Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1984/85:15

Onsdagen den 24 oktober fm.

Kl. 10.00

1 § Justerades protokollet för den 16 innevarande månad.

2 § Föredrogs och hänvisades Propositionerna 1984/85:28 till socialutskottet 1984/85:30 till lagutskottet 1984/85:40 fill finansutskottet 1984/85:44 fill skatteutskottet

3 § Allmänpolitisk debatt

AnL 1 ULF ADELSOHN (m):

Herr falman! När jag i våras talade här i riksdagen sade jag atf det inte är lätt atf bli trodd, om man en vacker vinterdag, med solen gnistrande pä snötäcket, säger att gårdsplanen egentligen är skräpig. Men det som döljs i snö kommer fram i tö.

Tyvärr verkar det som aff jag blir sannspådd snabbare än jag trodde. Enligt konjunkturinstitutet och flera andra bedömare mörknar det vid horisonten. Orosmolnen hopar sig. För 1985 förespås ökade obalanser. Exportökningen bromsas upp kraftigt, tillväxten avtar, bytesbalansproblemen ökar på nytt, och den trendmässiga ökningen av arbetslösheten fortsätter. Det är stor risk atf vi de närmaste månaderna når och passerar toppen på konjunkturuppgången för den här gången.

Def finns en del som är ljust i den ekonomiska utvecklingen def senaste året. Men vi har hela fiden varnat för atf förbättringen bara är tillfällig och bara berott på den internafionella konjunkturuppgången kombinerad med devalveringarna 1981 och 1982. Regeringen har - som vanligt - infe velat lyssna pä våra varningar. I stället har den försökt ta åt sig äran av det positiva. Vi har talat för döva öron när vi sagt att vi måste utnyttja konjunkturuppgången för aft långsiktigt trygga en gynnsam utveckling.

Nu ändras stämningsläget. Konjunkturen mattas samtidigt som regeringen

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

inte tycks lyckas i sina ambitioner atf styra lönebildningen. Av allt aft döma är devalveringsfesten över för denna gång. Vi är på väg mot växande obalanser, även om det kan dröja några är innan de blir akuta. Och regeringen har den önskan aft snön till intet pris måtte smälta före den 15 september 1985.

Herr talman! Det är intressant att se hur en avtalsrörelse har skötts av en socialdemokratisk regering. I syfte att påverka avtalsparterna har regeringen gjort ett antal elefantinhopp och bär därigenom huvudansvaret för den utveckling vi har.

Det började för ungefär ett år sedan när regeringen sade att "vi är herrar i vårt eget hus" och att "det gick fortare än vi trodde aft komma i balans". Dessa uttalanden kommer att bli ryktbara - tro mig! Regeringen fortsatte sedan atf undergräva krismedvetandet, som mödosamt byggts upp under många år, genom aft säga aft det nu fanns utrymme för reallöneökningar.

Sedan lade regeringen i praktiken ett golv för löneökningarna, genom atf säga att löneutrymmet var 6 %. Var och en vet att nämner man en siffra kan man vara säker på att avtalen i alla fall inte blir lägre än så.

Därpå accepterades ett dyrt avtal på den offentliga sidan. Regeringen bär som arbetsgivare ansvaret för vad som händer på den statliga sektorn, och socialdemokraterna har majoritet i kommun- och landstingsförbunden.

Avtalen på den offentliga sidan tycks nu också bli dyrare än någon har räknat med. Det beror pä att alla de klausuler finansministern inte ville ha infördes i full skala. En särskild klausul, den s. k. ventilen, infördes för den händelse andra sektorer skulle få avtal som låg högre. Denna ventil utlöstes i förra veckan.

Aft industriarbetarnas löner nu stiger snabbare än de offentligansfälldas är inget att förvånas över. Det är i själva verket avsikten med den förda politiken. Efter devalveringar på sammanlagt 26 % och en dollaruppgång på 100 % på några år måste självfallet vinsterna i exportindustrin öka. Att det leder till ökade löner kan knappast förvåna någon utom möjligen den svenska regeringen. Det stora felet ligger inte däri, utan det är tvärtom meningen. Felet ligger i aft löneökningarna i exportindustrin via den av regeringen själv accepterade ventilen nu förs över till den offentliga sektorn. Till yttermera visso har regeringen godkänt både en prisutvecklingsklausul och en löneufvecklingsklausul. Till prisutvecklingsklausulen finns det anledning atf återkomma litet senare.

Avtalen pä den offentliga sektorn, som regeringen accepterade, blev naturligtvis ett golv för den enskilda sektorn. Nu hindrade inte det statsministern från atf skylla på Arbetsgivareföreningen, när def i våras stod klart atf även avtalen för den privata sektorn skulle överstiga 6%. Löntagarorganisationerna däremot har tydligen inget ansvar för utvecklingen. Dem har ni ju alltid haft så god hand med. Men atf de privata arbetsgivarna, SAF, driver igenom för höga löneökningar var tydligen enligt regeringen mer naturligt.

I dag, fyra månader efter det att regeringen sagt atf löneökningarna måste begränsas till 5 % nästa år och att avtalen skaU vara klara helst redan under

sommaren - senare sade man aff de i vart fall skulle vara klara innan riksdagen samlades den 2 oktober-tilltar förvirringen på arbetsmarknaden. Avtalen för den offentliga sektorn, som var klara i våras, har nu rivits upp för omförhandling. Och som lök på laxen i denna avtalsröra kan vi redan nu konstatera aff den prisufvecklingsklausul som jag nyss nämnde också kommer att utlösas från årsskiftet, eftersom inflationen redan överskridit den gräns som man satte. Vad betyder då det i klartext? Jo, att de offentliganställda ännu en gång kommer att vifta med sina avtal och begära extra lönepåslag. Först hade vi alltså en avfalsvända i våras där man träffade avtal. Sedan var def en förhandling på hösten om venfilen, och därefter, någon gång framemot nyår, skall man ha en förhandling om prisklausulen. Bravo, regeringen! Skickligt handlagt!

På den privata sidan har LO presenterat yrkanden som enligt arbetsgivarna ligger på 9,4% för 1985 redan före allmänt påslag. Detta sagt som ett memento till regeringen som uttalat atf löneökningarna skall begränsas till 5%.

Före valet lät socialdemokraterna påskina atf de hade speciella förutsättningar att lyckas med en avtalsrörelse. Många trodde på det. De sade att "säga vad man vill om socialdemokraterna, men en avtalsrörelse kan de klara". Jojo!

I stället för en avtalsrörelse har vi i är fått en formlig avtalsröra utan all like. Och regeringen har omsorgsfullt bäddat för denna röra, inte bara genom sina ständiga och motsägelsefulla inhopp, utan också genom den politik man fört med försämringar i marginalskafteomläggningen, ständiga skaftehöjningar och införande av löntagarfonder.

Våren 1982 debatterade jag med Ingvar Carlsson i Sundsvall. Hans genomgående tema i den debatten var; Hur, Ulf Adelsohn, skall ni klara en avtalsrörelse utan löntagarfonder? Jag tillåter mig att i dag ställa motfrågan; Hur har ni klarat en avtalsrörelse med löntagarfonder? Det skulle ju bli måttliga lönekrav, för att nu peka på en av grundpelarna i förslaget. Löntagarna skulle vidare få inflytande och insyn i företagen. Jojo! De hittade inte ens till fondkontoren, som gömts i Gamla stan.

Regeringen har fortsatt aft bädda för en "lugn" avtalsrörelse genom gårdagens elefantinhopp, när man kommer med en skattechock som i genomsnitt kostar 1 100 kr. per hushåll. Så mycket kostar gärdagens skattechock. Tror ni att det kommer aff underiätta avtalsrörelsen? Med hjälp av prisutvecklingsgarantin skall väl löntagarna också begära kompensation för skatfechocken, för det kan de göra. Tror ni def håller inflationen nere? Årligt talat; Vet ni egentligen längre vad ni håller på med? Besparingar då? Def klarar ni infe - besparingar klarar inte en socialdemokrafisk regering!

Herr falman! Hur skall då en avtalsrörelse hanteras? Det är naturligtvis infe def lättaste i en modern stat. Men def finns i princip två alternativ. Det ena är atf föra en statlig inkomstpolitik med mer eller mindre direkt inblandning. Regeringen har genom samtal, påtryckningar, uttalanden, förtäckta hot och löften och samtal igen försiktigt försökt treva sig fram efter denna väg - utan att lyckas. Regeringen vet också att den inte har nägon

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

AUmänpoUtisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

majoritet i riksdagen för en direkt statlig inkomstpolitik.

Den andra vägen, som vi moderater förordar, innebär att arbetsmarknadens parter ges full frihet att förhandla men också ansvar för avtalens konsekvenser. En stram finanspolitik är en del av denna polifik. Besparingar och sänkningar av marginalskatterna är en bra grund för låga och ansvarsfulla avtal. En sådan polifik betyder atf man gör fullständigt klart för parterna att regeringen inte kommer atf fillgripa nägra korrigeringsmedel om avtalen blir för höga. Regeringen måste före avtalsrörelsen säga atf det infe blir några devalveringar - de är inte aktuella - generella och selektiva subventioner till olika branscher är inte heller aktuella, och kommunalskatten kommer inte att tillåtas aft höjas för att klara dyra avtal, och inte heller kan arbetsmarknadspolitiken användas för aft sopa upp efter alltför dyra avtal.

Det här innebär inte någon okänslighet inför arbetslöshetens följder. En regering har alltid ansvar för den som drabbas av arbetslöshet. Ekonomisk trygghet är en självklarhet för den som ställs utan arbete.

Men om vi långsiktigt skall klara lönebildningen i Sverige - vilket ju ändå alla är överens om är en nödvändighet för att vi skall förbli en stark och konkurrenskraftig industrination - kan "ingen regering garantera sysselsättningen oberoende av hur parterna på arbetsmarknaden beter sig", för att citera finansministern. Det är i stället nödvändigt att förebygga arbetslöshet med en rikfig ekonomisk polifik och fasta spelregler som gäller både i dag och i morgon. Oberoende av kommentarerna från de olika organisationerna -och de kommer säkert atf skälla på oss moderater, precis som en del av våra politiska motståndare gör när vi säger att så här måste man trots allt långsiktigt bedriva politik om man vill ha en stabil lönebildning - vet de som sysslat med fackliga förhandlingar aff parterna innerst inne skulle acceptera en sädan polifik. Då visste de äntligen besked.

Långfidsufredningen - som regeringen lade fram en proposifion om i går -pekar på tre vikfiga faktorer som låg bakom lönekostnadsökningarna under 1960- och 1970-falen och som gett oss sådana stora problem. Den första är inkomstskatten, den andra är höjda arbetsgivaravgifter, och den tredje är flaskhalseffekfer på arbetsmarknaden, som bl. a. leder till den övertid som arbetsmarknadsministern tycker så illa om. Dessa flaskhalseffekter beror bl. a. på marginalskatterna. Detta hade regeringen kunnat påverka, om den skurit ned de offenfliga utgifterna så aft man hade kunnat sänka skatterna. Men besparingar klarar ni inte - en socialdemokratisk regering är oförmögen atf klara besparingar.

Vi har från moderat håll föreslagit sänkta skatter på arbete och produktion. För en vecka sedan lade vi fram en mofion om marginalskaffesänkningar för flertalet heltidsarbetande fill 40 % med ett tak på 10% i de högsta inkomstskikfen.

Def är nödvändigt med sänkta marginalskatter inte bara för atf få en fungerande pris- och lönebildning. De är också nödvändiga för att vanliga människors ekonomi skall fungera. Def måste bli möjligt i Sverige för vanliga människor att genom eget beskaffat arbete förbättra sin levnadsstandard. För allt fler går det ju infe - framför allt infe för många barnfamiljer.

Marginaleffekterna ligger på 70-90 % också i mycket låga inkomstlagen. Ni socialdemokrater har märkt att det är så - i varje fall säger ni det - men vad gör ni åt det hela? Ingenfing! Ni marscherar bara på i fel riktning.

Herr talman! Efter två år med denna regerings ekonomiska polifik kan vi nu se facit. "Den tredje vägen" skulle leda till 4% inflation i år och låg arbetslöshet. Regeringen satsade all sin prestige på att driva ner inflationen fill 4% i är. Def var def viktigaste målet. Hur har det då gått? Jo, i dag är inflafionstakten 7,7 %. Def måste befraktas som ett fiasko. Prisstegringarna i vår omvärld, där def sitter andra regeringar än socialdemokratiska, har under samma fid fallit från 8 fill 5 %. Bland de stora industriländerna är det nu bara Italien som har högre inflation än Sverige.

Bravo, herr Palme! Bravo, den socialdemokratiska regeringen! Vi ligger nu näst högst i inflafionsligan bland alla jämförbara länder. Defta har ni uppnått, trots atf def var ert vikfigaste mål atf driva ner inflationen till 4 %, trots aft det var på detta ni satsade er prestige. Bravo! Det är nu bara Italien som har en högre inflation.

Hur går det då med regeringens sammanlagda inflationsmål på 7 % för 1984 och 1985? Det överskrids redan i år, Def konstaterar regeringen själv-under över alla under. Också def konstaterandet gjorde man i ett av de många pressmeddelanden som spreds efter mörkrets inbrott i går kväll. Så mycket var kampen mot inflationen värd. Vad gör regeringen då? Jo, nu utmålas 1985 års delmål om 3 % som realistiskt. Den socialdemokrafiska riksdagsgruppen skall vara helt på det klara med att regeringen i den delen är mycket angelägen aff lyckas. Den är så angelägen aff hyresstoppet hävs i blixffart och posten får order atf tidigarelägga portohöjningen, för att dessa kostnadsökningar skall falla på det redan förlorade 1984, Av samma skäl lägger regeringen nu fram förslag om skaftehöjningar på bensin, el, charterresor, sprit, vin och tobak den 1 resp, 3 december. Allt detta gör man för att höja priserna i år. Men inflafionens negativa verkningar är, som alla vet, lika stora vare sig ökningen kommer i december 1984 eller i januari 1985, Men det anses de tydligen infe vara när def gäller regeringens prestige.

Men låt infe lura er! Def är vi vanliga svenskar som får dessa större utgifter redan i är bara därför aft regeringen tror atf den pä det sättet kan rädda nästa ärs inflafionsmål, när i själva verket båda årens inflafionsmål har uppnåtts redan det här året.

Dessutom: Ni socialdemokrater, som i valrörelsen talade så varmt för aft pensionärerna skulle ha full kompensafion för alla prisstegringar - vi minns alla hur ni drev den frågan - är så smarta att skattehöjningarna föreslås träda i kraft i början av december, Def är en mycket väl vald tidpunkt. Då får nämligen pensionärerna nästa år infe ett öre i kompensafion för skaftechocken.

Smart uträknat! Så mycket blev det av er solidaritet med pensionärerna.

Jag har i det här sammanhanget en fråga till regeringen: Det påstås att socialministern i går kväll presenterat direktiven till en utredning om hur de framfida pensionerna skall värdesäkras. Jag har ingen direkt information om defta. Infe ens ett pressmeddelande smögs över fill oss efter mörkrets inbrott

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

- vi fick inte ens något meddelande om det via telex. Men jag är mycket misstänksam. Def är nämligen sä atf när den nuvarande socialdemokrafiska regeringen har goda nyheter, dä kallar den till presskonferens i dagsljus, men när nyheterna är dåliga, då smyger regeringen ut dem i mörkret oeh försöker få dem att passera oförmärkt bland andra, mer överväldigande nyheter.

Låt oss därför alla här i dag fråga socialdemokraterna vad som står i direktiven till den här pensionsiitredningen. Jag vet atf jag famlar på osäker grund, för ni har gjort allt för aff dölja detta - och när jag infe känner fill def, då är det nog inte många andra svenskar som har uppmärksammat det. Men vad var det egentligen ni lade fram i går, herr Palme? Vad var def ni smög ut bakvägen? Tala om def! Det finns säkert ett stort intresse att få reda på det.

Herr falman! En stor del av inflationen beror på de centrala politiska beslut som regeringen stär bakom och som gäller skatte- och avgiftshöjningar. I fjol var ungefär 40% av inflationen orsakad av politiska beslut. I år blir kanske den andelen något lägre. Men regeringen fortsätter att hela tiden höja skatter och avgifter samtidigt som den utslungar inflafionsbesvärjelser. Är statsministern över huvud taget medveten om aft alla skaftehöjningar driver på inflationen? Besparingar i stället då? Besparingar klarar inte en socialdemokratisk regering.

Nå, det andra delmålet i den tredje vägens polifik, den låga arbetslösheten? Trots högkonjunkturen och trots - eller snarare på grund av - den tredje vägens politik är den totala arbetslösheten i dag rekordhög. Den öppna och dolda arbetslösheten uppgår i dag fill drygt 328 000 svenskar. Def är en ökning med 30 000 av den totala arbetslösheten sedan ni tillträdde. Def är vad ni har åstadkommit! Dessa 328 000 människor och deras familjer talar statsministern tyst om. Dess värre tror konjunkturinstitutet och andra ekonomiska bedömare att arbetslösheten trots dagens rekordnivåer kommer atf fortsätta att öka nästa år: Aldrig någonsin tidigare har vi haft en sådan situafion på arbetsmarknaden, och defta trots konjunkturuppgången.

Vad gör dä regeringen? I stället för att långsiktigt skapa förutsättningar för riktiga jobb fortsätter ni aft hålla nere den öppna arbetslösheten. Det föreslagna sysselsättningspaketet innebär endast atf öppen arbetslöshet omvandlas till dold. Den totala arbetslösheten påverkas infe. Def blir infe eft enda riktigt jobb av miljardpakefen fill AMS. Men def blir högre skatter, det blir sämre konkurrenskraft för den indusfri som skall klara de riktiga jobben, och def blir en större offentlig sektor atf bära upp för denna indusfri som skall klara våra riktiga jobb.

Långtidsutredningen hade två alternafiv, ett balansalternafiv och eft kafasfrofalternafiv. Jag undrar om statsministern är medveten om att UtveckUngen av priser, löner och arbetslöshet stämmer nästan exakt med det s. k. kafastrofalternativef. Regeringen gör ändå, vill jag säga, mycket tappra försök aft hävda aft vi är på rätt väg.

Nej, herr falman, vi är inte pä rätt väg. Alla våra strukturproblem är fortfarande olösta. Vi har alltfort den största offentliga sektorn i den industrialiserade världen; och den ökar. Vi har det högsta skaffefrycket i den industrialiserade världen - och regeringen gör verkligen sitt bästa för aft höja

det - oeh vi har, när engångsförstärkningarna försvinner, ett oförändrat stort budgetunderskott pä 85 miljarder kronor. Vi har i förhällande till vår bmtfonafionalprodukf en av världens största statsskulder. Vi har, som jag sade tidigare, den näst högsta inflafionen i indusfrivärlden, och vi har en rekordhög arbetslöshet för svenska förhållanden. Tiden har gått, utan aft regeringen har tagit itu med de grundläggande obalanserna. Högkonjunkturen gav er en grafischans att ta fag i problemen. Ni lät den chansen passera. I stället skyfflades problemen under mattan. Det innebär att Sverige har förlorat viktig fid, men framför allt att vi står ännu sämre rustade när nu konjunkturen vänder.

För eft år sedan lovades ju löntagarna standardökning. Nu talar prognosmakarna om möjligheten av reallöneökning nästa år. Då slår ni fill med en skattechock. Köpkraft skall dras in. Hur vill ni egentligen ha det? Man får inte använda besparingar, som ju inte skulle påverka inflafionen så negativt. Besparingar klarar inte en socialdemokrafisk regering. Det blev det gamla vanliga.

Efter den sedvanliga och säkert mycket spännande skaftjakten på finansdepartementet - def är nu tredje hösten i rad som denna skatfjakt pågår -föreslår ni alltså nu höjd skaft på bensin, el, charter, sprit, vin och tobak. I våras, då vi hade försvarsförhandlingar med regeringen, sade vi moderater, när vi skulle höja bensinskatten med sex öre; Kan vi infe höja bensinskaften med två öre till, för aff därigenom ge försvaret ytterligare 100 milj. kr. i ramökning? Def blev tvärt nej från den socialdemokratiska regeringens sida. Skafteökning är ingenfing man vill ha för skafteökningens egen skull - det kunde man absolut infe tänka sig för atf ge det svenska försvaret en ramökning i den fid vi i dag lever i. Nu är def inga problem att höja 25 gånger så mycket - men då var def problem.

Skatteökningarna kostar drygt 1 100 kr. per hushåll. Dessutom har ni redan föreslagit en fasfighefsskaff som kommer att kosta lika mycket. Def blir nu på nägra veckor skattehöjningar på i runt tal 9 miljarder kronor. Vad har statsministern atf säga fill alla de löntagare som utlovades en reallöneökning? Tror ni aff de är nöjda med herr bostadsministems besked i går atf er polifik medför samma elände för alla- mycket väl uttryckt vill jag gärna säga, men kanske infe precis det som ni hade hoppats på?

Skatfepakefet visar aft denna regering inget lärt och inget förstått om orsaken till Sveriges problem. Skaftehöjningar baserade på världens högsta skattetryck är och förblir en felaktig medicin, om vi skall angripa våra problem från grunden. Det har åtminstone finansministern sagt sig förstå. Men Kjell-Olof Feldt lever infe som han lär. Han är nog bra på träning. Men när det väl blir match, kommer han till korta.

Då måste han plocka in den ständige reserven herr Werner, som lojalf ställer upp på alla skattehöjningar. Jag undrar då: Vad har herr Werner blivit lovad? För inte är herr Werner en så oerfaren förhandlare i politiska ting atf han köper alla era skatteökningar för glädjen aff få vara med på skaftehöjningar. Vad har herr Werner blivit lovad bakom kulisserna i de förhandlingar som skett här i höstmörkret? Koalition är det väl inte fal om. Det skall bli

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AUmänpoUtisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

spännande aft höra herr Werner själv redogöra för de-vinster han kammat hem, för skattehöjningar är ju inte någon vinst för herr Werners väljare.

Atf höja skatterna kommer aldrig att lösa nägra problem. I stället förstärks våra obalanser. Jag tror att en socialdemokratisk regering aldrig kommer aft inse detta, för den ser skatter och fonder som undermedel. Den senaste innovationen heter förnyelsefonder. Företagen skall bli fråntagna ytterligare en del av sina vinster. Dem får de inte bestämma över. De skall i stället flöda in i en ny typ av fonder, som skall användas för utbildning och forskning. Företagen tilltros tydligen inte vare sig kunskaper eller förmåga atf själva avgöra om det behövs.

Nej, herr talman! Det finns goda chanser att vända utveckUngen i Sverige, men då behövs det en annan politik. Vi måste börja skapa i stället för aft bara fördela det som redan är skapat eller lånat.

Ökade skatter som i rundgångens form slussas över till bidrag och subventioner duger inte längre. Nu behövs det rejäla besparingar och skattesänkningar. Avskaffa löntagarfonderna! För det behövs en regering som själv tar ansvaret för prisstabiliseringen.

Def behövs en regering som törs satsa på genomgripande förändringar. Avundsjuka, missunnsamhet och pessimism löser inte Sveriges problem. Vi behöver framtidstro i stället. Släpp loss människor och allt det som mänskligt skapande kan åstadkomma! Uppmuntra fill idéer, uppmuntra till initiativ och uppmuntra fill risktagande i stället för aff kväsa det. Människor och företag måste få fa ansvar, men de måste också få njuta frukterna när det går bra. Vi måste få en avreglering och en större frihet för människor att själva bestämma hur deras egna pengar skall användas.

Enda möjligheten aft förhindra en fortsatt ökning av arbetslösheten är att ge företagen mer utrymme att växa. Att tillåta privat konkurrens i fråga om offentUga tjänster är viktigt och nödvändigt. En stor del av vår arbetsmarknad är i dag stängd för allt det som enskilda initiativ och enskild uppfinningsrikedom kan åstadkomma. Många av statens och kommunernas monopol måste så atf säga öppnas för konkurrens. Tyvärr vägar inte denna regering öppna den dörren. Låt oss hoppas att Sveriges folk är berett aft tillse atf den öppnas om något år!

AnL 2 THORBJÖRN FÅLLDIN (c):

Herr talman! Det mesta tyder på att världsekonomin kommer att mattas under 1985. Det kommer atf bli kännbart för ett så exportberoende land som Sverige. Samtidigt håller de devalveringsfördelar som gett oss obestridliga framgångar på exportmarknaden pä atf successivt urholkas. Risken är påtaglig att en ny internationell lågkonjunktur börjar närma sig, samtidigt som devalveringseffekten ebbar ut.

För nägra veckor sedan kom konjunkturinstitutet med sin hösfrapport. Den stöder tyvärr dessa farhågor. Trots aff konjunkturinsfifufet har eft, enligt min mening, mycket optimistiskt inflafionsantagande på 4,5 % för 1985, spår man att Sverige nästa år kommer att förlora marknadsandelar på världsmarknaden. Detta kommer, säger man, atf leda fill en halverad

exporttillväxt nästa år jämfört med i år. Samtidigt tror konjunkturinsfitutef att en ökad privat konsumtion kommer aft ge en kraftigare imporfökning än i år. Sammantaget blir resultatet aft den förbättring i bytesbalansen som skett 1983 och 1984 nästa är förbyts i en försämring. Med denna utveckling förutspår konjunkturinsfitutef ocksä en ökad arbetslöshet under 1985.

Orsaken till att vi återigen hotas av förlorade marknadsandelar är att vår höga inflafion har lett till försämrad internationell konkurrenskraft. Från sommaren 1981 till hösten 1982 sjönk inflationen kraftigt i hela industrivärlden. Det gällde också Sverige. Vår inflation halverades från juli 1981 fill september 1982. Efter regeringsskiftet vände inflafionskurvan för Sverige uppåt igen. I våra konkurrentländer däremot fortsatte inflafionen att sjunka. Resultatet har blivit atf Sverige under hela 1983 och hittills under 1984 haft i stort sett dubbelt så hög inflafion som våra viktigaste konkurrentländer på världsmarknaden. Under den här perioden har inflationen i Sverige pendlat runt 9 %, medan Västtyskland legat kring 3 %, USA mellan 3 och 4 % och Storbritannien mellan 4 och 5 %.

Visserligen har inflafionstakten i Sverige sjunkit ungefär 1 procentenhet under sommaren, men den ligger fortfarande dubbelt så högt som regeringens inflafionsmål på 4 % för 1984. Detta motsvarar tyvärr rätt väl avvikelsen också under 1983. Finansministern hade då som mål 5-6 %, och inflationen blev 9,5 %.

Just i dagarna hotar också nya prissfegringsvågor. Höga hyreshöjningskrav aviseras inför aff hyressfoppet hävs den 1 november. Detta är efterskörden fill det meningslösa ekonomiska paket med pris- och hyresstopp som regeringen lade fram i våras när avtalsrörelsen hade spårat ur.

Än värre är aft omförhandlingar nu skall starta över hela den offentliga sektorn. Trots atf regeringen trodde sig bereda marken för årets avtalsrörelse genom införandet av kollekfiva löntagarfonder och genom en urholkad marginalskafteuppgörelse, blev, som vi alla vet, vårens avtalsförhandlingar ett fiasko. De första avtalen slöts för offenfligsektorn. Atf Olof Palme jublade i en talarstol samma kväll avtalet slutits visade bara aff han infe förstått vad avtalet innebar. Def förstod däremot löneförhandlarna inom den offenfliga sektorn. Deras kommentarer fill uppgörelsen var "bingo" och "jackpot". Infe nog med att avtalen låg högt. De innehöll dessutom just sådana följsamhefs- och löneglidningsklausuler som regeringen knappt eft år tidigare själv fördömt. Just nu bevittnar vi resultatet av aft regeringen i våras gick med på alla dessa klausuler. Omförhandlingarna hotar inte bara att ytterligare driva upp lönerna pä offentligsidan. Fackförbund på den privata sidan har förklarat, aft om de stats- och kommunalanställda får ytterligare påslag, känner de sig för sin del infe bundna av aff fa samhällsekonomiskt ansvar.

Och inte har situafionen blivit bättre av att regeringen i går talade om att man med stöd av kommunisterna nu kommer att genomföra ytterligare skattehöjningar på 4 miljarder kronor. Än en gång får svenska folket veta vad uttrycket "svängrum i stället för svångrem" var värt.

Löntagarna har lovats reallöneökningar nästa är, och regeringen försäkra-

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AllmänpoUtisk debatt

de i gär kväll att också efter denna mycket kraftiga skaftehöjning skulle det bli höjda reallöner. För egen del skulle jag vilja säga att det uttalandet inte förtjänar större tilltro än det hurtfriska påståendet aft inflafionen skulle bli 4 % i år.

I verkligheten är det naturligtvis så att inflationen får sig en rejäl knuff uppåt genom regeringens skatteåtgärder. Dessa prisstegringar skall löntagare, pensionärer och barnfamiljer bära. Bensin- och elskattehöjningar kommer aff drabba kommuner, landsting och hela företagsamheten och kan i sin tur späda på inflafionen ytterligare.

Ingen kommer atf vara lycklig över atf inflationen far eft ytterligare skutt redan i år. Prisstegringarna ligger ju kvar när det nya året träder in, def vet alla.

Ingen kan heller förneka att dessa skattehöjningar i slutändan försämrar svenska företags konkurrenskraft gentemot utländska företag.

Risken för aff denna polifik blir eft hot mot sysselsättningen är uppenbar.

Men sä går def för en regering som infe vill klara balansen i statens affärer genom besparingar på budgeten.

Denna riksdag har ännu chans att nyttja den internationella dragkraften för aff minska underskottet i statens affärer. Utan en rejäl bantning av budgetunderskottet kommer alla försök aft pressa inflationen till hanterliga nivåer att misslyckas. Den som driver en sådan polifik drar på sig eft tungt ansvar. Det blir ingen lätt uppgift att möta sämre tider med tom kassa och galopperande inflation.

Får goda är gå utan atf budgetunderskottet pressas ned står vi illa rustade aff möta kommande svårigheter. Var skall vi då fa pengar för aft möta arbetslöshet när konjunkturen viker?

Def går naturligtvis atf låna sig igenom en kris om man utnyttjar efterföljande goda år för att återvinna balansen. Missas den chansen kan situationen bli allvarUg när nya påfrestningar uppstår. För varje månad som går utan att regeringen ger sig i kast med vårt grundläggande samhällsekonomiska problem minskas våra chanser atf klara upp situationen. Regeringen försöker nu påstå aft underskottet skulle vara på väg ned. Det är, herr falman, aff försöka dölja verkligheten.

Underskottet minskas genom en uppräkning av skatteinkomsterna som i sin fur kommer från de löneavtal socialdemokraterna själva betecknat som alltför generösa med tanke på ekonomisk stabilitet och bevarad konkurrenskraft. Ihåligheten i denna polifik är uppenbar. Det underliggande budgetunderskottet är fortfarande för stort.

Enligt centerns uppfattning finns det bara en realistisk väg för att pressa ned statens underskott och återfå balans i ekonomin. Det är atf spara på statens utgifter. Ökade inkomster genom höjda skatter är inte längre en framkomlig väg. Vi har lagt fram konkreta sparprogram, men socialdemokraterna lyssnar infe vare sig på oss eller på sin egen riksbankschef Denna självförvållade lomhördhef kan komma aff stå svenska folket dyrt.

Def är obegripligt aff regeringen infe förmått sig aft ta krafttag för att sanera ekonomin och pressa ned budgetunderskottet. Denna regering har ju

kunnat föra åfstramningspolitik i ett helt annat klimat än den föregående. Skillnaden är att denna regering har att arbeta med en opposition som är beredd atf ta ansvar och ställa upp bakom svåra och impopulära beslut. Vi har haft konkreta sparförslag med långtgående effekt, men socialdemokraterna har avvisat dem här i riksdagen. Tyvärr har socialdemokraterna varit så insnärjda i oppositionsårens yviga löftespolitik aft de infe kunnat föra den politik landets väl hade krävt.

När högkonjunkturen kulminerade i augusti var den öppna arbetslösheten 153 000 personer. Det var en siffra ni socialdemokrater nämnde under lågkonjunkturen och valrörelsen 1982, och ni påstod atf en sä hög arbetslöshet aldrig skulle kunna förekomma i socialdemokratins Sverige. Nu vet alla aft ocksä det påståendet från socialdemokraterna var felaktigt.

Arbetslösheten är naturligtvis ett resultat av socialistisk och centralisfisk oförmåga och infe ett resultat av ovilja. Regeringen ger helt enkelt inte utrymme för de krafter som skulle kunna skapa jobb. Och när regeringen försöker själv blir det bara krångligt, byråkrafiskt och otympligt.

Det är, herr talman, nödvändigt aft växla över från bidragslinje fill arbetslinje. Men i prakfiken innebär den socialdemokratiska politiken en utveckling i motsatt riktning, 1982/83 var kostnaderna för arbetslöshetsersättningen 25,3 % av AMS kostnader, 1983/84 hade siffran stigit till 29,1 %, Det är en ökning med 4 procentenheter.

Ungdomsarbetslösheten ger de svåraste och mest långsiktiga sociala konsekvenserna. Därför beslöt riksdagen, efter ett centerinitiativ, att se fill att alla ungdomar i åldern 18-19 år skulle ha rätt fill arbete i ungdomslag i stället för kontanfersätfning frän A-kassan eller s. k. kontanfstöd.

Detta var att med förfur för ungdomar växla frän bidragslinjen fill arbetslinjen. Det var ett viktigt steg som fogs, även om def kunde ha gjorts bättre. Arbetslinjen för ungdomar har i flera avseenden ett alltför passivt innehåll i den utformning den nu har fått.

Här kommer socialdemokratins hämsko in i bilden. Socialdemokraterna har svårt atf se och utnyttja lösningar som innebär decentralisering, som far tiU vara enskilda människors initiativkraft och den kapacitet som finns inom det enskilda näringslivet - infe minst småföretagsamheten.

Centerpartiet vill ge arbetsmarknadspolitiken och arbetslinjen en offensiv inriktning, Cenferpolifiken syftar fill eft positivt klimat för företagsamheten. Får jag nämna några konkreta förslag;

o avveckla löntagarfonderna

o sank arbetsgivaravgiften med 5 procentenheter upp till 15 anställda i varje

företag o gör def möjUgf aff skattefritt spara till det egna kapitalet vid nyst art ande av

företag o slopa beskattningen av i företaget arbetande kapital o anpassa arbefsrätfslagsfiftningen bättre efter småföretagens situafion o minska de byråkratiska kraven på företagen och nyföretagandet o återinför möjligheten för företag att göra avdrag för forskningsinsatser

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

o ge regionalpolifiken en starkare inriktning mot de svaga områdena i främst Norrlands inland och

o utveckla glesbygdspolitiken i alla delar av landet

o skapa möjligheter för nya företagsformer som bättre motsvarar nyföretagande i samverkan och utveckla de kooperativa möjligheterna.

Herr talman! Det är genom sådana åtgärder som det ocksä kommer att bli möjligt atf pä ett bättre sätt möta ungdomarnas och andras krav på en väl fungerande arbetsmarknad. Då kommer det atf gå lättare att ge också ungdomslagen en mer meningsfull inriktning. Det skulle innebära arbete eller utbildning under hela arbetsdagar, mer jobb inom den privata sektorn och lönevillkor som ansluter fill marknadens krav om rimlig relafion mellan prestation och lön.

Om nu samhället har kostnader för 140 000 människor som är direkt arbetslösa oeh för 189 000 som är föremål för arbetsmarknadsåtgärder, måste det vara klokt och helt enkelt nödvändigt att fundera över om pengarna kunde användas på ett effektivare och mera offensivt sätt. Det rör sig trots allt om en summa på inemot 25 miljarder kronor.

Då blir mitt förslag inför budgetarbetet; Använd en fiondel av resurserna till AMS och Samhällsföretag för aft i stället skapa bättre förutsättningar för småföretag, nyföretagande och för en aktiv regionalpolitik. Sätt in de pengarna i def program för smäföretagande, regionalpolitik och glesbygdsstöd som jag har skisserat! Jag är övertygad om aft pengarna använda på def sättet kommer att skapa långt fler jobb än vad de gör genom den nuvarande passiva linjen.

Socialdemokraterna tycks fortfarande tro aff vi löser våra ekonomiska problem med fortsatt utbyggnad av den offentliga sektorn och ökat skattetryck. Jag mäste erkänna att ni fullföljer denna strategi med stor frenesi. Låt mig få nämna några av de skaftehöjningar som har genomförts sedan regeringsskiftet:

Socialdemokraterna har höjt momsen, förmögenhetsskatten, arvs- oeh gåvoskaften. De har slopat lättnaderna i aktiebeskatfningen, infört en särskild omsättningsskatt och skärpt realisafionsvinsfsbeskaffningen på aktier. De har genomfört en kraftig skärpning av realisafionsvinstsbeskaft-ningen på bostadsrätter. De har infört en särskild gödselskatt och en avgift på bekämpningsmedel. De har höjt fordonsskaft och bilaccis och genomför nu en försämring av bilavdragen. De har infört vinstdelningsskatf. Sist men inte minst har de urholkat skattereformen dels genom den uteblivna kompensationen för inflafionen, dels genom särskilda förändringar av indexuppräkningen och skatteskalan.

Totalt innebär detta skatfeskärpningar på mellan 20 och 30 miljarder kronor.

Men ni är uppenbarligen infe nöjda ens med detta. Vi har knappt hunnit starta höstsessionen förrän ni lägger fram ytterligare förslag om skattehöjningar. Det är förslaget att ingen indexuppräkning av skatteskalan skall ske för 1987 års taxering och förslaget om statlig fastighetsskatt. Och i går

föreslogs skattehöjningar med ytterligare 4 miljarder. Räknar man ihop dessa förslag, blir summan 6,7 miljarder när fastighetsskatten slår fullt uf, plus vad borttagandet av indexeringen av skatteskalan ger. Det i sin fur beror pä inflationsutvecklingen - ju högre inflation desto större skatteskärpning. Från centerns sida säger vi nej till borttagandet av inflationsskyddet av skatteskalan. Vi säger nej till höjd bensinskatt och höjd kilometerskaft. Höjd elskatt har vi velat använda som styrskatt inom energipolitiken, men infe som en ren budgetförstärkning, vilket def nu är fråga om. Den nya fastighetsskatten är orättvis, oeh vi säger nej också fill den. Den far inte hänsyn fill de skattskyldigas bärkraft. Det är en punktskatt på fastigheter, en skaft på bruttovärdena, som utgår oavsett om fastigheten är belånad eller inte.

I propositionen redovisas noga vilka kapitalkosf nadsökningar som drabbat hus med statliga lån på grund av upptrappningarna av de garanterade räntorna. Men det sägs ingenfing om hur kostnadsutvecklingen har varit för dem som inte har några räntesubventioner. Alla som har äldre hus med banklån har drabbats mycket hårt av räntehöjningarna.

Bosfadsministern har under senare fid övergått till aff försvara sift förslag med aff pengarna behövs för aff minska budgetunderskottet. Men infe heller defta argument försvarar ett fullständigt orättvist förslag. Höjda skatter är dessutom, jag upprepar det, infe lösningen på vårt statsflnansiella läge. Vad som behövs är besparingar!

Def nuvarande subventionssystemet är en starkt bidragande orsak fill de kraffiga kostnadsökningarna inom bostadsbyggandet. Ett nytt finansierings-sysfem måste införas.

Från centerns sida har vi föreslagit införandet av räntelån. Detta system innebär aft en del av räntekostnaderna läggs fill kapitalet för atf betalas senare. På så sätt jämnas räntekostnaderna uf över bostadens livstid, och den stora kostnadsskillnaden mellan nyproducerade hus och äldre hus minskar.

Ni socialdemokrater talar gärna om er "samförständsanda" och er strävan till breda lösningar. Det började efter regeringsskiftet med talet om "den utsträckta handen" och har sedan fortsatt i olika repriser. I regeringsförklaringen för några veckor sedan talade statsministern om sin strävan aft "samla nafionen i uppgiften aft föra landet ur krisen".

Def mest avslöjande beviset på hur långt socialdemokraterna i prakfiken har avlägsnat sig från samförståndets och den medborgerliga samUngens väg fick vi den 4 oktober. Då samlades på nytt hundratusentals människor för aft demonstrera mot löntagarfonderna. Det var en massiv opinionsyttring, som i sig blev eft kusligt exempel på hur socialdemokrafin har splittrat vår nafion. Motståndet mot de kollektiva fonderna har resulterat i en folkrörelse, vars kraft och djup socialdemokraterna infe har förmått inse. Fonderna har blivit den samlande och utlösande kraften i denna rörelse, men den har sannolikt djupare rötter än så. Det är helt enkelt fräga om en djupt förankrad folklig protest mot byråkrati och frihetsinskränkningar.

Socialdemokraterna avfärdar 4 oktober-demonstrationen med ett överlägset fnysande om aff def är "direktörerna som marscherar för atf slå vakt om sin ekonomiska makt". Herr falman! Denna nonchalanta attityd är

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

särskilt allvarlig och oroande när den kommer från eft parfi som självt har folkrörelseursprung och som använder demonstrationer som ett medel i sin egen opinionsbildning. Med denna bakgrund kunde man vänta större respekt för andras engagemang.

Nu har fonderna verkat i fio månader, och redan har vi fått bekräftat aft våra invändningar inför beslutet var sakligt grundade. I fonddebaften här i riksdagen i december förra året deklarerade regeringens företrädare aft löntagarfonderna var en förutsättning för den solidariska lönepolifiken och därigenom skulle ge en lugnare utveckling pä arbetsmarknaden. Nu kan var och en avgöra hur fonderna har verkat i avtalsrörelsen.

Jag tycker aft statsministern är skyldig denna kammare och svenska folket en förklaring till hur def sammelsurium som nu kan studeras på avtalsområdet stämmer med uttalandena om aff fonderna skulle hålla lönekraven nere. Är Olof Palme i dag beredd att upprepa påståendet aff fonderna ger en lugnare lönekostnadsutveckling?

Inför fondbeslufet talades också om "raka rör" i vilka fondpengarna skulle strömma till allas fromma. När rören nu är monterade och har börjat forsla sitt innehåll kan vi se hur strömmarna går. Def vi kan se är dräneringsrör som drar pengar från småföretag och glesbygder. Centralisering och maktkoncentration filltar.

Löntagarfonder, säger man - men varken löntagare eller andra ges möjlighet fill insyn i fondernas verksamhet. Nej, fonderna måste bort. Ju förr dess bättre. Annars fär vi ingen uthållig förbättring i ekonomi och sysselsättning. En icke-socialistisk majoritet i valet nästa höst ger denna möjlighet.

Def råder inget tvivel om att barnfamiljerna har def ekonomiskt mer besväriigt än de flesta andra grupper i samhället. Över partigränserna är vi ense om att det förhåller sig pä detta vis.

Då borde det finnas förutsättningar att sakligt analysera var orättvisorna är störst oeh hur vi bäst skall kunna hjälpa barn och föräldrar fill en bättre tillvaro.

Valfriheten och barnens 6ästa måste vara utgångspunkten för familjepolitiken. Då kan man inte lägga alla pengarna i en korg. Dä måste man se till aff familjepolitiken byggs upp med olika komponenter så atf den passar alla familjers och alla barns situation,

Def är en uppenbar orättvisa atf de föräldrar som i sitt eget hem själva tar vårdnaden om sina smä barn inte får någon ersättning frän samhället. Det är därför vi i åratal har arbetat för införandet av värdnadsersättning. Utan en sådan ersättning kommer familjepoUfiken atf halta. Och hälfan blir allt svårare ju mer man bygger ut stödet fill andra omsorgsformer men lämnar föräldrainsafsen därhän. Och det står ställt utom varje tvivel aft familjer med bara en inkomst, det må vara ensamstående föräldrar eller familjer med hemmamake, har def utomordentligt svårt atf över huvud taget få ekonomin att gä runt, Atf återställa 1 800-kronorsavdragef fill sitt ursprungliga värde är därför en vikfig uppgift,

Def var mot den akut besvärliga bakgrunden som vi i centerpartiet försökte få riksdagen atf fatta beslut om en tidigareläggning av den

barnbidragshöjning som nu skall komma vid årsskiftet. Inte minst mot bakgrunden av aff inflationen nu sprängt de uppsatta gränserna står barnfamiljerna i en ännu svårare situation än tidigare. Det finns skäl beklaga atf den försämring som åstadkoms när livsmedelssubventionerna drogs ner, för nära ett år sedan, i all huvudsak ännu inte kompenserats för barnfamiljerna. Pensionärerna har också drabbats av detta.

Herr talman! Denna riksdag skall lägga fast jordbrukspolitiken för kommande år. Vi får anledning aff återkomma till detta, men låt mig redan nu redovisa de principer som enligt centerns uppfattning måste prägla jordbrukspolitiken.

All odlingsbar jord skall odlas, Def är och förblir centerns bärande princip i jordbrukspolifiken. Denna vår inställning styrde 1977 års beslut om jordbrukspolitiken, och vi kommer aft avvisa alla försök aft slå ut stora delar av livsmedelsprodukfionen. Levande jordbruk ger bygden liv. Det öppna ljusa odlingslandskapet är en stor tillgång i vår miljö. Egen produktion av livsmedel ger trygghet i oroliga tider. Svenska livsmedel kan användas för aff lindra svält bland världens nödlidande människor. Den odlade jorden är en vikfig resurs i energi- och miljöarbetet.

Diskussionen om spannmålsöverskottet ter sig också besynnerlig i ett läge, när vi kan finna avsättning för huvuddelen av överskottet i form av produkfion av etanol. Satsning på etanol ger både värdefullt profeinfoder och drivmedel samt positiva miljöeffekter. Det är eft samhällsintresse av högsta mått atf finna lösningar, som minskar de försurande utsläppen.

När centern var i regeringsställning tog vi allvarligt på försurningen, Vi var pådrivande för atf fä fill stånd den internafionella konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar. Den följdes av ett internationellt arbete, som kulminerade i Stockholmskonferensen om försurning - Miljö -82, Vi tog fram förslag om skärpta ufsläppskrav för koleldade anläggningar, skärpta bilavgaskrav, ett kalkningsprogram och informationsresurser, som möjliggjorde bl, a, miljöorganisationernas internationella försurningssekre-tariat.

Försurning och luffföroreningar angriper ekosystemet på mänga sätt. Det är ingen överdrift aft kalla det 1980-talefs allvarligaste miljöproblem. Utvecklingen i skogen ger anledning till sfor oro. Internafionella erfarenheter skrämmer. Försurningens upptäckare, den svenske professorn Svante Oden, varnar för kemiska öknar. Vi kan se 50 % skogsskador i Västtyskland i sin helhet och i delstaten Baden-Wiirttemberg 66 % skador. I Bayern uppvisar 80 % av granen skador. Det borde leda fill snara åtgärder också i Sverige.

Def som mer än något annat brådskar är atf minska de försurande bilavgaserna. Västtyskland har redan beslutat om införande av blyfri bensin och katalytisk rening, I Sverige har vi börjat en produkfion av etanol i Lidköping, Hur länge skall regeringen dröja med atf lägga fram förslag till riksdagen om införande av kafalyfisk eller motsvarande rening samt produkfion av svensk etanol? Centern kräver att skatten på etanol tas bort.

De biologiska och ekonomiska konsekvenserna av en fortsatt utveckling

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

2 Riksdagens protokoll 1984/85:15-16

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

AUmänpoUtisk debatt

kan bli mycket allvarliga. Farhågor för minskad skogsproduktion och försämrad markbördighet är en realitet i Centraleuropa. Även här hemma ser allt fler med oro på vad som kan hända. Försurningen och luftföroreningarnas allvarliga effekter kräver att regeringen snarast förelägger riksdagen förslag om konkreta åtgärder. Inom centerpartiet anser vi atf det inte finns något som hindrar den svenska regeringen frän aff tillse att blyfri bensin finns tillgänglig i hela landet från år 1986, Redan en sådan åtgärd ger en klar miljövinst, då vi därmed slipper ifrån de farliga blyutsläppen. Därmed banar man ocksä väg för en övergäng till kafalyfisk eller motsvarande rening, Sverige måste fortsäfta atf spela rollen av väckarklocka, eftersom de gränsöverskridande luftföroreningarna är vårt största miljöhot. Detta kräver atf det internationella arbetet bedrivs intensivare än L n. frän svensk sida, I det arbetet är centerparfiet nu som förut berett atf aktivt medverka.

Herr talman! I samband med riksdagens högtidliga öppnande fick både vi kammarledamöter och svenska folket uppleva något fullständigt unikt: Sveriges statsminister valde atf använda regeringsförklaringen för partipolitisk polemik. Detta är Olof Palme ensam om, Hans åtgärd är exempellös. Den saknar motstycke,

Def är lätt atf förstå atf socialdemokraterna och statsministern känner sig oroade av atf samverkan mellan centern och kds innebär att mitten i svensk polifik blir starkare och aff möjligheterna för en icke-socialistisk regering efter nästa val ökar. Atf man på socialdemokratiskt håll känner denna oro, att man känner sig polifiskt hotad, kan jag förstå,

I regeringsförklaringen sade Olof Palme:

"Genom medverkan av ett av riksdagens partier kan dock vid nästa val ytterligare ett parti bli representerat i riksdagen, trots aff def av egen kraft inte förmått erhålla sådan representation. Detta innebär atf grundlagen kringgås och aff överenskommelserna kring vårt styrelseskick har brutits. Detta är djupt beklagligt.

Det är en viktig uppgift för den nya folkstyrelsekommittén att skapa fasta regler för valsättet som motverkar splittring och tryggar respekten för våra grundlagar."

Detta uttalande måste både till formen och i sak ses som en förlöpning av statsministern. Från andra talarstolar har Olof Palme använt andra formuleringar på samma tema. Statsministern hade kunnat bespara sig denna fadäs, om han hade kontaktat någon med våra grundlagar väl förtrogen, innan han rusade åstad som självutnämnd överdomare i svenskt politiskt liv.

Faktum är att alla fillfrågade grundlagsexperfer förklarat atf den valtekniska samverkan som centern och kds kommit överens om är helt i överensstämmelse med våra grundlagar. Vi har följt grundlagarna fill punkt och pricka. Regeringens efter riksdagsöppnandet aviserade filläggsdirektiv tiU folkstyrelsekommittén är ju i sig ett kvitto på defta.

Skulle socialdemokraterna å andra sidan mena allvar med aft förbjuda valsamarbete av def slag som centern och kds har träffat avtal om är de inne på farliga vägar. Folksfyrelsens viktigaste princip är atf alla skall ha rösträtt och atf varje röst skall väga lika tungt. Varje avsteg frän den principen måste

ha en utomordentligt stark motivering.

Motivet för den nuvarande 4-procentsspärren är omsorgen om riksdagens arbetsduglighet, och detta har vär fulla anslutning. Med många små partier i riksdagen kan riksdagsarbetef gå i stä. I defta fall är det fråga om att långsiktigt stärka mittfältet i svensk polifik, en polifisk kraft som redan finns i vär riksdag.

Helt annorlunda måste man se på saken om någon vill att spärrarna skall ta sikte på atf permanent spärra uf vissa grupper från politiskt inflytande. Ar det den karaktären som socialdemokraterna nu vill ge 4-procentsspärren, är de inne på farliga vägar.

Herr talman! För aff summera: Sverige behöver i dag mer av samarbete och mindre av konfrontation. Det finns en polifisk plattform för ett valsamarbefe mellan centern och kds i de båda parfiernas likartade ställningstaganden i eft antal vikfiga frågor. Den samarbetsmöjligheten måste fas fill vara lika väl som de samarbefsmöjligheter som finns mellan riksdagsparfierna.

Det valtekniska samarbetet mellan centern och kds kan bara förarga dem som vill ha fortsatt hård konfrontation och splittring i nationen.

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

AnL 3 BENGT WESTERBERG (fp):

Herr falman! Det är knappt ett år kvar fill nästa val. Dagens debatt och debatten under det här året kommer naturligtvis atf präglas i hög grad av valet. Def finns därför skäl aft något erinra om den debatt som kulminerade i valrörelsen 1982.

Under den debatten staplade socialdemokraterna vallöften på varandra. Visserligen försökte man då och då atf påminna oss om att man också ibland varnade för de förväntningar som man skapade, men huvuddelen av fiden gick ändå åt till aft underblåsa de här förväntningarna hos människor.

Herr falman! Jag besökte häromdagen Ludvig Svenssons gardinfabrik i Kinna. Den spelade en huvudroll i valrörelsen 1982. Ni minns alla hur det lät i den valrörelsen. Olof Palme åkte land och rike runt och sade aft nu skulle vi öka bostadsbyggandet. Def skulle bli jobb för järnverken som skulle leverera armeringsjärn, för snickerierna, för kylskäpsfabrikanterna och fill sist också för Ludvig Svenssons gardinfabrik i Kinna.

Men nu vet vi också hur def gick med den här politiken. 1982 påbörjades byggandet av 42 000 bosfäder i Sverige, Def är 5 000 för litet, sade socialdemokraterna. De ville alltså starta 47 000 bostäder, I år kommer man att börja bygga ungefär 32 000 bosfäder. En tredjedel av det vallöfte som var ett av Olof Palmes viktigaste i valrörelsen 1982 är som bortblåst.

Vi är inte kritiska mot nedgången i byggandet från 1982 och fram fill i dag. Det är snarare en nödvändig anpassning fill den situation som vi har haft på bostadsmarknaden med många tomma lägenheter. Men vi är kritiska mot def sätt på vilket valrörelsen bedrevs och de övergivna vallöften som vi har sett så många exempel på.

Bostadsbyggandet är bara ett exempel. Detsamma gäller pensionerna, Def gäller besparingarna, def gäller kommunerna och det gäller skattereformen.

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

I vissa fall var def bra att de här löftena övergavs, men det var omoraliskt av socialdemokraterna att ställa uf dem på det sätt som man gjorde.

Låt mig ta ytterligare ett exempel, nämligen skattereformen. Den 8 januari 1982 skrev Olof Palme i Dagens Nyheter om skattereformen följande;

Socialdemokraterna står orubbligt fast vid uppgörelsen. Människorna skall veta atf de kan lita på vårt ord,

I dag vet människorna, och vi som var med om skatteuppgörelsen, att det kunde man inte göra.

Den fråga vi i dag ställer oss är; Var def av oförstånd eller enbart i taktiska syften som man bedrev en sådan valrörelse 1982? Jag tror att Grönköpings Veckoblad - denna skarpsynta analytiker av svensk politik - kom mycket nära sanningen när det redan i november 1982 skrev följande; "Att en nära nog oövervinnelig valseger ändock uppnåddes, pekar med all tydlighet å, att de framtagna vallöftena fullt ut täckte sin funktion, d.v.s. att erövra regeringsmakten - men får detta naturligtvis ej i efterhand misstolkas så, aft ex.vis en värdesäkring av pensioner resp. skatter nödvändigtvis måste upprätthållas annat än i förhållande till en tänkt, ännu större försämring av desamma, för att här taga blott ett typexempel."

Det var många som förfördes av de toner som slogs an i valrörelsen 1982, men alla gick inte på bluffarna. DN-journalisten Adrup besökte den 23 augusti ett valmöte som Olof Palme hade nere i Malmö, och när han refererade det gjorde han också följande iakttagelse;

Barnen lyssnar och tittar, och ta mig tusan så tror jag inte att de tittar en extra gång, för barn har en lustig förmåga att se kejsaren utan kläder.

Det är alltid frestande när man är i opposition att lova för mycket, och jag skall gärna medge aff vår historia säkert också uppvisar ett och annat exempel på det, men alla tidigare rekord måtte ha slagits under socialdemokraternas tid i opposition. Vi har sett, skrämts och lärt av det exemplet, och därför har vi satt målet för vår oppositionspolitik högre än tidigare. Vi skall föra en realistisk och sammanhängande oppositionspolitik.

Folkpartiet står för socialt ansvar utan socialism. Socialt ansvar innebär bl. a. att vi vill ha och arbeta för en ekonomi i balans. Det finns i dag många strukturella problem i svensk ekonomi som vi måste arbeta för att lösa, och def finns dess värre inga enkla vägar att gå, om vi skall klara dem. Samtidigt är det nödvändigt atf vi beträder den svåra vägen för aff kunna klara jobben och välfärden.

Herr talman! Förutsättningen för detta är en stram finanspolitik, en stram budgetpolitik. När vi gick in i den högkonjunktur som vi just nu upplever kulmen av borde vi ha stramat åt härdare än vad regeringen har varit beredd att göra. Då hade det också blivit lättare att klara de ambitiösa inflafionsmål som regeringen har ställt upp. Vi har hela tiden sagt atf den budget som regeringen lade fram i januari i år var för svag. Vi har föreslagit en stramare budget.

Vi har fått kritik från regeringen för att vi har föreslagit den här uppstramningen. Regeringen har sagt aft man har hamnat exakt rätt. I en intervju i november 1983 - alltså t.o.m. innan budgeten lades fram -

meddelade Olof Palme Veckans affärers läsare att man redan på våren 1983 hade förstått att def behövdes en åtstramning på exakt 7,5 miljarder kronor. Liksom av en händelse var det precis det resultatet man uppnådde i den sparplan som man lade fram på hösten 1983.

Det är för litet, sade vi, och utvecklingen har gett oss rätt. Nu tvingas regeringen till panikåtgärder - precis som i våras, när man klampade in i avtalsrörelsen med helt oplanerade åtgärder.

Regeringens oförmåga att ta itu med de strukturella problemen när den goda konjunkturen hade medgett det gör att att vi går in i nästa lågkonjunktur med en svagare ekonomi och sämre förutsättningar att lösa sysselsättningsproblemen än någonsin tidigare.

En stramare budgetpolitik måste enligt vår mening bygga på lägre offentliga utgifter. Vårt land har slagit huvudet i skattetaket. Det finns inget utrymme ytterligare för skaftehöjningar. Ändå är det den enda väg som regeringen i praktiken vågar beträda. Man föreslår den ena skattehöjningen efter den andra. I raden av skattehöjningar, som mina kolleger har kommenterat från talarstolen, kommer nu senast på listan fastighetsskatten och ett antal punktskatter som presenterades i går.

Folkpartiet kommer, med undantag för skatten på alkohol, att säga nej till dessa skattehöjningar. Däremot menar vi att det är viktigt att sänka marginalskaften. Även efter 1985 har Sverige världens mest progressiva inkomstskatteuffag. Progressiviteten i det svenska skattesystemet har blivit orimlig. Jag vill påstå att vi här har atf göra med ett av de absolut största ekonomisk-polifiska problemen i dag. Skattereformen, som genomförs under åren 1983-1985, räcker infe. Progressiviteten måste ner ytterligare.

Folkpartiet har föreslagit att många fler människor än i dag skall kunna fä behålla åtminstone hälften av en inkomstökning. Vi menar att taket skall sänkas till 70 %. Jag utgår från atf Olof Palme delar min bedömning av marginalskatternas vådor och av den önskvärda marschriktningen. Därför blir min fräga fill statsministern: När kommer regeringen atf lägga fram förslag om fortsatta marginalskattesänkningar?

Herr talman! Socialt ansvar innebär ocksä arbete för gamlas och handikappades rätt till ett eget rum eller en egen bostad. Det finns i dag över 50 000 människor i Sverige som tvingas bo i flerbäddsrum tillsammans med människor som de infe själva har valt atf bo ihop med. Tänk er själva att varje minut av dygnet leva inför öppen ridå med sin glade, sorg och smärta, sin gråt, förvirring och oro, sina måltider och sin hygien ständigt tillsammans med andra! Det är inte en människovärdig situafion. Def är en av 1980-falets viktigaste socialpolitiska uppgifter att ändra pä dessa förhållanden.

Man skulle kunna tänka sig atf def skulle vara lätt att nå politisk enighet om detta, men det är def uppenbarligen inte. Socialdemokrater har markerat på senare tid atf man sätter andra mål högre. Den socialdemokratiska majoriteten i bosfadskommiffén har föreslagit att man skall införa en ny trångboddhetsnorm, men inte för de gamla och handikappade utan för unga och friska barnfamiljer.

Från regeringshåll har man meddelat att den vikfigaste socialpolitiska

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

AlhnänpoUtisk debatt

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

reform man nu har aft genomföra är en förbättrad delpension, alltså förbättrade förmåner för dem som väljer aff gä i delpension vid 60 ärs ålder. När vi har sagt aft den satsningen står i motsatsställning till utbyggnaden av egna rum eller egna bosfäder för gamla och handikappade, svarar man frän regeringshåll; Vi skall göra allting samtidigt.

Att bygga uf delpensionen på det sätt som föreslagits kostar ungefär en halv miljard kronor per år. Inbilla mig inte att man kan använda denna halva miljard fill mer än en sak! I valet mellan delpensionen och satsningen på gamlas och handikappades bostadsförhållanden väljer folkpartiet att satsa på ett eget rum eller en egen bostad för gamla och handikappade.

Herr talman! Folkpartiet har nyligen presenterat ett förslag till förbättringar för barnfamiljerna under de kommande tre åren. Det ligger i alla människors intresse att skapa rimligare förhållanden för barnfamiljerna i vårt land, inte minst därför att barnen skall få en bra grund atf stå på. Det är dessa barn som skall ta över efter oss när vi en gång blir pensionärer och som skall kunna försörja oss pä ålderns höst.

Det är viktigt när man utformar ett sådant stöd för barnfamiljerna atf det infe görs så atf marginaleffekterna skärps. Det måste löna sig aft arbeta också för föräldrar till små barn. I dag har vi ett stödsystem för barnfamiljer som i praktiken fungerar pä samma sätt som den gamla sambeskaftningen, vilken formellt avskaffades vid ingången fill 1970-falet. I en mycket intressant artikel i den socialdemokrafiska idétidskriften Tiden redovisar forskaren Brita Schwarz hur defta sysfem fungerar i dag. I extremfall händer det atf kvinnor, som har varit hemma några år och sett efter barnen och som därefter går ut på arbetsmarknaden, bara får kvar en enda krona av 100 kr. som de tjänar, dvs. en enda procent av inkomstökningen. Def finns, skriver Brita Schwarz i den här artikeln, således många situationer dä värt nuvarande sysfem knappast kan anses ge kvinnor och män möjligheter att på lika villkor förena förvärvsarbete och familjeliv.

Det är en skam att vi i Sverige år 1984, 100 år efter det att Fredrika-Bremer-Förbundet bildades, skall ha kvar en ordning som i praktiken diskriminerar kvinnorna i samhället.

Regeringen vill inte göra något åt detta. Man förvärrar i stället situationen genom att fortsätta att satsa på de inkomstgraderade bostadsbidragen och genom att förorda inkomstprövade taxor på dagis. När, Olof Palme, kan vi förvänta oss att regeringen byter fot och försöker ändra på detta system? År regeringen över huvud taget beredd att göra det, eller skall rättvisan för kvinnorna skjutas på framtiden?

Herr talman! Utan socialism, det innebär atf vi slår vakt om marknadsekonomin. Vi tror på enskilda företag, och vi tror på konkurrens. Vi vill stimulera nyföretagande, småföretag och vinstdelningssystem i företagen. Vi vill sprida ägandet fill fler enskilda människor, och vi vill stimulera enskilda alternafiv till den offentliga servicen. Allt detta innebär infe, vilket Olof Palme brukar påstå när han är ute och häller tal, atf välfärden minskar. Tvärtom betyder det aff välfärden för människor kan öka.

Vi säger nej till socialistiska experiment oavsett i vilken tappning de dyker

upp. Vi säger också nej till kollektiva löntagarfonder. I de interna kampskrifterna har socialdemokraterna aldrig försökt dölja till vad dessa kollektiva löntagarfonder syftar. Ibland smyger sig sanningen fram också i motioner väckta här i riksdagen. I en mofion som väcktes av några prominenta socialdemokrater i januari 1982 avslutar man texten på följande sätt; "För att långsikfigt lösa de arbefsmarknadsproblem som finns krävs en planmässig hushållning av landets resurser samt aft samhället och löntagarna får det avgörande inflytandet över kapitalbildningen." Första namnet under den mofionen var Kjell-Olof Feldt, som sedermera har blivit finansminister.

Annars har man i den utåtriktade propagandan oftare ägnat sig åt andra motiveringar. Här erbjuder t.ex. regeringsförklaringen frän hösten 1983 flera exempel. Bl. a. säger man där aft löntagarfonderna skall medverka till en bättre kapitalbildning i företagen. Ja, kapitalbildning i sammanhanget förmodar jag innebär att man menar att företagen skall tillföras mer riskkapital. Men vad är def som händer? Jo, i verkligheten dränerar man företagen på riskkapital. Företagen kommer på grundval av 1983 och 1984 års resultat aff disponera 5 miljarder kronor mindre i riskkapital än utan löntagarfonder. Atf löntagarfonderna i sin tur köper aktier av gamla akfieägare tillför inte företagen en enda krona mer. Skälet till atf den här typen av argument förmodligen aldrig nått fram fill regeringen är aff man vägrar att lyssna.

Det finns andra exempel i regeringsförklaringen av år 1983 på vad man hoppades uppnå med fonderna. Ett sådant exempel var aff de skulle bidra till aff trygga pensionerna. Riksförsäkringsverket har studerat vilken betydelse löntagarfonderna skulle kunna få för pensionerna under förutsättning att de gav den goda reala avkastning som regeringen hoppades på. Man har visat aff bidraget fill pensionsufbetalningarna under återstoden av 1980-talet blir mindre än 1 %. Det är ett lägre bidrag än om man hade gjort den särskilda ATP-avgiften pä 0,2 % fill en avgift som direkt hade tillförts AP-fonderna. Def är alltså en enda sfor bluff när man går ut och säger aft löntagarfonderna skall trygga pensionerna.

Socialdemokrater tycks ibland vara väldigt förvånade över att det framför allt är småföretagare som tågar i demonsfrafionerna den 4 oktober. Man skall infe alls förvånas över def. Tänker man efter det minsta förstår man hur plågade småföretagarna är av löntagarfonderna. Småföretagarna får vara med och finansiera löntagarfonderna. Men om en liten företagare, som har tjänat ihop en del pengar, tycker atf han behöver pengarna för att göra framfidssatsningar, investeringar som kan ge flera jobb, och vill ha fillbaka pengarna, då finns def bara en möjlighet, nämligen att gä till löntagarfonderna och säga atf han är beredd aff släppa in dem som ägare i företaget. Det är mänga familjeförefagare som drar sig för atf fä in ägare av den karaktären i företagen och som alltså är dömda fill aff bara se pengar försvinna ur företagen. Det finns bara ett sätt aft komma till rätta med det här - att göra småföretagarna på gott humör igen, och det är vad Sverige behöver. Det sker genom aft löntagarfonderna avvecklas, och vi kommer efter en icke-socialisfisk valseger nästa höst aff medverka till det.

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

Herr talman! Det är dess värre inte bara löntagarfonderna som är ett exempel pä ett socialistiskt experiment; det finns andra försökskaniner på gång också. Det senaste är att regeringen i fortsättningen vill utse ordförande i de privata affärsbankernas styrelser. Det vill man göra för aff man skall skaffa sig ett större inflytande, en större makt inte bara över bankerna utan ocksä över näringslivet i dess helhet. Då frågar man sig; Vad har regeringen för särskild kompetens att avgöra vilka som skall vara ordförande i de privata affärsbankernas styrelser? Jag tycker aff det exempel som finns på att regeringen utser infe bara styrelseordförande utan hela styrelsen inte är något föredöme. Vad ärdet för ordförande i dagens affärsbankssfyrelser som regeringen egentligen vill komrria ät? År det den gamle hedersmannen Gösta Olson i Götabanken som man vill bli av med? Eller är def Curt Olsson i S E-Banken, eller kanske Jan Wallander i Handelsbanken? Eller är det Nils G. Åsling i Föreningsbankernas Bank som man absolut vill peta? Eller är def kanske rent av Ingemund Bengtsson i Sparbankernas Bank? Nu säger regeringen att man i regel skall kunna godkänna de förslag som bankstyrelserna kommer fram med, men def beror bara på att de här förslagen skall föregås av, som def heter i departementspromemorian, formlösa kontakter mellan regering och bankerna innan de läggs fram. Kan man tänka sig någon värre form av mygelekonomi än atf bygga ett regeringsinflyfande pä formlösa kontakter mellan företagen och regeringen? Jag vill fräga Olof Palme: Inser inte socialdemokraterna att detta är ett fullständigt vansinnigt förslag? År ni inte beredda att dra tillbaka def här förslaget?

Herr talman! Socialiseringsambitionerna är inte slut ens med defta. Man vill också på olika sätt monopolisera den sociala servicen. Tidigare har riksdagen behandlat förslag som har gått ut på atf man skall socialisera sjukvård, barnomsorg, gymnasieskolor och många andra saker. Nu har turen uppenbarligen kommit till tandläkarna. I en utredning som förmodas ligga till grund för en aviserad proposifion fill höstens riksdag föreslår man att folktandvården skall ta hand om till att börja med 35 % och så småningom 50 % av vuxentandvården. Detta skall jämföras med en andel i dag på ungefär 23 %. Det är svårt att tro atf man inte så småningom, när man har klarat av dessa 50 %, kommeratt komma på att man kanske skall vidga defta fill 100 %. Vi tycker aft det är utomordentligt bra aff vi har fått en tandvårdsförsäkring i Sverige sä atf människor kan efterfråga tandvård, men vi kan infe se atf def finns någon anledning att vi som politiker skall avgöra till vilken tandläkare människorna skall gå. Det måste vara deras fulla rätt att avgöra om de skall gä fill folktandvården eller till den privata tandvården. Def kan inte vara vår uppgift aft avgöra om det är 23, 35 eller 50 % som skall gå till folktandvården, utan det måste människorna själva få bestämma. Därför blir min fräga fill Olof Palme: År socialdemokraterna beredda aft låta människorna själva bestämma fill vilken tandläkare de skall gä, eller är def givet i def socialdemokrafiska samhället aff politikerna vet bättre vilken tandläkare vi vuxna människor skall uppsöka när vi behöver tandvård?

Herr falman! Den frihefsdebaft som vi har haft i Sverige under def senaste året har på eft intressant sätt belyst de ideologiska skiljelinjerna i svensk

polifik. Den har i hög grad handlat om vilket polifiskt inflytande som skall finnas över enskilda människor, företag och organisationer. Folkpartiet arbetar för aft def skall råda en rimlig balans mellan privatliv, marknad och politisk sektor. En hel del beslut måste fattas i polifisk ordning, men ännu många fler beslut måste få fattas av enskilda, smågrupper, företag och organisafioner. Mänga gånger kommer deras beslut att strida mot den politiska majoritetens uppfattning, men allt är infe politik och bör inte vara def. Därför är def bara bra om en hel del beslut står i strid med de beslut som skulle fattas av den polifiska majoriteten; ifall den finge besluta om allt.

När man skall avgöra vad som skall beslutas i polifisk ordning och vad som skall överlåtas åt andra - enskilda, företag och organisationer - måste det till sist ske genom en politisk avvägning. Det är i den diskussionen som de ideologiska skiljelinjerna har utkristalliserats.

Den polifiska högern har allfid varit emot en utvidgning av den politiska sektorn. Oavsett hur stor den offentliga sektorn har varit och oavsett hur omfattande lagsfiftningen har varit, har den polifiska högern i Sverige alltid motarbetat ett ökat polifiskt inflytande.

Socialdemokraterna, ä andra sidan, ser inga gränser för det politiska inflytandet. De tycker aft ett samhälle blir mer demokrafiskt ju fler beslut som fattas i polifisk ordning. I förlängningen av detta kan vi se det genompolitiserade samhället, där snart sagt alla väsenfliga beslut fattas av polifiker. Ibland vill socialdemokraterna gå snabbare fram och öka def politiska inflytandet pä flera områden, ibland är de litet försiktigare. Men det är bara marschhastigheten, inte marschriktningen, som styrs av den försiktigheten.

Vårt mål är, som sagt, aft uppnå en rimlig balans mellan politisk sektor, marknad och privatliv. Vi menar aft huvudproblemet i dagens samhälle är att den polifiska sektorn har vuxit sig för stark på bekostnad av marknaden och privatlivet. Vi menar aft vi genom aff avpolitisera och genom atf avstå från att politisera på områden där förslag om politisering föreligger kan öka människors frihet utan atf andras frihet begränsas. Def kan handla om friheten att påverka sin egen ekonomiska situation. Det kan handla om friheten aft själv i större utsträckning få avgöra hur de pengar man disponerar när skatten är betald skall användas. Det kan handla om friheten att själv fä välja den sociala service man vill ha. Det kan handla om friheten att utan någon statlig förhandsgranskning få pröva egna affärs- och produktidéer ute på den öppna marknaden. Det kan handla om mycket annat.

Men det finns också exempel pä hur vi genom utvidgade polifiska beslut kan öka människors frihet. Ett sådant är atf vi genom en lag mot kollektivanslutning skulle kunna ge människor friheten att själva få avgöra vilket politiskt parfi de skall vara med i, om de nu över huvud taget vill vara med i något.

Herr talman! Det behövs en ny realism och en ny uppriktighet och ärlighet i svensk politik. Vi vill bidra till aft skapa detta. Det är en bra utgångspunkt för oss polifiker aff behandla andra människor som om de vore lika förnuftiga och kloka som vi eller - om ni hellre vill se det så - lika oförnuftiga och okloka

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

som vi. Människor kan gilla eller ogilla det som vi i folkparfiet stär för, men de skall kunna lita på att vi står vid vårt ord också efter valdagen och att de av oss får höra hela sanningen så långt vi förmår att uttrycka den.

Den gyllene regeln i Bibeln säger; Allt vad ni vill atf människorna skall göra för er, def skall ni också göra för dem. Det är en bra handlingsregel också för oss politiker.

AnL 4 LARS WERNER (vpk);

Herr falman! För att inga missförstånd skall råda efter def senaste dygnets olika diskussioner vill jag meddela, i början av mitt anförande, aff vi infe delar regeringens uppfattning aff def gär bra för Sverige. Jag tror också aff många TV-fittare står frågande inför detta påstående.

Anledningen fill aft vi infe delar den uppfattningen är att fortfarande 140 000 människor är öppet arbetslösa och att ännu fler är sysselsatta i olika ärbetsmarknadspolitiska åtgärder - utan hopp om aft kunna få ett fast och varaktigt arbete inom överskådlig tid. Vi delar infe uppfattningen därför atf vi vet aft arbetslöshetsperioderna blir allt längre, att allt fler blir utförsäkrade ur A-kassorna, atf allt fler mär dåligt och blir sjuka av den påtvingade arbetslösheten.

Vår fråga är; Hur kan man fycka aff "vi är pä rätt väg" när inkomst- och förmögenhetsklyfforna växer, när ett fätal gör stora klipp, samtidigt som hundratusentals människor lever under existensminimum och tvingas söka och leva på knappa socialbidrag?

Vi vet att alla människor som farit illa av de gångna årens nedskärningar och åtstramningar, och som fortfarande brottas med stora problem, har mycket svårt att förstå när regeringen hävdar att vi är på rätt väg och att regeringen för en optimistisk politik. Samtidigt vet ju dessa människor aft tusentals arbetsplatser har försvunnit och aft investeringarna i nya arbeten har minskat oavbrutet. Många har blivit arbetslösa, mänga äldre är utan hopp om atf på nytt kunna få en varaktig sysselsättning. Många ungdomar är utan hopp om aft kunna få välja yrke och framfid.

Ständiga pris- och hyreshöjningar, besparingar och nedskärningar har gjort aft pengarna räcker allt sämre. En vanlig löntagare har under de senaste åren tvingats dra in pä bäde def ena och det andra. Man tvingas spara på nöjen och frifidsaktiviteter, tvingas köpa mindre kläder än fidigare och dra in på maten. Man tvingas förbruka pengar som man i och för sig har lagt undan, och man har heller infe räd aff åka på semester.

Detta är ju fakta bakom resonemanget atf vi är på rätt väg. Ibland ställer man sig frågan hur det är med oss som sitter här och fatfar beslut som direkt påverkar dessa människors situation. Hur mänga riksdagsledamöter lever under sädana här villkor? Jag tror inte aff def är någon som gör def. Vi har klarat oss ganska hyggligt, medan def stora flertalet vanliga löntagare har klarat sig mindre bra - bl. a. som ett resultat av de beslut som vi har fattat här i riksdagen.

De som med den allra största ivern förespråkat besparingar, nedskärningar oeh återhållna lönekrav har oftast varit de som drabbats allra minst av

dessa åtgärder som de vill atf andra skall underkasta sig. Det är sedan samma personer som med kanske ännu större iver bekämpat förslag om åtstramningar för högavlönade och förmögna - sådana åtgärder som skulle drabba dem själva. Jag tror att man någon gång måste börja fundera över detta. Def är ju frågor som vi ställs inför som politiker.

Om man infe vill medverka till en rättvisare fördelning, om man inte vill stödja de sämst ställda, borde man väl ändå kunna ålägga sig själv samma sparsamhet som man med stor övertygelse rekommenderar för människor utanför det här huset.

Det var stora grupper som med mycket välmofiverade krav och med förhoppningar bidrog till atf vi fick en annan majoritet vid valet 1982. Löntagarna och de fackliga organisationerna ville få ett slut på den lönfagarfientiiga borgerliga polifiken. Pensionärerna hoppades atf deras pensioner på nytt skulle värdesäkras. Barnfamiljerna hoppades på ökad förståelse. Hyresgästerna - framför allt de som bor i hyreshus - hoppades på ett stopp för hyreshöjningarna och på en mera socialt inriktad bostadspolitik.

Men det är möjligt att det allra starkaste stödet och de allra hetaste förhoppningarna fanns bland de ännu svagare grupperna i samhället, bland dem som hade drabbats hårdast av den borgerliga åtstramningspolifiken och som hade haft den minsta kraften aft hävda sina intressen.

Det gäller följande grupper.

De arbetslösa som hoppades på att få ett arbete. Infe minst de många arbetslösa kvinnorna och ungdomarna hade mycket stora förväntningar. De lågavlönade som hoppades pä bättre löner och rättvisare skatter. De handikappade - som vi talar mycket om - som hoppades pä aff man äntligen skulle börja lyssna på deras krav. Invandrarna, som infe är en särskilt väl sedd grupp i dessa dagar, som hoppades på lika rätt till arbete, på rösträtt och på inflytande i politiken.

Jag har nämnt de här grupperna, därför aft dessa människor särskih hårt drabbades av den borgerliga polifiken. De hade särskilt stora förhoppningar om aft den nya majoriteten skulle föra deras talan. De hoppades aff den nya regeringen skulle ta upp deras problem. Med all rätt ställer ju de här grupperna frågan; Vem skall annars föra vår talan om infe arbetarrörelsens parfier, partier som talar om jämlikhet och solidaritet? /

Samtidigt var de här människorna säkert mycket väl medvetna om den ekonomiska oreda som de borgerUga hade ställt fill med och även om att den nya regeringen från ett år till ett annat inte kunde rätta fill allt elände som hade åstadkommits. Man satte sin lit fill den nya regeringen.

Nu har tvä år gått. Det är mindre än ett år kvar fill nästa års val, och allt fler uttrycker öppet sin besvikelse över regeringens polifik. Men vad som kanske är ännu värre är atf många av de här människorna tycker aff regeringen infe för deras talan. Man måste, precis som var fallet under de borgerliga regeringarnas tid, slåss Uka hårt för sina rättigheter även mot den nuvarande regeringen.

Arbetslösheten är fortfarande mycket hög. Bakom den officiella arbetslöshetsstatistiken finns en för svenska förhållanden mycket hög arbetslöshet.

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

AllmänpoUtisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

Kvinnorna är särskilt hårt drabbade. Förutom dem som är öppet arbetslösa finns def många som vill ha ett heltidsarbete men som får nöja sig med ett halvtids- eller deltidsarbete. Många kvinnor- det vet vi- bryr sig numera inte ens om att gå till arbetsförmedlingen, därför att de är medvetna om att den ända inte har några arbeten att förmedla till dem.

Även ungdomarna är mycket hårt drabbade. En del har fått sysselsättning i s. k. ungdomslag. Men fortfarande har tusentals ungdomar varken arbete, utbildning eller plats i ett ungdomslag. Jag återkommer på nytt till att det kanske är ännu värre för invandrarna och de handikappade, därför aff de uppvisar en förhållandevis mycket högre arbetslöshet än alla andra grupper i samhället. Men det är mycket få som för deras talan, som ens talar om deras besvärliga situation.

Det är därför som jag framhåller att de här människorna naturligtvis ställer sig frågande inför regeringens påstående atf vi är på rätt väg. Dessa människor har svårt aff förstå resonemanget att det går bra för Sverige, därför att det inte alls går bra för dem. De undrar naturligtvis om de fortfarande räknas in bland den svenska befolkningen eller om de bara så att säga tillhör något slags felmarginal.

Regeringen lovade en rättvis fördelningspolitik och sade aft krisens bördor skulle fördelas efter bärkraft. Men man sänkte u-hjälpen, trots aft hjälpbehoven kanske är större än någonsin. Man avvecklade värdesäkringen av pensionerna, något som särskilt hårt drabbade pensionärer med liten eller ingen ATP. Man minskade mafsubventionerna, och matpriserna ökade, vilket särskilt hårt drabbade de lågavlönade och barnfamiljerna. Och för bara nägra dagar sedan upphävde regeringen hyressfoppet, vilket naturligtvis kan resultera i kraffiga hyreshöjningar nästa år.

Ibland ställer man sig frågan om regeringens enda fördelningspolitiska ambition är att alla skall vara med om atf betala ständigt lika mycket mer. Har man glömt bort aff def är ändå vikfigare atf hålla tillbaka priser och hyror, att stödja låg- och mellaninkomsttagare och att ibland också vidta impopulära åtgärder mot de starka och välbeställda i samhället?

Inflationen, som varit över 100 % de senaste fio åren, har bidragit till att vidga inkomst- och förmögenhetsklyftorna. Def stora flertalet löntagare har förlorat, medan de redan förmögna har kunnat göra snabba klipp och öka tillgångarna på sina bankkonton.

Vi tycker naturligtvis att def är bra aft regeringen vill bekämpa inflafionen och gå hårt ät den. Men atf inkalla arbetsmarknadens parter till Rosenbad och - efter sex års reallönesänkningar - varna LO-grupperna med statliga ingripanden i avtalsrörelsen om deras lönekrav går över 5 %, den metoden är vi absoluta motståndare till.

I förra numret av tidningen Metallarbetaren har man räknat uf effekterna av ett sådant 5-procenfigf lönefak och av den marginalskatfeomläggning -som regeringen fortsätter atf slå vakt om - som gynnar höginkomsttagarna. Den beräkningen visar aft en vanlig industriarbetare skulle få nästan 4 450 kr. i lönelyft och nästan 1 000 kr. i skattelättnad. En tjänsteman skulle få 6 000 kr. i lönelyft och 3 000 kr. i skaftesänkning. En civilingenjör med en lön

på 170 000 kr. skulle få 9 000 kr. i lönelyft oeh 7 000 kr. i sänkt skaft, dvs. dubbelt så stort lönelyft och sju gånger så stor skattelättnad som en vanlig industriarbetare.

Jag måste ställa frågan till regeringen: Vad är detta för slags fördelningspolitik? Är det verkligen försvarbart att de högst avlönade skall få dubbelt så mycket i lönelyft och sju gånger så sfor skattelättnad som en vanlig löntagare eller lägre tjänsteman? Detta har ju inget med en rättvis fördelningspolitik att göra.

Def är väl inte så konsfigt att en mängd löntagare frågar sig varför regeringen angriper LO-grupperna, trots att det är de högavlönade som både har och får ut mest - både före och efter skatt.

Sade regeringen inte - när man träffade uppgörelsen med centern och folkpartiet - att låg- och mellaninkomsttagarna skulle kompenseras i avtalsrörelsen för de högavlönades skaftelättnader? Var det inte egentligen ett villkor för hela skatteomläggningen? Jag menar att regeringen och Olof Palme måste ge ett svar på den frågan. Defta är ju en belastning för er - med all rätt.

Jag tillhör inte dem som brukar stå här i riksdagen och läsa upp brev- det är i och för sig inget fel - och jag skall infe göra def nu heller. Men det är ingen hemlighet atf vi i dessa tider får många brev och telefonsamtal från människor som skriver och berättar om hur de har def, om sina problem, om sin oro för framtiden. En fråga som de allra flesta återkommer till är arbetslösheten. De tycker att vi politiker - alla vi som finns i detta hus är då politiker av samma kulör och skall räknas in - inte tar arbetslösheten på allvar. De förstår infe varför det inte finns pengar för aff ordna arbeten till de arbetslösa ungdomar som slutar skolan när de är 16 är, när de läser att riksdagen samtidigt anslår miljardtals kronor för atf skaffa eft nytt stridsflygplan. I ett brev ställs frågan: År det inte lika viktigt aff försvara våra ungdomar mot arbetslöshet?

Många uttrycker också oro för regeringspolitiken - det fär säkert de som sitter på regeringsbänken också brev om. Många skriver fill mig och ber mig fala Olof Palme och regeringen fill rätta. Def skall Gud veta är inte särskilt lätt. Def finns i breven en oro för aft regeringen är på väg att överge solidaritets- och jämlikhetssträvandena, aff arbetarrörelsens socialistiska värderingar är på väg aff försvinna i regeringspolitiken.

Mänga tycker aft regeringen saknar perspektiv och en klar handlingslinje -en uttryckt vilja aft angripa och lösa problemen, en vilja aff förändra samhället. Varför använder ni infe riksdagsmajoritefen? frågar de.

Många av dessa människor är bittra och öppet krifiska. När jag läser dessa brev får jag ändå en känsla av att de flesta har tillkommit av omsorg om arbetarrörelsen. Det är oftast pensionärer och människor som sedan länge har röstat på socialdemokrafin eller vårt parti som nu känner oro och som ger uttryck för denna oro.

Jag tror atf regeringen begår ett allvarligt och ödesdigert misstag om den underskattar dessa människors mycket ärliga och upprikfiga synpunkter. Jag tänker inte i första hand på nästa års val, utan pä aff de människor som skriver

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

AUmänpoUtisk debatt

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

har ett livslångt engagemang i arbetarrörelsen, har gjort outtröttliga arbetsinsatser i valrörelser och vardagligt politiskt arbete. De frågar nu regeringen: Varför gör ni så här när ni nu har majoritet? Jag tror att regeringen fräter på dessa människors uthållighet och gör dem missmodiga. Regeringen skall allvarligt betänka detta när den bedriver politik i dag.

Man kan säga aft detta inte är någonfing som angår de borgerliga parfierna och partiledarna utan atf def är en fråga för arbetarrörelsen. Men vi skall bekämpa de personer som från borgerligt håll försöker spela på dessa människors missmod.

Vårt parti var överens med socialdemokraterna i valrörelsen om att kampen mot arbetslösheten var den viktigaste frågan, och vi vill fortfarande prioritera den. Vi har lagt fram olika konkreta program och förslag för att skapa nya arbeten. Vi har naturligtvis med stigande otålighet - och oro -väntat pä samlade och långsiktiga förslag och åtgärder från regeringens sida, men tycker oss bara finna nya akuta och kortsiktiga åtgärder.

Vi har sagt till regeringen atf vi är beredda aft diskutera och komma överens om åtgärder för att klara sysselsättningen med utgångspunkt i en rättvis fördelningspolitik. Men regeringen har huvudsakligen valt en annan väg. Man har valt aff göra upp med de borgeriiga parfierna eller att ställa vårt parfi inför fullbordat faktum - aft stödja deras i och för sig ofillräckliga och ibland dåliga förslag eller aff fälla dem och bidra till en kraftigt ökad arbetslöshet.

Vi kunde göra upp med regeringen om förverkligandet av de fyra gemensamma vallöftena från valrörelsen: om slopadet av karensdagarna, värdesäkra pensioner, utbyggnad av barnomsorgen och ökat arbetslöshetsunderstöd. Vi lyckades också efter litet trolleri i och vid sidan av riksdagen pressa igenom en sänkning av mjölkpriserna och åtgärder för aft hålla tillbaka andra matprishöjningar. Vi kunde göra upp med regeringen i våras om aff höja barnbidragen med 1 500 kr, frän januari nästa år.

Detta tycker vi var bra uppgörelser. De var bra för de sjuka, för pensionärerna, för de arbetslösa, för barnen och för barnfamiljerna, Def är klart, aft hade vi fått bestämma ensamma, men def får man ju infe, hade besluten blivit något annorlunda. Men vi har infe tvekat atf fa ansvar och genomföra även halvbra eller halvdåliga förslag.

För en vecka sedan informerades vi om det ekonomi- och sysselsättningspaket som regeringen avsåg att förelägga riksdagen den här veckan. Regeringen var intresserad av våra synpunkter och ville atf vi skulle reagera på förslagen. Vi hade naturligtvis flera frågor och konkreta förslag i det sammanhanget. Vi ställde sex konkreta frågor med åtföljande krav till regeringen:

1. Är regeringen beredd aff skydda pensionärerna mot orimliga effekter av den föreslagna fastighetsskatten?

2. År regeringen beredd aft hålla tillbaka hyreshöjningarna under nästa är?

3, Är regeringen beredd aft höja skatten på omsättningen av aktier?

4, År regeringen beredd atf verka för en räntesänkning?

5, År regeringen beredd atf kompensera glesbygdsbor vid en eventuell
höjning av bensinpriset?

6. År regeringen beredd aff beskatta de stora räntevinster som t, ex,
försäkringsbolagen gör i takt med aff inflafionen går ned och diskontot
ligger kvar på en hög nivå?

Herr Adelsohn, som är oerhört intresserad av de här frågorna, bör notera aff vi fick följande svar:

1, Regeringen är beredd aff kompensera pensionärerna när def gäller de kommunala bostadstilläggen,

2, Regeringen är också beredd atf begränsa hyreshöjningarna till inemot 3 % under nästa år, Def är ingen oväsentlig fräga, även om ni vill ha fri marknad pä detta område,

3, Regeringen sade när def gäller omsättningen inom akfiehandeln, dvs, skaft på aktier, atf man ville utvärdera först, eftersom bestämmelserna har verkat under så kort fid. Vi befraktar inte detta som ett avslag,

4, När def gäller räntesänkningen kan vi den formella gången, men regeringen hävdar atf den vill föra en polifik som kan skapa förutsättningar för en räntesänkning,

5, Regeringen säger sig också vara beredd att kompensera glesbygdsborna om bensinpriserna höjs,

6, Vi fick också besked om atf regeringen är beredd att undersöka ingrepp mot kapitalvinsterna t, ex, inom försäkringsbolagen.

Vi fick i varje fall på fyra punkter av de sex krav vi ställde sådana besked atf vi ansåg att vi kunde säga till massmedia och till de andra partierna i går att vi infe avser aff fälla regeringens paket på dessa områden.

Det innebär naturligtvis infe atf vi är nöjda med regeringens politik. Hade vi själva fått utforma eft förslag hade det fått ett helt annat utseende. Vi varken jublar eller applåderar över def här paketet. Vi har fortfarande många krifiska invändningar och bättre förslag, tycker vi, som vi kommer aff lägga fram på sedvanligt sätt här i riksdagen. Det som har varit viktigast för oss har varit insatserna mot arbetslösheten. De har kanske varit helt avgörande.

Även om vi anser atf defta är ett akutprogram - eft program med insatser för aff motverka den ökande arbetslösheten i vinter och under nästa år -anser vi att programmet inte räcker. De akuta åtgärderna måste följas av fler, bättre genomarbetade och naturligtvis av en mer långsiktig natur.

Vi hävdar att näringslivefs rekordvinster måste användas för aff skapa nya arbeten. Vår utgångspunkt är atf def är orimligt atf storföretag, banker, försäkringsbolag och kredifinsfifuf kan förfoga över miljardtals kronor samfidigt som hundratusentals människor förvägras rätfen fill arbete och trygghet.

Vi menar att staten måste gå in och kapa dessa rekordvinster. Ni fär gärna kalla det konfiskation, eUer vad ni vill - men om näringslivet och kapitalägarna vägrar att använda vinsterna för atf skapa sysselsättning, vägrar atf

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

AllmänpoUtisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

anställa ungdomar och handikappade, ja, då mäste staten i detta sammanhang på något sätt ta hand om vinsterna och använda dem för att ordna arbeten till de arbetslösa. Svårare är det inte!

Det saknas ju inte heller uppgifter. Kommunerna behöver mer folk. Barnomsorgen behöver byggas ut. Sjuk- och åldringsvården behöver förstärkas. Kollektivtrafiken behöver förbättras. Inom natur-, skogs- och miljövärden behövs stora insatser. Vi behöver bygga nya bostäder, skolor, vägar och annat, Arbefsfiden behöver sänkas och även def ger fler jobb. Vår utgångspunkt är aff ingen skall behöva gä utan arbete i vårt land, Det finns så mycket olösta uppgifter och så många icke tillgodosedda behov aft vi kan sysselsätta alla människor som vill ha eft arbete. Det är, menar vi, den enda vägen uf ur den ekonomiska krisen - att ta till vara alla människors engagemang och arbetslust, precis som man sade i valrörelsen.

Arbetslösheten måste gå före allt annat, och gårdagens akutprogram måste följas av ytterligare åtgärder.

Vi menar aft de begränsade ekonomiska resurser som finns måste användas för aft stödja de ekonomiskt och politiskt svagaste grupperna. De som har fått bära de tyngsta bördorna och som infe lika högljutt som andra har kunnat hävda sina intressen mäste ställas i centrum.

När uppemot var femte barnfamilj, lågavlönade kvinnor, handikappade, pensionärer och mänga vanliga löntagare måste vrida och vända pä varenda krona för atf få hushållsekonomin att gä ihop, då är det fel, och då måste arbetarrörelsens partier reagera och ingripa. Vi måste ingripa mot kapitalägare, som har fått kraftiga förmögenhetsökningar tack vare inflationen, aktiespekulanter, som har tjänat miljontals kronor på snabba klipp, högavlönade, som har fått stora skattelättnader - dessa grupper fär fakfiskt finna sig i att avstå till dem som infe har fått def aft räcka till och som infe har klarat sig.

Därför säger vi till regeringen; Avstå frän aff ge de högavlönade nya skattelättnader. Skärp omsättningsskatten pä akfierna och fag ut en engångsskatt på stora inkomster och förmögenheter - och använd pengarna för att stödja de lågavlönade och barnfamiljerna.

Håll fillbaka hyrorna och matpriserna. Fortsätt atf höja barnbidragen. Stöd pensionärer, i första hand dem som har liten eller ringa ATP. Ge eft särskilt rikfat stöd fill de lågavlönade och sämst ställda.

Avstå framför allt från hot och inblandning i den nu pågående avtalsrörelsen. Låt löntagarna själva utan inblandning förhandla om lönerna. De vet vad de behöver. De har aldrig fått ett öre för mycket i def här landet vid avtalsförhandlingarna.

De här åtgärderna skulle inte lösa alla problem, det vet vi - långt därifrån. Men de skulle i länga stycken kunna minska arbetslösheten och ge varaktiga arbeten till dem som i dag gär utan jobb. De ekonomiskt missgynnade och de svagaste grupperna skulle få litet andrum, Def är vad de behöver - men def räcker inte.

Det är möjligt atf de i dag mest välbärgade i samhället skulle förlora. Men den stora gruppen av arbetslösa, arbetare och tjänstemän, pensionärer och handikappade skulle få den hjälp de så väl behöver och som de förväntar sig

aft den nuvarande majoriteten i riksdagen skall ge dem.

Men framför allt skulle de här åtgärderna möjligen innebära ett klart besked om den fortsatta färdriktningen, och det är vikfigt inför valet nästa år. Direktörerna i Arbetsgivareföreningen och de borgerliga partiledarna kommer naturligtvis aft klaga högljutt, men jag tror aft vi orkar med det. Det stora flertalet vanliga människor - också företagare och borgerliga väljare -skulle säkerUgen välkomna sådana här satsningar mot arbetslösheten och för en rättvis fördelningspoUf ik. Sådana åtgärder tror jag skulle få ett starkt stöd både innanför och utanför def här husets väggar,

Def är hög fid att börja lyfta blicken och ge litet perspektiv på polifiken -aff infe bara arbeta kortsiktigt utan aft fa itu med uppgifterna och förändra def svenska klassamhället, Def är ju fortfarande ett klassamhälle vi lever i.

Hur skall vi klara morgondagens sysselsättning? Hur skall vi använda den nya tekniken? Hur skall vi stoppa försurningen och miljöförstöringen? Hur skall vi bryta maktkoncentrationen och stärka löntagarnas och samhällets demokrafiska inflytande?

Vad för slags samhälle är det vi vill bygga och överlämna fill våra barn och barnbarn? Den frågan tror jag aff vi inom arbetarrörelsen måste ställa självkritiskt på ett helt annat sätt än vi hittills har gjort, Def leder mig fram till aff säga, herr falman - även om jag har överskridit min talefid - aft arbetarrörelsen måste återta det polifiska initiativet och börja driva radikala och offensiva framtidsfrågor, ge människorna möjligheter aff se en ände på alla kriser och problem samt få utlopp för alla förhoppningar och drömmar om framfiden som de har.

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

AnL 5 Statsminister OLOF PALME;

Herr falman! För två år sedan fick Sverige en ny regering. Vi fillträdde i en svår fid. Missmod och håglöshet präglade vårt land.

Produktionen sjönk. Arbetslösheten hade näsfan fördubblats pä tvä år. Underskottet i utrikeshandeln hade växt år för är. Budgetunderskottet hade sfigit frän i stort sett noll till näsfan 90 miljarder kronor. Det var ett Sverige på väg utför,

Sverige hade också fått uppleva fyra borgerliga regeringar på sex år. Ingen av dem förmådde ge landet en polifisk ledning,

I valet 1982 förkastade väljarna den polifik som medfört dessa för landet och välfärden så dåliga resultat. Det svenska folket gav socialdemokraterna mandat att sanera ekonomin, aff rädda jobben och slå vakt om tryggheten, aft skapa mera svängrum för arbete och produkfion i def svenska samhället.

Det finns flera skäl fill att väljarna röstade fram en socialdemokratisk regering, Def viktigaste skälet var aff väljarna ville byta ut en försfelnad borgerlighet, som mer ägnade sig åt interna problem och bekymmer än aff leda landet, mot en regering som trodde på Sverige och Sveriges möjligheter.

Väljarna ville infe ha ett land på nergång. Väljarna trodde mer på Sverige än vad de borgerliga regeringarna gjorde. Därför blev def eft regimskifte.

Här går en vikfig skiljelinje mellan oss socialdemokrater och de borgerliga. Vi tror pä framtiden. Vi tror atf det går atf lösa problem. Vi vet aff def här

3 Riksdagens protokoU 1984/85:15-16

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

landet är kapabelt aft kämpa och vinna - även i motvind. Vi vet att def i Sverige finns initiativkraft och förmåga, framfidstro och engagemang. Det finns allfid möjligheter. Det gäller bara atf se dem.

De borgerliga regeringarna säg bara problemen. Aldrig hörde man dem vara stolta över det Sverige som de själva satt i ledningen för. Det var bara problem och elände.

När man infe gör annat än klagar, t. o. m. pä sin egen politik, är det infe underligt atf väljarna önskar en förändring. Väljarna saknade en optimistisk grundton. Ty att regera ett land är som aft leda ett idrottslag: om lagledarna bara ser problem och hela tiden hänger med huvudet, är det inte lätt atf mofivera spelarna. Då går def dåligt. Dä behövs en ny lagledning, som tror på laget, på lagets möjligheter, på spelglädje och inifiativ. Då blir det lättare att nå framgång. Då blir def ett svårstoppat lag.

Def är så vi vill ha Sverige: eft samspelande, idérikt och optimistiskt lag, som infe känner sig som förlorare redan innan matchen har börjat. Och det är dit vi är på väg. Sverige hör fill elitserien. Vi har styrka och kunnande för det. Vi spelar för aft göra fint ifrån oss - infe för att ramla ur serien. Detta har de borgerliga aldrig riktigt förstått. Därför har vi alltid fått höra denna klagolåt, och den har fortsatt här i dag. Det var riddarna av def dystra gnället som paraderade i denna talarstol.

När vi socialdemokrater övertog regeringsmakten, föresatte vi oss aft pä en och samma gång angripa både arbetslösheten och underskotten i ekonomin. Vi ville förverkliga en ekonomisk polifik som mobiliserade nationens samlade resurser, samtidigt som vi riktade in dem direkt pä investeringar och på aff pressa tillbaka utlandsupplåningen. Vi skulle, sade vi, gä en tredje väg. Vi skulle både arbeta och spara oss ur krisen. Vi ville bryta passivitet och missmod och skapa akfivitet och framtidstro.

Den första uppgiften var att kraftigt förstärka Sveriges konkurrenskraft. Genom devalveringen på 16 % vreds efterfrågan om från utländska till svensktillverkade produkter. Vi byggde under devalveringen med eft omfattande investeringsprogram. Vi satsade kraftigt på arbetsmarknadspolitiken, och vi lade om fördelningspolitiken för att säkerställa att krisens bördor spreds på ett mera rättvist sätt, ■

Vid den allmänpolitiska debatten för två år sedan fick opposifionen tillfälle aft diskutera våra åtgärder. Fördömandena var enhälUga, Devalveringen skulle misslyckas. Den svenska ekonomin gick vargatider till mötes. Ni förstärkte klagolåtarna från er egen valrörelse,

Ulf Adelsohn förutspådde atf 1983 skulle medföra en "rekordinflafion", "en hårdhänt utslagning av många små och medelstora företag" och aft väljarna "skulle drabbas av den största sänkning av sin standard som vårt folk upplevt i fredsfid". Några månader senare sade han: "Aldrig tidigare kommer det att gå snabbare utför än under detta första socialdemokrafiska regeringsår sedan 1976."

Thorbjörn Fälldin förutspådde också, i utomordentligt dystra ordalag,.atf devalveringen skulle misslyckas. Han trodde på en inflation på 15-16 % och en mycket drastisk sänkning av reallönerna.

Senare, under vären 1983, trädde även den nuvarande folkparfiledaren, Bengt Westerberg, in på de borgerliga prognosmakarnas arena. Han avlämnade, som chef för det s. k. MAS, en rapport om Sveriges ekonomi, enligt vilken det ekonomiska läget skulle försämras på alla punkter.

Exporttillväxten skulle, enligt Westerbergs rapport, stagnera och bytesbalansunderskotfef stanna pä nivän 17-18 miljarder både 1983 och 1984. Arbetslösheten skulle öka våldsamt. Budgetunderskottet skulle, enligt Westerbergs bedömning, öka fill 110 miljarder kronor budgetåret 1984/85,

Verkligheten har emellertid infe anpassat sig efter de borgerliga förutsägelserna. De trodde det här landet - som vanligt, höll jag pä att säga - om illa. Tvärtom har vi fått en fortgående och snabb förbättring av vårt ekonomiska läge. Sverige är på rätt väg.

Svenskt näringsliv har under de två senaste åren tagit fillbaka de marknadsandelar som det förlorade under 1970-falef. Det beror infe alls bara på en förbättrad konjunktur. Exporten ökar under 1983 och 1984 med sammantaget närmare 20 %, samtidigt som importen hålls fillbaka. Som eft resultat av defta förbättras nu våra affärer med utlandet snabbt. I år kan vi nå jämvikt i bytesbalansen. Def betyder att vår utlandsskuld har slutat växa, Sverige är återigen eft land som kan betala för sig. När vi överfog regeringsansvaret, var underskottet 23 miljarder kronor, om jag minns rätt.

Industriproduktionen växer med uppåt 13 % sammanlagt under 1983 och 1984, Investeringarna har kommit i gång. Antalet nyetableringar och nystartade företag är högre än någonsin i modern fid. Tillsammans vittnar dessa uppgifter om atf framtidstron och optimismen kommit äter till def svenska näringslivet, Sverige är på rätt väg.

Budgetunderskottet har minskat med 20 miljarder kronor på tvä år. Detta, ärade kammarledamöter, har inte åstadkommits genom ett ökat skattetryck. De borgerliga höjde skattekvoten, men sedan ligger den kvar på 51 % av bruttonationalprodukten. Def som hänt är i stället aff inkomsterna ökar fill följd av en växande produkfion och aff vi skaffat oss eft fast grepp om budgeten och om de offenfliga utgifterna.

Under den borgerliga regeringsperioden växte de offentliga utgifterna med i genomsnitt 5,3 % per år, samtidigt som inkomsterna och produkfionen stod praktiskt taget stilla. De offentUga utgifternas andel av BNP steg under de borgerliga regeringsåren från drygt 50 % fill näsfan 68 % - ett, historiskt sett, fullständigt unikt nivålyft,

Def är nästan fascinerande när de tre personer som själva är i mycket hö,f; grad ansvariga för denna totala oförmåga atf sköta statsfinanserna nu står och orerar om att man borde spara, aff man borde hälla igen utgifterna, aff man borde se efter budgeten. Sanningen är ju den - och def är utomordentligt lätt aft statistiskt bevisa - aff def behövdes en socialdemokrafisk regering för att få grepp om statsutgifterna. De växer i år med bara 0,6 %, alltsä tiondelen av genomsnittet under den borgerliga tiden, medan statens inkomster ökar med 2,8 %, Den offentliga sektorns finansiella sparande förstärks kraftigt.

Alltså: Vi har hållit oförändrat skattetryck, men vi har saft fart på produkfionen, och det har gett inkomster. Och vi har hållit mycket hårt om

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

utgifterna, inte av ideologiska skäl utan därför atf landet behöver det, i stället för de panikartade sparpaket som ni då och då kastade fram med udden mot mindre inkomsttagare.

Också när det gäller def viktigaste målet för den ekonomiska politiken - aff återvinna den fulla sysselsättningen - kan vi peka på viktiga framsteg.

I september 1982 - just då vi överfog ansvaret - var 176 000 personer utan arbete. På tvä år hade 77 000 industrijobb försvunnit. 85 000 ungdomar stod helt utanför arbetsmarknaden. Antalet sysselsatta hade fallit tvä år i rad.

Nu har arbetslöshetskurvan böjts nedåt. Arbetslösheten uppgick i september i år fill 140 000 personer, vilket innebär aft den ligger under motsvarande siffror bäde för i fjol och för 1982, Antalet sysselsatta i vårt land är högre än någonsin fidigare. Förra månaden var det 86 000 fler som hade arbete än vad det var den dag då socialdemokraterna fog över regeringsmakten, Sverige är på rätt väg.

Herr talman! Det är entydigt klart atf värt ekonomiska läge på avgörande punkter förbättrats sedan 1982, Förbättringen har varit större än vad så gott som alla ekonomiska bedömare trodde vara möjligt.

Låt mig emellerfid göra fullständigt klart: Uppgången är fortfarande bräcklig. De ekonomiska problemen är långt ifrån övervunna. Fortfarande är arbetslösheten oacceptabelt hög. Fortfarande är investeringarna låga. Och vi får infe glömma aft årets förbättrade utrikesbalans nås i eft läge där aktivitetsnivån i vår ekonomi fortfarande är låg.

Kampen för att sanera landets ekonomi måste därför fortsättas med orubblig fasthet. Det gäller att se fill atf def vi vunnit befästs, Def gäller att säkersfälla en långsiktigt hållbar uppgång av produktion, investeringar och sysselsättning. Vi får infe slarva bort den unika chans vi nu har aff reda upp den ekonomiska krisen.

Avgörande för utveckUngen är hur väl vi lyckas med uppgiften aft hålla fillbaka pris- och kosfnadsstegringen. En hög inflation urholkar devalveringens posifiva effekter på konkurrenskraften och försämrar därmed säväl bytesbalansen som sysselsättningen. En hög inflation innebär dessutom stora och oönskade inkomst- och förmögenhefsomfördelningar som ökar orättvisorna i samhället. SkaU vi klara målet atf både återskapa den fulla sysselsättningen och reda ut de ekonomiska obalanserna - och dessutom värna om en rättvis fördelning av våra resurser - måste kampen mot inflationen ges högsta prioritet.

De borgerUga har idenna debatt beklagat sig över inflafionen.

Jag delar naturligtvis i hög grad oron över en för hög inflafionstakf. Men, herr talman, de borgerligas beskrivning av vår poUtik och dess resultat och deras påståenden aff de skulle sitta inne med lösningen på hur inflationen skall besegras klingar en aning falskt, om man ser fill vad som hände när de saft i regeringen.

Under de år de borgerliga innehade regeringsmakfen uppgick prissfegringstakten fill i genomsnitt 10,5 % per år. Vi satte upp det ambitiösa målet aff pressa inflationen fill 4 % under loppet av 1984 och samtidigt sätta fart på produkfionen och minska arbetslösheten. Vi har kommit en bra bit på väg.

För def är ju fakfiskt så, att inflafionen håller på aff gå ned. Hittills i år -från januari fill september - har de svenska konsumentpriserna ökat med 4,7 %, vilket är hela 2 procentenheter lägre än prisökningen under motsvarande period i fjol. Under def senaste året här prisökningen i Sverige varit exakt densamma som prisökningen i Västeuropa som helhet, medan vi för ett år sedan låg över de västeuropeiska siffrorna,

Ulf Adelsohn återkom ständigt till påståendet atf bara Italien hade en lägre inflafion. Bland alla glada utrop som "Jojo!" och "Bravo!" kunde jag uppfatta defta. Vi kunde emellerfid snabbt konstatera att minst sju länder hade en högre inflafion än Sverige - jojo, herr Adelsohn! - Jag förstår atf herr Adelsohn nu behöver goda råd.

Men vi är naturUgtvis ännu infe nöjda, för fortfarande ligger Sverige över de vikfigaste av de stora konkurrentländerna, och det är dem vi skall kämpa med. Fortfarande har vi en bit kvar fill målet.

För aft vi 1985 skall kunna pressa inflafionen ytterligare krävs atf samtliga parfier och grupper i vår ekonomi tar ett ansvar för utvecklingen. Framför allt krävs def aft arbetsmarknadens parter verkligen når fram fill en uppgörelse som understödjer inflationsbekämpningen.

Det är därför av avgörande betydelse atf kostnadsökningen 1985 begränsas till en nivå som gör det möjligt för oss aff sänka inflationen fill nivån 3 % under loppet av 1985. Konjunkturinstitutets hösfrapport, som publicerades för ett par veckor sedan, utgör en varningssignal om vad som annars kan inträffa.

Konjunkturinstitutet utgår från aff kostnadsutvecklingen 1985 inte håller sig inom angivna ramar, Def leder fiU aff importen växer snabbare än exporten och fill aff vi på nytt får ett underskott i bytesbalansen. Som en följd härav växer produkfionen långsammare än i är och arbetslösheten börjar öka igen.

En sådan utveckling måste förhindras. Vi måste visa självdisciplin och hålla fillbaka kostnadsökningen. Ännu ett fag måste vi styra över resurserna tiU aft förbättra utrikeshandeln och investeringarna.

Därför är den pågående avtalsrörelsen av utomordentlig betydelse för vårt lands ekonomiska framfid. Regeringen har deklarerat uppfattningen aff lönekosfnadsökningen nästa är ej får överstiga 5 %, för aff vi skall kunna nå målet för sysselsättning och inflationsbekämpning. Arbetsmarknadens parter har anslutit sig fill denna bedömning, Def är glädjande aft vi härigenom funnit en gemensam utgångspunkt. Det är en ansvarsfuU uppgift för parterna aff nu i avtal ge uttryck för denna samsyn.

För att underlätta en uppgörelse som står i samklang med inflationsbekämpningen har regeringen vidtagit en rad åtgärder för aff dra in en del av företagens höga vinster och styra över dessa fill investeringar. Löntagarfonder, Ukviditetskonton och investeringsfonder har kommit till användning i detta syfte.

Regeringen överväger därutöver atf framlägga förslag om ytterligare åtgärder för aft styra företagens investeringar mot produkfiva ändamål. En del av 1985 års vinster avsätts till förnyelsefonder, som framför allt inriktas på

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

AllmänpoUtisk debatt

atf stödja utbildning i ny teknik, forskning och utveckling.

Men det är infe bara avtalsrörelsen som avgör framgångarna i inflationsbekämpningen. Också budgetpolitiken är av central betydelse. Skall vi förmå aft varaktigt pressa fillbaka inflafionen, måste den strama budgetpolitiken bibehåUas även framgent. Budgetunderskottet får infe tillåtas aft bli fändvätska åt inflationen.

För atf förstärka statsfinanserna och vidmakthålla jämvikten i utrikeshandeln lade regeringen i går fram förslag om en höjning av bensinskatten med 50 öre per liter samt en höjning av elskatfen med 2 öre per kWh, Sammantaget ger dessa åtgärder statskassan ett neffofillskotf om närmare 4 miljarder kronor, samtidigt som bytesbalansen förstärks med ca 2 miljarder.

Härigenom skapas också de finansiella förutsättningarna för en ytterligare förstärkning av de arbetsmarknadspolitiska insatserna, I gär presenterade regeringen också ett förslag om sysselsättningsskapande åtgärder och förstärkning av arbetsförmedlingarna. Syftet är aff öka arbetsmarknadspolitikens möjlighet att understödja konjunkturuppgången. Dessutom ökas insatserna för att de långtidsarbetslösa åter skall vinna inträde på den reguljära arbetsmarknaden.

Genom dessa olika åtgärder stärker vi den ekonomiska politiken. Vi motverkar en försvagning av utrikeshandeln. Vi förstärker statskassan och håller tillbaka budgetunderskottet. Och vi fortsätter våra ansträngningar att effektivisera arbetsmarknadspolitiken och med all kraft bekämpa arbetslösheten.

Gårdagens ekonomisk-polifiska förslag visar aft regeringen med uthållighet och konsekvens ämnar driva den tredje vägens ekonomisk-politiska strategi vidare. Vi har alla ett ansvar för att hålla den ekonomiska utvecklingen i strama tyglar och säkersfälla att det fillgängliga resursufrym-met fillfaller produktiva investeringar och en fortsatt förbättring av utrikeshandeln. Vi måste även framgent behålla greppet om statsfinanserna. Och vi måste fortsätta aft bekämpa inflafionen för atf lägga grunden för framfidens jobb och välfärd.

Jag vill inte påstå aft det kom många uppslag i de inledande anförandena, utan det var i stort sett samma klagolåt som vi hörde i valrörelsen, som vi hörde när vi började föra den nya ekonomiska polifiken för tvä år sedan och som vi har hört sedan dess. Jag tror aft hussen i sällskapet, Ulf Adelsohn, ägnade 26 minuter ät atf skälla på regeringen i alla möjliga tonarter och 3 minuter åt vad man möjligen skulle kunna kalla för en presentation av en moderat polifik.

Man klagar över skaffefrycket, men vi har visat aff vi håller skattetrycket oförändrat och ändå, genom eft stramt grepp om utgifterna, klarar atf förbättra budgeten.

Man klagar över inflafionen, trots att vi fakfiskt har pressat ned den kraftigt sedan borgerlig tid.

Man talar vackert om besparingar, men när jag lyssnade uppmärksamt hörde jag hur miljard efter miljard lovades bort i ökade utgifter för jordbruksöverskoft, vårdnadsbidrag, ensamrum och skattesänkningar för

höginkomsttagare, företagare och förmögenhefsägare. Miljard pä miljard rullades uf över talarstolen i löften fill olika väljargrupper. Sedan sade man; Vi måste naturligtvis spara på statsfinanserna.

Tror ni aft ni därmed skapar respekt för den politiska opposifionen ute bland de svenska väljarna? Tror ni atf detta är er stora chans att lägga fram eft genomarbetat alternativ till regeringspolitiken och icke denna saliga, för aff inte säga osaliga, uppräkning av lockande löften? Men ni har ju två repliker pä er att tala om vad er politik egentligen innebär.

Herr talman! Dagens debatt handlar mycket om ekonomiska realiteter. Def är naturligt, ty Sverige var 1982 på väg ned i en djup kris. Därmed hotades den välfärd och trygghet som medborgarna gemensamt byggt upp under decennier av målmedveten reformpolitik.

Nu är vi äter på rätt väg, men mycket återstår innan vi kan andas uf och säga aft vi definitivt har återvunnit styrkan i den svenska ekonomin.

I slutdebatten inför 1976 års val varnade jag, liksom jag gör i dag, för alla de lättsinniga löften om vår ekonomi som de borgerliga spred omkring sig. "Låna till skattesänkning, låna utomlands - snabbt nog kan ni köra sönder den starka ekonomin", sade jag.

Vi vet nu att mina farhågor tyvärr var berättigade. De borgerliga regeringarna tappade greppet över den ekonomiska utvecklingen.

Nu ser vi åter aft den ekonomiska utvecklingen går åt rätt håll. Då kan vi känna glädje, helt enkelt därför aft det ger oss möjligheter aft värna och utveckla eft samhälle som bryr sig om hur alla medborgare har def.

Under de borgerliga förluståren drabbades barnfamiljerna särskilt hårt. I många hem runt om i landet har man därför svårt atf få pengarna aft räcka till. Nu när utvecklingen börjar gå åt rätt håll, kan vi återigen bidra fill aff barnfamiljernas standard hålls uppe. Från årsskiftet höjs barnbidraget med 1 500 kr. per barn. Flerbarnsfamiljerna får särskilda förbättringar. Utbyggnaden av barnomsorgen påskyndas. Bostadsbidragen förbättras.

När de borgerliga tappade greppet över ekonomin beslutade de sig för atf urholka pensionssystemet. Sveriges pensionärer fick uppleva aff utfästelserna om tryggade pensioner infe var sä mycket värda när samhällsekonomin började gä över styr.

Pensionärerna var beredda aff ta sitt ansvar för aft den nödvändiga devalveringen skulle bli lyckosam. Nu när Sverige är pä rätt väg är det viktigt atf pensionärerna fär sina värdesäkrade pensioner. Fr. o. m den 1 januari 1985 höjs pensionen för den som har folkpension med pensionstillskott med nästan 2 000 kr. om året. De äldre, som genom sina insatser byggt upp värt samhälle, har också rätt aff få känna stöd vid sidan om pensionen. Om krafterna inte längre räcker tijl, behövs hjälp för aff man skall kunna stanna kvar i sin bostad. Om man blir sjuk, skall man ha rätt fill en god och mänsklig omvårdnad.

Sedan lång fid har vi i Sverige vant oss vid och lärt oss uppskatta ett samhälle där alla medborgare har rätt aft känna trygghet och få del av välfärden. Nu när Sverige är på rätt väg har vi återigen möjlighet atf steg för steg förbättra i stället för aff riva ner.

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

Vi har ett gemensamt ansvar för vårt land. Det gäller infe minst värnet av vår livsmiljö. Den globala miljöförstöringen hotar vårt klimat, våra hav och våra skogar. Växt- och djurarter är i fara att utrotas, och öknarna breder ut sig. Hos oss hotar försurningen, skogar, sjöar och grundvatten. Bilavgaser och giffanvändning ger livshotande sjukdomar. Den utvecklingen måste med all kraft stävjas. Vi har skyldighet aff skapa goda livsförutsättningar för våra barn och våra barnbarn.

I vårt land har vi sluppit de uppslitande konflikter och svära motsättningar som drabbat så många andra industriländer. Även om åsikterna i olika sakfrågor gått isär, har vi ändå kunnat glädja oss ät aft medborgarna i def stora och avgörande frågorna varit beredda aff ta sitt ansvar för Sveriges framtid.

Mot denna bakgrund måste man känna en växande oro inför den agitation som bedrivs från framför allt högerhäll. Och denna oro blir naturligtvis än större när man ser center- och folkpartiledarna underkasta sig högerns ledarskap. Def falas i allt aggressivare tonfall om ett systemskifte i Sverige.

Nu tänker centerpartiet t. o. m. gå runt grundlagens 4-procenfsspärr för aff försöka åstadkomma ett sådant skifte. Fälldin uppmanade mig aft uppsöka en gmndlagsexperf. Jag behöver infe gä längre än fill centerns egen grundlagsexpert, som förklarat aff denna valallians är eft sätt atf kringgå grundlagen. Def sade vi ifrån i regeringsdeklarationen. Def var infe aUs mitt personUga uttalande; def var regeringen som efter ingående överväganden sade aft vi på denna punkt måste säga ifrån aff vi tänker vidta åtgärder, när ett parti bryter mot de grundläggande spelreglerna. Ett förstärkt mittfält, för atf använda centerledarens uttryck, skall tydligen användas för atf försöka föra högern till makfen.

Det goda som vi gemensamt byggt upp - daghem, skolor, sjukhus och pensionärshem - skall i växande utsträckning säljas ut till privata vinstintressen. Den trygghet vi har i sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen och pensionerna - den skall vi tydligen mer och mer lämnas aff klara ensamma i stället för att gemensamt fa ansvar,

Def finns skrämmande exempel i andra länder på vad en sådan själviskhet leder fill. Den skuUe riva upp stora klyftor mellan medborgarna och skapa svåra motsättningar i värt land. Denna högerns konfrontation i en svår tid står infe i samklang med en känsla av ansvar för landet.

Ty dagens debatt handlar ytterst om hur vi skall kunna fa värt ansvar för Sverige, I omvärlden upplever vi hur många länder dras allt djupare ner i krisen. Arbetslöshet och nöd förmörkar människornas vardag,

I vårt land har vi nu en unik möjlighet aff få ner sä väl inflationen som arbetslösheten, samtidigt som vi bygger en starkare ekonomisk grund för framtiden.

Att ta ansvar för Sverige innebär atf vi politiker förmår föra en stram budgetpolitik och aff vi inte väjer för atf fa nödvändiga beslut,

Atf fa ansvar för Sverige innebär atf arbetsmarknadens parter kan finna vägarna tiU ett förnuftigt löneavtal, som bevarar vår internationella konkurrenskraft och tryggar jobben.

Aff fa ansvar för Sverige innebär aff vi häller en fast kurs och för def här landet ur den ekonomiska krisen, Sverige skall förbli pä rätt väg,

AnL 6 ULF ADELSOHN (m) replik;

Herr talman! När jag lyssnade till Olof Palme undrade jag var jag hört den här uppläggningen förut - detta atf Sverige är så bra och atf allt fungerar så väl. Jag funderade ett fag, och så slog def mig plötsligt: Det är ju Ronald Reagan. Det var precis samma uppläggning. Def var fullkomligt fascinerande atf ordvalen nästan var desamma i herr Reagans förkunnelse och i herr Palmes. När Ronald Reagan infe vill fala i sak med Mr. Mondale utan är angelägen om aff hela fiden svepa över alla problem och dölja dem, använder han herr Palmes ordval - eller möjligen är det tvärtom så, aff herr Palme studerat herr Reagan; jag vill infe göra mig skyldig till ett sådant insubordina-tionsbroff när det gäller tolkningarna.

I förra valrörelsen frågande herr Reagan amerikanarna: Har ni fått def bättre? Det frågade herr Palme också. Jag undrar om herr Palme i dag frågar svenska folket: Har ni fått def bättre? Det har jag inte hört. Brottet mot herr Reagans linje kommer kanske här- herr Palme frågar infe Sveriges folk: Har ni fått def bättre?

För hur har man fått def? Ni har - vad ni än säger - höjt skatterna med i genomsnitt 7 000 kr. för varje hushåll. I höst har ni lagt på en fastighetsskatt med drygt 1 000 kr. för varje hushåll, vilken, som bostadsminisfern så elegant säger, betyder elände för alla. I går lade ni fram eft förslag om skaftehöjningar som ni kommer atf fä igenom med hjälp av herr Werner och som betyder ökade kostnader på drygt 1 000 kr. för varje hushåll i Sverige. Det är def ni åstadkommit.

Ni frågar efter vår poUfik. Ja, vär politik är i stället aft spara, aft ge utrymme för sänkning av skatterna och att därigenom öka incitamenten. Det har vi sagt så mänga gånger att herr Palme knappast kan vara omedveten om det.

Men likheten med Reagan finns i ytterligare en fräga. Den tredje vägens polifik skulle, som vi alla vet, leda fill lägre arbetslöshet och lägre inflafion. Ronald Reagan säger f. n: Aldrig har sä amerikanare haft arbete som nu. Så säger man naturligtvis när man vUl dölja atf det är en hög arbetslöshet, Def är naturligt atf det är fler amerikanare som arbetar nu än def var fidigare när de var färre. Så är def också i Sverige, Aldrig har sä många svenskar varit i arbete, säger herr Palme, Varför? Jo, precis som Ronald Reagan vUl herr Palme dölja att vi aldrig haft en så hög total arbetslöshet i relation till hur många som borde ha haft jobb.

Jag måste säga atf herr Palme är en duktig lärjunge, och jag försfår atf herr Palme är facksam. Allt det ni åstadkommit beror på den högkonjunktur som är ett resultat av aff den amerikanska poUtiken öser uf extra utgifter i form av skattesänkningar och högre utgifter men inte vill hälla igen genom aff spara på budgeten. Det är basen för den lilla framgång ni haft i vissa speciella sektorer av svensk ekonomi, - Så mycket för arbetslösheten!

Den totala arbetslösheten i Sverige är i dag högre än den varit förut, och

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

det är under den socialdemokratiska regering som i valrörelsen lovade något helt annat och gav ett helt annat intryck. Har ni fått def bättre? - ställ den frågan till de 328 000 som sfär utanför den reguljära arbetsmarknaden!

Inflationen då, herr Palme? Ni skulle ju få ned den fill 4 % i år. När jag hörde herr Palmes tal slog det mig atf Olof Palme nog infe har sett alla de pressmeddelanden som spreds från regeringskansliet i går kväll. Jag kan förstå def - def var mörkt, de kom hastigt och sent, och de var många. Men där heter def aff ni redan i år kommer att uppnå ert totala inflationsmål på 7 %, Av ert ambitiösa inflationsmål om 4 % blir def kanske def dubbla innan årsskiftet är här! Er chans att inflationen inte skall bli det dubbla är att oljepriserna faller, Def kan socialdemokraterna inte göra mycket åt, även om herr Palme säkert kommer att fa åt sig äran också för det - def ligger i linje med den globala synen. Det enda ni egentligen gör är aff ni köper dyr olja från Iran - ni gör alltsä verkligen infe någonfing åt rätt håll i den frågan heller!

Men hur är det nu med inflationen? Jag har mina uppgifter från Economist, och de gäller världens tolv ledande industriländer. De länder som har lägre inflafion än Sverige är Australien, Belgien, Canada, Frankrike, Västtyskland, Holland, Japan, Schweiz, Storbritannien oeh Förenta staterna. Ett land har högre inflation - def är Italien, Uppgiften är alltså ur Economist och gäller de tolv ledande länderna.

Det skall bli oändligt intressant att höra statsministern räkna upp vilka länder som har högre inflafion än Sverige under den regering som utsett inflafionen till sin värsta fiende! Ni skall snart få höra statsminister Olof Palme med stolthet tala om atf Sverige har lägre inflation än eft antal länder -Island, Grekland och en del andra; det är rikfigt, men det är inte främst med dem vi tävlar. Ladda upp nu, herr Palme! Det sitter fio man vid sidan av herr Palme som är beredda aff ta fram uppgifter om vilka länder som de faeto har högre inflation än Sverige, Men, tro mig! Det är inte våra främsta konkurrentländer; det är de som Economist räknat upp som världens tolv ledande industrinationer! - Så mycket har ni lyckats med i den delen.

Låt mig sedan, herr talman, som hastigast - min taletid är nästan slut - säga atf det infe är fråga om aff sälja uf någonting. Det är fråga om, Olof Palme, att världens största offentliga sektor - den har vi i Sverige - skall öppnas för konkurrens, öppnas för initiafiv, atf det skall bli möjligt för människor aft också driva sådan verksamhet i privat regi. Vi skall ha insyn, och det skall vara kontroll av atf sådant sker i rimliga former. Ni är livrädda för den konkurrensen - när det blir sådan konkurrens visar det sig ofta aff den privata verksamheten är bättre. Tacka för atf ni måste ta fill glåpord i stället för sakargumenf!

AnL 7 THORBJÖRN FÄLLDIN (c) replik;

Herr talman! Jag är naturligtvis inte ett dugg överraskad av aft statsministern försöker lyfta fram de framgångar som svenskt näringsliv haft i form av exportökningar och produktionsökningar, Def vore närmast en sensation om inte statsministern åter och åter framhöll dem.

Men till det är aft säga atf om vi infe, med de båda stora devalveringar som

företagits och som sedan åtföljts av en högkonjunkturufveckling, skulle ha fått ett uppsving i produktionen och i exporten hade det varit helt katastrofalt. Men glöm inte bort aff def är kombinationen av de långtgående devalveringarna och högkonjunkturen som ger defta!

Den viktiga och intressanta frågan i dag är: Vad har regeringen för recept inför den situation som uppstår nu när vi enligt många bedömare gär mot en lågkonjunktur - ingen kan fastsfälla hur snart den kommer, men eft är säkert, och def är aft den kommer - och gör det med en mycket hög arbetslöshet, ja, rekordarbefslöshef, och ined våldsamt stora budgetunderskott? Vad har regeringen för recept inför denna situation?

Tredje vägen talade statsministern om. Ja, hittills har tredje vägen, bortsett från devalveringarna, egentligen infe varit någonting annat än ständiga skaftehöjningar. Min talefid är begränsad; jag kan därför infe en gång till läsa upp den långa listan över era skattehöjningar genom åren, men det är dem som den tredje vägen har karakteriserats av.

Sedan säger statsministern atf jag och mina kolleger talar om besparingar men inte anger vilka de är. Eftersom min repUktid som sagt är kort uppmanar jag statsministern: Läs t. ex. centerns mofioner från i vinfras och i våras, där vi redovisade en lång rad besparingsåtgärder som - om ni läst dem och tagit lärdom av dem - skulle ha givit ett budgetunderskott som för nu löpande budgetår hade varit omkring 9 miljarder kronor lägre.

Statsministern varnar för lättsinniga löften. Men valrörelsen från socialdemokraternas sida präglades ju, som framhålUts tidigare här i dag, av löften -löften om att få ned arbetslösheten, löften fill barnfamiljerna, löften fiU pensionärerna, löften om reallöneökningar. Under hela er opposifionstid gick ni dessutom ständigt emot åtgärder som var ägnade atf hälla nere budgetunderskottet - ni ville inte heller då biträda förslag om besparingar. -Det är en sanning som ni infe kommer ifrån.

Ni är alltså fjättrade av er egen oppositionspolitik och av vad ni sade i valrörelsen, och def är tråkigt från svenska folkefs synpunkt.

Låt mig när def gäller inflationen påminna statsministern om aft den under hela 1970-talef i alla västländer utom Västtyskland låg på 10 %. Under 1980-.falef har alla västländer med undantag av ItaUen och Frankrike fått ned inflationen. Jag påminner än en gång om atf från sommaren 1981 till september 1982 halverades inflationen i Sverige! När ni tog över steg inflafionen igen. Men i våra konkurrentländer fortsätter inflationen nedåt. Det är fakta som statsministern och regeringen i övrigt infe kan komma ifrån.

Sedan lade jag märke fill aff statsministern inte hade något konkret aft säga om ett av våra stora problem - försurningen - och vad ni vill göra i def avseendet.

Statsministern återkom till samverkan mellan centern och kds. Hur statsministern än försöker svänga sig kommer han inte ifrån aft alla fillfrågade grundlagsexperter säger aff vi har följt grundlagarna. Olof Palme är tämligen ensam om atf hävda - def har han gjort såväl i regeringsdeklarationen som från talarstolen här i dag - atf överenskommelserna kring vårt styrelseskick har brutits. Får jag då fråga Olof Palme: Vad är def för

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk deban

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

överenskommelser vid sidan av den skrivna grundlagen som Olof Palme då åberopar?

AnL 8 BENGT WESTERBERG (fp) replik;

Herr talman! Infe överraskande hävdade statsministern aff Sverige är på rätt väg. Def är naturiigtvis ett värdeomdöme som jag inte kan ifrågasätta. Frågan är bara vad man anser vara rätt väg. Jag har uppenbarligen infe samma värdering som statsministern pä den punkten.

Om vi tar inflafionen, fiU att börja med, så har Thorbjörn Fälldin, eller om det var Ulf Adelsohn, redan påpekat aff vi 1982 följde OECD och EG på vägen ner när def gällde inflafionstakten och låg på ungefär samma inflationsfaktsnivå som våra konkurrentländer. I dag är den svenska inflationstakten betydligt högre än i våra konkurrentländer. Jag har framför mig ett diagram från pris- oeh karfellnämndens senaste utgåva om prisutvecklingen. Där framgår aff den svenska prisutvecklingen mellan augusti 1983 och augusti 1984 låg på 7,8 %, vilket kan jämföras med mellan 5 och 6 % inom OECD eller EG-området. Det tycker inte jag är ett exempel på aff Sverige är på rätt väg, utan på fel väg.

Låt oss sedan fa arbetslösheten. När socialdemokraterna tog över regeringsansvaret i oktober 1982, ville sammanlagt 274 000 människor ha arbete men kunde inte få arbete på den reguljära arbetsmarknaden, I dag är def 329 000, alltså en ökning med 55 000 människor, Def är bra atf vi i Sverige på olika sätt tar hand om dem som blir arbetslösa. Det skall vi fortsätta atf göra. Det har vi gjort under alla är, också då de borgerliga partierna hade ansvaret. Men def som är oroande är aft den svenska ekonomins förmåga att skapa jobb för dem som vill ha jobb har blivit sämre mellan oktober 1982 och september 1984. Dä skall vi ändå komma ihåg atf vi i oktober 1982 befann oss i slutfasen av den längsta och djupaste lågkonjunkturen under efterkrigstiden, I dag befinner vi oss mitt i en internafionell högkonjunktur. Det är ett dåligt resultat när en regering under sådana förhållanden får upp arbetslösheten till en högre nivå.

Jag tog i mitt inledningsanförande upp ett antal frågor, Olof Palme klagade på atf def inte fanns några konkreta förslag i våra inlägg, I mitt anförande fanns en rad konkreta förslag. Jag vill gärna säga ytterligare något om dessa förslag. Jag ställde en fräga till statsministern som han ännu infe har försökt aff svara pä. Jag hoppas aft han får fillfälle fill def i kommande repliker.

För det första fog jag upp förslaget om eft eget rum eller en egen bostad för gamla och handikappade. Jag håller med statsministern om aff utrymmet för reformer är utomordentligt begränsat. Vi måste vara mycket försikfiga med aff ställa ut vallöften, Def är just på denna punkt som vi har lärt oss så mycket av, de dåliga exempel som statsministern gav på den tid då han var oppositionsledare. Han kände inga hämningar när def gällde att ställa ut löften. Därför har han också tvingats svika många av dessa löften. Jag tycker aff def finns ett löfte som jag ändå är beredd atf ställa ut och som vi i folkpartiet är beredda atf stå för, och def är atf vi skall arbeta för rätten fill ett eget rum för gamla och handikappade som måste vistas på insfitutioner. Där

har socialdemokraterna och regeringen gjort en annan prioritering och sagt atf def man vill satsa på från regeringens sida är förbättrade delpensionsförmåner, vilket kosfar ungefär en halv miljard kronor per år. Vi tycker aff def är vikfigare atf satsa denna halva miljard på aff ge gamla och handikappade rätten till ett eget rum. Jag vill fråga Olof Palme ännu en gång; Delar socialdemokraterna och regeringen den uppfattningen, eller vidhåller ni atf det är vikfigare aft satsa på delpensionen än på gamlas och handikappades boendemöjligheter?

För det andra fog jag upp marginaleffekterna. Socialdemokraterna har genom aff bygga uf bostadsbidragen förvärrat marginaleffekterna för mänga människor och gjort def svårare för de kvinnor som gär ut på arbetsmarknaden atf få något över av de pengar de tjänar ihop. Som jag nämnde finns def extremfall där marginaleffekten pä hela den inkomstökning man fär när man går från inget arbete till halvtid eller frän halvfid till frekvartstid blir den atf man faktiskt inte får mer än en enda krona över av en intjänad hundralapp. Jag tycker aff def är exempellöst aff def skall förhålla sig på defta sätt i ett land där man hävdar aft man vill ha rättvisa mellan kvinnor och män.

Min fråga till statsministern är: Har socialdemokraterna några planer på atf ändra på def?

Jag berörde också frågan om marginalskatterna och valde mina ord noga när det gällde aff beskriva det nuvarande tillståndet. Jag sade sä här; "Även efter 1985 har Sverige världens mest progressiva inkomstskatteuffag. Progressiviteten i det svenska skaftesystemet har blivit orimlig. Jag vill påstå atf vi här har aft göra med ett av de absolut största ekonomiskf-polifiska problemen. Skattereformen från 1982 räcker inte. Progressiviteten måste ner ytterligare."

Jag frågar statsministern: Delar han den bedömning som jag här har redovisat, och vilka åtgärder kommer i sä fall regeringen att föreslå?

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

AnL 9 LARS WERNER (vpk) replik:

Herr falman! Olof Palme gjorde en jämförelse mellan Sverige och eft fotbollslag. Oeh def är klart aff den som satsar pä ett lag norr om Stockholm vet hur det känns aft förlora. För aff infe fala om vilket lag Ulf Adelsohn satsar på! Jag själv har satsat på ett annat lag, och def tror jag är bättre.

Olof Palmes jämförelse har naturligvis sina förtjänster, men den har också blottor och luckor. Såvitt jag vet håller spelarna i ett fotbollslag ihop. De hjälps åt för aff nå ett gemensamt mål. Alla spelare är lika vikfiga för lagefs framgång. Sammanhållning och solidaritet lyfter eft lag.

Fungerar def då så i Sverige i dag, Olof Palme? Är vi ett lag, är vi jämlika och hjälps vi ät? Nej, det tycks som om bara vissa fär vara med på arbetsmarknaden, medan andra är utvisade eller utestängda. Allt fler tänker bara på sig själva och bryr sig infe om dem i samhället som är sämre lottade. Några försöker sko sig på andras bekostnad, och några få bestämmer över def stora flertalet, Eft litet antal människor har mer än de behöver, medan de flesta får klara sig så gott de kan. Jag tycker infe aff det är en bra jämförelse som Olof Palme gör. Därför kvarstår min fråga från mitt första anförande:

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

Varför håller ni i regeringen fast vid skafteuppgörelsen med centern och folkpartiet, en uppgörelse som gynnar höginkomsttagarna, samtidigt som ni attackerar samma LO-grupper som ni lovade kompensafion i avtalsrörelsen? År det infe bättre aff blåsa av den matchen?

Det var infe särskilt upplyftande atf lyssna till de fre borgerliga partiledarnas anföranden, Def var jämmer och elände, och det var samma polifiska budskap som vi har hört de senaste sju åtta åren: spara, spara mer och spara ännu mer!

Låt mig fråga: Vad är det ni vill spara pä? I regeringsställning visade ni hur ni ville spara. Är def fortfarande fråga om aff sänka arbetslöshetsunderstödet? År def fråga om aft införa fler karensdagar? År ni ute efter atf försämra bostadsbidragen och höja hyrorna? Vill ni avskaffa matsubvenfionerna och höja matpriserna? Bengt Westerberg har funnit eft nytt sätt aft spara, nämligen atf höja mjölkpriserna, I stället för atf stå här och hojta över def paket som regeringen presenterade i går kan ni väl vara konkreta och tala om hur ni vill ha def, Fär ni fid över kan ni tala om vad ni vill göra ät arbetslösheten. Med tanke på den tid ni fidigare har ägnat åt arbetslöshets-frågorna bör def väl inte ta särskilt många minuter i anspråk.

Vi jublar inte över def sparpaket som regeringen framlade i går, men vi har sagt aff vi infe kommer aff fälla def. Vi fick nämligen igenom en del förslag om skydd för de sämst ställda pensionärerna, för glesbygdsborna och hyresgästerna samt förslag om åtgärder mot försäkringsbolagen. Paketet blev infe sämre av def, snarare bättre. Även om vi nu säger aff vi infe jublar över regeringens förslag, har vi ingen anledning aff jubla över de borgerliga förslagen. Vi anar nämligen vad de handlar om, eftersom det numera är högern som skall stå i spetsen för en regeringspolifik som bäde Westerberg och Fälldin - fill allas vår överraskning - har anslutit sig till. En moderat bosfadspolifik innebär hyreshöjningar med tusentals kronor. Infe heller pensionärerna har någon anledning aft jubla. De kommer atf bli av med stora summor.

Hela resonemanget från borgerligt håll när ni fäller krokodiltårar över de arbetslösa eller de lågavlönade är hyckleri. Ni är rätt falska gråterskor, eftersom ni under sex år i regeringsställning med olika kombinationer - nästa gång skall vi ha nya kombinationer med fyra borgerliga parfier - drog åt alla skruvar och svångremmar som ni över huvud taget kunde hitta på. Ni sänkte reallönerna för flertalet löntagare. Ni tog egenfligen ifrån löntagarna en månadslön. Ni urholkade barnfamiljernas ekonomi. Detta är verkligheten bakom det resonemang som ni i dag för och som mänga trots allt lyssnar pä.

Ni vill svälta Sverige uf ur krisen. Med nedskärningar, besparingar, åtstramningar, social nedrustning och ökad arbetslöshet skall vi klara Sverige ut ur krisen. Men tala konkret om - både för oss här i kammaren och, framför aUt, för dem som i dag sitter och lyssnar på er - vad det är som ni vill spara på.

AnL 10 Statsminister OLOF PALME:

Herr falman! Ulf Adelsohn sade atf jag låter som Reagan. För ett par veckor sedan sade Adelsohn aff han inte har några invändningar mot

Reagans polifik. Dä kan ju Adelsohn nedlägga verksamheten och äka fill Rio och ha det skönt i stället, så är allting bra,

Fälldin sade att han skulle spara pengar. Men centerns mofioner, som vi noga har analyserat, innebär atf budgetunderskottet ökar med 7 miljarder kronor. Till def kommer alla de miljarder i löften som centern i dag spred ut.

Jag förstår att Fälldin känner sig trängd och har dåligt samvete för kds-samarbefet, som vi har betecknat som ett kringgående av grundlagen och som i folkmun kallas för fiffel, Fälldin frågar: Vad är det för uppgörelse? Jag var infe med, men Ingvar Carlsson var socialdemokratins representant i de överläggningarna. Ingvar Carlsson kommer i eftermiddag upp i talarstolen. Jag uppmanar Fälldin: Sitt i bänken, lyssna noga på Ingvar Carlsson och bemöt honom om ni kan!

Detär allfid trevligt-i alla fall intressant-med en ny folkpartiledare. Def armin femte, eller sjätte om man räknar med Wikström. Westerberg inledde med aff tala om socialdemokratins svek. Han hänvisade då särskilt till sift besök på Ludvig Svenssons gardinfabrik. Jag läste om Westerbergs besök där. Såvitt jag kunde förstå var Ludvig Svensson ett företag med god omsättning, god vinst och goda framtidsutsikter som på de två senaste åren har ökat antalet anställda med 50 personer. Detta var väl ett utomordentligt exempel på aff vår politik har gett mer svängrum för arbete och produkfion i det svenska samhället. Svek, säger Westerberg, Vi behöver många sådana "svek". Ett sådant "svek" fill - höll jag på att säga - och folkpartiet är definitivt förlorat.

Jag tycker aft han kunde äka fill många fler fabriker i Sverige och stå utanför oeh säga: "I denna fabrik har 50 personer nyanställts som en konsekvens av den socialdemokratiska ekonomiska politiken. Vilket förräderi! Under den borgerliga regimen sparkade de 50 personer om året. Det var tider det," Jag förstår inte vad han menar egentligen,

40 miljarder kronor skulle Westerberg spara enligt hans eget förslag i fjol -det han blev folkpartiledare på, I dag har han egentligen bara kommit med löften,

Def låter bra, def låter utmärkt, aff alla gamla och handikappade skall få eget rum. Men jag blev genast misstänksam när Westerberg ställde detta mot ett annat förslag, nämligen aff förbättra delfidspensionen, framför allt för utslitna kroppsarbetare, som behöver denna. Han sade aldrig atf det är viktigare med enskilda rum än aff gä emot en höjning av bensinsskatfen, att han avstår frän marginalskaffesänkningar, aft han avstår från sänkningar av förmögenhetsskatten och företagsskatter och sådant. Han spelade ut en svag grupp. De utslitna kroppsarbetarna, som behöver delpensionen, spelade han uf mot de gamla, som behöver ett eget rum, Def ger på sätt och vis en bild av det nya, högerbetonade, folkparfiet, Def är inte meningen aft vi andra skall göra det offret, tydligen,

Atf inflafionen sjunker har ni infe kunnat bestrida. Lät mig utmana er till en ädel tävlan. Under den borgerliga perioden var den genomsnittliga inflafionen 10,5 %, Det vet vi nu. Jag påstår aff inflafionen under dessa fre socialdemokrafiska år kommer aft bli klart lägre. Håll emot, om ni vågar!

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AllmänpoUtisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

Den här debatten är oppositionens stora chans atf lägga fram sift alternativ. Def är ju detta den här debatten är fill för. Vad regeringens alternafiv är vet vi redan. Def har vi redovisat för riksdagen. Def visar sig att ni är emot den socialdemokratiska politiken pä i stort sett alla punkter. Något eget alternativ har ni inte visat upp.

De borgerliga partierna är oeniga i de flesta stora frågor. Det gäller jordbrukspolifiken och mjölksubvenfionerna, om det skall vara beskaffade vårdnadsbidrag eller infe, om resultatet av kärnkraftsomröstningen skall rivas upp och Secure-reakforer fillåtas, om privatläkarna skall få fri etableringsrätt, om landsfingens roll i sjukvården skall bevaras, om landstingen över huvud taget skall få finnas kvar, om skatterna skall sänkas eller infe och i så fall vilka, om sysselsätfningsåfgärderna skall bibehållas eller AMS slaktas, def gäller utrikes- och sysselsättningspolitikens inriktning och om herr Adelsohns krumsprång skall vara vägledande, osv.

Vi har dåliga erfarenheter av hur def gick förra gången ni försökte. Det blev då sex års långbänkar med fyra olika regeringar, tvä regeringskriser och en total handfallenhet inför vårt lands växande problem. Ni försökte med enpartiregering, det gick infe, med tväparfiregeringen, def gick ännu sämre, med treparfiregering, def gick infe alls, och nu försöker ni att locka med en fyrparfiregering med den här något beskäftige herr Svensson som socialminister, Def är ju inget frestande erbjudande precis. Ty vad är det egentligen de borgerliga parfierna står för? År def infe helt enkelt samma gamla trötta polifik som ni försökte föra mellan 1976 och 1982 - den polifik som Ulf Adelsohn med en viss rätt karakteriserat så här: "Den var inte mycket aff hurra för," Def blev inga "bravo" för den.

Vad var def som hände? Ni lät våra gemensamma finanser förfalla. Ni drog på det svenska folket en statsskuld på 400 miljarder kronor och ett årligt budgetunderskott på nästan 90 miljarder kronor, dvs, en latent årlig skatteskuld på mer än 10 000 kr, per invånare i Sverige, Def var vad ni överlämnade till oss, Egenfligen skulle ni förbjudas aff fala om skatter.

Vi klarar ju aft hålla skattekvoten oförändrad; vi höjer en del skatter och sänker andra. Men vi håller alltså skaftekvoten oförändrad, trots atf vi fick ärva denna mycket stora skatteskuld från er vanskötsel av Sveriges ekonomi. Är det så ni skaU göra igen?

När ni sent omsider upptäckte vanskötseln, var ert recept att låta pensionärer, barn och sjuka betala era skulder. Värdesäkringen skulle urholkas, karensdagar införas och barnomsorgen rusfas ner.

Det var ju precis de lösningar som väljarna förkastade 1982. Väljarna var trötta på er misslyckade polifik och den förtorkade åtstramning som ni försöker pressa på dem. Men det är precis samma stigar som ni trampar igen. Jag försökte höra om def fanns några posifiva signaler, om ni fillsammans med oss ville vara med och i alla fall lyfta landet ur krisen. Men jag har hört glåmighef, gnäll, krav på nedrustning och nedskärning i allmänna ordalag samtidigt med braskande löften om sänkta skatter och ökade utgifter på andra områden. Vad är def ni skall ge er på, om ni skall skära?

Ulf Adelsohn har blivit något slags kommendant för def borgerliga lägret.

utnämnd av sina bröder, Def är väl han som skall ge svaren, och Fälldin och Westerberg är inte mycket att lyssna på längre,

I våras sade Ulf Adelsohn atf vi skall ned med den offenfliga sektorn fill 1969 års nivå, Def låter inte så farligt. Faktiskt skulle det betyda atf 200 000 äldre och handikappade skulle förlora sin sociala hemhjälp, 300 000 personer skulle förlora sin färdtjänst. Hundratusentals pensionärer skulle förlora sina pensionstillskott på 30 000 kr, per år. En miljon ATP-pensionärer skulle förlora sin ATP, 325 000 platser pä daghem, fritidshem och familjedaghem skulle försvinna. Tandvårdsförsäkringen skulle skrotas, de sjuka skulle få 10 % lägre sjukpenning. Ingen skulle fä delpension. Insatserna för handikapphjälpmedel skulle halveras, osv.

Det är vad def här allmänna talet om aff vi skall ned med den offenfliga sektorn till 1969 års nivå konkret innebär, om man försöker omsätta def i vad det betyder för de vanliga medborgarna. Det går aft säga, men menar ni def? Ja, def är klart aff om ni skall genomföra alla era våldsamma skattesänkningar så måste ni. Men jag är alldeles övertygad om att när svenska folket får klart för sig detta, så avvisar man en sådan brutal högerpoHtik - avvisar en borgerlighet som återigen icke förmår samla sig kring ett redovisat alternafiv.

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

Under detta anförande överfog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

AnL 11 ULF ADELSQHN (m) replik:

Fru falman! Det är egentligen intressantare atf höra vad Olof Palme infe talar om - för där anar man svagheterna och luckorna i den här regeringens politik, Def mä ju vara ursäktat oppositionen aff vi krifiserar och granskar regeringens politik, särskilt som ni i går kväll i höstmörkret kom med er senaste skatfechock.

När def gäller värdesäkringen av pensionerna har jag ännu inte hört något svar på frågan vad def var för förslag ni lade fram i går - i skydd av alla andra kanoner. Vad var def som Sten Andersson presenterade? Jag har nu hört som kortast på Ekot, och def var ju en bra nyhetsprestafion av Ekoredaktionen. Men vilka förbättringar för Sveriges pensionärer var det i det här utredningsförslaget? Olof Palme säger infe ett ord om aft ni lägger era skatteökningar så atf pensionärerna inte skall fä kompensafion.

Arbetslösheten just nu talar inte heller Olof Palme om. Vi kommer infe runt defta: 328 000 människor utanför den reguljära arbetsmarknaden är 328 000 människoöden - def är fråga om människor. Def talar alltså inte Olof Palme om.

Sedan sade han aff vi skall ha en ädel tävlan. Under de borgerliga åren var inflationen genomsnittligt högre än under de socialdemokratiska. Men det kan väl ändå inte förhålla sig så atf en man som varit aktiv så länge i svensk poUfik och statsminister under så många år infe är underkunnig om def faktum att def är i förhållande till uflandet som vår konkurrenskraft avgörs. Det är ju vår inflation i förhållande fill omvärldens som avgör Sveriges förutsättningar atf konkurrera. Antingen-är Olof Palme okunnig om detta,

4 Riksdagens protokoU 1984/85:15-16

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AUmänpoUtisk debatt

och det vägrar jag att tro - def kan han inte vara - eller också försöker han bara pä eft enkelt sätt bluffa.

Jag har räknat upp de länder som nu har mindre köpkraft än Sverige. Olof Palme har ännu en replik kvar. Tala då om vilka länder det är som har högre inflationstakt än Sverige, så aff vi fär en jämförelse som visar att ni har lyckats bättre. För kom ihåg atf under de borgeriiga åren var inflationen i genomsnitt minst lika hög i omvärlden som den var i Sverige. I dag är det tvärtom. I princip kan man säga att omvärlden i dag har hälften så hög inflafion som Sverige, och då avser jag de vikfiga konkurrentländerna. Olof Palme kommer säkert att tala om vilka länder det är som i dag har högre inflafion än Sverige för att visa hur framgångsrika ni har varit. Men i själva verket är ju hela er inflationsbekämpning ett fiasko, och fiaskot beror fil syvende og sidst på atf er politik driver upp inflationen. I ett läge där ni har hjälp av omvärlden, där inflationen sjunker i omvärlden, driver ni med era beslut upp inflationen. Ni driver upp den genom era skatteökningar, genom utökning av den offenfliga sektorn och vägran atf hålla statsutgifterna nere.

Jag kan, precis som Thorbjörn Fälldin gjorde, ställa följande fråga; Läser inte någon i regeringskansliet våra motioner om besparingsförslag? Vi trodde infe aft vi skulle behöva räkna upp dessa inför kammaren gång efter annan, utan vi trodde faktiskt atf regeringen läste dem. Def är möjligt atf def i stället är för hoppfulla anspråk på statsministern och hans kansli atf man skall läsa vad vi skrivit. Det är kanske under er värdighet.

Ta bara bensinskatfehöjningen. Tror ni infe att den påverkar inflationen? Tror ni infe aff den påverkar människors vardag? Ni skäller på oss i alla tonarter för aff vi vill hålla igen när def gäller utgifterna. Def vill vi av def skälet atf vi måste minska statsutgifterna för atf på def sättet kunna minska statsskulden och budgetunderskottet. Vi vill gå den vägen. Ni höjer i stället skatterna. Skillnaden är bara den aff ni utökar den offentliga sektorn och minskar den fria bas som skall försörja hela vår offenfliga sektor.

Bilisterna har hitfills fått uppleva aft skatterna höjts med 1,4 miljarder kronor. Det gäller då en höjning av bilaccisen, särskild avgift på bensin, en bensinskatfehöjning och från den 1 januari en höjning av fordonsskatten med hela 24 %. Nu höjer ni bensinskatten med ytterligare 50 öre, eller 2,5 miljarder kronor. Det blir en ökning med 4 miljarder kronor under er regeringstid. Tror ni infe att detta märks? Vad säger de kommunister från Norrland som snart skall hem och försvara det här och som skall förklara aff de varit med på defta? Vad säger de socialdemokrater som skall försvara det här? Hela tiden drabbas ju just en sådan grupp som bilisterna.

Sedan beträffande elskatten. Tror ni infe aft den påverkar situafionen? Ni griper återigen in. Ni gör elektriciteten dyrare. Samtidigt som man när def gäller både Forsmark och Oskarshamn 3 skall fasa in de sista reaktorerna och vi därmed rimUgfvis får el som kunde exporteras, lägger ni på skatt så atf det kanske blir svårt atf exportera el. Kanske blir det därmed så, aff den övergång från olja till el som vi ur bytesbalanssynpunkt vill ha inte går atf genomföra. Tänker ni inte på sådant? Bryr ni er inte om sådant? Är allfing sådant irrelevant för denna regering som i sift upphöjda majestät alltid vet

bäst och som lätt föraktfullt uttalar sig om sina motståndare. T. o. m. den stackars Alf Svensson som infe ens har replikräft är nu litet beskäftig. Vänta med att angripa honom, herr Palme, fill dess aft han har chans att försvara sig. Det är "good sportsmanship" både på.och utanför fotbollsplanen.

Sedan vill jag avslutningsvis, fru falman, säga aff vi alla viU lyfta landet ur krisen. Jag misstror inte er, och jag tror inte heller aff ni misstror oss. Skillnaden är bara den aff vi har helt olika utgångspunkter. Där ni vill utöka den offentliga sektorn vill vi minska den. När ni vill öka skattetrycket vill vi minska def osv. Jag kan anföra exempel på punkt efter punkt.

Vi moderater har partistämma nästa vecka. Statsministern kommer då aft få rikligt med fillfällen aff följa def program som vi lägger fram och som syftar till aff lyfta Sverige ur den kris som vi väl alla vill få landet ur. Vi vill främst göra det, Olof Palme, genom att minska vär statsskuld och vårt budgetunderskott. Vi vägrar nämligen aft acceptera aff nästa generation svenskar skall betala infe bara för dem som då har def svårt och som är sjuka och gamla utan också för def överflöd som vi i dag unnar oss. Det är kanske def vikfigaste, alltså atf visa solidaritet gentemot nästa generafion - inte så mycket gentemot just dem som i dag har röster atf kunna hålla er fast vid taburetterna.

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

AnL 12 THORBJÖRN FÄLLDIN (c) repUk:

Fru talman! Till Lars Werner viU jag säga aff han kan känna sig fullständigt lugn. Nu som tidigare gäUer aff centern delfar i en regering endast under förutsättningen att denna regering kommer aft föra en poUtik som centern är beredd atf fa det politiska ansvaret för. Sedan är för oss personfrågorna andrahandsfrågor.

Till Olof Palme, som också tog upp detta, vUl jag fillägga aft det finns tecken som tyder på aff han har andra värderingar i det avseendet.

Statsministern fog upp detta med pensionärerna och försökte göra eft stort nummer av att det skuUe utgå 2 000 kr. fill pensionärerna. Men def är ju ett måste, om infe pensionärerna skall förlora fullständigt på den höjda inflafion som bUvit ett faktum sedan socialdemokraterna fick regeringsansvaret, Def fattas bara aff pensionärerna infe skulle få dessa 2 000 kr. Får jag påminna statsministern och kammaren om att under den tid som vi hade regeringsansvaret och vårt land levde i en djup lågkonjunktur, i en djup internafioneU kris, då fick de sämst ställda pensionärerna eft rejält tillskott fill sin köpkraft, och ATP-pensionärerna levde under hela denna tid med oförändrad köpkraft.

Inflationen kan vi tvista länge om, men faktum kvarstår: under den tid som ni hade regeringsansvaret har inflafionen gått kraffigt neråt i våra konkurrentländer, medan den har gått upp här, och denna skillnad har ökat - det är vad som skapar bekymren med vår konkurrenskraft,

Olof Palme försökte påstå att vår mofioner i vintras skulle ha inneburit att budgeten hade försämrats med ett antal miljarder. Men kammarens ledamöter kan ju erinra sig hur socialdemokraterna förde debatten när mofionerna behandlades. Då försökte man göra gällande atf om våra motioner bifölls skulle våldsamma olyckor drabba människorna. Men det är infe trovärdigt

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AllmänpoUtisk debatt

att i ena minuten överdriva verkningarna av våra motioner i negativ riktning till närmast katastrof och i nästa ögonblick säga aft den typen av åtstramade statsutgifter skulle ha lett till ett ökat budgetunderskott - def kan infe ens Olof Palme få någon människa att tro.

Jag lade återigen märke till atf statsministern inte hade anledning atf använda ens nägra sekunder för aff ge något konkret besked i försurningsfrågan, om man från regeringens sida var beredd aft vidta några åtgärder. När tyskarna vågar gå fram med åtgärder, trots sin bindning fill EG, vad är det då som gör att den svenska regeringen sitter och observerar en förfärande utveckling nere i Tyskland och begynnande skogsdöd i Sverige och infe redovisar några konkreta åtgärder för riksdagen? Vi har ju i varf fall inte bindningen till EG.

Till sist om defta med kds; Jag upprepar - och sff sminisfern har infe kunnat motsäga mig- aft alla tillfrågade experter på Sveriges grundlag säger atf grundlagen har följts fill punkt och pricka. Så frågar jag då - med hänvisning till en formulering i regeringsdeklarafionen och en formulering som statsministern använde nyss i denna talarstol - vad det är för överenskommelser som vi skulle ha brufit mot. Då inträffar def enligt min mening fullständigt iantastiska aff statsministern säger: Jag vet inte vilka de är, för jag var inte med, men vice statsministern var med, så han vet och kommer atf redovisa.

Ärade kammarledamöter! Def som statsministern säger är för mig en fullständigt svindlande tanke. Han säger nämUgen att vi har en grundlag med dess förarbeten, som är helt offenfliga, kända av alla. Denna grundlag har nu alla experter läst, och de säger aft centerpartiet har handlat i överensstämmelse med denna grundlag. Sedan hävdar man från regeringsbänken aff def vid sidan om grundlagen skulle finnas överenskommelser om grundlagen som bara ett begränsat antal människor känner fill. Vi talar nu alltså om våra grundlagar.

Är def nägon mer än jag i denna kammare som tycker atf def är en fullständigt svindlande tanke, att det skulle finnas överenskommelser som svenska folket inte får tillgång fill och aff det är så få som känner till dem aff inte ens statsministern gör def? Några har tänkt i dessa banor och har intervjuat Gunnar Hedlund och Johannes Antonsson, som sade: Nej, vi har infe träffat några överenskommelser vid sidan om grundlagen. Likväl sfär statsministern i denna talarstol och påstår atf sådana överenskommelser finns.

AnL 13 BENGT WESTERBERG (fp) replik:

Fru talman! Detta med vadslagning om inflafionen har jag goda erfarenheter av. Jag mötte en av statsministerns kolleger i regeringskansliet i en debatt förra våren, och vi slog då vad, inför en stor publik, om inflafionen under 1984. Mitt bud var 8 % och hans 3,99. Han trodde på regeringen, men def gjorde infe jag. Vadet gällde en middag på Operakällaren som jag nu har börjat se fram mot med allt större tillförsikt, Def är möjligt aff också statsministern och jag hittar något atf slå vad om - jag tror aff jag skulle

kunna tjäna ihop till flera middagar på def sättet,

Olof Palme tog upp Ludvig Svenssons gardinfabrik. Lät mig upprepa vad Olof Palme sade i valrörelsen 1982, Han uttryckte sig av tidningsreferat atf döma likadant oavsett var i Sverige han framträdde; Def gäller att få i gång byggandet så aft järnverken, cemenffabrikerna, snickerierna och naturligtvis Ludvig Svenssons gardinfabrik i Kinna kan komma i gång. Reportern skriver atf defta är ett gammalt Palmeskämt, men allfid lika tacksamt. Jag har avsiktligt tagit citatet ur eft reportage ur Arbetet, som troligen inte är en illasinnad skildring av vad Olof Palme sade.

Vad som har hänt är atf besfällningsvolymen från den svenska marknaden över huvud taget inte har ökat hos Ludvig Svenssons gardinfabrik, Man säljer Utet mer fill utlandet, därför aft konkurrenskraften har blivit bättre genom de båda devalveringarna, och det är alldeles utmärkt. Men hemma säljer man inte ett dugg mer än man gjorde 1982, och def var det som Olof Palme lovade på snart sagt varje valmöte överallt i hela Sverige, Det vallöftet har han inte håUit.

I sift anförande sade Olof Palme att def goda som vi gemensamt byggt upp - daghem, skolor, sjukhus och pensionärshem - skulle i växande utsträckning säljas ut till privata vinstintressen om vi fick bestämma. Han fycks mena att alla de som i dag bedriver sädana här verksamheter enskilt ägnar sig åt något slags ful eller smutsig verksamhet. Def är inte riktigt. Def finns massor på exempel på människor som driver skolor, daghem, sjukhus och pensionärshem enskilt och som i allra högst grad bidrar till människors välfärd i detta samhälle. Jag besökte för en tid sedan ett daghem i Uppsala som heter Närdaghemmef. Det är ett enskilt daghem som alla deltagande parter är mycket nöjda med. Vi känner alla fill Sigrid Rudebecks gymnasium och Samskolan i Göteborg - enskilda skolor som älskas av de elever som har gått där och de lärare som har fått chansen att lära ut där. Sophiahemmet i Stockholm är väl inte en verksamhet som bidrar till sämre utan till bättre välfärd för mänga människor. Bosjösfrands vård- och konvalescenfhem i Skåne vill socialdemokraterna nu lägga ner. Där har erbjudits något som gästerna har varit utomordentligt nöjda med. I stället byggs nu ett flott kommunalf vårdhem för många miljoner kronor i Limhamn.

Förtalet mot enskild verksamhet inom det sociala serviceområdet är utomordentligt oroväckande. Def finns hundrafals, ja tusentals, människor i Sverige i dag som på eft alldeles utomordentligt sätt bidrar fill atf ge människor större valfrihet och därmed större välfärd. Hela den bild som socialdemokraterna försöker frammana av att den offenfliga sektorn är mjuk, varm och rättvis medan den privata är härd, kall och orättvis stämmer infe med vanliga människors erfarenheter. Var och en som känner fill hur småföretag fungerar - de här olika vårdhemmen, daghemmen och annat bedrivs ofta som småföretag - vet aft det finns mycket utrymme för mjukhet, värme och rättvisa också i de företagen.

Olof Palme tog i sitt anförande ocksä upp miljöfrågorna och ville påskina aft socialdemokraterna på detta område kände ett särskilt ansvar. Men, Olof Palme, hur är det med de fyra orörda Norrlandsälvarna, de sista i norra

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

A ll.mänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

Europa? Vet inte Olof Palme aff en utbyggd älv aldrig'kan återställas? Forsarna tystnar och ersätts av stenrös. Bördiga strandområden dränks. De här utbyggnaderna kan ge kortsikfiga arbetsfillfällen, men när den siste vaftenrallaren har åkt hem är älvdalen fattigare än den har varit förut. Andra jobb har försvunnit, förutsättningarna för fiske, turism och rekreation har försämrats. Därför vill jag uppmana Olof Palme: Om ni socialdemokrater vill bli trovärdiga som ett miljöparti, sätt då slutgiltigt punkt för älvutbyggnads-epoken!

Olof Palme säger också atf jag har ställt personer med brutna ryggar mot dem som bör få chansen fill eget rum. Ingenting kunde vara felaktigare. Jag noterade atf vice statsministern i sina tal sade aff vi inte har utrymme för några stora reformer i Sverige, Det enda som vi socialdemokrater vill satsa pä är en förbättrad delpension, sade han. Jag har sagt aft jag delar vice statsministerns uppfattning om aff utrymmet för reformer är mycket begränsat, men aft vi sätter rätfen för gamla och handikappade aff få ett eget rum framför en förbättring av delpensionen. Man måste ändå kunna diskutera prioriteringar i politiska debatter utan aff bli hånad av statsministern.

Notera atf statsministern ännu infe har svarat på frågorna om en plan för fortsatta marginalskaffesänkningar och en minskning av marginaleffekterna som skapar rättvisa åt kvinnorna. Kan statsministern förneka atf 55 000 fler människor utanför den reguljära arbetsmarknaden innebär en försämring jämfört med situationen 1982? Folkparfiet vill föra en politik som innebär aft vi far ett socialt ansvar men säger nej fill socialisfiska experiment. Vi vill ha socialt ansvar utan sociahsm.

AnL 14 LARS WERNER (vpk) replik:

Fru falman! Det var näsfan rörande aft höra Bengt Westerberg fala om vad han har besökt här i landet och sedan med darr på stämman fala om bekymren för vattenrallarna, Bengt Westerberg, jag skall gärna förmedla en kontakt med en vaftenrallare så aff Bengt Westerberg får konfronteras med deras problem. Def tror jag vore en ny och oerhört nyffig erfarenhet för Bengt Westerberg och folkpartiet när def gäller fortsatta ställningstaganden,

I övrigt tycker jag aff det är svårt aft få besked från Westerberg, Adelsohn och Fälldin om vad def är ni vill spara på, Def är ju ert huvudnummer. Vilka är def som skall få def tvivelaktiga nöjet aft genomleva de sparpaket ni talar om? Ni hade sex år på er förut, då kan ni väl ändå både för oss i kammaren och för dem som tittar pä TV fala om vilka def nu är som skall få vara med och spara. Är def de arbetslösa, är def de sjuka, är def de lågavlönade eller är det barnfamiljerna som på nytt skall få vara med om era sparpaket? Ni talar om gårdagens ekonomi- och sysselsättningspaket som ett akutprogram, Def räcker infe för aft klara sysselsättningen, säger ni. Det måste följas av flera åtgärder för aft öka sysselsättningen, av åtgärder som stödjer samhällets sämst ställda. Vi tycker infe att paketet i går hade den fördelningspolifiska profil som vi vill ha och som verkligheten kräver. Ja, i januari höjs visserligen barnbidraget, och det kommer atf hjälpa barnfamiljerna något. Men i januari

kommer också de högavlönade aff få nya stora skattelättnader, samfidigt som löntagarna har ålagts återhållsamhet i avtalsrörelsen - eft lönefak på 5 %, Vad skall de lågavlönade få? Den frågan har jag ställt fill Olof Palme och regeringen i övrigt. Regeringsprogrammet om ett 5-procentigt tak för löneökningarna och om marginalskatfeomläggning ger nämligen en högavlönad tjänsteman dubbelt så stort lönelyft som och sju gånger mer i skattelättnad än en vanUg industriarbetare.

Min fråga är: Är defta rimligt? Är det så ni vill använda de knappa resurserna? Är detta aff bedriva en rättvis fördelningspolitik?

Än en gång; Ulf Adelsohn frågade vad kommunisterna i Norrbotten skall säga om det paket som lades fram i går. Jag tror infe, Ulf Adelsohn, aft vare sig vi kommunister här i Stockholm eller kommunisterna i Norrbotten jublar över det. Men en sak vågar jag lova som stockholmare, nämligen att om det är något som kommunisterna i Norrbotten känner tiU är det högerns poUfik och vad högern har betytt i Norrbotten, Och def är inga vackra saker! Ni har ett mycket dåligt rykte i Norrbotten, av olika orsaker.

Nu klagar Ulf Adelsohn rätt högljutt över gårdagens paket. Å ena sidan hävdar han att regeringen inte viU spara. Ä andra sidan klagar han över atf de åtgärder regeringen föreslår drabbar barnfamiljer och lågavlönade och påstår aft de medför ökad arbetslöshet.

Och själva vill ni genomföra stora sparpaket med ätsframningsåtgärder, nedskärningar och social nedrustning. Den politik som Ulf Adelsohn i dag förespråkar - och som i dag också är centerns och folkpartiets polifik -innebär i verkUghefen att man skaU svälta Sverige ut ur krisen.

Lät mig ge ett exempel: En medelinkomsttagare skulle förlora omkring 6 000 kr, på moderaternas ekonomiska politik. Hyran för en tremmmare skulle öka med 2 000-3 000 kr. Antalet arbetslösa människor skulle öka med fiotusentals. Detta är ren och naken högerpolitik, Def förvånar oss inte atf moderaterna står för den, men def förvånar oss, som inte tillhör moderata samlingsparfiet, aft centern och folkpartiet accepterar den här politiken,

Thorbjörn Fälldin säger; Vi far politiskt ansvar för en politik som vi kan stå för. Ja visst! Det var oerhört upplysande i det här läget. Det är ungefär som att säga jaså, I dag är def nämligen omöjligt aff se skillnad mellan centerns och moderaternas politik, Thorbjörn Fälldin, som hittills har hävdat atf han inte tänker uttala sig om vem han vill ha till statsminister efter det aft ni har vunnit valet, - vilket i och för sig är tveksamt om ni kommer atf göra - är i dag, ett helt år före valet, beredd aff meddela aft han inte har några som helst befänkUghefer när det gäller atf ingå i en högerledd borgerlig regering, som t. o, m, är beredd atf utveckla kärnkraften.

Jag brukar inte ta i så mycket, men det är inte underligt, Thorbjörn Fälldin, att många centerpartister är bäde förvånade och förbannade över en sådan uppfattning.

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AllmänpoUtisk debatt

AnL 15 Statsminister OLOF PALME:

Fru falman! Bengt Westerberg har bekymmer med Ludvig Svensson, TiU aff börja med anförde han aft def var svek när vi sade atf def skulle bU

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

svängrum för produktion och arbete i den fabriken. När jag sedan konstaterar aft det går mycket bra för Ludvig Svenssons fabrik säger han: Def beror på exporten,

Def är väl bra atf def säljs gardiner och allt möjligt annat på export! Def betyder aft man stärkt konkurrenskraften. Skall def vara ett svek?

Jag tycker aft Bengt Westerberg nästa han gäng han reser kunde åka ned till Volvo och ställa sig utanför Torslandafabriken och säga: Volvo är i kris. De säljer aUtför mycket bilar till Amerika, Det är ungefär samma logik.

Vi har fått svängrum, arbete och produkfion både hos Ludvig Svensson, Volvo och hos en mängd andra företag i landet som det går bra för och som def gick dåligt för under er tid.

Visst får en folkpartist göra prioriteringar, men då skall man göra det över hela fältet. Jag tyckte inte om att använda kravet på ett enskilt rum för gamla och handikappade för atf slå ut kravet på delpension, som framför allt gäller utslitna kroppsarbetare.

Vi kan precis lika gärna göra prioriteringen via bensinskatfehöjningen, via marginalskaftesänkningen eller via skaften för stora förmögenhetsägare. Vi kan säga; De grupper det här gäller behöver inga förbättringar, utan vi skall använda pengarna för atf hjälpa de gamla och de handikappade. Men det gör icke Westerberg, Han talar bara om de utslitna kroppsarbetarna som behöver delpension, Defta är avslöjande för vad som menas med folkpartiets s, k, sociala samvete.

Till Fälldin vill jag för def första säga aft Svante Lundkvist kommer att ta upp försurningsfrågan. För def andra vill jag säga atf om vi klagar på centern, beror def just pä atf def under er fid i regeringsställning var sä uselt ställt i fråga om budgetunderskottet.

Jag tycker aff Fälldins inlägg hör till def tristaste jag har varit med om i mitt politiska liv, Alla vet ju atf vi träffade en uppgörelse om småparfispärren. Det är därför Fiskesjö år ut och är in försvarat spärren. Varenda statsvetare har också sagt aft centern nu kringgått grundlagen genom uppgörelsen med kds. Jag hävdar att det är bättre att Ingvar Carlsson, som själv var med och i månader förhandlade om den här saken, för debatten. Då uppför Fälldin ett indignationsnummer som är totalt grundlöst och säger aft tydligen var uppgörelsen hemlig, och man vågar inte tala om den.

Jag kan förstå aff Fälldin är trängd, om han har bedrivit skumraskaffärer, vilket jag anser atf def här är, och om han har förpestat förhållandet mellan parfierna när def gäller demokratins spelregler. Men det får ändå vara någon mätta på uselheten i argumentationen. Och var infe rädd - sift och lyssna på Ingvar Carlsson!

Till Adelsohn; Den moderata kritiken mot skattehöjningar är infe trovärdig. När ni själva saft i regeringsställning höjdes skattekvoten från 48,5 % 1976 tiU 51 % 1981, Där Ugger den still. Ni höjde under era regeringsår 74 skatter. Till aff börja med skedde def var fjärde vecka, sedan blev det var fjortonde dag. Sommaren 1980 beslutade den borgerliga riksdagsmajoritefen med en rösts övervikt om den största skattehöjningen i modern svensk historia, Def gällde 12 olika skatter - i dagens penningvärde

12 miljarder kronor. Ni genomförde 20 höjningar av olika arbetsgivaravgifter. De lagstadgade arbetsgivaravgifterna steg från 24 fill 33 %, osv. Och felet med er var atf ni trots detta infe kunde hålla ordning på utgifterna - de steg med 5,5 % per år. Vi har fått ordning på budgeten. Det finns många självbekännelser aft göra på moderaternas stämma.

Sammanfattningsvis kan jag säga atf vi har hört klagolåt. Vi har fått många frågor. Det förutsätts tydligen atf det bara är socialdemokraterna som kan ge svar och som kan regera landet, eftersom ni inte har förmått ange någon som helst alternativ poUfik,

Jag vill principiellt säga aft från socialdemokratins sida har jämlikhetstanken allfid varit def nav kring vilket våra politiska ansträngningar kretsat. Vi har steg för steg byggt upp en offenflig sektor som garanterar täckning av grundläggande mänskliga behov: rätfen till värd, till kunskap och utbildning, fill sociala skyddsnät och fill en värdig ålderdom. Vår strävan har varit lika rätt och lika möjligheter för alla. Vi har sagt aft alla människor skall kunna få del av välfärden, oberoende av inkomst och bostadsort, och aft alla samfidigt skall vara med och betala för detta. Vi har skapat en grundskola som erbjuder samma kvalificerade undervisning i Malmberget som i Malmö och en gymnasieskola som far emot 85-90 % av alla ungdomar.

Vi har skapat en sjukvård, öppen och lika för alla. Vi har byggt upp en sjukförsäkring, en arbetslöshetsförsäkring och en föräldraförsäkring. Vi har byggt upp eft pensionssystem, som ger oss möjlighet atf leva hyggligt och självständigt även när vi blir äldre, I stället för fattighus och undanfagssfugor har vi infört folkpension och ATP och kommunala bostadstillägg, byggt servicelägenheter och ålderdomshem samt anställt hemsamariter, I stället för en sorts vård för direktörer och en annan för metaUarbetare och kontorister har vi skapat samma kvalificerade vård för alla, en vård där sjukdomen avgör behandlingen, infe pafientens titel eller inkomst. Under fyra decennier har vi varit med och byggt upp eft starkt och rättvist Sverige,

Visst finns def en värme i den offenfliga sektorn, som jag inte tycker aft Bengt Westerberg skall tala så nedlåtande om. Visst gör de offentliganställda eft fint och rejält jobb, som Ulf Adelsohn inte skall uttala sig nedlåtande om, Def finns en värme, som bygger på aff människor ställer upp för varandra.

Under denna länga uppbyggnadsperiod har def varit riktigt och nödvändigt aff lita fill central planering och nafionell styrning. Men nu behövs i en delvis annan situafion mer lyhördhet oeh anpassning, en inbjudan till delaktighet och medverkan från patienter och anhöriga, föräldrar och elever samt andra, I en gymnasieskola skall man kunna satsa mer pä estetiska ämnen och i en annan mer på andra ämnen. Inom ett landsting kan man satsa på hemsjukvård, inom ett annat mer på avskildhet och en egen vrå för de sjukhuspafienfer som så önskar. Det är detta som civildepartementets försöksverksamhet med frikommuner handlar om: hur vi skall kunna inom den offenfliga sektorn erbjuda flera alternativ och delat ansvar, Def är detta som frihetsdebaffen handlar om: vilka som skall vara med och bestämma om vad, frihet för vem och fill vad,

Def finns dem i denna kammare som hävdar aff frihet och jämlikhet inte

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AllmänpoUtisk debatt

går aft förena, atf mångfald samt Uka rätt och möjligheter utesluter varandra. Deras budskap innebär i praktiken atf endast ett ojämlikf och orättvist samhälle kan befria människorna. Det finns dem i denna kammare närstående personer som t, o, m, hävdar aff den som lever i svält och elände i Calcuttas rännstenar är aff befrakta såsom en fri människa i motsats till en del av dem som bor i Upplands Väsby och Emmaboda, Def finns också dem i denna kammare som hävdar att den offenfliga sektorn och våra socialförsäkringar är ett mätt på vår ofrihet, dvs, aff vår sjukvård, vår skola, våra barnbidrag, våra sjukersättningar, vår barnomsorg och värt pensionssystem skulle minska människors möjligheter aft njuta av ett fritt och rikt liv,

I bjärt kontrast till dessa uppfattningar sfär def socialdemokrafiska frihetsbegreppet. Ty för oss har friheten allfid varit förenad med jämlikhet. För oss har det varit självklart atf varje politiskt förslag måste prövas med frågan: Frihet för vem? För den som redan har breda marginaler, sfor rörelsefrihet och möjUghet att välja och vraka eller för den som är fångad i otrygghet i jobbet och dåUg ekonomi?

Moderaterna försöker med konsfiga teoretiska resonemang bevisa atf människorna i Sverige är ofria. Jag tror inte att människorna känner igen sig. De försfär infe hur den sociala välfärden kan vara ett hot mot friheten. Det försfår inte hyresgästen som får vara med och bestämma över sin lägenhet, arbetaren eller tjänstemannen som är med och bestämmer på jobbet, pensionären som lever hyggligt också efter 65 år, kvinnan som har chans atf kombinera yrkesliv och familjeliv eller den rullstolsbundne som får vara med och leva ett rikt liv, Alla dessa och hundratusentals andra är de levande motsägelserna, de som omkullkasf ar högerns bild av eft samhälle där friheten sitter trångt. Friheten vinner vi i gemenskap fillsammans med våra bröder och systrar.

Förste vice talmannen anmälde aft Thorbjörn Fälldin, Ulf Adelsohn, Bengt Westerberg och Lars Werner anhåUit att fUl protokollet få antecknat aft de infe ägde rätt till ytterligare repliker.

AnL 16 LARS TOBISSON (m);

Fru talman! Vid de många TV-sändningarna från den socialdemokrafiska partikongressen förekom def allfid ett plakat med en uppäfrikfad pil och texten "Sverige pä rätt väg" - ett budskap som statsministern återkommit fill här i dag. Jag har funderat mycket på vad def kan betyda. Det är visserUgen åtskilligt i Sverige som går uppåt, men i de flesta fall tycker jag nog inte aff det är rätt väg.

Kan def vara statsskulden regeringspartiet tänker på? Den går onekligen uppåt. Under de tvä är socialdemokraterna suttit vid makten har statsskulden stigit från 330 till 530 miljarder kronor. Fortsätter den takten under resten av mandatperioden, blir def näsfan en fördubbling fram till valet. Trots statsministerns tal om aff vi bUvit herrar i eget hus igen har statens utlandsskuld efter socialdemokraternas återkomst till regeringsmakfen vuxit från 80 miljarder till 135, Den fillfälliga förbättringen av bytesbalansen har

inte - tvärt emot vad Olof Palme sade tidigare - kunnat hindra atf statens utländska skuldsättning ökar t,o,m, snabbare än den totala statsupplåningen.

Totalt sett har Sveriges nettoskuld till utlandet ökat från ca 95 miljarder i september 1982 till över 170 miljarder två år senare. Vid sin nyligen företagna genomgång av den svenska ekonomin påpekade tidningen Economist atf Sveriges utlandsskuld per invånare nu är tre gånger så hög som def krisdrabbade BrasiUens,

I sin finansplan frän början av året förutsäg regeringen aff räntorna på statsskulden under det budgetår som nu pågår skulle bli ca 65 miljarder. Den siffran justerades i den reviderade finansplanen ned till ungefär 60 miljarder. Vi moderater anförde i finansutskottet aft den under våren aktuella ränte-och valufaufvecklingen motiverade aff man åtminstone höll fast vid den ursprungliga prognosen. Riksrevisionsverket har nyligen givit oss rätt genom atf uppskatta räntekostnaderna för statsskulden under budgetåret till 68 miljarder.

Det betyder att nästan hela budgetunderskottet nu utgörs av räntebetalningar. Än värre är atf dessa betalningar tar i anspråk nästan en tredjedel av statens skatteinkomster. Höga skatter och stora statsutgifter brukar ibland försvaras med aft man ju ändå får något för pengarna i form av utbildning, vård och annan offentlig service. Men för de räntor vi betalar får vi ingenting alls - eller rättare sagt, det har vi redan fidigare fått utan aff dä kunna eUer vilja göra rätt för oss,

Def här med miljarder blir ju lätt litet svårbegripligt. Problemets storlek kanske blir tydUgare, om man säger aft en fyrapersonersfamilj har en andel i statsskulden på mer än en kvarts miljon och atf den stiger fill 300 000 om ett år. Denna börda skall bäras vid sidan av lånet på villan och kanske avbefalningskontraktet på bilen. För även statens skulder måste betalas av enskilda människor. Finansiering av budgetunderskottet med sfatsupplåning är inget annat än ett sätt att uppskjuta skaften.

Men den där pilen på affischen kanske vill påminna om att även skatterna har gått upp kraftigt under de senaste två åren? Efter regeringsskiftet har socialdemokraterna höjt eller infört 63 skatter tiU en sammanlagd summa av drygt 26 miljarder. Det motsvarar ett ökat skatteuttag med ca 7 000 kr. per hushåll. De i gär presenterade skattehöjningarna betyder alltså en ytferUgare avbränning på drygt 1 000 kr.

Värdet av marginalskaftesänkningarna 1983 och 1984 äts snabbt upp av def urholkade inflationsskyddet och avdragsbegränsningen. EnUgt vad socialdemokraterna, centern och folkpartiet beslöt den underbara natten skulle 1985 brytpunkten, dvs. gränsen för 50 % marginalskatt, där också avdragsbegränsningen börjar verka, vara 129 600 kr. Med ett fullständigt inflationsskydd hade den varit 137 600 kr. Efter socialdemokraternas senaste försämringar blir brytpunkten nu 124 800 kr.

Urholkningen av inflationsskyddet gör aff allt fler inkomsttagare hamnar över brytpunkten och därmed drabbas av avdragsbegränsningen. Jämfört med om fullt inflafionsskydd hade funnits skärps marginalskatten för den

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

AllmänpoUtisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

som tjänar 75 000 kr. nästa år med 11 procentenheter - från 34 till 45 %. Vid 150 000 kronors inkomst sfiger den från 55 fill 64 %. Slutresultatet av den s. k. skattereformen blir att def totala skatteuttaget sammanlagt över de tre åren ökar med näsfan 9 miljarder.

Som om defta infe vore nog, föreslår nu regeringen en ny fastighetsskaft, som särskilt drabbar småhusägarna. Dessa har under senare fid fått se sin situation kraftigt försämrad. Ovanpå höjda räntor, kommunala taxor och värmekostnader kommer alltså nu ytterligare en skatfeskärpning. Vi moderater kommer atf rösta emot förslaget till fastighetsskatt när def kommer upp här i kammaren. Vi kommer också att verka för att det efter en borgerlig valseger nästa är blir en av den nya regeringens första uppgifter atf avskaffa fastighetsskatten.

Pilen på affischen kanske skall erinra om aft priserna sfiger? Trots atf regeringen försöker ge intryck av motsatsen, har inflationen inte minskat under de senaste två åren. När socialdemokraterna återkom till regeringsmakfen var inflationstakten knappt 8 % på årsbasis, och def är den nu också. Det verkligt allvarliga är atf fram till regeringsskiftet följde Sverige den internationella inflationen nedåt. Sedan dess har den genomsnittliga prisstegringen i OECD-länderna sjunkit till ca 5 %. I USA och Storbritannien är den lägre, och i Tyskland och Japan ligger den pä endast ca 2 %.

Den stora skillnaden i inflationstakt mellan Sverige och viktiga konkurrentländer betyder aft den kostnadsfördel som den stora devalveringen gav snabbt försvinner. Trots regeringens skryt är def ett obestridligt faktum -vilket redan har påtalats av Ulf Adelsohn - aft def bland industriländerna nu bara är Italien som har en snabbare prisstegring än Sverige.

När finansministern våren 1983 förklarade krig mot inflationen och satte målet att den skulle ned fill 4 % i slutet av 1984, betydde det att takten i prisstegringen skulle mer än halveras på 20 månader. Med en kraftfull ekonomisk politik kunde def ha gått. Men nu har def endast blivit munväder. När 17 av de 20 månaderna passerat, har prisstegringen avtagit med mindre än 1 procentenhet av målsatta drygt 4. Atf Kjell-Olof Feldt låtsas vara nöjd med detta framstår som obegripligt.

Inflafionsfaket för i är har för länge sedan brutits igenom. Men regeringen pratar oförtrutet på. Nu är målet 3 % för 1985, Bankernas ekonomiska experter räknar med minst 6 %, Regeringens eget prognosorgan, konjunkturinsfitutef, som naturligtvis måste anstränga sig aft vara sin uppdragsgivare fill lags, kan ändå inte pressa sig så värst mycket under 5 %, Mycket talar för atf den faktiska inflationen efter vanligheten blir ungefär dubbelt sä snabb som vad regeringen med sin psykologiska krigföring försökt förmå den till. Finansministern far allt oftare till def originella greppet aft bekämpa prisstegringen genom aft höja priserna och genom aft tidigarelägga dessa höjningar. Hittills i är har det gällt prisstoppet och portot. Nu tillkommer alla gårdagens aviserade höjningar av indirekta skatter. När skall regeringen lära sig aft skaftehöjningar driver på inflationen och inte tvärtom?

Den uppåtriktade pilen vid partikongressen skulle kanske glädja de närvarande ombudsmännen med budskapet att lönerna stiger? Men det

tycker ju å andra sidan inte partiledningen om. Regeringen bestämde i somras aft lönerna fick höjas med högst 5 % nästa år och atf avtalen för 1985 skulle vara klara fill riksdagsstarten. Nu - åtskilliga veckor efter utsatt tidpunkt - har vi infe kommit längre än aff LO presenterat en del av sina yrkanden på sammanlagt bortåt 10 % och aff detta års avtal på den offentliga sektorn har rivits upp för omförhandlingar.

Det står nu klart aft socialdemokraterna infe har lyckats i sin strävan atf tämja facket genom att bifalla dess önskemål om skafteförändringar och löntagarfonder. Eftersom löneröran nu är som värst pä den offenfliga sektorn, lär det bli svårt aft ge de privata arbetsgivarna skulden för def inträffade. Återigen har vi fått bekräftat aft inte ens en socialdemokrafisk regering klarar aft genomföra en staflig inkomstpolitik.

Även arbetslösheten rör sig i pilens riktning. Det har aldrig fidigare hänt atf vi pä toppen av en högkonjunktur haft en öppen arbetslöshet på över 3 %, Ser man även till alla dem som är föremål för AMS omsorger, är den verkliga arbetslösheten omkring 8 %, Detta är naturligtvis ett utomordentligt dåligt utgångsläge inför den stundande konjunkturavmattningen. Gårdagens skat-tepaket gör infe heller saken bättre. Skattehöjningar skapar inte nya jobb, men slår uf dem som redan finns.

Nej, fru talman, om Sverige skall komma på rätt väg måste den uppåtriktade pilen fällas och peka åt höger. Först och främst måste budgetunderskottet minskas. Def kan i praktiken infe ske på annat sätt än aff statsutgifterna sänks. Nedskärningen måste göras så omfattande atf det förutom ett lägre budgetunderskott också blir utrymme för en dämpning av def i Sverige rekordhöga skattetrycket. På inkomstbeskattningens område har vi moderater nyligen här i riksdagen väckt en motion, där vi vill återinföra inflafionsskyddet, slopa avdragsbegränsningen och sänka marginalskatten för flertalet helfidsarbetande fill 40 % med ett tak vid 70 % i de högsta inkomsflägena.

Utöver atf skära ned offenfliga utgifter och sänka skatten måste vi ocksä avreglera näringslivet. De usla statsfinanserna gör aff en realistisk polifik mot arbetslösheten måste satsa på den enskilda företagsamheten. Eftersom någon nämnvärd ökning av indusfrisysselsättningen inte kan påräknas, får hoppet sättas till den privata tjänstesektorn. Tyvärr hindras den från aff växa genom regleringar och byråkrafi, offentliga monopol, frygghetslagstiftning, m, m. Avreglering och privafisering innebär infe svångremspolifik utan skapandet av en livskraftig tjänstesektor, som ger nya arbetstillfällen, Aft ersätta delar av den offentliga verksamheten med privata marknadslösningar leder dessutom infe bara fill lägre kostnader utan också fill större variation i tjänsteutbudet, vilket ökar valfriheten i samhället.

Vad Sverige behöver är infe bara små justeringar i den kurs som anges av den socialdemokratiska uppåtriktade pilen, dvs. höjda offentliga utgifter, högre skatter, stigande priser och växande arbetslöshet, Def behövs en ny politik, som inte ryggar för att ta bort det som har blivit fel, det må vara kollekfiva löntagarfonder eller den nya småhusskaften.

Detta är den polifik för framfiden, fru falman, som kommer aft läggas fast

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

AUmänpoUtisk debatt

vid den moderata partistämman i detta hus och i denna kammare om en vecka. Det är den poUfik som vi kommer atf arbeta för aft en ny regering skall företräda vid riksdagens allmänpolifiska debatt i oktober nästa år,

AnL 17 OLOF JOHANSSON (c);

Fru talman! Den här debatten har hitfills till mellan 80 och 90 % handlat om ekonomi, oeh ekonomi är naturligtvis en grundläggande förutsättning för åtskilligt av vad vi beslutar om här i riksdagen. Men ekonomi är trots allt inte det enda här i världen,

Def finns naturligtvis anledning att konstatera en del saker med tanke på den debatt som här har förts. Vi kan t. ex. konstatera atf det tredje steget, där devalveringen var det första och löntagarfonderna det andra, hiff Uls har blivit en snubbling. Vart den tredje vägen med socialdemokraterna som riktningsangivare leder vet egenfligen ingen.

Som tidigare personalminister avundas jag infe regeringen def kaos som i dag råder på arbetsmarknaden när det gäller frågan om nya avtal. Till en del är detta kaos självförvållaf. Taket blev golvet genom kompensafionsklausu-ler. Dessutom blev def olika långa perioder för skilda avtalsparter. Det är numera bekräftat aff regeringen har accepterat just sådana konstruktioner av avtalen. Def har ju sagts att def hela skulle ha gått ur konfroU när Kjell-Olof Feldt åkte fill Australien, men sanningen är att löften såvitt jag vet gavs redan i november om kompensationsklausuler för löntagarorganisationerna på ett sätt som den socialdemokratiska regeringen ett år fidigare infe kunde acceptera. I slutna rum har man nu på hösten helt enkelt bestämt sig för att byta polifik.

Låt mig beröra några andra frågor - värderingsfrågor om samhällsplanering, livskvalitet och miljö. De är infe heUer oviktiga. Vi vet aff många medborgare upplever just miljöfrågorna som allt vikfigare. Dessutom finns def ett nära samband mellan ekonomi och ekologi, något som-mycket sällan diskuteras. Jag tror dock att allt fler människor inser defta nära samband när de blickar ut över gränserna och upptäcker vad som händer i bl. a. Västtyskland. Det är, tror jag, vikfigt aft ibland fundera över detta samband, därför atf erfarenheterna under de senaste decennierna borde ha lärt oss en del. Eft par exempel kan belysa detta.

I mitten av 1970-talet fanns def inga beräkningar på hur mycket det skulle kosta aft ta hand om kärnkraftens avfall. Framför allt var ingen beredd att betala den kostnad som skulle följa. I dag gör vi i varje fall det genom att lägga på en avgift på kilowattimmarna. Då lyftes kostnaden bara över på kommande generafioner. Den senaste kalkylen uppvisar en kostnad på över 40 miljarder kronor. Det är ingen Uten post som man direkt snyter ur näsan, utan också den hör rimligen hemma i de stora ekonomiska sammanhangen. Inte ens långtidsutredningar borde kunna bortse från sådana uppdämda kostnader bara därför atf skadan ännu infe har blivit synlig och miljövården infe fallit uf kassamässigt i kronor och ören,

Pä samma sätt förhåUer det sig, men i ännu större skala, med industrivärldens accelererande försurningskatastrof med omfattande skogsdöd i släptåg.

På den punkten har Thorbjörn Fälldin ställt upprepade frågor till regeringen, Jag skall vara kortfattad men ändå nämna några siffror.

Om andelen skadade träd i Västtyskland var 8 % är 1982, uppgick fill 34 ä 35 % år 1983 och fill mer än 50 % år 1984 samt detta är nägot som sprider sig allt längre norrut, då förstår alla atf en förebyggande och förufsäftningsska-pande miljöpolitik är ett livsvillkor, Aft i efterhand beräkna skadornas omfattning i ekonomiska termer leder ingen varf. Det är samma oavslutade debatt som pågick under första hälften av 1970-talef om centerkrav på en rensad BNP-beräkning med innebörd aft skadereparationer kan beräknas. Dessa plockar man in i BNP och värderar precis som vilka andra positiva saker som helst. Men det ger en vrångbild av verkligheten. Vi vet i dag att skogsdöden är en fråga om miljarder och äter miljarder kronor, vid sidan av det faktum att det är ett hot mot själva livet om skogen - denna reningskälla för aUt liv - dör.

För centern är det en självklar utgångspunkt atf bedriva en poUtik som främjar såväl ekologisk som ekonomisk balans. Hushållning med energi och andra resurser är ett starkt sammanhållande element i en sådan poUfik, Hushållning är i realiteten det främsta vapnet mot försurning och skogsdöd, dvs, för både miljöansvar och en uthållig ekonomi,

Def kanske skulle passa atf här också nämna skillnaden mellan den energi-och hushållningspolitik som vi påbörjade i mitten av 1970-falef och den polifik som 1975 beslutades här i den svenska riksdagen och ange vad denna skillnad i dag innebär i pengar. Utredningstjänsten har varit vänlig nog atf räkna uf det åt mig. Det är en summa på 45 miljarder kronor i bara oljeanvändningsskillnad mellan dessa två olika scenarier. 45 miljarder kronor, utöver alla miljöskador som har kunnat undvikas under tiden!

Det är alltså vikfigt aff vi inte bara ägnar oss åt de s, k, plånboksfrågorna, utan också kopplar in övriga frågor i def sammanhanget - med eller utan ekonomisk anknytning.

Slagord används ibland flitigt i den politiska debatten, t, ex,; Vi skall arbeta och spara oss ur krisen. Vi är många som har sagt det genom åren -också socialdemokraterna, I socialdemokrafisk tappning har def kallats den tredje vägen. Men def är kanske infe det som man först kommer aff tänka på som etikett på den socialdemokratiska politiken i dag.

Svängrum och inte svångrem är eft annat slagord som kommer och går. Det kan tyckas fyndigt, men det är föga upplysande. Det räcker aff ställa frågan: För vem? Då bUr det mer upplysande, men mindre fyndigt, Ingvar Carlsson kanske kan utveckla detta, eftersom statsministern brukar avstå från denna senare del av debatten. Det finns särskild anledning aff göra det mot bakgrund av def nya och hårda skattepaketet - julklapparna kommer tidigt i år.

De återkommande pålagorna är naturligtvis ett stort problem, speciellt för de svaga i samhället. Om det infe parallellt med dessa pålagor och belastningar bedrivs en medveten fördelningspohtik leder det tiU sådana effekter som vi har kunnat kalkylera fram. Trots aff man - för sent - höjer barnbidraget med 1 500 kr. från årsskiftet är det först vid tre barn i

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AUmänpoUtisk debatt

eninkomstfamiljen som den aviserade höjningen blir en realitet. I övriga familjetyper fordras det fyra barn eller fler för att ökningen av barnbidraget över huvud taget skall slå igenom. Defta är beräkningar som bl, a, Anna-Lisa Hellsten har gjort, oeh def finns ingen anledning aft ifrågasätta dem. Så fungerar det.

Från socialdemokratiskt häll - närmare bestämt av Sten Andersson - har def utlovats aff barnfamiljerna skall hållas skadeslösa, Arfiklar med det innehållet kunde vi upptäcka i pressen inför Sten Anderssons besök på def socialdemokrafiska kvinnoförbundefs kongress i augusfi,

Def vore bra om vi i den här debatten kunde få reda pä hur defta hårda paket skall hanteras. På vilket sätt skall barnfamiljerna kompenseras för stigande elpriser, stigande bensinpriser och stigande fastighetsskatt? Det är fakfiskt så, aft barnfamiljer både använder bil, då och då, och bor i hus, ibland. De värmer sina hus, ibland t, o, m, med el.

Menade socialministern vad han sade, måste det omedelbart komma kompensation till dessa svaga grupper i samhället. Annars är def bara aft konstatera aft regeringens fördelningspolitiska ambitioner inte räcker till för dem som bäst skulle behöva stöd. Man glömmer barnfamiljernas problem när man utformar ekonomiska paket och skattehöjningar.

Jag vill helt kort bara konstatera aff socialdemokratin dåligt motsvarar de krav mänga småbarnsföräldrar ställer på de politiska partierna.

Kraven är bl, a,:

Valfrihet vid val av omsorgsform.

Mer tid för barnen.

Förverkliga sextimmarsdagen med förtur för småbarnsföräldrarna och ge

dem ekonomiska möjligheter för detta.

Stöd till god omsorg för alla barn.

Fördela det familjepolitiska stödet rättvist - också regionalt.

Öka familjernas resurser.

Det är bara pä den sista punkten som den socialdemokrafiska regeringen har försökt, men först efter def aff man har försämrat resurserna. Därefter kommer man sent omsider med eft barnbidrag som snabbt äts upp i åtskilliga typer av familjer.

Om staten främjar centralistiska krafter, så kan den tekniska och ekonomiska utvecklingen leda fill försämringar, såväl för glesbygd som för storstad, genom strukturförändringar som skapar elefanfsjuka i koncenfra-tionsorter och tvinsot i glesbygden. Det vet vi av erfarenheter från 1960- och början av 1970-falef,

Länsrapporterna pekar i dag på att vi med dagens politik står inför en ny ensidig folkomflyttning från skogsbygderna till framför allt Storstockholms-området, Forskare som Ronny Svensson påtalar atf vi nu står inför risken aff Sverige kantrar på nytt.

Den socialdemokratiska regeringen tycks infe tveka atf dela uf def ena slaget efter det andra mot glesbygden, och det innebär att människor drivs därifrån. Höjningen av bensinskatten drabbar de glesbygdsboende hårdast.

Livsmedelskommitfén lägger snart fram sift betänkande, och den socialdemokrafiska majoriteten kommer, enligt pressuppgiffer, aff förorda en prispress för jordbruket som gör atf tusentals jobb försvinner i de delar av landet där arbetslösheten redan är störst.

Den här politiken drabbar glesbygden hårt. Hundratals skolor är nedläggningshotade - i glesbygden och f, ö, också i storstadsområden. På sina håll försämras den offentliga servicen ordenfUgt, Ofta är def de perifera delarna det handlar om. Om def sedan gäller små högskolor eller försäkringskassor spelar ingen roll, Lanthandelsbufiker och annan kommersieU service riskerar aft förlora sitt underlag. Folket förlorar sin framtidstro.

Den nya fas av centralism i samhällsutvecklingen som vi nu står inför kontrasterar mot utvecklingen i slutet av 1970-falet, Efter en rad reformer där ökad rätt fill bebyggelse på landsbygden, en posifiv och utvecklingsinriktad jordbrukspolitik och införande av glesbygdsstöd och regionala utvecklingsfonder var de viktigaste åtgärderna, kan noteras att landsbygden i Sverige under perioden 1975-1980 hade den mest gynnsamma befolkningsutvecklingen på mer än 100 år.

Nu är ju sforstadsproblemen egentUgen en spegelbild av glesbygdsproblemen. När vi nu kan notera aft en ny flytflasspolitik är på gång är vi som arbetar i storstäderna utomordentligt oroade för aff vi återigen skaU skapa ökande köproblem, ökande belastning på vär miljö, aff vi återigen skaU missa möjligheten att skapa sammanhang i miljöerna meUan arbete, service och fritid, att vi återigen får storutbyggnader och socialt undermåliga, segregera-de miljöer,

I vårt arbete kommer vi också i fortsättningen atf slå vakt om ett samhälle i regional balans - ett decentraUserat samhälle.

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

AnL 18 JÖRGEN ULLENHAG (fp):

Fru talman! Liberalismen är en frihetsrörelse; Den gemensamma bärande idén är respekten för och tilltron till den enskilda människan. De gamla liberalernas kamp i vårt land handlade om befrielse från religiöst och politiskt förtryck och befrielse från okunnighet. Deras kamp handlade också om allmän och lika rösträtt, om atf bildning inte skulle vara förbehållen enbart de besuttnas barn. Frihandel, yttrandefrihet och rättssäkerhet var också sådant som liberalerna då slogs för,

I dag slåss vi Uberaler delvis för samma friheter, men också för nya. Som Bengt Westerberg övertygande har visat är det viktigt aff människor får friheten atf själva kunna påverka sin ekonomiska situation. Den möjligheten saknar många i dag. Vi arbetar ocksä för etableringsfrihet och en stark rättssäkerhet. Vi vill skydda de enskUda människornas integritet i datasamhället, bl. a. genom att begränsa samköming av register och genom atf stärka datainspektionens ställning. Vi viU öka de enskilda människornas frihet att välja social service, t, ex, vilken läkare de skaU gå tiU, Och vi vill stärka yttrandefriheten genom aft tillåta konkurrens i radio och TV,

Socialdemokraterna talade tidigare mycket om frihet. Efter den socialdemokrafiska partikongressen har dock def socialdemokratiska talet om frihet

5 Riksdagens protokoll 1984/85:15-16

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

tystnat i sfor utsträckning. Jag försfår den tystnaden. Partikongressen slog ju fast under massiv enighet, att kollektivanslutningen av enskilda människor till det socialdemokratiska partiet skall fortsätta. Infe ett pip hördes som protest vare sig från kvinnoförbund eller från ungdomsförbund. En nyhet kommer aff införas, bestämde kongressen. Den kvarts miljon människor, som inte är socialdemokrater men som ändå mot sin vilja fösts in i def socialdemokrafiska partiet, kommer i fortsättningen aft få en partibok som handgripligt bevis på sin förödmjukelse. Socialdemokraterna kommer, tydligen utan att skämmas, aff fortsäfta att plocka pengar från hundratusenfals människor som på valdagen röstar på eft annat parti än det socialdemokratiska.

Hur fungerar då kollekfivanslufningen i praktiken? Vi fick fill folkpartiet ett brev häromdagen, där det hette:

"Är def verkligen frihet i vårt land när socialdemokraterna varje år ansluter tusentals medlemmar fill sitt parfi, medlemmar som aldrig blivit fillfrågade. Själv är jag akfiv folkpartist, arbetar som dagbarnvårdare. Mitt fackförbund är Kommunalarbetarförbundet, Vid tre fillfällen har jag skrivit fill nämnda förbund och begärt utträde ur socialdemokfafiska parfiet. Jag har ännu inte fått något papper på aft detta skett, På två är har jag inbetalat 2 790 kr. Vad har SAP fått av dessa pengar? Aff jag infe har fått minskad fackföreningsavgiff på grund av mitt utträde ur SAP förklarades frän fackföreningens sida med aff min del i sfäUet går tUl en fond,"

Så fungerar kollekfivanslufningen i prakfiken,

I förra veckan hade jag en interpellationsdebatt här i kammaren med Sveriges jusfifieminister om kollektivanslutningen. Det var en mycket egendomlig debatt, Jusfifieministern, som formellt är rättssäkerhetens högste övervakare i def här landet, kände inte ett ögonblicks tvekan inför den kränkning av enskilda människor som kollektivanslutningen innebär. Justitieministern vägrade förvånansvärt nog också atf svara på direkta frågor som ställdes i debatten.

Jag vfll därför i dag i riksdagens allmänpolifiska debatt upprepa de tre frågor om kollektivanslutningen som jag förra veckan ställde fill justitieministern och som alltså infe blev besvarade. Jag stäUer frågorna tiU Ingvar Carlsson, Det känns naturligt aff göra def, Ingvar Carlsson är ju infe bara vice statsminister utan ibland framträder han också som s, k, frihefsminisfer.

Jag skall ställa frågorna långsamt och tydUgt, så aft Ingvar Carlsson infe frestas att svara på andra frågor.

För det första: Vad är def för fel på principen aff varje människa själv skaU bestämma om han eller hon vill fillhöra ett polifiskt parti?

För det andra; Stöter det infe Ingvar Carlssons rättskänsla aff hundratusentals människor är medlemmar i och betalar fill ett parti vars politik de ogillar?

För det tredje: Stöter def inte Ingvar Carlssons rättskänsla atf def förekommer trakasserier mot medlemmar som reserverat sig mot beslut om anslutning till def socialdemokrafiska partiet?

Jag tror att vi i denna kammare och även TV-tittarna och radiolyssnarna

förväntar sig atf Ingvar Carlsson i dag svarar pä de frågor jag ställt. Vi har tidigare i den här debatten gång på gång fått veta av statsministern att Ingvar Carlsson tänker ägna en sfor del av sitt anförande ät att diskutera samarbetet mellan centerpartiet och kds. Men Ingvar Carlsson har 30 minuter till sitt förfogande, och jag är därför övertygad om aft han svarar även på de konkreta frågor om kollektivanslutningen som jag här har ställt,

Def vore också, fru falman, mycket värdefullt om vpk:s inställning till kollektivanslutningen kunde klargöras. Vpk är det enda parti som infe delfog i förra veckans generaldebatt om kollektivanslutningen. Även vpk;s tålamod föreföll fidigare ha börjat tryta när det gäller kollektivanslutningen. Den 28 juli i år avvisade Lars Werner i Dagens Nyheter tanken aff en lagstiftning mot kollektivanslutning skulle innebära en kränkning av föreningsrätten. Han sade:

"Här tar principen om den individuella handlingen över,"

Under de senaste veckorna har dock gjorts nya uttalanden från kommunistiskt håll av annan innebörd. Därför vore det bra om kommunisterna i den här debatten kunde tala om hur de ser på frågan om kollekfivanslufningen. Är ni beredda, Jörn Svensson, aft fillsammans med folkpartiet, centerpartiet och moderaterna verka för en lagstiftning som ger varje enskild människa rätt aff själv bestämma vilket politiskt parti han eller hon vill tillhöra? Om ni är beredda aff göra def, finns def nämligen en majoritet här i riksdagen för en lag som slår vakt om den enskilde individens frihet.

Om man vet aft socialdemokraterna gång på gång har struntat i riksdagens uppmaningar om att de skall upphöra med kollektivanslutningen, om man vet atf den socialdemokrafiska partikongressen utan någon opposition har bestämt sig för atf fullkomligt nonchalera opinionen mot kollektivanslutningen och, slufligen, om man har kommunisfledarens ord på att han inte tycker aff en lagstiftning kränker föreningsrätten utan aft, tvärtom, principen om den individuella handlingen skall så aft säga ta över, måste def vara utomordentligt svårt för kommunisterna atf förklara för sina medlemmar, vare sig de är kollektivanslufna till def socialdemokratiska partiet eller infe, atf vpk infe tänker hjälpa till när det gäller aff få majoritet i riksdagen för en lagstiftning som tar sikte på individen.

Fru falman! I statsministerns regeringsförklaring vid riksmötets öppnande i år gavs en mycket glättad bild av Sveriges ekonomi. Även i dagens debatt har statsministern, enligt min mening, gett en alltför ljus bild av svensk ekonomi.

Mitt i högkonjunkturen finns def ju, och det har diskuterats här i kammaren tidigare i dag, några tendenser när def gäller utvecklingen i svensk ekonomi som är mycket oroande,

Def första stora problemet är arbetslösheten. Arbetslösheten är i dag, i en högkonjunktur, mycket hög, och högre än under fidigare lågkonjunkturer på 1970-falet, Ändå är de arbetsmarknadspolifiska åtgärderna mer omfattande nu än de varit under någon fidigare högkonjunktur, och fakfiskt också mera omfattande än under någon tidigare lågkonjunktur.

Den största besparing man kan göra, sade Olof Palme i 1982 års valrörelse.

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

gäller de 12 miljarder arbetslösheten kostar, I dag kosfar arbetslösheten infe 12 utan 20 miljarder. Och ytterligare omkring 2 miljarder tillkommer i kostnader genom gårdagens överenskommelse meUan socialdemokraterna och vpk,

I dag är ocksä arbetslösheten ur social synvinkel svårare än tidigare. Det beror pä att arbetslöshefstiderna under def senaste året varit rekordlånga och aff de fortfarande är klart längre än någonsin fidigare. Under större delen av 1970-talet var den genomsnittliga arbetslöshetstiden ca 16 veckor, med en viss minskning under högkonjunkturerna 1975-1976 och 1979-1980, Under 1980-talef har tiderna fortsatt atf öka hela fiden och är nu uppe i ca 24 veckor. Tyvärr har vi inte sett någon minskning under nuvarande högkonjunktur heller.

Slutsatsen - och den inger mycket stora bekymmer - är aft vi i dag har en högre öppen arbetslöshet och längre arbefslöshefstider än under någon av 1970-talefs lågkonjunkturer, trots en mycket omfattande arbetsmarknadspolitik.

Från folkpartiets sida vill vi långsiktigt få åtgärder som gör atf sysselsättningen kan öka. Vi vill avveckla fonderna och sfimulera nyföretagandet, Def kommer atf medverka fill aff öka sysselsättningen. Vi vill satsa på forskning och utveckling och sfimulera företagen aft anställa ungdomar genom aff minska på företagens avgiftsbörda om de anställer ungdomar. Vi vill utvidga lärlingsutbildningen. De företag som anställer lärlingar bör, tycker vi från folkpartiets sida, fä 75 % i statsbidrag första året, 50 % andra året och 25 % tredje året. Ju nyttigare lärlingen blir för företaget, ju mer får företaget betala. Vi tror atf detta på både kort och läng sikt kommer aft bidra fill en ökad sysselsättning,

Eft annat huvudproblem utgör självfallet budgetunderskottet, som har ökat kontinuerligt sedan början av 1970-falef, Efter regeringsskiftet 1982 fullkomligt exploderade utgifterna. Från budgetåret 1981/82 steg de med 43 miljarder, jämfört med 20 miljarder året dessförinnan. Budgetunderskottet, som 1981/82 ökade med 8 miljarder, steg nu med 20 miljarder.

Nu vill regeringen ge intrycket att def var de borgerliga som fog upp lån och finansierade budgetunderskottet med länen. Då uppkommer den intressanta frågan; Vad borde vi ha avstått från? Är det arbetsmarknadsåtgärderna, industristödet eller utbyggnaden av barnomsorg eller pensionstillskott? Socialdemokraterna föreslog ingenfing av defta i opposifion. Tvärtom föreslog de gång på gång ännu mycket större utgiftsökningar. När sedan förslagen om besparingar kom, gick socialdemokraterna emot nio av fio besparingsförslag. Först nu - i regeringsställning - har man accepterat de flesta, Def är naturligtvis bra, men de socialdemokrafiska väljarna måste ha blivit mycket konfunderade av agerandet.

Nu har ett nytt panikpaket med skaftehöjningar sett dagens ljus, efter överläggningar mellan socialdemokraterna och kommunisterna, och vi har i dag fått höra vilket stort inflytande vpk har haft på det paketet. Men skattehöjningar löser infe nägra problem. Vad vi vill göra - def har framgått tidigare av vad Bengt Westerberg sagt från folkpartiets sida - är aft spara

ytterligare. Läser man vår partimofion från januari ser man aft def finns en lång lista där, som ger en nettoeffekt på 10 miljarder kronor i minskning av budgetunderskottet, om man hade följt folkpartiets förslag.

Fru talman! Det är i år 50 år sedan folkpartiet bildades. Långt dessförinnan hade liberalernas polifiska insatser haft sfor betydelse för utvecklingen i värt land, Karl Staaff kämpade för allmän oeh lika rösträtt och genomdrev folkpensionen. Den blåklint som vi folkpartister i dag bär och som pryder våra valaffischer var fidigare rösträttsrörelsens symbol. Blåklinten påminner oss därför om våra traditioner och om gamla tiders liberalers rösträttskamp.

Efter Karl Staaff kom Nils Eden, som etablerade parlamentarismen, Berfil Ohlins socialliberala inriktning blev sedan och är fortfarande grunden för folkparfiets ekonomiska polifik.

Vi som i dag arbetar inom folkparfiet har genom vår historia lärt oss atf det i åtstramningstider är viktigare än någonsin att slå vakt om Uberala värden som maktspridning, tolerans mot oUktänkande, jämställdhet mellan könen och solidaritet med eftersatta grupper i Sverige och andra länder.

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

AnL 19 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela atf anslag om kvällsplenum nu har uppsatts.

AnL 20 JÖRN SVENSSON (vpk):

Fru talman! Jörgen Ullenhags fräga om vpk:s instäUning fill kollektivanslutningen skall jag infe besvara i mitt anförande, utan jag skall tala om andra fing. Jag sparar den frågan fill en av mina båda repliker senare, Jörgen Ullenhag har naturligtvis rätt aft få ett svar.

Man hör ofta sägas atf människor bäst försfär de små tingen i den näraliggande tillvaron. Jag fillhör dem som tror att def är tvärtom, aft def finns för litet perspektiv i politiken och aft varje människa har behov av aft relatera sig fill eft större sammanhang. Jag tror aff man då försfär polifik bättre och bättre ser vilka värderingar som ligger bakom den. Jag tror också aft det är särskilt viktigt för arbetarrörelsens folk.

Ett stort problem, som måste förstås i sift större sammanhang, är arbetslösheten. Det sägs atf vi nu har högkonjunktur. Ändå är arbetslöshet och undersysselsäffning större än i det som vi på 1960-falet kallade lågkonjunktur. Tvärsigenom alla fillfälliga variationer kan man under 20 år se en klar tendens. Arbetslöshet och utslagning ökar. Det blir också fler som befinner sig i kortvariga, tillfälliga arbeten utan stabil ekonomisk grund för sina Uv. Def har blivit fler som är arbetslösa långa perioder. Def är fler som börjar sina vuxna liv med att vara arbetslösa. Vi vet aft de arbetslösa är sjukare än andra medborgare. Det är som om samhällets sjukdom speglar sig i människornas hälsa. Vi vet slufligen aft man förutser ytterligare ökad arbetslöshet, när konjunkturen vänder senast om nägot år.

Jag vill gärna ställa en fråga, aff fundera över för alla som här och ute i landet lyssnar på debatten: Vad händer med ett samhälle, där arbetslöshet och social utslagning blir ett stående inslag? Vad för slags samhälle får vi, om en stadigt växande del av människorna får leva i samhällets marginal utan

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

stabila samband med arbetsliv och de kontaktnät som def medför? Hur blir def med soUdarifeten mellan dem som finns innanför och dem som står utanför grindarna till arbetsplatsen? Hur blir det för den fackliga sammanhållningen och styrkan, den gången arbetsgivarsidan hela fiden har en växande reserv av människor atf handplocka ur? Och vilket slags människosyn växer fram, den gången samhället stadigvarande tolererar en sädan utestängning av växande grupper människor?

Vi kan se vad som händer i industridistrikten ute i Europa och i USA:s storstäder, och vi får där en god del av svaret. Samhället blir grymmare. Klasskillnaderna blir grövre. Humanitet och civilisation undergrävs, den mänskliga likgiltigheten breder ut sig. Människorna börjar slåss med varandra om jobben - det är def som de borgerliga brukar prisa under benämningen konkurrens. Samhället utvecklas bort från de linjer som har bildat arbetarrörelsens värdesystem och mänskliga moral.

Arbetslösheten är en kräftsvulst, som förstör människor och samhälle. Det är därför i nuvarande situation nödvändigt aff snabbt gripa in för att hindra den från atf åter öka. Därför har vårt parfi gått med på aft man tar in pengar genom vissa skattehöjningar för aff med dessa pengar kunna skapa 30 000 arbeten. Vi har gjort def därför aft regeringen samtidigt bl. a. förpliktat sig atf begränsa hyreshöjningarna.

Men samfidigt säger vi att man inom arbetarrörelsen måste vara på det klara med aff man infe i längden kan fortsätta med sådana kortsikfiga och fillfälliga åtgärder. Arbetslöshetens problem måste angripas i grunden. Man kan inte i längden låta kostnaderna för åtgärder mot arbetslösheten betalas bara av löntagargrupperna själva via skaften. Man måste fä fart pä de pengar som de stora koncernerna, som spekulanterna oeh skaffeflykfingarna har samlat på sig. Dessa pengar måste uf i samhället och göra nytta, ge vettiga och bestående arbeten, hjälpa fill atf bekämpa sociala brister, hjälpa fill aft ge oss en skola som äntligen kan börja bryta ned klassamhället. Att bekämpa arbetslösheten kräver en stor social omfördelning, def kräver räfst med dem som har skott sig på aft löntagarna de senaste åren har tvingats aff hålla igen.

Def är naturligtvis här som vår principiella krifik mot regeringen sätter in. Man kan infe bara förlita sig på exporten och strama ät pä den inre marknaden. Man kan infe ha en produktivitetsökning på 6-7 % i industrin och sedan säga till industriarbetarna aff de skall hålla igen samtidigt som de skall öka sina prestationer och slita ner sig som människor. Man kan infe ständigt upprepa den felaktiga inflationsfeorin atf inflationens drivkraft skulle vara lönerna och löneökningarna. All analys visar aff def inte finns något sådant samband mellan löneufveckUng och inflationsutveckling, Inflafionen beror på andra fing. Efterfrågan inne i landet måste få öka med en takt som svarar minst mot produktivitetens förbättring, annars blir vi aldrig kvitt arbetslösheten.

Särskilt allvarliga perspekfiv på arbetslöshet och samhällsutveckling får man i ljuset av vår fids teknologiska omvälvning, den som vi skulle kunna kalla mikroelektronikens revolution. Den blir sannolikt något helt nytt jämfört med alla fidigare tekniska omvälvningar. Dess kapacitet och förmåga

aff spara in mänskligt arbete saknar motstycke i historien, I den västtyska urindustrin ledde den fill aff 40 % av arbetsstyrkan försvann under 1970-falef, I den amerikanska telefonindusfrin slogs 56 % uf pä samma fid, I eri modern symaskin ersätter en enda mikroprocessor 350 mekaniska delar. En mekanisk räknemaskin far nio timmar atf tiUverka, en elektronisk gör man på en tiondel av fiden.

En rad olika studier visar hur toppskiktens och eliternas makt ökar, hur andelen yrkesfolk på basplanet sjunker och ersätts med hjälparbetare som lätt kan bytas ut och ersättas med andra knappfryckare. Ännu mer omfattande än i industrin blir verkningarna inom administration och kontor. På en stor amerikansk banks utlandsavdelning ledde den nya tekniken fill att 50 personer fanns kvar av fidigare 430,

Allt detta sker samtidigt med atf def ekonomiska systemet och dess avsättningsmarknader visar en svagare fUlväxt på sikt än under någon annan period av sin historia. Den nya teknologin går i särskilt hög grad uf över kvinnoarbetena och hotar därmed kvinnofrigörelsens landvinningar.

Vem styr då den nya teknologin? Def gör de som kontrollerar kunskapen och systemen. Det är en liten grupp multinationella privatföretag. Styrningen ligger utanför den svenska regeringens, def svenska näringslivefs och den svenska fackföreningsrörelsens inflytande.

För svensk arbetarrörelse står då frågan: Hur skall vi hindra massarbetslösheten, hur skall vi ge tekniken en mänsklig utformning och organisafion? Def kan man aldrig göra genom aff säga aft de multinationella skall styra oss, atf kapitalägarna skall fä pressa på oss den nya teknologin i sin speciella form. Det är en fråga om makt och demokrati, Def är en fråga om de arbetandes makt,

Def är därför vi behöver en samhälleligt organiserad och ägd data- och elektronikindustri med en egen självständig kunskapsproduktion. Därför är också kravet på kortare arbetsdag för alla nödvändigt att uppfylla snarast. Därför borde vi använda def samhälleliga kapitalet för aft bygga upp en självständig form av den nya teknologin, för vad har vi annars dessa löntagarfonder till?

Def är nämligen def intressanta med den nya teknologin, aff den kan utvecklas i helt olika alternativ, I ett av de stora och offentliga verken i Sverige utformade kvinnorna på en regisferavdelning en egen modell. De vägrade atf acceptera över- och underordning eller nivåskillnader i teknikutbildningen. De ville ha kapacitet och kunnande jämlikt fördelade. De vUle ha eft kollekfivt, solidariskt ansvar för jobbet, där de kunde förstå och utföra varandras arbetsuppgifter.

De skapade en helt ny arbetsorganisation, där de gemensamt svarade för avdelningens arbete och där def inte behövdes några särskilda chefer. Det är ju egentligen ganska sensationellt - för arbetets och människornas frigörelse består ju just i denna kärna: atf man infe har några herrar över sig, Def är bara då människan är fri. Och def är bara när man når en hög grad av mänsklig jämlikhet som ingen kan vara den andres herre och ingen behöver komma i frihetsbegränsande beroende.

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

Låt mig ta upp en tredje stor och avgörande fråga; Vår fids miljökris,

I en fid när skogarna dör och degenereras inför våra ögon, och när de kemiska substanser som påverkar mUjön ständigt blir fler, är def dags att äntligen börja tänka i helt nya banor.

Luft, vatten, växt- och djurliv är basen för människans biologiska existens Uksom för hela hennes materiella civilisation. Om infe en radikal förändring sker i industrisamhällenas sätt att hantera naturresurser och biologiskt Uv, faller denna bas sönder. Detta har bl. a. Romklubbens forskare allvarligt varnat för. Denna kris blir akut inom högst 50 år.

Liksom arbetslöshetens och teknologins problem kräver miljökrisens problem ett nytt sätt aff tänka. Det går inte aft komma ur miljökrisen, om man har en kommersiell, exploaterande inställning fill def biologiska Uvet och naturresurserna. Det går infe aft utsätta naturens ömtåliga samband och skogens ekologiska system för marknadsekonomins hänsynslösa beräkningar. Industrisamhällets människor måste lära sig aff överge den gamla tillväxtopfimismen, som föddes i förra århundradet. Man måste lära sig aff välja andra former av tillväxt än de rent kvantitativa. Man måste ta ut tillväxt i andra former, i form av mer förfinade produkter i sfäUet för fler slit- och slänggrejor, atf fa ut tillväxt i form av mer kunskap, kulfur och vetenskap, som höjer alla människors förmåga och fördjupade insikt.

Men naturligtvis kräver detta en annan organisafion av samhället än den som är inriktad på rent kommersiella bedömningar. På samma sätt krävs eft nytt sätt aft se på teknologin, som bryter eliternas makt i samhället. Och def krävs en annan moral, en annan grundläggande värdering än den som bygger på konkurrensprineipen, dvs, principen atf människor skall frampa ner och slå ut varandra och bemäktiga sig varandras resurser och marknader,

I ljuset av dessa stora problem ser man ändå ganska lätt, aff det måste vara arbetarrörelsen som står för det samhäUeliga alternativ som kan rädda civilisationen och ett frihetligt, humant samhälle. Detta är och har alltsedan dess barndom för hundra år sedan också varit arbetarrörelsens historiska uppgift och mission.

Den uppgiften måste man ta på allvar. Det är därför så beklämmande att läsa i ett aktuellt nummer av Dagens Industri, aff en socialdemokratisk regeringsmedlem öppet säger: "Vi har inget alternativ till kapitalismen." Det är ju en kapitulation och ett hån mot arbetarrörelsens folk. Och vad mera är -det är infe sant.

Svensk arbetarrörelse har ett alternafiv. Det har funnits och väglett rörelsens pionjärer, och det finns i dag kvar i de djupa leden, i kampen på arbetsplatserna, i diskussionerna på ABF och i människornas visioner, de visioner de måste ha för att rätt kunna överleva i def här samhället.

Och man behöver infe gå och låna samhällsmodeller nägon annanstans, varken i Moskva, Peking eller Havanna, Tradifionen från August Palm, Axel Danielsson och Kåta Dahlström håller och den är något vi självständigt kan utveckla. Alternativet finns, och dess genomförande blir alltmer nödvändigt. Det representerar i själva verket, tror jag för min del, mänsklighetens, humanismens och kulfurens enda räddning i denna mörka och hotande fid.

AnL 21 JÖRGEN ULLENHAG (fp) replik;

Fru falman! Jörn Svensson sade atf han i en senare replik skulle svara på mina frågor om kollektivanslutningen. Han har ingen möjlighet atf göra def i sin repUk på Ingvar Carlssons anförande. Därför ställer jag frågorna igen, så aft han får möjlighet aff replikera direkt fill mig.

Bakgrunden fill mina frågor var ju atf riksdagen åtta gånger har uttalat sig mot kollektivanslutningen. Vi var många som hoppades atf man på frivillighetens väg skulle sätta stopp för den kränkning av enskilda människors frihet som kollekfivanslufningen innebär. Men ingenting hände, utan år efter år har man hänvisat fill pågående utredning inom det socialdemokratiska partiet.

Efter flera års arbete lade utredningen fram ett förslag fill årets partikongress. Förslaget innebar atf man skulle fortsätta med kollektivanslutningen, med den ändringen aft man skulle skicka partibok till alla folkpartister och centerpartister och kommunister som har blivit inskrivna i def socialdemokrafiska parfiet.

Då är frågan; När tar tålamodet slut? Vårt tålamod har tagit slut. Vi tycker atf def enda rimUga svaret på socialdemokraternas agerande nu är att fä en lagstiftning som tillförsäkrar varje människa rätten att själv bestämma vilket politiskt parfi hon eUer han viU fillhöra.

Min fråga till Jörn Svensson och kommunisterna blir: År ni beredda aff medverka till aff vi får en sådan lagstiftning? Jag tror att väldigt mänga kollektivanslufna kommunister är intresserade av def svar som jag hoppas atf Jörn Svensson nu kommer att lämna på den frågan.

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

AllmänpoUtisk debatt

AnL 22 JÖRN SVENSSON (vpk) replik:

Fru talman! Jag tackar så hjärtligt för Jörgen Ullenhags intresse för de koUekfivanslufna kommunisterna. Det är bara def atf vi har bekämpat koUektivanslufningen ute i fackföreningarna långt innan ni ens upptäckte den, och ni var på den tiden aldrig intresserade av aft kommunister och syndikalister blev kollekfivanslutna. Jag säger detta endast för att belysa def något dubbelbottnade i den liberala frihetssfrävan, Den gäUer bara somliga människor - den gäller infe alla.

Vi får, fru talman, en längre sakdebatt rörande defta om några veckor, när frågan om kollektivanslutningen kommer upp fill beslut. Vi skall naturligtvis då utförligare mofivera våra ställningstaganden. Jag har i själva verket redan besvarat frågan i TV-programmet Pejling för eft par veckor sedan, och där gav jag också en mycket otvetydig bild av hur vpk kommer atf rösta.

Mycket kort uttryckt är vår principiella instäUning följande. Kollektivanslutning fill socialdemokratin, som denna anslutning förekommer i vissa LO-fackföreningar, är en politisk och moraUsk belastning för arbetarrörelsen. Den skaU bekämpas, och vi skall bekämpa den ute i organisafionerna. Det är där kampen skall föras. Däremot är vi något överraskade över aft man så lättvindigt vill gripa in med lagstiftning, för def är infe allfid bra aft bekämpa i och för sig dåliga säker genom lagstiftning. Om man ger sig in på en lagstiftning som innebär ett sådant här förbud, kommer man ut på ett

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

juridiskt gungfly. Man öppnar vägen för ett statUgt inflytande i organisationernas inre angelägenheter, för rätt för staten och polisen atf gå in och bedriva kontroll och undersökning i organisationernas göranden och låtanden. Detta medför sä stora faror och innebär sä allvarliga räftssäkerhefspro-blem, att vi menar att man skall akta sig för denna typ av statliga ingrepp. Jag erkänner atf vi har varit tveksamma i den frågan. Det är också därför vi under sensommaren och hösten haft en mycket livlig diskussion inom vårt parti. Vi har hört olika parfiinsfanser och opinioner samt diskuterat i riksdagsgruppen och i partiets aUa ledande organ. Vi har kommit till slutsatsen atf def infe skall vara någon statlig inblandning i organisationernas göranden och låtanden, för def kan leda mycket längre än vad bäde folkparfiet och andra avser. Men man skall bekämpa kollektivanslutningen, sådan den nu förekommer, på lämpligt sätt där denna kamp hör hemma, ute i de fackliga organisafionerna inom LO-området.

AnL 23 JÖRGEN ULLENHAG (fp) repUk;

Fru talman! Det fanns och finns, Jörn Svensson, ingenting dubbelbottnat i min inställning fill koUektivanslufningen. Jag tycker aft varje individ, oavsett om han eller hon är kommunist eller centerpartist eller moderat eller folkpartist, skall ha rätt aff slippa bli inföst i ett parti, vars polifik man ogillar. Jag slåss för kommunisternas rätt att slippa detta, liksom jag slåss för andras rätt aft sUppa det. Detta tycker jag är en självklar principiell utgångspunkt.

Vi har inte heller behandlat frågan om lagstiftning lättvindigt, och def vet Jörn Svensson, Vi har från folkpartiets sida i många är medverkat till riksdagsuttalanden, i förhoppning om att socialdemokraterna själva frivilligt skulle ändra på den här förnedrande anslutningsformen. Det var nog också många inom socialdemokratin som hade hoppats att någonting skulle hända. Sedan inträffade det mycket egenartade att inte en enda opponent framträdde på den socialdemokratiska partikongressen. Efter år av utredande slog kongressen enhälligt fast aft kollektivanslutningen skulle fortsätta. Då måste vi rimligen fa fill den enda möjlighet som återstår, nämligen en lagstiftning.

Jag förstår inte alls Jörn Svenssons invändningar. Det gäller ju en lagstiftning, som tillförsäkrar den enskilde individen rättigheten atf slippa bli utsatt för övervåld av en organisafion. Jag kan infe förstå aff det kan göras någon invändning mot att man på detta sätt får en lag, som slår vakt om de enskilda individernas frihet. Därför kommer vi aff fortsätta aft arbeta för en lag, som ger de enskilda människorna denna rätt.

Nu förstår jag aft def säkraste sättet aff fä en sådan lagändring till stånd är att vi vid valet om knappt eft år få en icke-socialistisk majoritet i denna riksdag. Dessförinnan kommer tyvärr ingenting att hända, Def gav Jörn Svenssons svar klart besked om. Jag beklagar def djupt.

AnL 24 JÖRN SVENSSON (vpk) replik:

Fru talman! Också vpk slåss för allas rätt. Men def är infe aUs det som frågan gäUer i defta sammanhang. Frågan gäller hur man slåss och med vilka medel. Om man ger sig in på en lagstiftning om föreningars och fria

organisationers angelägenheter, vilka juridiska problem öppnar man då för?

Om vi fär en borgerlig majoritet i nästa val, kommer statsministern att heta Ulf Adelsohn. Han fiUhörett parti, som inte tänker nöja sig med aft lagstifta mot kollektivanslutning, fördet är ju ensak, utan som kommeratt öppna för mycket vidsträckta ingrepp mot fackliga organisationers, folkrörelsers och fackföreningars göranden och låtanden. Det står nämligen i en aktuell moderat mofion till Sveriges riksdag, nr 2029, som vi kommer aft få diskutera här i kammaren om några veckor, att moderaterna vill infe bara i lag förbjuda kollektivanslutning utan även förbjuda fackföreningar aff ekonomiskt understödja politiska parfier. Man vill också förbjuda dem atf göra polifiska uttalanden. Man viU alltså på ett sätt som är fullständigt oacceptabelt snöpa fackföreningsrörelsens möjUgheter aft agera samhälleligt och politiskt. Def skulle föra utvecklingen här i landet fiUbaka till sekelskiftet. Det skulle bli en lagstiftning, som mig veterligt förekommer endast i dikfaturländer. Så fria från moderaterna är inte det lilla folkpartiet aft ni infe kommer aft lockas med på en kompromiss med moderaterna i detta avseende.

Även om man skulle gå in på frågan om en lagstiftning, som förbjuder enbart själva kollektivanslutningen i organisationslivef, stöter man på allvarliga juridiska problem. Hur gör man t, ex, med syndikalisterna? Deras grundorganisationer är aff beteckna såsom fackliga organisationer, men deras centralorganisation, SAC, kan mycket väl i eft domsfolsutslag förkunnas vara en politisk organisafion. Alltså kan man förbjuda syndikalister på def lokala planet att ansluta sig till sin centralorganisation. Man kan slå sönder den syndikaUsfiska rörelsen.

Hur man tolkar en sådan här lag är helt och hållet en fråga om godtycke, av politiska konjunkturer och om den enskilde domarens inställning. De juridiska problemen, de föreningsräffsliga problemen och frihefsproblemen har ni infe tänkt igenom. Vi ogillar koUekfivanslufning till poUtiska partier på def sätt som den tillämpas inom socialdemokratin Uka mycket som ni, men vi har en större respekt för och begrepp om vad som händer, när man börjar peta på folkrörelsernas frihet.

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

Förste vice talmannen anmälde atf Jörgen Ullenhag anhållit atf till protokollet få antecknat atf han inte ägde rätt till ytterligare replik.

AnL 25 Statsrådet INGVAR CARLSSON:

Fru falman! Till de frågor som har ställts ber jag att få återkomma.

När man lyssnar på denna debatt, kan man inte undvika aft göra några reflekfioner. För def första har de borgerliga talarna ägnat sig näsfan enbart åt utfall mot socialdemokraterna. Min enkla fråga blir: Har de borgerliga talarna ingen egen polifik aff referera och diskutera från denna talarstol?

För det andra hade vi mellan åren 1976 och 1982 faktiskt borgerliga regeringar i defta land. Men de borgerUga partiernas företrädare talar som om borgerUga regeringar aldrig existerat.

Under dessa år hade vi fyra olika borgerliga regeringar. Vi hade 47 olika borgerUga statsråd - ja, någon var visst opolitisk. Politiska kriser och .

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

långbänkar avlöste varandra. Det var då vi fick den skuldbörda som vi nu måste betala ränta på oeh som herr Tobisson så vackert talade om. Utan denna skuldbörda skulle vi i dag kunna sänka skaften i stället för aft höja den, men den socialdemokratiska regeringen får faktiskt betala på dessa borgerliga skuldräntor.

Nu är def mindre än ett år till nästa val, och regeringsfrågan kommer åter i centrum. Vad säger då moderaterna?

Redan för några år sedan skrev deras ideologiska tidskrift Svensk Tidskrift: "Nästa gång som en borgerlig regeringsbildning blir aktuell är det infe längre tre likaberättigade parfier som sätter sig ner kring förhandlingsbordet," Tidningen fortsatte: "Det tar fid innan folkparfiet och centerpartiet även mentalt och i attityd har anpassat sig till att vara småpartier som förlorat den ulfimafiva makten," Och man avslutade; "Jämbördiga parfier kan samarbeta. När sfyrkebalansen förlorats blir def fråga om tolerans,"

Moderaterna måste vara nöjda i dag. Folkpartiet har genom valet av Bengt Westerberg snällt anpassat sig, skrämda av högervågen och sin egen tillbakagång, Fälldin har i dagarna fill sitt ungdomsförbunds och kvinnoförbunds förtvivlan också underordnat sig och förklarat aft centern kan acceptera Adelsohn som statsminister,

Alla stolta paroller om mittfältet som kraftcentrum fladdrar bort som löv i höstvinden.

Högerns dominans är alltså en förändring i förhållande till 1976-1982, då def infe kunde bli tal om aft släppa fram Bohman fill statsministerposten.

Den andra förändringen är atf de tre nu blivit fyra i och med aft kds skall beredas fillfräde fill Sveriges riksdag, även om parfiet inte uppnår 4%,

Det föranleder mig att göra tvä kommentarer. Den första mycket kort; Ni kunde infe hålla sams och regera då ni var tre. Hur i all sin dar skall def då gå när ni blir fyra parfier?

Den andra kommentaren är av mer personligt slag, men den beror också på aff statskunskap varit mitt intresse vid sidan av polifiken.

Jag hörde med förvåning Fälldin säga i dag; Vad är def för en överenskommelse som har träffats om författningen?

Jag var faktiskt en av de tre som för socialdemokratins del förhandlade med fre borgerliga företrädare under Valter Åmans ledning månad efter månad om förfaftningsfrågan. Valsättet var åtminstone för oss socialdemokrater den svåraste frågan men också den viktigaste, därför att - som Tage Erlander med sin kännedom om 1920-talefs minoritetsregeringar så många gånger har utvecklat - för svaga regeringar blir ett hot mot parlamentarismen. Därför var för oss handlingskraftiga regeringar en vikfig fråga. Det var då som tanken på en procentspärr kom upp, som en kompromiss. Vår tanke var 3 %, men mittenparfierna krävde atf spärren skulle vara högre, och den sattes vid 4%,

Den gemensamma avsikten, fru falman, bakom denna kompromiss var glasklar: atf förhindra partier som fick mindre än 4% att komma in i riksdagen.

Överenskommelsen träffades mellan moderaterna, folkpartiet, centerpar-

fiet och socialdemokraterna. Den publicerades på förstasidorna i pressen, och den gavs stort utrymme i radio och TV, Det var självfallet infe, som Thorbjörn Fälldin sade, någon hemlig överenskommelse,

Atf något av dessa parfier skulle bryta överenskommelsen genom aft hjälpa ett litet parfi förbi spärren var en absurd tanke, Per-Olof Hanson, som saft i folkparfiets ledning på den fiden, skriver om överläggningarna:

"Skulle något parti under dessa överväganden ha krävt aft man skulle kunna kringgå denna spärr t, ex, genom aft släppa in eft Utet parfis kandidater på den egna listan, är def sannolikt att övriga partier skulle ha enats om aft införa en paragraf som direkt förbjöd sådana manövrer, I annat fall hade det kanske infe blivit någon överenskommelse alls,"

Under en tid har i största hemlighet förhandlingar förts mellan centerpartiet och kds för atf ge kds representation i riksdagen trots atf parfiet infe av egen kraft förmått nå sådan representation.

Dessa förhandlingar har ägt rum samtidigt som cenferparfiets grundlagsexpert Berfil Fiskesjö i riksdagssalen år efter år försvarat 4-procentsspärren i vår grundlag. Han har gjort def med kraft och engagemang, och han har gjort def ufifrån övertygelsen atf 4-procenfsspärren varit nödvändig för aft förhindra en situation där småparfier i vågmästarsfällning kan driva särkrav och blockera bildandet av handlingskraffiga regeringar,

I strålkastarljuset i riksdagens talarstol sfär centerns officiella representant i göd tro och försvarar småparfispärren. Bak i salen sitter andra centerrepre-senfanter och diskuterar hur man skall kringgå spärren.

Jag tycker atf det inträffade framför allt är ett nederlag för def som har varit sfyrkebältet i vårt demokrafiska folkstyre - enigheten och samlingen kring våra grundlagar, kring Sveriges författning. Vi socialdemokrater har allfid eftersträvat en sådan enighet, även när den inneburit uppoffringar för oss.

Def är infe aff förvåna att mänga tagit ord som fiffel och manipulationer i bruk för aft beskriva def som hänt,

Def har sagts aff om de båda parfierna slår sig samman, så är def hela otadligt, Def är självklart. Men från ömse håll har man bedyrat atf def infe är fråga om något samgående.

Centerpartiets kringgående av våra grundlagar aktualiserar den mycket bredare frågan om makfen och moralen, om vad man kan fUlåfa sig och vilket pris man är beredd aff betala för atf nå den eftersträvade polifiska makfen.

Syftet med uppgörelsen med kds är aff på valdagen filiföra def egna parfiet något hundratusental röster. Centerpartiet kan få sina mandat litet billigare än andra parfier, kds kan slinka in bakvägen. Chansen aff nå den eftersträvade polifiska makten kan förbättras. Så kan vi förmoda aff man tänker.

Men även defta har ett pris. Precis som centern länge fått bära sveksfäm-peln, riskerar man nu aff få bära fiffelsfämpeln i väldigt många människors ögon.

Den fräga centern någon gång bör ställa sig i sin kammare är helt enkelt: Är verkUgen den kortsiktiga chansen att vinna någon procent eller två i röster verkligen värd priset i form av långsiktigt förlorad trovärdighet inför människorna och i förhållande fill andra parfier? Hur mycket skall man offra

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

A llmänpolitisk debatt

för aff nå den polifiska makten?

Den dag vi hade träffat överenskommelsen inom vår grupp pä sju personer gick jag fUl mitt parti och rekommenderade aff vi skulle ställa oss bakom den. Jag kunde infe då drömma om aff något av de fyra parfierna skulle handla så som centern nu har gjort,

I dag får jag uppleva Thorbjörn Fälldins fråga: Vilken överenskommelse? Tyvärr måste jag säga atf med Thorbjörn Fälldin har något nytt kommit in i svensk polifik, något som jag personligen djupt beklagar, och jag hoppas atf det inte får ytterligare spridning. Jag tror aff det här inte alls egentUgen som vikfigast handlar om 150 000 röster, jag tror aff def är mycket värre: def handlar om människors inställning fill politik. Här håller på att ske något som kan vålla en obotUg skada.

Fru falman! Lyckligtvis finns det också ljusare och gladare inslag i vårt samhälle. Det finns i dag en positiv grundton, en ny framtidstro i den ekonomiska diskussionen i vårt land - av förklarliga skäl kanske infe bland de borgerliga ledamöterna i denna kammare, men i stället desto mer ute i det svenska samhället. Och jag tror atf förklaringen är ganska enkel:

o Under de borgerUga regeringsåren så gott som tredubblades arbetslösheten, 180 000 industrijobb försvann. Det totala antalet sysselsatta sjönk stadigt, I dag är arbetslösheten på väg nedåt och antalet sysselsatta större än någonsin tidigare. Bara under det senaste året har ytterligare 83 000 människor fått arbete - många av dem inom industrin,

o Under den borgerUga regeringsperioden ökade ocksä budgetunderskottet från 4 till 87 miljarder kronor, I dag har vi minskat def med närmare en fjärdedel - dvs, 20 miljarder, Samma gäller underskottet i våra affärer med utlandet, som från ett minus på 22 miljarder kronor nu är på väg mot noU,

o Under den borgerUga regeringsperioden var också industriproduktionen i botten, liksom investeringarna och exporten. Efter regeringsskiftet har industriprodukfionen växt med sammanlagt 13 %, exporten med närmare 20.

Sä här är def på område efter område.

När den socialdemokratiska regeringen tillträdde hösten 1982 var def med föresatsen atf driva en ekonomisk politik av ett helt annat märke oeh med en helt annan styrka än den regeringarna närmast före oss hade fört; en politik grundad i levnadsvillkor och framtidsdrömmar hos vanligt folk runt om i landet.

Politiken var genomtänkt: Genom vårt s,k, krisprogram hade den förberetts långt innan vi fick regeringsmakten.

Politiken var kraftfull: På devalveringen följde ett omfattande investeringsprogram, bestämda åtgärder mot arbetslösheten, inflationen och underskotten i vår ekonomi,

Polifiken var samlad: Snara och nödvändiga åtgärder vidtogs utan långbänkar och splittring. Landet hade fått en politisk ledning, förlamningen efferträfts av handlingskraft.

Det här gav också på de flesta områden omedelbara resultat, resultat som alltså i dag kan avläsas i tabeller och diagram, men framför allt i människors vardag, i att folk återigen upplever def som meningsfullt atf planera framtiden.

De dystra borgerUga kurvorna ändrade riktning. Den snabba ökningen av arbetslösheten kom av sig. Underskotfen i vår ekonomi krympte, inflationen minskade och exporten fick en explosionsartad utveckling. Inom industrin inriktades ansträngningarna på aff vinna marknadsandelar, på aft göra företagen bättre och effektivare, på investeringar och utvecklingssatsningar.

Löntagarna stäUde upp. De gjorde det inte minst därför atf de borgerliga hoten mot välfärdssamhället lyftes bort - hoten om karensdagar, hoten mot arbetslöshetsförsäkringen, barnbidragen och pensionerna-och detta samtidigt som regeringspolitiken återigen tog sikte på aff hårt och bestämt möta och pressa fillbaka arbetslösheten.

I stället för oro för ökad ungdomsarbetslöshet, i sfäUet för vanmakt inför ständigt sjunkande reallöner, i stället för resignafion inför de högljudda kraven på aff krisens bördor skulle bäras av vanliga löntagare allena - dvs, av dem som plågas hårdast av den ekonomi som handlar om matpriser, hyror, löner oeh vardagens nödtorft och som befinner sig pä ljusårs avstånd frän klippen och skatteplaneringsbekymren - i stället för detta började det återigen växa fram en tilltro fill möjligheten aff Sverige faktiskt kan vara ett land med arbete, trygghet och möjlighet fill personlig utveckling för alla människor.

Jag tror det är vikfigt att då och då uppmärksamma de här posifiva grundströmmarna:

o Atf vi under krisens 1980-tal - i en omvärld delvis lamslagen av pessimism och rådlöshet - faktiskt kan peka på stora samhällsområden där det är framtidstron och en praktisk om än inte ideologisk nafionell samling som är förhärskande,

o Atf vi kan peka på att def som i prakfiken behärskar svensk indusfri, svensk forskning och svenskt samhällsliv är optimism och offensiv handlingskraft, fjärran från direktörsdemonsfrationer och katastrofspådomar.

o Atf vi kan peka på aft def som i prakfiken präglar svensk vardag är respekt och samarbete, fjärran från de europeiska klassamhällen där konfrontation och växande klyftor är vardagsmat.

Detta betyder dock självfallet inte att vi i motsats till alla andra skulle befinna oss i något slags ekonomisk frygghefszon där strukfurkriser, valufaoro och konjunktursvackor automatiskt gör halt. Även vi står inför svårbemästrade problem, även vi kan se hur orosmolnen hopar sig.

De här molnen har dock inte samma form som framtidsskrämmarnas moln, Def är infe löntagarfonderna som hotar framfiden, Def är inte den offentliga sektorn som hotar framtiden. Det är inte solidaritet och samverkan bland svenska löntagare som hotar framtiden.

De hot jag talar om är i stället i högsta grad reella:

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AllmänpoUtisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

AllmänpoUtisk debatt

För def första är Sverige fortfarande ett land präglat av obalanser i ekonomin. För aft de skall rättas till krävs en fortsatt stram politik.

För def andra är Sverige ett land i starkt ekonomiskt beroende av omvärlden, något som innebär att vi även fortsättningsvis måste kunna konkurrera med företag i andra länder, samfidigt som vi slår vakt om vårt nafionella ekonomiska rörelseutrymme. Vår ekonomiska poUfik skall självfallet inte, lika litet som någon annan politik, kunna dikteras frän utlandet.

För def tredje är vi eft litet öppet land som står inför en omvälvande teknisk utveckling, som vi skall och som vi måste både bejaka och kontrollera. Ytterst är det hur vi lyckats på dessa områden som avgör framfiden. Ytterst är det hur vi formulerar dessa problem och vilka lösningar vi anvisar som avgör graden och halfen i vår framtidstro.

Vilka misstag måste vi då undvika?

Ja, vi får inte förfalla fill en politik präglad av splittring och obeslutsamhet. Alldeles bortsett från politikens innehåll vore def ytterst olyckligt om vi äter skulle få en regering och en riksdagsmajoritef som skulle föra oss fillbaka till den fid då brist på handlingskraft orsakade väldiga förluster i tid och pengar, förluster som verksamt bidrog fill att Sverige så snabbt hamnade så djupt nere i den ekonomiska nedförsbacken. Kanske allra allvarligast är dock den skada en sådan handlingsförlamning skulle åsamka vår parlamentariska demokrati, som ju åter skulle framstå som svag och impotent, samtidigt som olika intressegrupper och byråkratier fick möjlighet aft flytta fram sina positioner.

Av allra största vikt är också aff stå emot den politik som leder till ökade klyftor och urholkad välfärd. En sådan politik framställdes en gång, och framställs fortfarande, som nödvändig för atf vi skall kunna fa oss ur den ekonomiska krisen. Under den borgerliga regeringsperioden var def karensdagar och sämre pensioner för de breda folkgrupperna som skulle, trodde man, lyfta Sverige ur krisen, medan de välbeställda skulle tillåtas knapra på det gemensamma genom särskilda skaftesänkningar och andra förmåner, Def är en politik borgeriighefen fortsatt aff oblygt plädera för även i oppositionsställning. Med en moderat statsminister - dvs, den ordning som Fälldin nu också sanktionerar - skulle vi snart befinna oss i en situation där moderaterna försökte förverkUga sitt slagord om "en återgång fill 1969", något som, om man far dem på orden, bl, a, skulle betyda:

- att en miljon ATP-pensionärer skuUe förlora sin ATP,

- aff hundratusenfals pensionärer skulle förlora sina pensionstillskott,

- aff sjukpenningen skulle sjunka med 10%,

- aft 325 000 platser i daghem, fritidshem och hos dagmammor skulle försvinna,

- att 300 000-400 000 kvinnor skulle förlora sina jobb inom den offenfliga sektorn,

- atf 35 000 ungdomar skulle ställas utanför gymnasieskolan.

Detta är, herr Tobisson, verkligheten bakom era politiska slagord, och jag hoppas atf många människor observerar den verkligheten. Det är mrs.

Thatchers England ni har som förebild.

Med en moderat finansminister skulle vi också redan under 1985 drabbas av en fördelningspolitik som innebär att höglönegrupperna vinner tusentals kronor, medan en normaUönefamilj förlorar lika mycket. Till detta fär man nu lägga moderaternas senaste skatteförslag, som måste befraktas som Undrigt sagt utmanande, I dessa ekonomiskt kärva tider vill moderaterna nämligen satsa mer än 12 miljarder kronor pä skattesänkningar - och detta återigen för de allra översta inkomstskikten, något som i prakfiken skulle innebära aff en höglönefamiljs konsumtionsufrymme ökade med ytterligare 11 000 kr,, medan exempelvis en ensamstående mamma eller pappa med låg inkomst skulle få 1 300 kr, mindre atf röra sig med. Här har vi i klar belysning vilken fördelningspolifik moderaterna vill föra.

För aft finansiera dessa skattesänkningar för samhällets mest gynnade grupper skulle man dessutom tvingas fill nedskärningar och besparingar som självfallet skulle slå hårdast mot familjer med små marginaler eller inga alls.

Eft tredje misstag vore aff infe fullfölja den strama poUtik som är absolut nödvändig för aff den ekonomiska krisen skall tas på allvar och kunna övervinnas. Risken är naturligtvis stor att beredskapen atf göra uppoffringar mattas i takt med aft politiken når framgång. Härvidlag står vi nu också inför en intressant poUtisk-moralisk utmaning för de borgerliga partierna: Skall de även i kommande valrörelse frestas att finansiera ökade statsutgifter med minskade statsinkomster?

Från regeringens sida är vi hur som helst fast beslutna aft även framgent hålla den ekonomiska utvecklingen i strama tyglar. Ger vi efter nu börjar vagnen snart ruUa baklänges igen, ger vi efter nu försvagas utrikeshandeln, ökar inflationen och försämras statsfinanserna.

Det är också mot den bakgrunden man skall se de åtgärder vi presenterade i går, åtgärder som kan tjäna som exempel på den strama men konsekventa ekonomiska politik som blir nödvändig eft bra fag framöver, åtgärder som samtidigt kan tjäna som exempel på vår bestämda föresats att fördela krispolitikens bördor rättvist.

Men nu handlar poUtiken infe bara, eller ens i första hand, om att undvika misstag. Viktigare än kanske någonsin tidigare är att ta vara på de positiva möjligheterna.

Den första möjligheten - och det är aUtså en möjlighet och inte ett problem - är aft ge alla som vill en chans aff få eft produktivt och meningsfullt arbete.

Arbete är grunden för allt välstånd. Def är med arbete vi skall fortsätta samhällsbygget. Mot den bakgrunden skall man också se de arbetsmarknadspolitiska satsningar som presenterades i går av Anna-Greta Leijon och som innebär atf vi avsätter ytterligare 1 750 milj, kr, för att öka sysselsättningen -och då med särskild inriktning på de långfidsarbetslösa.

Det är förslag som går tvärtemot den uppgivenhef inför kraven på full sysselsättning som börjat sprida sig även här hemma. Det är förslag som bekräftar socialdemokratins beslutsamhet på def här området att aldrig acceptera arbetslösheten som oundviklig, aft aldrig ge upp målet om arbete åt alla.

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

6 Riksdagens protokoU 1984/85:15-16

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

AllmänpoUtisk debatt

Den andra möjligheten vi måste söka ta till vara är den om en bred samverkan i def svenska samhället.

Från socialdemokratins sida inledde vi denna valperiod med aff här i riksdagen inbjuda den polifiska mitten till gemensamma ansträngningar för att lättare kunna ta oss igenom den djupa ekonomiska kris vi befann oss i.

Nu gick det inte att åstadkomma en sådan samling.

Huvudsaken är dock aff def goda samarbefsklimat som finns utanför def här huset, ute i det svenska samhället, kan bevaras och utvecklas- något som i sin tur förutsätter en politik som är - och upplevs som - rimlig och rättvis.

Den måste vara rimlig när def gäller exempelvis regler, byråkrati och människors möjligheter att påverka - i politiken, i arbetslivet, inom den offentliga sektorn eller inom det område där man bor.

Det är också något vi frän regeringens sida nu med en självkritisk ansats tagit itu med. Med en rad olika åtgärder skall vi försöka åstadkomma ökat svängrum för egna initiafiv, för förändringar och ändamålsenliga lösningar på alla de problem som inte passar in i centralt fastställda mallar.

Men samhället måste också upplevas som rättvist om en bred samverkan skall vara möjlig. Stabila polifiska lösningar kan omöjligt byggas på de sociala spänningar som följer av ökade klyftor och tilltagande orättvisor, se bara återigen på mrs Thatchers Storbritannien! Och det är kanske detta som är det djupaste innehållet i den svenska modellen; aft det ur jämlika och rättvisa villkor växer en vilja till samarbete och tolerans.

Den tredje möjligheten är den som kunskapen och den tekniska utvecklingen erbjuder oss. Jag tycker det var bra att Jörn Svensson fog upp det problemet i sitt inlägg,

Def finns naturligtvis i dag många människor som fruktar den nya tekniken. Enligt en undersökning som SCB genomfört under medverkan av bl. a. statsrådsberedningen tror exempelvis ca 3 miljoner svenskar atf datoriseringen skapar arbetslöshet. Av samma undersökning framgår dock att 2 miljoner är beredda atf sätta sig på skolbänken för aff möta detta hot och på så sätt förvandla hotet fill en möjUghef. Hoppingivande är också aff en sfor majoritet av dem som faktiskt fått arbeta med den nya tekniken uppger aft defta lett till positiva förändringar; deras arbetsuppgifter har blivit intressantare, de själva har utvecklats.

Även samhällets polifik på def här området mäste kännetecknas av vilja aff utveckla det goda, ta vara på de fördelar och de möjligheter som ligger i den nya tekniken. Bl. a. genom def nafionella mikroelekfronikprogrammet och den forskningspolifiska propositionen har denna riksdag hittills också medverkat till att stärka Sveriges möjligheter aff ligga långt framme när det gäller teknisk kompetens. Vi börjar nu även genomföra omfattande investeringar i den nya teknikens "infrastruktur", med kabelutbyggnad och Tele-X som vikfiga inslag. Vi satsar successivt på både den kvalificerade och den mer grundläggande utbildningen i data och ny teknik.

Men också den nya tekniken har "miljöproblem". Det kan gäUa riskerna för ett ofritt övervakningssamhälle. Def kan gälla den seriösa kulfurens överlevnadsvillkor i en omgivning präglad av kommersiell ufslätning, Def

kan gälla framväxten av ett nytt klassamhälle, där tillgången till information ersätter eller kompletterar fillgången till kapital - och blir avgörande för hur makt och privilegier koncentreras fill ett fätal i stället för att spridas till ett flertal.

Är vi bara medvetna om och vågar möta dessa komplikationer kommer vi dock, def är jag övertygad om, aff kunna fillgodogöra oss de väldiga möjligheter som öppnas av den kombinafion av kunskap och teknik som nu stär till vårt förfogande. Frågan vi skall ställa oss är inte i första hand hur vi som polifiker skall möta denna framtid. Frågan är hur vi kan underlätta för varje människa atf göra den nya tekniken tiU ett eget, personligt redskap för eft bättre liv. Här är svaret, såvitt jag försfår, att den allra viktigaste åtgärden är aff söka ge varje människa goda möjligheter till kunskaper, Def är precis detta som människorna i vårt land förväntar sig av oss. Därför är en bred utbildning i ny teknik en viktig framfidsåfgärd, som regeringen är fast besluten aft genomföra och som vi far def första steget emot redan i höst.

Fru falman! Jag har avslutningsvis valt aff redovisa en del tankegångar som diskuterats i det socialdemokrafiska framtidsprogrammet. Förutsättningen för aft vi skall kunna undvika de hot och utveckla de möjligheter vi ser framför oss är dock aft Sverige återigen blir ett land med en sund ekonomi och god framförhållning,

Def var också detta saneringsarbete som vi tog itu med omedelbart efter valdagen, Def är också detta saneringsarbete som vi i dag kan redovisa resultatet av.

För de borgerliga partierna fycks dock detta infe vara nog. Våra framgångar avfärdas anfingen som fillfälliga eller som resultat av enbart lyckosamma konjunkturer. Till detta kan följande sägas;

För def första har vi i så gott som varje valrörelse de senaste 50 åren fått höra aff socialdemokrafisk politik bara leder tiU fillfälliga framgångar, aff kaos och elände vänfar runt knuten. Detta är domedagsprofefior som ännu inte infriats.

För def andra vore def onekligen något av Guds finger om def förhöll sig med konjunkturerna så som de borgerUga partierna hävdar, nämligen aff vi socialdemokrater i 44 år skulle ha haft tur som en tokig, att de själva under 6 års fid skulle ha förföljts av motgångar som kastat vem som helst fill marken -och att sedan medvinden återigen skulle ha börjat blåsa någon gäng i början av oktober 1982,

Nej, verkligheten är naturligtvis en helt annan. Vi har fört en stram polifik, men samtidigt en polifik som många funnit vara värd vissa uppoffringar. Vi har tvingat kurvorna åt rätt håll, vi har kopplat ett fast grepp om inflationen och arbetslösheten. Vi är på rätt väg, men ännu infe framme.

Det vi åtagit oss är att föra en poUfik som innebär aft Sverige inte längre är ett land där man lever ur hand i mun, utan eft land som åter kan planera för framfiden, Def är också ett åtagande vi skall fullfölja.

Under detta anförande överfog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AllmänpoUtisk debatt

AnL 26 LARS TOBISSON (m) replik:

Herr falman! Ingvar Carlssons centrala budskap var atf det i dag finns en positiv grundton, en ny framtidstro i den ekonomiska diskussionen i vårt land, infe bland borgerliga riksdagsmän men i stället och desto mer ute i def svenska samhället. Har Ingvar Carlsson sett rubriken på Aftonbladefs första sida i dag; Folksform mot Feldt, Och inne i tidningen rasar partiorganets läsare mot finansministerns svångremspaket. Inte präglas inläggen precis av en posifiv grundsyn eller en ny framtidstro!

Ingvar Carlsson är ju vice statsminister med särskilt ansvar för framtidsfrågorna. Vad tror då vice statsministern om framtiden på inflafionsområdef? Längre än någon annan som siade om framfiden trodde den regering där vice statsministern ingår atf prisstegringen i år skulle bli 4%, Nu gör samma regering allt vad den hinner och förmår för aff se fill atf den blir dubbelt så hög.

Hittills i år har man undvikit aff höja indirekta skatter i samma takt som förra året, Def framgår av nettoprisindex, som mäter prisutvecklingen oavsett sädana politiska beslut. Men den verkliga prisstegringen har faktiskt varit högre i år än förra året, och nu mot slutet av året kommer alltså skaftehöjningarna ovanpå detta.

Det här är särskilt oroande, därför att tendensen är den motsatta i våra viktigaste konkurrentländer, Def betyder atf vår kostnadsfördel från devalveringarna snabbt slösas bort. Kan Ingvar Carlsson, som har ansvar för framfiden, säga vid vilken tidpunkt vi är tillbaka i det dåliga konkurrensläge som rådde i september 1982? Rör det sig infe i själva verket om månader snarare än är?

Skillnaden är förstås aff den totala statsskulden liksom dess ufländska del kommer aff vara dubbelt sä sfor som för två år sedan. Enligt Ingvar Carlsson betalar socialdemokraterna nu räntorna på de skulder som de borgerliga regeringarna ådrog landet. Men behöver ni då inte betala räntan på de 200 miljarder kronor som ni själva fått ihop under dessa två är och de 55 miljarder kronor som utlandsskulden ökat med? Behöver infe detta betalas tUlbaka? Pä def förhållandet atf statsskulden ökar i en takt av 100 miljarder kronor om året, trots att det nu till skillnad från de borgerUga regeringsåren är en god konjunktur, kan man anföra många ekonomiska synpunkter. Men än viktigare är enUgt min mening de moraUska synpunkterna. Vad är det som gör atf den akfiva generationen skall ha rätt aft leva på betydligt större fot än vad vi själva förmår producera för? Det är någonfing som våra efterkommande får betala. Tycker framtidsminisfern aff def är en lockande framtid som hans regering arbetar för aff förverkUga?

AnL 27 OLOF JOHANSSON (c) replik:

Herr falman! Vi har genom åren vant oss vid aff Olof Palmes tunga löper iväg när debaffhumöret rinner över på honom. Nu gör oss också Ingvar Carlsson besviken, även om han använder nägot "mindre" ord. Men socialdemokratins representanter är aldrig så generösa som när det gäller att med eget ordval kalla andra personer för saker och ting - fifflare eller svikare,

def må vara detsamma. Först talar Olof Palme om atf vi skall vara aktsamma med orden. Sedan anklagar han oss för svek under halva 1970-talet, Fiffel är tydligen ordet för 1980-falef, följt av personangrepp av sämsta sort. Har socialdemokratin total absolufion? Hur orkar ni ständigt och jämt utnämna er själva till moraliska överdomare?

Ingvar Carlsson erkänner aft def inte finns någon hemlig överenskommelse - och det är bra. Han bör ju veta, eftersom han var sambandspojke hos Tage Erlander och skrev böcker om detta - jag har läst en del av detta material. Då återstår frågan: Var finns förbudet - i lag eller förarbeten - mot valteknisk samverkan? Har Ingvar Carlsson någon annan tolkning av regeringsformens 3 kap, 7 §, som talar om vad parti innebär? I så fall tror jag aff det vore bra om riksdagen fick den på pränt.

Anledningen fill atf denna diskussion, som Thorbjörn Fälldin bemötte, över huvud taget har kommit i gång är, Ingvar Carlsson, att det har förekommit resonemang och skriverier i socialdemokratisk press om aff def skulle finnas nägon hemlig överenskommelse. Folk på vår kant har bekräftat atf sä infe var fallet, Def är bra aft Ingvar Carlsson också bekräftar def nu.

Tonen i övrigt har stämts ner något. Jag skall under den korta fid som jag har tUl mitt förfogande ta bara ett enda exempel. När vi saft i regeringsställning anklagade ni socialdemokrater oss för aff sakna viljan att driva en polifik för full sysselsättning. Numera framhäver ni själva er förträfflighet genom atf tala om atf fler människor är i arbete. Det nedvärderades under vår regeringstid. Får jag erinra om aff antalet sysselsatta i Sverige under perioden 1976-1982 ökade med 137 000 människor.

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AllmänpoUtisk debatt

AnL 28 JÖRGEN ULLENHAG (fp) replik:

Herr talman! Ingvar Carlsson började med att säga att vi som företräder opposifionen enbart gjorde utfall mot socialdemokrafin och infe hade något eget atf komma med. Då mätte han inte ha lyssnat, åtminstone infe på mitt anförande. Jag tog fram en rad konkreta förslag som vi från folkparfiets sida arbetar för. Jag sade aff vi när def gäller dataområdet borde begränsa samkörningen av register och stärka datainspektionens ställning. Jag sade aft vi skulle fillåta konkurrens i radio och TV, att vi bör avveckla löntagarfonderna och att vi skulle ha en lag mot kollektivanslutning. Jag utvecklade hur vi skulle satsa på lärlingsutbildningen, för att ta några exempel. Så nog redovisade jag på ett antal punkter var folkpartiet står.

Sedan må Ingvar Carlsson förstå atf vi som oppositionspolitiker också har anledning aft med kritiska ögon granska den polifik som regeringen för, Def är faktiskt vår uppgift.

Herr falman! Jag noterade eft enormt intresse frän vice statsministerns sida för den valtekniska samverkan där centern är en av parterna. Han ägnade en sfor del av sitt anförande åt atf med moralisk upprördhet krifisera överenskommelsen. Men jag tycker aff Ingvar Carlsson och socialdemokraterna borde tala med mycket små bokstäver när def gäller moral i politiken,

Bengt Westerberg hade för nägra fimmar sedan här i kammaren en förödande genomgång av svikna socialdemokrafiska vallöften, Värdesäkra

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

pensioner skulle det bli, lovade socialdemokraterna dyrt och heligt. Det blev det inte. Ökat bostadsbyggande skulle def bli, lovade socialdemokraterna dyrt och heligt, Def blev def inte heller. Kostnaderna för arbetslösheten skulle bort, Def var def viktigaste vallöftet av alla. De kostnaderna ökar.

Det finns i dag många, många besvikna människor i Norrbotten, Norduppland och Värmland, där man från socialdemokratiskt håll skapade förväntningar när det gällde jobben som sedan inte alls infriades. Vi har faktiskt, under pågående högkonjunktur, fått rekord i arbetslöshet, både absolut och procentuellt. Vi har i dag 329 000 människor utanför den ordinarie arbetsmarknaden,

Kjell-Olof Feldt lovade i valrörelsen aft socialdemokraterna skulle arbeta för en uppskrivning av den svenska valutan. Sedan fick vi en kraffig devalvering,.Det finns rader av exempel som gör atf jag tycker aft Ingvar Carlsson borde tala med mycket, mycket små bokstäver när han moraliskt dömer uf andra parfier.

Till sist, herr falman; Inte ett svar på frågan om kollektivanslutningen. Ingvar Carlsson är lika tyst som justitieministern. Man kan fala om ett slags tystnadens arrogans mot alla de människor vilkas frihet man grovt kränker genom aff fösa in dem i eft politiskt parfi vars politik de ogillar.

Har infe Ingvar Carlsson någonting aff säga om kollektivanslutningen?

AnL 29 JÖRN SVENSSON (vpk) replik:

Herr falman! Först tycker jag att man från båda sidor skall sluta atf slå varandra i huvudet med tal som uttrycker antalet sysselsatta. Förändringar av dessa tal mäter inte förändringen i sysselsättningen. Det är nämligen sä, att proportionen deltidsarbetande har förändrats kraftigt sedan 1970, och därför kan man inte säga aft antalet sysselsatta är någon mätare på den verkliga utvecklingen av den mängd arbete som står till buds i samhället. Denna mängd har- när man omvandlar antalet deltidsarbetande fill heltidsarbetande - i verkligheten på sikt minskat. Def är def som är ett problem och som ställer en regering inför förpliktelsen aff bekämpa arbetslösheten genom aft skapa fler bestående arbeten, med hjälp av olika samhälleliga aktiviteter.

Med utgångspunkt i detta har jag några frågor som jag vill ställa om den ekonomiska poUtiken, närmast naturligtvis fill Ingvar Carlsson.

När ni fog över regeringsmakfen 1982, satsade ni på en exporfstrafegi. Ni koncentrerade era ansträngningar till denna speciella faktor. Den använde ni för att motivera fortsatta, ganska betydande, reallönesänkningar och uppoffringar för def stora löntagarkollektivet. Def blev alltså en negativ omfördelning, som stod i strid med de principer för konjunkturpolifik och fördelnings; politik som tillhör socialdemokratins så aff sä;:;: klassiska idéarv.

Sedan presenterade ni, och använde i argumenfafiO!'en en enligt min mening felaktig inflafionsfeori, där ni hela tiden försökte fålöiit: Jair att tro atf det var lönerna som var nyckeln till inflationen, att def var lönestegringarna som i första hand skapade inflafionen. Ser ni inte atf defta måste vara felaktigt? Inflafionen visar ju inte någon som helst samstämmighet med förändringarna i lönestegringarna. Man har haft hög inflation samtidigt med

låga lönestegringar och höga lönestegringar samtidigt med relativt låg inflation under de senaste 15-20 åren. Det finns inget sådant samband, helt enkelt på grund av att det finns andra faktorer som spelar större roll, exempelvis produktiviteten och prestationen.

Nu vill ni sätta ett femprocentstak för löntagarna, trots aft ni vet att större delen av dessa 5 % kommer att utgöras av ökad prestation och alltså egenfligen inte alls kommer aft öka inflationstrycket på något sätt. Ni vill ändå använda det för aff hålla tillbaka folk.

Min fråga, som jag skall avsluta resonemanget med, är: Ser ni inte att ni nu när konjunkturen återigen håller på aft försvagas internationellt - en försvagning kommer under nästa år - mäste skapa en större nationell efterfrågan, släppa fram större löneökningar och se till att det blir en större nafionell marknad?

Vad händer annars - om exporten stagnerar? Dä står vi där med ett ökat arbetslöshetsproblem.

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

AUmänpoUtisk debatt

AnL 30 Statsrådet INGVAR CARLSSON:

Herr falman! Olof Johanssons inlägg gör mig beklämd. Jag skall försöka förklara varför.

Jag har varit med om en förfaftningsuppgörelse. Jag var med om atf förhandla fram den. Def är förmodligen den enda jag får vara med om i mitt liv. Författningar skall ju inte ändras ofta.

När vi var överens den kvällen upplevde jag detta som något ganska fint oeh stort. Där hade vi från mycket olika utgångspunkter kunnat resonera oss fram och bli överens om de spelregler som vi skulle lägga fast i Sveriges riksdag och i vår författning.

Def är ju defta det gäller. Det är precis vad Per-Olof Hansson, för aft inte fa en socialdemokrat utan en av de ledande folkpartisterna vid det tillfället, nu har skrivit; Hade vi vetat vad centern nu gör så hade det inte blivit någon överenskommelse. Och jag kan försäkra från socialdemokraternas sida atf def definifivt är så, för detta var så viktigt för oss. Det skrämmer och chockerar mig aft ni infe förstår detta. Jörgen Ullenhags inlägg blir nu verkligen infe bättre. Def är klart att det är så för alla partier, att vi inte har klarat av ett och annat vallöfte. Men det är ju någonting helt annat, detta gäller ju spelreglerna för polifiken. Jag vill säga att vi socialdemokrater alltid har satt en ära i aft leva upp fill de löften som vi har skrivit under i de sammanhangen.

Nu tror jag inte atf ni skall behöva bekymra er för de här rösterna. Jag är övertygad om aff detta bland våra valarbetare och bland våra väljare skapar en stämning som ni kommer atf få känna av när vi räknar samman rösterna på valnatten. Jag tror atf vi kommer att klara 1985 års val trots det här spelet. Men jag har personligen blivit ganska beklämd över det.

Def har talats mycket om arbetslöshetssiffror. Jag tror på den punkten att även om vi bollar med siffror så känner människorna ute i landet igen sig i följande två siffror. I september 1982, när de borgerliga lämnade regeringsmakten , gick 176 000 människor arbetslösa. I september i år var det 140 000,

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

alltså en minskning med nära en fjärdedel. För atf höja siffrorna, som ni har gjort här i dag, har ni räknat in människor med fullständig anställningstrygghet, människor som upplever atf de gör en fullgod insats på den svenska arbetsmarknaden. Jag tror aff de blir ganska förolämpade när ni säger aff de är arbetslösa.

Jag tyckte det var kloka synpunkter som Olof Johansson hade på miljöpolitiken. Det är egentligen bara en motfräga som jag skulle vilja ställa: Är det då så klokt av centern att samarbeta med högern om miljöpolitiken? Tror ni def blir en bra miljöpolifik när ni skall angripa de problem som Olof Johansson så vältaligt beskrev?

Jörgen Ullenhag ställde frågan om kollektivanslutningen. Innan jag ens hade haft min första replik klagade han över aff jag infe hade svarat. Även ett statsråd har väl ändå rätt att få hålla sitt inledningsanförande. Men jag skall nu svara på era fre frågor.

Skall man ha rätt aff själv välja parfi? Svar; ja. Det är ju därför som reservationsrätten hela fiden har funnits i kollektivanslutningen. Efter partikongressen byggde vi f. ö. uf med ytterligare en modell för det stöd som fackföreningarna kan vilja ge.

Den andra frågan: Skall man betala pengar fill eft parfi man ogillar? Nej. Men den som reserverar sig får sina pengar. Jörgen Ullenhag talar litet dunkelt om en fond. Ja, det är i allmänhet så aff de fackliga organisafionerna satsar dessa pengar på utbildningsfrågor inom förbundet.

Den tredje frågan: Skall man ha rätt aft trakassera dem som reserverar sig? Självfallet inte. Jag skulle bestämt ta avstånd från detta. Men i de fall där jag har hört påståenden om sådant utkastas i massmedia och jag har kunnat kontrollera, så har det visat sig atf def inte stämt med verkligheten. Principsvaref är dock alldeles klart.

När jag har sagt defta vill jag också säga en sak fill. Vi har nämligen en arbetsgivarorganisafion som håller på att bli eft nytt parfi, ett fjärde borgerUgt parti - eller skall vi säga femte nu om man räknar med kds - som bara i valrörelsen 1982 satsade 100 milj, kr, i kampen mot socialdemokrafin. Vi hade på vår kongress ombud som var medlemmar i Svenska arbetsgivareföreningen och som inte hade haft en chans atf komma undan när def gällde att vara med och finansiera den kampanjen mot socialdemokratin. När ni nu tar fill så stora ord i den här frågan, så vore det kanske bra om ni på den här punkten sopade rent framför egen dörr först,

Lars Tobisson ställde frågan: När kommer vi tillbaka till det dåliga konkurrensläge som rådde i september 1982? Kan en framtidsminisfer säga någonfing om det? Ja, jag tror aff jag kan ge eft ganska klart svar på den frågan. När så småningom - teoretiskt - en borgerUg regering återigen har fungerat i sex år, då har man nog förstört värt konkurrensläge genom aft inte se till aft utgifter och inkomster går ihop. Ungefär sex år efter eft borgerligt regeringsskifte är mitt svar.

Om regionalpolifiken, som fogs upp av Olof Johansson, skulle jag vilja säga följande.

Under första hälften av 1970-falef ersattes utflyttningen från skogslänen av

en nettoinflyffning. Skogslänens andel av indusfrisysselsättningen steg oavbrutet under den socialdemokrafiska regeringsperioden. Under den borgerliga regeringsperioden bröts denna utveckling. Skogslänen förlorade 26 900 industrijobb. Arbetslösheten bland skogslänens ungdomar slog alla tidigare rekord, Stockholms län, som är min valkrets - jag skall kanske infe klaga, men fakta måste ju framläggas - fick en mycket stark befolkningstillväxt. Under den borgerliga regeringsfiden mer än fördubblades befolkningsökningen, med uppemot 39%,

De sista minuterna av detta inlägg, herr talman, skulle jag vilja ägna åt aft diskutera moderaterna och skatterna, dvs, det som Lars Tobisson fog upp i sitt första inlägg.

Moderaterna hävdar atf vi socialdemokrater har höjt skatterna med ca 26 miljarder kronor. Ena gången nämner man siffran 7 000 kr, per hushåll och andra gången 8 000 kr. Sanningen är fakfiskt den atf vi genom skatteomläggningen kunnat minska inkomstskatterna med sammanlagt 11 miljarder kronor. Vad regeringen faktiskt gjort är följande.

Vi har ökat skatteinkomsterna - ja, def har vi gjort. Men den främsta orsaken till defta är aff vi, i motsats till vad de borgerliga regeringarna lyckades med, har lyckats få till stånd en fillväxt i svensk ekonomi, som i sin tur ökat de samlade inkomsterna i samhället. Det har varit möjligt genom atf skatteinkomsterna kunnat öka, utan atf skatterna nämnvärt har behövt höjas.

Som ett led i saneringen av de borgerliga underskotfen i vår ekonomi har vi i och för sig höjt förmögenhetsskatten och infört omsättningsskatt pä akfiehandeln. Men def är ju inte sådant som drabbar de vanliga hushållen -bortsett från def skaffepaket som vi presenterade i går.

Låt oss se pä de borgerligas agerande och pä den moderata kritiken. När ni själva var i regeringsställning höjdes skaftekvoten från 48,5 % år 1976 till 51% år 1981, Det s, k, inflationsskyddet av skatterna blev sä atf säga en tvåårig parenfes, Def upphävdes i praktiken genom eft riksdagsbeslut år 1980, Därefter skärptes den statliga inkomstskaften både år 1981 och år 1982, med sammanlagt över 5 miljarder kronor, jämfört med ett fullständigt inflationsskydd. Moderaterna höjde under sina regeringsår 74 skatter, och de höjde dessutom tempot. Från början var def nämligen en skattehöjning var fjärde vecka. Sedan blev det en skaftehöjning var fjortonde dag. Sommaren 1980 beslutade den borgerliga riksdagsmajoritefen vid en extrainkallad riksdag med en rösts majoritet om den kanske största skattehöjningen i modern svensk historia. Totalt höjdes 12 olika skatter, som då beräknades inbringa 8,65 miljarder kronor. Det motsvarar i dagens penningvärde närmare 12 miljarder kronor.

Moderaterna genomdrev 20 höjningar av olika arbetsgivaravgifter. De lagstadgade arbetsgivaravgifterna steg från 24 % fill 33 %. Enbart under de moderata regeringsåren 1976-1980 och 1980-1981 steg skatter och avgifter med 13 miljarder kronor, i 1975 års penningvärde, Def motsvarar ungefär 23 miljarder kronor i dag.

Ja, def är många siffror som jag här har rabblat upp. Men det här är fakta.

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

När det gäller aff höja skatterna har moderaterna verkligen varit goda läromästare.

AnL 31 LARS TOBISSON (m) repUk:

Herr talman! Ingvar Carlsson är sannerligen ingen vidare framtidsminisfer. Vad han nyss grävt i är gamla, felakfiga beräkningar som har redovisats för sedan länge gångna år. Det var vad han kunde komma tillbaka till i sin replik.

I sift huvudanförande hade han ytterligare en sädan här socialdemokrafisk uträkning om hur moderata besparingar slår. Med hjälp av konstruerade exempel, glidande tolkningar och rena felaktigheter får man fram sådana fiktiva siffror. Naturligtvis finns def en uppenbar förklaring fill denna kampanj; ju mera socialdemokraterna vill dölja resultaten av sin egen politik, vilka kommenteras i Aftonbladet i dag, desto mera blåser de i stridsfrumpefen som är riktad mot oss.

Vad är det då regeringen vill maskera med sin rökufläggning? Jo, det är alla dessa skattehöjningar som slår rakt på familjernas hushållskassor. Def kom en ny smäll i går - en dryg tusenlapp ovanpå de 7 000 kr. som den nya socialdemokratiska regeringen hitfills har kostat ett normalhushåll.

För ett år sedan lovade ni reallönehöjningar för familjerna. Sådana har det inte blivit. I stället har hushållens reala, disponibla inkomster minskat med ungefär 2 % om året. 40 % av familjerna lever i dag under skälig levnadsnivå.

I fjol sjönk hushållens sparkvot till noll - hushållen slutade helt enkelt spara. I år blir det än värre. Nu sjunker kvoten under noll. För första gången i modern tid lånar hushållen och skuldsätter sig för sina dagliga utgifter. Under de senaste åren har antalet exekufiva auktioner på småhus femfaldigats. Angreppen på villaägarnas ekonomi börjar ge resultat.

Det är detta som regeringen vill dölja. Men det handlar infe om några konstruerade fall eller fingerade exempel - def är fakta direkt ur den svenska verkligheten. Tala om aft knocka folket!

Ni socialdemokrater tror aft polifiker kan skapa jobb genom aft fa ut högre skatter och anslå dessa pengar fill jobb inom den offentliga sektorn. Närskall ni lära er att skattehöjningar förstör arbetstillfällen genom att höja kostnadsnivån och minska den privata efterfrågan?

Vi moderater menar att bara marknaden kan klara uppgiften aff skapa jobb. I en marknadsekonomi är det ytterst konsumenternas efterfrågan som bestämmer produktionens inriktning och omfattning. Och def är endast genom aff näringslivet vinner nya kunder som det kan bli nya jobb.

Med den politik regeringen för, med den fortsatt snabba prisstegringen och fackets obenägenhet aft hålla igen på lönesidan för aff fä fram fler jobb, kommer tyvärr arbetslöshetssiffrorna om någon fid att stiga till tidigare i Sverige aldrig kända nivåer. Kan framtidsminisfern bestrida att detta är den föga tilltalande framtid som hans regering nu är pä väg att föra oss in i?

AnL 32 OLOF JOHANSSON (c) replik;

Herr falman! Jag skall gärna erkänna att det som Jörn Svensson tog upp och som i hög grad är kopplat fill Ingvar Carlssons inlägg naturligtvis är en poäng - antalet sysselsatta är ju inte något exakt mått på utvecklingen beträffande arbetad fid. Men min poäng till Ingvar Carlsson var aff det nu från socialdemokratins sida passar aff i olika debatter nämna antalet sysselsatta - i oppositionsställning passade det inte. Då var def viljan def var fel på - så anklagades vi.

Def är också viktigt aff komma ihåg det som inte heller nämns så ofta i dag, de 75 000-100 000 jobb i svensk industri som räddades genom en akfiv industripolitik oeh krispolitik. I dag är akuten stängd - def kan ni upprätthålla genom konjunkturerna. Men vad händer i eft läge när vi återfår en del av dessa strukturproblem? Kommer akuten också då aff vara stängd? Jag tycker nog att regeringen och berörda statsråd ibland gör alltför stor poäng av detta. Det finns anledning att tänka på defta när man jämför högkonjunktur och lågkonjunktur.

Beträffande de exakta talen: Aff jämföra 140 000 arbetslösa i dag med 176 000 när det var en icke-socialistisk regering och sedan glömma bort atf man i dag har 38 800 ungdomar i ungdomslag - vi medverkade också fill atf dessa kom till - låt vara aff man samfidigt har några färre i beredskapsarbeten, def innebär naturligtvis aft man infe jämför korrekt,

Def gjorde Ingvar Carlsson infe heller när def gäller flytfningsrörelserna fidigare här i landet. Han använde en siffra om industrijobb som förlorats i stödområdet, eller om def var Norrland, men han talade om befolkningsökningen i Stockholms län. Sådana jämförelser är infe heller särskilt bra. Antalet industrijobb minskade som bekant i betydande utsträckning under krisåren.

Lät mig fill sist bara göra den kommentaren aff jag noterade aft Ingvar Carlsson inte svarade på mina frågor om var förbudet mot valfeknisk samverkan finns. Jag skall läsa 3 kap. 7§ första stycket i regeringsformen;

"Mandaten fördelas mellan partier. Med parti avses varje sammanslutning eller grupp av väljare, som uppträder i val under särskild beteckning."

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AllmänpoUtisk debatt

AnL 33 JÖRGEN ULLENHAG (fp) replik;

Herr falman! Jag sade i mitt förra inlägg att Ingvar Carlsson skulle dämpa tonen och inte fortsätta med denna väldiga moraliska upprördhet över vad han anser aff centerpartiet har gjort, mot bakgrund av alla de svikna vallöften som Ingvar Carlsson har ett ansvar för. Ingvar Carlssons svar tyder på atf han anser atf det infe är så noga med ett och annat sviket vallöfte, men att en uppgörelse som gäller spelreglerna för demokratin däremot infe får svikas.

Jag vill för tydlighetens skull säga atf det för folkpartiet är kristallklart atf --"n skall hålla överenskommelser om demokrafins spelregler och låta bli aft ställa uf vallöften som man vet aft man infe kan infria. Flera av de vallöften som socialdemokraterna ställde ut visste de att de aldrig skulle ha en chans atf infria.

När def gäller sysselsättningen, herr talman, finns det 140 000 arbetslösa,

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

189 200 människor i arbetsmarknadspolifiska åtgärder, sammantaget 329 200 utanför den reguljära arbetsmarknaden. Jag vet infe vad människorna i Sverige trodde när de såg socialdemokraternas valaffischer i 1982 års val, där det stod att def i socialdemokratins Sverige infe gick 153 000 arbetslösa. De trodde kanske aft det mitt under högkonjunkturen skulle finnas 140 000 i öppen arbetslöshet och 189 200 i åtgärder av olika slag. Jag förmodar att de inte trodde def, utan aft socialdemokraterna skulle göra mycket mer för sysselsättningen. Det är mot den bakgrunden som vi får se den socialdemokrafiska partikongressen, som bitvis var en enda lång anklagelseprocess mot den socialdemokratiska regeringen för att den hade misslyckats på sysselsättningens område.

Till sist kollektivanslutningen. Skäms inte Ingvar Carlsson det allra minsta för att ni i dag plockar pengar av en kvarts miljon människor som infe röstar på socialdemokraterna? Aftonbladet skäms, för aff dagen efter vår debatt här i förra veckan skrevs där följande:

"I en demokrati som vår är kollektivanslutning av enskilda individer ett övergrepp mot människors integritet och rätt och frihet aff själva välja politiskt parfi och ideologi. Och den är ett intrång i valhemligheten."

Just def, herr framtidsminister! Den är ett intrång i valhemligheten.

Kommer ni frän socialdemokratiskt håll att ha mage atf fa ordet frihet i era munnar samtidigt som ni försvarar det övergrepp mot enskilda människor som kollektivanslutningen innebär?

AnL 34 JÖRN SVENSSON (vpk) replik:

Herr falman! Ingvar Carlsson kanske har svårt aff hinna med atf diskutera ekonomiska problem med mig, så jag skall avstå från att föra den debatten. Jag skall försöka med något annat, och blanda mig i debatten om kollekfivanslufningen igen.

Jag viU ställa en allvarlig fråga till Ingvar Carlsson. Det är ändå uppenbart aff en sådan företeelse som kollektivanslutningen till SAP i den form den nu förekommer knappast kan principiellt försvaras. Den har mist den eventuella historiska bakgrund som den kanske en gång har haft.

Def är nu inte själva den kollekfiva anslutningsformen som sådan som är stötande, utan def är def förhällandet aft om en fackförening beslutar aft kollektivt ansluta sig till ett politiskt parti finns def i svenskt arbetsliv i 99 fall av 100 inget alternafiv för den fackligt anslutne. Def finns ingen fackförening som står utanför de poUtiska partierna och som han eller hon kan ansluta sig fill. Det är i regel bara ett förbund som organiserar på arbetsplatsen och i de här aktuella yrkesgrupperna. Därför blir man tvungen att följa med. Det är däri övergreppet mot def personliga ställningstagandet består.

Dessutom tycker åtminstone jag aft fackföreningar och fackföreningsrörelsen skall ha en större bredd än de polifiska parfierna inom arbetarrörelsen. Det är viktigt aff människor som infe är socialdemokrater, som kanske infe ens sympatiserar med något av arbetarpartierna, också känner sig hemma i facket, att de känner solidaritet på eft naturligt sätt med organisationen, med arbetskamraterna och med den samhällsklass som där är organiserad. Def är

väldigt vikfigt för arbetarrörelsen, inte minst ur pedagogisk synpunkt, att detta samband och denna samhörighet finns och inte störs av atf man påtvingar enskilda människor något som de inte vill ha.

I verkligheten klämmer naturligtvis skon på den punkten att de socialdemokrafiska valfonderna skulle förlora ganska betydande belopp. Men defta är också en sak som kan ordnas på annat sätt. Def går mycket väl atf utan att kränka några enskilda personer besluta atf fackföreningen regelmässigt skall kunna ekonomiskt stödja politiska organisafioner som den finner arbetar för medlemmarnas samlade intressen. Det kan man fortfarande ha kvar; sådant går allfid atf ordna.

Anledningen fill aff jag ställer dessa frågor till Ingvar Carlsson är att sä länge defta arrangemang består är och förblir det en politisk och moralisk belastning för arbetarrörelsen, som denna bör städa undan i sift eget renlighefsinfresse. När man ser vissa av de borgerliga motionerna fill Sveriges riksdag och ser hur def för de borgerliga infe bara handlar om kollektivanslutningen, utan atf de tänker använda kollekfivanslufningslagen som en murbräcka för aff börja lagstifta också i andra angelägenheter, som skall kunna inskränka de fackliga organisationernas handlingsfrihet, framstår det tydligt atf vi mäste undanröja detta argument som de borgerliga ständigt kastar emot oss.

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

AnL 35 Statsrådet INGVAR CARLSSON:

Herr talman! Jag skulle vilja avsluta debatten om centern och kds genom aft be Olof Johansson ta ett samtal med Bertil Fiskesjö, som är centerns konsfifutionelle expert. Han har stått i denna talarstol vid eft flertal tillfällen och mofiveraf varför 4-procenfsspärren finns och varför vi har träffat överenskommelse om denna 4-procenfsspärr. Det är möjligt aft Berfil Fiskesjö som gammal universitetslärare har större pedagogiska förutsättningar än jag aff förklara detta. Jag kan inte uttrycka det pä annat sätt än jag har gjort i dagens debatt, och har Olof Johansson fortfarande infe förstått varför jag tycker def som nu sker är så upprörande kan jag bara konstatera aft jag har misslyckats. Jag har använt de argument som jag tycker är rimliga. Men, Olof Johansson, fa kontakt med Bertil Fiskesjö, som är den i ert parfi som verkligen kan de här frågorna. Han är säkert beredd aff precis på samma sätt som jag har gjort här mofivera varför defta är en orimlig åtgärd. - Fortfarande tycker jag atf def är märkligt när folkparfirepresenfanten säger aff vi har att svara för så många svikna vallöften och undrar om infe Ingvar Carlsson far allvarligt på dem. Det är klart atf jag gör. Jag tycker aff parfierna skall anstränga sig fill def yttersta. Jag har också försökt säga aft de kanske infe allfid har lyckats helt och hållet pä den punkten.

Vi kan som exempel ta folkpartiregeringens påstående i valrörelsen 1979 atf alla kurvor visar uppåt. Där gav ni i hela den avgörande frågan om den ekonomiska poUtiken människorna intrycket atf nu var krisen över. Det är klart aff ni infe riktigt har lyckats leva upp fUl de vallöftena. Jag har sagt: I sådana frågor misslyckas ni ibland. Det är kanske t, o, m, mänskligt, Def är något helt annat än atf öppet bryta mot en överenskommelse om förfatfning-

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

AllmänpoUtisk debatt

en. Där handlar det inte om oförmåga utan om en uppenbar ovilja aft acceptera de spelregler som finns, Def är för mig obegripligt att infe Jörgen Ullenhag fattar detta. Folkpartiet har ändå ägnat ett betydande intresse åt författningsfrågor.

Eftersom jag tidigare har sagt positiva saker om Berfil Ohlin skulle jag om den förre folkpartiledaren vilja upprepa, att han med all säkerhet i dag skulle ha lyssnat till Jörgen Ullenhag med sfor förvåning. Han skulle säkert ha känt betydUgt mer frändskap med den folkpartirepresentanf som sade: Hade vi vetat hur centern skulle handla här, hade det infe blivit någon uppgörelse över huvud taget.

När def gäller kollektivanslutningen tycker jag att diskussionen förs som om reservationsrätten inte existerade. Om så hade varit fallet, hade jag på eft helt annat sätt kunnat förstå de synpunkter som här har kommit fram. Men den rätten är en vikfig del i kollektivanslutningen. Dessutom är det naturligtvis så, som Jörn Svensson var inne på, att defta är en mycket viktig del av arbetarrörelsens historia. Denna fackligt-politiska samverkan har varit vår kraft när det gällt aft stå emot angreppen från de borgerliga parfierna och kapitalstarka företag. Vi kan inte se någon avmattning i den aktiviteten, Jörn Svensson, utan vi upplever en oerhörd uppladdning. Då må def väl vara oss förlåtet om vi i den situationen är mycket försiktiga vad gäller frågan hur vi skall försvaga vår organisatoriska styrka. Men vi har vidtagit en ärligt menad åtgärd för att ge dem ett alternafiv som upplever de lokala fackliga organisationerna på så sätt aff de vill ha ett sådant. Det alternafivet finns nu, och därför behöver inte den enskilde på något sätt komma i den samvetskonflikt som Jörn Svensson och Jörgen Ullenhag här har tagit upp.

Herr falman! Efter att ha lyssnat fill debatten i bostadsfrågan i dag, tycker jag aft en sak är ganska klar. Här har förts en diskussion som om människor bara bor i villor och småhus. Det är viktigt nog. Vi skall diskutera människornas boendevillkor. Det är vi socialdemokrater beredda att ställa upp på. Vi skulle kunna visa hur def under de borgerliga åren faktiskt vidtogs ganska kraftfulla åtgärder, som ledde till betydande kosfnadsstegringar för småhusfolkef under åren 1976-1982. Def vet de själva bäst!

Men är def ändå infe märkligt atf de borgerliga partierna infe har haft ett ord atf säga om alla de människor som bor i flerfamiljshus, som har drabbats av fastighetsskatten ett och ett halvt är före villaägarna. De har inte sagt eft ord om deras problem när det gäller aft betala hyror och andra kostnader. Detta är något som flerfamiljshusens människor - bostadsräffsinnehavare och hyresfagare - skall lägga på minnet i dag, nämligen aft de, om de vill ha gehör för sina synpunkter, nog får vända sig fill socialdemokraterna.

Nu tvingas t. o. m. moderaterna att erkänna aft det går ganska bra för Sverige och svensk ekonomi. Ulf Adelsohn försökte åter komma undan def genom att åberopa atf Palmes och Reagans ordval var likartade. Gösta Bohman har gjort def fidigare genom att säga att Feldt för en moderat politik. Def är väl ingen som tror ett ögonblick på det! Men jag har ändå en motfräga, som Gösta Bohman kanske kan besvara när han sä småningom kommer upp i debatten: Varför i all sin dagar förde infe Gösta Bohman en sådan moderat

politik under sin fid som ekonomiminister? Då hade vi sluppit mänga av de problem vi har i dag. Men vi kan tyvärr inte ha några förhoppningar om atf en borgerlig regering skulle föra def Gösta Bohman kallar en moderat politik. Det blir nog en socialdemokratisk polifik av gammalt gott märke, som Wigforss, Sköld och Sträng har fört innan Kjell-Olof Feldt gick in som finansminister.

Däremot kan man ju fundera litet över de borgerliga företrädarnas argumentation. Man skall ju ändå försöka förstå dem. En sak som slagit mig, eftersom vi diskuterat underskotten, är att de borgerliga partierna aldrig har varit med om aft minska budgetunderskotten. De har bara varit med om atf öka dessa underskott. Därför kanske vi inte kan begära att de riktigt skall förstå den typ av åtgärder vi vidtar. De har bara varit med om aff våldsamt öka budgetunderskotten, men def finns inte en borgerlig regering i modern tid som har minskat budgetunderskotten. Därför får vi kanske, för atf fala moderaternas språk, ha tolerans på den här punkten - inte bara mot mittenparfierna utan också mot moderaterna.

Jag har varit något förvånad över att de borgerliga parfiernas företrädare ägnat så stor del av sina inlägg åt att tala om socialdemokratisk politik. Egentligen är jag smickrad. Men att man från borgerligt håll näsfan infe utnyttjat något tillfälle atf resonera om sin egen politik förvånar mig.

Vad är det borgerliga alternativet? Hur mycket skulle ni satsa på arbetsmarknadspolitiken? Vi har redovisat vårt belopp. Hur skulle ni finansiera en sådan satsning? Hur mycket skulle ni vilja satsa på investeringsprogram av def slag vi presenterat? Vad har ni för alternafiv till förnyelsefonderna, som skall finansiera en bred utbildning rörande den nya tekniken och som skall hjälpa oss aft finansiera delar av forskningsanslagen? Vad har ni för alternativ till den föreslagna bensinskatfehöjningen? Bensinpriset kommer trots allt fortfarande aff ligga 50 öre under den nivå som den borgerliga regeringen i Norge - utan budgetunderskott och med väldiga oljefillgångar -anser sig behöva hålla.

Jag tycker att de borgerlijga oppositionspartierna är väldigt bra på aft fala i opposition och krifisera - man visar stor skicklighet. Men när ni fick regeringsansvaret under sex år, greps ni av stora skälvan och av handlingsförlamning. Den enda utväg ni hittade var aff låna utomlands.

Jag undrar om vi infe på sätt och vis har funnit våra rätta roller. De borgerliga parfierna är obestridligen bäst på atf opponera och krifisera. Vi socialdemokrater känner oss mera hemma när det gäller aft regera och aff fa ansvar. Nu finns alltså dessa roller. Vi kan för vär del lova atf efter bästa förmåga försöka klara vår roll, och vi har visst förtroende för atf de borgerliga partierna klarar sin roll. Det är, herr talman, en bra ansvarsfördelning.

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

AllmänpoUtisk debatt

Andre vice talmannen anmälde att Olof Johansson och Jörgen Ullenhag anhållit att till protokollet få antecknat atf de infe ägde rätt fill ytterligare repliker.

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

AnL 36 ALF WENNERFORS (m):

Herr talman! Vi vill för def första lägga om den ekonomiska politiken och sysselsäffningspolifiken så aff Sverige på nytt får ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning.

Detta är ett citat, och det var Kjell-Olof Feldt som uttalade def här den 10 juni 1982, Han sade det i riksdagshuset vid Sergels torg. Han var i opposifion, och def var tre månader kvar fill 1982 års val.

En politik som oundvikligen skapar arbetslöshet kan aldrig accepteras av socialdemokratin,

Def är ett annat citat. Och vem uttalade detta? Jo, def var Olof Palme, Ocksä det här uttalandet gjordes i den riksdagsdebatt som jag nyss nämnde, Olof Palme var i opposifion, och def citerade löftet var ett av många löften säväl i den här debatten som i 1982 års valrörelse. Låt oss bara få regeringsansvaret så skaU vi snabbt minska arbetslösheten, var det genomgående temat.

Hur ser def uf i dag? Har den socialdemokratiska regeringen klarat krisen på arbetsmarknaden? Har Palme och Feldt och andra hållit sina löften? Svaret är nej. Men två år är en för kort tid, säger någon. Ja, Olof Palme lovade att problemen skulle lösas snabbt, Def har nu gått två år, men problemen är inte lösta.

Men är man då inte pä rätt väg? frågar någon annan. Jag beklagar, Def kan man inte påstå med bästa vilja i världen. Arbetslösheten är med svenska mätt mätt mycket sfor. Ja, den är större än någonsin. Den är större än i fjol, och den är större än i förfjol. Men den öppna arbetslösheten har ju gått ned fill 140 000, invänder nägon. Ja, jag medger aff en liten nedgång kan noteras. Och fatfas bara annat - många, mänga miljoner har satsats. En kraffig devalvering har genomförts, och vi befinner oss i en högkonjunktur,

Å andra sidan kan vi infe nöja oss med att mäta bara den öppna arbetslösheten, som nu är drygt 3 %, En mängd människor har beredskapsarbete , deltar i arbetsmarknadsutbildning eller befinner sig i skyddad verksamhet. En mängd ungdomar är föremål för arbetsmarknadspolifiska åtgärder.

Den totala arbetslösheten är större än någonsin. Den är nu större än 7 %, Ca 330 000 kvinnor och män sfär i dag ofrivilligt utanför den reguljära arbetsmarknaden. I september 1982 var antalet 300 000. Antalet långtidsarbefslösa, dvs, personer som har varit arbetslösa mer än 6 månader, bara ökar, I den proposition som regeringen presenterade i går oeh som vi i dag har fått på våra bänkar påtalas detta och föreslås en del åtgärder. Men man talar infe om hur stort antalet är. Man kan fråga: Varför döljs detta? Det kan möjligen vara en sinkadus. När def gäller öppet arbetslösa är det senaste antalet 36 000, Räknar man med också de människor som är eller har varit föremål för arbetsmarknadspolifiska åtgärder och som kan anses ha varit långfidsarbetslösa, blir det verkliga antalet ännu större.

Vi vet att def i vissa delar av landet finns en - i några delar stor- efterfrågan på arbetskraft. Men lämpliga arbetssökande saknas, I andra delar är arbetslösheten sfor, men de rikfiga jobben saknas. Arbetsmarknaden blir allt stelare och orörligare.

För varje dag som går står det mer och mer klart att den socialdemokrafiska regeringen har misslyckats med, som man säger, sin viktigaste fråga. Arbetslösheten ökar, och den har under de senaste två åren ökat snabbare hos oss än i andra OECD-länder, Så gott som varenda månad sedan den socialdemokrafiska regeringen tillträdde har den totala arbetslösheten ökat i förhållande fill motsvarande månad året före. Vad värre är; Antalet rikfiga jobb har inte ökat utan t, o, m, minskat. Var och en som nu lyssnar försfår atf denna negativa utveckling är ytterst oroande. För de löntagare som har jobb ökar otryggheten. För de arbetslösa ökar hopplösheten. För de unga som infe har riktiga jobb eller som håller på aft avsluta sin yrkesutbildning är den socialdemokrafiska polifiken en tragedi,

I anslutning till detta sista beträffande situationen för de unga vill jag göra kammarens ledamöter uppmärksamma på aft arbetsmarknadsministern skall svara pä en intressant interpellation om några veckor. Det är min partivän och riksdagskollega Bengt Wittbom, som i en interpellafion har ställt nio frågor beträffande ungdomsproblemen på defta område,

I augusfi var 53 000 ungdomar mellan 16 och 24 är öppet arbetslösa, 3 800 hade beredskapsarbete, 9 500 befann sig i arbetsmarknadsutbildning och 30 000 i ungdomslag. Nära 100 000 ungdomar stod alltså utanför de rikfiga jobben, I dag har vi ca 40 000 i ungdomslag, lika många människor som def finns invånare i min hemkommun Sollentuna,

Dessa ungdomar har visserligen sysselsättning för tillfället, och det kan vara bra. Men vad blir effekterna? Varf leder defta? Det har nu gjorts utvärderingar. Arbetsmarknadsministerns svar på intepellationen här framdeles skall bli mycket intressant att fa del av. Hittills tyder ungdomslagsexpe-rimentet på fastlåsningseffekfer. Så gott som alla ungdomar slussas in i offentliga sektorn, när de fill övervägande del borde slussas in i den enskilda sektorn och alldeles särskilt in i de expanderande branscherna. Men detta får kammaren som sagt tillfälle atf återkomma till.

Vad gör nu regeringen för aff i sista stund försöka rädda ansiktet inför valet nästa år? Man höjer skatterna med 4 miljarder. Man höjer skatterna i ett land som har världens högsta skaftetryck. De enskilda människorna får mindre valfrihet. Barnfamiljerna får det ännu besvärligare. Barnbidragshöjningen från årsskiftet är nu helt uppäten. För alla miljonfals människor som vill aff def skall löna sig atf arbeta, aff ta i litet extra, atf fa större ansvar, blir tillvaron ännu hopplösare.

För människorna ökar problemen. För företagen ökar också problemen. Stimulansen minskar. Tron på framtiden svikfar. Jag träffade småföretagare i måndags kväll. En del av dem har fidigare röstat socialdemokratiskt. Flera av dem berättade aff de skulle kunna anställa folk. Det finns jobb, sade de, men vi vågar infe fa ansvar för anställda i dessa tider med alla dessa lagar och regler och med all denna byråkrafi och alla kostnader, Def är ju knappt så jag klarar mig och min familj på aft vara ensamföretagare, sade en av dem.

Vad skall ni nu göra med dessa ytterligare skaffemiljarder som ni skall fa från det redan skatfetröfta svenska folket? 1,75 miljarder skall användas för atf ytterligare lappa på det arbetsmarknadspolifiska lapptäcket. Det är

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

7 Riksdagens protokoll 1984/85:15-16

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

A llmänpolitisk debatt

offenfliga sektorn som skall expandera. Vi har världens största offentliga sektor. Med öppna ögon tänker ni ytterligare öka den. Behövs det verkligen flera Folkets hus och ishallar i landet? Def kanske det gör, och rättare sagt är frågan; Har vi råd?

Ni expedierar kongressbeslutet atf öka den offenfliga sektorn, och det är högst olyckligt. Ni skapar faktiskt ytterligare fasta jobb i kommunerna. Förstår ni inte att det är nya riktiga jobb i den enskilda sektorn som skall skapas?

Lilly Hansson, gruppledare för den socialdemokratiska riksdagsgruppen, kommer snart upp i debatten. För nästan exakt två år sedan - det skiljer bara pä fre dagar - stod Lilly Hansson som nyvald gruppledare i talarstolen i det dåvarande riksdagshuset vid Sergels torg. Hon sade bl. a. atf sysselsättningen, rätten fill arbete, har varit en viktig fråga i den nyligen avslutade valrörelsen. För oss socialdemokrater är rätten till ett arbete en av de viktigaste frågorna att klara av, sade Lilly Hansson. Hon citerade t.o.m. Ernst Wigforss för atf rikfigt rejält understryka frågans betydelse.

Det har gått två år nu. Vi står här med facit i hand. Vad säger Lilly Hansson i dag? Hur förklarar Lilly Hansson misslyckandet?

När jag ställer den här centrala frågan till gruppledaren för den socialdemokratiska gruppen i kammaren, skall jag försöka vara lika just som Lilly Hansson var i den allmänpolitiska debatten 1982. Jag vill infe påstå, sade hon, atf hela misslyckandet beror på den borgerliga regeringspolitiken. Jag skall säga pä samma sätt; Misslyckandet i dag beror infe bara på den felaktiga socialdemokratiska regeringspolitiken. Men den största delen av skulden får allt regeringen ta på sig, och def är detta jag tycker att Lilly Hansson skall förklara för kammaren.

Mitt råd till Lilly Hansson är; Försök aft få regeringen aft lägga om polifiken. Pröva nya vägar! Sank skattetrycket! Avreglera! Sfimulera! Se snarast till aft det lönar sig atf arbeta, atf fa ansvar, att förbättra sin yrkesskicklighet!

Jag och några moderata kolleger var pä Sporrong i Norrtälje i måndags. Sporrong gör just nu def nya socialdemokrafiska märket, som jag ser på en del kavajer här i kammaren. Man berättade aft bland de anställda måste man bl. a. ha några extra yrkesskickliga verktygsmakare. I deras arbetsuppgifter var det inte bara fråga om att göra verktyg på tiondelar när. Det gällde hundradelar.

Måste man betala extra hög lön för aft locka till sig sådana arbetstagare? frågade vi. Självfallet, blev svaret.

Hur går det ihop med den solidariska lönepolitiken? frågade vi Metallklubbens ordförande. Hans svar var verkligen belysande för hur förnuftiga människor utanför det här huset ser pä tillvaron. Han sade helt enkelt att företaget står och faller med en skicklig yrkesarbetare. Det är klart, sade han, aft hon eller han skall ha bättre betalt.

Metallklubbens ordförande sade inte uttryckligen aft det skall löna sig att vara skicklig i sitt jobb och aft ta ansvar. Men han menade det.

Nej, Lilly Hansson och övriga socialdemokrater i kammaren, det gäller att

minska budgetunderskottet, det gäller atf minska behovet av lån, det gäller Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AllmäitpoUtisk debatt

aft minska räntekostnaderna, def gäller att sänka skattetrycket, att avreglera produktionen och atf föra över verksamheter från den offentliga sektorn till den enskilda. Det gäller aft avveckla löntagarfonderna.

Herr falman! Def är allt detta och en återhållsam lönebildning- löner som produktiviteten tillåter - som skall skapa nya jobb och trygga jobb och, infe minst, valfrihet när def gäller att välja jobb och, allra sist men också viktigt, spännande framtidsmöjligheter för de unga i Sverige,

AnL 37 ARNE FRANSSON (c):

Herr talman! I socialdemokratins Sverige gick def i september månad 140 000 människor arbetslösa, och drygt 160 000 personer var föremål för arbetsmarknadsåtgärder av olika slag. Till detta kommer 28 000 personer på rekryferingsplafser. Dessa siffror bekräftar atf socialdemokraterna inte har lyckats så där speciellt väl atf klara sysselsättningen trots konjunkturuppgången. Jag tar infe fill starkare uttryck och avhåller mig från sådana formuleringar som socialdemokraterna använde i oppositionsställning. Som ni säkerUgen minns, ärade kammarledamöter, påstod de då att den dåvarande mittenregeringen medvetet förde en politik som innebar atf 30 000-40 000 människor gick onödigt arbetslösa. Så var det naturligtvis inte.

Tvingas vi aff gå in i en lågkonjunktur med stor arbetslöshet och många människor i arbetsmarknadspolifiska åtgärder, innebär detta att våra möjligheter att på eft något så när acceptabelt sätt klara sysselsättningen under en lågkonjunktur minskar. Det finns alltså sfor risk för växande problem, som kommer atf leda fill ökad arbetslöshet.

Socialdemokraterna talar ofta om att Sverige är på rätt väg. Ett av inslagen är aff man skulle ha återgått fill arbetslinjen och lämnat kontanflinjen. Stämmer dessa uttalanden med verkligheten?

Under budgetåret 1982/83 gick 25,8% av de arbetsmarknadspolifiska medlen till arbetslöshetsersättning, medan motsvarande siffra för budgetåret 1983/84 var drygt 29%, Def innebär alltså att en aUt större del av de arbetsmarknadspolifiska resurserna används för utbetalning fill människor som av olika orsaker blivit arbetslösa. Verkligheten är någonting annat än vad som förkunnas av socialdemokraterna. För aft åstadkomma posifiva effekter på produkfion och sysselsättning är det nödvändigt med en förändring av den ekonomiska politiken, Polifiken mäste utformas sä, aft man i ökad utsträckning slår vakt om de enskilda människornas initiativförmåga, möjlighet atf ta ansvar och frihet aff göra egna val. En sådan grundsyn kräver en väl fungerande marknadsekonomi, som fill sin karaktär måste vara decentralistiskt inriktad. Det finns inget utrymme för kollektiva löntagarfonder i en sådan ekonomi,

I en socialt anpassad marknadsekonomi är def nödvändigt med en ökad satsning på de mindre och medelstora företagen, I dag är över 350 000 personer sysselsatta i industriföretag med mindre än 10 anställda. Under förra riksmötet föreslog centern åtgärder som innebar förbättringar för de

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

AUmänpoUtisk debatt

100

mindre och medelstora företagens möjligheter att utvecklas positivt. Vi föreslog bl, a, slopande av beskattningen av i företagen arbetande kapital, sänkning av sjukförsäkringsavgiften med 5 procentenheter när def gäller företag med upp till 15 anställda. Vi är övertygade om att den nödvändiga sysselsättningsökningen inom industrin kan komma i just denna typ av företag.

För att kunna klara sysselsättningen i olika delar av landet krävs en akfiv regionalpolitik. Vi ställer oss infe bakom en ökad flyttlasspolitik, för den löser inga problem. Vi mäste utforma regionalpolitiken på så sätt aft de sämst ställda regionerna får det bästa stödet. Därför måste arbetsgivaravgifterna differentieras till förmån för inlandskommunerna i skogslänen. Vi måste ställa ytterligare medel till förfogande för utvecklingsfonder, ökat glesbygdsstöd och de s.k. länsanslagen. Överföringen av ytterligare medel från def arbetsmarknadspolitiska anslaget till länsanslagen för fasta jobb måste fortsätta. Förra riksmötets beslut om ytterligare 100 milj. kr. till länsanslaget var en framgång för den linje vi har hävdat och kommer att hävda. Den framtida regionalpolifiken måste utformas i linje med de förslag som centerns ledamot i den regionalpolitiska utredningen har framfört i en särskild reservation. En sådan regionalpolitik skapar förutsättningar för en bättre regional balans och därmed ökad sysselsättning i olika delar av landet.

Ungdomarnas situafion på arbetsmarknaden är besvärande. Tillkomsten av ungdomslagen var ett steg i rätt riktning. Det gäller nu atf förbättra och förändra innehållet i lagen. Enligt centern måste vi fullt ut öppna möjligheten att placera ungdomar ocksä i den privata sektorn. Arbefsfiden måste bli normalarbetstid och skall kunna förenas med lämplig utbildning. Ersättningen bör ligga på en lägre nivä, och det är också naturligt att den privata arbetsgivaren betalar exempelvis 20 kr. per dag jämte sociala kostnader på totallönen. Defta skall då jämföras med det som gäller för 16-17-åringar i ungdomsplats. Här betalar, som bekant, arbetsgivaren 10 kr. per dag plus sociala kostnader på 85 kr. Jag är av den bestämda uppfattningen att ungdomslagen har kommit för atf stanna, och jag utgår från att regeringen i samband med budgetpropositionen återkommer med konkreta förslag till ändringar i den nu gällande ungdomslagen. Vi från centern kommer att följa upp våra tidigare ställningstaganden när det gäller ungdomslagens utformning och innehåll.

Herr talman! Regeringens förslag i går om ytterligare insatser för atf bekämpa arbetslösheten kommer vi i vanlig ordning att noggrant granska. Situationen på arbetsmarknaden är sådan aft vi är beredda atf medverka till insatser som kan förbättra läget för de arbetslösa, infe minst för de långtidsarbetslösa. Samtidigt vill jag betona nödvändigheten av atf politiken utformas på eft sådant sätt att nya, fasta jobb kan skapas i ökad utsträckning.

Arbetsmarknadspolitiken är och förblir ett komplement till den ekonomiska politiken. Centern har en annan uppfattning om inriktningen av den ekonomiska polifiken än vad socialdemokraterna har. Vår bestämda uppfattning är atf centerns politik skapar de bästa förutsättningarna för arbete åt alla.

AnL 38 INGEMAR ELIASSON (fp):

Herr talman! Åter och åter upprepar regeringen och andra socialdemokrater atf full sysselsättning är det viktigaste målet. Och åter och åter upprepas att arbetslösheten inte låter sig påverkas av bara ord. Aldrig någonsin i modern tid har det varit så hög arbetslöshet i Sverige som under den nuvarande socialdemokratiska regeringens tid. I dag ligger den strax över 3 %. Den har vid ett par tillfällen legat över 4 %.

Anna-Greta Leijon säger i dagens tidningar att 4 % arbetslöshet vore en katastrof för vårt land. Ja, 4 % arbetslöshet har vi haft under den socialdemokrafiska regeringens tid. Med Anna-Greta Leijons egna ord har alltså den socialdemokratiska regeringen inneburit en katastrof för vårt land när def gäller kampen mot arbetslösheten. Sällan hörde man en mer uppriktig betygsättning.

Medan socialdemokraterna var i opposifion ansåg man att en arbetslöshet på 3 % var en oacceptabel nivå. Det tyckte också jag då, och det tycker jag fortfarande. Men regeringen har uppenbarligen avtrubbats i sin iver aft få ner arbetslösheten. Nu gär den ena månaden efter den andra med arbetslöshet över denna nivä, och fler och fler är arbetslösa allt längre.

Betyder då inte paketet frän i går atf man nu sätter in kraffåtgärder mot arbetslösheten? Låt oss se vad def egentligen betyder. Man höjer skatter av olika slag med över 4 miljarder och lägger ut 1,75 miljarder av detta för arbetslöshetsbekämpning. Skattehöjningar betyder att pengarna i människors plånböcker räcker till mindre. Dä sjunker efterfrågan, och då minskar behovet av aft utföra tjänster och producera varor. Då minskar också efterfrågan på arbetskraft, varpå arbetslösheten ökar. Det blir effekten av regeringens paket från i går.

Resultatet blir alltså med all sannolikhet att arbetslösheten stiger som följd av paketet och att de insatta åtgärderna för atf bekämpa arbetslösheten infe räcker till ens för atf kompensera denna försämring.

Om nu regeringens bedömning är atf efterfrågan i ekonomin är för stor, varför då höja skatterna? Varför inte försöka få ned utgifterna i stället? Ökade skatter betyder, som sä många har lett i bevis, mindre stimulans till företagande, ökade pålagor oeh färre initiativ. De ger inte säkert mer pengar till staten. Basen för de olika skatterna sjunker.

Men def mest förvånande är atf skatten måste höjas för atf man skall få pengar till just arbefslöshetsbekämpningen. Varför kan man infe använda de skatter som redan fas in för atf bekämpa arbetslösheten? Varför måste alltid defta ändamål komma sist?

När man fördelar pengar som man har till sift förfogande bör man börja med det viktigaste. Om man menar aft kampen mot arbetslösheten är viktigast, varför börjar man då inte med aft disponera pengar för just det ändamålet? Regeringen gör tvärtom. Den använder först pengarna till allt annat. Sedan upptäcker den aft pengarna inte räcker till för det regeringen anser viktigast - dvs. kampen mot arbetslösheten - och sä måste man höja skatterna. Med all kraft bekämpar vi arbetslösheten, sade statsministern här tidigare. Vi kan bara konstatera att den kraften uppenbarligen inte räcker tiU.

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

101

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

102

I mitten av oktober får nu ändå eft antal myndigheter besked om atf en del åtgärder skall vidtas för atf rädda sysselsättningen i vinter. Det är sent det, fru Leijon. Den dåvarande socialdemokrafiska opposifionen brukade hårt krifisera när stimulanspaket kom så sent som i oktober månad. Nu tillämpar socialdemokraterna själva den metoden.

Det är inte heller särskilt kraftfulla insatser som regeringen gör, med hänsyn fill arbetslöshetsnivån. Det kanske allra mest förvånande är atf regeringen låter en tredjedel av paketet ligga i reserv för kommande dagar. Det är infe säkert att 500 miljoner behövs, menar regeringen. Vad innebär def? Skall regeringen vänta fill dess att arbetslösheten återigen kommer upp i 4-procentsnivån innan alla pengar för att bekämpa arbetslösheten skall sättas in? År inte det ett väl cyniskt resonemang? Det är alltså infe nog med att insatserna kommer sent, regeringen vänfar dessutom till dess arbetslösheten blir ännu högre innan alla resurser sätts in.

Vissa framsteg har ändå gjorts på vägen mot en sanerad ekonomi. Med hjälp av en internationell högkonjunktur och genom aff överge en del av den lättsinniga politiken från oppositionsåren kan regeringen i dag peka på en del ljuspunkter. Nu äventyras också dessa ljuspunkter, I tron aft man kan vrida utvecklingen rätt återgår regeringen då till skaftehöjarpolitiken av gammalt dåligt märke. Den kommer inte att hjälpa, snarare stjälpa de ansträngningar som görs för att återgå till full sysselsättning. De nu aviserade arbetsmarknadspolifiska åtgärderna ger måhända en temporär förbättring, men sättet aff finansiera dem ger en långsikfig försämring.

Uttrycket nu är aft "vi är på rätt väg", Ingvar Carlsson jämförde här i talarstolen nyss situafionen i dag med läget 1979, då den dåvarande folkpartiregeringen fakfiskt använde samma benämning. Det kan vara intressant atf göra en jämförelse,

1979 var kurvorna på väg i rätt riktning. Hur blev det då? Det kan man bedöma året efter. Året efter, 1980, var 85 000 öppet arbetslösa, I år, just nu, är 140 000 öppet arbetslösa. Kan Anna-Greta Leijon lova atf vi som snitt 1985 kommer ner till 85 000 öppet arbetslösa?

Aft vi var på rätt väg bekräftades av Anna-Greta Leijon själv i en debatt här i riksdagen i mars 1980, då hon sade:

Läget på arbetsmarknaden har förbättrats klart under det senaste året. Efter de svåra åren 1977-1979 kan vi nu konstatera att arbetslösheten har minskat, atf antalet lediga platser ökar och atf sysselsättningen är högre än för ett år sedan. Det är glädjande aft kunna göra dessa konstateranden. Jag skall försöka ge en beskrivning av hur vi socialdemokrater tycker att den här situationen borde utnyttjas,

Anna-Greta Leijon bekräftade alltsä atf det var riktigt som vi sade 1979, nämligen att vi var på rätt väg, och att det blev en förbättring 1980,

Jag skulle önska att vi i dag hade samma situation som Anna-Greta Leijon befann sig i 1980, då hon kunde tala om hur man skulle kunna dra nytta av ett förbättrat läge på arbetsmarknaden. Dess värre har vi inte den situationen, I dag är arbetslösheten 60-70 % högre än den var 1980, Vi måste därför sätta in alla krafter för att få ner den.

Det mest oroande är att vi har denna arbetslöshet mitt i en högkonjunktur. Om vi befann oss mitt i en lågkonjunktur skulle det kanske inte vara sä mycket aft säga om omfattningen av de åtgärder som nu sätts in. Men sanningen är ju att vi har både en mycket hög arbetslöshet och ett rekordartat antal personer i olika AMS-åtgärder. Vi har det samtidigt som vi med rask takt närmar oss en ny lågkonjunktur. För varje högkonjunktur vi lägger bakom oss går vi in i nästa lågkonjunktur med ett ständigt ökande antal personer utanför den reguljära arbetsmarknaden.

Den helt överskuggande enskilda faktorn när det gäller att råda bot på detta är en lugn lönebildning. Om vi försöker ta mer betalt för våra arbetsinsatser än vår konkurrenskraft tillåter, straffar det sig obönhörligen genom höjd arbetslöshet.

Def är i det perspektivet lovvärt att regeringen försökt harmonisera sin ekonomiska polifik med synsätten hos parterna på arbetsmarknaden. Men resultatet har inte riktigt blivit def önskade. Tvärtom liknar det nu mest kaos i avtalsförhandlingarna. Det bådar verkligen inte gott för det samförstånd och den samsyn som behövs för aft man skall kunna nå fram till ekonomisk balans.

Def klimat som nu råder är kanske inte det allra bästa för att man nu skall föreslå regeringen nya överläggningar med parterna på arbetsmarknaden om ett annat ämne. Jag skulle ändå vilja råda arbetsmarknadsministern aft fa initiafiv fill en förutsättningslös diskussion med parterna om hur den långsiktiga trenden i arbetslöshefsutvecklingen skall kunna brytas.

Sanningen är ju atf insatserna inom arbetsmarknadspolitiken ständigt har ökat. Alltmer av en naturlig vidareutbildning sker i samhällets regi i stället för på arbetsplatsen. Fler handikappade ställs vid sidan av den reguljära arbetsmarknaden. Antalet ungdomar som måste subventioneras in på arbetsmarknaden ökar,

Def går infe aff fortsätta på det viset. Trenden kan brytas bara genom att parterna medverkar. De borde förhandla fram andra villkor för vidareutbildning på arbetsplatserna, de borde släppa in fler handikappade där, avlösa ungdomslagen med nya ungdomsavtal, osv.

Jag kommer senare atf få fillfälle aft diskutera just dessa frågor med arbetsmarknadsministern i en interpellationsdebatt, I dag ser jag det som mest angeläget att arbetsmarknadsministern försöker förklara varför kampen mot arbetslösheten alltid kommer sist på utgiftslistan. Varför tar man infe det som är viktigast först? Varför inte betala kampen mot arbetslösheten med de pengar man först får in via skatterna i stället för aft ständigt höja dem för aff få in mera pengar för detta ändamål, en polifik som i ett längre perspektiv motverkar sitt eget syfte.

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

AnL 39 INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! I gär kväll talade jag med personalen på eft fritidshem. Jag bad dem berätta hur barnen har det i dag jämfört med hur det var för några år sedan. Så här sade en av dem:

Både barnen och föräldrarna har def jobbigare i dag än tidigare. Det blir

103

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

104

allt fler ensamstående föräldrar. Av våra 16 barn är def bara 2 som lever med sina "rikfiga" föräldrar. Mammorna arbetar helfid nu. Förr kunde de klara sig med deltid, men eftersom det blivit så dyrt aft leva, bo och äta måste de arbeta full tid. Def betyder ofta aff man åker med halvåttapendeln och kommer hem med halvsexpendeln. Då blir det inte mycket tid över för barnen. Def betyder också atf föräldrarna har en mycket liten fid att dela barnens vardag. Def betyder i sin fur aft fritidshemmet eller daghemmet får fa över vardagen med barnen. Barnen mär dåligt av detta - atf föräldrarna inte har tid och ork atf dela barnens vardag. Föräldrarna vet ofta inte vad barnen gör på dagarna - varken i skolan eller på fritis. Föräldrarna vet infe vilka kamraterna är eller känner inte till kamraternas föräldrar.

Vad man hinner och orkar när man har handlat och hämtat ungarna på fritis och lagat middag och fått undan i kökef-det är i stort sett ingenting. På helgerna städar och tvättar man.

Föräldrar jobbar skjortan av sig för att hålla sig flytande. Och det handlar infe om nya tjusiga möbler - def handlar om atf fä ihop till mat och hyra. Det finns en nyfattigdom i vår tid, en resurssvaghet som far sig uttryck i att man inte har någon framförhållning, ingen planering av roliga saker som man skall göra i framtiden. Det gäller aft klara varje dag för sig.

Jag upplever aft föräldrar känner en sfor maktlöshet inför sin vardagssituation och sin möjlighet atf förändra den. Men ett stort önskemål är förkortad arbetsdag - med bibehållen lön. Vad detta kostar, om det nu kostar något, skulle vi ha igen i bättre mående barn och föräldrar. Det är en stor skillnad atf komma hem klockan fyra mot aft komma hem klockan sex.

Många föräldrar lever också väldigt isolerade i sina lägenheter med sina barn. Ett annorlunda sätt att leva och bo skulle förmodligen också förändra och förbättra många familjers situation, så att man orkar mer. Med mer gemenskap och mer kollektivt boende skulle också ungarna kunna känna en större trygghet.

Så långt den här personalen. Så fill en annan fritidspedagog, som säger så här:

Det finns fler nervösa barn, fler barn som har koncentrationssvårigheter, fler utagerande barn, fler inåtvända barn än tidigare. Föräldrarna har inte tid att ta del av barnens vardag. Många föräldrar köper sig fria med dyra leksaker i stället. Plasfgubbar frän Stjärnornas krig är ett exempel pä dyra och "konstgjorda" leksaker. Trötta, stressade och slitna mammor har dåligt samvete för atf de infe har tid och inte orkar göra de saker de skulle vilja göra med sina barn.

Så som def är på vårt fritis, så är det på många fritis. Vårt fritis är ganska vanligt och ligger i ett s. k. blandat område med barn från både hyreshus, bostadsrätt och radhus. Samtidigt som barnen har def sä här jobbigt så skär kommunen ned personalens fid, ökar barngruppers storlek så att barnen får mindre fid. Man tar helt enkelt fid från barnen, och barnen får mindre av vuxenkontakter också inom barnomsorgen. Snålare med tid, mindre tid aft bry sig, mindre tid atf prata på. Sedan kickar man ut tioåringar från fritis till inget alls. Det här är inget unikt - så här är def, slutar denna kvinna.

Barnomsorgspolitik är ekonomisk politik, fördelningspolitik. Det handlar om prioriteringar mellan olika verksamheter. Det handlar därför också om synen på barnen, hur vikfiga eller oviktiga man tycker att de är - om det är värt aff satsa på barnen och deras vardagsverklighet. Barnomsorgen skulle kunna vara ett otroligt bra stöd för barnen och deras familjer, om barnomsorgen fick de resurser som den behöver.

Men samhället - och i detta fall är def regeringen som får ta på sig det största ansvaret - anser sig infe ha råd att satsa på en bra barnomsorg. Därför utlämnar man också kommunerna i många fall, sä aff dessa inte kan erbjuda en bra kvalitet på barnomsorgen, trots aff barnomsorgen sägs vara en prioriterad verksamhet både för regeringen och för kommunerna.

Man säger: Vi har inte råd. Vad är det för ekonomisk polifik i arbetarrörelsens intresse som regeringen för? Man säger sig inte ha råd aft satsa på barnen. Men samfidigt noterar man en otrolig vinstutveckling för företagen. Def gäller pengar från vinstutveckling vilka går fill investeringar utomlands och till utdelningar fill aktieägarna här hemma. Vilkas ärenden går regeringen? Ja, infe går man barnens ärenden. Def är ett illvilligt sparande som pågår nu. Egenfligen är det eft stort slöseri, som försvårar barnens, föräldrarnas och personalens situation.

Vad som kom fram i diskussionen med personalen på fritidshemmet var aff både barn och föräldrar saknade tid, och därmed även ork för en meningsfull tillvaro tillsammans efter arbetsdagens slut. Sexfimmarsarbefsdag är eft viktigt kvalitetskrav i fräga om barnomsorgen och en förutsättning för atf barnomsorgen skall kunna fungera pä eft bra sätt.

Arbetstiden måste förkortas, av olika skäl. Den måste förkortas av t.ex, sociala skäl. Vi mäste få mera fid aft umgås med våra barn, familjer och vänner. Vi måste ges bättre möjligheter till en aktivare och rikare fritid.

Vidare måste arbetstiden förkortas av jämlikhetsskäl. Kortare arbetsdag för alla underlätfar för män och kvinnor att dela på det vikfiga hemarbetet,

Arbefsfiden måste dessutom förkorfas för jobbens skull, Def finns i dag över 147 000 öppet arbetslösa människor i vårt land. Den verkliga arbetslösheten är emellerfid betydligt större, Def behövs en sysselsättningspolitik för nya och fasta jobb. Men det är ocksä nödvändigt atf arbetstiden förkorfas. Övertidsuttaget måste begränsas, Övertidsuttaget motsvarar 140 000 heltidsjobb per år.

Arbetstiden måste också förkorfas för solidaritetens skull, Alla mäste ha rätt fill eft heltidsarbete, I stora delar av Europa utvecklas rörelse och kamp för arbetstidsförkortningar,

Aff genomföra sextimmarsarbefsdagen är dels en fräga om polifisk vilja, dels en fråga om eft val - ett val som har aft göra med hur vi skall prioritera och fördela vårt välstånd, vår produktivitet och vår tillväxt. Detta val är i högsta grad ett politiskt val - ett politiskt ställningstagande. Möjligheterna aft reducera arbetstiden är mycket stora. Om produktivitetsutvecklingen fram fill sekelskiftet blir ungefär som den varit under de senaste 20 åren, kan arbetstiden förkortas fill uppemot 55 %, beroende på hur mycket vi vill öka den privata eller den offenfliga konsumtionen eller investeringarna.

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

105

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AllmänpoUtisk debatt

I första hand är valet förstås inte en ekonomisk fråga utan en fråga om värderingar av olika alternativ, och därmed en fråga om att ge samhällsutvecklingen den inriktning och välfärden det innehåll som bäst överensstämmer med medborgarnas värderingar och önskemål.

Ett annat sätt att dels tillskapa nya jobb, dels förbättra barnomsorgen är att både bygga uf barnomsorgen så aft alla barn får en plats och se till att kvaliteten blir god genom att åstadkomma mindre barngrupper och en kraffigt ökad personaltäthet.

Vill regeringen prioritera barnens behov och samfidigt öka sysselsättningen, så är ett utmärkt sätt att åstadkomma defta just att ha en bra och utbyggd barnomsorg.

106

AnL 40 Arbetsmarknadsminister ANNA-GRETA LEIJON;

Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag tycker det var en mycket rikfig beskrivning av många småbarnsföräldrars situation som Inga Lantz gav i början av sitt anförande. Jag befinner mig själv i den situafionen att jag praktiskt ser hur def är. Jag har fortfarande barn på fritidshem, och eftersom jag bor ganska långt utanför staden vet jag atf den beskrivning av hur kämpigt det är för mänga småbarnsföräldrar som Inga Lantz gav är riktig. Jag tycker precis som hon att detta är eft mycket viktigt skäl för att förkorta arbetsdagen. Men samtidigt är jag helt övertygad om aff det inte finns någon enkel genväg över en sådan förkortad arbetsdag för atf lösa arbetslöshetsproblemen.

Jag tycker atf vi skall arbeta för en arbetstidsförkortning av de skäl som Inga Lantz gav i början av sitt anförande. Men vi skall infe tro atf vi enkelt löser sysselsättningsproblemen den vägen. Tyvärr visar utvecklingen ute i Europa atf det inte är så.

Under debatten har det av den ena talaren efter den andra gjorts försök att beskriva situationen på arbetsmarknaden i dag i mycket dystra termer. Men läget på arbetsmarknaden i dag är ändå klart bättre än för ett år sedan och klart bättre än för två år sedan. Det betyder inte aft vi kan vara nöjda och till freds med nivån på arbetslösheten. Men atf vi är på rätt väg visar utvecklingen mycket tydligt.

Flera människor hararbete i dag. Om vi jämför den senaste månadssiffran, den för september, med förra året, visar det sig aft 83 000 fler är i sysselsättning. Då säger en del: Det är bara arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Ja, det är inte så bara - och det kommer jag fillbaka till - men om vi räknar bort dem som är i beredskapsarbete och berörs av andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder, är def ändå en ökning av sysselsättningen med 38 000 jämfört med september förra året- på den vanliga, öppna arbetsmarknaden.

Vi har färre arbetslösa nu än vi hade förra året, färre än när vi tog över regeringsmakten 1982, Vi har fler nyanmälda lediga platser. Glädjande nog kan vi också konstatera att arbetsförmedlingen nu fycks fungera bättre än tidigare, platserna tillsätts snabbare nu än förut.

Då kan man fräga sig; Om läget är sädant, varför behövde då regeringen i går presentera ett nytt förslag med 1 750 milj, kr, för ytterligare insatser på

arbetsmarknadspolitikens område? Det finns tre skäl för det.

Det första skälet är aft de medel som hittills avsatts för det här budgetåret, genom budgetpropositionen, som vi lade fram i januari, och genom kompletteringsproposifionen, som behandlades av riksdagen i juni månad, tillsammans är avsevärt mindre än för förra budgetåret. Vi sade därför i våras - också fill riksdagen, vilket bl. a. Ingemar Eliasson kanske borde komma ihåg- aft regeringen mot den bakgrunden tänkte återkomma i höst med en förnyad bedömning, när vi kunde göra en säkrare bedömning av bl.a. behovet av beredskapsarbeten. Det redovisades i kompletteringspropositionen. Där sades atf arbetsmarknadsstyrelsen inte hade gjort sin definitiva bedömning av behovet av medel och skulle återkomma och att vi därefter ämnade återkomma fill riksdagen. Det är det ena skälet.

Det andra skälet hänger samman med utvecklingen mot ökad långtidsarbetslöshet. Vi har, som jag har sagt, lyckats bryta den allmänna ökningstak-fen när det gäller arbetslöshet, men vi har en mycket oroande utveckling mot att fler människor går arbetslösa under lång tid. Det är en utveckling som vi sett i många andra länder, och i många länder är siffrorna betydligt mer avskräckande än här.

Jag känner en djup oro över den nuvarande situationen när def gäller långtidsarbetslösheten, som kräver gemensamma tag. Jag kommer fillbaka till den frågan strax. Denna situation är det andra skälet till aft vi kommer med detta förslag om åtgärder.

Def tredje skälet är atf vi vill fortsätta på den väg som vi har slagit in på, dvs. aff förnya arbetsmarknadspolitiken, att förenkla regelsystemet och göra def lättare atf hantera samt att därmed också effektivisera och förbilliga våra insatser. Denna proposition innehåller sådana förslag.

Vad gör vi genom aft lägga fram detta förslag? Det är inte alls så, som Alf Wennerfors har fått för sig, att vi försöker låsa in människor i den offentliga sektorn. 500 milj. kr. lägger vi till på det s.k. rekryteringsstödet och de enskilda beredskapsarbetena, som går till den privata sektorn. Detta stöd infördes den 1 januari i år och har fungerat mycket bra. Det har hitfills använts för arbetslösa ungdomar och långtidsarbetslösa. Vi säger nu aft huvuddelen av de nya medlen bör gå fill just de långtidsarbefslösa. När det gäller ungdomarna räknar vi med att företagen skall anställa dem utan några subvenfioner från samhällets sida. Vi vet atf mänga företag just nu behöver nyanställa folk.

Vi föreslår också ett nytt rekryteringsstöd för fasta jobb i kommuner och landsting. Det liknar till sin konstruktion stödet på den privata sidan. Det är helt och hållet destinerat till de långtidsarbefslösa.

Som jag sade förut krävs det nya insatser, och det handlar inte bara om pengar. Utvecklingen är sådan att def finns en risk för att vissa människor blir ratade gång på gång när de söker arbete, av bäde de enskilda och de offentliga arbetsgivarna. Denna utveckling måste vi sätta stopp för, om vi menar allvar med parollen Arbete åt alla, atf den skall gälla också de människor som har handikapp eller skavanker av olika slag. Många av de långtidsarbefslösa har en och annan skavank - vem har inte det för resten?

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AllmänpoUtisk debatt

107

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AUmänpoUtisk debatt

Vi föreslår dessutom andra insatser för de långtidsarbetslösa. Tillsammans med Stockholms kommun har arbetsmarknadsstyrelsen diskuterat ett särskilt projekt just för långtidsarbetslösa där kostnaderna för insatserna för ungefär 1 000 personer skall delas mellan kommunen och staten.

Det finns en grupp socialmedicinskt handikappade, dvs. missbrukare, som vi brukar kalla T 1-arbetare - vilket är en oegentlig beteckning. De har år efter år gått i beredskapsarbeten. Vi vill nu göra om denna form av beredskapsarbete fill en mera stadigvarande sysselsättning, och det finns förslag om detta i den proposition som regeringen har lagt fram.

Vi räknar med att det behövs 500 milj, kr, mer fill beredskapsarbeten. Inkl, den påspädningen innebär vårt förslag aft antalet beredskapsarbeten halveras jämfört med förra budgetåret. Det är helt i linje med den förnyelse av arbetsmarknadspolitiken som vi vill ha. Vi vill föra över mer pä den privata sidan och mer i olika former av fasta anställningar.

Detta förslag innebär alltså att vi vill satsa för att försöka bryta den negativa tendensen mot fler långfidsarbetslösa och aft vi vill förenkla reglerna när det gäller hanteringen av t, ex, de kommunala beredskapsarbetena.

Jag blev mycket glad när Arne Fransson deklarerade att han är villig att satsa nya medel på arbetsmarknadspolitiken. Jag hoppas och tror att vi gemensamt i diskussionerna här framöver skall kunna ena oss om aff de åtgärder som vi nu föreslår är ett steg på vägen mot atf klara långtidsarbetslösheten, som är ett gemensamt problem för oss.

108

AnL 41 ALF WENNERFORS (m) replik:

Herr falman! Anna-Greta Leijon säger atf arbetslöshetssituationen är klart bättre nu än för ett är sedan och också klart bättre nu än för två är sedan. Dä måste jag fä fräga Anna-Greta Leijon; Medger infe Anna-Greta Leijon att den totala arbetslösheten har ökat och att läget har blivit allvarligare, då siffran för den totala arbetslösheten i dag är 328 000, medan siffran för september 1982 var 300 000? Jag tycker atf Anna-Greta Leijon i någon mening skulle framhålla atf Anna-Greta Leijon som arbetsmarknadsminister och särskilt ansvarig för den här sektorn är oroad över utvecklingen.

Jag vill gärna säga att det är viktigt att vidta åtgärder när def gäller de långtidsarbetslösa. Det är en utsatt grupp, def är alldeles klart. Men för min del är det för fidigt att göra några bestämda uttalanden. Vi skall studera propositionen och pröva vad som kan göras, Def är möjligt att vi kan nå enighet på en del punkter. Men får jag passa pä aft fråga Anna-Greta Leijon; Hur många långfidsarbetslösa anser Anna-Greta Leijon aft det finns f, n,?

Jag skulle också vilja ställa en fråga beträffande ungdomarna. Jag nämnde i mitt anförande atf vi är uppe i nära 100 000 arbetslösa totalt i gruppen ungdomar mellan 16 och 24 år. Jag nämnde olika siffror för hur de är uppdelade. 53 000 är öppet arbetslösa, 3 800 har beredskapsarbete, 9 500 går på arbetsmarknadsutbildning och 30 000 finns i ungdomslag. Antalet har nu ökat, vilket den sista siffran visar. Vill Anna-Greta Leijon bekräfta atf dessa siffror är rikfiga?

Nr 15

Problemet är också de riktiga jobben, jobben i den enskilda sektorn, om vi kallar det så. Får jag fråga; Hur många jobb skapas genom skattehöjningen

Onsdagen den
på 4 miljarder? 24 oktober 1984

AnL 42 ARNE FRANSSON (c) replik;

Herr talman! Arbetsmarknadsministern sade att läget på arbetsmarknaden har förbättrats under de senaste månaderna, och det är ju riktigt i vad avser den öppna arbetslösheten. Konstigt vore det annars med tanke på att vi befinner oss i en högkonjunktur. Det man som arbetsmarknadsminister måste vara orolig för är framtiden. De bedömningar som görs visar atf vi snart har nått toppen av konjunkturen och att den vänder nedåt under 1985. Då blir naturligtvis frågan: På vilket sätt skall vi då kunna klara sysselsättningen på ett acceptabelt sätt med tanke på att arbetslösheten och de arbetsmarknadspolifiska insatserna i dag ligger på en så hög nivå som de gör?

De långtidsarbetslösa utgör naturligtvis ett allvarligt problem. Enligt de senaste arbefskraffsundersökningarna finns det 37 000 människor som har gått arbetslösa mer än sex månader. Det är naturligtvis 37 000 människor som har det utomordentligt besvärligt. Därför är det givetvis riktigt att man i def här läget prioriterar just den gruppen av arbetslösa människor. Vi vet aft motivet för införandet av ett rekryteringsstöd var aff det skulle ske en tidigareläggning av anställningar ute i företagen i samband med en förväntad konjunkturuppgång. De mofiven för att bibehålla rekryteringsstödet finns infe längre, eftersom vi befinner oss i högkonjunkturen. Därför tror jag att det måste vara rikfigt att man också på den privata sidan i ökad utsträckning prioriterar anställning av dem som är långtidsarbetslösa. Jag tror att de människor som har varit arbetslösa kortare tid är sådana som har större möjligheter atf få en plats på def vanliga sättet. Jag tror atf det är viktigt atf man framöver gör denna distinktion.

AllmänpoUtisk debatt

AnL 43 INGEMAR ELIASSON (fp) replik;

Herr falman! Försök har gjorts, säger Anna-Greta Leijon, att i dystra termer beskriva läget på arbetsmarknaden i dag. Frågan är: Kan man beskriva def på annat sätt?

Regeringen säger nu att vi är på rätt väg. När det gäller arbetsmarknaden styrker man def med atf visa aft den öppna arbetslösheten har minskat. Men def är ändå nu 50 000-60 000 fler öppet arbetslösa än det var vid den förra högkonjunkturen. Det är fler utanför den reguljära arbetsmarknaden. Går man tillbaka fill den första månaden som denna regering satt, oktober 1982, och jämför med dagsläget, finner man atf det i dag är 55 000 fler utanför den reguljära arbetsmarknaden.

Som Anna-Greta Leijon vet tycker infe jag aft det är aft gömma arbetslösheten aff sätta människor i olika typer av utbildning, beredskapsarbeten och annat, Def är bra och nödvändigt aff hjälpa människor på def viset. Men def är ändå ett mått på hur väl eller hur illa den ordinarie arbetsmarknaden fungerar.

Vad vi kan säga i dag är, aff trots högkonjunkturen fungerar den reguljära

109

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AUmänpolitisk debatt

arbetsmarknaden illa, I den meningen är vi dess värre inte på rätt väg.

Det som föreslås i paketet från i gär är på många punkter bra och nödvändigt. De åtgärder som sätts in för att hjälpa långfidsarbetslösa är välkomna, men att dessa behövs är i sig ett underbetyg, därför aft allt fler människor i socialdemokraternas Sverige gär arbetslösa under allt längre tid. Jag tycker också att ett rekryteringsstöd är ett bra instrument i arbetsmarknadspolitiken. Men sanningen är väl, Anna-Greta Leijon, att de pengar som nu skjuts fill för rekryteringsstödet i stort sett behövs för att fullfölja de beslut som redan har fattats, Def blir inte så mycket sysselsättningseffekt av de pengarna framöver.

HerrfalmanlTillsluf vill jag upprepa min fråga om den reserv som man har lagt i paketet - en reserv på 500 milj. kr. Regeringen tycker uppenbarligen inte aft arbetslösheten är tillräckligt hög ännu för att man skall använda de resurser man har vikt för ökade arbetsmarknadspolitiska insatser. Hur sfor måste arbetslösheten bli, Anna-Greta Leijon, för atf alla resurser skall användas i kampen mot arbetslösheten?

110

AnL 44 INGA LANTZ (vpk) replik;

Herr talman! I förra veckan var jag på ett daghem som heter Åsnan i mitt bostadsområde. Personalen och föräldrarna hade bjudit in politikerna, och de ville tala om hur de hade def. På ett mycket enkelt och klart sätt visade de hur hela verksamheten haltade, därför att det inte fanns tillräckligt med personal. Det var vanligt att en anställd hade atf ensam fa hand om tio barn. Personalen beskrev sin svära situation; den kände sig ofillräcklig, den kände aft den infe gjorde ett bra jobb, det var slitsamt aft inte kunna sjukskriva sig utan dåligt samvete för barnens och arbetskamraternas skull. Man visste precis hur jobbigt arbetskamraterna skulle få det, om någon var frånvarande.

Olika aktiviteter utanför daghemmet fick ofta ställas in pä grund av personalbrist. Def var många gånger bara fråga om atf bedriva en ren barnpassning. Någon pedagogisk programverksamhet med nogsamt planerat innehåll kunde det knappast bli fråga om.

Föräldrarna å sin sida uttryckte sin oro över vad som hände med deras barn. Hur förbereder vi våra barn inför skolan och vuxenlivet med en sådan här barnomsorg? frågade man.

Detta daghem är inte unikt när def gäller personalbrisf eller när det gäller brist på kvalitet.

Om infe Anna-Greta Leijon håller med mig om att def blir fler arbeten med en arbetstidsförkortning, skulle ett sätt atf öka sysselsättningen vara atf se till aff barnomsorgen fick tillräckligt med personal. Det skulle öka sysselsättningen, och def skulle ocksä ge en bra barnomsorg.

Det tvistas mycket om huruvida arbetstidsförkortning leder till flera jobb. Men jag tycker atf den rörelse som pägär ute i Europa vittnar om atf man ändå är inne på linjen aft en arbefsfidsförkorfning faktiskt leder till fler arbeten.

En forskare i Linköping säger; Om arbetstidsvolymen fortsätter att krympa i samma takt som de senaste 20 åren samtidigt som arbetstiderna

består oförändrade, så skulle vid år 2000 en femtedel av dagens arbetsstyrka eller 750 000, personer få lämna arbetsmarknaden.

Att någonting måste göras åt arbetstiden är alldeles uppenbart. Om vi sedan skulle kunna förena de skäl som Anna-Greta Leijon tycker är viktiga när det gäller aft få till stånd sex timmars arbetsdag med de sociala skälen och jämsfälldhefsskälen, så vore det väl bra.

Man har under tio år utrett frågan om sex fimmars arbetsdag, och i olika sammanhang framhåller man att def här är en viktig reform. Det gjorde också Anna-Greta Leijon i repliken till mig, när hon höll med mig om att situationen är besvärlig för föräldrar med långa arbetsdagar.

Jag skulle vilja fräga Anna-Greta Leijon; När är regeringen beredd att verkligen arbeta för sex fimmars arbetsdag, och inte bara förhala den här vikfiga frågan?

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

AUmänpoUtisk debatt

AnL 45 Arbetsmarknadsminister ANNA-GRETA LEIJON;

Herr talman! Till Alf Wennerfors vill jag säga aft Kjell-Olof Feldt står ju anmäld längre ner pä talarlistan, och han kommer att ha mera tid än vad jag nu har aft utveckla varför regeringen valde att föreslå skatt på olika saker, som vi gjorde i gårdagens paket. Skatten är lagd på varor som vi vet inte framställs i Sverige. Detta kommer aft innebära fördelar för oss inte bara budgetmässigt utan också i vårt förhällande till andra länder när def gäller bytesbalansen. Def är ju tyvärr sä, aft vi kan riskera aft få ytterligare problem på det området.

Alf Wennerfors frågade mig; Hur hög är långtidsarbetslösheten? Ja, den senaste siffran som jag har tillgång fill är från augusfi, och den anger 48 000. Då räknar jag som långfidsarbetslösa de äldre som är arbetslösa sex månader eller längre och ungdomar upp till 24 år som varit arbetslösa fyra månader eller mer.

Jag har infe försökt dölja några siffror och kommer infe heller i fortsättningen aft göra def. Men Alf Wennerfors sätt aft hantera siffror gör mig ganska beklämd. Jag känner ju till att Alf Wennerfors har varit med i arbetsmarknadsutskottet under många är och atf han vet vad de olika arbetsmarknadspolifiska insatserna betyder för människorna, liksom hur åtgärderna är utformade, Def är därför väldigt tråkigt aft höra Alf Wennerfors säga att vi har 328 000 arbetslösa. Jag tycker atf det är ganska oförskämt att ange den siffran, eftersom Alf Wennerfors för aft komma fram fill defta antal måste ha räknat med också t, ex, de människor som är anställda med lönebidrag. De flesta av dem har full arbetstid, avtalsenliga löner och full anställningstrygghet.

Man behöver inte framställa situafionen som allvarligare än den är. Vi har 140 000 arbetslösa människor enligt den senaste räkningen. Vi har ökande problem bland de långfidsarbetslösa, Def finns mycket nog att göra för både Alf Wennerfors och mig, och vi behöver inte på något sätt förvanska verkligheten och kalla människor som står i jobb från morgon till kväll för arbetslösa, Def är de inte. De är infe mer arbetslösa än några andra.

Marknaden fungerar illa, sade Ingemar Eliasson, Ja, det gör den.

111

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

112

Marknaden fungerar illa bl, a, därför atf många arbetsgivare infe bryr sig om hur människorna är funtade. Man säger nej fill människor med arbefshandikapp. Man tror inte aff de kan utföra eft bra arbete. Det är en av anledningarna fill atf så många är föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Marknaden kan mycket väl fungera illa även i framfiden så atf vi måste justera den genom arbetsmarknadspolitiken. Ju större andel av den vuxna befolkningen som är sysselsatt på arbetsmarknaden, desto större problem får vi självfallet med atf ge jobb åt dem som infe har jobb. Arbetsgivarna - och det gäller bäde privata och offentliga arbetsgivare - söker de perfekta människorna. Men vi vet aft de infe finns - och alla skall ha rätt fill arbete. En av arbetsmarknadspolitikens viktigaste uppgifter är att hjälpa dem som är svaga pä arbetsmarknaden med aff fä en start på arbetsmarknaden. Därför kommer vi även i framtiden aff ha ett stort behov av insatser på defta område,

Arne Fransson sade helt riktigt atf vi när vi införde rekryteringsstödet menade aff def skulle ha såsom en väsentlig funkfion att tidigarelägga anställningar, Def är nog precis som Arne Fransson framhöll; vi har i stort sett mjölkat uf möjligheterna. Därför förklarar vi ocksä i det nya förslaget atf rekryteringsstödet skall gå till de långtidsarbetslösa. De skall få en chans, som de annars tyvärr kanske missar,

Ingemar Eliasson anslöt sig i sin replik fill de posifiva tongångarna när det gäller i varje fall en del av inslagen i sysselsättningspaketet. Han sade atf det var bra och nödvändiga åtgärder. Jag ser fram mot att vi fillsammans med det andra mittenparfief kan föra en konstruktiv diskussion om dessa frågor, när de senare kommer upp i riksdagen.

Reserven finns bl, a, av det skälet aft vi i dag inte har möjligheter atf bedöma omfattningen av def nya kommunala rekryteringsstödet, Def finns i dag infe förutsättningar för oss atf rikfigt kunna uppskatta hur mycket pengar som kommer att behöva gå åt till detta. Därför har vi sagt aft vi skall ge arbetsmarknadsstyrelsen i uppdrag att närmare bedöma den saken. När den bedömningen har gjorts - antagligen i början av året - får vi använda den reserven för det rekryteringsstödet. Vi har angivit aft reserven skall begagnas för beredskapsarbetena och de båda rekryteringsstöden. Men def är i dag för tidigt att uttala sig om vilka förutsättningar vi har aft skapa fasta jobb för långfidsarbetslösa i kommuner och landsfing, Def är detta dessa pengar skall gå tUl,

Ja, Inga Lantz, def har gjorts en del försök med generella arbetstidsförkortningar ute i Europa, Man har fäst stora förhoppningar vid aft de skulle ge konkreta posifiva resultat när def gäller nya jobb. Man har gjort eft sådant försök i Frankrike, Man sade atf def skulle ge över 500 000 nya arbetstillfällen. Verkligheten blev tyvärr en annan. När man nu efteråt kan bedöma erfarenheterna, blev def ungefär 20 000 nya arbetstillfällen.

Det är möjligt aff den form av arbetstidsförkortning som fransmännen genomförde slog fel, men jag tycker nog att det här ändå trots allt gör att vi kan dra vissa lärdomar. Dessutom är def ju på det sättet aft kraven på arbetstidsförkortning i land efter land kommer som ett sista desperat nödrop,

därför aff man saknar regeringar med vilja aft gripa sig an arbefslöshefsproblemen. Bl, a, saknas def en arbetsmarknadspolitik, och man ser inga förutsäffningar aff påverka politikerna att få till stånd en sådan.

Jag är helt övertygad om aft hade man använt de resurser som arbetstidsförkortningen i Frankrike kostade fill aff göra insatser av svensk arbefsmark-nadspoUfisk modell, skulle antalet nya sysseisättningsfillfällen ha varit avsevärt många gånger större än de 20 000 man fick fram.

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

AnL 46 ALF WENNERFORS (m) replik:

Herr falman! Vi vill infe alls dölja någonfing, säger Anna-Greta Leijon. Jaghar infe påstått det heller. Jag sade i mitt första inlägg att det var kanske en sinkadus att infe alla uppgifter kommit med i proposifionen. Nu har vi fått ett klart besked - 48 000, Jag hade uppgiften 36 000, och det hade visst Arne Fransson också. Nu skall vi se vad vi kan göra åt detta under den fid vi har aff väcka mofioner,

Def är möjligt, Anna-Greta Leijon, att uttrycket arbetslösa i samband med siffran 328 000 i dag och 300 000 för tvä är sedan är något olämpligt, Def är möjligt att man i stället skall säga atf dessa står utanför den reguljära arbetsmarknaden. Jag tror infe att vi skall hänga upp oss för mycket på det,

Å andra sidan tror jag atf de människor som får eft beredskapsarbete självfallet är tacksamma för aff de får någonfing att göra. Men nog vill de väl ändå helst ha ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden, ett s, k, riktigt jobb. Det är defta som jag vill se fill, och då står det fortfarande kvar aft den totala delen av arbetskraften som står utanför den reguljära arbetsmarknaden har ökat under de två år som Anna-Greta Leijon har varit arbetsmarknadsminister. Det är dess värre sä.

Jag ställde frågan i mitt förra inlägg: Hur många jobb skapas genom aft man höjer skatterna? Jag fick inget svar på def, och jag förstår det, för den frågan är väldigt svår aff svara på. Man skapar ju inga jobb genom aff höja skatterna. Alldeles särskilt skapas def inga jobb genom aff skatterna höjs i eft land med världens högsta skattetryck.

Tänk, om vi ändå kunde få Anna-Greta Leijon och hennes kolleger i regeringen aft inse def och inse att vad vi behöver framöver är skattesänkningar.

AnL 47 INGEMAR ELIASSON (fp) repUk;

Herr talman! Anna-Greta Leijon förklarar def faktum atf arbetsmarknaden infe fungerar som den borde med att arbetsgivarna har en del fördomar om hur arbetskraften ser uf, och def kan nog hända. Jag har väl också den erfarenheten. Det brister i informationen på den punkten på många håll på arbetsmarknaden.

Frågan infinner sig naturligtvis då; Vad gör arbetsmarknadsministern för aft ändra pä det förhållandet? Jag föreslog i mitt anförande aff arbetsmarknadsministern borde kalla in parterna på arbetsmarknaden för att ha en diskussion om hur man långsiktigt bryter den nuvarande trenden mot ett allt större antal människor utanför den reguljära arbetsmarknaden. Där har -

113

8 Riksdagens prolokoU 1984/85:15-16

Nr 15

Onsdagenden 24oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

och det skall de ha - både löntagarorganisationer och arbetsgivarorganisationer ett stort ansvar och eft stort inflytande.

Nu säger Anna-Greta Leijon aff hon överlåter fill finansministern att efter middagsuppehållet förklara varför regeringen tillgriper skatter i syfte aff främja sysselsättningen. Jag förstår att hon med varm hand överlåter detta till finansministern, för uppgiften är verkligen infe lätt. Jag tycker atf arbetsmarknadsministern borde ta en del tid i anspråk för atf förklara, inte för oss utan just för finansministern att den här skaftehöjarpolitiken försvårar arbetsmarknadsministerns uppgift och arbete. Effekten av de här skattehöjningarna kommer ju alldeles säkert att bli att än mer insatser behövs för atf klara arbetslösheten, och så springer vi vidare i ekorrhjulet.

Nu har arbetsmarknadsministern inte ens brytt sig om aft försöka förklara varför de resurser som behövs mot arbetslösheten alltid kommer sist. Om man tycker atf kampen mot arbetslösheten är viktig - och jag litar på atf regeringen tycker def - varför avdelar man då inte först resurser för den uppgiften och ser hur länge skatteintäkterna räcker för def andra, som rimligen i så fall är mindre viktigt? I stället vänder man ständigt upp och ned på kuttingen. Sedan upptäcker man aft pengarna inte räcker till, och så måste man höja skaften i stället för att spara på något annat. Om ni använder pengarna först fill kampen mot arbetslösheten, då visar ni atf ni menar allvar med atf sätta den saken främst.

Till sist reserven igen. Def är för tidigt aff använda den nu, säger arbetsmarknadsministern. Min fråga hänger kvar i luften: Hur hög måste arbetslösheten bli i Sverige för att alla resurser som finns tillgängliga skall användas i kampen mot den? Räcker det inte med 3 %? Måste den bli 4 % igen för aft regeringen skall sätta fill alla klutar?

114

AnL 48 INGA LANTZ (vpk) replik;

Herr talman! Anna-Greta Leijon sade att def hade blivit 20 000 nya jobb i Frankrike genom experimentet man gjorde, mendet är en felaktig siffra. Def blev 60 000 nya jobb, och det var ungefär hälften av vad man hade planerat. De här 60 000 nya jobben räckte fill för aft klara nytillträdet på arbetsmarknaden. Det var inte vad man hade hoppats, men det är i alla fall en högre siffra än vad Anna-Greta Leijon redovisade. Hon kan fråga Berit Rollen, som sitter bredvid henne, för def är de siffror vi har fått i DELFA,

Man har trott atf bara exporten kommer i gång skall arbetslösheten bli hanterlig, och man har litat på högkonjunkturen för atf klara sysselsättningen, men arbetslösheten är inte i dag en fråga om hög- eller lågkonjunktur. Den är ett stående inslag i ekonomin, och full sysselsättning i klassisk mening är inte längre möjlig med rådande ekonomiska och sociala strukturer. Långsiktiga och kroniska problem i ett samhälle kan man inte lösa med improvisaforiska eller primitiva medel.

Kommunerna börjar i dag bli en förvaringsplats för ett växande antal människor som har blivit utdömda i den kommersiella ekonomin. Var tionde anställd i den kommunala verksamheten är en människa som är där av arbetsmarknadspolifiska skäl. Vi håller på aff få en allt större skattefinan-

sierad arbetsmarknad, och jag tycker atf det är någonting man måste uppmärksamma.

Det måste bli en rad förändringar i arbetsmarknadspolifiken. Bl, a, måste def genomföras en ny industripolitik, som utgår ifrån andra förutsättningar. Man måste också satsa på den offenfliga sektorn. Jag har tidigare i mina inlägg försökt visa på en sektor där det råder skriande brist på personal och där verksamheten därför i många fall haltar, nämligen barnomsorgen. Vad som behövs är förstås en speciell sysselsättningsbudget. Det behövs ocksä aff företagen far sitt ansvar, så aff inte bara den kommunala sektorn skall lösa sysselsättningsproblemen. De rekordvinster som görs skall användas fill aft skapa nya arbeten. Vi måste få fasta, rikfiga jobb. De akutprogram som redovisas och som också paketet från i går är eft utslag av mäste kompletteras med långsikfiga lösningar som bygger på helt andra förutsättningar.

Sedan skulle jag vilja fråga vad regeringen har för beredskap inför den nya datatekniken och den nya mikroelektroniken, som kommer aft förändra hela arbetsmarknaden och ställa mycket av arbetstillfällena på huvudet.

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

AUmänpoUtisk debatt

AnL 49 Arbetsmarknadsminister ANNA-GRETA LEIJON:

Herr falman! Ingemar Eliassons resonemang om aft satsningarna på arbetsmarknadspolifiken kommer sist är ju faktiskt inte med sanningen överensstämmande, Ingemar Eliasson vet atf vi satsar väldigt mycket. Det paket som nu kommer är eft komplement fill fidigare. En del av våra utgifter på budgeten skulle vi väldigt gärna vilja prioritera mycket lägre, men det går infe. Den största utgiftsposten, och som ökar mest, är de ränfeskulder som vi varit tvungna aff fa över efter de borgerliga regeringarna. Hur mycket vi än skulle önska aft def problemet inte fanns, så är det där. En väsentlig förklaring till de problem som vi har i dag är aft de borgerliga regeringarna inte kunde hantera ekonomin.

Jag vet egenfligen infe vad Alf Wennerfors menar när han talar om den reguljära arbetsmarknaden, I en replik fidigare talade han om riktiga jobb och satte likhetstecken mellan dessa och den enskilda sektorn. Jag tror inte aft han egentligen menar aff def enbart är på den enskilda sektorn som def finns rikfiga jobb. Jag hoppas att han inte menar def.

Om man medger aff det kan ha varit fel aff säga att de 326 000 personerna är öppet arbetslösa kanske man ändå vill mena atf de är utanför den reguljära arbetsmarknaden. Men det förhåller sig infe heller på def sättet, Alf Wennerfors, För atf Alf Wennerfors skall komma upp till sådana siffror måste han räkna in handikappade som har ett vanligt arbete men som på grund av sift handikapp får en del av sin lön betald via samhället. Men de har samma lön, samma anställningstrygghet och samma arbetstider som andra. Är inte de i rikfiga jobb? Det är en förolämpning atf säga att de inte är det. Det är en undervärdering av handikappades insatser.

Jag tycker, som sagt, aff problemen är stora nog utan atf man skall behöva vränga med statistiken. Vi skall öppet redovisa hur många arbetslösa vi har, och vi skall öppet redovisa hur många människor vi har i olika arbefsmarknadspoUtiska åtgärder, Def gör vi med stolthet, därför atf vi vet aff den

115

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

Allmänpolitisk debatt

116

svenska arbetsmarknadspolifiken är bra. Den innebär infe bara aff vi gömmer undan människor fillfälligf för atf dölja problemen. Den innebär aff vi ger människor som annars skulle kastas undan av arbetsgivarna en chans atf få ett jobb och visa att också de minsann kan utföra ett bra arbete. Den innebär aff människor fär chans till ny utbildning och en ny start i arbetslivet.

Vi kan vara stolta över aft vi har en arbetsmarknadspolitik. Den har tagit många decennier för oss att bygga upp. Den kan inte ersätta ekonomiskpolitiska åtgärder, och den kan infe ersätta andra typer av jobb. Den kan infe heller ersätta en bra utveckling när def gäller industrin, osv.

Även om vi räknar bort de arbetsmarknadspolifiska insatserna, har vi fakfiskt fler i jobb nu än vi hade förra året och fler i jobb än vi hade för två år sedan. Om man infe tror på statistiken, kan man resa ut till företag runt om i landet. Där möter man på ort efter ort en väldigt sfor optimism.

Många människor har nyanställts i industrier och företag, stora som smä, under den här hösten. På många ställen arbetar man, som Inga Lantz sade, övertid i en utsträckning som aldrig förr, I mänga fall gör man det alltför mycket. Man borde nyansfälla mer i stället.

Det finns en optimism runtom i Sverige, även på orter som förut under långa perioder har varit drabbade av en djup pessimism. Ett exempel på det är Boråsområdet, och def finns mänga andra exempel.

Verkligheten som människorna möter visar aff vi är pä rätt väg. För varje dag som gär måste vi se fill atf vi håller oss kvar på den vägen. Därför har regeringen lagt fram sift förslag som innehåller såväl ekonomisk-politiska åtgärder som arbetsmarknadspolifiska insatser. Vi lägger fram detta förslag om ökade skatter för att vi infe skall hamna pä fel väg, på den väg som man var inne på under de senaste borgerliga åren. Vi vill infe fillbaka till den situafionen som vi befann oss i då. Underskotfen ökade under den tiden år efter år, och def gav oss problem som vi i dag infe kan blunda för. Vi får nu använda oerhört många skaftekronor till aff betala räntor. Den utvecklingen vill vi infe ha tillbaka.

Därför kommer regeringen att - precis som nu - fortsätta aff föra en ansvarsmedveten politik, även om def under ett valår infe är de mest populära åtgärderna som vi har föreslagit. Men vi sitter inte på regeringsbänkarna för atf vara kortsiktigt populära; vi sitter där för att vi skall föra en polifik som pä sikt kan ge en tryggad sysselsättning, Polifiken skall innebära aft vi fortsätter atf minska arbetslösheten och aff vi ökar antalet människor som har arbete. Även om läget i dag - som jag fidigare har sagt - är bättre än def var för ett eller tvä är sedan, är def långt kvar innan vi kan säga aff vi är nöjda.

Arbetslöshet är av ondo, både för de enskilda människorna och för samhället. Därför fordras det aft vi vidtar nya åtgärder. Även om orden i dag stundtals har varit ganska hårda hoppas jag aft man i riksdagen, när vi kommer fram fill en diskussion av de konkreta åtgärderna, också utanför de socialdemokrafiska leden skall inse aff vi fillsammans behöver vidta åtgärder för att klara av arbetslösheten.

Den ende som egentligen inte har gjort särskilt mänga positiva utfästelser i

def avseendet i denna debatt har varit Alf Wennerfors, Tyvärr har det vid flera tillfällen när sådana här saker har diskuterats i riksdagen varit sä atf moderaterna infe har velat ställa upp med de ekonomiska resurser som de andra parfierna har varit beredda atf satsa på arbetsmarknadspolifiken. Trots allt fagert fal ifrån kammarens talarstol från olika moderata företrädare, kan vi konstatera att antalet arbetslösa i Sverige i dag hade varit åtskilligt mycket större än vad som nu är fallet, om den moderata politiken hade fått sätta sin prägel på den svenska ekonomiska politiken och på arbetsmarknadspolifiken. Med den moderata politiken hade flera tiotusental människor utöver de 140 000 varit öppet arbetslösa.

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

Meddelande om interpellation

Andre vice falmannen anmälde aft Alf Wennerfors anhållit aft till protokollet få antecknat aff han infe ägde rätt till ytterligare replik.

Kammaren beslöt atf förhandlingarna skulle fortsättas kl, 19,30,

4 § Anmäldes och bordlades

Propositionerna

1984/85:34 Ändring i patentlagen (1967:837)

1984/85:41 Fortsatt giltighet av lagen (1979:103) om försöksverksamhet med

användning av telefon vid rättegång 1984/85:42 Fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser

om tvångsmedel i vissa brottmål 1984/85:43 Höjning av skatterna på alkoholdrycker och tobak 1984/85:45 Vissa ekonomisk-poUtiska åtgärder, m,m.

5 § Meddelande om interpellation

Meddelades atf följande interpellation framställts den 24 oktot

1984/85:54 av Agne Hansson (c) fill bostadsminisfern om åtgärder mot radonstrålriskerna i byggnader:

Genom beslut den 1 februari 1979 bemyndigade regeringen chefen för jordbruksdepartementet aff tillkalla en utredare med uppdrag atf utreda frågan om åtgärder mot sfrålrisker i byggnader m, m,

Radonufredningens direktiv (Dir 1979:15) var aff i samarbete med berörda organ utarbeta ett program för undersökningar för atf klarlägga strålnivåerna i def befintUga byggnadsbeståndet.

Under senare delen av 1979 utkom radonutredningen med en PM, PreUminärt förslag fill åtgärder mot sfrålrisker i byggnader (DsJo 1979:9), Promemorian innehåller förslag fill program för aff spåra upp och minska riskerna för strålning från radioakfiva ämnen i bostadsbeståndet. Där finns

117

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Meddelande om frågor

också förslag till vissa undersökningar som bedömdes nödvändiga för def fortsatta utredningsarbetet. Dessutom redovisas sådana åtgärder av generell natur som kan vidtas i befintlig bebyggelse och åtgärder som bör vidtas vid planering av ny bebyggelse på mark som kan avge radon,

Radonutredningen har i sitt slutbetänkande DsJo 1983:6 föreslagit följande;

- Bosfäder med en radondofferhalf om 400 Bq/m-' byggs om inom fem år,

- Bosfäder med en radondofferhalf om 1 000 Bq/m-' byggs om inom två år,

- Bosfäder som byggs på s, k, högriskmark med förhöjd radium-/uranhalt,' ca 125 Bq/kg - dvs, vars berggrund eller jordlager innehåller alunskiffer, uranrika graniter, uranrika pegmafiker eller uranmineraliseringar- byggs radonsäkert. Till högriskmark räknas mark med högre radonhalt i jordluften än 50 000 Bq/ml

- Bosfäder som byggs på normalriskmark byggs radonskyddande. Hit räknas mark med en radonhalt av ca 5 000-50 000 Bq/m-*,

- Bosfäder som byggs på lågriskmark kan byggas på traditionellt sätt. Med lågriskmark menas i förslaget mark med lägre radonhalt i jordluften än 10 000 Bq/ml

Mot bakgrund av det anförda hemstäUer jag aff få ställa följande fråga till bostadsministern:

Vilka åtgärder avser bosfadsministern vidta med anledning av larmrapporterna om radon i byggnader?

118

6 § Meddelande om frågor

Meddelades atf följande frågor framställts

den 24 oktober

1984/85:131 av Per Unckel (m) till statsrådet Ingvar Carlsson om tidsfristen för besvarande av frågor och interpellafioner i riksdagen:

Enligt riksdagsordningen bör fråga fill statsråd besvaras inom en vecka, Interpellafion skall normalf besvaras inom fyra veckor.

Erfarenheten tyder på atf dessa tider numera inte hålls. Den aktualitet i riksdagsgranskningen av regeringsarbetet som inte minst frågeinstifutet är avsett aff garantera går därmed om intet. Dessa förhållanden är uppenbart otillfredsställande.

Mot den här angivna bakgrunden ber jag aft till statsrådet Ingvar Carlsson få ställa följande fråga;

Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att förbättra efterlevnaden av riksdagsordningens tidsgränser i fråga om frågor och interpellationer?

1984/85:132 av Anders Björck (m) till statsrådet Bengt Göransson om en parlamentariskt sammansatt pressufredning:

Riksdagen beslutade i våras på förslag av konstitutionsutskottet aft hemställa hos regeringen om tillsättandet av en parlamentariskt sammansatt pressufredning. Med anledning av defta vill jag fråga;

1, När avser regeringen att tillsätta denna utredning?

2, Kommer direkfiven aff ge utredningen möjlighet aff ta upp frågan om en periodisering av utbetalningarna av presstödet för att undvika aff staten åsamkas förluster i samband med tidningskonkurser?

Nr 15

Onsdagenden 24 oktober 1984

Meddelande om frågor

1984/85:133 av John Andersson (vpk) till jordbruksministern om åtgärder mot utsläpp av tungmetaller från kommunala reningsverk;

Reningsverken använder årligen stora mängder kemikalier för atf rena avloppsvattnet. Detta innebär aff många reningsverk släpper uf stora mängder tungmetaller fill miljön.

Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande fråga till jordbruksministern;

Avser jordbruksministern vidta några åtgärder för aft snabbt förhindra utsläpp av tungmetaller vid reningsverken?

1984/85:134 av Paul Lestander (vpk) till jordbruksministern om åtgärder mot kalhuggning av Norrbottens skärgård:

I Norrbotten har naturskyddsorganisafionerna slagit larm om aft def pågår en intensiv kalhuggningsverksamhef i skärgården. Skärgården i Norrbotten har i den fysiska riksplaneringen avsatts som eft område av riksintresse för bl, a, det rörliga friluftslivet. Det har i pressen påståtts aft ca 40 % av skogsbeståndet i Norrbottens skärgård har kalavverkats.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga jordbruksministern:

Vad tänker jordbruksministern göra för att förhindra en total kalhuggning av Norrbottens skärgård?

1984/85:135 av Tore Claeson (vpk) till bosfadsministern om den konstnärliga
utsmyckningen av byggnader: *

Riksdagen har vid olika fillfällen under senare fid behandlat förslag om konstnärlig utsmyckning av byggnader. Det har gällt omfattning, finansieringsbestämmelser, bidrag, införande av enprocentsregel m, m, I en vpk-motion, 1983/84:154, föreslogs exempelvis atf frågan om den konstnärliga utsmyckningen av äldre bosfäder som skall byggas om skulle fas med i bosfadsförbättringsprogrammet (ROT) och tillföras en regel om att minst 1 % av kostnaderna inom programmet skulle gå fill konstnärlig utsmyckning,

I bostadsutskottets betänkande 1983/84:23, som antogs av riksdagen den 27 april 1984, gjordes ett tillkännagivande till regeringen. Enligt defta förutsattes en översyn av gällande finansieringsbesfämmelser avseende den

119

Nr 15

Onsdagen den 24 oktober 1984

Meddelande om frågor

konstnärliga utsmyckningen, m, m, i våra bostadsområden. Den förordade översynen borde ske skyndsamt, och regeringen borde snarast för riksdagen redovisa sin syn på hur frågorna skulle lösas. Jag vill fråga bosfadsministern;

När kan regeringen fill riksdagen redovisa sin syn på frågor om omfattningen och villkoren för konstnärlig utsmyckning av våra byggnader?

1984/85:136 av John Andersson (vpk) till jordbruksministern om giffbild-ningen vid sopförbränning:

Ett antal kommuner sfär i begrepp atf satsa på sopförbränningsanläggningar. Anläggningar i bruk är ännu flera. En anledning är att sopor kan användas som enerigkälla, samtidigt som kummunerna slipper satsa på ytterligare deponeringsanläggningar.

Men soporna ger inte bara energi - de ger vid förbränning även upphov fill giffbildning, Def handlar främst om klorväfe, fluorväte, bly, zink, kadmium, kvicksilver, en mängd olika dioxiner och dibensofuraner.

Forskare anser aff de flesta av dessa farliga ämnen är relafivt kända i anslutning fill sopförbränning, med undantag för dioxiner och dibensofuraner. Forskningen måste intensifieras på defta område. Detta efterlystes redan för sex år sedan, men några resultat har ännu ej presenterats.

Med hänvisning fill ovanstående vill jag ställa följande fråga till jordbruksministern:

Är jordbruksministern beredd aff vidta åtgärder för aft klarlägga sopförbränningens konsekvenser med hänvisning till bl, a, dioxinutsläpp och utsläpp av dibensofuraner?

1984/85:137 av Margareta Gärd (m) fill bosfadsministern om förufskickad översyn av Svensk byggnorm (SBN);

I samband med antagande av ny plan- och bygglag förufskickas en översyn av SBN (Svensk byggnorm).

Enligt bosfadsufskotfets skrivning ämnar regeringen ge uppdraget om översyn till planverket, vilket föranleder mig aft ställa följande fräga till statsrådet:

Anser bostadsminisfern aff planverket är rätt instans aff överse normerna? 7 § Kammaren åtskildes kl, 17,56. In fidem

SUNE K. JOHANSSON

120

/Solveig Gemert