Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1984/85:10

Onsdagen den 17 oktober

Kl. 10.00

1 § Justerades protokollet för den 9 innevarande månad.

2 § Föredrogs och hänvisades Proposifion

1984/85:19 enligt följande:

Bil. 1 och huvudprot. i motsv. del fill jusfifieutskottet Bil. 2 och huvudprot. i motsv. del fill socialutskottet Bil. 3 och huvudprot. i motsv. del fill skatteutskottet Bil. 4 och huvudprot. i motsv. del till utbildningsutskottet

3 § Föredrogs och hänvisades
Redogörelse

1984/85:3 fill finansutskottet

4 § Avveckling av hyresstoppet

Föredrogs bostadsutskottets betänkande 1984/85:1 om avveckling av hyressfoppet (prop. 1984/85:12).

AnL 1 THURE JADESTIG (s):

Herr falman! Som framgår av bostadsutskottets betänkande föreslår regeringen aft hyressfoppet skall upphöra. Det infördes våren 1984 genom en särskild lag. Att det nu skall upphöra är en uppfattning som delas av utskottets majoritet. Vänsferparfief kommunisterna har dock en annan mening och anser för sin del atf propositionen skall avslås.

När det gäller motiveringarna för att tillstyrka regeringens förslag råder def delade meningar inom utskottsmajoriteten. De borgerliga ledamöterna anför aff hyresstoppet inte borde ha införts. Detta framhöll de i en reservafion till bostadsutskottets betänkande 1983/84:33. I dag föreligger deras argument som majoritetsförslag i utskottets betänkande.

Vi socialdemokrater anför våra motiv i reservation 1. Denna reservation

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Avveckling av hyresstoppet

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Avveckling av hyresstoppet

bygger på uppfattningen atf den ekonomiska politiken möjliggjort en väsentligt lägre kostnadsutveckling under 1985, något som också konjunkturinsfitufefs senaste rapport bekräftar. Den av regeringen förda ekonomiska pohtiken har alltså varit lyckosam och möjliggjort att prisstoppet kunde upphävas den 1 juli i år och atf hyresstoppet kan avvecklas vid utgången av oktober månad.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets majoritetsförslag, men med den motiveringen som anförs i reservafion 1.

AnL 2 TORE CLAESON (vpk):

Herr falman! Regeringens förslag och riksdagens beslut i våras om ett hyresstopp var positivt och innebar eft erkännande av atf hyrorna blivit för höga även med hänsyn fill andra prisstegringar och löner. Den tid som hyressfoppet skulle gälla - till den 1 januari 1985 - var visserligen enligt vpk:s mening alltför kort, men det innebar ändå en viktig markering av hur allvarligt problemet med de allt högre boendekostnaderna har blivit.

Beslutet om hyresstopp fäste också uppmärksamheten pä sambandet mellan höga hyror och ökade orättvisor och def hinder höga hyresnivåer utgör för en socialt inriktad bostadspolitik. Riksdagsmajorifetens beslut var också bra, eftersom man därigenom visade aft def - tvärtemot vad som tidigare hävdats - gick atf införa hyresstopp.

Förslaget om hyresstopp sades från regeringen uttryckligen syfta till aft förhindra hyreshöjningar under fiden den 1 äpril-den 31 december 1984, bl.a. för att reducera inflationen fill nivån 4% under 1984 och nedbringa inflationstakten till 3% under 1985. Nu måste man mot bakgrund av regeringens nya förslag fråga sig om hyressfoppet bara var en tom gest eller ett lurendrejeri mot landets hyresgäster.

Som vpk tidigare föreslagit, borde hyressfoppet inte ha begränsats fill aff gälla bara fill årets utgång utan förlängts t. v. Vi ser hyressfoppet som en temporär åtgärd av flera nödvändiga i syfte att undvika nya hyreshöjningar och pressa ned hyrorna, framför allt i ny- och ombyggda hus.

Sedan månader tillbaka har det varit känt att olika hyresvärdar aviserat hyreshöjningar från den 1 januari med 100-200 kr. per månad för en normal tremmslägenhef. Känt är också aft bostadskostnaderna redan tidigare i många faU tar 25-30 % av inkomsterna. Hyreshöjningar i storleksordningen 7-10 % kan då knappast kombineras med ett inflafionsmål på 3 %!

Det är mot denna bakgrund svårt aff förstå hur regeringen, och nu även bostadsutskottets majoritet, kan föreslå aft hyresstoppet skall upphöra att gälla från den 1 november. För aft klara detta blev def också nödvändigt med avkortad mofionstid och snabbehandling i bostadsutskottet. Regeringens förslag innebär ett återtagande av tidigare beslut och klartecken fill hyresvärdarna om en hyreshöjning redäii från den 1 november med 4:60 per m eller med 30-50 kr. per månad!

Enligt vpk;s mening bör förslaget avslås och hyresstoppet förlängas t. v. Vidare mäste snara åtgärder sättas in då def gäller ändrad bostadsfinansiering, ränte- och avdragsbestämmélser, stöd fill allmännyttiga bostadsföre-

tag, omfördelning av samhällets bostadsstöd från ägar- fill hyressekforn liksom andra åtgärder för att motverka hyressfegringar.

En återgång till en annan, rättvisare social bostadspolitik kräver en förstärkning av samhällets bostadsstöd. Därför måste den nuvarande hyres-husavgiffen eller en eventuell fastighetsskatt bl.a. användas fill stöd åt de allmännyttiga bostadsföretagen av en storleksordning som täcker deras reparations- och underhållsbehov.

Herr falman! Vi kan infe dela bedömningen att förutsättningarna för en väsenfligt lägre kostnadsutveckling under 1985 skulle ha ökat från maj-juni 1984 till september-oktober 1984. I en socialdemokratisk reservafion angående förlängning av hyressfoppet efter den 31 december 1984 sades bl. a. att det inte kunde uteslutas atf ett hyresstopp även i framtiden kan komma att vara ett användbart finanspolitiskt instrument men aff man då saknade underlag för att ta ställning till en förlängning. Nu finns enligt vår mening sådant underlag, som klart visar på behovet och nödvändigheten av att förlänga hyressfoppet.

Då def gäller de olika åtgärder för aff minska boendekostnaderna som tas upp i den vpk-motion som behandlas i förevarande betänkande säger utskottsmajorifefen atf de frågor som tas upp övervägs av bostadskommit-fén. Dessutom erinrar man om att riksdagen senare i anslutning till budgetpropositionen kan komma att behandla vissa av dessa frågor. Vi från vpk vet detta, och visste det även då vi skrev vår mofion. Def är ju självklarheter.

Sådana erinringar hjälper nu infe hyresgästerna, utan vad som behövs är aft snabbt överväga och komma med förslag som gör det möjligt att slå vakt om och förstärka en social bostadspolitik. Def behövs bl. a. snara åtgärder för aff stödja de allmännyttiga bostadsföretagen, så att de kan bibehålla och utveckla de vikfiga uppgifter de har inom ramen för den sociala bostadspolitiken.

Bostadskommittén kan rimligen infe, bl.a. med hänsyn fill pågående remissbehandling av dess delbetänkande, beräknas bli färdig med förslag så snart aft de kan behandlas och bli föremål för regeringsför.slag i sådan fid aff de kan få någon betydelse för hyressifuationen under 1985. Def är nu förslag måste komma som kan begränsa hyreshöjningarna fill högst den 3-procents-nivå som regeringen har satt som gräns för inflationen och som kan klara allmännyttans ökade kostnader.

Det finns en stor och berättigad oro hos det tålmodiga släkte som hyresgästerna utgör. Låt mig avsluta detta inlägg med aft citera det brev som en hyresgästavdelning i går tillställde regeringen och som en stor del av riksdagsledamöterna har erhållit för kännedom:

"Till Regeringen

Vi ska be att få gratulera fill den smarta kuppen. För i morgon ska Ni ju med de borgerligas hjälp driva igenom ett riksdagsbeslut om upphävande av hyressfoppet.

Av det stolta löftet från i våras om eft inflafionsdämpande hyresstopp resten av året bidde def en månads senareläggning av den extra hyreshöjning-

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Avveckling av hyresstoppet

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Avveckling av hyresstoppet

en. Den som orsakats av en alltför kraffig inflation under första halvåret.

Genom den smarta och snabba kuppen betar Ni av lite av 1985 års inflation redan nu - när det ändå gått ät helvete.

Vi luttrade hyresgäster har knappt hunnit blinka. Om våra företrädare pä riksplanet har blinkat eller blundat vet vi infe. Men påtagligt tyst har det varit - trots def uppenbara sveket. Och det är väl skönt!

Def är inte utan aft man undrar hur många av er i Kansli- och Riksdagshusen som bor som hyresgäster. Ni verkar väldigt mycket känsligare när def gäller små pålagor för andra boendegrupper.

Vi lovar aff försöka hjälpa fill atf ändra på det!

Med hälsningar

Södermalmsavdelningens styrelse"

Herr talman! Jag har velat läsa upp defta brev, därför att jag tycker att det med all sin ironi ändå ger uttryck för en berättigad oro och vrede som hyresgästerna känner inför def beslut som riksdagsmajoritefen nu står i begrepp aff fatta.

Jag yrkar bifall till vpk-reservationerna till förevarande betänkande.

AnL 3 KJELL MATTSSON (c):

Herr talman! Så här i starten på riksmötet kan man kanske förledas tro aff vi har mycket gott om fid och kan föra ingående diskussioner om de frågor som vi far upp till behandling. Jag skall ändå försöka göra mitt inlägg mycket kort. Anledningen är atf en majoritet som består av alla parfier utom vpk tillstyrkt regeringens förslag att upphäva hyressfoppet.

Motivet för aft i våras införa hyressfoppet var atf regeringen ansåg atf det skulle vara en del av den inflationsbekämpande polifik som skulle resultera i en inflation på 4 % för 1984 och vars mål för 1985 var 3 %.

Nu kan vi konstatera att båda dessa mål har "spruckit". Def är alldeles klart för 1984, då inflafionen kommer atf bli betydligt mer än 4 %. Studerar vi konjunkturinstitutets rapport finner vi att det är mycket som talar för att, tyvärr, inte heller 1985 ärs mål kommer aft uppnås. Då kan man förstå aft regeringen vill göra sig av med hyressfoppet för aft infe få en alltför stark höjning av hyrorna i ett enda sammanhang under 1985.

När hyressfoppet infördes anförde vi frän oppositionspartierna aff vi tyckte att def var en felaktig åtgärd. Man tar ju genom hyresstoppet infe bort kostnadsökningen i fastighetsförvaltningen - infe för någon av fastighefs-ägarkafegorierna. Därför skulle eft hyresstopp naturligtvis bara medföra aft kraven på hyreshöjningar när hyressfoppet upphävs blir ännu större än vad de skulle ha blivit om det hade varit en vanlig förhandling mellan parterna under våren 1984.

Vi konstaterade alltså när hyressfoppet infördes aft det var en felaktig åtgärd och tillsfyrker naturligtvis regeringens förslag aft nu upphäva hyressfoppet. Jag yrkar därför bifall fill utskoffefs hemsfällan, där vi har en annan mofivering för aft tillstyrka regeringens förslag än vad reservanterna har.

AnL 4 TORE CLAESON (vpk) replik;

Herr talman! Jag vill kommentera def som Kjell Mattsson yttrade i sitt inlägg bara på en punkt, nämligen när han sade aff man måste undvika en alltför kraffig höjning av hyrorna i eft sammanhang och aft det därför är bra om man nu avvecklar hyressfoppet. Underförstått skulle man kunna hålla på och successivt höja hyrorna i flera omgångar i stället.

Jag tror aft det här är ett argument som landets hyresgäster verkligen har svårt aft begripa vitsen med. Det är fullkomligt likgiltigt för dem om man delar upp de stora hyreshöjningarna i tre, fyra eller flera omgångar. Vad som är väsentligt för hyresgästerna är naturligtvis att man kan begränsa hyreshöjningarna och stoppa den nuvarande hyresutvecklingen. Ett hyresstopp är enligt min mening odiskutabelt ett instrument för att hejda den utplundring av landets hyresgäster som har pågått under så många år och vilken de - som jag sade i mitt inlägg-tämligen tålmodigt har funnit sig i. Men i en situation, där hyrorna har ökat mera än alla priser och mera än lönerna, går def inte längre att fortsätta på den inslagna vägen. Därför måste man ta fill olika metoder för atf hejda utvecklingen. I det sammanhanget anser vi fortfarande aft hyresstoppet är en bra metod, och därför borde def ha bibehållits och förlängts t. v.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Avveckling av hyresstoppet

AnL 5 THURE JADESTIG (s) replik:

Herr talman! Jag skall inte lägga mig i tvisten mellan dem som nyss varit uppe i debatten. Men fill utskottets ordförande skulle jag ändå vilja säga aft man måste se fill helheten i regeringens strategi för att klara Sverige ur den ekonomiska krisen, och både prisstoppet och hyressfoppet är delar i helheten.

Redan nästa vecka blir det ju en allmänpolitisk debatt, där helheten i den ekonomiska politiken kommer att kunna diskuteras, och jag tycker atf vi kan vänta med kommentarerna fill dess.

AnL 6 KJELL MATTSSON (c) replik;

Herr falman! Jag tycker inte heller aft vi skall föra en ekonomisk debatt nu, utan jag vill bara slå fast två fakta, nämligen att man inte har nått de uppställda målen när def gäller inflafionsufvecklingen. Därför hade vi infe möjligheter aff tillstyrka förslaget i propositionen, med de motiveringar och den skönmålning av regeringens politik som där finns.

Till Tore Claeson vill jag säga att självfallet är det angeläget att ha små kostnadsökningar, som då också kan medföra aft ökningen av hyresbeloppen blir liten. Men vad vi konstaterade i våras och vad vi konstaterar även nu är att hyresstoppet som sådant infe leder fill att kostnadsökningen försvinner. Förr eller senare blir det alltså omöjligt atf ha eft stopp på inkomstsidan, om man inte har det också på utgiftssidan.

Jag konstaterar då för vår del atf när regeringen nu kommer med förslag om atf hyressfoppet skall upphävas fidigare än vad som ursprungligen var beslutat, så gör man def för atf åstadkomma en uppdelning av hyreshöjningarna, så aft man slipper få allt på en enda gång. Det var alltså en förmodan

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

;4vvecWmgav hyresstoppet

som vi gav uttryck åt och infe en teknik som vi i och för sig rekommenderade, för vi ville ju infe ha hyresstoppet infört.

AnL 7 TORE CLAESON (vpk) replik;

Herr talman! Först och främst tycker jag inte atf man automatiskt skall utgä från aft def ständigt måste bli stora hyreshöjningar och atf man därför tittar på hur höjningarna så aft säga skall portioneras ut. Utgångspunkten borde i stället vara atf man skall stoppa hyreshöjningarna.

Vi är ocksä, Kjell Mattsson, på det klara med atf ett hyresstopp ensamt inte löser några problem. Det måste kombineras med andra åtgärder, som jag nämnde i mitt föregående inlägg och som också berörs i den motion som utgör underlaget till en del av den här diskussionen.

Under den fid som man t. v. bibehåller hyressfoppet måste man snabbt vidta andra åtgärder för atf stoppa den pågående hyresutplundringen. Det är detta som det hela handlar om. Man skall alltså använda hyresstoppet som en temporär åtgärd, som ett instrument, som er( led i en annan bostadspolitik med en annan inriktning, som kan stoppa upp den nuvarande utvecklingen då det gäller boendekostnaderna.

AnL 8 KNUT BILLING (m):

Herr talman! Hyresstoppet borde aldrig ha införts, sade Kjell Mattsson, och def är alldeles rikfigt.

Det är sä, vilket infe allfid tycks vara uppenbart för alla, att hyran består av kapitalkostnader, driftkostnader och underhållskostnader. Om man inte tar ut en fillräcklig hyra, hur får man då lösa problemet? Kapitalkostnaderna måste betalas, driftkostnaderna måste betalas, men underhållskostnaderna kan man skjuta på. Det är precis vad som har skett i Sverige. Vi kan bara titta på hur det ser ut i de allmännytfiga bostadsföretagens bestånd. Underhållet är mycket eftersatt. Vad beror det på? Jo, det beror på att man inte har kunnat ta ut tillräckliga hyror för att täcka underhållskostnaderna.

Hyresstoppet innebar ju också atf ingångna avtal inte kunde fullgöras, vilket kommer atf få stora konsekvenser under kommande år för företagen, anfingen i form av minskat underhåU eller i form av kraftigt stegrade krav på hyreshöjningar.

Det är alldeles klart att det infe går aft förbjuda inflafionen. Hade man kunnat det, hade det skett för länge sedan. Hyressfoppet skulle alltså enligt vår uppfattning aldrig ha införts.

Vad man i stället skall göra är naturligtvis att reformera def nuvarande hyressätfningssystemet. Def är något barockt som det nu är att en lägenhet i Stockholms innerstad har en väsentligt lägre hyra än en nybyggd lägenhet tre mil utanför staden. Vad man måste genomföra är naturligtvis ett marknads-orienterat hyressysfem, där läge och sädant slår igenom pä ett helt annat sätt. Då kan man ta uf de kostnader som krävs för att underhålla fastigheterna på ett bra sätt och se till att hyresgästerna trivs. Hyresstopp löser aldrig dessa problem. Därför är det bra aff hyressfoppet nu skall upphävas. Def

beklagliga är atf regeringen och riksdagsmajoritefen en gäng ansåg att det skulle införas. Med defta vill jag yrka bifall till utskottets hemsfällan.

AnL 9 TORE CLAESON (vpk):

Herr falman! Knut Billing inför ett delvis nytt moment i den här diskussionen, när han tar upp reglerna för det nuvarande hyressätfningssystemet, dvs. det bruksvärdessystem som vi nu har. Ett fenomen som dykt upp under senare tid är atf man från borgerligt håll kritiserar det som man fidigare var så glad för; aft man införde bruksvärdessystemet. I varje fall hade man frän borgerligt håll inte några erinringar mot systemet när det infördes. Man tyckte det gick bra så länge det var på det sättet att bruksvärdessystemet faktiskt var till nackdel för hyresgästerna genom de bestämmelser som finns i bruksvärdeslagen, genom den metodik som används för jämförelserna och då privata hyresvärdar utan ett öres insats kunde fa ut samma hyror som de allmännyttiga bostadsföretagen. Bara genom att hänvisa till de allmännytfiga bostadsföretagen kunde privata fasfighetsägare ta ut samma hyror. Vad som sedan skett är aff man både från statens och från kommunernas sida har insett de allmännyttiga bostadsföretagens roll och uppgifter i bostadspolitiken och som en konsekvens av def gett visst stöd riktat fill dessa allmännyttiga bostadsföretag. Då uppstår den situationen att privata fastighetsägare inte längre kan fa ut samma vinster genom jämförelser med bruksvärdessystemet. Def betyder aff landets hyresgäster faktiskt kan ha nytta av detta bruksvär-dessysfem.

I det läget aktualiserar de borgerliga parfierna, här företrädda av Knut Billing, frågan om atf slopa dessa system och ersätta det med något diffust som man kallar marknadsvärderingar och marknadshyror. Vi betackar oss för detta. Från andra länder vet vi vad det innebär för hyresgästerna.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Avveckling av hyresstoppet

AnL 10 KNUT BILLING (m);

Herr talman! Det är alldeles uppenbart aft vpk:s uppfattning, som också har kommit fill uttryck i reservationen, är att hyrorna inte skall ligga på sådan nivå aft de täcker kostnaderna. Hur sedan problemet med atf fastigheterna går med underskott och inte underhålls skall klaras, far man infe upp på annat sätt än aft man framför som sin uppfattning aff def är poUfikerna som skall bestämma över hur vi bor, inte konsumenterna. Det är naturligtvis helt i enlighet med vpk;s ideologiska uppfattning.

AnL 11 TORE CLAESON (vpk);

Herr talman! Politikerna skall se fill atf def här landefs befolkning har en bra bostadsförsörjning och aft bostaden som en social rättighet för människorna garanteras, precis som rätfen till utbildning eller sjukvård garanterats dem. I def fallet kan politikerna inte ställa sig neutrala och utlämna till näringslivet och de fria marknadskrafterna att styra och bestämma hur vi

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa alkoholpolitiska frågor

skall bo samt vad def skall kosta. Det är poUfikernas uppgift aft blanda sig i dessa frågor och styra utvecklingen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 (avveckling av hyresstoppet) Hemsfällan

Utskottets hemsfällan bifölls med 281 röster mot 16 för hemställan i reservafion 2 av Tore Claeson. 4 ledamöter avstod från att rösta.

Paul Lestander (vpk) anmälde aft han avsett atf rösta nej men av misstag röstat ja.

Mofivering

Den i reservation 1 av Oskar Lindkvist m. fl. anförda motiveringen godkändes med 146 röster mot 137 för utskottets motivering. 18 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 2 (ändringar i bostadsfinansieringssystemet m.m.)

Utskottefs hemställan bifölls med 283 röster mot 18 för reservation 3 av Tore Claeson.

5 § Vissa alkoholpolitiska frågor

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1984/85:1 om vissa alkoholpolifiska frågor.

AnL 12 KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr falman! Alkoholpolitiken upphör aldrig atf engagera riksdagens ledamöter, och det är väl närmast överraskande aff de ca 30 mofioner som behandlas i detta utskottsbetänkande, och som spänner över praktiskt taget hela fältet, infe har resulterat i mer än fyra reservafioner - varfill då kommer sex särskilda yttranden. Moderata samlingspartiet står bakom fre av reservationerna.

Tillsammans med utskottets centerpartister begär vi en ändring i alkohollagstiftningen sä atf frukfcider skall få fillverkas och saluföras med en något högre alkoholhalt än den som Ln. är tillåten.

De nuvarande bestämmelserna är i högsta grad ofidsenliga och dessutom fill icke obetydlig nackdel för svensk fruktodling. Cider, en måltidsdryck som fillverkas huvudsakligen av äpplen, klassificeras som vin om alkoholhalten överstiger 1,8 viktprocent. Därmed följer inte bara skattekonsekvenser utan också begränsningar i möjligheterna fill försäljning och servering.

Def hade varit mycket naturligare atf jämföra cider med öl, så aff cider med en alkoholhalt mellan 1,8 och 2,8 viktprocent skuUe kunna saluföras efter samma regler som gäller för öl. Med en högre alkoholhalt - upp tUl 4,5

viktprocent - skulle cidern i likhet med starköl enbart försäljas på systemet. Cider skulle då också beskattas på samma sätt som motsvarande öl.

Alkoholpolitiskt skulle en sädan reform infe fä några negafiva konsekvenser, eftersom cider är en så syrlig dryck atf den knappast lämpar sig som berusningsmedel.

En ändring i alkohollagstiftningen som vi föreslagit i reservafionen skulle möjliggöra för cidern aft konkurrera med öl och lätfvin, varigenom förutsättningar skulle finnas för eft mer lönsamt tillvaratagande av svensk frukt.

En annan bestämmelse som infe heller har aff göra med en effektiv alkoholpolifik är def fillsfåndstvång som enligt gällande lagsfiftning råder för atf få servera öl i personalmatsalar. Ett sådant fillstånd skall begäras hos länsstyrelsen och är i de flesta fall en ren formsak. Före 1977 erfordrades infe något tillstånd, och det nuvarande tvånget är en ren klåfingrighet utan någon som helst alkoholpolifisk mofivering. Detta onödiga byråkratiska inslag bör snarast avskaffas, och alla de tre borgerliga parfierna i skatteutskottet stär bakom reservafionen.

Infe heller den tredje reservafionen är alkoholpolitiskt kontroversiell. Den handlar om behovet och lämpligheten av att lindra beskattningen på vin i mellanprisklasserna. Därigenom skulle man underlätta för människor i vanliga inkomstklasser att förvärva bra viner. Att fillhandahålla kvalitetsviner till hyggliga priser borde infe vara så särskilt svårt atf genomföra, och resultatet skulle bli en bättre dryckeskulfur.

De tekniska svårigheterna atf lägga om dryckesbeskatfningen enligt dessa Unjer har varit finansministerns skäl för att inte ha effektuerat det beslut som riksdagen fattade för ett och ett halvt år sedan. Det beslutet gick ut på en begäran hos regeringen atf föreslå sådana sänkningar av vinbeskattningen som här redogjorts för. Def borde infe vara så svårt aff hitta en tekniskt godtagbar lösning.

Def kan vara på sin plats aft också något kommentera de särskilda yttranden som lämnats av moderata samlingspartiet. Utan atf direkt och omedelbart kräva aft det mellanölsförbud som infördes 1977 skall upphöra, vill vi likväl med ett särskilt yttrande påtala det förvånansvärda aff just Sverige praktiskt taget är det enda västeuropeiska land där denna öltyp inte får säljas fritt. Förbudets ganska tvivelaktiga skydd mot ungdomsfylleriet mofiverar inte att den vanlige konsumenten skall tvingas avvara denna lämpliga och oförargliga måltidsdryck. Riktpunkten mäste vara aft återinföra mellanölet.

Häromåret beslöt riksdagen, under motstånd från moderata samlingsparfiet, atf en resfauraför som infe skött inbetalningen av skatter och avgifter kan få sitt tillstånd att servera vin och sprit indraget. Vi har intagit samma ståndpunkt nu som då, nämligen aff åferkallelse av serveringstillstånd blott bör ske på alkoholpolifiska grunder. Def frågan nu gäller är förslaget aff reglerna om återkallelse av serveringstillstånd skall utmönstras ur alkohollagstiftningen och i stället bli föremål för en särskild lagsfiftning. Mot defta förfarande har vi infe haft något aft erinra.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa alkohol-politiskafrågor

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa alkohol-politiskafrågor

När det gäller systembutikernas öppethållande verkar def glädjande nog som om" regeringen tänkte fillmötesgå allmänhetens naturiiga krav på en bättre service genom def aviserade förslaget om visst öppethållande pä kvällstid. I samband härmed borde regeringen fa sig en ny funderare pä de beslut riksdagen fidigare fattade om lördagssfängning. Under sommarmånaderna har lördagssfängningen haft vissa posifiva effekter på nykterheten, medan det under resten av året synes vara tvivelaktigt om lördagsstängningen betytt särskilt mycket utöver det negativa i sämre service för den breda allmänheten. I Finland har man bara lördagsstängt under sommarmånaderna - något för oss atf ta efter.

I den proposition om alkoholpolitiken som vänfas om några veckor finns faktiskt ytterligare en posifiv sak. Livsmedelsbutikerna skall, om nu förhandsinformafionen om proposifionen är rikfig, återfå sin 1977 förlorade rätt aff sälja öl av klass II pä kvällar och söndagar. Fä förbud i vårt land har varit fånigare än aff livsmedelshandlarna på kvälls- oeh söndagstid varit tvungna aff hölja över ölbaekarna med skynken o. d.

Avslutningsvis skall jag beröra en annan servicefråga som är betydelsefull för många kommuner, nämligen de kommuner som ännu saknar systembutik. Enligt utskoffefs eniga uppfattning bör Systembolaget "vara oförhindrad atf något öka etableringsf akten. Härvid bör bolaget tillgodose önskemål som infe enbart grundas på avstånd till närmaste bufik utan även beakta befolkningsmängden i kommunerna och deras centralorter." Jag hoppas att Systembolagets styrelse tar fasta på defta enhälliga yttrande från skatteutskottet.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall tiU reservafionerna 2, 3 och 4.

AnL 13 KJELL JOHANSSON (fp);

Herr talman! På Folknykferhetens dag hade vi i mitt hemlän nöjet aff lyssna till folkpartiefs nye ordförande Bengt Westerberg. Han talade både i Eskilstuna och i Katrineholm, och jag kan så här inledningsvis i denna debatt infe underlåta atf återge vissa delar av def som han sade.

Bengt Westerberg började med aft skildra situationen i värt land pä följande sätt:

Åtminstone 300 000 svenskar har alkoholproblem i den meningen aft de infe kan kontrollera sift drickande. De dricker nära hälften av aU alkohol som konsumeras i Sverige, eller i genomsnitt nära 200 liter starksprit per person och år.

Mellan 5 000 och 10 000 människor möter varje är en för tidig död på grund av alkoholmissbruk.

Vid 80% av alla misshandelsbrotf är gärningsmannen alkoholpåverkad. Detta gäller i än högre grad vid kvinnomisshandel.

Varje år föds 100 barn med svåra och 200 med lindrigare skador därför aft deras mödrar missbrukat alkohol.

Vid var tredje trafikolycka har föraren druckit alkohol.

I var femte sjukhussäng på våra akutsjukhus ligger personer med

alkoholrelaterade sjukdomar.

Det här är siffror som är viktiga atf nämna för aff visa på allvaret och omfattningen av alkoholmissbruket. Def är kännedomen om dessa fakta som får oss aff engagera oss i alkoholfrågan. Och även om alla infe låter sig övertygas är det mänga som får ökad förståelse när de hör detta.

Ändå är def allra vikfigaste aft bakom varje siffra finns en människa, som berövats eller berövat sig sin värdighet och som är i behov av hjälp. Bakom varje missbrukare finns dessutom anhöriga, som ofta far mycket illa, kanske en slagen kvinna eller ett missbildaf barn. Statistiken förmår infe atf fånga in detta ofantliga mänskliga Udande och än mindre det lidande som bärs av tusen och äter tusen anhöriga. Inför det får vi infe stå handfallna. Aft bekämpa alkoholmissbruket är en huvuduppgift i arbetet både för frihet och för rättvisa.

Jag är övertygad om aft en konsekvent alkoholpolitik kan minska alkoholmissbruket. Historien visar att alkoholkonsumfionens storlek pä intet sätt är given. Under senare hälften av 1800-talef sjönk konsumtionen kraffigt, mycket fack vare den framväxande nykterhetsrörelsen. Under efterkrigstiden har den stigit fram till 1979. Trots def har vi i Sverige i dag en lägre konsumfion än i de flesta andra industriländer, mycket tack vare en mer framsynt politik.

Alkoholpolifiken måste grundas på en genomtänkt och hållbar ideologi. Mänga socialister omhuldar den s. k. symptomfeorin. Om vi avskaffar arbetslösheten, bostadsproblemen, konkurrensen och vad def nu kan vara, försvinner också alkoholproblemen, menar de. Spritmissbruket är ett symptom på aft vårt samhälle är eländigt, säger man.

Def är lätt aff inse att man kunde ha den föresfällningen pä 1800-falet, då den sociala misären var utbredd. Då hoppades Uberaler och socialdemokrater aff misärens avskaffande skulle eliminera alkoholproblemen. Men trots eft århundrade av enorm social och ekonomisk utveckling har inte alkoholproblemen försvunnit. Den renodlade symptomfeorin måste underkännas.

Naturligtvis skaU vi även i fortsättningen försöka ge människor bättre ekonomiska och sociala levnadsvillkor. Men def vore farligt att tro aft detta på något avgörande sätt kommer aff minska alkoholproblemen.

I själva verket är ett av alkoholpoUfikens stora dilemman aff ökad alkoholkonsumfion snarare tycks hänga samman med ökad inkomst och ekonomiskt oberoende. Har man mer pengar, dricker man mer. Def dolda missbruket bland kvinnor har ökat kraftigt. Def kan bl. a. bero på aff kvinnor i dag oftast har en egen inkomst.

Detta är självfallet inget argument mot vare sig fillväxt eller jämställdhet. Men det är ett starkt argument för atf alkoholmissbruket måste mötas med en akfiv polifik, som inriktar sig direkt på alkoholen - även om def också behövs komplement från andra håll.

Som liberal har jag här noterat det märkliga i atf socialister som bagatelliserar den restrikfiva alkoholpoUfiken ofta får stöd frän konservativt håll. På den kanten anser man aff problemet inte ligger i flaskan utan i krångel, hysteri och förbud kring alkoholen. Men man kan infe ge några

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa alkohol-politiskafrågor

15,

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa alkoholpolitiska frågor

belägg för aff minskade restriktioner skulle minska alkoholproblemen. Man pekar heller infe ut några effekfiva alternafiv till den nuvarande alkoholpolifiken.

Erfarenheterna från efterkrigstiden visar tvärtom atf minskade restriktioner följs av ökad konsumfion medan ökade restrikfioner följs av minskad konsumfion. Se på avskaffandet av motboken! Se på mellanölsperioden! Se på experimenten med starköl i livsmedelsbutiker i slutet av 1960-talef. De experimenten måste vi ha i minnet när vi möter personer som vill schematiskt minska alkoholrestrikfionerna.

Herr talman! Jag har tagit några minuter av kammarens dyrbara fid för aff beskriva hur allvarligt Bengt Westerberg och vi andra inom folkparfiet ser på problemen med alkoholmissbruket. Jag skulle dock inte göra vår parfiledare rättvisa om jag inte dessutom redovisade de positiva synpunkter på situationen som han också tog fram. Så här fortsatte han sitt tal:

Glädjande nog har den totala alkoholkonsumtionen sedan 1979 minskat betydligt. Flera undersökningar tyder t. ex. på att ungdomsfylleriet har minskat. Som en följd av konsumtionsminskningen har också antalet döda på grund av vissa typiskt alkoholrelaterade sjukdomar minskat sedan 1979. Det gäller bl. a. skrumplever. I slutet på förra året presenterades också en utredning från Stockholms läns landsfing, som tyder på aff flera andra alkoholbetingade sjukdiagnoser och dödsorsaker hade minskat något under de senaste åren. Utvecklingen av def tunga alkoholmissbruket har dess värre infe varit lika posifivt.

Vari ligger då orsaken fill konsumfionsminskningen? En del av förklaringen ligger säkert i de alkoholpolifiska beslut som den första trepartiregeringen drev igenom. En mer akfiv prispolitik och en effekfivare alkoholupplysning var några av resultaten. Mellanölets avskaffande är en annan fidigare åtgärd som säkert har haft posifiva effekter. Attitydförändringar till alkoholen kan också ha bidragit.

Men det är också sannolikt aft den minskade köpkraften har verkat dämpande på alkoholvanorna. Aft alkoholkonsumtionen sjunkit även i många andra länder styrker denna fes. Av detta följer atf en ekonomisk uppgång med följande köpkraftssfegring skulle kunna medföra atf alkoholkonsumtionen återigen ökar. En sådan utveckling är inte acceptabel.

Aff vi ändå nått vissa posifiva resultat talar för att vi i första hand bör fullfölja den alkoholpolifik vi slagit in pä. Men vi kan naturiigtvis inte slå oss fill ro med vad som uppnåtts - problemen är fortfarande enorma.

Vi bör snabbt klara uf vilka faktorer som lett till konsumfionsminskningen. Enigheten bland forskarna om vad som kännetecknar en förnuftig alkohol-poUtik är förmodligen större än bland polifiker och andra opinionsbildare.

Så långt, herr falman, folkparfiledaren på Folknykferhetens dag.

När vi inom folkparfiet i riksdagsarbetet prakfiskt utformar våra ställningstaganden i alkoholfrågorna, gör vi det med landsmötesbeslutet 1982 som riktmärke. Folkparfiets landsmöfe uttalade då att vi måste föra en fortsatt restriktiv alkoholpolifik med syfte att under det kommande årtiondet sänka tofalkonsumtionen av alkohol med en tredjedel. Nu har en viss sänkning

glädjande nog kommit till stånd, men från folkpartiets sida anser vi aft riksdagen nu bör ställa sig bakom ett uttalande om aft målet för sänkningen av den mätbara alkoholkonsumtionen bör sättas fill 20 % för en kommande tioårsperiod. Ingemar Eliasson har i en avvikande mening i socialufskottet stött detta krav, och själv har jag under skatteutskotfets handläggning reserverat mig fill förmån för det.

Vill man uppnå något - det må gälla på vilket område som helst - är det viktigt atf man har en klart uttalad målsättning. Jag kan bara beklaga atf vi i folkpartiet tycks vara ensamma om atf inse detta enkla faktum.

Jag yrkar således bifall fill folkpartireservationen nr 1 om ett delmål för alkoholpolifiken.

En riksdagsmajoritef biföll - som framgår av reservation 4 - under våren 1983 en reservation som innebar att skaften successivt skulle sänkas på kvalitetsviner i mellanprislägen.

Mot bakgrund av detta ställningstagande av en riksdagsmajoritef finner jag def något förvånande att endast folkparfiet och moderaterna står fast vid detta beslut genom att stödja reservafionen.

Än mer förvånande finner jag det att regeringen nonchalerar riksdagens beslut, och ännu mera förvånande finner jag det aff ufskoftsmajorifefen avslår motionerna om ett fullföljande av riksdagsbeslutet.

Denna förändring har eft klart nykterhetsbefrämjande syfte, och jag yrkar därför bifall även till reservation 4.

För att en alkoholpolitik - som naturUgen alltid kommer aff innehålla restriktioner - skall vinna och behålla stöd i folkopinionen är def vikfigt att restriktionerna upplevs som meningsfulla. Med detta för ögonen hälsar jag med fillfredsställelse att en enig utskottsmajoritet nu uttalar sig för att förbudet mot kvälls- och söndagsförsäljning av öl bör kunna avskaffas.

Med samma motivering yrkar jag också bifall fill reservafion 3, som innebär slopande av tillståndstvånget för servering av öl i personalmatsalar.

Herr falman! Def finns i dagens Sverige två saker på alkoholomrädet som förtjänar aff speciellt uppmärksammas.

Den första är def missbruk som förekommer och alla tragedier i dess spår, vilket Bengt Westerberg talade om. Den allvarliga situationen då def gäller missbruket har ju lett fill atf en opinion bildats för aft ransonering borde tUlgripas. Denna opinion måste naturligtvis tas på allvar. Likväl ställer vi oss bakom majoritetens uppfattning atf en omedelbar ransonering inte bör vidtas.

Ett av de absolut viktigaste skälen för detta är enligt folkpartiefs mening att en omedelbar ransonering skulle avbryta en poUtik som hittills har visat sig vara klart verkningsfull. Därmed skulle de erfarenheter som hiffUls har vunnits av 1977 års alkoholpolitiska beslut samt tilUka de erfarenheter som med säkerhet kommer att vinnas under de närmaste åren bli värdelösa. Värdefull kunskap skulle gå fill spillo.

Vi menar nu atf ingen möda får sparas aft fördjupa kunskapen om sambanden mellan alkoholpolitikens medel och förändringarna i konsumfionen. Vi räknar med atf det regeringsförslag som har aviserats kommer att

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa alkoholpolitiska frågor

2 Riksdagens protokoU 1984/85:10-11

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa alkoholpolitiska frågor

innehålla en sådan målsättning. Om inte, kommer vi fillbaka med värt krav på en utvärdering av 1977 ärs alkoholpolitiska beslut.

Def andra faktum som särskilt förtjänar aff uppmärksammas är tendensen atf ungdomar börjar använda alkohol i tidigare åldrar än förr. Forskarna är ju helt eniga om att en fidigare debut innebär ökade risker för aft vederbörande hamnar i missbruk eller att medicinska skador uppstår.

Mot denna bakgrund är den syn som moderaterna i detta betänkande anlägger på alkoholpolifiken mycket uppseendeväckande. Moderaterna tycks anlägga någon sorts omvänd filosofi på alkoholpolifiken.

Om man höjer alkoholhalfen i ölet, blir folk nyktrare. Om man höjer alkoholhalfen i den cider som säljs i öppna handeln, blir folk nyktrare, hävdar man tydligen på fullaste allvar. Och snabbvinet, som visserligen knappast förtjänar att kaUas vin, anser man inte medföra några alkoholpolitiska problem. Men genom att brygga snabbvin erhåller man en produkt, som faktiskt innehåller inemot 10% alkohol. Vinet kan fillverkas i 25-Ufers dunkar till en ganska låg kostnad.

Alla dessa fre drycker medför förvisso alkoholpolitiska problem. Vad gäller mellanölet är dessa problem så uppenbara och av så färskt datum att de knappast borde behöva föranleda någon diskussion här i kammaren. Då det gäller snabbvinstillverkningen finner socialutskottet "det särskilt oroande aft ungdomen kan befaras lägga grunden fill alkoholproblem genom sådan vinfillverkning". Betyder detta infe alkoholpolifiska problem, vet jag infe vad som skall betecknas så.

Och så slutligen cidern. MeUanölseländet visade med all önskvärd tydlighet aff det är lätt att i tonåren berusa sig på mellanöl. Nu menar moderaterna, och av någon obegriplig anledning även centerpartisterna i utskottet, att äppelcider med en alkoholhalt, som närmar sig mellanölefs om cidern är köpt i allmänna handeln och som är lika med starkölets om cidern köps på systemet, skaU bli vanlig hemma i våra kylskåp. Här handlar def faktiskt inte enbart om ungdomsfylleri utan också om ett ansvar för barnen.

Knut Wachtmeister sade i sitt anförande aff cider är en så syrlig dryck att den inte lämpar sig såsom berusningsmedel. Då vill jag rekommendera Knut Wachtmeister atf dricka litet cider, infe för aft berusa sig utan verkligen för att känna på syrligheten. Cidern har blivit en dryck som är otroligt uppskattad av barnen. Def är en typisk barndryck som de kan sätta i sig rejäla mängder av. Att i varje svenskt hem införa vanor, som innebär aff man kanske använder denna dryck med den nu föreslagna alkoholhalten såsom en måltidsdryck är absolut oförenligt med våra värderingar.

Har man infe tänkt igenom defta problem, kan jag bara fråga: Hur aningslös får man vara? Har man tänkt igenom detta problem, frågar jag: Hur ansvarslös får man vara?

AnL 14 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:

Herr talman! Jag konstaterar först aff vi är ganska eniga när def gäller målet: aft bekämpa alkoholmissbmket. Men när det gäller valet av medel skiljer vi oss tydligen åt.

Kjell Johansson angrep mig för vär instäUning fill snabbvinssafserna, mellanölet och cidern.

Förbudet för snabbvinsafserna är helt meningslöst, eftersom man kan tillverka samma sorts vin med hjälp av råvaror, utan att använda de satser som står till buds i handeln.

Jag har druckit cider, Kjell Johansson, och det är en sä syrlig dryck att jag tror att de flesta kan vara överens med mig om atf den inte lämpar sig för berusning. Om man inför cidern, får man mötsvarande mindre konsumfion av öl, vilket alltså är alkoholpolifiskt neutralt, men ur svensk fruktodlings synpunkt är det positivt.

Sedan sade Kjell Johansson att han är emot en ransonering och aff folkpartiet också är det. Då viU jag fråga Kjell Johansson om hans partiledare har ändrat uppfattning, för han har tidigare i år talat för återinförande av motboken.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa alkoholpolitiska frågor

AnL 15 KJELL JOHANSSON (fp) repUk:

Herr talman! Låt mig börja med det sista. De ord som Knut Wachtmeister nu lägger i Bengt Westerbergs mun är inte korrekta.

Vad Bengt Westerberg har sagt är det som jag också sade i talarstolen här, nämligen aft om 1977 års beslut i en framfid visar sig inte ge de förbättringar som vi alla räknar med att det faktiskt skall kunna göra, om man följer upp def ordenfligt, är det nödvändigt atf tillgripa ytterligare åtgärder. I det sammanhanget har Bengt Westerberg sagt att han personligen infe är främmande för ransonering.

Den uppfattningen tror jag att många måste stämma in i. Kanske man inte vill välja just ransonering utan någon annan åtgärd, men man måste självfallet göra någonfing, om det visar sig att situafionen än en gång blir oacceptabel.

Def är bra att Knut Wachtmeister har druckit cider. Men cider är ju en dryck som är gjord på äpplen, vilket Knut Wachtmeister mycket riktigt sade. Def innebär atf den är väfskedrivande, så jag kan infe tänka mig annat än aff den är oerhört lämpad atf berusa sig med, specieUt givetvis om man höjer alkoholhalten i den fUl 4,5 viktprocent.

AnL 16 PER ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! Def betänkande vi nu behandlar kommer från skaffeufskotfef och handlar om alkoholpolitik. Till skatteutskotfets behandUng har socialutskottet lämnat ett yttrande. EnUgt min mening borde det egenfligen vara tvärtom, eftersom jag anser atf alla drogfrågor i första hand är socialpolitiska frågor och sålunda inte enbart skattefrågor. Men defta är ändå bara formalia, som endast berör riksdagens sätt aft arbeta. Huvudfrågan är hur vi skall kunna komma till rätta med alkoholdryckernas hälsomässiga och sociala skadeverkningar här i landet. Om detta handlar alkoholpolitiken.

Anledningen tUl mitt inlägg i dag är inte bara ett allmänt intresse för de här frågorna, som jag haft i rätt många år, utan i första hand vpk:s parfimotion 1983/84:1499 som besvaras i det utskottsbetänkande som vi nu behandlar.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa alkoholpolitiska frågor

Vad yrkar vi då på i den aktuella motionen? Jo, med en motivering som jag skall återkomma till litet senare, följande:

1. aft riksdagen beslutar att hos regeringen begära fillsättandet av en alkoholkommission,

2. att riksdagen beslutar uttala att alkoholkommissionens uppgifter bör vara att utforma åtgärder, vilka

a. vidmakthåller en sjunkande alkoholkonsumtion,

b. leder till minskade alkoholskador,

c. uppmärksammar alkoholproblematikernas situation i enlighet med vad
som framhåUs i motionen.

På dessa förslag yrkar utskottet avslag med en motivering som jag också skall återkomma till om en stund.

Jag vill först ge några allmänna synpunkter på alkoholpolifiken som vi från vpk fört fram tidigare i motioner men som tål att upprepas också i det sammanhang som vi behandlar här i dag. Alla som brukar alkoholdrycker riskerar atf räka in i beroende av alkohol. Ingen kan med säkerhet i förväg veta vem som kommer att råka in i ett beroende, och därför är det säkraste sättet att undgå beroende och utveckling mot alkoholism att fotalvägra förtäring av alkoholhaltiga drycker. Uttrycket att "man måste kunna lära sig att sköta alkoholbmk" är förledande farligt, därför att vi vet att ett betydande antal konsumenter av de här dryckerna infe kommer att kunna lära sig detta. Vi vet också att den dagsdos av alkohol som inte lämnar skador är mindre än vad många tror. Därför borde man egenfligen hellre vända sig mot bruk än använda termen missbruk. Allt bruk som ger skador, hälsomäs-sigt eller socialt, kan betraktas som missbruk.

Hur uppkommer då missbruk? Ja, här har def funnits två huvudläger. Det ena lägret har relaterat orsaken till att medlet, alkoholen, finns där; man har målat upp alkoholen som en fariig drake som hotar. Denna linje bars länge upp av folk- och nykterhetsrörelserna när seklet var ungt, och konsekvensen blev yrkanden på ett totalförbud. Det andra lägret ser infe faran i förekomsten av själva medlet utan i en dålig social situation. Missbruket blir ett symtom på denna sociala situation. Förenklat uttryckt spelar innehållet i flaskan Uten roU och den sociala miljön stor roll. Missbrukade människor skuUe bU missbrukare. Numera torde det finnas en betydande enighet om att uppkomsten av missbruk är följden av flera samverkande faktorer. Jag anser för min del atf man skall se uppkomsten av alkoholmissbruk som en process betingad av en samverkan mellan den aktuella människan, hennes miljö och det beroendeskapande medlet. Ett etablerat starkt beroende sätter missbrukaren i en sorts fängelse, som vederbörande har mycket svårt att ta sig ur av egen kraft. För atf komma ur missbruket måste missbrukaren bryta sig ut i dubbel bemärkelse. Dels mäste det ske en brytning med det beroendeskapande medlet, alkoholen, dels måste det ske ett uppbrott från den sociala närmiljön runt missbruket. För att klara dessa svåra uppgifter måste missbrukaren ges stöd både från samhällets sida och från en ny och nykter kamratkrets. Här kommer samhällets alkoholpolitik in i bilden.

Efter många års utredande och efter aff med förtur ha avskaffat mellanölet

antog riksdagen år 1977 ett samlat program som syftade till aft begränsa alkoholkonsumtionen och komma till rätta med alkoholmissbruket. Den partipolitiska uppslutningen bakom detta program var bred. Tyngdpunkten i programmet avsågs ligga i socialpolitiska insatser i vid mening, resurser till förebyggande åtgärder, upplysningsverksamhet och insatser riktade till ungdom m. m. I det riktningsgivande programmet ingick också att man skulle använda restriktioner mot själva alkoholhanteringen. Härvid skulle prisinstrumentet spela en viktig roll då det gällde att söka nedpressa totalkonsumtionen.

Nu har det gått sju år sedan riksdagens principbeslut om alkoholpolitiken fattades, och det finns anledning aft hela tiden bevaka vad som händer på området. I andra motioner reses krav på en utvärdering av 1977 års beslut vilken utskottet finner svår att genomföra och därför avvisar. En av dessa mofioner, av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson m.fl., har jag faktiskt skrivit under och stöder därmed kravet på en utvärdering. Vi föreslår för vår del tillsättande av en särskild kommission som skulle ges i uppgift att bevaka att utvecklingen hela tiden går mot minskade alkoholskador och som skulle vidta åtgärder för att förbättra alkoholproblematikernas situation i ett läge då kommuner och landsting har svårt att leva upp till vad de egentligen vill göra på detta område.

Den nya socialdemokratiska regeringen angav ju efter sitt tillträde på hösten 1982 ett antal områden där åtgärder behövde vidtas, och bland dessa fanns narkotikaområdet. I fråga om detta tillsattes en kommission, vars arbete har resulterat i en proposition som nyligen förelagts höstriksdagen. Vi anser att narkotikaområdet är viktigt men att alkoholproblemen är de verkligt stora problemen i samhället och att det finns starka skäl att också detta område blir föremål för åtgärder från en kommissions sida i likhet med vad som redan skett i vad gäller övriga droger.

Vad säger nu utskottet om dessa motionsförslag? I socialutskottets yttrande, som ju är grunden för vad skatteutskottet sedan slutgiltigt skall säga, anför man längst ned på s. 42 i skatteutskottets betänkande 1984/85:1: "Utskottet kan mot denna bakgrund inte tillstyrka att riksdagen", och jag poängterar, "redan nu tar ställning för inrättande av en alkoholkommission. Utskottet avstyrker därför såväl motion 1983/84:1138 som mofion 1983/ 84:1499."

Vad är det då för bakgrund som man här hänvisar fill? Jo, socialutskottet skriver: "Det saknas f. n. ett handlingskraftigt alkoholpolitiskt organ som snabbt kan initiera åtgärder när utvecklingen föranleder detta. Utskottet förutsätter att regeringen - i samband med behandUngen av det s. k. RAN-förslaget eller i annat lämpligt sammanhang - överväger hur samhällets alkoholpolitik bör följas upp i framtiden."

Herr talman! Vi anser för vår del att just en alkoholkommission skulle kunna bli ett sådant handlingskraftigt organ som socialutskottet efterlyser i sitt yttrande. Vi anser också att utvecklingen påkallar åtgärder inte minst när det gäller att förbättra situationen för alkoholproblematikerna i ett samhälle där det blir allt fler människor som ställs utanför arbetsgemenskap i ett första

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa alkoholpolitiska frågor

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa alkohol-politiskafrågor

steg och som riskerar att i ett andra steg hamna också utanför samhällsgemenskapen i en subgemenskap där svår misär och slufligen en för tidig död är perspektivet i tillvaron.

Eftersom vpk inte är företrätt med någon ordinarie ledamot i skatteufskottet, har vi infe kunnat följa upp vår motion med nägon reservafion. Därför yrkar jag bifaU till motion 1983/84:1499.

AnL 17 EGON JACOBSSON (s):

Herr falman! Skatteutskottefs betänkande 1984/85:1 behandlar, som redan framgått av tidigare inlägg i debatten, ett stort antal mofioner om vissa alkoholpolifiska frågor.

Motionerna upptar skilda krav såsom ransonering, förbud mot snabbvin-satser, sänkning av minimiåldern för inköp på Systembolaget, skattefri försäljning på Gotlandsbåtarna, ändring av lagen om handel med drycker vad avser serveringstillstånd, införande av ett nytt öl som får sälj as i allmänna handeln, minskning av restriktionerna på def alkoholpolitiska området, ändring av alkoholbeskatfningen för aft gynna användandet av svenska råvaror vid alkoholtillverkning, lokalisering av en stadig fabriksenhef till Norrland för framställning av likörer, borttagande av tvånget om fillstånd för försäljning av folköl i företags- och personalmatsalar, ändring av vinbeskatf-ningen, ändring av lagen om handel med drycker så aff öl får säljas i detaljhandeln under alla öppettider, att ansvaret för informafionen kring alkoholens risker bör överföras från Systembolaget fill socialstyrelsen, förändring av etableringsreglerna för att kommun skall kunna erhålla systembufik, inrättande av en staflig alkoholkommission, förändrade skafteregler för att underlätta tillverkning och försäljning av cider, ändring av tullbestämmelserna så att all införsel av alkoholhaltiga drycker beskaffas, reducerat pris för restauranger vid inköp av alkohol, utvärdering av 1977 års alkoholpolifiska beslut, samt slutligen uttalande om atf den totala alkoholkonsumtionen skall sänkas med 20 % under kommande tioårsperiod.

Man kan med fog hävda, herr talman, att motionernas krav täcker hela skalan från en resfrikfivare fill en mer liberaliserad alkoholpolifik. Mot den bakgrunden är det tillfredsställande aft utskottet kunnat uppnå så bred enighet. Betänkandet uppfar endast fyra reservationer och sex särskilda yttranden. Därmed kan också konstateras atf det råder bred enighet om alkoholpolifiken.

Det är exempelvis glädjande atf vi i stor enighet har kunnat luckra upp etableringsreglerna för att kommuner skall kunna erhålla systembutik. Där är vi överens, Knut Wachtmeister och jag. Detta bör bl. a. kunna hjälpa en del Skånekommuner att få egen systembufik.

Skatteutskottet har låtit socialutskottet yttra sig över mofionerna, och jag vill med anledning av reservation nr 1 citera från utskottets betänkande, sidan 35:

"Den mätbara konsumtionen av alkohol har sjunkit de senaste åren. Den reguljära försäljningen 1983 omräknad fill liter ren alkohol per vuxen invånare var den lägsta sedan 1966. Även de ungas alkoholvanor har enligt

skolungdomsundersökningarna förändrats till det bättre."

Herr falman! Här måste jag göra ett avbrott i citatet och vända mig fill Kjell Johansson, som framställde det som om det vore nästan tvärtom. Def gör att jag måste rikta frågan fill honom: Vilken dokumentation har Kjell Johansson till stöd för det påstående han gjorde i debatten? - Tillbaka fill citatet:

"I ett pressmeddelande 1984-07-11 från socialstyrelsen anges aff den
oregisfrerade alkoholkonsumtionen (hembränning m.m.) troligen ökat,
men aff gjorda uppskattningar dock tyder på en verklig nedgång av den totala
alkoholkonsumtionen sedan 1976. Den minskning av alkoholskadorna som
iakttagits stöder enligt samma pressmeddelande detta antagande .

I jämförelse med andra länder ligger den svenska alkoholkonsumtionen förhållandevis lågt. En av socialstyrelsen gjord jämförelse med konsumtionen i 15 andra länder åren 1950-1980 visar atf vi i Sverige konsumerar ungefär hälften så mycket alkohol som genomsnittet av dessa länder."

I reservation nr 1 menar reservanten aff den mätbara konsumtionen bör begränsas med ytterligare 20 % under en kommande tioårsperiod och att riksdagen bör göra ett uttalande med denna innebörd.

Såväl socialutskottet som skatfeufskoffet har konstaterat aff den mätbara konsumtionen minskat under senare år och att def också medfört en nedgång i alkoholskadorna. Med hänsyn härtUl har de båda utskotten infe ansett atf ett uttalande av den art som reservanten kräver är påkallat. Kjell Johanssons hyllning till sin partiledare i inledningsanförandet har inte på något sätt ändrat utskottens inställning på denna punkt.

Kjell Johansson uppehöll sig också vid obalanserna i drickandet. Det är ett allvarligt samhällsproblem, men vi löser def knappast genom ett uttalande i Sveriges riksdag om en sänkning av den mätbara konsumfionen.

Herr falman! Jag yrkar med def sagda avslag på reservafion nr 1.

Reservation nr 2 gäller en översyn av dryckeslagstiffningen för atf svensk cider skall få säljas på samma villkor som öl och starköl. Enligt reservanterna är huvudskälet aff skapa bättre avsäffningsmöjligheter för den svenska fruktskörden, vilket också har bekräftats av Knut Wachtmeister. I och för sig kan man ha en viss förståelse för reservanternas krav, men då def föreligger stor risk aff en förändring av beskattningen av cider skulle leda till en ökad import av frukt och därmed inte förbättra situationen för de svenska fruktodlarna har utskottet inte kunnat biträda reservafionskravet, varför jag yrkar avslag också på reservation nr 2. Jag lägger mig därmed infe i den alkoholpolifiska fräta som uppstått mellan Knut Wachtmeister och Kjell Johansson. Beträffande den senare besitter jag infe heller den sakkunskap på området som han tycks ha.

Reservation nr 3 behandlar fillståndsgivning för servering av öl i personalmatsalar, som Knut Wachtmeister framstäUde som "klåfingrighet". Jag kan konstatera aff vi är ganska överens i sakfrågebedömningen, men utskottet har sagt att frågan får sin lösning i samband med den översyn av alkohollagstiftningen som pågår - ett arbete som är slutfört inom den närmaste tiden. Jag vill här påpeka aft en rad andra motionskrav som jag nu inte närmare kommenterar också får sin prövning i den nämnda översynen.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa alkoholpolitiska frågor

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa alkoholpolitiska frågor

Den fjärde reservationen kräver skattelättnader för vissa läffviner. Reservanterna menar aft en sänkning av skatten på s. k. kvalitetsviner skulle möjliggöra för människor med ordinära inkomster aff dricka bra viner. Förslaget har vid tidigare behandling i riksdagen preciserats på så sätt att procentavgiften skulle sänkas på viner i prislägen mellan 60 och 70 kr. Skattebortfallet skulle kompenseras genom ett påslag på de billigaste lättvinerna.

Förslaget låter utan tvivel ganska tilltalande, och jag har i en fidigare debatt sagt att jag känt sympati för förslaget. Nu har både Kjell Johansson och Knut Wachtmeister talat om tidigare riksdagsbeslut. De har dock bara nämnt det ena, men det finns två. Det första, som Knut Wachtmeister och Kjell Johansson har nämnt, var mycket rikfigt en beställning. Det andra var ett klargörande av hur svårt det hade varit aff hitta en teknisk konstruktion. Jag måste personligen erkänna atf jag, när konsekvenserna av eft genomförande av reservanternas förslag har uppenbarats, har intagit en annan ståndpunkt.

Låt mig citera vad som står på s. 16 i skatteutskottets betänkande nr 1:

"Utskottet har vid sin återkommande prövning av denna fråga avvisat de framställda kraven. Som utskottet då framhållit slår skaften redan i dag väsentligt hårdare mot det prisbilliga sortimentet, om man ser fill försäljningspriset i förhållande till inköpspriset. Härtill kommer att prisökningarna för dessa viner under en följd av år hållits på en högre nivå än som föranleds av den allmänna prisutvecklingen. Defta medför atf utskottet - med hänsyn bl. a. till den oroande utvecklingen i fråga om hemfillverkning- inte är berett att förorda skatteskärpningar för detta sortiment utöver vad som följer av de principer som hittills har tillämpats i fråga om denna prissättning. Utrymmet för skattehöjningar är av motsvarande skäl begränsat även när det gäller spritdrycker. Eftersom beskattningen av de billigaste dryckerna bör avvägas med hänsyn fill vad som är lämpligt från alkoholpolifiska utgångspunkter saknas enligt utskottets uppfattning utrymme för att därutöver vidta skattehöjningar inom detta sortiment för aff finansiera skattelättnader för andra drycker.

Utskottet kan inte heller vitsorda att skatten på de dyrare vinerna är oskäligt hög. Höjningarna av skatten på lättviner har alltsedan början av 1960-talet utformats så att skattehöjningarna i kronor räknat blivit lika stora för alla viner. Procentavgiften har hela tiden varit oförändrad, och Vin- & Spritcentralens och Systembolagets prispålägg i övrigt är förhållandevis små. Enligt vad utskottet erfarit är inte heller prisläget för kvalitetsvinerna anmärkningsvärt högt här jämfört med Europa i övrigt."

Det finns också anledning, herr talman, aft ställa några frågor till reservanterna. Vad är enligt Knut Wachtmeisfers definition ett kvalifefsvin? Är det enUgt Knut Wachtmeisters åsikt priset som är avgörande? Vad är sedan mellanprislägen?

I reservafion 4 heter det bl. a.:

"Vi anser det alltjämt angeläget att göra det möjligt för människor med ordinära inkomster att dricka ett bra vin."

Jag hävdar med sfor bestämdhet aff svenska folket har den möjligheten i dag. Om Knut Wachtmeister och andra något skulle vilja följa vad restauratörer, vinskribenter och andra vinkännare ger uttryck åt, skulle man finna att det står helt klart att så är fallet. Därmed har sakinnehållet i reservation 4 smulats sönder.

Med det sagda yrkar jag avslag på reservationerna 3 och 4.

Låt mig slutligen kommentera vad Per Israelsson sade om inrättande av en statlig alkoholkommission. Jag hänvisar till vad som står i utskottefs betänkande längst ned på s. 19 och på s. 20: "I syfte aft skapa en bättre samordning av bl. a. alkohoUnformationen har i en särskild utredning föreslagits att a-nämnden avskaffas och atf en del av dess uppgifter överförs fill ett särskilt råd med direkt anknytning till regeringen. Regeringen väntas -som framgår av socialutskottets yttrande - i höst lägga fram en proposifion rörande bl. a. denna fråga. Skatteutskotfet anser atf de nu förväntade förslagen bör kunna leda till bredare och bättre samordnade informationsinsatser på alkoholområdet. Utskottet finner en sådan verksamhet mera angelägen än ytteriigare utredningar eller statistik i alkoholfrågan eller tillsättande av en särskild alkohblkommission."

Vad sedan gäller de särskilda yttranden som finns fogade till betänkandet ber jag att få hänvisa till utskottets skrivning, den pågående översynen av alkohollagstiftningen och den proposition som aviserats på def alkoholpoU-tiska området.

Herr talman! Jag yrkar bifaU till skaftentskoftets hemsfällan i betänkande 1984/85:1.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa alkohol-politiskafrågor

AnL 18 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:

Herr talman! Först vill jag beträffande cider erinra om aff utskänkningsut-redningen på sin tid föreslog att cider skulle få tillverkas och säljas på samma villkor som maltdrycker men att cidern skulle beskattas t. o. m. något lägre än maltdryckerna med hänsyn fill dess högre framsfällningskosfnader. Jag konstaterar atf riksdagen så småningom avslog def förslaget, eftersom andelen förbudsivrare troligtvis var förhållandevis större här i riksdagen än motsvarande andel av svenska folket. Jag konstaterar ocksä att Egon Jacobsson inte lade några alkoholpolitiska synpunkter på yrkandet om avslag på cidermofionen utan i stället försvarade avslagsyrkandet med att en ökad alkoholhalt i cider skulle medföra en ökad import och aff svensk fruktodling därmed inte skulle gynnas. Jag är inte säker på atf så är fallet, för man kan tänka sig att en ökad konsumtion av cider, som också medför en ökad import, samtidigt medför en minskad ölkonsumtion, varigenom ölimporten skulle kunna tänkas minska.

Avslagsyrkandet på motionen och reservationen om servering i personalmatsalar försvarar Egon Jacobsson med att det pågår en översyn. I det fallet är emellertid klåfingrigheten så påtaglig och så stor, att det inte borde vara någon svårighet för riksdagsmajoritefen att med en gång avskaffa bestämmelsen om tillståndstvång utan atf vänta på en översyn.

Sedan frågade Egon Jacobsson mig vad jag menar med kvalifefsvin - om

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa alkoholpolitiska frågor

jag menar vin i en viss prisklass. Ja, här har talats om prisklassen 60-70 kr. Det är infe allfid priset följer kvaliteten, men i allmänhet får man väl räkna med aft ju högre priset är på eft vin, desto högre är kvaliteten. Å andra sidan finns def naturligtvis undantag, där billigare viner kan vara väl så bra. Men prisklassen har - def vet Egon Jacobsson om - safts till 60 ä 70 kr.

AnL 19 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Herr falman! Egon Jacobsson började med aff ställa en fråga till mig som förbryllade mig litet. Han frågade, om jag uppfattade honom rätt, vilken dokumentation jag har beträffande mitt påstående här i debatten om konsumtionen. Frågan gör mig som sagt förbryllad, eftersom jag sade precis det som Egon Jacobsson själv sade, nämligen att konsumfionen har sjunkit. Jag vet infe om jag träffade exakt rätt när det gäller årtalet, när jag sade aff konsumtionen sjunkit sedan 1979; det var ett citat från Bengt Westerbergs fal. Defta var def ena påståendet. Def andra påståendet var aff om man skall kunna uppnå någonfing, sä skall man ha en klart uttalad målsättning. Jag tycker inte atf Egon Jacobsson borde polemisera mot den tanken.

Sedan sade Egon Jacobsson beträffande cidern aff han infe lägger sig i den debatt som jag förde med en annan ledamot här i kammaren. Men visst har väl Egon Jacobsson ändå gjort def. Egon Jacobsson har ju fakfiskt i utskottet ställt sig pä min sida i det här fallet.

Egon Jacobsson sade ytterligare en sak som gjorde mig konfunderad. Han sade aff han infe besitter den sakkunskap på det här området som jag skulle besitta. Def tycker jag är.anfingen blygsamt eUer oroande, kanske bådadera, eftersom Egon Jacobsson är ordförande i AB Vin- och Spritcenfralens styrelse. Nog besitter väl Egon Jacobsson den sakkunskapen atf han inser aff om man höjer alkoholhalten i en dryck, så blir berusningseffekterna större. Det var berusningseffekterna som jag var orolig för.

När def gäller förändringen av vinbeskaffningen konstaterar jag bara aff den frågan tidigare drevs avEgon Jacobsson. Nu har det av någon anledning blivit annorlunda, något som jag upplever som den obotfärdiges förhinder. Man skulle mycket väl kunna ändra beskattningen. Om en person köpte ett litet dyrare vin skulle den totala alkoholkonsumtionen sjunka därigenom aft han i stället för tvä flaskor av ett prisbilligare vin för samma summa köpte en flaska av ett litet dyrare vin. Det skulle för det första innebära att den totala alkoholkonsumtionen sjönk, vilket i allra högsta grad är önskvärt, och för def andra innebära aft statens skatteinkomster i varje fall inte skulle minska utan sannolikt bli desamma som tidigare. Def kan ju inte heller vara någon nackdel i sammanhanget.

AnL 20 PER ISRAELSSON (vpk) replik:

Herr falman! Egon Jacobsson hänvisade beträffande vår motion bara fiU skrivningen i skatfeufskoffefs betänkande och påpekade aff man har för avsikt aff lägga fram en proposifion i höst. I den kommer att föreslås aft def bildas ett alkoholpolitiskt råd direkt under regeringen. Jag har självfallet inget emot att det bildas ett sådant råd, om det bara bUr ett handlingskraftigt

organ av det slag som socialutskotfef efterlyser i sitt yttrande. Om def framläggs en proposifion får vi också motionsräff i frågan. Def blir alltsä anledning för oss atf återkomma i den. Men t. v. vidhåller jag yrkandet i vår partimotion.

AnL 21 EGON JACOBSSON (s) replik:

Herr falman! Lät mig först göra en kommentar till vad Knut Wachtmeister sade om cider. Det är riktigt att jag inte motiverade avslagsyrkandef ufifrån alkoholpolitiska utgångspunkter. Huvudskälet har ju varit att gynna den svenska fruktodUngen. Vi har ändå i våra föredragningar inför utskottet fått tecken som tyder på att en ökad alkoholhalt i cider infe skulle gynna de svenska fruktodlarna.

TiU KjeU Johansson vill jag säga aft mitt uttalande aff jag infe hade samma sakkunskap som han enbart inskränkte sig till frågan om cider.

Beträffande ölförbudet, Knut Wachtmeister, är det ingen krånglig utredning som pågår, utan det handlar om en översyn. Utskottet har infe ansett aff def finns anledning atf rycka ut en del frågor ur sitt sammanhang. Vi är överens om aft en del krångligheter måste bort, och def är också därför regeringen gör den här översynen.

I fråga om kvalifefsvinerna är det riktigt, som Knut Wachtmeister sade, att def finns undantag och atf priset inte är def allena saliggörande. Jag påstår, herr talman, atf dessa undantag är många. Den debatt som har förts och förs om kvalitetsviner har trots allt föga med priset atf göra.

Om ett vin, som enligt Kjell Johanssons mening är eft kvalifefsvin, kostar 60 eller 57 kr. - där någonstans skulle priset komma aff ligga vid en förändring av beskattningen - så tror infe jag, om def skall finansieras genom ett påslag på de billigaste vinerna, att def leder fill en alkoholpolitisk förbättring. Snarare blir det tvärtom, eftersom det finns en priskänslighet hos de billigaste vinerna. I värsta fall skulle följden kunna bli en ökad hemfillverkning av viner.

Låt mig slutligen säga att Per Israelsson och jag tydligen är ganska överens. Han tycker aff def är bra aff eft alkoholpolitiskt råd nu inrättas. Handlingskraften har inget med namnet att göra, utan den hänger samman med de uppgifter som rådet får. Jag tror atf det är klokt att ett sådant råd fär sortera direkt under regeringen.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa alkoholpolitiska frågor

AnL 22 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:

Herr falman! Först några ord i frågan om cider. Egon Jacobsson är infe säker på att svensk fruktodling kommer att gynnas om alkoholhalfen i cider tillåts stiga något. Ja, vi lär inte kunna lösa den tvisten på annat sätt än aff släppa cidern fri. Då kommer det snart atf visa sig vem som har rätt - Egon Jacobsson eller jag.

Beträffande tillståndskrånglet när def gäller aff få servera öl i personalmatsalar talar Egon Jacobsson om att det pågår en översyn. I mitt huvudanförande erinrade jag om aff regeringen om några veckor framlägger en proposifion i vilken föreslås kvällsöppef på Systemet och att öl i klass II skall få säljas i

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa alkoholpolitiska frågor

livsmedelsbutiker under kvällar och söndagar. Med def inflytande som Egon Jacobsson förmodligen har i regeringskretsar föreslår jag atf han då också pläderar för att fillsfåndstvånget för ölservering i personalmatsalar avskaffas genom förslag i den blivande proposifionen.

AnL 23 PER ISRAELSSON (vpk) replik:

Herr talman'. Egon Jacobsson och jag är överens i rätt mycket. Vi är tydligen överens om att det bör bildas ett handlingskraftigt organ. Jag har också föresfäHf mig, att om def bildas en kommission, skuUe den sortera direkt under regeringen, som jag antar att narkofikakommissionen har gjort.

Vi behöver inte strida om ord. Om det här rådet blir ett organ med sådan handlingskraft som vi har förutsatt atf en kommission skulle få, är det möjligt aft vi kan enas när det kommer en proposifion - men def får vi se då.

AnL 24 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Herr talman! Jag konstaterar aft Egon Jacobsson nu har en hel del slagkraftiga argument mot att sänka beskattningen på viner i mellansorfi-mentet. Men då Egon Jacobsson själv drev den här frågan var väl ändå inte syftet att def skulle ske en sänkning med 3 kr. Egon Jacobsson ville väl åstadkomma den skillnad beträffande konsumtionsvanor som jag har tagit upp och som är önskvärd. Var det inte så?

AnL 25 EGON JACOBSSON (s) replik:

Herr talman! Knut Wachtmeister hoppades atf jag skulle plädera för atf tillståndstvånget för servering av öl i personalmatsalar tas bort. Jag skall bara här bekräfta att jag har för avsikt att göra det.

Till Kjell Johansson vill jag säga: Def är riktigt aff def föresvävade mig att def skulle kunna röra sig om större differenser, och def redovisade jag i den förra riksdagsdebatten. Sedan ett ganska omfattande arbete på det här området har nedlagts visar det sig atf det handlar om ungefär de nivåer och de prisrelationer som jag nyss har relaterat. Man kan säga att jag efter att ha inhämtat mer kunskap har ändrat uppfattning - def tycker jag infe är fel atf göra när det är sakligt motiverat.

Talmannen anmälde att Kjell Johansson anhåUit att till protokollet få antecknat aft han infe ägde rätt till ytterligare replik.

AnL 26 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Om svensk alkohollagstiftning är mycket aft säga. Därom vittnar antalet motioner i detta ärende och den redogörelse som utskottets majoritetsföreträdare har gett kammaren. En del har redan sagts i debatten, men en del ytterligare behöver sägas. Man må ha den allra största respekt för nykterhetspolitiska strävanden - det har jag förvisso, efter 15 års arbete i en socialnämnd - men vissa lagar och bestämmelser befrämjar sannerligen inte nykterheten hos svenska folket utan uppfattas av allmänheten enbart som krångel, förmynderi och godtycke.

Särskilt gäller detta frågor rörande serveringstillstånd, som jag kommer att uppehålla mig vid. Riksrevisionsverket har dess bättre nyligen genomfört en kartläggning av hur reglerna för servering av alkoholdrycker fillämpas. Verket säger atf serveringsfrågorna omgärdas av ett förhållandevis krångligt regelsystem och en omfattande administration. En särskild utredare har därför tillkallats av regeringen för att se över lagstiftningen. Främst kommer frågor om servering och annan handel med alkoholdrycker att behandlas. Det är bra, och det behövs.

I motion 1983/84:386 av Göthe Knutson och mig själv har vi tagit upp effekten av den lag om ändring i lagen om handel med drycker som gäller fr. o. m. den 1 juli 1982. Utskänkningstillstånd kan förvägras eller återkaUas - och nu citerar jag direkt ur proposifionen - "dä ekonomisk misskötsamhet föreligger och tillståndshavaren därmed inte kan anses lämplig att driva rörelse med försäljning av alkoholdrycker".

Enligt lagen åläggs kronofogdemyndigheten att underrätta tillständsmyndigheten - länsstyrelsen - när den som har serveringsfillsf änd försummat att betala skatter eller sociala avgifter. Detta uppfattas av många som ett myndighetsövergrepp. När lagen antogs framhölls i en moderat mofion -sedermera en reservation - aft det av många människor uppfattas som obilligt att koppla ihop eft tillståndsäterkallande med oförmåga atf fullgöra ekonomiska skyldigheter i de fall det inte föreUgger några anmärkningar mot sättet att sköta serveringsverksamheten i vad gäller ordning, nykterhet och trevnad. Utskottet ville inte heller i betänkandet bestrida aft "def kan Ugga en viss fara i aff tillämpa en lagstiftning med eft rent alkoholpolitiskt syfte för att bekämpa ekonomisk misskötsamhet eller brottsUghet enbart på den grunden att anmärkningar av ekonomisk art skulle kunna medföra risker för alkoholpolifiska olägenheter". Utskottet menade att det hade varit av värde om lagrådet funnit anledning atf belysa dessa frågeställningar. Nåväl, lagen blev ett faktum.

Herr talman! En viss grupp näringsidkare - inom restaurangbranschen -riskerar således, om en försämring av det ekonomiska resultatet av rörelsen resulterar i försumlighet i fråga om skatte- och avgiffsbetalningar, aft ställas inför def faktum atf utskänkningsfillståndet återkallas. Därmed avsågas ju vederbörande definitivt från möjligheten atf betala eventuella skatteskulder. Att återkallelser har skett på tiU synes alltför lösa boliner finns def eft flertal exempel på. Bl. a. diskuterades frågan vid en inferpellafionsdebatf här i riksdagen den 19 mars i anledning av eft antal återkallelser efter taxeringsnämndsrevisioner i Malmö.

Vi mofionärer har undrande ställt frågan: Blir nästa steg atf en åkare som Ugger efter med skatten mister sitt trafiktillstånd, eller eUnsfallatören sin behörighet? Det är kanske farliga frågor aff ställa i denna lagstiftningsglada församling.

Herr talman! Inte nog med att en person som visat misskötsamhet på ett område kan straffas för verksamhet på ett helt annat område. Lagens långa arm kan också straffa en person som har en missköfsam make eller maka.

Några av de fall som blivit speciellt uppmärksammade i pressen har gällt

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa alkohol-politiskafrågor

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa alkoholpolitiska frågor

kvinnor som bedrivit restaurangrörelse men som mist sitt utskänkningstillstånd pä grund av att mannen i familjen har gjort ekonomiska transaktioner, som bedömts utgöra grund för en indragning av tillståndet. Socialstyrelsen, som är sista besvärsinstans i dessa ärenden, ansåg det exempelvis i ett faU "infe uteslutet aft mannen hade ett fakfiskt inflytande över verksamheten", trots aft det var kvinnan som stod skriven för rörelsen. Indragningen av fillsfåndet i def fallet medförde aft rörelsen gick i konkurs.

En sådan lagstiftning är infe rimlig!

Utskottet nöjer sig nu med atf besvara motionen med aff lagstiftningen nu är föremål för översyn. Därmed borde kanske vi mofionärer lugnt kunna avvakta. Men direktiven fill utredningen skrämmer mig. Där hänvisas bl. a. till ekobrottskommissionens delbetänkande SOU 1984:8, Näringstillstånd. Därför är jag, herr talman, rädd för aff vi kanske tvingas välja mellan pest och kolera.

När socialstyrelsen i somras yttrade sig över betänkandet avvisades tanken på atf ekobrottskommissionens förslag skulle ligga fill grund för bedömningar inom resfaurangnäringen vad gällde socialstyrelsens ansvarsområde. Man hänvisade fill alkohollagstiftningen pä området och ansåg aff denna var till fyllest.

Jag tvingades reservera mig mot såväl nuvarande utformning av lagen om handel med drycker som ekobrottskommissionens förslag om vandelsprövning och ekonomisk bankgaranti om 50 000 kr. för företag i s. k. krifiska branscher. Om ekobrottskommissionens förslag går igenom kommer näringsidkare inom restaurangbranschen - liksom en del andra branscher - att befraktas som presumtiva brottslingar. Utredningen sätter nämligen en kollektiv brottsefikeff på bl.a. näringsidkare inom resfaurangnäringen genom förklaringen - och nu citerar jag direkt ur den statliga utredningen på s. 253 - atf "branscherna i fråga genom sin verksamhetsstmkfur erbjuder goda möjligheter för den som viU fiffla atf sätta sina planer i verket". Ganska anmärkningsvärt!

Herr falman! Jag finner def infe rimligt med en alkohollagstiftning som i dag kan straffa en person för misskötsamhet på ett område - dét ekonomiska - genom att förhindra vederbörandes försörjningsmöjlighet på ett heh annat område, där personen i fråga visat sköfsamhef.

Ännu orimligare förefaller det mig som kvinna i nådens år 1984 vara att jag själv inte skall anses ha kapacitet nog aff sköta en rörelse, om det finns en make eller "sambo" i bakgrunden, som kan bedömas "ha eft inflytande över verksamheten". Detta är anmärkningsvärt, och def förvånar mig aft infe JÄMO agerat.

Men blir rättssäkerheten större i morgon om denna alkohollagstiftning byts ut mot ekobrottskommissionens förslag, där människor är dömda på förhand genom det faktum att de driver företag inom restaurangbranschen?

Herr talman! Jag har insett det meningslösa i aff i dag yrka bifaU fill vår mofion. Jag hoppas aft defta mitt inlägg kan leda fill någon eftertanke inför ärendets fortsatta behandling. Def är ocksä min förhoppning aff sans och förnuft skall få råda inom alkoholpolifiken och aff rättssäkerheten skall bli en

ledstjärna även inom denna lagstiftning.

Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till de moderata reservafionerna i ärendet och i övrigt till utskottets hemsfällan.

AnL 27 THURE JADESTIG (s);

Herr falman! Def må förlåtas mig aft jag i dag utifrån mina utgångspunkter känner sfor saknad över aft vi inte har fillgång fill Erik Wärnbergs klarhet, elegans och goda insikter när vi diskuterar de här frågorna.

Jag har under ett och eft halvt sekel deltagit i riksdagens alkoholpolitiska debatter, kanske oftast som lyssnare men även som debattör. Jag tycker att def saknas någonting i dagens debatt, nämUgen en bedömning av utvecklingstendenserna. Alkoholsfafisfiken kan berätta för oss att konsumfionen under första halvåret 1984 visar en ökning av tofalkonsumtionen med 1,6 % jämfört med första halvåret 1983. Särskilt oroande är aft sprifkonsumtionen har ökat under andra kvartalet 1984. Ett enstaka kvartal behöver i och för sig infe vara oroande, men inget tyder pä aft infe utveckUngen blir densamma under tredje kvartalet, och def är mycket ofillfredsställande.

Aff konsumfionen av starköl oeh vin ökar är ingen överraskning. Både kvällstidningar och TV har under def här året stått på vinagenternås sida och skapat en opinion som naturiigtvis har varit negafiv fill sjjrif. Men när sprifkonsumtionen ökar mäste det tyda på aff prisinsfrumentet infe har använts så aktivt som skulle ha varit önskvärt. Den allmänna opinionen har alltså fått en inte Uka alkoholnegafiv inställning som fidigare. Resultatet av detta kan bara leda till en sak, nämUgen atf vi har aff vänta en konsumtionsökning.

Jag oroas över aff def kanske blir en socialdemokrafisk regering som bryter den utveckling på alkoholområdet som har varit så posifiv sedan 1977 års beslut. Def är därför som jag i mitt anförande i dag vill framhålla atf vi måste vidta åtgärder nu. För mig framstår def som möjligt och angeläget aff skatfeinsfrumenfet kommer till heders.

Nu har vi anledning atf med intresse avvakta den aviserade proposifion som regeringen kommer med. Jag utgår frän aff den alkoholsfafistiska tendens som jag här har berört då kommer aff analyseras. Vi vet ju - det har sagts fidigare i dag och många gånger förr - att det finns ett samband mellan tofalkonsumtionen och omfattningen av alkoholskadorna. Den uppfattningen har nu bekräftats. Det är därför vi måste fortsätta med satsningen på informafion, förebyggande nykterhetsarbete och stöd fill olika alkoholfria akfiviteter.

När jag har läst utskottsbetänkandena - både från skaffeufskoftet och frän socialutskottet - och även när jag har lyssnat fill dagens debatt, tycker jag aff jag har fått bekräftat att en övertygande majoritet anser att mellanölet tillhör historien. Men naturligtvis är reservation 5 från moderaterna anmärkningsvärd. Jag måste fakfiskt få citera den, eftersom det som står där bör in i protokollet:

"Det måste betecknas som egendomUgt aff en öltyp som får säljas fritt i de flesta länder inte skall finnas aff fillgå i Sverige. Den under senare fid kraffigt

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa alkohol-politiskafrågor

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa alkohol-politiskafrågor

ökande starkölsförsäljningen kan ses som eft tecken pä aff åtskilliga konsumenter inte nöjer sig med det s. k. folkölet. Målsättningen bör därför vara aff återinföra mellanölet."

Det här citatet visar kanske hur isolerade moderaterna är i den svenska socialpolitiska debatten.

I motion 1132 har jag tillsammans med Barbro Nilsson i Örnsköldsvik yrkat på en utvärdering av 1977 års alkoholpolitiska beslut. Jag skall gärna erkänna aft utskottet har skrivit mycket snällt - men snällhet löser inte allfid problemen.

Utskottet säger att minskningen av tofalkonsumfionen har varit för liten och att fortsatta ansträngningar skall göras. Man avvisar kravet på delmål för alkoholpolitiken. Inte heller vill man fillstyrka en utredning om effekterna av 1977 års alkoholpolitiska beslut. Utskottet anför:

"Enligt utskottets mening torde def vara förenat med utomordentliga
svårigheter atf inom rimlig fid göra en meningsfull utvärdering av ett så
vittomfattande beslut som 1977 års alkoholpolifiska reform. Även om man
begränsar utvärderingen fill enskilda beslut som information, reklam
förbud m. m. är det knappast troligt atf man därigenom skulle nå några
resultat av större värde för den kommande alkoholpolitiken."

Var har man hämtat de kunskaperna? Def är en fråga som jag måste ställa. Mellanölsufvärderingen visar att det är möjligt aft göra en utvärdering även med vidmakthållande av de vetenskapliga krav som man har rätt att ställa.

Jag kommer vid dagens votering aft rösta för majoritetens förslag, inte därför att det helt tillfredsställer min grunduppfaftning utan i tilltro fill att regeringen i sin kommande proposifion banar väg och föreslår sådana åtgärder att de orosmoln som finns kan skingras.

AnL 28 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:

Herr falman! Jag erkänner gärna aft jag inte har tillnärmelsevis Thure Jadestigs alkoholpolifiska erfarenhet, som enligt hans inledningsanförande sträckte sig över infe mindre än ett och ett halvt sekel. Jag har inte ens ett och ett halvt decenniums erfarenhet, men väl elva riksdagsårs.

När sedan Thure Jadestig säger att vi moderater i reservation 5 kräver ett återinförande av mellanölet är det fel. Det finns ingen reservafion 5 till skatfeutskottets betänkande. Men vi har väl i ett särskilt yttrande, som har nr 5, resonerat om dessa problem och sagt, aft man på sikt bör återinföra mellanölet.

Jag viU alltså understryka aft vi infe i en reservafion har krävt återinförande av mellanölet, men vi har i eft särskilt yttrande pläderat för aft man skall göra det på sikt.

AnL 29 THURE JADESTIG (s) replik:

Herr falman! Jag får beklaga felsägningen. Nykferhetspolitiskf har vi effhundrafemtio års erfarenhet av vad alkoholkonsumtion betyder i det här landet. Själv kan jag nöja mig med de 17 år som jag har varit här i riksdagen.

Men def väsenfliga är att de erfarenheter vi har av mellanölet har varit så

värdefulla ur nykferhefspolifisk synpunkt att t.o.m. moderaterna borde kunna omvärdera sina marknadsmässiga bedömningar av mellanölefs framtid.

AnL 30 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr falman! Under den allmänna mofionstiden skrev jag mofion 1983/ 84:384, i vilken jag yrkade att Systembolagets minimiålder för inköp skulle sättas vid myndighetsåldern.

Med tanke på den alkoholpolitik som bedrivs i värt land vill jag betona aff jag infe är förvånad över aft mofionen infe fått stöd frän något håll. Mofionen har avstyrkts med motiveringen atf man först vill avvakta uppgifter om de effekter mellanölefs slopande haft på ungdomen samt även om hur denna har påverkats av den allmänna alkoholpolitiken.

Jag vill ifrågasätta den generella benämningen ungdomar i detta sammanhang - vad det i första hand gäller är aft myndiga människor omyndigförklaras.

Jag skall infe yrka bifall fill mofionen eller begära votering. Jag är nämligen helt på det klara med hur denna kammare resonerar när def gäller alkoholpolifik. Men jag vill ändå ta tillfället i akt för att beskriva något av det som bUr följden då man diskriminerar myndiga människor. Som jag ser det är det mycket tvivelaktigt aft, som man nu gör, fa bort rättigheter som automatiskt bort följa myndighetsåldern. Först, herr talman, vill jag dock säga några ord om vår alkoholpolifik.

Def är ingen överdrift atf påstå atf svensk alkoholpolitik är unik i västvärlden; def ger en jämförelse med de flesta andra länder i västvärlden vid handen. Självfallet vill och kan jag infe förneka aft vi har alkoholproblem. Men jag är benägen atf hålla med de många som påstår att vi har våra problem på grund av våra många lagar och förbud. Många av våra alkoholbestämmelser betraktas med rätta som krångliga och t. o. m. löjliga. Men framför allt - och det är def allvarliga - anses de ofta vara verkningslösa och sakna förankring bland människorna.

Jag är, herr talman, övertygad om aff skulle ett politiskt parfi i eft annat land gå fill val med ett a/koholprogram liknande det vi har här skulle detta parti säkert - med några fä undantag som bekräftar regeln - sopas bort från allt inflytande. Då även mycket måttliga lättnader i vår alkoholpolitik debatteras brukar vad som av många kallas "nykferhetsmaffian" genast ställa sig upp och fala om alla de stora katastrofer som då omedelbart och säkert kommer att drabba oss.

Det är, herr talman, inte utan en viss förvåning jag noterar atf andra länder faktiskt fungerar, trots atf man där infe har den djungel av bestämmelser som vi har här i Sverige. Sverige behöver infe och kommer infe aff störta samman om vi anpassar delar av vår alkoholpolitik fill den som förekommer i andra länder. Kan någon på fuUf allvar pästä aft kultureU, social och ekonomisk verksamhet inte förekommer i Västtyskland, USA, Storbritannien, Danmark m. fl. länder? Dessa länder har ju alkoholbestämmelser som till stora delar skiljer sig från dem vi har här. Jag tror inte vi kan få ett vetfigt

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa alkoholpolitiska frågor

3 Riksdagens protokoU 1984/85:10-11

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa alkoholpolitiska frågor

alkoholumgänge genom flera förbud eller genom atf alla gamla förbud behålls.

Zoologerna påstår bestämt aft strutsen inte förekommer i vilt tillstånd i Sverige. Med tanke på svensk alkoholpolitik är jag ändå benägen att hålla med dem som menar att fågelarten finns här i full frihet och aff stammen växer!

Jag skaU nu, herr talman, ta upp några av de problem som uppstår för myndiga människor vilka infe fyllt 20 år.

Svenska 18-åringar får efter eft prov som nästan alla klarar framföra bil och tung motorcykel. De får alltså köra ett fordon i vår ofta mycket hetsiga och besvärliga trafik, vilket ställer stora krav på kompetens och omdöme. Däremot får samma 18-åringar inte köpa en flaska lätfvin på Systembolaget!

De som fyllt 18 år får göra transaktioner med egna pengar samt ingå olika köpeavtal, som de efter eget beslut finner lämpliga. Men att köpa en flaska lättvin på Systembolaget fillåfs infe.

Har man fyllt 18 år har man lov, ja man anses renf av skyldig i vårt demokrafiska samhälle, att delta i valen fill riksdag, landsfing, kommun och kyrkofullmäktige. Detta innebär också att en person som infe fyllt 20 år kan väljas tiU denna kammare. Här kan då personen i fråga vara med och besluta om huvudlinjerna i vår alkoholpolitik samt lägga fram förslag fill en sådan. Samma person som kan erhålla detta stora ansvar får däremot infe köpa en flaska lättvin på Systembolaget.

Man kan också bU invald i en kommunal nämnd med aUt vad detta kräver av ansvar och omdöme. En som inte fyllt 20 år kan t. ex. bli invald i en social nämnd, där man har ett stort inflytande över vilka restauranger i kommunen som skall få fillstånd atf servera alkoholhalfiga drycker. Trots detta fär denne socialnämndsledamof infe köpa en flaska lätfvin pä Systemet.

De som ännu infe fyllt 20 år och är män blir också inkallade att göra värnpUkf, där man ofta handskas med mycket farUgt materiel. Detta innebär också aff man i en krigssituation kan bli tvingad, ja def förutsätts, aff ta ett stort ansvar för sig och sin omgivning. Trots denna kompetenstilltro får de som ännu inte fyllt 20 år infe köpa en flaska lätfvin på Systembolaget.

Man menar också att de som ännu inte fyllt 20 år är mogna aft fa def största av alla ansvar. Knappast någon, herr talman, protesterar om ett par, där någon eller båda inte fyllt 20 år, sätter barn fUl världen. Större ansvar än aff uppfostra egna barn kan infe läggas på en människa. Detta stora ansvar fiU trots får man inte köpa en flaska lätfvin på Systembolaget, om man infe är 20 år.

Jag menar, herr falman, att det är fundamentalt fel atf omyndigförklara myndiga människor. Då vi sedan 1974 ansett aff myndighetsåldern skall vara 18 år, finns det enligt min uppfattning ingen anledning aff gör eft, säger ett, undantag. Jag har här talat om ett antal områden, där samhället förutsätter atf 18-åringar är mogna aff fa stort ansvar. Detta borde gälla fullt ut.

De alkoholproblem som finns bland dem som inte fyllt 20 år men ändå är myndiga löses knappast genom ett bibehållande av nuvarande diskriminerande bestämmelser. Def behövs infe särskilt starka glasögon för atf

konstatera att de som är myndiga men inte fyllt 20 år utan större besvär skaffar sig den alkohol de eventuellt vill ha.

Jag vill, herr falman, uttrycka den förhoppningen att vi framöver slutar förnedra myndiga svenska medborgare och andra som bor i eller kommer fill vårt land. Till sist vill jag återge eft uttryck som nog är ganska aktuellt vad gäller svensk alkoholpolifik: Förbjuden frukt smakar bäst.

AnL 31 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr falman! Av de 30 mofioner som behandlas i skatfeufskoffefs betänkande nr 1 har jag bidragit med tre: en allmänt principiell, vari krävs en avveckling eller minskning av alkoholrestrikfionerna i landet, en annan, vari krävs skattefri provianfering och försäljning på bätar i trafik mellan svenska fastlandet och Gofland, samt en tredje, vari krävs aft man skall föranstalta om billigare alkohol pä våra restauranger.

Först finns det emellerfid anledning aft se på de rent principiella aspekterna. Jag vill dä gärna än en gång citera professor Gustav Sundbärg, statisfiker, som i sina aforismer i "Det svenska folklynnet" 1911 sade följande:

"Svensken utvecklar energi, endast när def gäller aff hindra en sak, säger Strindberg. Detta är en av de bittraste sanningar, som någonsin sagts om vårt folk, men en sanning är det.

De folkrörelser, som vinner mest anslutning i vårt land, är gärna de, vilkas syften är negativa.

Förbud! Förbud! - def är en älsklingsfordran oeh ett universalmedel mot allt ont i Sverige.

Sker nägon förbrytelse, - strax skall man i våra fidningar finna en hel rad insändare, som begär inskränkningar i friheten för hela den klass eller grupp, som brottslingen tillhör. Och så inbillar man sig ha kommit fiU roten av den onda."

Herr falman! Jag instämmer fill fullo med Sten Andersson i Malmö när han i sitt anförande kunde konstatera atf djuret struts nog finns i rätt sfor utsträckning i def här landet. Förbudssverige har blivit en reaUfet på område efter område. Def rör sig om inskränkningar i vardagsfriheten som knappast skulle tolereras i något annat civiliserat land. Infe minst har detta kommit aft prägla den s.k. alkoholpolifiken - för def är infe en alkoholpolifik utan det är många gånger en renodlad förbudspolitik.

Sverige, Norge, Finland och delar av USA - där har vi de enda länderna i världen med mycket säregna för aft inte säga löjeväckande restrikfioner. Detta alltså på ett område som berör hela vår vardagsfillvaro. Vinet och ölet är delar av den mänskliga civilisationen så långt den sträcker sig fillbaka.

Vi vet aff ett måttligt bruk av vin och öl och av alkohol i och för sig inte leder fill några skador utan kan vara fill mycken glädje för människor. Vi vet också att det omåtfiiga bruket förvisso ger skador. Men som ordföranden i Svenska vinakademin, förre chefredaktören för Expressen, Per Wrigsfad uttryckte def i Dagens Nyheter den 1 juni i år: "90 % av dem som använder alkohol gör det utan att bli missbrukare. Man kan infe tvinga in alla

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa alkoholpolitiska frågor

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa alkoholpolitiska frågor

människor i en tvångströja för de övriga fio procentens skull."

Men def är det man är i färd med aff göra. Vi har i det här landet en politik som framför allt far sikte på de fio procenten men som går emot de 90 % som förvisso icke är några missbrukare.

De som ensidigt pläderar för nya restriktioner och nya inskränkningar gör det ofta med hänvisning till en icke sällan mycket dubiös statisfik. Man talar om forskningsresultat än hit och än dit. Det kan dock sägas aff den forskning som bedrivs på området inte alltid är så förfärligt tillförlitlig. Det är svårt att mäta attityder. Det är svårt aff över huvud taget göra de mätningar som erfordras pä def alkoholpolitiska området, oeh det är skälet till atf forskningsrapporter ofta talar om aff det "är sannolikt", def "förefaller troligt", "kanske förhåller det sig" på det och det sättet. Man vet infe.

Man talar också om den mätbara mängden alkohol. Man konstaterar att def har skett en nedgång av den reguljära försäljningen, samtidigt som vi ändå vet hur def puttrar i de svenska hemmen både här och där. Och def puttrandet har infe minskat under senare fid.

Höjer man då priserna, vilket man naturUgtvis kan göra, på den alkohol som försäljs reguljärt, kommer man också att se att den reguljära försäljningen minskar. Men vi vet aff i gengäld kommer def aff puttra ännu mera i hembränningsapparaterna, och tekniken är nu så förfinad aft det torde vara ytterligt besvärligt för någon att egentligen upptäcka vad som är på gång.

Vi har här i landet monopol. Vi har Systembolaget som har sitt försäljningsmonopol. Vi har Vin- och Sprifcentralen som ocksä har sitt monopol. Enligt mitt förmenande finns def i och för sig ingen anledning, lika litet på det här området som på något annat, aft slå vakt om en monopolsituation. Men om den nu finns, har vi anledning aff kräva service av monopolfö-retagen.

Vi har drabbats av lördagsstängning av systembutiker där effekterna verkligen är svårmätbara. Man kom ju fram till def rätt fantastiska aff under sommaren har förhållandena blivit bättre men inte under vintern. Av detta drar man då diverse slutsatser.

I min mofion har jag yrkat på att man skulle återinföra lördagsöppef alternativt införa kvällsöppef någon dag i veckan. Nu ser def ut som om jag blir bönhörd i en del av det yrkandet så småningom. Def har aviserats att det kommer en proposifion som sannolikt också kommeratt innehålla förslag fill beslut om kvällsöppef någon gång i veckan. Det är gott och väl, men det ena goda behöver infe förskjuta def andra. Def är eft monopol som har en servicefunktion, och denna servicefunktion borde också utövas på lördagarna. Men eftersom proposifionen kommer avstår jag från atf nu lägga fram något särskilt yrkande.

När def gäller de höga restaurangpriserna omvittnas def också av utskottet atf de är så höga att def knappast är möjligt för en vanlig medborgare i det här landet att gå in och beställa en grogg. Vem har råd atf betala 60 kr. för någonfing sådant pä en restaurang? Dä skall man ha nägot kontokort som helst någon annan betalar åt en, och tyvärr är infe alla utrustade med sådana finesser.

Utskottet konstaterar att priserna är höga och att det smygsups; man går med plunforna både här och där. Men utskottet vill å andra sidan infe göra någonfing åt detta, utan hänvisar fill aff pågående utredning av serverings-reglerna är oförhindrad att fa upp de här problemen fill diskussion. Jag vill hoppas atf så blir fallet och atf man skall få fillbaka litet grand av den restaurangkulfur som finns utomlands och som en gång fanns här i landet men är på väg atf snabbt dö uf.

Vi har mellanölsfrågan. Effekten av förbudet tål förvisso aft diskuteras. Forskningen är inte alls entydig på den här punkten. Vad vi kan konstatera är aff def förekom eft missbruk oeh aft def förde med sig besvärliga förhållanden. Sedan tror man sig kunna veta att alkoholbruket har minskat, särskilt bland skolungdomen. Men om def beror på mellanölefs borttagande tål verkligen atf diskuteras. Vad vi vet i största allmänhet är ju aft den flumakfighef som kan sägas ha utmärkt ungdomen i början av 1970-talet sedan har förbytts i ett större ansvarstagande pä det ena området efter def andra, och det är inte osannolikt att def kan ha givit resultat i det här sammanhanget.

Hur som helst förefaller def ändå orimligt aff Sverige skall vara def enda land i Europa där man inte kan få ett gott öl. Jag menar nämligen att mellanölet är ett gott öl tUl skiUnad från lättölet, som jag för egen del infe gärna vill förfära, och starkölet, som är alltför starkt. För aff mellanöl skall kunna fiUverkas fordras att def håller en viktprocent på åtminstone 3,5 %. Det finns nu ett särskilt yttrande som gär uf på aff målsättningen på sikt måste vara atf återinföra mellanölet. Ja, självfallet måste den vara def. Det finns ingen anledning fill att vi skulle fjärma oss från resten av Europa i def här hänseendet.

Den motion som har väckts om skattefri provianfering oeh försäljning på båtarna fill och från Gotland gäller egenfligen infe någon alkoholpolifisk fråga. Avsikten har i stället varit aft sfimulera kommunikafionerna och turismen på Gotland, att skapa möjligheter för människor fill ett bättre liv på Gofland. Man skulle kunna konkurrera med Finlandsfrafiken och Ålandsfrafiken. Något större intresse härför har infe visats.

Herr talman! Lät mig fUl sist konstatera att här föreligger posifiva särskilda yttranden. Jag vill låta mig nöja med detta och vill i övrigt gärna stödja de moderata reservationer som avser aft bidra fill atf minska restriktionerna på def alkoholpoUfiska området. Jag är alldeles övertygad om aft avvecklingen av resfrikfionerna måste komma. Vi måste så småningom bort ifrån den provinsialism, från def förbudsfänkande som alltför mycket sätter sin prägel på vårt land. Vi måste anpassa oss till de infernafioneUa förhållandena. Vi måste också i Sverige ge människorna frihet under ansvar.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa alkohol-politiskafrågor

AnL 32 EGON JACOBSSON (s) replik:

Herr talman! En kort kommentar till Birger Hagårds inlägg i debatten! Han talade om de båda alkoholföretagen och menade att dessa monopolföretag skaU erbjuda service. Låt mig säga att jag tUl hundra procent delar den uppfattningen. Men så gjorde han en hopblandning i fråga om lördagssfäng-

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa alkoholpolitiska frågor

ningen och Systembolaget som jag tycker var litet olycklig. Beslutet om lördagsstängning fogs av Sveriges riksdag, och t.o.m. Systembolaget var emot det. Därför bör icke alkoholbolaget lastas för def.

AnL 33 BIRGER HAGÅRD (m) repUk:

Herr falman! Nej, jag avser förvisso infe atf lasta Systembolaget för detta, men desto mera Sveriges riksdag.

AnL 34 ELVER JONSSON (fp);

Herr talman! Om inte alkoholen sedan många generafioner fillbaka varit så fast etablerad i vårt samhälle, hade den förmodligen inte haft en chans atf bli introducerad i dagens samhälle. På praktiskt taget alla områden ställer den tiU bekymmer. Det gäller trafiken, där en hög andel olyckor kan skrivas på alkoholens konto. Def gäller arbetslivet, där mänga släs ut på grund av alkoholbruket. Det gäller de många våldsinslagen ute i det offenfliga livet men också i mänga hem. De många miljarder som bruk och missbruk av alkohol kostar det svenska samhället skulle aldrig rymmas i en finansministers budget, om de inte redan hade parkerat sig där sedan lång fid fillbaka. Samhällets ekonomiska förluster är enorma, och det mänskliga psykiska och fysiska lidandet i alkoholens spår är för mänga ett livslångt grymt öde.

Det övergripande målet beträffande alkoholpolifiken är aff begränsa den totala, alltför höga alkoholkonsumtionen, för aft nu återge vad som står i 1977 års beslut. Den senare delen av 1970-falef innebar en konstruktiv uppbyggnad av alkoholpolifiken. Konsumtionen har pressats fillbaka, och skadorna ser ut aft reduceras.

Herr talman! Def är därför som det är så viktigt atf vi infe tappar bort def perspektivet att en framgångsrik alkoholpolitik bygger på en rad insatser, en del i form av restrikfioner. Ett annat inslag är en akfiv prispoUfik. Nödvändiga element är ocksä arbete och bostad samt främjande av harmoniska och stabila miljöer. Det behövs sociala inslag i form av värd oeh rehabilitering. En på det sättet uppbyggd alkoholpolitik är nödvändig om vi skaU kunna hjälpa de svaga och utsatta grupperna oeh ocksä om vi skall ge ungdomar def stöd de har rätt att kräva i en svår brytningstid.

Men alkoholpolifiken är infe oomstridd. Gång på gång utsätts den för attacker, alltifrån det som förlöjligar varje socialt ansvarsfullt inslag till det som enbart spårar förmynderi och krångel.

Dagens debatt, herr talman, bekräftar eft sådant påstående. Här har flera av alkoholens förespråkare uppträtt, som regel med partibeteckningen (m). De har talat om aff def vore angeläget aff få mellanölet tillbaka, fler sysfembufiker, mer och billigare sprit på inrikesfärjorna. Sten Andersson i Malmö hade frimodighefen, för att inte säga fräckheten, atf påstå aff svensk alkoholpolitik är strutspolitik. Den envishet han upprepar sina krav med kommer mig osökt att tänka på en annan fågel.

Beträffande Birger Hagårds hyllning fill Bacehus ära var det inte att fa miste på vad hans avsikt var: Släpp loss, alkoholen ger ju glädje! Varför skall vi terrorisera 90 % av mänskligheten i Sverige när det egenfligen bara är 10 %

som far illa? Så talar ofta den som upplever att socialt ansvarstagande inte är så angeläget.

Def som återkommer i de båda föregående talarnas inlägg var aff def handlade om service. Men ordet socialt ansvar gick infe att spåra i de inläggen. Har aldrig någon av dem som uttrycker sådana här tankegångar funderat pä hur def kommer sig aff de många missbrukarna, som ni å andra sidan vill aff vi skall göra insatser för, kommer ur de skötsamma, de s. k. vanliga konsumenternas led? Detta borde stämma tUl eftertanke.

Alla erfarenheter pekar mot aft en slapp alkoholpolifik med minskade eller få restriktioner följs av ökad konsumtion. Eftersläpningen i prispolifi-ken, experiment med starköl i livsmedelsbufiker eller den glamorösa mellanölsperioden på 1960-talet och i början av 1970-falet är exempel på hur snabbt det kan gå utför. Den totala sänkning som vi har upplevt de senaste åren är betydande. Redan nu går def atf spåra atf antalet av alkoholen utslagna eller för tidigt döda är mindre än under den period då vi hade högkonsumfion. Sjukdomen skrumplever ser uf aff minska i omfattning. Däremot ökar sjukdomen kraftigt i t.ex. Danmark oeh de kontinentala länderna, där man enligt några av talarna här levde utan bekymmer för alkohol.

De posifiva resultaten talar för aff vi i första hand bör fullfölja den alkoholpolifik som slogs fast i 1977 års beslut. Vi skall naturligtvis infe slå oss fill ro med de resultat som nu uppnåtts. Problemen är ju fortfarande enorma. Jag vill instämma i Thure Jadestigs vädjan fUl den socialdemokrafiska regeringen: Se till atf inte just denna regering blir den som bryter en konstruktiv och positiv alkoholpolitik.

Def är, herr talman, glädjande att skafteutskottet i allt väsenfUgt håller fast vid den fasflagda politiken. Atf flertalet av moderaterna inte kan finna sig i def är visserligen atf beklaga, men def är knappast överraskande. Att återinföra mellanölet eller öppna systembufikerna på lördagarna är förslag som står högt på moderaternas önskelistor. Brist på sociala grepp på alkoholpolitikens område är sällan saker som bekymrar företrädare för moderata samlingspartiet - i alla fall dem söm uppträtt här i dag.

I mofion 2160 av Olle Grahn och mig förs fram förslaget atf försäljningen av snabbvinsafser borde stoppas. Både socialutskottet och skatteutskottet delar vår oro och uppfattning atf en fortsatt handel med snabbvinsafserna står i strid med vår lagsfiftning. Handel med snabbvinsafserna kringgår lagen pä tre vitala punkter: åldersgränsen, beskattningen och bestämmelsen att tillverkning och försäljning enbart skall ske genom monopolorganen. Jag noterar aff både skaffeufskotfef och socialutskottet känner sig särskilt oroade över aff def synes vara ungdomen som genom en sådan vinfillverkning och ett sådant vindrickande lätt lägger grunden fill alkoholproblem. Denna insikt är värdefull, men min övertygelse är atf bekymren i snabbvinefs spår snart kommer aff vara så betydande aft mer kraftfulla åtgärder behöver sättas in. Jag vill särskilt stryka under vad skatfeufskoffet förutsätter för sitt ställningstagande, nämligen atf socialstyrelsen följer utveckUngen med uppmärksamhet och föreslår de åtgärder som påkallas härav. Detta uttalan-

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa alkoholpolitiska frågor

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa alkoholpolitiska frågor

de finns det anledning för socialstyrelsen atf fa mycket allvarligt på och se som en direkt uppfordran till handling. Med det reella stödet har jag, herr talman, ingen anledning aft formeUt yrka bifall fill mofionen.

Till sist. Alkoholpolitiken pendlar ofta mellan ytferligheferna: å ena sidan kravet på socialt ansvar och å andra sidan en ensidigt serviceinriktad linje. När vi går aff fa ställning till de alkoholpolifiska frågorna är def vikfigt att def sociala ansvaret för våra medmänniskor och oss själva bUr det dominerande inslaget.

AnL 35 BIRGER HAGÅRD (m) replik:

Herr falman! Elver Jonsson gör sig skyldig fill ett misstag som ofta är förekommande i sådana här debatter. Han sätter likhetstecken mellan socialt ansvar och en utpräglad förbudspolitik. Vi vet från historien aff def funnits ett samhälle med totalförbud. Jag tänker på def amerikanska samhället under förbudsfiden. Aldrig någonsin har kriminaliteten i alkoholens spår varit så utbredd som då i USA.

Vill man lösa problemen, och vill man verkUgen fa sitt sociala ansvar, gör man def inte genom aft införa restrikfioner för dem som infe behöver dem men väl genom atf ta hand om dem som drabbas eller genom aff hindra aft någon drabbas. Defta sker genom informafion och upplysning. Man kan aldrig isolera vårt land från andra kulturer. Trots allt är def allfid den förbjudna frukten som smakar bäst. Det sociala ansvaret är någonfing helt annat än den inkrökta förbudspolifiken, som misslyckats över hela Unjen.

AnL 36 ELVER JONSSON (fp) replik:

Herr talman! Def är naturligtvis omöjligt aff reda uf def hela i en kort replik. Birger Hagård påstår atf bäde riksdag, jag oeh många andra gör sig fill folk för en utpräglad förbudspolifik. Då är def intressant atf konstatera aff de förslag som Birger Hagård för fram i sina mofioner infe ens får stöd från de egna parfikamraferna.

Sedan var exemplet med förbudstiden i USA litet illa valt. Det är infe den situationen vi har i Sverige. Och för atf få framgång för sina teser - när nu Birger Hagård målar det hemska samhälle som han lever i när def gäller svensk alkoholpolitik - får han ta till exempel ur en verklighet som infe existerar, framför allt inte i Sverige.

AnL 37 STIG JOSEFSON (c):

Herr falman! På grund av eft missförstånd har ingen av centerns ledamöter i skafteutskottef blivit föranmäld till denna debatt. Nu skall jag inte fa upp en ny debatt, utan jag vill bara understryka aff utskottets talesman redan har lovat atf arbeta för den fråga som tas upp i den ena av reservationerna, och då finns def ingen anledning aff alltför mycket debattera frågan på nytt.

På grundval av de motiveringar som föreligger i reservafionerna yrkar jag med detta bifall fill reservafionerna 2 och 3.

AnL 38 NILS CARLSHAMRE (m):

Herr talman! I slutet av den här debatten kan def vara lämpligt aft ytterligare en gång erinra om vad väl egentligen alla vet: atf alkoholpolifiken inte är någon i vanlig mening partiskiljande fråga i riksdagen. Skiljelinjerna -i varje fall de flesta - gär tvärs igenom parfierna. Det gör de här i riksdagen och också ute hos allmänheten. Det är kanske bra aft ha detta klart för sig.

Jag har roat mig med aft försöka analysera var skiljeUnjerna egenfligen går. Vid eft fillfälle - eft tillfälle som var mycket mer dramafiskt än def är i dag, då ju debatten är en västanfläkt i jämförelse med vad vi fidigare har varit med om - kunde man iaktta aft på den ena sidan, den återhållsamma, finns i stort sett de människor som i sin gärning pä ett eller annat sätt är i kontakt med socialt arbete, utbildning och liknande. På den andra sidan finns de övriga.

Med utgångspunkt i vad som har sagts här kan man också säga aff på den förstnämnda sidan finns de som verkUgen ser till de 10 procenten och finner dessa, som vi kallar för missbrukare, väldigt vikfiga, liksom kanske också de ytterligare 10 eUer 20 % som raskt är på väg ät samma håll.

Det är också - förlåt att jag säger def - delvis en fräga om aff känna fill en del enkla fakta eller aft inte göra det. Den här debatten har gett prov pä aft en del av dessa fakta är okända. Def finns de som tror aff våra alkoholproblem, som förvisso är stora, är en följd av våra restriktioner, infe en mofivering för dem. De tror aff def skulle vara bättre i länder som har en friare alkoholpolitik än vår. Defta är helt enkelt infe sant. Det förhäller sig exakt tvärtom. Internationellt sett är våra alkoholproblem egentligen små. Atf vi befraktar dem som mycket stora beror delvis på aff vi ser dem mot bakgrund av mycket höga sociala ambifioner. Vårt södra grannland nämns ofta. Def är ett frihetens eldorado på def här området. Mängder av svenskar tror aff det är ett problemfritt land när def gäller alkoholskador. Nu har äntligen danskarna själva erkänt att de har det mycket, mycket värre än vi. Den gamla skmmplevern är i dag den tredje största dödsorsaken i Danmark och raskt pä väg aff bli den allra största - med nuvarande utveckling är den om något år den största alla kategorier. Likadant är det i de andra stora länderna med en fri alkoholpoUtik.

Vi hade en problemperiod under 20-, 30- och 40-falen. Nu talar jag inte för ett återinförande av motboken, men man skall ändå veta vad def handlade om. Man kan se det som en ö av väldigt små problem i en lång och ytterUgt tråkig svensk alkoholhistoria. När delirium tremens, denna hemska och direkt livshotande sjukdom, dök upp i Sverige i slutet på 1950-talet hade man inom sjukvården under eft antal år svårigheter aft ställa diagnosen, för def fanns inte en läkare här som hade stött på sjukdomen. I dag är den en mycket frekvent sjukdom. Det sägs aff de som var alkoholskadade på 20-, 30- och 40-falen var de som inte hade motbok. Den hjälpte alltså inte. Man vände på saken och sade; De som trots motåtgärderna blev missbrukare och alkoholskadade blev av med motboken, och rent definifionsmässigt var def alltså så att de svårt alkoholskadade infe hade nägon motbok.

Jag är infe karl aft förklara varför def gick som def gjorde med mellanölet i

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa alkoholpolitiska frågor

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa alkohol-politiskafrågor

Sverige. Def borde infe ha gått så. Jag var en sfor entusiast för dess införande och röstade för det i riksdagen. Varför det gick galet vet jag inte, men jag vet aft def gjorde def. Och jag vet aft det i dag finns en generation, några årsklasser som i dag kommit upp i åldern 20-30 år, där vi har en mångdubbelt större andel totalutslagna, kroniska alkoholister än i årsklasserna över och under den här gruppen. Det är alltså fråga om dem som var barn och tonåringar under mellanölsåren. Jag minns atf jag när vi avskaffade meUanölef sade att det inte i första hand var ett ungdomsproblem utan ett barnproblem. Det var 8-10-12-åringar det handlade om den gången.

Den här generationen missbrukare har vi i dag. Fråga mig infe varför def blev så, men det är ett faktum aff vi har dessa utslagna, och jag är infe beredd aft utan vidare säga atf detta infe kan hända igen.

Jag är ingen vän av kineseri och meningslösa restriktioner- dit räknar jag ting som lördagsstängt på Systemet och mycket annat - men några rejäla, återhållande krafter måste vi ha, om vi över huvud taget skall komma till rätta med def som trots allt är värt största sociala problem. Det är litet märkligt atf höra skillnaden i ton i riksdagen när vi diskuterar den sortens narkomani som kallas just narkomani och den sortens narkomani som kallas alkoholism. Enigheten om hårda fag är sfor när def gäller def s. k. knarket. Men def är ju - för aff använda samma uttryck igen - en västanfläkt, ett litet socialt problem jämfört med alkoholmissbruket. Varför blir det så? Det är mycket i de här sammanhangen som är svårt atf förstå, men def förhåller sig fakfiskt på det sättet.

Jag skall inte dra fler slutsatser. Jag viU egenfligen bara slå fast ytterligare en gång atf alkoholpolifiken infe är en i vanUg mening partiskiljande fråga, utan åsiktsbildningen följer här andra linjer än dem som i andra frågor skiljer oss åt.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 3 (delmål för alkoholpolitiken)

Utskottets hemsfällan bifölls med 267 röster mot 18 för reservation 1 av Kjell Johansson. 16 ledamöter avstod frän aff rösta.

Mom. 4 (en staflig alkoholkommission)

Utskottets hemställan bifölls med 284 röster mot 17 för motion 1983/ 84:1499 av Lars Werner m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 7 (cider)

Utskottets hemställan biföUs med 180 röster mot 121 för reservation 2 av Knut Wachtmeister m. fl. 1 ledamot avstod från aff rösta.

Mom. 16 (fiUstånd för ölservering i personalmatsalar)

Utskottets hemställan bifölls med 168 röster mot 131 för reservafion 3 av Knut Wachtmeister m. fl. 2 ledamöter avstod frän att rösta.

Mom. 17 (skattelättnader för vissa läffviner m.m.)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 4 av Knut Wachtmeister m. fl. - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottefs hemsfällan bifölls.

6 § Föredrogs

skatfeufskoffefs betänkanden

1984/85:2 om vissa företagsskattefrågor m. m.,

1984/85:4 om vissa taxerings- och uppbördsfrågor m.m. samt

1984/85:5 om beskattning av sjömän och partrederier.

AnL 39 TALMANNEN:

Skatfeufskoffefs betänkanden 2, 4 och 5 kommer atf behandlas i fur och ordning. Voteringarna äger rum i ett sammanhang efter avslutad debatt.

Först upptas alltså skatteutskottets betänkande 2 om vissa förefagsskaftefrågor m. m.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Företagsskattefrågor

Företagsskattefrågor

AnL 40 KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr talman! I skafteufskotfefs betänkande nr 2 behandlas en läng rad mofioner om företagsbeskattningen som utskottet infe hann fa upp i våras. 14 reservafioner är fogade fill betänkandet, och i 10 av dessa delfar vi moderater.

Vi har i reservafion 1 tillsammans med centerpartiets representanter yrkat bifall fill de motioner som krävt en återgång fill den fidigare 60-procenfiga avskrivningsrätten. För ett år sedan begränsades denna nedskrivningsrätt med 10 procentenheter samtidigt som bolagsskatten sänktes.

För många mindre akfiebolag, där överskottet huvudsakligen fas uf som lön, samt för företag som ej drivs i aktiebolagsform innebär reformen en försämring i form av ökad skattebelastning. För att infe svenska företag ytterligare skall missgynnas bör regeringen snarast ändra reglerna i fråga om lagernedskrivning.

I en gemensam borgerlig reservation har vi tagit upp problemet med aff många svenskar av skatteskal känner sig tvingade atf flytta utomlands. Svårigheterna är störst för fria yrkesutövare med ojämna inkomster, och en skattefri avsättning till en trygghetsfond skulle utjämna inkomsterna över åren och därmed kunna bidraga till att både människor och inkomster stannade kvar i Sverige. Vi skall dock ha helt klart för oss aff den största boven i dramat är vårt skyhöga skattetryck.

Reservationerna nr 6 och 7 är också frepartireservationer och berör egenföretagarnas pensionsförsäkringar. Som reglerna nu är får egenföretagarna dra av sina pensionsförsäkringspremier som allmänt avdrag och inte i

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Företagsskattefrågor

förvärvskällan. Härigenom blir underlaget för egenavgifter högre än om företaget hade drivits i form av aktiebolag, då premien får dras av i rörelsen.

Riksdagen har fidigare, liksom utredningen om beskattning av tjänstepensioner, uttalat sig för en likformig behandling av pensionspremierna oberoende av i vilken företagsform som verksamheten bedrivs. Som så många gånger förr avslås motionen med mofiveringen atf utredningsarbete pågår - i def här fallet i förefagsskatfekommittén. Enligt vår uppfattning behövs def inga ytterligare utredningar för atf göra beskatfningsvillkoren likformiga, utan vi begär ett direkt regeringsförslag där en sådan rättvisa skipas.

När det gäller s. k. kompanjonsförsäkringar som delägare tecknar för varandra för att gardera sig mot förluster som kan uppkomma i händelse av kompanjons frånfälle, behöver dessa en skattemässig översyn, vilket vi kräver i reservafion 7. Enligt nuvarande lagsfiftning är premien för kompan-jonsförsäkring ej avdragsgill.

Redan för några år sedan begärde en enig riksdag hos regeringen en redovisning och karfläggning av de konfliktbidrag som betalas ut av arbetstagarnas och arbetsgivarnas organisationer. Denna begäran har inte effektuerats utan i stället fick vi, som alla känner till, avdragsräft för fackföreningsavgiffer, maximerad fill 480 kr. Denna reforms genomförande understryker ytterligare behovet av att den begärda och av riksdagen beslutade kartläggningen verkligen görs. I reservafion 8 kräver vi detta.

I reservation 9 vill vi ha fillbaka forsknings- och ufvecklingsavdraget som avskaffades för eft knappt år sedan. Avdraget som ursprungligen var provisoriskt permanentades fr. o. m. 1983 års taxering. Därmed fanns def anledning atf tro aft reglerna skulle gälla för lång fid framåt, vilket är av särskilt stor betydelse, eftersom forskningen i allra högsta grad är en långsiktig verksamhet.

Den obligatoriska avsättningen fill särskilt invesferingskonto är ingenfing annat än ett räntelöst tvängssparande. Syftet med lagen har sagts vara atf sfimulera företagens investeringar, men som näsfan alltid använder sig socialdemokraterna av piskan i stället för morofen. Enligt vär uppfattning är def fotalt fel att försöka tvinga fram investeringar med åtgärder som minskar lönsamheten och rörelsefriheten i näringslivet. Vi yrkar aff lagen om inbetalning pä särskilt invesferingskonto slopas fr. o. m. den 1 januari 1985.

För ganska precis ett år sedan lade regeringen fram proposifionen om höjd förmögenhetsskatt för 1983 som sedan beslöts av riksdagens socialisfiska majoritet när blott 2 av årets 52 veckor återstod. Skälet fill denna extraskatt sades vara kursuppgången på Stockholms fondbörs, men den drabbade också mängder av företagare som inte hade sina tillgångar i börsaktier utan nedplöjda i sina företag. Denna extra förmögenhetsskatt, den andra höjningen L ö. för 1983 som naturligtvis måste befraktas som retroaktiv, visar hur högt det egna kapitalet är beskattat i Sverige trots allt vackert tal om gynnsam företagsbeskattning i värt land. Som exempel på vad denna extra enprocentiga förmögenhetsskatt betydde i ökad belastning kan nämnas atf för en företagsförmögenhet på 2 milj. kr. ökade förmögenhetsskatten med 25 000 kr. och belastningen på företaget med inte mindre än 175 000 kr.

Redan 1981 ansåg förefagsbeskaftningskommiffén aff förmögenhetsskatten pä det arbetande kapitalet i mindre och medelstora företag helt borde slopas. Majoriteten av remissinstanserna tyckte likadant. En enig borgerlighet inom skafteutskottef begär nu aft regeringen snarast skall lägga fram ett förslag om slopande av förmögenhetsskatten på def arbetande kapitalet i dessa företag. Vi är lika eniga om ett fillkännagivande aff någon produktionsfakforsskatt - som ju drabbar både arbete och kapital - inte bör införas.

I ytterligare en gemensam reservafion föreslår vi aff förefagsskatfekommittén i tilläggsdirektiv fär i uppdrag aff se över de speciella skatteregler som för fåmansförefagen medför mycket av krångel och merarbete i def vällovliga syftet aff förhindra skatteflykt. Den som gör sig besväret aff studera deklarationsblankett nr 10, uppgifter om ersättningar m. m. frän fåmansföretag, får genast klart för sig hur in i minsta detalj företagaren i fråga måste lämna uppgifter om vissa förmåner och kostnader. Dessa spörsmål tas f. ö. upp i def utskottsbetänkande som skall behandlas efter detta.

Med det sagda, fru falman, yrkar jag bifall till de fio reservafioner där företrädare för moderata samlingsparfiet finns med som undertecknare.

Under defta anförande överfog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Företagsskattefrågor

AnL 41 STIG JOSEFSON (c);

Fru talman! I skatteutskottets betänkande 1984/85:2 behandlas inte mindre än 36 motioner, och till utskottsbetänkandet har fogats 14 reservafioner och 5 särskilda yttranden.

Defta stora intresse för förefagsskaftefrågor vittnar om behovet av både förändringar och förenklingar. Ofta har det i den svenska riksdagen talats om behovet av en förefagsvänlig skattepolitik. Även från socialdemokraternas sida har betonats vikfen av aft företagen har möjlighet aff bygga upp en egen reserv för aff kunna möta problem vid omställning eller vid lågkonjunktur.

Def är därför märkligt aff den socialdemokrafiska regeringen sedan den tillträdde hösten 1982 allvarligt har försämrat dessa förutsättningar, framför allt för de mindre och medelstora företagen.

Genom beslutet förra hösten atf höja den nedre gränsen för lagernedskrivningen från 40 % till 50 %, en höjning med 25 %, försvårades möjligheterna fill den konsolidering av företagen som alltså även socialdemokraterna tidigare ansett vara värdefull. Särskilt hårt drabbas en företagare som driver sin rörelse som enskild firma. Han drabbas inte bara av skatt på den ökade inkomst som förändringen kan innebära utan också av de arbetsgivaravgifter som tas ut.

Från centerns sida sade vi förra året, när frågan var uppe, bestämt nej till en dylik skatfeskärpning och yrkar därför i reservafionerna 1 oeh 2 på en återgång till de fidigare reglerna beträffande såväl avskrivningsreglerna som bolagsskatten.

En fråga som varit föremål för mycken debatt är införandet av ett avgiftsfritt botfenbelopp vid beräkning av den s. k. egenavgiften. Under en

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Företagsskattefrågor

del år under 1970-talet var denna princip accepterad av riksdagens alla parfier. I dag står - beklagligt nog - centern ensam bakom detta räftvisekrav. Enligt skaffeöverenskommelsen med socialdemokrafin och folkparfiet skulle denna fråga snabbutredas och förslag framläggas för riksdagen.

Nu kryper socialdemokraterna bakom företagsskatteutredningens förslag om den s. k. sfakefmodellen - eft förslag som nu är ute på remiss men som enligt utredarna själva endast visar på en teknisk lösning av problemen. Att då bara säga nej fill alla förändringar är verkligen aff svika def ansvar alla borde känna för aft skapa så rättvisa skatteregler som möjligt.

Trygghetsfonder eller utjämningsfonder för personer som under en relativt kort fid har stora inkomster har ofta diskuterats. Genom införande av utgiffsbeskaftning skulle denna fråga lösas automatiskt. Nu avstyrker socialdemokraterna t. o. m. att frågan utreds, med motiveringen att denna fråga bör lösas på annat sätt än genom rätt fill skattefria fondavsättningar.

Detta ställningstagande gör socialdemokraterna utan aft med eft enda ord ange pä vilket sätt denna fråga fär lösas. Vad menar man? Vad är def man vill? Jag tycker det skulle vara värdefullt om kammaren här i dag kunde fä reda pä hur man vill lösa denna fråga.

I reservafion 6 begärs förslag av regeringen om aft avdrag för egenföretagares pensionsförsäkringspremier skall få göras i förvärvskällan. Den socialdemokrafiska utskotfsmajoritefen hänvisar fill aff förefagsskatfekom-mittén kommer aft pröva denna fråga. Def bör då uppmärksammas aft 1981/82 års riksdag ställde sig bakom eft uttalande från skatfeufskoffet där def bl.a. sades följande:

"Def finns alltså enligt utskottefs mening skäl atf nu ompröva frågan om egenföretagares avdrag för kostnader för pensionsförsäkring. Målet bör därvid vara aft samma regler skall gälla för egenföretagare som för anställda."

Riksdagen gav regeringen till känna vad utskottet anfört.

Def är beklagligt aft det när det gäller ett sädant räftvisekrav som här ställts, som fått instämmande från såväl utskott som riksdag, ändå infe sker någonfing. Utan hänsyn fill kravet pä en likvärdig beskattning låter man frågan ligga kvar i uf redningskvarnen, trots aff def gäller ett förhållande som utan omfattande och tidsödande utredningar hade kunnat rättas till. Vid 1981/82 ärs riksmöte var vi också överens om aft def skulle vidtas snara åtgärder. Tyvärr har ingenting skett.

Vi har avgivit en reservation som berör frågan om avgifterna fill arbetsgivarorganisationer och fackföreningar. Den frågan har varit uppe fill behandUng tidigare. För flera år sedan begärde vi en ordenflig utredning om hur det förhåller sig med organisationernas sammanlagda medlemsavgifter och storleken på bidragen i förhållande till dessa. Vi ville aft det skulle göras en allmän utredning för aff man skulle kunna bedöma hur förhållandena är mellan arbetsgivarorganisationer och fackföreningar. Vi tycker aff det är en tämUgen rimlig begäran, som framställdes i ganska stor enighet. Det är beklagligt aff utredningen inte har förverkligats.

En annan reservation behandlar avdraget för kostnader för forskning och

utveckling. Vi var fidigare överens om atf näringslivet skulle få göra avdrag för dessa kostnader. Företagare planerade atf så skulle ske, men helt plötsligt ändrade sig socialdemokraterna. Vi yrkar att de regler som slopades förra året skall återinföras.

I reservafion 11 berörs kapitalbeskattning av arbetande kapital. Frågan har varit mycket diskuterad under de senaste åren. Företagsskaffekommiffén har utrett frågan och föreslagit aft man helt skall undanta arbetande kapital i mindre och medelstora företag frän förmögenhetsskatt. Även bland remissinstanserna var en majoritet för utredningens förslag. Trots detta hänvisar utskottsmajoriteten fill förefagsskatfekommittén och den s.k. sfakefmodellen.

I detta förslag om staketmodellen berörs inte kapitalskattefrågorna. Men def finns ett förslag från förefagsskatfekommittén, som har remissbehandlats. Också här vill emellertid utskoftsmajorifeten inte göra någonfing, utan hänvisar bara till nya utredningar.

Från centerns sida har vi länge krävt atf det s. k. arbetande kapitalet i företagen skall befrias från beskattning. Vi vidhåller detta krav.

Reservation 10 gäller frågan om särskilt invesferingskonto. Redan vid lagens tillkomst förra året var vi starkt kritiska till dess införande. Vi ftillföljer här i dag vårt fidigare ställningstagande och yrkar atf lagen om inbetalning på särskilt invesferingskonto upphör fr. o. m. den 1 januari 1985.

I reservafion 12 behandlas en mofion av Thorbjörn Fälldin m.fl., som yrkar aft något förslag om breddat underlag för produktionsfakforsskatt infe föreläggs riksdagen. Centern föreslår atf riksdagen ger detta till känna för regeringen genom ett bifall fill mofionen.

I reservation 13 behandlas ett betänkande som framlagts av förefagsskatfekommittén, Kreativ finansiering. Utredningen har presenterat ett flertal förslag som - om de förverkligas - kan få stor betydelse för småföretagens möjligheter aft utvecklas och konsolideras.

Utskoffsreservanferna finner def angeläget aff förslag på grundval av betänkandet Kreativ finansiering föreläggs riksdagen så snart som möjligt. Vi föreslår därför bifall tUl mofion 1129 av Thorbjörn Fälldin m.fl., där man framfört förslaget aff proposifion i detta ärende framläggs för riksdagen snarast möjligt. I reservafionen betonar vi aff det bör ske redan i höst.

I reservation 14 berörs ytterligare en punkt i Thorbjörn Fälldins mofion 1129. Det gäller vissa skatteregler avseende tvämansföretag. Vi reservanter yrkar på en översyn av de särskilda skaftereglerna för fåmansförefagen, liksom av de skattemässiga reglerna vid kapitalförluster.

Fru falman! Med utgångspunkt frän vad jag här anfört yrkar jag bifall fill samfliga reservafioner där mitt namn förekommer och i övrigt fill utskottets hemställan.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Företagsskattefrågor

AnL 42 KJELL JOHANSSON (fp):

Fru talman! I skatteutskottets betänkande 1984/85:2 behandlas en rad motionsyrkanden som alla avser förefagsskattefrågor. Flertalet av dessa har fidigare varit föremål för behandling här i riksdagen.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Företagsskattefrågor

I reservafion 3, som är en ren folkpartireservafion, uttalar vi aft yrkandet i folkpartiets parfimotion 1983/84:909 om en på sikt avskaffad bolagsskatt bör bifallas. Denna fräga hör nära samman med och behandlades också fillsammans med nivån på högsta tillåtna lagernedskrivning förra hösten.

Folkpartiet biträdde då - med ett undantag - förslaget aff begränsa företagens möjUgheter till lagernedskrivning samtidigt som bolagsskatten sänktes i motsvarande utsträckning. Def undantag vi ville göra gällde de företag som infe fick del av någon skatfelindring i samband med omläggningen, främst handelsbolag och enskilda firmor. Vi sfär fortfarande fast vid vår uppfattning från förra hösten då det gäUer de senast nämnda förefagsfyper-na. Jag hänvisar i detta sammanhang fill det särskilda yttrandet nr 2. Däremot vill vi från folkparfiets sida, som jag nyss nämnde, på sikt avskaffa bolagsskatten helt, vilket innebär aff dubbelbeskattningen på aktieutdelningar avskaffas. Ett annat starkt skäl för aff avskaffa bolagsskatten är atf vi vill öka kapitalefs rörlighet. Dagens skatteregler innebär ju atf kapitalet låses fast i företag som tradifionellt varit lönsamma men vilkas verksamhet inte längre har lika goda framfidsutsikter. Detta gäller bl. a. uppläsning i t. ex. varulager.

Def är i sådana fall vikfigt atf skattereglerna infe som nu är fallet läser fast kapitalet vid den skrumpnande verksamheten, utan atf kapitalet i stället utan hinder kan söka sig fill nya verksamheter som har framfiden för sig. Det förslag - den s. k. sfakefmodellen - som förefagsskafteutredningen nyss presenterat och som nu befinner sig på remiss bygger ju bl. a. på denna princip. Folkpartiet anser aff den här principen bör vara genomgående för all företagsverksamhet oavsett bransch, storlek på företag eller företagsform. Självfallet avvisar vi därför förslag om återgång till tidigare skattesats för bolagsskatten. Sådana förslag är fill hinder för utvecklingen, menar vi, av ett slagkraffigf svenskt näringsliv.

Jag yrkar därför bifall till reservation 3.

Jag har sagt det tidigare från denna talarstol, men jag finner skäl att upprepa def. Inget land har i längden räd med ett skattesystem som tvingar dess mest framgångsrika medborgare, idroftssfjärnor eller andra, aff bosätta sig utanför landefs gränser. Den utredning som begärs i mofion 1983/84:305 bör därför komma fill stånd. Syftet bör vara atf finna en lösning som möjliggör atf alla svenskar kan bo kvar här i landet även om de skulle råka fä mycket höga inkomster under kortare perioder av sitt liv. Det är ur alla synpunkter till gagn för vårt land.

Jag yrkar således bifall fill reservation 5.

I detta betänkande behandlas också en rad mofioner om lika och rättvis behandling av egenföretagare och t. ex. rörelseidkare som driver akfiebolag i fråga om rätfen fill avdrag för pensionspremier och s. k. kompanjonsförsäkringar. Dessa frågor bör snarast bringas fill en rättvis lösning, och jag yrkar bifall till reservafionerna 6 och 7.

De fackliga organisationerna såväl på lönfagarsidan som på arbetsgivarsidan spelar betydelsefulla roller i vårt ekonomiska sysfem. Def är därför oerhört viktigt aft maktbalansen mellan lönfagarsidan och arbetsgivarsidan

inte rubbas genom olikformigheter i beskattning eller i förmåner frän statens sida. Folkpartiet har av denna anledning motsatt sig den nu införda skaftereduktionen för fackföreningsavgifter ända sedan den infördes.

För att neutrala regler skall erhållas bör regeringen omedelbart uppta det utredningsarbete som den fidigare regeringen påbörjade. I def syftet yrkar jag bifaU tiU reservation 8.

Samfliga borgerliga partier har i olika motioner framfört krav på ett återinförande av forsknings- och ufvecklingsavdraget. Regeringen vidtog ju efter maktskiftet 1982 den något förbryllande åtgärden att först permanenta forsknings- och utvecklingsavdraget för att året därpå avskaffa det. Som jag redan i inledningen framhöll ser vi def som väsentligt aft företagen utan statens inblandning kan använda genererat vinsfkapifal för satsningar som man bedömer har framfiden för sig. På samma sätt bör forsknings- och utvecklingsarbete bedrivas med inriktning som bestäms av företagens exklusiva insikter om var satsningarna bör sättas in. Regeringens polifik förrycker och byräkratiserar företagens insatser till men för bäde def industriella framåtskridandet och sysselsättningen.

I reservation 9 krävs ett återinförande av forsknings- och utvecklingsavdraget, och jag yrkar bifall fill denna reservafion.

Att förmögenhetsbeskafta i företagen arbetande kapital leder också fill atf sysselsättningen hämmas i stället för atf den borde främjas. Speciellt hårt slår förmögenhetsskaften mot mindre och medelstora företag. Från folkpartiefs sida upprepar vi därför kravet att förmögenhetsskaften på i företaget arbetande kapital tas bort för denna kategori företag.

Vi menar atf regeringen bör lägga fram förslag som kan gälla fr. o. m. 1986 års taxering. Jag yrkar således bifall tiU reservafion 11. Jag kan ocksä med instämmande i vad som fidigare har sagts här då det gäller reservationerna 10, 12 och 14 yrka bifall fill dessa.

Låt mig sedan ta upp en motion som jag fillsammans med Kerstin Ekman har lämnat. Det är mofion 1983/84:1133. I den motionen påpekar vi atf företagare som bor i en kommun och driver rörelse i en annan kommun ofta missgynnas av de skattebesfämmelser som gäller. Det är ju så aft avdrag för underskott i boendet får kvittas endast kommunalt. Kommunalf avdrag får göras endast mot inkomst i hemortskommunen, medan inkomsten pä rörelsen skall deklareras och beskattas i den kommun där rörelsen bedrivs. Nu hänvisar utskoftsmajoritefen till företagsskaftekommifféns förslag, den s. k. sfakefmodellen, vUket man f. ö. gör i en mängd olika avseenden dä det gäller rättvisefrågor. Det ger mig anledning aff säga aff jag med stort intresse ser fram emot den proposifion som skaU komma med anledning av denna utredning. Utredningen är ju hitfills inte förankrad i någon partigrupp. Den är ute på remiss, men utskottsmajoritetens benägenhet att lösa alla de räffviseproblem och andra problem pä företagsbeskattningens område som behandlas i det här betänkandet gör aft jag nu har en viss förhoppning. Jag ser som sagt verkligen fram emot den proposifion som kommer. Den bUr en fest på vad regeringen vill åstadkomma för aff underlätta för de mindre företagen.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Företägss kattefrågor

4 Riksdagens protokoU 1984/85:10-11

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Företagsskattefrågor

AnL 43 TOMMY FRANZÉN (vpk):

Fru talman! Beskattningen av olika verksamheter i Sverige är ytterligt sned. Spekulafion och s. k. snabba klipp beskattas mycket lågt eller inte alls, medan människors arbete beskattas hårt. Detta är en otillfredsställande skattepolitik.

Den svenska företagsbeskattningen anses vara en av de lindrigaste - eller liberalaste, om man så vill - i hela den industrialiserade västvärlden. Även USA, som så många borgerliga företrädare alltid framhåller som ett lysande exempel på skatteområdet, har ett betydligt hårdare företagsbeskattnings-system än vi har här i Sverige.

Inkomstbeskattningen i Sverige däremot är förhållandevis hög för arbetsinkomster, samtidigt som inkomster fill följd av spekulafion m. m. i prakfiken infe beskattas speciellt mycket eller t. o. m. i vissa fall med noll.

Vidare är beskattningen av förmögenhefer, som i dagens samhälle ofta tillkommit eller väsentligt ökat genom spekulation, mycket låg i förhållande tiU förmögenhefernas storlek eller reala ökning.

Detta är visserligen en förenklad men ändå fullt användbar schemafisk bild av vårt skattesystem och av hur iUa det slär. De som definifivt drabbas hårdast är de som arbetar på vanligt hederligt sätt för aff försörja sig. Samtidigt lever andra med andra metoder gott på dessa arbetande och - i de flesta fall - lojala samhällsgrupper. De försörjer sig med hjälp av andra metoder.

En rad exempel härpå skulle kunna föras fram, men jag skall denna gång avstå från en sådan exposé.

Def finns inslag i det nuvarande förefagsbeskaffningssysfemet som def kan vara anledning aft se över. Def är vi medvetna om. Bl. a. gäller det skillnaden i vad kapital användes till och hur det i dessa sammanhang beskattas. Enligt de nuvarande reglerna beskattas direkt produktiva och härigenom arbetsskapande kapitaUnvesteringar på liknande sätt som det kapital som nyttjas till spekulation i s. k. värdepapper. Det finns alltså anledning aff diskutera eft beskattningssysfem som i högre grad drabbar den finansiella sektorn än den producerande delen av näringslivet. Den diskussionen får dock anstå fill eft senare tiUfälle, när bl. a. företagsskatfekommitténs delbetänkande har remissbehandlats.

Vad som däremot framstår som angeläget i nuläget är aft inom ramen för def befintliga förefagsskattesystemet skärpa vissa delar av detsamma. Jag avser dä dels en höjning av bolagsskatten, dels eft slopande av rätfen till avdrag för s. k. representation.

Den utveckling som ägt rum under senare år med ständigt ökade bolagsvinster måste också enligt vpk;s mening resultera i en högre beskattning av dessa vinster. Def finns företag som visar upp vinster i miljardklassen bara på delårsrapporter, samfidigt som de arbetande för åttonde året i rad ser sina reala arbetsinkomster minska i värde.

Def har under def senaste decenniet skett väsentliga förmögenhetsför-skjufningar. Inflationen har skapat värdestegringar på flera hundratals mUjarder kronor för de stora förmögenhetsägarna. Löneandelen av produk-

tionen har minskat kraftigt. Def har skett en övervältring av inkomster från reallöner till profiter och bolagsvinster.

Som eft led i ett större skattesammanhang föreslår därför vänsterpartiet kommunisterna aff bolagsskaften höjs tiU 50 %, dvs. fill den skattesats som socialdemokraterna var överens med oss om för några år sedan.

Vidare föreslår vi återigen ett slopande av rätten til) avdrag för s.k. representafion. Vi anser det - för aff vara litet lusfig- "osmakligt" atf vissa av överklassens representanter skall äta middagar på i stort sett skattebetalarnas bekostnad.

Fru falman! Jag yrkar bifall fill vpk-mofionerna.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Företagsskattefrågor

AnL 44 BO FORSLUND (s):

Fru talman! I betänkandet nr 2 har skaffeufskotfef sammanfört flera mofioner som har det gemensamt atf de handlar om skatteregler för olika slag av näringsverksamhet.

Ett flertal av reservationerna rör frågor som vi fidigare vid åtskilliga fillfäUen har debatterat, och således finns det anledning för mig aft vara relafivt kortfattad.

Jag vill börja med reservationerna 1, 2 och 3, som gäUer begränsning av lagernedskrivning och sänkning av bolagsskatten.

Jag tycker det är en märklig ordning som de borgerliga kräver, nämligen aff riksdagen nu skall göra ändringar i en lagsfiftning som träder i kraft först fr. o. m. 1985 års taxering.

Utskoftsmajorifeten menar atf en eventuell omprövning bör vänta fills erfarenheterna av de nya bestämmelserna i deras praktiska tillämpning kan redovisas.

Här har vi olika uppfattningar, och utskoffsmajoriteten finner icke skäl att ändra på riksdagens beslut, som fattades så sent som vid förra riksmötet.

Detta gäller också folkparfiets yrkande om en successiv avveckling av bolagsskatten och vpk:s yrkande om en skärpning av samma skaft.

Reservation 4 gäller också en nyligen behandlad fråga vid förra riksmötet.

Efter den föregående behandlingen av frågan om ett fribelopp vid beräkning av egenföretagares egenavgifter har förefagsskatfekommittén avlämnat ett delbetänkande i form av ett förslag om en modell för beskattning av enskilt bedriven näringsverksamhet. Betänkandet, med den modell som benämns staketmetoden, har nu i höst överlämnats fill finansministern och därefter utsänts för en bred remissomgång.

Under pågående remissbehandUng finner utskoftsmajorifefen aft def ej finns anledning aft föregripa remissinstansernas synpunkter. Låt oss invänta dessa värdefulla synpunkter.

Reservafionerna 5, 6 och 7 behandlar fondavsättningar och försäkringspremier för egenföretagare. Dessa frågor är också föremål för förefagsskatfeutredningens prövning och kommer således atf senare få prövas av riksdagen, varför jag icke finner skäl atf närmare argumentera mot reservationerna.

Reservation nr 8 behandlar avgift fill arbetsgivarorganisafion. Denna

Nr 10 reservation är föranledd av att riksdagen under våren 1983 införde en

Onsdagen den skattereduktion för fackföreningsavgiffer.

17 oktober 1984 tycker det var ett riktigt beslut, så fill vida att def åstadkommer en

________ . större likstäUighet i beskattningshänseende mellan arbetsgivarnas och

Fn -etae-iskatte- ' arbetstagarnas medlemsavgifter. Även här har lagsfiftningen hunnit tilläm-

frågor

pas vid bara en enda taxering, och majoriteten finner infe något skäl aft ändra några bestämmelser i vad def gäller avdrag för arbetsgivares avgifter till intresseförening eller förorda en översyn av reglerna om avdragsräften.

Jag är medveten om aff dessa mofioner från de borgerliga kommer tillbaka, därför att man inte accepterar vår syn på Ukställighet. För de borgerliga är detta mer en ideologisk fråga än en ekonomisk. •

Reservafion nr 9 handlar om avdrag för forskning och utveckling.

Fr. o. m. den 1 januari 1984 avskaffades det särskilda avdraget.

Anledningen fill aff avdraget slopades var den mer principiella uppfattningen atf samhällsstöd fill denna utveckhng skulle ges genom bidrag och infe genom avdrag vid beskattningen. Att ett bidragssystem skulle vara en hämsko för forskningsinsatser och dessutom dra med sig byråkratisk kontroll och prövning, som def sägs i reservafionen, tycker vi är svaga argument. Ett avdragssystem skulle ju i så fall också kunna ses som byråkratiskt, eftersom en viss konfroU måste ske för atf avdraget skall godkännas.

Reservafion nr 10 vill atf man skall upphöra med inbetalning på särskilt invesferingskonto. Riksdagen beslutade 1983 atf förlänga lagstiftningen atf gälla till 1985. Vi ser inte atf denna fråga skulle vara eft problem - eller atf def skulle vara ett så stort byråkrafiskt problem som anförs i reservafionen.

Meningen är ju atf stimulera företag aff investera i def egna företaget, och det måste för oss alla vara en mycket angelägen sak. Och är def så atf man infe finner investeringsobjekt eUer inte vill utnyttja dem, sä finns pengarna kvar i fonden.

Kapitalbeskattning av arbetande kapital, som behandlas i reservation nr 11, har också varit föremål för företagsskaftekommifféns arbete. Jag tycker att reservanterna kan nöja sig med aff kommitténs förslag bygger på aff vinst som uppkommer i verksamheten och får stå kvar i företaget endast skall beskattas med 10 % statlig skaft.

Som jag har sagt fidigare är kommifféförslagef föremål för remissbehandling. Kommer kommitténs förslag aff vinna framgång, bör företagens likviditet kunna förstärkas och även investeringarna förbättras. I def fortsatta arbetet i kommittén kommer ytterligare ansträngningar atf göras för atf underlätta familjeföretagens försörjning med riskvilligt kapital.

Reservafion nr 12 om produkfionsfakforsskaff tycker jag är en något märklig reservation. Reservafionen avstyrker något som egenfligen infe finns.

Ufskoffsmajoriteten menar aft man infe skall hindra regeringen från atf

framlägga de proposifioner som den tycker aff den skall presentera för

riksdagen. Men när förslagen väl ligger på riksdagens bord skall vi kritiskt

granska dem och i samband därmed ocksä väcka mofioner om vi anser aff så

52 behövs. Är infe förslaget bra skall def avslås, men att fa fill sä preventiva

åtgärder som reservanterna vill använda tycker vi är atf gä för långt. Man skulle alltså infe ens få framlägga en eventuell proposifion.

Till sist tycker jag aft reservafionerna 13 och 14 kan anses vara något överspelade, eftersom behandlingen av förefagsskaffekommifféns förslag sker med all den skyndsamhef som är möjlig.

Jag vill, fru falman, helt kort kommentera vad Tommy Franzén tog upp om representationsavdragen. Jag vill också framhålla aff detta är en mycket svår fråga att lösa. Om ett företag i samband med ett affärsengagemang bjuder på lunch eller middag, så tycker jag att def är naturligt aft kostnaden är avdragsgill - och jag är övertygad om aft den övervägande delen av representationen sker just på detta sätt.

Är det däremot inte en affärshandling utan i sfäUet bara ett sätt af t få sin privata konsumfion tillgodosedd på företagefs bekostnad, så är def givetvis fel aft avdrag får göras. Jag tror dock att man måste finna en annan väg än att helt slopa representationsavdragen, vilket vpk-yrkandet går uf på.

Fru talman! Jag yrkar bifall fill hemställan i skatteutskottets betänkande nr 2 i dess helhet, vilket också innebär atf jag yrkar avslag på samfliga reservationer samt vpk-yrkandet.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Företagsskattefrågor

AnL 45 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:

Fru talman! Bo Forslund säger aff detta betänkande behandlar en lång rad företagsskattefrågor. Ja, def är riktigt, och det finns också en annan gemensam nämnare, nämUgen aff samtliga 36 mofionsyrkanden har avstyrkts. Som många gånger förr gömmer sig socialdemokraterna bakom det faktum aff en utredning, i def här fallet om den s. k. sfakefmodellen - och även andra utredningar - kommer att behandla de krav som vi har ställt.

När det gäller den första reservafionen, om lagernedskrivning, säger Bo Forslund atf def är naturligt atf avstyrka den, eftersom beslutet om den fattades så sent som vid förra riksmötet. Då vill jag erinra Bo Forslund om atf regeringen hösten 1982 beslöt atf höja förmögenhetsskatten för 1983. Men man nöjde sig infe med def, utan när def var bara två veckor kvar av året 1983 höjde man förmögenhetsskatten en gång tiU, trots aft den fidigare hade varit föremål för höjning under def beskattningsåret.

Sedan far Bo Forslund upp avdraget för fackavgifter, som def nu finns ett beslut om. Men han säger ingenfing om varför infe regeringen vill efterleva vad riksdagen fidigare har beslutat, nämligen om den nämnda kartläggningen.

I stället för FoU-avdraget vill Bo Forslund ha bidrag. Det är den vanUga modellen. Man skall ha bidrag, man skall vara beroende av staten. Om det, som tidigare, fanns ett permanent avdrag visste företagen vad de på sikt skulle rätta sig efter. På det viset hade de mycket lättare att göra upp de många vikfiga planer som gäller forskning och utveckling, och som är typiskt långsiktiga.

Beträffande def särskilda investeringskontot säger Bo Forslund, att om företagen inte vill investera, finns pengarna i alla fall där. Ja, de finns där, men de är ränfelösa. Dessutom är de inte tillgängliga för företagen för andra

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Företagsskattefrågor

ändamål som kräver kapital än investeringar. Det finns många andra ändamål som företagen behöver använda sitt kapital till, vilket absolut skulle ske på ett bättre sätt än tvängssparande utan någon som helst ränta.

Anf. 46 STIG JOSEFSON (c) replik:

Fru talman! Bo Forslund var förvånad över aff vi begär ändringar av ett beslut som fattades förra året. Knut Wachtmeister har delvis bemött detta redan. Jag vill bara säga aft det är den arbetsgång som vi har i def parlamentariska systemet. När vi anser aff ett beslut är felaktigt försöker vi att rätta till det så snart som möjligt.

När det gäller det avgiftsfria beloppet hänvisar Bo Forslund till atf denna fråga berörs av förefagsskaftekommiffén. Men den föreslår ingenfing på den här punkten. Den tar bara fram en ny företagstyp, pä just den här punkten har man ingenting att säga.

Beträffande reservationerna 5, 6 och 7 sade Bo Forslund aff def infe fanns någon anledning atf diskutera dessa nu. Jag blev verkligen förvånad över detta. När socialdemokraterna förr hade gjort ett uttalande och varit med om ett beslut stod man för detta. 1981 fattade vi ett beslut som grundades på atf vi ansåg def vara ett rättvisekrav atf reglerna skulle vara likartade för löntagare och företagare. Vi var helt eniga om detta. Då kan jag inte tänka mig annat än att det också var meningen att beslutet skulle genomföras. Nu skjuter man på detta. Det har egenfligen infe någonting direkt med företagsskaftekommifféns arbete att göra, utan defta skulle man ha kunnat genomföra mycket enkelt om bara viljan hade funnits.

Frågan om avgiften till arbetsgivarorganisafion gäller egenfligen en redovisning och kartläggning av storleken av det konfliktbidrag som betalas ut av arbefstagar- och arbetsgivarorganisationer i förhållande fill de sammanlagda medlemsavgifterna. Def är infe fråga om ett ställningstagande vare sig i den ena eller den andra riktningen, utan om en begäran om atf vi skall utreda detta och få förhållandena kartlagda. Def vill man infe. Def verkar som om man är rädd för aff redovisa en sådan sak.

Förslaget i reservation 11, om kapitalbeskattningen, sade Bo Forslund gällde aft den statliga skatten skulle vara endast 10 %. Men det gäller inte förmögenhetsskatten. Det är def arbetande kapitalet som vi infe vill beskatta. Det är beklagligt att man inte direkt har velat ta fag i de mofioner som har väckts.

Samma sak gäller de frågor som tas upp i reservationerna 13 och 14. Def finns ingenting som säger atf sfakefmodellen skulle lösa dessa problem i någon större utsträckning. Förefagsskatfekommittén anför atf sedan staketmodellen har antagits kan man fa upp de olika frågorna och finna lösningar. Men def innebär atf man infe viU göra någonting under en följd av år. Och def är def som vi anser ytterst beklagligt.

AnL 47 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Fm talman! Då det gäller alla de rättvisefrågor som fas upp i olika reservationer - rätt till avdrag för pensionspremier i förvärvskällan, kompan-

jonsförsäkringar, frågan om avgiftsfritt belopp och de orättvisor inom boendet som jag har skildrat här tidigare - hänvisar Bo Forslund tiU företagsskaftekommifféns arbete och kryper därmed bakom detta.

Men många av dessa frågor är inte alls av den digniteten att de behöver utredas i någon större grad. Exempelvis frågan om aff bevilja företagare samma rätt aft göra avdrag för sina pensionspremier som andra har behöver inte utredas i någon större omfattning. Frågan om aft medge rätt atf göra avdrag för boendet - på samma sätt som andra kategorier av medborgare har rätt aft göra avdrag - skulle inte heUer, menar jag, på detta vis behöva skjutas flera år framåt i tiden mot en högst oviss lösning.

När det gäller det bidrag till forskning och utveckling som Bo Forslund vill ha i stället för avdrag är det en principiell skillnad i synsättet mellan folkparfiet och socialdemokraterna. Regeringen menar aff man skall styra forskningsarbetet så, att företagen skall gå in och fråga innan de får sätta i gång, att de skall behöva ansöka om bidrag. Vi anser däremot att företagen själva bäst vet vad den tekniska nivån kräver, vilka utvecklingsbehov och marknader som finns - och atf de därför också bör få göra ett avdrag och alltså forska mer fritt.

Jag tror aft folkhushället faktiskt tjänar på ett avdragssystem. Jag har aldrig haft någon tilltro till atf politiker skulle kunna sköta svensk indusfri bättre än de kan som dagligen arbetar med frågorna ute i företagen.

Def finns alltså en principiell skillnad mellan vår syn och socialdemokraternas.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Företagsskattefrågor

AnL 48 BO FORSLUND (s) replik:

Fru falman! Låt mig börja med atf bemöta Stig Josefson, som säger att förefagsskatfekommittén egentligen infe föreslår någonting, att den nu har lämnat sitt material på remiss utan direkta ställningstaganden. Def ligger väl en viss sanning i def påståendet, men när remissarbetet är klart kommer alla synpunkter tillbaka till förefagsskaftekommiffén för att sedan behandlas vidare i denna parlamentariskt sammansatta utredning.

Det skall också sägas atf def i kommittén dessutom sitter en rad fackintressenter, som följer utredningen och framlägger synpunkter frän sina utgångspunkter.

Låt mig också säga nägra ord fill Kjell Johansson, som säger aff alla frågor inte är av sådan art att de behöver utredas. Men såsom jag upplever det hela arbetar företagsskaffekommiffén på ett utomordentligt brett fält. Alla de frågor som tas upp i större eller mindre utsträckning behandlas på något sätt i utredningsarbetet. Def är mycket svårt atf komma ifrån def, om man skall få en helhetsbedömning av problematiken.

Knut Wachtmeister påstår atf socialdemokraterna gömmer sig bakom utredningar. Jag tycker, Knut Wachtmeister, att def är eft mycket konstigt påstående. Först uppdrar riksdagen till regeringen att tillsätta utredningar av olika slag, och innan utredningarna har arbetat färdigt framläggs konkreta förslag till ändringar. Inte mindre än sju reservationer i det här betänkandet har direkt anknytning till företagsskaftekommifféns arbete. Jag tycker vi

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Företagsskatter frågor

skall respektera det parlamentariska utredningsväsende som vi står bakom, Knut Wachtmeister. Jag tycker därför att vi skall invänta det förslag som kommer atf framläggas. Därefter skall förslaget granskas. Det tycker jag är atf följa de demokratiska spelreglerna.

AnL 49 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:

Fm falman! Bo Forslund vill aff vi skall följa de demokratiska spelreglerna. Om det nu krävs en utredning skall vi först avvakta vad utredningen kommer fram till. Men riksdagen har också, som tidigare har nämnts, krävt en karfläggning av de avgifter som betalas ut av arbetsgivarorganisationer och de anställdas organisafioner. Vi har inte fått någon sådan kartläggning. Def är väl infe aft följa demokratins spelregler! Def är att nonchalera vad riksdagen har beslutat!

Sedan skall jag bara ta upp en av de frågor som jag tycker infe tarvar någon utredning, och def är egenföretagarnas pensionsförsäkringspremier. Där har en utredning redan sagt aff man vill ha villkor som är neutrala när def gäller dem som driver sitt företag som enskild firma och dem som driver def som aktiebolag. Där finns redan en utredning. Varför då infe acceptera def och föreslå rättvisa regler, som vi gör i våra mofioner?

AnL 50 STIG JOSEFSON (c) replik;

Fru talman! Bo Forslund säger atf företagsskaffekommiffén har atf utreda dessa frågor; det hör ihop med sfakefmodellen. Men enligt vad jag har fått besked om har man inte diskuterat någon ändring i lagernedskrivningsregler-na, man har infe talat om ett avgiftsfritt belopp för egenföretagare och man har inte berört egenföretagarnas pensionsförsäkring. Man har givetvis inte heller diskuterat utredning om arbetsgivarorganisationers och fackföreningars ekonomiska förhållanden, man har inte behandlat kapitalbeskattningen av det arbetande kapitalet, och man har inte berört utredningen om kreativ finansiering. Jag tycker def skulle finnas anledning aff infe bara skjuta på allting utan vara beredd aft fa upp dessa frågor, som utan tvivel är fristående från de diskussioner som i dag förs i företagsskaffekommiffén.

Bo Forslund säger att det är kutym atf man avvaktar resultatet av utredningar. Ja, men det är också kutym atf man inte först klart gör ett positivt ställningstagande och nära nog säger aff det kommer ett förslag och sedan följer en helt negativ linje!

AnL 51 KJELL JOHANSSON (fp) repUk:

Fru talman! Det är konstaterat i debatten att företagsskattekommittén inte föreslär någonting i de här frågorna. Det är precis som jag sade i mitt inlägg-förslaget om staketmodellen är alltså inte parlamentariskt förankrat i någon riksdagsgrupp eller någon politisk instans. Men det är också därför jag tycker att def är konstigt att utskoftsmajoritefen i fråga efter fråga lutar sig så kraftigt mot denna modell, som man alltså infe ännu tagit nägon som helst ställning fill. Men jag ser det så, atf def förpUkfar socialdemokraterna aff vid def fortsatta handlandet - oavsett om de befinner sig i regeringsställning eller

i opposition - verkligen ställa upp på det förslag som nu föreligger.

Nu löper alltsä en orättvis skattelagstiftning under tiden som förefagsskatfekommittén arbetar, och def menar jag är otillfredsställande. Det skulle gå aff rätta fill mänga av dessa orättvisor utan några omfattande utredningar. Naturligtvis fick man sedan göra en ny bedömning när man eventuellt kom fram till atf man skulle göra om hela systemet och genomföra en så genomgripande förändring av systemet som sfakefmodellen innebär.

Jag tycker def är bra att förefagsskaftekommiffén arbetar på ett så brett fält som här nämndes - det finns verkligen behov av aff se över beskattningen, främst för småföretagen men även för def totala svenska näringslivet, sä att man infe har för många hindrande bestämmelser, detaljregleringar, som vi har i def svenska skattesystemet i dag. En sädan förändring är en åtgärd som hela folkhushållet skulle tjäna på.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Företagsskattefrågor

AnL 52 BO FORSLUND (s) replik:

Fru falman! Såsom har sagts här är det bara fråga om ett delbetänkande från företagsskaffekommiffén. Kommittén kommer självklart aff fortsätta sitt arbete. Även om kommittén inte enigt har ställt sig bakom det förslag som nu är ute på remiss, kan jag väl ändå säga så mycket aff man är ganska överens om principen med sfakefmodellen. Man vill emellerfid avvakta och lyssna pä den remissopinion som kan finnas, innan man tar slutlig sfäUning och sedan för över sift beslut fill regeringen.

Företagsskaffekommiffén har fått ytterligare ett uppdrag. Den skall se över handelsbolagens situafion. Så nog har kommittén många och stora arbetsuppgifter. Därför vore det ganska klokt att infe skölja över alltför många uppdrag på denna kommitté, som har detta breda fält aff arbeta på.

AnL 53 ROLF RÄMGÅRD (c):

Fru talman! Jag vill något kommentera skatteutskottets betänkande nr 2, som behandlar mofion 305 av Rune Torwald och mig. Tyvärr har vi infe lyckats fä utskottsmajoriteten med på vårt yrkande, men hela den borgerliga sidan har i reservafion 5 fillmötesgåft våra krav på en snabb lösning av frågan om skattefri avsättning tUl s. k. trygghetsfonder.

Många av våra mest kända ansikten utåt i världen - Ingemar Stenmark och stora delar av vårt framgångsrika fennislandslag med Mats Wilander i spetsen är några kända exempel på professionella idrottsmän - har av skatteskal tvingats bosätta sig utomlands. Men det finns också gott om individer inom andra yrkesgrupper, såsom uppfinnare och kulturarbetare, som efter mångårigt vanligtvis närmast oavlönat arbete, träning eller forskning plöfsUgf har fått ett genombrott, som ger dem mycket stora inkomster. Ganska vanligt är också aft dessa onormalt stora inkomster inflyter under bara ett relativt begränsat antal år, varefter vederbörande återgår fill en förhållandevis låg inkomstnivå.

För enskilda personer gäller atf bara s. k. ackumulerade inkomster kan få fördelas över ett antal år bakåt i fiden. Men dels är bestämmelserna härför ganska restrikfiva, dels löser de infe problemen för de yrkesgrupper som vi

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Företagsskattefrågor

har aktuaUseraf. Akfiebolag, ekonomiska föreningar och sparbanker har däremot bättre möjligheter att göra avsättningar för framtida behov. Men infe heller dessa regler torde vara till någon glädje för idrottsmän m.fl.

Vi tror aft åtskilliga delar vår uppfattning aft det är olyckligt aff många av våra internationellt mest kända svenskar pä grund av brister i det svenska skattesystemet av ekonomiska skäl tvingas utvandra fill Monaco, Schweiz eller andra s. k. skatfeparadis.

Det rör sig här infe om skatteflykt i ordets egenfliga mening utan om aff skapa en möjlighet aft fördela inkomster över hela sin framtida Uvstid. Normalt står man i dessa sysselsättningar på topp prestafionsmässigt endast under nägra fä är av sitt liv. Under dessa år har man mycket höga inkomster, som dock måste räcka till levnadskostnaderna även under efterföljande år, när inkomsterna försvinner eller i bästa fall sjunker kraftigt.

Vi mofionärer och reservanter tror aff om man vid beskattning i Sverige av denna typ av inkomster fick rätt aff göra skattefria avsättningar tiU någon slags trygghetsfond, skulle detta kunna ge dessa yrkesutövare en möjlighet aft även efter ett genombrott och efter sin aktiva tid fortfarande vara svenska medborgare. Tanken är givetvis atf uttag ur dessa personliga trygghetsfonder skulle beskattas.

Mofivering för avslag på det här förslaget saknas i stort från utskoffsmajoritetens sida. Man hänvisar bara till aff detta får lösas på annat sätt. Men hur, Bo Forslund?

Fm falman! Jag yrkar bifall fill reservafion 5.

AnL 54 BO FORSLUND (s):

Fru talman! En proposifion om aft befria idrottsmän som flyttar utomlands från skaft betvivlar jag aff vi får från regeringen, åtminstone under denna höst. Däremot har regeringen aviserat en proposifion mot bakgrund av kulturskattekommitténs betänkande som ju omfattar uppfinnare och kulturarbetare, något som Rolf Rämgård också efterlyste. Så jag tycker aff Rolf Rämgård bör vänta till dess eft förslag föreligger från regeringens sida.

AnL 55 ROLF RÄMGÅRD (c):

Fru falman! Här är def ju infe fråga om aff befria professionella idrottsmän från skatt utan om ett sätt att fördela deras inkomster under många år så att de skall kunna fä en tryggad inkomst även efter sin aktiva fid.

Infe minst viktigt tycker jag aft det är att dessa idrottsutövares inkomster stannar kvar i Sverige. Så sker inte i dag, utan pengarna flyter ju ut ur landet.

Det är som sagt inte fråga om att befria någon från skaft i egentlig mening utan om atf ge vederbörande möjlighet atf ta uf inkomsterna under en längre tid. Då är trygghetsfonderna ett sätt som är relativt enkelt att införa. Inkomster utöver 7,5 gånger basbeloppet, den inkomst som berättigar tiU högsta ATP-poängen, skulle man kunna avsätta till s.k. trygghetsfonder. Därifrån skulle pengarna sedan kunna fas uf successivt och dä beskattas i vanlig ordning.

Detta är inget märkvärdigt. Det skulle vara enkelt atf införa ett sådant

system i dag. Samfidigt skulle man göra det möjligt aff ha människor kvar i vårt land som internationellt sett gör stor PR för Sverige som nafion.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslutet redovisas efter debatten om skatteutskottets betänkande 5.)

AnL 56 FÖRSTE VICE TALMANNEN;

Kammaren övergår nu till att debattera skatteutskottets betänkande 4 om vissa taxerings- och uppbördsfrågor m.m.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Taxerings- och uppbördsfrågor

Taxerings- och uppbördsfrågor

AnL 57 KARL BJÖRZÉN (m):

Fru falman! Skatteutskottets betänkande nr 4 behandlar 17 mofioner som handlar om vissa taxerings- och uppbördsfrågor. Dessa 17 mofioner har lett till fem reservationer. Bakom alla de fem reservafionerna sfär moderata samlingsparfiets, centerpartiets och folkpartiets företrädare i utskottet.

Jag hade tänkt koncentrera mig på reservafionerna 2 och 3, som är föranledda av moderata motioner, men jag vill inledningsvis också beröra reservation 1, därför att den fråga som behandlas där - debiteringen av B-skatt - har viss betydelse för argumentationen bakom reservafion nr 2.

Preliminär B-skatt debiteras enligt de nu gällande reglerna med 120 % av den slutliga skatten föregående år. Vi reservanter hävdar aff def kommer atf innebära ett oskäUgt överuttag av preliminärskaff. Jag är åtminstone för egen del beredd aff hålla med om att det kanske åren 1982-1983 kunde finnas skäl atf göra en fillfällig justering av B-skatteuffagef. Ganska snart efter en fidigare devalvering fattades då beslut om ytterligare en devalvering på hela 16 %, och därefter började vi skymta en högkonjunktur. Av dessa två skäl kunde man vänta sig en stegring av den genomsnittliga vinstnivån. Men atf behålla ett uttag av 120 % av föregående års slutliga skatt kommer att vara oskäligt och innebära eft överuttag.

Def har också inträffat en del annat under de två år som har gått sedan den socialdemokrafiska regeringen trädde fill. Def har fattats en rad beslut här i kammaren som påverkar företagens situation i en annan riktning än vad devalveringen gjorde - beslut som påverkar företagens resultat, dvs. lönsamhet, men också beslut som negativt påverkar deras likviditet. Åtskilliga framför allt mindre och medelstora företag har ett förhållandevis litet rörelsekapital och är därför väldigt känsliga för de åtgärder som verkar på likviditetssidan. Sådana åtgärder gör det svårare för dem aff förbättra sin ekonomi genom expansion och därmed också aft öka antalet anställda, alltså aff bidra fill att sänka arbetslösheten.

Reservation 2 handlar om en del företag som kan drabbas av ett överuttag. De kan förväntas bli fler framöver, om riksdagen infe behagar bifalla yrkandet i reservation 1. Def gäller dem som har betalat in för mycket i skatt och infe har råd atf vänta på återbäring ända till december månad påföljande

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Taxerings- och uppbördsfrågor

år, utan skulle vilja utnyttja de möjligheter som finns aff fä en förtida återbetalning. Ansökan om sådan återbetalning måste lämnas före april månads utgång, men många företag har anstånd med inlämnandet av sin deklarafion och har alltså vid april månads utgång infe underlag för aft göra en sådan framställning och fä den beviljad. Reservafion 2 går uf på aft skapa en sädan möjlighet. Som def visas i eft förslag fill lag om ändring i uppbördslagen kan defta ske väldigt enkelt.

Utskottet säger aff önskade möjligheter redan finns, eftersom taxeringsnämnderna, om det föreligger särskilda skäl, kan besluta om förfida återbetalning. Men de regler som riksskatteverket har ställt upp för sådant förfarande är sä stränga atf man i prakfiken infe har någon möjlighet aff få en sädan ansökan beviljad. I varje fall kan inte de skattskyldiga påfordra att få det och inte heller överklaga myndighetens beslut.

Reservafion 3 berör en helt annan grupp, nämligen en del av dem som får kvarskaff och drabbas av kvarskaffeavgift. Speciellt gäller det en grupp företagare som driver sin rörelse som akfiebolag och som drabbas av en uppvärdering av aktierna och av den anledningen får kvarskaff och kvarskaffeavgift. En sädan uppvärdering av akfierna sköter länsstyrelsen om, men beskedet om uppräkningen kommer ofta efter den sista dagen för fyllnadsinbetalning av skatt. Vi reservanter hävdar att def är rimligt aff den skaffskyldige i ett sådant fall, när kvarskaften beror pä förhållanden som han infe har kunnat råda över, skall kunna bli helt befriad från kvarskaffeavgift.

Fru falman! Med detta ber jag aff få yrka bifall fill samfliga reservafioner som är fogade fill utskottets betänkande.

AnL 58 STIG JOSEFSON (c);

Fru falman! I skatteutskotfets betänkande 1984/85:4 berörs vissa taxerings- och uppbördsfrågor.

I reservafion 1 berörs debitering av B-skatt, en fråga som diskuterats tidigare här i riksdagen. När riksdagen på hösten 1982 beslöt aff den preliminära B-skatten skulle fastställas fill 120 % av den slufliga skaften året före uppbördsåref, byggde def förslaget, enUgt min uppfattning, på ett mycket bräckligt underlag. Visserligen visade stafistiken aft det totalt sett inbetalades för Utet B-skatt under löpande inkomstår, men inget besked kunde ges om hur det såg ut i de individuella fallen. Betalades det genomgående in för litet skaft eller var det en sfor grupp som betalade in ungefär vad som hade beräknats? För många som betalar B-skaff och har en relativt jämn inkomst innebär 120-procentsregeln en direkt orättvisa, och där har man - såvitt jag har fått erfara - sorterat bort vissa kategorier. Defta visar direkt atf beslutet infe är rimligt.

Även för den stora grupp som betalar B-skatt och som är egenföretagare, framstår höjningen till 120 % som orimlig, särskih i de många faU där det är ovisst vad inkomsten kommer atf bli och ocksä för dem där inkomsten inte kommer in förrän under den allra sista delen av året, kanske under de sista månaderna.

Ofta framhålls atf skaften skall inbetalas vid inkomstens förvärvande, och

detta anser jag är riktigt. Svårigheten är atf utforma eft sädant uppbördssys-fem vid den direkta beskattningen. Enligt min uppfattning borde vi återgå fill den tidigare regeln att den slutliga skatten året före uppbördsåref skall ligga fill grund för den preliminära B-skatten, detta såväl ur rättvisesynpunkt som för atf begränsa arbetsbelastningen hos skattemyndigheterna genom de många ansökningar om jämkning som nu förekommer. Yrkandet i reservation 1 innebär detta, och jag yrkar bifall tiU denna.

Reservationerna 2 och 3 har Karl Björzén redan berört, och jag skall nöja mig med aft yrka bifall fill dessa.

I reservafion 4 berörs inbefalningsreglerna. I många år har denna fräga varit uppe i riksdagen. Steg för steg har kraven fillgodosetts, men fortfarande måste moms och vissa punktskatter inbetalas via postgiro. Jag har svårt aff förstå det sakliga innehållet i utskoffsmajoritetens motivering, aft denna fråga skall behöva prövas vid en statlig översyn. Varför kan man infe fillgodose kravet pä en mer Ukvärdig behandling av bank- och postgiro och därmed låta skattebetalarna själva få välja den väg de anser vara den bästa och mest rationella.

I reservation 5 behandlas frågan om företagens uppgiffsskyldighef. I reservationen påtalas de besvärligheter som uppgiftslämnandet kan innebära, och kraven är i reservafionen liksom i mofion 1129 av Thorbjörn Fälldin aft uppgiftsskyldighefen i möjligaste mån förenklas liksom beskattningsreglerna. Samma krav ställs på deklarationsblanketterna. Vi vet aff vissa av dessa är ytterst besvärliga, särskilt beträffande företagsledare i fåmansföretag.

Fru falman! Med det anförda yrkar jag bifall fill samtliga reservafioner och i övrigt till hemsfällan i utskoftsbetänkandet.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Taxerings- och uppbördsfrågor

AnL 59 KJELL JOHANSSON (fp):

Fru talman! Karl Björzén sade atf det var naturligt att höja def preliminära skatteuttaget för dem som har B-skatt till 120 %. I motsats till honom mäste jag säga aft def gick kalla kårar utmed ryggen på mig när jag fog del av regeringens förslag. Jag frågade mig: Vilken kostnadsutveckling är det egenfligen regeringen vill anpassa det preliminära skatteuttaget till?

Vi hade alltså nyligen devalverat med 16%. Vi kunde förutsätta aft kostnadsutvecklingen i vår omvärld skulle stanna vid ca 5 %. En kostnadsutveckling av den storleksordningen var vad vi hade räd aff kosta på oss i Sverige för aft infe tappa devalveringseffekfen. Därför krävde vi från folkparfiet aff uttaget skulle sättas fill 110 % i stället för 120. Eftersom detta förslag föll, ligger det väl nu närmast fill hands med ett uttag på 100%.

Behovet aft höja preliminärskatfeuffaget för dem som har B-skaft bestäms i huvudsak av fyra faktorer: den reala inkomstökningen, inflafionen, skattehöjningar och eventuellt kommande skattehöjningar samt höjningar av arbetsgivaravgifter.

Vi hade redan lagt in ett inflationsskydd i skatteuppgörelsen, och en inflafion utöver detta ansåg vi vara heh orealisfisk. Regeringen förberedde sig emellerfid tydligen för en ännu högre inflafion, vilket som sagt gjorde mig

Nr 10

Onsdagenden 17 oktober 1984

Taxerings- och uppbördsfrågor

mycket betänksam.

Vi insåg aff vi måste stanna vid de magiska 5 % som spökar även i dagens debatt om lönekostnader och de svenska kostnadsökningarna för aft kunna behålla vår internafionella konkurrenskraft. Därför var detta beslut mycket olyckligt, och det är def fortfarande.

Mot vem är det def riktar sig? Jo, naturligtvis mot dem som lojalf accepterar den här höjningen, som infe preliminärdeklarerar utan låter def löpa under året. De som är litet mera fiffiga eller framsynta kanske preliminärdeklarerar och slipper den extra belastningen.

Aff detta dessutom har en inverkan på företagens prissättning är helt klart. Man är tvungen aff under året fa ut sådana priser atf man kan betala preUminärskaffen, och detta påverkar i sin fur direkt inflafionen.

Med det jag har sagt vill jag yrka bifall fill reservafion 1.

Beträffande anledningen fill aff vi biträder reservation 2 vill jag säga aff den infe gäller någon stor sak, som kan förorsaka nägon större adrenalinuf-söndring, men vi tycker ändå atf principen bör vara aff reglerna utformas så atf de innebär en rätt för den skaftskyldige, inte rätfigheter för myndigheterna. Den enskilde skall alltså ha rätt aff fä jämkning och kunna besvära sig om han finner defta lämpligt. Det är infe taxeringsmyndigheten som skall ha rätt aff bevilja eller avslå en sådan jämkning.

Reservafionerna 3 och 4 tycker jag talar för sig själva. Jag yrkar bifall till dem.

När det gäller reservation 5 om företagens uppgiffsskyldighef är def mycket riktigt, som det sfär i reservationen, atf denna hänger ihop med def oerhört krångliga skattesystem vi har. Jag ser med sfor tacksamhet fram emot att alla de orättvisor skall kunna avskaffas som faktiskt har lett fram fill en blankett som knappast är värdig ett land som Sverige.

Avslutningsvis, fru falman: Bifall fill samfliga reservationer.

AnL 60 KARL BJÖRZÉN (m) replik:

Fru talman! Kjell Johansson fog avstånd från vad jag sade beträffande uttagsprocenfen 1982/83. Jag vill bara påminna Kjell Johansson om vad jag sade. Min personliga uppfattning är atf def då kunde finnas vissa skäl aft göra en fillfällig justering av uttaget. Jag nämnde inte 120 %. Jag vill påminna om aff moderata samlingsparfiet dä yrkade avslag pä förslaget.

Möjligen kan Kjell Johansson tolka mitt uttalande så, atf jag personligen har viss förståelse för den Unje som folkparfiet och centerpartiet då valde, nämligen aff föreslå en lägre procentsats. Jag vUl minnas atf def var 110 %.

AnL 61 KJELL JOHANSSON (fp) repUk:

Fru talman! Helt kort: Jag vill bara upprepa vad jag sade fidigare. Jag menar aff det, i def läget, inte fanns anledning atf genomföra en höjning. Tvärtom gick def kalla kårar utmed ryggen på mig när jag tänkte på ett kostnadsläge som skulle "sticka i väg" med 10% årligen. Om det hade funnits mofiv för ett sådant uttag, hade vi förlorat devalveringseffekfer i en

takt som hade varit fullständigt oacceptabel - och som oerhört snabbt skulle ha lett fram fill en följande devalvering.

AnL 62 OLLE WESTBERG (s):

Fru falman! Skatfeufskoffefs betänkande som vi nu behandlar rör, som framgått av tidigare talare, olika detaljfrågor pä taxerings- och uppbördsområdet.

Till utskottets betänkande har def fogats fem reservafioner.

I reservation nr 1 yrkas, med bifall fill mofioner från centern och moderaterna, aff uttaget av preliminär B-skatt skall återföras till den tidigare nivån, dvs. ett uttag på 100% mot def nu gällande uttaget på 120%. Som motiv för en återgång till ett uttag på 100 % anförs frän reservanternas sida bl. a. aft inkomsfutveckUngen för egna företagare varit svag under de senaste åren, nägot som def väl kan råda delade meningar om. Reservanterna anser aft ett förhöjt uttag med 20 % är oskäligt.

Från utskottsmajorifetens sida har vi, i avvaktan på en utvärdering av def förhöjda uttaget, avstyrkt yrkandet. Sedan vi behandlade den aktuella frågan i utskottet har vi från riksskatteverket fått fram stafistik för 1983. Den nu tillgängliga stafisfiken visar aft 120 % infe har varit ett för stort preliminär-skaffeuttag. Trots den 20-procentiga uppräkningen har fyllnadsinbetalningarna ökat från 6 598 milj. kr. 1982 fill 7 491 milj. kr. 1983.

Såvitt jag kan bedöma finns det inga motiv aft i detta läge gå ifrån den 20-procenfiga uppräkningen. Mot bakgrund av de stora ränteförluster staten gör på de utestående skatfefordringarna kan man inte säga att 120 % är oskäligt, snarare tvärtom.

Av de uppgifter jag fått framgår det också aft jämkningsansökningarna ej sfäUf fill något större besvär för skattemyndigheterna, vilket reservanterna vill göra gällande. Som exempel anges atf def i ett fögderi med 6 491 B-skatfare bara har kommit in 119 jämkningsansökningar.

Framhållas bör också aff riksskatteverket infört rutiner för aff sortera bort vissa kategorier när en uppräkning fiU 120 % i allmänhet kan anses omotiverad. Dessa rutiner håller man nu på atf förfina, så aff ännu fler B-skaftare för vilka en 20-procentig uppräkning ej skulle vara skälig kan sållas uf i ett tidigt skede.

I reservafion nr 2 yrkas aft ansökan om jämkning av preUminärskaffen skall kunna inges efter utgången av april månad året efter inkomståret för dem som fått anstånd med inlämnande av deklarationen efter denna tidpunkt. I samband med aff deklarationen inlämnas skall man alltså kunna inge också jämkningsansökan.

Enligt utskoftsmajoritefens mening skulle detta förrycka faxeringsarbefet. Utskoffsmajoritefen vill också ifrågasätta vinsten med en förtidsåferbetal-ning när def återstår så kort fid till den ordinarie återbetalningen i december månad. Majoriteten vill också framhålla aft den lokala skattemyndigheten, om def är motiverat av särskilda skäl, kan besluta om jämkning även om ansökan inkommit efter den angivna tidsfristen, dvs. den 30 april.

I reservation nr 3 yrkas på atf ändringar i förfarandet vid värderingar av

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Taxerings- och uppbördsfrågor

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Taxerings- och uppbördsfrågor

akfier i fåmansföretag bör övervägas av 1980 års förefagsskaftekommiffé. Utskottsmajoriteten som avstyrkt yrkandet framhåller att kvarskatteavgiften efter ansökan hos länsstyrelsen kan sättas ned till 5 % i fall som påpekas i motion 1491. Eftersom en avgift på 5 % endast motsvarar skälig ränta för den kredit den skaffskyldige fått, finner utskoftsmajoritefen aff några förändringar i nuvarande ordning ej är motiverade. I reservation nr 4 yrkas förenklingar av företagens inbetalning av mervärdeskatt och punktskaffer på så sätt aff inbetalningar även skall kunna ske på post- och bankkontor och infe som nu endast på postgirokonto.

Motsvarande fråga var föremål för behandling under vårriksdagen, varvid finansutskottet, som då hade atf ta ställning fill frågan, framförde att def infe fanns något skäl för riksdagen atf vidta någon åtgärd i hithörande fråga innan den arbetsgrupp som har aff se över uppbörden i posfgirosysfemet avslutat sitt arbete. Skatteutskottets majoritet har intagit samma ståndpunkt som finansutskottet då gjorde, alltså att avvakta arbetsgruppens ställningstagande, och avstyrker därmed yrkandet.

När det gäller företagens uppgiftsskyldighet yrkar reservanterna i reservation nr 5 aff 1980 års förefagsskaftekommiffé får fiUäggsdirekfiv aft i samråd med skatteförenklingskommittén föreslå förenkUngar av de särskilda beskattningsreglerna för företagsledare i fåmansföretag.

Vid skafteutskoftefs behandling av motsvarande frågor förra året ställde sig utskottet positivt till att uppgiftsskyldighefen för företagen i möjligaste mån bör förenklas. Pä skilda områden pågår arbetet med atf förenkla uppgiftsskyldigheten, varför ufskoftsmajorifefen ej nu funnit anledning aff ge ytteriigare utredningsdirekfiv på området.

Till sist vill jag nämna något om motion 1983/84:2529, lämnad av Gunnar Björk i Gävle m.fl. I mofionen yrkas bl.a. på aft taxeringsintendent skall kunna få förhandsbesked i skattefrågor. Utskottet har i och för sig instämt i syftet med mofionsyrkandet men avstyrker mofionen. Jag vill dock framföra, vilket ej kommer fram i utskoftsbetänkandet, atf i skatteförenklingskommit-féns direkfiv ingår aft pröva den ordning som föreslås i nämnda motion. Den är därigenom fill viss del redan tillgodosedd.

Med def anförda yrkar jag bifall fill utskottets hemsfällan i dess helhet.

AnL 63 KARL BJÖRZÉN (m):

Fru falman! Olle Westberg redovisade en del siffror på utfallet under det första beskattningsåret efter ändringen av uttagsprocenfen. Jag har också tagit del av sådana siffror, och jag kan väl erkänna att de i viss män pekar på aff de farhågor som vi framförde när beslutet om 120 % fattades kanske infe helt och hållet har besannats. Men då är def vikfigt aft komma ihåg aff detta gäller ett år - def första året efter den stora devalveringen - och under en högkonjunktur. Dessa siffror säger ingenting om utfallet året därpå eller åren framöver.

Def är ju så atf ett uttag på 120 % innebär atf man antingen räknar med en permanent årlig inflafion pä 10 % eller alternativt en något lägre inflation,

men en ständigt stegrad vinstnivå i näringslivet. Jag vill fråga Olle Westberg om han anser att detta är en realistisk grund för uttaget av preliminärskatt.

AnL 64 STIG JOSEFSON (c):

Fru falman! När Olle Westberg hävdar att bestämmelsen om 120 % är en riktig regel aff följa då det gäller grunden för B-skaft, vill jag säga aff med statistik kan man åstadkomma det mesta från en viss utgångspunkt. I denna statistik ser man till förhållandena på hela området. Jag påtalade emellerfid att väldigt många människor i den grupp som drabbas ingalunda har haft någon sådan här höjning av inkomsten, och då drabbar bestämmelsen i allra högsta grad orättvist.

Jag anser att man skulle kunna undersöka vilka grupper som har legat alltför lågt. Olle Westberg vill väl infe påstå att det i defta fall skulle röra sig om en grupp som har en årlig höjning av skatteförmågan på 20 %? Det torde vara uteslutet.

När det gäller den andra reservationen om förenkling av inbetalningsreglerna finner jag det ganska egendomligt atf en sådan fråga skall behöva utredas ytterligare, när man har kunnat vidta förändringar på näsfan alla områden utom beträffande mervärdeskatten. Nog skulle man väl kunna ha tillräcklig grund för att också här tillmötesgå motionärernas och reservanternas krav. Jag beklagar att vi lever i en sådan byråkrati att vi ständigt och jämt på nytt skall utreda, även på sädana områden där det fill synes är självklart att det infe skulle innebära några olägenheter aff redan nu göra en förändring.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Taxerings- och uppbördsfrågor

AnL 65 KJELL JOHANSSON (fp):

Fru falman! Olle Westberg redovisade en del statistik från riksskatteverket och anförde denna statistik som bevis för att det var ett riktigt beslut att höja uttaget fill 120 %. Han sade att fyllnadsinbetalningarna har ökat. Ja, det är klart atf de har ökat. Om preliminärskatfeuftaget blir för högt kommer allt fler att preUminärt deklarera. I sin preliminärdeklaration anger de ju en lägre inkomst än den de kommer att få, vilket innebär atf man skaffar sig en skaf fekredit, vilket i sin tur innebär att behovet av fyllnadsinbetalningar ökar vid årets slut. De siffror som Olle Westberg anför kan över huvud taget infe användas som bevis i den här processen. För mig visar de bara atf det, som jag sade i mitt tidigare anförande, är sannolikt att det har blivit allt fler som preliminärdeklarerar och därmed skaffar sig skattekrediter, medan de lojala missgynnas. Detta påverkar som sagt företagens kalkyler. Det är olyckligt därför att man då får en uppdriven prisstegringsfakt. Def är ganska väl känt att inkomstutvecklingen för den typ av företag, främst småföretag, som har B-skatt inte alls har varit sådan att den motiverar defta uttag. Dessa företag släpar som regel efter i en konjunkturuppgång. De får inte del av uppgången förrän sent i konjunkturcykeln. Def tyder på att hela den här frågan är felaktigt behandlad.

5 Riksdagens protokoU 1984/85:10-11

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Taxerings-och uppbördsfrågor

AnL 66 OLLE WESTBERG (s):

Fm talman! När det gäller B-skaffefyllnadsinbetalningar är det infe någon förljugen statistik som jag redovisar. Siffrorna visar def fakfiska förhållandet, att fyllnadsinbetalningarna har stigit med ungefär 1 miljard kronor sedan vi höjde utfagningsprocenfen till 120. Jag tror inte att det, som ni påstår, är fler som gjort preliminärdeklarafioner för atf gardera sig. Det är ett faktum att man fått sådana inkomstförstärkningar aff man måst göra fyllnadsinbetalningar.

Det mesta har ju handlat om B-skatten, men Stig Josefson var, om jag infe missuppfattade honom, inne på förenklade inbetalningar- att man omedelbart skulle kunna förändra systemet. Jag är inte så hemma på området - jag har aldrig haft B-skatt och inte heller några punktskaffeinbetalningar över huvud taget. Annars är det väl allmänt vedertaget att postgiroinbetalning är det allra enklaste inbetalningssystem som man kan använda sig av. Om man har postgirokonto kan man ju faktiskt sitta hemma i sin lägenhet och sköta inbetalningen och sedan bara gå ut tiU sin posflåda med brevet. Annars kanske man kan ge uppdraget till sin bank atf sköta inbetalningen. Då är man ju helt fri från de bekymren. Jag kan inte förstå att detta skall vara ett stort problem.

Dessutom kan jag fala om aff jag även har varit i kontakt med anställda vid riksskatteverket som sysslar med dessa frågor. De säger atf def inte skulle vara helt utan besvär att hastigt gå över till eft helt annat inbetalningssystem. Def fordras nog aft man ser över systemet litet grand och infe hux flux inför ändrade inbetalningsrufiner.

AnL 67 KARL BJÖRZÉN (m):

Fru talman! I vad gäller frågan om utfagsprocenten för B-skatt svarade inte Olle Westberg pä min fråga, om han finner det vara en rimlig utgångspunkt för uttaget av preliminärskaff atf räkna antingen med 10 % permanent årlig inflation eller en något lägre inflation och en ständigt ökad vinstnivå i företagen. Men han har ju ytterligare en chans att besvara den frågan.

Olle Westberg nämnde vidare atf riksskatteverket nu utarbetar rutiner för undantag från regeln om 120 % preliminärskatfeuttag. Tror inte Olle Westberg som jag, att om man behåller detta uttag på 120 %, kommer de här undantagsrutinerna att steg för steg utvidgas till att omfatta allt fler skattskyldiga?

AnL 68 STIG JOSEFSON (c):

Fru talman! Låt mig bara säga till Olle Westberg aft i fråga om förenklade inbetalningsrutiner för skatter och avgifter handlar det infe om B-skatten. Det står nämligen var och en fritt att betala in skatter och arbetsgivaravgifter via postgiro eller bankgiro på post- och bankkontor. Mervärdeskatten däremot kan bara betalas in via postgiro. Motionären har bara begärt den lilla förändringen att mervärdeskatten skall kunna betalas på samma sätt som arbetsgivaravgiften och de direkta skatterna.

Jag beklagar aft man tydligen inte har förstått innehållet i vär motion. Då

hade def kanske varit lättare aff komma överens. Men det finns ju möjlighet att redan i dag rätta till detta - om det beror på ett missförstånd - genom att rösta på reservationen.

AnL 69 KJELL JOHANSSON (fp):

Fru talman! Jag skall kortfattat säga några ord om detta med inflationen och höjningen av preliminärskatfeuffaget.

Här i riksdagen har vi faktiskt kommit överens om ett inflationsskydd, dvs. aff skaften inte skall höjas om vi får en viss inflafion. Def innebär, atf om inflafionen håller sig under det inflationsmål som regeringen har satt upp, finns det ingen anledning alls aft höja det preliminära skatteuttaget. Det argumentet håller alltså inte. Def rör sig helt enkelt om en bedömning frän regeringen att kostnaderna går upp 10%. Det är en bedömning som skrämmer mig.

Sä bara några ord i frågan om fyllnadsinbetalningar. För aft förklara saker och ting är def ofta pedagogiskt atf överdriva. Låt oss anta att man gjort bedömningen aft vissa företag kommer aft fördubbla sina inkomster och aff därför preliminärskatfeuftagef fastställts fill 200 %. Dä skulle alla företagare tvingas avge en preliminär deklaration. Men när man preliminärdeklarerar räknar man lågt. Vid ett preliminärskafteuttag på 200 % skulle alla få göra fyllnadsinbetalningar. Det skulle i sin tur innebära att den totala summan av fyllnadsinbetalningar skjuter i höjden som en raket. Man kan alltså inte fa fyllnadsinbetalningarna och den utveckling som har ägt rum som eft bevis för atf uttagsprocenfen är rikfig.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Taxerings-och uppbördsfrågor

AnL 70 OLLE WESTBERG (s);

Fru talman! Det har talats om inflationen kontra fyllnadsinbetalningar på 120%, men def går infe att göra den direkta jämförelsen. Till inflationsutvecklingen bidrar nämligen många andra orsaker. Bl.a. kan utvecklingen utomlands påverka inflationen hos oss. Vi vet också att vissa branscher och kanske även småföretag efter devalveringen på 16 % har tagit uf oskäligt höga priser för sina produkter. De har inte anpassat dem till devalveringen, vilket också är en inflationsdrivande faktor. Det finns alltså många orsaker till den inflation som vi har haft.

Vär mening är inte heller atf sikta på ständigt ökade vinster för företagarna för atf de skall kunna betala in dessa 20 %. Fyllnadsinbetalningarna bygger på en granskning av den vinstutveckling för företagarna som varit - den 20-procentiga uppräkningen bygger på den slutgiltiga skaften två är fidigare. Sedan visar det sig aff inbetalningarna har varit för låga, jämförda med den fakfiska vinsten och def faktiska löneuttaget i företagen. •

AnL 71 KARL BJORZEN (m);

Fru falman! Olle Westbergs svar på mina frågor var inte särskilt klarläggande. Jag fattade det så, att han närmast sökte olika förklaringar fill den inflation som vi har men som ingen av oss egenfligen vill ha.

120 % som normal uttagsproeent måste grunda sig på aft man räknar med

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Beskattningsreglerna för partrederier

att inflafionen blir 10 % om året. Blir den lägre måste man räkna med en ständigt stegrad vinstnivå i företagen.

Om Olle Westberg har någon annan rimlig förklaring är jag tacksam för aft höra den, men jag tror infe atf def finns nägon.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslutet redovisas efter debatten om skatfeufskoftefs betänkande 5.)

AnL 72 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Kammaren övergår nu fill att debattera skatteufskoffefs betänkande 5 om beskattning av sjömän och parfrederier.

Beskattningsreglerna för partrederier

AnL 73 EWY MÖLLER (m):

Fru talman! I skatteutskottets betänkande nr 5 tar man upp förutom sjömansbeskatfningen frågan om partrederiernas beskattning. Moderaterna, centern och folkpartiet har en gemensam reservafion i den frågan, och def är denna fråga som jag skall uppehålla mig vid.

Vi anser aff def är flera viktiga skatteregler som behöver ses över i samband med partrederiformen. Def gäller partrederiets driftsställe, de särskilda regler för underskoftsavdrag som finns i denna näringsgren samt de särskilda reglerna mot för stora avdrag i partrederierna. Defta bör omprövas med tanke på de begränsade möjligheter till underskoftsavdrag som 1982 års skattereform medfört.

Den lagstiftning som tillkom 1973 har erfarenhetsmässigt under åren visat sig vara för restriktiv. Den har stoppat tillflödet av nytt kapital till sjöfarten.

Ett partrederi fungerar ungefär som ett handelsbolag. Varje delägare äger en del i fartyget - dess skulder, fillgångar, inkomster och förluster. Delägarna deklarerar var för sig - själva rederiet är inget skafteobjekt.

Ett partrederis inkomster beskaffas direkt genom de olika delägarna, men i den kommun där verksamheten har fast driftsställe. Defta innebär aff underskott i förvärvskälla inte kan utnyttjas om en delägare är bosatt i annan kommun. Detta medför givetvis problem. Logiskt sett borde det vara en självklarhet aff parfredarna skall få göra avdrag i sin hemkommun. Annars måste alla partredare rekryteras inom en och samma kommun, där rederiet har sift driftsstalle. Defta medför givetvis svårigheter, särskilt för företag som drivs i mindre kommuner.

Def är inte bara här i riksdagen som man motionsvägen har påpekat de problem som finns när det gäller partrederier. I december 1982 var regeringen föremål för en gemensam uppvaktning av redare och fackförbund. Man sade då bl. a.:

Vi föreslår att nuvarande skafteregler ändras så att rederirörelsen i form av parfrederi allfid skall anses sakna fast driftsställe i kommunalskattelagens mening och aff nuvarande skatte- och avdragsregler för rederiföretag ses

över med hänsyn fill behovet att kunna fördela rörelsevinsfer och förluster över flera år.

Bakom dessa krav stär Sveriges redarförening, Handelsfjänsfemannaför-bundet, Svenska maskinbefälsförbundef, Svenska sjöfolksförbundef och Sveriges fartygsbefälsförening.

Man har alltså från sjöarbefsmarknadens sida observerat de problem oeh nackdelar som finns med nuvarande regler. De krav som ställs - dels aff det blir fastslaget aff ett parfrederi inte skall anses ha fast driftställe, dels aff def tillskapas förnuftiga skatte- och avdragsregler för partredare - borde ha varit föremål för någon form av utredning. Men det har infe. framkommit några synliga bevis på aff man tagit någon hänsyn fill denna uppbackning och dessa krav från sjöarbetsmarknadens sida.

Def förefaller vara lättare aff snabbt tillskapa nya skatter och pålagor som är ogynnsamma för näringslivet än aff ändra skatteregler vilkas fillämpning medför allvarliga problem. Inte heller när ärendet varit föremål för behandUng i skatteutskottet - initierat av motioner frän bl. a. moderaterna och centerparfiet - har man från utskottsmajorifetens sida visat något intresse för aff få en snabb översyn av dessa för sjöfarten så viktiga frågor.

Utskoftsmajorifefen hänvisar fill 1980 års företagsskaffekommiffé, som i ett delbetänkande lagt fram en modell med nya principer för företagsbeskattningen, den s. k. sfaketmodellen, som har diskuterats här i kammaren i dag i samband med flera andra ärenden från skaffeufskoftet. Och def är ju möjligt aff den modell man nu har föreslagit i ett delbetänkande kommer aft lösa problem för enskild näringsverksamhet - om och när den reformen genomförs.

Men med hänsyn fill sjöfartsnäringens svåra ekonomiska situation kan man med fog befara - om ingen snabb förändring kommer till stånd - aff parfrederier som företagsform kommer atf bli alltmer sällsynta. I dag består 40 % av alla svenska rederier av parfrederier.

Vi anser därför aff dessa frågor inte bör anstå i avvaktan på en allmän reform rörande företagsbeskattningen. Vi vill i stället aff man ger 1980 års förefagsskaftekommiffé tilläggsdirektiv aff utreda dessa frågor i syfte aff underlätta användandet av parfrederi som finansieringsform.

Fru falman! Med def anförda yrkar jag bifall fill reservafionen i skatfeufskoftefs betänkande nr 5.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Beskattningsreglerna för partrederier

AnL 74 ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c);

Fru talman! Skatternas utformning och inriktning styr ju så gott som all verksamhet här i landet. I dag gäller det kustsjöfarfen - eller för aff uttrycka def exakt; de skattevillkor under vilka parfrederierna verkar.

Om man vidgar begreppet kustsjöfarf till närsjöfart, så omfattar det trafik i Östersjön, Nordsjön och ner till oeh i Medelhavet. Den svenska närsjöfarfs-flotfan omfattar ca 180 fartyg och sysselsätter direkt ca 4 000 personer. Närsjöfartsrederierna har mestadels sin hemort i skärgårdssamhällen, där de har stor regionalpolitisk betydelse. På samma sätt som jordbruken håller landsbygden levande håller närsjöfarten fillsammans med fisket våra skär-

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Beskattningsreglerna för partrederier

gärdssamhällen levande.

Strax efter andra världskriget hade vi i Sverige över 1 000 motorseglare, byggda av trä och hemmahörande i kustsamhällen runt Sverige. Dessa fartyg utförde en viktig fransporffunkfion, men konkurrerades efter hand ut av modernare tonnage och lastbilar. "Skufepoken" kan sägas ha tagit slut under första hälften av 1960-falef.

Men systemet med seglande delägare fortsatte i form av partrederier. Parfrederi betyder, som Ewy Möller just sade, aft eft antal personer, normalf mellan 5 och 15, fillsammans äger ett fartyg. Rederiefs förmögenhet och skulder är uppdelade på partredarna i förhållande fill deras andelar, och varje partredare beskattas för sig.

Partrederief är den helt dominerande verksamhetsformen när def gäller närsjöfart. I dag är knappt 50 % av alla svenska handelsfartyg och knappt 50 % av hela det svenska handelstonnaget ägt av parfrederier.

Det här visar aff begreppet partrederi används för säväl stora som smä fartyg. Detta visar ocksä aft om vi polifiker vill stödja svensk kustsjöfarf, måste vi sätta in åtgärder som förbättrar partrederiernas villkor.

När man talar med partredarna själva är det främst fyra problem som de far upp. Ett problem gäller bemanningen, ett annat gäller amorferingsregler för inköpt andrahandstonnage. Dessa frågor hör hemma i trafikutskottet och alltså i andra betänkanden än de vi diskuterar i dag.

Def tredje problemet har, såvitt jag vet, ännu inte uppmärksammats i någon riksdagsmofion. Redarna efterlyser möjligheter aff under goda år fondera medel som beskaffas först när de fas uf. Det skulle ge parfredarna större chans atf möta dåliga år, oförutsedda reparationer etc. Den "staketmetod" som 1980 års företagsskaffekommiffé tagit fram i eft delbetänkade skulle kanske kunna vara en lösning på den delen av parfredarnas problem. Den frågan fär säkert skatteutskottet fillfälle aft återkomma fill.

Sedan har vi då def fjärde problemet, det som är aktuellt i dag, nämligen beskaftningssidan.

Nuvarande bestämmelser i kommunalskattelagen säger aff parfrederi skall anses ha fast driffsställe där fartyget är registrerat och att partrederiet skall beskaffas vid detta fasta driffsställe. Men ett partrederi ställer som regel små krav pä kommunal service från sin hemortskommun. Def är i stället de kommuner där de anställda och parfredarna är bosatta som fär svara för huvuddelen av den kommunala servicen. Beskattning av partrederiandel bör därför ske i parfredarens hemort.

Tillämpningen av de nuvarande skattereglerna leder till både ovisshet och oönskade finansieringseffekter. Partrederief blir i första hand begränsat till aft söka parfdelägare i hemortskommunen. Detta försvårar allvarligt kapitalanskaffningen. I vissa fall har defta lett fill att parfrederiet av skatteskäl flyttats fill någon storkommun.

Reglerna för beskattning av partrederiandel bör ändras så atf beskattningen sker i respektive partredares hemkommun. I och med skaftereformens ändrade regler för underskoftsavdrag bortfaller de betänkligheter som tidigare rests av skaffepolifiska skäl.

Hur ser då utvecklingen inom svensk kustsjöfart uf efter def aft beskattningsreglerna har blivit oförmånligare för parfrederierna, samfidigt som vi fått stora ränfeökningar? För tio är sedan var nästan allt kusttonnage under 1 000 ton. I dag ligger båtarna på mellan 2 000 och 8 000 ton. Defta betyder att det i dag behövs mycket större kapital för att starta och driva ett parfrederi. Eftersom partrederiformen har så stor betydelse för svensk kustsjöfart är det viktigt atf vi snabbt får eft skattesystem som gör det möjUgt för fler atf engagera sig i denna rederiform.

Våra svenska kustfartyg, som dag efter dag i alla väder transporterar papper och olja, timmer och spannmål, grus och styckegods längs Sveriges långa kust, utgör ett energisnålt transportsystem som snabbt och med kort varsel kan förflytta mycket stora mängder gods. Därför måste vi föra en sjöfartspolitik som underlätfar för duktiga skeppare att förvärva och behålla bra och lämpliga fartyg.

Under de senaste fio åren har den svenska kustsjöfartsflotfan halverats. Därför är det bråttom med aff ändra beskattningsreglerna. Def är möjligt aff staketmetoden kan vara en lösning, men vi vill inte vänta tills alla förefagsskatteproblem är lösta, remissbehandlade och manglade genom riksdagen. Under den fiden hinner alltför många kustsjöfartyg säljas ut eller dras upp på land. Därför, fru falman, yrkar jag bifall fill reservation fill skatteutskottets betänkande nr 5.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Beskattningsreglerna för partrederier

AnL 75 KJELL JOHANSSON (fp);

Fru falman! Jag har lyssnat mycket intensivt och noggrant till de båda tidigare talarna. Med tanke på att kammarens ledamöter troligen tycker aft de har sett mig tillräckligt mycket i talarstolen och med tanke på aff bordet i denna fråga är tämligen avbetat, kan jag med fotalt instämmande i Ewy Möllers och Anna Wohlin-Andersson anföranden nöja mig med aft yrka bifall fill den reservation som är fogad fill det betänkande vi nu behandlar.

AnL 76 RUNE CARLSTEIN (s):

Fru talman! Utskottet har i betänkande nr 5 haft aff behandla tre mofioner, som handlar om sjömansskatt och om parfrederiernas skattesituation.

När def gäller sjömansskatten är utskottet enigt, och där har vi hänvisat till aft frågan är under övervägande inom finansdepartementet.

Frågan om beskattningen av parfrederierna eller kanske främst delägarna i dessa rederier har resulterat i atf en reservation har fogats till betänkandet. Reservanterna önskar aff 1980 års företagsskaftekommiffé skall få i uppdrag atf snabbutreda partrederiernas skattesituation i syfte atf underlätta finansieringen för parfrederierna. Skälet fill begränsning av avdragsrätten för underskott i partrederirörelse är främst att söka i def omfattande missbruk som ägde rum före de nuvarande bestämmelsernas tillkomst.

Jag vill gärna erinra om atf det rådde en betydande enighet i skatteutskottet 1973 om atf vi skulle vidta åtgärder för att komma till rätta med dessa olägenheter. I en rad uppmärksammade skaftemål kunde man konstatera ett omfattande skatteundandragande. Därför var def nödvändigt att begränsa

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Beskattningsreglerna för partrederier

avdragsmöjligheterna.

Den uppstramning av bestämmelserna som skedde har uppenbarligen -där vill jag ge dem som har talat för reservationen rätt - lett till svårigheter för näringen och för de seriösa investerare som vill gå in med kapital i rederinäringen.

Men det är som bekant inte en helt ovanlig situation aft ett missbruk av bestämmelser leder fill skärpningar av dessa, som ocksä drabbar de seriöst arbetande inom näringen. Vi har flera bevis på aff så sker.

En del av de olägenheter som nu råder kan undanröjas genom de förslag fill ändrade regler för företagsbeskattning som 1980 års förefagsskattekom-mitté har lagt fram och som är ute på remiss. Def gäller främst frågan om rätt beskattningsort, som i detta sammanhang är ganska viktig. Men det är ocksä den frågan som varit besvärligast aff fa ställning fill i skattehänseende. Jag har varit med om atf behandla många mål som har handlat om partrederier, där man har kunnat se aft bestämmelserna utnyttjats på ett sätt som infe har varit avsett. Def gäller, om vi skall ha nya bestämmelser, att täppa till de hål som finns.

Det finns alltså möjlighet aft få rätsida på frågan om beskattningsorten. Def är innebörden i def förslag som 1980 års företagsskaftekommiffé har lagt fram. I def fortsatta arbetet kommer företagsskaffekommiffén atf uppmärksamma de ytterligare begränsningsregler som finns inom rederinäringen.

Reservanterna begär nu aff riksdagen skall hemsfälla atf förefagsskatfekommittén skall behandla denna fräga med förfur. Jag vill hävda, aff kommittén själv är bäst skickad atf avgöra i vilken turordning den skall behandla de olika skattefrågor som gäller företagen. Def har gjorts en rad propåer i dag om atf förefagsskaftekommiffén skall ta upp olika frågor. Men jag tror aff def är rikfigare aff kommittén får avgöra furordningen för de olika frågorna.

Ufskoftsmajorifefen anser därför aff def inte finns skäl aff begära särskilda fiUäggsdirekfiv för förefagsskatfekommittén, så som nu föreslås i reservafionen. Jag hemställer därför, fru falman, om bifall till utskottets hemställan och avslag på reservationen.

AnL 77 EWY MÖLLER (m):

Fru talman! Def här är litet underligt. Ufskottsmajorifeten är mycket medveten om att problemen finns - man förutsätter att de skall få någon form av lösning genom företagsskaffekommiffén. Jag ifrågasätter naturligtvis infe den s. k. sfaketmodellen - def kanske kan bli bra. Men vi vet ingenfing om när reformen kommer eller hur förslaget kommer aft utformas. Även om kommittén har för avsikt aff behandla handelsbolagen och då möjligen ocksä parfredarna komrner def säkerligen - def vet vi - aft fa många år innan vi får en färdig reform av företagsbeskattningen.

Vi menar aff de uppenbara grundproblem som i dag finns snabbt måste utredas. Man har dä från olika håll observerat atf de nuvarande reglerna är för restriktiva. Det visar infe minst uppvaktningen från redare och fackförbund. Eftersom def här är en näring som behöver tillgång fill riskvilligt

kapital skall man givetvis inte försvära för dem som vill investera genom aff med felakfig lagstiftning fa bort den viljan. Det är vad som sker i dag. Med de regler som finns stoppar man sä småningom både investeringsviljan och tillflödet av riskvilligt kapital. Man borde i stället för att försvåra uppmuntra fill investeringar. Def gör man inte genom att man skjuter problemen fill en kommande utredning, om vilken vi infe vet när den kan bli klar. Vi vet infe heller hur man kommer atf behandla frågan om parfrederierna och 1973 års lagstiftning.

I exempelvis Norge och Danmark finns dét mycket väl fungerande regler för parfrederiverksamhefen, som tillför sjöfartsnäringen någon miljard i riskvilUgt kapital. Men där har man en annan syn än vi har i Sverige på beskattning av partredare.

Det är naturligtvis beklagligt aff det förekom en del missbruk, eftersom det var just det som 1973 ledde fill en ny lagsfiftning, som sedan visat sig ha den effekten aft den stoppar tillflödet av riskvilligt kapital. Reglerna fillkom väl inte i första hand för aff def fanns möjligheter för privatpersoner att skjuta sin skattebörda framåt i fiden - def var väl sä de regler som förut fanns fungerade. Men det var väl inte det som var det egentliga missbruket, utan det största missbruket var väl att en del personer vid försäljning föredrog atf emigrera framför aff betala skaft i Sverige. Defta uppenbara missbruk var naturligtvis inte bra. Men så kan ju inte ske med nuvarande regler.

Jag tror ändå atf man måste åstadkomma en snabb översyn av lagstiftningen frän 1973. Jag tror det är nödvändigt för att stimulera fill investeringar och ge parfrederierna bättre möjligheter att överleva.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Beskattningsreglerna för partrederier

AnL 78 ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c):

Fru talman! Def är så lätt atf skärpa bestämmelser, men det tycks vara så svårt och tidsödande atf lätta på dem när man ser en möjlighet att göra det.

I Sveriges Redareförenings årsberättelse, som kom ut för någon månad sedan, heter det:

"Möjligen kan problemen kring den kommunala beskattningen få en partiell lösning när företagsskaftekommittén framlägger sitt väntade förslag om en sk staketmodell, men det är omöjligt atf nu överblicka konsekvenserna av en sådan modell. Det är med beklagande föreningen måste konstatera atf företeelsen parfrederier, trots dess uppenbara förtjänster, inte ännu lyckats vinna gehör hos statsmakterna för önskvärda reformer."

Som jag poängterade förut är det bråttom. Under de senaste fio åren har kustsjöfartsflotfan halverats. Vi behöver ha en livsduglig, livaktig kustsjö-farfsflotta från såväl fransportekonomisk och energiekonomisk synpunkt som från försvarssynpunkt. Därför är det bråttom aff vi får beskattningsregler som uppmuntrar partrederierna.

AnL 79 KJELL JOHANSSON (fp):

Fru talman! När jag lyssnade på skatteutskottets ordförande, Rune Carlstein, och konstaterade hans mycket välvilliga inställning fill detta problem, fick jag för eft ögonblick för mig aff han tänkte yrka bifall fill

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Beskattningsreglerna för partrederier

reservationen. Men så hamnade vi där vi har hamnat sä många gånger denna dag, nämligen vid påståendet aff sfaketmodellen kommer att lösa även detta problem. I olika motioner har tagits upp åtskilliga problem, som utskottsmajoriteten anser möjUga att lösa genom staketmodellen.

Mina förväntningar, som jag redan tidigare har uttalat, ökar oavbrutet för varje betänkande. Samfidigt känner jag dock en liten oro: måtte det inte bli så atf sfakefmodellen kommer aft sätta staket kring alla skatteproblem som vi har aff lösa här i landet.

Jag kan inte riktigt instämma i Rune Carlsteins bedömning att utredningen skall styra takten och prioritera vilka frågor som skall utredas. Jag tycker faktiskt aff det är riksdagens uppgift atf se fill att utredningen tar saker och ting i den ordning som vi finner lämplig.

AnL 80 RUNE CARLSTEIN (s):

Fru talman! Vi torde vara ganska överens om atf det finns anledning att se över bestämmelserna när def gäller partrederiernas möjligheter aft fungera fortsättningsvis. Frågan är bara hur man skall klara def jobbet. Kjell Johansson gör sig litet lustig över staketmodellen. Men ett faktum är atf den löser ett av de besvärliga problemen när def gäller parfrederinäringen, nämligen hemvisten för parfrederiet. Obestridligt är att det problemet löses, om man genomför staketmodellen.

När man säger aft vi skall lätta på bestämmelserna, måste man ändå vara medveten om aft vi i så fall måste se fill aff inte def upprepas som skedde före 1973.1 utskottets betänkande från 1973 stär att den uppseendeväckande och filltagande skatteflykt som förekommer med tillhjälp av gällande regler givetvis bör stoppas i möjligaste mån. Vi måste väl ändå vara överens om aft om vi skall ändra reglerna för parfrederierna måste def ske på eft sådant sätt att vi infe på nytt hamnar i det läget atf vi får en omfattande skatteflykt på detta område. Därför anser jag att företagsskaffekommiffén på sedvanligt sätt bör gå igenom detta ärende och se vad som kan göras för att hjälpa näringen i detta stycke.

Vi skall emellertid vara medvetna om att enbart en lösning av skattefrågan inte avlägsnar alla bekymmer. Såsom Anna Wohlin-Andersson redogjorde för i sitt första inlägg måste man få hjälp även med en rad andra frågor för att kunna klara rederinäringen.

AnL 81 EWY MÖLLER (m);

Fru talman! Jag har förut sagt atf jag inte alls ifrågasätter företagsskattekommitténs förslag om en staketmodell. Jag hyser bara farhågor för att det kommer att fa för lång tid. Skall vi vänta på att kommittén kommer aft behandla just partrederierna - vi vet inte när def sker, även om kommittén har aviserat att den kommer att behandla denna fråga - kan vi befara att partrederierna när utredningen är klar har blivit alltmer sällsynta. Då har vi inte så sfor nytta av de nya reglerna.

AnL 82 KJELL JOHANSSON (fp):

Fru talman! Rune Carlstein sade aft jag gör mig litet lustig över sfakefmodellen. Det var egentligen infe min avsikt, tvärtom. Jag tycker aft def förslag som förefagsskatfeberedningen har lagt fram är oerhört intressant. Jag är ocksä helt på det klara med att def kan på ett avgörande sätt komma aft undanröja väldigt många bekymmer som vi har på företagsbeskattningens område, om man använder det med förnuft.

Men vi får som sagt inte använda det på def sättet att vi stoppar undan alla problem, vilket har skett här i dag. Def har hänvisats till staketmodellen i sådana frågor där vi faktiskt skulle ha kunnat fatta beslut, om def bara hade funnits ett förslag, och där det infe behövts nägon utredning för att ett förslag skulle ha kunnat föreligga.

Det var därför som jag sade atf def fär infe bli så att staketmodellen sätter staket kring alla problem som vi har på företagsbeskattningens område.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Beskattningsreglerna för partrederier

AnL 83 ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c):

Fru talman! Jag ser med stort intresse på företagsskattekommitténs arbete, men jag vill hålla med Kjell Johansson om att riksdagen är oförhindrad aft tala om hur man vill prioritera kommitténs arbete.

Låt mig sluta med atf säga att när fartyg håller pä atf sjunka, är varken båten eller besättningen hjälpta av att man börjar med att utreda grundproblemen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Skatteutskottets betänkande 2

Mom. 2 (lagernedskrivning)

Utskottets hemställan bifölls med 175 röster mot 123 för reservation 1 av Knut Wachtmeister m. fl.

Mom. 4 (bolagsskatten)

Först biträddes reservafion 3 av Kjell Johansson med 21 röster mot 19 för mofion 1983/84:2456 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del. 260 ledamöter avstod frän atf rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Kjell Johansson - genom uppresning.

Mom. 7 (avgiftsfritt botfenbelopp för egenföretagare)

Utskottets hemställan bifölls med 253 röster mot 46 för reservation 4 av Sfig Josefson och Karl-Anders Petersson.

Mom. 8 (trygghetsfonder)

Utskottets hemställan bifölls med 163 röster mot 135 för reservation 5 av Knut Wachtmeister m. fl.

Nr 10 Mom. 10 (egenföretagares pensionsförsäkringspremier)

Onsdaeen den Utskottets hemställan bifölls med 163 röster mot 136 för reservation 6 av

17oktober 1984 Knut Wachtmeister m. fl.

Mom. 11 (kompanjonsförsäkringar)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Knut Wachtmeister m.fl.- bifölls med acklamafion.

Mom. 12 (avgift till arbetsgivarorganisation)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 8 av Knut Wachtmeister m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 13 (FoU-avdraget)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 9 av Knut Wachtmeister m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 14 (representafion)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot mofion 1983/84:1142 av Lars Werner m.fl. i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 16 (särskilt invesferingskonto)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 10 av Knut Wachtmeister m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 19 (kapitalbeskattning av arbetande kapital)

Utskottets hemställan bifölls med 163 röster mot 137 för reservation 11 av Knut Wachtmeister m. fl.

Mom. 22 (produktionsfakforsskatt)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 12 av Knut Wachtmeister m. fl. - biföUs med acklamation.

Mom. 23 (beredning av utredningsbefänkandef Kreativ finansiering)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 13 av Sfig Josefson och Karl-Anders Petersson - bifölls med acklamafion.

Mom. 24 (översyn av vissa skatteregler avseende fåmansföretag m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 14 av Knut Wachtmeister m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 25 (skärpt företagsskatt)

Utskottets hemställan - som ställdes mot mofion 1983/84:1142 av Lars Werner m.fl. i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Övriga moment
76 Utskottets hemställan bifölls.

Skatteutskottets betänkande 4 Nr 10

Mom. 4 (debitering av B-skatt) Onsdagen den

Utskottets hemställan bifölls med 162 röster mot 137 för reservafion 1 av 17 oktober 1984

Knut Wachtmeister m. fl. _____

Mom. 6 (tidsfristen för ansökan om jämkning av preliminär skaft)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 2 av Knut Wachtmeister m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 7 c (kvarskatteavgiften och räntereglerna i uppbördslagen)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservation 3 av Knut Wachtmeister m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 9 (förenkling av inbetalningsreglerna)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 4 av Knut Wachtmeister m. fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 10 a (företagens uppgiftsskyldighet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 5 av Knut Wachtmeister m. fl. - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskoffefs hemsfällan bifölls.

Skatteutskottets betänkande 5

Mom. 1 Utskoffefs hemställan bifölls.

Mom. 2 (beskattningsreglerna för parfrederier)

Utskottets hemsfällan bifölls med 162 röster mot 137 för reservationen av Knut Wachtmeister m.fl.

7 § Föredrogs
Skatfeufskoffefs betänkande

1984/85:6 Vissa internationella skattefrågor

Utskottets hemsfällan bifölls.

8 § Föredrogs

konsfitutionsufskoffets betänkanden 1984/85:2 om statlig förvaltning, m. m. och 1984/85:3 om vissa kyrkliga frågor.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Statlig förvaltning, m. m.

AnL 84 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Konstitutionsutskoftets betänkanden 2 och 3 kommer atf behandlas i tur och ordning, och voteringarna äger rum i ett sammanhang efter avslutad debatt.

Först upptas alltså konstitutionsufskottets betänkande 2 om statlig förvaltning, m. m.

Statlig förvaltning, m. m.

AnL 85 OVE ERIKSSON (m):

Fru talman! I konstitutionsufskottets betänkande nr 2 om statlig förvaltning m. m. behandlas 15 motioner. Flertalet av dessa rör kontakter mellan enskilda medborgare och myndigheter.

I ett avsnitt av den moderata parfimotionen, den s. k. frihetsmotionen, till föregående riksmöte konstateras aft den enskilde vid sådana tillfällen ofta befinner sig i underläge. Def är ju inte alla som har utbildning eller fallenhet för aft hantera lagparagrafer och i skrift kommunicera med en myndighet.

Den moderata partimotionen utmynnar i en allmän uppfattning aft def nu är dags aff sätta gränser för stat och kommun och att stärka den enskildes ställning gentemot myndigheterna.

I mofionen påtalas bl. a. atf medborgarna ofta krävs på detaljerade uppgifter inom snäva tidsramar, medan myndigheterna själva tar mycket god tid på sig att besvara skrivelser från enskilda medborgare. Enligt motionen är def naturligt atf också myndigheterna åläggs motsvarande tidsramar för besvarande av skrivelser från enskilda.

Det är också angeläget att man förbättrar möjligheterna aff få rättelse i en fråga som myndigheterna handlagt felaktigt. För de myndigheter som fattar besluten är dessa oftast rufinärenden. För den enskilde som berörs av besluten kan de vara av vital betydelse. Under sådana omständigheter kräver rättssäkerheten atf myndighetsutövningen sker korrekt och oväldigf. Det innebär eft speciellt ansvar för de tjänstemän som har atf handlägga dessa frågor.

För aft upprätthålla respekten för myndigheterna anser därför vi moderater att tjänstemannaansvaret bör återinföras. Det innebär också aft enskilda tjänstemän som felat skall kunna åtalas.

Justitieombudsmannen fyller en viktig funkfion i kontrollen av myndigheternas ämbetsutövning. Men JO-ämbefet måste förstärkas och fä vidgade sankfionsmöjligheter.

Fru falman! Trots aff den enskildes ställning i förhållande till myndigheterna är en central fråga för oss moderater, har inte de moderata företrädarna i konstitutionsutskottet i reservafion yrkat bifall fill motionsyrkandena. Anledningen är att de konkreta åtgärder som föreslås i motionen är föremål för utredningar eller överväganden inom statsförvaltningen. Vi avvaktar resultatet av dessa, men jag kan redan nu avisera nya moderata frihefsmofio-

ner om inte snara åtgärder vidtas för att förstärka den enskildes ställning i samhället.

I reservation 1 yrkar konstitutionsutskottets moderater att regeringen överväger atf komplettera förvaltningslagen med en paragraf enligt ett yrkande i mofion 1124 av Gunnar Biörck i Värmdö. Paragrafen borde enligt motionen få följande lydelse;

Tjänsteman hos myndighet skall, såväl när det gäller personligt bemötande som i skrift, allfid visa den som söker upplysning, räd eller hjälp hos myndigheten, eller vars sak prövas av denna, respekt och omtanke.

Jag yrkar bifall till reservation 1.

Till betänkandet har fogats fre särskilda yttranden av den moderata utskottsgruppen.

I def första understryks yrkandet i en motion av socialdemokraterna Thure Jadestig och Olle Göransson aff besvärsfiden, som nu är tre veckor, bör förlängas. På grund av ändrade rutiner och försämrad postgång kan besvärstiden i praktiken vara ytterligare begränsad.

I yttrandet konstateras att en förlängning av besvärstiden är en väg att stärka den enskildes ställning.

I eft annat yttrande erinrar de moderata ufskottsledamöterna om de invändningar som moderaterna hade när den dåvarande socialdemokratiska regeringen utan formellt regeringsbeslut slopade beteckningen kunglig i namnet på statliga myndigheter. Inte minst i umgänget med utlandet kan beteckningen kunglig ha sin betydelse, och yttrandet utmynnar i ett konstaterande att de myndigheter som tidigare allmänt brukade beteckningen kunglig kan fortsäfta aft använda denna beteckning om de så önskar.

Def sista yttrandet gäller förslaget om allmän flaggdag den 4 oktober. Defta datum har efter omfattande demonstrafioner med ca 100 000 deltagare både i år och förra året kommit aft uppfattas som något av företagsamhetens dag och en symbol för ett fritt näringsliv och marknadsekonomins bevarande.

Det är vår förhoppning atf 4 oktober-rörelsen skall leva vidare, men vi tror inte att saken gagnas av aft den 4 oktober görs till allmän flaggdag.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 1 och i övrigt till hemställan i detta betänkande.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Statlig förvaltning, m. m.

AnL 86 LARS ERNESTAM (fp);

Fru talman! I defta betänkande fas upp ett antal mofioner, bl. a. några från folkpartiet.

Partimotion 2104 tar upp åtgärder avsedda atf stärka samernas rättsliga ställning. Utskottet hänvisar till samerätfsufredningen och anför att det är rimligt atf avvakta denna utrednings resultat. Numera är dessutom samtliga större sameorganisationer representerade i utredningen. 1 särskilt yttrande har vi från folkparfiet anfört atf vi noga kommer att följa de frågor som aktualiserats i vår motion.

Ett antal är har riksdagen efter motioner från folkpartiet diskuterat åldersgränserna för vissa offentliga uppdrag. Vi har åldersgränser för pension och för deltagande i yrkeslivet. Detta är givetvis helt i sin ordning.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

StatUg förvaltning, m. m.

När det gäller offentliga uppdrag av förtroendekaraktär bör det dock rimligen inte finnas några övre åldersgränser. Det finns f. ö. infe några sådana gränser för de flesta av dessa uppdrag. I riksdagen går det bra aft vara ledamot även om man uppnått gränsen för ålderspension. Det anses allmänt vara stimulerande och riktigt att svenska folket representeras av olika ålderskategorier.

Det finns några uppdrag som har åldersgränserna kvar. Det mest kända exemplet gäller uppdraget som nämndeman. Reglerna kom till under en fid när den cirkulation som nu är normal vid de politiska parfiernas nomineringar infe fanns. Antalet äldre uppdragstagare blev därför oproportionerligt stort. Den risken är mindre nu, och spärren bör avskaffas.

Def är betecknande aft de organisafioner som företräder de förtroendevalda, exempelvis Kommunförbundet, delar folkpartiets uppfattning. Organisationer som företräder yrkesverksamma är däremot mer tveksamma till förändringar. Men, herr talman, def är angeläget att skilja mellan yrkesuppdrag och förtroendeuppdrag, och åldersspärren stämmer inte med den allmänna syn som finns för förtroendeuppdrag och bör därför tas bort. Även pensionärer måste ha rätt aff delta i politiskt arbete på alla nivåer.

Jag yrkar bifall fill reservation 3.

Under defta anförande övertog tredje vice falmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

AnL 87 JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Vpk har i motion föreslagit atf man skall införa en särskild humanparagraf för att motverka orimliga, inhumana och för rättskänslan stötande åtgärder i myndigheters praxis.

Vi menar nu infe atf myndigheter och förvaltningar av i dag är mindre humana än de var för t. ex. 50 år sedan. Både lagar och synsätt har i stor utsträckning blivit bättre ur den synvinkeln.

Men det finns vissa objektiva omständigheter och vissa drag i den offentliga sektorns utveckling som uppenbart riskerar atf leda till att fler medborgare drabbas av missgrepp och inhuman eller orimlig praxis. Defta beror inte på tjänstemäns omänsklighet utan på andra, mer svåröverskådliga drag i modern samhällsutveckling.

Först och främst har antalet människor som är berörda av myndigheters handlande starkt ökat. I ett modernt industrisamhälle är kontakten mellan medborgarna och den offenfliga sektorn naturligt nog tät och intensiv. Redan därigenom ökar risken för atf medborgarna skall råka ut för orimlighefer.

Oerhört mycket i förvaltningarnas arbete lämnas åt praxis. Lagstiftarnas insyn är svag, och det är omöjligt aft skriva lagar så aft de i detaljer kan reglera praxis. Utrymmet för tjänstemäns och myndigheters interna beslut och styrande förhållningssätt har därmed starkt vidgats.

När förvaltningsarbete blir mycket omfattande, blir det vanligen också mycket mer automatiserat och rutiniserat. Detta ökar risken för godtycke

och minskar systemets känslighet för individuella och särpräglade situationer.

I vissa typer av fall ligger det i själva rutinens och handläggningssysfemets natur, att det allvarligt belastar oskyldiga medborgare. Sålunda har konstaterats atf infe minst datoriserade rutiner fakfiskt kan leda till aff en helt oskyldig medborgare straffas för misstag som myndigheten begått.

Den klassiska typen av exempel är medborgaren som blir krävd på en parkeringsbot för en förseelse som hon uppenbarligen inte är skyldig fill, eftersom hon kan bevisa aff hennes bil eller hon själv befunnit sig på ett helt annat håll i landet vid def aktuella tillfället. Man har då rätt att vänta sig atf myndigheten inser atf en felanteckning av bilnumref har skett och atf rutinen har slagit fel. Def är myndigheten som felat, och den skall själv stå för sitt misstag. Så sker emellerfid inte. Myndigheten har rätt att kräva aff bofen betalas in. Datasystemet skall ha sitt. Att människan är oskyldig och atf systemet och myndigheten har gjort fel hjälper inte. Detta är exempel på den form av idiotier och övergrepp som skall kunna stoppas. Och myndigheten själv, inte medborgaren, skall vara den som har en uttrycklig skyldighet att stoppa dem.

Ett annat exempel är studeranden som reser fill högskolestaden glad i hågen eftersom han fått ett databesked om atf han är klar för inskrivning. Beskedet är korrekt och oklanderligt, och hans rätt är obestridlig. Men se, högskoleförvaltningen har icke erhållit motsvarande kopia, varför inskrivning vägras. Studenten får fara hem igen. De formella kriterierna var uppfyllda fill full evidens, men en rutin satte stopp-en rutin i vars utformning man inte skänkt en tanke ät vad medborgaren kunde råka ut för. Om förnuftet och humaniteten styrt, skulle naturligtvis tjänstemannen ha sagt så här: Skriv in dig! UHÄ;s kopia kommer, och när den kommer bifogar jag den till din akt.

Jag skulle också kunna berätta om kvinnan som blev fråntagen sitt bidragsförskott, därför atf hon låtit sin frånskilde make vara barnvakt över natten, medan hon själv hade skiftarbete. Här sitter vi lagstiftare och stiftar lagar som skall främja frånskilda makars gemensamma fortsatta ansvar för barnen och därmed hjälpa barnen och mildra skilsmässokonflikferna. Och så går försäkringskassan och torpederar folks ekonomi på detta sätt, bara därför att försäkringskassan har någon logiskt obegriplig och formalistisk definition på atf man är samboende med någon i vars lägenhet man tillfälligt sover, oavsett om lägenhetsinnehavaren är hemma eller ej.

Jag skulle kunna berätta om fabriksarbeferskan som var så synskadad aff hon infe kunde läsa en TV-text med mindre än att hon satte ansiktet en decimeter framför TV-rutan, men som ändå inte ansågs ha sin arbetsförmåga nedsatt med 50 %. Jag skulle kunna berätta om hur jag en gång fick fillbaka en ansökan om förtidspension, som jag färdigställt för en annan persons räkning, med ett besked om aft man endast kunde fa upp ärendet ifall jag anhängiggjorde det på en särskild blankett - på vilken det f. ö. helt saknades det utrymme som en relevant redogörelse för fallet krävde. Det hör till saken aft jag själv har arbetat ett antal år i förvaltningen och mycket väl vet hur

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Statlig förvaltning, m. m.

6 Riksdagens protokoU 1984/85:10-11

Nr 10

Onsdagenden 17 oktober 1984

Stadig förvaltning, m. m.

sådana här skrivelser sätts upp.

Jag skulle kunna fa upp fall efter fall av dumheter, rutinfel och trakasserier - om jag visste att det tjänade någonting till. Men jag har många års erfarenhet av konstitutionsutskoftets värderade ledamöter, så jag skall avstå med tanke pä den ringa pedagogiska effekt som jag förväntar mig av sådana lidandeshistorier. Med detta har jag inte på något sätt antytt att konstitutionsutskottets ledamöter är ointresserade av medborgarrättsfrågor, bara att detta intresse hitfills möjligen har legat på ett något abstrakt plan.

I stället skall jag något granska de argument med vilka utskottet försvarar sitt avstyrkande av vår motion.

Det är egenfligen bara två argument det handlar om.

Det ena är aft en humanparagraf skulle leda till ökat godtycke. Det är en något märklig argumentering. Paragrafen skall ju tvärtom hindra att mekaniska rutiner och överdriven formalism resulterar i materiellt godtycke. Det materiellt förnuftiga skall hjälpas atf slå igenom, och godtyckligt utformad praxis och godtyckliga beteenden skall avvärjas.

Def andra argumentet är hänvisningen till att det finns justitieombudsmän och andra mekanismer för att korrigera saker och ting i förvaltningen. Det är också ett egentligen ovidkommande argument. Dumma och för medborgaren skadliga myndighetsageranden skall hindras och förebyggas. Inget av de fall jag känner till skulle ha varit hjälpta med att JO gav myndigheten en aldrig så hård skrapa. Det är ju det faktiska, materiella övergreppet och myndighetens rutinmässiga vägran att rätta fill sina egna missgrepp som är problemet.

Vår slutsats blir att det behövs en bestämmelse eller åtgärd av ett slag som förhindrar de typer av övergrepp som beror på klumpiga rutiner, extrem formalism eller direkta misstag. Det behövs för medborgarens skydd. Det behövs som stöd för de många förnuftiga tjänstemän vi lyckligtvis har i offentlig verksamhet - och som vi skall vara rädda om.

Om nu konstitutionsutskottets majoritet inte är nöjd med idén i just vår utformning, kunde man kanske ha väntat sig att majoriteten hade haft någon egen tanke i saken, som kunnat vara till nytta. När nu en sådan tanke helt saknas i betänkandet tyder det på en viss brist på intresse. Vi försöker i all blygsamhet i alla fall att demonstrera vårt intresse genom att yrka bifall till reservationen 2.

AnL 88 YNGVE NYQUIST (s);

Herr falman! I KU;s betänkande 1984/85:2 behandlar utskottet flera motioner som i huvudsak rör statlig förvaltning och som väckts under allmänna motionsfiden i år och några också under förra året.

Utskottet avstyrker samtliga motioner, och skälen till det är bl. a. pågående utrednings- och beredningsarbete beträffande förvaltningslagen och den serviceroll som myndigheterna har.

Jag skall redan nu be att få yrka bifall till utskottets hemställan, och jag skall fortsättningsvis uppehålla mig något vid de tre reservationer som finns fill utskottsmajoritetens hemställan. Två av reservationerna har den gemen-

samma nämnaren att de kan sägas beröra förhållandet mellan offentlig verksamhet och enskild person. Som en liten bakgrund vill jag nämna aff förvaltningsrättsufredningen lämnade sitt slutbetänkande SOU 1983:73 i oktober 1983. Genom sina betänkanden har man lagt förslag till en ny förvaltningslag. Grundtanken är att skapa en bättre och mera heltäckande förfarandelag för myndigheter i första instans - ett slags motsvarighet till vad kommunallagen utgör på sift område. Utskottet påpekar atf huvudtankarna bakom förslaget kan sammanfattas i tre punkter. Man skall eftersträva enkelhet och snabbhet i förfarandet, kontakterna mellan myndigheter och allmänhet bör underlätfas. Det är viktigt aff rättssäkerheten inte får eftersättas. Viktiga inslag i förslaget är föreskrifter om vägledning och bistånd, om skyndsamhet och begripligt språk, utredningsansvar och omprövning.

Moderaterna önskar att regeringen vid beredningen av ny förvaltningslag skall överväga att komplettera lagen med vad som förordas i motion 1124. Ove Eriksson har nyss föredragit texten, så jag skall inte,upprepa detta. En bestämmelse liknande den föreslagna finns i lagen 1980:11 om fillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen.

Man kan kanske konstatera aft förslaget till ny förvaltningslag inte innehåller någon preciserad bestämmelse med den inriktning som föreslås i mofion 1124. Men man kan också fråga sig; Behövs en sådan precisering, mot den bakgrund som jag nyss har redovisat?

Här har man försökt aff skapa ett allmängiltigt regelsystem för förbättringar i myndigheternas service gentemot allmänheten. Kan inte det rackat, v.? I varf fall bör resultatet av pågående arbete med den här typen av frågor avvaktas.

Vpk framhåller i motion 1983/84:336 att trots den utveckling som pågått, så finns en risk för inhumana eller eljest orimliga följder för medborgarna i det nutida samhällets administration. Man efterlyser bestämmelser så atf inte formalismen hotar hänsynstagandet till det personliga fallets särart osv. -Visst har samhället och de offentliga institutionerna fått en alltmer komplicerad karaktär, det kan man hålla med motionärerna om. Men vi har ju klart uttalade skyldigheter för domstolar och förvaltningsmyndigheter att beakta allas likhet inför lagen och att iaktta saklighet och opartiskhet. Dispens- och nådeinsfituten öppnar ju därutöver möjligheter till individuella hänsynstaganden. Jörn Svensson har nyss nämnt några drastiska exempel. Men utskottets majoritet anser ändå inte att en "humanparagraf' skulle hindra misstag som tyvärr begås och som måste rättas fill på annat sätt. Tvärtom är risken för godtycke, Jörn Svensson, inte helt utesluten-även om vi skulle få en s. k. humanparagraL

Slutligen har man från folkparfiet en reservafion av annan karaktär än de tidigare nämnda, där man i anslutning till motion 1982/83:1144 begär ändring så atf ingen övre åldersgräns fastställs för offentliga uppdrag. Motionärerna anger det som ett slöseri atf man i samhällsarbetet inte tillräckligt drar nytta av äldre personer.

I KU;s tidigare behandling av liknande ärenden - och det har förekommit

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Statlig förvaltning, m. m.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Statlig förvaltning, m. m.

en rad sådana under senare år - har man påtalat att åldersgränser i samband med nomineringar berör i första hand de politiska partierna, som inom sig måste klara ut den saken.

I KU;s betänkande 1980/81:8 redovisades en genomgäng av de åldersgränser som förekommer. De kan sägas främst förekomma i fråga om nämndemannauppdrag i olika domstolar. Samma gäller också taxeringsnämnder. Åldersgränsen är 70 år. Utskottet föreslog att regeringen närmare skulle pröva behovet av övre åldersgränsen som villkor för valbarhet till offentliga uppdrag. Sä har också skett, och i proposition har avstyrkts avskaffande av 70-årsgränsen. I sin behandling av proposifionen pekade justitieutskottet bl. a. på atf eft slopande av 70-årsgränsen skulle skapa eft motsatsförhållande mellan nämndemännen och de lagfarna domare som avgår med pension vid 67 ärs ålder.

Med anledning bl. a. av att riksdagen så nyligen behandlat den frågan finner KU inte skäl fill nya initiativ.

Herr talman! Det har i utskottets betänkande erinrats om att olika aspekter på myndigheternas verksamhet pä senare fid varit föremål för särskilda utredningsinsatser och överväganden inom regeringskansliet. Utom översynen av förvaltningslagen görs också särskilda insatser för atf förbättra kontakterna enskilda personer och myndigheter emellan. Syftet är ju att myndigheter och anställda inom hela statsförvaltningen skall aktivt verka för bättre service och kontakt med medborgarna. Mot den bakgrunden finns det enligt utskottet inte anledning att ta särskilda initiativ i nuvarande läge.

AnL 89 OVE ERIKSSON (m) replik:

Herr talman! Yngve Nyquist frågar om det behövs en särskild paragraf där tjänstemän åläggs att visa respekt och omtanke när det gäller att möta den person som söker upplysning, råd eller hjälp hos myndigheten eller vars sak prövas av denna. Ja, Yngve Nyquist, vi anser att det tyvärr behövs en sådan lagparagraf. Naturligtvis kommer den inte att hindra misstag. Jörn Svensson redogjorde vältaligt för flera olika exempel som visar att nuvarande lagstiftning medger misstag. Tyvärr kommer det säkert att bli så också i framtiden. Det allmängiltiga regelverk som Yngve Nyquist hänvisar till räcker inte, utan jag tror atf en sådan här paragraf skulle fungera bra.

Jag vill i defta sammanhang också säga att jag hyser stor sympati för de synpunkter som Jörn Svensson talat om när det gäller en humanparagraf. Det är möjligt att vi någonstans från våra bägge utgångspunkter kommer att mötas. Vi har tydligen samma uppfattning om detta.

När det är så, Yngve Nyquist, atf man funnit det nödvändigt att så sent som 1980 komplettera lagen om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen med en paragraf av denna lydelse, varför skulle vi då inte kunna få in en komplettering i förvaltningslagen?

AnL 90 JÖRN SVENSSON (vpk) replik:

Herr falman! Jag tycker att Yngve Nyquists atfityd är både ofruktbar och passiv. När man nämligen konfronteras med sådana här praktiska fall, som inte är ovanliga - jag skulle, om def behövdes, kunna redovisa långa listor med sådana - kommer man fram fill aff de helt enkelt måste kunna förhindras. Det får inte vara så att en människa plötsligt blir påförd ett befalningskrav därför atf en myndighet har begått ett uppenbart misstag. Sedan kan myndigheten, trots att den måste inse sitt misstag, fortsätta aft insistera pä atf inbetalning skall ske för att sedan betala fillbaka pengarna fill vederbörande. Det är alldeles orimligt aff ställa sådana krav på människor för saker oeh ting som de infe är skyldiga till. Sådant skall inte behöva hända. Def mäste antingen finnas undantagsregler eller någon formell mekanism med hjälp av vilken en tjänsteman som är ansvarig för handläggningen av ett sådant fall kan säga: Här rör det sig om ett uppenbart fel, och här kan vi inte kräva den enskilde på pengar.

Sedan kan man diskutera på vilka vägar man skall ge tjänstemännen denna skyldighet eller möjlighet - om det skall ske genom tillkomsten av en paragraf eller genom regler tillsammans med exempelvis agerande på def fackliga planet. Kommunaltjänstemannaförbundet exempelvis har pä ett förtjänstfullt sätt tagit upp den här frågan och försöker för sina medlemmar befordra ett humant beteende och en insikt om att man ibland måste träda vid sidan om de formella reglerna, därför att konsekvenserna av att följa dem blir totalt orimliga.

Vi hävdar atf defta är vikfigt, inte minst ur en speciell synpunkt, som Yngve Nyquist som socialdemokrat borde vara känslig för. Vi lever i en tid där den offentliga sektorn utsätts för angrepp av dem som är dess fiender. Det är viktigt för den offentliga sektorns anseende att den offentliga sektorn får ett gott namn och infe belastas med den här typen av bisarra fall och grova misstag. Def är nämligen politiskt skadligt, och det skadar de många goda sidor och vikfiga områden som den offenfliga sektorn verkar inom och som vi vill slå vakt om.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Statlig förvaltning, m. m.

AnL 91 YNGVE NYQUIST (s) replik:

Herr falman! Ove Eriksson har sagt sig ha sympatier för vad Jörn Svensson har föreslagit. Def skall bli intressant att se om def så småningom kommer något slags blandning av den frihetsmotion som moderaterna har framlagt och de synpunkter på humanparagraf som Jörn Svensson har.

Jörn Svensson åberopar sin erfarenhet från tjänstemannaplanet. Det kan också jag göra efter eft antal år i bäde privat och statlig tjänst. Min uppfattning är aff tjänstemän i statlig förvaltning lika väl som tjänstemän inom den privata sektorn infe visar upp någon omänsklighet. De styrs alltför mycket av praxis, säger Jörn Svensson. Men är ändå inte den praxis som går ut på atf människor skall behandlas lika inför lagen betydelsefull i sammanhanget? De drastiska exempel, som Jörn Svensson redovisar, och som han rubricerar som idioti, dumdristighef och övergrepp får naturligtvis stå för hans räkning. Själv tycker jag atf han använder litet väl starka ord. Skulle vi

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

StatUg förvaltning, m. m.

tillskapa en paragraf av def slag som föreslagits av vpk, kan ändå inte risken uteslutas för olika behandling från skilda myndigheter och ute i länen. Den risken är jag litet rädd för.

AnL 92 JÖRN SVENSSON (vpk) replik;

Herr falman! Yngve Nyquist förväxlar nog det man skulle kunna kalla den materiella likheten vid behandlingen av medborgare från myndigheters sida med den formella likheten. Vårt förslag tar sikte på att undanröja just sådana stötande fel som är en konsekvens av aff man visserligen fillämpar samma rutin men aft den leder till sä från varandra vitt skilda och för vissa medborgare orimliga konsekvenser, just på grund av sin formalism, att den materiella likheten, den materiella rättvisan, blir lidande. Därför menar vi att det behövs nägon form av agerande, någon form av bestämmelse, som medför att den formella likheten infe används för att så atf säga undergräva den materiella. Så skedde t. ex. i fallet med studenten som jag har redogjort för. Där fillämpade man formellt samma beteende mot alla sökande, men i detta fall ledde def till materiellt andra konsekvenser, trots aft denna student enligt all rimlighet borde ha behandlats lika som alla andra studenter som kom för att skriva in sig.

Jag vill också betona att mycket av skulden fill sädana förhållanden ligger i de speciella typer av rutiner som uppkommer vid en förvaltningsdatorisering och som icke rätfas fill därför att det kostar pengar och man måste programmera om eller ändra bestämmelser och rutiner internt inom förvaltningen. Man gör sig inte den mödan, utan medborgarna får hellre lida.

Till slut skulle jag, med anledning av Yngve Nyquists kommentarer till mina och den moderate talarens propåer, vilja säga; Vi skulle helst se att vi kunde verka för en humanisering och ett undanröjande av sådana orimligheter som jag har påtalat fillsammans med socialdemokraterna och tillsammans med övriga partier. Men det fordrar litet större aktivitet från Yngve Nyquists sida.

AnL 93 YNGVE NYQUIST (s) replik;

Herr talman! Den aktivitet som Jörn Svensson efterlyser tycker jag har kommit fill synes i den utredning som regeringen nu bearbetar. Här kan vi förvänta oss ett förslag sä småningom.

Om man syftar till enkelhet och snabbhet vid behandlingen, om man vill aft kontakterna mellan myndigheter och enskilda skall underlättas, om man vill att rättssäkerheten inte skall eftersättas, då måste man naturligtvis vara försiktig i sitt agerande. Jag tycker nog att det finns skäl att avvakta.

Självfallet har jag samma synpunkter som Jörn Svensson beträffande de exempel som han har tagit fram. I samband med datorisering kan def naturligtvis uppstå problem, men dä skall givetvis någon ansvarig i ett led av ärendet försöka rätta till detta, och jag tror att man redan nu har förutsättningar att göra det. Så långt kan Jörn Svensson och jag vara överens.

AnL 94 GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m);

Herr talman! Jag är pä sätt och vis tacksam att jag genom andra värv i rikets tjänst var förhindrad att bli indragen i så självuppgivna meningsyttringar som dem man nu kan ta del av i konstitutionsutskottets betänkande 1984/85:2.

Def går ju knappast en dag då man inte pä ett eller annat sätt kommer i kontakt med mänskliga oförrätter, där byråkratins och juristeriets företrädare trampar pä den enskilde medborgarens rätt, eller - för att tala med Hamlet -;

"Ty vem fördroge tidens spe och gissel, förtryckets vrånghet, övermodets hån, föraktad kärleks kval, senfärdig lag, närgången ämbetshögfärd och de sparkar odågan ger den tåliga förtjänsten, om själv man kunde giva sig kvittens med en tum stål?"

Detta, herr talman, är kanske eviga frågor. Men det hade varit bra om konsfitufionsutskottet i detta betänkande verkligen gjort sig till medborgarnas talesman. Jag vill naturligtvis inte skära alla myndigheter och myndighetspersoner över en kam. Def finns bra och def finns dåliga. De som är bra -och jag har på senare fid träffat på minst fem sådana - borde oftare än som sker fä bevis på vår uppskattning. De dåliga måste identifieras, omskolas och placeras på uppgifter där de inte kan skada medborgarna. Självtillräckligheten och okunnigheten är stora, rakt genom hierarkierna.

Tullverket kan t. ex. infe skilja på skatter och avgifter. Dess generaldirektör - och kanske också andra generaldirektörer och domare - borde examineras på tillämpliga delar av regeringsformen innan de skulle få tillträda sin tjänst.

Svea hovrätt har för sin del agerat på eft föredömligt sätt genom att anlita konstitutionsutskottets kanslichef som föreläsare över konstitutionella spörsmål av betydelse för den vanliga juridiken.

Men staten har också avstått för mycken makt åt kommuner och fackliga organisationer och tillåtit landsting, kommuner och sådana organisationer atf sluta sig samman i alltför starka överorganisationer, som nu för fiden hotar både de enskilda medborgarna och statsmakten själv. Det är på tiden aft riksdagen fatfar tyglarna och garanterar medborgarnas rätt mot myndigheter och överorganisationer. Detta är en vital uppgift för oss som "folkefs främsta företrädare" och dess försvarare mot översåtarna. Många av de nya fycks mera makffullkomliga än de gamla, och många av dem har varken erforderliga kunskaper eller tillräckligt känsliga samveten.

Jag har hitfills, herr falman, i snart 70 år levt lycklig utan att känna till skillnaden mellan kommunalbesvär och förvaltningsbesvär, och jag delar förmodligen den bristen på kunskap med en överväldigande del av den svenska befolkningen. Delgivning och överklagande av beslut borde inte behöva vara tillkrånglade på det sätt som antyds i betänkandet. Raka spår borde det vara, överallt och för alla.

Nr 10

Onsdagenden 17 oktober 1984

Statlig förvaltning, m. m.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Statlig förvaltning, m. m.

Det låter fint med den kommunala självstyrelsen. Men om den manifesterar sig genom atf kvälja dom och sätta sig över gällande lag - som nyligen skett flerstädes i landet - så har högsta rätt blivit högsta orätt, och det är vår sak atf tillse aft vederbörande befordras fill näpst, oavsett om det rör sig om kommunalbesvär eller förvaltningsbesvär eller något annat. Det är ytterligt demoraliserande att bevittna def spektakel som nu avslöjas.

Enda sättet för medborgarna atf få sin rätt förefaller till slut vara att skaka om myndigheterna, att kunna utkräva personligt ansvar, för bakom den anonyma myndigheten hukar sig människor rädda om sitt eget skinn. Det är därför man har desarmerat JO och genom uttunningen av tjänsfeansvaret i vissa fall ytterst förvandlat lag och rätt fill en facklig förhandlingsfråga.

Jag skulle vilja utrusta JO - kanske en enda och infe fyra? - med ett bart huggande svärd i stället för de bojor som nu fjättrar handlandet. Jag skulle också önska aft JO:s erfarenhetsvärld främst vore domstolens snarare än statsförvaltningens - domarens, åklagarens eller advokatens - sä af t han inf e eft ögonblick förleddes aft göra överhetens värderingar till sina egna eller att i maktlöshetens tecken ge upp inför byråkratiska undanmanövrer.

Sjukvården, vars utövare har svårt aft inse atf deras verksamhet skulle anses vara "myndighetsutövning", har ändock lagar över sig, som stadgar att patienterna skall visas "respekt och omtanke". Det är i allmänhet en alldeles onödig föreskrift just där: för de allra flesta är det självklart. Sjukvårdens utövare är näsfan också de enda som fär kännbara straff för oavsiktliga felgrepp, kanske efter långa och tröttsamma jourdygn. Som jag ser det är det en ovanskUg heder för medborgare av denna kategori att - som nästan de enda i landet - bli tagna på allvar, bli utsatta för förväntningar, och anses ha ansvar för sina gärningar och därför också ha privilegiet att bli straffade när de gör fel och infe befraktas som i grunden oansvariga och därför ursäktade. Sådant hör ihop med ärlighet, självständighet och kurage.

Def är beklagligt atf konstitutionsutskottet inte ansett sig kunna utsträcka kravet på sådana mänskliga och moraliska kvalifikationer till andra myndighetspersoner. I stället för aft huka sig och söka betäckning i en urvattnad fjänsfeansvarslagstiffning borde hederliga människor i förvaltningen själva begära aft bU myndigförklarade av riksdagen oeh få stå för sina gärningar.

Herr falman! En enUgt grundlagen formellt mäktig, men i verkligheten ganska maktlös, riksdag bereder sig nu aft nästa år fira 550-årsminnef av det riksmöte som kom fill stånd sedan Engelbrekt framgångsrikt tagit upp kampen mot def dåtida fogdeväldet. Vad har vi gjort och vad gör vi för aft bekämpa det nutida fogdeväldet?

År konstitutionsutskottet grundlagens värnare, medborgarnas trygga beskärm mot en makffullkomlig överhet, eller bara ännu en myndighet, som med beklagande förklarar varför def inte går att göra något åt någonfing av det myckna som blir fel här i landet?

Jag drömmer inte om "en vantrons oskuld" eller "ett trolöst, njutningslys-fet och barmhärtigt hjärta", som en gång Lars Gyllensten, utan i stället om en riksdag som är på alerfen och gör något för människorna och gör det nu, oeh infe bara med sömngångaraktig säkerhet följer 1809 års konstitutionsutskotts

råd aft vara visligt trög till verkning men fast och stark fill motstånd.

Med defta, herr talman, yrkar jag bifall till den moderata reservationen, som bl.a. följer upp min mofion nr 1124.

.AnL 95 YNGVE NYQUIST (s):

Herr talman! Det förvånar mig något aft Gunnar Biörck i Värmdö, med def sinne han har för korrekthet och god ton, ville göra eft sådant svepande angrepp på landsting, fackliga organisationer och översåtar, som han uttrycker def.

Jag skall inte bemöta defta i detalj. Men jag vill fa upp en punkt som han angriper. Han talar om den föreskrift som finns om hur sjukvårdspersonalen skall förfara gentemot de människor som söker vård som om föreskriften vore onödig. Här vill jag verkligen anmäla en helt annan mening. Jag tycker nämligen att parallellen med sjukvårdspersonalen inte är rimlig. När människorna möter läkare och sjuksköterskor är de ofta i en sårbar situation. De är svaga, kanske både somatiskt och mentalt. Då finns def verkligen behov av en föreskrift om hur den personal som de i sift sårbara tillstånd möter skall bete sig.

Jag är övertygad om aft många av de människor som söker myndigheter och myndighetspersoner i olika avseenden har en helt annan status. Därför är det infe nödvändigt med några defaljföreskriffer om hur de skall bete sig. Jag tror att normalt funtade tjänstemän klarar den saken på ett hyggligt sätt ändå.

Nr 10

Onsdagenden 17 oktober 1984

Statlig förvaltning, m.m.

AnL 96 GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m);

Herr falman! Jag har naturligtvis ingenting emot atf det står om respekt och omtanke i föreskrifter för sjukvårdspersonalen. Vad jag sade var bara att jag tror att det inte finns någon personalkategori här i landet för vilken detta är mer naturligt på grund av deras utbildning och dagliga verksamhet än just sjukvärdens personal. Min erfarenhet är att ett sådant stadgande närmast är överflödigt. Men om det finns en annan uppfattning bör def naturligtvis finnas sådana föreskrifter och det är ju i själva verket dem jag åberopat.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslutet redovisas efter debatten om konstitutionsutskottets betänkande

3.)

AnL 97 TREDJE VICE TALMANNEN:

Kammaren övergår nu fill att debattera konstitutionsutskottets betänkande 3 om vissa kyrkliga frågor.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa kyrkliga . frågor

Vissa kyrkliga frågor

AnL 98 LARS ERNESTAM (fp);

Herr talman! Jan-Erik Wikströms och Kersfin Anérs motion, som tas upp i det betänkande vi nu diskuterar, handlar om att religionsfrihetslagens bestämmelser om medlemskap i svenska kyrkan bör ändras så att full överensstämmelse uppnås mellan lagens regler och regeringsformens 2 kap. 2§.

Motionen avser det fakfiska förhållande som nu råder mellan kyrka och stat. Reglerna om s. k. negafiv religionsfrihet infördes i regeringsformen fr.o.m. den 1 januari 1977. Sedan dess har åtskilligt hänt beträffande relationerna mellan kyrkan och staten. Av det utredningsarbete som föregick lagändringen framgår det att det finns en motsättning mellan religionsfrihetslagens bestämmelser om medlemskapet i svenska kyrkan och regeringsformens bestämmelser om grundläggande fri- och rättigheter. Regeringsformen fick därför övergångsbestämmelser som säger att reglerna om medlemskap skall gälla utan hinder av 2 kap. 2 § regeringsformen.

Konstitutionsutskottets majoritet säger att riksdagen bör avvakta den utredning om kyrkotillhörighet och dop i svenska kyrkan som pågår efter initiativ av 1983 års kyrkomöte.

Jag vill, herr talman, i det här sammanhanget understryka att det naturligtvis är mycket betydelsefullt att detta utredningsarbete pågår inom kyrkan. Det som givetvis är lika angeläget är att riksdagen för statsmakternas del nu, efter det att de nya reglerna för samverkan mellan kyrka och stat har frätt i kraft, förnyar ett uttalande om vad som gäller för statens del beträffande religionsfriheten och regeringsformen. Eft klarläggande på den punkten borde också rimligen kunna underlätta det utredningsarbete som kyrkan bedriver.

Övergångsbestämmelser, speciellt vad avser en grundlag, bör rimligen inte gälla hur länge som helst. Därför bör medlemskapsreglerna i religionsfrihetslagen ändras, så att de inte längre står i strid med grundlagen.

När jag anser aft eft sådant ställningstagande från riksdagens sida skulle underlätta kyrkans utredningsarbete, gör jag det också mot den bakgrunden att 1979 ärs kyrkomöte har uttalat aft medlemskapsreglerna, enligt kyrkans uppfattning, infe strider mot regeringsformen.

Full harmoni mellan statens regler och kyrkans medlemskapsregler uppnås inte förrän medlemskapet i kyrkan förenas med någon form av viljeyttring. Hur denna viljeyttring skall utformas är en angelägenhet för kyrkan att ta ställning till. Vad staten bör ta ställning till - och då genom ett uttalande från riksdagen - är frågan huruvida en viljeyttring, personlig eller från vårdnadshavare, erfordras för aff undanröja den motsättning som nu råder mellan svenska kyrkans medlemsregler och konstitutionens fri- och rätfighefsförkla-ring.

Majoritetens ställningstagande är egentligen inget ställningstagande. Vad som sägs är atf resultatet av kyrkans utredning skall avvaktas. Def innebär, såvitt jag kan förstå, atf utskottets majoritet inte tar ställning i sakfrågan.

Motionen och reservationen i anslutning till utskottets ställningstagande, däremot, gäller medleniskapsreglerna och tar alltsä ställning.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis, samtidigt som jag yrkar bifall till reservationen, redovisa att folkpartiet har kvar sin principiella syn att de nuvarande banden mellan stat och kyrka bör upplösas. I ett liberalt samhälle är val av kyrkotillhörighet den enskildes ensak, inte statens angelägenhet. Enligt vår uppfattning bör den slutliga målsättningen vara att banden mellan kyrka och stat skall upplösas. Vi har den uppfattningen att en åtskillnad mellan kyrkan och staten skulle vara stimulerande och vitaliserande, främst för svenska kyrkan men också för de kristna samfunden i stort i det svenska samhället.

Nr 10

Onsdagenden 17 oktober 1984

Vissa kyrkliga frågor

AnL 99 OLLE SVENSSON (s);

Herr talman! Jag skall bara behandla den reservation som är knuten till betänkandet. I övrigt är betänkandet enhälligt. Men jag vill alltså börja med att yrka bifall till utskottets hemställan, vilket innebär avslag på reservafionen.

Vi har behandlat den här frågan relativt nyligen - för knappt ett år sedan -med anledning av en motion med likartat innehåll som den vi i dag har aft behandla. Jag behöver kanske inte upprepa så mycket av det som då anfördes. De argument som framfördes från majoritetens sida innebar en hänvisning fill den utredning om kyrkotillhörighet och dop i den svenska kyrkan som bedrevs efter initiativ av 1983 års kyrkomöte. Den utredningen har ännu inte avslutat sitt arbete, och det är därför utskoftsmajoritefen vidhåller uppfattningen att utredningens resultat bör inhämtas innan riksdagen tar ställning.

Jag vill gärna kommentera Lars Ernestams diskussion kring förarbetena, vilket är ganska lätt för mig, eftersom jag själv tillhörde 1973 års fri- och rättighetsutredning.

Det ligger till på det sättet att 2 kap. i regeringsformen handlar om våra grundläggande fri- och rättigheter. Det sägs där i 2 § att varje medborgare är skyddad gentemot det allmänna mot tvång att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat hänseende. Bestämmelsen tillkom ju genom 1976 års grundlagsreform. Samtidigt infördes just den övergångsbestämmelse, enligt vilken bestämmelser om medlemskap i svenska kyrkan skulle gälla utan hinder av 2 kap. 2 § regeringsformen i dess nya lydelse.

Jag vill gärna understryka följande. Vid riksdagsbehandlingen av propositionen när fri- och rättighetskapitlet infördes förutsågs att nämnda övergångsbestämmelser skulle utgå, eftersom det enligt den motionär som då hade ett yrkande inte fanns någon motsättning mellan religionsfrihetslagens bestämmelse och den föreslagna lydelsen av 2 kap 2 § regeringsformen. Men konstitutionsutskottet ansåg inte att det fanns anledning aff frångå propositionens förslag.

Jag vill säga till Lars Ernestam att jag står fast vid denna ståndpunkt. Det behövs alltså fortfarande en övergångsbestämmelse av det här slaget; här finns annars en motsättning.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa kyrkliga frågor

AnL 100 LARS ERNESTAM (fp) replik:

Herr talman! Jag tolkar konstitutionsutskottets ordförande på det sättet aft han då medger att det inte råder full överensstämmelse mellan kyrkans medlemskapsregler och grundlagen. Jag tycker det är bra att def i det här sammanhanget blev så klart sagt av ordföranden i utskottet.

AnL 101 OLLE SVENSSON (s) replik;

Herr falman! Övergångsbestämmelserna behövs alltså fortfarande, och man kan infe heller avskaffa dem förrän man fär en utredning som kan klarlägga sammanhangen. Aft socialdemokratin i det utredningsarbete som har förekommit också principiellt intagit den ståndpunkten, atf man bör ändra relationerna mellan stat och kyrka, är väl känt och framgår om man studerar vad som har hänt. Men jag vill fillägga att man från socialdemokratins sida har sagt att för aft en sådan förändring skall kunna komma fill stånd bör man ha ett brett underlag för det beslutet här i riksdagen.

AnL 102 LARS ERNESTAM (fp) replik:

Herr talman! Jag tycker def är bra att Olle Svensson i sin replik klart utsade att socialdemokraterna står fast vid sin principiella syn på relationerna mellan kyrka och stat. Jag fick inte något direkt svar på min fråga, men jag tolkar def så aft Olle Svensson indirekt sagt just vad jag vill höra.

AnL 103 BENGT KINDBOM (c);

Herr talman! I samband med att konstitutionsutskottet nu behandlar vissa kyrkliga frågor har det gjorts en del principiella redovisningar. Jag tycker aft dä finns det anledning att också jag redovisar vissa av de principer som vi i centern ser som väsentliga och viktiga när det gäller svenska kyrkan.

Alltsedan 1958 års utredning om kyrka-stat lades fram har vi hävdat aft det bör vara ett nära samband, en nära relation, mellan kyrkan och staten. Samhällets uppgift är att skapa förutsättningar för religiös verksamhet över hela landet.

Den svenska kyrkan har fre väsentliga karaktärsdrag; för det första en för hela landet omfattande församlingsorganisafion, för det andra kravet att aUa oavsett ekonomi och bostadsort skall kunna nå och nås av en öppen folkkyrka och för det tredje den demokratiska uppbyggnaden, där man förenar prästerlig ämbetsförvaltning och lekmannainflytande. Det är en principiell utgångspunkt som vi har hävdat under mänga år och fortfarande står fast vid.

Förhållandet mellan kyrka och stat har emellertid reformerats så att till kyrkan har delegerats frågor, som rör svenska kyrkans inre arbete såsom lära, böcker, sakrament, gudstjänstordning m.m., medan det i 1982 års kyrkomötesreform slogs fast aft föreskrifter av gemensam natur skall lagfästas på eft särskilt sätt. Det gäller bl.a. medlemskapsreglerna, som behandlas i gmndlagsenlig ordning och som skall tillstyrkas av kyrkomötet.

Def är viktigt att konstatera aff def har rått enighet mellan parfierna i fråga om kyrkomötesreformen. Då kan vi inte se denna fråga isolerat, vilket

folkpartiet i dag gör i sin reservation.

Konstifufionsufskottet och riksdagen har under loppet av eft år behandlat denna fråga två gånger. Skillnaden mellan förra årets reservation och dagens är att man fidigare föreslog ändringar av grundlagen men nu föreslår ändringar av religionsfrihefslagstiff ningen. Jag har fäst mig vid att eft ensidigt ställningstagande från riksdagens sida blir följden av detta. Därför finns def, som jag sade förut, anledning att på nytt påpeka den syn som varit gemensam för partierna, nämligen atf ändringar när det gäller svenska kyrkan skall beslutas i bred enighet. Att riksdagen nu skulle ensidigt ta ställning till medlemskapsfrågorna är inte tillfredsställande mot denna bakgrund. Def har infe sedan föregående behandling inträffat något som ger mig anledning till annat yrkande än om bifall fill utskottets förslag och avslag på reservation 1.

Jag vill sedan, herr falman, ytterligare kommentera en punkt som berörs i utskottsbefänkandet, nämligen kyrkomötets yttrande över förslaget till ändringar i lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter. Den lagsfiftningen omfattas inte av de särskilda regler som föreskrevs, när vi antog kyrkomötesreformen, utan betraktas såsom en kommunallag, där riksdagen ensam stiftar lag. Det är en utgångspunkt som vi har gemensam med utskottet.

Jag vill i defta sammanhang peka på vad utskottet säger, nämligen aft det är viktigt att de kyrkliga organen bereds tillfälle att yttra sig över förslag till väsentliga ändringar i den aktuella lagstiftningen. Det är angeläget aft understryka detta i debatten, när riksdagen nu går vidare och regeringen har att handlägga remisserpå detta område. Församlingsstyrelselagen reglerar ju inte enbart frågor om förvaltning och ekonomi utan också det som kanske är def viktigaste inom svenska kyrkan, nämligen församlingsverksamheten samt främjandet av gudstjänstliv och kristen verksamhet bland barn, unga, gamla och övriga inom församlingen. Defta gör att lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter har en dignitet, som går utöver den kommunal-lagsreglerande biten.

Med defta, herr falman, yrkar jag ånyo bifall till utskottets förslag och avslag på reservafionen.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa kyrkliga frågor

AnL 104 LARS ERNESTAM (fp) replik:

Herr talman! Bengt Kindbom har redovisat centerns syn på kyrka-sfaf-frågan, och jag har redovisat folkpartiets syn. Det är bara atf konstatera aff vi har oUka uppfattningar, och det är inte därför jag begärde replik. Jag skulle ändå i sammanhanget vilja fråga Bengt Kindbom om def som vi fog upp i vår motion och som också reservationen gäller; Anser Bengt Kindbom aff religionsfrihetslagens regler om medlemskap i svenska kyrkan är förenliga med regeringsformen?

AnL 105 BENGT KINDBOM (c) replik;

Herr falman! Jag tycker atf det enklaste svaret på den frågan är att de övergångsbestämmelser som finns i grundlagen i def här fallet är aff befrakta som grundlag och atf de äldre reglerna då fortfarande gäller infiU dess vi får

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa kyrkliga frågor

en ändring. Den ändringen hoppas jag också i framfiden förutsätter den breda enighet och de breda lösningar som har understrukits både i mitt anförande och i Olle Svenssons anförande.

AnL 106 LARS ERNESTAM (fp) replik:

Herr talman! Min fråga fill Bengt Kindbom blir då: Anser Bengt Kindbom att man kan ha övergångsbestämmelser i en grundlag hur länge som helst?

AnL 107 TORE NILSSON (m):

Herr talman! Föreliggande betänkande behandlar också en motion om lagstiftning mot diskriminering av bibeltrogna kristna som jag väckte vid förra riksmötet. Motionen avstyrks.

I samband med referaten från det senaste kyrkomötet mötte jag i pressen uppgifter och rubriker som denna: "Vigningsstopp hotar kvinnoprästmot-sfändare." Om man läser vad som handhades på kyrkomötet, finner man att det där behandlades motioner som krävde vigningsstopp och att kyrkomötet svarade att def föreligger redan.

Def är helt enkelt sä atf den som har den gamla uppfattningen i de här ämbetsfrågorna kan inte vigas fill präst. Def är stopp, och det är infe Herren, kyrkans herre, som stoppar honom utan def är myndigheterna, det är kyrkans ledning och riksdagen/staten.

Denna och en rad andra frågor i samband med den som jag hade mött var anledningen till atf jag väckte min mofion. Jag vill tacka utskottet, som har skrivit rätt utförligt och presenterat bakgrunden mycket bra. Jag kanske skaU referera något av det som står i motionen, nämligen atf en man som upplever kallelsen från Gud fill aft bli präst - alltså en man - vägras prästvigning. Men exegefisk expertis fastslår att man inte med Nya testamentet som grund kan prästviga en kvinna. Defta är ocksä från begynnelsen kyrkans bekännelse och tro. De som häller fast vid Bibeln oeh bekännelsen och den 2000-åriga traditionen diskrimineras. Kyrkan stängs för de bibelfrogna.

Det finns ingen möjlighet atf med Nya testamentet i handen motivera den härs. k. reformen. En finsk teolog-jag tog upp detta utförligt i en debatt för nägra år sedan och skall bara nämna det nu - gick uf för att bevisa atf det var riktigt ur Bibelns synpunkt med kvinnan som präst. Men han kunde inte, när han var ärlig, med Bibeln i hand bevisa detta, utan tvärtom ändrade han uppfattning och sade att def finns ingen ojämlikhet i kyrkan, men def finns olika ämbeten. Vi har olika kallelse.

Så sent som när biskopsmötets kommission lämnade det arbete som är känt under namnet Bibelsyn och bibelbruk, som alltså säger ja till kvinnoprästerna, sades def: Men skall man följa Nya testamentet, då är def omöjligt.

Man sätter sig alltså över def som är kyrkans grund, kyrkans urkund och det som kyrkan har lärt och den sanna kyrkan fortfarande lär. De flesta samfund i världen har alltfort den uppfattningen. Det är alltså inte något som riktar sig mot kvinnan som kvinna, def är bara det att Herren själv tydligen har ansett att vi har olika uppgifter; det står mycket tydligt i Skriften. Därför

står de som jag kallar de bibeltrogna där mycket bedrövade och kan inte förstå hur def har blivit så här.

I referaten som finns i betänkandets text får man också veta följande: Först säger kyrkomötet, på 1950-talef, atf det inte går atf hävda behörigheten för kvinnan atf få just den här tjänsten. Men 1958 års två riksdagar tar den nya ställning som kallas reform, och kyrkomötet följer efter. Så sägs det att det "enligt den evangelisk-lutherska uppfattningen av bibel och ämbete, från vilken utskottet i sina överväganden har utgått, infe föreUgger principiella hinder för kvinna aft inneha kyrkans ämbete".

Ja, def är en tolkning, men den är ingalunda evangelisk och ingalunda luthersk; det har alltså de bibelfrogna hävdat. De står kvar vid den gamla principen och den gamla uppfattningen.

I referatet ges också beskedet aff utskottet kom med något som kallas samvefsklausulen. Utskottet måste göra vissa uttalanden i syfte aff förebygga en kyrkospliffrande söndring. Man skulle alltså hävda samvetets rätt att tala; människor skulle kunna följa sitt samvete. Man var rädd för kyrkosplittring. Man säger också atf man infe vill veta av åsikfsförföljelse och att def infe skall vara någon diskriminering när klara trosskäl åberopas. Allt detta finns också citerat i betänkandet.

Men det gick framät, och så kom 1982. Efter det året skulle behörighetslagen upphävas. Man avskaffade alltså samvefsklausulen. Det var ju svårt atf man infe kunde avskaffa samvetet också! Def borde man göra ett försök med, för om det finns samvete - man har sedan gammalt hävdat aff i demokratier skall samvetet inte tystas - är det märkligt aft det här kunde ske. Men def är bara aff konstatera faktum. I stället talar man om allmänna regler, rådande över allting, bestämmande över allting, över Bibeln, över Nya testamentet, över Herren. Def är alltså de nya reglerna. Jämställdheten har där kommit i en mycket märkvärdig tappning, för den kyrka som har den gamla uppfattningen har aldrig talat om atf det inte skall råda jämlikhet utan menar atf det är jämlikhet. Men def finns alltså olika tjänster.

Det finns i dag en tolerans mot allting och mot alla. Det förekommer så mycket på s. k. kyrkligt håll som är helt barockt ibland, men det tolereras. Man kan få lära och säga näsfan vad som helst.

Def står också här atf man skall godta personen. Den gamla uppfattningen har varit aft en präst bör få tjänstgöra, även om han har en obekväm uppfattning i den här frågan. Man godtar alltså personen men inte åskådningen som han grundar sin uppfattning på. Nu har man emellertid kommit så långt aff man infe godtar personen heller.

Utskottet refererar en tidigare skrivning, där def t.o.m. sägs aff statsmakterna inte bör blanda sig i kyrkans inre liv. Men gör inte statsmakterna det? Def blir ju så. Kyrkan bör lyda sin Herre, men nu har den officiella kyrkoledningen tydligen politiserats i den meningen att den har samma uppfattning. I dag ligger här ett betänkande där ledamöter från fem partier i riksdagen - från moderaterna fill vpk - enhälligt avstyrker ett förslag i en motion där man begär atf få en lagstiftning som hindrar denna diskriminering. Majoriteten, som alltså är total, har hävdat detta.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa kyrkliga frågor

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa kyrkliga frågor

Jag är väl nu den ende lekmannapredikanten i riksdagen och förmodligen också den siste, och def måste kanske upplevas som en lättnad när jag försvinner. Men jag vill gärna atf det i de handlingar som återstår efter detta riksmötes behandling av den här frågan skall framföras från mig personligen och frän grupper av människor som jag lärt känna under ett 40-årigt reseliv som lekmannapredikant i Sverige - allvarliga, stilla människor i landet och alltsä infe bara präster utan kvinnor och män, kyrkfolk, bedjare, sädana som har älskat sin kyrka och som alltid har velat vara kvar i den - vilken bedrövelse vi känner över atf detta kunnat hända. Det finns hemortsrätt för alla, säger utskoffef. Nej, det finns inte hemortsrätt för dem som inte har lätif sig itutas den nya uppfattningen eller lätif sig hjärnfvättas. Konsfitutionsuf-skotfefs betänkande är på eft sätt god dag - yxskaft. Vi upplever oss såsom utdrivna. Det finns dä ingen annan lösning än att gå. Jag kan inte helt dela def som står i reservationen, men i mycket instämmer jag i det som står där.

Jag viU sluta med atf säga aft när jag var ung blev jag mycket fascinerad av en paragraf i den dåvarande grundlagen - jag tror aff det var 16 § - atf Konungen bör ingens samvete tvinga eller tvinga låta. Vi har en annan grundlag nu, men jag har i tidigare debatter och mofioner fått veta aff det egentligen är samma princip som gäller i dag även om den inte uttrycks på samma högfidliga sätt och Konungen inte omtalas. Mina kamrater i riksdagen, är det verkligen inte så att resultatet av att samvefsklausulen togs bort i och med utgången av 1982 innebär att man tvingar samveten? Jag kan också fråga: Är def demokrafi i Sverige då? Man kan också fundera över om def är näringsfrihet. Def går unga män - jag känner personligen flera - som hade önskat bli präster i kyrkan men som nu är tvungna att vända sig åt ett annat häll. Detta är sagt med sfor bedrövelse, och jag skall inte säga mer. Det är meningslöst atf yrka bifall till motionen. Vi står alltså inför en ny tidsålder, och den söndring man sade atf man ville undvika är ju ett faktum.

AnL 108 OLLE SVENSSON (s);

Herr falman! Defta var ett långt anförande om diskriminering. Men vad är def som riksdagen i dag ställer sig bakom? Jo, upphävandet av behörighetslagen, vilket medför atf allmänna bestämmelser i regeringsformen och jämsfälldhefslagen om jämställdhet mellan män och kvinnor också skall gälla i svenska kyrkans verksamhet. Det var vi eniga om och motiverade det utförligt i ett betänkande redan 1981/82. Det finns all anledning att stå fast vid detta. Kom ihäg aft vad vi dä bestämde var att ställa oss bakom jämställdhet mellan män och kvinnor.

Med def anförda yrkar jag avslag på motionen och bifall till utskottefs hemsfäUan.

AnL 109 TORE NILSSON (m):

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till konstitutionsutskottets ordförande, som jag personligen har stor respekt för. Om det finns två unga män, t. ex. i min hemkommun Västerbotten, jag råkar känna sådana, som sedan barndomen har tillhört kyrkan, älskat kyrkan, velat tjäna kyrkan - de kanske redan

under skoltiden siktat på detta - men som har den här obekväma uppfattningen, är def jämställdhet om de inte kan läsa fill präster och räkna med aff bli prästvigda? När det finns så pass mänga församlingar och så stora grupper i Sverige som har denna uppfattning - det har talats så tydligt om aff man skulle försöka förstå varandra - skulle de då infe kunna prästvigas och kunna få kallelse fill just sådana församlingar? Def är min mening aft så borde vara fallet. Å andra sidan vill jag personligen, som kyrkan nu ser uf - starkt politiserad och styrd av krafter utanför kyrkan och av krafter inom kyrkan som infe bryr sig om Bibeln - råda de unga männen att i stället finna ett verksamhetsfält i Kristi kyrka utanför def som officiellt är svenska kyrkan.

Nr 10

Onsdagenden 17 oktober 1984

Vissa kyrkliga frågor

AnL 110 OLLE SVENSSON (s);

Herr falman! Det ingär i svenska kyrkans bekännelse att kvinnor kan inneha prästämbetet och aft kvinnor och män är jämställda i defta ämbete. Även de som har en annan uppfattning i ämbetsfrågan har hemortsrätt i svenska kyrkan. Däremot godtar svenska kyrkan inte den åskådning som motståndet mot kvinnliga präster bygger pä.

Detta har utskottet påpekat, och jag vill upprepa det ytterligare en gång.

AnL 111 TORE NILSSON (m);

Herr talman! Jag vill minnas atf jag citerade just defta. Det skulle alltså betyda aft om man har en annan åskådning tolererar kyrkan infe denna, men personen skall godkännas. Han har hemortsrätt. Men har han infe hemortsrätt såsom arbetare och tjänare i kyrkan fast han de faeto är tjänare hos kyrkans Herre? Det är det som är def märkvärdiga.

Def som Olle Svensson kallar bekännelse är en viss kyrkolag som stiftades före 1982, men def är infe svenska kyrkans bekännelseskrifter, och det är framför allt inte Bibeln.

Jag har från början sagt aff exegefik och kyrkans ufläggare sedan urminnes tid har kommit fram till samma ståndpunkt. De som nu infe kan förstå det här nya är alltså inte några upprorsmän, som gär emot kyrkans lära, utan def är de människor som är trogna kyrkans Herre och kyrkan själv.

Överläggningen var härmed avslutad.

Konstitutionsutskottets betänkande 2

Mom. 4 a (ändringar i förvaltningslagen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 1 av Anders Björck m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (en "humanparagraf" i lagstiftningen)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 2 av Nils Berndfson -bifölls med acklamafion.

7 Riksdagens protokoU 1984/85:10-11

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Enskilda vårdhem

Mom. 10 (slopande av övre åldersgränser för offenfliga uppdrag)

Utskottefs hemställan - som ställdes mot reservafion 3 av Lars Ernestam -bifölls med acklamafion.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Konstitutionsutskottets betänkande 3

Mom. 1 (medlemskapsreglerna i svenska kyrkan)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafionen av Lars Ernestam -bifölls med acklamation.

Mom. 2-4 Utskottets hemställan bifölls.

9 § Föredrogs Socialutskottets betänkande 1984/85:1 Vissa hälsoskyddsfrågor

Utskottets hemställan bifölls.

10 § Enskilda vårdhem

Föredrogs socialutskottets betänkande 1984/85:2 om vissa bestämmelser inom hälso- och sjukvärden.

AnL 112 BO ARVIDSON (m):

Herr talman! I socialutskottets betänkande 2 behandlas en motion av Rune Rydén och mig om en översyn av stadgan om enskilda vårdhem. I denna stadga regleras vilka patientkafegorier som får vårdas vid enskilt vårdhem. Av den proposifion som låg till grund för stadgan när den antogs 1970 framgår att stadgan fillkom främst för aff reglera långtidsvård och åldringsvård.

I stadgans 4 § sägs: "Länsstyrelsen får förordna aff person, som ej lämpligen kan vårdas vid vårdhemmet eller som väsentligt försvårar vården av andra som vistas på hemmet, skall förflyttas därifrån."

Denna paragraf följs i socialstyrelsens kungörelse med anvisningar fill stadgan upp på defta sätt i 1 §: "Svårt äldersdemenfa personer bör infe värdas på enskilt vårdhem. I regel bör inte heller långvarigt kroppssjuka med stort vårdbehov eller höggradigt rörelsehindrade personer vårdas på sådant hem." Def är just denna form av inskränkning vi vänder oss emot.

I utskottets betänkande sägs aff def inom socialstyrelsen f. n. pågår en översyn av anvisningarna till stadgan och aft defta arbete beräknas vara avslutat inom kort. Utskoffsmajoritefen utgår från att socialstyrelsen, om översynen ger anledning fill def, även aktualiserar frågan om eventuella

ändringar av stadgan.

Inom moderata samlingspartiet anser vi atf de enskilda vårdhemmen är eft viktigt och välfungerande komplement till landstingens sjukhem. Detta fick vi f. ö. på eft utmärkt sätt bekräftat vid det studiebesök som socialutskottet gjorde i Kronobergs län i förra veckan. Vi moderater kan inte finna skäl aff särbehandla de enskilda vårdhemmen då def gäller möjligheten aff fa emot vissa patientgrupper.

Detta kan ses både som en fråga om rättvisa mellan offenflig och enskild vård och som en fråga om valfrihet för den enskilde patienten. Om enskilda vårdhem uppfyller samma krav som man ställer på landsfingens hem för motsvarande patientgrupp kan vi infe finna några skäl fill en särbehandling.

Herr falman! Ute i många landsfing håller man på aft fa hem patienter från de enskilda vårdhemmen fill landsfingens sjukhem. Detta är inte alltid betingat av värdpolifiska skäl och av omsorg om den enskilde patienten. Exempel härpå finns från bl. a. Malmö. Snarare är det ideologiska skäl som ligger bakom. Frän socialistiskt håll gör man vad man kan för aff hindra enskilda vårdalfernafiv.

Den omständigheten aff socialstyrelsen nu håller på med en översyn gör def än mer angeläget aff riksdagen anger en färdriktning för hur man önskar aft stadgan och anvisningarna bör utformas i framtiden. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen fill känna.

Med def anförda ber jag aft få yrka bifall fill den moderata reservationen av Göte Jonsson m.fl. och i övrigt bifall fill utskottets hemsfällan.

Nr 10

Onsdagenden 17 oktober 1984

Enskilda vårdhem

AnL 113 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):

Herr falman! I Ingemar Eliassons frånvaro, oeh med hänvisning fill de motiveringar som finns i utskottsbetänkandet, ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 2 (enskilda vårdhem)

Utskottets hemställan bifölls med 220 röster mot 73 för reservationen av Göte Jonsson m. fl.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

11 § Föredrogs Trafikutskottets betänkande

1984/85:1 Godkännande av konvention om upprättande av den europeiska organisationen Eumetsat (prop. 1983/84:201)

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa yrkes trafikfrågor

100

12 § Vissa yrkestrafikfrågor

Föredrogs trafikutskottets betänkande 1984/85:2 om vissa yrkestrafikfrågor m. m.

AnL 114 GÖRAN RIEGNELL (m):

Herr falman! Låt mig inleda med aff meddela att jag inte ämnar begära votering. Jag har anledning anta aff ingen annan reservant heller kommer aff begära votering.

Herr falman! Med yrkesmässig trafik avses trafik i vilken personbil, lastbil eller buss med förare ställs till aUmänhefens förfogande mot ersättning för fransport av personer eller gods. För all yrkesmässig trafik gäller atf den endast får bedrivas efter särskilt tillstånd till den som bedöms lämplig atf bedriva verksamheten. När def gäller persontransporter och linjetrafik för godstransporter meddelas tillstånd dessutom endast om det kan konstateras aff trafiken behövs och i övrigt anses lämplig.

Herr talman! För oss inom moderata samlingspartiet framstår detta som en olycklig fingens ordning ur ideologisk synpunkt. Vi bejakar och arbetar för marknadsekonomins principer. Vi anser det viktigt atf slå vakt om näringsfriheten. Ändå föreslär vi moderater inte, så som folkpartiet gör, atf regleringen inom yrkesfrafiken skall avskaffas mer eller mindre omgående.

Varför gör vi infe dä detta? Dels måste man gå fram med sfor försiktighet när en genomreglerad marknad skall avregleras. Annars kan resultatet bli nägot helt annat än det avsedda. Dels har vi ett ansvar för atf - för atf citera 1979 års trafikpolitiska målsättning- "erbjuda medborgarna och näringslivet i landefs olika delar en tillfredsställande trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad".

Lät mig, herr talman, peka på en av de marknader som berörs av yrkesfrafiklagsfiffningen; den kollektiva persontrafiken. Genom länshuvud-mannareformen har vi monopol på köparsidan av tjänsterna, och genom yrkestrafiklagstiftningen är säljarsidan reglerad. Om man enbart avreglerar den ena sidan av marknaden, som ett avskaffande av yrkestrafikregleringen skulle innebära, skulle monopolet på den andra sidan av marknaden snart få genomslag. Vi skulle sannoUkt få en socialisering av bussbranschen inom en fem- fill tioårsperiod.

Def finns i defta sammanhang anledning att påminna om att man inom regeringskansliet har vissa tankar som går i den riktningen.

Den som vill börja avregleringen med aff avskaffa yrkestrafiklagstiftningen börjar i fel ände. Vad som först behövs är en utvärdering av vad länstrafikreformen förf med sig.

Från moderat sida börjar vi bli alltmer betänksamma. Tendenserna fill samhällsövertagande av trafiken och de enorma skaftesubventionerna inger oss, och på sista fiden också företrädare pä andra partier, stor oro. Moderaterna har därför föreslagit aff en sådan utvärdering skall göras. Ännu har vi infe fått stöd av riksdagens övriga partier för detta förslag.

Herr talman! Def är en god konservafiv och reformistisk princip atf endast

ersätta ett existerande sysfem, när man funnit något bättre. Det är i dag svårt atf se hur marknaden, om den fick verka fritt, automatiskt skulle kunna erbjuda en fillfredsställande trafikförsörjning i hela landet. Däremot är problemen mindre i storstadsområdena än i lands- och glesbygd. Storstäderna har underlag för mer konkurrens än vad som tilläts i dag.

Jag vill här hänvisa till reservafion 1 i trafikutskottets betänkande 2 av moderat- och centerledamöterna. Denna reservafion syftar fill att möjliggöra ökad konkurrens inom taxinäringen. Genom att tillåta mer än en beställningscentral per trafikområde och genom liberalisering av tillståndsgivningen skapas konkurrens och valfrihet inom taxi, vilket säkerligen skulle leda fill ökad effektivitet.

Jag yrkar, herr falman, bifall fill reservafion 1.

Herr falman! Låt mig slufligen klargöra aft vi inom moderata samlingspartiet vill ha en liberalisering av yrkestrafiken. Vi har fidigare lagt fram förslag i den riktningen, som också påpekas i vårt särskilda yttrande. Vi kommer även i fortsättningen aft presentera förslag fill avregleringar. Dock är vi medvetna om att def knappast gär aff snabbt genomföra drastiska förändringar.

Mycket av utredningsarbete återstår innan vi funnit vägen atf inom en fri eller åtminstone väsentligt friare transporfmarknad erbjuda landefs olika delar en tillfredsställande trafikförsörjning fill rimlig kostnad.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa yrkestrafikfrågor

AnL 115 OLLE GRAHN (fp);

Herr talman! Näringsfriheten är eft omistligt inslag i vår demokrafi och i värt ekonomiska system. I likhet med andra värden som yttrandefrihet och tryckfrihet måste vi ständigt skydda och utveckla näringsfriheten. Detta är för oss liberaler särskilt vikfigt i en fid när näringsfriheten utsätts för ständiga attacker från branschorganisafioner och fackföreningar samt dess värre också frän socialdemokraterna.

Yrkesfrafiken är ett av de områden där näringsfriheten är mycket hårt kringskuren. Trafikfillstånd, får endast ges till den. som med hänsyn till yrkeskunnande, personliga och ekonomiska förhållanden samt andra omständigheter av betydelse bedöms vara lämplig aff driva verksamheten. Därfill kommer ätt behovsprövning görs för aft ge fillstånd fill linjetrafik och transportförmedling.

Lämplighetsprövningen utgör en etableringskontroll som styr fillströmningen fill oeh utsföfningen från transportbranschen. Def är tjänstemän på länsstyrelsen som far ställning till om en sökandes vandel är fillräekligt fläckfri för aft vederbörande skall få tillstånd aff bedriva yrkesfrafik.

Folkpartiet har fidigare i huvudsak ställt sig bakom den reglering av yrkesfrafiken som vi har i dag. Vi har dock aldrig avsett att dessa regler skall vara eviga. Från atf tidigare främst ha varit eft medel för statsmakterna aft styra trafikpolitiken har yrkestrafikregleringen aUtmer kommit atf bli ett instrument, som mofiveras av strävan att komma fill rätta med de olagligheter och den illojala konkurrens som förekommer inom åkeribranschen. Folkpartiet kan infe acceptera att defta mofiverar inskränkningar i näringsfriheten.

101

Nr 10 Den illojala konkurrens som förekommer inom branschen uppstår genom

Onsdaeen den mindre nogräknade åkare bryter mot lagar som reglerar trafiksäkerheten

17 oktober 1984 '' regler som rör skatter, avgifter och försäkringar. Denna form av

______________ ohederlig verksamhet bör självfallet beivras inom ramen för den generella

frågor

Vissa vrkestrafik- kontroll som myndigheterna utövar. Yrkestrafiklagstiftningen som sådan bidrar inte fill aft förbättra möjligheten atf upptäcka de lagöverträdelser som begås,

Ett ytterligare skäl till varför folkpartiet vill atf förberedelser nu skall vidtas för aft avskaffa regleringen av yrkesfrafiklagen är aff den uppenbarligen infe fyller sitt syfte, vare sig aff genom behovsprövningen reglera konkurrensvillkoren för näringsidkarna eller aft genom lämplighetsprövningen komma till rätta med de åkare som genom atf bryta mot företrädesvis skaffelagsfiftningen kan utöva illojal konkurrens. I stället blir lagen bara ett hinder för personer som vill etablera sig som åkare och dessutom fill men för konsumenterna, som inte kan vara säkra pä att de får tjänsterna utförda fill lägsta pris.

De uppfattningar som jag här har framfört styrks fill alla delar av en studie som riksrevisionsverket gjort över yrkestrafiklagsfiftningens betydelse för en sund och rafionell trafik. Efter atf ha konstaterat de uppenbara bristerna i lagen och aff den inte fyller sift syfte förordar RRV "aff möjligheten aff helt avveckla yrkestrafiklagstiftningen för godstransporter prövas i samband med införandet av ett förbättrat kontrollsystem inom skattelagstiftningens område".

Jag har noterat atf vår reservafion den här gången inte stöds av moderaterna. Aff underlätta för nya företagare inom denna bransch är tydligen inte i deras intresse, och självfallet är de inte heller intresserade av atf stödja ett konsumentintresse.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 2 av Linnea Hörlén. Jag kommer dock infe aff begära votering.

AnL 116 GÖRAN RIEGNELL (m) replik:

Herr talman! Olle Grahn påpekade att folkpartireservationen "den här gången inte stöds av moderaterna". Men def är faktiskt så atf folkpartiet infe har reserverat sig tidigare på den här punkten. Vi behandlade en proposifion i vinfras-våras om yrkesfrafiken, men i def sammanhanget reserverade sig infe folkpartiet.

Som jag tidigare påpekat har vi moderater en vilja aft avreglera den här marknaden. Men jag skulle vilja fråga Olle Grahn hur han tror aft exempelvis den privata bussnäringen skulle kunna överleva som privat bussnäring om den nuvarande yrkestrafiklagstiftningen fogs bort utan att det nuvarande länshuvudmannasysfemef ändrades. Det är en omöjlighet.

Jag skulle gärna vilja ha Olle Grahns synpunkter pä detta.

102

AnL 117 OLLE GRAHN (fp) replik:

Herr falman! Jag kan svara ganska kort: Jag tror pä ett fritt näringsliv, och jag vet aft det fria näringslivet har alla möjligheter aft även i en sådan situafion klara de problem som kan uppstå.

AnL 118 GÖRAN RIEGNELL (m) replik;

Herr falman! Som påpekas i det betänkande som vi behandlar föreligger det nu en departementspromemoria som tar upp frågan om fillstånd för yrkestrafik. I promemorian föreslås atf man skall överföra rättigheten atf bedriva kollektiv persontrafik till länshuvudmännen. Ett stort antal av de företag som nu bedriver busstrafik med fillstånd som de innehar kommer, i def fall denna promemoria så småningom blir lag, inte aff fortsätta aff driva sin verksamhet. De kommer atf lägga ner och låta länshuvudmännen lösa in deras företag. Och det är en god indikation på aff vad jag sade fidigare är rätt: Man kan inte ha en frihet på den ena sidan på en marknad när def råder monopol på den andra sidan av marknaden - då kommer def sä småningom aff råda samma monopol på både köpar- och säljarsidan. Def är därför som vi måste gå en annan väg för aft avreglera den här marknaden. Vi måste se över länshuvudmannareformen först. Därefter kan vi gå till yrkestrafiklagstiftningen.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa yrkestrafikfrågor

AnL 119 OLLE GRAHN (fp) replik:

Herr falman! Göran Riegnell och jag fär väl hjälpas åt aff se till att vi slipper monopoliseringen på det här området.

AnL 120 OLLE ÖSTRAND (s):

Herr falman! De frågor som fas upp i detta betänkande behandlade vi mycket ingående den 8 februari i år i samband med aff vi behandlade proposifionen om vissa yrkestrafikfrägor m.m. Förslagen i den proposifionen innebar också ytterligare flera steg i riktning mot aff förbättra förhållandena inom yrkestrafiken. Viktiga och centrala delar i proposifionen ägnades åt fortsatta åtgärder mot den s. k. svarfäkningen liksom åt andra vikfiga frågor inom branschen. Def gällde de gemensamma besfällningscentralerna för faxitrafiken. Det gällde också förslag som skuUe förhindra den florerande handeln med tillstånd. Def gällde även förslag om rättsliga åtgärder mot svarfäkningen, som jag fidigare har sagt, återkallelse av fillstånd samt frågor om ett utvidgat och preciserat transportköparansvar.

Detta var frågor som låg helt i linje med statsmakternas och branschens vilja aff förbättra förhållandena, förhindra oseriös verksamhet och stävja användningen av illojala konkurrensmedel inom transportbranschen. Riksdagen anslöt sig ju ocksä till dessa förslag. Därför skall jag inte dra upp nägon längre debatt i de här frågorna i dag utan endast kort beröra de två reservationer som är fogade fill defta betänkande.

När def gäller den första reservationen, av moderater och centerpartister, som bl. a. förespråkar en liberalare tillständsgivning i fråga om taxifrafiken, så vill jag erinra om den mycket kraffiga överetablering som redan i dag råder

103

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa yrkestrafikfrågor

104

inom branschen och som i sig verkar fördyrande. Eftersom taxi utgör en del av den kollekfiva trafiken ställer samhället också krav på atf det finns taxibilar i något så när rimlig omfattning fillgängliga för allmänheten dygnet runt. Def är viktigt atf påminna om detta i den här debatten. Dä måste naturligtvis taxinäringen regleras på ungefär samma sätt som annan kollekfivtrafik.

När def sedan gäller kravet på fler än en beställningscentral inom varje trafikområde för atf på så sätt, enligt reservanterna, få en bättre konkurrenssituation fill stånd, så var ju syftet med införandet av bestämmelsen om en gemensam beställningscentral aft man via den skulle förbättra servicen för allmänheten, öka samverkan inom taxinäringen samt förbättra effektiviteten och ekonomin inom taxiverksamhefen. Detta skulle i sin fur innebära en bättre trafikförsörjning och ett bättre kapacitetsutnyttjande. Det var infe minst viktigt frän energisynpunkt, samfidigt som det borde medverka till en förbättrad ekonomi inom faxinäringen.

Även om en situation med flera beställningscenfraler ger konsumenten möjlighet aff välja transportföretag, måste värdet av en sådan valfrihet ifrågasättas. Konsumentens största intresse måste ju ändå vara aft få transporten utförd till lägsta möjliga kostnad. Vem som sedan utför transporten måste i allmänhet sakna betydelse. Jag vill emellerfid också i detta sammanhang påpeka aff det finns möjlighet till undantag frän den här bestämmelsen, men def fär då avgöras frän fall till fall.

Folkpartireservafionen gär i stort sett ut på aft avskaffa allt vad yrkestrafik-reglering heter, och inom parentes sagt vill kanske också moderaterna egenfligen ansluta sig fill den linjen. Om man avskaffar yrkestrafikregleringen skulle man enligt folkpartiet få eft mer eller mindre gudomligt fillstånd inom den här branschen. Def tycker jag faktiskt är i naivaste laget.

All erfarenhet har hittills visat aff en situation med ohämmad konkurrens, och därmed följande överetablering, har inneburit stora risker aft en trafik skapas som i sfor utsträckning drivs under icke seriösa ekonomiska betingelser och i strid med olika regler som gäller för trafiken. Inte minst de senaste årens arbete med åtgärder mot den s. k. svarfäkningen har visat atf det såväl inom taxi som inom lasfbilsnäringarna förekommer en utbredd svarfåknings-verksamhet som består i underlåtenhet aff betala in skatter och avgifter till def allmänna. Till stor del har denna företeelse sin grund i en alltför sfor överetablering som gör aff trafiken infe kan drivas under seriösa former. Ett sådant sakernas tillstånd inom branschen är väl ingen betjänt av? Jag kan inte tänka mig aft folkpartiet heller är betjänt av en sädan ordning. Men detta blir naturligtvis en logisk följd om man skall slopa allt vad yrkestrafikreglering heter.

Men def verkligt allvarliga med folkparfireservafionen är ju att ni med den vill riva upp väsentliga delar i 1979 års trafikpolitiska beslut. Vad innebar 1979 års trafikpolitiska beslut,' som inom parenfes sagt lades fram av en folkpartiregering? Det innebar att målet för trafikpolifiken skall vara att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en fillfredsställande trafikförsörjning fiU lägsta samhällsekonomiska kostnad. Defta har

inneburit aft samhället har tagit på sig ett ansvar för atf bereda medborgarna tillgäng fill denna yrkestrafik. Men skall man slopa allt vad yrkestrafikreglering heter, kan man naturligtvis infe kräva aff exempelvis taxi skall ha en viss frafikeringsplikf, aff man skall ha bilar i trafik även när efterfrågan inte är så stor.

Herr talman! Jag tror fakfiskt infe aff folkpartiet riktigt har fattat innebörden av den här reservafionen.

Def var intressant aff lyssna på Göran Riegnell. Han sade aff han infe kunde sträcka sig Uka långt som folkpartiet, för man kan inte ersätta en sak med en annan när man inte har funnit något bättre. Det tycker jag det ligger väldigt mycket i. Faktum är, Göran Riegnell, aff efter det aff vi fattade beslut om länshuvudmannareformen har vi fått en bättre kollektivtrafik i hela landet. Därför blev jag litet förvånad när Göran Riegnell både i sitt anförande och i replikerna gång efter annan kom fillbaka till att man skall se över länshuvudmannareformen. Då kan jag inte tolka Göran Riegnell på annat sätt än aft moderaterna nu är beredda aft avskaffa länshuvudmannareformen. Därför ställer jag frågan: Hur vill ni i fortsättningen ha kollektivtrafiken ordnad i vårt land?

Herr falman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets hemsfällan på samfliga punkter, vilket innebär avslag pä reservationerna.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa yrkestrafikfrågor

AnL 121 GÖRAN RIEGNELL (m):

Herr falman! När def gäller länshuvudmannareformen har vi från moderat sida i ett års fid blivit mer och mer oroliga över vissa tendenser som jag berörde i mitt anförande, framför allt de oerhört snabbt stigande kostnaderna men också tendensen i socialistiskt styrda län atf bedriva trafiken infe genom anlitande av entreprenör utan i egen regi. Vi anser aff detta ger anledning atf se över länshuvudmannareformen och aft göra en utvärdering av vad dess effekter har blivit. Faktum är att regeringen har gett fransportrådet vissa uppdrag i den riktningen.

När def gäller taxi, som fas upp i reservafion 1, menade Olle Östrand att en liberalare fillståndsgivning skulle förvärra problemen med överetablering i storstäderna.

Men jag vill fråga Olle Östrand: Har den nuvarande stränga praxis som tillämpas närdet gäller fillståndsgivning löst problemen med överetablering?

När det gäller besfällningscentraler sade Olle Östrand, aft def är i konsumentens intresse aff få service, och vem som sedan utför tjänsten saknar betydelse. Men, Olle Östrand, jag vill dä ställa en fråga: Om konsumenten infe är nöjd med den service han får av taxi, hur skall han då bete sig för aff fä bättre service om def bara finns en enda beställningscentral i hans område?

AnL 122 OLLE GRAHN (fp):

Herr falman! Def är bara atf konstatera att Olle Östrand och jag ser litet olika på näringsfriheten och konkurrenssituationen. Olle Östrand vill ha ett tofalregleraf samhälle. Def vill inte jag. Därför har vi också i reservationen

105

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa yrkestrafikfrågor

gett ett klart uttryck för vår uppfattning. Jag tror atf vi kommer att få en mycket fin service i samhället även om vi inte till punkt och pricka reglerar allt vad de oUka servicegrenarna skall uträtta.

Jag fick i min hand häromdagen en alldeles utmärkt broschyr om Taxi Kurir. Den visar atf taxi tar nya grepp för aff klara av sin verksamhet genom atf fa upp nya verksamhetsområden och arbeta på ett annorlunda sätt än tidigare.

Jag tror verkligen på en fri näring, där man får arbeta utifrån de förutsättningar som eft fritt och oreglerat samhälle ger.

Jag är således ganska övertygad om att vi kommer att få ha en god och fin service även fortsättningsvis - även om vi inte har så härda regler som socialdemokraterna vill ha. Jag hoppas att Olle Östrand lyssnade fill vad jag sade i mitt inledningsanförande. Jag har faktiskt infe på något sätt försvarat svartåkare; def uttrycket använde inte jag, men jag talade om den illojala konkurrens som förekommer.

106

AnL 123 OLLE ÖSTRAND (s):

Herr falman! Def här resonemanget går inte ihop, Olle Grahn. Man kan infe samfidigt ä ena sidan genom ett riksdagsbeslut slå fast aft def är samhället som skall ha det övergripande ansvaret för persontrafiken över huvud taget, ansvaret för atf ge människor i olika delar av landet en tillfredsställande trafikförsörjning, och å andra sidan säga att vi kan uppnå det även om vi slopar allt vad regleringar heter.

Def går över mitt förstånd hur man kan få detta att gå ihop!

Skall vi garantera människorna en tillfredsställande trafikförsörjning, måste vi också kunna ställa krav på de företag som finns inom branschen. De kraven kan vi infe ställa annat än om vi har en viss reglering. Trots aff vi har en reglering av verksamheten förekommer def - har def visat sig - ekonomisk brottslighet inom branschen. Skulle vi slopa all reglering skulle den ekonomiska brottsligheten inom branschen och den ytterligare överetablering det skulle innebära få mycket svåra konsekvenser - det är jag fullständigt övertygad om.

Aff def förekommer en viss överetablering trots aff vi har en reglering beror, Göran Riegnell, pä att länsstyrelserna, som har aft behandla frågorna om tillstånd, har sett litet för gesvint på de här frågorna. Men genom det beslut riksdagen i våras fattade har man skärpt kraven på länsstyrelserna när det gäller atf förnya tillstånd. Jag är övertygad om aft den skärpningen kommer att innebära att vi får en bättre tingens ordning.

Faktum är atf vi i dag har en överetablering när det gäller taxi på mellan 20 och 30 % och atf vi har eft kapacitetsutnyttjande som endast är 50 %. Det kan ju inte kunderna vara betjänta av! Kunde vi komma fill rätta med överefableringen och få fill stånd ett bättre kapacitetsutnyttjande inom taxi skulle det också innebära att kunderna kunde få bilUgare resor. Det är vi väl alla betjänta av.

AnL 124 OLLE GRAHN (fp):

Herr talman! Olle Östrand fortsätter aft tala varmt för ett genomregleraf samhälle och säger att det är samhället som skall ställa krav på t.ex. taxinäringen. Vi skiljer oss åt i synsättet, OlleÖstrand-def är helt klart. Jag är övertygad om att vi kommer aft få en fin och fungerande taxiservice även om def blir konsumenterna som fär ställa krav.

AnL 125 GÖRAN RIEGNELL (m);

Herr falman! När det gäller överefableringen inom taxinäringen säger Olle Östrand atf länsstyrelserna tidigare har sett alltför gesvint pä tillståndsgivningen och atf man nu har stramat åt tillståndsgivningen. Inte heller det kommer, tror jag, aff råda bot pä problemet med överetablering. Def är omöjligt för en myndighet att känna av exakt hur stort behovet är - eft år framåt, två år framåt, fem är framåt, tio år framåt. Den instans som är helt överlägsen när det gäller atf avgöra hur många som har möjlighet atf gå in i en bransch är marknaden själv. Def finns inget mera förnämligt instrument för defta. Genom att släppa marknaden friare när det gäller taxiefableringar i storstäder kommer vi att få ett bättre kapacitetsutnyttjande, och genom möjligheten fill konkurrens får konsumenten möjlighet aft välja. Valfriheten hos konsumenten sätter allfid en press på producenten av tjänsten, i detta fall faxiförefagen, aff förbättra sin service, att bli mer och mer effekfiv. Ingen instans är mera effektiv på detta område än marknaden själv.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa yrkestrafikfrågor

AnL 126 OLLE ÖSTRAND (s):

Herr talman! Först några ord till Göran Riegnell när det gäller taxi. Detär naturligtvis vackert aff prata om valfrihet - man skall tänka pä konsumenterna, man skall sätta konsumenterna i centrum. Vem är det då som är den största konsumenten när def gäller taxis tjänster? Jo, det är landsting och kommuner. Ungefär 60 % av taxis inkomster kommer från landsting och kommuner. Kapacifefsufnyftjandet hos taxi är 50 % i dag. Det innebär atf vi har en i allra högsta grad orationell taxi verksamhet. När samhället svarar för så mycket av taxis inkomster måste samhället också kunna ställa krav på att branschen sköts rationellt. Det är inte bara jag som är ängslig, utan det är man även inom faxinäringen.

Taxiförbundet gick helt nyligen ut med en skrivelse till transporträdet där man ställde krav pä.åtgärder i syfte atf minska överkapaciteten inom faxinäringen. Man ställde krav på nyefableringsstopp för en tid av minst tre år. Man ställde krav på överlåfelsesfopp för en tid av minst fre år. Man ställde krav på aff en åldersgräns skall sättas för tillståndsinnehav. Det är vad faxinäringen begärt hos transporträdet för atf få en bättre tingens ordning inom branschen, för där är man allvarligt oroad.

Beträffande länshuvudmannareformen fick jag av Göran Riegnell aldrig något svar på hur moderaterna i fortsättningen tänker ställa sig när det gäller denna reform. Personligen fick jag den uppfattningen att den länshuvudman-nareform som en moderat kommunikafionsminister en gång ställde sig i spetsen för är moderaterna i dag beredda att avskaffa. Faktum är atf vi sedan

107

Nr 10 vi fick länshuvudmannareformen fått en bättre kollektivtrafik. Det finns

Onsdagenden siffror som visar atf kollektivtrafiken ute i länen i de flesta fall ökat med

17 oktober 1984 mellan 50 och 60% sedan vi fick denna reform, alltså sedan landsting och

_____________ kommuner fick ansvaret för kollektivtrafiken. Det tror jag aft människorna

Vissa yrkestrafik- upplever mycket posifivt ute i länen, kanske framför allt i de glesbygdslän där
frågor '"' tidigare haft def mycket svårt i det här avseendet.

Från vårt håll kommer vi att slå vakt om denna länshuvudmannareform. Kan man vidareutveckla reformen så atf vi får en ännu bättre kollekfivtrafik än vad vi i dag har, då kommer vi frän socialdemokratiskt håll att ställa upp för det.

Till slut till Olle Grahn. Frihet är en sak. Frihet under ansvar är en annan sak. Jag tror att frihet under ansvar innebär atf vi måste ha en viss reglering om vi skall kunna leva upp till def riksdagsbeslut som vi fattade 1979, nämligen aft människorna ute i olika delar av landet skall garanteras en tillfredsställande personfrafikförsörjning.

AnL 127 GÖRAN RIEGNELL (m):

Herr talman! Först några ord angående taxi. Jag tyckte att Olle Östrand började så vackert när han talade om problemet med överetablering och problemet med bristande effekfivitet. Det är alldeles riktigt atf vi har dessa problem. Men Olle Östrand förklarade inte på något sätt hur man skulle kunna komma fill rätta med överetableringsproblemet, som vi ju redan nu har samtidigt som det finns tillståndskrav. Han förklarade inte heller hur denna reglerade näring skulle kunna bli mera effekfiv. Och framför aUt ville han inte kommentera min synpunkt atf konkurrens mellan likvärdiga parter på en marknad normalt leder fill både bättre effektivitet och relativt lägre priser.

Jag är fullt medveten om aft det var en moderat kommunikationsminister som lade fram proposifionen om länshuvudmannareformen. Men numera har def visat sig atf systemet delvis har utvecklats i annan riktning än vad som sades från början. Bl. a. sades det i propositionen atf det var önskvärt aft anlita entreprenörer i verksamheten. Fler och fler länshuvudmän tar över verksamheten själva.

Huvudorsaken fill att vi är så oroliga är, som jag sade, aff kostnaderna sfiger katastrofalt. Även partikamrater fill Olle Östrand har noterat detta. En socialdemokrat i Bohustinget behandlade detta vid ett sammanträde i förra veckan och uttryckte samma oro som vi gör. Alltså inser fler och fler att vi måste se över länshuvudmannareformen, se hur vi kan styra den rätt.

AnL 128 OLLE GRAHN (fp);

Herr falman! Jag skall fatta mig mycket kort.

Nu har Olle Östrand deklarerat vad frihet under ansvar är. Def är om samhället får bestämma och reglera. Jag ser annorlunda på frihet under ansvar, och jag vet att näringsidkarna vill ha näringsfrihet och kommer atf bedriva näringen under ansvar. 108

AnL 129 OLLE ÖSTRAND (s);

Herr falman! Göran Riegnell sade atf jag inte kan anvisa några vägar för atf göra förhållandena bättre inom yrkestrafiken. Då vill jag rekommendera Göran Riegnell atf läsa på den proposition som vi behandlade den 8 februari. Där finns en rad förslag som innebär att man på sikt skall fä en bättre tingens ordning i branschen.

Def skall ju infe bli någon mer votering här i dag, så vi skulle kunna fortsätta debatten ett bra fag fill utan atf ledamöterna behövde känna sig besvärade. Men när det gäller länshuvudmannareformen, Göran Riegnell, föreslår jag atf vi far debatten den dag vi har propositionen på bordet. Jag är övertygad om aff vi då skall kunna föra en konsfrukfiv debatt även om de frågorna, för den proposifionen blir ytterligare ett steg på vägen fill en bättre kollekfivtrafik ute i länen.

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Vissa yrkestrafikfrågor

Överiäggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 (avskaffande eller förenkling av yrkestrafikregleringen)

Utskottets hemstäUan, som ställdes mot

dels reservafion 1 av Rolf Clarkson m.fl,,

dels reservafion 2 av Linnea Hörlén, bifölls med acklamation.

Mom. 2-6 Utskottets hemställan bifölls.

13 § Anmäldes och bordlades
Propositionerna

1984/85:23 Avdrag för förskoffsränfor samt om vissa andra frågor rörande

inkomstskaft och folkbokföring 1984/85:26 Förlängd tillämpning av allmänna prisregleringslagen (1956:236)

14 § Anmäldes och bordlades
Redogörelse

1984/85:2 Riksdagens revisorers verksamhetsberättelse för budgetåret 1983/84

109

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Meddelande om interpellationer

110

15 § Meddelande om interpellationer

Meddelades att följande interpellationer framställts

den 17 oktober

1984/85:49 av Inga Lantz (vpk) till statsrådet Gertrud Sigurdsen om socialbidragen:

Kommunernas utgifter för socialbidrag och den grupp som fär del av dessa ökar f. n. kraffigt. Socialbidragen är så atf säga den yttersta utposten i det sociala skyddsnätet och därför en bra indikator på när sociala missförhåUan-den och ekonomiska orättvisor sprider sig i samhället.

I slutet på 1960-talet förekom en liknande utveckling. Av de utredningar som då förefogs framgick bl.a. aft en avgörande orsak tiU ökningen av socialbidragen var atf allt fler familjer, främst unga barnfamiljer, infe hade inkomster som motsvarade deras nödvändiga utgifter för bostad, mat och kläder. Främst var det de stegrade boendekostnaderna som fick deras ekonomi aft rasa samman. När de nya bostadsbidragen infördes löste dessa temporärt problemen. Men kvar stod def faktum aft enförsörjarfamiljer i lägre och mellaninkomstskikt inte kunde leva på sin lön. Under 1970- och 1980-talen har boendekostnaderna fortsatt aff öka, liksom levnadsomkostnaderna i övrigt. Under en följd av år har de arbetande drabbats av reallöneminskningar, Enförsörjarfamiljen är numera en omöjlighet utom i mycket höga inkomstskikt. Kvinnornas förvärvsinfensifet har emellerfid ökat mycket kraffigt, även om def i alltför sfor utsträckning rör sig om deltidsarbete och ofta lågt avlönat arbete. Under senare år har kvinnornas möjligheter till arbete också försämrats, infe minst genom åtstramningarna inom den offentliga sektorn. Till yttermera visso har bostadsbidragen tillåtits släpa efter kostnadsökningarna. Reallöneminskningar, försämrade sysselsättningsmöjligheter och eftersläpande bidrag bildar tillsammans en omöjlig ekvation. Man räknar också med atf en tredjedel av dem som i dag får socialbidrag får det på grund av att deras arbetsinkomster, trots atf man i många fall har en heltids- och en halvtidsarbetande i familjen, inte räcker till för att täcka de nödvändiga utgifterna.

En tredjedel av socialbidragen utbetalas på grund av arbetslöshet. Detta var eft betydligt mindre vanligt problem under 1960-talef, Då rörde det sig i så fall om arbetslöshet i kombination med annan social problemafik. Nu är den rena arbetslösheten vanlig orsak fill socialbidrag, därför att den arbetslöse antingen aldrig kommer in i arbetslöshetsförsäkringen eller har blivit utförsäkrad därifrån. Ytterligare en tredjedel av socialbidragen utbefalas av mer traditionella skäl.

Det är de fattigaste kommunerna som har de största utgifterna för socialbidragen, räknat per capita. Det bör understrykas aff en väsenflig del av förklaringen fill ojämnheten mellan kommuner i det här avseendet sammanhänger med brister i den mer övergripande samhällsplaneringen.

Den fråga som under senare tid har kommit att hamna i brännpunkten är de mycket stora skillnader i bidragens storlek som finns mellan olika kommuner. Dessa skillnader sammanhänger med tre förhållanden, varav två i dag är historiska. För det första finns det kommuner där synen på socialbidrag (fattigvård, socialhjälp) och människor som behöver samhällets stöd hör hemma i ett sedan länge passerat utvecklingsstadium. Dess bättre blir dessa kommuner allt färre, men def finns skäl aft i ett samhällsklimat som präglas av ekonomisk åtstramning passa upp så aft "liken inte börjar röra pä sig". För def andra har fidigare levnadsomkostnader skiftat starkt mellan olika delar av landet. Dessa skillnader har numera i stort sett försvunnit.

För def tredje finns def stora olikheter i resurser mellan olika kommuner, Def är emellertid inte givet atf fatfiga kommuner har de lägsta socialbidragen. Tvärtom kan def vara så att kommuner med en omfattande misär också försfår människors vardagliga villkor på eft bättre sätt och därför intar en mer generös atfityd till människor som befinner sig i en nödsituation.

När fatfigdomen ökar i ett samhälle som värt, som vi har vant oss vid atf beteckna som ett välfärdssamhälle, och man kan härleda ökningen till generella förhållanden i samhället så ställer detta bestämda krav pä agerande frän statens sida. Först är det naturligtvis så aft def krävs generella åtgärder för atf lösa generella problem. Men det mäste också vara så aft det inte är rimligt aft människor drabbas olika av generella problem beroende på i vilken kommun de bor, Def bör enligt min mening fastsfällas vad som skall betecknas som en skälig levnadsnivå, och en riksnorm för socialbidrag att gälla alla kommuner bör utarbetas.

Min uppfattning är också atf staten måste ta på sig ett större direkt ansvar för människors existens i utsatta lägen, anfingen i form av ett genomförande av def gamla förslaget om ett socialförsäkringsfillägg eller genom ett rikfat statligt stöd för socialbidragskostnaderna. Av dessa båda alternafiv är def förra aft föredra.

Mot bakgrund av def anförda vill jag fråga statsrådet;

1, Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att bryta trenden mot ökade socialbidragskosf nåder och vidgade grupper medborgare som blir beroende av socialbidrag för sin existens?

2, År regeringen beredd aft fa initiafiv för att fastställa vad som skall anses vara en skälig levnadsnivå?

3, Är regeringen beredd att låta en sädan skälig levnadsnivå ligga till grund för en gemensam riksnorm i landets kommuner för nivån på socialbi-. dragen?

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Meddelande om interpellationer

1984/85:50 av Bertd Danielsson (m) fill finansministern om beskattningen av vissa prästers tjänsfebostadsförmåner:

För många präster innebar 1981 års inkomsttaxering en obehaglig överraskning. Värdet av deras fjänstebostadsförmån fogs upp fill beskattning- i många fall till betydande belopp.

De lagar och bestämmelser som reglerar prästernas tjänsfebosfadsförmå-

111

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Meddelande om frågor

ner har inte förändrats eller skärpts sedan de tillkom. Av dem framgår atf bostadsförmånen ej skall beskattas. Två regeringsrättsfall från 1956 och 1960 bekräftar detta, I mer än 20 år har bestämmelserna tillämpats utan atf bostadsförmånen resulterat i högre skatt.

När vissa län vid 1982 års taxering fillämpade en annan, mera skärpt syn på prästernas fjänstebostadsförmån, utan aft nägra förändringar skett i föreskrifterna, väckte detta både förvåning och oro.

För många prästfamiljer innebar den ökade skattebördan en stor påfrestning på familjeekonomin. Ökade skatter kan infe ligga fill grund för bostadsbidrag, vilket en höjning av hyran hade kunnat göra, Samma år som kvarskaften skall betalas måste den sedermera överenskomna hyreshöjningen betalas. Många prästfamiljer befinner sig i en svår ekonomisk situation.

Anmärkningsvärt är aft endast några län tillämpat den skärpta synen på bostadsförmånen. Tillämpningen av skattereglerna är uppenbariigen inte likformig i hela landet, JO anser i ett uttalande att detta är "helt oacceptabelt". Trots detta har man med överklagande av skattebeslut inte nått nägon framgång vare sig i kammarrätt eller i regeringsrätt.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till finansministern:

1, Anser finansministern aft skaftelagarna skall tillämpas likformigt i hela landet?

2, År det riktigt atf en ny, och mera skärpt, skaffefillämpning får ske, även om de underliggande bestämmelserna är oförändrade?

3, År finansministern beredd aff vidta sådana åtgärder aft retroaktiva uppfaxeringar för åren före 1981 förhindras?

4, År finansministern beredd aff vidta sådana åtgärder aft de ekonomiska konsekvenserna för de hårdast drabbade lindras?

16 § Meddelande om frågor

Meddelades atf följande frågor framställts den 17 oktober

112

1984/85:98 av Börje Stensson (fp) till jordbruksministern om åtgärder mot överflygning på låg höjd över Stora Karlsö:

Under våren 1984 beskrevs i massmedia hur överflygningar av Viggenplan på mycket låg höjd över naturreservatet Stora Karlsö förorsakade stora skador på den häckande kolonin av sillgrisslor. Tydligen hade planen flugit bara 30 meter över vattenytan och endast ca 40 meter från klipphyllorna. Några regler för hur nära överflygningar får ske finns inte. Däremot finns det hårda bestämmelser för sjöfarten.

Jag vill därför fråga jordbruksministern:

Avser statsrådet vidta några åtgärder för att undvika en upprepning av den inträffade händelsen på Stora Karlsö eller andra naturreservat?

1984/85:99 av Börje Stensson (fp) fill jordbruksministern om åtgärder mot vissa miljöskador i Sarek:

"Sarek hotas av smältverk" var en alarmerande rubrik i en Västerbottens-tidning den gångna sommaren.

Bakgrunden är aff strax väster om den svenska gränsen mot Norge finns eft smältverk som släpper uf dåligt renad rök, Def innebär aff gifter med koppar och svaveldioxid faller ner över den svenska fjällvärlden.

Vid naturvårdsverkets sjöundersökningar i nationalparken framkom att boffensedimenfen har förhöjda kopparhalter.

Nedläggning av smältverket har varit aktuell. Nytt ägarfillfräde torde innebära fortsatt drift utan rening fram till halvårsskiftet 1987,

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fräga jordbruksministern:

Vilka åtgärder avser jordbruksministern vidta för atf minska riskerna för skador på naturmiljön föranledda av def norska smältverket?

1984/85:100 av Nils Berndtson (vpk) fill finansministern om prismärkningen på varor:

En förändring som innebär aft prismärkningen på varor i bufikerna skall ersättas med datamärkning planeras. Konsumenternas redan nu begränsade möjligheter aft överblicka priserna förefaller bli ännu mindre. Detta har skapat oro bland allmänheten.

Med hänvisning till def anförda vill jag fräga finansministern:

Vilka åtgärder är regeringen beredd atf vidta i syfte aff hävda konsumenternas intressen inom dagligvaruhandeln?

1984/85:101 av Barbro Nilsson i Visby (m) fill kommunikationsministern om taxesättningen av personbiljetfer på Gotlandsfärjorna:

För fio år sedan beslutade riksdagen atf priset för en färjeresa mellan Gofland oeh fastlandet skulle motsvara priset för en järnvägsresa andra klass motsvarande sträcka.

I proposifion 1983/84:100, bil, 8, vidmakthåller man denna princip: "För persontrafiken innebär stödet aft priset för en färjeresa är anpassat till priset för en andraklassbiljett på tåg motsvarande färdsträcka,"

En utredning som länsstyrelsen pä Gofland i dagarna har presenterat visar aff denna princip för faxesätfning ej tillämpas.

Avser statsrådet atf rätta fill detta missförhållande?

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Meddelande om frågor

1984/85:102 av Tore Nilsson (m) fUl kommunikationsministern om åtgärder för atf stärka den enskildes rätt gentemot televerket:

En rad tvister om telefondebiteringar när orimliga belopp pålagts abonnenterna visar dels aff opålitlighet kan föreligga hos televerkets mätare, dels atf abonnenterna har stora svårigheter aft vinna rättvisa också när kontroll-mätare visat atf fel kan föreligga. 8 Riksdagens protokoU 1984/85:10-11

113

Nr 10

Onsdagen den 17 oktober 1984

Meddelande om frågor

Jag frågar kommunikationsministern om nägon åtgärd kan väntas i syfte aff garantera atf mätare för telefonsamtal är tillförlitliga och för aft underlätta och förbilliga handläggningen för abonnenten när denne söker rättelse?

1984/85:103 av Per Stenmarck (m) till finansministern om begränsningarna i handel m. m. på färjorna mellan Skåne och Själland:

Lex Öresund är en speciallag som bl. a, begränsar handel och hindrar underhållning ombord på färjorna mellan Skåne och Själland, Lagen är inte tillämplig för trafik till något annat land.

Sannolikt är lex Öresund ett av de främsta skälen fill en långvarigt dålig lönsamhet hos färjerederierna i trafik över Öresund.

I en moderat reservafion vid frågans behandling i våras hävdades aff

"särskilda bestämmelser för färjetrafiken i Öresund är- inte

motiverade. Samma bestämmelser som i fråga om annan nordisk trafik bör
gälla även i Öresundsfrafik ",

Detta ansåg infe majoriteten, som ändå menade aft def kan vara mofiveraf

"atf i lämpligt sammanhang ta upp de frågor motionärerna aktualiserat

på det nordiska planet för aff åstadkomma regler som bättre överensstämmer med dem som gäller i fråga om annan nordisk färjetrafik",

1, I vflket nordiskt sammanhang har frågorna tagits upp?

2, Vilka resultat hoppas finansministern kunna uppnå?

17 § Kammaren åtskildes kl, 17.39, In fidem

114

BERTIL BJORNSSON

/Solveig Gemert

Riksdagens protokoll 1984/85:10 Onsdagen den 17 oktober

Riksdagens protokoll 1984/85:10