväl köp som tjänst, s. k. blandade avtal. Skall ett sådant avtal behandlas som två kombinerade avtal eller som ett enhetligt? Och vad skall gälla i det senare fallet? Skall ett utbyte av motorn på en bil betraktas som köp av motor med montage eller som reparation av bil inkl. byte av motor? Av svaret beror vilken lag som skall fillämpas - konsumenttjänstlagen, konsumentköplagen eller, om säljaren ej är näringsidkare, den allmänna köplagen.

I motionen 2835 anförs ytterligare exempel. Finns ett starkare argument för att lagsystemen skall harmoniera inbördes?

Skulle det till sist innebära några olägenheter hån konsumentens synpunkt om propositionen avslås? Svaret är ett tveklöst nej.

Den föreslagna lagen omfattar sålunda till en början inte, som redan påpekats, alla slag av tjänster. Utanför lagen faller tjänster av typen undervisning, t. ex. hos bilskolor och i kursverksamhet, behandling av personer, exempelvis frisörtjänster, hygiensk behandling, privat sjukvård och fandbehandling, samt skötsel och behandling av djur. Detsamma gäller konsultverksamhet och sällskapsresor. Uppräkningen skulle kunna göras mycket längre (se s. 19 i propositionen). Det finns all anledning att understryka det förhållandet att en stor del av de privata tjänsteavtalen inte omfattas av lagen - dess rubrik fill trots.

I de flesta fall kan de tvister som uppstår inom lagens tillämpningsområde vidare lösas med ledning av de normer som utbildats i anslutning till köplagens regelsystem. Åtskilliga av de föreslagna lagreglerna utgör också ren kodifiering av gällande praxis - något som justitieministern även har förklarat vara fallet. Här kan samtidigt hänvisas till den rättsutveckling som pågått hos allmänna reklamationsnämnden, med däri ingående representanter för näringsidkare och konsumenter.

Sammanfattningsvis talar alla sakliga skäl för atf inte nu anta en lag om konsumenttjänster. Däremot är jag inte alls negativt inställd till en lag som sådan.

Slutsatsen är därför enkel: Även denna proposifion, den sista som

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Konsumenttjänstlag

Nr 151 lagutskottet behandlat under denna mandatperiod, bör avslås i sin helhet.

Tisdapenden yrkar, herr falman, bifall till samfliga reservationer,

28 maj 1985

___ Anf. 85 KERSTI JOHANSSON (c):

Knnsumenttiänst ltr talman! Centerpartiet har under en följd av år, på olika sätt, markerat

1 betydelsen av konsumentinformation och konsumentupplysning som fillsam-

mans med en klar och enkel lagstiftning kan ge kunskaper och möjligheter för enskilda människor aft fa fill vara sin rätt,

I dag har vi infe mindre än sju olika lagar vari konsumenträffen regleras. Nu föreslås aft området kompletteras med ytterligare en lag - konsumenftjänstlagen. Den behandlas i det betänkande som vi här debatterar -lagutskottets betänkande nr 42,

Vad gäller beredning av lagstiftningsärenden har centerpartiet allfid hävdat att målsättningen med de lagar som riksdagen antar måste vara aft lagarna skall vara klart utformade och aft de skall gå aff tillämpa på ett enkelt sätt. Med def menar vi aff besluten skall vara begripliga för allmänheten och att de myndigheter som har atf fillämpa lagarna infe skall behöva tveka om deras egentliga innebörd. Naturligtvis gäller detta också eft rättsområde som konsumenträffen,

Def lagförslag som nu läggs fram - konsumenttjänstlagen - anser vi dock vara både krångligt och behäftat med brister, och centern yrkar därför i en reservation fillsammans med moderaterna avslag och begär hos regeringen eft nytt förslag - en överskådlig och samordnad lagstiftning inom köp- och konsumenträffen,

I def följande vill jag kort redogöra för varför vi intagit denna ståndpunkt.

Först och främst reagerar vi mot det begränsade tillämpningsområdet. Som lagförslaget har utformats innebär def en reglering av konsumentskyddet vid sådana tjänster som näringsidkare utför åt konsumenter vid underhåll och reparation av fast egendom, lösa saker och förvaring av föremål eller lös egendom.

Lagförslaget ger alltså en reglering av enbart vissa konsumenttjänster -infe av tjänsteområdet i stort. Vidare regleras enbart fjänsfeköp mellan konsument och privat näringsidkare. Vi har i dag en alltmer omfattande offentlig tjänsteverksamhet som rikfas fill enskilda inom olika områden -men den undantas,

I konsumenttjänstutredningen finns uppgifter om atf ungeför 30 % av den privata konsumtionen är atf hänföra till köp av tjänst. Med def snäva tillämpningsområde som lagförslaget innefattar innebär det att över hälften av de privata tjänsteköpen kommer atf stå utanför.

Vi ser också lagförslaget som svåröverskådligt för den enskilde konsumenten. Det är svårt att dra en gräns mellan konsumenttjänst och konsumentköp. Infe sällan är ett avtal aft befrakta som både ett köpeavtal och ett avtal om köp av tjänst.

För vissa avtal kommer konsumenten i fortsättningen atf kunna åberopa
konsumentköplagen, och andra avtal kommer att falla inom konsumenf-
68 fjänstlagens fillämpningsområde.

Vi har i vår motion gett exempel på svårigheter för köpare att avgöra i vilket fall konsumenftjänstlagen är fillämplig i fråga om tvister,

Def skadar infe atf dra en del av dessa exempel för att visa hur svårt def kan bli.

Reparationer och underhåll av fastigheter faller inom konsumenftjänstlagen. Det gör däremot inte nybyggnation. När man reparerar äldre hus är det vanligt atf man vid omfattande reparationer och underhåll också bygger till. Tillbyggnad räknas som nybyggnation, medan underhåll däremot faller inom konsumenftjänstlagen,

Sedan kan tjänsteköp i samband med nybyggnation delas upp i två kategorier. Om byggnafionen utförs av en huvudentreprenör som till sig knyter underentreprenörer omfattas nybyggnationen infe av föreliggande lagförslag. Men om byggnationen däremot utförs av en huvudentreprenör och vissa arbeten utförs av sidoentreprenörer omfattas sidoentreprenörernas arbete av lagförslaget.

Jag kan ta ett annat exempel. Om en enskild köper t, ex, en värmepanna av en näringsidkare och denne förutom atf han tillhandahåller pannan också står för de fasta installationerna, då är konsumenttjänstlagen inte tillämplig. Om pannan däremot köps av en näringsidkare och en annan svarar för installationen, då omfattas installationen av konsumenftjänstlagens regler medan köpet av pannan regleras i konsumentköplagen. Skulle säljaren sedan fill råga på allt infe vara näringsidkare utan privatperson blir dessutom den allmänna köplagen i stället fillämplig, Def här kallar jag krångligt.

Enligt vår mening stärks inte konsumentskyddet, och def gör def inte heller lättare för konsumenten atf man tvingas utgå från olika lagar för likartad verksamhet.

Lagförslaget kommer även att innebära svårigheter för näringsidkare, Lagen innehåller 50 paragrafer - de 35 första reglerar hur näringsidkaren skall uppträda.

Det är infe bra om näringsidkaren upplever lagen som alltför krånglig eller otydlig eller med så höga krav på näringsidkarens skyldigheter att han avstår från att åta sig en tjänst, exempelvis en reparation, SHIO-familjeförefagen och Sveriges köpmannaförbund skriver i sitt remissyttrande över utredningens betänkande:

Många näringsidkare har ringa kunskaper i juridiska frågor. De har heller knappast fid aft sätta sig in i den alltmer komplicerade köp- och konsument-rätten. Detta ger dem inte bara en sämre ställning gentemot konsumenten, de kan också komma i en sämre posifion gentemot grossister och andra leverantörer.

Herr talman! Jag vill ytterligare understryka vad jag inledningsvis sade, aft konsumentinformation och konsumentupplysning är en angelägen verksamhet. Tillsammans med en klar och enkel lagstiftning skall sådan verksamhet ge den enskilde inte bara kunskaper utan också möjligheter atf ta fill vara sin rätt.

Den målsättningen anser vi inte uppnås med det lagförslag som nu föreligger. Vi menar att det krävs en mer samordnad och verklighetsnära

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Konsumenttjänstlag

Nr 151

Tisdagenden 28 maj 1985

Konsumenttjänstlag

lagstiftning för aft nå dithän.

Som framgår av betänkandet, och som vi också hört här fidigare i dag, pågår ju ett omfattande lagstiftningsarbete inom köprätfens område. Ett betänkande om en ny konsumentköplag avlämnades förra året och har nyligen remissbehandlats. Det finns också eff förslag till gemensam nordisk köplag, Def finns anledning aft avvakta dessa arbeten.

Som vi ser det borde den naturliga utgångspunkten vara - det har vi också framhållit i vår motion och i reservationen - att en lagstiftning inom kpnsumenftjänstområdet infe genomförs förrän den grundläggande regleringen inom köpräffen lagts fast. Vi begär därför i vår reservafion eff förslag om en samordnad lagstiftning för köp- och konsumenträffen.

Jag yrkar därför, herr falman, härmed bifall fill reservation nr 1 i betänkandet och avslag på propositionens förslag.

Eftersom vi från centern yrkar avslag och begär nytt förslag saknas anledning aft nu från vår sida fa ställning till detaljer i det föreliggande förslaget. Därför kommer vi aft avstå från att rösta vid eventuell votering vad gäller reservafionerna 2, 3 och 4,

Anf. 86 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Herr talman! Till def betänkande som vi nu diskuterar har fogats fyra reservafioner. Jag kommer aft beröra de punkter som tas upp i att-safserna i dessa reservafioner,

I reservation nr 1, undertecknad av moderaternas och centerns företrädare i utskottet, yrkas dels avslag på proposifionen, dels att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag i samband med förslag till ny lagstiftning på köprätfens område. Reservanterna menar aff en konsumenftjänstlag skall vänta fills övriga utredningar och därpå framtagna propositioner inom konsumentköpområdet är klara.

Redan 1972 bedömdes en konsumenftjänstlag vara nödvändig för konsumenternas skydd. Då tillsattes nämligen utredningen. Efter 13 år är vi nu äntligen framme vid beslut, och ingen kan väl anse att behovet av en lagstiftning har minskat under dessa 13 år. Den alltmer komplicerade utrustning som finns i hemmen och de allt dyrare bilreparafionerna är två exempel på behovet av ökad lagsfiftning inom tjänsteområdet. Det är därför för konsumenterna mycket angeläget att en lagstiftning nu äntligen kommer fill stånd. Den uppfattningen delas av konsumentföreträdare på alla nivåer och av många, framför allt mindre företagare som känner sin existens hotad . av mindre seriösa företag och s, k, skutfare,

I reservationen åberopas - det framfördes också av Allan Ekström här från talarstolen - att vissa förslag inte är remissbehandlade. Men enligt de uppgifter jag har kunnat få fram är det enbart förslaget som gäller förvaring som infe är remissbehandlat, I den frågan hade man i stället en hearing, och det godtogs av lagrådet.

Det åberopas också att lagrådet har sagt aft det infe är lämpligt aff införa den här lagstiftningen. Jag skall läsa direkt ur lagrådets svar. Man säger: "Ölägenheter av atf redan nu - innan nya köp- och konsumentköplagar

antagits - införa en konsumenftjänstlag torde dock kunna undvikas om man Nr 151
sertillaftisådanadelar,därallaskäl talar för en ensartad reglering, lösningar -p. . .

väljs som passar väl även för konsumentköpsområdet. Detta synes också ha -,r, •, gnr

skett vid utarbetandet av det föreliggande förslaget till konsumenttjänstlag."

Längre fram i sitt svar skriver lagrådet aft förslaget är väl underbyggt och j tt" t

ägnat aft upphöjas fill lag. Jag kan infe inse aft def jag nu har citerat skulle i

innebära atf lagrådet har avstyrkt def här förslaget. Utskottsmajorifeten har i

vart fall infe bedömt aft frågan när det gäller remissbehandlingen är av så

avgörande betydelse atf det skulle mofivera en ytterligare fördröjning av

införandet av konsumenttjänstlag.

Reservation nr 2 behandlar arbete på fast egendom. Enligt reservanternas mening bör detta inte ingå i konsumenftjänstlagen, utan vänta fill dess aft småhusköpsufredningens förslag är före i riksdagen. Utskottet påpekar atf dessa arbeten - om- och fillbyggnadsarbeten - på småhus utgör stora och för konsumenten mycket dyrbara investeringar, i synnerhet nu när ROT-programmet rullar fram över landet. Det kan inte vara försvarbart att lämna denna del utanför den nu aktuella lagstiftningen. Den proposition som kan bli resultatet av småhusköpsufredningens arbete kan läggas fram tidigast 1988 och kan alltså, som statsrådet sade, träda i kraft i början av 1990-falef. Bifall till denna reservation skulle således vara till allvarligt men för konsumenterna.

I samma reservation yrkas också avslag på propositionens förslag om preskriptionstiden. Men med hänsyn till aff fel i arbete på fast egendom i många fall infe kan upptäckas förrän efter mycket lång tid, finner dock utskottsmajorifeten tio år vara en väl avvägd tidsperiod.

Reservafion nr 3 gäller åsidosättande av säkerhetsföreskrifter. I likhet med vad som sägs i proposifionen anser utskottet aft det är näringsidkaren som är den som kan utföra eff arbete i strid med gällande föreskrifter. Det är därför hos denne som ansvaret måste ligga, oavsett om kunden känner till reglerna eller infe. Och den som har efterlyst harmonisering med konsumenfköpsla-gen borde vara tillfredsställd, för def är ju samma regler som gäller där.

I reservation, nr 4 behandlas regler för marknadsföringsansvaret. Som
framgår av utskottets skrivning på s. 14 anser vi infe att reglerna är så
långtgående som reservanterna tycks mena. Det bör rimligtvis vara lättare
för en fackman än för konsumenten aft kunna skaffa sig uppgifter om en vara.
Och i valet mellan att skydda konsumenterna och eventuella olägenheter för
näringsidkarna menar vi att den senare gruppen får och skall ta det större '

ansvaret.

Herr talman! Jag talade häromdagen med en företrädare för en av våra
större näringslivsörganisationer. Han var mycket förvånad över den behand
ling propositionen fått i utskottet. I likhet med vad statsrådet tidigare sade,
menade han aft lagförslaget fill stor del bygger på vad som redan i dag gäller
som oskriven rätt men atf def för konsumenterna och för seriösa företagare är
till fördel om reglerna sätts på pränt och preciseras. Denne näringslivsföre
trädare menade också atf om det infe hade varit valår hade riksdagen
förmodligen i full enighet bifallit proposifionen. Def kanske ligger någonting 71

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Konsumenttjänstlag

i hans uppfattning.

Herr falman! Lagförslaget handlar om konsumenternas rättsliga ställning på tjänsteområdet. Enligt utskoftsmajoritefens uppfattning innebär def beslut vi nu skall fatta en viktig milstolpe för konsumenternas trygghet.

Jag vill yrka avslag på samtliga reservafioner och bifall till hemsfällan i lagutskottefs betänkande 1984/85:42 om konsumenftjänstlag,

Anf. 87 ALLAN EKSTRÖM (m):

Herr talman! Inga-Britt Johansson påstod att def bara var propositionsförslaget om förvaring som inte hade varit föremål för sedvanligt remissförfarande. Hon har rätt på ett sätt. Förvaring är en nyhet i propositionen som inte alls återfinns i konsumentfjänstutredningens betänkande. Justitieministerns förslag till ändring av preskriptionstiden har däremot delvis varit på remiss. Förslaget från utredningen var en generell preskriptionstid på två år, men justitieministern frångår detta förslag och väljer tio år. Denna del av förslaget har inte någon kunnat yttra sig över. Detsamma gäller ändringen i fråga om ansvaret för uppgifter. Förslaget avsåg från början aft näringsidkaren skulle svara för sina egna uppgifter, infe för någon annans. Propositionen innehåller en annan lösning, och i den delen har något remissförfarande inte ägt rum. Vad jag har anfört är därför riktigt, och det gäller också beträffande uppgifterna i reservation nr 1,

Det är på sitt sätt riktigt att lagrådet har tillstyrkt förslaget till konsumenttjänstlag. Lagrådet började emellerfid med aft avstyrka förslaget, enligt vad som står på s, 341 i proposifionen, Inga-Britt Johansson avslutade citatet ur lagrådets yttrande med meningen: "Detta synes också ha skett vid utarbetandet av det föreliggande förslaget fill konsumenftjänstlag," Lagrådet fortsätter: "På vissa punkter föreligger dock skillnader mellan def remitterade förslaget och det sedermera av konsumenfköpsuf redningen avgivna förslaget till konsumentköplag. Vissa av dem kan vara betingade av att det i ena fallet är fråga om köp och i det andra om tjänst. Andra skillnader är svårare aft upprätthålla," Därefter påpekar lagrådet att rättssystemet är onödigt komplicerat. Detta hindrar dock infe lagrådet från atf, som sedvanlig reverens mot regeringen, slutligen tillstyrka förslaget.

Anf. 88 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Herr talman! Om man åberopar lagrådet i olika sammanhang, Allan Ekström, måste man också acceptera att lagrådet tillstyrker att en proposition läggs fram. Lagrådet säger aft förslaget är "väl underbyggt och ägnat att upphöjas till lag", Def står i första stycket på s, 344 i propositionen, om Allan Ekström vill läsa det.

När det gäller remitteringen av de olika ärendena är def ett faktum atf Allan Ekström och jag har olika uppfattning om i vad mån förslag skall remitteras på nytt. Efter det att en utredning har varit ute på remiss börjar regeringen skriva en proposition och tar då hänsyn till de synpunkter som har inkommit och för in ändringar i proposifionen. Regeringen kan rimligtvis

inte skicka ut förslaget på en ny remissomgång. Det skulle innebära att vi aldrig fick fram några propositioner till riksdagen,

Anf. 89 ALLAN EKSTRÖM (m):

Herr talman! Självfallet skall inte varje ändring skickas ut på remiss -regeringen har naturligtvis rätt aff göra de ändringar den önskar, I detta fall råkar det dock vara fråga om väsentliga ändringar, nämligen utsträckning av reklamafionsfrisfen från två till tio år. Det måste, som jag sade i mitt inledningsanförande, få kosfnadskonsekvenser. Detsamma gäller förslaget atf näringsidkare skall bära det juridiska ansvaret för uppgifter som han själv infe har lämnat utan som har lämnats av någon annan. Det är också en mycket betydelsefull och central uppgift i def juridiska regelsystemet.

När det gäller vad lagrådet har tyckt om detta verk vill jag framhålla att lagrådet först - jag anförde detta i mitt inledningsanförande, och def här avsnittet av lagrådets yttrande står återgivet på s, 341 i proposifionen -uttalar att det hade varit önskvärt "aff en ny lagreglering på de båda områdena fick komma fill stånd samfidigt eller aft en reglering av konsumenttjänsterna rentav fick anstå fill dess den grundläggande regleringen inom köpräffen lagts fast". Detta är ju så att säga lagrådefs ursprungliga ställningstagande, .

Sedan är det riktigt atf lagrådet i slutet av sitt yttrande, precis som Inga-Britt Johansson påstår, gör uttalandet aff man ändå tillstyrker förslaget. Det rubbar ju inte niin rätt aft utgå från den inställning lagrådet hade, när rådet i början av yttrandet redovisade sin allmänna ståndpunkt.

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Konsumenttjänstlag

Anf. 90 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Herr talman! De olägenheter som de här förändringarna eventuellt kan innebära för näringsidkarna väger enligt utskottsmajoritefens sätt atf se saken lättare än vad en utsträckning av införandetiden för den nya lagen skulle innebära för konsumenterna. Och vi får ju inte glömma bort atf det i full utsträckning är konsumenternas rätt vi talar om. Det finns också klart utsagt, både av statsrådet och av lagrådet, att det föreligger möjligheter att göra eventuella justeringar som anses nödvändiga vid kommande lagstiftningar.

Jag vidhåller atf det för konsumenten är viktigt att vi nu får en konsumenftjänstlag - något som ju har saknats hela fiden, vilket infe minst enligt konsumentverket varit en stor brist i svensk konsumenflagsfiftning.

Anf. 91 ALLAN EKSTRÖM (m):

Herr talman! För min del är det avgörande att det blir en rimlig balans mellan de båda sidorna i avtalet.

Jag har en annan uppfattning än utskotfsmajorifefen rörande betydelsen av de här båda frågorna som infe har varit föremål för remiss - en utsträckning av preskriptionstiden från två fill tio år och en utsträckning av ansvaret för uppgifter till att även avse person som inte själv har lämnat uppgifterna. Där föreligger alltså helt olika uppfattningar om betydelsen av

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Konsumenttjänstlag

atf man frångått utredningsförslaget.

Visst skall vi ha en konsumenftjänstlag- gärna. Men def avgörande för mig är alltså detta: Det skall vara en lag som skapar balans och rättvisa mellan båda sidor och som ansluter sig till det stora reformarbete inom köprättens område som nästan är avslutat.

Anf. 92 INGA-BRITT JOHANSSON (s):

Herr talman! Det tar ännu några år innan resten av konsumenträtten hinner passera igenom riksdagen. Som jag har sagt tidigare är konsumenttjänsterna icke reglerade över huvud taget, och det är viktigt aft def blir en reglering här.

EnHgt vår bedömning är balansen mellan konsumenter och näringsidkare väl avvägd i det här förslaget. Och det måste väl också vara lagrådets bedömning atf def förhåller sig så, eftersom lagrådet tillstyrkte lagstiftnings-förslaget i slutänden.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. I (avslag på propositionen)

Utskottets hemsfällan bifölls med 153 röster mot 140 för reservation 1 av Per-Olof Strindberg m. fl. 1 ledamot avstod från aft rösta.

Inga-Britt Johansson (s) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats som frånvarande.

Arne Nygren (s) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats ha avstått från att rösta.

Mom. 2 (arbete på fast egendom m. m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Per-Olof Strindberg m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (åsidosättande av säkerhetsföreskrifter)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Per-Olof Strindberg m.fl.- bifölls med acklamation.

Mom: 4 (marknadsföringsansvar)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Per-Olof Strindberg m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 5-7 Utskottets hemstäHan bifölls.

21 § Föredrogs

Lagutskottets betänkande

1984/85:43 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Kulturutskottets betänkande

1984/85:24 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Vad utskotten hemställt bifölls.

22 § Föredrogs

arbetsmarknadsutskottets betänkanden

1984/85:14 om lokalisering av central myndighet för AMU-organisationen

(prop. 1984/85:186) samt 1984/85:18 om kvinnornas villkor på arbetsmarknaden m.m. (prop. 1984/

85:100 delvis och 1984/85:130).

Kammaren biföll talmannens förslag att ärendena skulle avgöras efter endast en bordläggning.

Anf. 93 TALMANNEN:

Arbetsmarknadsutskottefs betänkanden 14 och 18 kommer att debatteras i tur och ordning. Voteringarna äger rum i ett sammanhang efter avslutad debatt.

Först upptas alltså arbetsmarknadsutskottets betänkande 14 om lokalisering av central myndighet för AMU-organisationen.

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Lokalisering av central myndighet för AMU-organisationen

Lokalisering av central myndighet för AMU-organisationen

Anf. 94 ARNE FRANSSON (c):

Herr falman! Det var en gång eft politiskt parti som befann sig i oppositionsställning. Detta parfi kritiserade den då sittande regeringens regionalpolitik. I en partimotion med nr 1981/82:2352 framställdes 64 olika yrkanden. Knappast något av dessa förslag har detta parti aktualiserat i regeringsställning,

I nämnda motion framhölls bl, a, att den statliga förvaltningen var ojämnt fördelad i landet med en koncentration till Sforsfockholmsområdef, och def framhölls vidare i motionen att "en fortlöpande prövning (bör) ske av lokaliseringen i samband med större omorganisationer och när myndigheter inrättas. Särskilt viktigt är det aft pröva lokaliseringen av smärre nytillkommande nämnder o, d. som kan väntas växa. Ofta gör man felbedömningen att låta dessa smärre organisationer - vanligen i kommittéform - fritt välja lokalisering, dvs, starta i Stockholmsregionen, När verksamheten vuxit och stabiliserats så att en mer permanent organisation skall inrättas blir en omlokalisering i allmänhet inte möjlig,"

Riksdagen ansåg vid det tillfället att de synpunkter som framförts i motionen var värda aft beakta och framhöll att arbetet med decentraliseringsfrågorna även bör omfatta en prövning av smärre myndigheters lokalisering,

Def parti som så klart uttalade sig för en decentralisering av verksamhet

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Lokalisering av central myndighet för AMU-organisationen

från Stockholmsregionen var socialdemokraterna.

Den krifik som socialdemokraterna framförde i oppositionsställning har dock infe saft några spår i den nuvarande socialdemokratiska regeringspolitiken. Ett typexempel för detta är regeringens förslag aff förlägga AMU:s centrala kansli till Tyresö, Lokaliseringen, sedd från regionalpolitisk synpunkt, har blivit ännu mera negativ nu när socialdemokraterna slagit följe med moderaterna och föreslår en förläggning fill centrala Stockholm, Centerpartiet har länge arbetat för att ge regionalpoHtiken en mera decentralisfisk inriktning. Vi har beträffande den statliga förvaltningen bl, a, krävt såväl utlokalisering av myndigheter som decentralisering av funktioner till läns- och kommunnivå.

Arbetsmarknadsministern påstår i proposition 1984/85:186 atf den centrala AMU-myndighefen infe innebär etablering av ny verksamhet i egentlig mening. Enligt centerns uppfattning är den nya AMU-organisationen eft typexempel på vad som avses i riksdagens uttalande om - och den socialdemokratiska partimotionen från 1982 - när en myndighet bör utlokaliseras. Vi kan inte underlåta aft framhålla aff även s, k, ny verksamhet givetvis alltid är en avknoppning eller en utvidgning av fidigare verksamhet. Ny verksamhet uppstår inte ur något vakuum. Ofta framförs hinder som kostnadsökning och effekfivitetsminskning, om uflokalisering skulle ske utanför Stockholmsregionen, Arbetsmarknadsministern frångår infe denna princip, utan framhåller i propositionen detta som ett hinder för en förläggning av den nya centrala AMU-myndighefen utanför Storstockholmsregionen, Hon framhåller emellerfid på en punkt aft hyran är kosfnadsneu-tral vid förläggning till Tyresö, jämfört med en förläggning till andra orter. Man kan naturligtvis fråga sig, om det går att ordna lämpHga kontorslokaler i de centrala delarna av Stockholm fill samma pris som på andra orter. Av naturliga skäl har majoriteten infe omnämnt detta i sitt ställningstagande. Jag kan ha förståelse för detta, eftersom jag inte är övertygad om att det då hade varit möjligt att komma fram till ett gemensamt ställningstagande,

Def är beklagligt aft socialdemokraterna har hamnat i moderaternas armar och stannat för denna lokalisering. Socialdemokraterna kommer hädanefter inte atf vara trovärdiga när det gäller ambifionen atf utlokalisera och decentralisera verksamhet. Moderaternas uppfattning är känd sedan fidigare,

I en reservafion till betänkandet har centern redogjort för sin inställning, nämligen atf det vore lämpHgt att lokalisera AMU-myndighefen fiH Karlstad,

Med def anförda ber jag, herr falman, att få yrka bifall fill reservationen vid arbetsmarknadsutskottets betänkande.

Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 95 Tredje vice talman KARL ERIK ERIKSSON (fp): Herr falman! Två överraskande och intressanta ställningstaganden har redovisats i detta betänkande.

För det första har hela utskottet förkastat propositionsförslaget.

För det andra lämnar en majoritet den principlinje som har slagits fast i

många betänkanden från arbefsmarknadsufskoffet. Det har ju sagts atf en

nylokalisering av statlig verksamhet skall ske utanför Stockholmsområdet,

Man har t, o, m, gått så långt som atf ange de områden som anses böra ha

förtursrätt vid nylokalisering. Det skrevs 1981/82:" vid lokalisering av

staflig verksamhet föreslås i propositionen följande ordning:

1, Skogslänen,

2, Sydöstra Sverige och Sjuhäradsbygden,

Denna prioritering ligger i linje med vad utskottet tidigare har förordat och tillstyrks därför av utskottet," Så uttalar sig ett enigt utskott.

Nu har en majoritet alltså hoppat av och går på en helt annan linje.

Det är bra att det redovisas en stark decentralisering av AMU-verksamhe-ten. Att det sker i propositionen framhålls som ett verkligt fint grepp. Ja, fattas bara! Efter de klara uttalanden som gång på gång gjorts av arbefsmarknadsufskoffet och av en enig riksdag atf man skall decentralisera starkt skulle def vara underligt om man på denna punkt gått ifrån dessa riksdagens klara uttalanden.

På s, 4 i proposifionen sägs:

"Även om en del av dessa kontakter" - man talar alltså om kontakterna mellan de olika verken och myndigheterna - "kan klaras per telefon och i telefonkonferenser måste man ändå räkna med aft en lokalisering utanför Stockholmsområdet kommer att medföra eff stort behov av resor till Stockholm, En förutsättning för en lokalisering utanför Stockholm är således tillgång fill direkta flyg- och tågförbindelser med Stockholm, Dessa resor kommer att innebära merkostnader, varvid man också måste beakta effekfivitefsförluster i fråga om arbetstidens utnyttjande,"

Det är verkligen ett lappkasf av socialdemokratiska ledamöter när man använder formuleringar av den här typen. Jag har roat mig med atf läsa de propositioner som jag var med och behandlade i utskottet under min ordförandetid. Då var det inga svårigheter med detta, utan man sade aft det vikfiga är atf vi decentraliserar verksamheten så aff vi inte överbelastar Stockholm med administrativ verksamhet. Man hade rader av skäl för att inte centralisera. Men nu är man beredd att säga aft det blir för dyrt med resorna.

Jag måste säga atf det lappkast som majoriteten här har gjort är oroande
för framfiden. Jag skulle redan nu vilja fråga Lars Ulander, som skall
företräda utskottet i debatten: När kommer man att finna ett verk på vilket
dessa argument inte kan användas för en lokalisering fill Stockholmsområ
det? Det skulle vara intressant aft få ett exempel på sådana verk. Väger man
de regionalpolitiska synpunkterna mot att det blir vissa resor och uppstår
vissa kontaktbehov är detta typexemplet på ett nytt verk som utan vidare kan
lokaliseras utanför Stockholm,

Jag har i dag roat mig med att ringa och fråga några verk, beträffande vilka socialdemokraterna och jag för min del var överens om att lokalisera ut, hur det går atf övervinna reseavstånden och kommunikationsproblemen. Jag fick svaret: Det går alldeles utmärkt. Jag uppmanar Lars Ulander, som socialde-

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Lokalisering av central myndighet för AMU-organisationen

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Lokalisering av central myndighet för AMU-organisationen

mokraternas företrädare, atf ringa fill några verk,och kolla upp detta. Han kommer då aft få svaret atf def faktiskt gått bättre än man från början trodde.

Om vi menar något med det eniga uttalandet aff nylokalisering av verk skall ske utanför Stockholmsområdet, måste vi också stå för def.

För mig är det självklart att yrka bifall till reservationen,

Anf. 96 BJÖRN SAMUELSON (vpk):

Herr talman! Karl Erik Eriksson säger aft vad vi nu bevittnat är ett lappkast. Jag tycker nog aft def är värre än så - till stora delar är detta betänkande ett lapptäcke. Jag återkommer fill detta.

Här har moderater och socialdemokrater än en gång gjort gemensam sak i en fråga som berör regionala balansperspektiv.

För drygt ett år sedan var det fråga om en nedläggning av tandläkärhögskolan i Malmö, I dag är def fråga om den centrala AMU-myndighetens lokalisering. Socialdemokrater och moderater går emot en lokalisering till Karlstad och förordar i stället en förläggning till Stockholm,

I morgon kommer turen till delar av inlandsbanan, då moderater och socialdemokrater kommer aft göra gemensam sak. Jag återkommer till detta i morgondagens debatt om järnvägen.

Låt oss då titta litet närmare på de skäl socialdemokrater och moderater anför för aft gå emot en lokalisering till Karlstad av den centrala myndigheten för AMU,

1, Att den centrala myndigheten skall ha en samordnande och rådgivande roH innebär att en lokalisering utanför Stockholm skulle innebära merkostnader för resor,

2, Den centrala myndigheten skall ha ansvar för övergripande planering. Men är infe def exakt samma sak som en samordnande och övergripande roll? Vilken annan utlokaliserad statlig verksamhet har inte denna roll? Jag bara frågar, och det vore intressant atf få upplysning om detta,

3, Def ansvar för samordning och övergripande planering som utskottsmajoriteten talar om skall gälla utvecklingsarbete, organisationsfrågor, personalpolitik och anslagsframställning. Detta skulle alltså, enligt socialdemokrater och moderater i förening, innebära krav på en lokalisering fill Stockholm,

Vilken annan statlig myndighet, eller verk, har inte detta ansvar? Vilken annan utlokaliserad staflig myndighet har inte ansvar för organisationsfrågor, personalpolitik och anslagsframställning? Vilken annan utlokaliserad myndighet har inte ansvar för utvecklingsarbete? Jag vet ingen. Gör majorifetsföreträdarna def? Och innebär dessa ansvar i sig en nödvändighet av lokalisering fill Stockholm?

Herr talman! Om det är så, måste det innebära ett slut på all decentralisering av staflig verksamhet och början till en återflyttning av de utlokaliserade myndigheterna till Stockholm, Det bjuder logiken.

Utskottsmajoriteten, dvs, socialdemokrater och moderater, anser aff en rekrytering av expertis skulle försvåras av en lokalisering till t, ex, Karlstad, Jag frågar mig: Vilken expertis är def som inte är flyttbar? Vilken experfis är

detta, när sådan expertis som AMU själv utbildar, t, ex, licenssvetsare, är flyttbar? Svetsare är väl också experter? Def är tydligen skillnad på folk och folk i det här fallet. På annat sätt kan infe jag tolka majoritetens resonemang i den här frågan.

Så till frågan om samarbete och kontakter med myndigheter och organisationer, något som också anförts som ett skäl för förläggning fill Stockholm, När det gäller kontakter med skolöverstyrelsen och utarbetande av kursplaner har AMU-kommittén ännu inte sagt någonting om hur detta samarbete skall ske. Hur kan då utskottsmajorifeten anföra atf samarbete med SÖ skulle vara ett skäl för förläggning till Stockholm, när ni infe vet hur detta samarbete skall se ut? Och utarbetande av kursplaner för den här verksamheten bör väl vara en av de grundläggande faktorerna för att bedriva en nyftoinriktad AMU-verksamhet, eller hur?

Varken proposition eller utskotfsmajoritet har alltså presterat något argument som talar emot en lokalisering av myndigheten fill Karlstad, Ändå envisas man med aff föreslå en lokalisering till Stockholm,

Hela propositionens och för all del också utskottsmajoritefens resonemang präglas av upprepninjgar och staplande av påståenden utan underbyggnad av argument. Det enda man med fördel kan använda betänkandet och den underliggande propositionen fill är som skräckexempel i gymnasieskolans filosofiundervisning om argumentafionsanalys. När def gäller främjande av den del av regionalpolitiken som innebär en fortsatt utlokalisering av stafliga verksamheter är betänkandet till intet förpliktande; snarare är det en hämsko.

Från vpk:s sida står vi fast vid atf AMU:s centrala myndighet mycket väl kan lokaliseras till Karlstad samt att riksdagens prioriteringsordning vid omlokalisering av stafliga verksamheter, där skogslänen står på första plats, därmed uppfylls och ges en konkret innebörd.

Herr falman! Jag yrkar bifall till reservationen av Elver Jonsson, Lars-Ove Hagberg och Nils Häggström i detta betänkande.

Nr 151

! Tisdagen den 28 maj 1985

Lokalisering av central myndighet för AMU-organisationen

Anf. 97 ANDERS HÖGMARK (m):

Herr talman! När riksdagen för några månader sedan fattade ett beslut om AMU:s organisation skulle det ankomma på regeringen aft senare återkomma med förslag om lokalisering av def centrala kansliet, AMU skulle få en stor självständighet och en mycket klar regional profil. Man skulle förstärka den regionala kompetensen, och kvar skulle bli ett mycket begränsat centralt kansli någonstans. Regeringen skulle alltså återkomma senare med ett förslag härom.

Regeringen har nu gjort så och i propositionens form föreslagit Tyresö, Som tredje vice talmannen påpekade har hela utskottet avvisat förslaget. Det har också väckts förslag om alternativa lokaliseringer, där Karlstad framför allt dominerat i diskussionen. Från moderat sida har vi från våra principiella utgångspunkter försökt väga de olika lokaliseringsalfernativen mot varandra och sedan dra slutsats av detta. Slutsatsen är, som framgår av betänkandet, att vi förkastat Tyresö, Vi konstaterar att man kan och bör ställa sådana krav

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Lokalisering av central myndighet för AMU-organisationen

på kontakftillgänglighefen, både internt och externt, atf.den här centrala myndighetens kansli skall vara beläget centralt, och då i Stockholm, Vår utgångspunkt när vi tagit upp några kriterier har varit aft förvaltningen med de olika beslutsnivåerna bör vara lokaliserad där besluten bäst kan fattas. Det inrymmer såväl beslutens kvalitet som myndighetens interna och externa effektivitet, I AMU-fallef har vi alltså en storleksmässigt mycket begränsad myndighet med 25-30 personer, som sedan skall repliera på en ganska omfattande regional organisation. Det bör, herr talman, understrykas att den regionala organisafionen har vuxit kraffigt på den centrala myndighetens bekostnad, I def ligger en decentralisering av ett gott märke, nämligen atf man sprider besluten, handläggare, befattningshavare och beslutsfattare ut i alla delar av landet. Vi menar atf när man skall analysera vilka krav som skall ställas på en central myndighets lokaHsering bör ett par kriterier gälla. För det första bör de interna kommunikationsmöjligheterna vara goda, i det här fallet tillgängligheten mellan den centrala myndigheten och de regionala avläggarna. För det andra bör självfallet finnas en god extern tillgänglighet. Andra myndigheter, departement, organisationer typ skolöverstyrelser, arbetsmarknadsstyrelsen, näringslivets organisationer och arbetsmarknadens organisationer, bör ha stor tillgänglighet och ha lätt att nå den centrala myndigheten, Def är ytterst vikfigt därför aff def i def här fallet rör sig om en mycket begränsad myndighet storleksmässigt. Då kommer av naturliga skäl de befattningshavarna atf ha ett utomordentligt stort kontaktbehov i form av direkta personkontakter, som oftast inte kan fås via data och andra telekommunikafionshjälpmedel, även om def inslaget kan öka framöver.

Vår slutsats av detta är atf det effektivaste sättet aft decentralisera, inte bara i fråga om AMU utan i princip hela den svenska offenfliga förvaltningen, ärfunktionsdecentraliseringen. Man för ner beslutsfattandet från central fill regional nivå och om möjligt ytterligare ett steg ner, om den nivån finns i organisationen. Då finns def möjligheter atf på många ställen i landet, inte bara på ett ställe, fatta för verksamheten viktiga beslut.

Man får kvar eft litet, centralt myndighetskansli, som har det stora kontaktbehov som jag fidigare talade om. Detta kansli och befattningshavarna där har alltså behov av mycket omfattande personkontakter.

Det är väl ingen tvekan om atf det efter en analys utifrån dessa kriterier är lätt aft konstatera atf med den struktur som finns här i landet på transport-och kommunikationssidan Stockholm många gånger framstår som det i särklass bästa alternativet.

Men, herr talman, när jag säger Stockholm innebär infe det något allmänt bejakande av Storstockholmsbegreppet, Det är nämligen inte likgiltigt för landet i övrigt eller för befattningshavare som skall resa till den centrala myndigheten om den ligger centralt i city eHer är placerad någonstans i Storstockholmsregionens periferi. Placeringen av centrala ämbetsverks kanslier får inte bH någon form av bricka i eft spel som heter allmän regionalpolitik för Storsfockholmsregionen, Jag tycker inte atf def på något sätt är bättre att lägga en central myndighets kansli i utkanten av Stockholm, jämfört med någon annan del av Sverige, Transportavstånden blir många

gånger lika stora, och def finns t,o,m, exempel på betydligt större transportavstånd.

Från vår sida har vi drivit tanken aft eftersom AMU:s centrala ledning har ett så stort kontaktbehov bör myndighetens kansli ligga centralt placerat i Stockholmsområdet, Det är därför vi säger nej till Tyresö, Vi konstaterar aft regeringspartiets företrädare har varit beredda aft ansluta sig till denna uppfattning.

Herr falman! Vi kan också konstatera aff om man framöver skulle börja diskutera placeringen av den offenfliga förvaltningens centrala funktioner sett ur något allmänt inomregionalpolitiskf perspektiv från Stockholms horisont, måste vi från moderata samlingspartiets sida framhålla att det finns väl så goda alternafiv utanför Stockholmsregionen, Med andra ord: Argumentet för Stockholm är att det Hgger centralt och har god tillgänglighet för övriga delar av landet. Det är mot den bakgrunden vi har tagit ställning.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan, som alltså innebär avstyrkan av propositionen och en förväntan om atf statsrådet kommer att överväga och presentera ett betydligt mer centralt beläget alternativ- till gagn för hela verksamheten, eftersom den redan nu uppvisar en så god regional förankring.

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Lokalisering av central myndighet förAM U-organisationen

Anf. 98 BJÖRN SAMUELSON (vpk) replik:

Herr talman! Jag har två frågor till herr Högmark, eftersom han står bakom majoritetens förslag om atf förlägga den här myndigheten fill Stockholm,

Anders Högmark säger aft def som är avgörande är kvalitet i beslut och myndighefseffektivitet. Ja, låt dessa två påståenden stå! Då frågar jag: Vilken expertis är det som blir svår att rekrytera om man skulle förlägga myndigheten utanför Stockholm? Vilken experfis är det som garanterar kvalitet i beslut och myndighetseffektivitet som endast finns i Stockholm, Anders Högmark?

Den andra frågan gäller kontakten med andra myndigheter och organisationer. På den punkten har ni moderater exemplifierat med bl, a, byggnadsstyrelsen. Men är det inte så, Anders Högmark, atf byggnadsstyrelsens verksamhet skall minimeras enligt moderat partipolitik?

Jag tycker att det är eft anständigt krav att få Anders Högmarks syn på de här två faktorerna, som utgör argumenten för en lokaHsering till Stockholm,

Anf. 99 ANDERS HÖGMARK (m) replik:

Herr talman! Jag kan konstatera aft de 25-30 personer som kommer atf vara anställda och ansvara för verksamheten inom det centrala kansliet med all sannolikhet kommer att ha intensiva kontakter med företrädare för skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen. Jag utgår också ifrån atf de kommer atf ha kontakter med både arbetstagarnas organisationer, framför allt på utbildningssidan, och arbetsgivarsidan. Det är ganska rimligt atf tro aft även om det hade varit möjligt, Björn Samuelson, atf få experfis fill Karlstad eller någon annan ort som varit aktuell - t, ex, Östersund - hade det varit

6 Riksdagens protokoll 1984/85:151-152

Nr 151

Tisdagenden 28 maj 1985

Lokalisering av central myndighet för AMU-organisationen

förenat med betydligt större ansträngningar både tidsmässigt och kostnadsmässigt. Det skulle antagligen innebära sämre effektivitet om vi förlade def centrala kansliet utanför centrala Stockholm.

Det finns alltid möjligheter aff få expertis - def är jag övertygad om - men jag tror att uppoffringarna för aft få kontakt sinsemellan är betydligt större med eff alternafiv utanför Stockholm centralt.

Beträffande kontakter med byggnadsstyrelsen måste jag säga aff,jag inte har dem tydligt i minne. Vad vi har pläderat för och trott på - på ganska goda grunder - är kontakter med skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen. Det är de två dominerande myndigheterna inom den offenfliga förvaltningen. Sedan tillkommer det som gäller arbetsmarknadens parter.

Anf. 100 BJÖRN SAMUELSON (vpk) replik:

Herr talman! Det var bra aff jag fick reda på detta. Nu är def inte längre fråga om rekryterande av expertis till den centrala AMU-myndighefen, utan nu gäller det kontakter med utomstående expertis.

Eftersom det argument som anförs i majoritetsfexten då faller, inställer sig nästa fråga: Är def infe möjligt atf s. k. extern expertis åker till den centrala myndigheten, om den nu inte ligger i Stockholm? Def rör sig ju tydligen infe om rekryterande av expertis till den centrala AMU-myndighefen, enligt Anders Högmarks resonemang, utan nu handlar def om atf anlita tillfällig expertis utanför myndigheten.

Anf. 101 ANDERS HÖGMARK (m) replik:

Herr talman! Man kan givetvis allfid, förr eller senare, rekrytera den experfis som man behöver, med hjälp av oHka förmåner- men det kan fa viss fid. Det finns exempel från den stora flyttningsvågen inom statsförvaltningen att det var svårt och tog många månader - i vissa fall flera år - att rekrytera kompetent personal. Man kan givetvis gradvis få.tag i denna personal, men om man har eft externt personkontaktbehov måste dessa andra personer från skolöverstyrelsen, arbetsmarknadens parter o.d, ta sig fill exempelvis Karlstad, som är aktuellt i Björn Samuelsons argumenfafion.

Vi har den uppfattningen från majoritetens sida atf det blir större beslufseffektivifef inom verksamheten om man lokaliserar denna myndighets centrala kansli fill det centrala Stockholmsområdet. Det är därför som vi förkastar förslaget om Tyresö. Vi tyckte atf tillgängligheten till Tyresö för omgivande delar av landet var för dålig - vi ville ha kansliet mer centralt placerat.

Andre vice falmannen anmälde att Björn Samuelson anhållit att fill protokollet få antecknat att han infe ägde rätt till ytteriigare replik.

Anf. 102 ANDRE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela att anslag nu uppsatts om detta plenums fortsättning kl. 19.30 denna dag efter sedvanHgf middagsuppehåll.

Anf. 103 MAGNUS PERSSON (s):

Herr talman! I arbetsmarknadsutskottets betänkande rörande lokalisering av AMU-myndighefen behandlas ett antal motioner.

Under den allmänna motionsfiden aktualiserades av oss socialdemokrater på Värmlandsbänken frågan om denna lokalisering. Vårt krav har därefter återupprepats i en mofion med anledning av proposition 186. Vi tyckte och tycker alltjämt atf Karlstad är en lämplig lokaliseringsort för det kommande kansliet för AMU-myndighefen.

Herr talman! Vi har självfallet infe ändrat uppfattning i denna fråga. Jag beklagar atf arbetsmarknadsutskottets majoritet inte tillmötesgått våra berättigade krav om en förläggning av AMU-kansliet fill Karlstad. Skälen för en lokalisering fill Karlstad är många. Def finns dock ingen anledning för mig att här i dag upprepa alla utomordentligt goda skäl som finns för atf utlokalisera myndigheten till residensstaden i Värmlands län.

Herr talman! Jag ville med dessa ord bara deklarera att vi motionärer i följande votering kommer att rösta på den reservation som förordat Karlstad som lokaliseringsort för den centrala AMU-myndighefen. Jag yrkar alltså bifall till den reservation som är fogad till arbetsmarknadsutskottets betänkande 14.

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Lokalisering av central myndighet för AMU-organisationen

Anf. 104 LARS ULANDER (s):

Herr talman! När riksdagen behandlade förslaget till AMU:s förändrade organisation beslöts som bekant att man skulle avvakta med lokaliseringen av den centrala myndigheten. Det var en förnuftig behandlingsform. Genom aft arbeta på det sättet har vi nu eft ordenfligt beslutsunderlag att fa ställning till. Trots atf underlaget i mitt tycke är entydigt är dock utskottet inte enigt i sin bedömning av lokaliseringsort.

Låt mig, herr falman, slå fast atf det inte råder någon oenighet om riksdagens tidigare beslut att i regionalt intresse pröva lokalisering av ny staflig verksamhet.

AMU:s organisation har genom det tidigare riksdagsbeslutet decentraliserats mycket kraftigt. Organisationen kommer till helt övervägande del aft finnas ute i länen. Den centrala organisationen, som utskotfsmajorifefen föreslår skall vara lokaliserad till Stockholmsområdet, omfattar endast en mycket liten del av antalet anställda i nya AMU.

I en rapport från Statskonsult av den 4 mars behandlas just dessa frågor. Jag citerar ur rapporten:

"Nya AMU förväntas vid starten omfatta ca 6 000 anställda. Det centrala kansliets defaljorganisation föreligger fn ej. Som riktvärde har.dock i förarbetena nämnts aft def centrala kansliet kan komma atf omfatta ca 30 anställda. Detta skulle innebära en minskning till ca 1/2 av nuvarande centrala, i Stockholm placerade, anställda. Det centrala kansliet skulle således endast utgöra 0,5 % av antalet anställda. Dvs redan inledningsvis kan konstateras aft den största sysselsättningseffekten hänförbar till AMU-organisationen är att söka i den decentrala, över hela riket, utplacerade verkställande delen."

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Lokalisering av central myndighet för AMU-organisationen

I dagsläget finns en verkställande tjänsteman i varje län. I den nya organisationen blir det genomsnittligt tio i varje län.

Varför är det då så viktigt att den centrala ledningen är lokaliserad fill Stockholmsområdet?

Den kontaktyta som den nya centrala ledningen för AMU måste ha finns i Stockholmsområdet. Skolöverstyrelsen, AMS, de skilda fackförbunden inom LO, TCO och SACO/SR samt arbetsgivarorganisationerna på de olika förbundsområdena är parter i AMU-verksamhefen. Samfliga dessa finns, som alla vet, i Stockholm eller i dess närhet.

Den utredning som regeringen grundar sitt ställningstagande på visar att stora svårigheter skulle uppstå om lokalisering skedde fill en ort utanför Stockholmsområdet. Den kontaktverksamhet med kursplanering etc. som ständigt måste pågå skulle försvåras betänkligt.

Argumentationen i regeringens proposition är enligt utskoftsmajoritetens uppfattning helt hållbar.

Var i Stockholmsområdet AMU:s centrala ledning skall ligga ankommer det, enligt utskotfsmajoritefens mening, på regeringen att avgöra. Regeringen föreslog Tyresö, Att detta förslag avstyrks beror på att vi från socialdemokraterna infe fick majoritet för denna lokaliseringsort. Målet atf skapa en effekfiv organisation för det centrala AMU har varit vägledande för oss socialdemokrater i valet av lokaliseringsort.

Det har, herr falman, ställts en del frågor till mig, bl, a, av Björn Samuelson, Han frågade: Hur skall samarbetet ske? Samarbetet behöver icke någon ny inriktning. Den som har satt sig in i vad det är fråga om vet atf man har hållit på med def sedan i början av 1960-talef när det gäller olika kursnämnder vars verksamhet man planerar.

Jag kan berätta att exempelvis Handels har flyttat sin kursnämnd till Stockholm från Malmö på grund av de mycket täta kontakterna, Def är naturligtvis från den utgångspunkten som vi har att verka,

Karl Erik Eriksson frågade var man kan finna eff verk som man kan flytta på, Karl Erik Eriksson kanske skulle ställa den frågan fill den grupp inom civildepartementet som sysslar med dessa frågor i stället. Jag kan i detta läge infe peka ut något verk som skulle kunna flytta från Stockholm, Jag vet infe om Karl Erik Eriksson är man aft göra det.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till hemställan i utskottets skrivning.

Anf. 105 ARNE FRANSSON (c) replik:

Herr falman! Jag förstår mycket väl varför Lars Ulander i sitt anförande inte med ett enda ord berörde def jag tog upp i mitt inledningsanförande, nämligen de ställningstaganden och mycket starka uttalanden som socialdemokraterna gjorde när de befann sig i oppositionsställning. Nu kan man bara konstatera, Lars Ulander, att ert agerande då är eff minne blott. Nu driver ni en helt annan polifik när det gäller aff satsa på möjligheterna att decentralisera verksamhet utanför Stockholmsregionen, Jag beklagar uppriktigt aff ni så atf säga har bytt fot i förhållande fill vad ni tyckte 1982,

Def hade varit till fördel för vårt lands regionalpolitik, och därmed också

för förutsättningarna för en bättre regional balans, om vi från riksdagens sida i dag med mycket stor majoritet skulle kunna fatta beslut om utlokalisering av denna verksamhet till någon annan ort utanför Stockholm, men så tycks inte bli fallet,

Lars Ulander sade att han var posifiv fill def beslutsunderlag som låg fill grund för regeringens proposition - det var entydigt positivt för Stockholmsregionen, Men samfidigt erkände Lars Ulander atf det infe fanns någon politisk majoritet i utskottet för en lokalisering till Tyresö, utan socialdemokraterna i utskottet vände sig fill moderaterna, hos vilka man sedermera fick gehör för en lokalisering till Stockholms centrala delar.

Detta tycker jag är beklagligt. Vi hade, som jag sade tidigare, haft möjligheter från riksdagens sida att verkligen ta initiativ fill en decentralisering och till en utlokalisering av en myndighet. Nu tycks def inte gå i def här fallet, och jag är övertygad om aft def inte heller i några andra fall finns möjlighet atf flytta ut verksamhet från Stockholm, om socialdemokraterna får sitta kvar vid regeringsmakten. Då står vi så att säga och stampar på samma ställe, och def beklagar jag uppriktigt.

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Lokalisering av ■■ centralmyndighet för AMU-organisationen

Anf. 106 Tredje vice talman KARL ERIK ERIKSSON (fp) replik:

Herr talman! Jag har inte frågat Lars Ulander vilka verk han vill flytta ut från Stockholm. Jag har bett honom att ge eft exempel på ett nytt verk där man inte kan använda samma argument som regeringen och Lars Ulander använder nu, för aff behålla det ur konfaktsynpunkt m. m. Men jag kan göra def ännu lättare för Lars Ulander: Nämn ett av de verk som lokaliserades ut i början av 1970-talet - då vi var överens om atf man av regionalpolitiska skäl skulle lokalisera ut dem, trots olägenheterna när def gäller kontakfproblem -där man inte skulle kunna använda dessa argument! Då var vi överens, Lars Ulander och jag. Jag står kvar vid min principiella linje, men det gör infe Lars Ulander.

Sedan säger Lars Ulander atf det är en bagatell vi diskuterar - 6 000 berörs av denna utbildning ute i länen. Ja visst! Men det är väl ändå att frampa snett i debatten! Det är inte 6 000 nya människor, utan det är 6 000 AMU-elever som vi har förut ute i de olika länen. Vad vi nu diskuterar, Lars Ulander, är det fristående AMU-kansliet, som vi an.ser aft man mycket väl kan utlokalisera exempelvis till Värmland och Karlstad.

Sedan säger Lars Ulander så här: Jag vill slå fast aft vi står fast vid principuf talandet. Han menade ett uttalande som jag har citerat här och flera har knutit an till. Def är bra, men vad som är bekymmersamt är att Lars Ulander och övriga socialdemokrater tydligen är beredda atf rösta helt annorlunda i praktiken.

Anf. 107 BJÖRN SAMUELSON (vpk) replik:

Herr falman! Självfallet är det så att regionalpolitik har eft pris. Självfallet är det så, Lars Ulander, att regionalpolitik kostar pengar. Om Lars Ulander har en annan uppfattning, tycker jag atf han skall deklarera detta. Def kosfar pengar även i det här fallet, naturligt nog, Lars Ulander upphöjer sådant som

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Lokalisering av central myndighet för AMU-organisationen

kontaktytor, nära kontakter, intimt samarbete till aft bli principer i detta fall. Låt gå för det då! Vilka kontaktytor, vilka nära kontakter och vilket intimt samarbete är def som infe vägverket, domänverket och f rafiksäkerhefsverket behöver?

När det gäller frågan ohi samarbete så har ju kommittén infe sagt något om hur samarbetet med skolöverstyrelsen skall se ut, Def rör en så väsenflig del som utarbetandet av kursplaner. Hur kan man då använda frågan om samarbete som någon form av argument för att förlägga myndigheten fill Stockholm och inte till Karlstad,

Får jag fråga: Delar Lars Ulander herr Högmarks syn på problemet med rekrytering av expertis? Om Lars Ulander gör det, vad är det då som säger att det skulle bli svårt aft rekrytera expertis fill Karlstad, när def mest är fråga om extern expertis. Det går bra atf sätta sådana personer på ett tåg eller ett flygplan.

Är de centrala yrkesnämnderna några särskilt stora organisationer, Lars Ulander? Ni har dåligt på fötterna! Def finns ingenfing i debatten, ingenfing i propositionen, ingenfing i betänkandet som talar emot en lokalisering fill Karlstad av denna centrala myndighet.

Anf. 108 LARS ULANDER (s) replik:

Herr talman! Arne Fransson säger atf socialdemokraterna har lämnat sin tidigare uppfattning. Så är det inte. Jag vill påstå att denna förändring av AMU är ett väl så gott exempel på hur def kan gå fill när man skall decentralisera från Stockholm till andra orter. Jag vill som sagt hänvisa fill det resonemang som jag förde i min inledning, Def bör täcka den delen,

Karl Erik Eriksson använde sig av siffror som är litet diskutabla. Jag hoppas def var en felsägning. Det är nämligen så, om vi tar mars månad 1985, aft def är 42 500 personer som är i utbildning. Siffran 6 000 avser helt andra personer, och det är därför infe rikfigt aff ta med den. Alldeles klart är aft uflokaliseringen av folk ute i länen i och med denna förändring är väldigt stor. Förutom de 30 personer som finns på det centrala kansliet i Stockholm och som skall vara verkställande ledamöter finns det ute i länen fotalt 250 personer utlokaliserade, nämligen i genomsnitt ungefär 10 personer i varje län. Det är ingen liten del. Anledningen till att man har detta kansH i Stockholm tycker jag aft jag redogjort för rätt väl,

Björn Samuelson far tydligen ingen som helst notis om aff man måste ha speciella kontakter just i detta organ, Def har man haft hela fiden, Def är ingenting nytt, Def är erfarenheter som man fortsättningsvis kanske kan göra avstamp ifrån,.Men jag tycker att Björn Samuelson borde förstå att det inte är bra aft ha def så att alla dessa människor skall åka fill en speciell ort, när de alla bor på samma ort. Jag har infe hittat någonfing i argumentationen som är speciellt hållbart.

Anf. 109 ARNE FRANSSON (c) replik:

Herr talman! Lars Ulander påstår atf man från socialdemokraternas sida infe skulle ha intagit någon ny ståndpunkt i de här frågorna. Men det

stämmer ju inte alls med verkligheten.

Jag citerade i mitt inledningsanförande ur innehållet i den socialdemokratiska partimotionen från 1982, av vilken det klart framgick att man från socialdemokraternas sida, när man befann sig i oppositionsställning, var intresserad av att verka för en utlokalisering och en decentralisering av beslutsfattandet. I dag intar man en helt annan ståndpunkt - det beklagar jag verkligen.

Sedan skulle jag vilja ställa en fråga till Lars Ulander: Vi var ju i början av 1970-talet överens-om att utlokalisera en del statliga myndigheter från Stockholm till olika delar av landet. Även vid det tillfället betonades starkt från dessa myndigheters sida behovet av kontakter med Stockholmsregionen. Och vad jag kan förstå har kontakterna fungerat väldigt bra. Vad är det då, Lars Ulander, som säger aft AMU:s centrala kansli inte kan placeras någon annanstans? Man har ju ändå möjligheter genom telefonsamtal eller besök atf upprätthålla dessa kontakter.

Jag är övertygad om atf om man faller till föga för just sådana här argument, har vi inga förutsättningar att i framtiden utlokalisera någon verksamhet från Stockholm, utan den blir kvar här och får som följd en fortsatt expansion i Stockholm även inom den offentliga sektorn. Def kan vi från centerns sida icke acceptera.

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985 •

Lokalisering av central myndighet för AMU-organisationen

Anf. 110 Tredje vice talman KARL ERIK ERIKSSON (fp) replik:

Herr talman! Lars Ulander talade om kanslierna ute i länen, om aft de är decentraliserade. Det är bra att de är, och detta gav jag regeringen en eloge för i mitt första anförande, men jag sade samtidigt atf det hade varit märkligt om detta beslut infe hade fattats, för man har riksdagens order därvidlag.

Def är också bra aft de 6 000 anställda inom utbildningen är decentraliserade. Det är riktigt atf antalet anställda är 6 000. Men vad vi diskuterar i dag, Lars Ulander, är vart def fristående AMU-kansliet skall lokaliseras. Om jag har räknat rätt, så är Lars Ulanders replikrätt nu förbrukad, men om så inte är fallet, vill jag ställa frågan på nytt: Vad är det som skiljer de kontaktbehov som alla andra verk hade - något som har upprepats här från flera debattörer - mot det kontaktbehov som den centrala AMU-myndighefen har? Ta det enkelt. Nämn något av de verk som Lars Ulander och jag var överens om skulle utlokaliseras.

Jag vill instänima i vad Arne Fransson sade. Trots principdeklarationer från regeringens talesman i dessa frågor, är jag bekymrad för framtiden. När man inte kan lokalisera ut ett nytt verk, hur skall man då i framtiden kunna klara att avlasta Stockholm?

Anf. 111 BJÖRN SAMUELSON (vpk) replik:

Herr talman! Jag skall göra def Htet enklare: Majoriteten talar om aff det är nödvändigt att rekrytera erforderlig expertis till den nya organisationen.

Får jag fråga Lars Ulander: Vad är det för skillnad på den expertis som skall rekryteras till AMU-myndighefen och den expertis i form av yrkesarbetare, licenssvetsare och andra, som varje dag får flytta dit jobben finns här i

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Lokalisering av central myndighet för A MU-organisationen

landet? Vad är det för speciellt med den här expertisen som gör atf den inte kan flytta till Karlstad? Varför gör ni så stor skillnad, Lars Ulander, på folk och folk?

Anf. 112 LARS ULANDER (s) repHk:

Herr falman! När det gäller uflokalisering och decentralisering vill jag säga till Arne Fransson aft def här är fråga om 6 000 anställda, som Karl Erik Eriksson sade, ute i länen plus 250 personer som kommer atf tjänstgöra som handläggare. I den centrala myndigheten skall det finnas 30 anställda. Denna debatt är litet för lång för atf gälla 30 människor.

Jag har försökt förklara varför def är nödvändigt med dessa 30 anställda, nämligen atf de skall ha kontakt med skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, de 24 förbunden inom LO-området, TCO, SACO-SR och arbetsgivarorganisationerna. De måste ha dessa kontakter för aft verksamheten över huvud taget skall flyta. Det är också anledningen till aft vi anser atf myndigheten skall vara lokaliserad till Stockholmsområdet - annars skulle vi inte behöva ha en stor debatt om var 30 tjänstemän skall placeras. Det är alltså fråga om atf - något som jag tycker atf vpk skall fundera vidare på -effektivisera eft organ som är fill för de människor som i varje fall socialdemokrafin slår vakt om, nämligen dem som är svaga på arbetsmarknaden och behöver sin utbildning.

Andre vice talmannen anmälde aft Björn Samuelson anhållit aft fill protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 113 JAN HYTTRING (c):

Herr talman! I åtta motioner framställs kravet på en lokalisering av den centrala myndigheten för AMU-organisationen till Värmland och Karlstad, Det finns således ett stort regionalpolitiskt intresse för att få den centrala myndigheten fill eft av skogslänen, som trots högkonjunktur har en besvärlig arbetsmarknad.

Herr falman! Jag blev besfört när jag fog del av proposifionens förslag aft lokalisera den centrala enheten till Tyresö kommun. Trots flera uttalanden från arbetsmarknadsutskottet om den prioriferingsordning som bör gälla vid lokalisering av ny statlig administration föreslår arbetsmarknadsministern Stockholmsområdet,

När jag nu far del av arbetsmarknadsutskottets betänkande inser jag atf det infe kommer aft ske någon lokalisering utanför centrala Stockholm i fortsättningen. Frågan gäller infe längre lokalisering till Tyresö eller någon ort i skogslänen. Nej, nu har socialdemokrater och moderater i utskottet anslutit sig till de centraHstiska krafter som alltid motarbetar en jämnare fördelning av arbetsplatser i hela vårt land.

Min förhoppning är, herr talman, att kammarens socialdemokrater och moderater nu visar sitt förnuft och stödjer reservationen från centern, folkparfiet och vpk.

Socialdemokrater och moderater uttalar i arbetsmarknadsutskottets betänkande: ■

"Utskottets ställningstagande i denna speciella lokaliseringsfråga innebär inte ett frånträdande av den prioriteringsordning vid lokaliseringen av statlig verksamhet som utskottet fidigare uttalat sig för —,"

Herr falman! Alla lokaliseringsfrågor är speciella. Utskottsmajoriteten kan med den nu presenterade tekniken lokalisera all statlig verksamhet till centrala Stockholm, Tyvärr tror jag att det kommer aft bli så atf all ny statlig verksamhet lokaliseras just hit.

Jag beklagar atf socialdemokrater och moderater har gått ifrån arbetsmarknadsutskottets fidigare uttalanden, Def nu demonstrerade tillvägagångssättet kommer inte att stärka förtroendet för lokaliseringspolitiken.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservafionen.

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Kvinnornas villkor på arbetsmarknaden m. m.

Överläggningen var härmed avslutad,

(Beslutet redovisas efter debatten om arbefsmarknadsufskoffefs betänkande 18,)

Anf. 114 ANDRE VICE TALMANNEN:

Kammaren övergår nu fill atf debattera arbetsmarknadsutskottets betänkande 18 om kvinnornas villkor på arbetsmarknaden m, m.

Kvinnornas villkor på arbetsmarknaden m. m.

Anf. 115 SONJA REMBO (m):

Herr talman! När jag tänker tillbaka på jämsfälldhefsdebatfen genom åren så slår def mig hur statisk den varit, hur den har präglats av en övertro på central styrning och kanske framför allt hur den har präglats av en negafiv kvinnosyn.

Hela fiden förs debatten med mannen som förebild. Det är mannens arbetsuppgifter och positioner som är eftersträvansvärda. Kvinnors arbete nedvärderas och etiketferas som traditionellt med en negafiv underton,

Def är ingenting nytt atf kvinnor arbetar. Det har de alltid gjort. Däremot har kvinnors arbete varit ointressant för nationalekonomer och statistiker, Def är först sedan kvinnorna bytt ut hemmet som arbetsplats mot eft avlönat arbete som det börjat räknas.

När det gamla bondesamhället avlöstes av industrisamhället ändrades i första hand männens arbetsförhållanden. De arbetsuppgifter som av tradition utförts av männen industrialiserades och männen följde med in i fabrikerna, där de fortsatte med sina traditionella arbetsuppgifter i industriell skala. Ingen tyckte illa härom och ingen drömde om aff föraktfullt klassa ner männens arbete som traditionellt och mindre värt. När kvinnornas arbete förändrades på liknande sätt, dvs, def traditionella kvinnliga arbetet i hemmet "industrialiserades" och kvinnorna bytte hemmet som arbetsplats mot sjukhuset, daghemmet, skolan, kontoret osv, har detta betraktats med

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Kvinnornas villkor på arbetsmarknaden m. m.

bekymrat rynkade pannor och mycket tal om kvinnors snäva yrkesval och obenägenhet atf söka sig utanför upptrampade stigar,

I proposition 1984/85:130 kan man läsa bl, a, följande:'

"Enligt FoB 1980 arbetade drygt hälften av def totala antalet sysselsatta kvinnorna i fio traditionella kvinnoyrken: sekreterare, sjukvårdsbiträde, affärsbiträde, städare, barnsköferska, bokförare och kontorskassör, sjuksköterska, klasslärare, hemvårdare och köksbiträde, I de fio vanligaste mansyrkena återfanns 35 % av de sysselsatta männen, Aft kvinnorna är koncentrerade till så få yrken beror inte enbart på kvinnornas traditionella yrkesval utan också på de yrkesdefinitioner som används. Männens yrken är i allmänhet mer väldefinierade än de traditionella kvinnoyrkena. Så innehåller exempelvis yrkesgruppen hälso- och sjukvårdsarbete, socialt arbete m, m, åtta yrken medan yrkesgruppen tillverkningsarbete, maskinskötsel m,m, innehåller 20 yrken. Båda yrkesgrupperna har ungefär lika många anställda," Observera ordvalet: medan kvinnors yrken betecknas som traditionella betecknas männens lika traditionella yrken som vanliga.

Jag kan inte låta bli aft fråga mig om vi inte i viss utsträckning rör oss med felaktiga föreställningar om männens arbetsmarknad - jag understryker orden "i viss utsträckning". Är def infe så aff de är minst lika traditionella som kvinnorna i sitt yrkesval? Är det möjligen så aff männen genom specialisering blivit mer begränsade och därmed ger intryck av aff stå för större variation än vad de i realiteten gör?

Och då kan man börja fråga hur def kommer sig aft def är så negativt att vara kvinna och traditionell, medan det är positivt aft vara man och traditionell? Varför är det posifivit aft gå i fädrens spår medan det är negafivt atf gå i mödrars spår? Varför ser vi med så olika ögon på mäns resp, kvinnors yrkesval?

En starkt bidragande orsak är säkerligen atf kvinnornas arbete har en annan politisk dimension än männens. Det är starkt förenat med främst familjepolitiken,

I decennier har debatten förts i termer som nedvärderar omsorgen om de egna barnen i hemmet, medan värdet av samhällets omsorg om barnen uppvärderats. Barnomsorg har framställts som ett arbete för specialister och offentliga institutioner. Kritik mot denna syn har tillbakavisats som bakåt-sträveri. Först under de allra senaste åren har värdet av vård av egna barn i hemmet börjat få genomslag i en bredare debatt, som förs av de borgerliga partierna.

Den systematiska nedvärdering av kvinnors arbete som ägt rum under decennier har direkt motarbetat strävandena efter jämställdhet i arbetslivet. En förutsättning för atf en människa skall våga pröva någonting nytt och bryta mot vedertagna normer och sedvänjor, våga vara banbryf are är atf den människan har självkänsla och känner en uppskattning från omgivningen. Den som ständigt får höra att han eller hon inte duger, aff def som tidigare generationer arbetat med infe är gott nog, får aldrig den självkänsla och trygghet i livet som krävs för aft våga någonfing annat och nytt. Den människan får aldrig den självkänsla som fordras för aft våga ställa krav. Och

def är här jag tror vi måste bygga upp kvinnors självkänsla och tro på sig själva.

Kvinnors arbete såväl inom som utom hemmet utgör en förutsättning för samhällets existens. Utan den vård och de tjänster som utförs av kvinnor skulle samhällsmaskineriet stanna. Deras arbetsuppgifter innehåller så oerhört mycket av värde och mänsklig värme och är meningsfulla i ordets djupaste betydelse.

Jag tror att en positiv attityd till kvinnors traditionella arbete är en förutsättning för aft kvinnorna skall röna uppskattning på arbetsmarknaden från såväl sig själva och varandra som från männen, Def är en förutsättning för att de skall bli eftertraktade också på andra delar av arbetsmarknaden. Då kan också kvinnors traditionella arbetsuppgifter komma aft bli eftertrak-tansvärda för män som nu är låsta i sina traditionella yrkesroller. Då kan vi kanske börja hoppas på en arbetsmarknad för alla - såväl kvinnor som män. För det är ju otvivelaktigt så att vi har en arbetsmarknad som i många avseenden är delad i två hälfter.

Kvinnor och män är låsta infe bara i olika yrkesroller och med olika villkor. De har i ökande utsträckning kommit aff delas upp i två helt skilda delar av arbetsmarknaden - männen i den privata, konkurrensufsafta sektorn, kvinnorna i den offentliga, skyddade sektorn. Härigenom har skapats ännu större hinder för en gemensam arbetsmarknad, eftersom villkoren i väsentliga avseenden är olika inom de båda sektorerna,

I arbetsmarknadsutskottets betänkande och regeringens proposition framhålls nu den offentliga sektorn som en förutsättning för kvinnornas arbete liksom för andras arbete. Utskottet ställer sig i huvudsak bakom tankegångarna i vpk:s motion. Detta ger en totaU missvisande bild.

De arbetsuppgifter, huvudsakligen i form av tjänster och service, som utförs av kvinnor inom den offenfliga sektorn i dag är en förutsättning för samhällsmaskineriet och för kvinnors arbetsmarknad utanför hemmet. Däremot är def på intet sätt en förutsättning atf detta arbete utförs inom den offenfliga sektorn.

Det kan i stor utsträckning utföras minst lika bra inom den privata sektorn. Framför allt kan de ekonomiska förutsättningarna för detta arbete bli betydHgf gynnsammare om de förs över från den sektor som behärskas av politiska beslut och i stället öppnas för konkurrens. Därigenom skulle det också öppnas möjligheter för mångfald och valfrihet. För kvinnorna, som i dag är bundna till den offentliga sektorn, skulle det innebära en möjlighet att välja mellan olika arbetsgivare och olika inriktningar av arbetet. Deras arbetsmarknad skulle breddas,

I reservation 1 har vi moderater pekat på def förhållandet att den kraftiga utbyggnaden av den offentliga sektorn har medverkat till att kvinnor huvudsakligen har erbjudits just traditionella arbetsuppgifter. De har inte stimulerats att söka andra arbetsuppgifter under de perioder då det förelegat en efterfrågan på arbetskraft till näringslivet, Def har infe heller ställts fillräckligt starka krav på näringslivet atf anställa kvinnor, I stället har den kraftiga utbyggnaden av den offenfliga sektorn bidragit till att förstärka

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

! Kvinnornas villkor på arbetsmarknaden m. m.

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Kvinnornas villkor på arbetsmarknaden m. m.

uppdelningen av arbetsmarknaden i en manlig och en kvinnlig del.

Finansieringen av den växande offenfliga sektorn har i stället hämmat näringslivets tillväxt. Detta har snarast försvårat kvinnornas möjligheter aft etablera sig inom näringslivet.

Likaså har utbyggnaden av barnomsorgen förhindrats genom att den gjorts fill ett offentligt monopol. Enskilda inifiafiv och alternafiva lösningar, anpassade till de enskilda familjernas behov, kan infe utvecklas på grund av statsbidragssystemet. Härigenom minskas möjligheterna aft arbeta utanför hemmet för många föräldrar,

Def är överraskande, herr talman, att de andra borgerliga parfierna så oreserverat ställt sig bakom majorifefsskrivningen i detta avseende. Jag skulle vilja fråga centerns och folkpartiefs företrädare om detta indikerar en ändrad inställning från de båda parfiernas sida till de offentliga monopolen,

I samma reservation tar vi också avstånd från utskoftsmajoritetens ställningstagande till en generell förkortning av den dagliga arbetstiden till sex timmar per dag, vilket enligt utskottet skulle underlätta småbarnsföräldrarnas möjligheter atf kombinera förvärvsarbete med god omsorg om barnen.

Först och främst har småbarnsföräldrar redan nu rätt till sex timmars arbetsdag. Def är svårt atf se hur en generell förkortning av arbetstiden till sex timmar också för andra arbetstagare skulle underlätta situationen för småbarnsföräldrarna. Tvärtom skulle en sådan arbetstidsförkortning få oöverskådliga ekonomiska konsekvenser, under förutsättning atf den infe åtföljdes av en motsvarande sänkning av lönekostnaderna. Men även då talar mycket för att en generell arbetstidsförkortning skulle få negativa konsekvenser på en rad områden och snarast försvåra situationen på arbetsmarknaden. Detta skulle inte vara fill fördel för kvinnorna och infe heller för männen.

Från moderat håll har vi anvisat en annan väg.

Vårt sätt atf leva har förändrats, infe minst genom atf kvinnorna förvärvsarbetar i näsfan lika stor utsträckning som männen. Både kvinnor och män liar ansvar för barn och hem samtidigt som de har ef t förvärvsarbete.

Detta har påverkat arbetslivet. Kvinnor arbetar i stor utsträckning deltid. Möjligheterna att få deltidsarbete har varit en av orsakerna till atf kvinnor sökt sig fill den offentliga servicesektorn. Här har behovet av deltidstjänster och därmed möjligheterna aft erbjuda sådana varit störst. Genom att den offenfliga sektorn fillgodosett kvinnornas efterfrågan på arbete och behov av olika arbetstider, har näringslivet aldrig behövt ställas inför kravet atf anpassa arbetstiderna efter föräldrars behov av aft kunna kombinera förvärvsarbete med ansvar för barnen. Inställningen atf hem och barn är en kvinnofråga som infe berör de manligt dominerade yrkesområdena har befästs.

Den tekniska utvecklingen kommer nu med nya krav och nya förutsättningar. Behovet av varierande arbetstider och fömtsättningarna aft erbjuda alternativa arbetstider också i industrin ökar. Härigenom skapas också förutsättningar för atf kombinera även industriarbete med ansvaret för hem

och familj. Detta innebär männens chans aff komma ifrån sina traditionella bindningar och få en möjlighet aft delta i familjens liv på samma villkor som kvinnorna.

För kvinnorna innebär datatekniken en andra chans på arbetsmarknaden. Här finns inga etablerade tradifioner. Tekniken är ny för alla. Den är tillgänglig för alla på samma villkor. Här måste kvinnorna själva hålla sig framme och se till aff de inte blir omspmngna.

De produktivitetsförbättringar som föjer med den nya tekniken ger utrymme för arbetstidsförkortningar. Däremot är def inte troligt och kanske infe heller önskvärt aft framtida förkortningar av arbetstiden tas ut jämnt över hela arbetsmarknaden.Förutsättningarna kommer aff vara olika i olika branscher och i olika företag resp. förvaltningar.

Detta i sin tur skapar möjligheter för såväl kvinnor som män aft under olika skeden av livet anpassa arbetstiden fill de krav som t. ex. familjen ställer. Livet kan komma atf präglas av eft mycket större mått av mångfald och valfrihet och därmed högre livskvalitet än nu.

För att ta vara på de möjligheter utvecklingen erbjuder behöver vi skapa utrymme för flexibilitet, för experimentlusta och för människors möjligheter att söka sig fram och finna de former som är bäst för dem själva. Def är därför infe mer av centralstyrning och lagreglering som behövs, utan vi behöver i stället lösa upp de bindningar som nuvarande lagstiftning innebär. Därför anser vi att arbetstidsregleringen, i den mån den inte motiveras av skydds-och säkerhetsskäl, bör överföras till avtal så nära de lokala arbetsplatserna som möjligt.

De attityder som statsmakterna ger uttryck för och de inifiafiv som fas är självfallet väsenfliga för atf driva på utvecklingen mot eft samhälle och en arbetsmarknad som präglas av jämställdhet mellan kvinnor och män. Attityderna måste påverkas i praktisk fillämpning i hemmet och i skolan lika väl som inom alla andra samhällssektorer. Utskottet konstaterar också aff det råder bred politisk enighet om jämställdhetsmålen och om behovet av aktiva insatser, som måste spänna över ett mycket brett område. Enigheten härom är så stor aft vi från moderat sida inte sett något behov av aft i betänkandet göra någon särskild markering i detta avseende. Inriktningen i vår motion har fillgodosefts.

I regeringens proposition nr 130 finns en grundlig och innehållsrik redogörelse för en rad olika aktiviteter i syfte aft driva på jämsfälldhefsarbefet. Regeringen har fortsatt det arbete som bedrevs av de borgerliga regeringarna, och ambitionsnivån är fortsatt hög. Också detta understryker den värdegemenskap som finns och den vikt som samtliga partier lägger vid jämsfälldhetsfrågorna. Sedan kan man diskutera vilka medel som kan väntas få bäst effekt.

För aft manifestera den höga ambifionsnivån äskas mera pengar. Denna gång handlar det om 5 milj. kr. fill olika projekt.

Från moderat håll yrkar vi avslag på dessa pengar. Vi anser att varje arbetsgivare, utbildningsgivare eller organisafion har ett ansvar att inom sitt område vidta åtgärder som främjar jämställdheten. Det skall inte behövas

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Kvinnornas villkor på arbetsmarknaden m. m.

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Kvinnornas villkor på arbetsmarknaden m. m.

särskilda statliga medel för sådana ändamål, utan de skall finansieras inom ramen för den ordinarie budgeten. Hur skall vi kunna vänta oss aft jämställdhefsaspekferna blir eft normalt och naturligt inslag i varje aktivitet inom alla samhällsområden, om vi hela tiden förutsätter atf ingenfing sker utan särskilda statliga medel, framför allt som dessa medel inte finns? De måste lånas.

Av erfarenhet vet vi att det i ekonomiskt kärva tider med en sviktande arbetsmarknad blir svårare för kvinnorna aft hävda sig. Det är därför av avsevärt intresse för kvinnorna aft vi får balans i vår ekonomi, Def är därför en bakvänd politik att i jämställdhetens namn ytterligare erodera statens finanser.

Av samma skäl går vi, liksom tidigare, emot def särskilda bidraget fill kvinnoorganisationernas centrala verksamhet. Bidraget går huvudsakligen till de politiska kvinnoorganisationerna. Därmed avlastar man moderpartierna en del av det ekonomiska ansvaret för sina kvinnoorganisationer. Bidraget innebär i realiteten ytterligare ett partistöd. Det är en annan sak atf de icke-poHtiska kvinnoorganisationerna bör ha samma möjligheter till statliga bidrag som andra organisafioner. Därför vill vi atf de projektstöd som nu utgår skall omräknas till generella bidrag.

Inom ramen för det aktiva jämsfälldhefsarbefet finns det anledning atf se upp med den verksamhet som lyder under arbetsmarknadsutskottets ansvarsområde.

De arbefsmarknadspolifiska insatserna är i stor utsträckning riktade till män och anpassade till mäns traditionella yrkesområden. Kvinnornas möjligheter måste öka och ställas i relation fill antalet arbetslösa. Däremot anser jag atf vi borde diskutera lämpligheten i atf avsätta särskilda resurser till satsningar på kvinnor i likhet med den s, k, 10-miljonerskampanjen, Av 100 milj, kr, som anslogs fill rekryteringsstöd avsattes 10 milj, kr, för särskilda kvinnosafsningar. Dessa 10 milj, kr, har av allt att döma använts väl, men borde inte kvinnorna haft ungefär hälften av de 100 miljonerna, dvs, 50 miljoner? Och dessa pengar borde ha kommit dem fill del självklart. Det skulle inte behövas några särskilda pekpinnar för att tillgodose behoven hos hälften av befolkningen.

Svagheten i denna form av kortsiktiga, tidsbegränsade kampanjer framgår av propositionen, där det också med en suck konstateras atf de goda resultaten på kort sikt inte visat sig bestående, utan att kvinnorna efter en tid återgått till mer rutinbetonade arbetsuppgifter.

Här är det en självklar uppgift för oss som arbetar med arbetsmarknadsfrågorna att vara observanta och aldrig släppa kravet på att åtgärdsarsenalen skall komma kvinnor och män till del i Hka grad.

Likaså får vi aldrig släppa bevakningen av att alla möjligheter tas fill vara att bryta könsuppdelningen på arbetsmarknaden, Def är därför med beklagande och undran vi konstaterar aft vi moderater är ensamma om att framhålla hur viktigt det är aft placering av flickor i ungdomslag utnyttjas, så att flickornas yrkesval breddas, genom atf bättre följa riksdagens ursprungliga intentioner och öka andelen platser i ungdomslag inom den enskilda

sektorn. Fortfarande är det ju så att antalet ungdomslagsplatser inom den enskilda sektorn är minimalt. Det är ju ändå här möjligheterna till fasta arbeten och inbrytningar på de nya teknikområdena i första hand finns.

Herr talman! Arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män är en viktig demokratifråga, Def är en fråga om alla människors lika värde och rätt till lika möjligheter. Något kan åstadkommas genom påverkan och aktiva insatser men til syvende og sidst kommer det inga påtagliga resultat till stånd, om vi inte lyckas påverka de attityder som dominerar i synen på manligt resp, kvinnligt, Def handlar främst om att tillämpa jämställdhet till vardags, i hemmet, i skolan, på den egna arbetsplatsen, Def handlar om vårt sätt att betrakta våra medmänniskor, vårt sätt att lyssna på dem och bemöta dem i olika sammanhang. Genom aft skapa medvetenhet om de skillnader som råder, mestadels omedvetet, skapar vi förutsättningar för förändringar. Då skapar vi också förutsättningar för aft kvinnorna skall få det självförtroende som är nödvändigt för att de själva skall våga och orka fa vara på de möjligheter som vårt samhälle erbjuder och ställa krav på lika behandling. För utan kvinnornas egna ansträngningar faller inte de frön som vi här i riksdagen sår i den goda jord som krävs för att de skall gro och grönska.

Herr talman! Jag yrkar bifall fill reservationerna 1, 3, 4 och 6,

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Kvinnornas villkor på arbetsmarknaden m. m.

Anf. 116 ARNE FRANSSON (c):

Herr falman! Jämställdhet är en fråga om delat ansvar och lika villkor i hem, arbetsliv och samhälle. Arbetet för att åstadkomma jämbördiga villkor för kvinnor och män är svårt men en mycket viktig samhällsuppgift, EnHgt centerns uppfattning ger det decentraliserade samhället de bästa förutsättningarna att nå ökad jämställdhet. Det är en självklarhet för centern, vars poHtiska arbete bygger på uppfattningen om alla människors lika värde och rättigheter, att verka för åtgärder som tryggar såväl mäns som kvinnors lika möjligheter till utbildning och arbete, omsorg om och ansvar för barnen samt inflytande i och ansvar för samhället.

Det decentraliserade samhället med närhet mellan arbete, bostäder och service och med så många som möjligt delaktiga i beslutsfattandet ger enligt vår mening de bästa möjligheterna atf uppnå även en ökad jämställdhet' mellan kvinnor och män.

Centern har varit pådrivande i jämställdhetsarbetef och i regeringsställning medverkat till en rad åtgärder som undanröjt hinder för jämställdhet mellan kvinnor och män. Det gäller inte minst möjligheterna att förena förvärvsarbete med föräldraskap, reformer på skolans område, en förstärkt opinionsbildning m, m. Den organisatoriskt sett kanske viktigaste förändring som genomförts var dock införandet av jämstäHdhetslagen och inrättandet av jämställdhetsombudsmannen 1980, Därmed fick jämställdhetsarbetet en slagkraftig organisatorisk form,

I den allmänna debatten påtalas ofta de sämre villkor och möjligheter kvinnorna har i förvärvslivet i förhållande till männen. Jag vill dock för min del - i likhet med vad som framförs i den cenfermotion med Karin Andersson som första namn som behandlas i det aktuella betänkandet- understryka att

Nr 151

Tisdagenden 28 maj 1985

Kvinnornas villkor på arbetsmarknaden m. m.

det kanske viktigaste för atf jämställdhet skall kunna skapas är atf åstadkomma likvärdiga möjligheter för kvinnor - och för den delen också för män - atf få arbete oavsett var man bor. En aktiv regionalpolitik är eff av de bästa instrumenten för en ökad jämställdhet. Såsom framhålls i reservation nr 14 har ett stort antal kvinnor fått arbete genom atf lokaliseringsstöd utgått. Detta är bl. a. ett resultat av aft stödet villkorats med att minst 40 % av vartdera könet skall rekryteras vid företagsexpansion. Det har emellerfid beviljats eff stort antal dispenser från denna regel med bl. a. motiveringen atf def inte finns tillräckligt med utbildade kvinnor atf rekrytera till de lediga platserna. En väg aft komma fill rätta med detta problem är aft öka arbetsmarknadsutbildningen inom områden som kan förbättra sysselsättningsmöjligheterna i glesbygdsregionerna, dvs. i många fall inom de areella näringarna. Det är väl känt att def råder en bristande jämställdhet mellan kvinnor i storstadsregioner, som har bättre möjligheter aff få jobb, och kvinnor bosatta i glesbygden. Detta är naturligtvis mycket väsenfliga frågor.

Jag vill understryka aff jämställdhetsarbetet även måste avspeglas inom myndighetsorganisationen och utredningsväsendet. Dessa synpunkter har vi vidareutvecklat i fyra reservafioner som finns fogade till nu aktuellt betänkande.

Herr talman! Vidare vill jag betona vikfen av atf de invandrarorganisatio-ner som arbetar för att stärka invandrarkvinnornas roll får eff tillräckligt stöd. Det är därför att beklaga att vårt förslag om ökat stöd fill kvinnosektionerna inom invandrarorganisafionerna inte biträds av ufskoffsmajorifefen.

Så vill jag säga några ord med anledning av Sonja Rembos inlägg. Jag vill bara konstatera aft hon drar slutsatser som infe överensstämmer med vad utskottsmajorifeten har anfört när det gäller den offenfliga sektorn och kvinnors möjlighet fill sysselsättning. Utskottets ställningstagande är infe något nytt. Centern har i dag i sin partimotion presenterat sin syn på den framtida inriktningen på familjépolitiken. Centerns inställning ligger fast, Möjligtvis har moderaterna sprungit ifrån sitt tidigare ställningstagande i arbetsmarknadsutskottet genom att avlämna reservation nr 1; tydligen står man inte fast vid den ställning som man tog för några år sedan.

Herr talman! Med def anförda ber jag att få yrka bifall fill centerreservafionerna och i övrigt till utskottefs hemsfällan.

Anf. 117 SONJA REMBO (m) replik:

Herr falman! Min fråga till Arne Fransson gällde den offentliga sektorns värde för kvinnors arbetsmarknad. Utskottsmajorifeten med undantag för moderaterna har ju i huvudsak skrivit under de tankar som förts fram i vpk-motionen. I den kräver man i sin fur uttryckligen utbyggnad av den offentliga sektorn just i jämställdhetssyfte och för atf värna om kvinnors arbetsmarknad.

Nu säger Arne Fransson att centerns inställning ligger fast, men vilken är då centerns inställning? Det skulle jag vilja veta.

Vi har inte sprungit ifrån några ställningstaganden. Vi har hela tiden stått fast i vår uppfattning aft den offentliga sektorns enorma expansion har varit

till nackdel för hela vår ekonomi. En av de delmarknader som har farit illa är just kvinnors arbetsmarknad.

Anf. 118 ARNE FRANSSON (c) replik:

Herr talman! När jag sade aft moderata samlingspartiet hade sprungit ifrån sitt tidigare ställningstagande var def mot bakgrund av atf man vid tidigare tillfällen har skrivit under just vad arbetsmarknadsutskottet säger i dag; man kanske inte gjorde det förra året, men man har gjort det tidigare. Därför fann jag anledning att göra denna markering.

Kvinnors möjligheter att i fortsättningen få arbete inom den offentliga sektorn är naturligtvis avhängiga av vilka resurser och förutsättningar vi har atf bygga ut denna sektorn. Från centerns sida är vi anhängare av att på vissa områden bygga ut den offentliga sektorn, men vi är också positiva till den privata sektorn, där det kan skapas en mängd olika uppgifter även för kvinnor. Därför tycker jag att det inte råder något motsatsförhållande mellan vad som står i detta betänkande och vad vi har framfört i andra sammanhang.

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Kvinnornas villkor på arbetsmarknaden m. m.

Anf. 119 SONJA REMBO (m) replik:

Herr talman! Skall jag tolka Arne Fransson så aft centern nu ställer sig bakom en utbyggnad av barnomsorgen i offentlig regi i stället för utbyggnad i enskild regi, som öppnar möjligheter för alternativ och valmöjligheter för föräldrarna?

Sedan förstår jag fortfarande infe vad det är för ståndpunkter vi moderater skulle ha sprungit ifrån. Vi står fast vid den politik som vi fört i åtskilliga år,

Anf. 120 ARNE FRANSSON (c) replik:

Herr talman! Det är viktigt, Sonja Rembo, att man i politiska debatter inte folkai- något annat än vad motdebattören har sagt. Jag vill framhålla, som jag sade i mitt anförande, atf vi i vår familjepolitiska motion som avlämnats till riksdagen i dag, har redogjort för våra ställningstaganden. Vi ser det som viktigt atf det finns en valfrihet för familjerna genom inslag av olika former för barnomsorgen. Barnomsorgen skall ju utformas efter barnens bästa. Det bör finnas en frihet för familjerna att välja olika omsorgsformer. Både den privata och den offentliga barnomsorgen bör också kunna skapa sysselsättningstillfällen. Jag tycker som sagt, herr falman, att def är viktigt att man inte lägger någonfing annat i någon annans mun än vad vederbörande har sagt.

Anf. 121 ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Först en eloge fill jämställdhetsminister Anita Gradin som är med och följer debatten. Jag tror för övrigt att statsrådet när det gäller jämställdhetsfrågor har större sympatier för sina strävanden i denna kammare än i regeringskretsar. Ur den synpunkten har hon valt rätt tillfälle och rätt rum.

Herr talman! I arbetet för ökad jämställdhet mellan kvinnor och män kan det vara nyttigt att också ta en titt i "backspegeln". Vi kan å ena sidan konstatera att det hänt väldigt mycket under det senaste decenniet, å andra

7 Riksdagens protokoll 1984/85:151-152

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Kvinnornas villkor på arbetsmarknaden m. m.

sidan att mycket återstår. Utifrån liberala utgångspunkter är det självklart aff kräva fortsatt ökad jämställdhet mellan kvinnor och män och atf man fritt skall kunna utveckla de egna förutsättningarna och önskemålen. Men skall detta bli möjligt handlar det om aff ge kvinnorna bättre chanser, inte minst på arbetsmarknadens område.

Från folkpartiets sida har vi den här våren liksom tidigare lämnat ett stort antal prakfiska förslag som vi tror leder fill en förbättrad jämställdhet. Ofta kommer invändningen att det ena eller det andra förslaget inte löser problemen. Såväl socialdemokrater som moderater är - låt vara från delvis skilda utgångspunkter- alltför ofta nej-sägare. Självfallet löser ingen ensam åtgärd problemen. Men, herr falman, skall vi komma framåt har vi inte råd att avstå från aft använda oss av flera enskilda åtgärder som sammantaget kan leda till framryckta positioner.

Från konservativt håll poängteras ofta att det enbart är fråga om attitydförändringar eller rent av låsningar i ordval. Tyvärr stannar det alltför ofta vid detta. När det gäller förstärkta anslag till jämställdhetsarbetef eller fill kvinnoorganisationerna säger man nej. Och man är ytterst sval till lagstiftande insatser.

På Sonja Rembos fråga om folkpartiet och även centerpartiet står kvar vid tidigare ståndpunkter kan jag svara genom atf hänvisa till det besked som Arne Fransson nyss gav i sitt inlägg. Därmed kanske jag rationaliserar bort en och annan replik.

Genom ändrade attityder kan kraven på reformer drivas med ökad kraft.

Genom reformer och projekt som verkar som förebilder kan attityder gradvis förändras.

Om man ställer sig bakom dessa teser - jag tror att de är riktiga - leder det fill att.det inte räcker med enbart opinionsbildande arbete. Det behövs dessutom ekonomiskt stöd, lagstiftande insatser och olika åtgärdspakef.

Som beslutsfattare får vi inte nöja oss med atf hänvisa fill en förändrad opinion, som förhoppningsvis skulle komma någon gång i framtiden. Vi har ett ansvar för att bana väg för förändringar och för att skapa de instrument som krävs. Tänk bort jämställdhetslagen från 1979, och vi hade säkerligen infe hunnit lika långt som i dag. Den gången var det socialdemokraterna som mobiliserade def starkaste motståndet, även om man hade sina medlöpare också i andra partier. Jämställdhetsarbetet har genom decennierna infe fått def stöd från socialdemokratiskt håll som man kunde förvänta av ett parti som vill framställa sig som reformvänligt och ibland t.o. m. radikalt. Trögheten - för att inte säga konservatismen - har varit påfallande i den socialdemokratiska jämställdhetspolitiken.

I årets budgetproposition aviserade statsrådet Gradin att en särskild proposition om kvinnors ställning på arbetsmarknaden skulle läggas fram under våren 1985. Bl. a. skulle dataeffektufredningens åtgärdsprogram för kvinnor behandlas där.

Det var med förväntan vi såg fram emot denna proposition. Nu skulle alltså regeringen ta eft ordentligt tag för att möta hotet om ökad arbetslöshet för kvinnorna, Atf proposifionen därtill skulle presenteras på Nordiska rådets

möte, inför parlamentariker, fem länders regeringar och flera hundra journalister, gjorde inte förväntningarna mindre.

Tyvärr måste det dock sägas att proposifion nr 130 om kvinnornas villkor på arbetsmarknaden är ganska tunn när def gäller förslag till åtgärder, I propositionen föreslår regeringen att ytterligare 5 milj, kr, avsätts för fortsatt projektverksamhet under budgetåret 1985/86 för att förbättra kvinnornas villkor på arbetsmarknaden. Regeringens förslag sträcker sig således enbart ytterligare eft budgetår framåt.

Samtidigt konstaterar jämställdhetsministern att det finns en påtaglig risk att 1970-talets positiva utveckling mot ökad jämställdhet kan komma att ske i en betydligt långsammare takt framöver om infe särskilda åtgärder vidtas. De huvudsakliga skälen fill denna bedömning är

o för det första atf datoriseringen av arbetslivet innebär att många arbeten

där kvinnor nu finns kommer att rationaliseras bort, o för det andra atf den minskade kommunala och statliga expansionen leder

till att antalet nyanställningar inom dessa sektorer inte blir lika omfattande

som hittills och o för det tredje att omstruktureringen av industrin innebär att ökade krav på

främst tekniskt utbildad arbetskraft ställs,

I likhet med arbetsmarknadsutskottets majoritet instämmer jag i denna bedömning, men jag anser inte att det förslag till projektverksamhet som jämställdhetsministern presenterar är tillräckligt. Det krävs betydligt mer omfattande åtgärder än vad som föreslås i propositionen, Jämsfälldhetsministern själv är ju tvivlande. Jag citerade nyss vad hon har sagt i propositionen Om den betydligt långsammare takt hon kunde befara.

Regeringen bör alltså enligt mitt sätt atf se utarbeta ett mer långsiktigt handlingsprogram, som syftar till atf stödja kvinnorna i förändringsprocessen på arbetsmarknaden. Den form av projektverksamhet som föreslås i propositionen är ett steg i rätt riktning - det medger jag - men listan över projekt borde, ha gjorts betydligt längre.

Från folkpartiets sida vill vi ha garantier för atf en stor del av projektpengarna går till kvinnor- både ur det här anslaget och ur det anslag på 32 milj, kr, som anvisas i kompletteringsproposifionen för ett särskilt projekt med utbildning inom dataområdet för korttidsutbildade. Vi vill understryka vad Karin Ahrland (fp) har skrivit i sin motion 1984/85:2984 om en jämnare könsfördelning inom databranschen. Det är i stor utsträckning kvinnor som arbetar med datorer och män som svarar för försäljning, utbildning, installation osv, av datasystemen. Det är också viktigt att de deltidsarbetande kvinnorna inte glöms bort vid planeringen av utbildningsinsatser, Def behövs inte minst åtgärder för kvinnor i glesbygd.

Man kan säga att det nu blåser motvind i jämställdhetsfrågorna. Därför tror jag det är,så viktigt aft folkpartiets förslag följs upp. På en rad punkter ger detta vid handen att vi inte betraktar jämställdhetsarbetet som avslutat, I reservationerna 5, 9, 10, 11, 12 och 13 har folkpartiet lagt fram förslag som skulle innebära klara framflyftningar när def gäller jämsfälldhefsarbefet. Jag

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Kvinnornas villkor . på arbetsmarknaden m. m.

Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

Kvinnornas villkor på arbetsmarkna-. den m. m.

100

vill, herr talman, yrka bifall fill de här nämnda reservationerna.

Medelsanvisningen fill jämställdhetsombudsmannens kansli behöver vidare förstärkas ytterligare. Beträffande jämställdhefsarbetefs organisation vill vi ha en återgång fill eft system med en parlamentariskt sammansatt jämsfälldhetskommitté. Det är viktigt atf ge jämställdheten en mer framskjuten position i regeringskansliet, och därför bör regeringen överväga att placera ansvaret för jämställdhetsarbetef i statsrådsberedningen. Opinionsbildningen på jämställdhefsområdet är i behov av ökade insatser. För atf främja opinionsbildningen på jämställdhefsområdet har vi från folkpartiet och centern anfört aff regeringen bör få ett särskilt uppdrag aft ombesörja detta enligt förslaget i reservafion 10.

Kvinnliga chefer, både i näringslivet och inom den offenfliga sektorn, är def tunnsått med i Sverige, liksom kvinnliga ledamöter i statliga styrelser och utredningar. Vi har länge krävt aktiva åtgärder för att påskynda förändringar. Vi är övertygade om atf fler kvinnor i chefspositioner skulle betyda ett starkare stöd för aft ge den stora gruppen kvinnor i arbetslivet bättre utbildning och rekryferingsmöjligheter.

I den folkparfireservation som förespråkar ökad chefsrekryfering bland kvinnor har vi konstaterat aft utvecklingen i Sverige har gått långsamt. Därför är det viktigt atf pröva flera nya vägar för aft få en från jämställdhets-synpunkt angelägen ökning av chefsrekryferingen bland kvinnor. Def gäller såväl den offentliga som den enskilda sektorn. När det gäller det statliga området bör man fastställa konkreta, tidsbestämda mål för att nå en jämnare fördelning av kvinnor och män på chefstjänster. Därför är det viktigt med ett bifall till reservation 11.

När def gäller kvinnlig representation i statliga styrelser och kommittéer är def beklagligt att kunna konstatera att def inte skett någon förbättring def senaste året. Statsrådet talar om en "kartläggning av vilka åtgärder som behövs för aff kvinnorepresentationen skall kunna stärkas". Någon sådan kartläggning behövs knappast. Vi vet hur def står till. I sitt tal vid Nordiska rådet hänvisade jämsfälldhetsministern bl. a. till def system som används i Norge. Där skall tiW varje post nomineras både en man och en kvinna. Detär nu tid att göra detsamma i Sverige. Rekommendationen som utfärdades av den förra regeringen har inte haft fillräcklig effekt. Inte ens alla riksdagsgrupper har efterlevt den. Detta är beklagligt eftersom många av de statliga utredningarna lägger fast morgondagens politik. Vi menar därför atf det är nödvändigt att få en jämnare könsfördelning vid den slutliga utnämningen till de statliga utredningarna och kommittéerna.

Slutligen gäller def reservafion 13 om skydd mot trakasserier. Folkparfiet föreslår där en utredning om ett förbud mot trakasserier. Med det förslaget skulle också den socialdemokrafiska mofionen 779 bli tillgodosedd, och jag yrkar alltså bifall till reservation 13.

Som framgår av betänkandet är folkpartiet för sin del berett aft också fortsättningsvis gå i täten för ett långsiktigt och målmedvetet arbete för aff få en ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. I det arbetet krävs förändrade villkor på arbetsmarknaden, och folkpartiet har där anvisat möjliga fram-

komstvägar. Därför är det angeläget att också riksdagen ställer sig bakom Nr 151

folkparfiets särskilda yrkande i detta betänkande. „, , ,

Tisdagenden

28 maj 1985
Anf. 122 SONJA REMBO (m) replik: .

Herr talman! Helt kort: Om två borgerliga parfier i huvudsak ställer sig „ , ,,„

bakom de tankar som framförs i en vpk-motion som behandlar eft så o , ,

pa arbetsmarkna-

väsentligf ämne som den offentliga sektorns betydelse för kvinnornas ,

" den m. m.

arbetsmarknad, får man nog acceptera aft frågor uppstår,

Arne Franssons sista replik i detta sammanhang, till vilken Elver Jonsson

anslöt sig, ger dock, som jag ser det, ett betryggande svar på de frågorna.

Kammaren beslöt aft förhandlingarna skulle fortsättas kl, 19,30,

23 § Anmäldes och bordlades
Propositionerna

1984/85:213 Ändring i marknadsföringslagen (1975:1418), m, m, 1984/85:214 Ändring i resegarantilagen (1972:204)

24 § Anmäldes och bordlades
Mofionerna

1984/85:3227 av Sten Svensson 1984/85:3228 av Karin Söder m.fl. 1984/85:3229 av Arne Andersson i Ljiing m.fl. 1984/85:3230 av Jan-Eric Virgin m.fl. 1984/85:3231 av Börje Stensson m.fl. 1984/85:3232 av Lars Werner m.fl.

Reglering av priserna på jordbruksprodukter, m,m, (prop, 1984/85:211)

25 § Anmäldes och bordlades
Skatteutskottets betänkanden

1984/85:59 Nya bosäftningsregler i skattelagstiftningen samt nya regler vid

beskattning av lön vid utlandstjänstgöring (prop, 1984/85:175) 1984/85:61 Ändringar i uppbördslagen (prop, 1984/85:192) 1984/85:62 Beskattning av konvertibla skuldebrev och optionslån (prop,

1984/85:193)

Justitieutskottets betänkanden

1984/85:38 Anslag till kommittéer m,m, (prop, 1984/85:100 delvis)

1984/85:39 Domstolarna och den ekonomiska brottsligheten (prop, 1984/

85:178) 1984/85:40 Tillämpligheten av svensk lag i vissa fall (prop, 1984/85:156) 1984/85:41 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Utrikesutskottets betänkande 1984/85:18 Sveriges förbindelser med EG

101

Nr 151 Socialutskottets betänkanden'

Tisdaeenden 1984/85:26 Statsbidrag till missbrukarvård m,m, (prop, 1984/85:100 delvis

28 maj 1985 ' och 1984/85:151)

_____________ 1984/85:29 Avtal med Apoteksbolaget m, m, (prop, 1984/85:170)

1984/85:30 Vård av vuxna missbrukare

1984/85:31 Socialtjänstens insatser för unga lagöverträdare m,m, (prop, 1984/85:171)

1984/85:32 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Utbildningsutskottets betänkanden

1984/85:32 Vissa för forskning och forskarutbildning gemensamma frågor m,m, (prop, 1984/85:100 delvis)

1984/85:33 Anslag fill humanistiska fakulteterna m, m, (prop, 1984/85:100 delvis)

1984/85:34 Anslag till forskningsrådsnämnden m, m, (prop, 1984/85:100 delvis)

1984/85:35 Lokalkostnader och investeringar m,m, (prop, 1984/85:100 delvis)

1984/85:36 Tilläggsbudget III (prop, 1984/85:125 delvis)

1984/85:37 Kopiering av litterära och konstnärliga verk inom utbildningsväsendet (prop, 1984/85:196)

Trafikutskottets betänkande

1984/85:28 Vissa telefrågor (prop, 1984/85:100 delvis och 1984/85:158)

Näringsutskottets betänkanden 1984/85:32 Statliga företag 1984/85:34 Löntagarfondstyrelsernas verksamhet

1984/85:38 Tilläggsbudgtet III inom industridepartementets område (prop, 1984/85:125 delvis)

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1984/85:13 Regionalpolitiken (prop, 1984/85:100 delvis, 1984/85:115 delvis, 1984/85:125 delvis och förs, 1984/85:13)

Anf. 123 ANDRE VICE TALMANNEN:

Efter samråd med skatte-, social- och näringsufskottens ordförande och vice ordförande har talmannen beslutat föreslå att skatteutskottets betänkanden 59,61 och 62, socialutskottets betänkanden 26,29,30,31 och 32 samt näringsutskottets betänkanden 32 och 38 får företas till avgörande efter endast en bordläggning.

102

26 § Kammaren åtskildes kl, 17.49. Nr 151

Tisdagen den 28 maj 1985

In fidem

BERTIL BJORNSSON

/Solveig Gemert