Riksdagens protokoll 1984/85:11 Torsdagen den 18 oktober

ProtokollRiksdagens protokoll 1984/85:11

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1984/85:11

Torsdagen den 18 oktober

Kl, 12,00

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Kompletteringsval tid utskott

Meddelande om interpellationssvar

1 § Kompletteringsval till utskott

AnL 1 TALMANNEN:

Socialdemokrafiska riksdagsgruppen har som suppleant i lag- och utrikesutskotten under Bengt Silfversfrands ledighet anmält hans ersättare Karin Wegestål.

Folkpartiefs partigrupp har som suppleant i finansutskottet under Björn Molins ledighet anmält hans ersättare Eriing Bager.

Talmannen förklarade valda till

suppleant i finansutskottet ErUng Bager (fp)

suppleant i lagutskottet Karin Wegestål (s)

suppleant i utrikesutskottet Karin Wegestål (s)

2 § Meddelande om svar på interpellationerna 1984/85:24, 25 och 28

AnL 2 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr falman! Jag ber atf få meddela aff följande interpellationer på grund av arbetsbelastning och resor inte kommer aff kunna besvaras inom föreskriven fid. Med interpellanterna har överenskommits att Bengt Westerbergs interpellafion fill statsministern om regeringens åtgärder för aff förbättra den svenska ekonomin besvaras den 12 november, att Margit Gennsers interpellafion om effekterna av vinstdelningsskatten besvaras den 16 november och aff Lars Tobissons interpellation om regeringens åtgärder för atf minska budgetunderskottet besvaras den 12 november.

115

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Om den aviserade skatten på villafastigheter

3 § Svar på fråga 1984/85:32 om den aviserade skatten på villafastigheter

AnL 3 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr falman! Nils G. ÅsUng har i anledning av eft uttalande av mig i en inferpellafionsdebatf den 2 maj 1983 frågat mig:

1, Vad  är orsaken till  att  bosfadskommifféns överväganden infe  har
avvaktats innan förslag om ny skatt för villafastigheter framfagits?

2. Vad är skälet till att förslaget om staflig fastighetsskatt utarbetats inom
bostadsdepartementet?

Regeringen har i dagarna lagt fram en proposifion (1984/85:18) om statlig fastighetsskatt. I fråga om mofiven fill förslaget vill jag hänvisa fiU proposifionen. Vi kommer senare att få fillfälle aff diskutera fastighetsskatten i kammaren.

Vad gäller handläggningen av förslaget vill jag nämna atf lagstiftningsärendet har beretts gemensamt av bostads- och finansdepartementen. Den lagtekniska utformningen har varit en uppgift för finansdepartementet,

AnL 4 NILS ÅSLING (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka finansministern för svaret på min fräga. Frågan ställdes med anledning av de rykten som cirkulerade om en aviserad proposition. Nu har alltså ryktena dess värre bekräftats.

Det är ju en anmärkningsvärd åtgärd som regeringen vidtar genom atf föreslå denna straffskaff för villaägarna. Detta kan vi kanske diskutera när propositionen behandlas här i kammaren, Renf formellt är det ett anmärkningsvärt förfarande som regeringen ger sig in på här. Man kör över den bostadskommitté som finansministern i vår tidigare debatt hänvisade till och som skulle värdera den här frågan. Man har inte gjort en regelrätt remissbehandling av frågan. Man hänvisar i propositionen fill underhandskontakter, dvs, man öppnar dörren för underhandslobbying av en modell som vi dess bättre varit besparade från i svenskt poUtiskt liv.

När det gäller det lagfekniska säger finansministern att detta lösts i samarbete mellan bostads- och finansdepartementen, men realbehandlingen har ju skötts av bostadsdepartementet. Detta är dock en skattefråga, som självfallet får långtgående konsekvenser för de berörda villaägarna. Jag finner behandlingen ytterUgt anmärkningsvärd. Den får karaktären av en panikåtgärd från regeringens sida med svåröverblickbara konsekvenser framför allt för den stora grupp villaägare som kommer aft drabbas av defta.

Överläggningen var härmed avslutad.

116

4 § Svar på fråga 1984/85:46 om löntagarfondernas medelsbehov Nr 11

AnL 5 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr falman! Nils Åsling har frågat mig om jag är beredd atf föreslå riksdagen aft någon vinstdelningsskaft och någon extra löneavgift fill löntagarfonderna inte skall utgå under år 1985,

Bakgrunden till frågan är uppgifter om atf vinsfdelningsskatfen och den lönebaserade avgiften för år 1984 kommer att inbringa drygt 4 miljarder kronor. Bara en mindre del belöper på avgiften. Siffran 4 miljarder kronor skall jämföras med den årliga medelstilldelningen till lönfagarfondsstyrelserna som är maximerad fill 2 miljarder kronor i 1984 års penningvärde.

En bra bit av år 1984 återstår ännu. Det är redan av det skälet vanskligt atf göra några prognoser över hur mycket vinstdelningsskaften kommer aft ge, Def slufliga skaffeutfallet beror också på företagens dispositioner i form av avsättningar fill investeringsfonder, koncernbidrag m, m. Om defta vet vi inget nu,

Nils Åsling är alltså tidigt ute med sin fråga. Även om de uppgifter han åberopar skulle visa sig vara riktiga följer inte av detta aft 1985 års vinster bör befrias från skaft och avgift. Det är nämligen helt naturligt atf skatte- och avgiftsuttaget ett högvinstår överstiger vad lönfagarfondsstyrelserna omedelbart kan disponera. Ett eventuellt överskjutande belopp får lönfagarfondsstyrelserna utnyttja under år då skatten och avgiften - i 1984 ärs penningvärde - inbringar mindre än 2 miljarder kronor.

Mitt svar på Nils Åslings fråga är alltså att jag inte är beredd aft föreslå någon skatte- eller avgiftsbefrielse för år 1985,

AnL 6 NILS ÅSLING (c):

Herr falman! Jag ber att få tacka finansministern för svaret även på denna fråga,

Def var ett vikfigt argument, här i kammaren och i den offenfliga debatten i övrigt, atf belastningen på företagsamheten av löntagarfondssystemef enligt regeringen skulle bU relativt begränsad, dvs, de tvä miljarderna åberopades.

Även om jag är tidigt ute med frågan, def skall jag gärna erkänna, tycker jag atf statistiska centralbyråns prognos är vederhäftig och sannolik. Man kommer i realiteten aff belasta svensk företagsamhet med den dubbla avgiften mot vad man förespeglade när systemet infördes. Den här avgiften är en tung börda för många, framför allt små, företag. Det kan redan av den anledningen ifrågasättas om inte finansministern borde medverka till att göra en justering, dvs, skjuta på uttaget för nästa år.

Vi som nu arbetar med aff avveckla löntagarfondsyssfemef ser def här som en ytterligare bekräftelse på hur illa anpassat detta sysfem är tiU de fakfiska förhållandena i svenskt näringsliv även i sak - principiellt är def helt oacceptabelt, sett utifrån statsvetenskapliga och konsfitufionella synpunkter. Konsekvensen av detta överuttag av avgifter innebär aft man ytterligare accentuerar den överflyttning som sker av resurser från små företag fill aktieägarna i börsföretagen, eftersom def här är en ur företagens synpunkt

Torsdagen den 18 oktober 1984

Om löntagarfondernas medelsbehov

117

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Om löntagarfondernas medelsbehov

mycket central och allvarlig fråga som i hög grad avgör vilken utvecklingskapacitet man har. Jag tycker aff finansministern far alldeles för lätt på den här frågan i sitt svar. Han bryter dessutom mot de principer han och regeringen har angett vid införandet av löntagarfondssystemef. Detta är anmärkningsvärt. Jag vädjar till finansministern aff ompröva den inställning som han här har gett uttryck för.

AnL 7 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr falman! Nils Åsling säger aff vinstdelningsskatten är utomordentUgt illa anpassad fill vårt näringslivs sätt aff fungera. Jag vill hävda motsatsen. I själva verket vet vi alla atf vinsterna 1984 kommer att slå ett rekord som aldrig tidigare har överträffats och möjligen aldrig kommer att göra det i framfiden. Vinsterna har fördubblats pä två år i tillverkningsindustrin och kommer enligt de beräkningar vi har tillgängliga att uppgå fill över 50 miljarder kronor 1984. Statistiska centralbyrån har - naturligtvis utan att kunna räkna med hur företagen disponerar dessa vinster, hur mycket som kommer aff stå fill förfogande för beskattning av olika slag- kommit till detta resultat.

Jag vill bara konstatera aff uppgifter som, enligt arfiklar i pressen, företagen själva har lämnat visar atf vinsfdelningsskatfen spelar en mycket liten roll för de expansiva företagen och de producerande företagen med mycket god lönsamhet. Synnerligen stora företag med vinster i hundramiljo-nersklassen men som gör investeringar och som kan använda vinsterna på ett vettigt sätt talar om atf de kommer aff betala en vinstdelningsskatf på några miljoner kronor, dvs. infe ens 1 % av den totala vinsfen. Def var defta som var avsikten.

Aff sedan andra företag, företag med stora så aft säga passiva tillgångar, får betala en större andel i skatt var faktiskt ett av syftena. Eft syfte vi har med vår politik, herr falman, är nämligen aff få företagen aff använda sina vinster så produkfivt som möjligt. Jag tror atf vinstdelningsskatf en medverkar fill detta.

118

AnL 8 NILS ÅSLING (c):

Herr talman! Det är alldeles riktigt att devalveringseffekten på företagens vinster kanske har överraskat finansministern. Vi får avvakta def definifiva utfallet, men så här långt finns det ingen anledning att ifrågasätta statistiska centralbyråns beräkningar. Hittills är alltså uttaget def dubbla mot vad regeringen förespeglade kammaren när löntagarfondssystemef infördes, Def är ett anmärkningsvärt förhållande, som jag tycker atf finansministern mäste fa hänsyn fill.

Finansministern bekräftade mitt antagande atf de stora företagen infe drabbas sä allvarligt som de många smä företagen, som i och med vinsfdelningsskaften har fått en tung och onödig börda, Def är ytterligare en klar bekräftelse på atf löntagarfondssysf emet måste avvecklas - ju förr desto hellre.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga  1984/85:1  om försäljningen av uppgifter ur personregister

AnL 9 Finansminister KJELL-OLOF FELDT;

Herr talman! Allan Ekström har frågat justitieministern om riksskatteverket bör ägna sig ät kommersiell verksamhet genom aff sälja integritetskänsli-ga uppgifter ur personregistret REX utan stöd i författning och utan iakttagande av kreditupplysningslagens skyddsregler till förmån för den enskilde.

Frågan har överlämnats till mig.

Som Allan Ekström förmodligen känner till har datainspektionen meddelat föreskrifter om aff REX-regisfref t. v, inte får användas för kredifupplys-ningsverksamhet beträffande fysiska personer, Riksskatteverket har överklagat datainspekfionens beslut till regeringen. Enligt verkefs mening lämnas uppgifterna från registret i enlighet med offentlighetsprincipen i tryckfrihetsförordningen.

Den fräga Allan Ekström har tagit upp är alltså föremål för regeringens prövning och kommer att avgöras när regeringen har fått det beslutsunderlag som behövs. Jag vill inte nu göra några uttalanden som föregriper regeringens kommande beslut.

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Om försäljningen av uppgifter ur personregister

AnL 10 ALLAN EKSTRÖM (m):

Herr falman! Jag ber att få tacka finansministern för svaret.

Den enskildes integritet- rätten till en egen skyddad sfär- hotas i dag från alla håll. Ett effektivt instrument för Storebror är dataregisfren av oUka slag. Det lär finnas omkring 50 000 personregister.

Ett av de mest närgångna personregistren är det som finns hos riksskatteverket och hos kronofogdemyndigheterna och som symboliskt nog kallas för REX,

Def är egenfligen en rättslig skandal att detta, av offenfliga myndigheter förda, personregister existerar helt vid sidan av lagen, något som jag påtalade i en mofion för nära ett år sedan. Detta rättslösa tillstånd innebär - för def första - atf riksdagen infe tagit ställning till eller ens vet vilka uppgifter som i dag insamlas och förvaras i detta omfattande register. Registreras bilinnehav, fordran på försäkringskassan, näringsförbud, konkurser, exekufiva fastighetsförsäljningar och obefalade underhållsbidrag? - för atf bara nämna några uppgifter som förekommit i officiella sammanhang. För det andra: vilka personer berörs? Omfattas även andra än gäldenärer i vanlig mening, t, ex, sådana som debiterats böter eller rättegångskostnad? Lika betänkligt är - för def tredje - aft man inte klarlagt vilka som får fa del av uppgifterna. År registret tillgängligt för envar? Def är nämligen så, aff riksskatteverket säljer uppgifter ur registret fill utomstående, uppgifter vilka alltså insamlats för ett helt annat ändamål, nämligen för att fullgöra myndighetsutövning.

Def är denna kommersiella försäljningsverksamhef som är så kuslig för den enskilde, som kanske infe alls känner fill aff han finns upptagen i registret. Det är därför jag velat fråga om det rätfsenUga och lämpliga i denna

119

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Om regeringens inflationsmål för år 1985

hantering, som har obestridlig karaktär av kreditupplysning. Eftersom frågan enligt min mening avsåg den enskildes rättssäkerhet ställde jag den fill jusfitieministern, såsom värnare av denna.

Det är rikfigt som finansministern påpekar, att datainspektionen i visst avseende ingripit och avgivit ett beslut, som är överklagat. Men genom detta beslut uppfylls inte kraven på atf riksdagen skall ta ställning genom lagstiftning. Datainspektionens beslut är aff befrakta bara som ett provisorium.

Jag kommer naturligtvis att följa frågan med uppmärksamhet och intresse.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på frågorna 1984/85:35 och 80 om regeringens inflationsmål för år 1985

AnL 11 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Hugo Hegeland har frågat mig om vilka särskilda medel, utöver de föga verkningsfulla diskussionerna med parterna på arbetsmarknaden, regeringen tänker tillgripa för aff få ned inflafionen fill 3 % år 1985. Lars Tobisson har apropå hyresstoppets avveckling och postverkets framställning om en portohöjning i år frågat mig om def ingår som ett led i kampen mot inflafionen aft tidigarelägga prishöjningar.

För att kunna hävda en god ekonomisk utveckling måste vi varaktigt pressa ner pris- och kostnadstrycket i den svenska ekonomin. Vid de diskussioner som regeringen fört med arbetsmarknadens parter har dessa visat stor förståelse för defta. Parterna har därför förklarat sig villiga aff verka för en lönekostnadsufveckling 1985 som är förenlig med ambifionen aff få ner prisstegringarna till nivån 3 % nästa år. Till skillnad frän Hugo Hegeland har jag således en posifiv uppfattning om värdet av dessa diskussioner.

Jag vill också framhålla atf finans- och penningpolifiken numera bedrivs med stor stramhet. Därutöver har bl, a, likvidifefsdämpande åtgärder safts in, oUka utgiffsslag i statsbudgeten avindexerafs och åtgärder mot s, k, flaskhalsar pä arbetsmarknaden vidtagits.

Sammantaget bör dessa åtgärder verksamt bidra till atf dämpa inflafions-trycket i ekonomin.

På Lars Tobissons fråga är svaret nej.

120

AnL 12 HUGO HEGELAND (m):

Herr falman! Jag ber att få tacka finansministern för vänligheten aft svara pä min fråga, men jag är naturligtvis långt ifrån tillfredsställd med svaret.

Regeringen gick förra året uf och sade att den 1984 skulle få ned inflafionen fill 4 %, Def komrner regeringen aft grundligt misslyckas med, eftersom vi kommer upp i en-prisstegringsfakt som säkerligen ligger 50 % över def här målet. Vad gör regeringen då? Jo, då säger man; För nästa år sänker vi inflationsmålet och sätter det fill högst 3 %,

Det är ju, herr talman, Uka tokigt som om en höjdhoppare som försöker klara 2.30 men hela fiden misslyckas skulle säga: Höj ribban fill 2.40 i stället! Då skall jag nog klara det.

Man kan också, för att fa ett annat exempel, jämföra med en löpare som fått för sig aft han skall springa engelska milen under 4 minuter. Han tränar hela året, men konditionen räcker inte fill. Han skulle på motsvarande sätt kunna säga: O,K,, jag klarar det inte, men nästa år skall jag springa milen under 3 minuter i stället.

Jag frågar mig vilka undergörande medel finansministern egenfligen besitter. Finansministern har visserligen bUvit ganska uppmärksammad för sin poetiska förmåga - även om den långt ifrån skulle räcka fill för eft Nobelpris - och han har även blivit ett eftertraktat intervjuobjekt, men def måste finnas någonting annat. Kan finansministern möjligen vara inspirerad av den berömda sagan om trollkarlens lärling, fonsaff av Paul Dukas och filmad av Walt Disney? Som ni vet lyckas trollkarlen i sagan att med några knyckiga armrörelser och besvärjelseformler få vatfenvågorna atf dra sig tillbaka. Är det liknande besvärjelseformler som finansministern har som ett trumfkort i rockärmen för atf få inflationsvågen att dra sig tillbaka? Eller tänker finansministern göra som en del idrottsmän, som för att överträffa sig själva sväljer en mängd piller med anabola steroider?

Någonting särskilt måste ju till, om regeringen skall kunna uppfylla inflationsmålet 3 % nästa år. De lönekrav som enligt SAF har framlagts inom verkstadsindustrin ligger nämligen på 8-9 %. Konjunkturinstitutet säger aff de ligger på 7 %, Och sä säger finansministern aft parterna på arbetsmarknaden förklarat sig villiga aff verka för en lönekosfnadsutveckling som är förenlig med ambifionen aff få ner prisstegringarna till 3 % nästa år. Men det finns ingenting som tyder på def. Den röra som vi fått den allra senaste fiden är Kjell-Olof Feldt väl medveten om.

Värdet av diskussionerna har infe ifrågasatts. Jag säger aff de är föga verkningsfulla. Redan utgångspunkten, att tro atf man har ett givet löneutrymme på 5 % som kan delas meUan olika fackförbund, är helt verklighetsfrämmande. Def finns inget givet löneutrymme. Däremot kommer naturligtvis löntagarna att påverkas av atf regeringen ställer upp helt orealistiska inflationsmål - de tror infe på dem.

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Om regeringens inflationsmål för år 1985

AnL 13 LARS TOBISSON (m):

Herr talman! Jag tackar för finansministerns korta svar på min fråga, även om def är svårt att få det att stämma med verkligheten.

Def är viktigt aft bekämpa inflationen. Men den kamp finansministern för är mest eft ordkrig. Att försöka prata bort prisstegringarna är inte bara verkningslöst - def är också farligt, eftersom de upprepade misslyckandena kan ge intryck av aff inflationen infe går aft besegra. För det krävs konkreta åtgärder för att minska budgetunderskottet, sänka skattetrycket och frigöra näringslivet från regleringar och byråkratisk kontroll.

Def är helt enkelt fel aft prisstegringen skulle ha avtagit under senare år i Sverige. När socialdemokraterna återkom fill regeringsmakten var infla-

121

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Om förslaget om totalförbud mot våldsleksaker

fionstakten knappt 8 %. Def är den nu också. Def allvarliga är aff medan vi dä låg pä genomsnittet i OECD-länderna, har detta sedan dess sjunkit till ungefär 5%. Viktiga konkurrentländer ligger än lägre, och det betyder att vår konkurrenskraft åter försämras i rask takt.

När det i våras stod klart även för regeringen att 4-procenfsmålef inte skulle nås klippte finansministern till med prisstopp, hyresstopp och andra regleringsåtgärder. Alla vet att den sortens medicin inte botar sjukan utan bara döljer symtomen. Lagom till semestern fogs också prisstoppet bort lika plötsligt som def hade kommit.

Hyresstoppet var bestämt aft gälla fill nästa årsskifte. Men nu är def plötsligt brått att ta bort det redan den 1 november.

Förklaringen är givetvis atf sedan 4-procenfsmålet redan har brufits igenom med bred marginal, innebär det takfiskt sett ingen ytterligare förlust, om priserna sfiger ännu mer i slutet av året. Tvärtom kan def underiätta aff regeringens 3-proeenfsmål för nästa år hälls vid liv litet längre.

Den här tekniken använde regeringen redan för ett år sedan, då man höjde sprit- och tobaksskatten och sänkte matsubvenfionerna strax före årsskiftet.

Den här gången är det infe bara hyreshöjningarna som tidigareläggs. Enligt tillförlifUga uppgifter har postverket förmatts flytta sina planerade portohöjningar från den 1 februari 1985 till slutet av innevarande år, trots aft man inte är i något omedelbart behov av kassaförsfärkning. Även SJ, som för ovanlighetens skull visar överskott, höjer priserna i slutet av året.

Tidigareläggning av prishöjningar är ett egendomUgt inslag i kampen mot inflationen. Men det är väl där man hamnar, om man inte förmår sätta in . verksamma åtgärder.

Kan finansministern bestrida atf priserna en bit in på nästa år blir minst lika höga som de skuUe ha varit utan dessa manipulationer? Vill han förneka att kostnaderna för allmänheten totalt sett blir högre, därför aft man fidigare tvingas betala de prishöjningar som regeringen vill städa bort ur stafistiken för nästa år?

Överläggningen var härmed avslutad.

? § Svar på fråga 1984/85:54 om förslaget om totalförbud mot våldsleksaker

122

AnL 14 Finansminister KJELL-OLOF FELDT;

Herr talman! Margit Gennser har frågat jusfitieministern om

1,   regeringen förbereder eller kommer aff förbereda en lagsfiftning som stadgar totalförbud mot s, k, våldsleksaker,

2,   justitieministern anser atf def är regeringens uppgift att stadga vilka varor som allmänheten får köpa och icke köpa.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan. Försäljning av krigsleksaker har fidigare behandlats i riksdagen. År 1978

var vi här i kammaren eniga om aft en sanering av utbudet av krigsleksaker var angelägen och aff den i första hand borde ske genom frivilliga överenskommelser mellan ansvariga myndigheter och leksaksbranschen.

Den 8 januari 1979 träffades en överenskommelse mellan konsumentverket och lekmiljörådef - nuvarande barnmiljörådet - å ena sidan och leksaks-och posforderbranschen å andra sidan om atf vissa leksaker med militär anknytning inte skulle få saluföras. Enligt vad jag erfarit har den här överenskommelsen haft stor genomslagskraft. Frågan om åtgärder för aff förhindra en fortsatt försäljning av krigs- och våldsleksaker är vidare aktuell inom Nordiska rådet.

De senaste åren har enligt uppgift nya typer av leksaker och spel med våldsinslag kommit ut på marknaden.

För egen del anser jag aff den principiella inställning som riksdagen intog år 1978 fortfarande är den rikfiga. Den omständigheten aff nya produkttyper som infe omfattas av gällande överenskommelse kommer ut på marknaden ändrar infe den bedömningen, Def naturliga är aft nya överläggningar tas upp. Enligt vad jag har erfarit har barnmiljörådet påbörjat en diskussion med leksaksbranschen och konsumentverket om en eventuell revidering av gällande överenskommelse. Mitt svar på Margit Gennsers första fråga är sålunda atf regeringen inte förbereder en lagsfiftning som stadgar totalförbud mot s, k, våldsleksaker.

När det gäller Margit Gennsers andra fråga är verkligheten inte så enkel att jag kan svara ja eller nej. I princip är det naturligtvis infe regeringens uppgift aff avgöra vilka varor allmänheten fär köpa och inte köpa. Samfidigt finns det ju en ganska utbredd enighet om aff def allmänna mäste ta på sig ett ansvar för att varor som är farliga för hälsa, säkerhet och miljö inte säljs.

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Omförslaget om totalförbud mot våldsleksaker

AnL 15 MARGIT GENNSER (m);

Herr falman! Jag tackar finansministern för svaret. Jag hade ställt min fråga till jusfitieministern, men jag får svar av finansministern. Varför hade jag ställt min fråga till jusfifieministern? Jo, därför att frågan berör övergripande rättsliga problem.

Vad händer egentligen om vi håller på och lagstiftar om den ena oväsentliga detaljen efter den andra? Det kan röra sig om förbud mot leksaker föreställande vapen från fiden före första världskriget, om förbud mot krigiska föremål generellt sett, vare sig de fanns före eller efter första världskriget, eUer om förbud mot krigiska föremål och andra våldsföremäl som saluförs som leksaker och som föreställer nägot som vi i nuläget infe kan ha en uppfattning om - nämligen framfida leksaker. Jo, vad som händer är aft vi förstör hela vår lagstiftning, Def gör vi vare sig vi kallar det för frivilliga överenskommelser eller vi går in och lagstiftar. Hur påverkar en sådan här lagsfiftning våra rätfsvårdande myndigheter? Deras verksamhet kommer atf framstå som mer och mer bisarr.

Dessa frågor är övergripande rättsliga frågor som borde intressera en jusfitieminister. Nåväl - varför får jag svar av finansministern? År det därför aft han har den bästa insikten om våldsleksaker och deras aggressivitetsska-

123

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Om rätt tid ålderspension för vissa svenska medborgare i utlandet

pande och bestående inverkan på barn, och kanske även på vuxna? Inte alls. Nej, det är så aff finansministern - eller hans byråkrafi - har hand om frågor som gäller lagar om sprängämnen och andra farliga varuslag, i framtiden kanske ocksä våldsleksaker.

Det är verkligen ett di versifierat arbetsfält som finansministern råder över, från hantering av miljardbudgetar och avtalsförhandlingar fill våldsleksaker, Def är inte atf undra på aff resultatet blir därefter.

Ett sätt atf rationalisera, finansministern, är att låta våldsleksakerna bli en angelägenhet för föräldrarna - vad riksdagen nu än uttalade 1978. Men detta tycks finansministern inte inse. Jag skall i en framtid med glädje studera vad ni kommer fram till när ni måste ta ställning fill om både smurfar med en golfklubba i handen och smurfar med ett svärd i handen är våldsleksaker. Eller är det så att en smurf med en golfklubba i handen är en helt lovlig leksak, medan svärdet gör samma leksak skadlig för hälsa och mental utveckling?

AnL 16 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr falman! Margit Gennser sade sig frukta atf def skulle uppstå en del bisarra inslag i vår förvaltning om vi lagstiftade mot våldsleksaker. Det är möjUgt. Jag kan bara konstatera aff kammarens frågestunder ibland har en del bisarra inslag.

Här får Margit Gennser eft mycket klart besked om aft regeringen infe överväger någon lagstiftning mot våldsleksaker. Sedan kommer hon med en flammande appell mot sådan lagstiftning.

På nägot sätt skulle det också vara fel atf beskedet lämnas av mig och inte av jusfitieministern. Men hur regeringen fördelar arbetet inom sig må väl ändå vi i regeringen vara bäst på att bedöma,

AnL 17 MARGIT GENNSER (m):

Herr talman! Ja visst, det får regeringen bedöma alldeles själv. Jag vill bara påpeka för allmänheten att den här arbetsfördelningen kan synas något bisarr.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1984/85:? om rätt till ålderspension för vissa svenska medborgare i utlandet

124

AnL 18 Socialminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Karin Ahrland har frågat mig om jag ämnar vidta någon åtgärd för atf medverka fill atf personer som är bosatta i utlandet och i praktiken utfört arbete för Sverige, t, ex, ambassadörshustrur, får ålderspen-- sion.

En svensk medborgare som inte är bosatt i Sverige får folkpension enligt andra regler än de som gäller för dem som bor i Sverige som pensionärer. Vid

bosättning utomlands gäller aff folkpension utgår i förhållande till antalet år som personen i fråga har intjänat ATP-poäng, Vid en återflyttning till Sverige utgär dock genast full folkpension enligt vanliga regler.

Jag är självfallet medveten om aff Karin Ahrlands fråga rör människor som ofta under lång fid har gjort Sverige stora tjänster. Den svenska socialförsäkringen är emellerfid av generell natur, och def är knappast möjligt eller lämpligt atf i den införa regler för vissa yrkes- eller personkafegorier. Sådana frågor bör lösas avfalsvägen. Jag kan upplysa om aff denna pensionsfråga har tagits upp i förhandlingar som pågår mellan statens arbetsgivarverk och berörda personalorganisationer. Eftersom frågan således är föremål för förhandUngar kan jag inte gå närmare in på den här.

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Om rätt tid ålderspension för vissa svenska medborgare i utlandet

AnL 19 KARIN AHRLAND (fp):

Herr falman! Jag tackar socialministern för svaret. Frågan gäller som bekant inte bara ambassadörshusfrur utan en hel kategori medborgare som, fastän de aldrig fått någon lön från Sverige, ändå arbetat mycket för Sverige, Merparten av dem - det är mest kvinnor - har just på grund av mannens yrke fått lov aft lägga ned en massa fid och arbete på en representation som är en förutsättning för atf mannen skall anses sköta sina uppgifter. De begär infe lön för sift arbete - det räknas ju in under begreppet hushållsarbete, och sådant räknas inte ens in i bruttonationalprodukten - samtidigt som def arbete som de utför är nödvändigt och av stort värde för alla svenskar. Då tycker jag infe def vore mer än rimligt aff vi fillförsäkrade dem samma sociala förmåner som alla andra svenskar får.

Om man infe kan bo i landet på grund av sin mans arbete har man i def här fallet ändå arbetat åt Sverige på svensk mark utomlands utan betalning. Vi kunde tacka för den hjälpen med folkpension.

Nu säger Sten Andersson - och han förefaller fycka som jag - atf det handlar om människor som har gjort Sverige stora tjänster, men hänvisar fill att socialförsäkringen är av generell natur och att det knappast är möjligt eller lämpligt atf införa särskilda regler. Men, herr talman, om socialförsäkringen är av generell natur borde den gälla lika för alla svenska medborgare, oavsett var de bor någonstans - det tycker jag är både möjligt och lämpligt.

Jag kan ställa mig bakom aff frågan löses avfalsvägen i stället, om def är så krångligt atf ändra i socialförsäkringslagen. Och vi kan kanske vara ense om att det är krångligt atf ändra i den, för den ligger inte skattelagstiftningen långt efter. Då skulle jag gärna vilja veta: År socialministern beredd atf lägga positiva synpunkter på dessa människors arbete och försöka fala för dem i förhandlingarna? Jag tror atf def vore bra.

AnL 20 Socialminister STEN ANDERSSON:

Herr falman! I grunden har jag den uppfattningen aff de personer som gör Sverige tjänster, t, ex, någon som är gift med en ambassadör, skall ha betalt för sina tjänster, Def är det rimligaste. Jag menar allvar när jag säger atf de som på detta sätt gör svenska staten tjänster inte bör vara sämre ställda än de som jobbar här i Sverige,

125

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Om barnfamiljernas levnadsstandard

Även om jag går händelserna i förväg, kan jag tala om att vi snart lägger fram en proposifion som gäller sjukpenning och föräldrapenning och där dessa båda kategorier jämställs. Jag vill inte nu gå närmare in på den aktuella frågan än vad som är möjligt i ett förhandlingsläge. Min posifiva inställning har jag visat genom def jag nu har sagt,

AnL 21 KARIN AHRLAND (fp);

Herr falman! Jag tackar Sten Andersson för def, Def gläder mig särskilt att en granne till honom på regeringsbänken som har hand om löner och anställningar sitter här och lyssnar på debatten.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på fråga 1984/85:2? om barnfamiljernas levnadsstandard

126

AnL 22 Socialminister STEN ANDERSSON;

Herr talman! Ingemar Eliasson har frågat mig om jag avser aft lägga fram en plan för hur barnfamiljernas standard kan lyftas över existensminimum.

Som alla vet har barnfamiljernas standard sjunkit påtagligt, framför allt under den borgerliga regeringsfiden. Reallönerna urholkades då, def familjeekonomiska stödet gröptes ur och den av riksdagen beslutade planen för barnomsorgens utbyggnad kapsejsade. Statens finanser, som är grundvalen för aff upprätthålla de sociala trygghetssystemen, raserades.

Barnfamiljernas ekonomi är naturligtvis i hög grad beroende av den samhällsekonomiska utvecklingen. Att återskapa ett ekonomiskt starkt samhälle är för regeringen det grundläggande och kanske vikfigaste steget för atf förbättra barnfamiljernas och övriga utsatta gruppers levnadsstandard. Regeringens ekonomiska polifik har lett till en påtaglig återhämtning i den svenska ekonomin.

På def familjeekonomiska området har regeringen lagt fram förslag om kraftigt förbättrat stöd fill barnfamiljerna. Förslagen innebär:

1,   Höjning av barnbidraget med 1 500 kr, per barn och år samt höjning av flerbarnstillägget och studiebidraget,

2,   Höjning av garanfinivån i föräldraförsäkringen från 37 kr, fill 48 kr, per dag,

3,   Fortsatt bidragsförskott för studerande mellan 18 och 20 år,

4,   Stöd motsvarande bidragsförskott fill ensamstående adoptivföräldrar,

5,   Höjning av de övre hyresgränserna och inkomstgränserna i bosfadsbi-dragssystemet samt höjning av åldersgränsen för statligt bostadsbidrag från 17 år till 20 år för studerande ungdomar.

Barnbidrags- och bosfadsbidragshöjningarna och höjningen av garantinivån i föräldraförsäkringen är redan beslutade av riksdagen, medan regeringen i dagarna lägger fram en proposifion med förslag om den närmare lagtekniska utformningen av övriga regler.

Därutöver har vid den socialdemokrafiska partikongressen, som Ingemar Eliasson åberopar, nyligen lagts fast viktiga rikflinjer för den fortsatta familjepoUfiken,

Riktlinjerna innebär bl, a, aft barnomsorgen byggs uf så

aft alla barn över ett och eft halvt år kan erbjudas plats i barnomsorgen omkring 1990 samtidigt som föräldraförsäkringen byggs ut oeh

aft det ekonomiska familjesfödef också i fortsättningen förbättras enligt principen att resurser överförs från icke-barnfamiljer fill barnfamiljer och frän perioder i livet då man har hemmavarande barn fill perioder då barnen har blivit vuxna.

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Om barnfamiljernas levnadsstandard

AnL 23 INGEMAR ELIASSON (fp);

Herr talman! Jag ber aff få tacka socialministern för svaret,

Def är inte första gängen vi diskuterar familjepolitik, och denna frägeom-gäng fär väl vara en uppvämningsrunda för detta riksmöte. En fortsatt debatt behövs.

Den reform som antogs i våras befraktades av alla som ett provisorium. Det talades mycket om atf det var ett första steg, och min fråga är alltsä avsedd aft vara en fortsättning på den debatten, infe bara en upprepning av vad som då sades.

Frågan är alltså vad som nu kommer efter def provisorium som träder i kraft den 1 januari nästa är. Vid debatten i våras uppfattade jag socialministern som atf def även från regeringens sida fanns eft intresse av att lägga fram rikflinjer för en fortsatt familjepolitisk reformverksamhet. Mot denna bakgrund var det som kom uf av den socialdemokratiska kongressen en besvikelse. En förlängning av föräldraförsäkringen någon gång i en avlägsen framtid var i stort sett allt. Man frågar sig varf resten fog vägen. Vad vill man göra åt def faktum aff en växande andel av barnfamiljerna befinner sig under gränsen för skälig levnadsstandard, atf en växande andel av barnfamiljerna har blivit beroende av regelbunden socialhjälp? Väljer regeringen och socialdemokratin aff blunda för verkUghefen, därför atf det saknas bra förslag om hur denna verklighet skall förändras? En vanlig, hårt arbetande arbetare eller tjänsteman kan i dag inte försörja en trebarnsfamilj på sin lön. Det är knappt aff det går om båda makarna förvärvsarbetar. Barnfamiljerna får helt enkelt infe behälla så mycket av sin inkomst aff ekonomin går ihop. Barnfamiljerna är, kan man säga, överbeskatfade. En lägre beskattning när de har ansvar för barnens försörjning är rimlig. Det är en teknisk fråga om man väljer atf betala uf barnbidrag eller om man medger avdrag på skaften. Men en rejäl omfördelning över livstiden och mellan grupperna är nödvändig, Def är djupt oroande att den socialdemokrafiska regeringen inte tycks ha någon handlingsberedskap eller någon plan för en fortsatt reformering av familjesfödef, I den meningen är socialministerns svar oroande.

AnL 24 Socialminister STEN ANDERSSON;

Herr falman! Många barnfamiljer, men långt ifrån alla, befinner sig, som Ingemar Eliasson sade, i en mycket brydsam ekonomisk situation, Sifuafio-

127

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Om barnfamiljernas levnadsstandard

nen behöver emellerfid inte beskrivas som värre än den är. Detta är emellerfid just vad Ingemar Eliasson gjorde. Angreppet på den socialdemokratiska familjepolitiken grundas, enligt Ingemar Eliasson, på uppgifter från konsumentverket. Enligt dessa uppgifter skulle 40 % av barnfamiljerna leva under existensminimum. Dessa uppgifter är emellerfid felakfiga och förvanskade, och det vet Ingemar Eliasson. Uppgifterna kommer infe frän konsumentverket utan frän moderata samlingsparfiet. Konsumentverket har med all önskvärd skärpa påtalat förhållandet i ett brev till moderaterna. Jag har med mig en kopia av brevet, och Ingemar EUasson kan få läsa den. Jag trodde upprikfigt sagt aff Ingemar Eliasson höll sig för god för aft stödja sin argumentafion på eft falsifikaf. Infe heller trodde jag aff def skulle bli just Ingemar Eliasson som i riksdagen svarade för den fränaste attacken mot den kommunala barnomsorgen. Vår ambifion aft öka ut barnomsorgen fill full behovsfäckning för alla barn över ett och ett halvt är fill omkring 1990 kallar Ingemar Eliasson ett försök atf tvinga in alla barn i den kommunala barnomsorgen. Den uppfattningen ställer den f, d, socialliberale Ingemar Eliasson fill höger om folkparfiledningen, som redan kanat långt fill höger. Enligt folkparfiprogrammef krävs def ju full behovsfäckning i barnomsorgen ,

Däremot är jag infe ett dugg förvånad över aft Ingemar Eliasson och folkpartiet räknar sä fel i sitt förslag, t, ex, då def gäller socialbidragen. Ni vill ju sänka dem med 1 500 milj, kr, för aff finansiera ert förslag. Ni brukar hafsa och slarva. Det gjorde ni också förra gången. Då förlorade en ensamstående mor med eft barn och låg inkomst 2 750 kr. Och def är lika illa nu.

128

AnL 25 INGEMAR ELIASSON (fp):

Herr talman! Def var många angrepp och beskyllningar, som naturligtvis alla tjänar ett oeh samma syfte, nämligen atf dölja aft regeringen själv är helt tomhänt.

Nu har jag ställt en fråga till socialministern, om regeringen har någon plan för aff förbättra barnfamiljernas ekonomi, Def svar vi får här i dag är att regeringen infe har någon sådan plan. Socialministern väljer aff i stället beskylla mig och folkpartiet för ofullkomlighefer i vår polifik. Jag skall gärna beskriva den utförligt när jag har litet längre tid på mig än def fåtal sekunder jag nu har.

Min fråga nu tjänar fill aft efterhöra om regeringen har nägon plan - som skall föreläggas riksdagen - för hur barnfamiljernas ekonomi skall förbättras.

Jag har påpekat i min fråga aff ungefär 40 % av antalet barnfamiljer i dag lever på en standard som understiger vad konsumentverket anser vara skälig levnadsstandard. Jag har inte påstått aff denna uppgift kommer från konsumentverket. Jag har infe heller fått den från moderaterna. Om socialministern vill veta vilken källan är, kan jag nämna att det är en beräkning som kommer från Svenska arbetsgivareföreningen. Jag blygs infe för aft säga det! Det vore bra om socialministern kunde påvisa aff def infe förhåller sig pä def här viset, och det vore ännu bättre om han ville tala om vad han vill göra för aff se fill aff andelen sjunker.

Det råkar vara så aff t. ex. Stockholms kommun har en socialhjälpsnorm som i huvudsak överensstämmer med konsumentverkets begrepp "skälig levnadsstandard". Det händer alltså också här att en mycket stor andel av barnfamiljerna hamnar under denna norm och blir beroende av socialbidrag i stället för aft kunna leva på sin inkomst, - Vad vill socialministern och regeringen göra åt detta faktum?

AnL 26 Socialminister STEN ANDERSSON:

Herr falman! Vad vi gör är aff vi genomför den största barnbidragshöjningen någonsin i detta land. Ni saft sex år i regeringsställning. Under den fiden ökade priserna med över 80 %. Ni lyckades åstadkomma en del som var bra; flerbarnstilläggen och en viss förbättring av föräldraförsäkringen. Men barnbidragen ökade med 1 200 kr, på de sex åren, och 200 000 färre barnfamiljer fick bostadsbidrag. Nu genomför vi på två år en höjning på 1 800 kr. Jag skulle ha önskat aff vi kunnat höja mer, och det skulle ha gått om inte de borgerliga parfierna hade varit sä hopplöst oeniga. Och def är ni nu också! Det framgår om man läser Dagens Nyheter i dag. Ni profilerar er i familjepoUfiken, men med olika förslag.

Ni i folkpartiet är rädda för högern. Därför tar ni litet av deras förslag. Ni lägger er ovanpå centerpartiet, men ni väljer en finansieringsmetod som ni vet aft ni infe kan få någon uppslutning kring. Det är inte meningen atf det skall bli förbättringar för barnfamiljerna! Jag vill infe gärna fortsätta en debatt med en person som stöder sin argumentation på ett falsifikaf. Jag skall också överlämna bevis för detta.

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Om barnfamiljernas levnadsstandard

AnL 27 INGEMAR ELIASSON (fp);

Herr falman! Def är ganska frist att socialministern beskyller mig för aff stödja mig på falsifikaf. Jag har infe eft ögonblick påstått att uppgiften om 40 % kommer från konsumentverket. Det vore fint om socialministern kunde ta tillbaka den beskyllningen.

Reformen i våras - som kom till stånd efter rent uf sagt provocerande uppträdande från oppositionen - var ändå ett provisorium, Sten Andersson, Min fräga är: Finns def förslag till en fortsättning? Finns det en beredskap för aff hjälpa barnfamiljerna ur den brydsamma ekonomiska situation de befinner sig i?

Def var ett första steg som fogs. Kommer regeringen atf fa ett nästa steg, av egen kraft?

Nu väljer Sten Andersson igen aff skylla på aff det är svårt aff genomföra förbättringar, eftersom oppositionen är splittrad. Men det räcker aft ni försöker ena er inom regeringen, Sten Andersson, Det är det enda jag kräver. Regeringen borde fa initiafivet och lägga fram en plan för förbättrat familjesföd. Vi far ansvar för den politik vi för. Vi har en plan för hur barnfamiljerna skall få hjälp aft ta sig ur sin besvärliga ekonomiska situation. Har regeringen en sådan plan? Svaret efter den här debatten är nej.

Överläggningen var härmed avslutad. 9 Riksdagens protokoU 1984/85:10-11

129

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Om tidpunkten för avgivande av socialavgiftsutredningens betänkande, m. m.

10 § Svar på fråga 1984/85:79 om tidpunkten för avgivande av socialavgiftsutredningens betänkande, m. m.

AnL 28 Socialminister STEN ANDERSSON:

Herr falman! Ove Eriksson har frågat mig när socialavgiffsutredningens betänkande.kommer att framläggas och när en proposition är att vänta.

Jag har inhämtat att socialavgiftsutredningen avser aff lägga fram ett betänkande under februari månad 1985.

Betänkandet kommer att på sedvanligt sätt remissbehandlas. Först därefter kan regeringen ta ställning fill när en proposition kan läggas fram.

130

AnL 29 OVE ERIKSSON (m):

Herr falman! Jag ber aff få tacka socialministern för svaret.

Det är möjligt aft min fråga kan uppfattas som ett utslag av otålighet, men i så fall delar jag nog den otåligheten med många som tänker försöka etablera sig som entreprenörer och med många andra som vill anlita entreprenörers tjänster.

Den 9 november i fjol behandlades här i kammaren en motion i vilken jag och tvä medmotionärer krävde en klar gränsdragning mellan begreppen arbetsgivare och arbetstagare när det gäller verksamhet i skogen. Frågan har förvisso giltighet långt utanför detta verksamhetsområde.

Socialförsäkringsutskottet hänvisade vid behandlingen av motionen till socialavgiftsutredningen, vars betänkande var aft vänta i början av innevarande år. Nu utlovas det i februari 1985 - ett års försening alltså. Löftet påminner om def som gavs i fjol. Det är väl bara atf hoppas att def infe blir ytterligare förseningar,

Def går i dag mitt i en högkonjunktur något hundratal skogsarbetare arbetslösa i ett skogslän som Värmland, Arbetsobjekt finns def. Avverkningarna av både fimmer och massaved är omfattande. Skogsvården är på mänga håll eftersatt, vilket skulle kunna åtgärdas nu när virkespriserna också är gynnsamma. Men arbetskraften saknas. Den går arbetslös!

Orsaken är, som jag fidigare påpekat, fill sfor del aft finna i Vänerskogskonkursen - ingen ny, sfor arbetsgivare har frätt fram och berett de tidigare Vänerskogsanställda nya arbeten. Mindre entreprenadföretag har förvisso trätt till, men det räcker inte.

Deras verksamhet hindras dessutom just av riksförsäkringsverkets anvisningar, som är minst sagt oklara. Kör man med häst eller traktor i jordbruket är man enligt riksförsäkringsverket aff klassa som företagare, men kör man med samma häst eller traktor i skogen är man arbetstagare. Var finns konsekvensen?

Def här innebär en sfor risk atf många skogsägare som inte klarar alla de arbetsuppgifter som nu åläggs skogsägare får problem. Antingen måste de bli arbetsgivare, och det är många äldre som infe klarar alla de uppgifter som medföljer det ämbetet, eller också försöker de köpa tjänster och tvingas då förutom arvodena betala socialförsäkringsavgifter, eftersom vederbörande inte klassas som arbetsgivare. Det leder till för låg verksamhet i skogen; det

leder fill arbetslöshet.

Jag skulle gärna vilja fråga socialministern; När - litet mer preciserat - kan man hoppas på en proposition i ärendet? Är socialministern beredd aff verka för en snabb lösning av def här problemet?

AnL 30 Socialminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Jag både förstår och delar Ove Erikssons otålighet - jag inser behovet av aff skapa klarhet på def här området. Men jag har av de föredragningar jag har fäft tyckt mig förstå att detta är ytterligf krångligt. Allt jag kan göra för aff påskynda utredningen är jag beredd aff göra - det är naturligtvis väldigt många människor som får bekymmer av den anledningen aff def är så svårt aft klara uf vad det är som gäller. Det löftet avger jag gärna.

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984 '

Om elleveranser till värmepumpar

AnL 31 OVE ERIKSSON (m): Herr falman! Det här var mycket posifivt, tycker jag. En målare kan bli stämplad som arbetsgivare mer eller mindre med en pensel i fickan. Men för atf bli arbetsgivare i skogen krävs def i dag nästan utan undantag en skogstrakfor i miljonklassen, Def är skillnad. Jag hoppas aft Sten Andersson kan medverka fill eft snabbt resultat i enlighet med det löfte han just har avgivit.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1984/85:75 om elleveranser till värmepumpar

AnL 32 Statsrådet BIRGITTA DAHL:

Herr falman! Lars Andersson har frågat mig vilket syftet är med den föreslagna ändringen av ellagen och om jag kan redogöra för i vilken omfattning det förekommer att elleverantör med stöd av den nu gällande ellagen vägrar elleverans till värmepumpar,

Lars Andersson har rätt i aff debatten har skapat oro helt i onödan, eftersom den har givit spridning äten felakfig bild av regeringens förslag och avsikter. Fakta är följande:

F, n, är den grundläggande regeln att eldistributören har rätt att vägra leverans av el till värmepumpar inom fjärrvärme- och naturgasomräde genom ett enkelt administrativt beslut. Eldistributören är ofta densamma som fjärrvärmeleveranfören.

Enligt def förslag regeringen lagt fram blir grundregeln att eldistributören är skyldig aff leverera el fill värmepumpar även inom fjärrvärme- och naturgasområden. Den kan visserligen inskränkas. Men def blir fråga om undantagsfall. Härför krävs ett uffryekligf beslut i kommunfullmäktige. Frågan blir då föremål för offentUg debatt och demokratisk kontroll.

Syftet med förslaget är aff undanröja onödiga hinder för värmepumpar och atf i kommunerna driva fram en planering, som leder till en riktig avvägning mellan hushållning med energi, ny teknik samt användning av fjärrvärme och

131

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Om elleveranser tdl värmepumpar

naturgas. Därigenom blir def också möjligt aff undvika, ofta onödiga, intressekonflikter.

Hittills har ca 80 000 värmepumpar installerats. Eldistributörer har i 25 fill 30 fall vägrat att leverera ström fill värmepumpar. Jag avser då sådana ärenden där frågan om leveransskyldigheten hänskjufits fill statens energiverk. Ytteriigare fall kan naturligtvis ha förekommit, Def rör sig således om eft i sammanhanget försumbart antal fall av leveransvägran. Dessa kan inte anses ha bromsat utvecklingen.

132

AnL 33 LARS ANDERSSON (s):

Herr falman! Jag tackar energiministern för svaret. Jag ställde mina frågor just med anledning av den senaste tidens debatt om möjligheterna atf vägra leverans av el till värmepumpar inom fjärrvärme- och nafurgasområden. Den debatten har skapat oro och osäkerhet på värmepumpsmarknaden och har bl.a, föranletts av regeringens förslag fill ändring av ellagen. Energiministerns klarläggande av syftet bakom den föreslagna ändringen är därför mycket välkommet.

Debatten har ibland givit sken av aff regering och riksdag skulle ha en tveksam inställning till den nu pågående introduktionen av värmepumpar. Förhållandet är ju det rakt motsatta, vilket energiministerns svar också visar. Viljan aft underlätta introdukfionen av värmepumpar framgår bl, a, av riksdagens beslut om aft det under år 1984 skall utgå ett upp till 15-procentigt stöd för installation av värmepumpar.

Energiministerns svar visar också aff den påstådda konkurrensen mellan enskilda värmepumpar och fjärrvärme inte alls är av den omfattning som debatten antyder. Ca 80 000 installerade värmepumpar och knappt 30 kända fall, där elleverantören har vägrat el fill värmepumpar, talar sift tydliga språk.

Fjärrvärmekommuner arbetar emeUertid under oUka förutsättningar, vilket kan innebära aff def i vissa kommuner uppstår konflikter mellan fjärrvärmekollektivefs och enskilda fastighetsägares intressen. Jag tänker då främst på fillgången fill spillvärme, avfallsförbränning m. m. Därför anser jag det riktigt att det nu har framlagts ett förslag om hur man utifrån lokala förhållanden skall avgöra eventuella konflikter, Defta förslag skall ju behandlas av riksdagen senare i höst, varför jag nu avstår från vidare kommentarer.

Värmepumpstekniken är ju den nya teknik som snabbast funnit sin plats i def svenska energisystemet. Synen på värmepumpar har på kort tid förändrats sä aft de i dag betraktas som en enkel och trygg installafionsåtgärd för att reducera energiförbrukningen. Den snabba och välkomna introduktion som värmepumparna fått har dock medfört en del nackdelar för den enskilde konsumenten. Värmepumpsmarknaden har blivit litet av en djungel,

Def är svårt för den enskilde atf välja meUan olika värmepumpar oeh olika tekniska lösningar. Detta har gjort aff def utan tvivel uppträder ett antal oseriösa leverantörer på marknaden.

Med anledning av def och med anledning av aft staten ju i dag satsar stora      Nr 11 pengar pä introduktion av värmepumpar skulle det vara intressant atf höra     Torsdaeen den hur energiministern ser på förhållandena på dagens värmepumpsmarknad,       18 oktober 1984

AnL 34 Statsrådet BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Först vill jag understryka att regeringen ser på värmepumpar som en bra och effekfiv och energisnål teknik som vi behöver pä både kort och lång sikt, både före och efter kärnkraftsawecklingen. Det är också därför som vi har stött introdukfionen av denna teknik med en rad åtgärder, däribland det investeringsbidrag som nu ges. Vi har också arbetat aktivt för att främja introduktionen genom informafion och utökat konsumentskydd.

Jag kan meddela att regeringens energiupphandlingsdelegafion har, på regeringens uppdrag, arbetat för att få fram en överenskommelse 'med värmepumpsbranschen om ett konsumentskydd och att det nyligen träffats en sådan frivillig överenskommelse mellan energiupphandlingsdelegationen. Värmepumpsföreningen och konsumentverket om en funkfionsgaranti som skall stärka konsumentskyddet för den enskilde konsumenten och se till aft man får rätt användning av värmepumparna. Vi hoppas att defta skall kunna kompletteras med eft försäkringssystem.

De seriösa och bra värmepumpstillverkarna kommer aff gynnas av den här överenskommelsen förutom konsumenterna, och det kommer då att bidra till den sanering av marknaden som Lars Andersson efterlyste,

Energiupphandlingsdelegationen har ocksä på regeringens uppdrag utarbetat en informationsskrift till samtliga hushåll i landet som inom kort kommer att delas ut och som kommer att ytterligare förbättra informationen och konsumentstödet på det här området.

Om åtgärder för ati förhindra lagbrott av kommunalpolitiker

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1984/85:55 om åtgärder för att förhindra lagbrott av kommunalpolitiker

AnL 35 Civilminister BO HOLMBERG:

Herr talman! Margit Gennser har frågat om justitieministern avser att vidta någon åtgärd som hindrar kommunalpolitiker att bryta mot lagarna. Frågan har ställts mot bakgrund av vissa uppgifter i pressen med anledning av Sigtuna kommuns aktieaffärer i Märsta Hantverkshus AB. Frågan har överlämnats till mig.

Jag har tidigare i år besvarat två frågor i samma ämne. Jag sade då att jag naturligtvis inte kan ställa mig bakom ett förfarande som innebär att kommunerna åsidosätter de regler om den kommunala verksamheten som har beslutats av riksdagen. Jag framhöll samtidigt att kommunerna lojalt brukar följa dessa regler och alltså väl sköter sina uppgifter som samhällsorgan inom ramen för den kommunala självstyrelsen. Jag avslutade med att säga att jag inte var beredd att vidta några åtgärder.

133

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Om åtgärder för att förhindra lagbrott av kommunalpolitiker

Liksom i mitt tidigare svar vill jag inte uttala mig om def enskilda fallet. Enligt vad jag har erfarit är def föremål för polisutredning och undersökning av JO, Min allmänna inställning till saken är givetvis alltjämt atf det är oacceptabelt aff kommunala organ eller förtroendevalda sätter sig över givna regler för den kommunala verksamheten eller trotsar domstolarnas avgöranden i kommunalbesvärsmål,

I första hand har beslutsfattarna atf ta sitt politiska ansvar inför väljarna. Låt mig fillägga aft de förtroendevalda i kommuner och landstingskommuner ocksä har ett ansvar för den kommunala självstyrelsen som sådan. Den långtgående frihet som kommunerna häri svenskt samhällsskick förutsätter atf man från kommunal sida följer de lagar som riksdagen har stiftat.

Rättsordningen fillhandahåller dessutom ett system med sankfioner mot oriktiga kommunala förfaranden. Detta sysfem är enligt min mening tillräckligt. Jag är alltså inte beredd aft nu vidta någon sådan åtgärd som avses i frågan. Däremot kommer jag mycket uppmärksamt att följa kommunernas åtgärder från synpunkten att respekten för efterlevnaden av lagar och författningar skall upprätthållas.

134

AnL 36 MARGIT GENNSER (m);

Herr falman! Jag ber att få tacka för svaret. Jag har tagit upp denna fråga just därför att den tidigare varit föremål för diskussion här i riksdagen. Jag tycker def är anmärkningsvärt aft kommunalpolitiker framhärdar i aft infe vilja följa domstolar och lagar.

Både stafsfädet och jag har varit kommunalt verksamma, och vi vet bägge aff kommunalpolitiker ofta går på gränsen till vad som är tillåtet inom den kommunala kompetensen. Överklagas inte besluten befraktas de som lagliga. Överklagas de kan def bli domsfolsutslag mot de åtgärder som vidtagits,

Defta är inte bra. En praxis växer fram undan för undan, och det betyder ofta atf def lönar sig för kommunalpolitiker aft bryta mot kommunallagen, Def vill jag påpeka. Jag tror det är väsentligt aff göra någonfing, t, ex, se på den kommunala kompetensen. Jag tror också def är väsentligt atf vi skärper den kommunala revisionen, så atf denna typ av betänkligt beteende verkligen påtalas mycket mer i fullmäktigeförsamlingarna, I vissa fall bör man också ha sanktionsätgärder.

Kommunal revision har infe varit utredd på många år här i Sverige, Där tror jag civilministern verkligen har ett arbetsområde. Jag tror också att man måste ha snabbare sanktioner mot människor som trotsar lagen. Politiker skall inte få trotsa lagen medan medborgarna skall vara skyldiga aff iaktta alla gäUande rättsregler, Def finns mycket små möjligheter för en enskild atf åberopa rättsvillfarelse om han gör fel, I princip krävs infe bara aff man skall kunna alla lagar - de är många nog - utan man skall också känna fill myndigheternas normgivning. Man kan infe åberopa aft man inte känt fill den i fråga om t, ex, skattelagstiftning.

Men i Sverige kan 1984 en framträdande kommunalpoUtiker säga aff ibland måste man bryta mot lagen.

Jag är infe så sangvinisk som civilministern. Gör någonfing nu! Se fill aft      Nr 11
def blir något gjort, sä aff poUfikerna inser aft man inte kan bete sig på detta     Torsdaeen den
"-                                                                                18 oktober 1984

AnL 37 Civilminister BO HOLMBERG;

Herr falman! Det är två frågeställningar Margit Gennser far upp.

Den ena gäller kompetensfrågan: Vad har en kommun rätt aff göra och vad har man infe rätt aff göra?

I def aktuella fallet från Sigtuna finns ett utslag från kammarrätten som sagt atf kommunen icke har beslutat i enlighet med den kommunala kompetensen. Sakläget är aff kommunen har överklagat detta fill regeringsrätten som just nu undersöker om den skall ge prövningstillstånd.

Den andra frågan gäller vilka sankfioner man kan vidta mot en kommun som infe följer de lagar och förordningar regering och riksdag beslutat.

Jag kommer aff med uppmärksamhet ta del av den utredning som JO kommer att färdigställa rörande fallet i Sigtuna, JO kommer enligt vad jag försfår aff titta även på själva sankfionssysfemet. Om JO då kommer fram fill atf vi inte har en tillfredsställande ordning i Sverige när det gäller sankfionerna, har regeringen naturligtvis att utifrån detta göra en mycket ingående prövning. Vi mäste dä föra en diskussion om huruvida nuvarande sankfioner är bra eller inte. Men i avvaktan på ett sådant sakunderlag kan jag i dagsläget inte uttala mig. Men regeringen kommer, vad jag försfår, atf få ett faktaunderlag för atf fundera vidare i denna fråga.

Om åtgärder för att förhindra lagbrott av kommunalpolitiker

AnL 38 MARGIT GENNSER (m):

Herr falman! Det senare lät bättre; def är bra aft ni verkligen observerar vad JO säger.

Vad beträffar den kommunala kompetensen är lagstiftningen infe särskih utförlig. Praxis har ändrats under åren, och här behövs en översyn. Om vi fidigare hade fått en sådan, hade en hel del av dessa - låt mig säga -betänkliga beteenden aldrig uppkommit. Jag tycker aff civilministern redan nu kan börja se över defta, samtidigt som han far del av vad JO säger.

Jag tror aff man både på sanktionssidan och pä kompetenssidan mäste göra någonting. Vi kan infe fortsätta aff låta poUfikernas verksamhet vara helt oreglerad, medan medborgarna stryps av lagregler, normgivning osv,

AnL 39 Civilminister BO HOLMBERG:

Herr falman! Vad beträffar kompefensregler för vad kommunerna kan göra på näringslivefs område vill jag bara upplysa Margit Gennser om aft regeringen redan uppmärksammat denna sak och givit staf-kommun-beredningen i uppgift aff ge oss eft underlag när det gäller kommunernas roll i näringspolitiken.

AnL 40 MARGIT GENNSER (m):

Herr falman! Jag är något informerad i denna sak och vet aff man strävar åt samma håll som man gjorde när generaldirektören i tullverket hade brutit

135

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Om utbildningsutbudet vid Gävle-Sandvikens högskola

mot reglerna; man far bort förbudet mot kommunal näringslivsverksamhef, Jag har i detta avseende ännu infe sett något förslag, men jag tror aft vi riskerar aff få eft förslag som går i den riktningen.

Jag anser att kommunerna infe skall syssla med näringslivsverksamhef. När man bryter mot dessa regler så ofta, bör detta förbud infe tas bort.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1984/85:16 om utbildningsutbudet vid Gävle-Sandvikens högskola

AnL 41 Utbildningsminister LENA HJELM-WALLÉN: Herr talman! Gunnel Jonäng har frågat mig om jag är beredd att stärka högskolans i Gävle-Sandviken och därmed länets utveckling genom aff säga nej fill nedläggning av klasslärarufbildning och ja till fastighefsförvalfamtbildning och YTH-ufbildning med inriktning mot kontor och distribution. Frågor om dimensionering och lokalisering av högskolans olika utbildningar bereds i sedvanlig ordning i budgetarbetet. Jag avser att återkomma till dessa frågor i 1985 års budgetproposifion.

136

AnL 42 GUNNEL JONÄNG (c):

Herr talman! Jag ber aff fä tacka utbildningsministern för svaret på min fråga. Det innehöll ju ingenting i sakfrågan - att ärendet bereds i budgetarbetet känner jag naturligtvis fill.

Låt mig först redovisa centerpartiets syn på de mindre högskolorna.

Den decentraliserade högskoleutbildningen är en stor fillgång för vårt land, och de mindre högskolorna får inte äventyras. Centern kommer att motsätta sig UHÄ:s förslag till neddragningar som skulle innebära hårda slag mot mindre högskolor.

Genom decentraliseringen har den högre utbildningen gjorts mer lättillgänglig för fler människor. Jag har hemma sett vilken utomordentlig regionpolitisk betydelse Gävle-Sandvikens högskola har, och jag vet vad den kan innebära för näringsliv och sysselsättning i länet, Aft lägga ner klasslärarutbildningen, som UHÄ föreslagit, skulle äventyra högskolans utveckling och rent av dess existens, eftersom klasslärarlinjen bär en sfor del av basorganisationen. Den besparing för högskolan som är aktuell uppgår till 28% av nuvarande budget. Nog måste man inse att det är fullständigt orimligt om man viU bevara högskolan.

UHÄ:s anslagsframställning liksom dess verksamhetsberättelse är uppenbarligen infe så mycket att rätta sig efter. Man har helt enkelt utelämnat vår högskola när man räknat upp högskolor med integrerade lärarutbildningar. Jag hoppas aff utbildningsministern i sitt budgetarbete noterar sakfelet från UHÄ och i stället lyssnar på oss från Gävleborgs län. Gävleborgs län ligger på andra eller tredje plats när det gäller arbetslöshet. Vi är för vår framtida sysselsättning beroende av en fungerande högskola. Vi har, som sagt, redan

insett vad en högskola kan betyda för en ort, och vi vill gärna förstärka vår högskola med utbildningarna YTH, kontor och distribution samt fastighefsförvaltamfbildning. När det gäller fastighefsförvalfarufbildningen har det från många håll framhållits aff Gävleborgs län är ett lämpligt utbildningsområde, för där kan man knyta utbildningen till statens institut för byggnadsforskning. Därmed får man alltså den erforderliga forskningsanknytningen.

När det gäller utbildningarna YTH, kontor och distribution är det områden som ger utbildning ocksä för kvinnor. De nya utbildningsplatserna har ju kommit framför allt männen fill del, och infe i så sfor utsträckning kvinnorna. Detta skulle man nu kunna råda bot på.

Jag viU ändå fråga utbildningsministern om hon vill medverka till att bevara vår högskola och därmed decenfraUserad utbildning samt fakfiskt också medverka fill aff stärka näringsliv och sysselsättning i Gävleborgs län.

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Om utbildningsutbudet vid Gävle-Sandvikens högskola

AnL 43 Utbildningsminister LENA HJELM-WALLEN: Herr falman! När man frågar om konkreta budgetfrågor fär man det svar som jag lämnade för en stund sedan, Def vet Gunnel Jonäng som erfaren riksdagsledamot.

Beträffande den allmänna frågan om de mindre högskolornas fortlevnad kan jag försäkra atf jag i budgetarbetet naturligtvis strävar efter aff infe på något sätt äventyra deras existens. Jag har i flera sammanhang uttalat hur viktigt jag tycker aft def är med de mindre högskolorna för regionens näringsliv och utveckling, I den frågan har jag infe på något sätt ändrat uppfattning.

AnL 44 GUNNEL JONÅNG (c):

Herr falman! Jag är naturligtvis medveten om aff def pågår budgetarbete, och det är just därför som jag har ställt frågan, Def ger mig en möjlighet aff i varje fall framföra min egen, centerns och i sfor utsträckning länets uppfattning, så att utbildningsministern vet vad vi tycker och tänker när utbildningsministern arbetar med de här frågorna. Inom högskolan hemma i länet är man införstådd med aff nedskärningar måste göras. Men i likhet med rektorn vid högskolan i Sundsvall-Härnösand har man påpekat de osäkra behovsprognoserna. Tveksamheten är stor när det gäller nedskärningar.

Utvecklingen av den gemensamma grundutbildningen vid högskolan har följt riksdagens anvisningar från 1977, Vi anser atf UHÄ:s förslag nu strider mot dessa anvisningar. Aff dra ner klasslärarufbildningen innebär en stympning av undervisningssektorn och omöjliggör ett samarbete mellan de oUka linjerna. Det här skulle innebära stora nackdelar för de kvarvarande utbildningslinjerna. Högskolan bedriver en omfattande fortbildning inom skol- och barnomsorgsområdena. Det är en utbildning som infe får äventyras. De neddragningar som behöver göras måste göras på de stora högskolorna med den mest omfattande utbildningen. Man får infe äventyra de mindre högskolornas verksamhet. Det är oförsvarligt ur bäde regional och ekonomisk synpunkt om man först bygger upp en regional högskola och sedan plockar ifrån den uppgifter så aft den inte kan fungera tillräckligt bra - def är

137

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Om vidareutbildning inom barnomsorgen

en oacceptabel politik.

Utbildningsministern har i varje fall lyssnat på mig, och jag hoppas aff mina uppfattningar skall vinna gehör i budgetarbetet.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1984/85:30 om vidareutbildning inom barnomsorgen

AnL 45 Utbildningsminister LENA HJELM-WALLEN:

Herr talman! Oswald Söderqvist har frågat mig hur regeringen tänker sig den fortsatta verksamheten inom barnomsorgsufbildningen och vilka planer som finns för vidareutbildning.

Universitets- och högskoleämbetet har fått i uppdrag aff se över innehållet i grundutbildningen för fritidspedagoger och förskollärare. Översynen skall redovisas senast i samband med anslagsframställningen för budgetåret 1986/87,

I årets budgetproposition har jag framhålUt aff def är angeläget aft kommunerna kan utnyttja högskolans kompefens för fortbildningen och vidareutbildning av barnomsorgspersonalen. Därför är det viktigt atf högskolan utvecklar sina kontakter med kommunerna i detta syfte. De flesta berörda högskoleenheter anordnar redan i dag, i samarbete med kommuner, pedagogiska och administrativa kurser för barnomsorgspersonal. Detta görs både i form av enstaka kurser och i form av uppdragsutbildning.

138

AnL 46 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Jag ber aff få tacka utbildningsministern för svaret på min fråga.

Vi var ganska många som i våras kände en sfor besvikelse över det beslut som fattades när def gäller utbildningen inom barnomsorgen. Vi hade önskat en mer fruktbar kompromiss som hade inneburit atf man bevarat kompetens och organisation på de orterdär defta redan fanns väl utvecklat, bl.a. i Uppsala. Nu har ju beslutet redan fattats.

Det vore intressant atf få höra litet grand om hur man har tänkt sig den fortsatta verksamheten på detta område. När def gäller grundutbildningen har vi fäft höra frän utbildningsministern aff det så småningom kommer aff läggas fram förslag om den. Om vi håller oss till def betydelsefulla, atf man kanske kan bevara en del av organisafionen och kompetensen inom barnomsorgsutbildningen där den redan finns väl utvecklad, t. ex. i Uppsala, är vidareutbildningen mycket intressant.Def är gott och väl aff utbildningsministern hänvisar fill kommunerna och kontakten mellan högskola och kommuner, vilken sedan länge har varit väl etablerad.

Den naturliga frågan i defta sammanhang blir om infe utbildningsministern, hennes medhjälpare i departementet och naturligtvis regeringen, har någonting annat att komma med i den här frågan än atf hänvisa till

samarbetet mellan kommuner och högskola. Har inte utbildningsdepartementet något ansvar när det gäller aft ta tag i den här frågan, och infe bara göra def fill en fråga mellan kommuner och högskola? Def skulle vara intressant om utbildningsministern utvecklade detta litet mer,

AnL 47 Utbildningsminister LENA HJELM-WALLÉN: Herr talman! Beträffande sakfrågan; När def gäller behovet av fort- och vidareutbildning inom barnomsorgen passar def bra att använda högskolan i många sammanhang. Hur det skall gå till - vilka högskolor som skall användas, vilka institutioner som kommer in i dessa sammanhang - är infe något som vi skaU fatta beslut om centralt, utan def måste bU en fråga som man gör upp om lokalt och regionalt.

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Om försöksverksamheten inom gymnasieskolan

AnL 48 OSWALD SÖDERQVIST (vpk);

Herr talman! Det är kanske inte sä mycket fråga om organisatoriska åtaganden - detta skall naturligtvis göras upp lokalf och regionaU med resp, högskolor - utan det är självfallet en fråga om resurser. Detta är def intressanta i def här sammanhanget, och def vill utbildningsministern infe gärna säga någonting om. Har regeringen några planer på aft ställa resurser till förfogande för atf stödja ett sådant arbete, vilket organisatoriskt naturiigtvis sköts av högskolor och kommuner men som man måste ha stöd för atf kunna genomföra?

AnL 49 Utbildningsminister LENA HJELM-WALLÉN:

Herr talman! Det finns inga nya resurser för det. De fär naturligtvis tas

inom de ramar som i dag finns. Jag har i mitt svar redovisat på vilket sätt def

kan ske.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1984/85:42 om försöksverksamheten inom gymnasieskolan

AnL 50 Utbildningsminister LENA HJELM-WALLEN: Herr talman! Linnea Hörlén har med hänvisning till den försöksverksamhet som nu skall genomföras inom gymnasieskolan stäUf följande frågor till mig.

1.   I vUken omfattning bedrivs i dag den planerade försöksverksamheten i gymnasieskolan?

2.   Anser statsrådet att försöksverksamheten nu fått en tiUfredsställande omfattning?

3.   Avser statsrådet att vidta ytterligare åtgärder i syfte att skapa ett bättre underlag för reformarbetet inom gymnasieskolan?

Jag vill först erinra om att riksdagsbeslutet med anledning av proposifion 1983/84:116 fattades i juni i år, ungefär samtidigt med att skolornas ferier

139

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Orn försöksverksamheten inom gymnasieskolan

började. Möjligheterna till lokal planering och lokala beslut inför en försöksverksamhet redan fr. o, m. starten av detta läsår var alltså små.

Jag vill ocksä erinra om atf def i propositionen klart sades att läsåret 1984/85 för vissa delar av försöksverksamheten får befraktas som ett planeringsår.

Den verksamhet som startar redan detta läsår kommer framför allt aff gälla områden som infe fordrar regeländringar eller andra centrala beslut.

En omfattande planering för ett sådant försöks- och utvecklingsarbete har pågått lokalf, regionalf och centralt under hela vårterminen. Enligt skolöverstyrelsen (SÖ) har också många skolor och skolstyrelser redan fatfat beslut om och påbörjat sådant utvecklingsarbete som inte kräver centrala beslut eller regeländringar. Planeringsarbete för ytterligare försöksverksamhet pågår. Jag har erfarit aff SÖ L n, samlar in uppgifter om den pågående och planerade försöksverksamheten för aft kunna ge en samlad bild av den i mitten av november. Det som hittills framkommit visar att intresset för att delta i försöks- och utvecklingsarbetet är mycket stort, och jag vill här passa pä tillfället aff uttrycka min stora tillfredsställelse över aff så många skolor vill delta i förnyelsen av-gymnasieskolan.

140

AnL 51 LINNEA HÖRLEN (fp):

Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret. Jag var naturligtvis medveten om aft def infe kunde finnas så mycket aff konkret redovisa om försöksverksamheten på nuvarande stadium, men jag anser att arbetet är så vikfigt aff riksdagen bör få möjlighet aff följa def i alla dess faser. Def är därför som jag har ställt frågan.

Det var en positiv informafion att många skolor visar sig intresserade av försöksverksamheten. Det får vi verkligen vara facksamma för.

Sedan riksdagen i våras fattade beslut om att starta försöksverksamhet med anledning av proposifionen Gymnasieskola i utveckling har skolöverstyrelsen gett ut ett försöks- och utvecklingsprogram som disponerats kring fyra försöksområden. Jag kan inte beröra alla, utan tänker endast fa upp eft par frågor av särskilt intresse för folkpartiet.

Först vill jag deklararera aff vi naturligtvis har ställt oss positiva fill försöksverksamheten som sådan. Vi tror atf riksdagen pä så sätt får ett bättre underlag för kommande beslut om gymnasieskolans utformning.

Samtidigt betonade vi vikten av alternativa modeller för försöksverksamheten. Vi hänvisade bl. a. till en del modeller utomlands, t. ex. i Norge, där man i den s.k. kombinerade grundkursen använder hälften av tiden till yrkesförberedande ämnen och hälften fill studieförberedande ämnen.

I Västtyskland har man en annan modell. Den består av ett första orienterande studieår med ett flertal s, k, orienteringsämnen och ett andra och ett tredje år med koncentration till vissa fyngdpunktsämnen efter elevernas val fiU kommande studier, I def systemet finns def också en betydande valfrihet för eleverna. De får gä igenom gymnasieutbildningen på två är om de önskar och förmår, men de kan ocksä fa fyra år pä sig.

Så finns det fria tillvals- och modulsystemet, som är allmänt i amerikanska

skolor. Det innebär aft eleverna ganska fritt och efter eget intresse med individuell yrkes- och studieinriktning får välja ämnen - moduler - utöver en fast kärna av obligatoriska ämnen. Systemet är flexibelt och ger möjlighet till etappavgång och kombinationer av studier och praktik.

Till detta kommer aft utbildningsutskottet har uttalat atf erfarenheter från uflandet naturligtvis bör fas till vara i försöksverksamheten.

Det skulle vara intressant aff få veta om det finns någon försöksverksamhet planerad av den typ som dessa modeller är exempel på. Om så infe är fallet, ser utbildningsministern def som angeläget atf sfimulera fill flera alternativ, t, ex. när def gäller möjligheterna för den enskilde eleven aff själv välja sitt studieprogram?

En annan fråga gäller utvärderingen av försöksverksamheten. Vi har från folkpartiefs sida hävdat aft den bör ske fristående från uppdragsgivarna. Anser utbildningsministern aft skolöverstyrelsens planering i den delen är betryggande?

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Om försöksverksamheten inom gymnasieskolan

AnL 52 Utbildningsminister LENA HJELM-WALLÉN:

Herr talman! Vi är just nu i begynnelsen av den här verksamheten. Jag tror aff def viktigaste beträffande utvärderingen är aft vi redan från början inriktar oss på aff välja sådana projekt som faktiskt går aft utvärdera. Utvärderingen är nämUgen mycket viktig. Detta har såväl regeringen som riksdagen och skolöverstyrelsen tryckt på, så därför tror jag aff alla kommer aff noggrant bevaka den frågan.

De utländska erfarenheterna kan vara mycket viktiga, men de måste uppmärksammas lokalt. Man måste där vara intresserad av att föra vidare sådana erfarenheter i den lokala miljön. Jag kan också tänka mig aff def bland de många hundra olika ansökningar som ingivits fill skolöverstyrelsen finns många förslag med den inriktning som Linnea Hörlén nämner. Jag har emellertid infe def totala greppet över detta, eftersom def är skolöverstyrelsen som har uppgiften att hålla samman förslagen.

Att fa ökad hänsyn fill elevernas önskemål och bygga pä deras motivation är en av grundvalarna för propositionen. Jag hoppas därför aft man hittar former för detta i försöksarbefet.

AnL 53 LINNEA HÖRLÉN (fp);

Herr falman! Jag tackar för de synpunkter som utbildningsministern nu gav uttryck åt.

Jag är naturligtvis på det klara med atf def i dagsläget infe är så lätt aff uttala sig med bestämdhet om vad som kommer att ske på försöksverksamhetens område, men jag är angelägen aff framhålla att detta är eft område där vi kommer att följa utvecklingen med stor uppmärksamhet. Vi hoppas att kontinuerligt få information i riksdagen om vad som händer och sker.

Överläggningen var härmed avslutad.

141

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Omfördelningen av årselevplatserna i gymnasieskolan

16 § Svar på fråga 1984/85:44 om fördelningen av årselevplatserna i gymnasieskolan

AnL 54 Utbildningsminister LENA HJELM-WALLÉN:

Herr talman! Rune Rydén har frågat mig vad jag ämnar göra för att, som han uttrycker def, avhjälpa en brist pä elevplafser i gymnasieskolan som länsskolnämnden i Malmöhus län har redovisat för def pågående läsåret. Han vill också aff jag skall svara pä hur en sädan situafion skall kunna undvikas i framfiden,.

Rune Rydéns fråga fill mig i våras föranleddes av en brist på elevplatser i Lunds gymnasieregion, framför allt inom de humanisfiskt-samhällsvefen-skapliga och ekonomiskt-merkanfila ufbildningssekforerna i gymnasieskolan. Den fråga som han ställer till mig nu gäller elevplatser för bl. a, lärlingsutbildning, lokalt arbetsmarknadsanknutna specialkurser (LA-kurser) och högre specialkurser.

Som Rune Rydén vet fastställer riksdagen årligen de ramar och planeringsramar som skall gälla för gymnasieskolans dimensionering i treåriga planeringsperioder. Ibland måste vissa justeringar göras i riksramarna. Detta skedde i våras,

Def slufliga beslutet för dimensionering av gymnasieskolan för detta läsår fattade riksdagen således så sent som i juni i år med anledning av proposifionen (1983/84:116) om gymnasieskola i utveckling. Därmed utökades den stora ramen med 2 000 infagningsplafser och den lilla ramen med 1 000 intagningsplatser jämfört med vad som hade angivits i budgetproposifionen 1984,

Jag är väl medveten om aff det på många håll i landet finns eft starkt tryck på att antalet platser i gymnasieskolan nu skall ökas. Skolöverstyrelsen (SÖ) har inkommit till regeringen med en framställning om fler elevplatser för detta läsår. Ärendet bereds f, n, inom regeringskansliet.

Jag vill i detta sammanhang erinra om atf regeringen förra året uppdrog åt SÖ att utvärdera planeringssystemet för gymnasieskolan. En första delrapport bereds Ln. inom regeringskansliet. De synpunkter och förslag som redovisas i denna och våra egna erfarenheter under de senaste åren kommer aft ligga till grund för den fortsatta beredningen av frågan inom regeringskansliet.

142

AnL 55 RUNE RYDÉN (m):

Herr falman! Jag ber aft fä tacka utbildningsminister Lena Hjelm-Wallén för svaret, men jag hade faktiskt väntat mig ett bättre svar,

Def är ju så aff i våras, i den s, k, dammsugningsoperafionen, återiämnades 3 500 årselevplafser fill riksramarna för gymnasieskolan. Huvuddelen av dessa årselevplafser utgjorde länsskolnämndernas reserver för kommande beslut i fråga om lärlingsutbildning, LA-kurser och högre specialkurser.

Samtidigt som de icke ianspråktagna årselevplatserna har återgått till riksramarna har länsskolnämnderna anmält behov av ytterligare 8 300 årselevplafser, vilket visar skillnaden mellan ramarna och verkligheten.

Omfördelningen av årselevplafser från lilla fill stora ramen fick fill konsekvens aff kommuner i vissa län saknar eller har mycket begränsade möjligheter aff inrätta kurser som behövs för aff klara av bl, a, def kommunala uppföljningsansvaret.

Problemen fycks i def här avseendet vara värre i Malmöhus län än i andra län. Enligt länsskolnämndens bedömning är behovet där nästan 600 platser på de olika ramarna.

Ju längre fiden har gått sedan i våras, desto mera brännande har behovet blivit. Speciellt gäller detta i eft par nyekelutbildningar, som invandrarkurser och eft stort antal LA-kurser i Malmö kommun, där def enligt skolstyrelsens uppfattning är absolut nödvändigt aft kurserna kommer till stånd för aff ca 700 16- fiU 17-äringar skall kunna bli attraktiva på arbetsmarknaden -ungdomar som trots prioritering av den åldersgruppen vid intagningen infe har kommit in i gymnasieskolan,

I andra kommuner har resignafionen däremot redan spritt sig. Det är därför beklagligt aff utbildningsministern dröjt så länge med aff vidta nödvändiga åtgärder. Höstterminen är redan långt liden, och möjligheterna aff komma fill rätta med de stora problem som ungdomarna möter i Malmöhus län blir allt mindre.

Aff i defta prekära läge infe komma med eft kraftfullare svar än atf ärendet bereds i regeringskansliet är enligt min uppfattning infe tillfredsställande.

Hur tror utbildningsminister Lena Hjelm-Wallén att de elever som befinner sig utanför gymnasieskolan och som kommunen ännu inte kan hjälpa känner sig?

Def brådskar enligt min uppfattning, och statsrådet har ju haft möjlighet atf tänka på den här frågan sedan den 22 maj, då vi senast diskuterade den. Jag varnade då för utvecklingen. Min nya fråga blir därför; När avser stafsrädet Lena Hjelm-Wallén aft göra något i den här prekära frågan? Def är ju de mest sårbara ungdomarna det rör sig om.

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Omfördelningen av årselevplatserna i gymnasieskolan

AnL 56 Utbildningsminister LENA HJELM-WALLÉN;

Herr falman! I riksdagens talarstol stiger talare efter talare upp och ställer konkreta frågor fill statsråd: När tänker ni satsa mer resurser på def området, på def området och på det området? Företrädare för samma partier säger i andra sammanhang aff vi skall minska utgifterna totalt sett och sänka skaften. Def här går infe riktigt ihop. Def är def som def beror på atf man infe får konkreta svar.

Självfallet har också jag tagit del av önskemål om fler platser inom gymnasieskolorganisafionen. Det är önskemål som jag har mycket sfor förståelse för, eftersom def allra bästa vi kan ge ungdomarna i den här situationen är utbildning. Vi är helt överens om def, men samtidigt måste vi vara klara över aft den sfatsfinansiella situationen, med det budgetunderskott som vi faktiskt har ärvt från fidigare regeringar, är sådan atf vi inte har möjlighet att fillgodose alla behov hur behjärfans värda de än är.

Vi arbetar med den här frågan i regeringskansliet, och det har jag givit besked om. Min förhoppning är naturligtvis atf vi skall hitta något sätt aff

143

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Om tandläkarutbildningen i Malmö

hjälpa till. Men i såväl denna fräga som alla andra frågor måste vi arbeta med mycket sfor ekonomisk restrikfivitet, och det tycker jag atf Rune Rydén borde ha förståelse för.

AnL 57 RUNE RYDÉN (m):

Herr talman! Jag vill fill statsrådet Lena Hjelm-Wallén säga aft jag naturligtvis har förståelse för att regeringen seriöst och allvarligt arbetar med de ekonomiska frågorna. Vidare är jag klar över atf def här infe är någon lätt fråga. Jag tycker dock atf den dammsugningsoperation som genomfördes i våras hade något av panikens tecken över sig. Man hade lättare kunnat lösa problemen med de teorefiska utbildningarna om man hade varit något generösare med rambildningen på den sidan. Nu sitter vi dock där vi sitter, och de ungdomar som def här gäller är, som jag sagt, den mest sårbara ungdomsgruppen. Det allra bästa för dem är kanske atf ge dem någon form av utbildning, i stället för aff lämna dem prakfiskt taget vind för våg.

Om inte möjligheter ges till LA-kurser, till högre specialkurser och till den invandrarundervisning som jag talade om fidigare, kommer en gmpp ungdomar i bl, a. Malmö kommun aff utelämnas på ett sätt som jag finner långt ifrån fillfredsställande. Man kan diskutera från vilken ram medlen fill denna utbildning skall fas. Min uppfattning är dock aff det är betydligt billigare att ge ungdomarna utbildning än att pä annat sätt försöka ge dem socialt understöd. Deras möjligheter att klara sig själva i framfiden skulle därmed bli större. Därför är def min förhoppning aft Lena Hjelm-Wallén kommer aff ha framgång i sitt arbete i regeringskansliet när det gäller aft skaffa fram medel, så atf de här ungdomarna kan få hjälp.

144

Överläggningen var härmed avslutad.

1? § Svar på fråga 1984/85:73 om tandläkarutbildningen i Malmö

AnL 58 Utbildningsminister LENA HJELM-WALLÉN:

Herr falman! Ulla Tilländer har frågat mig om regeringen är beredd aff föreslå en omprövning av beslutet om nedläggning av tandläkarutbildningen i Malmö så aff såväl grundutbildning som forskning kan leva vidare.

Jag är infe beredd aff föreslå en sådan omprövning.

Efter riksdagens beslut i frågan i våras har def förts fram en rad idéer och förslag om hur en fortsatt odontologisk utbildnings- och forskningsverksamhet i Malmö skulle kunna utformas sedan grundutbildningen av tandläkare har avvecklats. I dagarna har också universitets- och högskoleämbetet delredovisaf def uppdrag om odontologisk utbildning och forskning som ämbetet fick efter riksdagsbeslutet. Jag räknar med att så snart som möjligt, och senast i 1985 ärs budgetproposition, redovisa mina ställningstaganden i dessa frågor.

AnL 59 ULLA TILLÄNDER (c):

Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret på min fråga, men jag beklagar atf svaret är så negativt.

När beslutet om en nedläggning av tandläkarutbildningen i Malmö fogs i våras hade man verkligen anledning att fråga sig om def var samhällsekonomiskt försvarbart atf för en besparing på några miljoner kronor avhända sig resurser för ett mångdubbelt större belopp och aff dessutom frisfälla 500 personer, av vilka 365 är kvinnor. Den här friställningen medför faktiskt nya kostnader. Argumenten mot en nedläggning är väl kända, och de är lika starka nu som de var fidigare.

På tandläkarhögskolan i Malmö ger man infe upp kampen för sin existens. Man har från högskolans sida avgivit ett yttrande till UHÄ, där man ger en redovisning av hur man ser på möjligheterna aft leva vidare. Man tar då fasta på givna utfästelser om forskningsresurser. Man vill vid tandläkarhögskolan bygga upp en stomme för def fortsatta arbetet med att verka för utbildningens överlevnad, och den stommen skulle bestå av forskning och specialisttandvård.

För att man från Malmöhus läns landsting och Malmö kommun skall satsa sina utlovade miljoner har man, enligt uppgift, ställt som villkor atf en statlig forskningsorganisation får vara kvar. Vi vet ju atf svensk tandvård står i högsta världsklass. Samtidigt ropar man i sfora delar av världen efter skickliga fandvårdsfeam. Vid tandläkarhögskolan i Malmö räknar man med att om denna kärna av forskning kan bibehållas, kommer tandvårdsutbildning aff kunna säljas till länder som har ekonomiska resurser men få ufbildningsansfalfer, Def borde egenfligen infe behöva påpekas aft de länder som värt land i det här sammanhanget kan komma aff söka kontakt med måste motsvara det minimum av mänsklig anständighet utan vilken varje form av sådant här samarbete omöjliggörs.

Internationell utbildning, vidareutbildning och samarbete med näringslivet är olika bitar i def utvecklingsarbete som nu planeras vid tandläkarhögskolan. Men atf få behålla resurserna för forskningen är en förutsättning för det fortsatta arbetet,

UHÄ har ställt sig positivt, men än har regeringen alltså inte lämnat besked. Trots det svar som jag fått - frågan måste ändå ha diskuterats ganska ingående sedan beslutet fogs i våras - vill jag därför fråga utbildningsministern: Kan man vid tandläkarhögskolan i Malmö räkna med att få behålla anslaget för forskning ograverat?

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Om tandläkarutbildningen i Malmö

AnL 60 Utbildningsminister LENA HJELM-WALLÉN: Herr talman! Jag har haft fillfälle att träffa företrädare för högskolemyndigheter i Malmö-Lund och inte alls mött samma pessimistiska syn som Ulla Tilländer gav uttryck för nu. Man har tvärtom hittat nya sätt aft lösa olika frågor och har stora förhoppningar på aft klara en hel del av t, ex, sysselsättningsfrågorna, som Ulla Tilländer tog upp. Jag har självfaUef sett posifivt på detta.

Hur vi skall ha det med forskningsorganisationen har vi naturligtvis

145

10 Riksdagens protokoU 1984/85.10-11

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Om reglerna för studiemedel

samtalat om. Men def var först i måndags som UHÅ:s förslag kom in till departementet, och jag vore tacksam om jag fick några fler dagar än fre för atf fa ställning till frågan,

AnL 61 ULLA TILLÄNDER (c):

Herr talman! Den här frågan kan inte vara så ny för utbildningsministern aff def var först för tre dagar sedan som den kom upp.

Nu har Lena Hjelm-Wallén den fina möjligheten atf ge ett klart besked. Kommer dessa ca 11 milj, kr, som forskningen kostar atf beviljas tandläkarhögskolan i Malmö? Om svaret är ja innebär det att det omedelbart kommer 8 milj, kr, från landsfinget och 4 milj. kr, frän kommunen. Om svaret skulle bli nej innebär det ett totalt bortfall av 23 milj, kr. Def betyder bokstavligen liv eller död för tandläkarhögskolan och för allt def som den sfär för i denna drabbade kommun.

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på interpellation 1984/85:7 om reglerna för studiemedel

AnL 62 Utbildningsminister LENA HJELM-WALLÉN:

Herr falman! Jörgen Ullenhag har frågat mig om regeringen avser aff till riksdagen lägga fram förslag om ändring i reglerna för studiemedel. Vidare har Jörgen Ullenhag frågat mig om regeringen har övergivit planerna på atf återinföra äktamakeprövning vid tilldelning av studiemedel.

Utbildningsdepartementet remitterade den 10 september i år en promemoria med förslag om differenfierade studiemedel (DsU 1984:13), Remissfiden går uf den 10 december 1984,

Syftet med promemorian är aft ge regeringen underlag för ställningstagande till möjligheterna att åstadkomma omprioriteringar inom studiemedelssystemet till förmån för de studerande som har störst behov av ökat stöd. Jag vill erinra om atf ett enigt soeialförsäkringsufskoft hösten 1983 uttalade aft en översyn av detta slag är av stor vikt.

I promemorian presenteras vissa förslag till omfördelningar inom oförändrade resursramar. Remissinstanserna inbjuds också att komma med egna förslag fill sådana omfördelningar. Regeringen avvaktar självfallet remissinstansernas synpunkter innan ställning fas fill om något förslag till förändringar skall lämnas till riksdagen.

Regeringen har f. n, inga planer på atf förelägga riksdagen förslag om atf återinföra den s, k. äktamakeprövningen.

146

AnL 63 JÖRGEN ULLENHAG (fp):

Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret på min interpellafion,

I en artikel i Dagens Nyheter den 30 juni i är presenterade utbildningsministerns närmaste medarbetare, statssekreteraren i ufbildningsdepartemen-

fet Erland Ringborg, en departementspromemoria med förslag om långtgående förändringar i studiemedelssystemet.

Ringborg ifrågasatte själva grundvalen för studiemedelssystemet, atf def är generellt och lika för alla. Enda undantaget i dag är ju aff studerande med barn kan få ytterligare län, s, k, barntillägg.

Studiestödet har ju fidigare varit differentierat, efter betyg och föräldrain-komst. Ringborgs tankar innebär aft vi nu skall få en differentiering efter boendeform och ålder. En utgångspunkt var atf studerande med barn var särskilt gynnade. Mot bakgrund av debatten om familjepolitiken som förs och har förts i alla polifiska parfier är den upptäckten utomordentligt förvånande. Enligt tankegångarna i utbildningsdepartementet skulle barnfil-lägget avskaffas och i stället studiemedlen differentieras så att studerande med egen bostad får högre studiemedel än hemmaboende. Vidare skall ensamboende studerande få högre studiemedel än sammanboende och äldrestuderande få högre studiemedel än yngre.

Resultatet blir aft en ensam 25-årig studerande fär mest pengar, medan en ensamstående kvinna med barn får mindre. Barnfamiljer, där båda studerar, får ännu mindre.

I den debatt som följde på artiklarna i Dagens Nyheter sköts utgångspunkterna och beräkningarna helt i sank av olika kritiker. Jag skall ta några exempel,

Gösta Karlsson, avgående vice ordförande i SFS, och Sture Åström, ledamot av socialdemokraternas högskolegrupp, menade i sitt debaffinlägg att det Ringborgska förslaget "systematiskt skulle gynna de ungdomar från höginkomstfagarhem som har kontakter och pengar nog för atf skaffa en lägenhet". De hävdade vidare atf Ringborgs prioritering slår hårdast mot kvinnor och studerande inom socialgrupp 3.

I en artikel i Dagens Nyheter den 27 augusti gjorde två utredare på SACO/SR, Lillemor Mundebo och Gunilla Johansson, en förödande genomgång av departementspromemorian och Ringborgs artiklar. De pekade bl, a, på atf def enligt tillgängliga undersökningar är studerande med försörjningsbörda och familjeansvar som har den större ekonomiska belastningen -oavsett ålder.

Ordföranden i Umeå studentkår, Torbjörn Wennström, rapporterade om telefonsamtal från många bekymrade ensamföräldrar som infe fär ekonomin aft gå ihop trots aff de vänder på varje slant. Hans slutsats blev; Def nya förslaget liknar osökt en bestraffningsaktion mot de kvinnor som vägrade aft gå med på en återinförd äktamakeprövning i höstas.

Till allt defta kan läggas, aff med en äldersdifferenfiering riskerar man aft få till resultat aff många ungdomar vänfar med sin studiestarf. Vidare blir följden ofelbart höga administrationskostnader, fler kontrollåtgärder och allmänt sett ett ökat krångel.

Herr talman! Def vanliga när utbildningsdepartementet tar inifiativ till förändringar på högskolans område är atf de illa genomtänkta förslagen underkänns av en majoritet här i riksdagen. Listan är lång på regeringsnederlagen inom högskolans områden. Den här gången behöver kanske inte

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Om reglerna för studiemedel

147

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Om reglerna för studiemedel

148

riksdagen rycka in för aft sätta stopp för egendomliga förslag, som emanerar från Lena Hjelm-Walléns departement. Enligt tidningsuppgifter har den socialdemokrafiska partikongressen nämligen redan förekommit riksdagen. Boendekostnad och samlevnadsformer skall inte påverka studiebidragens storlek, slog partikongressen fast - om man får tro tidningsuppgifterna. Alldeles säker på vad Lena Hjelm-Wallén kommer aff företa sig på sfudiemedelsområdet kan man dock infe vara, efter ett mycket mångtydigt uttalande från en av hennes politiska medhjälpare i departementet, Jean-Pierre Zune. Han uttalade nämligen i Svenska Dagbladet den 18 september:

"Studiemedlen måste omfördelas om vi på kort sikt skall kunna förbättra situationen för de utsatta studenterna, men vi kan förstås inte gå emot kongressens beslut."

Det är nog fler än jag som undrar vad det här betyder.

Det som har hänt är följande. Lena Hjelm-Walléns statssekreterare talar sig i arfiklar varm för eft system med differentierande studiemedel med hänsyn fill ålder och boendekostnader. Den socialdemokratiska partikongressen tar avstånd från de tankarna. Och slufligen uttalar sig en annan av Lena Hjelm-Walléns medarbetare både för någon form av omfördelning och för aft departementet skall vara lojalf med kongressens beslut.

Som vanligt råder alltså total förvirring pä utbildningsdepartementet,

Lena Hjelm-Walléns svar skapar tyvärr inte heller nägon klarhet. Hon säger atf regeringen självfallet avvaktar remissinstansernas svar. Men kongressen avvaktade ju infe några svar från remissinstanserna. Nej, sade kongressen. Min följdfråga till Lena Hjelm-Wallén blir därför: Kan utbildningsministern tänka sig att gå ifrån partikongressens ställningstagande?

Folkpartiet lyckades i regeringsställning få igenom en avveckling av äktamakeprövningen vid tilldelningen av studiemedel. Det var en viktig jämsfälldhetsreform och eft uttryck för principen att man skall befrakta enskilda människor som individer.

Socialdemokraterna gick emot den reformen, och de motionerade om ett återinförande av äktamakeprövningen. Socialdemokraternas talesman i kammardebatten, den värderade ledamoten Ralf Lindström som f, ö, är närvarande här i dag, sade följande; "Vi anser fortfarande atf det finns mycket mer angelägna sätt aff spendera statliga medel på än aff använda dem fill välbeställda familjer, där ena maken studerar," Alla de 133 socialdemokratiska riksdagsmän som den 21 mars 1982 delfog i omröstningen röstade för ett återinförande av äktamakeprövningen,

Lena Hjelm-Wallén följde sedan som nybliven utbildningsminister upp den socialdemokratiska principinsfällningen om eft återinförande av äktamakeprövningen. Hennes förslag i propositionsform var att studiemedlen skulle börja reduceras vid en årsinkomst av ca 80 000 kr, hos maken för aff helt försvinna vid 150 000 kr, årsinkomst, om makarna inte hade barn,

I realiteten skulle ett genomförande av Lena Hjelm-Walléns förslag innebära atf mängder av kvinnor skulle komma att betraktas som bihang fill sina män. De skulle helt enkelt förvägras studiemedel, om deras män tjänar för mycket.

Frågan kom upp fill avgörande i riksdagen den 14 december 1983, Det visade sig dä aft samtliga oppositionsparfier i riksdagen gick emot regeringsförslagef om atf återinföra äktamakeprövningen vid tilldelning av studiemedlen. Infe nog med def. Också på den socialdemokratiska kanten hade det skett en total omsvängning. Socialdemokraterna medverkade nu fill aff i denna fråga överge sin egen utbildningsminister,

I riksdagsdebatten i december försökte jag förgäves få Lena Hjelm-Wallén atf svara på frågan vad hon tyckte om äktamakeprövningen, Lena Hjelm-Wallén hade ju själv som riksdagsledamot tidigare röstat för äktamakeprövningen. Hon hade därefter som minister lagt fram förslag om ett återinförande av äktamakeprövningen. Den intressanta frågan var då om hon ändrade uppfattning i samma stund som hennes egna partivänner körde över henne.

Jag fick bara undanglidande svar den gången, och även när jag senare i riksdagsdebatterna har tagit upp frågan med socialdemokrater har svaren allfid varit undanglidande, Def vore bra om vi i dag kunde få ett klart och rakt svar, som innebär aff socialdemokraterna nu en gäng för alla har gett upp kampen för ett återinförande av äktamakeprövningen i studiemedelssystemet. Tycker man atf def är vikfigt med jämställdhet mellan könen, finns def inget försvar för tanken atf återinföra äktamakeprövningen.

Nu säger Lena Hjelm-Wallén i sitt svar fill mig atf regeringen f. n, inte har nägra planer på eft återinförande, Def tror jag nog är en rikfig bedömning, för skulle det f, n, läggas fram förslag här i riksdagen, skulle ju samfliga opposifionspartier rösta emot förslaget. Så det verkar ganska poänglöst. Men det som gör aff jag litet grand ställer mig undrande är formuleringen "f, n,". Betyder detta atf utbildningsministern i en annan situafion, längre fram, återkommer med förslaget, dvs, då det möjligen går aff få majoritet i riksdagen? Vidhåller utbildningsministern sin gamla uppfattning atf äktamakeprövningen skall återinföras, och tänker hon passa på igen i framtiden när fillfälle ges atf återkomma med sift jämställdhefsfienfliga förslag? År def så man skall tolka hennes förslag i dag? F, n, gör man ingenfing, men det kan bli aktuellt på sikt.

Herr falman! Visst behöver studiemedelssystemet förbättras, men def kan göras utan aff man följer egendomliga förslag som växer fram inom utbildningsdepartementet om återinförande av äktamakeprövning eller en omprioritering med hänsyn fill ålder och boendeformer. Från folkpartiefs sida har vi redovisat eft antal konkreta förslag fill förbättringar:

1,   Höj studiemedlen frän nuvarande 145% av basbeloppet fill 148% från den 1 januari 1985 och behåll bidragsdelen. Fortsätt sedan aff höja studiemedlen successivt även därefter,

2,   Reglerna för def s, k, fribeloppef, dvs, def belopp studenterna får tjäna innan studiemedlen börjar trappas av, måste förändras, Fribeloppef är 55 % av basbeloppet och gäller för kalenderhalvår,

Def uppgår Ln, fill drygt 11 000 kr, Regeln innebär en rad olägenheter för studenterna. Ofta har de infe fått någon löneutbetalning före den 30 juni, utan hela lönen för feriearbefet kommer efter halvårsskiftet, Def innebär att många studenter får sina studiemedel reducerade trots att deras inkomster

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Om reglerna för studiemedel

149

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Om reglerna för studiemedel

långt ifrån uppgår fill två gånger drygt 11 000 kr.

Studiemedel utgår endast för nio månader av året. Många studenter har arbetat för sin försörjning under årets resterande månader. Det är då rimligt aft de skall kunna göra def utan aff riskera att deras studiemedel reduceras på grund av regler som inte är ändamålsenUga,

Sådana förändringar har vi krävt länge från folkpartiets sida, och om regeringen kommer aff lägga fram förslag på basis av departementspromemorian, som går i den här riktningen, kan regeringen påräkna folkpartiets stöd,

Mina följdfrågor sammanfattningsvis är alltså tvä:

1, Kan regeringen, trots den socialdemokratiska partikongressens uttalan
de, tänka sig aff lägga fram förslag om differentierade studiemedel med
hänsyn fill ålder och boendekostnader?

2. Kan regeringen tänka sig att i en framfid återkomma med sitt förslag att
återinföra äktamakeprövning i studiemedelssystemet? Och vad tycker
egenfligen Lena Hjelm-Wallén om det förslaget?

150

AnL 64 Utbildningsminister LENA HJELM-WALLÉN:

Herr talman! Utgångspunkten i dag är att Jörgen Ullenhag tar upp en mängd frågor, som bl, a, finns i en departementspromemoria - men som regeringen ännu infe har tagit ställning till. Detta sägs i förordet fill promemorian och har sagts i en mängd sammanhang. Det måste också Jörgen Ullenhag respektera.

Vi kommer atf fa ställning så småningom, när vi har fått in remissinstansernas synpunkter. Bland dem kan finnas förslag fill omfördelningar eller kanske andra sätt atf lösa finansieringsfrågorna. Vi måste vara öppna för sådana förslag!

Tydligen finns också några guldkorn i denna departementspromemoria, enligt Jörgen Ullenhag, som han kan acceptera.

Man måste diskutera den här frågan utifrån utgångspunkten och medvetenheten atf många studerande har def ekonomiskt mycket kärvt. Samtidigt måste man vara pä def klara med atf def skiljer mellan grupperna och aft def är ofrånkomligt.

Visst är det lätt att lösa problemen genom atf säga: Vi höjer studiemedlen fotalt sett. Def förefaller enkelt för många aff ställa ett sådant krav. Problemet är bara atf så höga kostnader är förknippade med ett sädant fillvägagängssäft atf det är svårt atf klara det i den budgetsifuation vi har nu, Def är därför vi har resonerat om olika typer av differentiering. Hade vi haft en annan ekonomisk situation, hade def knappast behövts.

Det här är mycket svåra frågor. De är värda en saklig debatt. Man skall inte bara försöka göra det hela till politisk pajkastning.

Jag var väl medveten om jämställdhetsaspekten när jag lade fram förslaget om äktamakeprövning och om aft def naturligtvis var eft avsteg frän jämställdhetsprincipen. Det var inte bra ur den synpunkten. Men också def skedde i en ekonomisk situafion där jag gärna vUle använda mig av möjligheten fill en viss omfördelning för aff kunna höja totalbeloppet. Man

får infe bara rycka uf en detalj, utan systemet måste ses som en helhet.

Riksdagen har tagit ställning i den frågan pä ett entydigt sätt. Jag har självfallet inga planer på atf lägga fram förslag om återinförande av äktamakeprövningen.

Vi skall beakta vad remissinstanserna säger. Vi kommer naturligtvis också, som socialdemokrafisk regering, aft beakta vad vår kongress har sagt. Den delen behöver inte Jörgen Ullenhag bry sig så mycket om. Det är mer en sak mellan mig och min partistyrelse.

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Om reglerna för studiemedel

AnL 65 JÖRGEN ULLENHAG (fp);

Herr falman! Jag ber om ursäkt om jag lägger mig i de kontakter Lena Hjelm-Wallén har med partistyrelsen. Men jag vill påstå att det har ett ganska stort allmänt intresse.

Jag hade i förrgår en debatt med utbildningsministerns kollega, justitieministern. Dä gällde debatten kollektivanslutningen, I sitt frågesvar hänvisade jusfifieministern uttryckligen till vad den socialdemokratiska partikongressen har sagt. Regeringen kände sig alltså bunden av det, och def är väl i och för sig inte så konstigt. Eftersom de frågor som diskuteras pä kongressen sedan så småningom kommer upp här i riksdagen borde Lena Hjelm-Wallén förstå aff vi som enskilda riksdagsledamöter har ett intresse av partikongressens behandling av dem. Dä kan def också hända atf pågående samtal störs Utet grand.

I Svenska Dagbladet kunde man läsa följande referat av vad som hände på partikongressen - jag kan friska upp Lena Hjelm-Walléns minne på den punkten:

"Boendekostnader och samlevnadsformer skall infe påverka studiebidragens storlek. Def beslutade den socialdemokrafiska partikongressen på söndagskvällen efter omröstning,

Def var Gerd Engman, Stockholm, som lyckades besegra parfistyrelsen efter en hård studiesfödsdebatt med försöksvoteringar pä flera punkter,

Gerd Engman citerade Ingvar Carlssons framtidsfal om generell välfärdspolitik i stället för behovsprövning och selekfivitef,

- Det måste vara en självklarhet atf kunna studera utan aff vara beroende av make eller föräldrar,"

Sedan förlorade parfistyrelsen uppenbarligen omröstningarna,

Def är då infe så konstigt aff vi här i riksdagen tar upp en debatt om vad resultatet av detta nu blir. Kongressen väntade infe på några remissyttranden. Då kvarstår min undring; Vad kommer aff hända efter det här ställningstagandet? Kan man räkna med aft de egendomliga förslag om differentiering som kongressen sade nej fill infe återkommer i regeringsförslag? Kan man möjligen tänka sig aft de ändå gör def?

Lena Hjelm-Walléns anförande tydde på aft de ändå gör def. Då är nog en mycket god prognos, Lena Hjelm-Wallén, aff regeringen åter igen kommer atf lida nederlag i riksdagen - def är infe bara hennes egen partikongress som tagit avstånd från de konsfiga tankarna; det har faktiskt också företrädare för alla andra partier gjort. Men jag tycker aff det vore bra om vi kunde få något

151

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Om reglerna för studiemedel

mera klarhet på den här punkten i dag,

Lena Hjelm-Wallén säger aft hon var medveten om jämsfälldhetsaspekter-na när hon framlade förslaget om äkta makeprövningens återinförande. Det är då egendomligt aft Lena Hjelm-Wallén infe sade ett dugg om jämställdhetsfrågorna när vi fidigare diskuterade den frågan i riksdagen. Tvärtom ställde sig socialdemokratiska talesmän upp och sade atf def var alldeles fel när vi föreslog eft borttagande av äkta makeprövningen, och Lena Hjelm-Wallén sade dä infe ett ord. Det var mot socialdemokraternas röster som vi tog bort äkta makeprövningen.

Men def är bra om den insikten ändå slutligen har nått Lena Hjelm-Wallén, Def jag hakade upp mig pä var uttrycket "f, n,". Jag gör den tolkningen - och hoppas aff utbildningsministern kan bekräfta den - aff socialdemokraterna nu en gång för alla har ändrat uppfattning i fråga om äkta makeprövning; man kommer infe att återkomma till riksdagen med förslag i den riktningen. Man ställer upp på den linje som folkpartiet hela tiden drivit. Är det en rikfig tolkning?

AnL 66 Utbildningsminister LENA HJELM-WALLEN;

Herr falman! Jörgen Ullenhag är självfallet välkommen aff ta upp dessa sfudiemedelsfrågor fill diskussion i riksdagen. Problemet för mig i sammanhanget är naturligtvis atf regeringen infe har tagit ställning till de frågor som Jörgen Ullenhag vill att jag skaU ta ställning till här och nu. Det är därför det blir något ojämnt i diskussionen.

Jörgen Ullenhag vill atf alla de "konstiga" tankarna från departementspromemorian skall försvinna ur värt tänkande. Men i så fall måste jag be om några mera konstrukfiva tankar, från folkpartiets sida och från alla andras sida, om hur man skall göra. Frågan är svår, och infe ens folkparfiet kan ju lägga hur mycket pengar som helst på studiemedlen, även om man gärna kommer med överbud. Man kan inte framföra så stora överbud att def löser de här mycket svåra problemen, Def intressanta med en sådan här debatt vore om vi kunde få en sakUg diskussion om vad man egentligen kan göra, som infe bara innebär aft man skall anslå en massa nya pengar som vi faktiskt infe har.

152

AnL 67   JÖRGEN ULLENHAG (fp):

Herr falman! Def var just därför som jag föreslog aff man skulle höja totalbeloppet fill 147 %, Jag sade aff def var rimligt att gå vidare sedan - def har vi motionerat om. Vi har också sagt atf bidragsdelen skall vara kvar, och vi har tagit upp den vikfiga problemafik som gäller ferieinkomster, Def tycker jag på alla tre punkterna är konstruktiva bidrag fill debatten,

Lena Hjelm-Wallén svarade infe riktigt på min andra fråga. Jag upprepar den därför: Kan man räkna med atf socialdemokraterna nu en gång för alla har lämnat tanken på atf återinföra äktamakeprövningen? År den omprövning som riksdagsgruppen gjorde också utbildningsministern omprövning? Kan man alltså räkna med atf frågan är avförd?

Jag vet, Lena Hjelm-Wallén, aff infe bara folkpartister är intresserade av

denna fråga. Långt in i hennes eget parfi, infe minst inom kvinnoförbundet,      Nr 11

vänfar man på ett svar från utbildningsministern sorh är klart och entydigt på      Tnrsdaoen den

denna punkt. Kan vi inte äntligen efter alla dessa debatter få det svaret?        1S nktnhpr 1Q84

AnL 68 Utbildningsminister LENA HJELM-WALLEN: reelerna för

Herr falman! Jag har givit besked om atf jag inte har några planer pä att      rtudiemedel återinföra äktamakeprövningen.

AnL 69 JÖRGEN ULLENHAG (fp):

Herr talman! Jag noterar aff uttrycket "f, n," var borta ur utbildningsministerns senaste svar. Jag välkomnar detta och tar det såsom ett definitivt besked.

Överläggningen var härmed avslutad,

19        § Föredrogs och hänvisades
Proposifionerna

1984/85:23 fill skatteutskottet 1984/85:26 till finansutskottet

20        § Föredrogs och hänvisades
Redogörelse

1984/85:2 fill finansutskottet

21        § Anmäldes och bordlades
Proposition

1984/85:32 Riktlinjer för det framfida arbetet mot ekonomisk brottslighet m, m.

22        § Anmäldes och bordlades
Mofionerna

1984/85:2 a\ Rune Torwald m. fl.

1984/85:3 av Arne Nygren

1984/85:4 av Ingrid Sundberg m.fl.

1984/85:5 av Jan-Erik Wikström och Kerstin Anér

1984/85:6 av Bengt Kindbom m.fl.

1984/85:7 av Ralf Lindström m.fl.

1984/85:8 av Kari Boo m.fl.

1984/85:9 av Rune Ångström

1984/85:10 av Inga-Britt Johansson m.fl.

1984/85:11 av Inga-Britt Johansson m.fl.

1984/85:12 av Gunnar Björk i Gävle

1984/85:13 av Margareta Winberg m.fl.

1984/85:14 av Sonja Rembo m.fl.

Omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter (prop, 1984/85:1)

153

Nr 11________ 1984/85:15 av Anita Bråkenhielm och Gunnar Biörck i Värmdö
Torsdaeen den_ 1984/85:16 av Lennart Pettersson m.fl.
18oktober 1984          1984/85:17 av Ingemar Eliasson m.fl.
_____________     1984/85:18 av Helge Hagberg m. fl.

1984/85:19 av Bertd Fiskesjö m.fl.

1984/85:20 av Ulla-Britt Åbark och Hans Göran Franek

1984/85:21 av Björn Körlof m.fl.

1984/85:22 av Lars Werner m.fl.

1984/85:23 av Christer EirefeU och Hans Petersson i Röstånga

1984/85:24 av Allan Åkerlind och Tore Nilsson

1984/85:25 av Anna Wohlin-Andersson och Ivar Franzén

1984/85:26 av Margtt Gennser m.fl.

Artificiella inseminationer (prop, 1984/85:2)

1984/85:27 av Hans Petersson i Röstänga m.fl. 1984/85:28 av Bertd Fiskesjö m.fl. 1984/85:29 av Lars Werner m.fl. 1984/85:30 av Per-Olof Strindberg m.fl. Åtalsunderiåfelse (prop. 1984/85:3)

1984/85:31 av Per-Olof Strindberg m.fl.

Delegerad beslutanderätt i förmynderskapsärenden (prop. 1984/85:4)

1984/85:32 av Olle Grahn och Hugo Bergdahl

1984/85:33 av Birgitta Hambraeus

1984/85:34 av Ivar Franzén m.fl.

1984/85:35 av Rolf Dahlberg m.fl.

Utvecklad kommunal energiplanering m.m. (prop. 1984/85:5)

1984/85:36 av Rune Torwald m.fl. 1984/85:37 av Karin Ahrland och Olle Grahn 1984/85:38 av Allan Ekström 1984/85:39 av Rolf Clarkson m.fl.

Förslag tUl lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar, m.m, (prop. 1984/85:6)

1984/85:40 av Hugo Bergdahl

1984/85:41 av Per-Olof Strindberg m.fl.

Förslag till lag om ensamrätt tiU bärgning, m,m. (prop, 1984/85:7)

1984/85:42 av Stig Josefson m.fl.

1984/85:43 av tredje vice talman Karl Erik Eriksson m.fl.

1984/85:44 av Knut Wachtmeister m.fl.

Lättnader i beskattningen av ideella föreningar (prop, 1984/85:8)

1984/85:45 av Thorbjörn Fälldin m.fl. Basenheten vid 1987 års taxering (prop, 1984/85:9)

1984/85:46 av Einar Larsson m. fl.
154 1984/85:47 av Lars Ernestam och Börje Stensson

1984/85:48 av Arne Andersson i Ljung m.fl.

Ändring i miljöskyddslagen (1969:387), m,m, (prop, 1984/85:10)

1984/85:49 av Lars Werner m.fl.

Ändring av bestämmelserna om markvillkoref för stadiga bostadslån (prop. 1984/85:15)

1984/85:50 av Lars Werner m.fl.

Jusfifieombudsmännens ämbefsberäftelse (redog. 1984/85:1)

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Meddelande om frågor

23 § Meddelande om frågor

Meddelades atf följande frågor framställts

den 18 oktober

1984/85:104 av tredje vice falman Karl Erik Eriksson (fp) fill kommunikationsministern om televerkets rikfnummerområdesindelning;

Många av Sveriges kommuner är uppdelade på flera rikfnummerområden när det gäller telenätet. Detta vållar vissa problem, bl, a, när nägon skall söka numret till en viss abonnent och kommunen är splittrad på flera riktnummerområden i telefonkatalogen.

Även för abonnenter inom kommunen kan det innebära extra besvärligheter och krångel med flera rikfnummerområden.

Speciellt äldre personer upplever detta besvärligt. Förutom på flera håll har pensionärsföreningarna i Torsby kommun i Värmland framfört önskemål om ett gemensamt rikfnummerområde i stället för de tre områden som kommunen nu är delad i.

Enligt uppgift finns möjlighet aft pä eft smidigt sätt lösa problemet i samband med aft televerket inför def s. k. AXE-sysfemet.

Med hänvisning fill det anförda vill jag ställa följande fråga fill kommunikationsministern:

Avser statsrådet vidta åtgärder syftande till aff göra def möjligt för de kommuner som önskar aft bilda ett riktnummerområde när AXE-sysfemet införs?

1984/85:105 av Ingrid Sundberg (m) till utbildningsministern om ADB-ufbildningen inom gymnasieskolan:

Som ett led i försöken aff anpassa den yrkesinriktade gymnasieutbildningen till arbetsmarknadens krav har inom gymnasieskolan inrättats kurser i ADB. Dessa kurser rönte under hösten stor efterfrågan, medan man nu kan konstatera aff intresset svalnat. EnUgt infagningsnämnden har infe vårens kurser kunnat fyUas ens till hälften.

Mot bakgrund därav önskar jag ställa följande frågor:

155

Nr 11

Torsdagen den 18 oktober 1984

Meddelande om frågor

Vilka åtgärder ämnar utbildningsministern vidta för aff öka intresset för ADB-ufbildning inom gymnasieskolans ram? Planeras nägon förändring av kursernas uppläggning?

1984/85:106 av Ingrid Sundberg (m) till statsrådet Bengt Göransson om def privata stödet till kulturarrangemang:

Hos svensk industri märks i dag ett ökat intresse för aff stödja kulturinstif u-tioner och kulturarrangemang av olika slag. Jag önskar därför fråga kulturministern:

Vill statsrådet verka för aff sådant stöd infe påverkar utformningen och storleken av utgående statligt stöd utan befraktas som ett värdefullt komplement?

1984/85:107 av Ingrid Sundberg (m) till statsrådet Bengt Göransson om def kommunala stödet till kulturarrangemang:

Kulturaktiviteter anordnas ofta av enskilda, föreningar och företag förutom av kommuner, I många fall bidrar den lokala kulturnämnden med bidrag tiU verksamheten. Vissa kulturnämnder fycks emellerfid vara tveksamma om stöd skall kunna utgå till arrangemang som anordnas av privatägda bolag. Jag önskar därför fråga kulturministern;

ViU statsrådet medverka till ett klarläggande av aff kommunalf stöd kan utgä till kulturarrangemang som anordnas av ett privatägt bolag?

1984/85:108 av Ivar Virgin (m) till försvarsministern om projekteringen av vissa kustkorveffer för försvaret:

Fyra kustkorveffer har under en längre fid varit inplanerade i ÖB:s programplan. De kommer atf utgöra en viktig komponent i ubåtsskyddef. Partiöverenskommelsen om försvaret i mars innehöll eft konstaterande atf de ökade anslagen möjliggjorde en fidigareläggning av anskaffandet av kustkorvefferna.

ÖB har vidtagit åtgärder för defta och bl, a, i juni i år begärt aft få påbörja projekteringen.

Mot denna bakgrund vill jag fråga försvarsministern varför regeringen fördröjer beslutet om denna projektering,

24 § Kammaren åtskildes kl, 14.11,

In fidem

156

BENGT TORNELL

/Solveig Gemert