Riksdagens protokoll 1983/84:31 Onsdagen den 23 november

ProtokollRiksdagens protokoll 1983/84:31

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1983/84:31

Onsdagen den 23 november em.

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en början av tredje vice talmannen.

29 § Fortsattes behandlingen av jordbruksutskottets betänkanden 1983/ 84:1, 2, 3, 4 och 6 (forts, från prot. 30).

Anf. 129 TREDJE VICE TALMANNEN:

Kammaren övergår nu till all debattera jordbruksutskottets belänkande 3 om luftvård.

Luftvård

Anf. 130 SVEN ERIC LORENTZON (m):

Herr talman! Jordbruksutskottets belänkande nr 3 behandlar motioner om luftvård. Bilavgaserna är ett av de stora luflvårdsproblemen i dagens samhälle. Därför är det naturligt att större delen av betänkandet behandlar just avgasproblemen.

År 1977 tillsatte den borgerliga regeringen en utredning som kallade sig bilavgaskommittén. Kommittén fastslår i sitt betänkande all problemets lösning är alt utnyttja bästa möjliga teknik för avgasrening av fordon, dvs. kalalysatorrening, vilket förutsätter blyfri bensin. Då sådan ej finns att tillgå här i landet, föreslår kommittén all Sverige skall ansluta sig fill de krav som Schweiz beslutat all införa 1988. Dessa krav är de hårdaste som är - teorefiskt i alla fall - genomförbara med blyad bensin. Kommittén föreslår också att internationella förhandlingar inleds i syfte all uppnå bredaste möjliga överenskommelse om ett åtgärdsprogram. Målet för avgasreningen måste vara all så snabbi som möjligt nå de krav som i dag gäller i Amerika.

Frän moderata samlingspartiets sida har vi konsekvent hävdat alt Sverige inte kan gå någon annan väg än den del övriga Europa väljer i denna fråga. En isolerad svensk handlingslinje kostar pengar och är myckel svår alt genomföra praktiskt.

All den moderata ståndpunkten är riktig visar utvecklingen i Europa i dag.

115

Nr 31

Onsdagenden 23 november 1983

Luftvård

England har i april deklarerat all man har för avsikt alt övergå till blyfri bensin senast 1990, och i juli anmälde Västtyskland på regeringsnivå att man kommer all verka för all senast 1986 införa blyfri bensin och kalalysatorrening för att nå kraven i USA för 1983.

Herr talman! Nu om någonsin måste vi här i landet söka gemensamma lösningar med Europeiska gemenskaperna. Härigenom kan vi påverka utformningen av t. ex. lypbesiktningsprogrammen och andra kontrollprogram som erfordras. Den koslnadsfördyring som genomförandel av skärpta avgaskrav kommer alt medföra för bilismen kan vi på delta sätt i någon mån eliminera eller minska.

De nordiska miljöministrarnas konferens i går behandlade bl, a, avgaskraven. Man uttalade all man skall försöka tillvarata de möjligheter till en bred internationell samverkan i denna fråga som särskilt de västtyska åtgärderna för skärpta avgaskrav och blyfri bensin banar väg för. Delta uttalande ligger helt i linje med moderata samlingspartiets ställningstagande i bilavgaskommittén, vilket har uppföljts i motion 1657 som behandlas i detta belänkande och som vi har fullföljt med reservation 3,

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 3 vid jordbruksutskottets belänkande 3,

116

Anf. 131 LARS ERNESTAM (fp):

Herr talman! Centerpartiet har i en motion tagit upp frågor som gäller brytningen av skiffer. Motionen tar upp betydelsefulla problem, 1981 års energikommitté arbetar med de här frågorna, och det är rimUgt att den får slutföra sill arbete.

Del är dock betydelsefullt all redan nu, som jag gjort i mitt särskilda yttrande, konstatera alt skifferbrylningen, om den kommer till stånd-vilket i och för sig f. n. bör vara mindre troligt, av såväl ekonomiska skäl som miljöhänsyn - och om den bedrivs i stor skala, kommer att ödelägga stora arealer gammal kultur- och jordbruksbygd. Det gäller jord som varit odlad sedan stenåldern, i ett tätbefolkat område med många byar. Ja, det sägs t, o. m, alt del finns 47 kyrkor på Västgöta- och Närkeslätlerna som vilar på skifferlager. Del är därför självklart att frågorna om eventuell skifferbryl-ning ses med myckel stor oro av de människor som bor i de områden som är berörda. Riksdagen måste hålla skifferfrågorna under kontinuerlig bevakning,

I bilavgaskommitténs belänkande. Bilar och renare luft, konstateras alt biltrafiken svarar för en mycket stor del av föroreningarna i Sverige, Man föreslår i denna utredning att ett dubbelt system införs och att bilar fr. o. m. 1988 års modell skall vara försedda med ett sådant system som beslutals av Schweiz och all del dessutom, på frivillig basis, skall finnas katalytisk rening av USA-modell.

Sedan dess har, som tidigare sagts, åtskilligt hänt på det internationella området. Västtyska regeringen har uttalat sig för införande av blyfri bensin, och samma uttalande har gjorts i England och Holland. Det är då angelägel att motsvarande uttalande görs i Sverige. Jag beklagar alt jordbruksminis-

tern vid en tidigare interpellationsdebatt har sagt all ett principuttalande bör vänta.

Jag vill i det här sammanhanget påminna om att riksdagen på jordbruksutskottets förslag redan 1979 underströk vikten av alt en tidsplan fastställs för en fullständig avveckling av blytillsalser i bensin.

Denna tidsplan har regeringen alltså ännu inte redovisat. Det finns nu, enligt folkpartiels uppfattning, anledning all känna oro för alt det förhållandel all bilavgaskommitténs förslag inte överensstämmer med de nya signalerna från Europa kommer all försena redovisningen av lidsplanen. Del får inte bli en ny, lång och omfattande utredningsrunda, och det är angelägel all regeringen snarast redovisar förslag om övergång till blyfri bensin.

Något som enligt folkpartiets uppfattning, herr talman, också är anmärkningsvärt är att den rapport som arbetsgruppen för blyfri bensin tidigare redovisat tydligen av någon anledning har lagts åt sidan. Denna rapport visar klart all det går alt relativt omgående införa blyfri bensin. Hälften av alla bilar som finns i landet, och bland dem alla som är tillverkade här, går alt köra på blyfri bensin. Denna bensin skulle visserligen bli något dyrare, men medvetandet om blyets skaderisker är stort i landet - även om del inte alla gånger förefaller vara så när riksdagen diskuterar dessa frågor. Medvetenheten är så stor att många bilägare i landet frivilligt skulle betala merkostnaden för all inte behöva medverka i miljöförstöringen med bly. De skulle i stället välja alternafivel blyfri bensin redan nu. Problemet, herr talman, är emellertid all denna bensin inte tillhandahålls i landet. All förutsättningarna finns för snabba ställningstaganden är dock klart redovisat i rapporten Bensin och bly.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 2,

Nr31

Onsdagenden 23 november 1983

Luftvård

Anf. 132 JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr talman! I en motion som väcktes under förra riksmötet har vpk föreslagit vissa åtgärder mot förorening av luft, vatten och mark, I del här betänkandet från jordbruksutskottet behandlas yrkande 3 i denna mofion, det yrkande som handlar om åtgärder för att minska luftföroreningarna från motorfordon,

I vår motion har vi rätt ingående redogjort för de luftföroreningar och skador som härrör från bilavgaser, varför jag inte behöver återupprepa detta nu - jag kan således hänvisa till motionen.

Vårt yrkande innebär alt del av riksdagen år 1979 begärda åtgärdspro-grammel ulan ytteriigare dröjsmål läggs fram och all en tidsplan för övergång till blyfri bensin fastläggs,

Ulskollet är enigt i sin bedömning att föroreningar från bilar genom bl, a, avgasutsläpp blivit en dominerande miljöfråga. Men när det gäller frågan om åtgärder förutsätter utskottet att de problem som tas upp i motionen inom en snar framtid kommer under regeringens prövning. Likaså utgår utskottet ifrån att med hänsyn till de stora problem som bilavgaserna förorsakar frågan kommer att behandlas skyndsamt och att ett samlat åtgärdsprogram enUgt 1979 års riksdagsbeslut kommer att framläggas.

117

Nr 31

Onsdagenden 23 november 1983

Luftvård

Herr talman! Vi anser all de här problemen är så stora och så allvarliga all man nu inte kan nöja sig med all förutsätta eller all utgå ifrån all något kommer att hända. Ett åtgärdsprogram begärdes redan 1979. Del är enHgt vår mening dags alt gå till handling. Jag vill därför yrka bifall till reservation 1, som är fogad till betänkandet,

Anf. 133 SVEN ERIC LORENTZON (m) replik:

Herr talman! Sverige är ett ganska litet land i dessa sammanhang. Vi är ett glesbygdsland med relativt få motorfordon per ytenhet osv,, och del bör vi nog observera,

Sverige kan i dag inte gå före det övriga Europa, såsom vi ser del i moderata samlingspartiet. Vi behöver inte heller göra del, I dag har vi nämligen problem all följa Europa, Bilavgaskommittén, där jag själv var ledamot, föreslog all Schweiz-87-kraven införs 1988, Tyskarna vill ha betydligt mer skärpta krav redan 1986, och de vill även införa blyfri bensin.

Naturligtvis skall vi försöka följa Europa och EG, vår stora handelspartner som vi har så myckel förbindelser med,

John Andersson säger att del är dags alt gå till handling. Förvisso är det så. Jag tycker all den svenska regeringen skall gå till handling och verkligen la upp myckel nära kontakter ined EG för att därigenom, som jag sade i milt anförande, kunna påverka utformningen av lypbesiklningsprogram, kontrollprogram osv. Vi gör betydligt mer nytta med den sakkunskap vi har här i landet, om vi verkligen aktivt arbetar sida vid sida med våra vänner nere i Europa,

Man fordrar myckel snabba ställningstaganden i frågan om blyfri bensin. Del är lätt all tala om detta, men del är väldigt svårt all genomföra del. Del kommer alt bli myckel kostsamt. Vi skall ha klart för oss all del är två helt skilda distributionssystem som skall byggas upp i detta land. Del kostar pengar, och del kommer alt la tid.

Herr talman! Kan vi följa Europa i detta sammanhang, så är del till gagn för landet, för bilismen och för invånarna i Sverige.

118

Anf. 134 JOHN ANDERSSON (vpk) replik:

Herr talman! Jag ser inget hinder för all vårt land, trots att del är litet och glest befolkat, skulle försöka gå i spetsen när det gäller frågan om bilavgaserna och deras rening.

Rapporterna om effekter av försurningen och därmed sammanhängande problem duggar nu mycket tätt. Del har tidigare i dag talats om skogsdöden i Tyskland och andra länder och all även vi här i landet nu börjar märka av den. Om inget händer på detta område vet ingen var vi hamnar.

Vi kan i dag i tidningarna också läsa om kvicksilvret i våra sjöar. Det finns en mängd sådana här problem som debatteras myckel just i dessa dagar.

Del bör vara möjligt för Sverige att både la initiativ här i landet och all påverka bilavgasfrågan internationelll. Det är dags alt man här går till handling och inte avvaktar vad andra länder eventuellt kommer all göra. Del finns dock vissa förhoppningar om alt utvecklingen kommer all gå snabbare

även i andra länder. Signalerna från Västtyskland och andra länder när del gäller just problemet med bilavgaserna har redan omtalats,

Anf. 135 SVEN ERIC LORENTZON (m) replik:

Herr talman! John Andersson säger att vi kan gå före. Vi har i dag knappast tid all göra det, därför att nu går man före nere i övriga Europa,

Det är dags all gå till handling, säger John Andersson, Ja, det är förvisso riktigt. Jag sade just all den svenska regeringen nu skall gå till handling, inleda förhandlingar och försöka vara med och påverka utvecklingen. Del händer saker nere i övriga Europa, Jag märkte all John Andersson i alla fall hade observerat detta.

Om tyskarna och EG kan driva denna fråga så, att en lösning av hela denna problematik föreligger 1986 har del gått myckel snabbi. Snabbare kan vi inte gå, hur vi än beslutar i dag.

Nr 31

Onsdagenden 23 november 1983

Luftvård

Anf. 136 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Luftvård, som vi i dag diskuterar, är en viktig fråga. Den frågeställning som har debatterats här - om vi i Sverige kan gå före övriga Europa - är naturligtvis en väsentlig del i denna debatt. Självfallet kan vi gå före. Del har vi gjort i många andra avseenden när del gäller miljöfrågor. I annat fall skulle vi på de flesta områden ha stått stilla och stampat.

Vi kan som exempel ta vattenområdet. Vi hade mycket stora föroreningar i våra vallendrag för ett antal år sedan. Men de insatser som är gjorda har faktiskt gett oss ett vallen som är ganska bra. Alla de som slår här utanför riksdagshuset och fiskar är ett mycket klart bevis på detta. Del går inte all göra på motsvarande sätt i någon annan europeisk storstad. Skulle vi när del gäller vattnet ha resonerat på samma sätt som en del nu gör när del gäller luftvården skulle vi ha stått och stampat på samma ställe som för flera år sedan.

Nu säger i och för sig Sven Eric Lorentzon alt det händer saker och ting nere i Europa, Del är del som motiverar att vi i dag säger ifrån till regeringen att den måste la itu med dessa frågor, Bilavgaskommittén har ju blivit förbikörd. Del är de förslag som bilavgaskommittén har kommit med som regeringen i dag överväger. Regeringen måste dessutom bedöma det som har gjorts eller sagts i Västtyskland, Holland och Storbritannien.

Bilavgaserna utgör en myckel stor del av de totala luftföroreningarna i vårt land. Nästan hela utsläppet av koloxid i Sverige kommer från bilarna. För kväveoxidutsläppel är siffran 60 %, och samma siffra gäller för utsläppet av kolväten. Vi vet också all koloxid och kolväten tillsammans skapar ozon och andra oxidanler. Del är ämnen som är giftiga. Man hör också talas om dem som folokemisk smog.

I väldigt många av våra tätorter förekommer dessa föroreningar. Det innebär att vi måste göra någonting, och vi måste göra del snabbi. Vi har väntat på bilavgaskommitténs förslag, och när del nu har kommit är det viktigt att del händer något snabbi, men man måste då också ta med i bilden vad som händer ute i Europa.

119

Nr 31

Onsdagenden 23 november 1983

Luftvård

Vi har i dag i Sverige ett avgasreningssystem som kallas A 10. Del syslem vi vill ha är USA-83. Om utsläppen av koloxid, kolväten och kväveoxider i del svenska systemet sätts till 100, kan vi konstatera att vi med ett USA-83-syslem skulle få ett utsläpp av koloxid på bara 30 %, av kolväten på 20 % och av kväveoxider på 25 %. Vi skulle alltså få högst väsentliga skillnader i ulsläppsmängderna om vi valde USA-syslemet. Skulle vi i stället gå den andra vägen och välja ett syslem som i dag är gängse ute i Europa, då skulle vi öka våra utsläpp. Vart debatten ute i Europa leder vet vi ännu inte, men vi vet att det finns starka krafter för alt man skall göra någonting. Genom all vidta åtgärder här i Sverige kan vi hjälpa till och driva på den utvecklingen. Genom alt avvakta gör vi ingen nytta.

Tillsammans med folkparfiet har vi cenlerledamöter till detta belänkande fogat en reservafion där vi begär att riksdagen skall ge regeringen till känna alt vi vill ha ett förslag om blyfri bensin och katalytisk rening och all vi vill ha del myckel snabbi så alt arbetet kan påbörjas så snart som möjligt.

Centerparfiet har också flera gånger pläderat för alt vi skulle tillverka etanol och blanda den i bensinen och på del sättet ersätta blyet. Del har vi inte fått någon förståelse för och del behandlas inte heller i del här sammanhanget, men jag vill erinra om att vi drivit den frågan.

Jag yrkar bifall fill reservation nr 2.

I reservafion nr 4 har vi tagit upp brytningen av skiffer, vilket vi motsätter oss myckel starkt. Lars Ernestam har utförligt redogjort för vad som skulle kunna bli vådan av en sådan brytning. Vi tycker det är fullkomligt klart att vi redan nu bör säga ifrån alt detta är någonting som vi inte vill ha. Brytningen kan ödelägga hela kulturlandskap, den kan spoliera jordbruksmark och kulturvärden. Dessutom uppstår del vid skifferförbränning väldigt många gifter, och hanteringen är också av den orsaken olämphg.

Jag yrkar med detta bifall även till reservation nr 4.

120

Anf. 137 GRETHE LUNDBLAD (s):

Herr talman! Den ökande bilismen och våra ökade kunskaper om utsläppens art har gjort att föroreningarna genom bilavgaser har blivit en mycket viktig miljöfråga.

Vi har varje år i riksdagen diskuterat hoten mot den luft vi andas. År 1979 beslöt vi gemensamt alt begära ett ålgärdsprogram, men tyvärr har detta dröjt. Nu får vi vänta med programmet i avvaktan på alt de förslag som i maj 1983 lämnades av bilavgaskommittén skall prövas äv remissinstanser och beredas av regeringen.

Som vi har hört här har vi genom olika framstötar i europeiska stater redan nu fått något ändrade förutsättningar. Men vad jag tycker är vikfigt och som Sven Eric Lorentzon inte nämnde var alt bilavgaskommittén bl, a, har konstaterat all de olika ämnen som ingår i bilavgaser har effekter på människans hälsa - det är ju något som ibland har beslriits, bl, a. av bilindustrin. De kan ge obehag och sjukdomssymtom från lungor och lungvägar. De kan ge upphov till olika former av cancer, missbildningar eller genetiska skador. Via blodbanan kan de också sprida sig till olika organ i

kroppen. Jag tycker del är viktigt all vi talar om detta och att vi också tar hänsyn till del,

Blybelaslningen ligger nu myckel nära de nivåer där man konstaterat hälsoeffekter, speciellt för barn, så de föräldrar som demonstrerade utanför riksdagshuset 1979 hade ett angelägel ärende.

Vad kan man då göra för alt råda bot på riskerna? Statens miljömedicinska laboratorium anser att Sverige bör anpassa sig till USA-alternalivet men alt man kortsiktigt också kan acceptera Schweiz-allernativet beträffande avgasrening, I vad gäller blyfri bensin föreslår kommittén att man skall övergå till blyfri bensin successivt från den 1 juli 1985 till 1987,

Jag har beskrivit kommitténs förslag så här ingående, därför att jag vill visa att de flesta av kraven i reservationerna om blyfri bensin och begränsning av utsläppen redan nu är föremål för prövning av remissinstanserna och senare för beredning i regeringskansliet. Därför anser vi inte alt någon ytterligare åtgärd från riksdagen är behövlig i dag.

Del framgår klart all man från kommitténs sida vill ha en långtgående anpassning till internationella normer. Som tidigare sagts här har också vissa EG-stater uttalat sig för blyfri bensin och utsläppsbegränsningar.

Jag vill knyta en liten anmärkning till det som jag nyss hörde Sven Eric Lorentzon säga här från talarstolen, all del är viktigt att vi nu följer samma mönster som del övriga Europa. Det sade moderaterna också när de skrev sin motion. Men då hade man i Europa helt andra krav - då var man där inte alls så miljömedveten. Men del är ju bra att man ändrat sig. Jag skulle gärna vilja säga till Sven Eric Lorentzon all jag tror all del är viktigt att Sverige inte är en vindflöjel till EG och bara rättar sig efter vad som händer där. Del är viktigt att vi verkligen har modet all försöka föra en miljöpolitik som tar hänsyn till alt vi vill skydda människorna mot ohälsa. Om del sedan går all i samarbete och vid förhandhngar komma till samma ståndpunkter som EG är det bra, men jag tror inte alt det skall vara ett krav, för i så fall kan vi nog inte hävda en egen svensk miljöpolitik.

Sven Eric Lorentzon sade all det kostar pengar om vi inte följer samma normer som det övriga Europa. Mot del kan man ställa alt del kanske kostar svenska människoliv alt vänta för länge på Europa. Därför kan del finnas skäl att la dessa krav på lyhördhet för andra länder med någon nypa salt.

Jag tror alltså alt reservanterna från vpk, centern, folkparfiet och moderaterna inte kommer att få vänta på åtgärder så länge till. Väntetiden har ju redan varit lång. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag på de berörda punkterna och avslag på reservationerna 1, 2 och 3.

När det gäller möjligheten alt utnyttja svensk alunskiffer som bränsle vill centerparfiet alt riksdagen redan nu - utan all avvakta behandlingen av det förslag som framlades av energikommittén i våras - skall uttala sig för alt inte utnyttja denna energikälla, därför alt brytningen hotar åkermark och alt förbränningen av skiffer kanske kan ge miljöproblem. Det kan finnas skäl alt bedöma utnyttjandet av olika energikällor och deras miljöeffekter i ett sammanhang. Därför föreslår utskottet att yrkandet i motion 1094 om skifferbränning inte föranleder någon åtgärd. Jag yrkar bifall till utskottets

Nr 31

Onsdagen den 23 november 1983

Luftvård

121

Nr31

Onsdagenden 23 november 1983

Luftvård

förslag i p, 5 och avslag på reservation nr 4,

Till sist vill jag gärna säga alt vi socialdemokrater finner det myckel glädjande alt miljömedvetenheten ökar i vår omvärld - speciellt i Europa, Detta - tillsammans med del rikhaltiga material om olika risker som bilavgaskommittén lagt fram mot bakgrund av många mätningar och försöksverksamhet i våra tätorter - bör kunna bli ett gott underlag för ett åtgärdsprogram för all förbättra luftkvaliteten i våra tätorter och längs våra trafikleder, ett åtgärdsprogram som också kan fillförsäkra våra barn en bättre hälsa. Man kan genom ett sådant ålgärdsprogram också undanröja de stora risker som är förknippade med avgaserna på våra gator och främst drabbar våra barn.

Anf. 138 SVEN ERIC LORENTZON (m) replik:

Herr talman! Del är riktigt att jag inte log upp SML:s rapport om hälsoeffekterna. Jag kunde naturligtvis ha gått in på saken mera i detalj, men jag trodde inte alt del skulle behövas. Både i utredningen och här är vi ense om all del finns stora hälsorisker på grund av bilavgaserna. Jag tror också alt rapporten kan vara ett mycket gott underlag för fortsatta diskussioner.

I utredningen - som var enig, bortsett ifrån att jag reserverade mig mot huvudlinjen - var man överens om alt år 1988 gå över till Schweizkraven. Schweiznormerna är inte genomförda någonstans i världen, och därför vet vi inte vad de kommer alt innebära. Grethe Lundblad får ursäkta, men jag tror alt det är omöjligt att just Sverige och Schweiz skall kunna ha speciella krav. I min reservation i utredningen framhöll jag att Sverige måste ansluta sig till de andra europeiska länderna när det gäller den här frågan, och del var intressant all Grethe Lundblad också tog upp den saken. Vad är det som händer nu? Jo, de andra länderna går före och till dessa länder sällar sig i dag Schweiz och Österrike. Andra följer säkert efter. Vi är alltså på väg all ansluta oss till de högst ställda kraven i världen, nämligen de amerikanska och japanska kraven. Låt oss nu vara sams och arbeta för att de skall kunna genomföras. Det finns ju inga delade meningar härvidlag.

Vi har länge föreslagit all Sverige skulle ansluta sig till utvecklingen i den västeuropeiska gemenskapen, och vi är ju inte helt ovetande om hur diskussionerna går i andra europeiska länder, Grethe Lundblad. När betänkandet lades fram visste man nog en hel del om vad som skulle komma. Grethe Lundblad dramatiserade och sade all del kan komma all kosta liv, om man följer de övriga europeiska länderna, men jag tycker att vi skall ha en betydligt mer nyanserad och saklig debatt och inte måla sådana bilder. Del tror jag alla tjänar på, liksom också själva saken, och det senare är väl del viktigaste.

122

Anf. 139 LARS ERNESTAM (fp) replik:

Herr talman! Jag vill uttala min tillfredsställelse över att Grethe Lundblad så klart framhöll att frågorna om bly i bensin är ett miljöproblem som måste lösas. Del var också bra all Grethe Lundblad så klart sade ifrån all också hon inte ser det hela som en fråga som enbart gäller anpassning till tekniska

förhållanden i andra länder. Självfallet är detta en miljöfråga.      Nr 31

Jag fann del inte riktigt lika tillfredsställande att Grethe Lundblad sade alt     Onsdaeen den vi inte nu behöver göra något uttalande.  Är del inte så, alt Sverige     23 november 1983

traditionellt har legat före på miljöområdet? Nu har alltså en rad länder________

uttalat sig om blyfri bensin, och då skulle naturligtvis ett uttalande i enlighet     j ffÅf. med vår reservation opinionsmässigt verka myckel bra ute i Europa. Jag vill än en gång fråga Grethe Lundblad: Varför kan vi inte nu gemensamt göra detta uttalande?

Anf. 140 LENNART BRUNANDER (c) replik:

Herr talman! Grethe Lundblads resonemang när det gäller bilavgaserna överensstämmer ju till stor del med vårt resonemang. Därför tycker jag all de slutsatser som Grethe Lundblad kommer fram till i dag, liksom dem hon kom fram till vid behandlingen i utskottet, är litet felaktiga. Är vi överens om all del här är någonting viktigt och att någonting måste göras, och det ganska snart, borde del också vara rimligt all ge regeringen detta till känna.

Jag har diskuterat den här frågan med socialdemokrater tidigare, även när socialdemokraterna befann sig i oppositionsställning. Då var tillförsikten inte lika stor, ulan man hade mycket bråttom. Då skulle riksdagen uttala sig omedelbart. Vid den liden fanns det en utredning som arbetade med saken. Nu är utredningen klar, och vi har fått nya signaler utifrån. Del finns alltså nya möjligheter, och vi borde därför agera nu, del är det som kan ge resultat.

Däremot är inte Grethe Lundblads resonemang när det gäller skifferbrytning lika fillfredsställande. Från centerpartiets håll vill vi tala om all skiffer inte är något objekt all bryta, och då behöver vi inte heller ha med detta och diskutera det i utredningen. Vi skall diskutera de bränslen och de energislag som är aktuella - inte dem som vi redan från början vet att vi inte vill använda. Man åstadkommer så stora skador i miljön och naturen genom skifferbrylning alt del är rimligt och riktigt alt redan nu tala om att vi inte räknar in detta i de energislag som vi skall använda under överskådlig tid.

Anf. 141 GRETHE LUNDBLAD (s) replik:

Herr talman! Vi krävde ett ålgärdsprogram mot skadorna av bilavgaser år 1979. Men det hände inte någonting under åren 1980-1982. Jag vet alt utredningen satt och arbetade då, men nu har denna utredning i maj månad kommit med sill betänkande, som varit ute på remiss - remisserna har just sammanställts. Del har alltså varit omöjligt för regeringen att lägga fram ett förslag. Men jag önskar lika intensivt som mina meddebattörer att vi skall få ett förslag snart och att del är tillfredsställande ur svensk miljösynpunkt.

Till Sven Eric Lorentzon skulle jag vilja säga: Han var ensam reservant i
bilavgaskommittén om all kräva anpassning till EG:s bestämmelser, som vid
den tiden inte alls var särskilt hårda. De bestämmelserna är inte särskilt
hårda i dag heller. Del enda vi har att lyssna till i dag är ju olika uttalanden
från myndigheter och regeringsrepresentanter inom EG, men vi har inte
ännu sett något bestämt beslut inom EG - det brukar ju la lång tid inom EG
all bli överens. Därför vill jag upprepa: Jag önskar inte all Sverige som en         123

Nr 31                     lydstat skall följa EG, utan med hänsyn till att vi skall gå in i förhandlingar

Onsdaeen den      '"' andra stater tycker jag alt vi skall kunna slå för en egen miljöpolitik i

23 november 1983      Sverige. Och jag är lika angelägen som Lars Ernestam om att det snart skall

---

_ hända något. Jag tycker all man måste vara något varierad när man kräver

Luftvård                 ' efterföljd av andra staters politik på del här området.

Anf. 142 LENNART BRUNANDER (c) replik: Herr talman! Grethe Lundblad säger all ett belänkande kom i maj och att vi inte gärna kan kräva att ett förslag skall vara framme redan nu. Nej, vi har inte krävt all ett förslag skulle vara framme redan nu, men vi har krävt ett uttalande till regeringen om att det förslag som kom inte är till fyllest utan att vi måste komplettera det och ställa högre krav. Och jag är tillfredsställd med att Grethe Lundblad i sitt anförande har gett uttryck för alt del bör vara ambitionen. Men då borde vi kunna tala om del för regeringen, så alt den har med detta i sill arbete framöver.

Anf. 143 LARS ERNESTAM (fp) replik:

Herr talman! Med den ståndpunkt i sakfrågorna som Grethe Lundblad redovisar borde väl ett uttalande vara ett positivt ställningstagande till de sakfrågor som hon säger sig stå bakom.

Anf. 144 SVEN ERIC LORENTZON (m) replik: Herr talman! Del gäller inte, Grethe Lundblad, att följa andra stater utan alt samarbeta och finna lösningar ihop med andra stater.

Del är rikfigt som Grethe Lundblad säger alt jag var ensam reservant. Och jag kan säga till Grethe Lundblad: Utvecklingen visar alt jag kommer att få rätt. Däremot kommer Grethe Lundblads partikamrater inte att få rätt.

Anf. 145 GRETHE LUNDBLAD (s) replik:

Herr talman! Jag skulle gärna vilja säga att jag ser uttalandena i dag om mötet med de nordiska miljöministrarna som ett tecken på att någonfing snart är på gång, alt man alltså inom Norden vill försöka nå enighet. Vi försöker ju ofta få nordiska lösningar.

Däremot är jag inte lika säker som Sven Eric Lorentzon på att del går att få enighet med hela Europa, och jag tycker inte att vi skall vänta på del.

Skillnaden mellan mig och mina meddebattörer är naturligtvis alt jag har större förtroende för regeringen än de har. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag, som innebär att man inte vidtar något med anledning av motionerna ulan med lugn avvaktar regeringens åtgärder.

Tredje vice talmannen anmälde att Sven Eric Lorentzon anhållit att till protokollet få antecknat alt han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 146 Andre vice talman ANDERS DAHLGREN (c):
Herr talman! Med stigande förvåning har jag i dag lyssnat på den
124                        miljöpolitiska debatten. Jag begärde ordet när Grethe Lundblad, som

talesman för utskottet, förklarade varför man inte vill göra något uttalande till regeringen med all säga all eftersom luftvården är föremål för prövning av regeringens kansli nöjer sig utskottet med det.

Jag vill påminna Grethe Lundblad om alt del under er lid i opposition lät annorlunda. Då krävde ni ålgärdsprogram för luftvården och mot föroreningarna från bilarna. Men nu när ni sitter i regeringsställning hänvisar ni till den utredning som den borgerliga regeringen tillsatte, och som jag som jordbruksminister skrev direktiven till. Nu duger den utredningen helt plötsligt all gömma sig bakom.

Jag har i och för sig inte något emot del. Jag tycker bara alt ni borde vara litet mer stringenta i er argumentation. Del är ändå inte så många år sedan som Grethe Lundblad och andra hävdade någonting helt annat i riksdagen. Nu hoppas jag att regeringen verkligen skall göra något positivt av den här utredningen.

Självklart är detta, som Sven Eric Lorentzon säger, en internationell fråga. Men man kan inte säga så, Sven Eric Lorentzon, och samtidigt säga: Tyvärr, del här kostar pengar. Sven Eric Lorentzon säger hela tiden att miljövård och åtgärder mot luftföroreningar kostar pengar och att man därför kanske inte får ha så bråttom. Då är samarbetet det viktigaste. Ja, samarbetet är viktigt. Men vi kommer aldrig någonslans i del samarbetet om vi inte själva föregår med gott exempel. Jag försäkrar kammarens ledamöter att varken i försurningsfrågan eller när del gäller bättre avgasrening hade vi haft den här diskussionen ute i Europa i dag om inte den liberale miljöministern i Västtyskland hade varit den som tog initiativet och drev de här frågorna. Det var den bästa medhjälpare Sverige kunde få i det kraftfulla arbetet mot försurningen och för bättre bilavgasrening.

Därför hoppas jag bara, herr talman, att del inte enbart skall vara vackra ord när utskottet säger att man litar på att regeringen skall gå vidare. Såvitt jag vet har inga minisleriniliativ tagils från den svenska regeringen för att sluta bilaterala avtal. Vad man har gjort är att på tjänstemannanivå försöka få bilaterala kontakter, men del är någonting helt annat än del ni krävde i oppositionsställning. Då var del de bilaterala avtalen som var så kolossall viktiga.

Nu skulle jag gärna vilja höra om Grethe Lundblad, som jag uppfattade som utskottets majoriletsrepresentant, har kännedom om hur regeringen tänker lägga upp sitt ålgärdsprogram i den här frågan. Det tycker jag skulle vara intressant för kammaren alt få vela, i stället för att bara bli hänvisad till det arbete som pågår.

Nr 31

Onsdagenden 23 november 1983

Luftvård

Anf. 147 GRETHE LUNDBLAD (s):

Herr talman! Jag vill gärna säga all när vi begärde ett ålgärdsprogram 1979 var inte socialdemokraterna ensamma, utan alla partier i utskottet begärde del - även Anders Dahlgrens eget parti. Vi gjorde det därför alt det stod många människor på Stockholms gator och klagade över riskerna med avgaserna. Vi förstod också att det var väldigt viktigt alt det snart hände någonting.

125

Nr 31

Onsdagen den 23 november 1983

Luftvård

Vi har inte protesterat mot utredningen. Det finns ingen s-reservation i utredningen. Därför vill jag gärna säga att när vi då begärde åtgärdsprogrammet var det i den tron att det skulle gå snabbare att få fram någonting. Det hade kanske också varit möjligt att förverkliga någon del. Även om en utredning pågick kunde man ha medverkat till att sänka blyhalten i bensin.

Med anledning av del som Anders Dahlgren log upp kan jag inte låta bli att ställa frågan: Anser verkligen ett tidigare statsråd att man skall skriva regeringen på näsan att den inte har vidtagit åtgärder när den har haft fakta i målet - i detta fall en utrednings betänkande och remissinstansernas uttalanden - i kanske en månad?

Jag tycker att det är för mycket begärt att den skulle hinna lägga fram förslag på den korta liden. Jag anser att regeringen bör få litet längre tid på sig.

Jag kan inte stå här och uttala mig för vad regeringen anser, utan jag talar som utskollsmajoritetens talesman. Det står alla ledamöter av den svenska riksdagen fritt all fråga ett statsråd om hans eller hennes uppfattning, men jag kan inte här redovisa ett statsråds mening.

126

Anf. 148 Andre vice talman ANDERS DAHLGREN (c):

Herr talman! Jag tycker egentligen inte att man skall skriva regeringen någonting på näsan någon gång. Vad jag har efterlyst är konsekvensen i socialdemokraternas resonemang. När socialdemokraterna satt i oppositionsställning var det mycket angeläget att skriva dåvarande regeringen på näsan vad den inte hade gjort. Då förde ni inte den här argumenteringen. Därför bör del rimligen vara precis lika angeläget nu att påpeka vad regeringen bör göra.

Sedan säger Grethe Lundblad att del hade varit möjligt för den dåvarande regeringen att göra något även om en utredning arbetade. Ja visst - och vi sänkte också blyhalten i bensin. Men det kanske har förbigått Grethe Lundblad. Och om det hade varit möjligt all göra något mer - vilket det naturligtvis var - borde det vara möjligt för den nuvarande regeringen att göra något i samma fråga.

I avgaskommittén fanns också socialdemokratiska ledamöter, och ärendet var inte okänt för det socialdemokratiska partiet vid något tillfälle. Därför är det inte så att regeringen bara har haft någon månad på sig. Jag tror dock inte att det är möjligt all genomföra nya regler snabbt, eftersom del är en fråga av stor omfattning och med internationell räckvidd.

Anledningen till att jag över huvud tagel har tagit upp delta är alt jag anser att regeringen har missat mycket av miljöfrågorna, inte minst i det internationella arbetet. Vi var på sin tid - både under den tid som socialdemokraterna salt i regeringsställning före 1976 och under vår lid efter 1976 - ledande på miljöområdet, internalionellt. I dag är det tyvärr inte så, Grethe Lundblad, och det är jag mycket ledsen för.

Anf. 149 GRETHE LUNDBLAD (s):

Herr talman! Såvitt jag hörde rätt sade Anders Dahlgren att vi 1976 var ledande på miljöområdet och inte är det i dag. Jag kan bara konstatera att vi har haft en borgerlig regering under sex år.

Anf. 150 Andre vice talman ANDERS DAHLGREN (c): Herr talman! Om Grethe Lundblad läser riksdagsprotokollet skall hon finna att jag sade alt Sverige var ledande internationellt på miljöområdet både före 1976 och efter 1976, under den tid som vi satt i regeringsställning, men att vårt land i dag tyvärr inte är ledande internationellt i miljöfrågor. Det är jag mycket ledsen för, och skulden för det ger jag den nuvarande socialdemokratiska regeringen.

Nr 31

Onsdagen den 23 november 1983

Luftvård

Anf. 151 GRETHE LUNDBLAD (s):

Herr talman! Jag vill bara konstatera att den socialdemokratiska regeringen redan, såvitt man kan döma av pressmeddelanden och andra besked, har tagit itu med de internationella kontakterna på miljöområdet och haft möten på olika håll i dessa frågor. Därför kan vi också ha förhoppningar om att regeringen snart skall lägga fram ett förslag med anledning av bilavgaskommitténs belänkande.

Jag tycker att del hade funnits skäl att rikta kritik mot regeringen om den inte ordentligt hade lyssnat till remissinstanserna och övervägt bilavgaskommitténs förslag och också haft överläggningar med de nordiska länderna innan den lägger fram ett så viktigt förslag. Del har stor betydelse att vi följer ungefär samma regler som våra närmaste grannar. Jag tycker således inte att man kan framföra klander mot regeringen i den här frågan.

Det är egentligen rätt ynkligt att vi inte i en sådan här fråga kan försöka vara överens om alt del nu skall gå snabbi. I mitt första anförande försökte jag också anlägga den tonen, och jag framförde inte i del inlägget någon som helst kritik mot vad som tidigare hänt. Jag konstaterade bara att utredningsarbetet tagit tid. Det kan vi i och för sig beklaga, men nu tycker jag alt vi allihop skall vara överens om alt någonting skall hända på detta område. Jag hoppas också att vi skall kunna få en bred internationell uppslutning kring en sänkning av blyhalten i bensin och en förbättring av utsläppen.

Anf. 152 Andre vice talman ANDERS DAHLGREN (c):

Herr talman! Jag har stor förståelse för att regeringen behöver fundera -del är lovvärt. Vad jag har riktat kritik emot är i första hand att man har gjort så litet internationelll. Den här frågan är internationell.

Grethe Lundblad säger alt såvitt hon har förstått av pressmeddelanden osv. har regeringen varit mycket aktiv på det här området. Det vore intressant all få veta vad aktiviteten har bestått i. Jag upprepar att såvitt jag har kunnat konstatera - och jag har försökt följa den här frågan - har man inte gjort någonting på ministernivå när det gäller att lösa de här problemen.

Det här är problem som vi inte kan lösa själva i Sverige. Vi kan gå före, och vi kan vara pådrivande, men vi löser dem inte ens i samarbete med de

127

Nr 31                      nordiska länderna. Vi måste så långt som möjligt lösa dem i ett samarbete i

Onsdaeen den       Europa. Här har såvitt jag vet inga som helst initiativ tagits.

23 november 1983

_____________        Överläggningen var härmed avslutad.

ryf-g                          (Beslutet redovisas efter behandlingen av jordbruksutskottets betänkande

6.)

Anf. 153 TREDJE VICE TALMANNEN:

Kammaren övergår nu till all debattera jordbruksutskottels belänkande 4 om fiske.

Fiske

Anf. 154 JENS ERIKSSON (m):

Herr talman! Jag har begärt ordet för att säga något om några av de reservationer som finns fogade till utskottets belänkande.

Reservafion nr 1 har tillkommit med anledning av en motion från sju m-ledamöter med hemvist i Norrland. De hyser oro för den naturreproduce-rade laxen och hävdar med all rätt att uppvandringen mer eller mindre omöjliggörs därför att uppvandringslederna är stängda av redskap. Framför allt är del de s. k. finnfällorna som effektivt hindrar uppvandringen.

Utskottet redogör i betänkandet för de åtgärder som vidtagits därigenom all jordbruksministern uppdragit ål chefen för fiskeristyrelsen alt utreda, beskriva och kartlägga den aktuella beslåndssiluationen och det nuvarande laxfisket. Han bör enligt direktiven lämna sina överväganden och förslag senast den 1 april 1984,

Jag ingår i den referensgrupp som deltar i utredningen. Efter de sammanträden som vi haft rried berörda parter slår det helt klart all del otroligt stora olagliga fiske som pågår vid kust och i älvar och del intensiva fisket med fasta redskap äventyrar laxbeståndel i Östersjön, Det finns därför behov av en mera effektiv övervakning, och jag återkommer senare till delta.

Men del föreligger också behov av snabba åtgärder beträffande de fasta redskapen. Vi kräver därför i vår reservation alt ansökningar om tillstånd för fasta redskap behandlas restriktivt. Jag yrkar bifall till reservation nr 1,

Reservation nr 2 berör användning av fiskeavgiftsmedlen. Där vill vi reservanter återgå till den ordning som rådde före det olyckliga beslutet i riksdagen i juni 1981, Riksdagen beslöt då alt hela beloppet skulle gå till forskningsverksamhet, och för fiskevärdande åtgärder erhölls inga pengar av de s, k, 2:10-medlen. Man kan nu börja se följderna av detta riksdagsbeslut.

En del av pengarna för fiskevårdande åtgärder används för fisketillsyn, och när nu tillsynen inte längre finns pågår ett olaga fiske på uppvandrande lax och laxöring som är minst sagt skrämmande. Det framgick klart vid del möte laxutredningen höll med berörda parter i Sundsvall den 2 november.

Det gäller att fillskapa regler och bestämmelser till skydd för de naturre-
128                        producerande älvarna, och del gäller att fillse att det erhålls tillräckligt med

avelslax i de utbyggda älvarna, så att Vallenfall kan fullgöra de utsättningar man ålagts i vattendomar. Men det är meningslöst att tillskapa lagar och bestämmelser om del inte finns någon som övervakar.

Del hjälper inte ens alt skälla på havsfisket, som ålagts restriktioner såsom sommarfredning, maskslorlek och liknande och som dessutom kan kontrolleras.

De som borde våra mest angelägna all få en ändring till stånd i del här fallet borde rimligtvis vara forskare och experter, som inte svävar i okunnighet om vad som sker och vad som håller på att hända. Om i likhet med tidigare en del av pengarna gick fill fiskevårdande åtgärder, skulle betydande insatser kunna göras för övervakning och reproduktion i linje med vad som föreslås i motion 1982/83:479. Jag yrkar därför bifall till reservation nr 2.

Reservationen nr 3 berör motion 394, vari Barbro Nilsson i Visby tar upp frågan om den förlängda sommarfredningsfiden för lax från den 1 fill den 14 september. Den förlängda fredningsliden kom till på finskt initiativ vid Öslersjökommissionens förhandlingar i Warszawa. Sverige stödde Finlands förslag, och som skäl angavs från svensk sida all någon överenskommelse inte hade nåtts beträffande TAC - del totala uttaget - av lax i Östersjön.

Här har man alltså från svensk sida medvetet gått in för all bestraffa svenska yrkesfiskare, därför att man inte har kunnat uppnå en överenskommelse internationellt. Ty det är en bestraffning alt inte få fiska under den ljusa årstiden, när vädret som regel är bättre, ulan tvingas ut i mörker och kyla under vintern. Det skedde utan tvivel för all göra livet surare för de svenska laxfiskarna, dvs. yrkesfiskarna, eftersom man samtidigt upphävde vinlersloppel. Om man gör livet för fiskaren fillräckligl odrägligt, tvingar man på sikt folk att sluta.

Del har ingen verkan för alt skydda smålaxen, som man vid förlängningen gjorde gällande. Tvärtom är laxen mindre på vintern än i början på säsongen. Utskottets majoritet säger ändå all del ar olyckligt all höstfiskel förskjuls till en stormig, kall och mörk årstid.

Men längre än så är man inte beredd all sträcka sig. Tydligen tycker man att del räcker alt deltidsfiskare, fritidsfiskare och de som fiskar innanför 4 sjömil från baslinjen kan fiska, ty de får ju fiska hela sommaren. Då tänker man inte särskilt myckel på bestånden. Därför yrkar jag bifall till reservation nr 3.

Reservationen nr 4 har tillkommit med anledning av motion 1448, som tar upp frågan om när olaga fiske inträffar. Motionen har väckts med anledning av ett mål i högsta domstolen. Målet gällde ett fiskelag, som hade drivit över trålgränsen under den lid som man höll på alt lyfta ombord sin fångst. Målet om bestraffningen har upprört många fiskare, då det allmänt anses att domen slår i strid mot deras rätlslänkande.

En trålare som håller på att lyfta in fångslen kan få göra 40-50 lyft, om fångslen har varit lyckad. Del lar flera limmar, om vind och ström sätter in, kan bålen driva fiotals sjömil. När en bål är sysselsatt med alt lyfta in fångslen för den signaler, som talar om all den inte är manöverfärdig. Den kan alltså inte förflytta sig.

Nr 31

Onsdagenden 23 november 1983

Fiske

129

9 Riksdagens protokoll 1983/84:30-31

Nr 31

Onsdagen den 23 november 1983

Fiske

Om man under bärgningen närmar sig gränsen, kan man genom del prejudikat som har skapats råka i en minst sagt brydsam situation. I Östersjön t. ex. råder dumpningsförbud. Det innebär all man inte får bärga fångslen på insidan av trålgränsen men inte heller på utsidan dumpa fångslen, som då är död och går till botten. Del finns faktiskt fiskare som vill följa lagen, hur del nu skall ske.

Domslutet grundade sig på fiskerislyrelsens bedömning alt trålfiske i rättslig mening skall anses fortgå från det trålen lagts ut och till dess trålen i sin helhet lagils ombord igen. Vad händer om en trålare blir bogserad till svensk hamn med trålen i propellern?

Ja, om man får tro fiskeristyrelsen - och det gjorde högsta domstolen - har man gjort sig skyldig till olaga fiske. Ty trålen har inte i sin helhet tagits ombord. Sådant händer ganska ofta. Måste man då bogsera bålen till något annat land med liberalare lagsfiftning än i Sverige? Hur gör man om man får lynge i trålen - vrakdelar och liknande - som man inte klarar av alt lyfta ombord ulan måste bogsera in på grunt vatten? Det inträffar också ibland.

Här har man grundat ett domslut på en total okunnighet hos ett statligt verk om hur praktiskt fiske bedrivs. Hur man sedan kan påstå alt fiske pågår när en trålare ligger still och bärgar fångsten är ofattbart. Det behöver man inte vara fiskare för att begripa. Del borde t. o. m. en socialistisk majoritet i jordbruksutskottet förslå.

Del är viktigt all vi upprätthåller lagar som inger respekt. När lagarna går ut på att hämnas och drabba människor som hamnat i en situation över vilken de ej råder, har lagarna missat någonting viktigt. Dessutom är det inte fiske och inte fråga om att fånga fisk, varken lagligt eller olagligt, när man bärgar hem del man tidigare har fångat. Jag yrkar därför bifall till reservation nr 4,

Jag har också synpunkter på reservafion nr 5, Men Arne Andersson i Ljung kommer senare all tala för den reservationen, och jag avslår därför. Jag vill emellertid yrka bifall till nämnda reservation,

I reservation nr 7 har vi yrkat avslag på en av utskollsmajoriteten tillstyrkt motion med krav på en översyn av användningen av Vättern som övningsområde och på tillskapande av regler för denna verksamhet. Försvarsministern framhåller i sitt interpellationssvar den 16 maj i år all skjutningen utgör ett visst hinder för fisket, men att det förekommer överläggningar som visar att man har viljan all begränsa skadorna. Också vi är klara över detta. Försvarsministern sade i sitt interpellationssvar också att verksamheten är nödvändig för vårt försvars utveckling och att den inte ulan orimligt stora kostnader kan flyttas.

För yrkesfiskare som drabbas utgår ersättning. Vi föreslår därför i vår reservation att motionen avstyrks.

Sammanfattningsvis, herr talman, yrkar jag bifall till reservationerna 1-5 samt till reservation 7.

130

Anf. 155 LARS ERNESTAM (fp):

Herr talman! Vi har från folkparfiets sida i år liksom tidigare år {■'motion understrukit angelägenheten av att fiskeflottan förnyas med hänsyn till

marinens behov av fältminsvepare. Utskottet redovisar del aktuella lägel och     Nr 31 framhåller all frågor i linje med motionens syfte är, som del heter, föremål     Onsdaeen den för överväganden i vederbörande instanser. Med hänvisning till detta görs     23 november 1983

från folkpartiels sida i denna fråga inga ytterligare ställningstaganden, men vi ,  

kommer all följa dess hantering i fortsättningen. Fiske

Folkpartiet har i en partimotion också tagit upp frågan om vattenbruket. Utskottet avstyrker motionen med hänvisning till att ärendet bereds i regeringskansliet. Vi har nyss haft en omfattande diskussion här i kammaren om regeringskansliels beredning av olika frågor. Från folkpartiet finner vi, inte minst mot bakgrund av förslag om miljöavgifter, som nu är föremål för behandling inom jordbruksutskottet, att frågorna om vattenföroreningar i samband med fiskodling bör kunna lösas genom forsknings- och utvecklingsarbete.

Jag yrkar bifall till reservation 8.

Ett antal fiskare har, som Jens Eriksson nyss redovisade, dömts för olaga trålfiske, eftersom deras fartyg under bärgningen av fångslen drivit innanför den gräns där det är förbjudet att bedriva sådant fiske. Domslutet innebär att fisket i rättslig mening anses avslutat först när trålen i dess helhet lagils ombord.

Som del står i Ireparlimotionen anser man bland de fiskare som arbetar med Irålfiske all fisket är avslutat fidigare än när trålen i dess helhet har lagils upp. Ingel har enligt folkpartiets uppfattning framkommit vid utskottets behandling av ärendet som talar för att de yrkesverksammas uppfattning om den faktiska fidpunkten för fiskets avslutande skulle vara felaktig.

Jag yrkar därför bifall till reservafion 4, som innebär att fiskeförfaltningar-na bör ändras enligt motionens förslag.

Riksdagen beslutade föregående år att beställa frisläppande av handred-skapsfiske längs stränder och kustavsnitl som nu är enskilda fiskevatten. Riksdagens plötsliga och oväntade beslut, som inte var kombinerat med en tillfredsställande redovisning av kostnaderna, väckte en stor och stark reaktion bland yrkesverksamma och andra intressenter. Jag vill säga att det i och för sig självfallet är angeläget att så stora områden som möjligt görs tillgängliga för fritidsfiske med handredskap, men all så plötsligt som då skedde besluta om intrång i äganderätten för enskilda näringsidkare var olyckligt. Del hade varit mycket rimligare alt med hjälp av tidigare regler för fiskevårdsområden successivt i samverkan med berörda parter upplåta fiskevallen. Delsamma gäller beträffande frisläppande av fiskevallen. Jag tror alt man hade kommit myckel längre efter frivilliglinjen.

Del borde dessutom ha förekommit en redovisning som ställer de omedelbara kostnaderna för inlösen av berörda vatten mot fiskefrämjande åtgärder som är erforderliga, men som nu tydligen rnåste eftersättas.

Jag yrkar bifall till reservation 5.

Ett bra exempel på hur fiskevårdande åtgärder blir eftersatta på grund av
majoritetens avoga inställning är behandlingen av den motion som jag
tillsammans med Anders Svärd har väckt om främjande av storrödingbestån-
det i sjön Vättern. Jordbruksutskottets yrkande om avslag på den motionen     131

Nr 31                  kan, även om del inte är fråga om handredskapsfiske, ställas i relation till

Onsdaeen den      kostnaderna för all under motstånd och med tvång inlösa enskilda fiske-

23 november 1983     tten.

_____________        Slorrödingen är - om jag får använda del uttrycket - en paradfisk för sjön

fllg                     Vättern. Fångsternaavdenna värdefulla fisk har successivt minskat. Man har

tidigare i mycket stor utsträckning ansett att de militära skjutningarna i sjön har varit den väsentliga anledningen till minskningen. Del är nog riktigt all militärövningarna har påverkal fiskbeståndet, men del finns- som det också står i utskottets belänkande - andra orsaker, bl. a. att det fiskas för mycket. Utskottet hänvisar fill nya stadgor och till all berörda organ bevakar ärendet. Ja, visst arbetar man med nya stadgor, men del som är viktigt här är att det behöver las fram en ny rapport om rödingen, såsom man gjorde för ett antal år sedan, med förslag till åtgärder för att rädda den.

Herr talman! Vad hjälper del att lägga ner stora resurser på all inlösa fiskevallen, om det inte finns möjlighet alt få upp någon fisk? Vad hjälper del då, om man inte har resurser för att vidta självklara fiskefrämjande åtgärder? Jag yrkar slutligen bifall till reservation 6.

I delta anförande instämde Anders Svärd (c),

Anf. 156 ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! Utöver vad Jens Eriksson tidigare har sagt om fiskefrågor vill jag kort beröra handredskapsfisket vid ostkusten. Frågan om frisläppande av detta fiske har nu under flera år engagerat valtenägare och fiskeintresserade på ett alldeles osedvanligt sätt. Dess värre har den blivit en av socialdemokraternas presligefrågor, där de tydligen mot allt förnuft skall genomföra sitt förslag. Jag måste konstalera alt del är en helt onödig åtgärd och för den skull, till vilket inlösenpris som helst, en för dyr åtgärd. Inlösen av den aktuella fiskerätten kommer alt kosta bra många hundratusental kronor och kommer inte att ge några ökade fritidsfiskemöjligheter. Det är, kort uttryckt, bortkastade pengar.

. Denna uppfattning grundar jag på det förhållandet alt riksdagen före sin beställning till regeringen om inlösen av detta fiske har beslutat att fiskevårdsområdesbildning skall ske på ostkusten och i de stora sjöarna. Meningen med denna åtgärd var då, enligt riksdagen, all skapa möjligheter till kontakt mellan dem som har vatten och dem som söker fiskevatten. Del har inte framkommit någonfing som säger att denna tanke om fiskevårdsom-rådesbildningens värde inte skulle vara riklig. Utöver det att fiskevårdsområdena skapar kontaktpunkter mellan fiskande och fiskevattensägare, kommer de att på ett mer organiserat och kraftfullt sätt kunna bidra till fiskevärdande arbete i de här aktuella vattnen.

Vi har i den moderata motionen pekat på det ologiska i alt föranstalta om

inlösen av handredskapsfiskerätten innan den av riksdagen angivna tiden för

fiskevårdsområdesbildning har gått ut, alltså 1985, Riksdagen beslutade som

bekant att fiskevårdsområdesbildning skulle stimuleras på så sätt, att de

132                   fiskevårdsområdesbildningar som skedde i avsikt alt vattnen skulle upplåtas

skulle ha rejält stöd av samhället för bildandekoslnader. Andra skulle     Nr 31
däremot inte åtnjuta samhällets stöd,                                          Onsdaeen den

Mot bakgrund av den debatt som varit har jag svårt all länka mig all del    23 november 1983

skulle bli många fiskevårdsområden - om ens något - som bildas utan all man___

avser all upplåta sina vallen. Fiske

Herr talman! Oaktat den något kallsinniga skrivning som finns från jordbruksutskottets majoritet, närmast vädjar vi nu till regeringen att inte verkställa riksdagens beslut, då, som jag nyss påpekade, värdet av fiskevårdsområdesbildningen genom detta helt kan gå om intet. Som jag inledningsvis sade är detta en åtgärd som är dyr och dessutom fill ingen nytta. Det kan inte vara i enlighet med regeringens politik att lägga fram sådana förslag till riksdagen.

Vi bör alltså avvakta fram till 1985 och se hur fiskevårdsområdesbildningen sker. Då vet vi om del finns del allra minsta fog för en så långtgående åtgärd,

Lars Ernestam har tidigare talat om värdet av fri villighet i arbetet. All fiska på fritid i frivilligt umgänge med vatlenägarna innebär definitivt en stimulans. Ett sådant fiske har rekreationsvärde och stort sfimulansvärde som man inte kan köpa. Man kan inte skaffa sådan sfimulans med tvångsåtgärder mot vatlenägarna.

Jag yrkar härmed bifall fill reservation 5,

Anf. 157 KERSTIN ANDERSSON (c):

Herr talman! Kjell Mattsson från Bohuslän har tillsammans med motionärer från moderata samlingspartiet och folkpartiet väckt en motion om problemen med irålfiske som del tidigare talals om här. I reservation 4 följer vi upp denna motion. Jag vill yrka bifall till den reservationen.

I motion 1453 har flera centerpartister tagit upp handredskapsfisket och lagt fram ett förslag alt riksdagen skall återkalla sin hemställan till regeringen från december 1982, där man kräver all handredskapsfisket skall frisläppas för allmänheten i de stora sjöarna, södra ostkusten, längs Gollandskuslen och Blekinges sydkust. År 1981 fattade riksdagen ett enligt vår mening betydligt bättre beslut, som innebar utvidgade möjligheter att bilda fiskevårdsområden. Då blev del lokala ansvarstagandel betydligt större och fiskevården bättre. I vår reservation vill vi att regeringen i första hand skall vänta med alt lägga fram förslag till efter 1985, för då har man bättre tid på sig att bilda fiskevårdsområden.

I reservafion 6 föreslås alt fiskeristyrelsen skall utreda hur vi skall kunna rädda slorrödingen i Vättern. Lars Ernestam har tidigare anfört skälen för denna reservation.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 4, 5 och 6 och i övrigt fill utskottets förslag.

Anf. 158 HÅKAN STRÖMBERG (s):

Herr talman! I det belänkande som nu föreligger till behandling har
jordbruksutskottet behandlat ett antal motioner inom fiskels område.
Utskottet hade även under förra riksmötet att behandla motioner av likarlat    133

Nr 31                  slag och lade då fram förslag till en rad åtgärder som också riksdagen antog.

Onsdaeen den •   Flera av dessa motionskrav återkommer nu och har följts upp i betänkandet

23 november 1983      "" reservationer. Men allt i belänkandet är inte sådant som är gammalt och

_____________    återkommande, utan utskottet har behandlat även en rad nya motioner med

flsjg                   krav på åtgärder inom fiskels område. Jag vill redogöra för utskoltsmajorite-

tens ställningstagande.

Eftersom fisket både som näring och som fritidssysselsättning har mycket stor betydelse och då vi i vårt land har stor tillgång till varierande slag av fiske, är del självklart att utskottet har en posifiv syn på all utveckla fisket både som näring och som en del av vår fritidssysselsättning och rekreafion.

Vi hade en stor debatt i riksdagen i december förra året, då riksdagen beslutade bifalla socialdemokratiska motioner om frisläppande av fritt handredskapsfiske utefter de kuster där förbud för sådant fiske f. n. råder samt i de stora sjöarna. När vi nu i utskottet haft all la ställning till motioner med krav på dels återkallande av hela riksdagsbeslutet från förra året, dels all om förslaget om fritt handredskapsfiske skall effektueras så skall förslag därom inte föreläggas riksdagen förrän efter år 1985, finns det inte någon anledning all från vår sida föreslå någon ändring av riksdagens tidigare beslut. Tvärtom vill jag betona att delta arbete skall påskyndas, så att vi så snart som möjligt kan bereda fler människor tillträde till fritt handredskapsfiske.

Arne Andersson i Ljung vädjade till regeringen. Jag vill vädja till kammaren att bifalla utskottets hemställan och avslå reservafionen.

Även laxfisket las upp i betänkandet. När det gäller problemen med fångslfällor vid mynningarna av våra Norrlandsälvar som hindrar laxens vandring och reproduktion i älvarna gjorde riksdagen ett uttalande förra året om all dessa problem borde utredas. Med anledning av detta uttalande har jordbruksministern uppdragit ål chefen för fiskeristyrelsen all utreda frågan . samt redovisa sina bedömningar under våren 1984. Vi behöver få denna redovisning innan vi lar ställning till vilka åtgärder som behöver vidtas.

Eftersom vi hörde att Jens Eriksson sitter med i referensgruppen, vill jag vädja till honom att titta på de här problemen och komma med förslag. Vi skall sannerligen inte tveka all vidta åtgärder för att skydda den svenska . laxen. Men vi måste ha underlag innan vi är beredda att la ett beslut.

När det gäller motionen om förkortad fredningslid för laxfisket i Östersjön så kan man kanske ha vissa betänkligheter mot nuvarande fredningsperiod. Men då vi trots ansträngningar från svensk sida inte lyckats nå tillfredsställande lösningar på hur man skall kunna begränsa laxfisket i Östersjön genom överenskommelser med de andra Östersjöländerna, så bör vi åtminstone hålla vår del av rekommendationen att förbjuda fiske av lax i Östersjön mellan den 15 juni och den 15 september.

Förslaget att fördela fiskeavgiflsmedlen enligt vattenlagen med lika delar

på forskning och fiskevårdsåtgärder avvisade riksdagen förra året med

motiveringen alt statliga satsningar på dessa områden överskrider inkomna

avgiftsmedel.  Att fördela medlen  enligt 50-50-principen  skulle därför

134                   innebära försämringar både för forskningen och för fiskevården. Man måste

årligen kunna göra bedömningar om medelsfördelning inom dessa områden. Med samma motivering som utskottet hade förra året vill jag således avvisa kravet i den moderata reservationen.

I moderalmolionen 1448 om ändrade regler för när irålfiske skall anses vara avslutat, vilken följs upp i reservation 4, föreslås ändrade regler så att Irålfiske vid gränser skall anses avslutat när trålen är upphissad i irålgalgen, och inte som nuvarande regler föreskriver att fisket skall anses avslutat först när trålen hissals ombord på fiskefartyg.

Frågan om hur irålfiske skall bedrivas har nyligen avgjorts i högsta domstolen, som anslöt sig till fiskerislyrelsens bedömning all trålfiske i rättslig mening skall anses fortgå tills trålen lagils ombord. Jag anser inte all del är motiverat alt frångå denna bedömning.

Även om Jens Eriksson påslår att socialistiska riksdagsledamöter kan vara okunniga, är det ändå en stor del av fiskarna som står bakom denna bedömning. Sydkuslfiskarna har anslutit sig till fiskerislyrelsens förslag till högsta domstolen. Det vore bra om Jens Eriksson också tog hänsyn till dem som kanske har de svåraste problemen i vårt land när del gäller fiskegränser. Det är ju mycket snäva gränser framför allt mellan Sverige och Danmark. Men där - där problemen kanske är som störst - har man sett problemen annorlunda. Vi har i utskottet inte funnit någon anledning att fillstyrka motionen.

Utskottet har också behandlat två motioner angående fisket i Vättern. När det gäller folkparlimolionen om hur rödingbeslåndet i Vättern skall räddas och förbättras vill jag framhålla att ny fiskestadga för Vättern har utarbetats och också antagits av fiskenämnden för Vättern, i syfte alt främja Vätterns fiskebestånd. Därmed borde kravet i Lars Ernestams mofion vara tillgodosett, ulan all riksdagen vidtar ytterligare åtgärder. Men Lars Ernestam har tydligen inte följt vad som hänt i fråga om fiskestadgan, och därför vidhåller han sitt molionskrav i en reservation. Men del finns som sagt ingen anledning till det, för kravet är alltså tillgodosett i den nya fiskestadgan. Bl. a. skall man begränsa antalet nät för fritidsfiskare, öka maskslorleken och öka tillåten storlek på den röding som får fångas,

I en socialdemokratisk motion föreslås en samlad översyn och fastare inriktning av alla de intressen som utlnylijar Vättern, Utskollsmajoriteten delar uppfattningen all det i dag råder stor osäkerhet på detta område, bl, a, genom den militära verksamhetens hänsyn till fisket och miljön. En sådan översyn som föreslås i motion 1987 anser utskottet vara motiverad, vilket vi också vill ge regeringen till känna.

När det slutligen gäller folkparlireservation nr 8 om vattenbruk, där man anser alt vallenbruket bör underlättas och utvecklas, vill jag påpeka att arbetet med utveckling av vattenbruket pågår. Bl, a. tillsatte forskningsrådsnämndens naturdelegation och delegationen för vattenbruk redan 1980 en styrgrupp för vallenbruk. Denna styrgrupp har avlämnat en rapport, kallad Vattenbruk för Sverige. Denna rapport.har också remissbehandlats och bereds f. n. i regeringskansliet. Vi kommer därmed inom en nära framtid att

Nr31

Onsdagenden 23 november 1983

Fiske

135

Nr 31

Onsdagen den 23 november 1983

Fiske

få la ställning i de nu aktuella frågorna angående utveckling av del svenska vattenbruket.

Herr talman! Låt mig sammanfatta med alt yrka bifall till hemställan i jordbruksutskottets belänkande nr 4 och avslag på reservationerna.

Anf. 159 LARS ERNESTAM (fp) replik:

Herr talman! Av den debatt om dessa frågor som har förts i dag framgår att del är åtskilliga ärenden som just nu bereds i regeringskansliet. Jag hoppas verkligen att de också i sinom lid kommer hit till kammaren. Jag vidhåller min reservation när del gäller vallenbruket.

Vidare log Håkan Strömberg upp frågorna om rödingen i Vättern. Jag vet myckel väl, Håkan Strömberg, att det har antagits en ny fiskestadga. Men Håkan Strömberg, som sitter närmare besluten i dessa frågor, vet också all den stadgan är mycket omstridd och all man har många olika uppfattningar om huruvida den uppfyller de krav som kan ställas. Jag vet också all del t, ex, har gjorts begränsningar i nälstorlek, men del finns fiskar som man använder andra typer av nät för. Detta gör all del blir myckel svårt med anpassningen i stadgan.

Del är helt klart all beståndet av röding har minskal katastrofall, och del är helt klart all del har gjorts en sådan här genomgripande utredning för ett antal år sedan. Varför skall man då inte, när förhållandena nu är så alarmerande, kunna la ett litet djupare lag i dessa frågor än all enbart fastställa en ny fiskesladga?

136

Anf. 160 JENS ERIKSSON (m) replik:

Herr talman! Håkan Strömberg säger all jag sitter med i den referensgrupp som skall utreda laxfrågan, och det gör kanske all jag är orolig för vad som håller på alt hända. När man möter människorna uppe i trakterna vid Norrlandsälvarna och ser vad för slags fiske som pågår, både lagligt och olagligt, förstår man att dél inte finns några möjligheter att reproducera lax däruppe. Man kan anknyta fill havsfisket, men del svenska havsfisket är inte särskilt omfattande i dag. Vi fiskar 250-260 lon årligen fill havs. Av det fiskar vi 125 lon i sovjetisk zon, 90 ton i polsk zon och 30, 40 eller 50 lon i den svenska ekonomiska zonen i Östersjön. Det är därför jag menar att del måste till omedelbara åtgärder. Trots att utredningen pågår måste man redan nu ingripa. Del är därför vi fogat denna reservation till betänkandet.

När del gäller den förkortade fredningsliden för lax är del precis som jag sagt, nämligen alt när man inte kan komma överens i Warszawa bestraffar man de svenska havsfiskarna med all låta dem ligga ute i mörker och kyla i stället för att kunna fiska på hösten när vädret är drägligt. Delta har gjort sig synnerligen märkbart under innevarande år. Delta drabbar i hög grad yrkesfisket, och det är yrkesfisket som del är angeläget att slå vakt om.

Jag tror heller inte all vi någonsin kan komma överens om en reglering av laxfisket i Östersjön och knappast om något annat fiske i Östersjön heller. Om man kommer överens är del nämligen kutym all de flesta länder fiskar så myckel de orkar och hinner, innan de avbryter sill fiske. Man överfiskar

ganska grovt även på de arter som det träffals överenskommelse om i     Nr 31
Östersjökommissionen.                                                                  Onsdagen den

När det gäller 2:10-medlen och en fördelning av fiskevårdsavgiflen menar    23 november 1983

Håkan Strömberg alt del innebär försämringar. Men det gör del inte om man     __

fördelar fiskevårdsavgiften. Del skulle i stället innebära förbättringar och ge     Pirlce möjligheter till övervakning av det olagliga fiske som pågår på många platser.

När del gäller Irålfiskels avslutande säger Håkan Strömberg att del här föreUgger en moderalmolion. Del är emellerfid tre parfier som står bakom denna motion. Håkan Strömberg säger all vi anser att trålfisket skall anses avslutat när trålen hissas ombord. Del slår inte så i motionen, utan vi säger all fisket skall "anses avslutat när Irålbord eller tyngder är upphissade i Irålgalgen", Därefter kommer bärgningen av fångsten, och den kan la flera limmar. Under fiden kan man driva många sjömil. Del är inte rimligt och rättvist all man när man ligger manöverfärdig och driver över en gräns skall bestraffas. Det är ungefär som om Håkan Strömberg skulle bli straffad när han får motorstopp på ett ställe där han inte har rätt att parkera. Del överensstämmer inte med svensk lag och rätt alt döma på del sättet. Man har dömt från felaktiga utgångspunkter.

Sedan är del inte sydkuslsfiskarna som har sagt att fiskerislyrelsens utsago är riktig, ulan det är Skånes fiskareförbund. Jag har en viss förståelse för all man där kan vara Ulel sur, eftersom del pågått ljuvfiske där nere. Sådana där saker kan man göra när man är på litet dåligt humör. Men del är inte någon stor del av svenskt fiske som slår bakom delta, ulan del är en liten del som av någon anledning inte är till freds med sakernas tillstånd.

Anf. 161 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik:

Herr talman! Jag sade för en liten stund sedan alt frågan om handredskapsfisket i Östersjön har blivit en av socialdemokraternas presfigefrågor, en fråga som fill varje pris måste drivas. I delta fall tycker jag all priset är ovanhgl högt. Vilkelpris som helst är i detta fall för högt, Håkan Strömberg, eftersom ingen förmån för fritidsfisket kan vinnas med denna åtgärd. Dessutom skadar man de facto del fiskevårdsarbele som skulle kunna äga rum om vi finge låta den fiskevårdsområdesbildning som riksdagen ändå har beslutat om komma till verkställighet.

Ni har tydligen mycket bråttom med att bli av med pengar till ingen nytta, samtidigt som ni lägger fram en besparingsproposilion, något som är fullt riktigt. Varför vidta sådana här fullkomligt obegripliga åtgärder?

Vi kan, Håkan Strömberg, använda svenska statens pengar på ett vetfigare sätt. Stöd den fiskevårdsområdesbildning som riksdagen beslutat och låt denna komma till stånd. Då har vi gjort en bra insats för fiskevården. Vi har inte trängt oss på vatlenägarna, och vi har gett fritidsfiskarna de vatten de behöver.

Ett par ord om den militära verksamheten vid Vättern. Den översyn som
utskottsmajorileten nu vill begära hos regeringen genom ett tillkännagivande
sker de facto kontinuerligt i den ständigt pågående översynen av umgänges-
bestämmelserna för militär verksamhet gentemot fiske och fritidsliv på              137

Nr 31                      Vättern. Det är alltså ingenting märkvärdigt som ni yrkar på. Jag vill nog,

Onsdaeen den        talman, snarare betrakta detta som den yttersta skillnaden mellan

23 november 1983      socialdemokratiska motioner och andra motioner. Här vill majoriteten i

_____________     utskottet  tillgodose  partivännernas  önskemål  genom  att  hemställa  att

pjgip                       riksdagen skall göra ett tillkännagivande. Men i sak har man inte tillfört

någonting vettigt i denna fråga.

Samtidigt vill jag gärna säga alt jag undrar om del är Skaraborgs socialdemokraters mening alt med denna typ av åtgärd ge dem en vink som letar efter lämpliga förband att lägga ned. De förband som har besvär med sina övningsplalser kommer nämligen i första hand. Om del är en nedläggning som ni nu vill medverka till tycker jag alt ni är ovanligt illa ute.

Vi har avgetl vår reservation från den utgångspunkten alt ert uttalande beträffande riktlinjerna för olika intressen i Vättern inte gagnar fisket. Det gagnar egentligen ingenting. Det är helt enkelt bara ett inlägg i debatten om ett förband vars övningsmark blir trängre och trängre. Det leder till nedläggning. Del tycker vi är synd när det gäller Skaraborgsförbandet vid Vättern.

Anf. 162 HÅKAN STRÖMBERG (s) replik:

Herr talman! Vi har, Lars Ernestam, en akfiv regering. Det pågår en hel del arbete som under några år har legat still i kanslihuset. Jag tycker att vi skall sätta värde på all regeringen jobbar med frågor som är angelägna.

När det gäller förslaget till fiskestadga för Vättern har diskussionen visat all både yrkesfiskare och fritidsfiskare anser stadgan vara för restriktiv. Jag har inte uppfattat alt Lars Ernestam vill ha mindre restriktiva bestämmelser, tvärtom. Om Lars Ernestam hade följt med i den diskussion som har förts om Vättern och framför allt rödingsfiskel, skulle han ha insett alt han inte ens borde ha skrivit sin reservation.

Jens Eriksson kräver restriktivare bestämmelser, framför allt när det gäller fångstfällorna i Norrlandsälvarna. Utredningen och referensgruppen behöver inte hålla på till i april nästa år. Kom så fort som möjligt med anvisningar om hur laxen bör skyddas! Vi kommer inte att ligga på ett sådant förslag, ulan är beredda att diskutera del så snart vi får det. Tidpunkten april 1984 har nämnts, men del finns ingen anledning att vänta till dess om ni har så mycket underlag i utredningsarbetet. April 1984 har angetts som sista datum, men kom redan nu, så får vi fitta på förslaget och försöka vidta de nödvändiga åtgärderna.

Jens Eriksson tog också upp frågan om fiskeavgiftsmedlen och fiskevårds-åtgärder. När vi fattade beslutet om en ny vattenlag och ökade avgiftsmedlen gick Jens Eriksson emot det förslaget. Han tyckte alt det var för restriktivt. Nu vill Jens Eriksson fördela de pengar som vattenlagens bestämmelse om fiskeavgiftsmedel inbringar, men de räcker inte. Det utgår statsmedel till både fiskevården och forskningen. En fördelning på 50-50 skulle därför inte gagna den verksamhet som Jens Eriksson är ute efter att främja.

När del gäller Irålfisket spelar det, Jens Eriksson, ingen roll var vi drar
138                         gränserna. Man har här ändå lyssnat på Skånes fiskareförbund, som har de

kanske svåraste förhållandena i fråga om gränsdragning. Det går inte, Jens    Nr 31
Eriksson, all nonchalera en grupp som i detta sammanhang verkligen är svårt    Onsdaeen den
utsatt. Därför vill jag vidhålla yrkandet om avslag på den motionen,  23 november 1983

Möjligheten alt bilda fiskevårdsområden har, Arne Andersson i Ljung,    ________

funnits ett antal år. Men det har inte hänt någonting på detta område, trots att /r//g riksdagen har uttalat sig för en sådan inriktning. Ett friare handredskapsfiske efter våra kuster och i de stora sjöarna innebär inte all fiskevården försämras. Man har via resp. länsstyrelse möjlighet alt lägga in fredningsområden där man anser alt fisket behöver skyddas. Del finns ingen som helst anledning all peka på alt ett friare handredskapsfiske skulle innebära en försämring för fiskels utveckling. Precis samma bestämmelse kan åberopas, bara det finns ett underlag. Och fiskenämnderna i de olika länen har ett mycket bra underlag för att utveckla fisket.

Anf. 163 LARS ERNESTAM (fp) replik:

Herr talman! Del som framkommit i den här debatten och i många andra debatter är att det just nu ligger oerhört många ärenden i regeringskansliet som inte blir färdigbehandlade. Från opposifionen finner vi det mycket anmärkningsvärt att socialdemokraterna inte i någon fråga vill skynda på hanteringen. Jag har inte suttit i riksdagen så länge att jag kan uttala mig, men vi hörde nyss av förre jordbruksministern att socialdemokraterna bara för ett par år sedan i fråga efter fråga framförde ståndpunkten all riksdagen skulle göra tillkännagivanden. Om vi nu på någon enda punkt vill all riksdagen skall skynda på regeringen, bör väl inte detta vara något all förvåna sig över utan i stället betraktas som rimligt.

Jag är ganska väl insatt i frågan om rödingbeståndet, och det fakfiska förhållandel är all fiskbeståndet som sådant har minskal katastrofalt. Del frågeställningen gäller är hur vi skall kunna öka fiskebeslåndel. För att man skall kunna lösa den frågan är inte den nya fiskestadgan tillräcklig.

Anf. 164 JENS ERIKSSON (m) replik:

Herr talman! Håkan Strömberg säger: Kom med förslag så fort som möjligt! Ja, Håkan Strömberg, på riksdagens bord ligger redan i dag förslag i form av reservationer. I dem säger vi all vi vill alt man skall vidta åtgärder så alt det blir förbättringar. Om vi får bifall till dessa reservationer har vi kommit en bit på väg. Sedan får vi lägga fram ytterligare förslag om fredningen och bevarandet av laxslammarna. Men del är litet svårt, för här slår olika intressen emot varandra. Å ena sidan har vi fritids- och sportfisket, och å den andra yrkesfisket. Utöver dessa två kategorier som fiskar inom lagens ram förekommer del ett stort olaga fiske.

Jag sade nej till en ökning av fiskevårdsavgifterna, men jag skiljer på att öka och att fördela. All fördela avgifterna är en sak, men att öka dem är en helt annan. Jag säger ja fill att ändra fördelningen av avgifterna, eftersom vi med dessa medel skulle kunna göra oändligt myckel mer för laxbeståndel än vad som är möjligt med den fördelning som tillämpas i dag.

När det gäller frågan om när irålfisket skall anses avslutat säger Håkan            139

Nr 31                      Strömberg att del inte spelar någon roll var man drar gränserna. Men det

Onsdagen den       spelar en oerhört stor roll. Det gäller att dra gränserna så att man kan skilja

23 november 1983     P ' °' förbrylér sig mot lagen och den som ulan egen förskyllan driver

_____________    över en gräns. Den senare hamnar i en situation varöver han icke råder. Han

Pifle                        har inte rätt att dumpa sillen, eftersom del råder förbud mot all dumpa i

Östersjön, och han får inte lov att bärga sillen innanför gränsen. Här har sagts all man kan ringa kustbevakningen. Men man kan inte ringa till kustbevakningen och säga all man håller på all driva över gränsen, för då anmäler man ju sig själv. För all inte begå tjänstefel måste man på kustbevakningen i sådant fall sätta fast personen i fråga.

Del är alltså en olycklig situafion som råder på del här området. Skåne har inte de svåraste förhållandena i det avseendet, och det är olyckligt att Skånes fiskareförbund har ingivit sin skrivelse. Jag beklagar att så har skett, för det visar all del finns en splittring inom kåren som inte är bra. Men påståendet att man skall betrakta fisket som avslutat efter det att fångsten har bärgats är inte relevant. Ingen fiskare resonerar på dét sättet.

Anf. 165 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik: Herr talman! Håkan Strömberg påstår att det har gått många år under vilka fiskevårdsområdesbildning har kunnat ske, utan all det hänt särskilt mycket. Del är fullt möjligt all detta inte har gått i den takt som man haft anledning all önska, men om del är så, då undrar jag, Håkan Strömberg: Varför var våra parfier överens om all fastställa ett årtal, 1985, fram fill vilket fiskevårdsområdesbildning skulle ske i de aktuella vattnen? Jo, därför all riksdagen åslundade all få fiskevårdsområdesbildning och ville sälla tryck på vattenägarna. Del jag påtalar är att regeringen nu sätter sig över detta och försöker få igenom ett annat förslag, som omintetgör del som eljest är bra med fiskevårdsområdesbildning. Motivet för denna försvinner med er åtgärd. Det är detta jag kritiserar.

Anf. 166 HÅKAN STRÖMBERG (s) replik:

Herr talman! Visst vill vi skynda på regeringen, Lars Ernestam! Men Lars Ernestam erkände ju själv att del är så mycket som pågår på del här området, och regeringen borde då kunna få någon rimlig chans att arbeta med förslagen.

Det är bra att ni lägger fram förslag, Jens Eriksson. Men med den
upplysning vi nu fick av Jens Eriksson är det ju ännu mindre anledning all
bifalla hans reservation när det gäller skyddet av laxfisket. Om ett förslag
ligger på riksdagens bord i dag, då borde ju regeringen få åtminstone några
dagar på sig alt bearbeta det förslaget för all sedan återkomma till riksdagen.
Jag tycker inte all del då finns någon som helst anledning att försöka
(                              påskynda del arbetet. Någon dag borde som sagt även den socialdemokratis-

ka regeringen kunna få på sig för att undersöka de här frågorna.

Låt mig sedan gå tillbaka till frågan om Öslersjölaxen, När inte den

svenska yrkeskåren av fiskare kan enas om olika saker är del självfallet svårt

140                        all ena denna fiskarkår med andra länders fiskare. Del är därför som vi har så

stora problem när del gäller Öslersjöfisket. Skulle vi släppa efter på de överenskommelser som träffats, skulle problemen förvärras. När del gäller laxfisket i Östersjön har man lyckats få en förlängd fredningssäsong, men när det gäller andra begränsningar har man inte lyckats nå resultat. Låt oss därför behålla denna fredningslid fills vi kan nå andra överenskommelser som kan vara bättre. Också jag har erkänt att det naturligtvis inte är bra all man får fiska till en senare fidpunkt på hösten, men vi måste som sagt vidta de åtgärder som är möjliga all vidta för att freda laxen i Östersjön. Detta är ett mycket allvarligt problem - del vill jag också erkänna.

När del gäller fiskevårdsområdena, Arne Andersson i Ljung, finns det faktiskt sjöar i del här landet där det föreligger myckel stort behov av fiskevårdsområden. Arbetet på all bilda fiskevårdsområden behöver alltså inte stanna upp, därför all vi vill ha fritt handredskapsfiske utefter södra ostkusten och i de fyra stora sjöarna. Del finns så många andra stora vatten som vi inte här har berört, där man verkligen kan gå in och starta fiskevårdsområden för alt få ett friare och bättre fiske.

Nr31

Onsdagenden 23 november 1983

Fiske

Anf. 167 PAUL JANSSON (s):

Herr talman! Vättern är en unik sjö i många sammanhang. Den har stor betydelse för yrkesfiske, frifidsfiske, båtliv och rörligt friluftsliv i allmänhet.

Vätterns vallen är allmänt erkänt som ett av de bästa i Sverige och utnyttjas som färskvällen av många kommuner runt sjön och för flera av Skaraborgs läns inlandskommuner. Bl. a. Skövde lar sitt färskvatten genom en ca fyra mil lång ledning från Vättern.

Stora delar av Vätterns vattenområde norr om Visingsö är emellerfid riskområde för militära övningar och övningsskjulningar i betydande omfattning. Detta medför alt sjön filiförs vissa metaller, sprängämnen och pyrotekniska satser av olika slag. Det handlar främst om järn- och kopparlegeringar, krom, mangan och nickel.

I motionen 1982/83:1987, som behandlas i jordbruksutskottets betänkande nr 4, har vi motionärer konstaterat att någon samlad utredning om hur den militära verksamheten påverkar Vätterns vattenmiljö i dess helhet inte har gjorts. Vi motionärer har därför ansett det nödvändigt att man snarast får till stånd en samlad bedömning av bl. a. de militära övningarnas betydelse för miljön i och omkring Vättern.

Jordbruksutskottet konstaterar överst på s, 8 i belänkandet nr 4 alt de militära övningarna är förlagda till allmänt vatten och all fiskare som lider skada och intrång i sin yrkesutövning fill följd av skjutningarna kan erhålla ersättning enligt en särskild kungörelse.

Detta är, herr talman, ulan tvivel ett framsteg. För min del anser jag emellertid alt del är bättre alt fiskarna kan få fisk i sina nät än ersättning av militära medel för utebliven fisk. Detta är en uppfattning som jag vet att både fritidsfiskare och yrkesfiskare runt Vättern delar med mig och mina medmotionärer. Därför är del med största tillfredsställelse jag nu konstaterar att en klar majoritet av jordbruksutskottets ledamöter ställt sig bakom

141

Nr31

Onsdagen den 23 november 1983

Fiske

vårt krav i mofionen om fastare riktlinjer för de olika intressen som i dag utnyttjar Vättern.

Utskottet säger följande:

"Utskottet ansluter sig till den bedömning som görs i motion 1982/83:1987, att militären natiirliglvis måste få möjlighet alt övningsskjuta i rimlig omfattning men alt detta måste ske med stort hänsynslagande till andra intressen och till ett rimligt skydd för natur och miljö. Enligt utskottets uppfattning är det vidare angelägel all regler fastställs för den militära verksamhetens tillåtlighet inom rimliga gränser med hänsyn till de olika civila intressena för sjöns utnyttjande och till sjömiljön. Del torde närmast vara regeringens sak alt pröva i vilken form ett regelsystem i förevarande avseende bör gälla. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna."

Herr talman! Detta är ett ulomordenfligt starkt uttalande från en stor majoritet i jordbruksutskottet, och del är av stort miljöpolitiskt värde för en av landels värdefullaste naturtillgångar, nämligen sjön Vättern. Nu konstaterar jag med djupt beklagande alt moderaterna i jordbruksutskottet av något slags överdrivet militärpolitiskt nit har ansett sig tvingade alt reservera sig mot det här uttalandet. Jag ryckte till när Arne Andersson i Ljung alldeles nyss påstod att detta skulle medföra nedläggning av förband i Skaraborgs län. Vilka förband, Arne Andersson i Ljung, skulle läggas ned, om man anser att även militären skall la miljöpolitiska hänsyn? Jag kan försäkra moderaterna häri kammaren, inte minst dem som sitter på Skaraborgsbänken, alt det inte kommer att uppfattas positivt av stora grupper som har intresse för miljöfrågorna när det gäller Vättern om ni röstar för reservationen. Följaktiigen yrkar jag, herr talman, bifall till mom. 9 i hemställan i jordbruksutskottets belänkande nr 9 och alltså avslag på den moderata reservationen nr 7.

142

Anf. 168 ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! Jag vill göra kammaren uppmärksam på den avancerade debatteknik som vi har här i kammaren numera. Replikerna till Paul Janssons anförande var tydligen redan lämnade. Jag vill inte utveckla delta närmare ulan bara korrigera vad han inte fattat av replikerna, nämligen att jag aldrig har sagt att de förband som använder Vättern som övningsfält behöver läggas ned. Jag sade i stället alt de indikationer på förbandsnedläggning som kan komma gäller förband som har det besväriigl när del gäller övningsområden. Socialdemokraterna har då i händelse av att ytterligare förband måste läggas ned gjort en sådan indikation. Socialdemokraterna får väl själva la ansvaret för den dumheten.

Jag kunde inte underlåta a» notera Paul Janssons patetiska varning till Skaraborgsmoderalerna all inte rösta på reservationen, "för den tycker vi inte om hemma". Paul Jansson, "hemma", är vi socialdemokrater allihopa "hemma"? Tycker Paul Jansson i princip illa om moderata inlägg och moderata motioner, eller vad har Paul Jansson för mandat alt tala om vad vi tycker hemma i Skaraborg?

Anf. 169 PAUL JANSSON (s):

Herr talman! Jag vet inte hur myckel kunskap Arne Andersson i Ljung har om fiske och hur många sjöar han har hemma i Ljung. Men jag vet alt vi socialdemokrater på Skaraborgsbänken har besökt Vätternområdet åtskilliga gånger under de senaste åren och haft ingående samtal med yrkesfiskare, fritidsfiskare och andra personer med miljö- och fritidsintressen. Vi har även haft samtal med de militära myndigheterna beträffande de här problemen. Då har vi fåll klart för oss all militären bör la rimliga miljöhänsyn i en sådan vikfig fråga som just Vätternfrågan. Del anser också militären, och jag hoppas alt det skall gå all få fram en samlad bedömning.

Jag har inte sagt att vi socialdemokrater bestämmer. Del är tyvärr en borgerlig majoritet i Skaraborgs län, men vi håller på all knappa in på den majoriteten, och håller moderaterna på alt göra dumhet efter dumhet i miljöpolifiska frågor, är jag ganska övertygad om att moderata samlingsparfiet kommer all bli myckel mindre i Skaraborgs län i fortsättningen, bl. a. med hjälp av de insatser som Arne Andersson i Ljung gör här i kammaren. Jag tror all del finns anledning för Arne Ljung att länka sig för när han gör sina ulfall i de här sammanhangen.

Nr31

Onsdagen den 23 november 1983

Fiske

Anf. 170 ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! Det är myckel förbislring när det gäller grannlän, men Paul Jansson och jag kan väl ändå träffas och tala om för varandra vad vi heter. Och så kan vi prata om de här fiskefrågorna och övningsfrågorna vid samma tillfälle och sedan återkomma till kammaren med den debatten.

Anf. 171 PAUL JANSSON (s):

Herr talman! Förlåt, Arne Andersson i Ljung! Var namnet rätt nu?

I vår motion säger vi ordagrant: "I klarhetens tecken finns det anledning att framhålla all militären naturligtvis måste få möjlighet all övningsskjula i rimlig omfattning. Men detta måste då ske med hänsynstagande till andra intressen och ett rimligt skydd för natur och miljö."

Sedan säger vi - och del är viktigt: "Att i fredstid riskera oreparabla skador på Vätterns vallenmiljö på grund av militär verksamhet är oacceptabelt."

Del är ett uttalande som vi anser vara viktigt, för vi skall spara även på det militära området - och då skall vi inte i onödan ösa ut skrot i Vättern som riskerar miljön för fiskare och andra som har intresse av en god miljö i den sjön.

Den uppfattningen har vi uttalat ganska klart i varje fall från socialdemokraterna i Skaraborgs län. Om moderaterna sedan är så dumma all de inte accepterar en sådan ståndpunkt, då får de skylla sig själva, och det kommer att visa sig i kommande val.

Anf. 172 JENS ERIKSSON (m):

Herr talman! Om vi ser på de fiskare som utnyttjar Vättern kan vi notera 37 yrkesfiskare, 1 800 registrerade fritidsfiskare och 3 000-4 000 icke registrerade fritidsfiskare. Det är klart alt del skall till ett bra fiskebeslånd för all det

143

Nr 31

Onsdagenden 23 november 1983

Fiske

skall hålla för ett sådant tryck. Sedan kan man alllid la fram militärerna som ett skäl fill alt fisken försvinner.

Jag tror inte all moderaterna har kommit med den här reservationen av överdrivet polifiskt nit. Däremot tror jag all Paul Jansson har ett överdrivet politiskt nit. Jag tror att han överdriver alldeles för mycket när han lar fram betydelsen av de militära övningar som pågår. Frågan om militära övningar är en viktig fråga. Vi har från fiskets sida ett gott samarbete med militären när del gäller deras övningar. På västkusten har vi minsvepningar, man måste göra sprängningar osv. Del finns myckel som man måste göra i fredstid för att i ofredslider kunna klara sina uppgifter.

Ingen vill väl i dag rekommendera all del utövas mer militär verksamhet än vad som är nödvändigt, och jag förutsätter att militären är kapabel all avgöra hur myckel man behöver öva i de olika områdena. Jag tycker också alt vi är eniga med försvarsministern. Han säger att det är nödvändigt all ha dessa övningar - man kan inte flytta dem från Vättern utan oerhört stora kostnader. Därför tycker jag alt vi har stöd för vår reservation hos försvarsministern.

Anf. 173 PAUL JANSSON (s):

Herr talman! Delta skall bli mitt sista inlägg i den här debatten.

Först och främst kan jag gratulera Jens Eriksson till all han inte är ordförande för Vätlernfiskarna - då skulle han sitta myckel trångt.

Vi har inte sagt att militären skall bort från Vättern. Jag upprepar: Vilket förband är i farozonen om vi anser all militären med sina skjutningar bör la större miljöhänsyn? Del var delta som framskymtade i Arne Anderssons resonemang tidigare.

Vi har bara sagt alt vi skall utreda alla intressen som utövas när del gäller Vättern. Det gäller inte bara militären utan fritidsfisket, yrkesfisket och det rörliga friluftslivet. Del är en sådan avvägning som vi vill ha till stånd med den här översynen, och det är vi är tacksamma för att majoriteten i jordbruksutskottet ställt sig bakom.

Anf. 174 JENS ERIKSSON (m):

Herr talman! Jag kan då upplysa Paul Jansson om att jag är ordförande i Sveriges fiskares riksförbund, och där ingår också Välternfiskarna. Jag tror myckel väl alt vi kan träffa överenskommelser med militären. Vi har tidigare haft överenskommelse med militären när del gäller Vättern, och det skall vi kunna få i framliden också, så att vi kan ha ett bra samarbete. Om ingen annan förslår värdet av alt ha beredskap och militär gör fiskarna det i allmänhet, därför att de har upplevt vad del vill säga att råka i besvärliga situationer i krig och annat. Jag tror alt del inte är något problem att komma överens med Vätlernfiskarna i del fallet.

144

Anf. 175 PAUL JANSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få återkomma en gång till.

Jag är medveten om den dignitet i ordförandeskap som Jens Eriksson har.

Men det finns en särskild fiskarorganisation för Vättern, och den har en särskild ordförande för just de lokala intressena. Jag är övertygad om att genom del ställningstagande Jens Eriksson har gjort i den här frågan kommer han inte att bli vald till ordförande för Vätterns yrkesfiskare.

Anf. 176 JENS ERIKSSON (m):

Herr talman! Jag kommer inte all ställa upp där heller.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslutet redovisas efter behandlingen av jordbruksutskottets betänkande 6.)

Anf. 177 TREDJE VICE TALMANNEN:

Kammaren övergår nu till att debattera jordbruksutskottets betänkande 6 om stöd till inhemsk ull- och linproduktion.

Nr 31

Onsdagen den 23 november 1983

Stöd till inhemsk ull- och linproduktion

Stöd till inhemsk ull- och linproduktion

Anf. 178 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! I del här betänkandet behandlas stödet till inhemsk ull- och linproduktion. De nalurfibrer del här handlar om är fibrer som en gång i liden var en livsnödvändighet för oss. Men efterhand som utvecklingen har gått framåt och vi har fåll andra material - bomull och kanske framför allt syntetiska material - har betydelsen minskat. Det är något som vi i dag tycker är allvarligt, för de här naturprodukterna ger en annan känsla och har ett litet större värde än de syntetiska fibrerna. De kan i och för sig vara bra, men har inte samma användningsområde som nalurfibrerna.

När del gäller ullen har vi en produktion men den är för liten. Framför allt har vi för dåliga möjligheter alt la hand om ullen. Men den erfarenhet jag har av de slickerier som finns i min hemtrakt är att stickade ullprodukter i dag är en myckel exklusiv vara. Det går utmärkt lätt att sälja dem. Vi skulle kunna sysselsätta betydligt fler människor inom detta område om vi hade tillräckligt med råvara.

Beträffande linet är vår situation ännu mycket sämre. Vi har knappast någon produktion alls i dag. Det är viktigt alt vi tar till vara de små rester som finns så alt vi kan behålla en svensk linprodukfion. Del är hög tid att vi gör någonting. I den motion som Birgitta Hambraeus och Gunhild Bolander har skrivit lar de upp det här problemet och ber att riksdagen skall göra ett uttalande för all få till stånd ett stöd till lin- och ullproduktion.

Utskottet skriver i sitt belänkande att en hel del saker har gjorts. Den redovisningen är egentligen myckel positiv. Man vill gärna ha både lin och ull, och utskottet har förhoppningar om all saker och ting skall göras. Men det är förhoppningar som vi har haft ganska länge. Vi tycker från centerpartiets sida alt det inte räcker all bara hoppas på alt något skall hända och att vara nöjd med alt det här och där finns positiva uttalanden. Nu måste

10 Riksdagens protokoll 1983/84:30-31

145

Nr31

Onsdagenden 23 november 1983

Stöd tiU inhemsk lUl- och linproduktion

vi göra någonting. Och då tycker vi att det är rimligt alt man, som motionärerna har sagt, utreder möjligheten att ge ett statligt stöd till den här produktionen. Nämnden för hemslöjdsfrågor och Riksförbundet för hembygdsvård har aktiverat sig i frågan, och det tycker vi är väldigt bra. Men det räcker inte. Man måste också ha ett stöd från samhället.

Vi har ett praktiskt exempel här i kammaren på vad man kan åstadkomma med de här produkterna. Den vävnad som pryder kammaren är en produkt av ull och linfibrer. Den är gjord av konstnären Elisabeth Hasselberg-Olsson, och man har, enligt en artikel som jag läst, samlat in lin från olika delar av landet för alt kunna göra en inhemsk vara. Det bör vi vara mycket lacksamma för, men samtidigt kan vi konstatera att det är synd att det skall vara så ont om svenskt lin att man måste göra på detta sätt.

Jag tror att linodling skulle vara ett mycket behagligt inslag i den svenska naturen samtidigt som den skulle kunna ge meningsfull sysselsättning ät en hel del människor.

Den artikel jag talar om slutar med att man kunde börja med en motion om all lintillverkningen i Sverige skall tas upp igen. - Den motionen ligger på riksdagens bord i dag, och vi har från centerpartiets sida reserverat oss till förmån för den motionen. Jagvill härmed också yrka bifall till reservationen.

146

Anf. 179 OVE KARLSSON (s):

Herr talman! I den motion vi nu behandlar, som tas upp i jordbruksutskottels belänkande nr 6, begär motionärerna utredning och förslag om stöd för inhemsk ull- och linproduklion.

Riksdagen har vid flera tillfällen behandlat motioner om produktionen av ull och fiberväxter, av vilka lin är en. Utskottet har tidigare liksom nu visat en allmänt positiv inställning till behovet av inhemsk ull- och linproduktion. Riksdagen har tidigare framhållit alt regeringen och berörda myndigheter och organisationer har sin uppmärksamhet riktad på denna fråga.

Det har tidigare ansetts att ett sätt att trygga en fortsatt inhemsk linodling kan vara att växtförädlingsnämnden ägnar frågan uppmärksamhet inom ramen för sin verksamhet. Det kan fortfarande anses giltigt.

Även näringsutskottel har för några år sedan behandlat frågan och då ansett alt del ligger ett värde i att ha produktion av ull och fiberväxter kvar inom landet. Frågan om utarbetande av ett program för sådan inhemsk produktion har hänskjutits till den 1981 inrättade nämnden för hemslöjdsfrågor.

Utskottets majoritet är medveten om att det finns ett ökat intresse för linodling, och jag tycker också alt det är positivt. Det är bra att det finns intresse för inhemsk produktion och vidarebearbetning av ull och lin, och jag tycker att vi från riksdagen bör ge de organ som arbetar med dessa frågor ett moraliskt stöd..

Sedan riksdagen senast hade dessa frågor till behandling har också glesbygdsdelegalionen visat sitt intresse och bl. a. gett ekonomiskt stöd till en konferens om linodling:

Induslrideparlementels glesbygdsdelegation följer frågan liksom nämn-

den för hemslöjdsfrågor. Nämnden håller på att organisera uppföljningen av beslut från nämnda konferens för all uppnå förbättrade möjligheter för linodling och linhanlering inom landet och skall också undersöka möjligheterna att utnyttja svensk ull i lexlilproduktionen.

Med den positiva syn som utskollsmajoriteten visar i frågan anser vi all man bör avvakta resultatet av redan pågående arbete. Del är en bättre väg än alt tillsätta utredningar.

Jag vill med delta anförande, herr talman, yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 31

Onsdagen den 23 november 1983

Stöd till inhemsk ull- och linproduktion

Anf. 180 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Jag glömde i mitt inledningsanförande att säga alt det inte är bara centerpartiet som slår bakom reservationen. Också folkpartiet gör det. Därmed har jag rättat till det.

Ove Karlsson gör samma sak i sitt inlägg som utskottet gjort i sin skrivning: är allmänt positiv och uttalar förhoppningar om att en rad andra skall göra någonting men avstår från alt själv göra någonting. Del tycker jag är ett dåligt sätt att vara del moraliska stöd som Ove Karlsson säger att vi i riksdagen bör vara. Man måste gå in och aktivt medverka för att få i gång den här verksamheten igen, om vi skall nå de resultat som jag tycker del är rimligt att vi når.

Anf. 181 OVE KARLSSON (s):

Herr talman! Som framgått av både Lennart Brunanders anförande och utskottskrivningen är det mycket litet som skiljer utskottsmajorileten och reservanterna åt. Det handlar egentligen om hur man på ett enkelt sätt skall nå ett resultat. Jag anser all man når ett resultat bättre på det sätt som utskottet föreslår än genom all tillsätta en utredning. Med den skrivning som här har redovisats måste man anse all motionens syfte är i stort sett tillgodosett.

Anf. 182 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Del är som Ove Karlsson säger - skillnaden är inte så förfärligt stor. Men det är ändå den som avgör om man skall få framgång eller om man inte skall få någonting gjort.

Överläggningen var härmed avslutad.

Jordbruksutskottets betänkande 1

Mom. 4 (besvärsrätt i miljöskyddsärenden)

Utskottets hemställan bifölls med 286 röster mot 14 för reservation 1 av Berit Edvardsson.

Mom. 6 (naturresurs- och miljöpolitik i övrigt)

Utskottets hemställan bifölls med 257 röster mot 45 för reservation 2 av Einar Larsson och Kerstin Andersson.

147

Nr 31

Onsdagenden 23 november 1983

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Jordbruksutskottets betänkande 2

Mom. 1 b (svavelreningen vid koleldning)

Utskottets hemställan bifölls med 243 röster mot 58 för reservation 1 av Einar Larsson m. fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

148

Mom. 2 (svavelrening vid oljeeldning)

Utskottets hemställan bifölls med 287 röster mot 14 för reservation 2 av Berit Edvardsson. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 3 a (skydd av grundvattnet)

Utskottets hemställan bifölls med 285 röster mot 14 för reservation 3 av Berit Edvardsson, 1 ledamot avstod från alt rösta.

Mom. 6 (utredning om försurningens långsiktiga konsekvenser)

Utskottets hemställan bifölls med 222 röster mot 80 för reservation 4 av Arne Andersson i Ljung m, fl.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Jordbruksutskottets betänkande 3

Mom. 1 (åtgärdsprogram för alt minska luftföroreningarna från motorfordon)

Ulskollels hemställan bifölls med 288 röster mot 14 för reservation 1 av Berit Edvardsson.

Mom. 2 (blyfri regularbensin)

Utskottets hemställan bifölls med 237 röster mot 62 för reservation 2 av Einar Larsson m. fl. 3 ledamöter avstod från alt rösta.

Mom. 4 (samarbete med EG)

Utskottets hemställan bifölls med 221 röster mot 79 för reservation 3 av Arne Andersson i Ljung m. fl.

Mom. 5 (skifferförbränning)

Utskottets hemställan bifölls med 255 röster mot 47 för reservation 4 av Einar Larsson och Kerstin Andersson.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Jordbruksutskottets betänkande 4 Nr 31

Mom. 1 (reproduktionen av lax)                                                    Onsdagen den

Utskottets hemställan bifölls med 211 röster mot 87 för reservation 1 av      23 november 1983

Arne Andersson i Ljung m. fl. 2 ledamöter avstod från alt rösta.  ___________    .

Mom. 2 (användningen av fiskeavgiftsmedlen)

Utskottets hemställan, som ställdes mot reservation 2 av Arne Andersson i Ljung m. fl., bifölls med acklamation.

Mom. 3 (fredningssäsongen för laxen)

Utskottets hemställan, som ställdes mot reservation 3 av Arne Andersson i Ljung m. fl., bifölls med acklamation.

Mom. 5 (trålfiske)

Utskottets hemställan bifölls med 163 röster mot 139 för reservation 4 av Einar Larsson m. fl.

Mom. 7 (fritt handredskapsfiske)

Ulskollels hemställan, som ställdes mot reservafion 5 av Einar Larsson m. fl., bifölls med acklamation.

Mom. 8 (slorrödingen i Vättern)

Ulskollels hemställan bifölls med 233 röster mot 66 för reservafion 6 av Einar Larsson m. fl. 2 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 9 (riktlinjer för olika intressen i Vättern)

Ulskollels hemställan, som ställdes mot reservation 7 av Arne Andersson i Ljung m. fl., bifölls med acklamation.

Mom. 10 (vattenbruk)

Utskottets hemställan, som ställdes mot reservation 8 av Lars Ernestam, bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Jordbruksutskottets betänkande 6

Utskottets hemställan bifölls med 230 röster mot 68 för reservationen av Einar Larsson m. fl.

Talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar.

149

Nr 31

Onsdagen den 23 november 1983

Strukturrationaliseringen inom jordbruket och skogsbruket

30 § Strukturrationaliseringen inom jordbruket och skogsbruket

Föredrogs jordbruksutskottets belänkande 1983/84:5 om strukturrationaliseringen inom jordbruket och skogsbruket.

Anf. 183 ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! I delta belänkande har jordbruksutskottet behandlat några motioner om strukturrationaliseringen inom jord- och skogsbruket. I avvaktan på del kommittéarbete som nu skall avslutas om strukturrationaliseringen har ulskollet enats om en skrivning som innebär att riksdagen lämnar bl. a. den moderata motionen 1439 utan ytterligare åtgärd. Vi har för den skull nöjt oss med att till utskottsbetänkandel lämna ett särskilt yttrande, där vi försöker markera den vikt vi fäster vid de frågor vi framfört i motionen.

Vår ståndpunkt i sakfrågan går ut på att det är fullt legitinit alt vara liten markägare. Detta betyder inte alt vi motsätter oss alt omarrondering förekommer i de delar av landet där ägarspridningen är sådan att även mycket små enheter har sin mark fördelad på många markskiften. Varje förändring i dessa områden ökar självfallet ägarnas möjlighet till ett bättre nyttjande av sin tillgång.

Vi har däremot motsatt oss all alltför stora arealer sätts som minimigränser för att efter omarronderingen få bilda egen faslighet. De arealgränser som förekommit har varit 40-50 hektar och utgör enligt vårt förmenande en godtyckligt vald gränsdragning för minsta fastighetsbildning. Således kan del knappast sägas all om fastigheten utgörs av skogsmark utgör den ett underlag för en brukares försörjning. Vem har för resten bestämt all en fastighet skall ge sin ägare full försörjning? Vi anser som sagt all del är fullt legitimt all även vara ägare till ett mindre markskifle, ulan alt del ens skall ifrågasättas all han för den skull bör ingå i en gemensamhelsskog.

Debatten i denna fråga har just i dag, mer än vad som kunnat väntas, kommit i fokus, då vi genom TT fått veta att slruklurutredningen avser att utöver en del andra rältskränkande åtgärder också lägga synpunkter på mindre fastigheters existensberättigande. Alt del handlar om äganderätt har tydligen gått denna socialistiskt sinnade utredning förbi. Men till detta ber vi att få återkomma då förslagen blir föremål för behandling här i kammaren.

Herr talman! Jag har med detta velat markera den vikt vi moderater fäster vid ärendet men har nu inget yrkande.

Överläggningen var härmed avslutad. Utskottets hemställan bifölls.

1.50

31 § Föredrogs

arbetsmarknadsutskottets betänkanden 1983/84:3 om anställningsskydd, 1983/84:4 om facklig verksamhet och 1983/84:5 om medbestämmandefrågor m. m.

Anf. 184 TALMANNEN:

Arbetsmarknadsutskottets betänkanden 3,4 och 5 kommer att behandlas i lur och ordning, och voteringarna äger rum i ett sammanhang efter avslutad debatt.

Först upptas alltså arbetsmarknadsutskoltets belänkande 3 om anställningsskydd.

Nr31

Onsdagenden 23 november 1983

A nställningsskydd

Anställningsskydd

Anf. 185 ALF WENNERFORS (m):

Herr talman! Nu skall riksdagen alltså la ställning till några motioner om anställningsskydd. Innan vi trycker på knapparna skall jag be alt få säga några saker.

Del var i december 1973, dvs. för tio år sedan, som denna lag tillkom, och så gott som varje år sedan dess har motioner väckts med krav på ändringar i lagen. 1982 fick vi en ny anslällningsskyddslag. Vi moderater har under flera år krävt ändringar, och del gör vi även i år. Låt mig först få komma med en fundering om namnet på lagen.

Anslällningsskyddslagen-eller lagen om anställningsskydd, som rubriken är i lagboken - borde egentligen betyda all lagen ger den anställde ett garanterat skydd. Del tror nog också många. Men är del så i praktiken, i den hårda verkligheten? Nej, den som har arbetat eller arbetar i ett förelag där del är kris eller man går mot en allvarlig kris vet att lagen enbart är ett slags buffert. Det är fakfiskt viktigt all då och då notera delta. Det är viktigt all understryka all den enda verkliga anställningsgaranlin kan erbjudas när man arbetar i ett förelag som går med vinst. Ju bättre små och stora förelag går, ju bättre AB Sverige går, desto tryggare blir anställningen, inte bara i den enskilda sektorn ulan också i den offentliga sektorn. Alt sedan lagen allmänt är bra som buffert skall också sägas.

Det är emellertid på några punkter som lagen bör ändras så all den blir bättre. I dag medger lagen att en löntagare anställs på grund av fillfällig arbelsanhopning i högst sex månader under en period av två år. Med detta vill man hindra missbruk, säger man. Vi moderater menar all det i praktiken blir en onödig begränsning av möjligheterna all utnyttja anställningsformen. Därför menar vi alt tvåårsbegränsningen bör tas bort.

Vi kräver också i vår motion 1636 alt den nya lagbestämmelsen från 1982, om möjlighet till provanställning under sex månader, skall la över de kollektivavtal som ger ett snävare utrymme för provanställning. Jag skall inte gå närmare in på den här frågan i dag och inte heller på lurordningsbesläm-melserna, som moderaterna Ewy Möller och Bertil Danielsson har motionerat om.

Om del är någonting som krävs i ett land som befinner sig i kris så är del flexibilitet, anpassning och rörlighet. Den nuvarande lagbestämmelsen är på denna punkt stelbent. Del kan vara ett livsvillkor för ett förelag som befinner sig i kris all någon eller några nyckelpersoner får stanna i förelaget.

151

Nr 31

Onsdagenden 23 november 1983

A nställningsskydd

Åtskilliga gånger har vi krävt alt del bör klaras ut vad som egentligen menas med begreppet "saklig grund" för uppsägningar. Del kan gälla onyklerhet i arbetet, del kan gälla stölder på en arbetsplats, samarbelssvå-righeler etc. Genom domar i arbetsdomstolen har del i dag blivit så, att myckel allvarliga brister i en arbetstagares sätt alt sköta sitt arbete nästan måste accepteras. Detta skapar stor irritation, inte minst bland arbetskamraterna, men del försämrar också arbetsmoralen. Därför bör förutsättningarna för uppsägningar utredas, och jag ber med delta alt få yrka bifall fill den moderata reservationen.

Jag ser på talarlistan att Sten Östlund skall delta i debatten, Sten Östlund vill minska arbetslösheten så myckel som möjligt - del vet jag. Jag förmodar att Sten Östlund också menar alt en rörlig och flexibel arbetsmarknad ökar möjligheterna att få arbete. Stelbenta lag- och avtalsregler hindrar detta. Därför vill jag ställa frågan till Sten Östlund: Varför vill inte han ocb hans kamrater gå med på att göra arbetsmarknaden mer rörlig och flexibel, dvs, skapa förutsättningar för fler arbetstillfällen?

152

Anf. 186 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! När vi nu skall behandla anslällningsskyddslagen, kommer den fadäs som inträffade redan vid dess införande att återupprepas, Arbetsköparna har alla möjligheter alt permitlera, och de anställda och deras fackliga organisationer har ingenting att sälla emot.

Del har gått många år sedan lagen först antogs. T, o, m. LO:s kongress 1976 reagerade emot lagen och krävde full lön från första dagen vid permillering.

Permitleringsinstilutet har de senaste åren utnyttjats ganska flitigt av arbetsköparna. Man har framför allt tillämpat förkortad arbetsvecka och alltså delat upp permilteringarna på korta enheter. Det är framför allt de stora förelagen som tillämpar denna metod. Man anpassar permilteringarna helt efter produktionen och konjunktursvackorna. De stora förelagen är inte beredda all la något som helst ansvar när del verkligen kniper. I konjunktursvackor undandrar man sig på detta sätt kostnaderna för arbetskraften. Permilteringarna sker alltså på företagsekonomiska villkor. Del är därför som både fackföreningsrörelsen och vi i vpk enträget säger att permilterings-instilulet som del ser ut i dag och därmed denna möjlighet för arbetsköparna måste avskaffas.

Lön från första dagen vid permillering är ett villkor. I dag gäller inte någon sådan regel. Det finns visserligen avtal som föreskriver att man under en viss del av de första permilteringsdagarna kan få lön från företaget, men en stor del av lönen för de första 14 dagarna eller övrig permilleringstid som uppgår till över 30 dagar per år bekostas av arbetslöshetskassorna. Del är naturligtvis en kostnad som egentligen till stor del drabbar också dem som permilleras.

Arbetsköparna utnyttjar alltså del här institutet, och därför föreslår vi återigen en lagstiftning som förbjuder detta.

Nu säger utskottet all del i regeringskansliet finns en beredningsgrupp som har fullt upp att göra. Den får del ena uppdraget efter det andra på

arbelslivsområdet. Något resultat har vi dock inte sett än. Samtidigt skall arbetsmarknadens parter återigen försöka lösa denna fråga. Med erfarenhet av fidigare avtalsförhandlingar och med vetskap om de ståndpunkter som parterna har kan jag säga alt de inte lär kunna lösa den på ett sätt som tillfredsställer dem som drabbas av permilteringarna.

Del enda vettiga här är därför alt man täpper till denna lucka i lagen och alt riksdagen fastslår all full lön skall utgå från första permitleringsdagen.

Utskottet anser tydligen all vpk-motionen inte är till fyllest. Jag vill därför fråga ulskollels majoritet: Vad är del som skall till ytterligare? Tänker man la de initiativen? Om inte parterna träffar något avtal, kommer del då ett förslag? Är del ett löfte, eller skall - som vanligt - beredningsgruppen lastas på ytterligare ett uppdrag, så all ni kan hänvisa till den under den fortsatta socialdemokratiska regeringstiden? Är del den funktionen som denna beredningsgrupp skall ha, eller vad tänker man göra? Tänker man verkligen ingripa, eller är detta bara ett sätt alt glida undan?

Vpk har ytterligare ett yrkande i reservationen 2. Det gäller att de som har dellid i första hand skall erbjudas heltidsanställning när ett företag skall utöka sin personalstyrka.

Utskottet har också behandlat en motion om luckor i lagen om anställningsskydd, LAS. Anställda som har blivit avskedade har förtur till anställning om produktionen vid förelaget fortsätter. Nu händer det emellertid alt en entreprenör lar över när ett förelag lägger ned produktionen. I just den situationen - när en entreprenör tar över - gäller inte längre LAS. Då gäller inte den turordning och åleranslällningsrätl som LAS föreskriver. På detta sätt utnyttjar arbetsköparna möjligheten att gå förbi LAS, som därmed urholkas. Alf Wennerfors har därför alldeles rätt - LAS ger ingen garanti för arbete.

I den socialdemokratiska motionen 661 föreslås att paragraf 25 i LAS som reglerar företrädesrätten till åleranställning, skall ses över, så att denna lucka läpps igen. Utskottet säger sig hysa sympati för den här socialdemokratiska motionen. Utskottet anser att den är mycket viktig och beklagar all lagen kan kringgås på detta sätt. Men samtidigt godkänner utskottet arbetsköparnas oinskränkta makt alt bestämma över produktionens inriktning och omfattning.

Utskottet hänvisar också till medbestämmandelagen - det är med hjälp av den som arbetarna skall klara av del här problemet. Jag frågar mig: Var i medbestämmandelagen finns de instrument som de arbetande behöver för alt komma åt de entreprenörer som tar över och kringgår turordningen? Det vill jag fråga ulskollels talesman. Sympatin för dem som man i den första meningen ömkade är inte mycket värd om man egentligen inte vill göra en översyn för all hjälpa dem som blir avskedade och ställs på undantag av dessa entreprenörer.

Jag yrkar bifall till vpk-reservationerna.

Nr 31

Onsdagenden 23 november 1983

Anställningsskydd

153

Nr 31

Onsdagen den 23 november 1983

AnstäUningsskydd

154

Anf. 187 STEN ÖSTLUND (s):

Herr talman! Jag hoppas att jag med mitt inlägg skall kunna ge svar på de frågor som har ställts. Däremot tror jag inte att talarna före mig blir nöjda.

I arbetsmarknadsutskottets belänkande nr 3 behandlas fem motioner från allmänna molionsfiden. Till belänkandet är tre reservationer lämnade, en från moderaterna och två från vpk.

Moderaterna följer i sina motioner och i sin reservation upp av dem under tidigare riksdagar framlagda förslag på anslällningsskyddslagens område, förslag som dessa riksdagar avvisat, vilket Alf Wennerfors mycket rikligt påpekade.

De ändringar i lagen avseende provanställningar och anställning vid arbetsloppar som moderaterna föreslagit - dels beträffande ramiiden om sex månader under en Ivåårsperiod, dels beträffande rätlen för parterna på arbetsmarknaden all sluta avtal om andra regler för provanställningar än lagens - mofiveras med omsorgen om den arbetslösa ungdomen.

Genom beslut år 1982 av den borgerliga majoriteten under den förra riksdagsperioden ändrades lagen om anställningsskydd avseende provanställningar och anställning vid arbetsloppar bl. a. med argumentet att man ville underlätta för ungdomarna alt komma in på arbetsmarknaden. Huvuddelen av avtalen på arbetsmarknaden har sedan dess anpassats till den nya lagstiftningen i den mån de tidigare avvek från denna.

Några som helst effekter av den s. k. reformen på de ungas situafion på arbetsmarknaden har mig veterligt inte kunnat spåras, och delta är enligt min mening skäl nog all på dessa punkter yrka avslag på reservafionen och bifall fill utskottets hemställan i denna del.

Moderaterna vill vidare få till stånd en översyn av begreppet saklig grund för uppsägning och vidga arbetsgivarnas rätt att vid driftsinskränkningar göra undanlag från lagens lurordningsregler för s. k. nyckelpersoner.

Utskottet har inte låtit sig övertygas, om all man genom en utredning av begreppet saklig grund skulle kunna utforma bestämmelser på detta område som var bättre än dem som anlagils av parterna på arbetsmarknaden genom den praxis som utformas där och i arbetsdomstolens domar.

Vad gäller förslaget om utökade rälfigheter för arbetsgivaren avseende undanlag från lurordningsreglerna vid driftsinskränkning finns inget alt tillägga utöver utskottets skrivning på s. 13 i betänkandet, nämligen "all det aldrig har varit och inte hellernu är avsett att principen 'sist in - först ut' skall vara undantagslös. Avsteg från principen görs emellertid bäst genom avtal mellan arbetsgivaren och den fackliga organisationen, vari man i samråd kan komma fram fill en lösning som är anpassad fill vad situationen kräver."

Med vad jag nu anfört yrkar jag avslag på moderaternas reservation i dess helhet.

I den första av vpk:s reservationer framförs krav på att arbetsgivaren skall åläggas att betala permitteringslön från den första permitleringsdagen. Som LO-medlem känner jag väl till de förhållanden på arbetsmarknaden som påtalats. Det upplevs som en orättvisa mellan löntagarorganisationernas medlemmar när LO-medlemmarna i en permilleringssilualion skickas hem

med en veckas permitteringslön, varefter de hänvisas till arbetslöshetskassan i ytterligare en vecka, innan arbetsgivaren enligt lagen om anställningsskydd på nytt bhr betalningsskyldig. Vid korltidspermilteringar, varje vecka, blir arbetsgivarnas frizon, innan betalningsskyldighet inträder enligt lag, upp till 30 dagar. I sådana situationer blir skillnaden mellan organisationernas medlemmar ännu större. LO-medlemmarna skickas hem och hänvisas till arbetslöshetskassan, medan Ijänslemannaorganisationernas medlemmar inte berörs, oaktat om arbetsbristen är lika stor för dem som för LO-kollektivels medlemmar.

Del är mot denna bakgrund utskottet uttalat angelägenheten av att parterna kan reglera dessa förhållanden. Det är nämligen så, Lars-Ove Hagberg, att villkoren på det här området för Ijänslemannaorganisationernas medlemmar regleras genom avtal, och del vore önskvärt att detsamma kunde ske när det gäller LO-kolleklivel. Jag har hört alt dessa frågor kommer all återupptas i årets förhandlingar mellan Landsorganisationen och Svenska arbetsgivareföreningen. Skulle avlalsvägen visa sig oframkomlig, utgår utskottet från all frågan på nytt kan aktualiseras i riksdagsarbetet efter behövhg beredning.

Beträffande yrkandet i samma reservation om skyldighet för arbetsgivare att innan nyanställning sker erbjuda deltidsanställda längre arbetstid har ulskollet konstaterat att frågan är aktualiserad i regeringens kansli, varför något initiativ från riksdagen nu inte är behövligt.

Slutligen behandlar ulskollet en motion från Ove Karlsson m. fl. angående uppsagdas återanslällningsrält när arbetet i stället utförs av entreprenad-arbetare. Till följd av denna motion har vpk fogat en reservation till utskottets betänkande, vari krävs en översyn av lagen om anställningsskydd på detta område. Det finns enligt min mening även på detta område fullt tillräckliga argument på s. 14 och 15 i ulskollels belänkande, och jag återger dem sammanfattningsvis.

Åleranslällningsrällen är en viktig del i anställningsskyddet.

Otillbörligt kringgående av återanslällningsrällen kan inte accepteras, och accepteras ej heller på arbetsmarknaden enligt citerad dom i arbetsdomstolen.

Påverkan när det gäller driflinskränkningar kan ej utövas enligt lagen om anställningsskydd, även om arbetsgivarens åtgärder leder till arbetsbrist och uppsägningar.

Sådana åtgärder från en arbetsgivares sida måste man förhandla om enligt medbestämmandelagen eller, om sådant avtal finnes, enligt medbestämmandeavtalet. Del är vid dessa förhandlingar som de anställdas påverkan på arbetsgivarens beslut kan ske. Det är också enligt medbestämmandelagens entreprenadparagraf som förhandhngar kan äga rum, när arbetsgivare använder enlreprenadarbetare i sådana situafioner som påtalas i motionen. Lagen om anställningsskydd kan knappast utformas så, att den ger något skydd i sådana situationer.

Med hänsyn till del anförda är utskottet inte berett att stödja det begärda initiativet till översyn av anslällningsskyddslagen på den aktuella punkten

Nr31

Onsdagenden 23 november 1983

Anställningsskydd

155

Nr 31                      ulan föreslår alt motionen lämnas ulan åtgärd.

O sdauen den           ''  anförda, herr talman, yrkar jag avslag på samtliga reservationer

93 november 1983     '" arbetsmarknadsutskottets belänkande nr 3 om anställningsskydd och bifall till ulskollels hemställan.

A nställningsskydd

Anf. 188 ALF WENNERFORS (m) replik:

Herr talman! När det gäller frågan om arbelsanhopning i ett förelag menar Sten Östlund att del inte finns några uppgifter om alt det har blivit lättare för ungdomar all få arbete. Vi har inte någon statistik på detta - det är rätt svårt all få fram någon sådan. Men del finns uppgifter om alt det har blivit något lättare för ungdomar alt få arbete. Del lar tid, Sten Östlund, innan del sprider sig tillräckligt myckel all del har blivit lättnader i fråga om längden för provanställning. Men del är inte rikfigt del frågan gäller, ulan frågan gäller Ivåårsramen.

Jag skulle vilja la upp ett par saker, Sten Östlund. Om ett företag i t. ex. turistbranschen erbjuder en studerande arbete, kan han eller hon få det under sommaren. Men nästa sommar får denna studerande inte komma tillbaka till företaget. Del är delta jag tycker är stelbent. Man skulle nå avsevärt myckel bättre flexibilitet, om man log bort ramiiden på två år.

När det sedan gäller turordningsreglerna säger Sten Östlund alt del i stort sett är bra som det är och all man har möjlighet till samråd. Men snälla Sten Östlund, del är icke bra som del är! Låt oss länka oss ett företag med fio anställda, där man måste säga upp fem. Någon av dessa fem kan vara en nyckelperson i delta lilla företag. Då skall del finnas möjlighet att gå förbi reglerna om turordning.

Jag har här nämnt bara ett enda exempel, men det finns mängder av exempel som visar alt man skulle kunna skapa avsevärt myckel större flexibilitet. Jag får tydligen tolka Sten Östlunds förslag på det sättet all han menar alt vi skall ha stelbenta lagregler och avtalsregler. Del är tråkigt. Jag beklagar del, Sten Östlund,

156

Anf. 189 LARS-OVE HAGBERG (vpk) replik:

Herr talman! Det är ju, Sten Östlund, inte bara orättvist när det gäller organisationerna, ulan del är också en belastning för de arbetare som permilleras, eftersom det drabbar A-kassan så pass hårt - i dessa lägen ännu mer.

Finns del nu något hopp om att parterna skall kunna uppnå en tillfredsställande avtalsuppgörelse? Ända sedan LAS antogs har del inte varit möjligt för parterna all uppnå någon överenskommelse, trots alt frågan stått på förhandlingslislan vid flera fillfällen. Del har också funnits ett myckel starkt fackligt tryck ufifrån, men trots detta har arbetsgivarorganisationerna bestämt motsatt sig. Varför skulle det gå nu?

Nu säger Sten Ösflund alt vi skall la upp saken i riksdagen, om det inte blir något resultat. Är detta ett löfte från socialdemokratiska majoritetens sida? Om Sten Östiund inte kan svara, kan kanske regeringens arbetsmarknadsminister som är i kammaren göra det. Om jag inte minns alldeles fel har landels

arbetsmarknadsminister vid framträdanden på kongresser sagt alt frågan skall lösas. Del är alltså inte omöjligt alt vi får ett svar i dag.

Sedan till Ove Karlssons motion. Nog borde man kunna gå med på en översyn. Även jag inser alt det kan finnas problem, men i dag har vi fått en ökning av entreprenörverksamheten, som man vid en översyn borde kunna kartlägga eller kringgärda, så att del inte går alt medvetet kringgå lagen på delta sätt. Jag tycker att det är litet dåligt av utskottet all inte gå med på en översyn. Då man ger regeringskansliet alla möjliga uppdrag när det gäller beredningsgruppen, borde del finnas en möjlighet att se över den här frågan som gäller oönskade arbetare som arbetsgivaren vill sortera ut på ett otillbörligt sätt.

Sedan till den fråga som jag ställde till Sten Östlund: Kan medbestämmandelagen i detta fall verkligen stödja den fackliga aktiviteten för att hjälpa dem som ställs utanför?

Nr31

Onsdagen den 23 november 1983

A nställningsskydd

Anf. 190 STEN ÖSTLUND (s) replik:

Herr talman! Alf Wennerfors ställde några frågor till mig.

Först sade Alf Wennerfors att del nog har blivit litet lättare för ungdomar och andra all komma in på arbetsmarknaden. Nej, tyvärr. Både Alf Wennerfors och jag sitter ju i arbetsmarknadsutskottet och har tillgång fill statisfik. I dagarna behandlar vi ett betänkande som gäller just ungdomsarbetslösheten. Trots alla de insatser som den nuvarande regeringen har föreslagit och som den nuvarande majoriteten har fattat beslut om i kammaren, har vi inte lyckats få bukt med ungdomsarbetslösheten på ett för oss tillfredsställande sätt. Tyvärr har den ökat. Trots alla de kontakter som jag har med fackfolk ute i landet, har jag inte kunnat få någon som helst information om alt förändringarna i anställningsskyddslagen i vad gäller möjligheterna alt bereda provanställning skulle ha hjälpt. Tyvärr har inga sådana signaler kommit.

När del sedan gäller tvåårsgränsen, som tillkommit för att begränsa möjligheterna all missbruka anställningar vid arbetsloppar är väl exemplet med studerande inte så väl vall. Studerande anställs ju i huvudsak på visstidsanställning i samband med praktiktjänslgöring, och såvitt jag förslår finns det inga stora problem härvidlag. Moderaterna har visserligen använt del här argumentet, men jag tror inte riktigt på del.

När det gäller lurordningsreglerna och nyckelpersoner vill jag bara understryka alt det dagligen och stundligen i fackets och förelagens arbete ordnas så, att nyckelpersoner som behövs får stanna kvar i företagen. Ta exemplet med ett förelag som bedriver handel, t. ex. en livsmedelsbufik med fio anställda. Ingår del en charkulerisl i arbetsstyrkan, och man har för avsikt att även efter en neddragning behålla charkuteriet, har jag aldrig hört talas om alt Handels skulle motsätta sig all det avtalsvägen träffas överenskommelse om en turordning som gör att charkuteristen får stanna kvar i företagel. Detta kan också innebära all två eller tre biträden får stanna kvar. Sådana undantag sker dagligen och stundligen, just för att företagen skall få en chans att överleva.

157

Nr 31

Onsdagenden 23 november 1983

AnstäUningsskydd

Min möjlighet att ge svar till Lars-Ove Hagberg blir mycket liten, ser jag.
Beträffande permitteringslön slår del klart i utskottsbelänkandet: "Utskot
tet utgår ifrån att om del uppstår svårigheter att komma fram den vägen så
kommer regeringen och den arbelsrättsliga beredningsgruppen i arbetsmark
nadsdepartementet all ta erforderliga initiativ            ."

Anf. 191 ALF WENNERFORS (m) replik:

Herr talman! Jag vill upprepa att det tyvärr lar lid innan informationen till företagen om alt lagen har ändrats når till alla. Under de tio är som lagen med de här olika bestämmelserna har gällt har del rotals en uppfattning om att lagen är stelbent, och man har alltså dragit sig för att anställa. När vi nu gör en ändring dröjer det länge innan det blir verklig effekt - där får man kanske tåla sig litet grand.

Men detta hindrar inte att vi under tiden kan komma med förbättringar. Den nuvarande lagregeln medverkar fakfiskt i praktiken till att färre får jobb. Företag inom branscher där arbetsmängden växlar försöker att klara arbetsloppar med de anställda som förelagen har i stället för att anställa ytterligare. Det är en flexibilitet som jag efterlyser, och jag tycker alt Sten Östlund, som är en klok man med erfarenhet från det verkliga arbetslivet, borde kunna öppna dörren en liten smula för större flexibilitet. Det gäller ju hela fiden att pröva alla möjligheter att ge ytteriigare människor arbete.

Beträffande provanställning: Vi har fortfarande kollektivavtal som begränsar möjligheterna, som har bestämmelser om kortare tid än sex månader. Det är här vi menar alt lagen borde ta över, för att underlätta möjligheterna till provanställning.

När del gäller nyckelpersoner: Visst har det förekommit att man har gjort upp om alt en nyckelperson skall gå före, men vad är det då som har hänt på sina håll, Sten Östlund? Jo, man har kommit med ovidkommande motkrav, vilket är något som försämrar lagens funktion.

158

Anf. 192 LARS-OVE HAGBERG (vpk) replik;

Herr talman! Vi kräver nu, Sten Östlund - jag vet inte för vilken gång i ordningen - beslut om lön för permitterade från första dagen. Del har vi gjort vid ett flertal tillfällen. Det har blivit avslag - och förslaget har icke biträtts av socialdemokraterna. Men nu har ni regeringsmakten, och vi har majoritet fillsammans - alltså kan vi göra något. Men då säger ni att vi skall avvakta avtalsförhandlingarna, och så går ni tillbaka fill utskottets skrivning all regeringen skall ta erforderliga initiativ om del inte blir ett avtal. Då frågar jag om del är ett löfte, och då går Sten Östlund tillbaka igen och talar om erforderliga initiativ. Jag frågar igen: Gäller de erforderliga initiativen lön från första dagen eller något annat?

Sten Östlund hann inte kommentera den sista reservationen. Men jag vill säga: När LAS skrevs var det väl inte meningen att den som bedrev verksamhet skulle kunna utnyttja den här luckan i lagen. Nu när vi har erfarenheter av en utvidgad entreprenörsverksamhet borde vi väl kunna göra en översyn och täppa till den luckan? I annat fall kommer ju de arbetare som

drabbas att lämnas i sticket. Kanske kan Sten Östlund svara på om man via MBL kan klara de människor som lämnas i sticket. Kommer man åt de här företagen med medbestämmandelagen?

Anf. 193 STEN ÖSTLUND (s) replik:

Herr talman! Alf Wennerfors säger alt del tar lång tid för sådana åtgärder som den nya lagstiftningen alt få genomslag. Jag tror emellertid fortfarande inte på att lagen hade sådana undergörande effekter som man från borgerligt håll ville göra gällande när den nya lagstiftningen infördes. Metall anpassade sitt avtal i förra årets avtalsrörelse och har för sin del inte kunnat avläsa några som helst effekter på del här området. Innan vi har fått några tecken på att del här skulle vara någon form av undermedicin, tycker jag inte att det finns anledning att ytterligare ändra i den nuvarande lagsfiftningen. Jag yrkar alltså fortfarande bifall till utskottets hemställan.

På Lars-Ove Hagbergs frågeställningar har jag väl gett de svar som går att ge vad gäller permitteringslön. Inom betydande delar av arbetsmarknaden regleras dessa frågor genom avtal. Det är önskvärt alt det kan ske även på LO-området. Varken lagen om anställningsskydd eller medbestämmandelagen ger hundraprocentig garanti för att någon får behålla sin anställning i något företag där problem uppslår i form av arbetsbrist eller liknande situationer. Att så skall vara fallet kan vi nämligen inte skriva in i lag. Där är det avgörande att det finns lönsamma företag och att man har en effektiv arbetsorganisation i första hand.

När det gäller entreprenader kan jag understryka att jag har haft anledning att följa den frågan under hela den tid den har kommit att diskuteras, inte minst som den utvecklades inom varvsindustrin. Från fackligt håll, i det arbete jag har deltagit i tidigare, såg vi med stor tillfredsställelse när medbestämmandelagen tillkom med bestämmelser på entreprenadområdet och möjligheter till inflytande för de fackliga organisationerna. Jag är emellertid medveten om att det inte är så enkelt att man bara kan lagstifta bort situationer vad gäller entreprenader eller lagstifta bort alla olägenheter som kan uppstå i samband med anlitande av entreprenör. Möjligheter måste finnas för företag alt använda entreprenad i riktiga situationer. Därför har vi från utskottels sida understrukit att det svar som lämnats är tillräckliga, nämligen att vi inte kan acceptera otillbörligt kringående av lagstiftningen. Detta understryks av utskottets betänkande..

Nr 31

Onsdagenden 23 november 1983

A nstäUningsskydd

Anf. 194 OVE KARLSSON (s):

Herr talman! I motion 1982/83:661, som behandlas i detta belänkande, har jag tillsammans med några medmotionärer aktualiserat frågan om alt arbetsgivare kringgår förelrädesreglerna vid nyanställning enligt anslällningsskyddslagens 25-27 § genom att, med hänvisning till arbetsbrist, säga upp folk och sedan efter en lid i stället anställa entreprenörer. I förarbetena till lagen sägs att företrädesrätt till nyanställning i första hand tillkommer sådana arbetstagare som blivit uppsagda på grund av arbetsbrist.

Tyvärr förekommer det inom vissa yrkesområden - skogsarbetarna är ett

159

Nr 31

Onsdagen den 23 november 1983

Facklig verksamhet

sådant exempel - att det sker uppsägningar med hänvisning till arbetsbrist medan det efter en kort tid är entreprenörer som övertar de uppsagdas arbetsuppgifter. Man har således inte i verkligheten gjort uppsägningar på grund av arbetsbrist utan för alt kunna organisera om arbetet. Jag har den bestämda uppfattningen att det är ett sätt för arbetsgivarna att missbruka sin rätt att avgöra verksamhetens omfattning och inriktning. Tyvärr blir arbelstagarparlen överspelad.

Lagen har varit i kraft så länge att en översyn nu vore motiverad. Enskilda fackförbund rår inte på problemen. Det måste till mer långtgående åtgärder, och jag har uppfattningen att en lagöversyn är den bästa vägen alt gå.

Del är nog i den här frågan som i många andra: När de fackliga organisationerna inte klarar av arbetsgivaren krävs ny lag eller lagändring. Del borde ske en översyn av den här lagen, så att tanken bakom lagstiftningen inte helt missbrukas av arbetsgivarna vid vissa tillfällen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslutet redovisas efter behandlingen av arbetsmarknadsutskottets belänkande 5.)

Anf. 195 TALMANNEN:

Kammaren övergår nu till all debattera arbetsmarknadsutskottets betänkande 4 om facklig verksamhet.

Facklig verksamhet

160

Anf. 196 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna har under en följd av år, genom motioner och på annat sätt, krävt förändringar av förtroendemanna-lagen. Vi anser alt del är i allra högsta grad motiverat och nödvändigt att förändra lagen så att begreppet facklig verksamhet i lagens mening även omfattar mer allmänna samhällsfrågor liksom politisk verksamhet.

Herr talman! Rätlen till politisk verksamhet är en av de grundläggande rättigheterna här i landet. Men den grundlagsfästa rättigheten begränsas eller förvägras människor i arbelsHvel - i kraft av äganderätten. Detta sker samtidigt som Svenska arbetsgivareföreningen numera uppträder som ett stort poUtiskl överparli, som - genom att använda sin nästan obegränsade tillgång till resurser - mer aggressivt än någonsin försöker slå tillbaka arbetarrörelsens positioner och slå ned på dess värderingar.

Arbetsgivarna och deras parlamentariska hantlangare utnyttjar kapitalismens kris och den omfattande arbetslösheten för att pressa tillbaka de av den svenska arbetarklassen vunna rättigheterna. Därför är del mera angelägel än någonsin att rätlen till politisk verksamhet även ornfaltar arbetsplatserna.

Herr talman! Vårt parti har tidigare även krävt bl. a. att den fackliga organisationen skall ges rätt alt bestämma omfattningen av och lidsåtgången för det fackliga uppdraget samt all rätten till fackliga möten på betald

arbetstid skall skrivas in i lagen. Den fackliga organisationen skall ha rätt till tillträde till de arbetsplatser där det finns medlemmar, och de fackliga experter som facket anlitar skall ges samma rättigheter.

Ingenfing har inträffat som kan föranleda oss att ändra uppfattning i den här frågan. Tvärtom! Många förändringar i samhället har inträffat, som bekräftar och understryker vår övertygelse om alt ett uppfyllande av nu nämnda krav är en nödvändig förutsättning i strävan all stärka den fackliga rörelsens ställning.

Jag yrkar därför bifall till den av Lars-Ove Hagberg framlagda reservationen 1.

Reservation 2 anknyter till mofion 1072 av Jan Bergqvist och Birger Rosqvisl. Motionen i fråga visar på ett övertygande sätt de särskilda svårigheter som föreligger när det gäller att bedriva facklig verksamhet i multinationella förelag. Ett dominerande drag i den strukturomvandling som den svenska industrin f, n, genomgår är en ökad och accelererad mullinalio-nalisering. En av fördelarna med multinationalisering av industrin, ur företagens synpunkt, är den s. k, riskspridningen, dvs, förelagen får möjligheter alt, genom överflyttning av produktionen från del ena landet till del andra, motverka effekterna av eventuella fackliga aktioner. Del ger förelagen förutsättningar för påtryckningar och ett övertag gentemot den fackliga rörelsen genom möjligheterna all spela ut arbetarrörelser i olika länder mot varandra. Såsom motionärerna myckel riktigt påpekar fallas ofta mycket vikliga beslut i utlandsägda företag ulan all de anställda som berörs får möjligheter till insyn.

De fackliga organisationerna får svårt all skaffa sig en riklig bild av förelagels ekonomiska situation, på grund av de internationella företagens möjligheter att dölja vinsterna eller att föra över dem till enheter i andra länder. Del är uppenbart all mullinationaliseringen av industrin ställer myckel stora krav på del fackliga arbetet. Det bör därför vara ett svenskt samhällsintresse alt underlätta för våra fackliga organisationer att samarbeta med facket i andra länder.

Särskilt angeläget är detta med tanke på all Svenska arbetsgivareföreningen med stora resurser motarbetar en aktivare facklig bevakning av de multinationella förelagen. Genom ett särskilt cirkulär i december 1979 begär man av sina medlemmar all de

-   inte skall acceptera att utländska koncernbildningar förhandlar med svenska fack om t. ex. investeringar,

-   inte skall underlätta internationellt fackligt koncernsamarbele, och

-   inte skall binda internationella uppföranderegler genom avtal.
Behovet av kontakter mellan koncernens fackliga organisationer erkänns i

OECD:s riktlinjer för multinationella förelag. De kontakterna, herr talman, är en nödvändig förutsättning för en effektiv facklig verksamhet i multinatio-naliseringens lidevarv. Jag yrkar bifall till reservation nr 2.

Nr 31

Onsdagenden 23 november 1983

Facklig verksamhet

11 Riksdagens protokoll 1983/84:30-31

161

Nr31

Onsdagenden 23 november 1983

Facklig verksamhet

Anf. 197 LARS ULANDER (s):

Herr talman! De två motioner som behandlas i betänkandet är litet olika.

Vpk-motionen är en av de motioner som vanemässigt väcks under den allmänna motionstiden. Motionen har i år också kommit igen som en reservation som fogats till betänkandet.

I betänkandet redogörs för skälen till utskottets avstyrkande av vpk-kraven. Ett exempel är kravet om rätt till fackliga möten på betald arbetstid. I belänkandet upplyser majoriteten om alt de här frågorna har behandlats av parterna i det s. k. ulvecklingsavtalet. Jag vet att det är löntagarpartens bestämda uppfattning att utfallet av det här avtalet och det fortsatta förhandlingsarbetet skall vara vägledande för ett eventuellt lagstiftningsarbete. Skall del lagstiftas på delta område är del rimligt att kravet kommer från löntagarorganisationerna.

Vpk:s andra reservation är baserad på en motion av Jan Bergqvist och Birger Rosqvisl. Motionärerna lar upp en myckel viktig principfråga. De här frågorna diskuteras av fackliga organisationer som har problem med de multinationella koncernerna. Bl. a. Fabriksarbetareförbundet arbetar med de här frågorna, speciellt inom Norden.

Nya arbelsrältskommillén rekommenderar i sitt slutbetänkande att man tills vidare avvaktar de resultat som kan uppnås genom de koncernbslämmel-ser som finns i ulvecklingsavtalet. Det finns all anledning alt noga följa vad som händer på det här området, och om inte förhandlingsvägen är möjlig, aktualisera lagstiftning. Men det är då viktigt att man i förberedelserna för ett sådant arbete har nära kontakt med de organisationer som har de här problemen.

Med delta, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets hemställan.

162

Anf. 198 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Herr talman! Lars Ulanders första argument för avslagsyrkandet på reservation 1 är alt motionerna har behandlats tidigare. Som andra argument hänvisar han till del s. k. ulvecklingsavtalet mellan SAF och LO/PTK. Det är riktigt all det finns ett sådant ulvecklingsavlal liksom att del i en rad andra avtal finns regler om fackliga möten på betald arbetstid och om rätt för de fackliga organisationernas företrädare och experter att få tillträde till andra arbetsplatser än de egna. Men det kan väl inte på något sätt förhindra att man skriver in sådana här fackliga rättigheter i lagen så att de blir generellt giltiga, dvs. även på arbetsplatser som inte omfattas av avtalsregleringar. Detta gäller alltså den första reservationen.

Beträffande vår andra reservation är utskottets svar litet mer löjeväckan-de. Man hänvisar fill den nya arbetsrältskommitténs analyser, den s. k. Nark, och säger all kommittén får försöka analysera den här problemafiken. Men ännu har den inte kommit någon vart. Kommittén rekommenderar att de överenskommelser som finns mellan SAP och LO/PTK skall följas. Men vissa av dessa överenskommelser handlar om något helt annat, nämligen om koncernbildningar inom landet. Utskottet hyser dock förhoppningen att den här kommittén så småningom skall uppmärksamma problematiken och

någon gång i framliden lägga fram förslag som kan vara tillfredsställande ur motionärernas synpunkt.

Nu är jag, herr talman, kanske inte så intresserad av hur den här arbelsrättskommittén tänker och vad den gör. Jag är mer intresserad av vad utskottet tänker och föreslår med anledning av våra konkreta förslag. Kan Lars Ulander ge besked på den punkten?

Nr31

Onsdagen den 23 november 1983

Facklig verksamhet

Anf. 199 LARS ULANDER (s):

Herr talman! Den första motionen har diskuterats i riksdagen under ett antal år. Jag tror alt vi kan argumenten för och emot, varför de inte behöver upprepas.

Beträffande vpk:s andra reservation, som är baserad på motionen av Jan Bergqvist och Birger Rosqvisl, förefaller del faktiskt som om Alexander Chrisopoulos inte har läst utskottets betänkande. Utskottet presterar en myckel stark skrivning och framhåller bl. a. följande:

"Utskottet utgår från att dessa särskilda förhandlings- och informationsfrågor med deras internationella aspekter uppmärksammas av den tidigare nämnda arbelsrättsliga beredningsgruppen i arbetsmarknadsdepartementet i samband med all man följer utvecklingen på koncernområdet i övrigt. Det får vidare förutsättas alt beredningsgruppen tar erforderliga initiativ till de nya avialslösningar eller lagändringar som visar sig motiverade av den fortsatta utvecklingen, däribland fackliga resursfrågor av det slag som aktualiserats i motionen. Mot den bakgrunden anser utskottet del inte behövligt att föreslå någon åtgärd med anledning av motion 1042."

Del innebär i klartext att riksdagen myckel starkt kommer alt uttala sig för att dessa frågor skall lösas. Det uttalandet baseras på motionen av Birger Rosqvisl och Jan Bergqvist.

Anf. 200 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Herr talman! När det gäller vår första reservation hävdar jag fortfarande alt det inte är ett tillräckligt svar att hänvisa till att motionen i fråga har diskuterats tidigare i utskottet. Att del i dag finns avtal som berör de punkter i fråga om vilka vi framlägger förslag hindrar inte att avtalen kan skrivas in i lagen, så att de blir giltiga även på arbetsplatser som inte berörs av avlalsregleringar.

I fråga om motion 1042 gör Lars Ulander och jag litet olika tolkningar om vad som bör gälla. Utskottet utgår från alt kommittén så småningom skall uppmärksamma de berörda problemen, och man uttrycker en förhoppning om all den någon gång i framliden skall lägga fram konkreta förslag fill lösningar. Men det är inte det som är intressant, Lars Ulander. Del intressanta är vad ulskollet säger, inte vad en beredningsgrupp inom departementet förhoppningsvis ämnar göra någon gång i framfiden.

Anf. 201 LARS ULANDER (s):

Herr talman! När det gäller frågan om ulvecklingsavtalet och dess möjliga ulfall bör man kanske ta kontakt med parterna och höra hur de ser på detta.

163

Nr 31

Onsdagenden 23 november 1983

Medbestämmandefrågor m. m.

De önskar inte ett inhopp lagstiftningsvägen i frågor som de själva behärskar och som vi har förhandlat om.

Vad sedan beträffar de andra frågorna vill jag säga till Alexander Chrisopoulos alt utskottet i den delen inte framför några förhoppningar utan utgår från alt dessa frågor skall observeras, behandlas och lösas. Del är alltså inte alls fråga om några förhoppningar.

Överläggningen var härmed avslutad,

(Beslutet redovisas efter behandlingen av arbetsmarknadsutskottets belänkande 5.)

Anf. 202 TALMANNEN:

Kammaren övergår nu till att debattera arbetsmarknadsutskottets belänkande 5 om medbeslämmandefrågor m. m.

164

Medbestämmandefrågor m. m.

Anf. 203 SONJA REMBO (m):

Herr talman! Vi lever i en tid av förändringar; gamla, invanda förhållanden gäller inte längre. Nya förutsättningar kräver nya förhållningssätt.

Svensk industri möter i dag en helt annan konkurrens på världsmarknaden än tidigare. För all bevara och förbättra vårt välstånd måste vi anpassa oss till nya ekonomiska och tekniska förhållanden. Detta innebär, som Alf Wennerfors nyss anfört, förändringar som ställer stora krav på anpassningsförmåga, inte minst inom arbetslivet.

Organisationerna på arbetsmarknaden har i Sverige en för västvärlden unikt stark ställning. Hög anslutningsgrad och en stark centralisering av det fackliga agerandet i kombination med direkt medverkan i det politiska beslutsfattandet leder utvecklingen mot ett korporalivl samhälle, där den demokratiska beslutsprocessen riskerar alt bli en formalitet ulan innehåll.

Denna utveckling ger allt mindre utrymme för den flexibilitet som är nödvändig för att vi skall kunna hävda oss i konkurrensen med omvärlden och därmed skapa en fast ekonomisk grund för trygga arbeten. Den omfattande lagstiftning på arbetsrättens område som inleddes i början av 1970-lalel har på många områden lett till centralstyrning och formalism i stället för decentralisering och förmåga att anpassa sig till nya förhållanden.

Till de fackliga organisationernas starka ställning bidrar det förhållandet all de i realiteten har en monopolställning. För den enskilde anställde finns i allmänhet inget alternativ, Organisalionsklausulerna i många kollektivavtal innebär ett tvång för enskilda anställda alt tillhöra en viss facklig organisation om de vill ha arbete inom avtalsområdet, och arbetsgivarna är bundna till att endast anställa personer som tillhör "rätt" förbund.

Men detta räcker inte för de fackliga organisationerna. De anser sig ha rätt all ställa krav som ger intryck av alt de inte accepterar någonting mindre än

total kontroll av alla arbetsgivare och alla arbetstagare på alla livets områden.

Del är med förundran man iakttar deras agerande under senare år. Allt oftare befinner sig fackliga organisationer i strid, inte mot övermäktiga arbetsgivare eller mot ett orättvist samhälle, utan mot enskilda människor, arbetsgivare och arbetstagare.

Genom blockader tvingas anställda bli medlemmar i facket och arbetsgivare tvingas teckna kollektivavtal, trots alt varken de eller deras anställda vill ha sådana avtal. Också om anställda saknas kräver fackliga organisationer kollektivavtal och lar till blockader för att tvinga igenom sin vilja.

Blockader kan också utlösas som en följd av tvistigheler mellan olika förbund om vilket som har rätt till kollektivavtal på en viss arbetsplats, men även om en företagare med eller utan påtryckningar i form av blockad bar tecknat kollektivavtal, kan han eller hon inte vara säker på att accepteras av facket. Det förekommer alt en facklig organisation principiellt betraktar egenföretagare som icke seriösa och efter alt först ha lilllvingal sig kollektivavtal säger upp detta med motiveringen alt anställda saknas och all företagen därför inte kan betraktas som seriösa. Därefter vägrar den fackliga organisationen att godkänna företagen i fråga som entreprenörer med hänvisning till vetorätten i 38 och 39 §§ Medbestämmandelagen. Förelag som svarflislals på detta sätt har ingenting all sälla emot. De får ofta inte ens vela alt de är svartlistade. De har inga möjligheter all försvara sig, lagen erbjuder inget skydd.

Fackliga organisationer agerar självpåtaget polis och kontrollerar enskilda förelags bokföring för alt avslöja ekonomiska transaktioner som är olagliga eller på annat sätt inte passar de fackliga kraven - ett förfarande som uppenbarligen, efter den debatt som fördes här i går, accepteras av regeringen. På lösa grunder svartlistas företag och åläggs i praktiken näringsförbud utan någon som helst rättslig prövning. Facket utnyttjar vetorätten i medbestämmandelagen till alt ta lagen i egna händer.

Gentemot enskilda medlemmar visar fackliga organisationer ofta en ren förmyndarallilyd. De tillåts inte all använda sin ledighet till att förkovrä sig inom sitt yrke, de kollektivansluts till del socialdemokratiska partiet, deras medlemsavgifter används till all finansiera arbetarrörelsens politiska verksamhet. Ett förbund kollektivansluter sina medlemmar till en hemförsäkring hos ett arbetarrörelsen närslående försäkringsbolag. Regeringen hjälper till och ger sitt medgivande till att medlemsregister samkörs på data med försäkringsbolagels register trots dalainspektionens avslag. Medlemmar tvingas gå till domstol för att slippa vara med. Fler förbund förbereder dess värre hknande sakförsäkringar.

Fackliga organisationer använder också sin makt till att bedriva åsiklskont-roll. Under slorkonfliklen 1980 föreslogs på fullt allvar all leveranser av varor skulle stoppas till tidningar som framförde för de fackliga organisationerna misshagliga åsikter. Vi har nyligen sett hur fackliga organisationer har försökt ingripa med bojkotter av förelag som stött kampanjen mot fackföreningsfonder.

Nr 31

Onsdagenden 23 november 1983

Medbestämmandefrågor m. m.

165

Nr 31

Onsdagenden 23 november 1983

Medbestämmandefrågor m. m.

166

Fackliga organisationer hindrar föräldrar från att medverka i arbetet på de daghem där deras barn vistas. Skolbarn hindras från att hjälpa till all hålla sin skola snygg. Frivilliga insatser inom vården hindras. Svårigheter möter medlemmar som frivilligt vill arbeta på inrättningar som drivs av ideella organisationer

Ovanpå detta förvägras medlemmar utträde ur fackliga organisationer. Den som försöker straffa sig ut genom all låta bli all betala medlemsavgiften kan finna all delta är omöjligt på grund av de avtal som finns mellan den fackliga organisationen och arbetsgivaren om automatiskt löneavdrag för fackföreningsavgiflen. Medlemmar tvingas gå till domstol för alt komma ifrån sitt medlemskap.

Allt detta är utslag av ett kolleklivistiskl, totalitärt länkande, som borde vara en demokratisk rättsstat främmande. Del är en utveckling som måste djupt beklagas. De fackliga organisationerna har otvivelaktigt spelat en väsentlig roll för Sveriges såväl demokratiska som ekonomiska utveckling. De har en stor uppgift alt fylla i den fortsatta utvecklingen på arbetsplatserna och som kritiker och övervakare av såväl arbetsgivare som de politiska makthavarna. De har en stor uppgift alt fylla genom alt medverka i den strukturförändring som det svenska samhället står inför. Ny teknik på många områden ställer krav på nya och bättre kunskaper, på omställnings- och anpassningsförmåga. Nya sätt all bedriva företagsamhet och leda förelag utvecklas. Vi lever i en dynamisk och stimulerande lid. Del som vi i dag uppfattar som kris bär i sig fröet till framlida utvecklingsmöjligheter.

Men för att vi skall kunna övervinna krisen och ta vara på och utveckla de goda möjligheter vi har fordras all alla medverkar och arbetar i samma riktning. Lösningar på såväl nya som gamla problem måste finnas. Problemen varierar från bransch till bransch, från arbetsplats till arbetsplats. Nya förelag kommer alt startas. Sådana är i allmänhet små, myckel små. De måste få frihet all arbeta och växa sig stora. De måste också få frihet att misslyckas.

Del krävs öppenhet för nya signaler från marknaden, flexibilitet och förmåga all fånga tillfället i flykten. Företagsledning och anställda måste själva finna de vägar som passar del egna företagel bäst, Cenlraldirigering och kollekliva lösningar passar sällsynt illa.

Del är mot den här bakgrunden de moderata kraven på förändringar i det arbelsrättsliga systemet skall ses. Medbestämmandet skall leda till att de anställda kan medverka i den utvecklingsprocess som ständigt pågår på arbetsplatserna. Då måste medbestämmandet ske på lokal nivå. Det är de anställda i del enskilda företaget som i första hand skall ha rätt till inflytande och medbestämmande. Det måste också gälla de små företag där inte fackklubb eller facklig förtroendeman är utsedd. Del är de anställda på de enskilda arbetsplatserna som skall avgöra i vad mån de önskar biträde från centrala fackliga organ. Del är inte de fackliga organisationerna centralt som skall bestämma vad som får göras och inte göras lokalt.

Här har vi och centern en gemensam grundsyn, men vi anser att formerna för hur medbestämmandet skall bedrivas i de mindre förelagen behöver

närmare penetreras. Eftersom del sitter en arbetsgrupp inom departementet och arbetar med medbestämmandefrågorna, bör den vara ett lämpligt forum för detta arbete. Del av centern föreslagna förfarandet skall då givelvis ingå i övervägandena, men vi kan också länka oss andra former för hur de anställda i mindre företag skall tillförsäkras ett reellt medinflytande utan mellanhänder.

Arbetstagarbegreppet behöver preciseras. Föräldrar skall kunna hjälpa fill på sina barns daghem ulan att betraktas som anställda. Anhöriga till egenföretagare skall kunna undantas från arbetstagarbegreppet. Olika former av förelagande måste accepteras och ges utrymme all utvecklas.

Den enskildes rätt gentemot starka organisationer måste värnas i lag.

Människors rätt att bilda och tillhöra föreningar accepteras överallt i den fria världen. I Sverige finns denna rätt inskriven i grundlagen. Självfallet borde med denna rätt följa rätten att slippa tillhöra en förening. FN-deklaralionen om de mänskliga rättigheterna stadgar också att ingen får tvingas all tillhöra en sammanslutning. Enligt ett uttalande av Europadomstolen tolkas likaså föreningsrätten i Europakonventionen så all den också omfattar en negaliv föreningsrätt. Dessa dokument slår Sverige vakt om i andra sammanhang, dock inte i detta. I Sverige är del vikfigare att slå vakt om de stora organisationerna än om de enskilda människorna. Vi yrkar i år, liksom tidigare år, ett lagfäst skydd för den negativa föreningsrätten. Härigenom skulle också frågan om organisalionsklausuler lösas.

Ett annat område där enskilda människors rätt måste skyddas mot starka organisationer är den fackliga slridsålgärd som blockad mot företag utgör. Utvecklingen under senare år visar all blockad allt oftare har tillgripits på ett sätt som är stötande för rättsmedvetandet. Blockader måste tillgripas med särskild varsamhet och urskiljning, eftersom del företag som blir utsatt för blockaden vanligen inte har några möjligheter att motverka eller besvara den. I allmänhet kan det blockerade företaget endast välja mellan all kapitulera eller att gå under. Del är ett oavvisligt krav att slridsålgärden slår i rimlig proportion till del resultat man förväntar sig. Därför bör blockad mot enmansföretag över huvud laget inte förekomma. Vi kräver tillsammans med centern förbud mot sådana blockader.

Från moderat håll anser vi emellertid all delta inte är till fyllest. Även i de fall förelag har anställda som inte önskar kollektivavtal bör rätten all vidta blockad begränsas.

Utskottet hänvisar till att några blockader av enmansföretag inte är aktuella f. n. Delta skulle naturligtvis kunna tolkas positivt, att här sker en självsanering. Del är emellertid en fråga som handlar om den enskildes rätt, och den måste regleras i lag. Erfarenheten visar alt den enskilde företagaren behöver ett lagsiadgal skydd mot blockader.

All de socialistiska partierna finner det mer angelägel all slå vakt om de fackliga organialionernas rätt alt företa blockader, även om dessa slår i klar strid mot rättsmedvetandet, än all värna om den enskildes rätt finner jag naturligt. Del ligger dess värre i linje med den utveckling mot ett korporafivl samhälle som vi ser. Däremot anser jag del obegripligt alt folkparfiet, som

Nr31

Onsdagenden 23 november 1983

Medbestämmandefrågor m. m.

167

Nr 31

Onsdagen den 23 november 1983

Medbestämmandefrågor m. m.

kallar sig liberalt, inte slår vakt om den enskildes rätt,

I konfliktsituationer händer del ofta alt de fackliga organisationerna ställer krav på skadestånd för verkliga eller förmenta brott mot medbestämmandelagen. Företagare, som befinner sig i en pressad situation och inte orkar med ytterligare en strid, ger ofta efter för sådana krav, även om lag- eller avtalsbrott inte har skett. Detta står i strid med de avsikter riksdagen hade vid medbestämmandelagens fillkomst. Konsekvenserna av lagstiftningen bör i detta avseende analyseras, så att missbruk kan förhindras.

De frågor jag har tagit upp är sådana som inte rimligen kan lösas avlalsvägen. Medbestämmandelagen förutsatte komplettering med avtal. Del log lång lid innan avtal kunde träffas, men nu finns medbestämmandeavtal för i stort sett hela arbetsmarknaden. Många av de oformligheler som försvårat tillämpningen av lagen bör del därför vara möjligt alt nu komma till rätta med i förhandlingar mellan parterna. En av dessa frågor är den fackliga vetorätten vid anlitande av entreprenör.

Som jag tidigare nämnde förekommer missbruk av denna vetorätt. Seriösa entreprenörer svartlistas på lösa grunder och utan möjlighet all tala för sin sak. I ulvecklingsavtalet på den privata sektorn har denna fråga uppmärksammals. Vi vill därför avvakta utvecklingen ytterligare någon tid. Det finns emellerfid myckel som lyder på att parterna inte förmår förhindra missbruket och att det kommer att bli nödvändigt med lagstiftning på detta område.

De yrkanden som vi har framställt i de olika reservationerna är av sådan karaktär all de inte rimligen kan lösas avlalsvägen. Del krävs lagsfiftning.

Delta gäller även förhållandena inom den offentliga sektorn. Min kollega Anders Högmark kommer senare under debatten att redogöra för våra ställningstaganden på den punkten.

Herr talman! Jag yrkar bifall fill reservationerna 2-4 och 6-11.

168

Anf. 204 INGVAR KARLSSON i Benglsfors (c):

Herr talman! Ett ökat reellt medinflytande för anställda inom näringsliv och förvaltning kan filiföra besluten i arbetslivet kunskaper och erfarenheter som annars inte skulle komma fram. Samtidigt kan ett formellt medbestämmande verka byråkratiserande och vålla irritation i vissa fall.

Tilltron till medbestämmande i arbetslivet minskar ju mer förhandlande som tycks pågå "för all del så skall vara", utan märkbara resultat för de berörda anställda. När erfarenheterna av medbestämmandelagstiftningen nu blivit mer och mer kända, är det viktigt att kampen mot byråkraliseringen och formalismen i medbestämmandet skärps i vissa avseenden.

I reservation 5 tas medbestämmandets utformning i mindre förelag upp. Vi anser från centerpartiets sida all tyngdpunkten i MBL måste ligga inom arbetsplatsen. Lagstiftningen gör ingen skillnad mellan det stora företagel och del mindre med myckel få anställda och där fackklubb saknas. I dag gäller således all förhandlings- och informationsskyldigheten skall fullgöras med någon utanför förelaget.

Centern anser att för att inte onödigtvis byråkratisera MBL:s tillämpning borde det vara möjligt ätt för de mindre företag som saknar fackliga

förtroendemän tillämpa en särordning utan onödig byråkrafi. En sådan ordning skulle kunna vara all arbetsgivaren fullgör en inledande informafion och förhandling direkt med de anställda i företagel. Del som avhandlas rapporteras till vederbörande fackliga organisation, och sker ingen reaktion har arbetsgivaren uppfyllt sina skyldigheter. Vi anser också alt företag som saknar andra anställda än familjemedlemmar helt skall undantas från MBL.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 5. ■ I reservation 9 behandlas blockad mot enmansföretag. Vi från centern anser all enmans- eller familjeförelagare som inte har anställda bör undantas från stridsåtgärder, som i dag kanförekomma mot icke avlalsbundna förelag. Parterna har i dag stor frihet alt bestämma vilka slridsåtgärder som skall tillgripas. Men åtgärderna måste ju stå i rimlig proportion till del resultat man vill uppnå. Vi i centern anser mot denna bakgrund alt blockad av enmansföretag är en omotiverad facklig slridsålgärd som bör förbjudas. Jag yrkar således bifall till reservation 9.

I fråga om redovisningen av konfliklbidrag kvarstår vår uppfattning att regeringen skall redovisa de konfliklbidrag som betalas ut av fackföreningar och arbelsgivarorganisafioner och storleken av dessa i förhållande till de sammanlagda medlemsavgifterna. Jag yrkar därför bifall till reservation 10.

En självklar begränsning av medbestämmandet för de anställda inom offentlig verksamhet är den politiska demokratin. De anställda kan inte ha ett större inflytande på grund av sin anställningssituation och med hänsyn till vem som är deras arbetsgivare än medborgare i övrigt. Det finns i dag en oklarhet om var denna gräns går, och delta har lett till en ökad byråkratisering inom den offentliga sektorn. Särskilt på det kommunala och landstingskommunala området har MBL-förhandlingar medfört irritation genom utdragna förhandlingar i olika instanser i samma ärende. Bl. a. noterade den kommunaldemokratiska utredningen just detta.

Del är nu hög tid att skapa större klarhet på detta område. Därför är det nödvändigt att den tidigare beslutade utredningen om gränsdragningen mellan medbestämmandet och den politiska demokratin fullföljs. Del rådde ju full politisk enighet mellan kommunförbundens styrelser om just en dylik utredning.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 12.

När del gäller medbestämmandets utformning inom regeringens kansli vill vi understryka vilka ämnesområden som skall prioriteras. Därför bör en utgångspunkt för översynsarbetel vara de principer som anges i motion 2063. Dessa innebär dels alt medbestämmandet skall koncentreras till det tillfälle då del egentliga beslutet fallas, dels till vissa ämnesområden.

Jag yrkar bifall till reservation 14.

Tillsättningar av chefer inom offentlig verksamhet bör enligt vår mening ske smidigare. Inom den offentliga sektorn styr lagar och andra författningar i stor utsträckning verksamheten. Myndighetspersoner har som en av sina viktigaste uppgifter att tjäna allmänheten, och rollen som chef för de anställda är därmed klart mindre markerad. Vissa chefer utses enligt särskilda regelsystem, där tillsättningen inte kan påverkas genom förhand-

Nr31

Onsdagen den 23 november 1983

Medbestämmandefrågor m. m.

169

Nr 31

Onsdagen den 23 november 1983

Medbestämmandefrågor m. m.

lingar. Trots detta sker i dag förhandlingar. Mot denna bakgrund bör regeringen utarbeta förslag som innebär att chefer inom offentlig sektor ej blir föremål för förhandlingar, utan endast informationsskyldighet skall föreligga. Herr talman! Slufligen yrkar jag bifall till reservation 15.

Anf. 205 ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Till höstens "begivenheter" hör alt vi har ett betänkande som behandlar de arbelsrättsliga frågorna. I fråga om medbestämmandet över den egna arbetssituationen har ju debatten varit i gång i många år. Från liberalt håll har vi deltagit i debatten, många gånger i pådrivande roll. Vi har också varit med och tagit stort ansvar för det som har hänt under det senaste decenniet, alltifrån de anställdas rättighet att delta i företagens styrelsearbete till att via lagstiftningen utforma ett medbestämmande i arbetslivet. Vi har nu en internationellt sett helt unik lag när del gäller jämställdheten mellan män och kvinnor i arbetslivet.

Men lagstiftning är inte bara all reformera med nya inslag. Del gäller att stanna upp och göra avstämningar, alt fråga oss själva: Blev del som vi hade avsett? I den delen kan man säga all den nya arbelsrätlskommittén har haft sin uppgift all följa och iaktta erfarenheter från den medbestämmandelag som riksdagen beslöt om 1976, Del beslutet byggde f. ö. i hög grad på alt parterna skall komplettera lagstiftningen med avtal. Så har också skett under de mellanliggande åren, först på den statliga, kommunala och kooperativa sidan och nu senast på del privata området, där SAF, LO och PTK har tecknat ett ulvecklingsavlal.

Under de år som folkpartiet i olika regeringar hade ansvaret för arbetsmarknadspolitiken föreslog vi också justeringar i en del av lagstiftningen, t. ex. lagen om anställningsskydd. Del är intressant att konstatera all del förslaget i allt väsentligt antogs av riksdagen, då med en borgerlig riksdags-majoritet, och all nämnda lag nu också med den socialdemokratiska regeringens gillande har förblivit oförändrad. Jag tror alltså, herr talman, att vi nådde en hygglig balans i avvägningen mellan de många intressen som också gör sig gällande på arbetsrättens område.

Med utgångspunkt från att det är parterna som i hög grad skall hantera det här och ges stor frihet att utforma reglerna för hur man ordnar sina relationer på arbetsmarknaden, leder detta till all vi bör vara utomordentligt försikliga när del gäller del framtida lagstiftningsarbetet. Den principiellt positiva inställning vi har till ett avlalsförfarande begränsar ju också aktiviteten på lagsliflningsområdel. Del torde vara ett skäl för att inte nu utan vidare störta i väg.

Nu sade Sonja Rembo i sitt inlägg att hon ifrågasatte om folkpartiet var tillräckligt liberalt, eftersom del inte ville vara med och lagstifta om ett blockadförbud. Nu är jag, herr talman, inte alltför imponerad av moderat kritik av hur vi hanterar frågor om lag resp. avtal, eftersom moderaterna inte är särskilt konsekventa på den punkten. De åker närmast slalom mellan de

170

båda åsikterna, dvs. huruvida vi skall ha lag eller avtal. Exempel kan jag återkomma till.

Utskottet är alltså ganska kallsinnigt till framstötar från både vänster och höger. Kommunisterna för sin del har ju aldrig godkänt det regelsystem som riksdagen har bestämt sig för, utan har på vitala punkter underkänt att det finns regler som också innehåller sanktioner. Kommunisterna vilj inte se parterna som två likställda och förhandlande parter.

Från del motsatta hållet har det gjorts många framstötar under årets lopp. Där har infallsvinkeln varit alt lagsfiftning och f. ö. också avtal varit alltför hämmande på ett fritt verkande näringsliv. Flera av de synpunkter som las upp i de mofioner som behandlas i delta betänkande läcks f. ö. in under de olika avtal som parterna träffat, och därför finns del enligt min mening inte anledning för riksdagen alt göra genomgripande förändringar.

Del finns dock på några områden anledning alt fortsätta översynen i avsikt att nå en smidigare hantering, och del gäller t. ex. den svåra gränsdragningen mellan facklig kompetens och politisk demokrati. Där har riksdagen redan uttalat önskemålet - och det har bl. a. Kommunförbundet och Landstingsförbundet ställt sig bakom - att man skall se över den här frågan. På den här punkten har den nuvarande regeringen nonchalerat detta riksdagsbeslut, och därför kräver vi i en Ireparlireservation, nr 12, att denna utredning både fillsatls och fullföljs enligt de rikflinjer som riksdagen fattade beslut om redan hösten 1981. Likaså anser vi all det är angeläget att översynen av statens förhandlingsråd fortsätter, och i den delen yrkar jag bifall också till reservation 14. För övrigt yrkar jag bifall även till reservationerna 2 och 10.

Slutligen, herr talman, vill jag kommentera motion 2178 av Ingemar Eliasson och Jan-Erik Wikström, som berör ideella insatser på olika områden. Motionen lar upp frågan om del arbete som medlemmar av en ideell organisation utför i den egna organisationens tjänst. Där har ibland uppstått en del konflikter mellan å ena sidan de fackliga företrädarna, som har en självklar uppgift att bevaka arbetslagarintressena, och å andra sidan organisationens möjlighet all fritt få verka i sin folkrörelseuppgift. Del kan t. ex. ha gällt arbete vid de kristna samfundens sommargårdar eller på andra frilids- och semesleranläggningar i de ideella folkrörelsernas ägo. Utgångspunkten för motionärerna har varit att det är positivt om medborgarna tar personligt ansvar för uppgifter också inom del offentliga livet.

Nu har utskottet sagt all man har samma positiva grundsyn som motionärerna men hävdar att några av riksdagen särskilt utfärdade rikflinjer för all skapa ett ökat utrymme ändå inte skulle behövas. Här har enligt utskottet parterna all la ansvaret och se till alt sådana här konfliklpunkler undanröjs i den mån de förekommer. Med detta utskottets klart positiva bekännelse till värdet av att sådant ideellt arbete kan förekomma ulan alt parterna på arbetsmarknaden skall anse sig förfördelade låter jag mig för egen del nöja. Jag tror att detta uttalande skall vara tillräcklig grund för att främja de ideella insatser som arbetsmarknadsutskottet ser som så värdefulla också i dagens samhälle.

Nr 31

Onsdagenden 23 november 1983

Medbestämmandefrågor m. m.

171

Nr31

Onsdagenden 23 november 1983

Medbestämmandefrågor m. m.

Anf. 206 SONJA REMBO (m) replik:

Herr talman! Elver Jonsson påstår att vi moderater inte är konsekventa i frågan huruvida vi skall ha lag eller avtal i dessa fall. Om Elver Jonsson granskar våra ställningstaganden i riksdagen under årens lopp, tror jag att han kommer alt finna all moderaterna är konsekventa när del gäller den enskildes skydd mot övergrepp från stora organisationer av vad slag det vara må. Vi tvekar inte att slå vakt om den enskilde.

Om vi kunnat lila på parterna så mycket som Elver Jonsson uppenbarligen tycks göra nu, hade vi över huvud laget inte behövt MBL.

172

Anf. 207 ELVER JONSSON (fp) replik:

Herr talman! Poängen i det jag sade till Sonja Rembo var all moderaterna ofta säger sig vara för avtal. Men la då t. ex. kollektivavtalet om provanställning! Där ville moderaterna gripa in och lagstifta över huvudet på parterna.

Jag vill gå så långt all jag påslår att man från moderat håll säger all avtal är bra när del passar vissa intressen men att lag är bra när avtal går andra intressen emot. Del här kan naturligtvis synas vara flexibelt, men knappast konsekvent eller principfasl.

Anf. 208 SONJA REMBO (m) repUk:

Herr talman! Också när del gäller provanställning handlar det, Elver Jonsson, om den enskildes rätt - i detta fall i allmänhet om ungdomars möjligheter att få jobb på arbetsmarknaden.

När riksdagen bar fattat ett beslut bör del gripa över avtal i den mån beslutet inte kan bli föremål för avlalsändringar, men då brukar riksdagen tala om detta.

Nu ser vi konsekvenserna. På många förbundsområden finns avtal som begränsar möjHghelerna all tillämpa provanställning under sex månader. Då måste riksdagen slå vakt om sin suveräna rätt att stifta lag i Sverige.

Anf. 209 ELVER JONSSON (fp) replik:

Herr talman! När del gäller de unga och provanställning skedde det en förändring under den förra riksdagsperioden, då en lättnad i reglerna för provanställning infördes-f. ö. i enlighet med vad t. ex. arbetsgivarorganisationerna hade begärt.

Den andra punkten som moderaterna tar upp som en besvärlighet gäller lurordningsreglerna. Här handlar det om de äldre arbetstagarna. Del finns anledning alt slå vakt om just den äldre arbetskraftens möjligheter all så långt som det någonsin går få stå kvar i sin anställning. Det är också ett sätt att slå vakt om den enskilde individen.

Kammaren beslöt all förhandlingarna skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

32 § Kammaren åtskildes kl, 23,32,                                   Nr 31

Onsdagenden
'"''"                                                                              23 november 1983

TOM T: SON THYBLAD

/Solveig Gemert