Riksdagens protokoll 1984/85:109 Torsdagen den 28 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1984/85:109

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1984/85:109

Torsdagen den 28 mars fm.

Kl. 12.00

Förhandlingarna leddes lill en början av tredje vice talmannen,

1  S Justerades protokollen för den 20 innevarande månad.

2  § Svar på fråga 1984/85:451 om tryckfrihet ocii censur

AnL 1 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Per Unckel har frågat mig om jag för riksdagen vill redovisa på vilket sätt Sverige har en censurtradition som är jämförbar med tryck- och yttrandefrihetstraditionen.

Bakgrunden till frågan är referaten från presskonferensen den 25 februari 1985 om lagrådsremissen om radio- och TV-sändningar i kabelnät. Vad diskussionen då gällde var vilka regler som bör gälla för TV-sändningar i lokala kabelnät.

Dessa regler bör enligt min mening uppfylla tre slags krav. De bör för det första säkerställa yttrandefriheten. För det andra bör de garantera alt det nya mediet kabel-TV verkligen blir tillgängligt för alla som önskar utnyttja det och att sändriingarna når alla som är anslutna. Reglerna måste för det tredje kunna motverka att kabel-TV används för att sprida t. ex. våldsprogram och pornografiska program till hemmen.

Dessa tre krav gäller inte bara för kabel-TV, utan för alla medier. De har emellertid olika styrka för olika medier, och bl. a. av det skälet är de regler som gäller för pressen, för televisionen och för biograffilmen utformade på olika sätt.

AnL 2 PER UNCKEL (m):

Herr talman! Får jag först tacka statsrådet Göransson för svaret på min fråga.

Anledningen till att jag kände mig föranlåten att fråga statsrådet Göransson om hans syn på våra olika traditioner i det här hänseendet år den kålsuparteori som statsrådet Göransson enligt ett tidningsreferat gav uttryck

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

Om tryckfrihet och censur

Nr  109                   för niir hun presenterade förslaget till reglering av kabel-TV-användningen i

Torsdiiiicn den         franniden.' Vad han då enligt tidningen sade var all vi har två traditioner i

28 mtirs 1985         Sverige, en yttrandefrihetstradition och en censurlradition. På denna grund

_____________     ansåg han sig kunna  motivera och försvara att reglerna för kabel-TV

Om trxcklrihet och     utformades väsensskilda från dem soin gäller för det tryckta ordet.

censur

Enligt min mening, herr talman, har statsrådet alldeles fel om han hävdar att vi h;ir två traditioner i Sverige, Yttrandefriheten och tryckfriheten är vår tradition. Till denna tradition finns ett uttryckligt gammalt undantag knutet, niimligen filmcensuren. En enig ytirandefriheisulredning har kommit fram till att filmcensuren bör utmönstras ur den svenska lagstiftningen och dessutom funnit en metod varigenom detta kan göras ulan all vi för den skull öppnar slussporlarna för allsköns våld och snusk i medierna. Det är enligt min mening viktigt atl varje regering har klart för sig vad huvudlriidiiionen är och ställer upp för yttrandefriheten när den hotas, för den hotas ofta, och ofta i det enskilda fallet på. förefaller det. goda grunder. En kulturminister får inte tala om två traditioner. Det finns bara en.

Del här är subtilt kanske någon kan säga sig. Men så ar del inte. Vi slår nu inför genombrottet av en ny teknik som. hävdar många, på kort lid kominer att göra andra medier än det tryckta ordet till det dominerande i opinionsbildningen. Då är det viktigt att veta att dessa nya medier skall styras av den gamla traditionen, nämligen yttrande- och tryckfriheten. På denna centrala punkt är statsrådets svar i dag inte klarläggande utan oroande. Kulturministern talar om behovet av olika regler för olika typer av medier och gör sak av vad han menar är skillnader medierna emellan.

För bara något halvår sedan överlämnade en enig ytirandefriheisulredning ett förslag som sade att sådana skillnader inte skulle tillmätas betydelse. Tvärtom skulle de nya medierna ges samma skydd som tryckfriheten har i dag. Det var alltså en enig utredning som sade detta.

Får jag fråga statsrådet Göransson: Är regeringen på väg att lämna denna ståndpimkt? Är det så. som uttalandet från presskonferensen liit antyda, att de nya medierna skall få ett sämre skydd än vad del tryckta ordet i dag enligt tryckfrihetsförordningen och regeringsformen har?

AnL 3 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Per Unckel polemiserar i sin fråga i långa stycken mot en tidningsartikel och ett referat av vad som har sagts vid en presskonferens. Den presskonferensen handlade om en lagrådsremiss av en proposition som regeringen avser att förelägga riksdagen beträffande regler för TV-sändningar och verksamhet i kabel-TV.

Jag tillät mig i det stycket påpeka atl det när det galler den rörliga bilden faktiskt finns motsatta krav i del svenska samhället. Del finns en myckel stark tradition - den slår vi vakt om - som gäller tryckfriheten, men vi möter också mycket starka krav på censuringripanden när det gäller den rörliga bilden.

Om Per Unckel har tillfälle, föreslår jag att han efter vår frågestund lugnar sig ett ögonblick och också lyssnar på mitt svar på nästa fråga - ställd av

centerpartisten Inger Josefsson-som just handlar om förhandsgranskniiigav       Nr  109

filmer och videoaram. Jag har dragit slutsatsen alt den fråuuren inte primärt -r       , ,

b                               o          b                             ,.            h            Torsdagen den

är angelägen om atl öka möjliuheten att sprida pornoyrafika och våld över   -,.,        ,,,.,-

"    "                               ' '               K       K       b                           28marsl98,~i

TV-skärmen.

Jag har alltså  incen  anledning att  på  den  punkten,  när det  i>äller               , ,■ .,            ,

fe 5        1 i b Ointrxckjnhctoch

censur

kabel-TV-förslaget. gå in i någon närmare diskussion. Det får vi göra niir

regeringen lägger fram propositionen och riksdagen behandlar den. Vi får då

också tillfälle att påpeka det mycket elementära faktum alt det förslag som

presenterades i  higrådsremissen  bygger på  vad  massmediakommittéii  i

politisk enighet har föreslagit.

Per Unckel uttryckte oro för att hans resonemang här skulle uppfattas som

subtila. Låt mig avslutningsvis, herr talman, bara säga att jag aldrig har

beskyllt Per Unckel för att varu för subtil i sinu resonemang.

AnL 4 PER UNCKEL (m):

Herr talmun! Statsrådet Göruiisson hur rätt i utt uniedningen till min frågu hade utt göru med den presskonferens dur hun själv hude utlulut sig. Min polemik gentemot stulsrådet här i dug hundlude emellertid först och främst om vad statsrådet säger i sitt skriftliga svur. Jug ber ull få citera: De oliku kraven "hur emellertid olika styrka för oliku medier, och bl. u. uv det skälet är de regler som gäller för pressen, för televisionen och för biogruffilmen ulformude på oliku sätt".

Atl stalsrådel Göransson anför dessu dugsregler lill stöd för sitt hundlunde låter antyda-atl hun unser dem rimliga. Som jug tidigare sade, hur en enig yttrandefrihetsulredning sugt utt mun alls inte ser några skäl utt hu oliku regler för dugspressen, för televisionen och för biogruffilmen. Tvärtom hur utredningen i uttrycklig enighet sagt utt den nyu mediautvecklingen tulur för att de nya medierna skall ges samma skydd som de gamla, truditionellu medierna redan hur. På den centrulu punkten är stulsrådet Görunsson, milt uttryckt, i dag oklar. Något mindre milt uttryckt förefaller hun hu lämnut sinu utredningskolleger bakom sig.

Jug måste frågu: Anser statsrådet Göransson det rimligt utt vi inför en allmän förhandsgranskning av produkter i andra medier än det tryckta ordet? Om statsrådet Görunsson unser dettu, hur har hun då tänkt skyddu sig mot motsvarande krav, som likt ett brev på posten kommer utt riktus gentemot det tryckta ordet? Hur skall hun skyddu sig mot önskemålet utt också sådunt som förekommer i tryckta skrifter skall bli utsutl för sammu grunskning? Vidure: Anser statsrådet Göransson det förenligt med den svensku tryck- och yttrandefrihetstradilionen att ge den offentliga makten möjlighet att dra in sändningstillstånd på grund av sändningarnas innehåll? Det är en princip som enligt den gamla traditionen aldrig någonsin skulle kunnu accepteras för det tryckta ordet.

Statsrådet Göran.sson är skyldig kammaren ett svar på dessu helt centrula frågor, om vi skull kunna tro på hans ambition atl värna sådant som är vitult för det svenska samhällets frihet och öppenhet.

Nr  109                      AnL 5 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Torsdaeen den          Herr talman! Per Unckel vet mycket väl vilken syn jug har i censurfrågornu

28marsI985            "" ' gäller både film och videogram.  Vi hur haft tillfälle i undra

_____________ sammanhang i riksdagen och på andra ställen att diskutera de frågorna.

Om trvckfrihet och         "'S ändå - när Per Unckel såsom något uppseendeväckande framhål-
censiir                     ''' ''t' J''S' m'tt svar sagt att kraven har olika styrka för olika medier- få säga:

Jag har på den punkten kunnat notera att yttrandefrihetsutredningen fakfiskt föreslår olika regler för olika media. Jag tyckte mig på den grundvalen kunna dra slutsatsen att det som var acceptabelt för moderuta ledamöter i ytirandefriheisulredning, massmediekommillé och närradiokommilté möjligen skulle kunna vura accepterat för en moderat ledamot av riksdagen.

AnL 6 PER UNCKEL (m):

Herr talman! Eftersom jug i någon mån tror mig ha tolkningsföreträde beträffande vad moderata ledamöter i ytlrandefrihetsutredningen intur för ståndpunkter, vill jag upplysa statsrådet Göransson om att samtliga partier där lyckades ena sigom att ta bort censuren ur den svenska grundlagen och ersätta den med ett syslem med frivillig förhandsgranskning, i överensstämmelse med den enda rimliga tradition som det finns anledning alt åberopa, nämligen tryck- och yttrandefriheten. Det är detta som statsrådet Göransson nu försöker svänga tillbaka, genom atl säga att vi har en censurlradition som det uppenbarligen finns anledning att slå vakt om.

Del är mitt första konstaterande.

Mitt andra konstaterande är att statsrådet tar alldeles fel om han tror alt yttrandefrihetsutredningens utgångspunkt är att vi skall ha olika regler för olika medier. Så är det inte alls. Utredningen har tillkommit för att åstadkomma det rakt motsatta, nämligen att ge de nya medierna ett förstärkt skydd i enlighet med de principer som gäller för den tryckta skriften.

Min fråga kvarstår: Är statsrådet beredd att ställa upp en sådan ambition?

AnL 7 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Får jag av Per Unckels senaste inlägg dra slutsatsen att han tänker söka medverka till atl vi får en frivillig förhandsgranskning av landets tidningar?

AnL 8 PER UNCKEL (m):

Herr talman! Statsrådet har uppenbarligen inte alls funderat igenom vad han nu säger.

Yttrandefrihelsutredningens utgångspunkt har varit att bli kvitt censuren. Vi har erbjudit en möjlighet att i censurens ställe sätta en frivillig granskning av de produkter som man från de olika producenternas sida bjuder ut, om de vill ta denna möjlighet.

Vad har detta med tidningar att göra? Inte ell skvatt!

Däremot är det av central betydelse att vi i enighet lyckats avveckla den

sista  resten  av censurtänkande   i  den  svenska grundlagstiftningen.   Är

6                            statsrådet beredd att återinföra censurtänkandet, efter det alt hans mer

pålästa vänner i yttrundefrihetsutredningen insett utt dennu ståndpunkt baru       Nr  109

inte håller? -r,,   i i

torsdagen den

28 mars 1985
AnL 9 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:                                                                

Herr talman! Jug skall inte påslå utt Per Unckel inte hur läst yttrandefri-          ,.■,,      ,

hetsutredningen. Jug utgår ifrån utt han hur det.                          „,-,„,,.;-,,,■

•.yl    tlfl.SKtlUli    (i\

o-grain

Han har emellertid uppenbarligen inte förstått vud som sågs där om frivillig       /•/    .    ./   ,• / förhandsgrunskning och vad det innebär.

Jag har konstutérut - och hur där stöd i yttrundefrihetsutredningen - utt utredningen förordar oliku regler för oliku media. Det är dettu som jug hur redovisat i mitt svur.

AnL 10 PER UNCKEL (m):

Herr talmun! Den centrulu frågun lämnus fortfurunde obesvurud uv statsrådet: Är statsrådet beredd att förordu en censur, eller är hun det inte?

Förhundsgrunskning är ett udministrutivt förfurunde som ligger ljusår från den censurlradition som stulsrådet åberopude till stöd för sinu ståndpunkter. Är stulsrådet beredd utt fullfölju en grundlugstiftning i enlighet med yttrundefrihetsutredningens förslug, syftunde till utt likstållu oliku medier, eller är statsrådet nu beredd utt svängu 180 grader och sägu utt censurtånkun-det skall återintroduceras i det svensku grundlugsurbetel? Detta är den centrula frågeställningen, och här måste statsrådet Görunsson ge ett besked. Annars får han finna sig i att bli anklagad för att vilju regleru de nyu mediernu enligt principer som år fjärran från det traditionellt svenska sättet ult värnu det fria ordet och den öppna debutlen.

AnL 11 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Om Per Unckel inte har alltför bråttom från kammaren, fur han tillfälle att höra när jag resonerar vidare om förhandsgranskning i svuret på Inger Josefsson fråga.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Svar på fråga 1984/85:478 om förliandsgranskning av nimer ocli videogram

AnL 12 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Inger Josefsson har frågat mig när den aviserade utredningen om förhandsgranskning av filmer och videogram kommer all tillsättas och hur lång tid den kan beräknas arbeta.

Yttrandefrihetsutredningen har i betänkandet (SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten bl, a, föreslagit att förhundsgrunskning uv filmer och videogram i fortsättningen skall ske i begränsad omfattning. Remisskritiken mot förslaget har varit omfattande men splittrad. Vissa remissinstanser har ansett att förhandsgranskningen borde uvskuffas helt och hållet, i varje fall

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

Om förhands-granskning av filmer och videogram

när det gäller visning för vuxna, medan ett betydande antal instanser tvärtom ansett att förhandsgranskningen borde utvidgas till att omfatta alla filmer och videogram, vare sig de visas offentligt eller sprids genom försäljning eller uthyrning.

Regeringen har nyligen i en proposition (prop, 1984/85:116) om åtgärder mot våldsskildringar i videogram m, m, föreslagit vissa ändringar i biografförordningen och videovåldslagen.

Ändringarna i biografförordningen innebär att den nuvarande förhandsgranskningen vid offentlig visning av film skall utsträckas till alt omfatta också offentlig visning av videogram. Ändringarna av videovåldslagen innebär bl, a, att möjligheterna ökar att fälla videogramgrossisterna till ansvar vid brott mot lagen, I syfte att främja frivillig granskning av videogram föreslås en bestämmelse om att en detaljist kan undgå ansvar om han hyr ut ett videogram som har försetts med ett intyg om att det har ett innehåll som motsvarar ett exemplar som har godkänts av statens biografbyrå. Avsikten med dessa förslag är bl, a, alt videovåldslagen skall bli ett effektivare instrument i kampen mot videovåldet.

Med hänsyn till de sturkt delade meningarna bör frågan om åtgärder rnot våldsskildringar i rörliga bilder utredas ytterligare. Jag har för avsikt att inom kort begära regeringens bemyndigande att låta utreda dessa frågor. Utredningen bör därvid beakta erfarenheterna av de föreslagna ändringurna i biografförordningen och videovåldslagen. Ett förslag från utredningen bör kunna föreligga före 1986 års utgång.

AnL 13 INGER JOSEFSSON (c):

Herr talman! Jag tackar skolministern för svaret. Det gläder mig atl utredningen skall tillsältas inom kort, vilket jag antar innebär inom de närmaste veckorna.

Jag ställer mig emellertid frågande till om utredningen skall behöva ha över ett och ett halvt år på sig med detta arbete. Tycker inte statsrådet att den borde kunna arbeta snabbare? Vi har ju utrett den här frågan tidigare. Dessutom har vi från ett par andra länder, nämligen England och Australien, modeller för hur en förhandsgranskning skall gå till.

Det är viktigt att vi får större möjligheter än vad vi nu har att göra något radikalt för att hindra att barn och ungdomar ser sådana här videofilmer med inslag av grovt våld och våldspornografi.

Jag är medveten om att det i den allmänna debatten om det s. k. videovåldet är lätt atl ta till övertoner. För säkerhets skull vill jag säga att det inte är tekniken som jag är emot. Tekniken som sådan är ju varken ond eller god.

Vi som önskar förhandsgranskning blir ofta beskyllda för atl vara moralister. Men när man är ute och träffar människor-det må vara i politiska sammanhang eller privat - får man ofta frågan varför regering och riksdag inte gör någonting åt det här. När man då påpekar att det finns en lagstiftning på området reagerar folk i regel bara med en huvudskakning eller så säger de att detta är för litet, att det inte räcker med den lagstiftningen. Jag tycker att

det är naturligt att folk reagerar så.

Det svenska skolväsendet kostar myckel pengar. Grundskolan kostar i-runt tal 24 miljarder och gymnasieskolan 9 miljarder per år enligt uppgifter jag fått från utredningstjänsten. Jag tror att svenska folket i stort anser att skolan får kosta, att det är viktigt med en bra undervisning och en god utbildning. Men att i tryckfrihetens namn tillåta att barn och ungdomar ser videofilmer som uttrycker värderingar som går stick i stäv mot läroplanerna tycker man är fel.

Jag citerar ur läroplanen för grundskolan: ■"Att väcka respekt för sanning
och rätt, för människans egenvärde, för människolivets okränkbarhet och
därmed för rätten till personlig integritet är en huvuduppgift för skolan."
Litet längre fram talas det om att skolan skall verka för jämställdhet rnellan
kvinnor och män.                                           '

Detta slås alltså fast i läroplanen. Och så visas det i en del av videofilmerna hur människor dödas, stympas och styckas och hur kvinnor våldtas. Svarar del mot läroplanens intentioner? Kan vi godkänna att sådant får ske?

Till detta kommer atl man från företrädare för dem som hyr ut sådana här filmer säger: Om inte jag gör det, gör någon annan det.Det tycker jag år höjden av cynism.

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

Omförhandsgranskning av filmer och video-gram

AnL 14 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Det var intressant att lyssna till Inger Josefssons inlägg efter att i svaret på föregående fråga ha mött Per Unckel, som enligt sin egen uppgift företräder ett samfällt moderat samlingsparti och som på varje punkt egentligen uttalar sig mot det som Inger Josefsson står för.

Av detta drar jag i dag inte någon annan slutsats än att frågan faktiskt är så komplicerad att den behöver utredas ordentligt. Jag utgår nämligen ifrån atl de som begär all det skall vara fritt fram för varje typ av skildring av det här slaget över TV-skärmen eller över videokassetten inte gör det därför att de vill skada våra barn, ulan att de i grunden har en önskan att till varje pris värna om yttrandefriheten. Detta är en fråga som kräver avvägningar när det gäller hur långt vi skall tillåta ingrepp - och varje censuringripande är ju ett ingripande i yttrandefrihetslagstiftningen. Den frågan är så komplicerad att den måste få ta den utredningstid den kräver.

AnL 15 INGER JOSEFSSON (c):

Herr talman! Det är skada att detta inte är en interpellationsdebatt, för då hade jag kunnat bemöta Per Unckel. Men jag kan säga till statsrådet att jag aldrig tycker mig möta företrädare för den del av befolkningen som anser att vi i yttrandefrihetens namn skall ha frihet på det här området. Tvärtom möter jag, som jag sade i mitt förra anförande, människor som ber att vi skall göra någonting åt detta. Jag väntar mig alt utredningen kommer fram till ett från min synpunkt positivt resultat.

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

Om Sveriges Radios sändningar på minoritetsspråk

4 § Svar på fråga 1984/85:482 om Sveriges Radios sändningar på minoritetsspråk

AnL 16 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Gunnel Liljegren har frågat migom jag anser alt "prioriterade områden" samtidigt skall kunna drabbas av nedskärningar till följd av besparingskraven som ålagts Sveriges Radio.

För Sveriges Radios planering gäller följande beträffande reformprogram och besparingsålägganden: Riksdagsbeslutet 1978 om radio- och TV-verksamheten innebar att Sveriges Radios programförelag ålades att genomföra ett reformprogram som omfattade bl.a. en regional utbyggnad, en satsning på ökad frilansmedverkan, vissa kvalitetshöjande åtgärder, som ökad s. k. gestaltande produktion och en utbyggnad av sändningurnu för språkliga och etniska minoriteter. Sedan budgetåret 1981/82 har särskilda reformmedel uppgående till 2,3 % av koncernens årliga medelstilldelning beviljats Sveriges Radio. Utöver detta beslöt riksdagen år 1981 alt Sveriges Radio, i likhet med statliga myndigheter, skall genomföra en årlig rationalisering motsvarande 2 %.

När det gäller reformprogrammet har det omsatts bl.a. i en ambitiös programpolitik för minoritetsspråk. Ökningen av sändningslider inom de olika programbolagen är betydande när mun jämför med siffrornu från periodens början. Lokalrudioutbyggnaden har också inneburit en större differentiering i utbudet av program på minoritetsspråk.

Rationaliseringarna har genomförts på alla områden. Hur dessa skall genomföras beslutas inom SR-koncernen. Det finns dock ingenting som tyder på att sändningarna på minoritetsspråk utsatts för hårdare behandling än andra reformområden.

10

AnL 17 GUNNEL LILJEGREN (m):

Herr talman! Jag vill först tacka statrådet Göransson för svaret. Sändningarna på ininoritetsspråk har inte utsatts för hårdare behandling än andra områden, säger statsrådet. Jag delar den uppfattningen, men jag vill se framåt.

Under de första verksamhetsåren av den pågående reformperioden för vissa prioriterade områden redovisade man i samband med budgetpropositionen ökningen av sändningstid i antal timmar per minoritetsspråk på samma sätt som regionaliseringen nu redovisas i kvantitativa termer. Men i år sägs ingenting alls om ett av de prioriterade områdena, nämligen minoritetsspråken , medan de övriga kommenteras. Under senare år har det faktiskt inte funnits så mycket att redovisa beträffande ökat antal sändningar på minoritetsspråk. Huvuddelen av reformen ligger på de tidigare åren. Jag år beredd att acceptera den policyn. Men reformpengarna anges i årets budgetproposition till 44,8 miljoner, varav kvalitetsförbättringar beräknas ta 80 % och regionaliseringen 10 %. Det återstår alltså 10 %, dvs. 4,4 miljoner. Anser statsrådet alt minoritetsspråken inte skall få del av dem?

Vid ett studiebesök på Riksradions invandrarredaktion fick jag till min

förvåning erfara alt detta prioriterade område i stället för att få en andel av reformpengarna skulle åläggas en 10-procentig nedskärning av sin budget. Det får mig att undra hur SR-företagen hanterar sina 2-procentiga besparingar resp. sin 2,3-procentiga reformverksamhet.

Om de prioriterade områdena samtidigt som de delar upp reformpengarna
skall ta del av besparingarna, kan nettoeffekten bli negativ, dvs. enstaka
områden kan åläggas en så mycket större del av besparingarna och erhålla en
så liten del av reformpengarna att man hamnar på minus. Är det så
riksdagens beslut skall tolkas? Då kunde man ju på en gång ha minskat 2,3 %
med 2,0 % och fått 0,3 % i allmänt påslag. Enligt min uppfattning skall del
naturligtvis inte vara på det sättet. Men vad anser statsrådet Göransson om
saken?                             ■                  ■

Under hela reformperioden har minoritetsspråken hittills fåll 15 miljoner av de utdelade 314 miljonerna. Det kan vara en rimlig andel-säkert. Men nu tycks företagsledningen vilja göra en helomvändning och ta tillbaka litet av reformeringen - 10 % - medan övriga områden bara är uppe i ackumulerade besparingar på 8 %. Är inte det litet väl hårt?

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

Om Sveriges Radios sändningar på minoritetsspråk

AnL 18 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! De rationaliseringskrav som riktas mot Sveriges Radio liksom mot myndigheter är faktiskt krav på rationalisering och inte krav på minskning av verksamheten. Därför har man samtidigt anvisat ett reformut-rymmé som inte får användas för att vidmakthålla en organisationsapparat och en verksamhet som kostar mera än den behöver kosta.

När Sveriges Radio har satsat på de olika expansionsområdena har man börjat med regionaliseringen. Man har satsat på minoritetsspråklig service. Man går nu vidare med kvalitetshöjande insatser. Det här är sådant som Sveriges Radio-koncernen själv har alt la ställning till. På den punkten kan jag alltså inte gå in i en diskussion med Gunnel Liljegren.

Låt mig bara vad gäller framtiden säga att den parlamentariska beredningen naturligtvis får anledning att också diskutera den här typen av fördelningar och ställningstaganden och atl riksdagen således när det gäller den kommande avtalsperioden får tillfälle att ytterligare ange de riktlinjer som riksdagen önskar att Sveriges Radio i sin planering skall följa.

AnL 19 GUNNEL LILJEGREN (m):

Herr talman! Jag vet lika väl som statsrådet, Sveriges Radios ledning och andra inblandade att verksamheter kan behöva omprövas och att ett minoritetsspråk kan få färre lyssnare medan ett annat kan få nya lyssnargrup-per. Helt nya invandrargrupper kan också komma till i ett sådant antal att de borde komma i fråga för egna program - t. ex. polackerna. Jag har under flera år i motioner och även inom invandrarverkets styrelse efterlyst en satsning på de polska flyktingarna i Sverige. På invandrarverket delar man min uppfattning, och man har länge tyckt att det borde vara polackernas tur ätt komma i fråga. Jag har med glädje biträtt de tillskott som riksdagen avdelat för bl. a. minoritetsspråken.

11

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

Om bevarande av Pythagorasfabriken i Norrtälje som byggnadsminne

Att först bygga upp en verksamhet under några år och sedan t. o. m. rycka undan delar av grunden för denna är inte god politik.

Vi här i riksdagen skall inte lägga oss i Sveriges Radios programplanering, säger statsrådet. Jag är väl medveten om del, men jag har ändå velat få hjälp av statsrådet när det gäller att tolka riksdagens beslut. Statsrådet hänvisar då till den parlamentariska beredningen. Jag får väl ge mig till tåls och acceptera det beskedet.

AnL 20 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Jag känner mig mycket srhickrad av erbjudandet utt för riksdagsledamoten Gunnel Liljegren få tolka vad riksdagen egentligen menar, men jag avslår från att ta vara på det erbjudandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1984/85:484 om bevarande av Pytliagorasfabriken i Norrtälje som byggnadsminne

12

AnL 21 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Oswald Söderqvist har frågat mig vad jag ämnur göru föratt i första hand undanröja rivningshotet mot Pythagorasfabriken i Norrtälje och i andra hand för att säkerställa att Pythagoras kommer att bevaras för framtiden.

Under de senaste decennierna har intresset för all bevara arbetets minnesmärken och det industriella kulturarvet i vid mening ökat kraftigt både i Sverige och internationellt. Detta har tagit sig uttryck i såväl ett betydande engagemang på ideell basis som i ökade insatser från myndigheter och institutioner inom kulturminnesvården. Intresset har också slagit igenom i riktlinjerna för samhällets kulturpolitik. Bl.a. genom skapandet av Arbetets museum i Norrköping och särskild medelstilldelning till riksantikvarieämbetet har den nuvarande regeringen strävat efter att förbättra förutsättningarna för bevarande av det industriella kulturarvet.

Problemen på delta område är emellertid av den arten att de kräver samverkan på bred front mellan ideella, samhälleliga och privata intressen på såväl lokal som.regional och central nivå. Genom de inventeringar som successivt utförs skapas en översiktskunskap som gör det möjligt atl peka ul miljöer och anläggningar som är värda all bevara och dessutom sådana där värdet är så speciellt att bevarandet kan sägas vara ett riksintresse. Detta riksintresse kan då motivera ett särskilt statligt stöd som komplement till lokala och regionala insatser, men del innebär inte atl det lokala unsvarel bortfaller.

I de flesta fall har kommunen ett helt avgörande inflytande på bevarandefrågorna, och exemplen torde tala för alt kommuner som engagerar sig i projekt för bevarande och levandegörande av induslriminnen därigenom skapar goda förutsättningar för ökad turism och sysselsättning. Medverkan

till bevarande av industriminnen borde dessutom vara ett av de mer naturliga sätten för näringslivet och privata förelag att uttrycka sina kulturpolitiska ambitioner. God vilja och samverkan mellan alla berörda parter framstår i dug som en nödvändig förutsättning för ett vidgat bevarande av vårt industriella kulturarv.

Pythagorasfabriken i Norrtälje är ett utmärkt exempel på vad jag här talat om. Fabriken utgör en unik industrimiljö från sekelskiftet, endast obetydligt moderniserad och med sin ålderdomliga maskinpark i stort sett intakt. Jag har flera gånger besökt fabriken och delar uppfattningen att den är väl värd att bevara på platsen. Jag har också uppmärksamt följt frågan om dess framtid.

Trots utt den nuvarunde fuslighelsägaren hittills inte visat intresse för bevarandet uv fabriken, torde något omedelbart rivningshot inte föreligga. Länsstyrelsens interimistiska byggnadsminnesförklaring innebär förbud både mot rivning och mot bortförande av inredningen. Samtidigt som förbudet gäller arbetar starka krafter för att bevara fabriken.

Stödföreningen Pythagoras vänner har initierat frågan och utfört ett beundransvärt arbete. Norrtälje kommun haruttalat sig positivt om bevarandetanken och ser gärna att ett industrimuseum blir till. Kommunen har uppdragit åt en arbetsgrupp att utarbeta förslag till hur tanken skall kunna förverkligas och lill hur det hela skall kunna finansieras. Detta förslag kommer att presenteras inom de närmaste veckorna. Stiftelsen Stockholms länsmuseum medverkar aktivt i arbetet och jag har inhämtat att riksantikvarieämbetet har förklarat sig berett att ekonomiskt bidra till den nödvändiga upprustningen under förutsättning att garantier för bevarandet skapas. Statens kulturråd kommer dessutom att behandla en ansökan om medel för Pythagoras.

Regeringen hur inte för avsikt alt ingripa i frågan och det är inte aktuellt med något statligt stöd utöver det som kan utgå från riksantikvarieämbetet och kulturrådet. Mot bakgrund av att detta sammanlagt kan bli av betydande storlek är det min absoluta förhoppning att de lokala och regionala intressenterna finner en framkomlig väg att säkerställa bevarandet av Pythagoras.

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

Om bevarande av Pythagorasfabriken i Norrtälje som byggnadsminne

AnL 22 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Jag tackar kulturministern för svaret på min fråga. Jag noterar med glädje den positiva underton som finns i detta frågesvar, både generellt när det gäller industriminnen av denna sort och speciellt när del gäller Pythagorasfabriken i Norrtälje.

Kulturministern vet lika väl som jag att det i vårt land har funnits avskräckande exempel på att kulturminnen har fått stryka på foten när ekonomiska intressen i mark eller andra former av exploatering har kommit in i bilden. Här har vi nu ett typiskt, klassiskt sådant exempel.

I detta fall har en byggnadsfirma i god tid med de medel som står till dess förfogande kunnat köpa upp marken för atl i lugn och ro invänta det lämpliga tillfället att bygga bostäder där, vilket naturligtvis ger inkomster till byggnadsföretaget.

13

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

Om bevarande av Pythagorasfabriken i Norrtälje som byggnadsminne

Kulturministern hänvisar i svaret till näringslivets och privata företags intressen m. m. Visst har det förekommit att man från det hållet ingripit i bevarandefrågor när det har ansetts lämpligt, men det är ingenting all lita på.

Jag hoppas att kulturministern, som han säger, verkligen följer denna fråga. Även om det inte är aktuellt med något ingripande från regeringen nu, skulle jag vilja ställa en följdfråga till kulturministern: Om det som förespeglas oss i svaret, att bl. a. kulturrådet, Stockholms länsmuseum m. fl. arbetar för ett bevarande av fabriken, inte är tillräckligt, är regeringen då beredd att i ett senare skede hjälpa till?

Det har också cirkulerat vissa propåer om atl fabriken skulle plockas ner och delar av den flyttas till Skansen. Med all respekt för Artur Hazelius och Skansen, tycker jag att det vore förfäriigt om något sådant skulle inträffa. Det skulle dessutom säkerligen inte bli särskilt billigt. Vad anser kulturministern, som kulturminister, om ett sådant förfaringssätt - oavsett vad han tycker om Skansen?

AnL 23 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Jag är angelägen om att inte ge ett svar som skulle kunna tolkassåatt jag tycker illa om Skansen, för det gör jag inte. Del finns skäl att i delta sammanhang framhålla att Skansen knappast kan uppträda som konkurrent om fabriken. Jag har inget intryck av att man från Skansens sida, när det har gällt.att förse Skansen med byggnader och föremål, någon gång har medverkat till att mot lokala opinioner föra bort och förstöra anläggningar. Pythagorasfabriken kan i sin helhet icke uppföras på Skansen.

Vad som är viktigt att säga - det vill jag gärna upprepa - är alt det lokala intresset måste vara uttalat och starkt. Jag ser det alltså som nödvändigt, för att staten skall kunna gå in i de olika former som jag har redovisat, alt det faktiskt finns ett kommunall intresse. Jag möter emellanåt i liknande sammanhang människor som har föreställningen atl riksintresse upphäver lokall intresse. Med viss emfas brukar jag då framhålla atl riksintresset alltid är en förstärkning av det lokala intresset, inte ett ersättande av del lokala intresset. Mot den bakgrunden tycker jag, efter vad jag har förstått av det nu aktuella fallet, att det finns anledning att se framtiden an med viss tillförsikt.

14

AnL 24 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Vi är naturligtvis helt överens om värdet av Skansen. Jag tog upp saken därför att det har cirkulerat uppgifter om alt förslaget kunde tänkas vara en lösning. Därför gläder det mig att kulturministern inte anser att detta på något sätt skulle kunna ersätta ett bevarande av fabriken på platsen.

Det är riktigt alt det måste finnas ett lokalt intresse. Kommunen och, i detta fall, den ideella föreningen är viktiga. I mitt första anförande ville jag framhålla att företagen i fall av det här slaget, här gäller del ulltså byggnadsfirman Diös, visst kan vara benägna att satsa .pengar. Det har hänt t. ex. i min hemkommun Uppsala, och i vissa fall har det rört sig om ganska stora summor. Men ofta är naturligtvis det ekonomiska intresset avgörande.

och då krävs del ull undru krufter träder in. Vid en unläggninguv riksintresse, som i dettu fall, blir del därför til syvende og sidst en suk för sluten.

Jug vill därför än en gång pressu kulturministern något. Svuret är mycket positivt, men jug vill frågu om regeringen - om del skulle bli nödvändigt -ändå inte kun gå in och i sislu hund ruddu byggnadsminnet.

AnL 25 Stulsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr tulmun! Den sislu frågun kun jug uv naturliga skäl inte diskuteru här i kummaren.

I vurje situution då del gäller ult bevuru något och pengur futlus får man undersöku de oliku möjlighelernu. Del kun finnus privulu intressenter, men även undru. Utgångsvis måste jug ändå slå fust utt de insutser som under hund har uviseruls och det intresse som hur uttulats vittnur om gunsku långtgående åtaganden från statens sidu.

På en punkt vill jug preciseru mig, nämligen beträffunde företugsenguge-munget i sådunu här sunimuiihang. Jug har ingen unledning ult uttala all det skulle finnus ett primärt företagsunsvur, dvs. ult del byggnudsförelug som hur köpt fubrik eller murk för ull bygga hus och bortse från det hus som råkar befinna sig på platsen skull tu ansvaret. När mun diskuterur företug och kultur tycker jag emellertid utt mun emellunåt borde understryku att företagen och näringslivet i långa stycken har ansvaret för sin egen kultur. Enligt min mening har de industrier som hur verkut i en fubrikslokul på en ort faktiskt också ett visst unsvar för utt miljön och de historiska värdena bevaras.

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

A ter ka II el se av del av proposition

AnL 26 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talmun! Jug vill instämmu i kulturministerns senuste uttulande och ber utt än en gång få lucku för svuret.

Överläggningen vur härmed uvslutud.

6 § Återkallelse av del av proposition

AnL 27 TREDJE VICE TALMANNEN:

Genom proposition 1984/85:129 hur hemställan i proposition 1984/85:100 bil. 9 om anslag under huvudtiteln F 7 Information om allemanssparandet ålerkulluts.

Jag har med anledning härav avskrivit denna anslagsframställning.

7 S Föredrogs och hänvisades

Motionernu

1984/85:2976-2978 till justitieutskottet

1984/85:2979-2981 till finunsutskottet

1984/85:2982-2984 till urbetsmurknadsutskottel

1984/85:2985 till utbildningsutskottet

1984/85:2986 och 2987 till bostadsutskottet

15

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

A rbetsmarknads-politiken, m. m.

8 § Arbetsmarknadspolitiken, m. m.

Föredrogs arbetsmarknadsutskottets betänkanden

1984/85:11 om arbetsmarknadspolitiken (prop, 1984/85:100 delvis) och 1984/85:10 om  anslag lill  Arbetsmarknadsdepartementet  m,m,   (prop.

1984/85:100 delvis).

AnL 28 TREDJE VICE TALMANNEN:

Arbetsmarknadsutskottets betänkanden 11 och 10 debatteras i ell sum-manhang.

16

AnL 29 ALF WENNERFORS (m):

Herr talman! Det är ett digert betänkande vi har framför oss och som vi skall behandla. Det omfattar över 200 sidor, 130 beslutspunkter och hela 98 reservationer. Det gäller många detaljer- myckel ren teknik, som det kan vara svårt för människor att förstå. Och för den oinvigde kan det inte vara så lätt att sätta sig in i allt detta.

Det föreligger en del gemensamma reservationer från de tre borgerliga partierna. Det noterar jag med tillfredsställelse, eftersom de handlar om viktiga huvudfrågor i arbetsmarknadspolitiken.

Mellan det borgerliga blocket och regeringspartierna råder del på vissa avsnitt en beklaglig åsiktsskillnad. Det gäller framför allt den ekonomiska politik som måste drivas. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna löser ju problemen bara kortsiktigt, och de kostar dessutom mycket stora pengar. Det här betänkandet står för 17 miljarder kronor och ändå är, som sagt, åtgärderna kortsiktiga - i varje fall de som vi kommer all besluta om i dug.

De tre borgerliga partierna i utskottet hävdar således med utgångspunkt i finansutskottets betänkande 10 att det är de långsiktiga ekonomisk-politiska åtgärderna som skall lösa sysselsättningsproblemen. Vi skall självfallet inte i dag upprepa finansdebatten, men för att nya lyssnare till debatten om hur arbetslösheten skall klaras skall förstå all problemen inte löses långsiktigt genom beredskapsarbete, ungdomslag eller arbetsmarknadsutbildning vill jag påminna om fem huvudpunkter i den borgerliga ekonomiska politiken.

För det första måste de offentliga utgifterna minska.

För det andra kan ytterligare skattehöjningar inte accepteras. Skattepolitiken måste stimulera till arbete.

För det tredje måste arbetslivet avregleras. Både arbetsmarknad och kapitalmarknad måste fungera bättre. Den offentliga sektorn måste utsättas för konkurrens utifrån, som ger ökad effektivitet, flexibilitet och valfrihet.

För det fjärde måste de kollektiva löntagarfonderna avskaffas. Socialism ger inte tillväxtkrafl, välstånd, valfrihet eller oberoende. Vi har inte råd med socialistiska experiment!

För det femte måste lönebildningen fungera bättre.

Innan jag går vidare måste jag uppmärksamma kammaren på ett beklagligt inslag i sättet att föra debatt. Utskottsmajoriteten hävdar atl del moderata

alternativet uppfatlus som en "medvetet urbetslöshetsskupunde politik". Jug är minst sugt förvånud över dettu sätt att föru debutt. Jag kan inte tänku mig att del ligger i linje med hur mångu sociuldemokraler. som jug hur lärt känna som hedersmän, ser på sinu moislåndure i politiken. Om någon säger "din politik är urbetslöshetsskupunde" eller "din politik skupur faktiskt arbetslöshet" - då har del ett helt annat innehåll än om du angriper din moislåndure för att medvetet - jag betonar ordet medvetet - drivu den politiken.

Nej, socialdemokratiska riksdagskolleger! Hur tokig och misslyckad er politik än är skall jag inte beskylla er för att drivu den politiken medvetet. Jug vädjar till mina motståndare i dugens debutt ult undviku personligt kränkunde beskyllningar.

Arbetsmurknudsläget är ullvurligt. Trots utt vi befinner oss i en högkonjunktur är arbetslösheten stor. Den öppnu urbetslöshelen hur visserligen minskat genom uvsevärdu urbetsmarknadspoliliska åtgärder, men även om människor till nöds och tillfälligt kun acceptera beredskapsarbete eller liknande, vill de ha arbete på den reguljäru urbetsmurknuden. Vurje människa vill uppleva atl hon eller hun verkligen behövs.

När den socialdemokratiska regeringen tillträdde i oktober 1982 stod totalt 257 000 personer eller 5,9 % av arbetskraften utunför den reguljäru arbetsmarknaden. Två år senare har dessu siffror stigit lill 340 000 resp. 7,6 %.

Åtskilliga minns löftena från Olof Palme och undru: Låt oss buru få förtroendet ult bilda regering, så skall vi snabbt lösu nrbetslöshetsproblemen! Om ni röstar på oss, skall vi snabbt minsku urbetslöshelen.

I dag kan vi se i facil och konstuteru ult den sociuldemokrutisku regeringen har misslyckats. Era ambitioner har varit lovvärda - jag tror del - men ni har fört fel politik.

Arbetsmarknaden har kraftigt förändrats under senure år. År 1960 hade 39 % av kvinnorna förvärvsarbete. I dug närmar sig den andelen 80 %. En stor del av befolkningen har vidare fått urbete inom den offentliga sektorn. År 1960 var det 400 000, i dag är antulet 1 350 000. Sumtidigt har sysselsättningen inom industrin minskat från drygt I miljon anställda till ca 880 000.

Många arbetstillfällen har försvunnit på grund av strukturellu förändringar. De snabba tekniska framstegen har medverkat till utt vissu arbeten försvunnit, medan andra har tillkommit i stället. Allt fler sysselsatts i företug inom högteknologins område. På tidningarnus annonssidor kun vi varje dug se hur man ropar efter tekniker.

När vi moderater för åtskilliga år sedan påtalade lönebildningens roll i den ekonomiska politiken blev reaktionerna häftiga. Lönepolitik var en helig ko i del här huset. Jag kan också avslöja att när jag och några partivänner för några år sedan skrev en liten debattskrift med det provocerande numnet "Löneförhöjning - lönar det sig?", kunde mun t. o. m. i de moderata leden notera höjda ögonbryn: Vad nu då? Lönebildningen sköter ju parterna. Vi politiker skall inte diskutera lönepolitik. - En del kommunalpolitiker som såg de hastigt växande arbetskraftskostnaderna och som också insåg alt man på sikt inte kunde lösa dessa problem med skattehöjningar reagerade dock positivt på vår skrift. 2 Riksdagens protokoll 1984/85:109-110

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

Arbetsmarknadspolitiken, m. m.

17

Nr  109                      I dug hur ullu purtier med iinduiituguv koniniiiiiisteniu insett den betydelse

Torsd'i"cn den        "'" lönebildningen  hur inom den ekonomisku politiken.  Är mun god

28 mars 1985         konimunist kun mun tydligen höju löneniu utun ull tu hiinsyn till löiieutryni-

_____________ me och unnut. Ju, komniunisiernu vill ju t. o. m. lösu urbctslöshclsprobleniet

Arhctsiniirkiiitds-       genom ult ytterligure byggu ul den offentligu sektorn. Det är wrkligen

politiken in iii          häpnudsviickunde. Vuru kommunister borde närniure sluderu de liinder diir

den offentligu sektorn iir tolul: där det inte finns någon enskild sektor.

Sluderu hur de enskildu människornu. löntuguniu och konsumenlernu. hur

det i såduna liinder!

1 dug kun vi se tillbuku på vud lönebildningen hur stiilli lill med under tio år. Purternu hur sunnerligen vurit med om utt skupu urbeislöshct. Inte medvetet -nej. orsukcrnu iir vill fleru. En uv dem iir väl helt enkelt brist pu kunskup. En unnun ur viil ull vi politiker inte tillräckligt tydligt hiwdut det sunihällsuiisvur som också måste omfutlu löneförhundlure.

Su länge riksdugen hur ugcrut stiidgumniu med urhetsiiiurkiiudspolilisku åtgärder utun protester, su går det. Men hur länge riickcr niiljurdernu? Skull vi fortsättu ull luiiu? Jug förniodur utt dumernu och hcrrurnu hur hört lulus om doktorn, som efter en stor hiilsovårdsundersökning sade till pulientcii: Jug skull inte oroa dig för myckel. Rickurd. men fr. o. m. nu betulur du koiuunt. Det kun kunske på sikt också gällu det sjiiku Sscrigc \ud ekonomin beträffur. De senuste uren hur lönehöjningstukten tuck \urc debutten dämputs. Men räcker dettu? Tongungurnu frun den offentligu sektorns löntugarorguiiisutio-ner under den ullru senuste tiden iir fuktiskt orounde. 1 en intervju i TCO-Tidningen säger stutssekreteruren i civiklepurieinciuel. Clues Örteii-duhl. utt TCO-S:s yrkunde skulle höju slutens löiiekostnuder med 11,2 9r i år. Det är en siffru. suger Clues Örtenduhl. som ligger betvdligt ö\er de 5 Oi som vi kom överens om vid sumtalen i Rosenbud. Jug kun lilliiggu utt om vurje procentenhet ökur slutens urbelskruftskoslnudcr med 350 milj. kr., inser vur och en utt den redun unslrängd;i slutsbudgeleii skulle försämrus ytterligure med 3-4 miljurder kronor, om dessu löniugurorgunisutioner fick igenom sinu kruv.

Till delta kommer konsekvensernu uv den solidurisku lönepolitiken, ult duktigu människor pu oliku nivåer beroende på både lönepolitik och skuttepolitik inte stinuilerus att göru sitt ullru biistu. uti skuffu sig den kompetens som kriivs i dug eller alt utnyttju den. Mångu t. o. m. flyr med sin kompelens till urbetsmurknuder utunför vårt lunds griinser.

Summunfuttningsvis framhåller vi moderuter i reser\'ution 3 hur viktigt det ur ult mun finner en förhundlingsuppliiggning. där urbelsniurknudeiis purter inte gör upp oni löneuviul som skupur urbetslöshet. Det ur ungelägel ull åstudkomniu de kiindu "ruku rören" mellun förhandlingsbord och de skutteinkomster som kriivs för ull bekämpu urbetslöshelen.

När det gäller ungdomsurbelslösheten hur de tre borgerligu purtiernu enuls

om några förutsättningurför att öku sysselsiiltningen för ungdomurnu. Förde

människor som kun och vill urbetu-och det vill de flesiu; innerst inne ullu-är

urbetslöshet en trugedi. När ungdomar drubbus blir konsekvensernu kunske

18                          iin meru förödunde. När mun är uns; och utbildud är livslusten som ullru

störst. Man hur ambitionen atl ulrältu suker, att tjänu pengur och tu vuru på allt vud mun drömmer om. Atl då dug efter dug och månud efter månud mötus av kulla handen och beskedet utt mun inte behövs måste upplevas såsom oerhört meningslöst och hopplöst.

Den stora ungdomsarbetslösheten är ett dåligt betyg på vad regeringen hur uträttat. Ni har inte hållit vud ni hur lovut. Ni hur misslyckats. Ni kun försvuru er - del förstår jug att ni kommer att göra - med utt peku på de urbetsmarknadspoliliska utgärdernn. Visst lindrar det för stunden med t, ex. ungdomslag. Men ni torde vara väl medvetna om att den ungu generationen inte nöjer sig med dettu. Den vill har riktiga jobb.

Ett ulldeles speciellt problem är att ungdomslagen styr in ungdomurnu i den offentligu sektorn. När överenskommelsen om ungdomslug träffudes här i riksdagen, underströks det att ungdomurnu skulle kommu också till den enskilda sektorn. Våren 1984 gjordes t. o. m. en ändring i lugen för ull få lill stånd en ökning. Av det totula untulet ungdomar i ungdomslug på cu 40 000 finns knuppt 1 000 på enskildu urbelsplutser.

I reservation 22 framhåller de tre borgerligu purtiernu ull riksdugens intentioner fortfurunde inte blivit omsuttu i pruklisk hundling uv regeringen. Åigärder måste nu vidtas. Varför är ni så passiva? Ni måste ju inse utt det är den enskildu sektorn och inte den offentligu sektorn som kun erbjuda ungdomarna långsiktiga reguljäru anställningar. Vi säger också i reservationen att om det är fråga om åtgärder som kräver riksdagens medverkan, så kom med förslag.

Vi har tidigure hävdat all de låsta ingångslönernu för ungdomurnu ar en hämsko. En enig borgerlighet i utskottet understryker nu dettu. Ungdomur-nus konkurrenskraft på arbetsmarknaden måste siurkas på oliku sålt inte minst genom utbildning, men det är väsentligt att ingångslönerna anpassas till de arbetsinsatser som mun kun begäru av ung oerfaren urbetskruft. De äldre är yrkeskunnigare. De hur erfarenhet. De hur ett meru utvecklat omdöme. De hur också tillågnut sig livsmognud.

Lönedifferentieringen kan införas stegvis, menar vi, och detta bör parterna på arbetsmarknaden kluru uv. Mun kun också tänku sig, som framhålls både i den moderata och i den folkpartistiska purlimotionen. utt lönekostnaderna för ungdomurnu snabbi kan nedbringas genom att temporärt sänka arbetsgivaravgifterna under den lid som man tillämpur ett slags lönestopp för ungdomslönerna. Centerpartiet har också vurit inne på lunken med sänkning av arbetsgivaravgifterna men på något annorlunda sätt.

Självfallet kan vi inte här besluta om såduna konstruktioner. Det viktigu år alt vi diskuterar olika lösningar. När det gäller lönepolitik och arbetsmarknad över huvud tagel måste vi vara mera flexibla. Vi kun inte trampa i gamlu fåror. Detta gäller inte minst arbelsmarknadslagstiftningen, arbetslöshels-försäkringen och synen på arbelslidernu.

När man inte vill ändra på suker och ting utan bura går på i de gamlu hjulspåren, kan man faktiskt beskyllas för utt vara en smula reaktionär. Snälla socialdemokrater, säg inte nej så ofta! Hjälp oss i stället atl la itu med de "heliga korna". Er ovilja att bygga ul och utveckla lärlingsutbildningen är

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

A rhetsmarknads-politiken, in. m.

19

Nr  109                   sunnerligen exempel på ult ni hur svurt utt tiinku nytt.

Torsdaiicn den           ' r"cMvuiion 16 pckur vi på möjligheten utt prövu HirlingsLitbildning med

28 mars 1985         •-'" alklcles siirskill syfte, iiliinligen utt tu hund om de ungdoniursom gutt ut;m

_____________ urbete under lång tid. på grund u\' brisiuiide yrkesutbildning, och som oftu

Arbetsmarkiuids-       ''" ''''h' problem. Dennu typ u\- liirlingsulbildning bör kunnu pågå upp till
politiken in m          '" '" "'"' '''"" ungdomur i åldern 16-20 ur.

Här ärdet inte ulltid buru frågu om yrkesutbildning. Det är också frågu om en sociul rehubilitering. och det stiillcr ulldeles säiskildu kru\' på uibetsgivur-nu. Därför kun man tiinku sig ett siirskilt bidrug som kunde utgå med 75. 50 och 25 7c UV lönekoslnudemu under det förstu. del undru och det tredje året.

Slutligen vill jug peku på un\isiiiiigstideriias längd. För tillträde till iMigdomslugen giiller ju tre veckor. Dennu lid bör förlängus. Ungdomurnu bör ges tid ull självu söku urbete. tu vikuriul och prövu sig frum. Ungdomslu-gen hur fördclur men också iiuckdelur. En uv dem iir iiilåsningseffcklernu. Ungdomurnu frestas ju fuktiskt till utt slå sig till ro.

Herr tulmun! Det iir helt omöjligt ull behundlu ullt i dettu storu pukct. Jug hur gått förbi mångu dctuljcr. Om jug kiinncr lulmunnen och minu kolleger i kummuren rätt håller ni mig riikning för utt jug inte ger ultiyck för ullt jug kiiniier och egentligen vill siigu i vårens viktigu urbcls[iiurkiiudspolitisku dehult.

Jug vill buru slutu med utt vi moderuter liiivdurutt vurje individ iir unik. Vur och en hur sinu kunskuper. fiirdighetei. crfurcnheier och behov. Arbels-niurknuden måste vuru en niurkiiud diir självstiindigu och oberoende individer träffiir beslul och också tur konsekvensernu uv besluten. För oss är del grundluggundé utt stärku de enskildu individernus ställning pä urbetsmurknuden. Därför måste det drivus en effektiv urbelsmurknudspolilik. Det övergripundc måste vuru ull det också drivs en ekonomisk politik som skupur trygghet i unstiillningcii och skupur ineiiingsfullu nyu urbetstilltullcii.

Jug yrkur således bifull till ullu de reservutioner dur \ i moderuter finns med.

Sedun vill jug också gärnu sägu. herr tulniun. ult vi inte tänker bcgiiru votering och rösträkning på ullu dessu reservutioner-jug kun tänku mig utt vi gör del på högst tre eller fyru uv dem.

AnL 30 KARIN ANDERSSON (c):

Herr tulmun! I milt unförunde kommer jug i huvudsuk ult uppehålla mig vid riktlinjernu för urbetsmurknudspolitiken och unslugen till urbetsmurk-nudsverkets och Sunihällsförelugs verksumheter. Arne Fransson kommer i ett senure inliigg ull tu upp ungdomens urbelsmurknud och vissu frugor unguende rekryteringsstöd och lönebidrug.

Herrlalmun! Arbetslösheten är ett gissel. Den iirett problem försumhiillet - inte minst därför utt den innebär utt mänskligu resurser inte lus lill vuru.

För den enskildu miinniskun som drubbus uv urbetslöshet innebär det en
personlig kutuslrof. För privutekonomin innebär den en stark påfrestning-
men vad värre är: den berövur människan hennes självkunslu och människo
värde. Delta iir oftu omvittnat uv människor som blivit urbeislösu.
20                             För ungdomur ur det förödunde ull uppleva ult de inte hur någon pluts i det

sumhulle de lever i, utt de inte behövs. Vi tulur vuckcrt om riittcn till urbete men i dug är det mångu, ulltför mångu som slur iiluiifiir den rätten. Alt milt uppe i en högkonjunktur hu dennu forlsutt hiigu urbuislöshcl niiisic ses som ett klurt misslyckuiidc för regeringens politik. Även om fcbriiuiisiffrornu visur en viss minskud öppen urhctslöshet är den fortfurunde mvckct hög. Antulet personer som är förcmul för urhctsmurknudspolitisku ätgiirdcr iir också något högre än föregående månud. och untulet dcltidsunsliilldu iiv urbetsmurknudsskäl hur ökut.

Det hemsku iir utt det tycks som om vi börjur vänju oss vid dennu högu urbetslöshet och tu det som nugot mer eller miiulre nuturligl. Arbctsniurk-nudsministern skickur ut ell glult pressmeddelundc och tulur om ull 13(1 OOO är öppet urbeislösu och 200 000 iir förcmul för urhctsmurknudspolitisku åtgärder.

Centerpurliet förringar inte urbctsniurkiiudspolitisku utgiirder. De iir nödviindigu pu kort sikt. men det är pu den ordinurie urbetsmurknuden som människor vill hu urbete. Ser.mun jiå utvecklingen efter den sociuldemokrutisku regeringens tillträde finner mun utt den är uppsecndcviickundc. Antulet miinniskor som står utunför den reguljiiru urbetsmurknuden hur ökut. Det är en utveckling som stämmer dåligt med vud sociuklemokruternu lovudc före vulel. Hur vur det mun skrev pu vuluffischernu: "I sociuldcmokrutcrnus Sverige finns det inte 153 000 urbeislösu."

Det är inte så mångu munuder sedun som det tunns just 153 000 urbeislösu. och del vur efter två års sociuldemokruliskt regcrunde.

Del är bru ull untulet öppet urbeislösu hur minskut. även om utvecklingen inte är så entydig som frumgur uv piessmeildelundct frun urbelsmurknudsdc-purlementet. Men det är inte bru utt untulet och undelcii människor som slur utunför den ordinurie urbelsmurknuden ökur. även om de självfullcl gör nyttiga sumhällsinsulser på sinu områden - och även om del är bällre iin öppen arbetslöshet.

Herr tulmun! Vilket svur skull vi politiker ge lill den ungu pojke eller flicku som inget hellre önskur än en pluts i del ordinurie urbelslivet. när vi forrnut detta urbelsliv så ult det pruktiskt tuget inte existcrur en urbelsmurknud för ungdomar under 20 år?

Vud skull vi sägu till den kvinnu i ett glesbygdslän som i 35-ursuldern vill träda ul pu urbetsmurknuden och bli deluktig i den sociulu trygghet, den självkänslu och del kumrutskup ett förvärvsurbetc innebär- närdet inte finns något urbete att få på hennes ort? Vad skull mun sägu niir ulternulivel utt flyttu inte ter sig realistiskt uv furniljeskäl och när AMS-insutscr riskerur ull ledu till en evig rundgång?

Del är uppenburl ult en bestående hög urbetslöshet inte kun uvhjälpus med kortsiktigt verkunde arbetsmurknudspolitisku åtgärder.

Centerpartiet hur. som jug nyss sude, ulltid ställt sig bukorn urbetsmurk-nudspoliliska åtgärder som ett medel utt mildru den konjunkturbetingudc arbetslösheten. Vi ställer oss fortfurunde bukom en sådun politik. Men den arbetslöshet vi hur i dug är uv ell unnut slug. Nu gäller det i stiillet ull utnyttju en högkonjunktur och föru en ekonomisk politik som bidrur till utt öku

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

A rbetsmarknads-politikeii, m. in.

21

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

A rbetsmarknads-politiken, m. m.

22

sysselsättningen i näringslivet, som bidrur lill ull ge varuktigu jobb.

Vi menar utt för sumhällel. och inte minst för människor som iir-eller slår inför hotet utt bli - urbeislösu, är dettu en buttre väg än den mer eller mindre konsllude sysselsättning som skapus genom urbetsmarknudspolitisku åtgärder.

Jug skull inte nu gå in på hur den ekonomiska politiken enligt vår uppfutlning borde läggus om för utt bättre ta vura på sumhälleis sumlude resurser och stimulern tillväxten i sumhällsekonomin. Dettu hur utvecklats utförligt av de icke-sociulistisku purliernas representunter i finunsutskottet i den reservation som avgetts lill finunsuiskottets betänkande 1984/85:10. Huvuddrugen i dennu reservation finns också återgivna i reservution 1 i det betänkande vi nu diskuterar, och jug yrkur bifall till den,

Arbetsmurknadsministern understryker i budgetpropositionen ull "arbetslinjen" skull hävdus i arbetsmarknudspoliliken. Det innebär i förstu hand satsning på fler arbeten på den reguljäru urbetsmurknuden. När urbetsmurk-nudspolilisku åtgärder sätts in skull utbildning och uktivu åigärder priorilerus och kontunt arbetslöshetsersättning tillgripas i sista hund.

Vi unser dettu vura en riktig policy, och vi beklugur att regeringen inte lever upp till den.

Men hur ser verkligheten ut? Under budgetåret 1983/84 tog kostnaden för arbetslöshetsersättningen nästan 30 % av de toiulu kostnaderna för urbetsmarknadspoliliska åtgärder. Del är en ökning med 10 procentenheter sedun budgetåret 1980/81. Den faktiska utvecklingen hur alltså gått tvärt emot regeringens uttulude policy.

1 centerpurliet har vi ställt oss följunde frågor: Skulle det ledu till fler arbetstillfällen om regionalpolitik och glesbygdspolitik fick större resurser? Skulle en sådan politik innebäru bättre framtidsutsikter för den urbetslösu kvinna som jag nyss talade om?

Skulle en mer offensiv småföretugspolitik. medsänktu arbetsgivuruvgifter, bättre avvägd skattepolitik och mindre byråkrati och krångel, innebära utt de arbetslösa ungdomurnu fick större chuns lill ett jobb i framtiden?

Skulle det ge bättre arbetstillfredsställelse för en arbetshundikuppud utt hu ett jobb pä en ordinarie urbelspluis än på de i och för sig goda verkstädernu inom Samhällsföretagsgruppen?

Vi har inte bara ställt frågorna till oss själva utun också lill mångu undru, och vi har fått entydiga svar. Det är fasta jobb människor vill ha.

1 centerns partimotion understryker vi därför att kumpen mot urbetslöshelen måste föras mer aktivt och på två fronter. Det gäller för det förstu utt föru en aktiv närings-, regional- och glesbygdspolitik som ger urbete på den reguljära arbetsmarknaden - och över hela landet. Vi är övertygade om att småföretagen har en potentiell utvecklingskraft som skulle kunna tillvuruius genom en annan politik visavi dem.

Det gäller för det undru atl prioriteru sådana arbelsmarknadspolitisku åigärder som syftar till alt hjälpa människor alt ta de jobb som kan skapas genom en aktivare politik. Målinriktade utbildningsinsutser är nödvändigu. och här måste åtgärderna särskilt riktus mot nytillträdande och långtidsar-betslösa.

Den inriktning uv urbetsmurknudspolitiken som vi förordur hur lett oss      Nr  109

frum lill slutsutsen utt en omprioriterinubörskc inom (.len toiulu buductcn su.      t ,     i         i

                                                  '                                    -                loisdagciidcn

utt kostiiudeniu för AMS och Sunihällsförctui; niinsk;is med II) '/i och utt      -.,, „     ",,,„c

-O mars i viS.i

dessu frigjordu resurser i stället sutsus pu en offensiv industri- och småföre-_

tuuspolilik som ner vuruktiuu jobb. ,i  ;   , ;       ,

"    ' Arheisniarkiitids-

Riksdugen bör ue regerinsien i uppdruu ull prcscnlcru hur cii sudun      ,,„/;,■;

t      o      11      =.       I politiken, in. m.

omstrukturering uv den toiulu sysselsälliiingspolilikeii skull gcnoinförus. 1 reservution 11 säger vi utt den föreslugnu nedskiirningcn inom Sumhiillsförc-tug självfullet måste ske successivt i tukt med utt det blir möjligt för urbetshundikuppude ult få jobb på den öppnu urbetsniurkn;idcn. Det förslug vi ulvecklut i reservution 7S bör tillsunimuns med den ullmännu policy vi redogjort för ledu till ull mångu som nu är syssclsullu inom Sumhällsförctugs-gruppen kun få urbete på den ordinurie urbelsmurknuden. Det inncbiir utt det surskildu lönebidrug som utgur till enskildu företug vid unsliillning uv urbetshundikuppude skull förbättrus och utgå med 9(1 'Yr uv lönesummun under förstu unslällningsårel, därefter under tre år med 75 7( och sedun under obegränsud tid med 50 7 .

Vi suger också i reservution 78 ull nedskärningen inom AMS-orgunisulio-nen inte skull ske liku för ullu delområden. Som jug nyss sude kommer vurl ulternutiv utt krävu betydunde utbildningsinsutser. Vi unser därför utt någon nedskärning uv unsluget till AMU inte bör ske. D;irutöver föreslur vi i reservution 41 utt del progrum för duluulbildning för mindre företug som pågått i tre år skull få fortsättu i ytterligure tre ur med förhöjt limstöd. Regeringen föreslår utt progrummet skull uvbrytus.

Sedun ett pur ord om den frågu som tus upp i reservution 48. Vi unser ult medlemmurnus egenundel uv finunsicringeii uv urbetslöshetsförsiikringen kun ökus till 20 %. Vi hude summu yrkunde i fjol. Vi tycker ult det kun vuru rimligt utt de som hur urbete på detlu sätt är med och lur dl unsvur för koslnudsulvecklingen inom kussornu. Ett viktigt skäl iir nuturligtvis. det skull jag inte sticka under stol med, ull det ger en icke oväsentlig bespuringscffekl på stutsbudgeten. Jug yrkur bifull lill reservution 48.

Herr talman! Jug vill också sägu någru ord om ett pur frugor som väckts i cenlermolioner om invundrarfrågor och jämslälldhetsfrugor och som be-handlus i dettu betänkunde.

Arbelsmurknudsstulistiken visur utt invundrurnu hur högre urbetslöshet än infödda. Del finns därför unledning, menur vi. ull göru särskildu insutser för den gruppen. AMS hur bedrivit viss försöksverksumhet i syfte utt unpussu förmedlingsverksumheten lill invundrurnus speciellu förutsältningur. bl.u. i det s.k. Kistuprojektet och genom en försöksverksumhet med ett siirskilt AMI-institul för invundrare. Vid bådu försöken fick mun värdefullu erfu-renheter som vi anser utt man bör tu till vuru i den ordinurie verksumheten inom hela AMS-organisulionen.

En förutsättning för utt arbetsförmedlingspersonulens urbete med och
bland invandrarna skull bli frumgångsrikt är självfullet utt personulen hur god
kännedom om invundrurnus kulturbukgrund och om derus hemländer etc.
AMS bör se till i sin internutbildning ull personulen fur sådun utbildning.             23

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

A rbetsinarknads-politiken. m. in.

Många invandrure skissus in på den svensku urbetsmurknuden genom AMU, som gör storu och värdefullu insutser på området. I sumbund med yrkesutbildningen ger AMU också undervisning i svenska språket. Mångu invundrare klagar pu ult denna svenskundervisning inte ger lillruckligu kunskaper i yrkeslermer och fuckultryck för ull de fulll ut skall kunna tillgodogöra sig den kommande yrkesutbildningen. Vi har velat understryku hur viktigt det är att detta kruv blir tillgodosett i det läroplansurbete som den nya myndigheten skull bedriva i sumurbete med SÖ. I reservationerna 35 och 44 har vi tagit upp de här frugornu. och jug yrkur bifull till dem.

Sedan den tidigare utredningen lade frum sitt förslug om ullmun arbetslöshetsersättning har förutsällningurnu för en sådun försäkring rudikult förundrats, bl. a. genom ult kvinnors förviirvsfrekvens ökut sturkt och numeru är nästan liku hög som för män. Det finns alltså färre som skulle behövu omfuttus av en sådun försäkring. I centerniotionen om jämställdhet mellun kvinnor och män hur vi tngil upp den frågun och begärt ull en uppdutering görs, så utt kostnudernu i dug för en ullmän arbetslöshetsersälining under dessu nya förutsältningur blir klarlugdn. Eftersom ulskottsmujoriteten inte har velat gå med på dettu hur vi reserverut oss på den här punkten.

Herrlalmun! Jug yrkur bifall till de reservutioner jag tidigure nämnt och till ullu övrigu reservutioner som centern slår bakom.

24

AnL 31 ELVER JONSSON (fp):

Herr lalmun! När det gäller de stora förändringar som ägt rum på den internationella arbetsmarknaden har Sverige under mycket lång tid haft en gynnad ställning. Mångu människor har haft ett eget arbete, och vi har haft en förhållandevis låg urbetslöshet, sett i ett internationellt perspektiv. De senuste årens högkonjunktur har verksamt bidragit till att produktionen varit god och arbetsmarknadsläget relativt gott. Enligt den officiella sysselsätt-ningsstulistiken ökade antulet sysselsatta så gott som varje år under 1970-talet. Lägger man samman den reguljära arbetsmarknaden och olika former av urbetsmarknadspoliliska åtgärder finner man att sysselsättningen också ökat de båda senaste åren.

Läget på den reguljära och öppna arbetsmarknaden är emellertid allvarligt. Där har det skett en minskning varje år under 1980-talet, medan antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder har ökat.

En hastig blick tillbaku ger vid hunden ull den reguljära urbetsmurknuden ökade under 197P-talets första del med i genomsnitt 1 % per år. Under perioden 1976-1982 ökade den med ungefär 0,5 % i genomsnitt per år. Men åren 1983-1984 skedde en minskning med 6 000 personer eller O, I %. Endast genom att antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder samtidigt ökade med närmare 40 000 personer kunde sysselsättningen hållas uppe.

1984 var i många avseenden ett gott år för svensk industri, med en stark produktionsökning. Uppgången vur i hög grad exportledd. Men exportframgångarna berodde nästan helt på en stigande världshandel och inte på en större marknadsandel för Sverige. 1985 väntar konjunkturinstitutet att Sverige kommer att förlora andelar. Detta beror på att vi har en snabbare

pris- och kostnadsökning än våra konkurrentländer. Konkurrenskraften har kraftigt minskat på två av Sveriges tre viktigaste exportmarknader. Västtyskland och Storbritannien. Det har i år kommit många signaler om att svensk industri går mot en allvarlig konjunkturförsämring. Färska siffror från statistiska centralbyrån visar alt exportvärdet minskat med 2 % under de två första månaderna i år jämfört med samma period förra året. Och enligt en enkät till Sveriges största industriföretag som Veckans Affärer redovisat sägs att företagen nu för första gången sedan devalveringen 1982 har sjunkande exportorderstockar. Den minskade exporten kan inte bara förklaras av en svagare tillväxt i världsekonomin. Jämför man med t. ex. den västtyska industrins orderingång från exportmarknaderna upptäcker man atl Västtyskland åter har tagit tillbaka det försprång som svensk industri fick genom den stora devalveringen 1982.

Trots en kraftig högkonjunktur, förstärkt med en stor svensk devalvering, ser det ut som om vi går in i en mycket allvarlig fas beträffande arbetsmarknaden. Regeringen saknar en klar strategi för hur problemen skall lösas under resten av 1980-talet,

Regeringen väljer att i propositionen mera taln om sin egen förträfflighet än atl la itu med de problem som väntar runt hörnet. Socialdemokraterna i arbetsmarknadsutskottet lägger pä mer kosmetika i försök ult skönmåla. Men läget på arbetsmarknaden är inte bra. Och vad värre är: Mycket talar för att situutionen kommer att starkt försämras då konjunkturen sviktar.

Först skall sägas att det är svårt att ge en lättfattlig och rättvisande beskrivning av utvecklingen på arbetsmarknaden med hjälp av officiell sysselsättningsslatistik. Det framgår inte minst om man tar del av arbetsmarknadsminister Leijons pressmeddelande från ett tal i Uppsala i början av denna månad. Pressmeddelandet ger ett intryck av att sysselsättningen skulle ha ökat med en kvarts miljon människor sedan halvårsskiftet 1984. Del är naturligtvis inte sant, och jag tror inte att statsrådet avsåg att ge intryck av detta, men pressmeddelandet illustrerar mycket väl hur svårt det är att tolka och beskriva utvecklingen på arbetsmarknaden med hjälp av statistik. Därför skulle jag vilja säga att man, när man genomför arbetslöshetsundersökningar vid olika tillfällen, måste ta hänsyn till vissa punkter.

För det första måste man ta hänsyn till alla de människor som befinner sig i olika former av arbetsmarknadspolifiska åtgärder.

För det andra måste man ta hänsyn lill vilken del av året som mätningen uv arbetslösheten avser. Arbetslöshetstalet för februari kan naturligtvis inte jämföras med arbetslöshetstalet för juli utan en justering av siffrorna.

För det tredje - och det glömmer man ofta bort - måste man ta hänsyn till vilken konjunktur som råder då mätningen görs. Ett litet land som Sverige, med en utrikeshandel som svarar för nästan 30 % av BNP, är självfallet i hög grad beroende av utvecklingen utomlands.

Låt oss se på en redovisning från konjunkturinstitutet som nu visas på kammarens bildskärm, även om del är svårt att uppfatta diagrammet där. Konjunkturkurvan visar att det är likartade konjunkturer för februari 1973, februari 1980, februari 1984 och februari 1985, och då kan det alltså vara en poäng att göra en jämförelse.

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

A rbetsmarknads-politiken, m. in.

25

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

Arbetsmarknadspolitiken, m. m.

26

I februari 1973 var 253 000 personer öppet arbetslösa eller placerade i åtgärder. I februari 1980 var läget nästan detsamma - 233 000 personer var öppet arbetslösa eller befann sig i åtgärder. Men i februari 1984 uppgick arbetslösheten till 333 000, och i februari 1985 var siffran 3.30 000, nästan densamma som föregående år. Vi har alltså lyft upp antalet av dem som ligger utanför den ordinarie arbetsmarknaden med 100 000 personer jämfört med åren 1980 och 1973, och vi befinner oss fortfarande på denna höga arbetslöshetsnivå - trots det goda konjunkturläget.

I valrörelsen 1982, fru statsråd, sade Olof Palme att arbetslösheten är den verkligt stora obalansen i den svenska ekonomin. Den här obalansen finns kvar, och den har ökat i denna högkonjunktur. De frågor som kammaren borde få statsrådets svar på är: Anser regeringen och socialdemokraterna att man har lyckats i sin uppgift atl komma till rätta med arbetslösheten? Vilka initiativ tänker regeringen ta för att komma ur det svåra dilemmat att vi trots högkonjunkturen fortfarande har en så hög arbetslöshet?

Det går inte i längden att förhindra arbetslöshet med kortsiktigt verkande arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Arbetsmarknadspolitiken är ett komplement till de generella ekonomisk-politiska åtgärderna. Ensam kan inte arbetsmarknadspolitiken lösa sysselsättningsproblemen. Det är därför som det är så allvarligt att regeringen inte har klarat de ekonomisk-politiska målen.

Trots de många reservationerna - enligt min mening alltför många - vågar jag ändå påstå att del råder en betydande enighet inom utskottet när det gäller grundförutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken. Långt innan modeordet arbetslinjen blev arbetsnamn för arbetsmarknadspolitiken har denna linje karakteriserat svensk arbetsmarknadspolitik i modern tid. Under förra decenniet låg andelen som avsåg arbetsmarknadspolitik penningmässigt uppemot 80-85 %, medan 15-20 % gick direkt lill arbetslöshetsunderstöd. För många länder i vår omvärld var förhållandel del rakt motsatta. På grund av den ökade öppna arbetslösheten under senare år har andelen som går till utbetalning för arbetslöshetsunderstöd ökat till ca 30 %, men huvudinriktningen ligger ändå fast. I första hand skall det satsas på arbete och utbildning. Den öppna arbetslösheten måste med starka medel hållas tillbaka.

Dessa grundläggande inslag i arbetsmarknadspolitiken har under mycket lång tid haft ett stort stöd i Sveriges riksdag. Folkpartiet har för sin del - både under sex år i regeringsställning och under oppositionstiden före och efter regeringsinnehavet - verksamt bidragit lill att hävda en sådan allmän linje.

När vi nu i några tunga reservationer kritiserar regeringens politik gör vi det därför att den socialdemokratiska regeringen, främst genom en felaktig ekonomisk politik, ser ut att misslyckas med sin uppgift att hävda grundläggande arbetsmarknadspolitiska värderingar. Socialdemokraterna tolererar nu en högre arbetslöshet än vad de gjorde för ett par år sedan. Och regeringens agerande i avtalsrörelsen under den senaste tiden är oroande och principiellt tveksamt.

Det finns ett annat område där vi inte heller känner igen socialdemokrater-

na. Det gäller inställningen till de handikappade och deras möjligheteratt få ett arbete. Den njugghet som regeringen här visar känns både främmande och skrämmande.

Herr talman! Om en hög sysselsättning skall kunna hävdas inför framtiden får vi politiker inte vara främmande för att ge arbetsmarknadspolitiken nya inslag. Visserligen bör arbetslinjen liksom hittills vara grunden för utformningen av arbetsmarknadspolitiken och statsmakterna ha det övergripande ansvaret för sysselsättningen, men arbetsmarknadens parter måste också ta ett stort ansvar för utvecklingen.

Från folkpartiets sida har vi föreslagit att man skall söka en förhandlingsuppläggning där parterna ges starka motiv alt sluta löneavtal som inte skapar arbetslöshet. En reformering av systemet för arbetslöshetsersättning kan bidra till att klara ett sådant problem. En ökning av egenaygifterna till arbetslöshetsförsäkringen till den nivå de hade då den infördes 1974 skulle bidra till en koppling mellan löneförhandlingarnas utfall och kostnaderna för arbetslösheten.

Vidare bör man överväga att öka också arbetsgivarnas ansvar för finansieringen av försäkringen. För detta finns ett allmänt ekonomiskt motiv. Det är viktigt att arbetsgivarna inte kan utgå från att statsmakterna genom successiva devalveringar tar ansvar för konkurrenskraften.

Avsikten är att få en fördelning av ansvaret och därmed kostnaderna mellan anställda, arbetsgivare och staten som mer än nu knyter an till de faktorer som leder till arbetslöshet och för vilka alla dessa tre parter på skilda sätt har ett ansvar.

Regeringen funderar, men ger inga konkreta besked om hur den tänker ta itu med dessa problem. Det bör dock noteras att det också i kanslihuset finns ett intresse av att fundera i dessa tankebanor.

Jag vill med det sagda på denna punkt yrka bifall till reservation nr 4.

I folkpartiets motion 2127 har vi tagit upp de äldres problem på arbetsmarknaden. De äldres arbetslöshet har ökat drastiskt, och arbetslöshetstiderna har förlängts kraftigt. Särskilt hastig har denna försämring varit under de allra senaste åren, och vi noterar med stor oro den starka ökningen av antalet förtidspensionärer. Det är viktigt att vi får dessa frågor belysta, både genom forskning och i politiska utredningar. Därför är det angeläget att kammaren stödjer reservation nr 7.

En av de allra viktigaste frågorna är ungdomarnas möjligheter att få ett eget arbete. Ingenting är så förödande för en ung människa som att gå sysslolös eller att känna sig överflödig. Arbetsmarknadspolitiskt har det gjorts mycket, och en mer positiv inställning lill yrkes- och lärlingsutbildning har fått det hela att dra åt rätt håll. Under 1970-talets senare del gjordes väsentliga framsteg. Det var då som vi bl. a. fick ungdomsplatserna för 16-17-åringar. Ungdomsplatserna har senare byggts ut till att omfatta också 18-19-åringarna genom den s. k. ungdomslagen. Vi var kritiska till en del inslag i den proposition om ungdomslag som regeringen lade fram. Även om det har skett en del förbättringar är det fortfarande alltför få ungdomar i ungdomslag inom den enskilda sektorn. Det är därför angeläget att den

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

A rbetsmarknads-politiken, m. m.

27

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

Arbetsmarknadspolitiken, m. m.

28

andelen ökar. Det handlar inte om den offentliga sektorn när vi talar om framtidens arbetsplatser, utan fastmer om det enskilda näringslivet, och då särskilt tillverkningsindustrin och tjänstesektorn. Därför är det viktigt utt ungdomar i ungdomslag får erfarenhet av den del av arbetsmarknaden som har de största framtidsförutsättningarna.

Folkpartiet vill också ha en samordning av ungdomsplutser och ungdomslag, och vi förutsätter att arbetsmarknadens parter förhandlar om de lönevillkor som då skulle gälla. En annan viktig åtgärd som skulle främja ungdomens möjligheter på arbetsmarknaden är utt stödja det växunde intresset för egenföretagande bland ungdomar. Här bör möjligheterna till ett för ungdomar anpassat etableringsstöd permanentas. Samtidigt bör stödverksamheten decentraliseras, varvid de regionala utvecklingsfonderna kan spelu en roll. Projekt med starta-eget-kurser för ungdom inom urbetsmurk-nadsutbildningen bör utvecklas.

Även om de flesta ungdomar klarar sitt inträde pä arbetsmarknaden, är det ändå en alltför stor grupp som hur svårigheter. Ungdomsurbelslösheten hur successivt ökat, och efter varje lågkonjunktur har vi fått en högre nivå på ungdomsarbetslösheten. Ett ökat utbud av arbetsplatser är således angeläget, men också en bättre anpassad yrkesutbildning och kompletterande utbildning liksom praktik.

Lönenivån är sannolikt ett verksamt hinder för utt särskilt de svugn ungdomarna skall kunna få fotfäste på arbetsmarknaden. Många arbetstillfällen som tidigare gav ungdomarna deras första jobb finns inte längre. Det klassiska springpojksjobbet är tyvärr borta, och yrkesutbildningen hur inte tagit tillräcklig hänsyn till de stora ungdomsgruppernas behov och arbetsmarknadens förutsättningar. Här slår också en alltför låg nivå på lärlingsutbildningen igenom. Det är viktigt att arbetsmarknadspolitiken främjar och underlättar ungdomarnas inträde och etablering på arbetsmarknaden.

Herr talman! Därmed vill jag yrka bifall till reservationerna 12, 14, 17, 22 och 23 liksom till reservation 29, där folkpuriiel ställer sig bakom att ytterligare ansträngningar görs för att hjälpa ungdomar i ungdomslag lill ett arbete på den reguljära marknaden. Man kan diskutera jobbsökurkursernus sammanlagda effekt, men vi menar att ingen möda får sparas når det gäller alt hjälpa ungdomarna till ett meningsfullt arbete. Därmed tror vi inte utt del nödvändigtvis krävs utt särskilda tjänster inrättas.

Frågorna om lokalbyggnationer för trossamfunden och de vupenfrin tjänstepliktiga kommer andra företrädare för folkpartiet i arbetsmarknadsutskottet atl kommentera i inlägg senare under debatten. Jag skall avslutningsvis uppehålla mig vid de handikappades situation på arbetsmarknaden.

När det gäller bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag stöder vi regeringsförslaget om det samlade anslaget, med det undantaget alt man bör ha samma generella löneuppräkning på detta anslag som i övrigt i finansplanen, Dettu är anledningen till att vi i reservation 96 föreslår en anpassning som stämmer överens med de önskemål regeringen tidigare har uttalat lill arbetsmarknadens parter om löneökningar på högst 5 %, Alt göra en beräkning som motsvarar en höjning på uppemot 8 % stämmer dåligt med vad regeringen själv har sagt.

I likhet med förra året vill vi. såsom framgår av reservation 84, vidga den Nr 109

krets UV personer som kun få lönebidrag hos de allmännyttiga organisationer-        Torsdipen den

na. Mot bakgrund av det arbetsmarknadsläge som råder, säger folkpartiet i -, _..,_„i goir

sin  partimotion,  bör personer som  på grund  uv  ålder eller bristande________   

kunskaper i svensku eller som av andra skäl är svårplacerade kunna komma i       a  t, . i      j

     , Arbetsmarknads-

fråga för lönebidrag hos de allmännyttiga organisationerna. Regeringen       jnllrL-

stängde denna möjlighet förra året. Den bör ånyo öppnas. Folkpartiet påpekar också i reservation 80 att anslaget för särskilt lönebidrag redan är fullt utnyttjat. Det innebär att inga fler handikappade kan beredas sysselsättning med sådant bidrag. Vi vill fördubbla antalet platser med särskilt lönebidrug. Det ligger i linje med folkpartiets syn att handikappade i så stor utsträckning som möjligt bör beredus sysselsättning på den reguljära arbetsmarknaden. Det är helt fel att, som ullt oftare sker, tillgripa förtidspensionering i stället för alt ge de handikappade ett meningsfullt arbete. Detta är alltså inte bra. Alt öka det särskilda lönebidraget skulle lätta på utgifterna i socialförsäkringen, och den samhällsekonomiska vinsten skulle säkras, samtidigt som den handikappade fick ett jobb. Det är helt obegripligt att regeringen inte ställer upp på ett sådant resonemang.

Till sist vill jug erinra om det särskilda ytlrandel nr 8 som gäller arbelshjälpmedel. Del handlar om bilstöd för handikappade. Det finns även motioner om detta, som behandlas i socialförsäkringsutskottet och som det kommer ett betänkande om till kammaren om några veckor. Men eftersom anslaget fortfarande hanleras inom arbetsmarknadsdepartementet, och då bereds av arbetsmarknadsutskottet, har jag funnit anledning att aktualisera frågan i detta inlägg.

Nuvarande regler och villkor för stöd lill handikappade när det gäller all skaffa egen bil är myckel krångliga och svåra. Reglerna för att erhålla bidrag är snäva, och konstruktionen är näst intill ogenomtränglig, både för sökande och för tillsynsmyndigheter. Arbetet är fördelat på många instanser och är som sagt näst intill omöjligt att överblicka.

Herr talman! Redan 1965 startade den första utredningen. Den havererade visserligen i början av 1970-talet. Men 1979 tillsatte den dåvarande folkpartiregeringen en ny utredning som presenterade sitt förslag hösten 1982. Den socialdemokratiska regeringen tog god tid på sig för remissbehandlingen. Under tiden väntade riksdagen otåligt och uttalade flera gånger alt man förväntade sig ett förslag. Så sent som i höstas uttalade riksdagen enhälligt att man avvaktar regeringens förslag i budgetpropositionen.

Socialdemokraternas löfte här i kammaren atl komma med förslag till
riksdagen har svikits. Delta är allvarligt - kanske inte sä mycket för att vi från
oppositionen har blivit lurade, utan för att en angelägen reform har förts åt
sidan. De handikappade som skulle behöva få ett förenklat, förbättrat och
utvidgar bilstöd får vänta förgäves. Dessutom förslösas myckel av offentliga
medel genom alt nuvarande brister onödigt hårt belastar färdtjänsten. Vi
säger i yttrandet att det är anmärkningsvärt att regeringen avstått ifrån att
lägga fram ett förslag trots att riksdagen vid upprepade tillfällen krävt ell
sådant och trots atl regeringen sedan två och ett halvt år tillbaka, Anna-Greta 29

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

Arbetsmarknadspolitiken, m. m.

Leijon, haft ett färdigt förslag från en enhällig parlamentarisk utredning.

Vad var det Olof Palme sade? Han sade att politik är atl vilja. Folkpartiet beklagar att socialdemokraterna inte har kunnat mobilisera viljan att gå in med ett förSlag som budgetmässigt skulle ha koslat mycket litet, som samhällsekonomiskt skulle vara högst försvarbart och som för de handikappade skulle ha inneburit att man efter 20 års väntan äntligen kunnat få en reform på ett angeläget område.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till folkpartireservationerna i betänkande nr 11 och i övrigt till utskottets hemställan.

AnL 32 TREDJE VICE TALMANNEN:

Meddelande om kvällsplenum kl. 19.30 har nu anslagits.

30

AnL 33 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Herr talman! Svensk arbetsmarknadspolitik byggdes upp utifrån antagandet att arbetslösheten var konjunkturbetonad, tillfällig till sin karaktär och ett kortvarigt tillstånd i en människas liv. Men situationen har blivit en annan. Arbetslösheten har blivit kronisk och ett bestående tillstånd i ekonomin. Den är i det närmaste opåverkad av konjunktursvängningar och har en tendens att öka i omfattning efter varje lågkonjunktur. Arbetslösheten, som är ett internationellt fenomen och drabbar hela den kapitalistiska världen, är ett strukturellt problem som hänger samman med vissa kraftiga förändringar i den kapitalistiska produktionen. På grund av expansionsbegränsningar och avsättningssvårigheter på den internationella marknaden kan kapitalet inte expandera genom produktionsökningar. I stället inriktar man sig på att höja sina profiter genom en minskning av produktionskostnaderna. I dessa strävanden satsar man merparten av investeringarna på en rationalisering av produktionsprocessen, med mekanisering, automatisering och robotisering som följd.

De stora vetenskapliga landvinningarna på mikroelektronikens område får en alltmer växande marknad i industriproduktionen. Effekten av den accelererande strukturella omvandling som den kapitalistiska produktionen genomgår blir ett stadigt minskat behov av arbetskraft. Allt större grupper av människor slås dessutom ut ur produktionen. Arbetsmarknadspolitiken, så som den är utformad i dag och så som den praktiseras, kan inte lösa sådana sysselsättningsproblem. Resultatet blir att människor kastas från provisorium till provisorium - omväxlande med att de under vissa perioder är öppet arbetslösa.

Regeringen är i dag i total avsaknad av ett mera långsiktigt program för att rädda sysselsättningen. Det enda man har att hänvisa till är regeringens ekonomiska politik i form av ett mera långsiktigt inriktat åtgärdsprogram. Huvudmålet är att bekämpa arbetslösheten. Man utgår från att den enda förutsättningen att komma ut ur krisen är att återupprätta de kapitalistiska villkoren för ekonomisk tillväxt. Därför måste vår produktion anpassas till de nya krav som marknaderna ställer. Vårt kostnadsläge måste pressas ned, sä att vi kan återvinna och öka våra marknadsandelar och därmed exportera oss

ut ur krisen och bort från underskottet i bytesbalansen. Därför är del smärtsamt men nödvändigt all sådana sociala värden som svenska folket anser vara självklara rättigheter ifrågasätts.

Det är dessa utgångspunkter som styr regeringspolitiken. Denna syftar till att i första hand underlätta och påskynda den kapitalistiska strukturella omvandlingen. Man strävar efter alt effektivisera och stimulera den svenska kapitalismen, så att den framgångsrikt kan konkurrera på den internationella marknaden. Detta möjliggörs genom en enorm kapitalöverföring från hushållen till framför allt exportindustrin och genom en kraftig åtstramningspolitik som drabbar framför allt den samhällsnytliga offentliga sektorn -vilket skapar arbetslöshet.

Man förändrar således kvalitativt AMU:s verksamhet och målinriktning i riktning mot en ännu större företagsanpassning, vilket innebär att arbetsmarknadsutbildningens högtidligen proklamerade fördelningspolitiska mål, som innebär stöd till dem som har den svagaste ställningen på arbetsmarknaden, skjuts i bakgrunden - till förmån för de tillväxlpolitiska målen. AMU omvandlas till ett serviceorgan för näringslivet.

Man påskyndar industrins strukturella omvandling med motsvarande industrinedläggelser i en takt som ar den snabbaste i världen. Man offrar många tusen arbetare på arbetslöshetens, förtidspensioneringens och kanske även på utslagningens altare för att anpassa vår industri till den nya marknadssituationen och för att stärka vår exportindustri, så atl vi framgångsrikt kan konkurrera ut andra länders kapitalister. Därmed drabbar arbetslösheten i stället arbetare i andra länder. Del är således nödvändigt att pressa ned vårt kostnadsläge så mycket som möjligt genom kraftiga reallönesänkningar.

Det är, herr talman, den s. k. krismedvetenheten som ligger till grund för den förda industri- och sysselsättningspolitiken. För den har hela det svenska etablissemanget, med Svenska arbetsgivareföreningen i spetsen, i åratal propagerat. Den har systematiskt hamrats in i folks medvetande, och den har av somliga betraktats som Sveriges största tillgång - dvs. medvetenheten om det nödvändiga i kapitalismens fortbestånd och effektivisering.

Därför förverkligas en slaisreglerad inkomst- och lönepolitik genom den senast inträffade, häpnadsväckande inblandningen i avtalsförhandlingarna, där regeringen sätter en gräns för löneförhöjningar och ger en kompensation med en skatterabatt. Detta innebär att staten övertar kostnader för löneökningar som annars skulle betalas av kapitalet.

Regeringen tror och hoppas att genom denna politik kommer i första hand exportföretagens situation alt förbättras, vinsterna atl öka och i sin tur medföra fler investeringar och en förbättrad sysselsättning. Det allmänna ekonomiska uppsvinget skulle alltså erbjuda alternativ för de friställda från en kraftigt nedbantad och marknadsanpassad industri.

Vi från vpk tror inte på en koppling mellan industrins ökade vinster på den ena sidan och ökad sysselsättning på den andra sidan. Det är inte dålig lönsamhet som präglar industrin i dag och som orsakar den svåra sysselsättningssituationen.

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

A rbetsmarknads-politiken, m. m.

31

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

Arbetsmarknadspolitiken, m. m.

32

Med den politik som regeringen för i dag inte bara underlåter man att ifrågasätta den nuvarande ekonomiska maktstrukturen och dess negativa utvecklingstendenser, utan man förstärker den i stället och gör lundet än mer beroende av vår exportindustri och än mer sårbart för oliku internationella kriser. Hela regioner och samhällen blir därigenom helt beroende av ett enda storföretag, som exempelvis i Olofström och senast i Uddevalla, där invånarna får be till Gud att Volvoledningen skall fatta riktiga beslut i sann demokratisk, moderat anda och att bilbranschen inte blir nästa krisbransch.

Herr talman! I det betänkande som vi nu behandlar finns det en rad reservationer från moderata samlingspartiet och mittenpartierna. De utgör en provkarta på en reaktionär klasspolitik, som Sverige sällan har upplevt förut. Vad de föreslår är en brutal fördelningspolitik som gynnar de rika på de övrigas bekostnad.

Herr talman! När man låser ett så här omfattunde betänkande händer det att man ibland blir minst sagt förvånad. Det hände mig när jag läste de borgerliga partiernas gemensamma reservation nr 1, Där står i ett stycke följande: "En ambition för den framtida utvecklingen bör vara att bryta monopol. Sådana har alltid en tendens alt stelna. Mer konkurrens utifrån kan i stället innebära ökad flexibilitet och känslighet för nya behov och mer av 'produktutveckling' och därmed bättre förutsättningar för nya växande arbetsmarknader,"

När jag läste denna antimonopolistiska inställning tänkte jag: Hoppsan! Nu har de borgerliga partierna mobiliserats till kamp mot den ekonomiska maktkoncentrationen. Nu kommer de att slå på barrikaderna mot de ekonomiska monopolen i Sverige med moderuta samlingspartiet i spetsen. Men så var inte fallet, herr talman,

I de borgerliga partiernas idévärld existerar det bara ett monopol, och det är den offentliga sektorn. De har aldrig haft något intresse av att bekämpa de monopol som finns i privata händer, där den egentliga maktkoncentrationen finns. Men om de till äventyrs skulle ha en ärlig vilja att angripa monopolbildningen och den egentliga maktkoncentrationen har jag ett råd till dem: Angrip Volvo! Gör något åt Volvos växande makt!

Företag värda mer än 50 miljarder kronor är i dag kontrollerade av eller lierade med Volvo. Detta motsvarar mer än en femtedel av hela börskapitalet. Den liberala tidningen Dagens Nyheter skriver: Fonder är en viskning mot Volvos makt. Där har ni en maktkoncentration, ett ekonomiskt monopol, som ni borde angripa. Men det har ni inget intresse av, det har jag förstått.

De borgerliga partiernas angrepp på svenska folkets levnadsstandard, sysselsättning och maktbefogenheter sker bl.a. genom nedskärning av sociala och kulturella förmåner.

I reservation 1 står det: "För det första måste utgifterna hos stat och kommun minska. Den inriktning av besparingarna som förordas innebär att utgiftsminskningarna framför allt riktas mot den offentliga konsumtionen och de offentliga transfereringarna, medan de offentliga investeringarna i huvudsak undantas."

De försämringar som krävs är bl.a. följande: nedskärning av u-landsbi-ståndet, försämringar när det gäller solidariteten med sjuka till följd av en större självrisk i försäkringen och en sänkning av kompensationsnivån i sjuk-och föräldraförsäkringarna, nedskärning av anslaget till vuxenutbildning, minskade livsmedelssubventioner- vilket betyder ännu kraftigare prisstegringar när del gäller maten -, sänkning av bidraget till kommunerna för beredskapsarbeten, avskaffande av rekryteringsstödet avseende den offentliga sektorn, sänkning till 80% när det gäller den statliga finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen, avtrappning av räntebidraget till flerfamiljshus, avskaffande av subventioner i det s. k. ROT-programmet, på sikt fullständigt avskaffande av alla bostadssubventioner, borttagande av en'stor del av det selektiva näringslivsstödet, besparingar när det gäller det regionalpolitiska stödet, osv.

Sammanlagt kräver moderata samlingspartiet en nedskärning av de statliga utgifterna med 21 miljarder kronor för år 1986, varav 4 miljarder kronor gäller minskningen av statsbidragen till kommunerna.

Moderaternas nedskärningsförslag innebär att ytterligare ca 70 000 personer blir arbetslösa.

I reservation 3 kräver moderaterna en fortsatt statligt reglerad lönepolitik med garanterade reallönesänkningar. Det står bl. a. att det är "nödvändigt att finna en förhandlingsuppläggning där arbetsmarknadens parter ges incitament att sluta löneavtal som inte skapar arbetslöshet. Samtidigt bör statsmakterna stå fast vid ett ansvar för dem som ändå blir arbetslösa."

I reservation 5 understryks nödvändigheten av en minskning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, trots att arbetsmarknadspolitiska åtgärder skapar trygghet för enskilda människor.

I reservation 12, där samtliga borgerliga partier finns representerade, skrivs bl. a. att lönenivån är en av de främsta anledningarna till ungdomens problem på arbetsmarknaden. Därför föreslås ett lönestopp för ungdomarna, kombinerat med en sänkning av arbetsgivaravgiften.

Herr talman! Listan över reaktionära borgerliga förslag som vittnar om rå klasspolitik skulle kunna göras längre. Det hela kan bara karakteriseras som en medvetet arbetslöshetsskapande politik. Vad som är det egentliga syftet med att förslagen läggs fram här i riksdagen - det skulle ha varit helt otänkbart för några år sedan - kan man spekulera över. Men en effekt är i alla fall helt uppenbar. Moderaternas och de övriga borgerliga partiernas extrema högerståndpunkter skapar förutsättningar för socialdemokratins högervridning. Socialdemokraterna kan med tacksamhet hänvisa till, peka på och vifta med moderaternas skrämmande högerpolitik och på så sätt dels slippa diskutera den egna politiken, dels tala om för det arbetande folket vilket alternativ till regeringspolitiken moderaterna och andra borgerliga utgör.

Arbetarklassen kommer eventuellt att fira en seger för arbetarpartierna i den kommande valrörelsen och tacksamt acceptera en regeringspolitik som innebär fortsatta åtstramningar, fortsatt statligt reglerad lönepolitik, fortsatta reallöneminskningar, fortsatt kapitalöverföring från hushållen till export-

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

A rbetsmarknads-politiken, m. m.

33

3 Riksdagens protokoll 1984/85:109-110

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

Arbetsinarknads-politiken, in. in.

34

industrin och fortsatt urbetslöshet - därför utt det finns ett än mer skrämmunde ulternutiv.

Herr lalmun! Vårt purti hur den bestämdu uppfattningen att arbetslösheten inte går utt bekumpu med mindre iin utt mun uktivt ungriper och påverkur eller styr den pågående strukturellu omvandlingen. För det kravs ett nationellt industriuliseringsprogruni i sumhällelig regi. Programmet måste sikta till alt ge industrin en ny struktur och industriarbetet ett nytt innehåll. Den privata industrin suknur förutsättningar ult genomföru en sådan kvalitativ förändring.

Tekniken är inte neutral eller ödesbestämd. Tekniken är politisk och dess karaktär betingas uv de sociulu muktförhållundenu. De lönearbetande har intresse av en kvalitativt unnorlundu teknisk utveckling än den nu förhärskande.

Ett omfattunde progrum för den offentliga sektorns utbyggnad och förbättring är nödvändigt. För dettu tulur både infrustrukturella och sociulu urgumenl.

En ullmän urbetsiidsförkortning är nödviindig.

Den nuvurunde urbetsmurknudspolitiken måste reformerus. Den måste inriktas på mer bestående typer av urbeten och mindre provisorier. De arbetslösas rättsställning måste förbuttras.

Del hur måste kombinerus med en ökud forskning. En sådun forskning kan exempelvis innebära en fördjupad kunskup om lönenivå och lönesystem och dessas inverkan pu livsbetingelser och livslängd för urbeturna. Den kan innebäru ökade kunskaper om klassumurbelets effekter på fuckföreningsrö-relsens möjligheter att hävda sinu medlemmurs intressen, om möjlighet till förbättringar uv arbetsmiljön i lider uv stor urbetslöshet och ekonomisk slugnation, om forskning beträffunde den nödvändiga frumtidu urbetsliden i relation lill industriproduktionen och den offentliga verksamhetens utveckling samt om forskning och ökude kunskaper om klassamarbetsideologins långsikligu effekter på urbelurklassens klassmedvelenhet.

Herr talman! Kärnkraftsdebalten har aktualiserat vissa mycket intressanta och livsavgörande frågeställningar, som berör den framtida samhälleliga utvecklingen. För första gången blev det för en bred allmän opinion helt uppenbart atl naturen sätter bestämdu gränser för våra fysiska aktiviteter, både i form av begränsade råvaruresurser och begränsad energitillgång, men också i form av tilltagande och livshotande miljöförstöring.

Några av kapitalismens och den ohämmade produktionens förutsättningar, nämligen den obegränsade tillgången på energi och råvaror, blir starkt ifrågasatta. Vi har haft en enorm ekonomisk expansion under falska premisser. De nyvunna erfarenheterna tvingar fram insikter om del nödvändiga i en ökad planering av produktionen och en rationellare användning av de tillgängliga resurserna.

Det gäller frågan om hur de tillgängliga och begränsade resurserna skall användas, vad som skall prioriteras i produktionen och varför, vad för slags behov produktionen måste tillfredsställa i första hand. Vilken sorts överväganden i behovsprövningen måste göras, som sammanfaller med arbetarrö-

relsens ideologiska grundvärderingar? Vilken syn på livskvalitet måste vägleda arbetarrörelsen i ansträngningarna för utformningen av den framtida gemensamma produktionen?

Det dialektiska samband som finns mellan produktionens utformning och utveckling å ena sidan och de dominerande värderingarna eller samhällets ideologiska överbyggnad å den andra sidan, behöver klarläggas.

Vpk anser att det är helt avgörande med fördjupade kunskaper och ökad forskning på dessa för arbetarrörelsen och det arbetande folket livsviktiga framtidsfrågor, som skall ses i relation till den framtida sysselsättningen. Detta är en uppgift för arbetarpartierna.

Jag yrkar bifall till samtliga vpk-reservationer.

Nr 109

Torsdagen den. 28 mars 1985

A rbetsmarknads-politiken, in. ni.

AnL 34 ERIK JOHANSSON (s):

Herr talman! Arbetsmarknadsutskottels belänkande 1984/85:11 om arbetsmarknadspolitiken ger en god bild av hur skiljelinjerna i svensk arbetsmarknadspolitik ser ut i dug. Till betänkundet hur fogats 98 reservationer. Av dessu deltur moderaterna i 50. I flertalet full slår mun själv för dessa reservationer, utan medverkan uv något unnut borgerligt purti. Det kan varu värt att notera alt folkpartiet när del gäller anslagen lill urbetsmurknudspolitiken inte reserverat sig i fråga om de föreslagna beloppen på en enda punkt, rnedan motsatsen gäller för moderaterna. Det finns inte någon punkt av betydelse där man inte begär en neddragning i förhållande till regeringens förslag. Detta skall väl, som jag förstår, varu en demonstration av borgerlig enighet.

Med den erfarenhet jag som gammal arbetsförmedlare hur av arbetsmarknadsfrågorna upplever jug den nya moderata arbetsmarknadspolitiken som beklämmande. Fullföljs den skulle den leda till att den solidaritetspolitik som byggs upp på delta viktiga område skulle raserus. Men dess bättre ser del inte ut som om vare sig centerpartiet eller folkpartiet ställer upp på moderaternas linje. Volymen på praktiskt taget alla arbetsmurknudspolitisku åtgärder sänks-i genomsnitt med ca 10 %. Motiveringen är att dessu åtgärder sägs få s. k. inlåsningseffekler.

Självfallet är det så att människor omfattas av åigärder därför ult de är arbetslösa. Men de avskärmas inte från arbetsmurknaden, som moderaterna påstår. De står ju tvärtom lill arbetsmarknadens förfogande. Minskar man på de här åtgärderna är det möjligt alt rörligheten på arbetsmurknaden ökur. men det sker genom atl fler blir arbetslösa under längre tid. Jag tror att moderaterna har ett omfattande pedagogiskt problem när det gäller alt visa för svenska folket hur minskade arbetsmarknadspoliliska insatser skall kunna förbättra arbetsmarknaden.

Som försvar hänvisar Alf Wennerfors till en alternativ ekonomisk politik

av  moderat  slag.  Jag  tror  inte  att  denna  politik  kommer  att  främja

-sysselsättningen, men även om jag vore en av de troende, skulle jag avvakta

effekterna av politikomläggningen innan jag föreslår en sådan neddragning

av arbetsmarknadspolitiken som moderaterna förespråkar.

Men  så  gör  man  alltså  inte.   Man  måste  därför anta  att  med  det

35

Nr  109                   tidsperspektiv som det finns unledning luggu i detlu summunhung. dvs.

Torsd'ii!en den       budgetåret 1985/86. kommer en tioprocentig neddrugning uv de urbetsmurk-

8 mars 1985           nudspolitisku unslugen ult betydu en niotsvurunde ökning uv urbetslöshelen,

_____________     Den här slutsutsen knyter un. inte buru lill nioderulernus reservutioner nr 5

Arbetsmarknads- ° '" "''" ''"" ''" centerpurtiets reservution nr 11. Även centern vill dru
politiken                 "" P urbetsmurknudspolitiken utun ull inväntu effeklernu uv de insutser

som uvser utt främju sysselsättningen, främst inom småindustrin,

Moderuternu vill öku flexibilitet och rörlighet på urbetsmurknuden på undru sätt än genom ult försvugu urbelsmurkiiudspolitiken. Mun menur utt den urbetsrätlsligu lugstiflningen bör ändrus, Detsuniniu gäller unställnings-skyddslugen och urbetstidslugsliftningen. Vud jug kun se innebär de hur förslugen - som ju utveckluts utförligure i undru summunhung - en försvugning uv urbetslugurnus och de fiickligu orgunisulionernus ställning.

1 stället för dennu cynisku politik mot de svugu på urbetsmurknuden vill vi sociuldemokruter sättu en urbetsinurknudspolitik som soliduriskt stödjer dem som blir urbetslösu. Vi menur ull regeringen gör en reulistisk bedömning när det gäller behovet uv åtgärder under nustu budgetår. Skulle det uppslå behov UV ytterligure insutser. finns ju möjlighet för regeringen alt återkommu till riksdugen med begärun om meru medel eller utt utnyttju den finunsfull-mukt som jug utgår ifrån utt riksdugen kommer ull unvisu senure i år. när vi behundlur koniplelleringsproposilionen.

Herr lalmun! Den urbelsmurknudspolitik som vi sociuldemokruter förordur måste liksom hittills sättu urbetslinjen i centrum. Den innebär utt en urbetslös skull i första hund erbjudas utbildning och undru uktivu insutser. Först om sådunu åtgärder blir verkningslösu skull kontunlslöd tillgripus. Även centerpurliet unsluler sig i reservution nr 6 till urbetslinjen. Jug vill emellertid påpeku utt centerns förslug om en tioprocentig sänkning uv unslagen till urbetsmurknudspolitiken kommer utt innebäru utt det blir svårare än hittills ult upprätlhullu urbetslinjen.

Något behov uv en ny urbelsmurknudspolitik. vilket krävs i vpk:s reservution nr 8, finns inte enligt min mening. Däremot finns ett behov uv en grudvis utveckling av den nuvurunde politiken, vilket ju är på gång.

I det här sunimunhungel vill jug med unledning uv reservution nr 7 från centerpartiet och folkpuriiel poängleru hur viktigt det är ult vi bevukur de äldres situution på urbelsniarknaden. Men dét bör främst ske i del pruktisku urbetet ute på fältet. De utredningar och studier som redun pågår på skildu håll är enligt utskotlsmujoritetens mening lillräckligu.

Vad jag här hur unfört om urbetsniurknudspolilikens inriktning innebär ult jug yrkur avslag på reservutionernu nr 1-11.

Herr tulmun! I den fortsuttu debutten kommer från vår purligrupp Bo Nilsson atl ta upp ungdomsfrågorna och Sten Östlund urbetsmarknudsutbild-ningen och insatserna för handikappade. För egen del går jag nu över lill regeringens och motionernas förslag om urbetsmarknudsverket. dvs. AMS. länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingen.

Arbetsförmedlingen är det främsta medlet för utt förverkligu målen för
36                          arbetsmarknadspolitiken. Huvuduppgiften för förmedlingen är all snabbt

och effektivt unvisa liimpligu sökunde lill ledigu plutscr. 1 dugens urbelsniurk-      Nr  109

nudsUige, med urbetslöshetstul som historiskt sett är högu. är det uni;cl;is;el          -r       i  i

                                                         .                                            Torsdagen den

au förmedlingen tur till vuru de ökude möjliiihetev lill unslullningur ut de 7o,_.   innc

                                                                                                      —O mars ivo.i

urbetslösu som skupus genom den ökude efterffågun pu urbetskruft och bistår___

arbetseivurnu med alt lösu derus rekryteringsproblem. Korlure väntelider för       a  t   .        i      j

.'        & F Arbetsmarknads-

urbetssökande och ett snubbure tillsätlunde uv ledigu plutser betyder ult den          „ ,/•,.,

'='  ' ' politiken, m. m.

enskildes behov och önskun om urbete tillgodoses. Sunitidigt får mun ett

bättre kapacitetsutnyttjande i sumhällsekonomin.

Platsförmedlingen är den centrulu funktionen i urbetsmurknudspolitiken. Under ett år vänder sig ungefär tre fjärdedels miljoner människor till förmedlingen som urbetssökunde och drygt en hulv miljon ledigu plutser unmäls. Dettu är urbeisvolymen, Verksumheten bedrivs vid 300 kontor med drygt 5 000 anställda. Del kun synus vuru en stor orgunisulion, men det bör framhållas att förmedlingsurbetet, trots dess nyckelroll i urbetsmurknudspolitiken, drur en kostnud som inte uppgår lill mer iin 6-7 Vt uv urbelsmurk-nadsverkets budget.

När urbetsmurknudspolitiken i sinu huvuddrag ludes fust under 196()-iulet påverkade dellu inle självu strukluren på förmedlingsurbetet i näninviird grad. Förmedlingsverksamheten bedrevs i ungefiir summu former som tidigare, komplelterud av yrkesvägledning och urbetsvurd. Men sedun 1970-talets början hur förmedlingsarbetels orgunisulion och metodik i stort sett fortlöpande vurit föremål för förändringur och unpussningur. Ett förstu steg i det förändringsarbete som vurit aktuellt de senuste uren beträffimde platsförmedlingens orgunisulion har tugits på grundvul uv den s. k. PLOG-utredningen. Delta urbete avser utt få bättre konlukter med urbetsgivurnu och alt underlätta förmedlingens service till både företug och urbetssökunde.

Ett andra steg har varit det serviceprogrum som untogs förru året inom AMS och som slulsmakterna hur ställt sig bukom. Tunken är utt mun genom enklare regler, effektivare udministration och fler beslutsdelegeringur skull kunna frigöra resurser, så alt mer lid kun ägnus åt konlukternu med arbetssökande och företug. Det grundläggande är helt enkelt ult det skull eftersträvus utt förmedlingen förbättrar sin service gentemot sökunde och företag.

Det tredje steget i effekliviseringen uv förmedlingsurbetet ur en teknisk upprustninggenom den pågående utbyggnaden uv ADB-verksumheien inom förmedlingen.

Herr talmun! Det förändringsurbete som jug nu i korthet beskrivit hur omfattat förmedlingens yttre och inre organisation. Den tidigure ordningen med ett huvudkontor för varje län - summunkopplut med länsurbetsnämn-dens kansli - och lokalkontor hur för länge sedun ersulls med en distriktsindelning. Uppdelningen av handläggande personal i urbetsförmedlure. yrkesvägledare och arbetsvårdare har ersatts av plutsförmedlare och urbetsvugle-dare. Viktigare än så är förändringarna i arbetsformernu och som genomgående syftar till att förmedlingens service till kunderna skull bli snubbure och lättare tillgänglig.

Förändringsarbetet inom arbetsförmedlingen påverkur också den organi-          37

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

Arbetsmarknadspolitiken, m. m.

38

satoriska strukturen hos de regionulu urbelsmurknudsniyndigheternu, länsarbetsnämnderna, och det centrulu ämbetsverket, AMS, 1 budgetpropositionen presenterus förslug till organisatoriska föriindringar inom AMS, som är inriktade på att de oliku arbetsenheternu skall unpussus till det tidigare nämndu serviceprogrummet, Förslugel hur uturbetuts uv styrelsen själv, och det fullföljs med en motsvurunde orgunisalorisk översyn uv länsurbetsnämn-derna. Genom omorganisationen blir det möjligt utt frigöra personal för central och regional administration till den operulivu verksamheten vid förmedlingens fältorganisation. Det beräknas utt del under loppet av tre år skall bli möjligt att överföra 150-170 tjänster från centrala AMS till fältet.

Den föreslagna omorganisationen uv AMS har godtagits i de föreliggande motionerna - i varje fall i princip. De invändningar som görs av moderata samlingspartiet i reservation nr 33 går ut på att organisulionsändringurna är för begränsade. Arbetsförmedlingens service i landet bör enligt moderaterna förbiittras ännu mer. Detta skall ske genom utt det tillskapas nya förmedlingsformer, även urbetsförmedling i privat regi. Utsköttsmajoriteten har en unnan uppfattning.' Privuta förmedlingur innebär uvgiftskrävunde förmed-lingur, och för såduna gäller enligt internationellu regler st rangu begränsning-ur. Alldeles bortsett från detta får mun vul förmodu att privulu förmedlingar skulle komma att plocka russinen ur kakan när del gäller arbetssökande och yrkeskategorier och överlåta åt den offentliga förmedlingen att tu hand om resten. En sådan avskärmning av mer intressanta delarbetsmarknader från den offentliga förmedlingen kan inte accepteras och utgör ett ytterligare skäl för atl avvisa moderuternas förslug.

I samma reservation aktualiseras på nytt en rad undru frågor, om bygg- och distriktsarbetsnämnderna m.m. Riksdagen hur tidigare avböjt moderaternas initiativ i dessa delar, och jug skull inte närmure gå in på detlu. Jag konstaterar dock att moderulerna anser utt den offentligu urbetsförmedling-en skall få en i förhållande till AMS och länsarbetsnämnderna fristående ställning. Samtidigt vill moderuternu avskuffu distriktsarbetsnämnderna. Förmedlingarna skall tydligen enligt moderaternas mening arbeta ulan anknytning till policyskapande organ på nutionell. regionul eller lokal nivå. Man frågar sig om inte en sådan förmedlingsverksamhet bara får en mycket underordnad roll i den arbetsmarknadspolitik som statsmakterna drar upp riktlinjerna för.

Herr talman! En omdebatterad fråga gäller egenregiverksamheten eller AMS byggande verksamhet som det hette förr. När AMS tillkom år 1948 inråttudes en särskild avdelning, den s.k. tekniska byrån, med personal, maskinulrusining osv., som med korl varsel skulle kunna dra i gång byggnads- och anläggningsarbeten - de mest använda beredskapsarbetena på den tiden. Egenregiarbetena var alltså från början ett konjunktur- och säsongutjämnande medel. Den funktionen har numera upphört. Nu förtiden används egenregiarbetena nästan uteslutande för arbetstagare med missbruksproblem - i någon mån även för äldre, lokalt bundna urbetssökunde. Verksamheten omfattar mindre ån 1 000 personer per år. att jämföra med drygt 5 000 personer som sysselsätts i niotsvurunde urbeten i kommunal regi.

Två motioner med likurtut innehåll ligger till grund för reservution 34 uv Lurs-Ove Hugberg med begärun om utt riksdugen skull uttulu ull egcnregiur-belena skull behållus. Dennu begärun är suniiolikl inspirerud uv ull AMS-konimiltén i höstus lät meddelu ull den kommer utt föreslå ult egeiiregiurbe-tenu skull överförus på kommuner och på undru stulligu myndigheter, t. ex. vägverket. Utskottet unser utt riksdugen bör uvvuktu koniniitténs betänkunde, den därpå följunde reniissbehundlingeii sumt regeringens övervägunden i en kommande proposition, innun riksdugen lur ställning i dennu omdiskute-rude frågu. Utskottet påminner vidure om ult riksdugen hur sugt ifrån ull det inte bör görus mer vittgående ingrepp i verksumheten innun den prövuts på nytt av kommittén och slutsmukternu.

Övriga motioner och reservutioner som är knutnutill förmedlingsverksumheten vill å enu sidun prioriteru vissu grupper urbetssökunde eller siirskildu regioner och å undru sidun åstudkomniu kostnudsreduklioner. Jug noterar ull folkpuriiel är positivt lill utt byggu ut förmedlingsinsulsernu för ungdomur i ungdonislugen och för psykiskt utvecklingsstördu, men förutsätter ull dessu ulökude insatser skull kunnu ske utun någon resursförstärkning. Moderuternu vill byggu ut förmedlingens ADB-systeni i snubbure tukt än regeringen hur förordut. Samtidigt föreslur moderuternu utt lugen om urbetsgivurnus skyldighet atl unniälu ledigu plutser till förmedlingen skull uvskuffiis. Menur moderuternu atl det inte är så nogu med utt förmedlingen hur uppgifter om ledigu platser atl mata in i dutusysteniel? Är det tillräckligt ull dutorernu lagrar uppgifter om akluellu sökunde när urbelsgivurnu ringer och vill hu hjälp med rekryteringen? Är det dennu pussivu roll moderuternu vill ull den framlida arbetsförmedling skall hu som de skisserur i purtimolion 900?

Herr lalmun! Del avsnitt jug härefter hur utt behundlu gäller ersältningur-na vid arbetslöshet och utbildningsbidragen. 1 dettu uvsnill unmäler sig två huvudfrågor, uv vilka den enu gäller en översyn uv ersätlningssysleniet och därmed sammanhängande finansieringsfrågor och den undru höjdu ersättningar för nästa budgetår.

Arbetsmurknudsminislern unmuler i budgetpropositionen utt hon uvser utt tillsätta en utredning som skull se över ersättningsnivåer, finunsiering och vissa andra frågor om ersältningurnu vid urbetslöshet. Moderuternu vill ult riksdagen skall styra inriktningen uv dettu ulredningsurbete i vissa uvseenden. Det mest betydunde uv moderuternas förslug är att urbelslöshetsförsäk-ringen på sikt skull bli en ullmän försäkring. Dennu skull ge en grundtrygghet som skall kunna byggas ut genom tilläggsförsäkringur hos privulu försäkringsbolag eller undra inrättningur.

Jag vill här erinra om den historia Alf Wennerfors berältude i sill inledningsanförande-om doktorns replik till patienten. Hun ville inte oroa, men med hänsyn lill situutionen ville hun föreslå kontunt betulning. Jug frågar: Är det motivet till att moderuternu vill se utt urbetstugurna betulur högre uvgift lill A-kassun?

Ett första steg mot dennu utveckling föreslås ske genom utt ersättningarnu från urbetslöshetskussornu inte längre höjs utöver den nivå som gäller i dug.

Ett steg i den riktning moderuternu önskur logs under den tidigure

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

A rbetsmarknads-politiken, m. m.

39

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

A rbetsmarknads-politiken, m. m.

40

tvåpartiregeringens tid. På den regeringens initiativ höjdes dagpenningen, och samtidigt möjliggjordes tilläggsförsäkringar på egen bekostnad för kassor som ville höja dagpenningen utöver den nivå slutsmukternu fustställl. Detta var emellertid en ordning som endast var tänkbar i kassor med god ekonomi och låg arbetslöshet, och den mötte häftiga protester från fackföreningsrörelsen. Den avskaffades också efter regimskiftet hösten 1982.

I måndags tog Dagens Nyheter i en ledare upp moderaternas urbetsiiiark-nadspolitik till kritisk granskning. Det sägs i ledaren bl. a. atl denna politik nu har siktet inställt på institutionella förändringur som generellt skulle stärka arbetsgivarnas ställning gentemot de anställda och försvaga de fackliga organisationerna. Tidningen vänder sig särskilt mot "moderaternas mindre uppmärksammade krav alt högsta dagpenning i arbetslöshetsförsäkringen skall frysas till nuvarande belopp, 300 kronor. Det uttalade syftet är att begränsa värdet av den arbetslöshetsförsäkring som administreras av kassorna och i stället verka för uppbyggnad av avgiftsfinansierade lilläggsför-säkringar i försäkringsbolagens regi."

Herr talman! Karin Andersson m.fl. centerpartister vill få lill stånd en uppdatering av den tidigare utredningen om allmän arbetslöshetsförsäkring. Motionärerna anser att en sådan försäkring är ungelägen av jämställdhetsskäl. Saken följs upp i reservation nr 47 av utskottels centerledamöter. De data som kommer fram genom det nya utredningsarbetet kan antas belysa även effekterna av en mer vidsträckt reform. Reservanterna är inte tillfredsställda med detta besked från utsköttsmajoriteten. Jag vill därför tillägga alt jag ställer mig litet frågande till nyttan av ett mer fullständigt uppdateringsarbete beträffande en reform som reservanterna anser vara angelägen, men som de själva är tveksamma till om den kan genomföras, eftersom de vill beteckna reformen som "eventuell".

Alltsedan våren 1982 har det stått strid om statsbidraget lill arbetslöshetskassorna och i vilken utsträckning medlemmarna skall genom egna uvgifter bidra till finansieringen av försäkringen. De två politiska blocken i kammaren har här haft delade meningar. 1 det läge som råder i dag konstaterar utskottets majoritet att det utredningsarbete som skall startas av regeringen får förutsättas pröva olika finansieringsmetoder och finansieringsnivåer. Detta utredningsarbete bör inte bindas upp i förväg till ett visst givet resultat, vilket är vad de tre borgerliga partierna i en gemensam reservation önskar göra.

När det sedan gäller ersättningsnivåerna under nästa budgetår är del utt konstatera, att regeringen föreslår en viss höjning av dagpenningen från arbetslöshetskassorna och av utbildningsbidragen, medan moderaterna å ena sidan vill bibehålla dessa ersättningar vid dagens nivå, och vpk å andra sidan vill gå betydligt längre än regeringen i fråga om ersättningarna. Regeringens förslag har här även stöd av centerpartiet och folkpartiet, och kan sägas gå en medelväg vid avvägningen mellan å ena sidan önskvärda bidragsförbättringar och å andra sidan kostnaderna för att genomföra dessa förbättringar.

Avslutningsvis,   herr  talman,  skall  jag säga  några  ord  om  anslaget

Sysselsätlningsskapande åtgärder. Detta anslag finansierar det klassiska arbetsmarknadspolitiska medlet för att påverka efterfrågan, nämligen beredskapsarbetena. Från anslaget bekostas också de tämligen nya formerna för rekryteringsstöd som fått allt större betydelse som allernutiv lill beredskups-arbeten, liksom vissa andra åtgärder som koslnadsmässigt är av mindre omfattning, såsom bidrag till industribeställningar och det nya bidraget till arbetslösa som startar egen verksamhet.

Under budgetåret 1983/84 anvisades 5,9 miljarder kronor till dessa olika åtgärder. Innevarande budgetår har anslagsbeloppet dragits ned med 1,5 miljarder kronor till 4,5 miljarder kronor. För nästa budgetår föreslår regeringen en fortsatt anslagsnedskärning med 1 750 milj. kr. till 2.7 miljarder kronor.

Sysselsättningen i beredskapsarbeten har i motsvarande mån minskat kraftigt. I februari 1984 var 76 000 personer sysselsatta i beredskapsarbeten, att jämföra med 32 000 i februari i är - en minskning med 44 000 personer. Samtidigt har antalet sysselsatta genom ungdomslag och rekryteringsstöd vuxit från drygt 30 000 lill 56 000 under samma månader, eller med cu 25 000 personer. Det pågår alltså en minskning av insutsernas totala omfattning, och samtidigt sker en övergång från beredskapsarbeten till de mindre kostnadskrävande rekryteringsplatserna och ungdomslagen.

När det gäller bedömningen av det totala insatsbehovet nästa budgetår har regeringssidans förslag godtagits av folkpartiet, medan moderaterna vill göru en ytterligare nedskärning med 700 milj. kr. och vpk å andra sidan vill förstärka anslaget med 1 750 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag. Centerpartiet har yrkat en nedskärning av arbetsmarknadsunslagen med 10%, och det niåste väl även gälla detta anslag. Regeringssidan utgår från en insatsvolym av 8,5 miljoner sysselsättningsdagar, varav ungefär hälften i beredskapsarbeten och hälften i rekryteringsplalser. Moderuterna uppnår sin besparingseffekt genom att räkna på en volym av 7 miljoner sysselsättningsdagar. Dessutom vill de göra en starkare nedjustering av bidragen lill kommunala beredskapsarbeten än regeringen förordar för nästa budgetär och vissa prutningar därutöver. Vpk anser att sysselsättningsläget inte motiverar den anslagsminskning med 1 750 milj. kr. som regeringen har bedömt möjlig, utan föreslår att beloppet anvisas för att skapa nya och fasta anställningar hos kommuner och lundsting.

Herr talman! Det ligger i det här anslagets natur att del vurierus efter konjunkturförändringarna. Det kan bli kraftiga svängningar i insatsernus storlek. Man bör dock vara försiktig med att i tider uv uppåtgående konjunktur låta insatserna stanna kvar på en hög nivå. Hur långt ned mun å andra sidan kan gå utan att skapa en ökad öppen arbetslöshet kan det vuru vanskligt att bedöma på förhand. Erfarenheten från en följd av år med både nuvarande regering och tidigare borgerliga regeringar visur utt mun i efterhand ganska regelmässigt har fått göra justeringar viu lillåggsbudgelur och finansfullmakter av de bedömningar av insatsbehovet som preliminärt har gjorts i budgetpropositionerna och i utskottets betänkanden med anledning av dessa propositioner. Utskottet unser att regeringen, mot den

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

A rbetsinarknads-politiken, in. in.

41

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

A rbetsinarknads-politiken, m. m.

bakgrund jag nu har skisserat, har gjort en rimlig bedömning av behovet uv insatser i form av beredskapsarbeten och rekryteringsplalser under nästu budgetår och tillstyrker således regeringens förslag.

Vad särskilt beträffar stödet till rekryieringsplutsernu skull tilläggas, alt stödet till sådana platser i näringslivet fr. o. m. nyåret har kompletleruls med ett motsvurunde stöd till kommuner och landsting. När stödformerna tillkom motsatte sig vpk stödet lill näringslivet; moderaterna och centern motsntte sig stödet lill kommuner och landsting. Centern vill dessutom bygga ut rekryteringsstödet till näringslivet. Dessa uppfattningar vidhålls i reservationer till det föreliggande betänkandet, medan utskottet inte ser skäl att frångå sin mening att båda stödformerna behövs.

Utskottet har i detta avsnitt också behandlat andra molionsförslag, som delvis följs upp av reservationer till betänkandet. Flera av dessa förslug hänger samman med att det på vissa samhällssektorer, t. ex. naturvården och fornminnesvården, görs betydunde insutser i form av beredskupsarbelen. När man nu kraftigt skär ned beredskupsarbetenu uppstår självfallet problem inom de här sektorerna. Men dessu problem är en ofrånkomlig följd av utt beredskapsarbetena måste kunna konjunkturvarierus. Jag går därutöver inte in på dessa och övriga frågor utan hänvisur till framställningen i utskottets betänkande.

Herr talman! Med vad jag nu har anfört ber jug att få yrka bifall till utskottets hemställan och avslag på reservationerna.

42

AnL 35 ALF WENNERFORS (m) replik:

Herr talman! Erik Johansson kritiserar oss för utt vi gör besparingar. Jug vill påminna honom om att vi inom borgerligheten beträffande besparingar är överens om - och det är en av de viktigaste punkterna i den ekonomisku politik som vi menar skall skapa välstånd och arbete och just sanera svensk ekonomi - att dra ner de offentliga utgifterna. Vi gör del med oliku belopp, och vi gör det på olika områden. När det gäller detta område hur vi moderater ett större belopp. Men jag vill säga till Erik Johansson att färdriktningen är densamma för oss alla tre.

Erik Johansson lovprisar arbetsförmedlingsverksamheten, och det är naturligt för en riksdagsman som tidigare som yrkesman gjort stora och goda insatser inom arbetsmarknadsverket. Låt mig också få ge en blomma till den nya verksledningen, som har tagil initiativ till förändringur inom verket. Nyligen fick jag på nytt se hur långt man kommit med ADB-verksamheten i Stockholms län, och utskottet har tidigare sett detlu på unnut håll. Vi vill också att ADB-verksamheten skall få 15 milj. kr. extra för all effekliviseringen skall påskyndas.

Men varför, Erik Johansson, är ni så ängsliga och rädda för atl häva arbetsförmedlingsmonopolet? Vi kan tänka oss alternativa arbetsförmedlingar. Den offentliga arbetsförmedlingen kommer ju alllid atl spela en dominerande och viktig roll. Vi kan inte förslå varför ni är sä ängsliga för konkurrens.

Och beträffande den obligatoriska platsanmälan: Varför skull mun anmäla

lediga platser som man snabbt kan tillsätta genom annonsering i tidningen eller på annat sätt? Slopa byråkratin! Krångla inte till tillvuron med en mussu onödigt pappersarbete! Jag får återkomma till arbetslöshetsförsäkringen i en annan replik.

AnL 36 KARIN ANDERSSON (c) replik:

Herr talman! Elver Jonsson sade i sitt tidigare inlägg atl det - trots de rekordmånga reservationer som är fogade lill betänkandet - råder ganska stor enighet när det gäller de övergripande frågorna i arbetsmarknadspolitiken. Jag delar den uppfattningen, i varje fall när det gäller centern, folkpartiet och regeringen.

Men på en väsentlig punkt har vi från centerpartiets sida en annan uppfattning.

Socialdemokraternas huvudåtgärd mot arbetslösheten är arbetsmarknadspolitiska åtgärder - både på kort och på lång sikt. Erik Johansson gjorde dettu helt klart i sitt anförande. Han talade om enbart delta som ett medel atl lindra arbetslösheten. Han sade att socialdemokraterna soliduriskt stöder dem som blivit arbetslösa genom atl anvisa medel till arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Sedan kom han in pä arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken, och även då talade han enbart om arbetslinjen i just de arbetsmarknadspoliliska åtgärderna.

Det jag har talat om hela tiden och del som ligger bakom vår policy i den här frågan är att arbetslinjen framför allt skall innebära att man skapar jobb på den reguljära arbetsmarknaden för dem som blivit arbetslösa och att det vore angeläget att utnyttja den högkonjunktur som vi befinner oss i och har befunnit oss i någon tid - och som för övrigt kan tänkas ta slut snart - för att satsa på näringslivet, så att man där kan ta hand om de arbetslösa och verkligen ge dem varaktiga jobb. Vi anvisade på vilku områden del fanns anledning atl satsa ytterligare medel. Det gällde småföreiagspolitiken, glesbygdspolitiken, regionalpolitiken, osv. På denna punkt skiljer vi oss åt helt och hållet.

Erik Johansson gjorde en tämhgen stor affär av en fråga som jag tycker är ganska liten i sammanhanget. Det gäller den reservation som vi har avgeti om en uppdatering av den tidigare utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Erik Johansson hängde upp sig på att det inte finns någon anledning att lägga ned arbete på att ta fram material när vi inte ens själva vet om vill införa en allmän arbetslöshetsförsäkring. Men det är ju just för att kunna veta om vi vågar föreslå en sådan reform som vi vill få fram material som visur vad den skulle kosta och vad den kan ge. Erik Johanssons argument var därför ganska dåligt, även om jag i och för sig inte tycker att frågan är så oerhört stor.

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

A rbetsmarknads-po Ii ti ken, m. in.

AnL 37 ELVER JONSSON (fp) replik:

Herr talman! Eftersom det har försports att Erik Johansson efter höstens val inte längre ställer sina tjänster till utskottels och kammarens förfogande var det med särskilt intresse som jag lyssnade på inlägget av denne erfarne parlamentariker, som förenar politiska kunskaper med egna iakttagelser från förmedlararbetet.

43

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

A rbetsmarknads-poliliken, m. m.

Jag delar de åsikter som kom till uttryck när Erik Johansson tecknade bilden av vad en slapp politik kan leda till när det gäller neddragning av anslag till arbetsmarknadspolitiken och attacker på det arbelsrättsliga området.

Men när han sedan talade i termer om de redan troende menar jag att han själv råkade ut för en övertro på åtgärder, på en inriktning mot den offentliga sektorn och på en detaljstyrning som inte år bra i sin förlängning.

Det är däremot inte svårt att sympatisera med den glöd som Erik Johansson visade när det gällde att göra solidariska insatser för de arbetslösa. Men det lät nästan som om det var ett mål att få vara med och göra sådana insatser, i stället för all det borde vara ett medel, närmast för att förhindra arbetslöshet. Det måste ändå vara del primära.

Erik Johansson avslöjade här tvivel, när han mångordigt talade om att regeringen säkerligen är beredd att komma till riksdagen och be om mer pengar om det skulle uppstå ytterligare behov och alt man dessutom har en stor finansfullmakt. Det gav intrycket att det kommer att bli sämre på arbetsmarknaden.

Tyvärr, herr talman, är lägel på väg att bli sämre. Vi är inne i en högkonjunktur men har en marknadssituation där vi tuppar andelar. Vi har, i högkonjunkturen, en hög arbetslöshet och en svagare arbetsmarknad än under t. ex. förra mandatperioden. Den öppna arbetsmarknaden håller på att försvagas. Det är fler i arbetskraften, men inte fler sysselsatta.

Därför borde kanske Erik Johanssons budskap, som mest har berört oppositionen, också gå till regeringen. Känner man sig på socialdemokratiskt håll, Erik Johansson, verkligen nöjd med att 100 000 fler än under t. ex. 1980 är utanför den ordinarie arbetsmarknaden? Är det detta som socialdemokraterna i utskottet menar när de skriver: Som en följd av den socialdemokratiska politiken har läget på arbetsmarknaden successivt förbättrats. Jag påslår att detta är en felaktig beskrivning. Arbetslösheten har ökat, och läget på arbetsmarknaden är klart sämre.

44

AnL 38 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk) replik: Herr talman! Det har, Erik Johansson, skett en förändring av arbetsmarknadspolitiken - en kraftig sådan. Arbetsmarknadspolitiken uppfattas numera enbart som en aktiv och integrerad del av den allmänna ekonomiska politiken. Dess huvudsakliga målsättning är att underlätta uppnåendet av de mål som man har för den allmänna ekonomiska politiken, dvs. atl påskynda den strukturella omvandling som den svenska industrin i dag genomgår. Det betyder att arbetsmarknadspolitiken anpassas till detta och blir ett medel för att tillfredsställa denna målsättning. Det betyder att man utformar de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna dels med sikte på att överta en del av företagens lönekostnader, dels med sikte på att tillfredsställa deras omedelbara behov på grund av strukturomvandlingen.

Arbetsmarknadspolitikens sysselsätlningsskapande mål har skjutits i bakgrunden. Arbetsmarknadspolitikens fördelningspolitiska mål har skjutits i bakgrunden. Arbetsmarknadspolitikens sociala mål har skjutits i bakgrun-

den. Det som framträder numera är enbart de tillväxtpolitiska målen. Det leder inle till någon ökad sysselsättning.

AnL 39 ERIK JOHANSSON (s) replik:

Herr talman! Gemensamt för replikerna är atl de bekräftar att vi är överens om målen. Det är vägarna för att nå dessa mål som vi hur delade meningar om.

Vår uppfattning återspeglas i den proposition vi har att behandla. Den bygger på erfarenheterna från de gångna åren, då vi formade den arbetsmarknadspolitik som sedan har kompletterats och anpassats efter utvecklingens krav med målsättningen att skapa full sysselsättning. Den har också vänt sig till dem som har en svag ställning på arbetsmarknaden med en rad olika åtgärder. Jag utgår ifrån att mina borgerliga kolleger i utskottet väl känner till dessa, och jag har därför inget behov av att redogöra närmare för dem.

Vad som har slagit mig är det som framgick av huvudanförandena, framför allt från moderaterna men också från de övriga borgerliga partierna, nämligen all man lalade myckel om arbetslöshetsvolymens ökning. Del talades om svek, och man hänvisade till olika statistiska uppgifter. Låt mig, herr talman, koncentrera mitt inlägg på den punkten.

Utan tvivel skall vi slå fast - det har även majoriteten i finansutskottet gjort - att den ekonomiska politik som vi inledde 1982 har visat sig ge effekter. Vi har nått en bättre ekonomisk stabilitet, vi har en ökad investeringsgrad i vår industri, vi har förbättrat vår handelsbalans och arbetskraftsefterfrågan inom industrin har ökat. Vi är med andra ord på rätt väg. Men vi skall vara på det klara med att det tar tid, eftersom de sex borgerliga åren fått djupgående konsekvenser.

De borgerliga partierna, främst moderaterna, fortsätter att ge sin egen bild av arbetslöshetens omfattning. Förra våren myntade man ett nytt arbetslöshetsbegrepp. Man räknade då in alla som får stöd genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder som arbetslösa och kom fram till att vi hade över 12% arbetslöshet, I år gör man en annan avgränsning och kommer fram till ett lägre tal, och det är ju bra. Men fortfarande tycks de borgerliga mena alt de som får samhällets stöd genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall betraktas som arbetslösa. På det sättet räknar moderaterna med att den totala arbetslösheten skulle uppgå till 8% mot 3% enligt de gängse AKU-beräkningarna,

Jag kan hålla med om att moderaternas högre siffra kan vara ett mått på det totala sysselsättningsproblem som vi har att hanlera, I själva verket är del utmärkt att moderaterna håller på med räkneövningar av detta slag; för det avslöjar moderaternas egen politik. Vi försöker att lösa våra sysselsättningsproblem med arbetsmarknadspolitiska insatser såsom beredskapsarbeten och annat.

En jämförelse med t, ex, Danmark visar att vi när det gäller arbetslösheten har en gynnsammare utveckling. Men en arbetsmarknadspolitik av borgerlig modell skulle medföra en politik som är lik den man för i Danmark, vilket vi inte skulle kunna acceptera.

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

Arbetsmarknadspolitiken, m. m.

45

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

A rbetsmarknads-poUtiken, m. m.

Herr talman! Jag ber att få återkomma med ytterligare synpunkter till Alf Wennerfors i min nästa replik,

AnL 40 ALF WENNERFORS (m) replik:

Herr talman! I sitt förra inlägg kritiserade Erik Johansson oss för vår syn på arbetslöshetsförsäkringen. Jag vill begagna den här repliken till att skapa klarhet på denna punkt.

För det första har försäkringen alltmera förlorat karaktären av försäkring. För det andra skall vi påminna oss att den i dag finansieras till 65 % med arbetsgivaravgifter och till ca 30 % med skattemedel, Egenavgiften är alltså försumbar - den är några få procent.

På detta sätt har parterna faktiskt befriats från ansvar för den arbetslöshet som orsakas av ett alltför högt lönekostnadsläge. Vi menar att man måste skapa s.k. raka rör mellan förhandlingsborden och kostnaderna för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Jag undantar i detta sammanhang naturligtvis de människor som utan egen förskyllan drabbas av arbetslöshet.

Vi menar att den offentliga finanseringen skall minskas. I ett första steg skall den enskilde stå för 20%. Det är inte någon anmärkningsvärd siffra, eftersom den egna insatsen var 20 % av finansieringen när vi hade en socialdemokratisk regering 1973.

För övrigt menar vi att man på sikt måste få en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring till vilken tilläggsförsäkringar skall kunna tecknas. Del är bra att detta nu skall utredas.

Avslutningsvis: Vi går inte med på att man höjer dagpenningen nu. Vi menar att man i stället skall kunna teckna tilläggsförsäkringar.

Tydligen är också arbetslöshetsförsäkringen en helig ko. Kan inte socialdemokraterna avliva denna heliga ko och tillsammans med alla oss andra debattera olika former för hur man skall skapa en bra arbetslöshetsförsäkring för människor?

46

AnL 41 KARIN ANDERSSON (c) replik:

Herr talman! Erik Johansson reagerade mot alt vi talar så mycket om arbetslösheten. Jag tycker det var litet förvånande, eftersom arbetslösheten ju är det som vi har anledning att tala om i dag. Det är mycket oroande när arbetslösheten i en högkonjunktur, som vi nu befinner oss i, fortfarande ligger på en onormalt hög nivå, vilket jag förutsätter att även alla socialdemokrater anser.

Erik Johansson talade också om den ekonomiska politik som har lett och kommer att leda till förbättringar. Men dessa åtgärder är kanske inte så heltäckande. Inflationsutvecklingen har ju inte varit särskilt gynnsam, budgetunderskottsutvecklingen har inte heller varit särskilt gynnsam, och effekterna av devalveringen, som i och för sig stödde näringslivet i början, har också ätits upp.

Erik Johansson sade att vi sätter likhetstecken mellan de arbetslösa och dem som är föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det gör inte vi i centern. Jag sade detta mycket klart i mitt anförande. Däremot tycker vi att

man måste sträva efter att ge även dem som är föremål för arbetsmarknads-      Nr 109
politiska åtgärder fasta jobb. Det är detta människor strävar efter, och detta      Tnrsdaop   H
bör även vi politiker sträva efter.                                                    7Sm'irs 1985

AnL 42 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk) replik: Herr talman! Erik Johansson säger att vi är överens när det gäller målen, men atl vi har delade uppfattningar om vägarna att nå målen. I så fall borde man, Erik Johansson, kunna ändra på arbetsmarknadspolitikens nuvarande extrema näringslivsanpassning. Den leder osvikligen till en ökad monopoli-sering samt till en ökad maktkoncentration, och den försvagar möjligheterna ytterligare när det gäller atl på ett effektivt sätt bekämpa arbetslösheten. Man borde kunna ge arbetsmarknadspolitiken en helt annan inriktning och inte som i dag utveckla den lill något slags provisorium, där människor lever i en mycket osäker tillvaro när det gäller sysselsättningen. Man borde kunna utveckla en arbetsmarknadspolitik som har klara sysselsätlningsskapande, sociala och fördelningspolitiska målsättningar.

A rbetsmarknads-politiken, m. m.

AnL 43 ELVER JONSSON (fp) replik:

Herr talman! Läget är följande: Vi har mer arbetskraft i dag än vi hade för tre fyra år sedan, men vi har inte fler i arbete. De arbetslösas antal är i genomsnitt högre den här mandatperioden än under den förra - och detta trots en mycket stark högkonjunktur. Är inle del bekymmersamt, Erik Johansson?

Nu säger den socialdemokratiske talesmannen: Det blir ändå allt bättre, men det är klart att det tar tid att restaurera det hela efter sex år då socialdemokraterna inte fanns med i regeringen. Ja, om del vore så väl att det hade blivit bättre, trots att det tagit tid!

Det allvarliga just nu är rörelseriktningen. Närdet gäller handelsbalansen, som Erik Johansson nämnde något om, går det ju utför. Vi håller på att tappa marknadsandelar. Ändå säger socialdemokraterna i betänkandet att den socialdemokratiska politiken har lett till att läget på arbetsmarknaden successivt förbättras. Dessutom påstår man att arbetslösheten har minskat. Det var det, fru talman, som jag menade var ett felaktigt påstående.

Mina frågor kvarstår: Känner man inte på socialdemokratiskt håll oro över att vi nu har 100 000 fler utanför den ordinarie arbetsmarknaden än vi hade motsvarande månad för fem år sedan? Och vore det ändå inte, Erik Johansson, riktigt att säga atl regeringen har en stor uppgift när det gäller att förbättra situationen?

Vi har alltså inte fler i arbete, men vi har fler arbetslösa. De 100 000 som antalet människor utanför den ordinarie arbetsmarknaden ytterligare ökat med borde vi lägga ned mera tid och kraft på, i stället för att bara säga att läget är bra.

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

47

Nr 109

Torsdagen den 28, mars 1985

A rbetsmarknads-politiken, m.m.

AnL 44 ERIK JOHANSSON (s) replik:

Fru talman! Det är ett obestridligt faktum att antalet sysselsatta har ökat med 62 000 personer under den socialdemokratiska regeringsperioden.

Får jag sedan fortsätta där jag tidigare slutade närdet gäller statistiken. Jag noterade de olika sifferkombinationerna i sammanhanget och basen för framräkningen av dessa. Vidare noterade jag att - och det är bra -moderaterna har räknat fram högre siffror. Det kan vara ett mått på den totala sysselsättning som vi har att hantera. Jag vill understryka att det i själva verket är bra att man håller på med räkneövningar av det här slaget, för då avslöjas moderaternas egen politik.

Vi försöker lösa sysselsättningsproblemen genom arbetsmarknadspoliliska insatser. Om man drar ned på en stor del av dessa insatser - och det är ju vad moderaterna i besparingssyfte vill göra - blir det en ökning av den öppna arbetslösheten med upp till 8%. Samtidigt blir det en överflyttning av kostnaderna när del gäller arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbete m. m. Det blir i stället fråga om ersättning från arbetslöshetskassorna och genom annat konlantstöd - dvs. en arbetsmarknadspolitik som mera liknar den man för i Danmark och på den europeiska kontinenten i övrigt. Det blir med andra ord en övergång från arbetslinjen till kontanllinjen i svensk arbetsmarknadspolitik, och någonting sådant vill vi socialdemokrater inte vara med om.

Fru talman! I sitt inledningsanförande sade Alf Wennerfors - och jag har också sagt det - att vi skulle avvakta "politikeromläggningen", som skulle få positiva sysselsättningseffekter, i varje fall på kort sikt - dvs. när det gäller det budgetår som vi nu talar om kommer en sådan här neddragning av den ekonomiska politiken med säkerhet att leda till ökad arbetslöshet. Om vi trodde att ni inte var medvetna om detta skulle det innebära att vi underskattade er moderater i andra avseenden. Det finns säkert inte skäl till det. Att ni blir så indignerade när vi nämner saker och ting vid deras rätta namn är mot den bakgrunden ganska märkligt.

De övriga frågor som här har ställts anser jag mig ha besvarat i mitt huvudanförande. Vi hyllar och vi vill driva arbetslinjen. Jag vill stryka under att vi här har en lång och måhända besvärlig väg att vandra, men inom den fackliga och politiska arbetarrörelsen är vi fast beslutna att fortsätta vandringen mot det mål som vi gemensamt har satt upp.

Förste vice talmannen anmälde att Alf Wennerfors och Elver Jonsson anhållit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

48

AnL 45 Arbetsmarknadsminister ANNA-GRETA LEIJON:

Fru talman! 1 moderata kretsar säger man sig ofta slå vakt om traditionerna i samhället. Man säger sig också slå vakt om friheten.

Slår man vakt om traditioner borde man också slå vakt om dem som vi har på den svenska arbetsmarknaden. Men så är inte längre fallet.

Nu är högerkrafterna beredda att släppa den traditionella "svenska

modellen" och i stället via lagstiftning och förbud successivt omvandla      Nr 109
parternas arbetsmarknad till arbetsgivarnas. Fuckets och löntagarnas infly-      x-,r<; i. ,      i
tände vill man kraftigt begränsa.                                                    78nTirs 1985

Jag är i och för sig inte förvånad över att moderaterna här i kammaren_________

driver denna politik. Tvärtom har vi under senare år fått många signaler som       a-h , ■      .;,     / har pekat på en allt tydligare vridning mot höger på den konservativa skalan-      ir,rt'L' en vridning i riktning mot Thalchers och Reagans konservatism.

Desto mer förvånad är jag över att moderaterna lyckats få med sig mittenpartierna på en rad arbetsmarknadspolitiska utspel. Frysningen av lönerna för alla ungdomar under 20 år är ett sådant exempel. Det började med att moderaterna motionerade om detta. Sedan anslöt sig tyvärr centern och folkpartiet.

Enligt Svenska Dagbladet har moderaterna räknat med ull en lönefrysning skulle leda till att de reala löneskillnaderna mellan ungdomar och vuxna skulle öka med 25 %.

Häromdagen fick jag statistik över arbetslösheten i USA. I detta land måste många människor - inte minst ungdomar - acceptera nära nog svältlöner för att få arbete. Arbetslösheten bland ungdomar i USA är nu 18,4%.

Vi kan också från Europa hämta många exempel på länder där ungdomslönerna ligger avsevärt lägre än vuxenlönerna och där samtidigt arbetslöshetstalen bland ungdomarna är skrämmande höga. I Nederländerna har 18-åringar 50 % av de vuxnas löner. Arbetslösheten bland ungdomar är 30 %. I det stolta Storbritannien är ungdomslönerna bra mycket lägre än vuxenlönerna - ungefär 35%. Där finns städer som Beatles Liverpool, där arbetslösheten bland de unga äv 15%.

Visserligen heter det i reservationen från moderaterna, centern och folkpartiet att det är parterna på arbetsmarknaden själva som måste komma överens om en lönefrysning för ungdomarna. Men de borgerliga vill att regeringen skall utöva påtryckningar och att statliga insatser mot ungdomsarbetslösheten skall hållas inne, tills en lönefrysning har accepterats. Kallhamrat skall statsråd och riksdagsmän stå vid sidan och betrakta de arbetslösas tätnande led.

Vad är det för valfrihet som moderaterna erbjuder ungdomarna? Jo, en valfrihet att välja arbetslöshet. Moderaterna ställer sig på överhetens sida gentemot ungdomarna. Ungdomslagen kritiseras våldsamt. Det är tydligen bättre att ge ungdomarna pengar i handen för att de skall hålla sig undan än att ge dem jobb. Vi väljer arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken, moderaterna kontanllinjen.

Att det är arbetsgivarnas frihet som moderaterna värnar om - och inte löntagarnas - framgår tydligt på en rad olika områden, områden som vi inte skall diskutera i dag utan vid senare tillfällen, då bl.a. arbetsrätts- och arbetstidslagstiftningen kommer att tas upp.

Det handlar om ett uttalat misstroende mot de fackliga organisationernas och löntagarnas förmåga och vilja att verka ansvarsfullt.

Det gläder mig - liksom tidigare Erik Johansson - att Dagens Nyheter har           49

4 Riksdagens protokoll 1984/85:109-110

Nr  109                   insett vad som ur på gång. Där skrev man häronidugen i en ledure:

Torsdaticn don          "Säkert är del betydligt svårare i Sverige än i Storbritannien utt lämju

28 mars 19S5         fucket. Hos oss hur fuckföreningurnu genom sin höga unslutningsgrad en

_____________     starkare position och derus roll är i huvudsuk uccepterud av den ullmänna

Arhctsiiuirkiuids-       opinionen. Fullen av missbruk av fuckligu rättigheter är fåluliga i Sverige,
politiken in in          jämfört med Storbritannien."

Dugens Nyheter fortsutter:

"Det betyder utt stridernu blir så myckel hårdure om moderuternu i regeringsställning skulle försöku genomdriva sinu idéer om arbetsmarknaden. Tror de verkligen atl en så konfliklskupunde politik skulle bidru till den nödvändiga suneringen uv landets ekonomi? Murguret Thntcher är ett farligt föredöme."

I del borgerliga blocket råder i dag total enighet om ytterligare ett arbetsmarknadspolitiskt förslag. Del gäller kruvet på krufligu nedskärningar av de statliga bidragen till urbetslöshetskussornu. Här handlar det om ytterligure ett ungrepp. När jag hör bl. u. Karin Andersson tulu om behovet av en genomgång för ult se om det inte behöver införus en ullmän arbetslöshetsförsäkring, kan jug inte låtu bli alt litet stillsamt påpeka utt i den första borgerligu regeringsförkluring som kom, hösten 1976. stod det bl. a.: En allmän arbetslöshetsförsäkring införs. Men nu har man tydligen kommit till klarhet och menar att del först måste göras ytterligare uiredningur. Vad man vill är att försvuga den nuvurunde urbeislöshelsförsäkringen genom att kruftigt öka egenavgifterna. Som Erik Johansson påpekade vill moderaterna dessutom urholka ersättningen genom att frysa den högsta dagspenningen. Bilden av en högerinriktud borgerlig urbetsmurknadspolitik växer tydligt fram. Udden är riktad mot fucket och löniugarnu. Thatcher är ett farligt föredöme, som DN säger. Hennes Storbritannien är ett sumhulle där de s. k. friu murknudskrafternu får rådu. där människor tvingus till ett liv i passivitet, medan arbetslösheten stiger, där det sociala skyddsnätet successivt prutas bort och där frånvaron av något som liknar den svenska modellen skapar ständig oro på arbetsmurknuden.

Den arbetsmarknadspoliliska proposition som regeringen har lugt fram, och som utskottsmajoriteten i huvudsak ställer sig bakom, är avvägd mot den arbetsmarknadspoliliska verkligheten, I den verkligheten finns det människor med många olika slags behov och förutsättningar. Till skillnud från många andra länders innebär den svenska arbetsmarknadspolitiken i första hand aktiva insatser för dem som är eller riskerar alt bli arbetslösa.

Alternativet lill denna aktiva politik är ett samhälle där många tvingus till pussiv väntun med ett kontunt bidrag som endu stöd.

Arbetslösheten minskar nu och fler människor är sysselsatta än på myckel
länge. Den negativa utvecklingen, som inleddes under borgerliga regeringar,
har vänt. Trots delta är det nödvändigt med kraftfulla insatser på en lång rad
områden för atl fortsätta kampen mol arbeislösheten - därför att urbetslös
helen i dag är för hög och för att ta till vara varje individs personliga
förutsättningar.
50                             Del är därför regeringen nu vill fortsättu med utt också förbättru den

ungdomslag som sedan den introducerades förra året har gett tiotusentals ungdomar meningsfull sysselsättning i stället för passiv väntan. En stor del av dessa ungdomar har genom ungdomslagen fått sin första kontakt med arbetslivet, och många har snabbt slussats vidare in på den ordinarie arbetsmarknaden.

Rekryteringsstödet har haft samma effekt. Tiotusentals arbetslösa kom förra året in på den privata arbetsmarknaden genom detta stöd. Sedan årsskiftet har vi också utökat det till att omfatta kommuner och landsting.

Just genom att satsa på ungdomslag och rekryteringsstöd har vi kunnat minska antalet beredskapsarbeten. Men vi kommer alt behöva även sådana under budgetperioden - vi räknar med i genomsnitt 20 000 personer per månad.

Vi fortsätter atl använda arbetsmarknadsutbildningen som ett av de viktigaste instrumenten i den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Genom arbetsmarknadsutbildningen kan vi nästa år ge ca 115 000 människor utbildning. Det handlar både om dem som är arbetslösa och dem som riskerar att bli det - och det gäller att lösa s. k. flaskhalsproblem, bl. a. i industrin.

Vi går vidare med insatser för atl skapa jobb åt handikappade. Det handlar om lönebidrag, introduktionsstöd, jobb inom Samhällsföretag, offentligt skyddat arbete - som vi startar fr. o. m. den 1 juli i år - och om bidrag till arbetshjälpmedel.

Moderaterna vill skära ned på beredskapsarbeten, på utbildning, på arbetslöshetsersättning. Och vilka är det som drabbas? Jo, naturligtvis de arbetslösa. Och risken är stor att de långtidsarbelslösa drabbas allra värst. Uppgången i långtidsarbetslöshet, som vi har haft under de senaste åren, har oroat mig och många andra djupt. Det är därför med stor lättnad vi nu ser atl utvecklingen är på väg att vända, alt vi nu börjar minska långtidsarbetslösheten. Men skall vi kunna fortsätta på den vägen krävs det fortsatta insatser. Och med moderaternas nedskärningspolitik skulle vi inte kunna fortsätta på den linjen!

Arbetsmarknadsutbildningen skall skäras ned, enligt moderaterna. Samtidigt klagar man över att det saknas yrkeskunnigt folk. Hur skall man trolla fram dem? Moderater anser sig ju vara specialister på skolfrågor, så de har kanske någon begåvad lösning på hur man lär sig utan att ensfå möjlighet att delta i utbildning. Men varför skall vi lägga ned eller kraftigt minska en arbetsmarknadsutbildning där enligt de senaste utvärderingarna 70 % kan gå in och göra nytta i vårt näringsliv efter utbildningen? Missunnar moderaterna näringslivet yrkeskunnig personal?

Så några ord om moderaternas sätt att behandla arbetsmarknadspolitiska bidrag till bl. a. företag. Jag får ofta höra moderater tala om riktiga jobb. Men vad är ett riktigt jobb? Om jag är handikappad och får ett arbete med hjälp av lönebidrag hos Volvo eller ASEA, så är det inte fråga om ett rikligt jobb enligt moderaternas terminologi. Jag tycker att moderaterna skall gå ut säga det till de tiotusentals människor som under årens lopp har fått ett jobb i näringslivet genom förmedlingens medverkan. Samma sak gäller rekryte-

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

Arbetsmarknadspolitiken, m. m.

51

Nr  109                   ringsstödet: jobb som långtidsurbetslösu eller ungdomur får hos Suab-Scuniu

Torsd'ii!Cn den       '"' Ericssonkoncernen är inte heller rikligu jobb. Jug lycker utt moderuter-

8 mtirs 1985           "'' '''" 8'  "-"■' 'S'* det till de cu 20 000 som just nu sliter som bäst för sitt

_____________    eget och sitt företugs bästa.

ArbeisinarkiHids-        Kunske skulle moderuternu också kunnu tala om för urbetsgivurnu utt det

Politiken in ni          '"'" '' riktiga jobb utan konstruerad terupi som de erbjuder. Jug tror utt

dessu skulle kännu sig myckel främmande för den beskrivningen.

Vi kan glädja oss åt att utvecklingen pu urbetsmurknuden är pu rätt väg. Vi har fler sysselsutlu, färre urbetslösu och långtidsurbetslösu liksom också färre dolt urbetslösu nu än för ett ur sedun. Samtidigt innebär inte det att vi kan slå oss till ro och sägu att problemen nu är lösta. Den urbetslöshet som vi har nu är för hög, och vi måste fortsuttu utt bekämpa den, och därvid är arbetsmarknadspolitiken ett av våra viktiguste hjälpmedel. Det är en destruktiv nedrustning uv den som moderuternu nu står för och som skulle få förödande konsekvenser för arbetslösheten i det här landet.

AnL 46 ALF WENNERFORS (m) replik:

Fru talmun! Först vill jug i unslutiiing till det som Erik Johansson tidigare framförde och som dessutom nu Annu-Gretu Leijon hur vurit inne pu säga, atl det väl egentligen är gunsku ointressant utt debutteru om enskilda siffror, detaljer och kommatecken, eller atl diskuteru hur vi skull belysu urbeislöshe-tens omfuttning. Den toiulu urbetslöshelen hur ökat, ouvsett om vi räknur in exempelvis Samhällsföretag eller inte, och det är dettu som jag menur att man måste vuru oroad över.

Vidare vevade Annu-Gretu Leijon i gång med ull högerkraflerna är i farten. Truditionernu på svensk urbelsmurknud håller på utt brylus ned, eller hur arbetsmarknadsministern nu uttryckte saken. Del som Anna-Greta Leijon kallar för traditioner kallar jug för heliga kor. Jug menar utt vi skall kunna diskutera detta utan att bli beskyllda för både det ena och det andru och utan utt mun dessutom skull skrämma med Margaret Thutcher eller med de låga lönerna i USA. En konstruktiv debatt om urbetsmurknudspolitiken vinner på utt man diskuterur del som gäller förhållandena här hemma.

Men del har - som ungdomarna uttrycker sukcn - vurit inne på sociuldeniokratiskt håll att beskylla oss för atl föra en untifucklig knmpanj. Udden har riktats mot facket och löniugarnu. säger mun. Men vud vi hur velat göra är atl över huvud taget diskutera de avarter som förekommit på oliku håll, bl.u. inom den fackliga världen. Men därmed har vi inte gjort ställningstagandet att man inte skall ha fackliga organisationer. Dessa behövs sannerligen i det svenska samhället och medverkar i hög grad till stubilitet.

Jag vill vidare fråga Anna-Greta Leijon: Anser Anna-Greta Leijon atl det är tillfredsställande att baru knappt 1 000 ungdomar uv de 40 000 i ungdomslag har kommit till den enskildu sektorn? Nog niåste väl Anna-Greta Leijon medge alt det är inom den enskilda sektorn som dessa ungdomar kan få långsiktiga och reguljära jobb?

Slutligen ställer Anna-Greta Leijon frågan vad som är riktiga jobb och
52                           använder debatlekniken alt ta exempel från de handikappades område. Jag

vill fråga Annu-Gretu Leijon rukl på suk: När hur vi unvånt oss uv uttrycket      Nr  109
"rikligu jobb" när det gällt hundikappude eller undru som hur urbete på ell      Torsd-inen den
företug med lönebidrug? Del skulle jug mycket gärnu vilju velu.    ''8 nTirs"l9S5

AnL 47 KARIN ANDERSSON (c) replik: Arbet.smarkiiad.s-

Fru talman! Det var ell ödesmallut tul som urbetsniurknudsministern höll. noliiiken Hon nämnde ullt elände som skulle kunnu lunkas händu vid ett eventuellt regeringsskifte. Det liknude snurare ell vultul än ett sukligt inlägg i en arbetsmarknadspolitisk debatt. Jug skull bura bemötu två suker. Ungdoms-frågornu kommer, som jag sude i mitt inledningsanförande, Arne Frunsson att ta upp.

Det gäller först reservulionen om egenuvgiflernu till urbetslöshetskussornu. Vårt förslug betruktades uv urbelsmurknudsminislern såsom en oerhöri stark urholkning uv hela dettu system. Vi kan dock inte lycku ult det ur frågu om någon enorm förändring. Del innebär en höjning uv egenuvgiflernu med 25 kr. i månaden. Vi betruktur inte detlu som någon enorm försämring. Del kan vuru rimligt utt de som hur ett urbete i något större utsträckning är med och finunsierar försäkringen för dem som har drubbuts uv arbetslöshet. Det innebär också ett återställande av den procentandel som hur gällt tidigare.

Anna-Greta Leijon ironiserade litet över vår reservution om en uppdatering av den tidigure utredningen om en allmän urbetslöshetsförsäkring. Hon sade att vi hude dettu med i vår regeringsförkluring 1976. Men då behövdes inte någon utredning. Självklart hade en utredning behövts också då, men vid den tidpunkten hade vi resurser alt göra det själva. Vi hude ju tillgång till regeringskansliet. Eftersom det tydligen möter så stort motstånd, är det kanske en viktigare fråga än jag ville påskina i mitt förru inlägg. Jug tycker utt det finns all unledning för oss all stå kvur vid vår ståndpunkt.

AnL 48 ELVER JONSSON (fp) replik:

Fru talman! Arbetsmurknadsministern sude ult man nu håller på att vända den negativa utveckling som inleddes under den borgerliga regeringstiden. Eftersom folkpartiet då i stor utsträckning hade unsvarel för arbelsmurk-nadspolitiken, känner jag mig i högsta grad apostroferud. Del är emellertid fel utt påstå ult situutionen skulle vara bättre nu än under den förra mandatperioden. I mina inlägg har jug påvisat att arbetslösheten under sociuldemokruliskt styre är högre än den var då. Framför ullt slår i dug en mycket större grupp utanför den ordinarie arbetsmarknaden, nämligen 100 000 fler människor. Anna-Greta Leijon påstår atl man håller på atl rätta till förhållandena. Med förlov sagt, fru talmun, känns den urgumenteringen ganska jobbig atl rent pedagogiskt klara ut.

Jag hade väntat mig att arbetsmarknadsministern skulle sägu någonting om min kritik av den njugghet som den socialdemokratiska regeringen har visut mot de handikappade. Det särskilda lönebidraget är slut och del vill man inte vara med om att öka. Regeringen har lurat riksdagen på ett begärt reformerut stöd lill de handikappade för att ge dem hundikappanpassade bilar. Jag vill

att arbetsmarknadsministern hälsur socialministern att det år angeläget att      53

ompröva detta ärende.

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

Arbetsmarknadspolitiken, m.m.

I mitt första inlägg ställde jag en fråga, och jag vill upprepa den: Anser regeringen och socialdemokraterna att man har lyckats i sin uppgift att komma lill rätta med arbetslösheten? Om svaret är ja, får del slå som det har blivit uttalat. Men om svuret är nej, vilku initiativ tänker regeringen då ta för att komma till rätta med det svåra dilemmat att trots en högkonjunktur ändå ha en hög arbetslöshet?

När det gäller ungdomslönerna sade arbetsmurknudsminislern utt vi förespråkar lönefrysning och påtryckningar samt kallhamrat uppträdande. Att tala om påtryckningar är litet djärvt från en regeringsföreträdare med tanke på vad finansministern hur haft för sig i den pågående avtalsrörelsen. Socialdemokraterna har väl ändå varit med om en lönefrysning för dem som deltar i ungdomslag genom atl i princip inte medge mer än halvtid. Det skedde naturiigtvis inte därför att man tyckte att halvtidsarbete var bättre utan därföratt pengarna inle räckte längre.

Sedan är det intressant att se att arbetsmarknadsministern jämför med högerregimer i England och USA när hon skall bevisa sin egen regerings förträfflighet. Om hon hude gjort jämförelsen med den lid då folkpuriiel skötte arbetsmarknadspolifiken, hade det inle varit lika enkelt att briljera över att situationen skulle vara bra.

Min fråga kvarstår: Är arbetsmarknadsministern och regeringen nöjda med att vi i dag har 100 000 fler människor utanför den ordinarie arbetsmarknaden än vi hade i februari för fem år sedan?

54

AnL 49 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk) replik:

Fru talman! Arbetsmarknadsministerns inlägg var ett enda långt angrepp på moderata samlingspartiet. För mig förefaller det väldigt tacksamt att ha moderata samlingspartiet att ägna debatterna åt. Det ingår tydligen i den valstrategiska målsättningen att moderaterna och socialdemokraterna skall gå som ett slags parhästar, där den enas extrema högervridning utgör den nödvändiga förutsättningen för den andras högervridning.

I sin iver att angripa moderaterna har arbetsmarknadsministern glömt att beröra den egna politiken. Jag tänker ägna mig åt socialdemokraternas politik, för den har inte blivit mera smaklig av att moderaterna gått ännu längre åt höger. Den socialdemokratiska politiken har inte blivit radikalare för att moderaterna blivit extremt konservativa.

Ett inslag i regeringens arbetsmarknadspolitik är atl man predikar återhållsamhet i fråga om lönerna. Regeringen hargått in i avtalsrörelsen och fastslagit att det samhälleliga utrymmet för lönehöjningar är 5 %. Samtidigt kan vi konstatera att 50 av de största bolagen i Sverige har gjort vinster som uppgår till mellan 50 och 75 miljarder kronor, vilket innebär en ökning med hela 13 miljarder. De sexton största bolagen har ökat sina vinster från 19 151 000 000 till 28 485 000 000 kr.

Det återstår för arbetsmarknadsministern att svara på mina frågor: När kommer det en period med utrymme för reallöneökningar? Det är ju en förutsättning för att öka köpkraften och efterfrågan på den inhemska marknaden och därmed för att öka sysselsättningen. Och hur myckel måste

vinsterna öka för ull regeringen skull unse ult lönlugurnu efter åttu års reullönesänkning är berättigude till en kruftig lönehöjning?

AnL 50 Arbetsmurknudsminister ANNA-GRETA LEIJON:

Fru tulmun! Jug hude väntut mig utt moderuternu skulle reugeru mot utt jag kritiserade dem. Däremot är jag litet förvånud över utt Alexunder Chrisopoulos gör det så sturkt.

Om folk bura hude att välja niellun å ena sidun den murknudskupilulism som moderuternu står för och å andra sidun den slutskupitulism som Alexunder Chrisopoulos pläderude för i sitt förstu inlägg, tror jug ult medborgarna skulle välju den moderutu modellen. Därför tänker jug, vud vpk än säger, lillåtu mig ult också i fortsättningen kritiseru moderuternu.

Visst har vinsterna ökat under de socialdeniokratisku regeringsåren. Men vi hude faktiskt en utveckling i det svensku sumhällel under de sex borgerligu åren där spekulution och snubbu klipp alltmer blev det som del lönade sig utt satsa på. Vi har vänt utvecklingen och gjort vad som vur helt nödvändigt, nämligen att se till all del åter lönade sig att sutsu på det som kan ge oss jobb, att satsa på utbyggnad av den svenska industrin. Detta medför utt också vinsterna har ökat. Skulle vi fortsatt den väg som de borgerliga slog in på, då hade vi inte kunnat vända utvecklingen i den svensku industrin till alt bli en uppgång av lediga platser oCh antulet jobb. Då hude den kräftgång fortsatt som varje år guv oss tiotusentals färre industrisysselsatta.

Ja, Elver Jonsson, visst har vi problem på den svenska arbetsmarknaden. Jag har inte förnekat och kommer inte utt förneku del. Just därför är en fortsatt stark arbetsmarknadspolitik så nödvändig.

Men om Elver Jonsson sågarna vill tala om vad som hände under de år som folkpartiet hade ansvaret för arbetsmarknadspolitiken, så niåste han ju i sanningens namn också konstatera att det var då som vi hade den rekordsnabba ökningen av arbetslösheten, och det var då som vi för första gången på flera decennier fick en minskning uv sysselsättningen.

Elver Jonsson ställde ett par frågor, bl.a. om insatserna för särskilda lönebidrag för arbetshandikappade. Jag vill påminna om att regeringen för ungefär en månad sedan fattade beslut om att utvidga den verksamheten.

Elver Jonsson ägnar sig mycket åt att försöka så missmod för framtiden.

Som del nu ser ut ger t. ex. länsarbetsnämnderna en mycket positiv bedömning av den fortsatta verksamheten. Så långt man nu kan se i prognosperioderna tror man alt den positiva utvecklingen på arbetsmarknaden kommer atl fortsätta.

Industrin själv har också framtidstro. De prognoser som gjordes för industriinvesteringarna i början på året håller nu på att justeras upp.

Jag tycker inte att det finns anledning att så något missmod. Däremot finns det anledning för oss att fortsätta att bekämpa arbetslösheten.

Till Karin Andersson vill jag säga att poängen med min lilla påminnelse om vad som stod i regeringsförklaringen från 1976 var att man då lovade att redan under sin första hösttermin införa en allmän arbelslöshelsförsåkring. Det gjordes också en offentlig utredning, som sedan hamnade i en byrålåda.

Nr  109

Torsdagen den 28 mars 1985

A rbetsmarknads-politiken, m. m.

55

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

A rbelsinarknads-politiken, in. in.

Alf Wennerfors säger atl han inle vill höru jämförelser med de låga lönerna i USA eller situationen i Storbritannien. Men Alf Wennerfors driver ju hårt kravet på att vi skall föra en politik som i väldigt mycket liknar den man har i dessa länder. Ungdomslönerna skall frysas och minskas, säger man, och då tror man sig med ett trollslag lätta problemen med arbetslösheten bland de unga. Men vi kan ju konstatera att i länder där man har prövat den modell moderaterna nu förespråkar finns en långtidsarbetslöshet som är enorm. Där har man hos de unga sätt en misstro mot samhället och en pessimism inför deras framtida utsikter. Den vill vi inte ha i det svenska samhället.

Det är faktiskt så atl på område efter område inom arbetsmarknadspolitiken för moderaterna i dug en långt mer reaktionär politik än man har gjort tidigare.

Om Alf Wennerfors sedan från talarstolen inte riktigt vill stå för del, kan man ju alltid hoppus att det också skall lolkus så att han i själva verket har en annan inställning. Men då får han klart redovisa det.

Moderaternas politik, som redovisas i de reservationer som avgivits lill det här utskottsbetänkundel, skulle kraftigt öka arbetslösheten i Sverige.

56

AnL 51 ALF WENNERFORS (m) replik:

Fru talman! Jag skulle ha sugt alt jag inle vill höra om de låga lönerna i USA. Så har jag faktiskt inte sagt. Jag är medveten om vad som sker utanför vårt lunds gränser, bäde i USA och på andru håll. Men jag menar alt i en arbelsmarknudspolitisk debatt i Sveriges riksdag, där vi ändå bygger våra antaganden och våra förslag på helt andra förhållanden, skall vi kanske inle dra upp för många exempel från andra håll.

Tidigare i dag har jug berört ungdomsarbetslösheten ganska ingående, och inte minst frågan om ungdomslönerna. Det är klart att Anna-Greta Leijon vill dra ut det ullru värsta av delta och måla fula gubbar på väggen. Vi menar utt det här ändå borde kunna prövas i små, försiktiga steg, och vi är helt övertygade om atl del skulle skapa lättnader när det gäller att rekrytera ungdom på arbetsmarknaden,

Anna-Greta Leijon medger nu atl den totula arbetslösheten har ökat, och så år del väl oavsett hur man räknur. Men hon skyller då på de sex borgerliga åren. Låt mig få påminna Anna-Greta Leijon om att ni i valrörelsen 1982 faktiskt lovade alt bara vi röstade på er, så skulle ni snabbt komma till råtta med arbetslösheten. Den skulle snabbt minskas, baru ni fick regeringsansvaret.

Då vill jag fråga: Skall ni nu gå ut igen, i den pågående valrörelsen och ända fram till den 15 september, och dela ul sådana här löften när det gäller arbetslösheten? Jag kan tänka mig att många människor som har insikt i det här problemet inte känner särskilt stort förtroende för den typ av löften som ni går ut med. Medge i stället att ni har misslyckats! Ni måste förändra politiken radikalt. Vi har från del borgerliga blocket i ulskottel lagt fram förslag om vilka utgångspunkter man skall ha när det gäller den ekonomiska politiken, och även när det gäller delar av arbetsmarknadspolitiken.

AnL 52 KARIN ANDERSSON (c) replik:

Fru talman! Mun hinner så litet på den tid man har till förfogande för en replik, och jag vill därför fortsätta det resonemang jag förde i min tidigare replik.

Arbetsmarknadsministern talade om det förbättrade arbetsmarknadsläget - färre arbetslösa osv, - och nämnde också att del var färre långtidsarbetslösa. Jag har siffrorna framför mig, och jag har mycket svårt för att se vad förbättringen skulle kunna bestå av. Det var 15 000 långtidsarbetslösa år 1980, 20 000 år 1981, 30 000 år 1982, 38 000 år 1983 och 38 000 år 1984, Jag vet alltså inte vad minskningen består av under den senaste mandatperioden. Man skall vara litet försiktig med att slänga omkring sig påståenden, när det finns siffror som kan bevisa motsatsen:

Sedan säger arbetsmarknadsministern att debatten sår ut missmod inför framliden, när lägel nu håller på att vända. Jag tror inte att man har den avsikten från något håll. Tvärtom tror jag att om man verkligen väljer en arbetslinje, så finns det alla förutsättningar för att vända utvecklingen. Men det skall då vara en arbetslinje som går utöver vad regeringen tydligen menar med arbetslinje - nämligen att man väljer inom de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna på det sättet atl man försöker minska kontantstödet. Vad vi menar med en arbetslinje är att vi stimulerar näringslivet, så atl man där kan ge varaktiga jobb. Det kan verkligen betraktas som en arbetslinje i sysselsättningspolitiken totalt, och det har varit vår linje i hela det här betänkandet.

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

A rbetsmarknads-poUtiken, in. m.

AnL 53 ELVER JONSSON (fp) replik:

Fru talman! Med anledning av min fråga om regeringen anser atl.man lyckats med sin arbetsmarknadspolitik medger äntligen arbetsmarknadsministern att de; är svårigheter. Del är klädsamt att man kommit så långt i självbekännelse. Men så upprepas slagordet: Vi har ändå vänt på utvecklingen. Men när man försöker bevisa vad man vänt på ärdet inte så mycket man kan komma med. När det gäller rekordarbelslöshet lyckades vi inle komma upp i de höga tal som socialdemokraterna nått under den här mandatperioden, och det gäller både i procent och i absoluta tal!

Den socialdemokratiska regeringen har under denna period satt arbetslöshetsrekord, Detta är ett obestridligt faktum. Det uppfattar jag inte som atl vända på utvecklingen, för att vända på utvecklingen borde vura någonting positivt.

Arbetsmarknadsministern sade för övrigt i sitt tidigare inlägg att regeringen anser att man skall hävda arbetslinjen. På den punkten är vi så rörande överens att vi kanske inte behöver debattera det så mycket. Arbetsmarknadsministern säger alt man inte vill ha kontanllinjen. Men det bekymmersamma är ju att det just nu är kontanllinjen som ökar. Den har nästan fördubblats i jämförelse med tiden för fyra fem år sedan - nästan 30 % mol tidigare 15-20 %. Det är illavarslande.

Även om jag inte är något starkt kronvittne i en skiljedom, är det intressant att se vad LO-tidningen skriver. Visseriigen har man där andra beräknings-

57

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

A rbetsmarknads-politiken, m. m.

grunder, och det tal som redovisas vill jag inle heller accepteru. Men mun skriver i alla fall så här:

"I dag är det i runda tal 500 000 personer som befinner sig utanför den ordinarie arbetsmarknaden eller som kan och vill arbeta mer än de får.

Det är oerhört många och fortfarande fler ån det var vid regeringsskiftet 1982:" Sedan tillägger man:

"Under det andra halvåret 1984 ökade den öppna sysselsättningen

men fortfarande är det färre än vid årsskiftet 1980-81."

På LO-håll är man bekymrad och betydligt mera ängslig än vad den socialdemokratiska regeringen är. Det menar jag att det finns anledning att vara.

Tittar man på februarisifforna - det år de senaste vi har för 1985 - och jämför med februarisiffrorna 1980, finner man att det nu är 100 000 människor fler som är utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Det är ett obestridligt faktum. Är del, bästa arbetsmarknadsministern, att vända på utvecklingen? Ja kanske, men då vill jag, fru tulman, säga att det är atl vända den åt fel håll!

58

AnL 54 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk) replik:

Fru talman! Arbetsmarknadsministerns påstående om statskapitalistiskf innehåll i mitt inlägg tänker jag inle beröra dels därför alt det inte är med sanningen överensstämmande, dels därför att det inte tillför vare sig något nytt eller något konstruktivt till debatten. Däremot är jag fortfarande intresserad av att få svar på de frågor som jag ställde förut.

Av arbetsmarknadsministerns inlägg framgick all vinsterna är nödvändiga. Det framgick också att arbetarrörelsen i Sverige under oöverskådlig tid måste förvänta sig reallönesänkningar och atl det inte finns någon gräns för vinsternas ökning som skall garantera reallönehöjningar för de svenska arbetarna.

Det finns ytterligare en fråga som jag gärna vill ställa till arbetsmarknadsministern och som är av vital betydelse. Huvudinriktningen i regeringens ekonomiska politik är att stimulera framför allt exportindustrin, så att den kan återvinna de förlorade marknadsandelarna, framgångsrikt hävda sig på den internationella marknaden samt öka sina vinster och på så sätt skapa investeringar i Sverige. De frågor som arbetsmarknadsministern måste svara på är följande: Från vem skall vi ta de här marknadsandelarna? Vilket av våra konkurrentländer skall vidkännas minskade marknadsandelar? Vilken arbetarklass i världen skall vidkännas ökad arbetslöshet på grund av våra ansträngningar? Är det de franska bilarbetarna som arbetsmarknadsministern i första hand har tänkt sig skall bli arbetslösa? Eller är det de italienska bilarbetarna som skall bli arbetslösa i stället för oss? Är den här uppslutningen bakom den svenska marknadsexpansionismen den tredje väg som arbetsmarknadsministern föredrar? Vilken skillnad finns det mellan den vägen och den öppna kapitalismen?

Detta är frågor som är av vital betydelse för arbetarrörelsen i Sverige. Arbetsmarknadsministern borde svara på dem, därför att de gäller saker som

arbetarklassen i Sverige preparerats att acceptera genom kvalitetscirklar och attitydförändring.

AnL 55 Arbetsmarknadsminister ANNA-GRETA LEIJON:

Fru talman! Alf Wennerfors säger att han inte vill diskutera förhållandena i andra länder, eftersom det här i Sverige råder helt andra förhållanden. Ja, tack och lov för det! Det är de förhållandena som vi vill ha kvar, men det är de förhållandena som moderaterna om deras politik genomfördes skulle rasera. Det förvånar mig att Alf Wennerfors inte förstår detta - eller han kanske inte vill förstå det.

Vi är rädda om den svenska modellen, därför att vi vet att den har gett oss enorma tillgångar. Därför vill vi inte förstöra den på det sätt som moderaterna nu är på väg att göra.

Karin Andersson tog upp långtidsarbetslösheten. Som jag sade tidigare här och som jag har sagt många gånger förut, så har uppgången i långtidsarbetslöshet oroat mig väldigt mycket. Vi har riktat in en mycket stor del av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna just på all bekämpa långtidsarbetslösheten. Rekryteringsstödet, som infördes den 1 januari 1984, hade från början den utformningen att det skulle dels avse arbetslösa ungdomar, dels långtidsarbetslösa. Från årsskiftet har vi lagt om regelsystemet, så att rekryteringsstödet till 80 % skall gälla de långtidsarbetslösa, och vi har infört ett rekryteringsstöd på den kommunala och landstingskommunala sidan, speciellt riktat till de långtidsarbetslösa.

Också andra åtgärder, t. ex. rätten att om man är utförsäkringshotad få ett beredskapsarbete, har inneburit att vi har satt karnpen mot långtidsarbetslösheten i främsta rummet.

I december månad gav jag arbetsmarknadsstyrelsen i uppdrag att komma in med en redovisning av hur långtidsarbetslösheten ser ul - vilka grupper som är långtidsarbetslösa - och en redovisning av de åtgärder' som har vidtagits samt eventuella förslag till ändringar. Jag har alldeles i dagarna fått den här redovisningen och har inte kunnat sätta mig närmare in i den. Av den framgår dock att vi vid årsskiftet hade 45 000 långtidsarbetslösa. 25 000 av dem var över 55 år. Arbetsmarknadsstyrelsen redovisar också att av de äldre långtidsarbetslösa var det många som hade ett relativt litet arbetsutbud. De deltidarbetssökande är klart överrepresenterade bland de långtidsarbetslösa. Många av de långtidsarbetslösa betraktar sig nog i själva verket, innerst inne, inte som arbetslösa utan som pensionerade. En del av dem som är långtidsarbetslösa är det av mer formella skäl, kan man säga - därför att socialförsäkringssystemet kräver det.

Detta betyder bl.a. att vi måste fundera över hur vi i framtiden skall utforma de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna så att vi kan hjälpa de långtidsarbetslösa som söker ett deltidsarbete och de långfidsarbetslösa som har ett deltidsarbete som de vill fylla ut.

När det gäller ungdomarna föreslår vi nu insatser för de ungdomar som har varit länge i ungdomslagen - att vi följer upp dem med ett individuellt program, för att de lättare skall kunna komma ul på den ordinarie arbetsmarknaden.

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

Arbetsmarknadspolitiken, m.m.

59

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

A rbetsmarknads-politiken, m. m.

Vi vet alt en del ungdomar har varit länge - alltför länge, kan mun sägu - i ungdomslagen. Frågan är vad det är för ungdomar. Det vet vi kunske inle riktigt, men något som hänt under senare tid på den svensku urbelsmurknuden är att antalet dolt arbetslösa har minskat kruftigt. Dolt urbetslösu är de som inte tror sig om att fä något jobb på sin ort och därför inle ens söker arbete, inte ens vänder sig till arbetsförmedlingen. Vi hur inte haft så få dolt arbetslösa som nu sedan 1960-talet. Och det tydligaste är utt den doldu arbetslösheten har sjunkit framför allt i ungdomsgrupperna.

Det är troligen så att de av så många förtalade ungdomslagen faktiskt inneburit alt vi har nått ul till ungdomar som förut flöt omkring i samhället, som inte var i skolor, inte hade något vanligt jobb och inte vur urbetssökunde, ungdomar som förmodligen bodde hemma hos sina föräldrar och gick och drev en stor del av tiden. Hos de ungdomarna hur vi skupul ett ökut förtroende för samhället. Det tillhör den positiva bilden uv urbelsniarknaden.

Jag sade förut att utvecklingen på arbetsmarknaden går i rätt riktning. Det må vara mig tillåtet att säga det, samtidigt som jug konstulerar att vi inte är till freds med den arbetslöshetssituation som vi har i dag - jug hur uldrig sagt att vi skulle vara det. Men vi måste kunna notera atl vår politik är på rätt väg.

Vi har färre arbetslösa och färre långtidsarbetslösa. Karin Andersson skakar på huvudet, men om hon jämför siffrorna med siffrorna från förra året är det faktiskt 6 000 färre längtidsarbetslösa i februuri i år än i februuri förru året. Vi har också färre dolt arbetslösa. Det åren minskning från februari till februari med 22 000. Vi har vidare fler sysselsatta. Och vi hur också färre i olika arbetsmarknadspolitiska åigärder.

Det är skillnad nu jämfört med den valrörelse som vi hade 1982. Då var bilden, som ni försöker glömma, en mycket snabbt stigande arbetslöshet och en sjunkande sysselsättning. Men det gäller för oss alt nu inte slå oss till ro och säga: Nu är alla problem avklarade-för det är de inte. Vi har fortfurunde många problem på den svenska arbetsmarknaden. Det finns många människor vars arbetsvilja vi inte tar till vara.

Det är just dä som faran med den moderata politiken är så stor. Jag förstår inte hur Elver Jonsson och andra mittenparlister kan kombinera den oro som de säger sig ha för utvecklingen med att stödja reservationer och molionsförslag som läggs fram av moderaterna och som skulle innebära en väsentlig nedrustning av den svenska arbetsmarknadspolitiken, med ökud arbetslöshet som oundviklig följd.

Förste vice talmannen anmälde att Alf Wennerfors, Karin Andersson och Alexander Chrisopoulos anhållit att till protokollet få antecknat att de inle ägde rätt till ytterligare repliker.

60

AnL 56 ARNE FRANSSON (c):

Fru talman! Sedan början av 1970-talet har del framstått allt klarare att ungdomens väg från utbildning till arbete blivit mer och mer komplicerad. Därför är dagens höga arbetslöshet bland ungdomar bara delvis ett resultat

av den starka konjunkturnedgången under 1980-talets första år. Snarare är den en fortsättning på en trendmässig utveckling. Ungdomsarbetslösheten hur successivt ökat. Detta tyder på att de generella ekonomisk-politiska åtgärderna behöver kompletteras med särskilda insatser. Yrkesutbildningen har inte tillräckligt tagit hänsyn till stora ungdomsgruppers behov och till arbetsmarknadens och näringslivels förutsättningar. Bl. a. borde en mer omfattande lärlingsutbildning ha förekommit. Under senare år, efter initiativ från mittenregeringen, har en viss förbättring skett.

Lönekostnaderna för oerfaren, kanske otillräckligt utbildad, arbetskraft står inte alltid i rimlig proportion till arbetsinsatsen. Möjligheterna att få ungdomslön eller introduktionslön har varit otillräckliga, vilket inneburit alt tröskeln till arbetslivet för många blivit orimligt hög. Det är detta synsätt som ligger bakom reservationerna nr 12 och 14. Vi har samtidigt sagt atl det ankommer på arbetsmarknadens parter att träffa avtal, men vi tror ändå att det är viktigt att regeringen tar initiativ som leder till att skillnaden mellan ungdomslöner och löner för yrkesutbildad arbetskraft ökar. Vi tror att en sådan åtgärd som ledde till detta skulle vara positiv för ungdomarna.

Arbetsmarknadsministern var kritisk mot uttalandet att riksdag och regering på detta sätt skulle lägga sig i uppgifter som normalt sett handläggs av parterna på arbetsmarknaden. Jag tycker att arbetsmarknadsministern skall vara litet försiktig med sådan kritik, med tanke på vad företrädare för regeringen har sagt under den nu pågående avtalsrörelsen.

Centern pekade under 1982 i motioner på nödvändigheten av att samhället har ell övergripande ansvar för ungdomars utbildning, praktik och arbete upp lill 20 års ålder. Bakgrunden till motionen var att vi såg del som angeläget alt arbetslinjen hävdas före kontanllinjen. När sedan regeringens förslag om ungdomslag kom på riksdagens bord hösten 1983, var vi beredda att ställa oss bakom förslaget, med de justeringar som arbetsmarknadsutskottet gjorde i förhållande till regeringens förslag, I det korta perspektivet accepterade vi förslaget men utgick ifrån att förändringar av ungdomslagen skulle ske när erfarenhet erhållits.

Med de klara riktlinjer som riksdagen då gav regeringen förväntade vi oss konkreta framåtsyftande förslag i budgetpropositionen. Vi är därför besvikna över att regeringen inte har presenterat förslag som skulle ge ungdomarna möjligheter att erhålla heltidsarbete inom ungdomslagens ram, alt i ökad utsträckning få arbete på den privata sektorn osv.

Vi räknade med alt regeringen skulle tillmötesgå våra önskemål, men så har inte skett. Vid närmare studium av budgetpropositionen kan man bara konstalera att arbetsmarknadsministern inte tycks ha någon direkt ambition atl göra förändringar i enlighet med riksdagens intentioner. Arbetsmarknadsministern konstaterar å ena sidan att utnyttjandet av platser på den privata sektorn inte står i överensstämmelse med riksdagens uttalande, och det vill också jag understryka, Å andra sidan säger arbetsmarknadsministern att det kan vara svårt att bryta det nuvarande planeringsmönstret och tillägger att: "frågan är om det är önskvärt alt göra det". Det innebär i klartext, som vi ser det, att arbetsmarknadsministern tycker alt det är bra

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

Arbetsmarknadspolitiken, m. m.

61

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

Arbetsmarknadspolitiken, m. m.

62

som del är. Alltså tycker den socialdemokratiska regeringen att det är riktigt att enbart satsa på den offentliga sektorn, trots vetskapen om att antalet nya platser för ungdomar framöver inom denna sektor kommer att bli mycket begränsat.

Centern har en annan uppfattning, och därför har vi följdriktigt ånyo lagt fram våra konkreta förslag om hur vi vill ha ungdomslagen utformad. Vi föreslår atl ungdomarna erhåller heltidsarbete. Halvtidsarbete skall enbart kunna förekomma av utbildningsskäl eller av sociala skäl. Lönen skall för alla platser vara' 20 kr./tim. för 18-19-åringar. Enligt vår mening bör en målsättning vara att hälften av alla ungdomar ges arbete i den privata sektorn. Man gör ungdomarna den bästa tjänsten om man i ungdomslag eller liknande låter dem möta en arbetsmarknad som så långt som möjligt anknyter till arbetsmarknaden i stort. Ungdomarna erhåller en ersättning om 160 kr. per dag, varav arbetsgivaren skulle svara för 20 kr. samt lönebikost-nader. Vi har ställt detta i relation till de 16-17-åringar som har ungdomsplatser ute i den privata sektorn.

Utvecklingen under 1980-talet visar att det främst är inom näringslivet som det har gått att finna mer långsiktiga lösningar på sysselsättningsproblemen för ungdomarna. Mellan 1979 och 1984 minskade antalet ungdomar med reguljära anställningar inom den offentliga sektorn med närmare 50 000 personer, medan antalet ungdomar inom näringslivet har varit ungefär oförändrat under denna period. Därför är det angeläget och nödvändigt att ungdomarna bereds möjlighet att erhålla arbete i ungdomslag också i näringslivet. Verkligheten bekräftar hur riktiga våra förslag är.

Genom ungdomslagen har de arbetsmarknadspolitiska insatserna i hög grad styrts till den statliga och kommunala sektorn. I arbetsmarknadsstyrelsens utredning om långtidsarbetslösheten och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna sägs bl.a. att "inriktningen mot den statliga och kommunala sektorn är en inriktning som kan ifrågasättas". Vi ställer helhjärtat upp bakom detta synsätt, och jag hoppas - för ungdomarnas skull - att arbetsmarknadsministern i kompletteringspropositionen är beredd atl föreslå förändringar i den här riktningen. Det är bra att vi erhåller rekryteringsstöd för placering av bl. a. ungdomar i näringslivet. Jag tror atl det är oerhört angeläget och viktigt att vi även framöver får satsa på just rekryteringsstöd. Men det räcker inte. Låt oss öppna möjligheten att även placera ungdomar i ungdomslag på den privata sektorn - arbetsgivaren skulle då betala en viss ersättning.

Centern motsatte sig riksdagsbeslutet i höstas om att ett särskilt rekryteringsstöd till kommunerna skulle utgå i de fall då långtidsarbetslösa fick varaktiga jobb. Denna möjlighet har utnyttjats i mycket liten omfattning. Därför har vi fortfarande den uppfattning som vi redovisade vid detta tillfälle, och vi har i reservation 61 framfört våra synpunkter. Det är bättre alt satsa dessa medel på ökade aktiviteter inom den privata sektorn.

Centern vidhåller också sitt tidigare krav på en förstärkning av det nuvarande rekryteringsstödet till näringslivet, och att det skall vara möjligt att efter särskild prövning också förlänga del med ytterligare sex månader. Vi

ser det som ett värdefullt komplement till de insatser som utnyttjas i dag.

Arbetsmarknadsministern sade i sitt huvudanförande att utvecklingen går i positiv riktning när det gäller atl minska antalet långtidsarbelslösa. Det kan tänkas att någon liten minskning har skett under den senaste månaden. Men om man studerar statistiken, som Karin Andersson tidigare redogjorde för, kan man bara konstatera att antalet långtidsarbetslösa, dvs. människor som har varit arbetslösa minst 27 veckor, sedan mitten av 1970-talet har ökat från 17 000-18 000 fill det dubbla. Enligt den siffra som anges i den AMS-utredning som arbetsmarknadsministern har fått uppgick det redovisade antalet till 38 000,

Det är en mycket allvarlig utveckling all allt fler människor tvingas gå arbetslösa under längre och längre tider trots atl vi befinner oss i en högkonjunktur. Jag kan mycket väl förstå att arbetsmarknadsministern är bekymrad över denna utveckling. Del gäller verkligen att man tar till krafttag - atl man från samhällets sida medverkar med olika stöd för att få ut dessa människor på den ordinarie arbetsmarknaden. Jag tror att det är den enda framkomliga vägen, om vi skall lyckas bekämpa arbetslösheten för de långtidsarbetslösa som utan tvekan är de som har det besvärligast i dag.

Erik Johansson sade i sin sista replik att antalet sysselsatta under den socialdemokratiska mandatperioden har ökat med 62 000 personer. Man kan naturligtvis läsa statistik på olika sätt. Men om man studerar den officiella statistiken från AKU-undersökningarna kan man konstatera alt antalet sysselsatta i Sverige i oktober månad 1982, alltså när socialdemokraterna hade återfått regeringsmaklen, var 4 188 000, medan motsvarande siffra för februari månad 1985 var 4 229 000. Jag kan, med mina kunskaper i matematik, inte komma fram lill att detta blir 62 000, ulan det blir 41 000.

Man gör från socialdemokratisk sida ofta gällande att det har skett en mycket kraftig sysselsättningsökning. Att det har skett en viss sysselsättningsökning är helt riktigt, men då skall vi ha i åtanke att vi har haft en högkonjunktur. Jag måste säga atl man skulle ha fört en utomordentligt dålig ekonomisk politik, sysselsättningspolitik och arbetsmarknadspolitik om man inle under en högkonjunktur hade lyckats åstadkomma en viss sysselsättningsökning. Men den skulle självfallet ha legat på en betydligt högre nivå om man hade fört en annan politik.

Med del anförda, fru talman, ber jag att få yrka bifall till samtliga centerreservationer och i övrigt till utskottets hemställan.

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985    ■

A rbetsmarknads-politiken, m. m.

AnL 57 Tredje vice talman KARL ERIK ERIKSSON (fp): Fru talman! Elver Jonsson antydde tidigare att jag skulle säga något om ett par av våra reservationer. För formens skull yrkar jag bifall till reservationerna 58 och 69 redan i inledningen av mitt anförande.

Låt mig anföra ett par tre konkreta detaljexempel på ett område. Pingstförsamlingen i Vilhelmina fick ett byggnadsbidrag på 527 000 kr. Genom det bidraget fick man i gång ett bygge på nära 2 miljoner. Pingstförsamlingen i Alfta fick ett bidrag på 503 000 kr., och fick i gång ett bygge på 2,4 miljoner. Missionsförsamlingen i Ljurhalla i Älvsborgs län har

63

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

A rbetsmarknads-politiken, in. m.

64

fått besked om att man får ett bidrag på 595 000 kr. i byggnadsniedel, och man har fått i gång ett bygge på 3 miljoner.

Detta är tre av väldigt många exempel som visur atl man genom byggnadsbidrag med 20-25 % av den totala byggkostnaden kan skapa byggsysselsättning i bygder där det rått mycket stor byggarbetslöshet. Gemensamt för de här projekten, och även för många undru, är utt nian in i del sisla har fått sväva i ovisshet. Man har frågat sig: Skall vi få bidrag? Skall vi över huvud taget våga bygga? Det är ju en "jättegrej" i en församling i en liten bygd att satsa på ett miljonprojekt och att inte veta om man får byggnadsbidrag. Det är ju avgörande för om det skall skapas byggnadsverksamhet eller inte.

Det som skiljer reservationerna från utskottets skrivning är just det här med planeringstiden, skulle jag vilja säga. År 1983 var del fullständigt orimligt, eftersom man då på förvintern fick besked om atl man kunde börja bygga vintern 1983-1984. År 1984 fick man ändå besked på försommaren, och man vågade sätta i gång på vintern. Jag utgår från alt man i utsköttsmajoriteten innerst inne håller med mig när det gäller den reservation som jag står för i det här belänkandel.

På s. 94 i utskottsbetänkandet säger majoriteten - och det vill jag gärna alt Bo Nilsson, som kommer efter mig på talarlistan och som, antar jag, kommer att säga någonting om majoriletsskrivningen, observerar - ungefär så här: Om det skulle bli aktuellt att längre fram vidta åtgärder kommer vi att överväga att ge regeringen i uppdrag, osv. Man uttrycker sig således väldigt lösligt. Majoriteten borde tänka sig in i det verkliga förhållandel och beakta hur del är i en bygd. Man säger alt om det uppstår behov och om det blir byggarbetslöshet, skall man överväga dessa frågor.

Jag har i dag kollat hur det förhåller sig genom utt ringu till samarbets-nämnden. Jag fick då reda på atl behoven finns. Och när det gäller frågan om byggarbetslösheten kommer den, tyvärr, nog inle att vara löst kommande höst heller.

Det är naturligtvis för mycket begärt att Bo Nilsson och utskottsmajoriteten i övrigt skall rösta för min reservation i det här lägel. Jag hoppas verkligen att jag dock kan få ett besked i den här debatten om huruvida de som står kanslihuset väldigt nära kan framföra ett önskemål från oss alla i arbetsmarknadsutskottet att det måste ges besked i tid.

Det är ju faktiskt så, att man på det här sättet skapar byggnadsverksamhet med hjälp av mycket ringa bidrag från det allmännas sidu. Resten är ideellt insamlade medel.

I fråga om det här byggnadsanslaget finns det också ett mycket betydelsefullt inslag när det gäller bidrag till handikappförbättringar i kyrkor och lokaler som är byggda före 1977. Vi som känner till denna verksamhet litet grand vet att det gäller handikapptoaletter. Vidare gäller det entréer, hissar, m. m. I detta avseende ärdet verkligt stora problem. Trycket är mycket hårt. Enligt uppgifter som jag har fått från samarbetsnämndens kansli i dag har det ordinarie anslaget för nästa år redan intecknats, och det finns ytterligare 80-85 ansökningar liggande.

Med detta byggnadsanslag skulle man lösa två problem: dels löser man problemet med lokaler för ungdomsverksamhet och studieverksamhet och samlingslokaler i många bygder, dels skapar man byggnadsverksamhet i de bygder där arbetslösheten är störst. Jag hoppas verkligen att socialdemokraternas talesman här ger ett löfte om att medverka till att beslut fattas snabbt i dessa frågor.

Så några ord om reservation 69, som gäller anslaget till vapenfria tjänstepliktiga. Folkpartiet och centerpartiet föreslår där en ökning av anslaget, och vad är skälet lill det? Jo, det är självfallet de orimliga väntetiderna för vapenfria värnpliktiga. Att ett ökat anslag skulle bidra lill att förkorta dessa väntetider tror jag atl vi alla är överens om.

Vi har också föreslagit att problemet i stort skall ses över, vilket jag också tror är mycket betydelsefullt. I reservationen från centerpartiet och folkpartiet säger vi: "Det förhållandet att ersättningen lill utbildningsanordnarna efter hand har urholkats på grund av penningvärdesförsämringen bör enligt utskottets mening uppmärksammas."

Jag tror att detta är mycket viktigt. Jag är emellertid rädd för att tankegångarna i utskottets skrivning på s. 106-107 vittnar om att man vill använda de vapenfria värnpliktiga som ett dragspel på arbetsmarknaden, och det motsätter vi oss. Det bör tas upp en diskussion med utbildningsanordnarna - kommuner, luftfartsverket och sjukvårdshuvudmän m. fl. - så att de inte backar ur utan fortsätter att ta hand om de vapenfria även i fortsättningen.

Till sist några ord rent allmänt vid sidan av reservationerna.

De senaste dagarna har jag ringt runt och personligen kontaktat några länsarbetsnämnder för att få så färska och näraliggande siffror och omdömen om arbetsmarknadsläget som möjligt. Om man studerar länssiffror och i vissa län ser på de detaljstudier som har gjorts över arbetsmarknadssituationen finner man ett mönster som överallt ser ut på nästan samma sätt. Det är så att pusselbitarna, de långtidsarbetslösa, inte passar in på de lediga platserna i pusslet. Detta är mycket allvariigt.

Jag har i dag talat med vår duktige länsarbetsdirektör i Karlstad, Runar Ericsson. Han bekräftar just detta och säger att det är ett bekymmer.

Vi har i Värmland varit myckel hårt drabbade när det gäller arbetslöshet och har legat i topp länge. Om vi jämför dagens siffror med föregående års finner vi att det har skett betydande förbättringar. Men om vi går tillbaka till 1982 och 1983 ser vi att vi ligger på samma nivå, trots att vi är inne i en högkonjunktur. Det är alltså samma mönster som redovisas gång på gång när det gäller siffrorna i länet i stort. Jag skall inte upprepa några siffror, utan bara konstatera att det är en allvarlig situation. Det beror naturligtvis till mycket stor del på att man inte kan passa in de arbetslösa där de behövs och där företag nu skriker efter arbetare, tjänstemän och arbetskraft av olika slag.

Jag skulle avslutningsvis vilja säga, att oavsett vilken arbetsmarknadsminister vi får framöver är det en av de största uppgifterna för denne och för arbetsmarknadsmyndigheterna att på sikt försöka tänka igenom problemen mer än vad man har gjort de senaste åren, t. ex. frågan om vilken typ av

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

A rbetsmarknads-politiken, m. m.

65

5 Riksdagens protokoll 1984/85:109-110

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

Arbetsmarknadspolitiken, m. in.

arbetskraft vi kommer alt behövu. Detlu kun mun göru i sumråd med näringslivet.

Som en sanimunfattning vill jag säga. att när jug har tulut med fleru länsurbelsnumnder, tjänstemän och direktörer, har jag fått den ulldeles lydliga bilden uv att vi inte vur tillräckligt rustade för högkonjunkturen - vi har inte den arbetskraft som näringslivet ropar efter i dag. Det är en av de stora frågor som vi gemensamt, oavsett vilket parti vi tillhör, hur summu ansvur för att i samråd med näringslivet planera.

66

AnL 58 BO NILSSON (s):

Fru talman! Jag börjar för säkerhets skull med att yrka bifall till de avsnitt i proposition 100 och till de hemställanpunkter i arbetsmarknadsutskottets betänkande 11 som berör ungdomsfrågor.

När vi i december månad 1983 träffade överenskommelse med de borgerliga partierna om ungdomslagen var bakgrunden bl.a. den att del fanns 10,4 % arbetslösa ungdomar i åldern 16-19 år. Motsvarande siffra för 1975 var bara 5,5%. Ungdomsarbetslösheten hade alltså på kort tid fördubblats. Under våren 1983 var ca 18 000 ungdomar i åldern 18-19 år arbetslösa. Under oktober och november månad samma år, dvs. 1983, låg siffran en bra bit över 20 000.

Vi kan nu se resultatet av del första årets verksamhet med den nya ungdomslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1984. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens statistik har hela 83 260 ungdomar under året påbörjat arbete i ungdomslag. Mer än hälften lämnade ungdomslagen under året och därav fick ca 18 000 arbete på den öppna marknaden.

En annan faktor som också måste med i bilden då del gäller ungdomarnas situation på arbetsmarknaden är den s. k. ungdomspuckeln, dvs. det förhållandel alt de stora årskullarna, födda åren 1964-1967, under 1980-talets första hälft börjat söka utbildning, praktik eller arbele. Det kan konstateras att antalet ungdomar i de aktuella åldrarna under åren 1982,1983 och 1984 var ca 40 000 resp. 60 000 flera än i slutet av 1970-talet.

En annan synpunkt som jag vill ta upp så här i inledningen är den moderata myten om att alla ungdomar får arbete i den offentliga sektorn, med eller mol sin vilja. Faktum är att det är näringslivet som till stor del har upprätthållit sysselsättningen för ungdomarna under den senaste femårsperioden, medan den offentliga sektorn har minskat antalet arbeten för ungdomarna. Delta gäller även när man räknar in de arbetstillfällen som finansieras med arbetsmarknadspolitiska medel.

Om man ser på förhållandel för ungdomar mellan 16 och 24 år, kan man allra försl konstatera att hela två tredjedelar av antalet ungdomar arbetar i näringslivet. Av totalt 624 000 ungdomar fanns 414 000 i näringslivet och 210 000 i statlig eller kommunal tjänst. Sysselsättningen för ungdomar i näringslivet har ökat med 15 000 under tiden 1979-1984, medan antalet arbetstillfällen i den offentliga sektorn under samma tid har minskal med 27 000, fördelat på 10 000 i statlig tjänst och 17 000 i kommunal tjänst.

Ett annat faktum härvidlag är att ca 34 000 ungdomar, eller 67 % av det

totala antalet, kom genom rekryteringsstöd in på arbetsplatser i näringslivet, och en stor majoritet av dem fick fortsatt anställning. Många fler fick arbete genom de vanliga platsförmedlande instanserna.

Detta är några fakta som framför allt moderaterna tycks ha svårt för att fatta eller i varje fall acceptera.

Ett påstående som ständigt återkommer i borgerliga motioner och reservationer är det att ungdomarna har för höga ingångslöner. Det finns dock, enligt min uppfattning, ingenting som tyder på att detta är riktigt. Om man jämför med andra länders statistik, kan man lätt konstatera atl Sverige har en låg ungdomsarbetslöshet. Här är några exempel på detta, tagna ur OECD:s statistik. Spanien har hela 40 % ungdomsarbetslöshet, Italien 33 %, Frankrike och Storbritannien ca 25%, USA över 18% och Finland och Västtyskland mellan 10 och 15 %, medan Sverige och Japan står i särklass med ca 5%. Ni märkte nyss att Alf Wennerfors inte ville höra talas om siffrorna från andra länder, och jag förstår detta, eftersom siffrorna verkligen är komprometterande för moderaterna.

Dessutom kan vi konstatera att en generell försämring av ungdomars löner, av det slag som de borgerliga föreslår, sannolikt bara kommer att innebära att de stora ungdomsgrupper som i dag kommer ut på arbetsmarknaden utan problem får se sin lönesituation relativt försämrad. Detta talar för att man bör hålla fast vid den i Sverige vedertagna principen att löner och anställningsvillkor skall fastställas genom förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden utan inblandning från samhällets sida. Det blir då parternas sak att överväga sådana anordningar som särskilda ingångslöner för ungdomar.

På många avtalsområden finns redan också lönedifferentieringar när hänsyn fill ålder och yrkeserfarenhet bedöms göra detta motiverat.

En intressant fråga vill jag ställa till centerns representant. Centern föreslår nämligen sänkta löner till ca 20 kr. per timme för ungdomar i ungdomslagen men också att ungdomarna skall arbeta åtta timmar per dag. Detta innebär en dagskostnad på ca 160 kr., alltså en betydande ökning av totalkostnaderna. Hur skall centern finansiera denna merkostnad på ett antal miljoner kronor när man samtidigt vill skära ned arbetsmarknadsanslagen över en kam med 10 %?

I årets budgetproposition har förändringar föreslagits på flera punkter i ungdomslagen. Den viktigaste är, enligt min uppfattning, tillägget med jobbsökaraktiviteter. I arbetet i ungdomslagen medför detta att arbetstiden förlängs med i genomsnitt två timmar per vecka. Under de timmarna förutsätts ersättning utgå med belopp som motsvarar utbildningsbidrag till deltagare i arbetsmarknadsutbildning, omräknat till timersättning. Ungdomar som arbetar heltid skall beredas ledighet med bibehållen lön.

Deltagande i jobbsökaraktiviteterna blir obligatoriskt så till vida att ungdomar som inte vill delta i aktiviteterna riskerar att bli avstängda från arbetet i ungdomslag.

Jobbsökaraktiviteterna föreslås också bli kompletterade med ett i lagen inskrivet åläggande för arbetsförmedlingen att upprätta individuella planer

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

A rbetsmarknads-politiken, m.m.

67

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

A rbetsmarknads-politiken, m. m.

68

för ungdomar som varit i ungdomslag under längre lid, varmed skall avses en period av fyra månader.

Låt mig, fru talman, innan jag går in på de reservationer som fogats till ungdomslagsavsnitlel bara notera atl riskerna för inlåsningseffekter, som framför allt moderaterna talar om, bör bli betydligt mindre med de förslag till förändringar som föreslås i proposition 100. Men låt mig också påpeka att inlåsningseffekterna är betydligt allvarligare och värre för de ungdomar som av olika skäl står utanför ungdomslagen. Alf Wennerfors har i dag sagt, att han vill ha en längre anpassningstid för de här ungdomarna än tre veckor. Del innebär naturligtvis en ännu större risk än nu för inlåsning - och då inle i ungdomslag och arbete utan i arbetslöshet. Den här uppfattningen framkom mycket tydligt i samband med ett studiebesök som vi socialdemokrater gjorde i Örebro. Det hade därför varit önskvärt att bl. a. moderaterna hade ägnat större intresse åt detta svåra problem i stället för att ideligen kritisera och nedvärdera den lagstiftning om ungdomslagen som de själva har medverkat till att genomföra.

Så vill jag gå över lill att kommentera några av reservationerna.

Reservation 12 är gemensam för alla de tre borgerliga partierna. Den har därför blivit synnerligen utslätad och allmän, och del beror väl på all de borgerliga senare i reservafionerna skall kunna välja olika vägar för sin polifik. En del av texten har blivit så utslätad att alla politiska partier säkert skulle kunna skriva under. Jag yrkar avslag på reservation 12.

I reservation nr 13 tar Lars-Ove Hagberg upp kravet på en ungdomsgaranti. Detta skulle innebära att de större företagen skulle garantera jobb till ungdomar, och det skulle tyvärr ske i konkurrens med bl. a. äldre arbetstagare och handikappade. Jag tror dessutom inle på idén med att lagstifta fram jobb i näringslivet och yrkar därför avslag på reservation nr 13.

Reservation nr 14 tar upp försämrade ungdomslöner och är gemensam för de borgerliga. Jag vill hänvisa till min inledning om läget i andra industriländer när det gäller ungdomars situation på arbetsmarknaden. Jag tycker dessutom att de borgerliga skulle gå ut och fråga de över en halv miljon ungdomar som redan finns på arbetsmarknaden om de är beredda att sänka sina löner.

Vi socialdemokrater har i den här frågan liksom i många andra förtroende för arbetsmarknadens parter. Med vårt förhandlingssystem ankommer det på dessa att träffa avtal om ungdomslönerna.

I reservation nr 16 tar moderaterna återigen upp förslaget om lönebidrags-finansierad yrkesutbildning. Ett liknande förslag framställdes förra året av moderata samlingspartiet. Det behandlades då av utbildningsutskottet, som avstyrkte förslaget i utbildningsutskottets betänkande 1983/84:19, s. 19-20. Majoriteten i arbetsmarknadsutskottet ifrågasätter om motionärerna och reservanterna för fram några nya fakta och argument av sådant slag att riksdagen nu bör inta en annan ställning. Jag yrkar avslag på reservation nr 16.

I reservation nr 17 behandlas några förslag lill förbättringar av stödet till ungdomsföretagandel. Utskottet är positivt till åtgärder för att stimulera

ungdomars försök att driva egen verksamhet och därmed komma ur en      Nr  109

arbetslöshetssituation.                                                                  —       ,      ,

lorsdaiienden
Under budgetåren 1983/84 och 1984/85 har bl. a. anvisats 27 miljoner till      -.        "moc
                                                                                       '               28 mars 1985

särskilda ungdomsprojekt, däribland slarl av egna företag. 1 ett tidigare

betänkande, AU 1983/84:21, har utskottet utgått ifrån att regeringen utan       ,  ,   ,       ,

" 6      fe Arbetsinarknads-

dröjsmål återkommer till riksdagen i frågor som rör ungdomsföretagande i    .■ .,

de fall där det är aktuellt med nya åtgärder som kräver riksdagsbeslut.

Utskottet vill härmed bekräfta denna meningsyttring. Med anledning av vad

jag här sagt yrkar jag avslag på reservation nr 17.

I reservationerna 18 och 19 tar moderaterna resp. centerpartiet upp ändringar i lagstiftningen om ungdomslagen. Man kan försl notera den oenighet som råder mellan de borgerliga partierna. Här har moderater och centerpartister var sitt yrkande om avslag, medan folkpartiet i stort ger sin anslutning till regeringens förslag.

I moderaternas reservation 18 tas upp två frågor som de anser vara viktiga. Dels menar moderaterna att bara de med behov av sysselsättning i denna form skall få jobb i ungdomslag, dels menar de att inlåsningseffeklerna skall reduceras. Det första kravet kan besvaras enkelt med att det är just det som är meningen med lagen - när andra åtgärder inte är tillräckliga skall ungdomslagen sättas in. Det andra kravet besvaras enklast med alt moderaterna bör bifalla de socialdemokratiska förslagen till ändringar i lagen, så minskar också de eventuella inlåsningseffekterna. Men moderaterna yrkar här avslag på de socialdemokratiska förslagen.

Centerns reservation nr 19 är något underlig. Man ämnar öka kostnaderna för ungdomslagen med 35 %. Arne Fransson har i dag sagt att arbetsgivarna skall betala den del av kostnaden som överstiger 20 kr. per timme. I så fall minskar de 35 procenten något, men kvar står frågan hur centern skall finansiera de ökade kostnaderna för ungdomslag samtidigt som man vill minska anslaget till AMS med hela 10 %. Jag tycker att detta är något inkonsekvent, och det tycker också utskottets majoritet. Jag yrkar avslag på reservationerna 18 och 19.

1 reservation nr 22 riktas kritik mot att antalet platser i ungdomslag inom den enskilda sektorn inte blivit tillräckligt stort. Det bör erinras om alt placering av ungdomar inom den enskilda sektorn tillkom på initiativ av en bred majoritet inom utskottet. Såväl AMS som arbetsmarknadsministern har sedermera instämt i detta förslag. Det kan också noteras att i mitten av november 1984 hade antalet ungdomar placerade i den enskilda sektorn stigit till ca 850, och jag tror mig veta att detta antal har stigit ytterligare sedan dess.

Det är dock enligt vår uppfattning bättre att slussa ul ungdomarna till fasta jobb i den enskilda sektorn än att placera dem i ungdomslag på den sektorn. Jag tror att vi är på rätt väg även i denna fråga.

I reservation 24 tar vpk upp frågan om en ökning av arbetstiden till åtta
timmar samt kravet att ungdomslagen skall syfta lill fasta jobb inom den
offentliga sektorn. Detta är en fråga som har stora ekonomiska konsekvenser
för statskassan. Såvitt jag förstår är det fråga om ytterligare miljardsatsning
ar. Dessutom kan tilläggas att den utslussning som en stor majoritet i              59

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

A rbetsmarknads-politiken, in. rn:

utskottet uttalat sig för skulle försvåras.

I reservationerna 27, 28 och 29 avstyrker de borgeriiga partierna att AMS till arbetsförmedlingarna skall få anställa 150 handledare för alt genomföra jobbsökarkurserna i ungdomslag.

Det får anses som i högsta grad inkonsekvent alt först klaga på utslussning-en av ungdomar och sedan inte ge resurser för att förmedlingen skall kunna öka ansträngningarna då det gäller denna utslussning av ungdomarna.

Ett litet exempel: I Landskrona, min hemkommun, finns för närvarande ca 300 ungdomar i ungdomslag. Man kan naturligtvis inte klara jobbsökarkurserna utan att få extra resurser för detta. Jag yrkar avslag på reservationerna 27, 28 och 29. Då det gäller reservationerna 30, 31 och 32 kan bara konstateras att både moderater och centerpartister vill satsa mindre pengar för att skapa jobb åt våra ungdomar. Det betyder naturligtvis också en ökad arbetslöshet bland 18-19-åringar. Detta bör komma till de ungas kännedom nu inför valet. Också i denna fråga kommer det att bli sämre med en borgerlig regering.

Fru talman! Sammanfattningsvis kan sägas att vårt initiativ till ungdomslagen har givit 83 260 ungdomar jobb i stället för arbetslöshet, att ungdomsarbetslösheten under 1984 minskade till 6 % och att arbetslinjen återigen har visat sig bättre än kontanllinjen.

Nu bygger vi vidare med förbättringar av ungdomslagen, som säkert kommer att bli till nytta för de unga. De jobbsökaraktiviteter som föreslås i proposition 100 kommer säkert att ökautslussningen av 18-19-åringar bl. a. till det enskilda näringslivet och därmed också skapa ökade möjligheter till fasta jobb.

Jag beklagar att de borgerliga är inkonsekvenla genom att först säga sig vilja värna om utslussningen och sedan yrka avslag på de socialdemokratiska förslagen till ökad utslussning. Jag anser alt en redan tidigare bra lag blir bättre med de förslag till förbättringar som kommer atl bli riksdagens beslut i dag.

Fru talman! Jag yrkar härmed avslag på samtliga de reservationer som fogats till arbetsmarknadsutskottels betänkande nr 11 i avsnittet om ungdomslagen.

70

AnL 59 ARNE FRANSSON (c) replik:

Fru talman! Jag vill ställa en direkt fråga till Bo Nilsson: Varför är ni socialdemokrater så negativa till att placera ungdomar i ungdomslag på den privata sektorn? Anser Bo Nilsson att riksdagens intentioner och uttalanden om denna möjlighet har förverkligats av den socialdemokratiska regeringen? Riksdagsbeslutet innebar ju ändå att man skulle stärka den unge på arbetsmarknaden. Avsikten var ju inte alt detta enbart skulle ske inom den offentliga sektorn. Jag är övertygad om atl ungdomarna i ungdomslagen har minst lika stor glädje av att vara verksamma inom den privata sektorn. Jag hävdar med bestämdhet alt riksdagens intentioner i delta avseende inte har uppfyllts. Det skall bli intressant att höra vad Bo Nilsson har att säga om detta.

Jag är också övertygad om atl det finns anledning atl se över ungdomslö-       Nr  109

nerna. Men det är inte fråga om alt försämra de nuvarunde lönerna, utan de -n      , ,

"                                                                                                    lorsdagenden

skall ligga stilla eller ha endast en svag ökning under de närmaste åren -,,, ,„„r-

                                             6          5                                  28 mars 1985 ■
framöver. Det är speciellt svårt för ungdomar att komma in på arbetsmurkna
den i de mindre och medelstora företagen, där mun i första hand väljer      .   ,         ,

,    ,        ,        , ' Arbetsmarknads-

arbetskraft som har erfarenhet och yrkesutbildning. Dar kommer ungdomar-            ,. .,

' " politiken, in. in.

na i kläm. Det tror jag definitivt är negativt för ungdomarna själva.

När det gäller finansieringen av vårt förslug är jag något förvånad över alt Bo Nilsson inte har studerat vår partimotion. Av denna framgår klart och entydigt att arbetsgivaren skall betala en viss ersättning jämte lönebikostna-der. Genom den konstruktion som vi har vall, där det inte skall utgå avtalsenliga löner, blir inte kostnaden densamma. Mina matematiska kunskaper har, som jag sade tidigare, en viss begränsning. Men jag kan inte förslå hur man kan komma fram till att skillnaden blir 35 % med vår uppläggning. Vi skall finansiera detta dels genom att arbetsgivarna betalar en del av kostnaderna, dels genom att utnyttja de medel som riksdagen anslår för rekryteringsstöd och till ungdomslag.

Att vi yrkar avslag på regeringens förslag beträffande jobbsökarkurser i ungdomslag - där vi spar en del pengar i förhållande till regeringens förslag, pengar som vi i stället kan använda för ersättningar till ungdomar - beror på att vi har valt en annan konstruktion. Ungdomarna skall få möjlighet till ett heltidsarbete på ordinarie arbetstid på arbetsmarknaden. Det är vår uppläggning när det gäller att lösa ungdomsproblemen.

AnL 60 Tredje vice talman KARL ERIK ERIKSSON (fp) replik:

Fru talman! Jag ser också med intresse fram emot BoNilssonssvar på Arne Franssons direkta fråga.

Bo Nilsson glömde att svara på den fråga som jag ställde angående byggnadsanslaget till frikyrkolokaler och samlingslokaler. Jag sade all det finns en skrivning i betänkandet som jag tycker är mycket vag - jag angav t. o. m. att det är på s. 94 - och all del är värdefullt alt Bo Nilsson förklarar hur stor kraft man från regeringspartiet kommer att sätta in för att ge besked i god lid.

"Om det skulle bli aktuellt att längre fram vidta åtgärder för atl stimulera sysselsättningen", står det, "kan naturligtvis i likhet med vad som gjordes förra våren och med hänsyn till det medelsbehov som föreligger i fråga om lokaler för trossamfund även extra bidrag till detta ändamål övervägas."

Här samlar man in på ideell väg, Bo Nilsson, 75-80 % av de pengar som behövs för att bygga. Staten kan skjuta till resten, och det kan vara det tillskottet som gör att man över huvud taget startar ett bygge som skapar sysselsättning och tillför bygden ungdomslokaler, sludielokaler och samlingslokaler. Ni som tillhör utskottsmajoriteten kan då inte ens gå med på atl det skall ges besked i god tid.

Det är helt enkelt oanständigt att man på förvintern 1983 får beskedet från.
regeringen att det stora bygge som är så betydelsefullt för bygden, för
församlingen och för ideellt arbetande människor får sättas i gång om någon    yj

Nr 109

Torsdagenden 28 mars 1985

vecka eller någon månad. Är Bo Nilsson som representant för regeringspartiet i den här frågan beredd att ge ett löfte om att regeringen kommer att ge besked i tid?

Arbetsmarknadspolitiken, m.m.

AnL 61 BO NILSSON (s) replik:

Fru talman! Samtliga borgerliga partier har nu tagit upp frågan om att öka antalet ungdomar som sysselsätts inom den privata sektorn. Jag försökte i mitt inledningsanförande att tala om att det kan hända att det finns möjligheter att ytterligare öka det antalet, som ändå uppgick till ca 1 000. Men det här är en komplicerad fråga som det inte går att ge ett enkelt svar på.

Bl. a. har SINOVA konstaterat i sin del av utvärderingen av ungdomslagen att om vi ökar antalet 18-19-åringar inom den enskilda sektorn, kommer det att gå ut över 16-17-åringarna. Det kan väl ändå inte vara meningen med de borgerliga förslagen om att man till varje pris måste få in fler ungdomar i den privata sektorn. Vi är positiva i princip till delta, men vi tycker att det måste råda balans mellan de olika åldersgrupperna. .

När det gäller ungdomslönerna vill jag säga att jag är synnerligen förvånad över de borgerligas sätt att driva frågan. Låt mig ta ett litet exempel. Ulf Adelsohn sade när han avslutade moderatslämman här i november, att det är självklart alt vanliga människor skall kunna leva på sin lön. Nu står företrädare för samma parti här och talar om att frysa eller sänka ungdomslönerna. Det går inte ihop.

Arne Fransson säger att jag inte har studerat centerns partimotion. Jo, det har jag gjort. Det var därför jag sade alt det inte blev 35 % - jag försökte vara ärlig - utan att det blir en lägre procentsats. Men ändå är det inget tvivel om att det kommer att bli ett högre belopp än vad som finns anslaget. Då måste ju centerpartiet kunna anvisa en finansiering av det beloppet, antingen det nu är 20 % eller 15,

Till sist vill jag säga till Karl Erik Eriksson att jag har studerat reservation 58, men självfallet är jag inte beredd att stå här och lämna några löften i det enskilda fallet. Jag tror att det är bra att avstå från att ge löften om man inte vet att man kan stå för dem.

Men jag kan säga rent allmänt att byggarbetslösheten är lägre än på länge. Vi har satsat 250 milj, kr, på atl förstärka byggarbetsmarknaden och också andra åtgärder har satts in för att förbättra situationen på det området.

Jag menar att vi nu får avvakta och se om ytterligare åtgärder behöver sättas in i sammanhanget. Och som jag sade, är jag inte beredd att svara på frågan i det enskilda fallet.

72

AnL 62 ARNE FRANSSON (c) replik:

Fru talman! Jag noterar alt Bo Nilsson i varje fall är positiv till principen att ungdomar i ungdomslag också placeras på den privata sektorn. Om det finns politisk vilja och intresse så finns också möjligheter att placera ungdomar på den privata sektorn. Att det skulle bli någon våldsam konkurrens med 16-17~åringarna tror jag inte. Jag är medveten om att det fanns antydningar om detta i en av de utredningar som har presenterats. Men vad som ändå

måste vara angeläget är att ungdomarna också får möjligheter att komma in på den privata arbetsmarknaden, så att de inte invaggas i tron att man skall kunna få ett jobb på den offentliga sektorn. 97-98 % av de ungdomar som i dag placeras i ungdomslag kommer till den offentliga sektorn. Det måste säkerligen upplevas som negativt frän ungdomarnas sida. Därför vädjar jag till socialdemokraterna att tänka om och i praktisk handling se till atl en avsevärt högre andel än i dag av ungdomarna placeras på den privata sektorn. Det finns nu bara 700-800 ungdomar på den privata sektorn.

Avslutningsvis: När Bo Nilsson kommenterade de olika reservationerna sade han att reservation 12 var så luddigt skriven att alla partier i princip skulle kunna skriva under den. Efter detta räknade jag med alt han skulle yrka bifall till reservationen, men så långt kunde han tydligen inte sträcka sig.

Nr 109

Torsdagenden 28 mars 1985

A rbelsmarknads-politiken, m. m.

AnL 63 Tredje vice talman KARL ERIK ERIKSSON (fp) replik:

Fru talman! Självklart är jag tacksam för att Bo Nilsson studerat min reservation.

Han säger att han inte vill ge något besked i det enskilda fallet. Det har jag inte heller begärt. Jag har begärt ett principuttalande. Socialdemokraterna motsätter sig nu samarbetsnämndens önskemål att få fasta anslag för att kunna planera på ett vettigt sätt och ha en viss framförhållning. Då hade det varit värdefullt med ett uttalande att även majoriteten är positivt inställd till principen när det gäller det här anslaget. Bo Nilsson är ganska ensam om att inte se med oro på byggarbetslösheten. Vi vet säkert bägge två, liksom alla andra här i kammaren, att det är väldigt ojämnt. I vissa bygder är byggarbetslösheten ett av de största orosmomenten.

Här har vi nu ett bygge som kan bekostas av ideellt insamlade medel lill 75 ä 80%. Då tycker jag det är märkligt att inte socialdemokraterna kan säga: O. K., vi tillskjuter en femtedel så har vi ett byggnadsprojekt och skapar lokaler i en bygd. Vi kan suga upp den ideella insatsen och lägga till vår insats. Det hade varit värdefullt om majoritetspartiets representant sagt detta i debatten.

AnL 64 BO NILSSON (s) replik:

Fru talman! Arne Fransson tror inle att det blir några konsekvenser för 16-17-åringar om man skulle i betydande omfattning öka antalet 18-19-åringar i det enskilda näringslivet. Jag tycker detta är en aning nonchalant, inte minst mol bakgrund av att de som vi har utsett atl granska delta klart varnat för de effekter det kan få för 16-17-åringarna. Det är inget tvivel om att det är viktigt att vi håller balansen mellan de olika grupperna för att inte skapa onödiga svårigheter.

Jag sade i min inledning att det stora flertalet av ungdomarna redan i dag är placerade i den enskilda sektorn. Det är 414 000 ungdomar i näringslivet och 210 000 i den samhälleliga sektorn. Om man ser till alla ungdomsgrupper så är del alltså inget tvivel om att de allra flesta ungdomarna är placerade i den enskilda sektorn.

När det gäller reservation 12 sade jag också i min inledning att jag tyckte atl

73

Nr  109                   den var så allmänt och luddigt skriven atl den till vissa delar skulle kunna

Torsdagen den       accepteras från alla partier. Men självfallet värden inte så formulerad att vi

28 mars 1985         skulle kunna ställa upp på hela reservationen, och därför yrkade jag avslag på

_____________    densamma.

Arbetsmarknads-       "' Eriksson sade att det bara var jag som tyckte att byggarbeislös-

politiken m m          heten inte är allvarlig. Det har jag aldrig sagt. Vad jag har sagt är att

situationen är bättre än på länge på byggarbetsmarknaden. Men för oss socialdemokrater är det så, Karl Erik Eriksson, att så länge det finns en enda arbetslös är vi inte nöjda, utan vi skall kämpa vidare för alt nå målet - eller i varje fall komma så nära målet som möjligt. Vi har avsatt ett byggpakel på 250 milj. kr. för att förbättra situationen på byggarbetsmarknaden, och jag tycker att det är ett bevis så gott som något för vår vilja att försöka minska arbetslösheten.

När det gäller det enskilda fallet är det ju omöjligt för mig att här som riksdagsman lova något. Självfallet skall det fallet prövas i samband med -förmodar jag - en rad andra ansökningar om olika byggprojekt. Och om detta fall uppfattas som mest angeläget, så kommer man säkert också atl få den finansieringsmöjlighet som staten tydligen skall hjälpa till med.

AnL 65 INGRID HEMMINGSSON (m):

Fru talman! I mitt anförande skall jag behandla avsnittet om sysselsättningsåtgärder för handikappade.

Ett arbetshandikapp kan vara av varierande svårighetsgrad. Det kan vara permanent eller av den arten att en rehabilitering relativt snart kan ge en god effekt. Oavsett vilken typ av arbetshandikapp det handlar om måste offentliga medel användas för alt åstadkomma arbetsvillkor som är anpassade lill handikappets art och den handikappades situation. Stöd kan behövas under längre eller kortare tid-och det kan faktiskt ibland behövas under hela anställningstiden. Förtidspensionering är en åtgärd som bör användas i allra sista hand. Speciellt när det gäller ungdomar bör allt göras för att undvika den lösningen, som egentligen inte är någon lösning utan snarast verkar passiviserande på en ung människa.

I första hand bör lönebidragsanställning komma i fråga, eftersom det innebär anställning på den öppna marknaden. Ur social synpunkt är det bäst för den handikappade - och det är även billigast för samhället. Del medför i sin tur att de tillgängliga resurserna räcker för att hjälpa flera arbetshandikappade. För atl lönebidraget skall bli ett verkningsfullt stöd måste det förbättras så alt det anpassas till den handikappades individuella behov.

Utsköttsmajoriteten skriver alt bidraget i dag är differentierat med avseende på bl. a. den sökandes handikapp och att en ytterligare differentiering skulle innebära en typ av meritvärdering som utskottet inte kan ställa sig bakom. Meritvärdering är väl ändå ett ganska illa vall uttryck i del här sammanhanget. Lönebidraget bör anpassas till den handikappades behov och inte till arbetsförmedlingens rutiner.

Den förbättring som gjordes förra våren och som vi var överens med
74                          majoriteten om är ett steg i rätt riktning. Det sade vi då också. Men det är inte

tillräckligt för att bereda arbete för människor med svårare handikapp därför att denna nedtrappning följer ett bestämt mönster. Det är ju inte alltid som handikappet förbättras efter precis samma mönster. Svårast att erhålla arbete blir det därför för den som har ett bestående handikapp. Vi menar därför att lönebidraget i större utsträckning skall kunna anpassas till den enskilde individen och t.o. m. uppgå till 100% under längre eller kortare tid. Vi anser vidare att lönebidraget skall utgå från den handikappades behov i alla situationer och inte utgöra en dold subvention till myndigheter och organisationer. I dag utgår statsbidrag med 100 % till statliga organisationer och med 90% till allmännyttiga organisationer under obegränsad lid. Alla arbetsgivare bör likställas, anser vi, därför att det gagnar de handikappade som behöver stöd.

Det är många företag - det gäller särskilt de mindre - där man inte känner till vad en lönebidragsanställning är för någonting. Med den förbättrade företagskontakt som nu är under uppbyggnad vid arbetsförmedlingarna bör informationen bättre nå fram till företagen. Vi föreslår en överföring av medel från Samhällsföretag till lönebidrag. Det skapar utrymme redan nu för ett utökat antal platser med särskilt lönebidrag som utnyttjas av dem som har ett svårare handikapp och som kan användas för att underlätta utslussningen från Samhällsföretag.

Propositionen och utskottsmajoriteten föreslår en neddragning av driftbidraget till Samhällsföretag till 120%. När vi från moderat håll föreslog 120,2 % förra året ansåg utskottsmajoriteten att de sociala målen skulle äventyras och att del skulle krävas både organisatoriska och strukturella förändringar för att åstadkomma en sådan nedskärning. Såvitt jag förstår har inga stora förändringar skett nu.

Samhällsföretag har i sin rapport anvisat vissa vägar för besparingar. Flera av de föreslagna åtgärderna har vi tidigare framfört, såsom vidgat samarbete med reguljära företag, minskat antal direktanställda och fortsatt försöksverksamhet med inbyggda verkstäder. Det visar att man kan effektivisera verksamheten. Det är angeläget att öka antalet inbyggda verkstäder, dvs. verkstäder som tillhör Samhällsföretag men är lokaliserade till vanliga företag. Det förbättrar de handikappades kontakter med vanliga arbetsplatser och underlättar därigenom också utslussningen från Samhällsföretag.

Anställning vid Samhällsföretag är den dyraste formen av handikappsysselsättning. Därför måste den förbehållas dem som under en begränsad tid eller permanent behöver de särskilda resurser som Samhällsföretag har. En anställning vid Samhällsföretag bör därför regelbundet bli utsatt för prövning. En alltför liten del av de anställda övergår till den reguljära arbetsmarknaden. Det beror inte bara på att det råder brist på arbeten och att det därför är extra svårt för de arbetshandikappade alt få arbele. ulan del beror också på atl del många gånger är bättre betalt på Samhällsföretag än i vanliga företag. Därför anser vi att det s. k. riksavtalet niåste revideras. Visserligen är det parterna som förhandlar om detta, men en viljeyttring från riksdagens sida är nödvändig, eftersom en verksamhet som Samhällsföretag har ett bestämt syfte och skiljer sig från undru företug. Det drivs också med allmänna

Nr 109

Torsdagenden 28 mars 1985

Arbetsmarknadspolitiken, m.m.

75

Nr 109

Torsdagenden 28 mars 1985

Arbetsmarknadspolitiken, m. m.

medel. Vi anser att regeringen bör över huvud taget se över Samhällsförelags framtid, dess struktur och omfattning. Målet måste vara att reducera verksamheten så att frigjorda resurser kan tillföras lönebidragssystemel. Vi föreslår 119% i driftbidrag. Det är alltså 1% mindre än vad regeringen föreslår. Det motsvaras av 20 milj. kr., som vi vill tillföra anslaget Lönebidrag för att stärka satsningen på utslussning från Samhällsföretag.

Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till de moderata reservationerna som ansluter till detta avsnitt. Sysselsättningsåtgärder för handikappade, i arbetsmarknadsutskottets betänkande 11.

76

AnL 66 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Fru talman! Förs det i dag en politik för att alla skall vara i arbete? Den frågan skulle jag vilja svara nej på. Budgetunderskott och bolagens profiter ställs före åtgärder för att alla skall vara i arbete. Högerpolitiken har gjort insteg i den socialdemokratiska regeringen.

Arbetslöshet är ingen statistisk fråga, hur man skall räkna vilka som är arbetslösa. Men för alt bestämma vilken definition av arbetslöshet vi skall använda måste vi också veta vilka det är som har arbete och skall räknas till arbetskraften. Då måste man väl säga att de skall ha ett fast arbele som de kan försörja sig på och som är någorlunda meningsfullt för samhället.

Utifrån denna utgångspunkt är det bara alt konstatera att 130 000 nu är öppet arbetslösa, att 200 000 är föremål för arbetsmarknadspoliliska åtgärder, att del finns en stor del latent arbetslösa och atl det finns 320 000 förtidspensionärer och 150 000 långtidssjukskrivna. Utanför arbetsmarknaden befinner sig alltså över 800 000 människor, som inte har ett fast jobb.

Nu väntas en lågkonjunktur igen. Den kanske börjar i höst eller 1986. De långsiktiga tendenserna är hela tiden att efter varje högkonjunktur kommer det en lågkonjunktur då arbetslösheten ökar. Resten är sedan större än vid tidigure tillfällen. Det kan vi se fram emot också nu.

Man angriper inte orsakerna lill arbetslösheten. Man ser inte till de ekonomiska strukturerna, som behöver förändras och man ser inte till fördelningspolitiken.

För vår del säger vi atl det måste föras en sådan arbetsmarknadspolitik, och även en sådan budgetpolitik, att man aktiverar att människor kommer i arbele.

Vpk:s alternativ i detta hänseende finns i reservationerna 2 och 8.

I reservation 68 kräver vi 1 750 milj. kr. lill fasta jobb. Det är de pengar som vi i höstas beslutade om efter den s. k. bensinpropositionen. De skulle gå till arbetsmarknadspolitiska åtgärder, för den här våren skulle det behövas. Men del var likadant även föregående år. Då prutade regeringen på bidraget till arbetsmarknadspolitiska åtgärder och sade att man skulle komma tillbaka på finansfullmakt om det skulle behövas. Vad blev del? Jo, det blev en finansiering över bensinskatt och elavgift. Men vad händer nästa budgetår? Jo, intäkterna fortsätter att komma in, men de 1 750 milj. kr. för sysselsättningen dras in. Därför föreslår vi från vpk att de här pengarna skall användas av kommunerna för att skapa fasta jobb.

Vad vi märker nu är att högerpolitiken är på offensiven. Kapitalets alla organisationer är inkopplade - SAF och dess underorganisationer, småföretagarna m.fl. Det som predikas är nyliberala idéer: höga vinster för företagen, mer till de rika, större frihet att utnyttja människor, naturresurser och miljöer. Detta är egentligen högerpolitikens kärna. Föraktet för människan, rätten till arbete och en rättvis fördelning av nationens tillgångar är totalt. På den politiska arenan företräds högerpolitiken främst av moderaterna.

Tyvärr upplever vi att den socialdemokratiska regeringen ger efter för högerpolitiken och går den till mötes, samtidigt som man förfasar sig över den förfärliga moderatpolitiken. En konsekvent molståndslinje mot högerpolitiken kan bara grunda sig på arbetarrörelsens klassiska idéarv med rättvisa, jämlikhet, solidaritet och kollektiv gemenskap i demokrati och frihet. Det gäller också att kapitalmakten måste bekämpas för att rätten till arbetet skall kunna uppnås.

Högerpolitiken attackerar den offentliga sektorn. 1 reservation 1 från de borgerliga säger man: "För det första måste utgifterna hos stal och kommun minska." Man vill minska den offentliga konsumtionen och transfereringarna, men de offentliga investeringarna skall finnas kvar.

Vad ligger bakom det? Jo, människornas behov, de sociala behoven, skall inte tillgodoses, men den del av den offentliga sektorn där det privata kan gå in och profilera skall man inte inskränka på. Det handlar om vad vi i vardagslag talar om som privatisering.

Jag tycker att denna första punkt är ganska avslöjande för de borgerliga. Det skall alltså skapas nya profitområden, samtidigt som man vill ha en social nedrustning.

Man märker samtidigt eftergiftspolitiken inom den offentliga verksamheten. Undan för undan privatiseras det, under en arbetarregering. Del prutas på den offentliga verksamheten, och privata intressen går in för att profitera. Man rider inte spärr.

Alternativet är att vi verkligen satsar på vården, omsorgen och servicen, så att vi har en social rättvisa i det här landet som också ger fler jobb.

Högerpolitiken går också till attack mot arbetstidsförkortningar i varje form. Man vill i stället ha flexibla arbetstider, utnyttja människor som man vill för produktionen, ha konjunkturarbetslider.

Vad har skett? Denna högerpolitik utmanar arbetarrörelsen, men det finns inte något motstånd. Man godkänner dessa flexibla arbetstider i en eftergiftspolitik, i stället för atl driva frågan om den generella förkortningen av arbetsdagen.

Det är ganska ironiskt, om man får kalla det så, att de arbetande i Danmark och Västtyskland gentemot borgerliga regeringar pressar fram arbetstidsförkortningar, medan vi i Sverige med en socialdemokratisk regering benhårt håller fast vid att det inte skall ske några generella förkortningar.

Alternativet för arbetarna är naturligtvis att kämpa för en generell arbetstidsförkortning, som också ger fler jobb.

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

A rbetsmarknads-politiken, m. m.

11

Nr 109

Torsdagenden 28 mars 1985

A rbetsmarknads-politiken, m. in.

78

Högerpolitiken innebär också att industri och kapital fritt skall kunna flyttas över gränserna hur som helst. Vår storfinans investerar också mer i utlandet än i Sverige.

Vad händer med arbetarrörelsens ledning? Jo, den ger efter för denna högerpolitik - exporlinriktningen sägs vara det viktigaste av allt. Därmed har man också brist på investeringar i Sverige. Fonderna styr inte, och den styrning som skulle ske från arbetarrörelsen mot denna högerpolitik, den sker inle.

Alternativet är naturligtvis att de grundtankar som fanns i fonddebatten i början av 1970-talet om makten, fördelningen och arbetet, återigen blir det viktigaste. Då skulle vi också kunna ha en styrning och planering för hemmamarknaden och få fler jobb.

Högerpolitiken attackerar lönerna. Här är det ganska intressant att lyssna till dagens debatt. Moderaterna säger i det ena sammanhanget: Ingen statlig inblandning i lönepolitiken. 1 nästa stund blandar de sig i ungdomslönerna, lönerna i Samhällsföretag. Socialdemokraterna säger atl parterna skall bestämma. Men i nästa stund säger landels finansminister atl vi har ett tak på 5 %, vilket är förödande för industriarbetarna. Det är en skendebatt av sällan skådat slag.

Lönerna är inte orsaken till arbetslösheten, kan inte vara det. Lönerna är också underlaget för konsumtionen. Det handlar om en rättvis fördelning av samhällets resurser. Med åtta års reallönesänkningar skulle vi i så fall ha en väldig fart, vi skulle inte ha någon arbetslöshet, men den är faktiskt större än någonsin.

Metallarbetaren får garanterat 40 öre, resten får han jobba ihop via ackord och annat. Det blir inga kostnader för förelagen. Alternativet är rättvisa löner. Det skapar också fler jobb och underlag för en kollektiv och en privat konsumtion.

Högerpolitiken attackerar också ungdomslönerna. Det sägs att dessa utgör ett hinder för arbete åt ungdomarna. Det är ett svepskäl. Egentligen är det fråga om omtanke om företagen. Man kombinerar nämligen förslagen i det här sammanhanget med en minskning av arbetsgivaravgifterna.

Hur det blir med likalönsprincipen - delta s, k, intrång på arbetsmarknadens område - del har man inte tänkt på. Vi har redan i avtal upp till en viss nivå ålderstillägg för ungdomarna. Man glömmer emellertid likalönsprincipen - t, ex, för dem som arbetar sida vid sida i produktionen. Skall man i sådana fall stanna upp när det gäller lönerna för ungdomar? Det är mycket utmanande mot principen att det är arbetet som skall vara betalt.

Alternativet är naturligtvis att ha en helt annan ungdomspolitik. Då gäller det att se till att luckorna inom den privata industrin efter dem som rationaliserats bort verkligen fylls. En ungdomsgaranti, som vpk har föreslagit, skulle vara en mycket bra åtgärd. Fasta jobb inom kommuner och landsting - och även statliga - skulle kunna skapas. Det finns ju 1 750 milj. kr. från i höstas att ta till nästa budgetår och ge till kommunerna. En annan typ av ungdomslag, som kan garantera jobb åt ungdomen och dessutom en yrkesutbildning, borde skapas, vilket vi har föreslagit för dem som bara har

nioårig utbildning. Vakanser som uppstår skall i första hand besättas med ungdomar.

Högerpolitiken attackerar också Samhällsföretag för alt man konkurrerar på den privata marknaden - detta var det viktigaste. Man struntade i de arbetshandikappade. Denna högerpolitik har vi känt av ganska länge, men nu kommer eftergifter i regeringspropositionen. Där handlar det om att hela tiden ge efter. Man börjar ta till åtstramningar när det gäller Samhällsföretag.

Vi vet att målen från början skulle vara sociala, man skulle få de handikappade med. Undan för undan har Samhällsföretag sedan hela tiden varit utsatt för en press för att man skulle få s. k. effektivitet. Regeringen slog rekord när man ville minska driftsbidraget från 124 % till 101 % 1988/89. Kritiken blev så stark att man fick dra tillbaka det förslaget. Nu är målet 107 % i stället-men fortfarande står effektiviteten i centrum. De arbetshandikappade bryr man sig inte särskilt mycket om. De kommer i andra hand. Såvitt jag kan förstå står regeringens målsättning fortfarande fast. Del är samma målsättning som siffran 101 % visar.

Vi har från vpk:s sida sagt att de arbetshandikappades ställning på arbetsmarknaden skall stärkas. Man kan inte ha anställningsstopp i Samhällsföretag. Det måste ske en ökning, och driftsbidraget måste ligga på 125 %, precis som AMS har föreslagit.

Jag kan ta exempel från min region - i en glesbygd - Älvdalen. Där utgörs Samhällsföretag av Dalagruppen. Där tänkte man bygga ut. Man skulle dra ned verksamheten vid en fabrik och bygga ut vid en annan. Men av ekonomiska skäl kunde man inle bygga ul. Innebörden blir att av den minskning med 40 arbetstillfällen som skulle ske i hela länet drabbas Älvdalen så, alt man där minskar med 35. Detta sker i en region där de arbetshandikappade inte har många alternativ.

Det Dalagruppen har att räkna med framöver är antalet arbetade timmar. Minst två verkstäder lill kan råka illa ut, om inte tre. Man skulle vilja fråga socialdemokratin: Är det den här utvecklingen av Samhällsföretag som egentligen var meningen från början? Var har de arbetshandikappade tagit vägen?

Det socialdemokratiska kommunalrådet i min kommun - han är ordförande i Samhällsföretag - säger efter sin uppvaktning följande: Hur skall vi kunna ha målet att anställa de arbetshandikappade samtidigt som vi skall dra ner på bidragen? Det är alldeles omöjligt.

En möjlighet för de arbetshandikappade är all få lönebidrag. De gravt arbetshandikappade med särskilt lönebidrag är många, och regeringen har satt ett tak för antalet årsarbetslimmar. Vi i vänsterpartiet kommunisterna har sagt att vi vill ta bort det taket.

Förra året tog vi ju bort taket för dem med lönebidrag inom allmännyttiga organisationer. Då tog de borgerliga sitt förnuft lill fånga, men det har de inte gjort i år - mer än folkpartiet. Detta skulle också vara ett sätt att bereda de verkligt gravt handikappade en plats i arbetslivet.

Högerpolitiken attackerar ju även arbetslöshetsunderstödet. Man vill

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

A rbetsmarknads-politiken, m. m.

79

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

Arbetsmarknadspolitiken, m. m.

sänka stödet, och man vill införa egenavgifter. Detta har sagts här förut. Eftergiften för denna politik är alt man från regeringens sida inte har följt med i löneutvecklingen och i utvecklingen i samhället när det gäller dagpenningklasserna. Nu ligger man långt efter samorganisationens förslag. Detta måste väl vara en eftergift åt högerpolitiken, som har attackerat det här ganska länge. Se till alt höja ersättningarna till rätt nivå, och se till att folk får arbete. De som råkar hamna i arbetslöshet skall få en rimlig ersättning. Därför bör högsta dagpenningklass naturligtvis vara 360 kr.

Erik Johansson berörde tidigare egenregiverksamheten. Det är en verksamhet som AMS har haft hand om under lång tid. Vad som nu oroar är att den kompetens som finns där bara skall gå till spillo genom de gigantiska omorganisationerna av hela AMS verksamhet. Själva poängen är att behålla den kompetens som finns. En organisationsform som är möjlig är att länsarbetsnämnderna får ta vara på kompetensen. Innan det har gått för långt vill vi att riksdagen uttalar att kompetensen skall finnas kvar. Vi har sagt det i reservation 34.

Fru talman! Om man skall ha en politik som kräver arbete åt alla fordras det att man vidtar omfattande åtgärder. Jag har redovisat åtgärder inom industripolitik och offentlig sektor, åtgärder som arbetstidsförkortning och en förändring av arbetsmarknadspolitiken. Vi har en arbetslöshet som egentligen är långt över 10 %, och den döljs genom olika manipulationer med statistiken.

För den framtida utvecklingen finns det bara två alternativ.

Det är ena är högeralternativet, där reservarmén av arbetslösa tillåts öka och ständigt bli större eftersom kapitalet avbördar sig nya kategorier överflödig arbetskraft. Det leder till ett samhälle där de sociala klyvningarna blir allt hårdare och där antalet människor utanför normal standard inom arbetsliv och samhällsliv blir allt större. Det är denna situation vi upplever nu.

Det andra alternativet kanske jag får kalla för det socialistiska alternativet. Det är en organiserad återförening av människorna till arbetet. Det skall ske med hjälp av nya och förändrade maktstrukturer, framför allt förankrade i de folkliga rörelserna. Det borde vara detta alternativ som hela arbetarrörelsen eftersträvar inför höstens val. Tyvärr kan vi konstatera att högerpolitiken är på våldsam frammarsch. Regeringspolitiken gör kraftiga reträtter. Arbetarpolitiken borde få en renässans.

Jag yrkar bifall fill vpk-reservationerna i det här betänkandet.

80

AnL 67 STEN ÖSTLUND (s):

Fru talman! När man hör Lars-Ove Hagberg är det förunderligt att vi inte har förstått att vi skall föra den politik som han föreställer sig skulle ge oss all lycka. Men vi vet hur det förhåller sig med denna politik, eftersom vi har kunnat studera den i vår omvärld. Det finns nämligen ett land där socialdemokratin och vänstern vann valet för några år sedan och där man genomfört betydande delar av den politik som Lars-Ove Hagberg föreslår att vi skall föra i vårt land - det är Frankrike! Det går mycket bra att studera i

vilken situation Frankrike hamnat i och vilka krafter det är som håller på att ta överhanden i detta land. Den politiken skall inte vi föra.

Fru talman! Jag skall kommentera AMU - arbetsmarknadsutbildning -och sysselsättningsåtgärder för handikappade.

Riksdagen beslutade så sent som i höstas om en ny organisation för AMU. Propositionen, som biträds av utskottet, följer höstens beslut.

De reservationer i belänkandet som berör AMU är i huvudsak av samma innebörd som reservationerna i höstas, och motiven för reservationerna är därför väl kända.

Folkpartiet vill för sin del utöka den företagsförlagda utbildningen. Vpk vill att den helt skall upphöra. Utskottet anser att den företagsförlagda utbildningen, som är något av en nyhet, har sitt värde och att propositionen är väl avvägd. Vpk vill också införa en ny vuxenutbildningsreform för lågutbildade, som skulle betalas av arbetsgivarna. Det är ett omfattande förslag, och utskottet erinrar helt stillsamt om de möjligheter som nuvarande vuxenstudiestöd och ledighetslagar ger till vuxenstuderande.

Moderaternas förslag om en minskning av antalet platser i AMU med 10 000 är ytterligare ett bevis på moderaternas satsa-på-dig-själv-anda, som här får sin rätta belysning. Inte ens de som är arbetslösa eller de som riskerar att bli arbetslösa skall kunna stödjas med utbildning i den utsträckning som regeringen har föreslagit. Självfallet avstyrker utskottet moderaternas förslag på denna punkt.

Med hänvisning till den omfattande genomgång riksdagen ägnade AMU i höstas kan det nu räcka med dessa kommentarer till ärendet i dag, och jag yrkar bifall till denna del av utskottets betänkande och avslag på reservationerna 42-45.

Fru talman! Arbetsmarknaden för de handikappade har sina begränsningar. Detta framgår av att det varje månad står ca 30 000 arbetshandikappade som arbetssökande på arbetsförmedlingarna.

Av de medel samhället sätter in för de handikappade, totalt ca 25 miljarder kronor, går 35 % till sysselsättningsåtgärder av olika slag.

1983/84 hade 37 000 personer anställts med lönebidrag - 25 000 var anställda i Samhällsföretag. Räknar man även in de arbetshandikappade som befinner sig i andra arbetsmarknadspolitiska åigärder - AMI, AMU och beredskapsarbeten - blir antalet handikappade som är föremål för åtgärder drygt 80 000. Trots detta går 65 % av samhällets insatser för de handikappade till pensioner och olika konlantstöd.

Förhållandet har belysts av handikappkommiltén, vars betänkande nu är ute på remiss. Kommittén har för sin del dragit slutsatsen att en omläggning från passivt till aktivt stöd är en av de grundläggande förutsättningarna om man på ett mer markant och avgörande sätt vill öka sysselsättningen för de handikappade.

Utskottet har avstyrkt en motion i vilken man - med hänvisning till handikappkommitténs arbete - krävt nya utredningar på området.

Det utmärkande för den motionen och andra samt för många av de borgerliga reservationerna på området är emellertid att man vill vidta vissa

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

A rbelsmarknads-politiken, m. m.

81

6 Riksdagens protokoll 1984/85:109-110

Nr  109                   ändringar i och mellun olika åtgärder, t. ex. lönebidragen kontra Samhällsfö-

Torsdtmen den       retag, som en väg att på ett mer avgörande sätt lösa problemen när det gäller

8 mars 1985           hundikappudes sysselsättning. Samtidigt ställer mun kruv på minskade

_____________     kostnader.

Arbetsmarknads-      ''  ändringar vara befogade och också ge vissa resultat. Ändringar

politiken m m          skall naturligtvis göras om man finner bärande skäl för dem, och sådana har

vi också gjort under den här perioden vad gäller exempelvis lönebidragen. Men ändringar löser trots allt inte de handikappades sy.sselsättningsproblem på ett avgörande sätt. Några avgörande skäl till de drastiska nedskärningar som t, ex. centerpartiet föreslagit när det gäller Samhällsförelags och AMS verksamhet i riktning mot en satsning på lönebidragen har vi som utgör utsköttsmajoriteten inte kunnat finna.

Tvärtom har man t.o. m. från företagarhåll - Familjeföretagen och Industriförbundet - vid uppvaktningar inför utskottet gett uttryck för en belydande oro över hur det skall bli om vi sätter ytterligare press på Samhällsföretag, som man inser då måste bli ännu effektivare på marknaden och därmed också i konkurrensen med de företag som Familjeföretagen företräder.

Något stöd för centerns uppfattning och krav på all de handikappade som skulle friställas vid en kraftig nedskärning av Samhällsföretag, något som centern begärt förslag till, skulle kunna få anställning i de företag som de uppvaktande företrädde- med eller utan nya former av lönebidrag-gick inte atl få. Det klarlades att rekryteringen till de små och medelstora företagen i huvudsak sker på helt andra grunder. Jag är väl inte alltid benägen att hålla med företagarna om vad de framför. Men nog har jag varit ute i del praktiska livet tillräckligt länge för att ändå veta när företagarna har ganska bra på fötterna och när de har rätt. Och nog kändes det som om deras uppfattningar i del här fallet verkligen vilade på fast grund. Det klarlades ju också atl rekryteringen lill de små och medelstora företagen, som sagt, i huvudsak sker på andra grunder. Och det var ju där de alternativa jobben för de handikappade enligt centern främst skulle finnas. Det var ju för småföretagen man skulle sänka skatten etc. för att därigenom skapa sysselsättning. Moderaterna, å sin sida, som ju arbetar med radikala nedskärningar även på arbetsmarknadspolitikens område, ger i sin motion 900 uttryck för ett, såsom jag upplever det hela, annat slags fellänkande. De hävdar att de handikappade påverkas kraftigare av konjunkturerna än andra och atl en större efterfrågan på arbetskraft skulle ge de handikappade betydligt större möjligheter till sysselsättning.

För det första har vi i vårt land den högsta sysselsättningsgrad som finns någonslans, och den skall vi naturligtvis värna om. Det sker, enligt vår mening, bäst med en socialdemokratisk politik. Atl driva en sådan är bästa sättet atl hålla efterfrågan på arbetskraft uppe.

För det andra ger inga erfarenheter belägg för alt de konjunklurmässiga
svängningarna, inom ramen för denna höga sysselsättning, på något avgöran
de sätt ökar de handikappades sysselsättning.
82                             Både i handikappkommiltén och i betänkandet från EFA har dessa

förhållanden belysts. Man har visat på att antalet arbetssökande handikappade under senare år, i varje fall från 1978, har ökat oavsett de konjunktursvängningar vi haft med den hittills förda sysselsättningspolitiken. I stället påverkas antalet sökande förmodligen av de bättre och mera tillgängliga stöden för de handikappades sysselsättning. Sannolikt betyder de betydligt mer för antalet sökande. Men självfallet skulle en politik som drastiskt försämrade arbetsmarknaden få avgörande betydelse även för de handikappade. Det största hotet mot de handikappades sysselsättning och arbetsmarknad.är således enligt vår mening de borgerligas, i synnerhet moderaternas, planerade systemförändring och angrepp på välfärdssamhället, som de i vissa sammanhang betecknar som ett dyrt och onödigt rundgångssystem. Just sysselsättningspolitiken på handikappområdet är ett utmärkt exempel på effekterna av vad de kallar rundgångssystemet. Vi kan konstatera att det är med dess hjälp som vi i dag sysselsätter de ca 80 000 arbetshandikappade, och en stor del av dessa skulle inte ha något arbete utan detta stöd.

Med kraftiga nedskärningar på de flesta områden, t. ex. arbetsmarknadspolitiken och socialpolitiken, tillsammans med den ekonomiska politik de borgerliga förordar - belyst genom finansutskottets betänkande - som skulle innebära en arbetslöshetsskapande politik, skulle de handikappade på olika sätt drabbas hårt, inte minst på sysselsättningens område.'

Fru talman! Det här är de huvudsakliga skälen till att utskottet i detta betänkande har avstyrkt de borgerliga motionsyrkandena avseende de handikappades sysselsättning.

När det gäller lönebidragen har vi ganska nyligen genomfört ett reformerat system, och det har mottagits väl.

När vi våren 1984 behandlade detta förslag försökte samtliga oppositionspartier vinna poäng genom att ägna en oproportionellt stor del av tid och krafter åt lönebidragen till de allmännyttiga organisationerna.

Vi sade då - och vi har redan fått rätt - att det viktiga inte var vad oppositionen ägnade sig åt i en gemensam ansträngning, utan det viktiga var införandet av introduktionsbidragen och de nya former för allmänt och särskilt lönebidrag som används på den öppna arbetsmarknaden, varigenom de flesta handikappade med lönebidrag sysselsätts till en lägre andel av kostnaderna.

De ramar som då ställdes till förfogande har snabbt fyllts, och regeringen har nyligen beslutat om ytterligare medel, vilket utskottet också har förutsatt skulle kunna ske. Motionskraven på dessa områden har därmed kunnat anses fillgodosedda.

I andra motioner som har följts upp med reservationer tas upp såväl ramarna för anslagen som reglerna för bidragen. Utskottet avvisar, med samma skäl som våren 1984, förslagen till regeländringar liksom kraven på större ramar för anslagen. Idet senare fallet får det ankomma på regeringen, vilket har skett nu i vår, att vid behov återkomma med beslut om ytterligare medel och med förslag till riksdagen för att vi skall klara sysselsättningsläget.

När det gäller behandlingen av Samhällsföretag är del två av de borgerliga partierna som särskilt framträder. Att moderaterna gör det förvånar kanske

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

A rbetsmarknads-po I i ti ken, m. m.

83

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

A rbetsinarknads-politiken, in. m.

84

inte. Men att centern nu har tagit läten, genom sitt krav på en nedskärning av antulet anställda urbetshundikuppude med 2 500 personer, är nog en uv de mest anmärkningsvärda händelserna vid den behandling av arbetsniurknuds-politiken som föregått detlu betänkunde och i Sunihällsförelugs historia.

Som jag redan inledningsvis belyst, kun utskottet inte finnu centerns förslag reulisliska och möjliga, och rukt inte när det gäller ett så stort antul som 2 500 personer, vilka skulle överförus till unställningur med lönebidrag. Vi får inte glömma att många uv dem som i dug sysselsätts i Samhällsförelug i regel innun dess hur prövuts med avseende på ullu andra stödformer, inkl. lönebidrug. Först därefter, när de inte har kunnat placeras, har de kommit alt bli placerade i Samhällsföretag.

Den målsättning vi hur på detta område enligt tidigure riksdagsbeslut är ult 2-4 % av dem som sysselsätts i Samhällsföretag skulle överföras till anställningar på den fria marknaden. Hitintills har man uppnått överföringar av 1,5 % som mest, såvitt jag förslår. Det är något av ett mått på vud som är möjligt, och centerns förslag om 10 % upplever vi som helt oreulistiskt.

Vi har för vår del, efter de kontakter vi hur huft med företugei, de anställda och också med de företagsintressen som konkurrerar med Samhällsförelug, funnit ult nedtrappningen avdriftbidragel, som fortsätter även nästu år enligt förslaget och som vi har godtagit, sker i den takt som är möjlig om inle Samhällsförelags mål skall äventyras.

För min egen del utesluter jag inte att det är möjligt alt regeringen, om kostnaderna även i fortsättningen skall kunna trappas ner med bibehållen sociul målsättning, måste söka andra grepp i hanteringen av besparingarna på Samhällsförelags område. Vad jug har förslätt av olika former av kontakter är att situationen i företaget just nu är gunska pressad,

I övrigt framgår av betänkandet att AMI genom propositionens förslag undantas från huvudförslagets besparingskrav, och det sker genom omprioriteringar, AMI skall dock ingå i underlaget för den långsiktiga nedskärningen när det gäller besparingsplanen beträffande arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.

Förbättringar för ersättning till ledsagare till handikappade som deltar i rehabilitering införs.

När det gäller ersättning för hjälpmedel skall bidrug över 50 000 kr, kunna beviljas i större omfattning än för närvarande.

Bidraget för anskaffande av bil till handikappade ökas med 5 000 kr, till 35 000 kr,, och inkomstgränserna uppjusteras.

En nyhet är att en lönebidragsanställning skall kunna hållas vilande upp lill tre år när en lönebidragsanställd kunnat gå in i en vanlig anställning, i det fall då man kan räkna med att förhållandena kan motivera en återgång till lönebidragsanställning. Det bör naturligtvis underlätta för en lönebidragsanställd att få pröva på om han eller hon klarar en reguljär anställning på andra villkor.

Slutligen behandlas i betänkandet statsbidrag lill offentligt skyddat arbete, som genom riksdagens beslut i december 1984 ersätter de tidigare s, k, T 1-arbetena, Även beträffande dessa utsatta grupper anser moderaterna att

kommunerna skall bära större kostnader och föreslår högst 50% bidrugsni-      ]\r 109

vå. Utskottet tillstyrker förslaget om 75 %. .       .

                                                                                                        lorsdagenden

De reservationer som jas nu inte direkt har berört är i huvudsak av det      _„           ,„,

28 mars 1985

slaget att våra ståndpunkter är vul kända efter tidigure behundling av oliku

utskottsbetänkanden. Därför hänvisur iua till debutternu vid dessu tillfällen.        .  , ,      ,

Arbetsmarknads-
Med det anförda yrkar jag, fru talmun, bifull lill utskottets henistullun i vud    ,. .,

politiken, m. m. avser sysselsätlningsskapande åigärder för hundikappude samt uvslug pu

reservationerna 73-98. För den händelse någon av milt partis företrädure har. missat atl yrka avslag på någon reservation eller underlåtit utt yrka bifull lill något av utskotlsmajoritetens förslag, yrkur jug bifull till utskotlsmujoritetens alla förslag och avslag på sumtligu reservationer.

AnL 68 LARS-OVE HAGBERG (vpk) replik:

Fru talman! Först till lönebidraget. Det särskildu lönebidraget för de s. k. gravt handikappade är ju en kostnad som samhället under ullu förhållanden måste bära, om inte samhället är extremt osolidariski. Det är ju därför som vi vill tu bort taket, så utt det blir fråga om någon form uv verksamhet i stället för någon form av förtidspensionering. Jag tycker det hela är ganska enkelt och begriper egentligen inte varför vi inte skulle kunna tu bort tuket.

Sedan till Samhällsföretag och nedskärningarna. Sten Östlund måste ju som socialdemokraternas talesman försvara regeringspolitiken. Därför utgår han ifrån att det skall bli nedskärningar. Men är det solidaritet med de arbetshandikappade? Är del solidaritet att skära ned och effektivisera i en sådan takt alt det blir svårigheter? Sten Östlund erkände ju alt situationen är ganska pressad för Samhällsföretag. Jag tog ett exempel från mitt hemlän, och del exemplet var allvarligt nog. Därför upprepar jug frågun: Är del här en nödvändig åtgärd? Har inte Samhällsföretag en bra verksamhet? Då kan ju även de arbetshandikappade få känna arbetets värde och inte bli ställda utanför arbetslivet.

Sedan till vuxenutbildningen. Det är en stor och omfattande reform, Sten Östlund, att ha vuxenutbildning för dem som baru har 9-årig utbildning. Men del är nödvändigt om inte andra och starkare krafter skall bestämma vilka som skall utbildas. En ganska bred och enhetlig utbildning i botten är återigen en fråga om solidaritet och jämlikhet. Då får de sämst ställda inle bara en veckoutbildning utan en verkligt kvalificerad utbildning, så alt de kun komma in på arbetsmarknaden på ett bra sätt.

Sedan till slut, Sten Östlund, del här med länder. Hur man förlorat tron på en arbetarpolitik, som från början ändå var grunden för socialismen här i landet, är det klart atl man sjunker ned i pessimism, och då tar man inte strid mot högerutvecklingen. Då sneglar man mot Franrike, men det var ju inte en socialistisk politik som fick stryk där. Det var en socialdemokratisk politik, och den har inte fått mindre stryk sedan den har svängt efter åt höger utan snarare tvärtom.

Man kan inte å ena sidan säga att högerpolitik är förfärlig och sedan, å andra sidan, ge efter för den och tro att man skall vinna. Vad har man då för målsättning med sin politik, Sten Östlund? Jag trodde faktiskt att målen var högre än atl man bara skulle ge efter!

85

Nr 109

Torsdagenden 28 mars 1985

A rbetsmarknads-politiken, rn. m.

AnL 69 STEN ÖSTLUND (s) replik:

Fru talman! Jo, nog slår vi vakt om en socialdemokratisk politik av gammalt gott märke, Lars-Ove Hagberg. Men vi lever i en värld som just nu domineras ganska starkt av högerkrafter. Vi har tagit över ett land där ekonomin enligt vår mening har misskötts på ett alldeles påtagligt sätt under en betydande del av 1970-talet.

Detta innebär att vi måste ta i beaktande de svårigheter som finns. Inte minst haren av vårt partis starkaste profiler genom åren lärt oss i grunden vad en stark ekonomi betyder-och han heter Gunnar Sträng. Jag tror alt den lära han sprider på det området är mycket bra för vårt parti och ger oss en plattform för att föra vår politik. Även i en omvärid, styrd hårt av högervindar, skall vi bevara det sociala reformverk som vi har byggt upp i vårt land och som andra krafter och andra partier nu, med moderaterna i spetsen, vill börja rasera på ett grundläggande och, som de själva säger, systemförändrande sätt.

Den politiken skall vi föra på del sätt vi gör nu, men det ger inte utrymme för den överdådspolitik som vpk vill föra. Den är omöjlig. Den skulle tillfälligt ge en bättre situation, men den skulle relativt snabbt försätta landet - i den hårda omvärld vi lever i - i ett alldeles omöjligt läge. Detta påverkar också våra förslag när det gäller åtgärder på arbetsmarknadspolitikens område, och tyvärr finns det inte utrymme för vare sig lönebidrag eller bidrag till Samhällsföretag i den utsträckning vi kanske skulle önska.

När det gäller Samhällsföretag finns det ändå anledning att säga, att redan när riksdagen fattade sitt beslut om Samhällsföretag beslutades i denna kammare att man skulle försöka bringa ned kostnaderna, som såvitt jag minns då låg på 140 % av lönesumman, kanske något annoriunda. De är nu på väg ned, och vi befinner oss i dag på 120 %. Detta visar alltså alt vi hittills har klarat en minskning - men jag är medveten om att det kan finnas en gräns, då vi måste ta till andra metoder om vi skall kunna göra ytterligare besparingar, om det finns besparingar att göra. Jag vill inte göra någon slutgiltig bedömning av huruvida det är möjligt att nå ned till 101 % - men riksdagen har haft det som målsättning.

86

AnL 70 LARS-OVE HAGBERG (vpk) replik:

Fru talman! Det nu anförda visar att debatten om Samhällsföretag är absurd - att man skall effektivisera på ett område som då till sist kommer att börja likna en omänsklig reguljär arbetsmarknad. Den arbetsmarknaden är ju omänsklig, eftersom den sorterar ut folk. Skall då även Samhällsföretag börja likna den, så atl de som en gång inte har fått plats på den omänskliga arbetsmarknaden snart inte heller får plats inom Samhällsföretag? Det är en absurd debatt!

Och visst måste vi ha råd i detta samhälle - om vi inle skall ställa dessa människor på gatan eller förtidspensionera dem - att erbjuda dem denna typ av arbete. Men det finns andra människor i det här samhället som anser att de måste ha ett överflöd för att över huvud taget prestera någonting. Såväl vad gäller skatter, förmögenheter som lönsamhet blir relationen mellan olika människor mycket sned.

Det är helu dennu eftergiflspolitik som mun blir beklämd över i urbeturrö-relsen och som inte heller ger något bru vulläge för Sten Östlund. Hun kun väl visa på några kurvor som pekur åt rätt håll. men de kurvor som gäller arbetarna pekar åt fel håll. Del måste väl i Sverige i dug vuru möjligt utt sägu: Vi måste stoppu privutiseringen och profitiseringen uv den offentligu sektorn, vi skall investera i vårt lund och inle ulomlunds. en urbetsiidsförkortning skull genomförus, del skull inte vuru ett tuk på 5 % för lönehöjningarna samtidigt som bolagsvinsterna är jättehögu och de som får slilu hårdust, dvs. industriurbeturna, fåren reullönesänkning, och medun vi dessutom hur en skattepolitik som gynnar dem som hur de bastu lönernu.

Det måste ju vuru ulldeles fel, Sten Östlund,

Jag kan heller uldrig föreslällu mig ull mun under sådunu förhållunden skull kunna mobilisera för att stoppa högervindarnu. I stället kommer glidningen högerut att fortsättu, och då finns det snurt ingen urbeturrörelse kvur som skulle kunna stoppu högervindurnu. Sten Östlund vågur inte sutsu på den överdådspolitik som krävs för utt högerkrufternu skull kunnu hindrus.

Nr  109

Torsdagenden 28 mars 1985

A rhetsmarkiiads-politiken. in. m.

AnL 71 STEN ÖSTLUND (s) replik:

Fru talman! Vad gäller utvecklingen beträffunde lönebidrugen och Sum-hällsföretag har jag i mitt tidigare inlägg åberopat hundikuppkommitténs betänkunde. Dettu är nu ute på remiss, och jug tror utt vi kun vänta oss någon form av förslag baserat på det. Men även i del läget kommer mun nuturligtvis att tvingas la hänsyn till ekonomisku reuliteter. Vud som frumhålls i betänkandet är framför allt att det för utt mun skull kommu vidure och kunnu åstadkomma något radikalt fordras någon form uv omfördelning mellan passivt och aktivt stöd. Om del är möjligt, bör det nuturligtvis genomföras. Vi är alltså inte helt passiva på det här området, som man skulle kunnu tro när man lyssnar på Lars-Ove Hagberg.

Vidare säger Lars-Ove Hagberg alt de kurvor som gäller de arbetande människorna inle pekar rätt. Jo, det gör de, Lurs-Ove Hugberg. De kurvor som har stor betydelse för de arbetande människorna pekur rätt för närvarande, och vi skall se lill all de fortsätter utt göru det. Del budskupet skall vi ga ut med också i valrörelsen.

AnL 72 BO FINNKVIST (s):

Fru talman! Motion 1104 angående sysselsättningspoliliska insatser för Värmland behandlas till vissa delar i det nu aktuella betänkandet. I motionen har vi socialdemokrater från Värmland pekut på den speciella situation med en kombination uv glesbygd och slrukturomvandlingsproblem som vi har i länet, en kombination som lett till all Värmland har ett av de högsta arbetslöshetstalen i landet.

1 vad gäller kravet atl den s. k. Örebromodellen skulle få tillämpas också i Värmland, datautbildning och behovet av projekleringsbidrag har utskottet en positiv skrivning, som innebär att frågorna kommer, eller kan komma, all aktualiseras på nytt. Vi nöjer oss med den skrivningen i dag; vi har ju möjlighet att återkomma.

87

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

A rbetsinarknads-politiken, m. m.

Jug känner del ändå angelägel att nämna ett par frågor speciellt. Först frågan om bygginvesteringar, där utskottet inte vill behandla speciella objekt. Detta är ju en vedertagen ordning, men när del gäller situationen med exempelvis mycket undermåliga personalutrymmen för de anställda på Karlstads station, vill jag säga alt man ju genom att peka på bl. a. sådana brister kan stärka argumenten för atl få exlra slor andel när pengarna skall fördelas centralt. Det är ett mycket angeläget projekt.

Vi har också pekat på behovet av att öka Samhällsförelags verksamhet i länet. Som en följd av ökad långtidsarbetslöshet har, som flera andra talare nämnt, behovet av skyddad verksamhet ökat, och vi ser med oro på del s. k. timtak som har satts för den regionala stiftelsens verksamhet. Detta innebar bl. a. att det inte under nuvarande förhållanden kanske några etableringar av nya skyddade verkstäder på de platser i länet som ännu inte har några sådana. I så fall måste platser avstås från de befintliga verkstäderna, vilket upplevs som mycket olyckligt, eftersom behovet på samtliga platser är mycket större än tillgången. Ur såväl humanitär som samhällsekonomisk synpunkt vore det motiverat atl satsa på en fortsatt utbyggnad av den skyddade verksamheten.

Vi förstår att en ökning av totalramen är svår alt få lill stånd i dagens ekonomiska situation. Vi hoppas trots detta på alt det finns möjligheter utt ta särskild hänsyn till de speciella svårigheter som har uppstått i Värmland. En del kommuner i länet har satsat på utbyggnad av den skyddade verksamheten på ett tidigt stadium, andru inte. Behovet finns och har ökat i andra delar av länet, särskilt i de östra, myckel på grund av den stora nedgången i industrin. Att avstå platser från andra delar av länet, exempelvis Torsby, får svåru följder för de handikappade där. Man har redan i dag en kö av sökande och en mycket slor andel förtidspensionerade. Vi hoppas att Samhällsförelags styrelse kan hjälpa till med att lösa upp de här redovisade knutarna. Regeringen bör utnyttja sina möjligheter all tillskjuta extra medel för detta ändamål. Utskottets talesman, Sten Östlund, har i sitt inlägg också visat förståelse för dessa problem.

Fru talman! Jag yrkar med dessa kommentarer bifall lill utskottets hemställan.

Kammaren beslöt att förhandlingarna skulle fortsättas kl. 19.30.

9 § Anmäldes och bordlades Propositionerna 1984/85:118 Kemikaliekontroll

1984/85:160 Ledningen av de civila delarna av totalförsvaret m. m. 1984/85:161 Ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten m. m. 1984/85:165 Vissa klargöranden och  kompletteringar av kyrkomötesreformen 1984/85:166 Livsmedelspolitiken

1984/85:168 Rätt att driva lokal och regional kollektivtrafik på väg 1984/85:169 Vissa ändringar av reglerna om val till kyrkomötet m. m. 1984/85:170 Avtal med Apoteksbolaget AB m.m.

1984/85:171 Särskilda insatser inom socialtjänsten för ungdomar i samband      Nr 109

med missbruk och kriminalitet, m. m.                                              -r      j       j

lorsdagenden
1984/85:173 Ändring i utlänningslagen (1980:376)                                             28 mars 1985
1984/85:178 Domstolarna och eko-brotten m. m.                          ______

10 § Anmäldes och bordlades Meddelande om

Motionerna interpellationer

1984/85:2988 av Karin Ahrland

1984/85:2989 av Anders Björck m.fl.

1984/85:2990 av Göthe Knutson

Skärpningar av stafistiksekretessen (prop. 1984/85:133)

1984/85:2991 uv Lars Werner m.fl. 1984/85:2992 av Karl Boo m.fl. 1984/85:2993 av Nils Carlshamre m.fl. Radio- och kussettidningur (prop. 1984/85:138)

1984/85:2994 av Rolf Clarkson m.fl.

Luftfartsverkets investeringar m.m. (prop. 1984/85:139)

1984/85:2995 av Jan-Erik Wikström och Kerstin Anér 1984/85:2996 av Lars Werner m.fl. 1984/85:2997 av Karl Boo m.fl. . 1984/85:2998 av Ingrid Sundberg m.fl. Litteratur och folkbibliotek (prop. 1984/85:141)

1984/85:2999 av Lars Werner m.fl. 1984/85:3000 av Margareta Persson 1984/85:3001 av Sylvia Pettersson 1984/85:3002 av Rolf Dahlberg m.fl. 1984/85:3003 av Bengt Westerberg m.fl. 1984/85:3004 av Kjell Mattsson m.fl.

Förbättrade boendeförhållanden för gamla, handikappade och långvarigt sjuka (prop. 1984/85:142)

11 § Meddelande om interpellationer

Meddelades atl följande interpellationer framställts

den 28 mars

1984/85:125 av förste vice tulman Ingegerd Troedsson (m) lill socialministern om småbarnsföräldrars rätt lill bidrag enligt socialtjänstlagen:

Regeringsrätten har den 15 mars beslutat atl socialtjänstlagens stadgande

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

Meddelande om interpellationer

om bistånd inte ger en småbarnsförälder rätt att uppbära socialbidrag för att själv kunna ta hand om sina barn.

1 det ärende som regeringsrätten hade all ta ställning lill stod helt klart alt familjen hade laglig rätt till bistånd. 1 stället för ull enligt fumiljens egen önskan ge detta i form av ekonomiskt tillskott har, enligt domen, en kommun rätt att i stället ställa daghemsplatser till förfogande, vilket i dettu fall skulle ske med förtur.

Daghemsvården av de två barnen i familjen kostar totalt ca 100 000 kr. per år, varav ca 90 000 kr. finansieras med skattemedel. Till delta kommer kostnader för barnvårdare eller föräldrapenning för föräldrarna om barnen skulle bli sjuka.

Detta är ett väsentligt högre belopp än de skatter och socialavgifter som skulle flyta in till det allmänna om modern förvärvsarbetade och de besparingar som då skulle göras i form av mindre utbetalningar av bostadsbidrag.

Socialtjänstlagens biståndsparagraf har antagits av en enhällig riksdag. För många torde det dock ha kommit som en överraskning att biståndsparagrafen skulle kunna tolkas på det sätt som regeringsrättens dom ger vid handen.

I den gamla socialhjälpslagen berättigade vård av små barn till socialbidrag. Enligt en interkommunal överenskommelse betalades i dessa fall socialhjälp om familjen hade minst ett barn under fyra år eller två barn under skolåldern.

Anledningen till att det aktuella problemet uppkommer i allt fler småbarnsfamiljer är till stor del skattesystemet, som inte lar någon hänsyn till försörjningsbördan. En familj som i del berörda fallet betalar ca 30 000 kr. i skatt skall inte samtidigt behöva uppbära socialbidrag för sin försörjning. Om skatten tog hänsyn till att det i detta fall är fyra personer som skall leva på inkomsten hade familjen kunnat klara sin försörjning ulan tillskott i form av socialbidrag eller i form av starkt subventionerade daghemsplalser.

I avvaktan på en sådan skatt-efter-bärkraft borde det vara angeläget att inte missgynna egen vård av barnen.

I socialtjänstlagens portalparagraf framhålls alt verksamheten skall bygga på respekt för människors självbestämmanderätt och integritet.

Det står i detta fall klart att modern skulle utföra ell lika värdefullt arbete genom att själv ta hand om de små barnen som genom atl förvärvsarbeta. Familjer som verkligen önskar daghemsplats skulle vidare snabbare komma fram i kön.

Mol bakgrund av det ovan anförda ber jag att till socialministern få ställa följande fråga:

Anser socialministern alt det finns anledning all ändra socialtjänstlagens biståndsparagraf eller på annat sätt åstadkomma att småbarnsföräldrars egen vård av barnen inte missgynnas i förhållande till förvärvsarbete av motsvarande värde?

90

1984/85:126 av Paul Lestander (vpk) till statsrådet Roine Carlsson om entreprenadverksamheten vid LKAB:

Inom LKAB finns en ganska betydande privat verksamhet. Det gäller då främst verkstads- och entreprenadverksamhet. Som exempel kan anföras att Skega sköter däcksbyten, att malmtransporterna från LKAB:s forskningsgruva är privatiserade och att Suomen Malmi nu kommer att få prospekte-ringsborrningen i Viscariagruvan.

Vid förhandlingar mellan SFO:s branschkommitté och Svenska gruvindustriarbetareförbundet har facket motsatt sig att ovannämnda borrningar överlåts på det finska företaget. De skäl som gruvfacket angav för sitt motstånd kan grovt sammanfattas i att entreprenaden i första hand skall utföras som hittills, alltså med personal från LKAB:s järnmalmsrörelse. Detta sades med hänvisning till behovet av att behålla LKAB:s prospekte-ringskompelens, hänsynen till jobben för de anställda inom bolaget och att vad LKAB gör har stor betydelse för gruvsamhällena i norr.

Ur ett mera principiellt fackligt-politiskt perspektiv är det viktigt atl regeringen klargör sin inställning till entreprenörs- och underentreprenörsverksamhet vid statsägda företag.

Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga industriministern:

1: Är regeringen beredd att, mot bakgrund av att statliga medel används för verksamheten och de drastiska personalminskningar som skett inom LKAB, vidta åtgärder för att förmå LKAB att använda egen personal för prospekteringsborrningen i Viscariagruvan?

2. Är regeringen beredd att söka förmå LKAB att utarbeta en plan för avveckling av entreprenadverksamheten vid LKAB:s malmfältsgruvor och ersätta denna med nyanställningar?

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

Meddelande om interpellationer

1984/85:127 av Jens Eriksson (m) till jordbruksministern om musselodlingen i Bohuslän:

Sedan några år tillbaka bedrivs musselodling i Bohuslän. Det har visat sig att förutsättningarna för musselodling är goda. Musslorna växer bra och kvaliteten är hög på den skörd som erhålls.

I en ny näring stöter man nästan alltid på problem som måste lösas, men när det gäller praktiska problem såsom att finna lämpliga platser där det finns näring för musslorna och att se till att så litet som möjligt hindra sjöfart och fiske har det lyckats ganska bra. Det finns i dag säkert ett tjugotal odlare, som kan producera över 2 000 ton musslor. Det finns intresse för att odla mera, och del finns utrymme både på marknaden och i havet.

Under 1984 drabbades odlarna emellertid av ett stort bakslag. Genom algblomning blev musslorna giftiga och kunde under hösten inte skördas. Inte heller när detta skrivs har skörden kunnat påbörjas, och när musslorna om något mer än en månad börjar sin fortplantning går detinle att bärga fjolårets musselskörd.

Vad som händer under sommaren är svårt att veta. Helt klart är alt man

91

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

Meddelande om frågor

kommer att göra stora förluster, då musslorna faller av repen och de som kan skördas troligen blir för stora för alt passa på marknaden. Man kan påslå att det är något av en naturkatastrof Den drabbar inte många, men för dem del gäller är det mycket kännbart.

Då musselodling kan ge värdefull sysselsättning, är det angelägel utt den kan fortsätta och utvecklas. Det finns stora risker all odlarna inte kun fortsätta, om den enskilde vid en katastrof som den som nu är på väg skull bära hela kostnaden, i synnerhet om det sker innan företaget hunnit stabilisera sig och innan man hunnit bygga upp sin ekonomi.

Jag anser det därför angeläget atl insatser görs. Det bör ske inom flera områden.

1.   Någon form av skördeskadeskydd så att odlarna inle ruineras.

2.   Undersökningar och uppföljning av vattenkvaliteten inom flera områden och möjlighet att snabbt och säkert kunna fastställa musslornas användbarhet.

3.   Utveckling av säkrare metoder för alt kunna avgöra gifthalten i musslorna,

I anledning av vad jag anfört vill jag ställa följande fråga till jordbruksministern:

Avser jordbruksministern alt ta några sådana initiativ som jag tagit upp i min interpellation?

92

12 § Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts den 28 mars

1984/85:505 av Lars Tobisson (m) till finansministern om bytesbalansen:

I början av året förklarade finansministern på stora affischtavlor all Sverige åter är ett land som betalar för sig gentemot utlandet. Påslåendet var fel när det fälldes, eftersom bytesbalansen var negativ i januari liksom i februari. Men det baserades förmodligen på riksbankens bedömning att bytesbalansen visade ett överskott 1984 på 1 miljard kronor. Nu har statistiska centralbyrån nyligen visat att förra årets bytesbalans i stället gav ett underskott på närmare 7 miljarder.

Mot denna bakgrund vill jag fråga finansministern:

1,    Anser finansministern fortfarande alt bytesbalansen visade överskott 1984?

2,    Tror finansministern fortfarande att bytesbalansunderskottet i år skall stanna vid 2 miljarder?

1984/85:506 av Oswald Söderqvist (vpk) till försvarsministern om värnplikts-utbildningen:

I svensk TV har vid ett par tillfällen framträtt en expert på militärpsykologi, fostran och utbildning av soldater inför de påfrestningar som en stridssituation innebär och hur de bäst skall förberedas för detta, Mannen i fråga kommer från Israel, har enligt egna uppgifter stridserfarenheter från dess armé och är nu anställd vid FOA för att dela med sig av sina kunskaper. Han har gjort anmärkningsvärda påståenden om den svenska soldatutbildningen och klart förespråkat en hårdare linje i strid med de intentioner som sedan länge gällt i Sverige i dessa frågor.

Jag vill därför fråga försvarsministern:

Har regeringen planer på att förändra utbildningen av svenska värnpliktiga och kommer i så fall de linjer som förespråkals i de nämnda TV-inslagen atl påverka inriktningen?

1984/85:507 av Hugo Hegeland (m) till finansministern om bytesbalansen:

Enligt SCB gav Sveriges affärer med utlandet ett underskott även 1984, uppgående till nära 7 miljarder kronor- blott 1 miljard lägre än föregående år.

Enligt uppgift från riksbanken, som finansministern och finansdepartementet stöder sig på, visade bytesbalansen för år 1984 däremot ett överskott på ca 1 miljard kronor.

Med anledning härav vill jag fråga finansministern:

Är det motiverat att närmare utreda den stora skillnaden, eller tänker finansministern även i fortsättningen lita enbart på riksbankens statistik?

13 § Kammaren åtskildes kl, 17,58,

In fidem

Nr 109

Torsdagen den 28 mars 1985

Meddelande om frågor

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemert