Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1984/85:148

Onsdagen den 22 maj fm.

Kl. 10.00

1 § Justerades protokollet för den 13 innevarande månad,

2 § Föredrogs men bordlades åter Skafteufskoftets betänkande 1984/85:58 Lagutskottets betänkande 1984/85:41 Kulturutskottets betänkande 1984/85:19 Utbildningsutskottets betänkande 1984/85:28 Näringsutskoftets betänkanden 1984/85:28 och 31

3 § Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Föredrogs konsfitutionsutskoftets betänkande 1984/85:35 med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning.

Anf. 1 TALMANNEN:

Dechargedebatten uppdelas liksom tidigare år i flera avsnitt. Varje avsnitt behandlas som eft självständigt ärende, och talarlistan för de olika avsnitten kan alltså utökas med ytteriigare talare. Då alla under eft avsnitt anmälda talare haft ordet övergår kammaren omedelbart till atf debattera nästa avsnitt. Voteringarna äger rum i ett sammanhang sedan samfliga avsnitt slutdebafterafs.

Beträffande avsnittet Granskningsarbefefs inriktning, m, m, samt avsnitten 1-8 har ordet begärts av Anders Björck,

Anf. 2 ANDERS BJÖRCK (m):

Herr falman! Def är viktigt aff riksdagens roll i folksfyrelsen värnas. En viktig uppgift för riksdagen är att kontrollera regeringen. Granskningen av regeringen får aldrig bli rutin, Konstifufionsufskotfet måste ta sin granskningsuppgift på stort allvar. Men den granskade parfen - regeringen - måste vara samarbetsvillig. Regeringen måste finna sig i de spelregler som grundlagen uppställer.

Granskn ingsa r betets inriktning, m. m.

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets inriktning, m. m.

I Sverige, herr talman, har vi infe någon särskilt utvecklad form av granskning av regeringen och förvaltningen. I många andra länder är kontrollen bättre, I USA är offentliga utfrågningar av företrädare för regering och förvaltning mycket vanliga och utgör ett normalt inslag i det politiska arbetet, I Storbritannien måste premiärministern två gånger i veckan direkt och personligen stå till svars i underhuset.

Detta kontrasterar starkt mot förhållandena i Sverige, Konsfitutionsutskoftets utfrågningar sker inför lyckta dörrar. Statsministern är en mycket sällsynt gäst i kammarens fråge- och interpellationsdebatter. Riksdagens möjligheter aft granska förvaltningen är begränsade.

Så mycket större anledning borde def då finnas för regeringen och dess främste företrädare, statsministern, atf visa respekt för def riksdagsutskott, konstitutionsutskottet, som enligt grundlagen årligen skall granska regeringen,

Beklagligtvis finns det i år anledning till kritik mot infe minst statsministerns uppträdande. Redan förra året fog sig en av hans närmaste medarbetare orådet före aff granska utskottets rutiner vad gällde handhavandef av vissa handlingar. Tjänstemannen gjorde ett besök hos utskottets kansli och anställde förhör med dess kanslichef.

Nu hade detta besök icke skett på statsministerns uppdrag, men det får ändå anses ytterst anmärkningsvärt aft statsrådsberedningens tjänstemän verkställer en kontroll av ett riksdagsorgan - fill på köpet det utskott som skall granska regeringen. Man kan inte frigöra sig från misstanken att statsministerns inställning till riksdagens konsfitufionsufskott har smittat av sig inom statsrådsberedningen.

Det är dock glädjande aft ett enhälligt konstitutionsutskott slår fast '"att def infe ankoinmer på regeringen eller regeringens kansli att utöva tillsyn över riksdagen och dess utskott".

Detta, herr talman, är i och för sig en självklarhet, men även sådant kan ibland behövas sägas.

Statsministern har även i år besökt konstitutionsufskoftet för en utfrågning om ett antal affärer där han varit inblandad. Antalet sådana har för Olof Palmes del varit stort sedan tillträdet som statsminister 1982. Bahr-, Bildt-, Ferm-, Rainer-och Hesselöaffärerna är några goda exempel på statsministerns förmåga atf ständigt hamna i s, k, affärer med åtföljande blåsväder. Årets granskning har traditionsenligt bjudit på tilldragelser där Olof Palme har varit inblandad och som blivit föremål för konstitutionsutskotfets granskning.

Besöken hos konstitutionsutskottet har uppenbarligen så irriterat statsministern atf han i år uppträdde inför utskottet på ett sätt som direkt måste betecknas som ovärdigt, I de olika sakfrågorna finns det anledning att återkomma senare i debatten, men här och nu måste sägas atf statsministern genom sitt uppträdande inför utskottet visat bristande respekt för riksdagens granskningsarbete.

Herr falman! Jag har i snart tolv år tillhört riksdagens konstitutionsutskott. Jag har varit med om många utfrågningar under dessa år. Genomgående har

de som ställt upp gjort sitt bästa för aft svara på de frågor som ställts och gjort def utan att håna utskottet och dess ledamöter; de har tagit besöken på allvar.

Så icke statsministern. Hans inställning fill besök hos konsfitutionsutskottet tycks vara att han där kan uppträda som det passar och tryggt förlita sig på atf den egna parfimajorifefen inte vågar göra något för att ingripa eller i efterhand krifisera. Han känner sin makt, han vet aff toleransen hos de egna partivännerna är oändlig.

Finns det då, herr talman, inga möjligheter att återföra Olof Palme och eventuellt likasinnade till ordningen? Något måste nämligen göras för aft hävda utskottets auktoritet och försvara riksdagens kontrollmakf. Visserligen kanske väljarna vad gäller personen Olof Palme löser problemet i höst. Men vem som än må vara statsminister nästa granskningsomgång så måste han eller hon visa den respekt som fillkommer riksdagen.

Så snart som möjligt måste därför offenfliga utskoftsutfrågningar införas. Då kan allmänheten själv bedöma svaren och uppträdandet från dem som kallas till utskottet. Pajaserier slår obönhörligt och snabbt tillbaka mot den som gör sig skyldig till dem. Vi får en snabbhet i hanteringen av utfrågningarna som gör att frågor om läckor och publiceringsdagar blir skäligen ointressanta.

Socialdemokraterna är emellertid ännu så länge emot offenfliga utskotts-utfrågningar. Efter Olof Palmes senaste framträdande inför konstitutionsutskottet finns det knappast något hopp om atf partiet snabbt skulle ändra inställning. Offenfliga utskotfsförhör med Olof Palme i svarandesfolen skulle bli negativa för socialdemokraterna.

Herr talman! Statsministerns personliga uppträdande kan kanske för en och annan synas mindre viktigt med tanke på innehållet i sakfrågorna. Självfallet finns def i och för sig angelägnare frågor atf ägna sig åt än en statsministers dåliga humör. Men när statminisfern låter detta dåliga humör gå ut över def riksdagsorgan som har en grundlagsenlig granskningsuppgiff atf fullgöra finns det anledning att reagera och vidta åtgärder. Atf låta utskottets utfrågningar ske inför offentligheten vore ett sätt aff nå fram fill en bättre tingens ordning.

Granskningsarbetet ger också anledning till andra reflexioner - om riksdagens kontrollmakt verkligen är effekfiv. Konsfifufionsutskoffef skall enligt grundlagen granska regeringen - infe förvaltningen. Detta bottnar bl. a. i den gamla makfdelningsläran atf det är regeringen som styr landet och riksdagen som stiftar lag. Det ansågs en gång vikfigt aff rågången hölls klar. Principellt är det kanske fortfarande så.

Men gång på gång märker man i granskningsarbefet hur svårt det är atf komma ät de syndare som handlar i regeringens namn och ofta med regeringens goda minne. Riksdagen stiftar lag. Regeringen utfärdar på grundval av lagen närmare föreskrifter, som sedan tillämpas på sitt eget sätt av förvaltningen. Skillnaden mellan den ursprungliga lagstiftningen och fillämpningen i praktiken kan ibland bli betydande. Kontakter med förvaltningen visar emellanåt att de handläggande tjänstemännen har föga eller ingen aning alls om den bakomliggande lagstiftningen. De kan ofta inte heller

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m..

Granskningsarbetets inriktning, m. m.

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets inriktning, m. m.

hänvisa till det lagrum på vars grund de bedriver sin myndighetsutövning. Praxis inom den egna myndigheten betyder mera än riksdagens beslut.

Herr talman! Detta är en allvarlig utveckling, och man måste tyvärr konstatera aft riksdagens kontrollmakf delvis är maktlös inför denna utveckling. Vårt byråkrafiserade samhälle styrs i växande utsträckning av teknokrater, som ibland driver sin egen linje i samhällsfrågorna, exempelvis aft de fiskala intressena ibland får ta över de rättsliga. Skattelagstiftningen skall anpassas fill kontrollverksamheten.

I frågor av detta slag har konstitutionsufskoftet svårt att hävda riksdagens intressen och aft vidta åtgärder för aff fillämpningen ute i förvaltningen verkligen skall stå i överensstämmelse med den lagstiftning som riksdagen har ansvaret för. Detsamma gäller också, enligt min mening, riksdagens övriga instrument för konfrollmakten.

På detta område måste vi i framtiden förutsättningslöst se vad som kan göras för att man skall uppnå en bättre fingens ordning, JO-ämbetet måste ges ökade möjligheter att fullgöra sina viktiga uppgifter. Det pågår nu en utredning i detta syfte, och man kan hoppas aft vi i fortsättningen kommer atf ge JO-ämbetet ökade maktmedel. Vad gäller riksdagens revisorer finns det ett förslag från deras presidium om en utredning beträffande den fortsatta verksamheten. Jag hoppas atf man också här, herr talman, vidtar åtgärder så att en bättre förvaltningskonfroll från riksdagens sida kan genomföras i framfiden,

Def är att hoppas aft dessa utredningar leder till konkreta resultat och att tyglarna stramas åt för byråkratin. Vi kan på det område som KU har granskat i år se många betänkliga ting. Vi kan konstatera aff lagrådet har anmärkt på aft man har haft svårt atf på ett tillfredsställande sätt fullgöra sitt betydelsefulla arbete på grund av aff regeringen infe har remitterat sina förslag till relevanta myndigheter i en sådan utsträckning som vore önskvärd.

Förseningen av regeringens proposifioner till riksdagen är vidare mycket betydande, och riksdagen borde inte finna sig i den ordning - eller snarare oordning- som råder. Det skall, herr talman, genast erkännas aff detta infe är något som är unikt för den nuvarande regeringen. Andra regeringar har varit ungefär lika stora syndare. Jag frågar mig, herr talman, om vi inte också här måste vidta åtgärder så aft vi kan tvinga fram ett propositionsavlämnande som står i samklang med riksdagsordningen. Jag tycker, herr talman, atf vi inte skall tveka när det gäller atf i framtiden statuera exempel genom atf t, ex, skjuta viktiga propositioner över ett val om regeringen inte fullgör sina skyldigheter mot riksdagen. Detta skall självfallet gälla oavsett vilken regering som finns för tillfället.

Utgivningen av Svensk författningssamling sker på ett sådant sätt aff vissa författningar, enligt vad utskottet har konstaterat, kommer ut i tryck efter def atf de har träff i kraft, I andra fall sker def ungefär samtidigt med ikraftträdandet. Var och en kan förstå aff det inte är särskilt rimligt aff kräva aft myndigheter och allmänhet skall känna till eller kunna tillämpa författningar som faktiskt inte har nått dem som berörs.

Herr talman! Det finns anledning aff i olika sammanhang fundera över hur

konstitutionsutskottets och riksdagens övriga granskning av regering och förvaltning skall göras effektivare. Erfarenheten-infe minst årets-visar aft läget är allvarligt och atf bestämda åtgärder måste vidtas för aft man skall få fill stånd en tillfredsställande ordning i framtiden,

Anf. 3 BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr falman! Jagskall hålla mig fill de frågor som omfattas av granskningsbetänkandet. De allmänna, viktiga frågor som Anders Björck aktualiserade i sitt anförande får vi anledning aft återkomma fill i andra sammanhang. Vi skall i riksdagen snart behandla ett förslag om förändringar av vissa delar av riksdagens arbetsformer, Folkstyrelsekommittén har i uppdrag atf se på frågan i ett vidare perspekfiv och kommer bl, a, atf fa upp förslaget om öppna utskotfsförhör.

På den punkten vill jag för min del bara säga atf jag tror aff det kan ligga en hel del i tanken. Men om man studerar förslaget mera i detalj finner man atf det kan uppstå vissa svårigheter, infe minst vad gäller konstitutionsutskottets granskning. En del av de saker som vi har anledning att ta upp i utskottet är faktiskt sekreta. Det skulle även kunna lägga en viss hämsko också på utfrågandet och svarandet om i varje fall några av dessa utfrågningar vore offenfliga. Men detta är frågor som vi får behandla senare, och som kräver omsorgsfull beredning.

Utskottets granskningsbetänkande rör sig, som vanligt, över vida sakområden och innehåller mycket av intresse, även utöver de avsnitt som redan starkt uppmärksammats i massmedia. Jag vill här särskilt nämna den genomgång av regeringens organisation och arbetsformer som redovisas i betänkandet, med en hel del uppgifter som kan vara besvärliga aff få fram för andra organ än def granskande utskottet. De frågor som där berörs är också centrala med utgångspunkt i den inriktning som granskningsarbefet enligt författningen skall ha.

De är emellertid viktiga även ur andra aspekter. Regeringen är naturligtvis alltid en betydelsefull instans, och behandlingsgången är fill stor del omgiven av en rätt omfattande faktisk sekretess.

Till detta kommer nu aft den socialdemokratiska regeringen alltsedan dess fillkomst haft en uttalad tendens att i allt högre grad samla beredningen av vikfiga frågor inom kanslihusets väggar. Därmed ökar slutenheten och risken för ofillräcklig och ensidig beredning av de ärenden som riksdagen sedan skall ta ställning fill.

Ett uttryck för denna centraliseringsambition är att det totala antalet anställda på vissa nyckelposter i kanslihuset har ökat kraffigt. Jämfört med hur det var före regeringsskiftet har således antalet statssekreterare ökat från 18 fill 24 och antalet s. k. poHfiskt sakkunniga från 31 till 44. Till detta kommer allehanda mera tillfälliga arbetsgrupper inom kanslihusets ram.

Inom den organisafion som finns tycks statsrådsberedningen, dvs. statsmi-. nisferns kansli, ha blivit något av en regering inom regeringen. Under 1984 fanns där 4 statssekreterare och inte mindre än 20 politiskt sakkunniga. Granskningen av en rad sakfrågor som senare kommer atf tas upp i denna

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av ■ statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets inriktning, m. m.

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets inriktning, m. m.

debatt bestyrker denna reella koncentration till statsrådsberedningen. Statssekreterare där har t. ex. som några slags biträdande ministrar gått ut och gjort uttalanden å hela regeringens vägnar utan aft dessa uttalanden granskats av regeringen som helhet.

I spetsen för statsrådsberedningen står statsministern, som flitigt agerar i allehanda frågor, ofta till synes på egen hand. Vad man kan fråga sig är om vi är på väg mot ett engelskt sysfem, där övriga ministrar närmast är supplikanter åt premiärministern.

Noteras i detta sammanhang bör den påtagliga irritation som statsministern visar över den granskning som konsfitutionsutskottet företar. Särskilt vid en av de utfrågningar som utskottet haft i vår tappade han på ett uppseendeväckande sätt humöret och gick över i hetsig debatt i stället för aft svara på de frågor som ställdes. Dessutom var infe det han sade korrekt vad gällde det ärende som gjorde honom särskilt upprörd. Till detta skall jag emellertid återkomma i ett senare debattinlägg.

Förra året skickades, som Anders Björck nämnde, en tjänsteman från statsrådsberedningen till utskottet för atf undersöka hur ett ärende behandlades. Det gällde det bekanta Fermbrevet. Utskottet tar upp den händelsen i årets betänkande och slår fast atf def infe ankommer på regeringen eller regeringens kansli att utöva tillsyn över riksdagen och dess utskott. Def är med tillfredsställelse jag kan konstatera aft det är ett enigt utskott som står för denna reprimand.

Statsministern och hans kansli skall infe lägga sig i vilka ärenden som utskottet tar upp till särskild granskning. Def är utskoffef som suveränt bestämmer över detta. Granskningen är heller ingenting som utskottet genomför av något slags illasinnat okynne. Den är en uppgift som är ålagd utskottet i författningen. Fullgörandet av denna uppgift är, en viktig angelägenhet. Den är vikfig ur bl. a. två aspekter. Jag brukar framhålla atf jag är övertygad om att den har en betydelsefull preventiv effekt. Statsråd och kanslihustjänstemän vet att deras göranden och låtanden kommer atf nagelfaras så småningom, vilket bör ha en hämmande verkan på stundens impulser att i viktiga frågor gå förbi gällande bestämmelser. Vidare har granskningen också en viktig informationsfunktion. Genom utskottets granskning och betänkandets publicering dokumenteras och utreds mycket som annars skulle vara oklart. Denna dokumentation har bestående värde. Jag tycker atf den nuvarande statsministern borde sluta upp med allt det gnolande som nu förekommer så snart en fråga aktualiseras som granskningsärende och även för regeringens del se granskningen som något positivt. Även regeringen bör kunna ha glädje av aft kontroversiella ärenden, som i den allmänna debatten ibland diskuteras på ett upphetsat och ofullständigt sätt, får en mera gedigen belysning genom utskottefs tålmodiga arbete.

Herr talman! Den koncentration fill kanslihuset av framtagningen av underlaget fill propositioner som jag nyss berört har i många fall på ett allvarligt sätt försämrat beslutsunderlaget för riksdagen. Bristerna i regeringens beredning har vid upprepade fillfällen diskuterats här i riksdagen vid behandlingen av olika sakfrågor. Dessa brister har på ett sätt som fidigare

aldrig förekommit uppmärksammats också av lagrådet, som har aff granska regeringens förslag innan propositioner föreläggs riksdagen. Vi har fått uppleva aff lagrådet vid upprepade tillfällen har anmärkt på att regeringsförslagen inte föregåtts av någon mera omfattande utredning och att de inte remissbehandlats i sedvanlig ordning. Det rör sig således om mer eller mindre interna kanslihusprodukter. Lagrådet, som är en opolitisk institution

- vilket bör understrykas - och som skall se på lagförslagen ur konstitutionell
och allmänt rättslig synpunkt, har flera gånger direkt sagt i sina yttranden aft
def inte på eft tillfredsställande sätt kunnat fullgöra de i grundlagen angivna
granskningsuppgifferna. Eft fullödigt underlag för lagrådefs granskning har
således saknats. De anmärkningar som lagrådet gjort rikfar sig givetvis mot
regeringen, som har beredningsansyaref för de proposifioner som läggs fram

i riksdagen. Dessa anmärkningar måste befraktas som synnerligen allvarliga..

I utskottets handlingar finns angivet en rad fall, där lagrådet kommit med anmärkningar av detta slag mot regeringen. Jag skall infe här göra någon uppräkning- def finns en sådan på s. 291 i betänkandet. Till detta kan läggas ett antal fall då regeringen i sin brådska helt gått förbi lagrådet.

Dåligt beredda propositioner ger givetvis även riksdagen eft bristfälligt beslutsunderlag; riksdagens beredning försvåras och den slutliga lagproduk-fen blir bristfällig. Detta är naturligtvis beklagligt ur många olika vikfiga aspekter: tillämpningen hos myndigheterna blir besvärlig och osäker, och rättssäkerheten kan sättas i fråga.

En del sådana här brister kan repareras i riksdagen, och så sker också ibland. Men def förutsätter aft riksdagens utskott ges god tid aft fa fram nytt underlag och komplettera tidigare underlag, men denna tidsfrist står inte allfid till utskottens förfogande. Många beslut fatfas onekligen under stor tidsnöd, och def har förekommit atf den socialistiska majoriteten avslagit, krav från opposifionen om en noggrannare beredning.

Regeringens arbetssätt har ofta försvarats med atf det skulle vara effektivt. Snabba beslut på kort tidsrymd tycks vara en eftersträvad modell. Def är min bestämda uppfattning att alla skulle tjäna på om vi hade en lugnare lagsfiffningsrytm och en omsorgsfullare beredning av besluten - detta alldeles oavsett vilka meningsskiljaktigheter som kan finnas om de föreslagna lagarnas materiella innehåll.

Man skulle kunna tro aff ansvällningen av personal i kanslihuset åtminstone skulle kunna leda till en bättre planering av propositionsarbefet. Men så är det infe, som vi vet. De i propositionsförfeckningen angivna tiderna hålls inte

- def blir över lag stora förseningar, och propositionerna i stora och viktiga
frågor kommer i hopar under senare delen av vårsessionen. Så var det 1984
enligt utskottets sammanställning, och så har det varit i år - som vi alla väl
känner till. Ibland tvingas man tillgripa förkortning av mofionstiden för
ärendena över huvud taget skall kunna klaras av under våren. Stockningen av
omfattande förslag gör atf många beslut av den anledningen stressas genom
utskotten och riksdagen. Detta anser jag vara djupt otillfredsställande.

Nu har det - som framgår av de handlingar som utskottet publicerar -aviserats atf arbetsmfinerna i kanslihuset skall ses över. Det är säkerligen av

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskningav statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets inriktning, m. m.

Nr 148

Onsdagen den

22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets inriktning, m. m.

nöden atf så sker och aft planeringen blir bättre, bl. a. vad gäller proposi-fionsavlämnandet. Jag hinner infe här - och def finns på detta stadium knappast heller anledning aff göra def - mera i detalj gå igenom de förslag som regeringen anger vara uppe till diskussion. Konstitutionsutskottet har emellerfid all anledning att fortsätta att följa utvecklingen av de planer för förändringar som man har. Det bör kanske nämnas aft utskottet tagit del av den starkt kritiska genomgång av arbetet i kanslihuset som gjorts av riksrevisionsverket. Jag vill nämna en rätt märklig detalj bland det som därvid framkommit. Def är tydligen så atf def kan förekomma aft regeringstjänstemän lånas ut fill förvaltningsmyndigheter för aff skriva deras anslagsframställningar. Det kan infe vara en rimlig ordning. Regeringen och dess kansli bör - föreställer man sig i varje fall - göra en obunden och självständig prövning av myndigheternas förslag.

En del av den kritik mot regeringen som omfattas av de delar av utskottsbetänkandet som nu diskuteras står hela utskottet bakom.

Vad gäller de allvarliga anmärkningar som framförts av lagrådet mot regeringens beredning av proposifioner har dock inte majoriteten velat vara med. Regeringssidan - och där inkluderar jag vpk - i utskottet godtar .således regeringens uppenbart bristfälliga handläggning av en lång rad ärenden. Det anser inte vi inom oppositionen att man bör göra. Vi har därför reserverat oss, och jag ber, herr talman, att få yrka bifall till reservafion nr 1.

Anf. 4 KARIN AHRLAND (fp):

Herr falman! Det finns ingen regel som säger atf konsfitulionsufskoffets granskning av regeringen allfid skall utmynna i kritik. En granskning innebär i sig bara atf man far fram olika fakta och med dessa fakta för ögonen sedan drar vissa slutsatser. De slutsatserna kan bli att det infe finns någon anledning aft klandra regeringen i def ena eller andra ärendet. De kan också utmynna i en ganska bister kritik av regeringens fögderi. Och oavsett om den kritiken är enig eller inte innebär granskningen aft alla medborgare får en större fillgång till fakta om hur landet styrs än om ingen granskning skedde alls. Dessutom innebär alltid en debatt i sig ett viktigt inslag i en demokrati.

Nu brukar ofta en debatfförufsäftning vara att def råder oenighet i en fråga. Sådana frågor där vi infe har reservationer i utskottsbetänkandet får av naturliga skäl inte så stort utrymme i dechargedebatten. Det är naturligt, men det är ibland beklagligt, därför att def är ju egentligen allvarligare och tyder på ett större problem än det kan framstå som när ett enigt utskott som består av samfliga parfier använder,uttryck som "helt otillfredsställande förhållanden", vilket gäller den ständiga förseningen av proposifioner fill riksdagen, eller när vi påpekar hur otillfredsställande det är att i det närmaste hälften av samtliga lagar, samtliga författningar, förra året kom ut senare än två veckor före ikraftträdandet. Ännu värre är det att konstitutionsutskottet vid tidigare tillfällen har påpekat det nödvändiga i aft regeringen åstadkommer förbättringar på def området. Och i år heter det, att utskottet "måste nu ånyo betona angelägenheten av att det görs ansträngningar i detta hänseende".

Här vill jag gärna också påpeka något som vi infe har nämnt i texten. Om en ny författning kommer ut från trycket sju dagar innan den skall träda i kraft är def inte detsamma som aft de som skall tillämpa lagen har fått författningen i sin hand. Jag har alldeles för många gånger själv i mitt civila yrke varit med om atf ny lagtext inte nått mig förrän samma dag den börjat gälla även om den kommit från trycket för sju dagar sedan. Distribution far som bekant tid i eft avlångt land.

Utgivningen av Svensk författningssamling - det låter inte som ett särskilt spännande granskningsärende. Det rymmer inga personliga pikanterier. Men däremot har ett enigt utskott framfört skarp kritik mot regeringen för aft inga som helst förbättringar skett i det här fallet. Detta är tyvärr en följetong, och def gör infe historien bättre.

Mig förefaller def som om regeringen blankt struntar i de anmärkningar som vi har framfört år efter år efter år. Jag förväntar mig inte, herr talman, atf regeringen skall ha tid aff läsa hela vårt tjocka betänkande, men nog borde varje statsråd kunna hålla reda på de ärenden där t. o. m. regeringspartiets företrädare ställer upp på en allvarlig kritik. Eftersom regeringen har struntat i fidigare års reprimander kommer jag i dag aft ställa en fråga fill justitieministern om hur han är beredd atf gå igenom rufinerna för förfatfningsufgivningen, så aft sådana här otillfredsställande förseningar äntligen upphör. Det är på tiden, för def gäller rättssäkerheten i Sverige. Det hedrar socialdemokraterna i utskottet att de har varit med om anmärkningarna i fråga om utgivningen av SFS, def hade hedrat dem mer om de också hade vågat aft skriva sig samman med opposifionen i en annan räffssäkerhefsfråga, nämligen lagrådsgranskningen. Lagrådets ledamöter är infe polifiker. De kan infe misstänkas för atf ha något partipolitiskt uppsåt med sina yttranden. Då måste man fa extra allvarligt på def förhållandet att lagrådefs ledamöter vid inte eft utan många fillfällen har anmärkt på atf remitterade lagförslag inte har varit föremål för erforderlig remiss. Lika illa är def naturligtvis aff regeringen gång på gång helt har struntat i aft höra lagrådet.

För socialdemokraterna i riksdagen, liksom i regeringen, tycks lagrådsgranskningen infe vara så vikfig som för oppositionen. Vi kommer fill skilda slutsatser. Men faktiskt står i denna fråga grundlagen, och säkert de flesta medborgarna, på opposifionens sida. Def är infe bra för rättssäkerheten i Sverige aff regeringen ofta glömmer bort atf höra lagrådet i de fall där def enligt regeringsformen skall ske, och det är infe bra för demokrafin aff regeringen nonchalerar riksdagen genom att inte ens alltid ange skälen till att lagrådet inte har hörts. Def är inte bra för vare sig rättssäkerheten eller demokrafin aff lagrådet vid upprepade tillfällen de senaste åren har tvingats anmäla aff regeringens lagförslag inte har varit föremål för remissbehandling.

Så till en annan sak. Herr falman! Jag har eft förslag. Vi bör nog rekommendera regeringen aft gå en propedeutisk kurs i grunderna i den av våra grundlagar som heter tryckfrihetsförordningen och därmed sammanhängande lagar. Förra året glömde statsministern atf diarieföra ett viktigt brev och utrikesministern glömde eller nonchalerade meddelarfrihefen. 1 år

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Granskningsarbetets inriktning, m. m.

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskningav statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets inriktning, m. m.

har vi återigen en rad frågor på dessa ämnesområden, och nu är def finansministern som infe diarieför brev. Bakgrunden är ganska känd. Den socialdemokrafiska minoritetsregeringen är ständigt beroende av vänsterpartiet kommunisterna för aff kunna få igenom sina förslag här i riksdagen, och de förslagen gäller ju som bekant ofta skattehöjningar. Det är regeringens egna bekymmer, och konstitutionsutskottet kan naturligtvis inte anmärka på aft regeringen ideligen tvingas stödja sig på vänsterpartiet kommunisterna, även om def är beklagligt aff regeringen så gärna gör det. Def är infe heller fel konstitutionellt att landets finansminister skriver brev fill ett annat parti i en skattepolitisk fråga. Det är naturligt att han producerar och skickar i väg väldigt många papper om skatter. Men när Kjell-Olof Feldt, som är finansminister i Sverige och ansvarar för skatter och ekonomi, skriver till någon utanför kanslihuset, då är def en skrivelse som rör hans verksamhet i egenskap av finansminister. Därmed är det én allmän handling, och allmänna handlingar skall enligt svensk lagstiftning både diarieföras och bevaras.

Nu säger utskottsmajoriteten att det här brevet är atf befrakta som upprättat i avsändarens egenskap av polifisk förtroendeman och atf brevet uppenbarligen avsåg partipolifisk verksamhet och inte kan bedömas vara allmän handling. Def enda skäl som man hänger upp den bedömningen på är aft brevet inte var avfattat på departementschefens brevpapper eller expedierat genom departementets försorg. Detta är ett sällsynt magert försvar. Frågan om vilket brevpapper Kjell-Olof Feldt använder eller vilken postlåda han lägger sina brev till vpk i har infe den ringaste betydelse när det gäller atf avgöra om ett brev som är undertecknat av Kjell-Olof Feldt är allmän handling eller infe. Def som är avgörande är brevefs innehåll, dvs. om def gäller en fråga som kan anses röra hans verksamhet i departementet. Det senare har ingen förnekat. Själva statsrådsberedningen har ju uppgivit att brevet innehöll svar på konkreta frågor som Lars Werner ville ha svar på, innan han lovade atf stödja en kommande regeringsproposition. Den skulle undertecknas av Kjell-Olof Feldt i hans egenskap av finansminister, infe därför aft han är medlem av socialdemokrafiska partiet, och def Kjell-Olof Feldt skriver under som finansminister blir allmänna handlingar. Det är beklagligt aft regeringens medlemmar tycks ha så svårt att hålla reda på sina papper, def är ännu mer beklagligt atf man infe kan eller vill lära sig tryckfrihetsförordningen, utan försöker nonchalera den för att kunna göra upp i smyg med vänsterparfiet kommunisterna.

Herr talman! Till sist några få reflexioner om utskottets arbete, Gunnar Biörck i Värmdö tog upp frågan när vi justerade årets betänkande, och jag tycker det är bra om vi kan diskutera våra fortsatta arbetsformer inom utskottet innan vi på allvar startar nästa års granskning - vi har ju för övrigt som bekant två nya ärenden,

I går när jag begärde aft Sven-Hugo Ryman skall kallas till utskottet så snart som möjligt, för aft vi skall kunna höra honom om hans medlarroll och om statsministerns arbete bakom ryggen på honom, förstod jag aft även om inte socialdemokraterna så gärna ville höra Sven-Hugo Ryman är de

intresserade av atf ta upp en debatt om arbetsformerna och om utskoftsför-hören. Vi i folkparfiet är mycket intresserade av aff så sker; jag vill då bara påminna om atf vi för vår del sedan många år fillbaka har försökt tala för atf svenska folket skall få största möjliga insyn i utskottets arbete medan det pågår, Def skulle bl, a, gå aff ordna med öppna ufskoftsförhör,

Anders Björck har redan ordat mycket om statsministerns sätt när han, som sfafsminisfern själv sade, utdelade en reprimand fill utskottets vice ordförande. Jag skall inte fortsätta den berättelsen. Men def måste sägas, och def måste tyvärr upprepas många gånger, aft det är riksdagen som företräder svenska folket, inte regeringen. Varken ett enskilt statsråd eller sfafsminisfern har någon som helst rätt atf ge enskilda riksdagsledamöter reprimander. Det är, herr falman, vi i konstitutionsufskoftet som skall granska regeringen, det är inte tvärtom.

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskningav statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets inriktning, m. m.

Anf. 5 NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! En besvärande vårförkylning håller på att beröva mig rösfresurserna. Jag skall därför söka göra mitt anförande något kortare än vad som var min avsikt. Andra företrädare för vpk kommer under olika avsnitt atf ta upp frågeställningar som vi anser angelägna, 1 anslutning till avsnittet granskningsarbetets inriktning och de punkter som har förts hit skall jag endast notera några saker,

Konstitutionsufskoftet inleder betänkandet med en hänvisning till aff

regeringsformen ålägger utskoffef atf granska statsrådens tjänsteutövning

• och regeringsärendenas handläggning. Detta bör företrädarna för de olika

parfierna hålla i minnet när frågan om partiernas representation i utskotten

skall avgöras.

Betänkandet innehåller en rad bekanta frågor från tidigare granskningar, bl, a, proposifionsavlämnandet fill riksdagen. Även i år riktas berättigad krifik mot den ordning som råder. En förändring fill def bättre är nödvändig, bl, a, för att komma fill rätta med arbetsrytmen i riksdagen.

Några iakttagelser från granskningsarbefet kan vara värda aff redovisa,

Def är tydligen lättare atf få uppmärksamhet kring ett middagssamtal på en tidning än på den åsiktsregistrering som uppenbarligen pågår i strid mot riksdagens beslut. Om sedan ett protokoll från en hetsig utfrågning når en tidningsredaktion, då kan många andra diskutabla ting passera opåtalt.

Partier som i regeringsställning är toleranta mot den egna regeringens handläggning av regeringsärendena är i opposition nog så uppfinningsrika i sökandet efter s, k, affärer. Samtidigt bör den vanliga bilden av granskningen, atf majoriteten friar statsråd och hiinoritefen vill pricka dem, nyanseras en del. Betydande förskjutningar i positionerna kan förekomma under arbetets gång. Därtill är def så aff majoriteten ofta levererar en hård kritik i sak.

Även ett litet parfi spelar en viktig roll i utformningen av de synpunkter som förs fram. Saken kan uttryckas så att med sju röster mot sju blir def ingen majoritet. Vad som blir majoritet beror på den femtonde ufskoffsledainoten. Detta kan ha en nyttig inverkan.

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskningav statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets inriktning, m. m.

Till det som bör noteras hör problemet med gränsdragning mellan konstitutionell och politisk kritik, I detta betänkande finns ett par fall där regeringens handlande infe klandras ur formell konstitutionell synpunkt, men där synnerligen goda skäl för polifisk kritik finns. Den har också förts fram i annat sammanhang.

Ett värdefullt inslag i granskningsarbetet är de utfrågningar som förekommer. Statsråd och andra ansvariga personer kan bidra fill aft klarlägga en fråga. Ibland redovisas material som inte är offentligt, I detta sammanhang finner jag det något anmärkningsvärt att vissa borgerliga politiker ropar efter offentliga utskoftsutfrågningar. Är det inte klarlägganden ni vill ha? Är def massmediala och publika uppvisningar ni eftersträvar?

Eft granskningsärende som har förts till detta avsnitt vill jag helt kort beröra. Det gäller huruvida Kjell-Olof Feldts brev fill vänsterpartiet kommunisterna borde ha diarieförts i finansdepartementet. Jag finner def viktigt att utskottet utförligt refererar de.bestämmelser som gäller härvidlag. Mot den bakgrunden är def heller inte så svårt atf komma fill slutsatsen aff detta mer var ett partipolitiskt aktstycke än ett dokument som bort diarieföras.

Sedan kan def, herr talman, finnas andra skäl fill krifik mot regeringens olika åtgärder, som strider mot angivna strävanden, men det är en annan sak och det var inte heller den frågan anmälarna aktualiserade!

Av tolv reservafioner fill detta betänkande står vpk för tre. Vi anser atf regeringen vid beslutet om laddning av ytterligare kärnkraftsreaktorer alltför lätt avfärdade kritiska påpekanden från remissinstanser.

Vi har anfört krifik mot det sätt varpå ett ufvisningsärende handlagts. Vad vi har tagit upp till granskning är det förhållandet atf de utvisningshotades ombud inte har fått fa del av def material som åberopats för utvisningsbeslutet. Det kan inte vara förenligt med rättssäkerheten att undanhålla för ärendets avgörande viktigt material. Vi förnekar infe aft intressekonflikter kan föreligga men anser def helt otillfredsställande aft infe ombuden ens informeras om innehållet i handlingarna.

Ytterligare en vpk-reservation berör rättssäkerheten. Den gäller tillämpningen av personkontrollkungörelsen i en ansfällningsfråga. Det är inte första gången vi har fall som klart pekar mot åsiktsregistrering, trots atf sådan inte skall få förekomma. Genom aft man tillämpat undantagsbestämmelser förvägras också berörda, personer besked om skälen fill aft de har registrerats, I inget brottmål skulle tolereras atf en person infe får fa del av vad som lägges honom till last. Men när det gäller åsiktsregistrering och utesfängning från jobb kan en person få leva i ovisshet om vad säkerhetspolisen har infört i sitt register.

De frågor vi har tagit upp i reservationerna kommer att behandlas i senare debattinlägg, men jag vill ändå göra några påpekanden.

Det är märkligt hur tunghäfta drabbar företrädarna för övriga partier när räffsövergreppen riktas mot vänster- för def är det vanliga mönstret. Annars så vältaliga utropare för frihet och mot förtryck har infe ett ord atf säga i dessa fall.

Socialdemokraterna har inget aff säga, trots atf def allfid är folk ur arbetarklassen som drabbas.

Inget liberalt hjärta klappar för dessa människor, trots alla kampanjer kring frihefsbegreppet som folkpartiet bedriver.

Centerpartiet har heller inget aft säga om åsiktsregistreringen.

Även moderaterna brukar varna för yrkesförbud i vissa andra sammanhang, men här gäller def vanliga jobbare, och då är det kanske inte så viktigt.

Herr talman! Det är allvarligt atf infe uppmärksamheten är större när det gäller viktiga frågor om rättssäkerheten, I riksdagens konstitutionsutskott om någonstans borde man slå ned på företeelser som utgör hot mot rättssäkerheten. Men det är tydligen infe sådana "affärer" man är mest intresserad av.

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets inriktning, m. m.

Anf. 6 OLLE SVENSSON (s):

Herr falman! Så här i debattens inledning kan det kanske finnas anledning, atf se litet historiskt på konstitutionsutskoftefs granskning. Vi åker fill Arboga för att fira riksdagsjubileum på fredag, och vårt utskott fyllde 175 år i fjol.

Enligt 1809 års regeringsform skulle konstitutionsufskoftet granska statsrådefs protokoll. Granskningen tänktes vara underlag både för politiska aktioner, ytterst i form av framställning från riksdagen fill kungen om avsked för någon av dennes rådgivare, och för juridiska aktioner i form av åtal inför riksrätten mot någon av statsråden.

Dessa regler förlorade fidigt i betydelse, sedan parlamentarismen i och med den Edénska liberal-socialdemokratiska regeringen hade accepterats. Därmed ändrades ansvarighefssystemets funkfion. Utskottets granskning inriktades sedan alltmer på departementens tillämpning av allmänna förvaltningsmässiga principer - låt vara atf dechargeinsfitutet alltjämt var i hög grad politiserat.

Reglerna om protokollsgranskning reformerades 1969 på förslag från utskottet självt. Det hette då atf granskningen skulle vara administrativt inriktad och inte poHfiskt. De 1969 beslutade reglerna har förts över fill den nya regeringsformen utan någon väsenflig ändring. Konstitutionsutskottet har fått en obegränsad rätt att få, del av alla protokoll över beslut i regeringsärenden och dessutom av de handlingar som fillhör dessa ärenden. Enligt regeringsformens 12 kap, 1 § är för def första föremålet för granskningen statsrådens tjänsteutövning. För def andra inriktas granskningen på regeringsärendenas handläggning, även till den del denna handhas av tjänstemän i departementen.

En mycket omfattande del av årets granskningsbetänkande gäller granskning av administrativ praxis: Flera falare har varit inne på den saken. Jag vill särskilt peka på den större undersökning som utskottet företagit angående organisation och arbetsformer i regeringskansliet. De problemområden som där redovisas gäller den interna effektiviteten i regeringskansliet, relationerna till kommittéväsendet och andra former för externt experfarbete, relationen fill riksdagen och relationerna fill myndigheterna.

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m..

Granskningsarbetets inriktning, m. m.

Jag vill med anledning av de synpunkter som här framförts av bl, a, Bertil Fiskesjö försäkra atf jag är en varm anhängare av den svenska modell som tar sig uttryck i en omfattande politikermedverkan i sådana led som den beredningsprocess som föregår regeringsbesluten, riksdagens behandling av frågorna och verkställigheten i förvaltningen, I riksdagen finns på grund av politikers medverkan på olika nivåer något av en saklighetens koalition mellan ledamöter från skilda partier med speciell sakkunskap inom vissa ämnesområden. Detta leder till atf regeringar oberoende av partifärg har trycket på sig atf inte släppa ifrån sig sakligt undermåliga förslag.

Ett enigtutskott har i likhet med fidigare år- vilket här redan har påpekats - gjort kritiska uttalanden beträffande anhopningen av proposifioner i riksmötets slutskede. Vidare har vi med skärpa vänt oss mot aff författningarna utfärdas för sent. Också beträffande proceduren vid lagrådsgranskning gör vi vissa kritiska påpekanden, även om vi också kan hitta en och annan positiv sak såsom atf systemet med s, k, förhandsföredragningar har minskat i omfattning.

Jag vill uttrycka en viss förvåning över aft de borgerliga partierna mitt under den granskning som utskottet är i färd med rörande beredningen av regeringsärenden redan nu har ansett sig böra i en reservafion avge kritiska omdömen. Som jag sade i förra årets granskningsdebatt bör vi göra vår bedömning på ett större material än som nu föreligger. Det kommer aff grävas fram av utskottets kansli och kommer att redovisas nästa år.

Lagrådets kritik mot bristande beredning gäller fre fall under 1983 och ett tillfälle under 1984, Under 1983 gäller det proposifionen om tillfällig vinstskatt och propositionen om löntagarfonder. Vidare kritiseras förslaget fill lag om inbetalning på avverkningskonfo. Under 1984 har lagrådet gjort liknande anmärkningar mot förslaget fill lag om fastighetsskatt.

Regeringen har, tycker vi i majoriteten, eftersom vi nu måste avge en bedömning så här tidigt, i dessa fall framfört nöjaktiga förklaringar till behovet av att snabbt söka lösningar på de samhällsproblem som aktualiseras i dessa propositioner. Kontakter har även tagits med berörda myndigheter, även om i något fall ärendenas brådskande karaktär bidragit fill aft eft fullständigt remissförfarande inte har kunnat genomföras. Jag vill sammanfattningsvis ange såsom vår uppfattning aft kravet i 7 kap, 2 § RF aft behövliga upplysningar och yttranden skall inhämtas från berörda myndigheter har uppfyllts.

Jag vill tillägga: Trycket från väljarna att visa handlingskraft kan vara väl så viktigt aff ta hänsyn till för en regering så länge man håller sig inom ramen för regeringsformens krav på beredning. Det kan t, o, m, väga tyngre än vad som framförs av jurister i lagrådet i deras formella krav på beredningsarbetet. Det är min övertygelse aft vår undersökning kommer att visa aft sådana hänsyn till väljarnas krav på handlingskraft hos en regering har tagits av regeringar med olika partisammansäftning. Nästa år kommer vi atf ha en bättre överblick och kan då avge mer rättvisande omdömen än dem som återfinns i den borgerliga reservafion som jag nu yrkar avslag på.

Beträffande regeringsarbetets organisation gäller att särskild uppmärk-

samhet i dag ägnas samordningen av arbetet, där en viktig roll har tilldelats statsrådsberedningen, finansdepartementet och civildepartementet. En viktig bakgrund till def arbete som nu försiggår är den beställning som konstitutionsutskottet gjorde 1979/80 om aff en parlamentarisk utredning skulle granska den statliga förvaltningens arbetssätt, I några motioner hade uttryckts oro över att den stafliga byråkratin blivit för okänslig för riksdagens och regeringens styrsignaler. Bland motionärerna återfanns Karl Boo, bl, a, tidigare ordförande i konsfitutionsutskottet.

Sett i ett internafionellt perspektiv var den debatt som då drogs upp infe överraskande, 1 den debatt som förts i olika länder, bl, a, i Norge i anslutning fill den norska maktutredningen, har vetenskapsmän, politiker och andra samhällsdebattörer gjort gällande att folkstyret inom industrivärlden haft svårigheter aff hålla den växande byråkratin stången. Den svenska förvaltningsutredningen varnade i sitt betänkande för en självstyrande förvaltning,

Def blir anledning för konsfitutionsutskottet atf återkomma till frågan, då verksledningsutredningens betänkande publiceras. Själv delar jag förvalf-ningsutredningens bestämda slutsats atf bestämmelserna i regeringsformen inte reser några besvärande hinder för regeringen aft styra de stafliga myndigheterna på det sätt och i den omfattning som är önskvärd, Samfidigt vill jag gärna instämma i utredningens uppfattning om det stora värdet med självständiga myndigheter.

Kanske har vi anledning att betänka def något ändrade läge som inträtt på grund av atf vi har gått in i eft labilare parlamentariskt skede, Polifiker i socialdemokratiska regeringar eller koalitioner med socialdemokratisk ledning satt under perioden 1932 - 1976 länge på sina poster och skaffade sig en betydande administrativ rutin. Mellan politiker och tjänstemän utvecklades eft fruktbart samarbete, trots att tjänstemännen ofta hade en annan politisk uppfattning än regeringen. Tjänstemännen var lojala mot sin ledning, och särskilda styrinstrument var mindre behövliga.

Det mera labila skede vi nu befinner oss i kan skapa svårigheter för nytillträdande regeringar, både i kontakten med verksledningar och inom departementen. Samtidigt kan byråchefer och departementsråd i kanslihuset på finskt vis stå mer och mer för kontinuiteten och därmed få eft starkt inflytande även över innehållet i verksamheten.

Statsförvaltningens uppgift var tidigare att tolka och tillämpa lagar och bestämmelser. Nu har man fått fler politiska uppgifter. Man planerar, organiserar och ger olika former av service till medborgarna. Det blir då mycket viktigt att myndigheternas handlande verkHgen har en politisk förankring. Mot den bakgrunden tror jag att konsfitutionsutskottet i sin granskande verksamhet får många skäl fill att återkomma till frågan om riksdagens och regeringens inbördes roller och deras förhållande till statsförvaltningen.

Jag är övertygad om att svenska folket vill ha handlingsdugliga regeringar och riksdagar. Riksdagen utgörs av folkets valda ombud, och riksdagens beslut och intentioner måste genomföras. Annars underkänner vi den folksuveränitetsprincip vår författning bygger på.

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskningav statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets inriktning, m. m.

2 Riksdagens protokoll 1984/85:148-149

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets inriktning, m. m.

Då jag hör Anders Björcks personfixerade krifik mot statsministern som tog upp en så stor del av hans inledningsanförande - och han återkommer säkert-kommer jag aff tänka på en diskussion som jag härom dagen varmed om i Publicistklubben. Den handlade om professor Jörgen Westerståhls bok om massmediers nyhetsförmedling. Där talas om att under decennier har den s. k. eländesrapporteringen upptagit cirka en tredjedel av tidningarnas nyhetsrapportering och innehållet i radions och TV:s nyhetsprogram. Förr var def brott och olyckor. Nu är det bl. a. polifiska "affärer".

Westersfåhl har också noterat framväxten av den s.k. konfrontations-journalistiken under senare delen av 1970-talef. Vart fjärde inslag i radio och television innehåller en häftig krifik mot utpekade personer och företeelser. Westersfåhl fillägger aff politikerna ibland har anpassat sig fill denna utveckling. Chansen för dem atf bli uppmärksammade i radio, TV och tidningar växer påtagligt, ju vildsintare angrepp de ägnar sig åt.

Låt mig notera att vice ordföranden Anders Björck är skicklig att i samband med konsfifutionsufskotfets granskning marknadsföra sin person i massmedierna. Talet om statsministerns stolligheter och lögner och def nya bidraget i dag, pajaseri, är säkert mycket massmedieattraktiva, men fråga är väl om det sättet atf polemisera gör konstitutionsutskottets granskningsarbete riktig rättvisa. Inne i sessionssalen, def är min erfarenhet, har vi betydligt lättare aff förstå varandra, men då handlar det om mindre spektakulära ärenden än de som kommer aft återfinnas i många av vice ordförandens uttalanden här i kammaren i dag.

Bland årets granskningsfrågor - när man nu kommit så mycket in på Olof Palmes person - är det två eller fre där statsministern agerat, och då fakfiskt i ganska blygsamma roller. Uttalandet från statsrådsberedningen i frågan om en säpo-anställds intervju har statsministern infe formulerat, utan han har godkänt syftet med detsamma, nämligen aff tillrättalägga, 1 fråga om Algeriet har statsministern förmedlat kontakter med företrädare för landets regering. Jag kan inte finna annat än atf man här tillägger statsministern och hans agerande en orimligt stor roll.

Låt mig också gärna vitsorda vad som sagts här om utskottets uttalande om eft handhavande av en viss hemlig handling. Men jag tycker då, aft om vi är eniga om ett uttalande, bör man citera det i dess helhet. Den enighet som vi nått beträffande den här frågan om besöket av en företrädare för statsrådsberedningen hos utskottets kansli omfattade också följande uttalande, som inte citerades av Anders Björck:

"Statsministern har emellertid uttalat att besöket i fråga varit avsett enbart som led i eft normalt informationsutbyte. Mot denna bakgrund har utskottet inte funnit anledning atf rikta krifik i ärendet,"

Jag vill också peka på def i promemorian återgivna uttalandet av kanslichefen om de mycket goda kontakter som han regelmässigt har med statsrådsberedningen och om dess öppenhet.

Jag vill gärna säga att jag tycker det är orättvist atf påstå att regeringen visar bristande samarbetsvilja under granskningen. Den som läser protokollet kan ju själv döma. Där finns en rad utfrågningar av statsråd, där finns en

rad bilagor med material som redovisats från regeringens sida. Den har i hög grad visat öppenhet. Det är självklart att den skall göra detta, men jag vill notera det med tanke, på atf vice ordföranden här spred omdömen om samarbetet som t, ex, inte delas av. utskottets skickliga kansli.

Till det mest egendomliga i den kritik som framfördes i Anders Björcks avsnitt om statsministern var hans påstående aft Olof Palme skulle ha som en utmärkande egenskap aff vara skygg inför offentlighetens ljus. Det tror jag inte många andra vill vitsorda.

Jag vill gärna påpeka atf en rad av de frågor som behandlats av utskottet också har varit föremål för en offentlig debatt här i kammaren med bl, a, Anders Björck och Olof Palme som medagerande. Jag är inte så säker på atf dessa offentliga meningsutbyten stöder Anders Björcks tes, atf def varit statsministern som förlorat på offentligheten.

Slutligen hör def fill min uppgift atf yrka avslag på den reservafion som Karin Ahrland talade om och som de borgerliga avgett angående diarieföring av ett brev som Kjell-Olof Feldt skrivit fill vänsterpartiet kommunisterna i ett politiskt sammanhang. Där har Kjell-Olof Feldt enligt majoritetens uppfattning agerat som ledamot av def socialdemokratiska partiets verkställande utskott och inte som finansminister. Vi granskar inte de polifiska parfierna, Def rör sig här inte om någon offentlig handling.

Med detta skall jag avsluta denna inledande rundas första del och yrkar bifall fill utskottets förslag.

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarhe-tets inriktning, m. m.

Anf. 7 ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Får jag först konstatera atf Olle Svensson och jag uppenbarligen är överens om att det är viktigt aft konstifufionsufskotfet i framfiden, hur nu än personsammansättningen där kan vara efter valet, uppmärksammar frågan om relationerna infe bara mellan regering och förvaltning - nog så intressant i och för sig - utan också mellan riksdag och förvaltning. Det är ett problem som enligt min bestämda uppfattning har blivit mer och mer akut. Vi har, herr talman, eft ansvar för att intentionerna bakom riksdagens lagstiftning också slår igenom i förvaltningen och atf förvaltningen icke, som Olle Svensson citerade och då förhoppningsvis med ogillande, blir en självstyrande del av det svenska samhället. Jag hoppas atf utskottet verkligen far denna granskningsuppgift på allvar i framtiden.

Sedan tycks Olle Svensson tro aft jag skulle vara särskilt personfixerad vid Olof Palme, Så är dess bättre inte fallet. Någon större roll upptar han inte i min tankevärld, def kan jag försäkra Olle Svensson, Det intressanta är emellertid atf Olof Palme faktiskt är landets statsminister, I vilket annat land som helst som gör anspråk på att vara demokratiskt är det självklart och naturligt att statsministerns roll när det gäller den konstitutionella granskningen uppmärksammas, tas på allvar och diskuteras.

Några av oss var för eft tag sedan i England tillsammans med folkstyrelsekommittén - utskottets ordförande hör till dem - och kunde då konstatera, i den mån vi inte visste def redan tidigare, vilken parlamentarisk kontroll som underhuset utövar mot premiärministern. Vederbörande får vara beredd på

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskningav statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets inriktning, m. m.

en granskning av eft helt annat slag än vad vi är vana vid här i Sverige, Statsminister Olof Palme är inte utsatt för någon personförföljelse, om det nu tycks vara det Olle Svensson menade, från ledamöterna i denna kammare. Tvärtom, han lever i det avseendet jämfört med sina kolleger i Västeuropa i en mycket behaglig fillvaro,

Def är inte så att def är jag som har infört begreppet pajaseri i detta sammanhang. Begreppet pajaseri är i den politiska verksamheten ett direkt citat från Olof Palme när han karakteriserade den moderate partiledarens aktiviteter för något år sedan, Def är den typen av omdömen som Olof Palme ursprungligen står för, infe någon representant för moderata samlingspartiet,

Def är ändå så aft statsministern företräder regeringen. När han uppträder inför konsfitutionsutskoffet är det självklart aft bedömningen av regeringen har ett samband med sfafsminislerns uppträdande. Då är det viktigt atf han uppträder på ett sådant sätt - det gäller naturligtvis alla som kommer till konsfitutionsutskoffet oavsett partifärg - att utskottets granskningsuppgift underlättas. Då har inte minst Olle Svensson som konsfitufionsufskoffefs ordförande en vikfig uppgift att se till att de som inbjuds till konstitutionsuls-kottet uppträder på ett sådant sätt att vår uppgift kan fullgörs. Men vad gjorde Olof Palme - landefs statsminister, om vi nu skall använda den termen för att talet om personfixering skall tonas ned - när han var inför konstitutionsutskottet? Ja, herr talman, var och en har ju fillgång till protokollet.

Vi kan konstatera att han inte svarade på direkta frågor. Vid ett par tillfällen ljög han inför konsfitutionsutskoffet. Han ifrågasatte ufskoffsleda-möters intellektuella kapacitet. Han beskyllde efter utskotfsutfrågningen inför massmedia ledamöter av utskottet för att använda utskottet för att skapa affärer och missbruka utskottets kontrollmakf.

Och detta försvarar konstitutionsutskottets ordförande! Jag tror han gör def mot bättre vetande. Jag har träffat många ledamöter, från olika partier, som var med vid utskotfsutfrågningen. De har haft en ganska gemensam uppfattning om aft statsministern uppträdde ovärdigt.

Om han nu gör det, då tycker jag att det är han som skall tilldelas en reprimand - inte någon ledamot i utskottet. Och det ankommer på konstitutionsufskoftets ordförande aft göra detta, oavsett om det gäller Olof Palme eller någon annan.

Får jag sluta med eft citat, herr talman. Det gäller förra årets granskning, I massmedia framkom aft statsministern kanske skulle riskera aft bli prickad av konstitutionsutskottet. Då meddelade samme statsminister: Jag tänker inte låta mig prickas av konstitutionsutskottet! När han hade sagt detta blev def heller inte någon prickning från utskottets sida, I vilket annat land, herr talman, skulle någonting sådant kunna inträffa utan parlamentariska efterräkningar?

Anf. 8 BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Utskottets ordförande Olle Svensson talar om vildsinta angrepp mot regeringen och Olof Palme, men detta tal riskerar väl ändå att

bli en besvärande bumerang, Alla vi som följer den offentliga debatten och far del av vad som sägs vet ju aft den som i första hand står för vildsinta angreppär ju statsminister Palme, Vilken annan partiledare skulle t, ex, iden här talarstolen vilja säga aft freden skulle vara hotad om vi fick ett regeringsskifte? Det är ett så häpnadsväckande uttalande att man nästan inte tror atf det har förekommit, men så är det.

Upprepade gånger när utskottet tagit upp frågor fill granskning har det blivit mycket skarpa utfall ifrån just Olof Palmes sida. Vid ett tillfälle kallade han dem som aktualiserade en fråga för i biblisk mening onda människor -vad nu def kan innebära.

Jag tycker för min del atf man bör vinnlägga sig om ett anständigt språk och ett uttryckssätt som ger riktiga proportioner i den politiska debatten. Det är litet svårt atf försöka se Olof Palme som def oskuldsfulla och oberättigat kritiserade lammet i sådana här sammanhang; den saken torde stå klar för alla.

Jag begärde inte ordet för aft ta upp denna fråga även om den kan ha sitt psykologiska liksom också massmediala intresse. Jag vill återkomma till frågan om beredningen av regeringsärenden.

Det är uppenbarligen så att frågor som kommit hit till riksdagen har i många fall varit dåligt beredda. Lagrådet har anmärkt på def. Här i riksdagen har vi fått formdebafter just omkring frågornas beredning. Vi kommer alla ihåg den senaste stora debatten på def området. Det gällde fastighetsskatten, där regeringen t, o, m, fick be bostadsutskottet ändra eft redan justerat betänkande.

Jag menar alltså aft det finns grundad anledning för lagrådets kritik och för den kritik som framförts i riksdagen av sättet att bereda ärenden. Man säger atf detta är uttryck för något slags handlingskraft. Trycket från väljarna gör atf man måste visa handlingskraft -ja, det är klart aff man skall göra det. Men det hindrar inte att man noggrant skall förbereda de förslag som läggs fram i riksdagen. Det måste ingå i handlingskraften aft de beslut som vi fatfar är väl beredda, aff de kan fillämpas på eft anständigt sätt och atf folk begriper vad de innehåller. Ur fillämpningssynpunkt och rättssäkerhetssynpunkt är detta mycket viktiga frågor. Jag tror atf den regering som sitter vid makten, oavsett vilken regering def är, har anledning aff ta med stort allvar på den krifik som har framförts just vad gäller beredningen av regeringsärenden.

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets inriktning, m. m.

Anf. 9 KARIN AHRLAND (fp):

Herr falman! Låt mig först avsluta mitt förra anförande genom atf yrka bifall till reservation 2, vilket jag glömde vid def fillfället,

Olle Svensson drog själv upp de fall där vi har framfört särskild krifik i fråga om lagrådsgranskningen. Han tyckte atf det fanns nöjaktiga förklaringar till aft man hade underlåtit aft följa regeringsformen, Def gällde bl, a, vinstskatfen och fastighetsskatten, Olle Svensson sade aft trycket från väljarna ibland är så starkt atf det är väl så viktigt med ett snabbt beslut som med en ordentlig granskning av lagförslagen.

Herr talman! Jag måste fråga Olle Svensson: Tror Olle Svensson aft

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets inriktning, m. m.

svenska folket gick omkring och längtade efter fastighetsskatten? I så fall har inte Olle Svensson rikfigt uppfattat stämningen i landet. Tror Olle Svensson vidare att trycket från väljarna var så oerhört stort aft regeringen måste visa handlingskraft och forcera beslutet om den nya vinstskatten? Det tror inte jag aft Olle Svensson egentligen anser. Däremot är han saft aft försvara regeringens iver när det gäller nya skatter och att försvara bortseendet från en riktig beredning.

Jag kan hålla med Olle Svensson om att det finns ett värde i att regeringen kan styra också myndigheter och att det finns ett värde i aft myndigheterna är självständiga. Men jag vill redan nu säga, med tanke på de senaste dagarnas händelser, aft när regeringen har gett någon ett uppdrag anser jag aft regeringen måste lita på den som har fått uppdraget och infe i hemlighet blanda sig i handläggningen, Olof Palme har ju uppenbarligen gjort det i samband med strejken.

Riksdagens beslut måste genomföras, sade Olle Svensson, Ja, det råder def väl ändå ingen oenighet om. Ingen har sagt något annat. Vi har tvärtom klagat på att regeringen är senfärdig, t, ex, vid utgivningen av författningssamlingen, och i det fallet är vi eniga,

I någon mån kan jag hålla med Olle Svensson om aft def är beklagligt aft så mycket i dagens politiska debatt är väldigt personfixerat. Det är bättre med en saklig debatt - def skulle vara trevligare om vi kunde ha def på det sättet. Men när landets statsminister är den som börjar och den som allfid går till personangrepp, så kan knappast oppositionen stå där stillatigande. Regeringspartiet tycker inte om att vi kritiserar Olof Palmes person, hans uppträdande inför utskottet eller hans sätt att välja uttryck. Jag kan försäkra Olle Svensson aft vi skulle vara mycket gladare om vi infe behövde kritisera statsministern eller något annat statsråd. Däremot kan vi inte hålla med om att Olof Palme har en blygsam roll i Sverige, Vi har en annan uppfattning. Statsministern bör inte heller ha en blygsam roll.

■ Så några ord om Kjell-Olof Feldts brev. Olle Svensson sade att vi i konstitutionsutskottet infe granskade de polifiska partierna. Nej, verkligen inte! Det har jag aldrig påstått aft vi skulle göra. Men om en partipolitiskt aktiv person också är en myndighetsperson och som sådan fakfiskt är landets finansminister, ägnar han sig åt skattefrågor i denna tjänst. Om han till ett annat parti skriver brev om en kommande skaft är def någonting som han har gjort i sin egenskap av landets finansminister. Då skall han diarieföra brevet och behålla en kopia av def. Det är på denna punkt sorh vi tycker att finansministern har' varit slarvig, och det är därför som Kjell-Olof Feldt behöver läsa på tryckfrihetsförordningens regler.

Min kollega i vänsterparfiet kommunisterna var bekymrad och påstod atf ett liberalt hjärta infe skulle klappa för de utsatta. Jag kan försäkra herr Berndfson aft mitt socialliberala hjärta klappar för utsatta människor, anfingen de hör till vänster- eller högersidan. Men jag finner för den skull infe anledning att skriva under en anmärkning mot regeringen för att den inte motiverar sitt beslut i ett utnämningsärende. Det tillhör nämligen infe traditionen atf vi gör det i Sverige, Sedan kan man naturligtvis diskutera om def är bra eller inte.

Anf. 10 NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Jag skall gärna hålla Olle Svensson räkning för aff han hade inånga problem aft fa upp i sitt anförande, men jag är samtidigt oroad över den tystnad som råder om de rättsproblem som jag berörde. Utskottet säger nämligen infe heller någonting om den här aktuella personkontrollsfrågan. Det är något av "locket på" - här skall inget synas, Utskoffef redovisar vissa kända data, men förhåller sig inte på något.sätt till den fillämpning av personalkontrollkungörelsen som har skett. Jag menar aff def är en viktig fråga i granskningssammanhang.

Det finns ändå eft mönster i dessa ärenden, nämligen någon form av aktivitet som tyder på vänsteråsikter, I eft fall var det ett framträdande på värnpliktsriksdagen, i ett annat deltagande i ledningen förskogsarbetarstrej-. ken. Det är det faktum att det handlar om vanliga jobbare som jag tycker borde stämma socialdemokraterna till eftertanke. Arbetarrörelsens historia är fylld av trakasserier och svartlistning. Därför borde man på den kanten vara mer vaksam mot vad som pågår,

Karin Ahrland säger atf hennes socialliberala hjärta klappar likadant för höger och vänster. Jag är inte alldeles övertygad på den punkten, I varje fall har det aldrig gällt när def har handlat om åsiktsregistrering, som är den andra fråga där vi har pekat på brister i rättsförhållandena. Har möjligen de liberala genomgått ett hjärtbyte och fått en högerpump i stället?

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskningav statsrådens tjänsteutövning m: m.

Granskningsarbetets inriktning, m. m.

Anf. 11 OLLE SVENSSON (s):

Herr talman! Jag är något förvånad över att Anders Björck, och i viss mån Berfil Fiskesjö, ägnar så. stor del av sin debattid åt aff i dag diskutera uppförandefrågor. Ni har flera gånger haft möjlighet atf tala om detta ämne, såväl efter utskotfsutfrågningen som i andra sammanhang. Ert agerande i dag tyder därför på atf vi här kan använda ordspråket "tomma tunnor skramlar mest". Ni har av utskottets granskning fått ut så enormt få faktiska saker att anföra mot regeringen att ni i stället för denna debatt.

Anders Björck sade atf Sveriges statsminister var föremål för en ganska beskedlig granskning jämfört med regeringschefer i andra länder. Låt mig till detta säga att engelska politiker inte är sådana prinsessor på ärten som Anders Björck. Om man läser protokollen från det engelska parlamentet och ser vilka uttryckssätt som används där, kommer man fram till aft det i den svenska parlamentsdebatten är fråga om ganska milda västanfläkfar. Jag tycker aft Anders Björck borde ägna någon stund åt självrannsakan och fråga sig om han hör fill de mest timida och försiktiga, till dem som med största omsorg väljer sina uttryck i den politiska debatten. Efter en sådan självrannsakan kunde han kanske gå över till sakfrågorna och inrikta sig på atf diskutera det som står i granskningsbefänkandef.

Karin Ahrland och Bertil Fiskesjö far faktiskt upp en intressant fråga, som jag berörde ganska utförligt, nämligen om regeringens beredning av vissa konkreta ärenden har varit ofullständig. Jag skall gärna diskutera detta, men jag vill samtidigt säga aff jag tycker att det hade varit posifivt om vi haft ett större material att utgå ifrån när vi för den debatten. Men låt mig gå in på de fall som nämndes!

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Granskningsarbetets inriktning, m. m.

Jag börjar med frågan om fastighetsskatten. Def är klart aft den frågan gäller en åtgärd som kanske infe är så populär i alla kretsar. Men regeringen bedömde frågan som angelägen, och det finns flera motiv för regeringens handlande i det här fallet. Att förslaget infe blev föremål försedvanlig remiss innan det förelades lagrådet berodde på att det var uppbyggt enligt i stort sett samma principer som gäller för hyreshusavgiften. Inte heller den var väl särskilt efterfrågad-den var ju ett påfund av Birgit Friggebofrån folkparfiet, men den var kanske inte så omtyckt i alla fall - men när det gäller själva beredningsfrågan hade ärendet ändå behandlats fidigare. Med hänsyn till de förberedelser som främst riksskatteverket behövde göra var def också angeläget aff lagförslaget kunde föreläggas riksdagen under våren 1984. Under ärendets hela beredning i regeringskansliet hade dessutom flertalet av de berörda intresseorganisationerna kontaktats.

Här talades vidare om löntagarfonderna och bristande beredning av det förslaget. När vi behandlade den frågan har det visat sig atf folkpartiet och moderaterna även i år helt enkelt har vägrat atf delta i t. ex. en utredning om valen till löntagarfondernas styrelser. Också tidigare, efter det att man gjorde sin kovändning i löntagarfondsfrågan, har man visat ett stort ointresse i det här sammanhanget. Här rör det sig nog om den polifiska viljan. Även om ni tycker illa om löntagarfonder, så bör ni väl infe förvägra en regering aft lägga fram ett förslag, om regeringen anser sig böra göra det, I det här fallet tycker jag att kritiken är egendomlig.

Sedan har vi frågan om avverkningskontot. Ja, den resulterade visserligen i en proposifion om vissa skogspolifiska åtgärder, men propositionen innehöll inte något förslagom avverkningskonto, som värdet förslag som kritiserades hårdast av lagrådet. Varför kritisera regeringen för aft den är lyhörd för lagrådets synpunkter? Det måste ju i stället vara någonfing positivt.

Detsamma gäller för den fjärde frågan, dvs, frågan om den tillfälliga vinstskatfen. Man menade aft def var nödvändigt att lägga fram eft förslag för atf det skulle åstadkomma en dämpande effekt på lönerörelsen, vilket var syftet med denna tillfälliga vinstskaft.

Det rör sig här på alla punkter om frågor där politiska värderingar går in. Jag säger som jag gjorde i mitt inledande anförande: Även om man följer regeringsformens beredningsparagraf är det infe självklart atf lagrådets kritiska synpunkter är de som vi som folkvalda politiker har mest anledning att ta hänsyn fill i sådana här fall.

Anf. 12 ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! På en punkt är Olle Svensson och jag alldeles överens, nämligen aft det är synd aft vi i granskningsarbefet skall behöva ägna så mycken tid åt aff diskutera Olof Palmes person. Jag tror atf def finns eft alldeles utmärkt recept för atf slippa detta, så atf vi kan ägna mer fid åt sakfrågorna. Det är helt enkelt att Olle Svensson' talar med sin partivän statsministern om aft han i fortsättningen bör uppträda på ett värdigt och korrekt sätt inför konstitutionsutskottet och inte ägna sig åt sådant som han gjorde vid def senaste besöket.

Blir det en bättre tingens ordning i detta avseende, Olle Svensson, slipper vi den här typen av diskussioner. Men vi kan rimligtvis inte acceptera en situation, där statsministern när han kommer till utskottet inte svarar på direkta frågor, där han vid flera fillfällen direkt ljuger, där han ifrågasätter utskottsledamöters intellektuella kapacitet, där han utdelar reprimander och där han efteråt beskyller ledamöter för atf utnyttja utskottet för dunkla syften. Mot allt detta har, herr talman, Olle Svensson i dagens debatt icke ett ord av kritik. Han tycker atf def är helt acceptabelt. När utskottets ordförande infe griper in eller kan rikta någon kritik mot statsministern är det självklart aft han icke företräder utskottet på def sätt som han borde göra.

Jag hoppas att denna debatt infe behöver föras i framtiden. Men det beror i så fall på den person som då är statsminister och på andra som besöker utskottet.

Normalt sett har detta inte varit något problem, Alla som blivit inbjudna under de år jag varit verksam i utskottet har kommit, med ett undantag - och det var LO:s ordförande Sfig Malm, som vägrade att komma och svara på frågor om kollektivanslutningen, Palme har förvisso kommit men uppenbarligen betraktat dessa besök som någonfing annat än vad de är avsedda till, nämligen en seriös utfrågning.

Det kan inte vara rimligt aff statsministern skall få ägna sig åt allt det som jag nu talat om och som inte har ifrågasatts och aft vi från opposifionens sida bara skall sitta och ta emot smädelserna och infe få gå i svaromål. Detta är icke rimligt,

Olof Palme talade inför utskottet om statsminisferämbefets värdighet. Jag håller helt med honom. Det är viktigt aft vi i Sverige har respekt för olika politiska ämbeten, Statsminisferämbefet förtjänar naturligtvis respekt, oavsett vilken person som för tillfället innehar def. Detta gäller även andra viktiga ämbeten. Men illa har Olof Palme ryktat sitt uppdrag som statsminister, när han gör sig skyldig fill alla dessa förlöpningar.

Får jag slutligen säga, herr talman, aff också jag tycker aft vi kan upphöra med den här debatten. Vi måste inom konstitutionsutskottet få möjligheter aft vara effektiva i vårt granskningsarbete. Jag vidhåller att vi inte har så stora möjligheter som andra länder, I def engelska parlamentet, som här har nämnts, går def faktiskt ibland - och def bekräftade utskottefs ordförande -mycket hett till, och man är från båda sidor medveten om vikten av en levande debatt. Men detta är någonfing som ändå förutsätter atf regeringen är samarbetsvillig.

Jag hoppas, herr talman, atf Olle Svensson trots allt är beredd att rikta kritik också mot statsministern om det skulle behövas. Jag är emellertid rädd för, herr talman, atf om Olle Svensson skulle lägga om stilen och rikta berättigad kritik mot statsministern, då skulle statsrådsberedningen genast rycka ut och försöka mota Olle i grind.

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets inriktning, m. m.

Anf. 13 BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr talman! Olle Svensson tog i sitt senaste inlägg upp några av de fall, där lagrådet hade riktat kritik mot regeringen för bristfällig beredning. Han

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets inriktning, m. m.

menade aff det fanns goda skäl för regeringen aff trots detta snabbt driva igenom de förslag def gällde. Det är väl där vi skiljer oss åt.

Först och främst vill jag säga att jag håller med Olle Svensson om atf def infe alls är givet aft vi, vare sig i konsfitutionsutskottet eller i riksdagen över huvud taget, skall svära på varje ord som sägs av lagrådet. Vi har naturligtvis skyldighet aft avge ett samlat omdöme även efter ett lagrådsyttrande - ett sådant skall inte binda riksdagen. Men yttrandena från lagrådet ärju väldigt värdefulla som underlag för en bedömning inte minst utifrån de aspekter som vi inom konstitutionsutskottet har särskilt skäl att anlägga. För den skull kan man infe heller nonchalera de kritiska uttalanden som kan komma från lagrådet.

Vad gäller låt mig säga själva sakfrågan, som vi diskuterar här, rör det sig egentligen om kvaliteten på de lagsfiffningsprodukter som går ut ifrån det här huset. Vi måste se fill att kvaliteten är så hög som möjligt, atf lagarna går aft fillämpa, att människor begriper dem och att de fyller def syfte som de var avsedda atf fylla. Och en rimlig begäran är i varje fall atf de som själva har stiftat lagen begriper den.

Ta detta med förslaget om fastighetsskatt, som det blev beslut om. Först var det ett oerhört krångligt förslag, som fakfiskt lagrådsgranskades. Lagrådet hade mycket skarp kritik atf framföra, och det var enligt min mening berättigad kritik. Då gjorde man om förslaget och presenterade eft nytt, som inte var fullt så krångligt - men fortfarande oerhört krångligt. Det kan nämnas att skaften enligt det beslut som fattades skall fas ut på tolv olika grunder, som dessutom kan korsbefrukta varandra. Det är alltså en mycket krånglig materia def gäller.

Då begärdes här i riksdagen från opposifionens sida aft lagrådet skulle få se på den förändrade versionen. Men denna begäran vägrade majoriteten att tillmötesgå- med hänvisning just fill att man måste besluta, folket kräver det osv,

I de allra flesta fall är det naturligtvis ur alla synpunkter mycket bättre att man dröjer med ett beslut och ser till att beslutet blir bra i stället, Def finns ett slags lagstiftningsjäkf, som jag tror aft vi måste vara mycket observanta på, Def är så lätt atf bli fången i den här sinnesstämningen, aft nu måste vi göra något och vi måste göra det snabbt. Nej, def är viktigt att man tänker efter före beslutet, vad def är man skall göra.

Vidare löntagarfonderna, som Olle Svensson också tog upp. Där klagade lagrådet över atf def inte hade förekommit någon samlad remissbehandling av def förslag som lades. Och det har ju visat sig efteråt också, atf lönfagarfondsförslaget är kolossalt bristfälligt. På en punkt strider beslutet direkt mot grundlagen, och det har vi från centerns sida tagit upp i en motion till årets riksdag. Så är det.

Det framgick också aft man inte ens visste vad löntagarfonderna var för någonting, när den frågan ställdes på sin spets, och jag har här i kammaren haft debatter med Kjell-Olof Feldt om detta. Man påstod aft löntagarfonderna var innovationer, vilket ju är ett ur förvalfningsrättslig synpunkt märkligt begrepp. Det krävdes flera domstolsutslag innan vi fick fastlagt aft löntagar-

fonderna var myndigheter. Så litet visste man alltså när det gällde vad man verkligen beslutade om!

Jag skulle kunna fa upp många andra saker. Man gjorde påståenden om hur vinstdelningsskaften skulle slå t, ex, på olika typer av företag, företag av olika storlek, Def har visat sig att det inte alls blivit så som man påstod atf det skulle bli. Mindre företag står för 75 % av vinstdelningsskaffen, företag som enligt vad som sades i samband med beslutet om löntagarfonderna på det hela taget skulle komma undan - det var de stora företagen som skulle drabbas.

Till slut vill jag bara säga, att jag tror aft det är befogat med en varning inför dessa entusiastiska propåer, aft vi skall fa efter språkbruket i det engelska parlamentet. Man är visserligen uppfinningsrik när def gäller personliga förolämpningar, och sådana kan vara trevliga och upphetsande för stunden, men jag tycker för min del inte aft personliga förolämpningar av det slaget eller det allmänna bråk som förekommer i det engelska parlamentet är något eftersträvansvärt exempel aff följa för Sveriges riksdags del.

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets inriktning, m. m.

Anf. 14 KARIN AHRLAND (fp):

Herr talman! Först vill jag säga några ord-till Nils Berndtson, som när han förstod varför jag inte stod bakom den ena reservationen försökte locka in mig på den andra.

Det är faktiskt så, Nils Berndtson, ätt vi folkpartister inte bara är socialliberaler, vi är noga med rättssäkerheten också. Som Nils Berndtson kanske kan erinra sig, rör def ärende han talar om en akt på cirka en halv meter papper. Det var jag som i utskottet sade ifrån aft jag inte vill vara med om aft granska eft sådant här ärende om aft folk får eller inte får ut hemliga handlingar utan atf själv ha gått igenom papperen och sett på vad def är för handlingar. Jag kan icke bilda mig en egen uppfattning om jag infe har sett vad som står i akten. Den tiden stod inte till buds, och då är def bättre för rättssäkerheten atf vi avstår från att i konstitufionsutskottet gå igenom detta ärende i år.

Dessutom vet Nils Berndtson att ärendet ligger hos JO för granskning. Det går för övrigt bra aft komma tillbaka nästa år, när vi har mer tid på oss.

Det är viktigt att vi infe bara därför atf vi tror att det står vissa saker i vissa akter som konimer till utskottet går åstad och gör bestämda uttalanden.

Så fill Olle Svensson, Jag kan instämma i def mesta som Bertil Fiskesjö har sagt. Jag skall därför inte behöva förlänga den här debatten så mycket. Men en sak Olle Svensson sade apropå våra invändningar om lagrådsgranskningen var atf def hade varit positivt om vi hade haft étt större material. Det kan väl inte Olle Svensson ha menat? Vi är ju upprörda över att det över huvud taget finns något material där vi kan anmärka på att regeringen inte låter förslagen lagrådsgranskas. Vi vill inte ha fyra ärenden, vi vill inte ha något -def är ju först då landet är rikfigt styrt. Jag utgår faktiskt från att Olle Svensson ändå håller med mig om den saken, aft det hade varit bättre både för landet och för regeringen om det infe hade funnits fyra sådana här ärenden där lagrådets invändningar borde ha tagits mera på allvar.

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Granskningsarbetets inriktning, m. m.

Olle Svensson säger: Ni tycker illa om löntagarfonder. Ja, det är klart atf vi tycker illa om löntagarfonder! Def vet väl alla. Men vi har infe hindrat regeringen från atf lägga fram lagförslag för den sakens skull. Vi har klandrat regeringen för att det är illa berett, och def är en helt annan sak.

Till sist, herr talman: Jag tänker infe diskutera Olof Palmes person mera, även om det medför att vad jag säger är massmedialt mindre intressant,

Anf. 15 NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Folkpartiet är noga med rättssäkerheten, säger Karin Ahrland, och så drar hon slutsatsen atf det är bättre för rättssäkerheten atf ingenfing göra i de här fallen, Def tycker jag är litet oroande,

Karin Ahrland kan väl ändå ha synpunkter på hur man skall förhålla sig fill för def första: bör regeln atf en utvisningshotad eller hans ombud skall få fa del av anklagelserna gälla, eller skall undantagen gälla; för det andra: bör regeln att den som är registrerad enligt personalkontrollkungörelsens bestämmelser också skall få ta del av skälen till att han eller hon är registerad gälla, eller skall också där undantagen gälla?

Def är nämligen detta som är kärnproblemet. Vid varje tillfälle när någon person är registrerad och därmed utsätts för yrkesförbud, gömmer man skälen till detta bakom hemligstämpeln, och då kommer dessa personer i en rättslös ställning, som jag tror att Karin Ahrland som jurist infe gärna skulle acceptera i några andra rättssammanhang i vårt samhälle.

Anf. 16 KARIN AHRLAND (fp):

Herr falman! Jag måste påminna om aff jag infe sade aft def är bättre att ingenting göra. Jag sade aft vi kan ta upp detta nästa år om Nils Berndtson så vill, när vi har erforderlig fid för aft läsa alla de papper som man måste läsa om man skall kunna göra en rikfig bedömning. Det är detta som kallas för rättssäkerhet, och def tycker jag faktiskt aff konsfitutionsufskottef skall slå vakt om, Def gäller även Nils Berndtson,

Anf. 17 OLLE SVENSSON (s):

Herr talman! Jag tror aff vi redan har något överskridit vår fid för inledningsrundan, så jag skall fatta mig mycket kort.

Låt mig bara säga atf jag hoppas aft vi nu skall kunna föra en diskussion när det gäller relafionen mellan regering och riksdag som infe utgår från personomdömen av olika slag utan från def material som t, ex, folkstyrelsekommittén har lagt fram och som regeringen har tagit upp i en proposition. Det innebär att vi kanske på ett bättre sätt än tidigare kan placera parlamentet i centrum som debatfarena och beslufsfomm. Jag avstår från aft fullfölja den andra debatten.

Däremot skulle jag slutgiltigt vilja rätta till ett missförstånd hos Karin Ahrland, Hon vet mycket väl atf konstitutionsutskottet inte nöjer sig med aft granska den beredning som skett från regeringens sida under 1983 och 1984, som de aktuella exemplen kommer ifrån, utan kommer att fullfölja detta arbete. Det är därför naturligt aft vi bör ha eft större material att bygga på

innan vi kan komma med några tvärsäkra omdömen om hur man klarar avvägningarna mellan å ena sidan en riksdagsmajoritets och regerings intresse att få saker och ting gjorda som folk begär av dem och å andra sidan intresset aft det skall bli ett så noggrant och gott lagstiftningsarbete som möjligt,

Anf. 18 KARIN AHRLAND (fp):

Herr talman! Jag framhärdar i aft påstå aft Olle Svensson inte gärna kan mena atf det vore bra om vi finge ett större material där minoriteten kan klaga på aft regeringen inte låter lagrådsgranska sina lagförslag, Olle Svensson och jag måste kunna vara eniga om atf det är bättre om vi infe får något material alls på det området.

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Anf. 19 TALMANNEN:

Sedan de under avsnittet Granskningsarbefefs inriktning, m.m. samt avsnitten 1-8 anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren till att debattera avsnitt 9: Utlänningsärenden.

Anf. 20 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Jag skall uppehålla mig vid utlänningsärendena och vår reservation 3 som har fogats till betänkandet i denna del.

Bakgrunden är den, atf på Stora forget i Uppsala mördades den 20 juni i fjol en kurd från Turkiet. Det var ett mycket rått mord. Han sköts ner mitt i rusningstiden på Stora torget bland alla människor som fanns där.

Detta gav kanske oss svenskar en liten påminnelse om vad som försiggår i länder där förtryck utövas. Det är fullt klart att det sker i Turkiet gentemot den kurdiska minoriteten. Det är en sak, men vi kan aldrig acceptera aft det förs in sådana här element i en sådan kamp på svensk mark, även om kampen i det land där den förs kan vara hur rättfärdig som helst. Därför måste naturligtvis en sådan handling fördömas och beivras, och de skyldiga måste uppsökas och bestraffas, Def är oerhört viktigt aft hålla på def.

På den sidan av saken finns naturiigtvis inga skilda uppfattningar, utan alla är överens om detta.

Vad som hänt sedan är däremot intressant. Det är därför ärendet har kommit upp, och jag tror att det kommer att växa i framtiden, med tanke på vad som har kommit fram de senaste dagarna i denna fråga. Länsåklagaren i Uppsala län och polismyndigheten tog naturligtvis upp saken, utredning sattes i gång osv.

Jag vill här citera ur den JO-anmälan som har legat till grund för detta ärende och som ingår i en PM som har synats i samband med konsfitutionsutskoftets granskning. Det är advokaten Tomas Nilsson som gjort denna JO-anmälan, och han skriver där bl, a, följande, som jag vill läsa in till kammarens protokoll:

"Länsåklagaren i Uppsala län, Bertil Carrick, meddelade den 5 september 1984 ett beslut i saken av följande innehåll: 'Den 20 juni 1984 berövades turkiska medborgaren Enver ATA livet på stora torget i Uppsala, Den på

Utlänningsärenden

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utlänningsärenden

grund härav inledda förundersökningen avsåg inte bara atf utreda vem som var gärningsman, utan även om gärningsmannen hade medhjälpare, I sistnämnda hänseendet har verkställts omfattande utredning, vilken jag har tagit del av. De misstankar mot eventuella medhjälpare som därvid framkommit har icke varit av sådan styrka att skäUg misstanke kan anses föreHgga och ett ingripande med tvångsåtgärder är befogat. När det i varje fall i nuläget ej finns skäl fullfölja förundersökningen i vad avser misstanke om medhjälp, beslutar jag aft förundersökningen i denna del skall nedläggas. Om fortsatt spaning ger anledning därtill kan förundersökningen i vad avser ifrågasatt medhjälp återupptas,'

Förundersökningen har därefter inte återupptagits,"

Detta var alltså länsåklagarens bedömning av den här frågan. Gärningsmannen greps mycket snabbt - någon timme efter mordet. Länsåklagaren i Uppsala kunde icke konstatera att det hade funnits någon medhjälpare.eller aft några andra personer varit inblandade.

Vad händer sedan? Jo, rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning, Säpo, far upp fallet, och då får vi ett helt annat läge. Fallet vidgas till atf vara ett organiserat mord, utfört av en kurdisk organisation i Sverige med rötter också i andra delar av Europa, Västtyskland och naturligtvis i de kurdiska delarna av Turkiet, där denna organisation, PKK, Kurdistans arbetarparti, faktiskt slåss med vapen i hand mot den turkiska militär juntan.

Man tillämpar utlänningslagens terroristparagrafer. Man griper i snabb följd en antal kurder bosatta i Sverige - till att börja med åtta stycken och sedermera ytterligare tre. Med stöd av de välkända terroristparagraferna i utlänningslagen håller man dessa personer i förvar, i häkte, under lång tid. De filldelas naturligtvis biträden - advokater - , varav Tomas Nilsson, som gjort denna anmälan, var en. Utredningen fortsätter på denna grund i stället för på den gamla vanliga grunden så aft säga, den som tillämpades vid den utredning som lades ned av länsåklagaren i Uppsala.

Def är här man kommer in på def som vi måste krifisera i det här fallet. Det är här som fel har begåtts enligt vår uppfattning. Man har med lagens hjälp hemligstämplat material. Man har på ett sätt som skarpt måste kritiseras hindrat rättshjälpen, alltså advokaterna, aff ta del av handlingar. Och man har på en mängd olika sätt försvårat arbetet för försvarandet av dessa kurder, som anklagas för terrorism, för att vara inblandade i.mordet och för aft ha organiserat det.

Enligt vår uppfattning finns här mycket lösliga band. Man har infe på eft tillfredsställande sätt kunnat bevisa att de åtta först gripna kurderna, och infe heller de senare gripna, har varit medlemmar i organisafionen PKK. Man har mycket lösligt kunnat bevisa att de ens haft kontakt med de medlemmar av PKK som finns här i Sverige. Det oaktat döms de så småningom med stöd av terroristparagraferna till utvisning från vårt land. Domen verkställs naturiigtvis inte, vilket hade varit orimligt, eftersom en utvisning tillbaka till Turkiet för dessa människor hade betytt detsamma som avrättning.

Det har framkommit de allra senaste veckorna aft de grunder som man åberopade när man försökte bevisa de utvisades anknytning till organisatio

nen PKK var mycket lösa. Enligt uppgift i Dagens Eko de senaste dagarna har det inte funnits några bevis utan snarare mycket, mycket funna indicier. Mot detta måste vi naturligtvis reagera.

Här föreligger naturligtvis, som min partikamrat Nils Berndfson sagt tidigare i dag, en intressekonflikt. Vi måste skydda oss mot sådana illdåd som det som inträffade på Stora torget i Uppsala, men det får infe ske fill priset av atf man buntar ihop folk och stämplar dem som terrorister på så lösa grunder som varit fallet här. Def är oacceptabelt.

I dagarna har, vilket meddelades i nyhefsutsändningarna i radio i morse, ytterligare en kurd arresterats, en advokat, som också anklagas för atf tillhöra organisafionen PKK och för aff ha varit medhjälpare vid mordet i Uppsala. Den här mannen är som sagt kurd och har arbetat som advokat i Turkiet. Han har bl. a. försvarat kurderna i massrätfegångarna i Diyabakir. Där greps han i rättssalen av turkisk militärpolis, hölls sedan fängslad och utsattes för en oerhört brutal tortyr. Så småningom lyckades han komma hit till Sverige. Den mannen har alltså nu gripits på samma lösa grunder. Vi har ännu inte sett vilka bevis som RPS säkerhetsavdelning vill lägga fram i det här fallet för atf klassa även honom som terrorist och på de grunderna utvisa honom och låta honom sälla sig fill den andra gruppen. Vi får vänta och se vad som händer.

Fakta i denna sak kvarstår: Säkerhetsavdelningen på rikspolisstyrelsen har på mycket lösa grunder anklagat dessa människor för samröre med en organisafion som påstås ha legat bakom mordet i Uppsala. Man har på mycket lösa grunder hållit dem i förvar, häktade, i många veckor. Man har försvårat advokaternas arbete. Man har undanhållit material. I många fall strider detta mot ferroristparagraferna i utlänningslagen, där det står atf det måste vara mycket klara och skarpa bevis för aft man skall kunna fillämpa lagen såsom skett i detta fall.

Vi måste rikta kritik mot vad som hänt. Det är beklagligt aft konsfitutionsutskoftets majoritet inte på ett mera bestämt sätt har velat ta tag i den här saken. Jag tror aff vi får anledning återkomma till detta och att det blir en repris nästa år, när vi på nytt tar upp granskningsärenden.

Herr falman! Jag vill yrka bifall fill reservation nr 3,

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Utlänningsärenden

Anf. 21 WIVI-ANNE CEDERQVIST (s):

Herr talman! Konstitutionsufskottet granskar regelbundet regeringens handläggning av utlänningsärenden; så även i år.

Utskottet noterar atf antalet inkomna ärenden till regeringen har minskat. Åren 1979-1982 inkom till regeringen över 3 000 utlänningsärenden per år, men antalet har sedan sjunkit till ca 2 500 per år. Däremot har de s, k, väntarärendena kraffigt ökat, Vänfarärenden är sådana som väntar på ytterligare uppgifter, Def kan gälla besvär angående avvisning, utvisning, verkställighet m, m. Under fiden mars 1984 till mars 1985 har balansen av sådana ärenden ökat från ca 400 fill drygt 1 400, Denna ökning beror till stor del på atf def förekommit en ökad tillströmning av flyktingärenden. Det gäller turkiska medborgare men också människor från Libanon, som

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utlänningsärenden

anfingen är medborgare i Libanon eller stafslösa.

Handläggningstiderna i regeringskansliet för dessas, k, vänfarärenden har också under den senaste fiden ökat, särskilt i fråga om ärenden som regeringen har återremitterat till invandrarverket. För två år sedan var handläggningstiden i genomsnitt ca 170 dagar men har i år ökat till omkring 300 dagar.

Utskottet vill understryka nödvändigheten av atf handläggningstiderna inte förlängs. Fortsatta ansträngningar måste göras för att förkorta handläggningstiderna för de mer komplicerade ärendena, men hela tiden måste naturligtvis rättssäkerheten stå i centrum.

Utskottet har i år också särskilt granskat regeringens handläggning av s, k, terroristärenden. Här har vpk fogat en reservation till betänkandet, reservation nr 3, där vpk anser aff regeringen skulle ha informerat de utvisningshotade presumtiva terroristernas ombud om innehållet i de sekretessbelagda handlingarna även om infe förhörsprotokollen lämnades ut.

Reservationens första mening överensstämmer med en mening i utskottets skrivning som helt belyser def dilemma man här ställs inför. Den meningen lyder:

"Utskottet konstaterar att det i ärenden av förevarande karaktär inte sällan måste uppkomma svåra intressekonflikter mellan å ena sidan partens rättmätiga krav på aft få ta del av allt som kan åberopas emot honom och å andra sidan uppgiftslämnares krav atf inte utsättas för risken av allvarliga övergrepp,"

Här har vi, herr talman, så att säga problemet i ett nötskal. Vad vet man i den situafionen om vad som kan inträffa om innehållet i hemliga handlingar lämnas ut? Kan Oswald Söderqvist bedöma det? - jag kan def inte.

Terroristbestämmelserna i utlänningslagen innebär atf en utlänning kan avvisas eller utvisas, om det finns grundad anledning anta aft han fillhör eller verkar för en organisation eller grupp som, med hänsyn fill vad som är känt om dess verksamhet, kan befaras utanför sitt hemland använda våld, hot eller tvång för politiska syften och därvid begå sådana gärningar även här i Sverige,

I reservationen sägs också aft det är av största vikt atf regeringen och berörda myndigheter "inte alltför lättvindigt" åberopar sekrefessmöjligheter i fall som de förevarande. Jag delar helt den åsikten. Men så har infe heller' skett. Tvärtom har sekretessbesluten, som framgår av granskningen, övervägts på punkt efter punkt. Dessa ärenden har behandlats med största möjliga varsamhet.

Jag vill, herr talman, yrka avslag på reservation nr 3 och bifall fill utskottefs hemställan.

Anf. 22 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr falman! Det är vikfigt med statistik över allmänna utlänningsärenden m,m. Jag föredrar emellertid att hålla mig till sakfrågan i detta fall.

Anledningen till att vi har fogat en reservation till betänkandet är att sekretessbestämmelserna i detta ärende har hårdragits på eft ganska

uppenbart sätt. Annars skulle inte samfliga de advokater som blivit utsedda som biträden till dessa kurder ha reagerat på det sätt som de gjorde. Advokaterna är välrenommerade, många av dem har arbetat med flera sådana här fall, och de slår inte larm utan atf def finns grundad anledning aff göra def.

Jag vill än en gång påminna om de uppgifter som har kommit fram de senaste dagarna om aft def är på mycket lösa grunder som dessa anklagade personer påstås ha anknytning fill eller på något sätt ha varit i kontakt med denna organisation, PKK, som är klassad som en ferrorisforganisafion. Det står mycket tydligt i ferroristparagrafen i utlänningslagen, att om def skall bli fråga om utvisning måste det först klart bevisas atf de anklagade hör till organisationen, har deltagit i organisationens arbete osv. Det har infe kunnat klart bevisas i detta fall, och det är def som är den springande punkten.

Det är helt självklart atf en sådan här händelse väcker oro. Den har väckt oerhört stor oro i den stora kurdiska invandrargruppen i Sverige, varav ca 2 000 finns i Uppsala, där jag bor. För den skull får vi inte släppa efter på kraven på rättssäkerhet för folk som anklagas för sådana här allvarliga saker, men det har skett i detta fall. Det finns ingenting i Wivi-Anne Cederqvists anförande som motsäger detta. Hon säger precis det som vi har hört förut, om sekretesstämpel m, m, Def enda man har kunnat hänvisa fill är just atf ärendena är sekretessbelagda och att uppgifter inte kan lämnas ut. Advokaterna har slagit larm därför att de vet vilka omständigheter som ligger bakom detta, I de flesta fall, för aff inte säga alla, har def inte kunnat beläggas atf de anklagade har haft kontakter med denna organisafion, vilket enligt terrorist-paragrafen måste bevisas för att de skall kunna utvisas, Def är den springande punkten i denna fråga. Dessa ärenden måste behandlas varligare, med större noggrannhet, och det får inte vara tillåtet atf behandla människor på det sätt som här har skett.

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskningav statsrådens tjänsteutövning m. m.

Udänningsärenden

Anf. 23 WIVI-ANNE CEDERQVIST (s):

Herr talman! Jag vill säga till Oswald Söderqvist atf utskottet infe har haft fillfälle att behandla de uppgifter som kommit de senaste dagarna, Def är därför mycket svårt att tala om dem här. Vi har i utskottet inte kunnat sätta oss in i dem och kontrollera dem,

Närdet gäller de enskilda fall som Oswald Söderqvist tar upp anser jag inte aft vi kan gå in på dem, utan vi bör bedöma frågan i stort. Vi har inte heller kunnat fa del av de sekretessbelagda handlingarna. Eftersom JO ännu inte har behandlat detta ärende får vi avvakta def och eventuellt återkomma nästa år.

Anf. 24 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Det är klart atf konsfitutionsutskoftef infe har kunnat fa ställning till de uppgifter som har framkommit de allra senaste dagarna, men de hör ändå hit. De bevisar atf besluten var alltför dåligt underbyggda när de fattades, och därför måste vi naturligtvis komma igen.

Jag kan inte hålla med Wivi-Anne Cederqvist när hon vill avfärda def jag

3 Riksdagens protokoll 1984/85:148-149

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

säger med aft vi inte kan diskutera enskilda fall. Det är naturligtvis hela tiden fråga om enskilda fall som vi diskuterar lagarnas tillämpning på. Om lagarnas tillämpning i olika enskilda fall infe är korrekt, är det alltså ni i konstitutionsutskottet som skall se till att den blir det. Ni måste fa hänsyn fill, bedöma och granska detta enskilda fall - hela konsfifutionsutskotfets granskning går ju ut på det, Wivi-Anne Cederqvists argument är alltså infe bärande. Vi kommer säkert att återkomma till denna fråga, för den är så pass viktig atf den måste granskas och utredas ytterligare.

Anf. 25 WIVI-ANNE CEDERQVIST (s):

Herr talman! Jag kan infe hålla med Oswald Söderqvist om att uppgifterna som framkommit de senaste dagarna bevisar någonfing,

Anf. 26 TALMANNEN:

Sedan de under avsnittet Uflänningsärenden anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren till aff debattera avsnitt 10: Regeringens åtgärder beträffande jämställdhefsfrågor.

Regeringens åt- Anf. 27 KARIN AHRLAND (fp):

gärder beträffande Herr falman! Jag vill gärna fa upp vissa frågor där utskottet är enigt. I

jämställdhetsfrågor dechargedebatten handlar det faktiskt inte bara om aft argumentera för eller emot olika lagförslag. Det handlar också om hur regeringen sköter eller missköter sitt fögderi, och då tycker vi från folkpartiets sida atf det är ganska naturligt atf man inte bara lägger en större utredning med konstifufionsuf-skoffets slutsatser till handlingarna utan också ägnar den några minuters kommentar i debatten. För folkpartiet är det en självklarhet atf i alla sammanhang uppmärksamma jämsfälldhetsfrågorna. De är sannerligen för vikfiga för aft begravas i tysthet bara därför aff alla parfier i utskoffef har kunnat enas i bedömningen, både när vi har sagt atf något är bra och när vi har sagt aft något kunde vara mycket, mycket bättre.

Herr falman! Någon gång i vintras sade justitieministern enligt en artikel i Dagens Nyheter: Man kan väl infe fa en kvinna var gång. Repliken fälldesnär han fått krifik för aft han hade förbigått en kvinna vid en departementsråds-utnämning. Den repliken säger, tycker jag, en hel del. Han vill infe diskutera den aktuella frågan och undviker att svara direkt på varför han har föredragit en manlig sökande framför en kvinnlig. I stället öser han ur sig ett generellt påstående, som vem som helst faktiskt kan instämma i. Man kan infe fa en kvinna var gång en tjänst skall tillsättas, def är alldeles riktigt. Men nu är det så, att det förra året utnämndes 23 departementsråd i regeringskansliet, två av dem var kvinnor. Det är mindre än 9 %. Ytterligare kommentarer på den punkten är egenfligen överflödiga, men man erinrar sig lätt aft den oboffärdige alltid tycks ha förhinder. Def går infe atf skylla på att man inte kan ta en kvinna varje gång, när man har tagit 21 män av 23 möjliga. Det är tyvärr säkert så, att det kanske inte fanns en teoretisk möjlighet att utnämna kvinnor 11 eller 12 gånger, vilket hade varit varannan gång. Men det fanns

34 möjlighet fler än två gånger, och det är infe bra aft regeringen missar sådana

chanser. Def finns sannerligen skäl för riksdagen aft som ett enigt utskott skriver "ånyo understryka angelägenheten av kraftfulla insatser på detta område".

Lika illa är förhållandena när def gäller kvinnlig representation i stafliga utredningar. Ingenting har hänt som har förbättrat situationen sedan förra året. Tvärtom har vi kunnat se aff det är sämre i år än förra året. Av sammanlagt 36 nya ufredningsordförande t. ex. var bara 2 kvinnor. Def verkar näsfan som om siffran 2 vore magisk för regeringen, men t. o. m. i de mest primitiva kulturer har folk kunnat räkna åtminstone till 3, innan de säger många. När def gäller ledamöter i statliga kommittéer har regeringen fidigare alltid kunnat skylla ifrån sig på de andra partierna med tanke på hur de nominerar kandidater. Jag kan inte underlåta atf nämna att jag för snart 20 år sedan, det var 1967, i en partiledarutfrågning som Fredrika-Bremer-Förbundet anordnade frågade den dåvarande statsministern Tage Erlander om han var nöjd med den dåliga kvinnorepresentationen i utredningarna. Då värden mindre än 7 %. Jag har hans ordagranna svar: "Ja, vi har nog försökt få en lite fylligare kvinnorepresentation. Jag är inte nöjd nu heller, men def sammanhänger med rekryteringsprincipen. Antag aft vi skall tillsätta en kommitté med 7 ledamöter. Då vänder vi oss i regel filide polifiska parfiernas ledningar och jag medger aft def är enklare för regeringspartiet aft placera in en kvinna bland de 7 ledamöterna och att det kan bli naturligt för de tre

borgerliga partierna atf utse en karl. Vi har ett stort ansvar här som

regeringsparti och jag skall infe smita undan det ansvaret."

Det gick några år. Vi fick en ny statsminister, Olof Palme, som fick samma fråga 1973. Då var siffran fortfarande 7 %. Han svarade bl. a.: "Def är inte tillfredsställande. Jag vill gärna erkänna aft jag personligen med hjälp av mina medarbetare noga bevakar den här frågan. Numera släpps inga utredningar fram utan att man har diskuterat möjligheterna att öka kvinnorepresentationen. Det har krävts särskilda åtgärder både när det gäller de representanter regeringen utser och när def gäller de nomineringar vi får från organisafioner."

Men, herr talman, det räcker inte med atf bara diskutera möjligheterna aff öka kvinnorepresentationen. Man måste faktiskt utnyttja sina möjligheter också. Därför är def bra, i och för sig, att den nuvarande regeringen har följt fidigare regerings exempel och bett om förslag på både en kvinna och en man när någon organisafion eller något parfi skall nominera kandidater till utredningar. Men det hade varit bättre om man också i regeringskansliet hade utvärderat hur organisafionerna har svarat på den här tillsägelsen eller om man, i likhet med den norska regeringen, helt enkelt stoppat utnämningarna när organisafionerna inte lämnat två förslag. Efter 20 år borde regeringen ha insett atf def infe räcker med att statsministern försäkrar atf han noga bevakar frågan. En bevakning är fullständigt meningslös om den inte leder till resultat.

Vi skall senare diskutera vissa frågor med utrikespolitisk anknytning. Men jag måste dra in några sådana aspekter redan här. I sommar håller Förenta nationerna en tredje kvinnokonferens i Nairobi. Sverige har faktiskt

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringens åtgärder beträffande jämställdhetsfrågor

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringens åtgärder beträffande jämställdhetsfrågor

internationellt sett ett ganska gott rykte när det gäller jämställdheten, det vet jag av egen erfarenhet. Många tror t. o. m. aff vi är världsbäst, bara därför att vår lagstiftning numera infe har särregler för kvinnor eller män.

Jag har ofta i internationella sammanhang fått frågan vad jag egentligen kämpar för i Sverige, där kvinnor och män är jämställda. Skall jag i Nairobi svara med fakta alltifrån inkomstskillnader fill skillnader i inflytande? Visst skulle jag nästan kunna skryta med att det finns fem kvinnliga statsråd, men hur skall jag förklara att det bara finns två statssekreterare och än värre endast två kvinnliga verkschefer av 186 och aft regeringen infe har utnämnt någon kvinna på ledande post def senaste året?

Nå, herr talman, jag har lärt mig hur man i utrikespolitiska sammanhang-där vi försöker hålla ihop - försvarar Sverige, och det skall jag naturligtvis göra i Nairobi också. Def finns posifiva sidor aft dra fram, det har vi också gjort i utskottet. Men jag tänker inte göra def hur länge som helst. Jag tycker nämligen infe aft konsfifufionsutskoffef skall finna sig i att jämställdhefsfrå-gorna möter samma nonchalans från regeringens sida som vi har mött när def gäller utgivningen av författningssamlingen. År efter år har vi enigt och i skarpa ordalag begärt förändringar till det bättre, för att sedan nästa år bara upptäcka atf regeringen inte tycks ha tagit oss på allvar. Vi i folkpartiet tycker atf man skall fa den här granskningen på allvar och försöka atf åstadkomma bättre förhållanden.

Det enda, herr talman, jag är riktigt nöjd med är atf utskottet är enigt i de kritiska avsnitten och atf den här delen av debatten infe som förra året kommer sist.

. Anf. 28 STURE THUN (s):

Herr falman! I förra årets granskningsbefänkande, som även innehöll ett avsnitt om jämställdhetsfrågor, vilket Karin Ahrland har påpekat här, uttalade vi vår avsikt atf följa utvecklingen i de här frågorna. Förra årets granskning var närmast inriktad på regeringens praxis beträffande tillsättningsärenden i förhållande till jämställdhefslagen. Årets granskning har utvidgats fill att omfatta regeringens åtgärder beträffande jämställdhefsfrågor utifrån ett vidare begrepp.

Utskottefs undersökning av tillsättandet av kvinnor på högre tjänster såväl i regeringskansliet som inom den centrala förvaltningen visar aff kvinnorepresentationen är mycket låg, ja, i vissa fall sämre än den var 1984.

Kvinnorepresentationen i statliga utredningar och kommittéer är enligt 1985 års kommittéberätfelse i stort sett oförändrad mot föregående år.

Av utskottefs granskning framgår således att några framsteg inte gjorts vad gäller antalet kvinnor i den statliga förvaltningen. Denna del av utskottets granskning visar ingen positiv utveckling ur jämställdhefssynpunkt.

Men som jag framhöll fidigare har utskottet i år utvidgat granskningen fill aft omfatta regeringens åtgärder beträffande jämsfälldhetsfrågor i ett vidare perspektiv och inte enbart tillsättningsärenden.

Av detta arbete har framgått att regeringen vidtagit en rad åtgärder för atf främja jämställdheten.

Jag vill här beröra några av dessa. En arbetsgrupp inom regeringskansliet, som tillsattes 1983, lade i juni förra året fram ett förslag fill handlingsprogram för aft öka antalet kvinnliga tjänster inom kansliet fram fill budgetåret 1987/88.

Förslaget till handlingsprogram bereds för närvarande i regeringskansliet enligt vad utskottet erfarit.

Under 1984 utfärdades en ny jämställdhetsförordning för den statliga verksamheten.

Enligt denna förordning skall myndighet, när den föreslår någon till uppdrag inom områden där def inte råder jämn könsfördelning, föreslå en av vardera könet.

När myndigheten själv skall ge någon ett uppdrag skall den verka för aff def går aft välja mellan personer av vardera könet.

Vidare kan framhållas atf statsrådet Anita Gradin under 1984 haft överläggningar med arbetsmarknadens parter för aft diskutera kvinnorepresentationen.

Under 1984 fick samtliga länsstyrelser i uppdrag atf i samverkan med länsskolnämnder och länsarbetsnämnder redovisa program för atf stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. Detta skall redovisas i år.

Herr talman! På internafionella kvinnodagen den 8 mars i år presenterade jämställdhefsminisfern en proposition: Kvinnornas villkor på arbetsmarknaden. 1 propositionen föreslogs en rad åtgärder för aff främja jämställdheten.

Pengar föreslogs utgå fill projekt från förskola till olika delar av arbetsmarknaden. Utskottet ser mycket positivt på de initiafiv som tas för att öka jämställdheten och finner det angeläget atf detta arbete fortsätter.

Jag framhöll förra året i granskningsdebatten aff jämställdhet mellan kvinnor och män är en viktig fråga för oss socialdemokrater och aff vi kommer aft arbeta vidare med denna.

Min uppfattning är att årets granskningsarbete visar att regeringen arbetat vidare för ökad jämställdhet. Men ännu återstår mycket innan målet om def jämställda samhället är uppnått.

I def kärva ekonomiska läge som nu råder har jämsfälldhefsarbefet fått stå tillbaka. Den gemensamma sektorns expansion har avstannat. Förvärvsarbetet för många kvinnor hotas och möjligheterna atf genom bättre barnomsorg kunna fa sig ut i förvärvslivet minskar på det viset.

En polifik som låser fast kvinnor och män i sina traditionella roller måste motarbetas. Den är ett hot mot jämställdheten. Def är endast genom en polifik som syftar fill jämlikhet mellan alla människor som jämställdhet mellan könen kan förverkligas. Men jämsfälldhefsarbefet kräver medvetenhet, vilja och helhetssyn. I detta arbete måste både kvinnor och män delta. Både mans- och kvinnorollen måste ifrågasättas och omprövas.

Genom sina traditionella roller besitter kvinnor och män olika kunskaper och erfarenheter i dag. Detta faktum måste fas till vara i samhället. Målet måste vara eft samhälle där kvinnor och män har lika möjligheter och ansvar, så aft de kan utveckla och ta till vara sina anlag och sin förmåga på livets områden.

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringens åtgärder beträffande jämställdhetsfrågor

Nr 148 Dåliga fider, lågkonjunktur och ekonomiska kriser är ingen ursäkt för att

Onsdaeen den släppa kravet på solidaritet mellan olika grupper av människor.

22 ma i 1985 arbetet med atf rekonstruera landets ekonomi och åter bygga upp def

starka samhället måste alla delta.

Gransknins av Varje samhällsinsats påverkar både kvinnors och mäns villkor. Att skapa

statsrådenstinn<itp jämställdhet måste därför vara ett väsentligt mål för reformarbetet inom

utövning m.m. samhället.

Jag är liksom Karin Ahrland mycket till freds med aff utskottet är enigt i

D «. sitt betänkande vad gäller jämställdhetsdelen.

Regeringens at- ° '

gärder beträffande

jämställdhetsfrågor i '- ' ARIN AHRLAND (fp):

Herr falman! Något av vad Sture Thun sade fordrar en liten kommentar. Han berättade med en viss stolthet att det i juni förra året lades fram eft förslag fill handlingsprogram för jämställdhet inom regeringskansliet. I förslaget sägs atf det 1987/88 bör finnas 50 % kvinnor i lönefälfef F 21-23, 40 % kvinnor i lönefälfef F 23-26, och 20 % kvinnor på chefslöneplanef exkl. statsråd och statssekreterare. Det är eft bra förslag, men det finns en stor brist med det: Def är fortfarande enligt vad Sture Thun också sade föremål för beredning i regeringskansliet. Det har alltså gått nästan eft helt år utan atf regeringen har gjort någonting åt def. När def tar ett år för regeringen att bereda en så enkel sak kan man inte påstå aft regeringen visat någon särskilt stor handlingskraft när det gäller de saker som vi förra året talade om.

Sture Thun sade också atf jämsfälldhefsarbefet i ett kärvt ekonomiskt läge ofta får stå tillbaka. Sådant tycker jag inte att vi skall finna oss i, herr talman! Det är nämligen ett nationalekonomiskt slöseri atf inte uppfatta aff kvinnor och män har samma begåvning och är precis lika kapabla aft sköta sina jobb och arbeta för landet.

Anf. 30 STURE THUN (s):

Herr falman! I den proposifion som jag nämnde och som jämställdhefsminisfern lade fram på internationella kvinnodagen, den 8 mars, skriver hon atf chefen för civildepartementet senare i en proposifion om den statliga personalpolitiken kommer atf för riksdagen presentera riktlinjer för def fortsatta arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män i statsförvaltningen. Efter vad jag'försfår och har hört skall den proposifionen komma nu i maj. Därmed har det arbetet framskridit en hel del sedan förra året, Karin Ahrland.

Likaså kan man peka på att jämställdhetsministern i den nämnda proposifionen tar upp vad konstifufionsufskottef förra året sade öm def här. Efter vad jag vet kommer det atf behandlas i eft betänkande från arbetsmarknadsutskottet senare under vårriksdagen; då får vi anledning att återkomma fill def.

Sedan vill jag bara påpeka atf jag helt delar uppfattningen att jämställd-hefsarbetet inte får stå tillbaka i dåliga tider. 38

Anf. 31 KARIN AHRLAND (fp):

Herr talman! Jag är den första aff inse att Anita Gradin infe har det lätt i sitt arbete som jämsfälldhefsminisfer. Hon får ju inte själv signera proposifionen, som eventuellt kommer denna månad, trots atf beredningen alltså började för exakt eft år sedan.

Anf. 32 STURE THUN (s):

Herr falman! Jag ser det så, aff det då är angeläget aff vi alla hjälper jämsfälldhetsministern i hennes arbete atf uppnå jämställdhet. Den delen av det polifiska arbetet ligger inom civildepartementets område, och def är därför civilministern som skall signera propositionen.

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Anf. 33 TALMANNEN:

Sedan de under avsnittet Regeringens åtgärder beträffande jämställdhefsfrågor anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren fill aft debattera avsnitt 11: Regeringens behandling av riksdagens skrivelser.

Anf. 34 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr falman! Låt mig börja med aft instämma i de påpekanden som här har gjorts om att def är viktigt att vi i dag till behandling far upp också sådana ärenden om vilka vi är eniga.

Först ett par ord om punkten 11b beträffande radiologisk onkologi i konstitutionsutskotfets granskningsbetänkande 1984/85:35. Enheten för radiologisk onkologi bildades av en forskningsgrupp, som bröts ut ur försvarefs forskningsanstalts dåvarande institution för radiologi i samband med uflokaliseringen till Umeå 1979. Forskningen gäller strålframkallade tumörer och bygger på resultat uppnådda vid FOA. Verksamheten har till en del finansierats genom särskilda avgiftsmedel från kärnkraffsindusfrin.

I budgetproposifion 1983/84:100 anmälde regeringen aff medel ej längre föreslogs för enhetens verksamhet, som skulle övertas av Stockholms universitet. Jordbruksutskottet framhöll i sitt betänkande 1983/84:34 aff kontaktade myndigheter och organisationer ställde sig positiva till verksamheten.

Riksdagsbeslutet, som följde utskottet, kom regeringen till hända den 7 juni, men först den 4 oktober uppdrogs åt Stockholms universitet och statens strålskyddsinstitut atf inom tre veckor inkomma med förslag. Utskottet har noterat den långa fidsutdräkfen mellan erhållandet av skrivelsen och uppdragen till Stockholms universitet och statens strålskyddsinstitut och anser den otillfredsställande men har inte funnit atf den verkställda granskningen ger anledning till särskilt uttalande.

Herr talman! Ej heller beträffande punkten 11 c om forskarutbildningens meritvärde har KU funnit aft den verkställda granskningen ger anledning till särskilt uttalande. Tillåt mig dock ett par reflexioner.

Riksdagen behandlade frågan om forskarutbildningens meritvärde våren 1984.1 propositionen i januari hade riksdagen beretts tillfälle aff ta del av vad föredragande statsråd anfört i frågan. Beträffande befordringsgrundens

Regeringens behandling av riksdagens skrivelser

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskningav statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringens behandling av riksdagens skrivelser

merifförtjänster uttalade statsrådet atf fullgjord forskarutbildning skulle få tillgodoräknas med fyra år samt att han avsåg återkomma med förslag efter remissbehandlingen av förslagen.

Def finns dock anledning notera, herr falman, aff remisstiden gick ut redan i december 1983. Ännu har inte förslaget om tillgodoräknande av fyra år vid sökande av tjänst för de forskningsutbildade lagts på rikdagens bord. Det är beklagligt aff så ej skett och detta har självklart inneburit problem - i många fall kanske svåra problem - för våra forskningsutbildade. Min förväntan är aft riksdagen snarast kan fatta beslut i frågan.

Anf. 35 LARS ERNESTAM (fp):

Herr falman! Konsfifutionsutskotfef redovisar i sitt betänkande regeringens handläggning av ett antal skrivelser från riksdagen. Två av de aktuella frågeställningarna gällande enheten för radiologisk onkologi och forskarutbildningens meritvärde har väckts av Karin Ahrland.

Dessutom finns under avsnittet en granskning av vad som hänt med riksdagens upprepade beslut om trygghefsförsäkring för skogsbrukare. Konsfifutionsufskotfets betänkande utmynnar inte i något särskilt uttalande från utskottefs sida, men för samfliga fre ärenden gäller att utskottet påtalar atf regeringen infe visat den snabbhet som rimligen kan begäras i verkställighet av riksdagens uppdrag. Denna handläggning behöver kommenteras.

Enheten för radiologisk onkologi är sedan budgetåret 1981/82 överförd fill universitetet i Stockholm. I detta sammanhang har av budgetskäl kalkylerats med en partiell nedläggning av verksamheten. Jordbruksutskottet anförde i ett betänkande våren 1984 atf berörda huvudmän borde ges erforderligt rådrum atf planera för den fortsatta verksamheten på något längre sikt.

Som framgår av granskningsbefänkandef uppdrog regeringen åt berörda myndigheter aft inkomma med förslag i ärendet först den 4 oktober. Då skulle förslag redovisas inom tre veckor. Ärendet vilade sålunda ca fyra månader hos regeringen, och sedan skulle förslag redovisas inom tre veckor.

I budgetproposifionen redovisas atf berörda myndigheter infe anser sig kunna ställa medel till enhetens förfogande. Det kan konstateras att enheten fill följd av förseningen infe fått det rådrum och den planeringstid som rimligen kan inrymmas i riksdagens ställningstagande.

Riksdagen anslöt sig våren 1984 fill förslag aff forskarutbildning skulle få tillgodoräknas med fyra år som befordringsgrund. Berört statsråd skulle återkomma fill regeringen bl. a. beträffande förtjänstbegreppef. Konsfitutionsutskottet konstaterar atf riksdagens beslut först i maj 1985 resulterat i åtgärder från regeringens sida.

Den långa handläggningsfiden har medfört oro och osäkerhet under handläggningen av olika ärenden. Infe minst för berörda forskare har det varit otillfredsställande atf klara regler inte funnits. Även om det i detta sammanhang infe riktas någon formell anmärkning mot regeringen, är def betydelsefullt atf det i granskningsbefänkandef konstateras aff riksdagens beslut i juni 1984 först i maj 1985 gett resultat i form av åtgärder från regeringen.

Riksdagens beslut om trygghefsförsäkring för skogsbrukare visar på en ännu längre handläggningstid i regeringen. Riksdagens beslut har dessutom ännu infe resulterat i definifivt förslag. Som def sägs i granskningsbetänkandet, är frågan föremål för förnyade övervägningar i regeringskansliet.

Andra falare kommer kanske aft gå in djupare i beskrivningen av händelseförloppet i detta ärende. Jag vill nu endast referera till vad jordbruksutskottet senast sagt, då utskottet vidhåller sin inställning från 1982. Utskottet anför atf det finns goda skäl för aft använda skogsvårdsavgifter. Oavsett hur finansieringsfrågan löses är det angeläget att en frygghetsför-säkring kommer till stånd, säger jordbruksutskottet. Tydligen kan förseningen bero på aff regeringen inte delar jordbruksutskottets och riksdagens syn på finansieringen.

I granskningsbefänkandef framhåller konstitutionsutskottet aft förslag borde ha kunnat föreläggas riksdagen inom rimlig fid. Jag vill, herr talman, understryka aff jag finner def fillfredsställande att konstitutionsutskottet gör dét uttalandet.

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringens behandling av riksdagens skrivelser

Anf. 36 WIVI-ANNE CEDERQVIST (s):

Herr talman! Det är ett enigt utskott som redovisar regeringens behandling av riksdagens skrivelser, även angående radiologisk onkologi och forskarutbildningens meritvärde. Jag vill erinra om aft utskottet granskar den konstitutionella delen, dvs, regeringens handläggning, och infe sakfrågorna.

En av de äldsta kvarstående riksdagsskrivelserna gäller ett riksdagsbeslut från 1970 om utredning angående de mulfinafionella företagens beskattning, men den frågan bereds för närvarande i regeringskansliet.

Riksdagsbeslutet om radiologisk onkologi kom regeringen fill hända, som tidigare sagts, den 7 juni förra året. Efter några månader- närmare bestämt den 4 oktober - vidtog regeringen åtgärder i frågan.

Även riksdagsbeslutet om forskarutbildningens meritvärde kom regeringen fill hända den 7 juni, Def har efter utvärdering av remissbehandling resulterat i åtgärder från regeringens sida i maj.

Herr talman! Man kan inte säga att dessa frågor handlagts på def snabba sätt som för övrigt kännetecknar regeringen, men det betyder infe att man för den skull kan säga att frågorna dragits i någon långbänk.

Anf. 37 JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr falman! Min avsikt är atf göra en kort kommentar fill den här punkten i betänkandet. Ett trygghefspaket för skogsbrukare har blivit en följetong i riksdagen. Under allmänna motionsfiden 1981/82 väcktes fre mofioner med hemställan om ett förslag från regeringen angående ett trygghefspaket för skogsbrukare, I jordbruksutskottets betänkande 1982/83:5 framhölls def önskvärda i att frågan fick en snar lösning. Detta uttalades åter av utskottet i betänkandet 1984/85:14 samt slutiigen i betänkandet 1984/85:25, Det har under den här fiden också ställts eft flertal frågor om detta trygghefspaket.

Det har också framhållits aft finansieringen av denna reform borde kunna ske med skogsvårdsavgiftsmedel. Här har jordbruksministern varit ganska

Nr 148

Onsdagenden

22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringens behandling av riksdagens skrivelser

ensam om aft hävda en annan uppfattning. Av principiella skäl har han inte varit beredd atf förorda att reformen finansieras genom skogsvårdsavgiffs-medel.

Det är väl ändå litet märkligt aff utskott och riksdag anser det vara möjligt atf finansiera reformen med dessaavgiftsmedel, men atf jordbruksministern har framhärdat med sin principiella invändning, Def har dessutom varit enhälliga beslut i en del fall i såväl utskott som kammare. Om man tar del av jordbruksutskottets senaste betänkande, 1984/85:25, finner man atf det där framhålls atf eftersom flera goda skäl kan anföras för uppfattningen aft försäkringen bör finansieras med medel som flyter in genom skogsvårdsavgiften bör denna väg prövas som finansiering.

Konstitutionsutskottet har vid sin granskning av detta ärende dragit den slutsatsen - även om utskottet har förståelse för problem av administrativt slag- aft förslag borde ha kunnat föreläggas riksdagen inom rimlig fid efter det första riksdagsbeslutet.

Detta är en slutsats som jag helt kan instämma i, Def är aft beklaga att den här reformen har förhalats i så många år. Jag får väl i likhet med konstitutionsutskottet förutsätta atf något nu kommer att hända på det här området.

Anf. 38 OVE ERIKSSON (m):

Herr talman! Def är ytterst sällan ett granskningsärende resulterar i en gemensam skrivning med krifik riktad mot regeringen. Detta har dock inträffat i ärendet angående trygghefsförsäkring för skogsbrukare, Krifiken är inte speciellt hård och den konstitutionella avvikelsen i regeringens handläggning infe heller den allra allvarligaste, Def rör sig i princip om hur tidsbegreppet snar skall tolkas.

Riksdagen fattade hösten 1982 ett enhälligt beslut där man gav regeringen till känna aff den borde lägga fram förslag om en trygghefsförsäkring för skogsbrukare som inte samtidigt är jordbrukare. Det betonades aft det var önskvärt atf frågan fick en snar lösning.

Regeringen har nu haft två och ett halvt år på sig aft klara denna uppgift. Tre budgetpropositioner har lagts utan atf något förslag har presenterats, och det tycker infe utskottet är tillfredsställande, "Även om utskottet har förståelse för atf särskilda problem av administrativt slag kan uppkomma om budgetmedel inte fas i anspråk, borde enligt utskottets mening förslag ha kunnat föreläggas riksdagen inom rimlig fid efter def första riksdagsbeslutet", heter det i utskottets skrivning.

Jordbruksministerns ovilja atf lägga fram ett förslag om en trygghetsförsäkring för skogsbrukare och därmed effektuera riksdagens önskan grundar sig på finansieringsproblemafiken, I årets budgetproposifion förklarar jordbruksministern atf han av principiella skäl inte kan godta atf försäkringen finansieras över statsbudgeten med medel som har influtit i form av skogsvårdsavgifter,

I eft frågesvar för nästan exakt eft år sedan förklarade jordbruksministern att alla de medel som skogsvårdsavgiften ger var infecknade för allmänna

insatser för det svenska skogsbruket och aft def inte fanns något utrymme för ett trygghefspaket. Jag ställer mig i dag liksom för ett år sedan krifisk till denna uppfattning, Skogsvårdsavgiffen har under socialdemokratisk regim höjts till 0,8 % av skogsbruksvärdet, Def inbringar cirka en halv miljard kronor till statskassan. Utan att ha tillgång till någon formell avräkning av utgifter mot avgiftsmedel - något som jordbruksministern vägrar atf redovisa -kan man hävda att de 15 miljoner som försäkringen skulle kosta mycket väl ryms inom avgiftsramen, Skogsvårdsavgiffen i sin nuvarande nivå upplevs mer och mer som en sfraffskatt på näringen.

Jordbruksministerns principiella invändning mot atf använda skogsvårdsmedel delas infe av riksdagen. De fre borgerliga partierna reserverade signar frågan på nytt behandlades i kammaren för drygt en månad sedan för atf ett trygghefspaket skulle finansieras med medel från skogsvårdsavgiffen. Och den socialisfiska majoriteten säger, som tidgare citerats här, i sin skrivning: "Eftersom flera goda skäl kan anföras för uppfattningen att försäkringen bör finansieras med medel som flyter in genom skogsvårdsavgiffen bör denna väg prövas som finansiering,"

Nu finns det också andra pålagor på skogsbruket som borde kunna ligga fill grund för finansiering av en försäkring som bedöms som angelägen av en enig riksdag. Motorsågar och röjningssågar slukar betydande kvantiteter bensin som ger staten stora skafteinkomster, Drivmedelsskaffen är ju avsedd för vägunderhåll och utbyggnad av vägväsendet, men röjningssågar och motorsågar är ju inga fordon. Drivmedelsskatten är i detta fall en ren skatt och inkomst till statskassan.

Räknar man med aft def privata skogsbruket årligen avverkar ca 30 miljoner skogskubikmeter och att hälften av detta sker manuellt med motorsåg som drar en halv liter bensin per kubikmeter, innebär def med nuvarande bensinskatt om 2,33 kr, per liter att bondeskogsbruket betalar drygt 15 milj, kr, i drivmedelsskaff om året. En uppskattning av bensinåt-gängen vid röjning ger ytterligare någon miljon i skatteinkomster för staten. Sammantaget räcker beloppet väl till att finansiera den föreslagna trygghets-försäkringen.

Herr falman! Regeringen borde ha ägnat mer intresse åt den här frågan och visat större fantasi för att klara finansieringen. Vid upprepade tillfällen har riksdagen klart markerat att förslag om en trygghetsförsäkring borde föreläggas riksdagen oavsett hur finansieringsfrågan slutligen löses.

Som en av anmälarna av det här ärendet tycker jag att regeringen nonchalerat riksdagsbeslutet. Jag har dock inte funnit anledning aff driva frågan om en mer kritisk skrivning speciellt hårt. Det viktigaste för mig och för utskottet, säkert också för riksdagen, är att frågan nu äntligen löses. Det är min förhoppning atf det uttalande som utskottet och riksdagen nu gör skall medverka till atf så blir fallet.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall fill utskottets skrivning i detta avseende. ■

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringens be-. handling av riksdagens skrivelser

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskningav statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringens behandling av riksdagens skrivelser

Anf. 39 OVE KARLSSON (s):

Herr falman! Vad gäller regeringens behandling av riksdagens skrivelse om trygghetsförsäkring för skogsbrukare har utskottet gjort en utförlig redovisning. Def finns anledning att påpeka i denna debatt att vi är eniga om utskottets skrivning, vilket gör atf jag kan fatta mig kort i detta ärende.

Vi är överens om atf def är angeläget atf alla som arbetar inom skogsbruk har ett bra försäkringsskydd. Dagens kritik rikfar sig enbart mot den behandling som gjorts av nuvarande jordbruksministern. Som framgår av utskottefs redovisning behandlade den borgerliga regeringen frågan i december 1981. Då beslöt man aft inte vidta någon åtgärd vad gäller försäkringsskydd för skogsbrukare. Detta skedde med mofiveringen atf finansieringsfrågan infe var löst. Därefter har, det förnekar jag inte, riksdagen behandlat frågan vid eft flertal fillfällen och i skrivelse fill regeringen gjort hemsfällan om åtgärder.

När den borgerliga, regeringen behandlade frågan i december 1981 avfärdades frågan om trygghefsförsäkring för skogsbrukare därför aft man inte ansåg sig kunna lösa finansieringen via skogsvårdsavgiffer, I eft senare skede av riksdagens behandling har frågan överlämnats fill regeringen för att den skall lösa finansieringsfrågan.

Vi är infe oeniga om atf det är angeläget att skogsbrukarnas frygghetsfrå-gor löses, men finansieringsfrågan måste också lösas. Det är finansieringen av trygghetsförsäkringen som varit svårigheten, vilket visade sig redan 1981,

John Andersson säger atf jordbruksministern har varit ganska ensam om atf inte kunna använda skogsvårdsavgifferna för atf finansiera trygghefsför-säkringen. Jag vill då säga aft han har gott sällskap. Även den borgerliga regeringen från 1981 avslog denna fråga på samma grunder.

Men frågan är ju fortfarande aktuell i regeringskansliet. Därför tycker jag atf det för dagen inte finns anledning atf göra annat än hänvisa fill den skrivning som finns i utskottefs betänkande och följa utskottets förslag.

Jag yrkar därför bifall fill utskottets hemsfällan i dess helhet.

Anf. 40 OVE ERIKSSON (m):

Herr talman! Det är riktigt som Ove Karlsson säger aft ärendet aktualiserades också under en tidigare regering. Men nu är det denna regering vi granskar. Ärendet har anmälts nu, och vi måste utgå ifrån det riksdagsbeslut, 1982 på hösten, som ligger till grund för anmälan. Därefter har det gått två och ett halvt år och kommit fre budgetpropositioner utan aff ärendet tagits fram. Det är detta vi vill krifisera. Ordet snart kan infe tolkas så vitt aft det täcker denna behandling. Ärendet borde ha tagits fram till beslut tidigare.

Anf. 41 JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr falman! Def är alldeles riktigt, som Ove Karlsson säger, atf en propå om en trygghefsförsäkring för skogsbrukare avfärdades av den borgerliga regeringen. Men jag sätter faktiskt större tillit till en socialdemokratisk regering när det gäller att kunna lösa en sådan här fråga. Jag utgår ifrån att Ove Karlsson gör detsamma. Därför tycker jag aft def infe är någon ursäkt att

hänvisa till den borgerliga regeringen i detta sammanhang,

Def är också så aft det aktuella riksdagsbeslutet har fattats under den tid som socialdemokraterna har suttit i regeringsställning. Jag sätter, som sagt, tillit till aft en socialdemokrafisk regering skall se på en trygghetsfråga som denna på eft annat sätt än vad den borgerliga regeringen på sin tid gjorde,

Anf. 42 OVE KARLSSON (s):

Herr talman! Jag tror atf John Andersson gör rätt i aft sätta större tillit fill en socialdemokrafisk regering i den här frågan än fill en borgerlig. Det visade sig redan 1981.

Att för dagen ha någon större debatt i denna fråga tycker jag infe är speciellt angeläget, eftersom vi är ganska överens om aff eft trygghefspaket för skogsbrukare är angeläget. Def råder inga delade meningar i principfrågan.

Efter den skrivning som gjorts i utskottet tycker jag infe heller def finns anledning aft tvista om denna fråga eller aff göra några speciella uttalanden.

Ove Eriksson har debatterat denna fråga fidigare med jordbruksministern och då framfört sina synpunkter.

Jag kan bara beträffande detta med skogsvårdsavgiffen fillägga atf man från borgerligt håll får bestämma sig för hur man skall ha def. Vad skall man finansiera med skogsvårdsavgiffen? Ibland har man propåer om aff den bör avskaffas. Nu vill man använda den till aff finansiera vissa utgiftsposter.

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Anf. 43 OVE ERIKSSON (m):

Herr falman! Utan aft jag går in på trovärdigheten när def gäller den ena eller den andra regeringen vill jag konstatera aft def är den nuvarande socialdemokrafiska regeringen som mot enhälliga, upprepade riksdagsbeslut infe har tagit fram den proposition som skulle ge dessa skogsbrukare den trygghet som de förtjänar.

Anf. 44 TALMANNEN:

Sedan de under avsnittet Regeringens behandling av riksdagens skrivelser anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren fill aft debattera avsnitt 12 b: Utrikesdepartementets rutiner vid kontakter med massmedierna.

Anf. 45 ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Bakom denna på kanslisvenska avfattade rubrik gömmer sig den s. k. Bodsfrömaffären. Riksdagen har vid eft flertal tillfällen behandlat saken och bl. a. röstat om misstroende mot utrikesministern.

Herr talman! Det finns mot,denna bakgrund ingen anledning att gå in i detalj om vad som har förekommit. Ett antal erfarna journalister har emellertid med bestämdhet uppfatfat def som om utrikesministern har haft en från regeringen avvikande uppfattning i fråga om förekomsten av främmande ubåtar i svenska farvatten.

Utrikesministern har emellerfid förnekat att han uttalat sig på så sätt att något missförstånd skulle ha kunnat uppstå. Frågan är då vem man skall sätta

Utrikesdepartementets rutiner vid kontakter med massmedierna

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utrikesdepartementets rutiner vid kontakter med massmedierna

tilltro till - fem journalister med utrikespolitisk inriktning eller det statsråd som, om de uttalanden som tillskrivits honom hade varit korrekta, enligt statsministern hade skrivit under sin egen politiska dödsdom,

Def är i ett sådant läge intressant atf se vilka som har haft tillgång till skriftliga uppteckningar från middagen på Dagens Nyheter, Enligt utfrågningen av utrikesdepartementefs presschef Lars Lönnback, som var med på middagen, förde infe någon från utrikesdepartementet några anteckningar under middagen. Infe heller gjordes av ufrikesdeparfementets närvarande personal någon samtalsuppteckning efter middagen.

Journalisterna däremot förde under middagen anteckningar, som sedan jämfördes innan publicering skedde. Det finns mot denna bakgrund anledning att sätta tilltro till den version av händelseförloppet som journalisterna har givit offentlighet åt,

Def gör infe saken bättre aft utrikesministern därefter, t. ex, vid den offenfligadebatf som jag hade med honom i Umeå den 18 april, insinuerat atf journalisterna hade varit så alkoholpåverkade aft de hade kunnat missuppfatta honom och aft detta var orsaken till aft de först några dagar senare kunde kollationera sina anteckningar. Det kan inte, fru falman, förbättra utrikesministerns trovärdighet atf han tillgriper sådana argument,

Def är också anmärkningsvärt att utrikesministern inför utskoffef antyder att en av de närvarande journalisterna skulle ägna sig åt att skapa för den socialdemokrafiska regeringen negativa affärer i syfte aft säkra eller medverka till en borgerlig valseger i höst. Trots upprepade frågor vägrade utrikesministern inför utskottet aft ta avstånd från denna sin antydan. Infe ens sedan hans påstående hade vederlagts bl, a, av hans egen sakkunnige har något avståndstagande skett. Jag hänvisar här, fru talman, fill det brev från två journalister som finns med i ett särskilt yttrande från utskottets borgerliga ledamöter. Såvitt jag kan förstå vederlägger detta brev helt och hållet utrikesministerns insinuationer om aff man från olika journalisters sida medvetet skulle arbeta på att skapa affärer i partipolitiskt syfte.

Också statsministern har visat prov på mindre gott omdöme genom aft i denna kammare angripa en av de journalister som var med på DN-middagen, Lars Christiansson från Svenska Dagbladet, väl medveten om aff denne då inte hade möjlighet atf direkt försvara sig. Det är uppenbart atf obekväma journalister numera riskerar en åthutning från stats- och utrikesministrarna. Enskilda riksdagsmän har ju som bekant också råkat ut för samma sak. Utrikesministern är faktiskt skyldig Lars Christiansson en ursäkt för sin förlöpning i konsfitufionsufskoffet.

Det finns, fru talman, anledning att ifrågasätta den attityd som utrikesministern har fill massmedia. Den måste betraktas som mycket snäv, ja, rent av fientlig till dem som skriver på eft sätt som infe gillas av honom, Def är naturligtvis huvudorsaken fill att utrikesministern i dag har mycket dåliga relationer med massmedia.

Middagen på Dagens Nyheter kom till stånd för aft förbättra utrikesministerns dåliga kontakter med just massmedia. Nu blev resultatet inte bara polifisk uppståndelse, utan också en ytterligare försämring av kontakterna.

Def måste befraktas som allvarligt. Skall den svenska utrikespolitiska linjen stödjas av vårt eget folk och vinna respekt och trovärdighet utomlands är def viktigt aft vi har en utrikesledning som är on speaking terms med massmedia. Så är uppenbarligen infe förhållandet i dag,

Def finns här också anledning aff fästa uppmärksamheten på statsministerns framträdande inför utskottet. Enligt honom beror problemen - i den mån de över huvud taget existerar - i så fall "på vissa massmedia". Regeringens ståndpunkt är, enligt Olof Palme, "kristallklar".

Också i detta avseende är Olof Palme, utrikesministern och regeringen ofelbara. Det är hela fiden andra som har fel, som bär skulden fill missförstånd, bråk eller vad det nu kan vara fråga om, Def är journalister och oppositionspolitiker - ja, alla utom regeringens ledamöter.

Detta, fru falman, är naturligtvis inte trovärdigt. Men det upprepas gång på gång, och utskottets socialistiska majoritet tycker inte atf det finns anledning aff ingripa, Bodsfrömaffären kommer därför för omvärlden och eftervärlden atf framstå som ett monument infe bara över en utrikesministers oklara uttalanden om centrala element i svensk säkerhetspolitik, utan också över otillständiga angrepp mot journalister som vågar skriva vad de hört. Och allt detta sker utan aft utskottets majoritet finner anledning aft reagera, I vilket annat land, fru talman, hade detta varit möjligt?

Jag ber att få yrka bifall till reservafion nr 4 som är fogad fill utskottets betänkande.

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utrikesdepartementets rutiner vid kontakter med massmedierna

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 46 BERTIL FISKESJÖ (c):

Fru talman! Den fråga som är utgångspunkt för det avsnitt som vi nu behandlar har, som alla vet, väckt stor uppmärksamhet. Den har bl. a. i olika omgångar varit uppe till behandling i riksdagen, och vi har haft en förfroendeomrösfning om utrikesministern med anledning av hans uttalanden om förekomsten av ufländska ubåtar i svenskt vatten. Atf vi från utskottets sida - och def gäller, föreställer jag mig, såväl majoritet som minoritet - i skrivningarna rätt kortfattat går förbi dessa uppmärksammade händelser beror inte på att det nu skulle råda enighet om vad som förevarit vid den bekanta middagen eller på atf kritiken skulle vara utplånad. Kritiken från oppositionens sida kvarstår härvidlag. .

Orsaken fill knappheten i utskottets skrivning är i stället att den del av ärendet som jag nu berört befinner sig i gränslandet för vad utskoffef har att syssla med i sin granskande verksamhet. Detta gör atf jag fortsättningsvis inte kommer aft debattera den bekanta middagen, speciellt som vi faktiskt infe har tagit upp denna fråga i utskoffef.

Men den famösa middagen och en rad andra händelser, inte minst en mängd uttalanden från utrikesministern om pressen, har gjort atf def varit av intresse aft se på utrikesdeparfemenfet och informationsfrågorna och på relationerna till massmedia från departementets sida. Av utfrågningen av

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utrikesdepartementets rutiner vid kontakter med massmedierna

utrikesministern framgår aft relationerna till massmedia varit synnerligen ansträngda och atf utrikesministern har en mycket restriktiv syn på i vilka former informafion skall ges, Def skall vara strikta och formellt sanktionerade kanaler, Alla skall få samma informafion, och ingenfing skall silas där bredvid.

Vad man kan konstatera är aft det normala umgänget mellan myndigheter och massmedia och även mellan andra departement och massmedia är mera avspänt, I stort sett tycks det gå utan alltför mycket gnissel och utan strikta och högtidliga deklarationer om hur def bör gå till, Def finns således eft rätt fritt flöde, och ingen brukar klaga över detta. För allmänhetens upplysning är det uppenbarligen till fromma, och det är också i god överensstämmelse med def kunskapsinhämtande som sanktioneras av vår tryckfrihetslagstiftning, exempelvis genom def meddelarskydd som finns.

Men på utrikesdepartementet är det, som framgår av granskningsbefänkandef, kärvare. Utrikesministern tycks f,o, m, tro på rena konspirationer från pressens sida, enligt vad han uppgett för utskottet. Journalister skulle planlägga och marknadsföra allehanda skumma affärer för aff komma åt utrikesministern och regeringen. Skämtsamma uttalanden från journalister vid någon glad tillställning vidarebefordras som uttalanden gjorda på blodigt allvar och fas fill intäkt för konspirationsfeoriernas giltighet.

En sådan inställning är naturligtvis inte någon god grund för den informationsförmedling fill allmänheten som i stort och smått bör ske över massmedia även från UD, Det är således viktigt atf misstänksamheten skingras och ersätts med ett ömsesidigt förtroende mellan ansvariga i departementet och företrädare för massmedia, Alla makthavare får naturligtvis finna sig i en krifisk granskning. De får också finna sig i att de inte kan styra vad massmedia anser vara värt atf publicera eller def sätt på vilket det publiceras.

Vi gör eft påpekande om detta, fru talman, i reservafion nr 4, Jag ber aft få yrka bifall fill denna reservation.

Anf. 47 JÖRN SVENSSON (vpk):

Fru falman! Det finns mycket av relevanta frågor och seriösa resonemang i vårens dechargebefänkande, vilket det för övrigt brukar göra. Men enligt min mening finns det från den borgerliga sidan också en tendens aft föra fram irrelevanta och konstlade frågor eller att basera förslag fill meningsyttringar på hypoteser, utan verklig bevisföring eller bevisvärdering.

Ett exempel på en i hög grad konstlad fråga är just aff man söker göra sak av utrikesdepartementefs massmediakonfakfer. Vad är det utrikesledningen har sagt? Den har sagt det som varje offentlig institution måste säga, nämligen atf alla medborgare och alla massmedia skall behandlas lika och aff behandlingen skall gå tillbaka på tryckfrihetsförordning och sekretesslagstiftning. Vad skulle utrikesledningen annars ha sagt? Skulle den ha sagt aft somliga kan få mer information än andra? Skulle den ha sagt atf man kan läcka som man vill till Svenska Dagbladet, men att andra skall hållas kort?

En annan aspekt: infe minst de borgerliga betonar ju ständigt, och

naturligtvis med viss rätt, att def utrikespolitiska läget har blivit ömtåligare och mer komplicerat. Skall det då vara något märkvärdigt i att ett utrikesdeparfement håller en viss ordning när det gäller vem som skall göra officiella pressuttalanden? Detta är ju egenfligen ingenting annat än ett klarläggande av vems ord som gäller såsom regeringens och av vad som är eft politiskt ansvarigt uttalande, Def är sedan en helt annan sak atf def står varje medborgare fritt att söka i det som är offenfliga uppgifter, och aft det står varje journalist fritt aff försöka inhämta underhandsuppgiffer vid sidan av de här officiella umgängesformerna mellan UD och massmedia. Därvid gäller tryckfrihetsförordning och meddelarskydd. Och därvid står den frie journalisten naturligtvis sin givna risk, liksom tjänstemannen som lämnar uppgiften gör. Där kan det i sista hand i ett tryckfrihetsmål få fastslås om öppenhetsin-tresset och demokratin väger tyngre än sekretessintresset i det särskilda fallet. Men detta berörs och hindras inte av aft man har en viss arbetsordning i den offenfliga institutionens umgänge med massmedia.

Det är för övrigt inte så litet av dubbelmoral som avslöjas i just den här frågan. Jag har ju suttit i riksdagen så länge atf jag minns IB-affären, Den gången gällde def samhällskritik från vänster. Då var de borgerliga, med undantag för några personer, energiska förespråkare för sekretessintresset, Def skall kanske i def sammanhanget erinras om att man från en officiell institution ju måste ha samma hållning i tryckfrihetsfrågor oavsett om intressenten heter FIB/Kulfurfront eller Svenska Dagbladet,

Låt mig, fru talman, kort också något kommentera det som här i debatten har klassificerats såsom middagen i gränslandet. Jag menar att man, när man bedömer frågan om trovärdigheten av uppgifter om vad som förevar och vad som sades, skall vara oerhört försiktig med uttalandena från de journalister som har velat göra gällande aff utrikesministern hade fällt yttranden som inte stämde med den officiella regeringsuppfaffningen sådan den i övrigt hade kommit fill uttryck. Man har här atf göra med komplicerade viftnespsykolo-giska frågor, där man erfarenhetsmässigt vet att def när man i efterhand försöker aft minnas och när man kollar sina anteckningar är väldigt lätt atf intala sig något om vad som har skett, i synnerhet om man är bärare av ett intresse för en viss tolkning. Därmed är def ingen skugga fallen på den som gör så, för def är fråga om en naturlig och ofta omedveten och psykologisk process. Den väldiga emfas med vilken dessa journalister har försvarat sina tolkningar tyder på aft de i sitt undermedvetna aren aning osäkra på dem. Jag tycker infe aff detta är en fråga som vi behöver dra in i en konstitutionell debatt. Vi har ju för övrigt "tvättat" den frågan alldeles tillräckligt i samband med debatten som föregick förtroendeomrösfningen fidigare.

Jag vill också göra den kommentaren aff frågan om i vilken grad som ett regeringsdepartement, som har sagts här, är on speaking terms med massmedia -- dvs, vilka relationer, goda eller sämre, som det har med dessa, ju egentligen infe är någon konstitutionell fråga. Man kan inte heller gradera eller bedöma ett departement eller en minister från konstitutionella utgångspunkter med hänsyn till vilka relationer han eller hon har med pressen och andra massmedia. Relationerna kan vara hjärtliga eller spända, men det

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskningav statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utrikesdepartementets rutiner vid kontakter med massmedierna

4 Riksdagens protokoll 1984185:148-149

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskningav statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utrikesdepartementets rutiner vid kontakter med massmedierna

behöver ju inte alls bero på saker och ting som har med konsfitutionella procedurer eller beteenden aft göra, utan def kan helt enkelt vara så aft det finns en politisk konflikt inbyggd i relationerna som av naturliga skäl måste ta sig uttryck i åsiktsskillnader, irritationer, polemik och sådana saker. Detta är ju inget märkligt i en parlamentarisk demokrafi och bör egenfligen infe föranleda några konstitutionella resonemang eller anmärkningar.

Sammanfattningsvis kan vi från vpk:s sida infe finna aft utrikesministern har begått fel i den här saken. Den arbetsordning som han har försökt fillämpa och redogjort för inför ufslcottet och som finns som bilaga fill betänkandet är klar och entydig. Och den inkräktar enligt vår mening inte på rätfigheter och ansvarsordning i fryckfrihetssak. Vi yrkar därför bifall fill utskottets hemsfällan,

Anf. 48 YNGVE NYQUIST (s):

Fru falman! Jag skall uppehålla mig vid punkt 12 b och den tillhörande reservationen. Till den reservafionen - def gäller UD:s rutiner för kontakter med massmedia - är bara atf säga aft den ju egentligen är blygsam i sin form åtminstone i jämförelse med det våldsamma ståhej, som tidigare förekommit i denna fråga, Anders Björck har nu i sitt anförande försökt blåsa upp frågan igen. Fiskesjö talar om "gränsland" och är betydligt mera nyanserad. Bakgrunden är ju bekant:

Först var det en sammankomst på Dagens Nyheter, vars syfte uppgavs ha varit atf förbättra arbetsformerna för journalisterna. Sedan, när några dagar gått och överläggningar skett, kom några av dessa journalisters offentliga tolkning av vad de ansåg atf utrikesministern uttalat om förekomsten av främmande ubåtar i svenska kustvatten. Så följde skarpa uttalanden från de borgerliga parfierna, och som en kulmen i anslutning fill den allmänpolitiska debatten den 6 februari yrkande om misstroendeförklaring mot utrikesminister Bodsfröm, Yrkandet avvisades av kammaren efter debatt. Det sagda är en historieskrivning. Jag skall infe uppehålla mig vid den utrikespolitiska frågan här - det avsnittet anser jag vara nog diskuterat.

Vad utskottet reellt har granskat är alltså vilka rutiner som numera gäller vid UD:s kontakter med massmedier, efter den policy som utrikesministern infört,

Rufinerna innebär i korthet att informationer i polifiska frågor ges av den politiskt ansvariga ledningen och genom pressbyrån. Därifrån kan informationen fördjupas. Det förutsattes därvid en klar grän.sdragning mellan hemligt och öppet material. Det öppna materialet skall givetvis lämnas fill alla, och källan skall kunna citeras, Alla journalister behandlas då lika - en rimlig princip, kan man tycka,

I fråga om det hemliga materialet gäller naturligtvis andra rutiner. Hemligstämpeln måste hävas etc. Den krets som kan komina i fråga när det gäller att ta del av sådana handlingar är begränsad.

Utrikesministern har alltså angett rikflinjer för utformningen av departementets massmediakontakter. Def är en självklar rättighet som hans ställning som departementschef ger honom. Han har inte gått utanför denna

rättighet. Som majoriteten påpekat i sin skrivning har utrikesministern i direktiven självfallet inte åsidosatt def regelsystem om meddelarfrihef som fastlagts genom tryckfrihetsförordning och sekretesslag.

I reservafion nr 4, gemensam för alla borgerliga parfier, falas om en restriktiv syn pä mediakontakfer från utrikesministerns sida. Man preciserar inte vad man menar.

Min uppfattning är att ett förtroendefullt förhållande mellan ansvariga informationsgivare och massmediernas företrädare inte behöver hindras av lämpliga och vettiga rutiner. Reservanterna har måhända en annan syn på saken, och def utgör väl ett exempel på vad man tänker sig, när ett brev från journalister är föremål för ett långt citat i de borgerligas särskilda yttrande på denna punkt.

Utrikesministern har inför KU uttryckligen betonat atf utrikespolitiken så
långt som möjligt skall vara föremål för insyn och debatt. Beträffande
hemliga handlingar har han uttryckt det så "att den som har ett seriöst behov
av att få fa del av hemliga handlingar skall få sin ansökan prövad i liberal
anda," Bodsfröm gör i ett annat sammanhang den naturliga inskränkningen:
"S, k, underhandskontakter och förtrolig information bör UD-tjänstemän-
nen inte ha med massmedia ,"

Vad är det då vi egentligen diskuterar? Borde ni infe bland de borgerliga reservanterna, med tanke på den tidigare så ilskna debatten och ert förslag om misstroendeförklaring, kunna säga med Carl Bildt, i en av hans kanske få lyckliga stunder, atf "orden har flugit väl högt,"

Några dagar efter den allmänpolitiska debatten handlade tidningarnas ledarkommentarer redan om helt andra saker. Eller som Arne Ruth skrev i Dagens Nyheter: "Bodsfrömaffären tonar bort i de sedvanliga magsura efterslängarna i Svenska Dagbladet," Samma skribent uttalade också: "Nyhetsförmedlingen är numera styrande lika mycket som speglande. Journalistmiddagen med Lennart Bodström illustrerar näsfan övertydligt mediernas förmåga atf iscensätta en händelse."

Måste ni ledamöter på den borgerliga sidan allfid utnyttja era partiers pressmässiga övertag och alltid spela med er press?

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets skrivning och avslag på reservation 4.

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskningav statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utrikesdepartementets rutiner vid kontakter med massmedierna

Anf. 49 ANDERS BJÖRCK (m):

Fru falman! De sista meningarna i Yngve Nyquists inlägg ansluter till de tankegångar som fördes fram vid utskotfsutfrågningen av Lennart Bodström, nämligen aft def hela tiden handlar om aff från journalisternas sida - som då anses gå i politikernas ledband - skapa affärer, Yngve Nyquist talade om mediernas förmåga aft dra i gång affärer och utnyttja det borgerliga pressövertagef, etc, Lennart Bodsfröm var inne på precis samma tankegångar i utskoffef, Def är väl, fru falman, ändå rimligt aff vi i denna debatt något uppehåller oss vid hur de som deltar i en utskottsuffrågning uppträder och vad de säger.

Inför utskottet sade utrikesminister Bodsfröm: "Några dagar tidigare hade

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskningav statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utrikesdepartementets rutiner vid kontakter med massmedierna

Chrisfiansson träffat en journalist som heter Fredrik Braconnier och en tredje journalist. Då diskuterar de det kommande valet, varvid Chrisfiansson säger: 'Det här vinner de borgerliga infe med mindre än aft def skapas affärer av något slag,'"

Vi försökte fråga utrikesministern om han verkligen menar aff några namngivna journalister i sin journalisfik håller på aft skapa affär i partipolitiskt syfte. Utrikesministern vägrade atf fa avstånd från sitt påstående. Tvärtom sade han: "Jag anser aft utskottet för sin bedömning bör ha kännedom om alla relevanta fakta, och här har jag nämnt ett faktum." Utrikesministern framhärdar alltså. Det är journalisfernasom harfel. Han är oskyldig, liksom också regeringen. Infe ens när det fill utskottet inkommer en skrivelse, som smular sönder de här insinuationerna - bl. a. med hjälp av uttalanden från utrikesministerns närmaste medarbetare - finner utskoftsmajoritefen anledning aft komma med någon form av viljeyttring. Man tiger, och def är kanske klokast. Yngve Nyquist går faktiskt i dag ett steg längre. Han spinner vidare på samma tråd.

Fru talman! Jag menar aff utfrågningar inför utskott ändå måste innebära aff de som är där försöker fala sanning, och visar def sig sedan aft vad som har sagts uppenbarligen icke är korrekt-och ingen har ifrågasatt aft det brev som vi har fått icke är korrekt - ja, då tycker jag aft anständigheten bjuder aft utskottet verkligen gör någon form av markering. Så görs emellerfid infe, utan man spinner glatt vidare på samma tema.

Det finns ingen anledning aft här närmare gå in på vad som exakt hände vid den aktuella middagen. Jag håller med om aff saken har diskuterats ganska mycket. Men vi måste reagera emot aft def görs denna typ av insinuationer, vi måste reagera emot aft utrikesministern i andra sammanhang går ut och försöker insinuera aft stämningen vid middagen var sådan aft de som var där icke kan göra anspråk på aft vara trovärdiga.

Jag tycker faktiskt, fru talman, att def finns anledning att vara särskilt aktsam när det gäller utrikesdepartementets kontakter med massmedia, 1 viss utsträckning gäller speciella förhållanden på detta område. Man kan inte i alla avseenden behandla detta departement exakt på samma sätt som man behandlar andra. Därför, fru talman: Om det skulle vara på det sättet att landets utrikesminister gång på gång fäller uttalanden, som innebär att den svenska säkerhetspolitiken, atf vår neutralitetspolitik, icke uppfatfas med den respekt som den måste ha, ja då är det naturligtvis allvarligare än om problem med massmedia uppstår i fråga om rent inrikespolitiska frågor, som icke har någon betydelse för vårt lands nationella säkerhet.

Anf. 50 BERTIL FISKESJÖ (c):

Fru talman! Yngve Nyquist tyckte aff orden flugit väl högt i den fråga som vi nu diskuterar. Jag är lite förvånad över detta. Så särskilt högljudd har inte den debatt varit som vi har haft i den här frågan.

Jag är också litet förvånad över aft få se Jörn Svensson som en ivrig kämpe på sekretessens barrikader. I andra sammanhang har han gjort sig till talesman för en annan syn.

Men def som fick mig att begära ordet var egentligen atf Jörn Svensson menade atf detta inte var någon fråga som föll under konsfifufionsutskoftefs granskning. Def tycker jag absolut aff det gör, med den inriktning som vi har gett den här frågan. Vi har atf behandla infe bara regeringens handlande i enlighet med gällande konstitution, utan vi har också att kontinuerligt följa och klarlägga de arbetsformer som används inom regeringen och den praxis som utvecklas, 1 detta ingår naturligtvis också de externa relationerna från regeringen gentemot allmänheten, däribland massmedia.

För min del tycker jag atf def är rätt viktigt atf man - det gäller alla myndigheter, även regeringen - infe har ett alltför stelbent informationsflöde. Det finns en del som klagaröver aff systemet med informationssekreterare i departementen har tagit död på möjligheten aff få informafion, Def kanske ligger något i def, Def blir ett litet stelt system, Allfing skall gå i uppgjorda kanaler, i stället för att man kan odla de kontakter som normalf ingår i eft öppet samhälles massmediala bevakning,

I utskottet ställde jag en fråga till utrikesministern om hur han ser på meddelarskyddef. Något tillfredsställande svar fick jag infe på den frågan, Def som har sagts här i tidigare inlägg gör atf jag finner det befogat atf ställa samma fråga till Jörn Svensson och Yngve Nyquist: Vad tycker ni om meddelarskyddef?

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskningav statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utrikesdepartementets rutiner vid kontakter med massmedierna

Anf. 51 YNGVE NYQUIST (s):

Fru talman! När man hör Anders Björcks inlägg är def bara aff konstatera aff han är otroligt personfixerad. Den här gången är def alltså Bodström som är drabbad. Det han vill lägga i utrikesministerns mun har sagts fidigare i debatter här.i kammaren, i offenfliga diskussioner mellan utrikesministern och Anders Björck, och jag har ingen anledning atf kommentera def.

Men - för atf återgå fill kopplingen när det gäller informationerna från UD fill pressen - det är naturligtvis journalisternas bakgrund av kunskaper och kombinationsförmåga som leder fram till goda analyser. Allt det vi oftast skådar i bladen av tillspetsning, förenkling, polarisering, intensifiering och personifiering för ut i en zon som inte alls speglar verkligheten. Den förtroliga off the record-principen har ingen tillskyndare i Lennart Bodsfröm, och def tror jag atf vi skall vara glada för.

Sedan ställer Bertil Fiskesjö en fråga om meddelarskydd. Vi har givetvis, från de socialdemokrafiska ledamöterna i konsfitutionsufskottef, redan fidigare sagt ifrån atf vi respekterar detta, och det trodde jag infe aft jag skulle behöva upprepa från den här talarstolen. Men det tycks också hos Bertil Fiskesjö finnas en liten känsla av atf uttalanden som görs från journalister är skämtsamma, men uttalanden som görs av utrikesministern skall vägas på guldvåg. Jag tror atf vi får se litet förnuftigare och litet mer mänskligt på våra relationer!

Anf. 52 JÖRN SVENSSON (vpk):

Fru talman! Det tycks föreligga ett missförstånd i diskussionen. Man behandlar de arbetsregler som har uppställts inom utrikesdepartementet som

Nr 148

Onsdagenden

22 maj 1985

Granskningav statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utrikesdepartementets rutiner vid kontakter med massmedierna

om de kunde förändra - och hade till syfte att förändra - tillämpningen av tryckfrihetsförordningen, som om de så aft säga försköt gränsen på ett sätt som gjorde atf sekretessen ökade, meddelarfrihefen minskade eller meddelarskyddef genombröts. Men så är inte alls fallet.

Det är ju normalf i varje institution - t, ö, m, i varje riksdagsgrupp, def vågar jag påstå - atf man har vissa regler för vem som skall uttala sig på gruppens eller partiefs vägnar i vissa frågor, vem som skall sköta massmedia-kontakterna vid visst tillfälle, Def är självklart aff ett utrikesdeparfement, med def litet speciella material def rör sig med, också måste ha sådana regler. Men def har man - och def har man uppenbarligen haft - därför atf def är viktigt aff fastlägga vad som är den officiella åsikten och vad som eventuellt infe är det. Men det har ingenfing atf göra med att journalisterna för den skull har sin frihet atf informellt söka och mottaga information och aft tjänstemän har sin frihet inom tryckfrihetsförordningens ram atf lämna sådan information, Def är bara fråga om informationens grad av status, fråga om atf undanröja missuppfattningar från massmedias sida om vad som är regeringens och ufrikesledningens åsikt och vad som är bakgrundstal och resonemang i största allmänhet, som kommer från människor som infe är ansvariga för den officiella utrikespolitiken. Detta har egenfligen ingenting med tryckfrihet och sekretess aff göra, utan def är bara en arbetsordning, Def är def som har lett oss fram fill att def som skett på intet sätt bryter mot några konstitutionella principer.

Sedan är jag inte heller riktigt överens med Anders Björck när han intar en något lustig position och menar aft det skulle råda några speciella förhållanden inom utrikesdepartementets område. Det gör def, rent praktiskt, på så sätt aft det naturligtvis finns mer ömtåligt och sekrefessbelagt material i det departementet än i de flesta andra. Men det innebär infe aff tryckfrihetsförordning, meddelarskydd, arbetsrutiner för umgänge med pressen osv, i princip på något sätt är konstifufionellf annorlunda. Vi kan inte tillämpa tryckfrihetsförordningen på ett vis i ett departement och på ett annat vis i eff annat, utan def måste ske på samma sätt.

När det sedan slutligen gäller utrikesministerns relationer till massmedia, som på något sätt tycks vara kärnpunkten för de borgerliga, def som de fäster sig vid, kan man väl inte i rimlighetens namn förebrå en minister för atf han i vissa kontroversiella och brännbara polifiska frågor, i tolkningsfrågor på utrikespolitikens område, intar en polemisk attityd mot det han anser vara felaktig eller missvisande information i pressen, - Sådant förekommer. Likaväl som pressen har aft kritisera och naturligtvis med hårdhet kan kritisera en utrikesminister, kan naturligtvis utrikesministern föra en polemik med pressen. Allt kan inte vara frid och fröjd i eft demokratiskt samhälle, Def kan inte våra total enhetlighet i åsiktsbildningen!

I sådana sammanhang - när man vet atf det finns kontroverser kring delar av utrikespolitiken eller tolkar den olika - må def vara eft regeringsdepartements och en departementschefs rätt aft föreskriva vissa typer av umgängesformer för det inre arbetet i departementet. Därmed har han inte skaffat sig -och får inte skaffa sig- någon rätt aff genombryta tryckfrihetsförordningens

skyddsprinciper eller meddelarfrihefen. Och def har, såvitt jag förstår, inte heller varit avsikten och inte skett,

Anf. 53 ANDERS BJÖRCK (m):

Fru talman! Det tycks vara eff genomgående drag hos de socialdemokratiska debattörerna i dag att anse atf man om man har kritiska synpunkter på eff statsråds handlande är "otroligt personfixerad", för atf i def här fallet citera Yngve Nyquist, Det är naturligtvis rena dumheterna, Def är alldeles självklart atf eff statsråd som är föremål för konsfifutionsufskotfets granskning måste granskas på ett sätt som verkligen är meningsfullt. Om sedan statsrådet - det må vara statsministern eller utrikesministern - kommer med felakfiga uppgifter, glider undan eller uppträder ovärdigt måste detta påtalas. Det har ingenfing med personfixering aff göra - infe ett dugg!

Men det tycks vara så aff man från socialdemokratiskt håll i vissa av de här "affärerna" - vi kommer säkerligen aff få se def i den följande debatten - inte är intresserad av att diskutera vad som har hänt, utan man är intresserad av aff lägga på locket. Därförtalar man om personfixering, man talar om aff def ena eller andra är mer massmedialt och aff vissa av utskottets ledamöter därför ägnar sig åt aft bearbeta vissa frågor. Den argumenteringen är mycket tunn och visar bara hur litet man i sak har aft andraga fill försvar för de statsråd som är föremål för utskottets granskning.

Den s. k. Bodsfrömaffären blev en stor sak, inte bara på grund av middagen utan på grund av atf det har varit känt att utrikesministern i vissa sammanhang infe varit tillräckligt klar när det gäller vitala element i svensk säkerhetspolitik. Det är ändå anmärkningsvärt om def uppstår misstankar om eller om def vid en tillställning av det slaget mer eller mindre bekräftas aff den för landefs utrikespolitik närmast ansvarige har en från den officiella regeringssfåndpunkfen avvikande uppfattning. Det var därför, fru falman, som det blev en sådan uppståndelse efteråt.

Till sitt försvar har utrikesministern andragit andra uttalanden, t, ex, def samtal han hade med Sydkoreas utrikesminister. Vi kunde i konstitutionsufskottet konstatera atf def uttalande som han åberopat till sin fördel i själva verket visar atf han också där uttrycker sig mycket oklart.

Sedan, fru talman, kan jag hålla med Jörn Svensson på en punkt. Han sade ordagrant aft utrikesdepartementet har en speciell posifion och arbetar med speciellt material. För aft slå vakt om vår nafionella säkerhet måste man ställa speciella krav när def gäller klarheten i de uttalanden som kommer från utrikesledningen.

Nr 148

Onsdagenden

22 maj 1985

Granskningav statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utrikesdepartementets rutiner vid kontakter med massmedierna

Anf. 54 BERTIL FISKESJÖ (c):

Fru talman! Bara några ord ytterligare om information och informationsvägar. De som sitter i riksdagen om något år kommer aff på eff ingående sätt konfronteras med dessa frågor i och med aft förslaget till ny yttrandefrihets-grundlag läggs fram för riksdagen, Def är faktiskt på det sättet att om man skall ha en från olika samhällsaspekter tillfredsställande information krävs def, precis som Yngve Nyquist sade, välinformerade journalister, och infe

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskningav statsrådens tjänsteutövning m. m.

Utrikesdepartementets rutiner vid kontakter med massmedierna

bara journalister som helt och hållet måste förlita sig på kortfattade officiella meddelanden från ansvariga tjänstemän.

Jag saft för något år sedan med i en utredning som sysslade med tystnadsplikt och liknande. Där hörde vi oss för hur olika myndigheter bedömde detta atf man kunde använda sig av meddelarfrihefen och fala öppet med journalister, Def visade sig dä aff de som hade den mest vidsträckta och frekventa erfarenheten av detta system var mycket belåtna med def. De ville infe på något sätt inskränka det eller göra informationen mera formaliserad. Just detta, sade de; aff vi vet aff de som kommer atf skriva om dessa saker verkligen känner fill vad def rör sig om är en ganska betydande - om än infe absolut - garanti för atf informationen blir någorlunda korrekt,

Def gäller ett snårigt område. Man kan infe begära aft argumenfafionsfå-rorna skall bli absolut raka. Men just därför atf det är ett snårigt område och därför aff vi haren gammal tradition-som inte alls är vanlig utomlands-och denna tradition har fungerat mycket bra, är det viktigt aff vi infe hamnar på ett sidospår. Det aren uppenbar risk när det gäller departementen - även UD - atf man får en alltför formaliserad informationsström officiellt sanktionerad från departementen till massmedia. Då minskar kunnigheten hos journalisterna. Benägenheten atf spekulera och att pröva sådant som man tror möjligtvis kan vara sant ökar, när man infe anser sig ha fått fillräckliga kontakter med dem som verkligen vet:

Anf. 55 YNGVE NYQUIST (s):

Fru talman! Anders Björck talar mindre om möjligheterna aft skapa bättre information mellan UD och journalisterna än om affärer. Han talar på nytt om Bodsfrömaffären, Han har fidigare talat om hur statsministern har hamnat i affärer. Man kan fråga sig: Vem är def som skapar affärerna och vilka intressen ligger bakom? Jag anser fortfarande aft den viktigaste förutsättningen för att vi i fidningarna skall få läsa förnämliga analyser och redogörelser är aft journalisterna har god kunskap och kombinafionsförmå-ga. Det får vi hoppas atf de kommer atf skaffa sig. Det kommer att vara avgörande för vad som skall skrivas när def gäller så känsliga saker som vår utrikespolifik.

Anf. 56 ANDERS BJÖRCK (m):

Fru talman! Yngve Nyquist frågar vem som har skapat affärerna. Därom kan jag ge besked. Affärer skapar den socialdemokratiska regeringen, inte minst statsministern och utrikesministern, på egen hand, Def behövs inte någon hjälp från några journalister eller borgerliga ledamöter på den punkten.

Får jag fill sist, eftersom denna debatt tycks gå mot ett slut, säga att det ändå är notabelf atf man från socialdemokratiskt håll inte på något sätt har velat kommentera eller fa avstånd från de häftiga angrepp och insinuationer om aff vi skapar affärer som har kommit från utrikesministern i konstitutionsufskoftet. Jag ser det naturligtvis såsom eft erkännande av aft man tycker aft

det är så obehagligt att behöva ta itu med den typen av angrepp när det gäller de egna atf man undviker en debatt,

Anf. 57 YNGVE NYQUIST (s):

Fru falman! Här får vi på nytt höra uttalanden av denna sort från Anders Björck, När eff par journalister skriver fill KU anser man på den borgerliga sidan aff det är så angeläget att presentera dét för riksdagen aff en stor del av skrivelsen tas in i def särskilda yttrandet, Samma journalister har även skrivit en bok. Man får vara glad, herr Björck, över att de inte har skickat boken fill de borgerliga ledamöterna. Då hade vi väl fått hela boken med i ert särskilda yttrande.

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Anf. 58 ANDERS BJÖRCK (m):

Fru talman! Jag har redan fått boken, men jag har infe haft någon tanke på att foga den till utskottets betänkande.

Däremot är def väl ändå rimligt, herr Nyquist, aft om det kommer fram uppgifter som visar aff vad eff statsråd har sagt inför utskottet icke överensstämmer med sanningen, atf utskottet prövar eff sådant brev som def som kommit in till utskottet. Det har man från socialdemokrafiskt håll infe velat göra, och jag har all förståelse för aff man har undvikit def,

Anf. 59 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Sedan dé under avsnittet Utrikesdepartementets rutiner vid kontakter med massmedierna anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren fill att debattera avsnitt 12 c: Visst uttalande av statsrådsberedningen.

Anf. 60 ANDERS BJÖRCK (m):

Fru talman! Bakom den ganska oskyldiga rubriken på detta avsnitt döljer sig det uppmärksammade uttalandet av Olof Palmes statssekreterare Ulf Larsson om den i höstas utgivna boken Industrispionage, av Charlie Nordblom,

Boken väckte stor uppmärksamhet, eftersom den utpekade eft större antal medlemmar av Sovjetunionens ambassad i Stockholm såsom sysselsatta med olaglig underrättelseverksamhet. En tjänsteman från säkerhetspolisen - som hade rikspolischefens tillstånd atf framträda i TV - bekräftade aft den bild som gavs i boken om Sovjetunionens ambassads verksamhet var i princip riktig.

Därefter tog statssekreterare Ulf Larsson initiafiv till en sammankomst, där statssekreteraren i justitiedepartementet, kabinettssekreteraren och chefen för säkerhetspolisen var närvarande. Efter detta gick Ulf Larsson - efter samråd med sfafsminisfern - ut med ett uttalande där def sades aft det var allvarligt aft def i boken riktades anklagelser mot praktiskt taget en hel ambassad.

Ärendet har varit föremål för bl, a, en frågedebatt i riksdagen, i vilken statsministern begagnade tillfället atf rikta anklagelser mot moderata samlingspartiet och företrädare för detta parti när def gäller allmänna

Visst uttalande av statsrådsberedningen

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Visst uttalande av statsrådsberedningen

utrikespolitiska frågor, I frågedebatfen vägrade statsministern att svara på en del av de frågor som ställdes.

Statsministern har därför hörts av konsfitutionsutskottet om def uttalande som statsrådsberedningen gjort om boken. På en fråga av mig om uttalandet av Ulf Larsson om boken Industrispionage var sanktionerat av regeringen svarade statsministern - jag citerar nu ordagrant: "På en avgörande punkt anser jag atf herr Björck ger en helt felaktig beskrivning. Varken Ulf Larsson eller regeringen har över huvud taget uttalat sig om boken - vi har uttalat oss om eft uttalande av en företrädare för SÄPO,"

Låt oss, fru falman, titta på vad stafsmihisfern sade från riksdagens talarstol i november förra året - jag citerar återigen ordagrant: "Vi uttalar oss inte om böcker, men i def här fallet var det nödvändigt,"

Man kan alltså lätt konstatera - genom atf jämföra utskottets protokoll och kammarprotokollef - atf statsministern ljuger inför konstifutionsufskoffet, Ulf Larssons uttalande handlade i högsta grad om boken. Det finns def svart på vitt på, I sitt uttalande säger Larsson: "I boken riktas anklagelser mot prakfiskt taget en hel ambassad. Detta är allvarligt,"

Det är alltså inget tvivel om vad som sagts och infe sagts, eftersom allt finns på papper - def är bara aft jämföra uttalandena. Men detta spelar naturligtvis ingen som helst roll för utskottets socialisfiska majoritet. Jag tror aft vad som än sägs eller skrivs fäster man inte något avseende vid def i den här typen av frågor.

Men det är kanske ändå inte det mest allvarliga, för jag tror infe aff någon hade väntat sig något annat, även om jag gärna skall medge aff def ibland har funnits företrädare också för den socialisfiska delen av riksdagen som har visat ett visst rättsmedvetande när det gällt granskningsfrågor. Det allvarliga är ju att genom sitt av statsministern sanktionerade uttalande har Ulf Larsson lagt sig i den fria opinionsbildningen i Sverige, Hans uttalande måste uppfattas som en varning till journalister som skriver saker som av olika skäl ogillas av statsrådsberedningen.

Frågan är när det är dags för nästa uttalande. Skall man bryta den praxis man tidigare haft att icke uttala sig om böcker? Eller vad händer om man inte uttalar sig om en bok som innehåller motsvarande anklagelser? Det kommer säkerligen aft publiceras många böcker av det här slaget; de är fakfiskt infe unika, om man tittar över eft längre tidsperspektiv. Innebär frånvaron av eft uttalande från statsrådsberedningen i fortsättningen atf anklagelserna därigenom måste anses vara korrekta? Det kommer naturligtvis atf bli den slutsats som många drar.

Jag sade aft det länge har funnits en praxis atf regeringen infe uttalar sig om uppgifter av det slag som finns i den här boken. I den mån regeringen ingriper skall det ske genom att utländska diplomater som bedriver olovlig verksamhet förklaras icke önskvärda och därigenom tvingas lämna landet.

Nu har utskottefs granskning inte sysslat med frågan i vad mån säkerhetspolisens önskemål om att vissa diplomater skall utvisas beaktats av regeringen. Vi vet faktiskt inte i utskottet vad säpo har begärt och i vad mån detta har lett till åtgärder. Konstitutionsufskoftet granskar inte säpos verksamhet, utan detta faller på jusfitieutskottet.

Men granskningen av Ulf Larssons uttalande ger anledning till krifik. Denna krifik drabbar naturligtvis i hög grad hans chef, statsministern, som har ljugit inför utskottet och varit ohövlig när frågor har ställts. Jag vill bara ge ett enda exempel på statsministerns uppträdande. Jag sade ordagrant inför utskottet: "Den sovjetiske pressattachén förklarade efter Ulf Larssons uttalande att han var nöjd med att det av regeringens representant klarlagts atf 'boken bygger på lögner'."

Då kastar Olof Palme ur sig: "Jag är ledsen aff behöva säga def, men det betyder bara att den sovjetiske pressaftachéns intellektuella fattningsförmåga är i klass med riksdagsmannen Björcks. Ni påstår båda atf Ulf Larsson har sagt atf boken är olämplig. Han har infe uttalat sig om boken - han har bara uttalat sig om vad en representant för SÄPO har sagt."

Fru falman! Så ljuger alltså statsministern inför utskottet. Så uttrycker han sig när han får besvärliga frågor.

Herr Palme talar i samma utfrågning om statsminisferämbefets värdighet. Vi instämmer säkert alla i aft det är av vikt aft värdigheten upprätthålls i vad gäller detta ämbete. Efter årets besök i konsfitutionsutskoffet är det dock klarare än någonsin aft herr Palme infe är den lämpligaste att fylla detta ämbete, och absolut infe när det gäller atf uppträda lämpligt. Aft landefs statsminister för eft sådant språk och får uppträda som han gjorde vid behandlingen av detta ärende inför utskottet utan ingripande visar bara att spelreglerna numera sätts upp av sfafsminisfern - infe av utskottet.

Man får hoppas aff vi i framtiden slipper uttalanden av def slag som Ulf Larsson har gjort. De bidrar inte fill aft omvärlden respekterar vår vilja att värna oss mot verksamhet som är direkt riktad mot vårt lands säkerhet.

Fru falman! Jag ber atf få yrka bifall fill reservationen 5 som är fogad till utskottets betänkande.

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Visst uttalande av statsrådsberedningen

Anf. 61 BERTIL FISKESJÖ (c):

Fru talman! I det ärende som nu är uppe har det förekommit många turer som i och för sig kan diskuteras.

Def centrala för mig och def som gjorde aft jag anmälde ärendet för särskild granskning av konsfitutionsutskottet är dock att jag anser aft def ur olika aspekter är olyckligt, om regeringen går ut med uttalanden om böcker som publiceras. Och def är def som har skett i def här fallet.

Att boken i fråga kan tas upp onådigt av främmande makt är ingen förmildrande omständighet. Ur ett vidare perspekfiv är detta snarare särskilt betänkligt. Def kan utan tvivel ge främmande makt def intrycket aff regeringen kan påverka vad som skrivs och trycks och atf det kan löna sig med påstötningar.

Nu är def ju så, aft enligt tryckfrihetsförordningen, som är en grundlag, har vi ingen förhandscensur, inte ens från regeringen. Man kan skriva och ge ut vad som helst. Om def skall vidtas åtgärder mot någon skrift, skall det ske i de former som anges i tryckfrihetsförordningen. Och något sådant har det infe varit tal om i det här fallet. Jag tycker att det är en bra ordning som vi har. Den är bra därför atf den ger en mycket vidsträckt tryckfrihet, vilket är A och

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Visst uttalande av statsrådsberedningen

O i en demokrati. Men den är bra också ur den synpunkten aft den är eft skydd även för regeringar och myndigheter. Uppkommer klagomål från främmande makt, kan man bara tvä sina händer och hänvisa fill att man enligt svensk tryckfrihetslagstiftning infe har någon rätt aft ingripa ens mot def som av främmande makt kan te sig högst förgripligt.

Vad som således hänt är aft det gelfs ut en bok med en mängd påståenden om vad man kan ha för sig på Sovjets ambassad. Detta föranledde en av statssekreterarna i statsrådsberedningen, Ulf Larsson, att gå ut med ett uttalande, där han å regeringens vägnar far avstånd från innehållet i boken. Enligt vad som framgått av utskottets granskning bereddes ärendet i såväl justitie- som utrikesdeparfemenfet och godkändes av statsminister Palme. Det var således inte något som gjordes i hastigt mod. Det var noga avvägt.

När def sedan gick upp för regeringen atf det gjorda uttalandet kanske inte var så klyftigt, har man försökt aft vända def hela fill aft uttalandet var rikfat mot vad en representant för säpo sagt. Jag skall infe fa upp någon diskussion här om huruvida detta i sig kunde ha varit lyckligt eller ej. Det hör infe till saken, och vi granskar inte säpo.

Vad regeringen uttalade sig om var faktiskt boken. Utskottet har tryckt av uttalandet på s. 30, och där kan var och en se aft det förhåller sig så. I uttalandet heter det bl. a., som redan Anders Björck citerat:

''I boken riktas nu anklagelser mot prakfiskt taget en hel ambassad. Detta är allvarligt."

Palme hade, som jag nyss nämnde, godkänt uttalandet. Men vid utfrågningen i utskottet yttrade han bl. a. följande: "Ni påstår båda atf Ulf Larsson har sagt aft boken är olämplig. Han har inte uttalat sig om boken - han har bara uttalat sig om vad en representant för SÄPO har sagt."

Detta uttalande från statsministerns sida är rätt häpnadsväckande, för aft uttrycka sig milt. Det är en kvalificerad form av uppenbart medveten desinformation.

Sanningen är ju i dubbel mening den rakt motsatta. Regeringsuttalandet rikfar sig direkt mot boken. Däremot sägs det ingenfing alls om vad en säporepresentant sagt, Palme försöker således bluffa utskottet. Varför?, kan man verkligen fråga sig.

Med hänsyn till vad som finns redovisat svart på vitt tycker jag atf def är mycket märkligt atf utskottets socialistiska majoritet infe har någon som helst kritik mot statsministern. Detta är en fråga av den karaktären atf vi borde ha kunnat vara helt eniga om eff kritiskt uttalande. I sak är def vikfigt aft vi håller på de principer som tidigare gällt. Regeringen skall infe med fördömande uttalanden lägga sig i vilka böcker som publiceras. Till detta kommer atf statsministern skall fala sanning när han utfrågas av utskottet. Jag beklagar atf vi infe kunnat bli ense på denna punkt.

Jag yrkar bifall fill reservation 5.

Anf. 62 KARIN AHRLAND (fp):

Fru falman! Def händer i mörkare stunder aff jag för mig själv ställer frågan om inte vi som dagligen sysslar med politik - som yrke - övervärderar

betydelsen av mycket som sägs - eller förtigs - i riksdag och regering. Vi vill gärna tro att allt vi tycker, tänker, talar och skriver går fram till och har betydelse för alla. Så är det naturligtvis inte. Men oavsett om det går fram till alla har ändå vissa saker stor betydelse för alla, det handlar om principer. Principerna måste vi hålla på även i s, k, affärer när vi granskar dem i konsfitutionsutskoffet.

En av de viktigaste principerna vi är safta atf värna om är tryckfriheten, som hör fill våra grundläggande fri- och rättigheter och gäller friheten att i tal och skrift meddela upplysningar och uttrycka tankar och åsikter. Den friheten innebär aft myndigheter inte får angripa någon för hans åsikter annat än inför domstol. Och för att någon skall kunna fällas av domstol krävs det som bekant atf han ägnat sig åt mycket allvarliga saker som högförräderi, uppror och annat otäckt.

Traditionen har dessutom medfört att regeringen inte heller recenserar böcker eller tryckta skrifter, än mindre fördömer innehållet. Men, fru talman, regeringen Palme kan i all sin handlingskraft, som man så gärna talar om, inte låta bli aff fördöma böcker, vilket är precis vad som skedde när statssekreterare Larsson efter samråd med statsministern gick ut och om Charlie Nordbloms bok sade: "1 boken riktas nu anklagelser mot prakfiskt taget en hel ambassad. Detta är allvarligt".

Fru falman, jag har under utskottets överläggningar sagt aff jag kan ha förståelse för att regeringen under de omständigheter som rådde fann det värt - och det kunde finnas vissa skäl - aff göra eff uttalande. Vissa svar av en säpotjänsfeman i en TV-infervju hade tydligen missuppfattats eller kunnat missuppfattas och kunde därför leda fill krav på ingripande av något slag från regeringen. Om det inte fanns skäl för sådant ingripande kunde möjligen det behöva förklaras. Men då skulle det i så fall ha varit fråga om en dementi, eller förklaring av vad säpo egentligen sagt. Därav följer absolut inte atf det är ursäktligt att göra ett så rent klantigf uttalande och göra en värdering av boken.

Det låg, fru talman, en hel del i vad statssekreterare Larsson sade inför utskoffef, "Vi har varken resurser eller anledning aff kommentera böcker," Jag kan hålla med statssekreterare Larsson om aft han infe har någon anledning atf kommentera böcker. Men då är det ganska illa atf han använder de få resurser han har till att faktiskt göra det och angripa en boks innehåll.

Hela den här historien var bedrövlig från början. Den blev infe bättre av aft statsministern sedan vid utskotfsutfrågningen vid flera fillfällen blankt förnekade aft Larsson uttalat sig om boken, Def kan bara finnas två orsaker fill def, Anfingen har statsministern infe själv läst uttalandet som gjordes på regeringens vägnar eller också försökte han medvetet slå blå dunster i ögonen på konstitutionsutskottets ledamöter. Båda möjligheterna är precis lika allvarliga.

Fru falman! Jag yrkar bifall till reservafion 5,

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985 ■

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Visst uttalande av statsrådsberedningen

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Visst uttalande av statsrådsberedningen

Anf. 63 OLLE SVENSSON (s):

Fru talman! Jag är verkligen oroad över det hyckleri som präglar de fre opposifionsförefrädarnas yttranden i den här frågan, och jag känner en viss indignation mot def sätt på vilket man lägger upp kritiken i det här ärendet. Varför gör jag det? Om det sker en granskning skall vi väl också försöka ta intryck av de upplysningar som vi får under utfrågningar och genom de handlingar som vi blir delgivna.

Här har man näsfan helt undvikit aft diskutera de viktiga förhållanden som kommit fram under granskningen och som enligt min uppfattning lämnar en rimlig förklaring till att statssekreterare Ulf Larsson gjorde ett uttalande på regeringens vägnar.

Bakgrunden är ett uttalande vid en intervju i TV-programmet Rapport den 22 oktober 1984, En tjänsteman vid säpo besvarade då frågor om riktigheten i de uppgifter som lämnats i Charlie Nordbloms bok Industrispionage, Enligt den boken skulle eft betydande antal personer verksamma inom den sovjetiska ambassaden ägna sig åt olika former av spioneri.

Inför utskottet har Ulf Larsson förklarat atf syftet med de åtgärder som vidtogs med anledning av intervjun var aff bringa klarhet i uttalandet, eftersom detta uttalande hade tolkats som en verifiering av bokens uppgifter. Man blev i regeringskansliet övertygad om atf def behövdes ett klargörande uttalande sedan man haft överläggningar med chefen för säkerhetspolisen, med statssekreteraren i jusfitiedepartementet och med kabinettssekreteraren i utrikesdepartementet. Det var efter detta sammanträde då dessa frågor behandlades som den här kommunikén utformades. Kommunikéns slutmening innehåller def väsentliga som man borde säga, nämligen att uppgifterna inte bekräftas av den behöriga svenska myndigheten.

Regeringen hade alltså fått förfrågningar med anledning av att en säpofjänsteman hade verifierat dessa uppgifter. Man måste då göra eft uttalande eftersom även säpochefen ansåg aff man inte hade möjligheter aff säga att uppgifterna om aft det fanns spioner på den sovjetiska ambassaden var riktiga. Hade myndigheten kunnat verifiera uppgifterna hade def varit regeringens skyldighet aft utvisa, de utpekade diplomaterna.

Statsministerns medverkan i detta inskränkte sig till aft han gav en klarorder om att eft uttalande skulle göras med just det angivna syftet. Men han såg aldrig uttalandet i dess slutgiltiga skick.

Jag tycker att krifiken mot statsministern i detta sammanhang är mycket svårförståelig, Def måste ändå ses som en skydlighef för regeringen aff undanröja de oklarheter som-har kunnat uppstå. Jag tolkar reservationen och def som Karin Ahrland anförde,, dock infe Anders Björcks anförande här, på ett sådant sätt att även reservanterna erkänner behovet av eft uttalande. Då inskränker sig deras krifik fill aff gälla uttalandets utformninginte att man gick ut och dementerade atf det hos svenska myndigheter fanns uppgifter verifierade om atf ca 18 personer på den sovjefiska ambassaden var spioner.

Anf. 64 ANDERS BJÖRCK (m):

Fru talman! Jag blev ytterst förvånad når jag hörde inledningen fill anförandet av utskottets ordförande. Han sade atf vi borgerliga ledamöter som har deltagit i denna debatt ägnar oss åt hyckleri när vi diskuterar frågan om statsrådsberedningens uttalande med anledning av Charlie Nordbloms bok, Detta är ytterst anmärkningsvärt, Atf utskottets ordförande står här och beskyller eft antal kolleger för hyckleri kan inte få passera obemärkt,

Olle Svensson sade vidare - och här kan vi tala om hyckleri - att vi borde försöka fa intryck av utfrågningarna och upplysningarna. Ja, def är sannerligen vad vi borde göra. Men utskottets ordförande har inte tagit något som helst intryck av att statsministern ljög inför utskottet och dessutom betedde sig ovärdigt, Olle Svensson kommenterar def över huvud taget inte. Detta om något är djupt avslöjande när det gäller den roll som utskottets ordförande anser aft han och hans parti skall spela vid granskningen. Han kommenterar över huvud taget icke statsministerns uttalande, trots aff det icke råder något som helst tvivel om vad som har sagts.

Jag vill direkt fråga utskottets ordförande: Anser Olle Svensson att statsministerns uppgift inför konstitutionsutskottet aff statssekreterare Larssons uttalande över huvud taget inte handlar om Charlie Nordbloms bok är korrekt? Def måste gå atf här i dag, innan vi avslutar denna debaftomgång, få ett ja eller eff nej på den frågan,

Def finns också anledning aff något fundera över varför statsrådsberedningen reagerade på det sätt som den gjorde. Det rriåste finnas något skäl.

Vad sade säpotjänsfemannen egentligen i TV? Går man till utskriften av TV-framfrädandet finner man aff reportern frågade: Är def riktigt det som står i boken, alla de här uppgifterna i boken? Då sade säpotjänsfemannen bara: "Ja i princip kan man säga aft def är riktigt, Den företeelse sorn beskrivs där är en verklighet som vi har atf arbeta med," Det var allt som sades.

Detta föranledde enligt statsministern - men vi har alltså konstaterat atf han ljuger - att säpochefen, kabinettssekreteraren och statssekreteraren i justitiedepartementet sammanträdde med statssekreteraren i statsrådsberedningen, som sammanställde eft uttalande som statsministern sedan godkände. Man undrar vad som egenfligen ligger bakom.

Man blir än mer förvånad över statsministerns uppgifter inför konstitutionsutskottet. Han talade där om de 18 personer som namnges i boken, I själva verket namnges i boken 33 personer. Jag försfår infe riktigt var statsministern får siffran 18 personer från. Är def någon form av freudiansk "slip"?

Jag vill avsluta, fru talman, med en direkt fråga till utskottets ordförande: Är, enligt Olle Svenssons mening, statsministerns uppgifter inför utskottet att statssekreterare Larsson uttalande icke handlar om Charlie Nordbloms bok korrekta eller inte?

Nr 148

Onsdagen den

22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Visst uttalande av statsrådsberedningen

Anf. 65 BERTIL FISKESJÖ (c):

Fru falman! Också jag reagerade när utskottets ordförande anklagade oss för hyckleri, Atf Olle Svensson viftar vilt omkring sig och använder def höga

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Visst uttalande av statsrådsberedningen

tonläge som Yngve Nyquist nyligen förmanade oss atf infe använda måste vara eft utslag av atf utskottefs ordförande känner sig oerhört hårt trängd och vet aft det är en hopplös sak som han försvarar.

Den version av vad som har förevarit som jag gav i mitt anförande är, Olle Svensson, helt korrekt. Ingen behöver tro på mig när jag säger detta, för def är bara aff slå upp handlingarna i konsfitutionsutskoftets betänkande och läsa själv. Det är det enklaste sättet att kolla vem som har rätt och vem som har fel i det här ärendet, Olle Svensson vill väl infe påstå aft vi har tagit in förfalskade handlingar i konstitufionsutskoffefs betänkande? Vi är väl ense om aft def som står i handlingarna där är korrekt?

Det är helt enkelt så att uttalandet riktar sig mot boken. Def rikfar sig infe mot säpo. Jag far infe upp någon diskussion om huruvida def kan ha varit berättigat eller ej, eftersom detta förhållande inte varit föremål för granskning från utskottets sida. Granskningen gäller regeringens uttalande mot en i Sverige utgiven bok och vilka konsekvenser detta kan få.

Jag skulle vilja fråga Olle Svensson: Vad skall regeringen göra nästa gång det utges en mot något land krifisk bok och detta lands ambassad börjar morra? Skall regeringen då återigen rusa ut och säga: Def som står i den här boken är infe korrekt.

Det här är en väldigt farlig väg aff gå, vilket jag fog upp redan i mitt inledningsanförande. Det ger påtryckarmakfer trumf på hand. Och det är fullständigt onödigt, eftersom vi i vårt land har den utomordentliga ordningen atf regeringen bara kan säga: Ja ja, det skrivs så mycket, men enligt den svenska tryckfrihetsförordningen får vi inte ingripa mot vad som skrivs, så def får stå för författarnas räkning.

Regeringen behöver alltså över huvud taget inte ta ställning fill vad som står i olika böcker. Man kan bara visa kalken ifrån sig.

Den fråga som har ställts till Olle Svensson är naturligtvis mycket vikfig. Den kan vara ett fest på def tal om hyckleri som han själv vill utveckla. Talade Palme sanning i utskottet eller gjorde han det infe?

Anf. 66 KARIN AHRLAND (fp):

Fru talman! Def är litet märkligt, men i dag får jag gång på gång höra Olle Svensson säga saker och ting som jag faktiskt är ganska övertygad om atf han inte riktigt menar. Jag tror inte att Olle Svensson menar atf någon av oss är hycklare, Def är dessutom litet förvånande aff Olle Svensson börjar använda den typen av argument i debatten. Vi brukar försöka avhålla oss från att fa till sådana argument - det finns tillräckligt många andra här i riksdagen och också i regeringen som gör def,

Olle Svensson säger aft vi infe har hållit oss till fakta. Men def är ju fakta, nämligen uttalandet, som har gjort atf ärendet blivit anmält fill konstifufionsufskotfet. Det är infe fråga om någonting som vi bara har läst i fidningarna. Det finns ett uttalande, och vi har läst del. Vi har läst def på vårt sätt, och vi kan icke förstå annat än att det är en kommentar som Ulf Larsson har gjort om uppgifter i en bok.

Vi fick också höra att statsministern har medverkat när det gäller syftet

bakom uttalandet, men atf han aldrig såg det skrivna uttalandet. Det är mycket möjligt att det gick till på def sättet, men det ursäktar faktiskt infe statsministern. Ännu mindre ursäktar def honom aft han i konsfitutionsutskoffet fakfiskt lämnar uppgifter som ger intrycket atf han inte sett uttalandet, vilket jag var inne på i slutet av mitt tidigare anförande. Statsministerns agerande på den punkten tycker jag är allvarligt.

Hela den här historien har blivit fill två ärenden. Alldeles för ofta händer just detta. Den nu aktuella frågan anmäldes fill utskottet därför aft en statssekreterare hade recenserat en bok. Vi har tyvärr fått lov att ägna en hel del fid åt vad som hände när statsministern sedan förnekade att statssekreteraren sagt def som vi alla har papper på,

Anf. 67 OLLE SVENSSON (s):

Fru talman! Jag brukar infe fa till alltför stora ord, men jag måste säga aft jag är ganska upprörd över er uppläggning av den här debatten. Låt mig få förklara varför.

Min upprördhet beror på aft ni ägnar er åt ordrytferi, Det är ju inget tvivel om atf granskningen har visat aft uttalandet från den 24 oktober har ett samband med TV-programmet Rapport den 22 oktober. Uttalandet var alltså avsett att dementera uppgifter som man hade tolkat på det sättet atf en svensk myndighet hade bekräftat att def fanns ett stort antal spioner på den sovjetiska ambassaden. Det var med anledning av detta som uttalandet gjordes. Man kan möjligen krifisera utformningen, men det framgår ju klart av det sista stycket i uttalandet att "uppgifterna i fråga får därför stå för författarens egen räkning. De bekräftas infe heller av den behöriga svenska myndigheten,"

När man nu far fram med så starka beskyllningar mot statsministern för att medvetet ha vilselett utskottet och farit ut med lögner, bör man infe då stå på ganska säker grund? Det är väl en rätt så allvarlig anklagelse att rikta mot statsministern i ett land?

Vad sade då statsministern? Det refererade ni infe, utan ni återgav bara rumphuggna citat. Statsministern sade följande: "Det utges i landet en massa böcker, intressanta och ointressanta, sannfärdiga och lögnaktiga, Def är omöjligt för regeringen atf uttala sig om alla dessa böcker. Vi har heller ingen sådan ambition, och det vore tveksamt från ytfrandefrihefssynpunkt," Denna principiella inställning refereras inte av Berfil Fiskejö, utan han påstår aft statsministern och regeringen har precis motsatt inställning och aft detta har bevisats.

Sedan säger statsministern: "Charlie Nordbloms bok om sovjetspionage har inte regeringen haft anledning att uttala sig om. Däremot: när en representant för SÄPO sade atf uppgifterna var riktiga, blev det en fråga för regeringen," Självfallet blev då också boken, eftersom den var utgångspunkten för den här intervjun, en fråga för regeringen.

Statsministern sade vidare: "Då måste vi kontrollera uppgiften, för om företrädaren för SÄPO hade rätt måste åtgärder vidtas mot de 18 namngivna diplomaterna, t, ex, utvisning. Om denna företrädare för SÄPO hade fel och

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Visst uttalande av statsrådsberedningen

5 Riksdagens protokoll 1984/85:148-149

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskningav statsrådens tjänsteutövning m. m.

Visst uttalande av statsrådsberedningen

inte hade någon bevisning på denna punkt måste företrädare för

regeringen säga detta," Statsministern understryker att "uttalandet gällde uteslutande vad denne företrädare för SÄPO hade sagt i televisionen och gällde inte boken,"

Det som man måste gå ut och dementera var självfallet bara de uppgifter i boken som säpotjänsfemannen hade verifierat. Statsministern menar atf denna distinktion måste göras absolut klar och fortsätter: "Det räckte inte aff SÄPO dementerade sig själv, eftersom frågan omedelbart fördes upp på regeringsnivå," En hel rad fidningar frågade om regeringen hade för avsikt atf utvisa de namngivna diplomaterna, Sfafsminisfern tyckte aft det då var viktigt atf den ämbetsman i kanslihuset som är den främst ansvarige för säkerhetsfrågor yttrade sig.

Med tanke på Anders Björcks argumentation här bör man lägga märke fill att även säpochefen ansåg att man måste gå ut och göra klart att det inte fanns någonting i säpos dossier som bekräftade aft dessa personer på den sovjetiska ambassaden var spioner. Skulle regeringen då, mot säpochefens vilja, ha avstått från aft gå ut med eft sådant här korrigerande meddelande?

Jag vidhåller: Ni har missat väldigt många viktiga punkter i granskningen. Om jag är vänlig kan jag säga att ni har läst mycket slarvigt, och ni har dragit felaktiga slutsatser av regeringens syn på yttrandefrihet. Jag förstår inte av vilken anledning ni sprider uppgifter om aft regeringen har avsikter atf göra inskränkningar i deri fria debatten. Några sådana avsikter har aldrig funnits från regeringens sida.

Anf. 68 ANDERS BJÖRCK (m):

Fru talman! Det har ju redan sagts här att utskottets ordförande kämpar en alldeles hopplös kamp när han försöker förklara - eller säg hellre bortförklara- vad statsministern har sagt. Här behövs, som Karin Ahrland sade, inte något vidare resonemang om vad som faktiskt har förevarit. Det framgår ju utomordentligt klart av statsministerns egna uttalanden vid olika tillfällen. Och det som lästes upp av Olle Svensson bekräftar detta ytterligare. Det finns liksom ingen anledning atf ifrågasätta vad som har förevarit,

Olle Svensson säger aft man måste stå på säker grund när man uttalar sig i den här frågan. Ja, sannerligen - så är det. Men är det någon som står på eft gungfly här, så är det Olle Svensson, Han gör de mest bisarra tolkningar som tänkas kan och försöker komma med bortförklaringar. Vad det handlar om är otvivelaktigt atf det gällde ett uttalande om boken och att detta uttalande gjordes därför att man ogillade innehållet i boken.

Sedan sägs det aft säpochefen inte på något sätt har bekräftat aft uppgifterna i boken var riktiga. Detta är icke korrekt, Olle Svensson firade -välförtjänt, hoppas jag - sin 60-årsdag när vi hade säpochefen hos oss. Det fördes inget protokoll - en del av oss förde emellerfid minnesanteckningar, Def finns ingen anledning aft gå in närmare på vad som sades i det här sammanhanget. Men det är faktiskt inte så att säpo har fritagit dessa 18 diplomater- som Olof Palme säger; i själva verket gällde det 33 namngivna personer.

Jag tror, fru falman, att den här debatten infe leder särskilt mycket längre. Men en sak har replikskiftet ändå klargjort: Olof Palme kan säga precis vad han vill, komma med vilka felaktiga påståenden som helst, uttrycka sig precis som det lyster honom - utan att detta föranleder någon reaktion från konstitutionsutskotfets ordförande,

Och man är frestad att säga: Kom inte med några ytterligare förklaringar, Olle Svensson, det blir bara värre!

Anf. 69 BERTIL FISKESJÖ (c):

Fru talman! Ibland har man lust att avsluta en debatt inte med hänsyn fill sig själv och infe ens av hänsyn till den lyssnande publiken utan av hänsyn till debattmotståndaren. Jag är i ett sådant läge nu.

Jag beklagar djupt att Olle Svensson har tillåtit sig atf använda de överord som han grep till mot oss andra i utskottet. Det är infe trevligt. Och jag beklagar också att Olle Svensson infe kan inse, att när vi debatterar en sak, så måste vi utgå från vad som faktiskt är publicerat i de handlingar som vi citerar. Det har vi gjort, det har yag gjort, och jag upprepar än en gång: Uttalandet riktar sig motboken, det rikfar sig icke emot säpo. Jag har inte diskuterat säpos handlande eller huruvida def hade varit befogat med något uttalande mot säpo. Men jag tycker det är utomordentligt olyckligt att en svensk regering går ut och officiellt betygsätter böcker som kommer ut i Sverige, Privat får naturligtvis eft statsråd eller en statssekreterare ha vilken uppfattning vederbörande vill om utkommande böcker. Men som statsorgan skall inte regeringen - och då infe heller dess ledamöter - uttala sig om innehållet i publicerade böcker.

Nr 148

Onsdagen den, 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Visst uttalande av. statsrådsberedningen

Anf. 70 KARIN AHRLAND (fp):

Fru falman! Jag behöverinte tillägga särskilt mycket. Jag vill bara notera att Olle Svensson i sitt senaste inlägg gjorde en liten glidning, när han sade att män möjligen kan kritisera utformningen av uttalandet. Det är bra om detta upprepas i protokollet,

Olle Svensson är upprörd och påstår att vi har beskyllt statsministern för aft medvetet ha farit med lögner. Jag vill, fru falman, erinra om aft jag sade i mitt första inlägg, aft antingen har statsministern infe läst def uttalande som gjordes på regeringens vägnar eller också försökte han medvetet slå blå dunster i ögonen på oss. Jag är icke som person i stånd atf avgöra vilketdera det var, men det ena tycker jag är lika allvarligt som det andra.

Dessutom beklagar jag djupt att det ständigt händer ätt vi får ett ärende anmält för granskning, och så blir det två ärenden, därför att statsministern kanske infe uttrycker sig så klart eller korrekt som man kunde vänta sig av landets statsminister.

Anf. 71 JÖRN SVENSSON (vpk):

Fru talman! Det har varit en intressant, om också skarp, diskussion om delvis litet komplicerade problem, och den har uppkallat mig atf komma med ett par frågor fill företrädarna för de borgerliga krifikerna.

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Visst uttalande av statsrådsberedningen

Tryckfriheten och yttrandefriheten i allmänhet måste ju gälla alla, och det är självklart att förtroendevalda polifiker i olika positioner också måste ha sin rätt aft uttrycka uppfattningar ifall de i något avseende är angripna eller anklagade för försumlighet i något stycke. Vad en regering eller en annan instans av förtroendevalda - och självfallet också varje administrativ myndighet - inte får göra är att fillämpa någon form av öppen eller dold censur, aft utöva påtryckningar eller atf efferforska källor - och naturligtvis får man heller inte, såsom tradition och praxis har utbildats i största allmänhet, betygsätta skrifter som ges ut.

Men om nu situationen är den att def i en tryckt skrift har förekommit påståenden vilka, med rätt eller orätt, har utgivits såsom fakta och dessa påståenden, om de är riktiga, som konsekvens innebär atf regeringen de facto blir anklagad för atf infe ha skött sin plikt eller för atf ha varit efferlåten gentemot främmande makt, är det en annan sak, Ochdet är ju så det har varit i detta fall. Om vissa sakpåståenden som debatten här har handlat om skulle ha varit rikfiga, borde regeringen ha handlat på ett annat sätt än den faktiskt gjorde. De facto ligger alltså i ett visst avsnitt av den bok som här diskuteras någonting som kan tolkas som en beskyllning för försumlighet. Regeringen kommer så aff säga i en tvivelakfig dager. Då är frågan: Är det på något sätt konstitutionellt tvivelaktigt, är det eft hot mot yttrande- och tryckfrihet, ifall en företrädare för regeringen i eft sådant fall deklarerar vad som är regeringens uppfattning, även om det sker i polemik mot den tryckta skriften i visst avseende? Jag kan inte se atf det är något oriktigt, för def handlar ju infe om en polemik i största allmänhet eller någon recension av boken utan endast om uttalande av en åsikt i eft speciellt avseende därför atf ett visst avsnitt i boken, om det tolkas på def sätt som författaren vill, innebär en beskyllning för försumlighet: regeringen borde ha handlat på ett annat sätt. Detta måste regeringen rimligtvis få lov atf uttala sig om utan aff den för den skull gör någonting som är konstitutionellt tvivelaktigt,

Def kan ju tänkas att vi i ett skärpt polifiskt läge får en flod av skrifter här i landet som sysslar med aft ta heder och ära av vissa politiska befattningshavare, som har blivit valda och tillsatta i demokrafisk ordning. Rimligtvis måste väl dessa befattningshavare ha någon rätt atf värja sig mot sådana påståenden och hävda motsatsen? Jag har svårt atf förstå annat än aft detta är ett fullständigt rimligt förfarande när mari är berörd av sådant.

Just det fria meningsutbytet, polemiken, gagnar i längden sakligheten. Det är ju i denna fria diskussion som sakligheten i ett framkastat påstående kan prövas.

Jag vill ställa två frågor till de borgerHga företrädarna. För det första: Anser ni att en politiker eller en regering som direkt eller indirekt är berörd av sakpåståenden i en tryckt skrift handlar konstitutionellt tvivelaktigt om den går ut och kommenterar denna del av den tryckta skriften? För def andra viU jag med anledning av ett yttrande som gjordes av Bertil Fiskesjö i en bisats i ett av hans inlägg ställa frågan: Anser ni att Ulf Larssons uttalande är ett uttryck för att regeringen är efferlåten gentemot den sovjetiska ambassaden?

Anf. 72 OLLE SVENSSON (s):

Fru falman! Jag hade infe tänkt fortsätta den här debatten, men låt mig, eftersom Karin Ahrland kom med eft erkännande, erinra om hennes första anförande, där hon mycket starkt undersfödde - det har hon också gjort i utskottet - atf def under de omständigheter som här har redovisats fanns anledning för regeringen aft göra ett tillrättaläggande uttalande. En tjänsteman hade nämligen i ett TV-program uttalat sig på ett sådant sätt atf det kunde uppfatfas som aff man verifierade bokens uppgifter. Jag tycker att det centrala i debatten är atf vi är överens om detta. Jag är infe beredd aff säga aff def tillrättaläggande uttalandet i varje ord var perfekt; def har jag aldrig någonsin hävdat. Däremot har jag hävdat aff det var en skyldighet för regeringen aft i det här fallet gå ut med ett uttalande, och det gjorde man också.

Sedan hoppas jag aff vi kan vara ganska överens om den ideologiska syn som vi tidigare har varit eniga om, nämligen atf vi har en fri debatt i det här landet, atf uppgifter som lämnas i böcker står för författarnas egen räkning och aff regeringen infe har någon som helst anledning aff hindra eff fritt meningsutbyte. Däremot har den rätt atf göra deklarationer, om den anklagas för försummelse.

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Visst uttalande av statsrådsberedningen

Anf. 73 KARIN AHRLAND (fp):

Fru falman! Till Olle Svensson apropå den senaste frågan: Jag anser inte atf regeringen under alla förhållanden har en skyldighet atf gå ut och göra eff tillrättaläggande, men jag anser att det kan vara förklarligt om regeringen finner skäl atf göra ett tillrättaläggande, när en myndighet har gjort ett uttalande. Då är det myndighetens uttalande som regeringen skall göra ett tillrättaläggande fill. Det gäller alltså myndighetens uttalande, Olle Svensson, inte boken!

Anf. 74 BERTIL FISKESJÖ (c):

Fru falman! Jag måste uppriktigt säga atf jag inte riktigt förstod meningen med Jörn Svensson frågor. Han talade om hur viktigt def är med def fria meningsutbytet, polemiken i samhället. Ja, det ärju vakthållningen om det fria meningsutbytet, om möjligheten till polemik i samhället som det är fråga om. Vad jag har vänt mig mot är atf regeringen såsom statsorgan, som högsta myndighet t, o, m,, går ut och stämplar en bok, Def tycker jag icke att regeringen skall göra. Jag hade två viktiga skäl för detta, som jag angav i mitt inledningsanförande. Jag skall bara upprepa det andra skälet: Om regeringen gör detta, så kan man ge främmande makt det intrycket aff def hjälper att protestera, aft regeringen rycker ut och säger ifrån om man publicerar för vårt land negativa saker. Jag vill infe påstå atf vi är på väg mot något sådant. Dess bättre är detta hittilldags en enstaka händelse. Infe bara därför aft denna händelse är unik, men även därför, är det mycket angeläget att vi tar upp en diskussion kring den. Vi bör göra klart för oss vad som skall gälla i fortsättningen.

Jag tror aft den här debatten har varit väldigt nyttig. Jag är övertygad om

Nr 148

Onsdagen den

22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Visst uttalande av statsrådsberedningen

att både regeringens ledamöter och kanslihusfjänsfemän kommer atf tänka sig för mycket noga, innan de beter sig på samma sätt igen.

När man upptäckte aft man gjort en lapsus hade det korrekta varit atf erkänna def, men det gjorde man inte, I stället försökte man svänga sig och säga att uttalandet riktade sig mot säpo, vilket def infe alls gjorde, Def riktade sig faktiskt mot boken, Def hade varit försonande och ursäktligt om regeringen och statsminister Palme hade sagt: Det här var en tabbe. Så skall vi naturligtvis inte göra en annan gång, - Då hade i varje fall inte jag gjort någon större affär av detta,

Anf. 75 JÖRN SVENSSON (vpk):

Fru falman! Jag vet infe om Berfil Fiskesjö och jag har förstått varandra rätt. Anledningen fill att jag har blandat mig i diskussionen är atf jag är seriöst intresserad av de resonemang ni för. Jag vill gärna få några klargörande besked om vad ni egentligen är ute efter.

Låt mig fråga: Om eff påstående förekommer i en tryckt skrift som ges ut i Sverige och detta påstående påfagligen berör regeringens handlande, har då regeringen, som en grupp av politiskt förtroendevalda, rätt att försvara sig mot def påstående som den anser vara falskt? Är def i själva verket gynnsamt för den fria debatten att regeringen gör på def sättet? Eller är det något konstitutionellt fel i om regeringen försöker värja sig för påståenden som framförts i en tryckt skrift och som den infe instämmer i? Kan man beskylla en regering för atf, som i detta fall, vara efferlåten eller skapa ett intryck av att vara efferlåten mot en främmande ambassad om den har en annan sakuppfattning om ett visst förhållande på denna ambassad än vad som framförs i den tryckta skriften? Ni försöker ju antyda att def här handlar om ett otillbörligt hänsynstagande fill främmande makt.

Anf. 76 ANDERS BJÖRCK (m):

Fru talman! Får jag först peka på aft medan Jörn Svensson helt korrekt refererar fill statssekreterare Ulf Larsson som polifiker, använder statsminister Palme konsekvent, i alla de sammanhang där denna fråga har berörts, beteckningen "en oförvitlig svensk ämbetsman" om Ulf Larsson, Det var nog mycket länge sedan han var ämbetsman - om han är oförvitlig vet jag infe. Innan han blev statssekreterare har han varit ett antal år på def socialdemokratiska utredningskansliet och därefter statssekreterare i den föregående socialdemokratiska administrationen. Men i Palmes ögon är han hela tiden "en oförvitlig svensk ämbetsman".

Får jag också peka på atf det, oavsett hur vi uppfatfar effekterna av detta uttalande, finns några som har uppfatfat def på ett alldeles speciellt sätt, och det är den sovjetiska ambassaden. Den sovjetiske pressaftachén gick ut och tackade den svenska regeringen för aft dess representant hade klargjort aff boken byggde på lögner. När man på visst håll uppfattar uttalandet på det sättet är def självklart atf det finns anledning att dra öronen åt sig.

Anf. 77 BERTIL FISKESJÖ (c):

Fru talman! Jaghar inte sagt ätt regeringen har varit eftergiven mot Sovjet, Jag har över huvud taget infe fört diskussionen i de termerna. Vad jag har sagt är aft det kan finnas risk för atf främmande makt uppfatfar def så att det kan löna sig med påtryckningar på den svenska regeringen om def i vårt land kommer ut böcker som är kritiska mot främmande makt. Det är en av anledningarna till atf jag har kritiserat detta uttalande.

Jag förstår infe varför man skall behöva göra denna fråga så komplicerad, Def enklaste är att göra precis så som jag sade tidigare, nämligen atf regeringen rycker på axlarna och säger atf det skrivs så mycket i detta land, att vi har tryckfrihet, aft regeringen inte tar ansvar för def som skrivs och att den infe har någon rätt att gå in och stoppa någonting på bokmarknaden. Då skulle regeringen vara fri från alla bekymmer - den behöver inte ängsligt bevaka vad som skrivs och behöver över huvud taget infe ge sig in i denna typ av debatt. En svensk regering har av tradition en utmärkt situafion - den utnyttjades under andra världskriget när Hitler och hans hejdukar utgjorde ett stort hot. Jag har mycket svårt atf förstå varför regeringen infe bara använder sig av denna utmärkta situafion.

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskningav statsrådens tjänsteutövning m. m.

Visst uttalande av statsrådsberedningen

Anf. 78 JÖRN SVENSSON (vpk):

Fru talman! Jag ber om ursäkt, men jag måste nog säga till Bertil Fiskesjö att def rimligtvis inte var av hänsyn till den sovjefiska ambassaden som regeringen gjorde uttalandet. Utgångspunkten var ju den aft regeringen själv hade anledning aft känna sig angripen för viss försumlighet - enligt ett påstående i boken - och därför, för egen skull, ingick i en viss polemik mot ett visst avsnitt i boken, Det var infe å Sovjetregeringens vägnar som regeringen blandade sig i en offentlig debatt, utan å sina egna vägnar. Frågan'är då om regeringen hade eft legitimt skäl atf komma med ett genmäle. Hade regeringen det, begick den ju inte något konstitutionellt fel. Skall man tolka lagen sä, aft regeringen över huvud taget inte i någon situation bör kommentera för sig själv ogynnsamma påståenden i böcker- och alltså skall vara berövad genmälesrätten - är det naturligtvis eft konstifufionellf brott. Men detta tror jag är en orimlig ståndpunkt.

Slutligen till Anders Björck, Vi kan lämna därhän hur folk på Sovjetambassaden övertolkar regeringens påståenden. Det var ju inte detta som det handlade om, utan regeringen hade en viss anledning aft tala i egen sak. Vi har tyckt aft det var legitimt att regeringen gjorde detta, varför vi inte har velat rikta någon anmärkning mot regeringen. Jag erkänner emellertid att det här är en materia som man skall behandla med stor återhållsamhet och försiktighet, eftersom det hela delvis är förenat med åtskilliga rättsliga komplikationer. Detta är också anledningen fill atf jag har ställt mina frågor,

Anf. 79 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Jag ber att få anmäla aft anslag om kvällsplenum nu har satts upp.

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Beslut beträffande ledamotskap i UD :s antagningsnämnd

Anf. 80 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Sedan de under avsnittet Visst uttalande av statsrådsberedningen anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren till aft debattera avsnitt 12 d: Beslut beträffande ledamotskap i UD:s antagningsnämnd.

Anf. 81 AXEL WENNERHOLM (m):

Fru falman! Utrikesdepartementets antagningsnämnd har till uppgift aft bland många sökande utvälja dem som bedöms ha de bästa förutsättningarna att bli Sveriges företrädare i främmande länder, atf bli förhandlare och diplomater i utrikesdepartementets tjänst. De utvalda skall så småningom lojalf verksfälla svensk utrikespolitik, fastlagd av riksdagen.

Antagningsnämndens ledamöter skall bedöma de sökandes allmänna egenskaper och personliga förutsättningar aff bli skickliga diplomater. Varken de som prövar aspiranferna eller kandidaterna skall under antagningsprocessen utöva någon formell exercis eller ha husförhör i vad som är officiell svensk utrikespolitik.

Bankdirektören Hugo Lindgren förordnades till ledamot av denna nämnd första gången 1977. Han omförordnades 1983. Redan 1984, året därpå och långt innan hans treåriga mandattid löpte ut, entledigades Hugo Lindgren på egen begäran efter samtal med utrikesminister Bodström. Vad kunde ha skett under året? Jo, Hugo Lindgren skrev en artikel i en morgontidning, vilken artikel innehöll vissa kritiska synpunkter på Sveriges politik gentemot Chile. Aft döma av ett genmäle i tidningen hade statsrådet Bodström både oroats och retats av artikeln. Kort därefter kom samtalet och sedan entledigandet. Det är svårt aft dra någon annan slutsats än att den för utrikesministern misshagliga artikeln var orsaken till att Hugo Lindgren ansågs olämplig för uppdraget att vara ledamot i antagningsnämnden.

Det är skrämmande, fru falman, aft den Bodströmska bannbullan fått drabba en som har velat bredda den svenska debatten och som har utnyttjat sina demokratiska rätfigheter.

Bankdirektör Hugo Lindgren representerade näringslivet. Han har i många år verkat i en företagsgrupp, vars ledning är känd och respekterad för bl. a. sin förmåga atf finna goda medarbetare fill ansvarsfulla befattningar. Hugo Lindgren var således mycket väl lämpad för just detta uppdrag. Men för utrikesministerri var det uppenbarligen viktigare aff ha lydiga, icke ifrågasättande nämndledamöter än kompetenta, självständigt tänkande ledamöter. Lennart Bodsfröm har inte förnekat aff hans agerande påverkats av Lindgrens "inställning fill utrikespolitiken". Sedan har utrikesministern försökt finna ytterligare argument för sitt agerande. Han har vid förhöret inför konstitutionsutskottet åberopat Lindgrens atfityd till golf, till kvinnor och fill gångna fiders utrikesdeparfement.

Må min suck nå protokollet.

Optimist och full av människokärlek, som alla politiker, fru falman, har jag sökt en förklaring fill statsrådets beteende. Den enda ursäkt jag kommit på kan hämtas ur Lennart Bodströms förflutna. Det är inte otroligt att Lennart Bodsfröm tidigare varit omgiven av servila ja-sägare, enligt order hängivna

ett orubbligt aldrig öppet ifrågasatt program.

Men så är det inte i Sveriges offenfliga förvaltning, så får def inte vara. Befattningshavare av olika slag måste självklart, med hänsyn till den relevanta lojalitetens krav, få bidra till den allmänna debatten med sin faktakunskap och med sina synpunkter. Utveckling och framsteg kräver fri debatt och nya idéer. Def är helt främmande för Sveriges förvaltningstradition, och det strider mot Sveriges grundlagars anda, att skilja en person från eft förtroendeuppdrag därför att han deltagit i den allmänna debatten.

Med tanke även på herr Bodströms eventuella framtid i svensk förvaltning, med hänsyn också fill andra eventuella tankeförtryckande Bodsfrömmare, måste def slås fast att utrikesministerns beteende mot Hugo Lindgren förtjänar kritik.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservafion 6 av Anders Björck m. fl.

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Beslut beträffande ledamotskap i UD:s antagningsnämnd

Anf. 82 KARIN AHRLAND (fp):

Fru talman! En gång arbetade jag som byråkrat i ett mycket gott samarbete med en socialdemokrafisk landshövding som hade gjort sin karriär som chefredaktör för en socialdemokrafisk dagstidning. Jag minns hur han en gång, när han var väldigt arg över en mot honom eller länsstyrelsen krifisk artikel, sade ungefär som så: Emellanåt finns det inget jag avskyr så som en fri press, och ändå är jag beredd att offra mitt liv för aff värna om den.

Det även fidigare kända försvaret för pressfriheten måste också gälla envar svensk medborgares yttrandefrihet. Vi är också i princip eniga om aft Värna yttrandefriheten, som eff betänkande hette för några år sedan. När vi gör det innebär det aft s. k. makthavare måste lära sig aft tåla krifik. Det är fakfiskt en första förutsättning för aft en demokrati skall fungera.

Nu hör det dessutom till saken aft den artikel av Hugo Lindgren i Svenska Dagbladet som har gett upphov till def ärende som vi debatterar nu i och för sig mest handlar om vad många andra bedömare utomlands anser om Sveriges utrikespolitik. Det är alltså infe ens genomgående Hugo Lindgrens egna åsikter som.han har fått sota för, utan mer det förhållandet aft han har vågat referera andra.

Samfidigt vill jag påstå atf det i det här fallet inte spelar någon större roll. Def är klart i ärendet aff Lindgrens artikel innehöll kritiska synpunkter på svensk utrikespolitik, kanske framför allt på statsministerns åsikter och ageranden. Det är klart, helt ostridigt, aft def var just därför att Lindgren var kritisk och skrev om det som utrikesministern bad honom lämna uppdraget. Det finns ingenfing som på något sätt visar atf Lindgren skulle ha missskött sig genom att inte ställa upp för tjänstgöring, stäHa fel frågor fill de sökande eller underkänna någon bara därför atf vederbörande hade skägg, bar jeans eller något sådant. Däremot, fru talman, drog utrikesministern vid förhöret i KU fram atf det i en tidningsartikel har påståtts aft Lindgren är road av golfspel och tycker aft kvinnor skall vistas mer i klubbhuset än på banan och atf den inställningen tycktes prägla hans uppfattning om kvinnor i utrikesförvaltningen.

Den gången litade tydligen Lennart Bodström på pressen. Men, fru

Nr 148

Onsdagenden

22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Beslut beträffande ledamotskap i UD:s antagningsnämnd

talman, när utrikesministern - som var väl medveten om mitt engagemang för jämställdhet och om atf det var jag som hade anmält ärendet - drog upp sådana helt obevisade påståenden, som dessutom bara innehöll försåtliga antydningar, blev jag nästan stum av förfäran över hur odiplomatisk en svensk utrikesminister kan vara.

För def första gillar jag inte fiske i grumligt vatten.

För det andra har jag faktiskt, i motsats fill vad utrikesministerns icke namngivna tidningsartikel än må påstå, hört precis motsatsen om Hugo Lindgrens inställning fill kvinnliga aspiranter.

För det tredje har varken Lennart Bodström eller jag ordentliga bevis för någondera ståndpunkten.

För def fjärde: Om def skulle vara så aff alla män som tycker aft kvinnor skall hålla sig i klubbhuset i stället för på golfbanan skall entledigas från sina uppdrag eller tjänster, skulle regeringen få ägna eft halvår eller eff år fill aff avsätta ledamöter i styrelser och nämnder.

För det femte: Lennart Bodström tycks i varje fall inte i samtalet med Lindgren ha tagit upp någonfing annat än Lindgrens inställning till utrikespolitiken. Om man har många anklagelser mot en person, bör man åtminstone låta honom själv höra alla innan man inför andra försvarar sitt handlande med att räkna upp dem.

Vi som är reservanter i utskottet kan över huvud taget inte förstå hur majoriteten, dessutom ledd av en företrädare för den fria pressen, kan försvara atf någon skall - såsom det har skett - bli utsatt för repressalier därför att han har skrivit en tidningsartikel med kritiska åsikter. Både utskottsmajoritetens och utrikesministerns handlande är, som vi skriver, anmärkningsvärt. Och def är egenfligen lindrigt uttryckt, fru talman: Jag yrkar bifall-till reservation 6,

Anf. 83 OLLE SVENSSON (s):

Fru talman! Jag skall begränsa debatten så mycket som möjligt och inte polemisera mot polemik mot det uttalande som majorifefsutlåtandet inte byggs på, Def görs en rad uttalanden i våra utfrågningar, och vi kan inte rannsaka allt som där sägs.

Någon formell anmärkning har inte riktats mot utrikesministern i detta ärende. Både beslutet om förordnande av ifrågavarande ledamot 1983 och enfledigandet av honom, på dennes begäran, den 21 december 1984, har meddelats enligt förordning med instruktioner för ufrikesdeparfementets antagningsnämnd.

Vi diskuterar här lämplighetsfrågor, om vilken majoritet och reservanter kommit fill olika slutsatser. Det som uppenbarade den ömsesidiga förfroen-dekrisen mellan utrikesministern och ledamoten finns dokumenterat i de fidningsartiklar som finns intagna som bilagor till betänkandet, Lindgrens val av röster som han åberopar för sin fes atf den svenska utrikespolitiken möts med misstro i uflandet måste tolkas som uttryck för hans egen kritiska bedömning - det förstår givetvis Karin Ahrland,

Jag tycker att def är häpnadsväckande atf någon kan göra en hisforieskriv-

ning om omständigheter vid den lagliga regeringens fall i Chile som går ut på aft förhållandena var så "kaotiska" aft folket fill sist och med stor svårighet fick uppmana militärerna aft gripa in, - Def vore, som utrikesministern påpekat, liktydigt med att påstå att Sovjet motvilligt, på folkets uppmaning, invaderat Afghanistan,

Det framgår också att Lindgren har en mycket låg uppfattning om den utrikesminister som han mottagit förordnande från, I föraktfull ton förklarar han aft det är osportsligf av den som skolats av två internafionellt så erkända folkrätfsexperter som Östen Undén och Sture Petrén - alltså han själv- att ta upp en diskussion i folkrätt med herr Bodström, som def står.

Sammanfattningsvis tycker jag att det är logiskt av Lindgren att söka befrielse från ett uppdrag, givet av en regering som för en enligt honom så undermålig utrikespolitik och av en utrikesminister som han infe har, den ringaste respekt för. Varför skall han försätta sig i en sådan lojalitetskonflikt?

Om utrikesministerns handläggning säger utskottet aft det infe har kunnat finna atf utrikesministern skulle ha prioriterat andra kvalifikationer för ledamotskap i nämnden än som finns angivna i instmkfionen. Den ersättare som valts från näringslivet har en mer aktuell kunskap om dess synpunkter på aspiranter fill UD än Lindgren har.

En synpunkt som utskottet dessutom vill framföra med anledning av det inträffade har def kritiska innehållet, att bedömningen av en persons lämplighet för ett förtroendeuppdrag i normalfallet givetvis bör göras i anslutning till ett eventuellt ny- eller omförordnande och inte mitt under förordnandeperioden. Utrikesministern borde ha skaffat sig denna kunskap innan han beslöt omförordna den ledamot vi nu diskuterar.

Därmed ber jag aff få yrka avslag på reservationen.

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskningav statsrådens tjänsteutövning m. m.

Beslut beträffande ledamotskap i UD:s antagningsnämnd

Anf. 84 AXEL WENNERHOLM (m):

Fru talman! Mot den här affären, som vi väl kan kalla Lindgrenaffären för atf infe provocera Yngve Nyquist, finns det icke ett uns av krifik från utskottets annars så respekterade ordförande eller från hans socialistiska vänner. Han vill tydligen inte reagera mot det faktum atf om man skriver en artikel som är kritisk mot någon som tidigare räckt en handen riskerar man repressalier,

Konstifufionsufskotfet har för mig och jag hoppas för många en position som gör att man gärna vill följa dess utslag. Här riskerar vi då eff utslag som innebär atf man godkänner repressalier vid uttryck för en uppfattning som inte överensstämmer med makthavarens. Jag tycker att detta är mer än anmärkningsvärt - det är beklagligt.

Anf. 85 KARIN AHRLAND (fp):

Fru talman! Jag tycker def var bra aft Olle Svensson påminde om att det i majoritetens skrivning framförs i varje fall en viss kritik när man drar fram att prövningen av en persons lämplighet skall göras innan han förordnas. Men jag tycker inte def var bra aft också Olle Svensson åberopade Hugo Lindgrens eventuella åsikter i utrikespolitiska frågor, än mindre atf han

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

åberopade vad Hugo Lindgren härför uppfattning-om den är låg eller hög-om utrikesministern. Jag är rädd för aft Olle Svensson har rätt i atf det bl, a, var Hugo Lindgrens uppfattning på den punkten som kom Lennart Bodström atf reagera och reagera så skarpt som han gjorde. Det är just def jag haft invändningar emot när jag har sagt att den som är ledamot av en regering måste tåla kritik, Def råder andra villkor i polifiken än för den som är ordförande för en större fackförening, Def kan bero på oerfarenhef hos Lennart Bodsfröm att han gjorde som han gjorde, men den bristande erfarenheten har förlett honom atf handla tvärtemot tryckfrihetsförordningen och grundlagarna, och det är fakfiskt illa.

Snälla, rara Olle Svensson! Även Lennart Bodström fog, under utskotts-förhöret, upp Afghanistan, Det är nu på det sättet aft nästan varje debatt jag har haft här i riksdagen med Lennart Bodsfröm har rört Afghanistan, Det var precis lika odiplomafiskf att använda just def argumentet som aff använda påståenden om Lindgrens kvinnosyn. Jag tycker infe aff Olle Svensson skall fortsätta den argumenteringen. Vi är fullständigt eniga om atf def är eff elände aft ryssen sitter i Afghanistan,

Anf. 86 OLLE SVENSSON (s):

Fru talman! Def rör sig här inte om någon repressalieåtgärd. Vad jag tillät mig säga var atf om man har en så olikartad utrikespolitisk inställning i förhållande till regeringen som Hugo Lindgren har visat sig ha och om man hyser så ringa respekt för den som har förordnat en, måste def väl vara naturligt aff man - som också gjordes efter samtalet - ansöker om entledigande från sin befattning i antagningsnämnden. Jag vill bara upprepa: Hade utrikesministern kunnat göra sig underrättad om dessa förhållanden på ett tidigare stadium, hade det varit det bästa,

Anf. 87 KARIN AHRLAND (fp):

Fru falman! Också s, k, silkesnören är repressalier. Det är inte bättre att de förekommer när def handlar om tryckfriheten,

Anf. 88 AXEL WENNERHOLM (m):

Fru talman! Hugo Lindgrens uppgift var atf medverka i urvalet av blivande framstående svenska diplomater, inte aft utforma svensk utrikespolitik.

Åtgärder för att stödja svensk export allmänt och insatser i u-länder samt viss kreditutfästelse m. m. avseende Algeriet

Anf. 89 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Sedan de under avsnittet Beslut beträffande ledamotskap i UD:s antagningsnämnd anmälda talarna haft ordet övergår kammaren till att debattera avsnitt 13 a: Åtgärder för atf stödja svensk export allmänt och insatser i u-länder samt avsnitt 13 b: Viss kreditutfäsfelse m, m, avseende Algeriet,

Anf. 90 ANDERS BJÖRCK (m):

Fru talman! BPA:s affärer i Algeriet och de märkliga turer som förevarit har ägnats stor uppmärksamhet av konsfitutionsutskoffet i årets granskning. Det är bra att så har skett. Detta är en affär som företer en rad konsfigheter.

och det är fillfredsställande atf försöken aft dölja vissa händelser inte har lyckats.

Enligt utskottsmajorifeten handlar det om två helt skilda saker utan något inbördes samband, Å ena sidan har det folkrörelseägda byggnadsföretaget BPA haft svåra problem med sitt dammbygge i Algeriet, vilket lett fill atf företaget hotas av konkurs på grund av uteblivna betalningar som en följd av den tvist som förevarit mellan BPA och den algeriska staten,

Å andra sidan har den svenska regeringen, efter en hemlighetsfull och märklig handläggning, erbjudit Algeriet en kredit, som beloppsmässigt - vad avser det s, k, gåvoelemenfet i krediten - ungefär överensstämmer med den skuld som Algeriet hade till BPA och som BPA alltså hade svårt atf få ut av den algeriska staten, I denna kreditgivning och i kontakterna med Algeriet och BPA spelar ett antal personer, t, ex, den svenske Algerietambassadören Jean-Christophe Öberg, statssekreterare Carl Johan Åberg och statsminister Olof Palme, en viktig roll,

Utskoftsmajoritefen liksom de inblandade har hävdat att det bara är tillfälligheter och att def inte finns något samband mellan dessa två händelser. Det är i så fall, fru falman, ett antal sammanträffanden som utmanar alla rimliga sannolikhetskalkyler.

Det finns här inte tid aft gå igenom alla turer i denna märkliga affär, I massmedia har också gjorts rejäla genomgångar. Infe minst i tidningen Expressen har presenterats eft unikt material, I utskottets betänkande finns en beskrivning av händelseförloppet. Utifrån denna, som - def vill jag understryka - def råder enighet om, kan eft antal konstateranden göras,

1, BPA:s ledning tog under hösten 1982 direkt kontakt med statsminister Palme för aft få hjälp i den tvist som man hade med det algeriska hydraulikminisferiet. Frågan togs sedan upp av stats- och utrikesministrarna under den algeriske utrikesministerns besök i Sverige i januari 1983, Redan från början handlades denna fråga på absolut högsta politiska nivå i Sverige, vilket infe torde vara särskilt vanligt när det gäller svenska företag med problem av detta slag,

2, I mitten av oktober 1983 besökte statssekreterare Carl Johan Åberg Alger för atf försöka åstadkomma en lösning av BPA:s tvist med de algeriska myndigheterna.

Detta resulterade i att man överenskom aft ambassadörerna i resp, land skulle försöka åstadkomma någon form av lösning, och de fick i uppdrag att göra detta.

Även här, fru falman, kan man konstatera aft en hög svensk tjänsteman, en politiskt tillsatt statssekreterare, gör en insats som får betraktas som mindre vanlig,

3, Statsrådsberedningen sände i november 1983 en speciell emissarie,
Stefan Noréen, för aft informera sig om frågan. Någon skriftlig rapport
åstadkom han inte, utan han rapporterade direkt till statsministern.

Även här, fru talman, föreligger eff märkligt förhållande. Def är infe särskilt vanligt - ja, det måste betraktas som unikt - att någon från statsrådsberedningen, en av statsministerns närmaste medarbetare, delfar i

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskningav statsrådens tjänsteutövning m. m.

Åtgärder för att stödja svensk export allmänt och insatser i u-länder samt viss kreditutfästelse m.m. avseende Algeriet

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskningav statsrådens tjänsteutövning m. m.

Åtgärder för att stödja svensk export allmänt och insatser i u-länder samt viss kreditutfästelse m. m. avseende Algeriet

arbetet att lösa en ekonomisk tvist av det slag som här.förevar,

4, I november 1983 meddelade i en skrivelse den svenske Algerietambas
sadören Jean-Christophe Öberg de algeriska myndigheterna att den svenska
staten ville erbjuda Algeriet en kredit på en miljard kronor med ett
gåvoelement på 250 milj, kr.

Här, fru talman, är ytterligare en konstig sak. Brevet var behäftat med felakfighefer- man fick från svensk sida göra korrigeringar, sända förklarande brev, för aft det inte skulle bli tokigt. Ambassadören Öberg handlade uppenbarligen i mycket stor hast. Han var övertygad om att här gällde def atf handla mycket snabbt. Varför? Det följer strax en förklaring,

5, Någon beredning av detta löfte gjordes infe i en s, k, allmän beredning i
regeringen och något formellt regeringsbeslut fattades inte. Detta är också
märkligt. Här rör.det sig om miljardbelopp, med ett gåvoelemenf på 250
milj, kr. Någon dragning i allmän beredning görs inte. Däremot ger
finansministern sitt klartecken.

Man tycker, inte minst ur konstitutionell synpunkt, atf det vore rimligt, innan regeringen ställer ut den här typen av miljardlöffen, aff det sker en formellt korrekt beredning. Men def gjorde det alltså inte,

6, Det organ som formellt handlägger frågorna, BITS, fick besked om att
krediten enligt regeringens önskan skulle beviljas först vid dess sammanträde
den 7 december 1983, alltså efter def aft de algeriska myndigheterna hade
fått del av erbjudandet, efter det atf man hade fattat beslut på svenskt
polifiskt håll.

Även här har man uppenbarligen handlagt ärendet på eft mycket speciellt sätt. Man har gått vid sidan av de ordinarie kanalerna. Man var uppenbarligen rädd för atf ärendet annars hade kunnat försenas eller kanske t, o, m, att det inte hade blivit någon kredit alls.

De här sex punkterna är vi helt överens om i utskottets recit. De är alltså odiskutabla.

Fru talman! Det har varit svårt aft få fram sanningen i detta ärende. Statsministern har t, ex, vägrat atf svara på de tio frågor som Expressen ställde till honom förra året och som jag - för aft få någon reaktion från regeringen - framställde fill statsministern i interpellationens form. Också då vägrade han att svara och lämnade frågan vidare till utrikesministern.

Inför utskottet påstår emellerfid statsministern att han har svarat på frågorna, vilket är osanning. Också här ljuger alltså statsministern inför utskottet.

Utskottsmajoriteten menar atf det infe finns något samband mellan kreditgivningen och BPA:s trassliga Algerietaffärer, Detta förtjänar inte tilltro. Hela handläggningen av ärendet tyder på att affären är sjuk. Hade det saknats ett samband, hade ärendet handlagts annorlunda, Def hade inte behövts något hemlighetsmakeri, och statsministern hade då kunnat svara på de frågor som ställts till honom både i massmedia och i riksdagen.

Nu måste vi konstatera att det med till visshet gränsande sannolikhet verkHgen finns ett samband. De sex punkterna som jag nämnt om handläggningen tyder klart på detta.

Det finns ett tidsmässigt samband mellan frågorna. Regeringens kreditlöfte kommer när BPA ber regeringen om hjälp och företagets situation är akut.

Det finns ett beloppsmässigt samband. Gåvoelementets storlek stämmer överens med den fordran som BPA hade på den algeriska staten,

Def finns eft personmässigt samband, Def är samma personer som förhandlar i de båda affärerna, och def är personer som normalf inte skulle engagera sig i den här typen av frågor.

Utskottefs borgerliga ledamöter har kommit till slutsatsen atf regeringen och i första hand statsministern inte kan undgå kritik för handläggningen av ärendet. Det finns anledning aft nämna aft också majoriteten inser atf själva handläggningen av kredifärendet aktualiserar en översyn av rutinerna när det gäller kreditgivningen i sådana här fall i fortsättningen,

I detta ligger ett halvt erkännande aft det ligger en hund begraven i ärendet. Men att gräva upp den vågar man sig infe på. Då hade man tvingats medge atf BPA-affären har präglats av eft sätt atf hjälpa eff det socialdemokratiska partiet närstående företag som väcker allvarliga farhågor för regeringsmaktens utövande.

Fru falman! Jag ber att få yrka bifall till reservafionen nr 7,

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Åtgärder för att stödja svensk export allmänt och insatser i u-länder samt viss kreditutfästelse m. m. avseende Algeriet

Anf. 91 SVEN-ERIK NORDIN (c):

Fru falman! Just på den här punkten har konsfitutionsufskottef gjort en mycket omfattande granskning. Vi har frågat ut fotalf åtta personer; def har varit statsråd, det har varit ambassadörer, det har varit generaldirektörer och statssekreterare och jag vet infe allt. Och det har kommit fram mycket av intresse vid den här genomgången.

Jag vill gärna understryka atf vår utrikeshandel, framför allt vår export, är av största betydelse för vårt land, speciellt för indusfrisysselsäftningen. Exporten främjas på olika sätt, med flera instrument och under medverkan av olika myndigheter. Vi har Sveriges exportråd, som är def cenfrala.organet, och vidare exporfkreditnämnden, BITS som sysslar med krediter för u-länder och AB Svensk Exportkredit, Slutligen har vi utrikesdepartementet med dess ambassader.

Låt mig understryka atf vi här dock är ense, regeringsföreträdare och opposition. Det är självklart atf svenska ambassader skall hjälpa infe bara enskilda svenska medborgare när de är i nöd, utan också svenska företag när de är i nöd, Def kan vara enskilda företag, det kan vara statliga företag och def kan vara folkrörelseägda företag, som i det här fallet BPA,

Utskottefs genomgång av exportärendena ger emellertid vid handen - def är i alla fall min bedömning - att samordningen inte är god, Def rycks i en massa trådar utan något gott samband. Vi hade ju här exemplet BITS, som ställdes åt sidan genom atf regeringen ryckte så intensivt i den tråd som man där tyckte låg närrriast till hands.

Granskningen har också visat att vissa utlandsmarknader är osunda. Vissa länder, och dit hör Algeriet, kräver både gåvor och räntesubventioner för att vi skall få göra affärer, och det är fakfiskt tvivelaktigt om vårt land skall lägga ut så mycket pengar enbart i glädjen atf få göra affärer. Totalt sett för

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Åtgärder för att stödja svensk export allmänt och insatser i u-länder samt viss kreditutfästelse m. m. avseende Algeriet

folkhushållet är det inte så säkert atf def blir någon vinst.

Många drar i samma tråd, och det är inget nytt. Vi har under den senaste treårsperioden fått uppleva utvecklingen av ett dubbelkommando på det utrikespolitiska området. Statsrådsberedningen har mer och mer utvecklats från aft ha samordnande uppgifter till aff nu tydligen få direkt operativa uppgifter. Jag vill här, liksom Anders Björck, stanna något vid den roll som departementssekreteraren Noréen spelade i denna fråga. Han hade skickats till Alger med speciella uppdrag helt vid sidan om utrikesdeparfemenfet. Det finns inga dokument som visar vad han gjorde, Def är tecken på de operativa uppgifter som statsrådsberedningen nu börjar ta på sig.

En fråga som ställts i sammanhanget är om det finns eft otillbörligt samband mellan BPA-frågan och kredifuffästelserna vid förhandlingarna med Algeriet, Huruvida def har gjorts utfästelser från den svenska regeringens och svenska myndigheters sida atf BPA-fvisfen med den algeriska staten skulle lösas genom ett gåvoelement på 250 miljoner eller inte lär vi aldrig få något verkligt besked om. Sambandet mellan BPA och de svenska kredifuffästelserna har ihärdigt förnekats av regeringsrepresenfanter. Men även om de svenska regeringsrepresentanferna sagt sanningen, och hela sanningen, vid utfrågningar inför KU - jag vill infe alls påstå att de utfrågade ljuger -återstår en fråga: Kan man utesluta möjligheten att den algeriska regeringen och de algeriska myndigheterna tänkt sig en lösning av BPA-fvisfen på så sätt atf man först förhandlar åt sig en direkt gåva eller förmånliga kreditvillkor från Sverige för aft sedan ge BPA en hygglig ekonomisk uppgörelse? Om detta lär vi heller infe få några säkra besked, för vi kan ju infe kalla in representanter för den algeriska staten till en utfrågning inför KU, Vad vi däremot kan notera som ett faktum är BITS-beslutef den 7 december 1983 om ett gåvoelement på 250 miljoner. Detta har ännu infe utbetalats till de algeriska myndigheterna. Samtidigt är BPA:s ekonomiska tvist med Algeriet ännu inte löst. Kan man undgå aff fastna för misstanken atf här finns en koppling?

Till sist, fru falman! En sak är dock klar. Det finns - det har den här granskningen visat - brister i kommunikation i regeringen, mellan regeringen och våra utlandsmyndigheter samt mellan regeringen och svenska myndigheter. Själva handläggningen av utlandskrediffrågan vad gäller Algeriet förtjänar kritik.

Herr falman! Jag ber atf få yrka bifall fill reservafion 7,

Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 92 LARS ERNESTAM (fp):

Herr talman! En omfattande diskussion och debatt har ägt rum som följd av de ekonomiska svårigheter BPA har haft i samband med sina åtaganden i Algeriet och de ekonomiska utfästelser regeringen tidsmässigt parallellt gjort fill detta land.

Jag vill understryka att jag finner def tillfredsställande att KU tagit upp just

detta ärende till granskning. Det gäller ett företag vars ägare mycket ofta i olika sammanhang klart uttalat sin nära anknytning till socialdemokrafiska partiet. Stora grupper av ägare, med eller mot sin vilja, är kollektivt anslutna just till regeringspartiet. Av de utfrågningar som är bifogade fill betänkandet framgår det inte, som jag ser det, att regeringsrepresentanterna är fullt medvetna om att det finns ett speciellt behov av att granska just sambandet BPA-regeringen och krediterna mot bakgrund av detta samband, Hearingen med statsministern var i och för sig mycket säregen. Vi har hört det tidigare i dag, varför jag inte skall ta upp den debatten igen, I utfrågningen av statssekreterare Gösta Edgren framgår mycket klart att han är medveten om att detta är en känslig fråga, just med hänsyn till det sambandet.

Vad har då granskningen gett för resultat? Jo, representanterna från folkpartiet, moderata samlingspartiet och centern finner skäl atf rikta anmärkningar mot regeringen på en rad punkter.

De normala formella handlingsrutiner som bör gälla vid handläggningen av ärenden av denna art har frångåtts, och def finns skäl aft rikta krifik mot statsministern för detta. Utan regeringsbeslut och utan att ärendet varit handlagt i beredningen för internationellt tekniskt samarbete har Sveriges ambassadör i Algeriet instruerats att på statens vägnar uflova en kreditram på 1 miljard och dessutom gåvor på 250 miljoner. Även om - som Sven-Erik Nordin tidigare sagt här - att det inte går atf bevisa ett samband, är det med hänvisning till BPA:s aktiva roll, som framgår av utfrågningarna, värt att konstatera att gåvobeloppet ganska väl överensstämmer med BPA:s fordran i Algeriet,

Det är också värt att påpeka att ambassadören i början av handläggningsfiden fick missvisande instruktioner om kredifuffästelserna, och aft det också har komplicerat handläggningen. Det mottagande landet har ju fått ändrade förutsättningar för de krediter som skall ges.

Det förefaller, herr talman, som om kommunikationerna inte fungerat tillfredsställande vare sig inom regeringskansliet eller i fråga om kontakterna med ambassaden. Handläggningen av frågor av den här arten kan ha stor betydelse också för de framtida kontakterna med berört land, och det är angeläget att ta den tid i anspråk som behövs för erforderliga utredningar både hos berörda myndigheter inom landet och hos utlandsmyndigheterna.

Herr talman! Den formella handläggningen ger alltså skäl att rikta anmärkning mot regeringen i detta ärende, och jag yrkar bifall till reservation 7,

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Åtgärder för att stödja svensk export allmänt och insatser i u-länder samt viss kreditutfästelse m. m. avseende Algeriet

Anf. 93 JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Jag skall be att få göra en kort deklaration med anledning av vpk:s hållning i denna fråga i konstitutionsutskottet.

Det har alltså gjorts gällande att den algeriska staten skulle ha erbjudits visst bistånd för att i gengäld godta fordringar från ett svenskt byggföretag. Vi har tyckt att detta är ytterligare ett exempel på skall vi säga litet ansträngt konstruerade frågeställningar som den borgerliga oppositionen sysslar med.

6 Riksdagens protokoll 1984/85:148-149

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985 .

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Åtgärder för att stödja svensk export allmänt och insatser i u-länder samt viss kreditutfästelse m. m. avseende Algeriet

Även jag kan instämma i vad Lars Ernestam sade, att det infe går att bevisa något samband.

Beskyller man någon för brott mot en konsfitutionell regel eller någonting som har med konstitutionellt gott uppförande att göra, får man förete rimlig grad av bevisning. Någon sådan bevisning finns inte i sammanhanget, menar vi. Man kan inte komma med så vaga ting som att olika saker sammanfaller i tiden, Def ligger i sakens natur att i de svenska officiella utrikesrelafionerna är def en otrolig massa ärenden som sammanfaller i tiden, Def är inget bevis på ett samband, Def sker en ständig cirkulation av ärenden och förhandlingar i de mest disparata frågor, utan aft def därför finns något samband eller att den ena handläggningen påverkats av den andra. Man kan inte resonera så om man vill skapa någon grund för en krifik eller för eft fördömande av ett visst beteende från regeringens sida.

Vi har från vår sida funnit aft regeringens sätt att handlägga def hela är normalf med hänsyn fill de omständigheter som förelegat. Man måste i sammanhanget beakta aft man inte kan bedöma Sveriges relationer och sättet att praktiskt hantera dem med Algeriet på samma sätt som med t, ex. Västtyska förbundsrepubliken eller Frankrike, Algeriet har en annan politisk och administrativ struktur och en annan praxis, Def medför bl, a, aft politiskt ansvariga regeringsföreträdare måste kopplas in i fler sammanhang än när man har relationer och kontakter med västeuropeiska länder Detta gäller inte minst i internationella biståndssammanhang, ekonomiska sammanhang, osv,. Handeln i Algeriet är inte organiserad på samma sätt som i Sverige, och handelspolitiska fing handläggs där i polifiska instanser, vilket infe brukar vara fallet i en rad andra länder.

De kreditdiskussioner som det talats om tillkom av en helt oberoende och naturlig anledning - def var mer eller mindre dags för en ny kredit. Regeringens medverkan i de preliminära samtalen, eller förhandlingarna, var en helt naturlig sak och försiggick även för övrigt i normala former. Båda parter har i sammanhanget uppträtt på ett sätt som helt står i motsättning till vad de borde ha gjort om det hade funnits något samband mellan kreditgivningen och önskan att hjälpa BPA med dess fordran på den algeriska staten, För det första var def länge synnerligen oprecist vad för slags kredit och bistånd det skulle bli fråga om, och algerierna gjorde först i ett senare skede klart vad de egenfligen var intresserade av. För def andra har Sverige uppenbarligen haft svårt aff konkurrera med andra kreditgivarländer som erbjuder förmånligare villkor. Också i detta hänseende skulle beteendet från svensk sida ha varit eff annat om krediten och biståndet haft eft samband med BPA,

När det slutligen gäller den s, k, beloppsmässiga överensstämmelsen kan jag av handlingarna infe finna annat än att man menar aft def skulle finnas någon indiciebevisning i def faktum att det ena beloppet är ca 160 miljoner och det andra 250 miljoner. Jag har något svårt aft finna aft den stora skillnaden mellan dessa båda belopp skulle tala för något påtagligt samband som skulle kunna bilda grund för konstitutionella anmärkningar mot en regering. Vi har från vårt partis sida funnit att det är fråga om eft helt begripligt sammanfallande i tid och inte någon konspiration.

Anf. 94 OLLE SVENSSON (s):

Herr talman! I detta betänkande finns det en fyllig redovisning av regeringens åtgärder för att stödja svensk export, och detta med speciell tonvikt på insatserna i de s, k, statshandelsländerna. Både i promemorior och i stenografiska uppteckningar kan var och en fa del av ett delvis unikt material. Vi konstaterar, som Sven-Erik Nordin sade, i enighet atf stöd i olika former från statens sida har fått en allt större betydelse när det gäller att främja svensk export, inte minst för handel med u-länder och s, k, stafshan-delsländer. Formerna för regeringens engagemang och det akfiva stöd som lämnats föranleder inte några invändningar från utskottets sida.

När det gäller kredifutfästelsen till Algeriet gjordes från anmälaren Anders Björck gällande redan från början att def skulle föreligga ett samband mellan denna och de problem som BPA ställts inför bl, a, på grund av den uppkomna tvisten med det algeriska hydraulikminisferiet.

Sedan vi sett en rad handlingar och haft utfrågningar har vi kommit fram till atf det infe finns något stöd för påståendet atf det skulle föreligga ett otillbörligt samband. Tvärtom framstår det som helt självklart aft även då def gäller ett folkrörelseföretag skall man lämna förhandlingsmässigt stöd, såsom sker till andra exportföretag som befinner sig i trångmål,. Ambassadör Öbergs medverkan i en förlikningskommission framstår som helt naturlig. Denna medverkan har för övrigt flera paralleller i andra sammanhang då företag har haft relationer till motparter i stafshandelsländer, BPA:s tvist är för övrigt ingalunda uppklarad. Företaget har infe fått ut en dinar för sina fordringar.

Utskottets granskning har sedan Expressens och Anders Björcks konspira-tiva idéer visat sig sakna verklighetsunderlag kunnat koncentrera sig på beslutsgången i de komplicerade kreditgivningsfrågorna.

De olika turerna i brevväxlingen mellan ambassaden och den algeriska regeringen visar atf det fanns brister i kommunikationerna mellan berörda befattningshavare. Det kan man konstatera utan aft insinuera atf något otillbörligt har skett, I sammanhanget bör beaktas aft u-kredifsysfemet är nytt och dessutom är mycket komplicerat. Det är många olika befattningshavare och instanser som måste bedöma en rad frågor innan definitiva beslut kan fattas.

Utskottets något kritiska slutsats blir att det är mofiverat med en översyn av rutinerna inom regeringskansliet och i förhållande fill berörda utlandsmyndigheter.

Jag är en aning förvånad över reservationens utformning. Varför anmärka på statsministern, som i detta fall har förmedlat kontakter av betydelse för företag som har arbetat på den algeriska marknaden men infe gjort något annat?

Det framgår också av uttalanden här atf det, trots den gemensamma reservationen, finns olika uppfattningar hos mittenpartierna resp, hos moderaterna, Sven-Erik Nordin sade aft def har gjorts en grundlig utredning, Lars Ernestam menade aft det infe kan bevisas något samband. Då återstår Anders Björcks insinuation atf det finns en hund begraven.

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskningav statsrådens tjänsteutövning m. m.

Åtgärder för att stödja svensk export allmänt och insatser i u-länder samt viss kreditutfästelse m. m. avseende Algeriet

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Åtgärder för att stödja svensk export allmänt och insatser i u-länder samt viss kreditutfästelse m. m. avseende Algeriet

Samtidigt som jag yrkar avslag på reservafionen ber jäg att Anders Björck gräver upp denna hund. Man skall infe komma med insinuafioner efter det att konstitutionsutskottet har gjort en utförlig granskning,

Anf. 95 ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Man får vara tacksam för aft den begravna hunden, tack vare Expressens avslöjanden, faktiskt är ganska uppgrävd. Om inte Olle Svensson har förstått vad som har hänt, finns det kanske anledning att påminna honom och andra som hävdar att allt varit helt normalt om några saker:

Ta t, ex, hur BITS, def organ som har fill uppgift att bereda och fatta beslut i sådana här ärenden, fick reda på kreditutfästelserna, BITS styrelse fick några minuter innan dess sammanträde den 7 december fog sin början besked om atf styrelsen kvickt skulle fatta eft beslut, därför aff det var bråttom. Ingen normal beredning förekom. Kansliet visste ingenting. Såvitt jag kan förstå visste knappast någon i styrelsen - möjligen med ett enstaka undantag- något om def hela. Däremot kände ambassadören Öberg till det, för han hade skrivit ett brev i ärendet. Likaså visste de algeriska myndigheterna om utfästelserna. Varför, herr talman, detta hemlighetsmakeri, om allt hade gått korrekt till?

Menar Olle Svensson att BITS behandlades på ett korrekt sätt? Def kan faktiskt inte vara rimligt atf den ansvariga myndigheten några minuter innan det formella beslutet skall fattas får reda på aft utfästelser av miljardomfattning har gjorts.

Menar Olle Svensson och andra att def är normalt att en person från statsrådsberedningen, en av statsministerns utrikespolitiska medarbetare, när det uppstår en befalningstvisf - det händer ju ofta aff svenska företag råkar ut för denna typ av problem utomlands - beger sig på en hemlig resa till landet i fråga? Det skrivs ingen reserapport, utan medarbetaren rapporterar muntligen direkt fill statsministern. Är detta normalt? Ligger här icke en hund begraven?

Kan Olle Svensson ange eft enda exempel på att något annat företag har fått just denna behandling - att statsministern och utrikesministern engagerar sig, att miljardkrediter utställs etc? Jag skulle i så fall vilja veta namnet på def företaget.

Det finns en rad andra konsfigheter i detta ärende, men jag skall inte fa upp tid med att redovisa dem. Men är det t, ex, inte rimligt atf beslut om miljardbelopp bereds på normalt sätt av utrikesdepartementets handelsavdelning och i regeringskretsen? Är det rimligt att löften kan utfärdas å regeringens vägnar utan några som helst formella beslut? Är det rimligt atf den svenska Algerietambassadören i eft brev till de algeriska myndigheterna börjar med att åberopa statsministern och sammanträffanden med honom för att få till stånd en lösning på BPA:s betalningsproblem?

Herr talman! Om tiden medgav skulle jag kunna räkna upp omständighet efter omständighet som faktiskt är väldigt underliga. Jag tycker inte aft man behöver vara särskilt konspirafivt lagd för att finna att här är någonting som inte stämmer och att ärendet inte skulle ha handlagts på detta sätt om inte denna typ av speciella hänsyn hade funnits.

Anf. 96 SVEN-ERIK NORDIN (c):

Herr talman! Jag har undvikit aft bryta staven över regeringens insatser för atf hjälpa BPA, Jag tycker nämligen synd om BPA, Företaget borde faktiskt inte ha saft sitt namn under det olycksaliga kontraktet, Def har också verkliga experter på området uttalat.

Låt mig ställa några frågor till Olle Svensson, Har Olle Svensson någon teori om varför ingenting har hänt beträffande en ekonomisk uppgörelse mellan BPA och Algeriet? Varför har det regeringsbesfällda beslutet om BITS-pengar inte gett något resultat i form av nya affärer, trots aft eft och ett halvt år har gått sedan beslutet fattades? Det var ju en vådlig brådska i november-december 1983, men man kan ställa sig frågan varför det var så bråttom i det nu aktuella sammanhanget, när ingenting tydligen hände under denna långa tid.

Herr talman! Jag noterar aft Olle Svenssons inlägg i debatten ger vid handen att också han uttalar kritik emot regeringen. Det framgår för övrigt också av majoritetens skrivning i betänkandet. På s,42 står det nämligen:

"De frågor som ställts om u-kreditgivningen till Algeriet har vidare gällt
huruvida regeringen kunde instruera ambassadören i Alger aff utfästa viss
u-kreditgivning utan att BITS styrelse dessförinnan tagit ställning till frågan.
Rent formellt torde regeringen" - jag betonar ordet torde - "enligt utskottet
ha en sådan möjlighet ,"

Utskottsmajoriteten är alltså inte helt övertygad om detta. Majoriteten säger vidare att det finns "vissa brister i kommunikationerna mellan berörda befattningshavare" och anser att detta aktualiserar "en översyn av rutinerna i detta hänseende inom regeringskansliet och i förhållande till berörda utlandsmyndigheter",

I åtskilliga stycken är vi alltså gemensamt kritiska mot regeringens handläggning av frågan. Jag tycker att vi under debatten kanske ändå kunde ta fasta på den samhörigheten mellan majoritet och minoritet i utskottet, även om här finns den vanliga skillnaden aft vi i minoriteten är något vassare i vår krifik.

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Åtgärder för att stödja svensk export allmänt och insatser i u-länder samt viss kreditutfästelse m. m. avseende Algeriet

Anf. 97 OLLE SVENSSON (s):

Herr talman! Med tanke på kammarens ansträngda tidsschema skall jag fatta mig mycket kort.

Jag är förvånad över aff mittenpartierna inte kunde ansluta sig till majoritetens kritik, som handlar om rufinerna i handläggningen av kreditfrågorna. Mittenparfierna förenar sig med Anders Björck, som i stället för att lägga fram några bevis om ett samband mellan BPA:s svårigheter och den kreditgivning som var avsedd atf gynna andra exportföretag fortsätter med aff ställa en mängd frågor. Def är en dålig avslutning på en lång granskning aff fortsätta med att ställa frågor. Anders Björck har inga svar aff ge när def gäller det påstådda sambandet, och därför tycker jag aft det är litet konstigt att mittenparfierna har lierat sig med Anders Björck i den konspirativa tolkning av granskningen som han gett uttryck för i debatten.

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Åtgärder för att stödja svensk export admänt och insatser i u-länder samt viss kreditutfästelse m. rh. avseende Algeriet

Anf. 98 SVEN-ERIK NORDIN (c):

Herr falman! Olle Svensson har tydligen inte läst vår reservafion fillräckligt noga. Hade han gjort det, skulle han nog ha tagit sig en funderare över vem som har lierat sig med vem. Han skulle då ha funnit atf def i lika stor -eller kanske ännu större - utsträckning är Anders Björck som lierat sig med oss, om hänsyn också tas till vad Anders Björck uttalat i fidigare debatter här i kammaren.

Jag skall ytterligare beröra en sak som kanske inte framgår alldeles tydligt av reservationen men som jag har påtalat här i debatten mera rakt ut. Det gäller den form av dubbelkommando som förekommer när def gäller utrikespolitiska angelägenheter, när statsrådsberedningen går in på def område som jag tycker att utrikesdepartementet borde ha förtroende atf sköta själv.

Sedan noterar jag bara att Olle Svensson infe hade någon teori om varför ingenfing händer vare sig med BPA eller med Algerietaffären, trots atf det gått eff och ett halvt år.

Anf. 99 LARS ERNESTAM (fp):

Herr talman! Med anledning av vad Olle Svensson sade vill jag också anföra att vi inom folkpartiet står bakom den reservation som fogats till betänkandet i detta avseende. I mitt anförande höll jag mig mycket noga inom ramen för den reservationen. Vi har ansett aft vi bör göra en skarpare markering än vad majoriteten gör.

Anf. 100 ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Jag har efter förmåga försökt svara på Olle Svenssons frågor. Jag måste konstatera - och def får kanske bli slutpunkten i denna debatt - aft när Olle Svensson hävdar aft detta varit en helt normal handläggning ställer jag ett antal frågor och ber honom ge besked om hur BITS tvingats handlägga ärendet, om statsrådsberedningens inblandning och om det är något annat svenskt företag som har vederfarits en motsvarande uppmärksamhet. Då får jag inget svar. Men, herr falman, det är kanske ingen dålig slutpunkt på den här debatten, för det bestyrker om något intrycket aff den här hunden är begraven och aft ingen inom majoriteten vågar gräva upp den.

Anf. 101 OLLE SVENSSON (s):

Herr talman! Innan vi sätter punkt ber jag att få uttala min tillfredsställelse över miffenparfiernas avståndstagande från mycket ay def Anders Björck sagt i denna debatt och deras avståndstagande från def som var utgångspunkten för kritiken när vi började granskningen.

Anf. 102 ANDRE VICE TALMANNEN:

Sedan de under avsnitten Åtgärder för att stödja svensk export allmänt och insatser i u-länder samt Viss kreditutfästelse m.m. avseende Algeriet anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren fill atf debattera avsnitt 13 c: Vissa krediter fill Nicaragua.

Anf. 103 OVE ERIKSSON (m):

Herr falman! Punkt 13 c i dechargebetänkandet angående vissa krediter fill Nicaragua gäller en av regeringens många affärer. Även om man kanske inte kan rubricera denna affär som svindlande, innehåller den ändå många underiiga turer.

I korthet handlar det om den kredit som beviljades Nicaragua någon månad efter statsminister Olof Palmes besök hos sandinistregimen. Huruvida löften om denna kredit lämnades under besöket har inte framkommit under granskningen. Flera företrädare för regeringen har bestämt hävdat aff några krediflöffen inte gavs vid statsministerns besök. Mot detta står uppgifter i den nicaraguanska pressen under Palmes besök att Sverige var berett atf utöka biståndet dit.

Om def är riktigt att inga nya kreditlöften givits under besöket - och ingenfing i granskningen motsäger detta - finns det ändå anledning aff påpeka att samtal om bisfåndsfrågor infe får föras så att missförstånd kan uppstå och diskussionsinlägg tolkas som bindande löften dm nya krediter. Biståndspolitiken är en angelägenhet för riksdagen när det gäller anslag och för SIDA när det gäller de enskilda projekten. Och det är just här man kan ha de största invändningarna mot Nicaraguaaffären. Efter Palmes besök kommer från sandinistregimen en kredifförfrågan som gäller finansiering av gruvutrusfning. Den är ställd till statsministern. Exporfkreditnämnden bedömer saken så aft en kredit inte kan ges på kommersiella grunder utan en garanti. Efter medgivande från den nicaraguanska sidan tas denna garanti på 40 milj. kr. från framfida bisfåndsmedel, och regeringen beviljar exportkrediten.

Regeringen har här använt en ovanlig form för garanfi. Def har också statssekreterare Gösta Edgren medgivit. Och utrikesministern har i eft frågesvar sagt atf det tillämpade förfarandet är administrativt mycket invecklat och att det är att betrakta som en undantagsåtgärd. Beredning i biståndsorgan, utrikesutskott och riksdag sätts åt sidan. Atf garantin inte skulle behöva utnyttjas förefaller vara ett önsketänkande. Exportkreditnämndens bedömning var ju att kreditvärdighet inte förelåg. Drygt hälften av biståndet förvandlas raskt till en garanfi för en i och för sig önskad kredit. Men def sker utan hörande av vare sig riksdag eller biståndsorgan.

Def finns ingen anledning att principiellt invända mot att bistånd ges i bunden form vid leveranser av svenska varor som efterfrågas av mottagarlandet. Biståndsramen är också så vid att när beslutet fogs fanns, och def finns också nu, medel som kunde ha använts för upphandling av den utrustning som Nicaragua så gärna ville ha.

Det vi reservanter invänt mot är formen för kreditgivningen och hela handläggningen av ärendet. I den promemoria som upprättats i statsrådsberedningen med anledning av konsfifutionsufskotfets granskning av affären nämns över huvud taget inte SIDA. Regeringen har gjort biståndsfrågan fill en egen angelägenhet och förbigått både biståndsorgan och riksdag. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 8.

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Vissa krediter tid Nicaragua

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Vissa krediter tid Nicaragua

Anf. 104 KURT OVE JOHANSSON (s):

Herr talman! I reservation 8 riktas krifik mot formen för viss kreditgivning till Nicaragua. Den granskning av ärendet som skett har med all önskvärd tydlighet visat att den kritik som riktas mot statsministern och regeringen på denna punkt fullständigt saknar grund.

Moderaterna har också blivit helt isolerade i denna fråga och står ensamma för reservationen. Reservationen är, som jag ser def, ett skolexempel på vad som kan inträffa när man som moderaterna i utskottet här har gjort bygger argumentationen i en granskningsfråga på tidningsuppgifter och infe har kurage aff dra tillbaka ärendet då def visar sig att underlaget inte håller. I så fall får man stå där, som moderaterna nu gör, ensamma, helt isolerade och tillintetgjorda.

Det har under granskningsarbetets gång hävdats, även här i riksdagen, att löften om en kortfristig exportkredit fill Nicaragua skulle ha givits i samband med statsministerns besök där i februari 1984. Av materialet i granskningsbefänkandef framgår faktiskt att någon kortfristig exportkredit över huvud taget inte berördes när statsministern gjorde sitt besök i Nicaragua, och än mindre utlovades.

Trots atf utskottets granskning klart utvisat att några löften om krediter infC' givits under besöket, så fortsätter moderaterna ändå sin kritik. I sin reservation insunerar moderaterna att uttalanden gjorts som vållat problem och missförstånd, som Ove Eriksson här sade. När man tillåter sig sådant, så har man faktiskt inte några större anspråk på aft utskottets granskning av regeringen skall vara någorlunda seriös.

Den 17 maj 1984 fattade regeringen beslut om aft lämna garanfi för en exportkredit om högst 40 milj. kr. för export fill Nicaragua av svenska varor och tjänster. Def finns, herr talman, inte några som helst konstitutionella hinder för regeringen atf fatta eft sådant beslut. Def är ju detta som def är viktigast atf slå fast i debatten, eller menar Ove Eriksson aff beslutet om exportkredit till Nicaragua är ett från konstitutionell synpunkt stridigt beslut. Det skulle vara bra aft få besked på den punkten.

I ett frågesvar här i riksdagen 1984, som gällde exportkrediten till Nicaragua, betonade utrikesminister Lennart Bodsfröm atf Nicaragua befann sig i ett akut nödtillstånd, och eftersom landet infe kunde få kredit på kommersiella villkor bestämde sig regeringen för aft den i def här fallet kunde acceptera eft förslag från Nicaraguas sida aft Nicaragua skulle få använda kommande utfästa biståndsbelopp som borgen för den kredit som skulle upptas. Det finns, herr falman, ingenfing särskilt anmärkningsvärt i detta, och det föreligger infe heller något konstitutionellt hinder för ett sådant ställningstagande. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservafion 9.

Anf. 105 OVE ERIKSSON (m):

Herr talman! Det är riktigt atf vi moderater har blivit ensamma om reservationen, men detta säger i och för sig ingenting om styrkan och riktigheten.

När det gäller det eventuella kreditlöffet kan man naturligtvis konstatera atf uppgift står mot uppgift. Jag sade i mitt första anförande aft granskningen inte har gett något belägg för att något löfte har givits under Palmes besök i Nicaragua, och jag står gärna fast vid detta uttalande. Men vad som tydligen har skett - eftersom det ändå fanns tidningsuppgifter om motsatsen under Palmes besök i Nicaragua - är atf någonting har sagts som kan tolkas så, atf en kredit skulle ges. Det kan vara så, att de nicaraguanska myndigheterna och pressmännen gärna har velat göra denna tolkning.

Vi diskuterar ju inte bara den konsfitutionella sidan utan också administrativ praxis. Regeringsföreträdare har alltså medgivit att det här är fråga om en krokig väg. Utrikesministern har sagt och jag citerar på nytt: "Det är eft administrativt mycket invecklat förfarande." Man kan fråga sig varför detta mycket invecklade förfarande valdes. Det fanns ju andra möjligheter. Varför inte använda de reguljära kanalerna och hänvisa till det bistånd som ändå fanns i en ram, beviljad av riksdagen? Varför inte utnyttja vad som redan hade bifallits?

Nu sade Kurt Ove Johansson att man på Nicaraguas förslag tog det här biståndet i anspråk för garantin. Men detta är inte sanning. Det var faktiskt på svensk sida som man såg möjHgheten att använda Nicaraguas biståndsmedel för garantin. Förslaget kom inte från Nicaragua,

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Vissa krediter tid Nicaragua

Anf. 106 KURT OVE JOHANSSON (s):

Herr talman! Vi har tidigare under debattens gång kunnat konstatera att det finns många slags fobier. Under granskningsarbetets gång - och det gäller inte bara detta ärende - har jag kommit fram till att moderaterna i konstitutionsutskottet måste lida litet grand av sambandsfobi. Det behövs kanske bara en illa underbyggd tidningsartikel för att denna sambandsfobi skall få näring. Genast skenar fantasin iväg hos de moderata ledamöterna i konstitutionsutskottet. De tycker sig se ett samband mellan statsministerns besök i Nicaragua i februari och ett beslut om exportkredit fill samma land.

Att sedan utskottets insamlade underlagsmaterial klart visar att ett sådant samband infe finns hjälper tydligen inte i det tillstånd som moderaterna befinner sig i. Nog måste väl Ove Eriksson erkänna atf det är litet egendomligt aft moderaterna just i detta sammanhang står ensamma med sin reservation. De hade infe ens tillräckligt starka argument för aft få med bröderna i de två andra borgerliga partierna. Jag tycker i och för sig att detta borde ha väckt någon liten eftertanke.

Men på en punkt skall jag ge Ove Eriksson rätt. Det är när han säger att den form som valdes var en krånglig form. Det har undersfrukifs av utrikesministern och def betonades även när vi hade våra utfrågningar med t, ex, Gösta Edgren inför utskottet den 14 mars. Där framhöll han aft det arrangemang som gällde Nicaragua knappast skulle kunna få prejudicerande karaktär eftersom det visade sig i praktiken vara ganska svåradminisfrerat. Men det faktum att den här vägen är svåradministrerad kan inte bilda underlag för konstitutionell krifik riktad mot den sittande regeringen. Alldeles uppenbart har regeringen rätt atf fatta de beslut man i det här fallet

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskningav statsrådens tjänsteutövning m. m.

Vissa krediter till Nicaragua

fattade, Ove Eriksson får infe glömma bort atf def är en konstitutionell debatt som vi för här i kammaren i dag, Aft han sedan vill blanda bort korten och komma med annat visar egentligen bara svagheten i den argumentering som Ove Eriksson presterar och likaså det bräckliga underlag som finns för den moderata reservationen,

Anf. 107 OVE ERIKSSON (m):

Herr talman! Vi lider nog inte av fler fobier än Kurt Ove Johansson och hans socialdemokratiska kolleger i riksdagen. Utan aft ha varit med under de år socialdemokraterna var i oppositionsställning är jag övertygad om aff många av de ärenden som anmäldes fill konstifufionsufskotfet för granskning då grundade sig just på tidningsuppgifter. Det är precis vad som har hänt här. Att vi sedan inte på något sätt har kunnat finna atf regeringen har gett ett löfte i Nicaragua har granskningen visat,

Jagtyckerocksåaff detär viktigt, som vi harsagt i vår reservation, atf inte samtal med representanter för biståndsländer förs i sådana termer att det kan uppstå missförstånd, så atf de tror atf de har fått löfte om nya ökade biståndsramar. Den saken hoppas jag aft Kurt Ove Johansson håller med om.

Sedan vill jag återigen hävda atf vi naturligtvis granskar konstitutionen, men vi granskar också regeringens administrativa praxis. Det är den vi har anmärkt på i detta sammanhang.

Anf. 108 KURT OVE JOHANSSON (s):

Herr falman! Jag tror ändå aft Ove Eriksson lider av långt framskriden sambandsfobi, Det har fakfiskt infe gjorts några uttalanden som på något sätt har förvirrat situationen. Jag utgår ifrån att Ove Eriksson ingående har tagit del av det material som föreligger på det här området. Då bör han ha funnit att regeringen fattade beslut den 17 maj 1984 om aft lämna en garanti för exportkredit om högst 40 milj, kr, för export fill Nicaragua av svenska varor och tjänster. Sedan har det förekommit- det framgår klart och tydligt av def material som utskottet har samlat in - en lång rad diskussioner innan ett avtal slöts, vilket skedde någon gång framemot hösten.

Men det som är viktigast aft konstatera i def här sammanhanget är atf regeringen inte har fattat något beslut som står i strid med de konstitutionella befogenheterna. Jag bestrider också den insinuation som Ove Eriksson försöker föra fram, att någon skulle ha fällt uttalanden om denna exportkredit som skulle kunna missförstås och tas för förhandslöften. Några sådana förhandslöften har inte givits.

Om man tittar igenom materialet från det som skett, inte minst protokollet från den frågedebatt som ägde rum här i riksdagen med utrikesministern, kan man klart dementera alla insinuationer åt det hållet.

Anf. 109 ANDRE VICE TALMANNEN;

Sedan de under avsnittet Vissa krediter fill Nicaragua anmälda talarna nu häff ordet övergår kammaren till aff debattera avsnitt 13 e: Fråga om oljeupphandling i Iran,

Anf. 110 HANS NYHAGE (m):

Herr falman! Av föreliggande handlingar i def ärende som vi nu behandlar, frågan om oljeupphandling i Iran, framgår att riksdagen våren 1982 beslöt atf 4,1 miljoner m"* olja skulle inköpas enligt en särskilt upprättad plan under en femårsperiod. Bl, a, gällde detta inköp av 900 000 m budgetåret 1983/84, Med anledning härav begärde överstyrelsen för ekonomiskt försvar, ÖEF, 1 125 milj, kr, för inköp av denna kvantitet, I budgetpropositionen 1983 föreslog emellertid regeringen med hänsyn till den sjunkande oljekonsumtionen och det stafsfinansiella läget aft endast 600 000 m skulle köpas. Riksdagen beslutade i enlighet härmed,

ÖEF erhöll rnedel för inköp av den angivna kvantiteten olja och fick senare besked om att regeringen önskade aff inköpet skulle fördelas så atf en större del skulle köpas från Iran och resten från Nigeria eller Algeriet, Köpet från just Iran sammanhängde med syftet att utveckla handeln mellan de båda länderna.

Verkligheten visade emellerfid redan under hösten 1983 atf en ytterligare reducering av oljeinköpet borde äga rum. Inom ÖEF stod def klart aft det borde ifrågasättas om köpet över huvud taget skulle komma till stånd. Något beställningsuppdrag till Svenska Petroleum gavs därför infe, I november 1983 begärde ÖEF besked av regeringen om ärendets fortsatta handläggning. Regeringen lämnade emellerfid ÖEF:s skrivelse utan avseende, vilket ÖEF tolkade så atf köpet skulle fullföljas. En viss kvantitet olja inköptes också från Algeriet och lagrades delvis i Brofjorden,

I proposition 1983/84:110 föreslog regeringen att den stafliga oljeregleringen skulle omfatta 2,7 miljoner m' olja, vilket innebar en minskning av det befintliga lagret med 0,6 miljoner m*. Detta blev riksdagens beslut. För ÖEF var det naturligt atf anmäla att inköpet av oljan från Iran inte skulle fullföljas.

Trots sitt eget beslut om utförsäljning av redan lagrad olja föreskrev regeringen att köpet med Iran skulle fullföljas, varvid skulle eftersträvas att upphandlingen genomfördes fill konkurrenskraftiga priser. Något som helst behov av denna olja förelåg således infe. Därest köpet förverkligades skulle utförsäljningen av olja omfatta 1,2 miljoner m''.

Av utfrågningen av generaldirektör Gunnar Nordbeck i ÖEF inför konstitutionsutskottet framgår med all tydlighet atf listpriset på olja i Iran låg avsevärt högre än priset på spofmarknaden. Inköpet skulle därför åsamka Sverige en förlust på minst 10, kanske 20, milj, kr. Det ligger alltså en omöjlighet i atf förena detta oljeinköp med kravet aft det skall ske på affärsmässiga grunder.

Herr talman! Regeringen fick således på ett relativt tidigt stadium budgetåret 1983/84 besked om aft något behov av en oljeupphandling på 600 000 m'' olja Inte förelåg. Regeringen föreslog själv atf från def redan befinfliga lagret av olja skulle utsäljas 600 000 m. Regeringen fick därfill klara besked om atf köp av olja i Iran för atf därefter sälja den vidare skulle åsamka Sverige betydande förluster och atf detta var helt oförenligt med kravet på köp på affärsmässiga grunder.

Trots dessa klara fakta vidhåller regeringen aft köpet skall verkställas. Inte

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskningav statsrådens tjänsteutövning m. m.

Fråga om oljeupphandling i Iran

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Fråga om oljeupphandling i Iran

ens det förhållandet atf köpet ännu inte kunnat komma till stånd har lärt regeringen någonting. Det är sannerligen inte underligt atf det är som def är i Sverige på det ekonomiska området med chockhöjningar av räntan och panikpaket till förfång för framför allt löntagare och pensionärer.

Det finns således all anledning för riksdagen att rikta kritik mot regeringens handläggning av detta ärende. Med det anförda yrkar jag bifall till reservation 9,

Anf. 111 SVEN-ERIK NORDIN (c):

Herr talman! Det kan inte vara särskilt muntert att leda överstyrelsen för ekonomiskt försvar och samtidigt försöka hänga med i regeringen Palmes handelspolitiska turer. Som Nyhage nyss påpekade ville ÖEF få ett besked i frågan: Skall vi verkligen köpa mer olja, och det från Iran, när vi nu måste sälja olja? Inget svar. Regeringen förde nämligen andra handelsförhandlingar med Iran, och tanken var väl atf oljan skulle smörja de affärerna.

Vi fortsätter fram till för eft år sedan, början av mars 1984, Då sade regeringen att man skulle sälja ut 1,2 miljoner m-* olja. Bara några veckor senare, den 29 mars, bestämde regeringen aft oljeköpet i Iran ändå skulle fullföljas, av handelspolitiska skäl eller, för att citera def precis som det står, "med hänsyn fill de handelspolitiska bindningar som föreligger i ärendet". Affärer av den typen är ju rena rama Ebberöds bank!

Kanske är det så att det dessutom finns en koppling mellan Iranoljan, Palmes fredsförhandlingar mellan Irak och Iran och Algerietaffären, som vi diskuterade för en stund sedan. Vissa personsamband finns där- det medgav Palme själv när vi hade det här uppe vid utfrågningen i konstitutionsutskottet.

Det här är, herr talman, ett nytt exempel på vilket trassel som uppstår när en regering försöker sitta på en massa stolar samtidigt, rycka i en massa trådar och på en öch samma gång bedriva polifik, handelspolifik och affärer. Det går tydligen inte ihop.

Vad vi kan notera är aft regeringens beslut att köpa mer olja inte stämmer med riksdagsbeslutet. Beslutet som sådant var dessutom ekonomiskt galet. Sedan har de här affärerna lyckligtvis inte safts i verket, men def är snarare fur än skicklighet.

Detta gör, herr talman, atf man inte kan underlåta att rikta kritik mot regeringen på den här punkten. Jag yrkar därför bifall fill reservafion nr 9,

Anf. 112 LARS ERNESTAM (fp):

Herr falman! Som tidigare talare sagt uttryckte överstyrelsen för ekonomiskt försvar, mot bakgrund av aft beredskapslagren för olja kraftigt skulle minska, tveksamhet om köp av en ny kvantitet på 600 000 m\

Regeringsbeslut den 29 mars 1984 fastlägger att Iranoljan skall inköpas trots lagerminskningen, och det finns starka skäl att anföra kritik mot regeringen för det beslutet.

Att statliga organ medverkar vid s, k, motköp är i och för sig ingen ny företeelse, Def som i det här sammanhanget är anmärkningsvärt och som

skiljer frågeställningarna här från tidigare ställningstaganden är det nya lagerläget. Beredskapslagren skall minska, och av utfrågningen med generaldirektör Gunnar Nordbeck framgår att försäljningar måste göras av en volym som inkl, den nya kvantiteten uppgår till inte mindre än 1,7 miljoner m-*. Eftersom oljan måste säljas vidare innebär det atf det finns stora risker för att staten kommer att göra förluster. Ju större kvantitet som skall placeras, ju större är förlustriskerna.

Jag vill i det här sammanhanget nämna, även om det inte framgår av granskningsbetänkandet, att regeringen parallellt också förbereder övergång till blyfri bensin. Beredskapslagren har därvid framhållits såsom ett hinder för en snabb övergång, vilket vi från folkpartiet vill ha. I det långa perspektivet behöver beredskapslagren givetvis förnyas och få en annan sammansättning. Det kan vara ytterligare eft skäl för att det nu är olämpligt att genomföra den helt motstridande ordergivning om inköp och försäljning som har gällt i detta ärende. När lagren skall dras ner och förändras, är det orimligt att köpa så stora kvantiteter. Det råder stort överskott på spöt-marknaden. Om motköp skall göras, borde regeringen ha nyttjat andra myndigheter eller träffat överenskommelse med företag som kan nyttiggöra sig oljan.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 9.

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Fråga om oljeupphandling i Iran

Anf. 113 KURT OVE JOHANSSON (s):

Herr talman! I reservation nr 9 riktas krifik mot regeringen gällande viss oljeupphandling i Iran, Det kanske mest intressanta med denna fråga är att den oljeaffär med Iran som regeringen kritiseras för ännu inte har kommit till stånd. Skälet härtill är bl, a, att godtagbara kommersiella villkor hittills inte har kunnat uppnås. Att en eventuell upphandling skall ske på kommersiella grunder har bestämts av regeringen,

Sven-Erik Nordin sade att han tyckte att Gunnar Nordbecks arbete i ÖEF skulle vara ganska tråkigt under Palmeregeringen, Gunnar Nordbeck var faktiskt i utskottet på utfrågning, Ingenfing tydde emellertid på att han tyckte att jobbet var tråkigt. Tvärtom var ju utfrågningen av Gunnar Nordbeck väldigt inspirerande. Det framgår väl av utfrågningen aft han tydligen är mycket intresserad av sina arbetsuppgifter:

Sedan lyckades Sven-Erik Nordin även med konststycket att försöka sammanbinda oljan i Iran, som det ännu inte har träffats något handelssluf om, med Palmes fredsförhandlingar. Det är kanske det mest fantastiska samband som vi har hört talas om här i dag. Det tyder på att den sambandsfobi som jag pratade om tidigare är en smittsam sjuka bland borgerliga politiker. Nu har tydligen även Sven-Erik Nordin drabbats kraftigt av denna egendomliga fobi, som vi har sett exempel på tidigare under denna dag.

Det som gör reservationen ännu mera anmärkningsvärd är att utskottets granskningsmaterial klart utvisar att de handelspolitiska bindningar som skett i denna fråga har gjorts inom ramen för av riksdagen fattade beslut. Våren 1983 beslöt nämligen riksdagen på förslag av regeringen att 600 000 m''

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Fråga om oljeupphandling i Iran

råolja skulle köpas fill eft beräknat belopp av 943 milj, kr, I regleringsbrevet för 1983/84 erhöll Överstyrelsen för ekonomiskt försvar 943 milj, kr, för nämnda kvantitet råolja.

Kort tid därefter meddelade regeringen önskemål om aft 440 000 m"* skulle inköpas från Iran, Skälen till atf en del av oljan skulle köpas i Iran var handelspolitiska. Våren 1983 hade diskussioner förts i syfte att utveckla handeln mellan Sverige och Iran, Utfästelser gjordes då för aff i någon mån utjämna det svenska handelsöverskoftet gentemot Iran, Köpen skulle genomföras som en motköpsaffär.

Regeringens uttalade önskemål om aft överstyrelsen skulle köpa en viss kvantitet olja från Iran var ingenting konstigt i sig. Upprinnelsen till detta finns att söka, enligt vad statssekreterare Carl-Johan Åberg uppgivit inför utskottet, under åren kring 1980 när den dåvarande borgerliga regeringen styrde över en betydande del av överstyrelsens uppköp av olja till Iran,

Att regeringen villkorade en s, k, motköpsaffär är heller inte vare sig egendomligt eller anmärkningsvärt. En fidigare borgerlig regering hade handlagt eft motsvarande ärende på def sättet.

Riksdagen beslöt våren 1983 aft ÖEF:s oljeupphandling skulle fortsätta. Det var innebörden av riksdagsbeslutet. Regeringen fick riksdagens uppdrag atf fullfölja beslutet, eft uppdrag som helt följdriktigt lades på överstyrelsen sommaren 1983, I Iran fick man därefter besked om en svensk upphandling av olja. Det har framgått vid utfrågningen av statssekreterare Carl-Johan Åberg inför utskottet, att detta noterades av iranska utrikesdepartementet som ett åtagande från svensk sida och aft det låg ett svenskt regeringsbeslut bakom.

Det bör också slås fast aft det vid denna tidpunkt inte fanns några tvivel om atf ÖEF behövde olja.

Som fidigare nämnts, skulle upphandlingen ske som en kompensafionsaf-fär och genomföras.på ett sätt som en tidigare regering hade fillämpat vid handläggning av eft motsvarande ärende, I praktiken, visade sig detta inte vara alldeles problemfritt.

När den nuvarande regeringen synade de fidigare affärerna i sömmarna, visade det sig atf de uppköp som tidigare hade skett på uppdrag av en borgerlig regering hade gjorts på ett sätt som var oacceptabelt för den nuvarande regeringen, Motköpen hade skett med hjälp av ett privat företag, som hade debiterat de exportörer som hade fått favörer av dessa uppköp en avgift, men den hade inte hamnat hos staten utan hade stannat hos det privata företaget. Ur konstitutionell synpunkt hade det säkerligen varit mer intressant att granska detta förhållande. Den nuvarande regeringen skall snarare ha beröm än kritik för att den satte stopp för den sortens affärer.

Den problemafik som jag här har beskrivit medförde aff regeringen fick fatta ett nytt beslut. Man fick helt enkelt upphäva kopplingen fill def privata motköpsföretaget och förvandla upphandlingen till en s, k, rak oljeaffär. Till följd av den tidsmässiga fördröjning som därmed uppkom, vilken sammanföll med tveksamhet om oljan behövdes, föreskrev regeringen atf uppköpet skulle ske på eft sådant sätt atf man vid en återförsäljning inte skulle behöva

registrera några förluster. De kammarledamöter som i sina inledningsanföranden har förf resonemang om förlust eller inte förlust kan ju lägga på minnet att regeringen har gjort en sådan föreskrift. Och jag vill än en gång betona, herr falman, aft def kanske mest intressanta med det här ärendet är atf oljeuppköpef som vi nu diskuterar faktiskt inte har ägt rum. Det har ännu infe gått atf åstadkomma detta köp på kommersiellt acceptabla villkor.

Sammanfattningsvis visar utskottets granskning ingenfing annat än atf regeringen handlat helt i enlighet med def riksdagsbeslut som fogs 1983, Nu riktar reservanterna kritik mot regeringen för detta och tycks mena att regeringen borde ha struntat i riksdagens beslut. Ni måste väl i ärlighetens namn ändå medge, att det är litet bakvänt att rikta en konstitutionell anmärkning mot atf regeringen följer riksdagens beslut, Atf sedan utvecklingen gick åt ett håll som riksdagen inte fullt ut kunde förutse vid sitt ställningstagande våren 1983 ändrar ingenting därvidlag.

Med sin reservafion visar reservanterna bara hur lättvindigt man tar den konstitutionella granskningen och delar ut sina anmärkningar mot en regering som följer riksdagens beslut.

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m.m.

Fråga om oljeupphandling i Iran

Anf. 114 HANS NYHAGE (m):

Herr talman! Kurt Ove Johansson bör ha klart för sig aft regeringen kritiseras för handläggningen av hela frågan. Regeringens beslut är klart motstridiga och inkonsekventa, Kurt Ove Johansson hänvisar till riksdagens beslut och anser sig finna stöd där för regeringens handlande, men verkligheten är ju den att helt andra förutsättningar uppstod under hösten 1983 än de som rådde.när riksdagen fattade sitt beslut på våren 1983, Självfallet är det regeringens skyldighet att ta hänsyn till dessa förändrade förutsättningar och redovisa detta inför riksdagen och således infe handla som om ingenfing hänt.

Nu har regeringen handlat stick i stäv med vad den borde göra, och def är detta vi kritiserar. Klart står alltså alltjämt aff vi skall köpa olja som vi infe behöver på forlusfmässiga grunder. Inte ens det förhållandet atf detta köp inte går att fullfölja på de affärsmässiga grunder som regeringen själv har föreskrivit får regeringen att ändra inställning i frågan.

Anf. 115 SVEN-ERIK NORDIN (c):

Herr talman! När man lyssnar fill Kurt Ove Johansson grips man av stor beundran för aff def är möjligt att ta på sig så rosenskimrande glasögon när man skall försvara att regeringen har handlat galet. Han ser bara nöjda och glada generaldirektörer runt omkring sig. Han förgäter totalt atf överstyrelsen för ekonomiskt försvar - som leds av en styrelse i vilken det finns socialdemokrater - var med på atf man skulle gå fill fegeringen och fråga, om def verkligen var nödvändigt atf göra en sådan konstig affär. Den läsningen rekommenderar jag Kurt Ove Johansson,

Sedan slår han sig för bröstet och säger atf affären ju ännu infe är gjord och att den naturligtvis bara skall göras om det är ekonomiskt klokt. Jag vill notera två saker. Affären är inte gjord därför att det infe är möjligt aff göra

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Fråga om oljeupphandling i Iran

någon ekonomiskt gynnsam affär. Då, Kurt Ove Johansson, kommer nästa fråga in i bilden. Bakgrunden till regeringsbeslutet i mars var ju att det fanns en handelspolitisk koppling, och nu frågar jag: Vad är det för viktiga exportaffärer som vi har gått miste om på grund av att den här oljan inte går att köpa fill ett ekonomiskt bra pris? Kan vi få ett svar?

Anf. 116 LARS ERNESTAM (fp):

Herr talman! Det finns ingen bra parallell, Kurt Ove Johansson, till tidigare motköp, eftersom ordergivningen i det här fallet går helt kors och tvärs,

Kurt Ove Johansson tog upp de frågeställningar som gäller det förhållandet att köpet inte har kommit till stånd. Nu granskar ju konstitutionsutskottet regeringens beslut, och regeringen har beslutat om att köpet skall göras. Är def så - när nu Kurt Ove Johansson går in så starkt på detta atf köpet inte kommit till stånd - atf regeringen tänker återkalla eller ändra sitt beslut, skulle det vara motiverat att ta upp den aspekten. Men regeringens beslut är fattat. Det är det beslutet vi granskar.

Anf. 117 KURT OVE JOHANSSON (s):

Herr talman! Det är riktigt, herr Ernestam, att regeringens beslut är fattat, efter ett beslut som riksdagen fattade 1983, Det var def som jag försökte hävda så gott jag kunde i mitt anförande: att regeringen inte har gjort något annat än följt vad riksdagen har beslutat om. Det som är så fantastiskt är att Ernestam med sina borgerliga bröder i utskottet riktar konstitutionell anmärkning mot en regering som följer riksdagens beslut, Def är precis detta Ernestam tydligen nu börjar förstå.

Sedan tycker jag att om man tar sig tid och sätter sig ner och läser igenom den borgerliga reservationen 9, finner man att den på åtminstone en punkt är helt missvisande. Jag vet inte om det är medvetet eller om det är fråga om felskrivning. Där står att läsa aft riksdagen våren 1983 beslutade om att den statliga råoljelagringen skulle minska. Jag säger att detta inte är korrekt. Riksdagen beslutade våren 1983 att med ändring av riksdagsbeslutet från 1982 i stället för 900 000 kubikmeter råolja för budgetåret 1983/84 inköpa 600 000 kubikmeter råolja genom överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Detta är, mina herrar, inte detsamma som ett. beslut om att minska råoljelagringen, än mindre att vissa kvanfiteter, som det står i reservationen, skulle utförsäljas. Förslaget om aft minska råoljelagringen genom viss utförsäljning presenterades i proposifion 1983/84:110,

Man kan alltså inte helt frigöra sig från tanken aft den gemensamma borgerliga reservationen i hög grad bygger på det enkla faktum att reservanterna inte har riktigt klart för sig i vilken ordning de olika riksdagsbesluten har fattats, detta trots att vi i utskottet bemödat oss om att på ett pedagogiskt sätt, vill jag påstå, framställa själva sakförhållandet.

Till sist skulle jag vilja säga till Sven-Erik Nordin att problemet är om vi med en bibehållen trovärdighet och utan negativa konsekvenser för svensk export kan ta tillbaka det åtagande som gjorts sommaren 1983, Men

konklusionen av den diskussion som vi fört här i dag, och det är detta som är intressant från konstitutionell utgångspunkt, är atf regeringen har handlat på grundval av riksdagens beslut. Det visar def underlagsmaterial som tagits fram. Jag hävdar, även om ni hävdar motsatsen, aft def är precis vad en regering skall göra - rätta sig efter de beslut som riksdagen fatfar,

Anf. 118 HANS NYHAGE (m):

Herr falman! Def fantastiska, för atf använda Kurt Ove Johanssons ord, i den här frågan är aff regeringen infe accepterar atf helt andra förutsättningar förelåg hösten 1983 än när riksdagen fattade sitt beslut våren 1983, Def tyder sannerligen inte på någon handlingskraft hos en regering som infe inser att den har en skyldighet aff rätta sig efter en klar och otvetydig verklighet och ge riksdagen besked härom.

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskningav statsrådens tjänsteutövning m. m.

Fråga om oljeupphandling i Iran

Anf. 119 LARS ERNESTAM (fp):

Herr falman! Om jag uppfattar Kurt Ove Johansson rätt talar han om manliga reservanter här. Jag vill bara påpeka aft def finns både manliga och kvinnliga reservanter i konstifufionsufskotfet.

Är det inte så, Kurt Ove Johansson, aft en regering måste ta hänyn till reella förhållanden? Vi har väl en regering för atf leda landet och vidta de förändringar som därvid är påkallade,

Anf. 120 KURT OVE JOHANSSON (s):

Herr falman! Det finns kanske anledning att göra Hans Nyhage uppmärksam på atf def fakfiskt är regeringen som i propositioner föreslagit förändrade förhållanden när def gäller oljelagringen. Detta är ju ingenting som herr Nyhage eller hans partikamrater kommit med. Om man skall utgå från vad Hans Nyhage här har sagt, skall väl detta tolkas som ett utomordentligt bevis för aff vi nu fått en handlingskraftig regering.

Vi diskuterar alltså en oljeupphandling i Iran som infe skett - och så får jag en replik från Lars Ernestam, där han gör mig uppmärksam på aff def också finns kvinnliga reservanter! Dessa borgerliga kamrater i riksdagen pratar så ofta om jämlikhet, men det är intressant atf konstatera atf när def gäller att fala för reservafionen mönstrar de bara manliga reservanter. För atf knyta an till Karin Ahrland vore det kanske skäl atf fundera över om man inte en sådan här gång - eftersom man gör detta fill en replik - eftersträva aft åstadkomma jämställdhet också i debatterna.

Men för atf återknyta till ärendet är def intressant aft ingen av de borgerliga ledamöterna har bestritt mitt påstående om felaktigheten i reservafionen. Jag vet ju att alla fre är läskunniga, Def är bara atf slå upp s, 63 i utskottets betänkande och läsa de första meningarna i reservafion 9, så skall ni se att ni har skrivit något som inte står i överensstämmelse med verkligheten. Jag konstaterar aff detta kanske infe var medvetet utan aff det är bristande kunskap som gör aft ni har hamnat där ni hamnat.

Jag yrkar avslag på reservation 9,

7 Riksdagens protokoll 1984/85:148-149

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Fråga om oljeupphandling i Iran

Anf. 121 HANS NYHAGE (m):

Herr talman! Det anmärkningsvärda är aff samma regering som beslutar atf sälja ur befintliga lager avser aft köpa samma kvantitet, i full vetskap om aff detta köp skulle medföra förluster för Sverige,

Anf. 122 LARS ERNESTAM (fp):

Herr talman! Jag skall avsluta denna debatt genom aft hänvisa till den utfrågning som förekommit med generaldirektören. Han har t, o, m, bekräftat att det var fråga om försäljning av 1,7 miljoner kubikmeter,

Anf. 123 KURT OVE JOHANSSON (s):

Herr talman! Låt mig läsa högt för Lars Ernestam från det material vi har fått. Jag citerar av det svar som generaldirektör Gunnar Nordbeck gav inför utskottet: "Riksdagen beslutade på våren 1983 aft vi skulle köpa 600 000 m-' råolja, I regleringsbrevet fick vi pengar för detta, och via Dahlsfen fick jag veta hur regeringen önskade atf köpet skulle ske. På sommaren 1983 var def ingen, vare sig i industridepartementet eller i överstyrelsen, som bedömde att vi skulle hamna i den situationen atf vi i stället skulle sälja."

Detta är ju def intressanta. Jag vidhåller, Nyhage och Ernestam, att vad regeringen gjort är att man fullföljt riksdagens beslut. Def fantastiska är atf ni i er reservafion hävdar atf man nu skall rikta anmärkning emot regeringen därför aft den följt riksdagens beslut. Ni måste ju i ärlighetens namn erkänna aff detta ur konstitutionell synpunkt är ganska fantastiskt.

Anf. 124 LARS ERNESTAM (fp):

Herr talman! Eftersom Kurt Ove Johansson fog upp hearingen med generaldirektör Gunnar Nordbeck skall jag bara referera något av vad han sade:

"Till aft börja med rriåste jag göra en komplettering. Det är riktigt att def mot bakgrund av riksdagsbeslutet på våren 1984 var 1,2 miljon som skulle säljas, men sedan har riksdagen i höstas fattat ytterligare ett beslut om ännu mer utförsäljning. Enligt beslutet i höstas skall vi sälja 1,7 miljon m-'. Detta visar hur snabbt vårt behov av olja minskar. Som situationen är i dag skall vi alltså sälja 1,7 miljon m" råolja.

Jag skulle vilja uttrycka det så, aff blir vi tvingade att fa in Iranolja och pumpa in den i Brofjorden, får vi kostnader för det. Då blir det naturligtvis problem att sälja ut den oljan tillsammans med de 1,7 miljonerna. Dessutom får vi kostnader för utpumpningen."

I och med detta är debatten avslutad för min del.

Anf. 125 ANDRE VICE TALMANNEN:

Sedan de under avsnittet Fråga om oljeupphandling i Iran anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren till aff debattera avsnitt 13 f: Viss uppdragsutbildning för Iran.

Anf. 126 BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr falman! Genom eft olyckligt och ur saklig synpunkt synneriigen illa underbyggt beslut har socialdemokraterna och moderaterna här i riksdagen bestämt aft tandläkärhögskolan i Malmö skall läggas ned. Därmed berövas hela den södra utbildningsregionen all grundläggande utbildning på detta viktiga område.

Från högskolans och universitetets sida har man gjort betydande ansträngningar för att åtminstone kunna rädda en del av den avancerade specialistutbildning och forskning som förekommer vid högskolan. Dessa ansträngningar är naturligtvis i hög grad lovvärda. Om de lyckas innebär def aff åtminstone något blir kvar och atf uppbyggda resurser och en del av den eminenta kompetens som finns på området kan utnyttjas.

Ett uppslag som vuxit fram efter kontakter mellan företrädare för regeringen och den iranska staten har dock med all rätt stött på stark opposition från berörda inom högskola och universitet. Det gäller planerna på atf utbilda bl. a. tandläkare - även läkare har varit på tal - åt den iranska staten. Def finns all anledning aft ta denna opposition på djupt allvar. Regimen i Iran är en förtryckarregim, som utövar terror mot den egna befolkningen. Eff led i denna terror har varit atf förfölja alla oliktänkande. Detta har infe minst drabbat intellektuella av alla kategorier. Bl. a. har tusentals läkare och tandläkare avrättats eller tvingats gå i landsflykt. Den tilltänkta utbildningen av tandläkare skulle således innebära att vi ställer upp för aft ersätta de avrättade eller förjagade regimkritikerna med utbildade anhängare ay den sittande regimen. Detta kan infe accepteras.

Företrädare för centern och folkparfiet har här i riksdagen i olika sammanhang tagit upp dessa frågor och krävt aff planerna på utbildning av iranska tandläkare skall avbrytas. Regeringen har dock inte velat göra något som helst uttalande i denna riktning. Man skyller på aff det ännu infe varit en regeringsfråga i formell mening. Utrikeshandelsminisfer Hellström har i kammaren t. o. m. sagt att han ser på denna fråga enbart ur rent kommersiell synpunkt. Detta är verkligen oroande.

Utskottet har nu granskat vad som hitfills har förekommit i frågan. I utskottets skrivning förekommer inga uttalanden av den bryska natur som ufrikeshandelsministern gjort. Utskoffef noterar i stället atf det i olika sammanhang påtalats aft det med hänsyn fill rådande förhållanden i Iran kan ifrågasättas om den svenska staten bör medverka fill utbildningsinsatserna i fråga. Utskottet förutsätter aff regeringen med uppmärksamhet följer frågan. Denna försiktiga men dock kritiska attityd även från majoritetens sida har gjort atf vi som är mycket starkt kritiska har avstått från aft reservera oss.

I ett särskilt yttrande som är gemensamt för centern, folkpartiet och vänsterpartiet kommunisterna deklarerar vi dock helt klart aft utbildningen inte bör komma fill stånd. Def är vår bestämda uppfattning att planerna på utbildningen av iranska tandläkare skall avbrytas. Detta skulle utöver vad jag fidigare sagt också vara en vikfig markering av Sveriges ogillande av def sätt på vilket den iranska regimen behandlar sina egna medborgare. Skulle det

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskningav statsrådens tjänsteutövning m. m.

Viss uppdragsutbildning för Iran

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Viss uppdragsutbildning för Iran

visa sig att planeringen fullföljs kommer vi självfallet atf fa upp frågan på nytt här i riksdagen.

Anf. 127 JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr falman! Vpk, liksom mittenparfierna, motsatte sig beslutet om nedläggning av tandläkärhögskolan i Malmö, Vi har därför inget ansvar för den pressade situation som där har uppstått.

Vad gäller den fråga som behandlas under detta avsnitt måste enligt vår mening utgångspunkten vara atf människor som har atf arbeta i hälsovårdsyrken måste vara beredda att godta de humanistiska principer som är internationellt vedertagna för människor som arbetar inom sådan verksamhet.

Ett av de karaktärsdrag som kännetecknar den iranska regimen är aft den av sina läkare och tandläkare kräver en typ av lojalitet med staten som är oförenlig med dessa humanistiska principer för hälsovårdsarbefef. Människor som hävdar dessa principer fängslas, avrättas eller drivs ut över landets gränser.

Med utgångspunkt i dessa förhållanden är vi av den bestämda uppfattningen att utbildning av iranska studerande på den iranska statens vägnar eller enligt avtal med den iranska staten infe bör komma fill stånd här i Sverige,

Jag kan i övrigt instämma i def som i detta ärende har yttrats av Bertil Fiskesjö,

100

Anf. 128 YNGVE NYQUIST (s):

Herr talman! De båda fidigare talarna under denna rubrik har uttalat sitt missnöje över atf tandläkärhögskolan i Malmö skall läggas ned eller utbildningen där reduceras. Jag skall infe delta i den diskussionen. Det är ett avslutat kapitel.

Vad vi i dag har aft resonera om är den uppdragsutbildning för Iran som har varit aktuell inom vårdområdet. Vi för här en debatt trots aft vi är överens i utskoffef och trots aff det inte har fattats något regeringsbeslut i denna fråga.

Bakgrunden är följande: 1983 kom def från Iran en förfrågan om teknisk utbildning i Sverige. Denna förfrågan ledde dock inte till någonfing.

För drygt eff år sedan, under våren 1984, gjorde Iran förfrågningar om utbildningar inom vårdområdet. SwedeHealfh AB, som ägs av Landstingsförbundet, undersökte möjligheten att anordna sådan utbildning. Efter en tid gjorde också det halvstatliga företaget Swedec International AB en liknande undersökning. Def blev så småningom det senare företaget som fick fortsätta detta utredningsarbete. Det fanns då förutsättningar för atf avge en offert på området.

Från Irans sida meddelades emellerfid aff man infe var beredd att fortsätta dessa diskussioner förrän 1985. Under fiden har Iran skaffat sig erbjudanden från de båda tyska staterna, Österrike och Belgien.

Så ligger def till i denna fråga. Man har alltså ännu infe kommit fram till ett avgörande. Och framför allt föreligger def infe - def vill jag upprepa - något

regeringsbeslut. Följakfligen finns def heller inget aff granska, vilket utskoffef var överens om. Därför tycker jag infe aft denna debatt är särskilt nödvändig.

Anf. 129 JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Jag vill i någon mån bestrida det sista påståendet. Planerna var ändå så pass långt framskridna och reaktionerna mot dessa diskutabla planer så pass starka aft jag tror det är nytfigt ifall man i olika sammanhang, inte minst här i riksdagen, betonar aft detta från politiska och humanistiska utgångspunkter icke är acceptabelt.

Anf. 130 YNGVE NYQUIST (s):

Herr falman! Def har ansetts att Sverige skall ägna sig åt aff bedriva viss tjänsteexport, och utbildning är naturligtvis en form av tjänsteexport. Om vi då har en möjlighet och, som i det här fallet, t, o, m, en ganska stor kapacitet för atf erbjuda en utbildning, kan def ifrågasättas om vi inte skall ta chansen när ett tillfälle ges.

Jag kan dela Jörn Svenssons synpunkter när han säger att vi skall handla efter humanistiska principer på det här området, men ibland kan det vara svårt atf iaktta både affärsmässiga principer och humanistiska principer och att göra det på ett godtagbart sätt.

Nu har vi ju inte ställts inför def problemet ännu, eftersom man inte har kommit fram fill något avslut. Och framför allt: Def föreligger inte något regeringsbeslut, och därför har vi egentligen ingenting aft ta fasta på i det här ärendet,

Anf. 131 BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr falman! Jag vill till def som har sagts bara göra ett kort tillägg. Visst har det förekommit kontakter mellan regeringen och den iranska staten! Infe mindre än tre statssekreterare har varit inblandade i förberedande resonemang. Frågan har alltså behandlats, om inte direkt på stafsrådsnivå, så på kanslihusnivå.

Jag tror def är väldigt viktigt atf def avges opinionsyttringar från riksdagen, så aft de som nu har att handlägga frågorna verkligen inser att det kommer att resas ett mycket kraftigt motstånd, infe bara från dem som är närmast berörda - vi vet ju genom inlägg i pressen och genom brev som vi har fått från dem som skall ha hand om undervisningen aft de infe vill ha med verksamheten att göra - utan också från ledamöter av riksdagen.

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Viss uppdragsutbildning för Iran

Anf. 132 YNGVE NYQUIST (s):

Herr talman! Jag skall inte alls förneka atf det har förekommit kontakter på statssekreterarnivå mellan departementen. Men detta har i och för sig inte lett till några formella beslut.

Man måste ställa frågan: Skall vi först inrätta eft företag för tjänsteexport och sedan hindra detta företag från atf arbeta? Jag ser inte rikfigt logiken i detta.

101

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskningav statsrådens tjänsteutövning m. m.

Jag erinrar mig atf Berfil Fiskesjö i eft tidigare inlägg i debatten sade aff def är viktigt att vi ser till att debatten får rimliga proportioner. Def borde kunna gälla också för den här frågan. Jag tycker infe aff det är atf iaktta rimliga proportioner om man diskuterar def här ärendet alltför ingående, eftersom det infe - jag upprepar def - har varit föremål för något regeringsbeslut.

Anf. 133 ANDRE VICE TALMANNEN:

Sedan de under avsnittet Viss uppdragsutbildning för Iran anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren till att debattera avsnitt 15: Beslut om laddning av kärnkraftsreakforer.

Beslut om laddning av kärnkraftsreaktorer

102

Anf. 134 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr falman! Beslutet aft ladda de två sista reaktorerna i def svenska kärnkraffsprogrammet har lika litet som besluten om fidigare laddningar från den sjunde reaktorn och framåt tillräckligt stöd i de lagar som stiftats för detta ändamål. Def var lika felaktigt atf ladda dessa två reaktorer med stöd av den nya kärnsäkerhefslagen som def var att ladda reaktorerna 7-10 med stöd av den dåvarande villkorslagen. I ingetdera fallet har framställningarna från kärnkraftsindusfrins sida uppfyllt villkoren vare sig i den nuvarande kärnsäkerhetslagen eller i den gamla villkorslagen.

Om vi lämnar den föregående laddningskarusellen därhän och ägnar oss åt de två laddningar som detta avsnitt av konsfifutionsufskottefs betänkande behandlar, kan vi konstatera att kärnsäkerhetslagen formulerar två krav för att laddning av reaktorer skall kunna tillåtas. Det skall visas att def finns en metod för tillfredsställande hantering och slutlig förvaring av det använda bränslet och det radioaktiva avfallet. Def andra kravet är aff def finns ett program för forskning och utveckling som visar att det radioaktiva avfallet kan slutförvaras på eff säkert sätt.

Def står icke i mänsklig förmåga aff göra några sådana utfästelser - det är ingen som ännu vet om en säker slutförvaring är möjlig. Därför bygger hela detta beslut på lösan sand. Jag tillhörde själv den utredning som förberedde denna lag. I lagen har man försökt mjuka upp formuleringarna, och def har blivit en glidande lagtext. Men icke desto mindre står det atf man skall visa atf def finns en säker metod! Och det kan man infe visa.

Vill man följa lagen, kan man infe ladda några nya reaktorer. Därför är def naturligtvis ett lagbrott atf ladda reaktorerna - inte ens som denna lag är skriven är detta godtagbart.

Dessutom tillkommer i detta fall - vilket var en av anledningarna till denna anmälan fill konstitutionsutskottet - atf tunga remissinstanser utdömt KBS-3-metoden, som denna ansökan avsåg, Def har enligt vår uppfattning regeringen infe tagit tillräcklig hänsyn till.

Det hade naturligtvis också varit möjligt att uppskjuta dessa laddningar och inte bryta mot stiftade lagar, om man hade haft den polifiska viljan, som det brukar talas så mycket om.

Vi anser alltså att regeringsbeslutet om laddning inte uppfyller lagens

villkor. Expertis och reriiissinsfanser anser infe heller atf KBS-3-mefoden är fillräckligt.genomarbetad.

Det är beklagligt atf def i utskottet inte gått att få gehör för dessa synpunkter. Framtiden får gé besked om huruvida denna metod är så säker som man påstår, och forskning och utvecklingsverksamhet får visa om man fatfat ett riktigt beslut.

Med detta, herr falrrian, ber jag att få yrka bifall fill vår reservation vid detta avsnitt.

Anf. 135 BENGT KINDBOM (c):

Herr talman! Under avsnitt 15 behandlas regeringens beslut att ge laddningstillstånd för atomkraffaggregaten Forsmark 3 och Oskarshamn 3. Vpk, som anmält denna fråga, har redovisat vilka punkter i regeringsbeslutet som kritiseras och på vilka grunder def sker.

Från centerns sida har vi fill betänkandet fogat ett särskilt yttrande som klargör vår inställning.

Tillstånden atf ladda de två aggregaten har meddelats med stöd av lagen om kärnteknisk verksamhet; Begränsningen av möjligheterna aft ladda atomkraftaggregat är avhängig av denna lagstiftning, och när. nu riksdagen har godtagit lagen har regeringen att inom dessa ramar fatta beslut.

Tillstånd lämnas endast om reaktorns innehavare har, som def står i betänkandet: "dels visat aft def för hantering och slutlig förvaring av använt kärnbränsle och radioakfivt avfall som härrör från detta finns en metod som kan godtas med hänsyn fill säkerhet och strålskydd, dels företett eft program för den forsknings- och utvecklingsverksamhet som behövs för atf i reaktorn använt kärnbränsle och radioaktivt avfall som härrör från detta skall kunna hanteras och slufförvaras på eft säkert sätt."

Regeringen har efter remissbehandling gjort den bedömningen aff sökanden presenterat ett godtagbart material för aft få tillstånd. Därmed har regeringen utnyttjat sin rätt aft värdera materialet inkl. remissvaren. Det ger också besked om den grundläggande inställningen till atomkraften.

Från centerns sida har vi inte funnit anledning att kritisera beslutet ur de aspekter som konstitutionsufskoftet har atf anlägga vid sin granskning. Däremot anser vi fortfarande att de sista atomkraffreakforerna infe borde ha kommit till utförande. För vårt land hade betydande vinster uppkommit om dessa resurser utnyttjats för andra energiändamål: sparande, rådgivning och utnyttjande av inhemska förnybara energikällor.

Herr talman! Centern har med def särskilda yttrandet markerat atf vår uppfattning om energipolitiken inte förändrats med anledning av granskningen av dessa frågor.

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Beslut om laddning av kärnkraftsreaktorer

Anf. 136 STURE THUN (s):

Herr talman! Som framgår av de två tidigare talarnas inlägg omfattar den här delen av granskningsbetänkandet tillståndet att ladda kärnkraftverken Forsmark 3 och Oskarshamn 3.

Anledning till granskningen är en den 29 juni 1984 till konstitutionsutskot-

103

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

fet inlämnad anmälan av Oswald Söderqvist från vpk.

I anmälan hävdas atf regeringsbeslutet fattats på alltför dåligt underlag, vilket också Oswald Söderqvist anförde nyss.

Som framgår av utskottets betänkande har tillståndet beviljats med stöd av 6§ lagen om kärnteknisk verksamhet. Enligt nämnda lag krävs särskilt tillstånd av regeringen för atf få tillföra kärnbränsle till en reaktor. Tillståndet lämnas endast om innehavare av reaktor har dels visat atf def för hantering och sluflig förvaring av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall som härrör från denna finns en metod som kan godtas med hänsyn fill säkerhet och strålskydd, dels företett eft program för den forsknings- och utvecklingsverksamhet som behövs för aft i reaktorn använt kärnbränsle och radioaktivt avfall skall kunna hanteras och slutförvaras på eft säkert sätt.

Till ansökan om laddningsfillstånd för Forsmark 3 och Oskarshamns kärnkraftsreakforer har fogats en utredning. Kärnbränslecykelns slutsteg använt kärnbränsle KBS-3. De i utredningen redovisade metoderna för hantering av utbränt kärnbränsle anses uppfylla kraven för aff erhålla laddningstillstånd. Efter remissbehandlingen av ansökningarna och expertgranskning av KBS-3 gjorde regeringen den bedömningen atf den redovisade metoden för slutförvaring av utbränt kärnbränsle uppfyllde kravet för att erhålla laddningsfillstånd.

Med vad jag här redovisat yrkar jag bifall fill utskottets hemställan.

Till slut, herr talman, vill jag bara säga till Bengt Kindbom, aft debatt om energipolitiken lär komma den 3 juni här i kammaren.

Viss personalkontrollfråga

104

Anf. 137 ANDRE VICE TALMANNEN:

Sedan de under avsnittet Beslut om laddning av kärnkraftsreaktorer anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren fill aff debattera avsnitt 16: Viss personalkontrollfråga.

Anf. 138 PAUL LESTANDER (vpk): .

Herr falman! När skogsarbetaren Lars-Olov Olovsson sökte ett nytt arbete befanns han vid en strikt meritbedömning vara den mest förtjänte, den skickligaste. På grund av fidigare medlemskap i Marxist-Leninistiska kampförbundet och facklig aktivitet - han deltog i skogsarbefarsfrejken 1975 -hamnade han i def politiska register som används för aft administrera en reell svartlistning och yrkesförbud i vårt land.

I reservafion 11 av Nils Berndtson, vpk, utvecklas och motiveras krifiken mot regeringens handläggning av denna fråga. Jag vill yrka bifall till denna reservafion och till de övriga vpk-reservationer som är fogade fill konstitutionsutskottets betänkande 1984/85:35.

Tillämpningen av lagarna och innehållet i dem, vilket är den principiella frågan, har ett klart och entydigt samband. Särskilt viktigt borde detta vara för en regering, vars existens beror på graden av stöd från arbetande människor. Justitieministern har i en frågedebatt med mig här i kammaren förklarat aft han inte avser att fa något inifiativ för aft ändra på de nuvarande reglerna för personkontroll. Riksdagen avslog nyligen en vpk-motion om att

personalkontrollkungörelsen skulle ersättas med en lag. En bred majoritet i riksdagen vill alltså ha kvar eft system som innebär diskriminering, olika behandling och avsteg från principen om arbete åt alla, även för arbetssökande som genom politisk facklig akfivitet visat atf de vill bekämpa orättvisor i vårt samhälle. Dessa människor berövas dessutom genom reglerna om hemligsfämpling möjligheten aff försvara sig. De får infe ens kännedom om på vilket skäl yrkesförbudet fillämpas, än mindre vad som är grunden till varför det skett en registrering. Detta är ovärdigt en stat som anser sig vara en rättsstat. Denna möjlighet aft stöta ut politiskt och fackligt aktiva rnänniskor från stora delar av den svenska arbetsmarknaden är en skamlig kvarleva, en klasslag som snarast måste avskaffas.

För atf få en uppfattning om problemets omfattning måste vi komma ihåg aft det inom den statliga sektorn finns 55 myndigheter där personkontroll får genomföras. Dessa myndigheter hade i mars 1984 bortemot 230 000 anställda.

Personalkontrollkungörelsen och dess tillämpning är ett politiskt och anfifackligt instrument. Oviljan och handlingsförlamningen som hindrar ett lagstiftningsarbete för jämlikhet och likaberättigande måste brytas. Lagregler som garanterar aft förtjänst och skicklighet får styra tjänstetillsättningar måste införas.

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskningav . statsrådens tjänsteutövning m. m.

Viss personalkontrollfråga

Anf. 139 WIVI-ANNE CEDERQVIST (s):

Herr falman! Nej, Paul Lestander, någon politisk åsiktsregistrering har vi inte i vårt land, och def skall vi inte heller ha. Regeringen har också nyligen gjort en ändring i personalkontrollkungörelsen, så aff def blir möjligt att rensa bort eff stort antal tjänster som nu skyddsklassas och därmed kontrolleras.

Vi har i Sverige en personalkontroll som motiveras med hänsynen till rikets säkerhet och som bygger på eff_ personregister, som av naturliga skäl är hemligt.

Vid tillsättning av en tjänst som är placerad i skyddsklass lämnar rikspolisstyrelsen - efter beslut i den parlamentariskt sammansatta styrelsen - uppgifter om de rent faktiska förhållandena. Rikspolisstyrelsen värderar inte uppgifterna och rekommenderar inte heller någon fill någon tjänst. Det är den anställande myndigheten som själv värderar och beslutar i tillsättningsärendet. De beskyllningar mot regeringen som framförs i reservationen saknar helt grund.

Herr talman! Jag yrkar avslag på reservation 11 och bifall fill utskottets skrivning.

Anf. 140 PAUL LESTANDER (vpk):

Herr talman! Wivi-Anne Cederqvist har tydligen läst på något dåligt i just def här avseendet, Def står på fjärde raden uppifrån i den PM från jusfitiedepartementet som avgeffs av Gösta Welander: En anteckning i registret får emellertid inte göras enbart av det skälet att någon genom tillhörighet till organisafion eller på annat sätt har gett uttryck för politisk

105

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. in.

Viss personalkontrollfråga

uppfattning. Det är ordet enbart som styr lagstiftningen och tillämpningen. Politisk tillhörighet och politisk-facklig aktivitet har tydligen utgjort förtjänst nog för atf komma in i de här registren,

Wivi-Anne Cederqvist gör den andra logiska kullerbyttan när hon säger att det av naturnödvändighet är hemligt. Just genom aft def är hemligt kan man alltså infe visa hur många människor som är registrerade på grund av politisk aktivitet, politisk tillhörighet och faktisk kamp.

Det är också alldeles uppenbart att def är eff politiskt handlingsregisfer def här är fråga om, eftersom man genom åren och i historien har kunnat märka aft människor med andra politiska åsikter inte har utsatts för personalkontroll. Ändå har de, under skenet av aff de innehaft kontrollerade tjänster, handlat direkt i strid mot nationens säkerhet.

106

Anf. 141 WIVI-ANNE CEDERQVIST (s): Herr talman! Eftersom vi har tidsbrist skall jag fatta mig kort. Det är helt riktigt som Paul Lestander säger aff det står i denna PM från Gösta Welander, justitiedepartementet, atf en anteckning i registret inte får göras enbart genom atf någon tillhör organisafion eller har en viss politisk uppfattning. Men det är också så, och det svaret fick Paul Lestander av justitieminister Sten Wickbom i frågestunden, aff ingen registreras enbart på den grunden aft han eller hon delfar i eller är akfiv i en strejk. Han menade då att han gick ganska långt när det gällde aff ge svar i den känsliga frågan om vad som skall och bör registreras,

Anf. 142 PAUL LESTANDER (vpk):

Herr talman! Ja men, Wivi-Anne Cederqvist, vi är ju överens om atf enbart deltagande i strejk inte kan vara motiv för registrering. Men polifisk tillhörighet plus deltagande i strejk, polifisk aktivitet plus medlemskap i polifiska vänsterorganisationer är tydligen motiv nog.

Eftersom de här registren inte är offentliga skulle jag kunna säga så här: Vill Wivi-Anne Cederqvist visa att inte jag själv är registrerad? Om jag är def undrar jag av vilket skäl och vilket brott mot rikefs säkerhet jag har begått,

Anf. 143 WIVI-ANNE CEDERQVIST (s):

Herr talman! Eftersom registren är hemliga vet varken Paul Lestander eller jag vad som står där,

Anf. 144 PAUL LESTANDER (vpk):

Herr talman! Jag hävdar atf man kan registreras på grund av politisk tillhörighet och facklig verksamhet. Det är vad som skett i fallet med Lars-Olov Olovsson, Varför förneka def faktum aff fackligt akfiva, polifiskt medvetna människor tydligen kan stängas ute från arbetet på grund av denna fackliga och politiska aktivitet?

Anf. 145 ANDRE VICE TALMANNEN:

Sedan de under avsnittet Viss personalkontrollfråga anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren fill att debattera avsnitt 17: Regeringsbeslut angående vi,ssa kollektiva försäkringar,

Anf. 146 HANS NYHAGE (m):

Herr falman! I november 1982 tecknade Svenska elektrikerförbundet och Folksam ett avtal om kollektiv hemförsäkring med obligatorisk anslutning för förbundets medlemmar. Avtalet väckte stor debatt beträffande såväl de föreningsräffsliga som de försäkringsrättsliga aspekterna, I hög grad kritiserades den tvångsanslutning som avtalet innebar, Eff antal medlemmar i Elektrikerförbundet fann sig föranlåtna aft gå till domstol för att få sin rätt aff ,stå utanför försäkringen prövad, I januari 1985 fastslog Stockholms tingsrätt att Elektrikerförbundet inte ägt rätt att fatta beslut om hemförsäkring för medlemmarna.

Det tecknade avtalet föranledde försäkringsinspektionen att hos regeringen hemställa att försäkringsverksamhetskommiffén genom tilläggsdirektiv skulle få i uppdrag aft lägga fram förslag rörande kollektiva sakförsäkringar med obligatorisk anslutning. Regeringen lämnade framställningen utan avseende med motiveringen att såväl försäkringsverksamhetskommittén som försäkringsrättskommittén hade att behandla frågan inom ramen för sina resp. direktiv.

Regeringens beslut föranledde i sin tur försäkringsinspektionen atf i ett cirkulär fill försäkringsbolagen förutsätta aff försäkringsbolagen skulle avstå från aft offerera eller träffa dylika avtal utan reservationsrätt i avvaktan på statsmakternas ställningstagande.

I november 1984 beslöt likväl Målareförbundet aff med Folksam teckna avtal om obligatorisk kollektiv hemförsäkring för förbundets medlemmar. Försäkringsinspektionen förelade med stöd av försäkringslagen Folksam att inte låta avtalet gå i verkställighet. Folksam anförde besvär hos regeringen, som i december 1984 undanröjde försäkringsinspekfionens beslut.

Folksams överklagande sändes ut på remiss. Konsumentombudsmannen anförde att kollektiva hemförsäkringar inte bör tillåtas förrän alla aspekter ur konsument- och marknadssynpunkt utretts närmare. Näringsfrihefsombuds-mannen ifrågasatte om försäkringen står i överensstämmelse med skälighets-principen i försäkringsrörelselagen. Därtill ifrågasatte NO om något verkligt upphandlingsförfarande förekommit i Målareförbundets försäkring. I likhet med KO ansåg NO att avtalet inte skulle komma till stånd i avvaktan på pågående utredningsarbete och domstols prövning. Försäkringsinspekfionen vidhöll i sitt remissvar att försäkringen inte borde tecknas.

Trots avslagsyrkanden från samfliga berörda myndigheter, trots klara uttalanden av juridisk expertis att obligatoriska hemförsäkringar infe fillhör de sfadgeenliga och traditionella uppgifterna för en facklig organisation -något som också Svea hovrätt fastställt, när den prövade frågan - trots att två sittande utredningar arbetar med ärendet om kollektiva sakförsäkringar och trots atf Stockholms tingsrätts dom var nära förestående, beslutade regering-

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringsbeslut angående vissa kollektivaförsäkringar

107

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Granskningav statsrådens tjänsteutövning m. m.

en att medge Folksam rätt atf teckna en obligatorisk, kollektiv hemförsäkring med Målareförbundet,

Detta, herr falman, är djupt anmärkningsvärt. Vad är det för mening med atf använda ett remissförfarande, när regeringen totalt struntar i vad remissinstanserna enhälligt uttalar? Vad är det för mening med atf låta infe bara en utan två utredningar arbeta med en fråga, när regeringen helt nonchalerar dessa utredningars pågående arbete? Vad är def för motiv som ligger bakom regeringens ställningstagande, när den i full vetskap om en nära förestående tingsrättsdom i-ärendet likväl avgör detta ärende på sätt som strider mot den enskildes rätt atf själv få bestämma över sina egna angelägenheter?

I sitt ställningstagande anför regeringen atf ytterligare kollektiva sakförsäkringar inte bör komma till stånd förrän statsmakterna efter erforderlig utredning tagit ställning till denna försäkringsform. Vid ett och samma fillfälle far regeringen således ställning både för och emot kollektiva sakförsäkringar. Först Folksam och Målareförbundet, därefter principerna-detta är rättesnöret för den socialdemokrafiska regeringen!

Regeringen har inte haft något som helst reellt underlag för atf undanröja försäkringsinspekfionens beslut, .Något bärande skäl härför förelåg inte. Tvärtom fanns det all anledning för regeringen att respektera de föreliggande, otvetydiga sakskälen för atf avslå överklagandet. Inte minst vittnar domen i Stockholms tingsrätt om hur regeringen skulle ha handlat.

Herr falman! Regeringens handläggning ay detta ärende står i strid med de skyldigheter regeringen har och det ansvar den har atf utöva. Med det anförda yrkar jag bifall fill reservafion 12,

Anf. 147 ANITA MODIN (s):

Herr falman! Eftersom regeringen här har fattat eft klokt och korrekt beslut, kän jag nöja mig med atf hänvisa fill den utförliga skrivning som finns i utskottets handlingar och yrka bifall till utskottets hemställan under punkt

17,

Anf. 148 ANDRE VICE TALMANNEN:

Sedan de under avsnittet Regeringsbeslut angående vissa kollektiva försäkringar anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren fill aft debattera avsnitt 18: Tjänstledighet från viss domartjänst.

Tjänstledighet från viss domartjänst

108

Anf. 149 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr talman! I årets granskningsbetänkande, punkt 18, behandlas ärendet Tjänstledighet från viss domartjänst. Domaren i fråga, hovrättsråd och ledamot av denna kammare, hade begärt tjänstledighet under fiden 1 oktober 1984 - 30 juni 1985. Den 17 januari 1985.meddelade regeringen att vederbörande erhållit tjänstledighet från den 1 oktober 1984 under hela den fid han innehar uppdraget som ledamot av riksdagen. Hans begärda tjänstledighet utsträcktes således av regeringen utöver vad han själv begärt.

Som motivering åberopade regeringen kollektivavtal av den 21 maj 1984

mellan statens arbetsgivarverk och personalorganisationerna. Detta avtal godkändes av riksdagens lönedelegation den 29 maj 1984 och av regeringen dagen därpå, den 30 maj 1984.

I granskningsärendet har hävdats att regeringsbeslutet innebar en tvångs-mässig avstängning från tjänsten, i strid med gällande lagregler.

Tjänst som hovrättsråd är en ordinarie domartjänsf. För sådan gäller eff särskilt anställningsskydd enligt 11 kap. 5 § regeringsformen. Avsikten med detta är att skapa garanti för självständighet i dömandet.

Enligt LOA, 13 kap. 1 och 2 §§, kan en arbetstagare i vissa fall avstängas från arbetet antingen om förfarande inleds som syftar fill aff ålägga arbetstagare disciplinpåföljd eller till aff avskeda honom, eller def vidtas åtgärder för aft anställa åtal mot honom eller arbetstagaren ej fullgör sina arbetsuppgifter tillfredsställande och den bristande tjänsfduglighefen beror av sjukdom eller därmed jämförligt förhållande. Några andra grunder för avstängning anges infe i LOA.

De aktuella reglerna i LOA är tvingande, vilket innebär atf def inte är möjligt att träffa bindande avtal om från LOA avvikande regler i de.ssa delar.

Enligt avtalet har vederbörande rätt atf återinträda i tjänst efter det aff han senast en månad i förväg aviserat arbetsgivaren om aff han önskar avbryta tjänstledigheten.

Def är konsfitutionsutskoftets mening aff regeringen i beslutet borde ha framhållit nämnda möjlighet aft återinträda i tjänst. I detta avseende har beslutet således, enligt utskottet, fått en mindre lämplig utformning.

Men, herr falman, KU fortsätter därefter och anför: "Utskottet vill härutöver framhålla att det kan ifrågasättas om de kollekfivavfalsbesfämmel-ser som reglerar statligt anställdas rätt till tjänstledighet för uppdrag som riksdagsledamot i vissa avseenden är förenliga med de fidigare nämnda lagreglerna. Särskilt kan påpekas atf avtalet helt synes utesluta möjligheten att tjänstgöra under pågående riksmöte. Utskottet förutsätter aft regeringen snarast uppmärksammar denna fråga och vidtar omedelbara åtgärder,"

Ett enigt konsfifutionsufskoff förväntar således, herr talman, att regeringen snarast vidtar åtgärder på grundval av vad utskottet här anfört. Till sist, herr falman, är det av yttersta vikt atf vi här i kammaren konstaterar aft kollektiva avtal aldrig kan fa över vad Sveriges riksdag beslutar i lag eller grundlag.

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Tjänstledighet från viss domartjänst

Anf. 150 STURE THUN (s):

Herr talman! Jag kan inskränka mig fill att hänvisa till utskottets utomordentliga behandling av det här ärendet, som framgår av betänkandet, och yrka bifall till utskottets hemställan.

Jag vill bara avslutningsvis säga till Elisabeth Fleetwood atf def här inte är fråga om atf ta bort någon lagrätf, Man har följt ett kollektivavtal, och på den punkten finns def ingen anledning till anmärkning mot justitieministern.

109

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Tjänstledighet från viss domartjänst

Anf. 151 ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr talman! Jag avstår från replik och hänvisar Sture Thun fill vad jag sade i mitt inledningsanförande.

Överläggningen var härmed avslutad,

Anf. 152 ANDRE VICE TALMANNEN:

Proposifioner ställs först beträffande envar av de frågor som berörs i de reservationer som fogats till betänkandet. Därefter ställs proposition i ett sammanhang på övriga i betänkandet upptagna frågor.

Remisser till lagrådet m. m.

Beslöts med 161 röster aff lägga utskottets anmälan i förevarande del fill handlingarna med gillande av vad utskottet anfört, 134 röster avgavs för aft utskottets anmälan skulle läggas fill handlingarna med gillande av vad som anförts i reservafion 1 av Anders Björck m, fl.

Diarieföringen inom finansdepartementet av visst brev

Efter ställda propositioner på

dels godkännande av vad utskottet anfört,

dels godkännande av vad som anförts i reservation 2 av Anders Björck m,fl,,

beslöts med acklamation aft utskottets anmälan i förevarande del skulle läggas till handlingarna med gillande av vad utskottet anfört.

Utlänningsärenden

Beslöts med 278 röster att lägga utskottets anmälan i förevarande del till handlingarna med gillande av vad utskottet anfört, 17 röster avgavs för att utskottets anmälan skulle läggas till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservafion 3 av Nils Berndtson, 2 ledamöter avstod från aff rösta.

Utrikesdepartementets rutiner för kontakterna med massmedierna

Efter ställda proposifioner på

dels godkännande av vad utskottet anfört,

dels godkännande av vad som anförts i reservafion 4 av Anders Björck m.fl.,

beslöts med acklamation atf utskottets anmälan i förevarande del skulle läggas till handlingarna med gillande av vad utskottet anfört.

110

Visst uttalande av statsrådsberedningen

Efter ställda propositioner på

dels godkännande av vad utskottet anfört,

dels godkännande av vad som anförts i reservation 5 av Anders Björck m.fl.,

beslöts med acklamation att utskottets anmälan i förevarande del skulle läggas till handlingarna med gillande av vad utskottet anfört.

Onsdagenden 22 maj 1985

Utrikesministerns beslut beträffande ledamotskap i utrikesdepartementets Nr 148 antagningsnämnd

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Beslöts med 162 röster att lägga utskottets anmälan i förevarande del till handlingarna med gillande av vad utskottet anfört. 135 röster avgavs för att utskottets anmälan skulle läggas till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservafion 6 av Anders Björck m.fl.

Viss kreditutfästelse m. m. avseende Algeriet

Efter ställda proposifioner på

dels godkännande av vad utskottet anfört,

dels godkännande av vad som anförts i reservation 7 av Anders Björck m.fl.,

beslöts med acklamafion aft utskottets anmälan i förevarande del skulle läggas till handlingarna med gillande av vad utskottet anfört.

Vissa krediter till Nicaragua

Beslöts med 225 röster atf lägga utskottets anmälan i förevarande del fill handlingarna med gillande av vad utskottet anfört. 72 röster avgavs för atf utskottets anmälan skulle läggas till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservafion 8 av Anders Björck m. fl.

Fråga orn oljeupphandling i Iran

Efter ställda propositioner på

dels godkännande av vad utskottet anfört,

dels godkännande av vad som anförts i reservafion 9 av Bertil Fiskesjö m.fl.,

beslöts med acklamafion aft utskottets anmälan i förevarande del skulle läggas fill handlingarna med gillande av vad utskottet anfört.

Beslut om laddning av kärnkraftsreaktorer

Efter ställda propositioner på

dels godkännande av vad utskottet anfört,

dels godkännande av vad som anförts i reservation 10 av Nils Berndtson, beslöts med acklamation aff utskottets anmälan i förevarande del skulle läggas till handlingarna med gillande av vad utskottet anfört.

Viss personalkontrollfråga

Beslöts med 277 röster att lägga utskottets anmälan i förevarande del fill handlingarna med gillande av vad utskottet anfört. 19 röster avgavs för att utskottefs anmälan skulle läggas till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservation 11 av Nils Berndfson.

Regeringens beslut angående vissa kollektiva försäkringar

Efter ställda proposifioner på dels godkännande av vad utskottet anfört,

dels godkännande av vad som anförts i reservation 12 av Bertil Fiskesjö m.fl..

111

Nr 148

Onsdagen den 22 maj 1985

Meddelande omfrågor

beslöts med acklamafion aft utskottets anmälan i förevarande del skulle läggas till handlingarna med gillande av vad utskottet anfört.

Övriga i betänkandet upptagna frågor

Utskottets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad utskottet anfört.

4 § Kammaren beslöt atf förhandlingarna skulle fortsättas kl. 19.30.

5 § Anmäldes och bordlades Motion

1984/85:3226 av Tore Nilsson och Eric Hägelmark

Riksdagens förvaltningskontors förslag om överlåtelse av Strömparterren till Stockholms stad (förs. 1984/85:18)

6 § Anmäldes och bordlades
Skatfeufskottets betänkande

1984/85:67 Senareläggning av viss tidsgräns i fastighetsfaxeringslagen

Justitieutskottets betänkanden

1984/85:34 Taxeringsfunktionärers straffrättsliga ansvar (prop. 1984/85:117

delvis) 1984/85:36 Anslag till kriminalvården, m.m. (prop. 1984/85:100 delvis) 1984/85:37 Vissa kostnader för häktade m. m. (förs. 1984/85:12)

Lagutskottets betänkanden

1984/85:42 Konsumenttjänstlag (prop. 1984/85:110)

1984/85:43 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Kulturutskottefs betänkande

1984/85:24 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Jordbruksutskottets betänkande

1984/85:30 Kemikaliekontroll (prop. 1984/85:118)

112

7 § Meddelande om frågor

Meddelades atf följande frågor framställts

den 22 maj

1984/85:613 av Oswald Söderqvist (vpk) till statsrådet Anita Gradin om handläggningen av asylansökningar från kurdiska flyktingar:

Sedan ett par veckor tillbaka pågår hungersfrejker bland kurdiska

flyktingar och asylsökande vid flera förläggningar i Sverige, t, ex, Loka Brunn, Frosfavallen och Lagan. Orsakerna uppges vara de långa väntetiderna i beslutsprocessen, nonchalans i fråga om flyktingarnas motiv och ofillfredsställande förläggningsförhållanden. Jag vill därför fråga invandrarministern:

Vad beror de ovannämnda bristerna på, och vad kan invandrarministern göra för aft förbättra förhållandena?

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Meddelande omfrågor

1984/85:614 av Margareta Persson (s) till statsrådet Gertrud Sigurdsen om åtgärder för aff förhindra spridning av sjukdomen AIDS:

Kriminalisering av de prostituerades kunder har tidigare aktualiserats i mofioner av olika riksdagsledamöter. Utgångspunkten för dessa mofioner har varit aff den grundläggande respekten mellan män och kvinnor förhindras genom förekomsten av prostitution.

I dag finns def också andra mofiv för en kriminalisering av kunderna. Man vet nu aff AIDS kan spridas fill allmänheten, just genom aff män besöker prostituerade som är smittbärare. Männen för sedan smitfan vidare till sina fruar och andra kvinnor. Tidigare har ganska klart avgränsade grupper varit i riskzonen, som därmed har kunnat få hjälp med råd om hur de skall kunna skydda sig mot smitta. Men när smitfan sprids till kvinnor genom män som varit i sexuell kontakt med smittbärande prostituerade, då kan samhället lätt tappa kontrollen över sjukdomen.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Sigurdsen:

Överväger statsrådet atf mot bakgrund av de smittorisker som de prostituerades kunder nu utgör kriminalisera kunderna?

1984/85:615 av Karin Ahrland (fp) till justifieministern om publiceringen av författningar i Svensk författningssamling:

Ett enigt konstitutionsutskoft har i årets granskningsbetänkande uttalat: "Def är enligt utskottets mening otillfredsställande att i det närmaste 50 % av 1984 års författningar utkommit senare än två veckor före ikraftträdandet. Det kan inte heller accepteras atf författningar, som skett i 8 fall 1984,

kommit ut från trycket efter ikraftträdandet, Utskoffef har tidigare

understrukit betydelsen av aft förbättringar åstadkoms och måste nu ånyo betona angelägenheten av att det görs ansträngningar i detta hänseende,"

Jag vill därför fråga:

Vilka åtgärder avser justitieministern atf vidta för atf följa konstitufionsutskottets och riksdagens uppmaning när def gäller utgivningen av SFS?

1984/85:616 av Olof Johansson (c) fill sfafsminisfern om arbetsmarknadskonflikten mellan SAV och TCO-S:

För atf "bana väg" för en uppgörelse i den nu bilagda konflikten mellan staten som arbetsgivare och TCO-S förekom direkta stafsminisferkonfakter

113

8 Riksdagens protokoll 1984/85:148-149

Nr 148

Onsdagenden 22 maj 1985

Meddelande omfrågor

med representanter för TCO-S. Det är avgörande viktigt för kommande avtalsförhandlingar aff eventuella "löften" i samband med denna kontakt öppet redovisas. Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga till statsministern:

Finns det någonfing i samtalen mellan statsministern och TCO-S-ledning-en, som kan åberopas inför 1986 års avtal och där påverka förhandlingsresultatet?

114

1984/85:617 av Per Westerberg (m) till industriministern om undersökning av utskottsledamöters kunskaper beträffande SIFU:

Stiftelsen Institutet för företagsutveckling (SIFU) har gett opinionsinstitutet Tesfologen i uppdrag aff undersöka ledamöternas i närings-, arbetsmarknads-, finans- och utbildningsutskotten kunskaper och åsikter om SIFU,

Med hänsyn till aft detta inte synes vara eft lämpligt sätt atf använda skattemedel, vill jag fråga om förfarandet ger anledning till någon åtgärd från statsrådets sida?

8 § Kammaren åtskildes kl, 17,51,

In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemert