Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1983/84:29

Tisdagen den 22 november

Kl. 15.00

Förhandlingarna leddes av andre vice talmannen.

1 § Justerades protokollet för den 14 innevarande månad.

2 § Svar på fråga 1983/84:5 om företagens uppgiftslämnande

Anf. 1 Civilminister BO HOLMBERG:

Herr talman! Rolf Wirtén har frågat finansministern om regeringen avser att vidta åtgärder för att söka begränsa den nuvarande omfattningen av de uppgiftsinsamlingar som riktas framför allt mot näringslivet men också mot kommuner och organisationer.

Enligt arbetsfördelningen i regeringen är det jag som skall besvara frågan.

De samarbelsformer mellan staten och bl. a. näringslivet som blev resultatet av verksamheten i delegationen för företagens uppgiftslämnande (DEFU) har nu prövats i något över ett år. Det är för tidigt att redan nu utvärdera dessa samarbetsformer. Regeringen följer självfallet utvecklingen inom området.

Inom regeringskansliet bedrivs ett arbete med att se över och förenkla statliga regler. Ett av syftena med arbetet är att kommuner, näringsliv och organisationer inte i framliden skall betungas av uppgiftslämnande som ter sig meningslöst. Jag kan nämna ett par exempel på detta arbete.

Regeringen uppdrog för ett år sedan åt statens industriverk att utreda vissa frågor om administrativa hinder för industriell utbyggnad. Enligt vad jag har erfarit kommer resultatet av verkets arbete att föreligga inom kort.

Industriministern har vidare tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att göra en översyn av de regler som staten riktar mot näringslivet. Arbetet bedrivs i nära samverkan med näringslivet och de fackliga organisationerna.

Vidare kan nämnas att stat-kommun-beredningen (C 1983:02) har som en av sina huvuduppgifter.att se över formerna för samverkan mellan statlig och kommunal verksamhet. Beredningen skall därvid sträva efter att minska

Nr 29

Tisdagen den 22 noveniber 1983

Omföretagens uppgiftslämnande

Nr 29

Tisdagen den 22 november 1983

Omföretagens uppgiftslämnande

krångel och ta bort onödig byråkrati i relationen mellan statliga och kommunala organ.

Anf. 2 ROLF WIRTÉN (fp):

Herr talman! Jag ber alt få lacka civilministern för svaret.

En av våra kungar sade en gång alt land skall med lag byggas, och det är något som del väl råder enighet om i denna lagstiftande församling. Men del är också så all myckel av den lagstiftning som krävs i ett komplicerat samhälle som Sverige börjar kännas ganska jobbig för invånarna. Skilda grupper känner sig mer eller mindre pressade. Utan tvivel har just näringslivets folk upplevt kraven vara i många fall alltför hårda all leva med för att man samtidigt skall kunna vara produktiv, alert, innovativ och komma till skott med nya grepp, osv. Det där är vi naturligtvis mycket angelägna om att vända på.

De regeringar jag tillhörde gjorde åtskilligt för att förbättra i detta avseende och minska krångel och byråkrati. Jag har iakttagit att också civilministern, som har fått uppdraget att fortsätta vårt arbete, har i tal och skrift uttryckt sin vilja all fullfölja del. Jag måste dock konstatera alt efter närmare ett och ett halvt år då ni har haft chans att fortsätta arbetet har del inte blivit några konkreta resultat. Dél är med en viss ledsnad jag noterar del.

Nu säger civilministern i svaret all man tillsätter arbetsgrupper som skall jobba med del här och alt industriministern inom kort kommer med vissa förslag. Vi får väl se vad de innebär. Civilministern pekar vidare på vad som har skett på stats- och kommunområdet. Men som jag sade nyss finns del inga konkreta åtgärder hittills - jag upprepar delta - som har lindrat bördorna. Särskilt gäller detta beträffande näringslivet, men också på andra områden. I stället växer hotbilden. Nya problem tillkommer. Vi hade förslaget om Fobalt. Jag vet inte vad som händer med del. Sannolikt läggs del ål sidan, men det var ett klart hot. Vi har uppgiftslämnandel till marknadsregistrel, som många företagare upplever som ett nytt besvärligt arbete. Vi har eko-kommissionen, som i och för sig är ute i vällovliga syften men vars arbete säkert konimer all innebära nya, besvärliga och snärjande regler för näringslivels uppgiftslämnande till olika myndigheter.

Jag gav, herr talman, som statsråd direktiv till statskontoret att komma fram med ett förslag om en samordning av löneutbetalningar, skatte- och arbelsgivaravgiflsinbetalhingar, så alt man kunde få ett mycket enklare och snabbare förfarande ute på företagen. Får jag fråga civilministern: Vad har hänt med del förslaget? Dél innebar en konkret åtgärd, och statskontoret har redovisat en projektplan. Ni hade kunnat låta det arbetet rulla vidare, i stället för att bara låta del ligga.

Anf. 3 Civilminister BO HOLMBERG:

Herr talman! Rolf Wirtén vill här låta påskina att det under hans lid i regeringen hände förfärligt myckel konkret när del gäller avbyråkratisering och förenklingar medan del efter regeringsskiftet har tonat fram en hotbild som snarare skulle lyda på alt de byråkratiska bördorna för både näringsliv

och samhälle skulle öka. Jag kan inte hålla med Rolf Wirtén om denna verklighetsbeskrivning. Den nuvarande socialdemokratiska regeringen har under sin regeringstid klart markerat en viljeinriktning och också påbörjat ett förändringsarbete. Det framläggs på olika områden förslag som på flera sätt kommer all göra det enklare för både näringsliv och samhälle.

I regeringsställning behöver vi båda, herr Wirtén, utredningsunderlag för våra ställningstaganden. Så var det när herr Wirtén satt i regeringsställning och fattade beslut om de begränsningsregler.som nu gäller. Det låg en utredning till grund för det ställningstagandet. Den nuvarande regeringen behöver självfallet också utredningsunderlag. Detta betyder icke att vi inte har en klar viljeinriktning som går ut på att för både näringsliv och samhälle göra reglerna enklare.

I själva sakfrågan vill jag säga följande. Att döma av de uppgifter som jag har fått är del hitintills för tidigt att säga huruvida de bestämmelser, begränsningar och nya regler som herr Wirtén i slalsrådsposilion introducerade är tillräckliga. Man tycker hitintills alt de har fungerat väl, men man vill ha lid på sig för att utvärdera den ordning som nu gäller.

Nr 29

Tisdagen den 22 november 1983

Omföretagens uppgiftslämnande

Anf. 4 ROLF WIRTÉN (fp):

Herr talman! Civilministern säger all viljeinriktningen är all minska byråkrati och krångel. Del är bra. Jag hoppas all den skall hålla i sig och omsättas i praktiska resultat. Jag vidhåller dock, Bo Holmberg, all ni hittills inte har lyckats komma med ett enda konkret förslag för att lätta på dessa bördor.

Det pågår utredningar, säger Bo Holmberg. Det är väl riktigt att man behöver ett bra underlag för sina beslut - del har jag all respekt för. Men det måste gå undan. Det måste hända något med en större snabbhet. Vi har nu väntat uppemot två år.

Del förslag söm jag nämnde har ändå'statskontoret lagt fram en projektplan för. Jag upprepar min fråga: Varför gör man inte mera ål detta förslag? Det skulle betyda en väldig lättnad för näringslivet om man kunde samordna alla dessa inbetalningar, skicka dem till en mottagare i stället för som nu till tre.

Herr talman! När man av ekonomiska skäl - ränlevinster- vill snabba på inbetalningarna av skatter och avgifter har bördan på näringslivet vuxit. Företagen får göra tätare inbetalningar. I stället för 12 inbetalningar per år gör företagen nu 24. Här har bördan alltså vuxit i stället för minskat. Det går ål fel håll, Bo Holmberg. Det är inte bra.

Får jag slutligen fråga: När kommer arbetsgruppen att bli färdig med sitt arbete? Har man någon tidsplan för del?

Anf. 5 Civilminister BO HOLMBERG:

Herr talman! Jag vidhåller all det är en felaktig verklighetsbeskrivning när herr Wirtén påstår att regeringens ambitioner snarare är alt krångla fill del ytterligare för samhälle och näringsliv än tvärtom. Det är all måla en partipolifisk bild av diskussionen, som inte är korrekt. Jag har inte velat börja

Nr 29

Tisdagen den 22 november 1983

Om rätten tills. k. dagstudiestöd

denna diskussion med att fråga mina borgerliga vänner från tidigare regeringar vad som blev av allt antibyråkratiarbete. Det blir intressant att ta upp den diskussionen om ett tag. Jag har velat börja arbetet med att redovisa regeringens ambitioner, införa ett allvarligt syftande arbete och försöka peka på resultat, inte att börja en partipolitisk pajkastning när det gäller vad som har åstadkommits i dessa frågor. Statskontoret arbetar med uppdraget, och jag har ännu inte givit regeringen någon rapport eller något underlag för ställningstagande, men det kommer.

Anf. 6 ROLF WIRTÉN (fp):

Herr talman! Någon pajkastning har jag verkligen inte ägnat mig åt, Bo Holmberg. Jag vet inte vad sorn har föranlett honom ätt påstå det. Jag har försökt säga till Bo Holmberg att ambitionen tycks vara den rätta, men att resultat hittills inte har blivit lättnader, utan t. o. m. - i ett avseende som jag exemplifierade - en ökad börda. Jag tror inte.att det går att bestrida - det är en riktig verklighetsbeskrivning, Bo Holmberg.

Vidare frågar Bo Holmberg vad jag kan peka på för resultat från de borgerliga regeringarna. I det svar jag har fått, herr talman, redovisar Bo Holmberg just en av de åtgärder vi vidtog, nämligen att tillsätta den grupp som skall granska alla utgående enkäter och krav på uppgifter från näringslivet - en följd av DEFU-arbetet. Det är ett konkret resultat, som vi åstadkom. Får jag också, herr talman', peka på den av folkpartiregeringen framlagda anlikrångelpropositionen med ett sjuttiotal konkreta åtgärder, som ledde till lättnader för allmänheten.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Svar på fråga 1983/84:143 om rätten till s. k. dagstudiestöd

Anf. 7 Utbildningsminister LENA HJELM-WALLEN:

Herr talman! Birger Hagård har frågat mig om jag delar hans syn att det i nuvarande kärva ekonomiska tider med krav på besparingar över hela linjen ter sig stötande och orimligt att samhällsstöd skall utgå för deltagande i kurser av ren och oförtäckt semesterkaraktär och om jag avser att vidta några åtgärder för att förhindra att dagstudiestöd utgår vid fölkhögskolekurser som har karaktären av "familjeveckor".

Dagstudieslöd utgår till studerande vid folkhögskolor enligt bestämmelser i studiestödslagen och folkhögskoleförordningen. De kurser för vilka dagstudiestöd beviljas skall anordnas enligt de allmänna riktlinjer som gäller för folkhögskolan. De skall vara godkända av skolöverstyrelsen (SÖ).

Centrala studiestödsnämnden (CSN) har föreslagit att rätten till studiestöd vid folkhögskola skall begränsas till vissa typer av kurser. Jag har inte velat biträda CSN:s förslag i detta avseende. Det skulle nämligen enligt min mening vara mycket svårt för SÖ och CSN att ta ställning till vilka kurser i det rikhalfiga utbudet vid folkhögskolorna som skulle ha särskilt värde frariiför

andra, eller vilka kurser som de enskilda skulle ha särskilt behov av,

Jag anser att vi börslå vakt om det stora mätt av frihet folkhögskolorna har att anordna kurser som, med folkhögskoleförordningens ord, "främjar allmän medborgerlig bildning". Sedan ligger det ett ansvar pä SÖ att de kurser som man godkänner för statsbidrag och därmed indirekt också för studiestöd verkligen uppfyller folkhögskoleförordningens krav. Jag utgår från att SÖ inte godkänner en kurs som över huvud taget inte kan karakteriseras som utbildning.

Anf. 8 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för svaret pä min fråga, men tyvärr kan jag inte säga att svaret i allt är tillfredsställande.

Bakgrunden till frågan är att en vuxenutbildningsnämnd i ett av våra län -närmare bestämt Östergötlands län - har avslagit ansökningar om dagstudiestöd för deltagande i s. k. föräldrautbildningskurser under en vecka på folkhögskola. Motiveringen var att vuxenutbildningsriämnden menade att man inte skulle bevilja anslag till rena semesterveckor. Besluten om avslag överklagades hos centrala studiestödsnämnden, som på formella grunder ansåg att vuxenutbildningsnämnden handlat felaktigt.

Det är naturligtvis inte det enskilda fallet som är intressant i det här sammanhanget, utan det är själva principfrågan. Det har funnits åtskilliga liknande kurser där deltagarna har kunnat få s. k. dagstudiestöd - och det är inte litet: det uppgår till 396 kr. om dagen; uppdelat på en s. k. inkomstdel på 216 kr. per dag plus en internatdel på 180 kr. per dag. Förutom de nämnda s. k. familjeskolorna, som ordnats i Habo och Rimforsa, har det varit fråga om en kurs som hette Friskvård/alternativ semester, som ordnats av ABF tillsammans med Väddö folkhögskola.

Det är bra att familjerna får vara tillsammans. Men är detta någonting som det allmänna skall stödja med bidrag? Självfallet skadas allmänhetens respekt för och tilltro till myndigheterna, om bidrag utgår till att täcka rena semesterkostnader. Man ser det som ett sätt att sko sig pä samhället. Samtidigt finns det mänga angelägnare fall, där det inte finns medel till stöd.

Statsrådet svarar ätt hon inte har velat biträda CSN:s förslag om att begränsa rätten till studiestöd till vissa typer av kurser, eftersom det då skulle bli svårt för SÖ och CSN att ta ställning till vilka kurser som skulle vara värda att stödja. Utbildningsministern erinrar samtidigt om att man enligt folkhögskoleförordningen skall ge stöd till sådana kurser som främjar allmän medborgerlig bildning, och hon utgår ifrån att skolöverstyrelsen inte godkänner en kurs som över huvud taget inte kan karakteriseras som utbildning. Men vad finns det som inte kan karakteriseras som allmän medborgerlig bildning, och vad finns det som inte kan karakteriseras som utbildning?

Jag finner det angeläget att man gör någonting i det här sammanhanget, och jag frågar statsrådet: Är det rimligt att 396 kr. pér dag utgår till "semesterkurser"? Anser statsrådet att man kan hysa tilltro till att skolöverstyrelsen verkligen ser till att det blir en rättelse i de här fallen?

Nr 29

Tisdagen den 22 november 1983

Om rätten tiUs. k. dagstudiestöd

Nr 29

Tisdagen den 22 november 1983

Om vissa studerandes ekonomiska situation

Anf. 9 Utbildningsminister LENA HJELM-WALLEN: Herr talman! Jag kan inte ta ställning till del enskilda fallet eller den enskilda kursen. Däremot vill jag rent allmänt gärna säga att del inte kan vara meningen att stöd skall utgå till utbildning som har ren semesterkaraktär. Men del är inte enbart fråga om att sådana kurser inte skall få dagstudiestöd. Det är inte meningen att folkhögskolan skall anordna sådana kurser. Det är här SÖ:s roll som fillsynsmyndighet kommer in, liksom naturligtvis också folkhögskolornas eget ansvar när det gäller att se till all de kurser och utbildningar man anordnar är av hög kvalitet, något som är mycket viktigt när huvudmän har så stor frihet som folkhögskolorna har.

Del är viktigt all debatten förs om sådant som är på gränsen till vad som är rätt och riktigt i dessa sammanhang, så alt tillsynsmyndighet och folkhögskolor uppmärksammar detta och vi får klarare linjer.

Anf. 10 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Nu skulle jag verkligen vilja tacka utbildningsministern för svaret, för det här svaret var betydligt mer rakt på sak än det hon först läste upp.

Avsikten är uppenbarligen att en liten debatt som den vi för här skall kunna leda till att man på skolöverstyrelsen får ögonen på vad som sker och skärper sig, så alt man inte bifaller "vad-som-helst-kurser". Dessutom skall det kunna leda till att också de enskilda folkhögskolorna besinnar sitt ansvar i sammanhanget och inte ordnar kurser som är på gränsen till vad som kan betecknas som utbildning och som - såsom i det här fallet - kan väcka anstöt hos medborgarna i allmänhet, eftersom vi trots en ymnig bidragsflora inte kan hjälpa många av dem som har det besvärligt.

Jag vet att utbildningsministern strax skall besvara en annan fråga som gäller studiemedel, och vi vet ju alt studenterna har det ekonomiskt kärvt. I lider då det fordras åtstramning på alla punkter är det givet all det kan väcka anstöt, om det myckel lättvindigt utbetalas bidrag till sådant som i pressen karakteriserats som "stöd til) förtäckt semester".

Jag hoppas att det blir en bättre lingens ordning och skulle inte ha något emot om utbildningsministern återkommer med förslag till stramare föreskrifter eller om regeringen utfärdar stramare föreskrifter för skolöverstyrelsen i detta sammanhang. Huvudsaken är att någonting görs.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på fråga 1983/84:153 om vissa studerandes ekonomiska situation

Anf. 11 Utbildningsminister LENA HJELM-WALLÉN:

Herr talman! Margot Wallström har frågat mig om jag ämnar vidta några

åtgärder för att underlätta för studerande vid yrkespedagogiska linjer att

genomföra sina studier.

Av statsfinansiella skäl beslöt riksdagen efter förslag i 1983 års budgetpro-posifion att ulbildningsarvode inte längre skall lämnas till studerande på handels- och konlorslärarlinjen, industri- och hantverkslärarlinjen och vårdlärarlinjen. Dessa studerande får därmed finansiera sina studier med studiemedel på samma sätt som det stora flertalet högskolesluderande. Beslutel.gällde dock inte studerande som påbörjat sina studier på dessa linjer före den 1 juh 1983.

Jag vill erinra om alt jag i samband med mitt förslag anförde att slopandet av ulbildningsarvodel på dessa utbildningslinjer kan komma att förändra rekryteringen till linjerna. Jag förutsatte därför att universitets- och högskoleämbetet noga skulle följa utvecklingen i delta avseende. Ännu har detta inte givit anledning för regeringen att vidta några åtgärder. Jag kan dock försäkra Margot Wallström att jag kommer alt följa utvecklingen med uppmärksamhet.

Nr 29

Tisdagen den 22 november 1983

Om vissa studerandes ekonomiska situation

Anf. 12 MARGOT WALLSTRÖM (s):

Herr talman! Först ett tack för svaret. Tyvärr är det svårt att ens med bästa vilja tolka del som särskilt positivt.

Skall man vara beredd att offra både hus och hem, om man som vuxen vill studera på heltid? Får verkligen statsmakten helt och hållet ändra villkoren för studierna från ansökningstillfälle till studieslarl? Det frågar nu de studerande vid handels- och konlorslärarlinjen samt vårdlärar- och industri-och hantverkslärarlinjerna. Jag har fått brev från många av dem som utbildar sig i Karlstad, och jag kan lova utbildningsministern att det är skakande läsning.

De flesta av dem som antagils och påbörjat sin utbildning har många års yrkeserfarenhet, familj och hus, vilket är lika med skulder och ekonomiska förpliktelser. Så här säger en av dem som skrivit till mig:

"Min ekonomiska situation är ohållbar. När jag började utbildningen fick jag chockbeskedet om slopat utbildningsarvode. Då hade jag sagt upp min anställning. Jag har villa med stora lån och andra fasta utgifter. Min fru jobbar halvlid. Eftersom studiemedel ska tas upp med halva beloppet när man söker bostadsbidrag så får man inte någon hjälp där heller. Jag får säkerligen avbryta mina studier vid årsskiftet, om inte någon förändring sker."

Finns det ingen möjlighet alt göra något, undrar de som skrivit till mig.

Läxan om att spara på samhällets medel har vi väl alla lärt oss numera. Men i detta fall är risken stor att "spar-läxan" blir den enda läxa dessa elever kommer att lära sig. Ca 40 % av eleverna i Karlstad säger sig nämligen överväga att hoppa av utbildningen vid årsskiftet. Då har man väl överträtt gränsen, där sparandet hotar verksamheten i sig.

Mot denna bakgrund vill jag fråga utbildningsministern: Tycker inte också utbildningsministern att det är hög tid för UHÄ att uppmärksamma, undersöka och föreslå åtgärder för att motverka problemet?

Nr 29

Tisdagen den 22 november 1983

Om vissa studerandes ekonomiska situation

Anf. 13 Utbildningsminister LENA HJELM-WALLÉN:

Herr talman! Jag vill först erinra om alt det var så sent som på senvåren som riksdagen-inkl. Margot Wallström, antar jag-fattade beslut om detta. Eftersom beslutet kom så sent här i riksdagen säg UHÄ till att de som sökte till dessa linjer fick information om att förändringar var på gång.'Man fick alltså brev såväl i mars månad som i maj månad om att så var fallet, för att det inte skulle komma som en kalldusch sedan riksdagen väl hade fattat beslut. Det är den information jag har fått av UHÄ, att sådana brev har gått ut.

Del är nu allmänt att beklaga att vi måste vidta sådana här försämringar för dessa studerande, för de befinner sig, precis som Margot Wallström säger, i eri situation då det blir mycket svårt ekonomiskt för dem att genomgå sin utbildning. Ändock vet vi att budgetläget är sådant att vi på alla håll och kanter måste försöka skära ned utgifterna, och en åtgärd är då att man bestämmer att de studerande även på den här linjen får klara sig med samma studiemedel som de flesta andra högskolestuderande.

Det här var ett förslag som jag lade fram till riksdagen, och riksdagen har ställt sig bakom det. Vad vi nu skall göra är att se vad som händer. Jag är helt säker på att UHÄ håller den här frågan noggrant under kontroll, eftersom detta har uttalats i propositionen och riksdagen har understrukit detta i sitt beslut.

Anf. 14 MARGOT WALLSTRÖM (s):

Herr talman! Man får då hoppas att UHÄ verkligen följer utvecklingen när det gäller den här frågan. Det allvarliga är just uppgifterna om att så många faktiskt överväger att av ekonomiska skäl avbryta sin utbildning. Dessa studerande kan tydligen inte heller få någon hjälp av de sociala myndigheterna. Många av dessa studerande har försörjningsplikt, och det är långt ifrån alla som kan ta privata lån som kanske skulle läggas ovanpå tidigare lån.

Meningen är ju ändå inte att man skall lägga ned utbildningen. Jag tycker ätt det är ledsamt att den här gruppen kommer så hårt i kläm som tydligen blir fallet. Därför anser jag att det knappast är lönt att diskutera beskedet om det slopade utbildningsarvodet. En del påstår att de inte fick detta besked, förrän det slutliga beskedet om antagningen kom. De tyckte att det var mycket sent, därför att somliga har planerat att påbörja denna utbildning sedan många år tillbaka. Därför kom detta verkligen som en kalldusch. Men jag hoppas att man håller ögonen på detta och att man ändå kanske kan göra något för att underlätta för dessa studerande.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1983/84:131 om lagstiftningen om vårdnad och umgänge

Anf. 15 Justitieminister STEN WICKBOM:

Herr talman! Birthe Sörestedt har frågat om justitieministern anser alt lagstiftningen om vårdnad och umgänge är tillräcklig och om möjligheten att verkställa domstolarnas beslut är tillfredsställande.

Sedan den 1 juli i år gäller nya lagregler på det område som Birthe Söresledts fråga avser. En utgångspunkt för dessa regler är att föräldrarna i första hand bör försöka lösa sin konflikt i samförstånd. Verkställighet av ett avgörande om vårdnad eller umgänge bör tillgripas först sedan alla ansträngningar har gjorts för att få barnet överlämnat på frivillighetens väg.

De nya bestämmelserna innebär att verkställighetsförfarandet har effektiviserats. En nyhet är att de allmänna domstolarna kan kombinera ett avgörande om vårdnad eller umgänge med ett föreläggande vid vite för en förälder all lämna ifrån sig barnet.

Även i förfarandet vid länsrätt är vite det huvudsakliga tvångsmedlet. Om verkställighet av ett vårdnadsavgörande annars inte kan ske eller om det är nödvändigt för att undvika att barnet lider allvarlig skada, kan länsrätten dock besluta att barnet skall hämtas genom polismyndighetens försorg. Vid verkställighet av ett avgörande om umgänge är möjligheterna alt tillgripa hämtning mer begränsade.

I samband med den nya lagstiftningen ändrades också bestämmelserna i brottsbalken om straff för egenmäktigt förfarande med barn. Ändringen innebär att det straffbara området har utvidgats och att straffet för grova brott har skärpts till fängelse i högst två år. I vissa fall kan ett bortförande eller kvarhållande av barn ske i sådana former att gärningen är att anse som olaga frihetsberövande. Straffet för detta brott är fängelse i högst tio år.

Även den som medverkar till ett brott eller som skyddar en brottsling kan göra sig skyldig till en straffbar handling. Både gärningsmannen och medhjälparen riskerar all bli föremål för frihetsberövande eller andra tvångsingripanden som kan bli aktuella under en förundersökning.

Sammanfattningsvis anser jag att den nuvarande lagstiftningen är tillräcklig och att möjligheten att verkställa domstolarnas beslut är tillfredsställande.

Nr 29

Tisdagen den 22 november 1983

Om lagstiftningen om vårdnad och urngänge

Anf. 16 BIRTHE SÖRESTEDT (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka justitieministern för svaret.

Barnens behov är och måste vara utgångspunkten på detta område. Om vuxna människor inte kan komma överens om vårdnads- och umgängesfrågor får detta inte gå ut över barnen. Barnens intressen måste först och främst las till vara, så att barnen kan ha en god kontakt med båda föräldrarna, släktingar och kamrater. De måste också ha möjlighet till en regelbunden skolgång.

Det är viktigt all de här frågorna sköts på ett varsamt sätt och att resurser sätts in för alt nå en överenskommelse som båda föräldrarna accepterar. Det måste också ske så skonsamt som möjligt för barnen. Men i en del fall lyckas

6 Riksdagens protokoll 1983/84:27-29

Nr 29

Tisdagen den 22 november 1983

Om lagstiftningen om vårdnad och umgänge

inte föräldrarna lösa vårdnads- och umgängesfrågan i samförstånd, och då blir ett domstolsförfarande nödvändigt. Ibland varken kan eller vill föräldrarna acceptera ett domstolsbeslut. Det kan då uppstå situationer där barnen utsätts för särskilda påfrestningar. Detta innebär ofta en lång tids ovisshet, som måste upplevas som mycket pressande av föräldrarna, men framför allt av barnen.

Jag vill därför fråga justitieministern: Varför tar verkställighet av ett beslut om vårdnad och umgänge så lång tid?

Anf. 17 Jusfifieminister STEN WICKBOM:

Herr talman! Jag delar verkligen Birthe Söresledts uppfattning att det är angeläget att de här frågorna löses i samförstånd och att del i första hand gäller att se till barnens intressen. I barnens intresse är det också viktigt att verkställigheten sker snabbt. Men det är inte alltid som en snabb verkställighet är till gagn för barnet. Det primära bör vara att över huvud taget undvika tvångsmedel. Därför brukar man ofta uppdra åt en socialtjänsteman eller någon annan lämplig person att verka för att den som har hand om barnet frivilligt lämnar barnet ifrån sig. Lyckas inte det, måste man tillgripa vite eller hämtning. Ibland misslyckas vitet, och man måste ta till hämtning. Då kommer man in i en oerhört svår avvägningssituation. Till en början måste man ju veta var barnet befinner sig. Vidare måste man noga pröva ifall barnet klarar en sådan process. Det är angeläget alt hämtningen utförs på ett sätt som är så skonsamt som möjligt för barnet.

Avslutningsvis vill jag göra den allmänna kommentaren att skilsmässor och andra separationer i de flesta fall innebär stora påfrestningar för både barnen och föräldrarna. Under de senaste åren har många kommuner börjat erbjuda föräldrarna hjälp att bearbeta sina konflikter och i samförstånd söka lösningar för framtiden. Erfarenheterna av sådana här s. k. samarbetssamtal är goda. En utgångspunkt för den nya lag som gäller fr. o. m. den 1 juli i år och som jag redogjorde för är att ta till vara den hjälp som erbjuds av socialtjänsten, familjerådgivningen och andra rådgivande organ.

Anf. 18 BIRTHE SÖRESTEDT (s):

Herr talman! Uppenbarligen förekommer det att föräldrarna har hamnat i en låst situation. Jag är helt medveten om svårigheterna och motsättningarna då man skall väga mellan å ena sidan den skada som ett eventuellt polisingripande kan åsamka barnen och å andra sidan den skada som barnen utsätts för då de förhindrats att träffa den andra föräldern.

Ett fördröjande i den rådande situationen ger inte den möjlighet som är önskvärd, att föräldrarna skall kunna lösa frågan i samförstånd, även om situationen så att säga har varit låst från början. Enligt den nya lagen är det fullt möjligt att ingripa. Jag vill fråga: Varför ingriper man inte mot föräldrar i de fall dä det är en annan person som är medhjälpare?

Anf. 19 Justitieminister STEN WICKBOM:

Herr talman! Om någon person försöker att på ett brottsligt sätt förhindra en hämtning eller ett annat ingripande är hans förfarande åtalbart, och då ankommer det på åklagarmyndigheten att pröva om åtal skall komma till stånd.

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 29

Tisdagen den 22 november 1983

Om ändrad valkretsindelning i Malmöhus län

6 § Svar på fråga 1983/84:145 om ändrad valkretsindelning i Malmöhus län

Anf. 20 Justitieminister STEN WICKBOM:

Herr talman! Knut Wachtmeister har frågat mig om jag avser att lägga fram ett förslag till ny valkretsindelning i Malmöhus län i sä god tid att reglerna kan tillämpas vid 1985 års riksdagsval.

Frågan om valkretsindelningen i Malmöhus län har diskuterats i olika sammanhang under senare år. I en promemoria från 1980 föreslog en särskild utredare att indelningen skulle ändras så att den s. k. fyrstadskretsen och Malmöhus läns valkrets avskaffades och ersattes av tre geografiskt sammanhängande valkretsar. Någon proposition lades emellertid inte fram på grundval av promemorian.

När frågan om ändrad valkretsindelning i Malmöhus län senast debatterades i riksdagen för ungefär ett år sedan framhöll min företrädare att det var angeläget att beslut om valsystemet fattas i största möjliga enighet mellan de politiska partierna'. Han avsåg också att undersöka förutsättningarna för att uppnå en sådan enighet.

Enligt vad jag har erfarit har det hittills inte funnits förutsättningar för en politisk uppgörelse i frågan. Jag avser emellertid att fortsätta undersökningarna för att se om det numera finns sådana förutsättningar.

Anf. 21 KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Jag skall be att få tacka justitieministern för svaret på min fråga.

Frågan om valkretsindelningen i Malmöhus län har verkligen dragits i långbänk. Den s. k. fyrstadskretsen, dvs. städerna Lund, Malmö, Landskrona och Helsingborg, tillkom år 1921. Den gången var det motiverat, eftersom både näringsverksamheten och befolkningsstrukturen var väsentligt skilda åt på landsbygden och i de fyra större städerna.

Nu är läget ett helt annat. Många har de förslag varit som gått ut på all ändra valkretsindelningen.

År 1974 fillsattes en utredning, som 1977 lade fram sitt förslag. Där föreslogs, just som statsrådet säger, att fyrstadskretsen skulle upphöra och att man i stället skulle indela länet i tre sammanhängande valkretsar.

Utredningen var inte enig. Tre av de socialdemokratiska ledamöterna tyckte att man borde utreda frågan ytterligare, och till den ändan tillkallade

Nr 29

Tisdagen den 22 november 1983

Om ändrad valkretsindelning i Malmöhus län

den dåvarande justitieministern, Petri, en utredning som skulle undersöka möjligheterna att nå politisk enighet.

År 1980 framlade han sitt förslag, och då stöddes det av alla de fyra demokratiska riksdagspartierna. Men som statsrådet sade nyss blev det aldrig någon proposition, därför att det inte gick att få någon enighet. Enligt vad statsrådet Petri den gången sade var det folkpartiet som i slutändan inte ville vara med.

Nu säger statsrådet all det inte under företrädarens lid har gått att få enighet men all statsrådet avser att fortsätta undersökningarna. Det ger mig anledning till två följdfrågor.

Sedan jusfitieminister Rainer lämnade sitt svar har det inte skett några personförändringar som kan föranleda att man ändrar ståndpunkt. Därför skulle jag vilja vela om justitieministern delar min uppfattning att det inte är tillfredsställande att nu ha en valkretsindelning som inte är sammanhängande. En av kommunerna i Malmöhus läns valkrets, Höganäs, ligger genom den nya kommunindelningsreformen helt avskild från länet i övrigt, och det är naturligtvis inte bra.

Kommer alltså statsrådet alt försöka påverka ett eventuellt tredskande parti all ändra sig, så att vi kan få enighet?

Den andra frågan blir då: Kommer statsrådet alt i så fall senast i vår lägga fram en proposition? Om ett år börjar ju nomineringarna till valet, och därför behöver en proposition framläggas under vårriksdagen.

Jag vore lacksam om jag fick svar på dessa två frågor.

Anf. 22 Justitieminister STEN WICKBOM:

Herr talman! Jag är kanske litet främmande för terminologin "att påverka tredskande personer". Jag kommer emellertid att ta upp en överläggning, och jag vill konkretisera milt svar genom att säga all det kommer alt ske redan i december i den arbetsgrupp i grundlagsfrågor som finns, med representanter över partigränserna.

Anf. 23 KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Det gläder mig, och förvånar mig kanske samfidigt litet grand, när statsrådet säger all del vore honom fjärran att försöka påverka någon. Men jag tror alt statsrådet under sin fortsatta ämbetsutövning kommer att få rikliga tillfällen att behöva påverka tredskande politiker, så att de gör som han tycker alt de bör göra. Jag är tacksam för att statsrådet nu skall försöka ta upp den här frågan igen och se om det kan bli något resultat.

Statsrådet är den tredje justitieministern som jag plågar med att ställa frågor om valkretsindelningen i Malmöhus län. Jag hoppas också att han skall bli den sista. Med det menar jag att frågan bör få en positiv lösning inför nästa val.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1983/84:149 om åtgärder mot viss utredningsverksamhet rörande obetalda skatteskulder m. m.

Anf. 24 Justitieminister STEN WICKBOM:

Herr talman! Gunnar Hökmark har frågat mig om jag avser att vidta någon åtgärd mot den typ av "medborgargarde" som enligt Gunnar Hökmarks mening har organiserats av LO-distriktet i Stockholm i syfte att få tag på personer med obetalda skatteskulder och ofullgjorda löneålaganden.

Ekonomisk brottslighet och annan oegentlighel, bl. a. inom området för skaller och avgifter, utgör ett stort problem i vårt samhälle. Insatserna mot sådan verksamhet har intensifierats under de senaste åren. Som bekant arbetar nu den av regeringen år 1982 tillkallade särskilda kommissionen med all föreslå ytterligare åtgärder inom området.

En genomgående svårighet när det har gällt att bekämpa den ekonomiska brottsligheten har varit att denna, till skillnad från den mera traditionella kriminaliteten, endast i mindre mån kommer till myndigheternas kännedom genom anmälningar och andra uppgifter från enskilda. Detta förhållande har säkerligen sin grund i att brottsligheten oftast saknar enskilda offer. Delsamma gäller i fråga om olika former av skalleflykt. Numera torde man dock ha kommit till allmän insikt om all ekonomisk brottslighet och skalteundandraganden påtagligt drabbar alla medborgare.

Alt de fackliga organisationerna känner ett särskilt ansvar för att oegentlighel av del slag som är aktuellt nu motverkas är fullt förståeligt. 1 princip bör enligt min mening detta uppmuntras, eftersom deras medverkan kan vara ägnad att stärka insatserna på området. Jag förutsätter givelvis alt tillåtna metoder begagnas.

Vad jag känner till i den aktuella frågan ger mig ingen anledning all vidta några åtgärder.

Nr 29

Tisdagen den 22 november 1983

Om åtgärder mot viss utredningsverksamhet rörande obetalda skatteskulder m. m.

Anf. 25 GUNNAR HÖKMARK (m):

Herr talman! Vi har alla ett ansvar för alt rättsväsendet värnas. Jag ber att få lacka justitieministern för svaret på min fråga, men jag måste beklaga att han i det svaret mer ser till de olika kollektivens rätt att undersöka enskilda människors förhållanden än till värnet om de enskilda människornas rätt.

Jag tror alt del i ett rättssamhälle är farligt om enskilda människor, vare sig del är individer eller organisationer, börjar ta rättvisan i egna händer. Då riskerar man att få två olika typer av lagar, dels de lagar som är reglerade och kontrollerade av offentliga myndigheter, dels de lagar som baserar sig på vad opinionen i en viss fråga tycker. Vi har den senaste tiden sett exempel på all den typen av dubbelt rättsväsende faktiskt är förödande för enskilda människors rättssäkerhet.

Del är beklagligt att justitieministern svarar som han gör. I ett läge där det finns krav på all en viss typ av brottslighet skall bekämpas, är del viktigt att den brottsligheten verkligen bekämpas. Del är också viktigt att de rättsvårdande institutionerna försvarar uppfattningen att del är det offentliga rättsväsendel som skall värna lag och rätt. Justitierninisterns svar här kan inte

Nr 29

Tisdagen den 22 november 1983

Om åtgärder mot viss utredningsverksamhet rörande obetalda skatteskulder m. m.

tolkas på annat sätt än att han uppmuntrar enskilda personer och organisationer all la rättvisan i egna händer.

LO-distriktet i Stockholm har kallat sina aktioner - då man rusar in hos enskilda företagare och ställer krav på uppgifter, drar med sig massmedia och misstänkliggör enskilda människor - för en folkresning mot fiffel. Folkresning mot fiffel - bara ullrycket leder mina tankar in på oläcka banor. Det har all göra med medborgargarden, det har alt göra med rättskipning utanför del offentliga rättsväsendel.

Justitieministern säger i sitt svar att hans uppmuntran endast sker på villkor att de metoder som begagnas är tillåtna. Innebär det, herr justitieminister, alt även andra typer av medborgargarden har en uppmuntran alt vänta från justitieministern, så länge de inte begår olagliga handlingar? Är detta förenligt med kraven på individens rättssäkerhet?

Vem drar gränsen för vilka krav som LO-distriktet i Stockholm har rätt att ställa på enskilda människor? Vem drar gränsen för vilken rätt man har att gå in hos enskilda företagare? Och, herr justitieminister, vad händer den som råkar ut för att bli oskyldigt misstänkliggjord av LO-distriktet, som i sin tur har uppmuntran från landets justitieminister?

Justitieministerns svar är beklagligt.

Anf. 26 Justitieminister STEN WICKBOM:

Herr talman! Jag har inte uppmanat och tänker inte uppmana enskilda all la rättvisan i egna händer eller uppmuntra bildandet av medborgargarden eller enskild polisverksamhet.

Gunnar Hökmark, bakgrunden till de förhållanden som vi diskuterar här är en helt annan. Jag tror att vi kan vara överens om all det är ett ofta konstaterat förhållande alt sådana arbetsgivare som inte fullgör sina skyldigheter gentemot del allmänna eller gentemot arbetstagarna i hög grad bidrar till en snedvridning av konkurrensen inom sin bransch. De utgör därför ett hot mot seriöst arbetande företagare och ytterst mot sysselsättningen inom branschen. Mot bl. a. den bakgrunden har de fackliga organisationerna genom arbetsrällslagstiflningen fåll en vetorätt mot alt en arbetsgivare anhlar icke anställd arbetskraft, om åtgärden kan antas medföra åsidosättande av lag eller kollektivavtal eller om den annars kan antas strida mot vad som är allmänt godtaget.

Del är mot denna bakgrund som de fackliga organisationerna har ett befogal intresse av all skaffa sig information inom detta område.

I sammanhanget kan jag också nämna all statliga myndigheter enligt upphandlingsförordningen, i dess nuvarande lydelse, skall göra särskild kontroll av anbudsgivares skölsamhel när del gäller fullgörandet av betalningsskyldigheter beträffande skatt och allmänna avgifter. Även i denna fråga har facket intresse av insyn.

Anf. 27 GUNNAR HOKMARK (m):

Herr talman! Justitieministern hävdar alt han inte har uppmuntrat bildandel av medborgargarden och liknande polisiär verksamhet. Men vad

kallas del förfarandet att enskilda organisationer och enskilda människor i organiserad form tillkallar press och representanter för andra massmedia och med dem åker runt till olika företag, rusar in och kräver att få se uppgifter, kräver all få se fakturor redovisade för sig? Är del inte en typ av uppgifter som i ett rättssamhälle skall skötas av offentliga myndigheter?

Del är farligt all, som justitieministern nu gör, uppmuntra den typen av verksamhet.

Fackliga organisationer har liksom alla andra i vårt samhälle ett intresse av att alla förelag och alla människor sköter sina skatteskulder, sina löneskulder och allting annat, men det är inte den frågan detta gäller. Frågan gäller om Sveriges justitieminister ser positivt på denna typ av verksamhet.

Vad händer den företagare som faktiskt är oskyldig och som fått massmedia på sig och den vägen blivit misstänkliggjord i organiserad form? Vad händer de människor som skräms till att tro all de har plikt och skyldighet att lämna ut uppgifter till LO-distriktet? Del är faktiskt så all ett lands justitieminister i ett rättssamhälle har anledning att värna om inte bara enskilda organisationers rätt att göra det ena och del andra utan också om enskilda individers rätt. Del är beklagligt all justitieministern inte lar på sig den uppgiften.

Jag skulle likväl vilja fråga: Vad händer den oskyldige? Rättsväsendet är ju till för att garantera all ingen blir dömd ulan att ha befunnits skyldig. Det är till för all garantera alt rätt skipas enligt lag.

Nr 29

Tisdagen den 22 november 1983

Om åtgärder mot viss utredningsverksamhet rörande obetalda skatteskulder m. m.

Anf. 28 Justitieminister STEN WICKBOM:

Herr talman! Jag har till uppgift att se till all lag och rätt följs. Vad jag har sagt i mitt svar - och det slår jag för - är all de fackliga organisationerna har ett vitalt intresse av god insyn i den typ av affärer som del här är fråga om.

Anf. 29 GUNNAR HÖKMARK (m):

Herr talman! När det gäller intresset att bevaka alt fiffel och fusk inte förekommer utgör inte fackhga organisationer något undantag. Men fackliga organisationer har heller ingen särställning i rättssamhället. Varför kan inte LO-dislriklel i Stockholm gå med sina misstankar till polisen, så all ärenden av den arten kan hanteras så som de skall hanteras i ett rättssamhälle? Varför skall LO-distriklet i Stockholm av justitieministern ges en särställning? Det är de facto vad som sker här i kammaren.

Anf. 30 Jusfitieminister STEN WICKBOM:

Herr talman! Jag har inte givit LO-distriktet i Stockholm någon särställning, men jag har svarat på frågan, som avsåg just detta LO-dislrikl.

Anf. 31 GUNNAR HÖKMARK (m):

Herr talman! Justitieministern har här i kammaren givit LO-distriktet i Stockholm en uppmuntran att rusa runt hos enskilda företagare och kräva in fakturor och andra uppgifter för att kontrollera om de fullgjort sina åtaganden eller ej. Delta är fakta.

Nr 29

Tisdagen den 22 november 1983

Om reglerna för avställning av motorfordon

Anf. 32 Justitieminister STEN WICKBOM:

Herr talman! Jag har inte sagt ett ord om i vilka former denna bevakning skall bedrivas och i vilka former facket skall skaffa denna rättmätiga insyn.

Anf. 33 GUNNAR HÖKMARK (m):

Herr talman! Justitieministern har i sitt svar sagt följande: "Vad jag känner till i den aktuella frågan ger mig ingen anledning att vidta några åtgärder." Dessutom har justitieministern i sitt svar sagt att han uppmuntrar denna typ av aktiviteter. Detta är fakta.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1983/84:141 om reglerna för avställning av motorfordon

Anf. 34 Kommunikationsminister CURT BOSTRÖM:

Herr talman! Börje Stensson har frågat mig om regeringen kommer all vidta några åtgärder för all avskaffa möjligheten till reducerad skatt och försäkring vid avställning av fordon.

Avställningsinstitutet har tillkommit för att fordonsägare skall ha möjlighet all slippa betala fordonsskall och trafikförsäkring under de perioder då de inte använder sina fordon. Med liden har institutet emellertid kommit all användas för delvis andra syften än det som det skapades för och i en omfattning som inte var förutsedd. Bland de avställda fordonen finns således - förutom de säsongavslällda - fordon som endast för myckel kort lid tagits ur trafik liksom fordon som tagils ur trafik för gott. Jag kan exempelvis nämna att del 1974 fanns drygt 200 000 avslällda fordon. I dag är siffran nära 800 000. Detta har lett till en kraftigt ökad belastning på bilregistret samtidigt som rutinerna för av- och påställning framstår som tungrodda och arbetskrä-vande.

Regeringen har därför tillkallat en utredare med uppdrag alt granska avställningsinstitutet i bilregislreringen. Utredaren har fått i uppgift all göra en förutsättningslös översyn.

Detta arbete kan naturligtvis leda fram till olika resultat. Ett alternativ kan vara att det nuvarande avställningsinstitutet behålls i sina huvuddrag, ett annat att institutet helt eller delvis slopas. I direktiven poängteras att ett alternativ ulan något avställningsinslilul av del slag som nu finns förutsätter all utredaren redovisar vilka förändringar detta bör leda till bl. a. när det gäller fordonsskallen för fordon som används säsongvis och när del gäller premieberäkningen för trafikförsäkringen.

Anf. 35 BÖRJE STENSSON (fp):

Herr talman! Jag ber att få lacka statsrådet Curt Boström för svaret på frågan. Såvitt jag förstår är det inte bara den kraftiga belastningen på bilregistret

som ger anledning fill utredningsanspråken. Det föreligger också önskemål om all så långt möjligt behålla skatteinkomsterna, som ju minskar vid avställning av motorfordon. Men då glömmer man bort all fordon som inte rullar inte heller åsamkar kostnader i form av vägslilage. Vidare minskar olycksriskerna när många fordon är avställda. Avslällningarna är ju vanliga vinterfid. Undantas möjligheten all få ett visst ekonomiskt utbyte av att avregislrera sin bil vintertid, ligger del nära till hands all man nyttjar sin bil även i vanskliga vinlerväglag.

Vidare är det så, all skulle idén med minskade möjligheter till avställning av t. ex. motorcyklar genomföras skulle molorcykelägare drabbas särskilt hårt. Får de inte möjlighet att hålla nere sina mycket höga försäkringspremier genom avställning vintertid, kommer säkerligen väldigt många all få göra sig av med sin motorcykel. Får jag fråga kommunikationsministern: Kan del vara en tanke i det hela att begränsa molorcyklismen på våra vägar?

Del kan finnas anledningar att se över regler och rufiner vad gäller bilregistret. Del är angeläget med besparingar och förenklingar i myndigheternas verksamhet. Men i del här fallet, som i alla andra möten mellan medborgare och myndigheter, måste "kundens" - just nu molorfordonsäga-rens - intressen väga väldigt tungt.

Måste del inte vara intressant för statsmakterna all bilen används när ägaren har mest nytta och glädje av den, och alt del ger ett ekonomiskt utbyte för bilägaren att låta bilen stå viss tid? Regeringen håller på att klampa in, tycker jag, på bilislens rättighet all söka dra ned sina kostnader för all över huvud taget kunna ha bilen kvar. Del är ju på sommaren - semestertiden -som de många bilarna rullar till och från frilidsslugor. Familjen reser till gemensamma fritidsupplevelser i kusUandskapen och svensk fjällvärld.

Det ligger så till, borde kommunikationsministern påminna sig, all stjäl regeringen avställningsmöjligheten för vissa bilägare, då är ni också på väg all stjäla möjligheten all behålla bilen.

En annan synpunkt: Tror inte kommunikationsministern alt kollektivtrafiken ökar markant vinterlid bl. a. med hänsyn till att många bilar i de stora tätortsområdena är avställda? Det bör också vara ett intresse för regeringen.

När byråkratianspråk och medborgares fri- och rättigheter bryts mot varandra, förefaller det som om byråkratins synpunkter väger allra tyngst. Del är vad som kan framskymta i direktiven - och även, tycker jag, i del svar jag har fått från statsrådet beträffande den här frågan.

Nr 29

Tisdagen den 22 november 1983

Om reglerna för avställning av motorfordon

Anf. 36 Kommunikationsminister CURT BOSTRÖM: Herr talman! Jag tycker alt Börje Stensson skall läsa svaret en gång till. Då bör han kunna konstalera all del i direktiven sägs klart och tydligt all eventuella förändringar inte skall drabba fordonsägaren ekonomiskt. Skulle det vara så all man gör en förändring i avställningsinstitutet, innebär det inte att fordonsägaren skall drabbas.

Som också Börje Stensson påpekat bar den ökade avställningen inneburit ett onödigt tungrott och arbelskrävande system.

7 Riksdagens protokoll 1983/84:27-29

Nr 29

Tisdagen den 22 november 1983

Om persontrafiken på järnvägssträckan Göteborg-Strömstad

Anf. 37 BÖRJE STENSSON (fp):

Herr talman! Del finns en passus i svaret som jag ställer mig litet fundersam inför. Det talas där om all man "helt eller delvis" skulle slopa avställningsmöjligheten. Jag vill minnas all det också stod så i pressmeddelandet i december. Om denna möjlighet helt skulle slopas, kan man tänka sig att reglerna för försäkringspremier och skatter måste ändras. Men om den delvis slopas, herr kommunikationsminister, vad händer då?

Anf. 38 Kommunikafionsminister CURT BOSTRÖM: Herr talman! Milt svar all de förändringar som görs inte skall drabba fordonsägarna ekonomiskt står fast. Meningen är alt man skall förenkla systemet och, som jag sagt, undvika den byråkrati som nu uppkommit på grund av att antalet avslällningar ökat. Del är inte på något sätt avsikten all försöka komma åt fordonsägarna ekonomiskt.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på fråga 1983/84:154 om persontrafiken på järnvägssträckan Göteborg-Strömstad

Anf. 39 Kommunikafionsminister CURT BOSTRÖM:

Herr talman! Jens Eriksson bar påstått all samtliga låg fr. o. m. nästa år kommer all köra förbi fyra hållplatser i norra Bohuslän och har mot denna bakgrund frågat mig om jag ser någon möjlighet all förhindra denna försämring av kommunikationerna i norra Bohuslän.

Enligt de ramar som riksdagen dragit upp är del SJ självt som fattar beslut i tidlabellsfrågor. Självfallet strävar SJ efter att göra sådana förändringar i trafiken all den blir så bra som möjligt. Därmed ökar resandet, och SJ får ett bättre resultat.

Vad gäller tågtrafiken på Bohusbanan, dvs. mellan Göteborg och Strömstad, har jag inhämtat alt SJ planerar att fr. o. m. nästa sommar sälla in fler tåg, förkorta restiderna och delvis införa fasta avgångstider för tågen.

För norra Bohuslän innebär planen att restiden mellan Strömstad och Uddevalla i vissa fall förkortas med 10 minuter. Tågen kommer dessutom alt gå på attraktivare lider. För all möjliggöra dessa förbättringar kommer två låg all sluta göra uppehåll vid fyra hållplatser. Alla platser längs bandelen kommer dock att få minst fyra tåguppehåll per dag.

Jag vill till sist säga all del kan finnas fall där SJ av ekonomiska skäl inte har möjlighet all fillgodose alla lokala önskemål om förbättringar i tågtrafiken. Länshuvudmännen, som är ansvariga för den lokala och regionala kollektivtrafiken, kan i sådana fall köpa tjänster av SJ som t. ex. innebär fler förbindelser och ytterligare tåguppehåll.

Anf. 40 JENS ERIKSSON (m):

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret.

Del kan kanske synas litet konstigt och övermaga att besvära kommunikafionsministern med en i ordels dubbla bemärkelse så enkel fråga som att tågen kör förbi fyra stationer i norra Bohuslän. Men för den som bor i en kommun, där tre av fyra möjligheter att kliva på tåget tas bort, är frågan tillräckligt allvarlig. Vad gör man när man inlé kan få gehör för kravet all tågen skall stanna? Jo, då tvingas man fill slut alt gå högst upp och påtala del orimliga i SJ:s beslut och begära hjälp. Del är precis vad jag gjort i dag.

Vi har i norra Bohuslän under många år kämpat för att få behålla vår järnväg. Den har flera gånger varit i farozonen, och det har länge funnits planer på att lägga ned den eller åtminstone dess norra del.

I början av 1970-lalet började man nedrustningen. Man slängde och sålde järnvägsstationer, och man slutade all salsa på viadukter över järnvägen. Man körde t. o. m. parallellt med bussar på landsvägen. Men så kom oljekrisen, och den borgerliga regeringen satsade mer på kollekliv trafik och då också på järnvägen.

Vi frågar oss nu oroligt i norra Bohuslän om vi är tillbaka i 1970-lalet och om detta är ett led i strävandena att få ned lönsamhet och resandefrekvens, så att järnvägen kän läggas ned. Vi frågar oss också om det är lättare för SJ att försämra och lägga ned järnvägar nu när vi fåll en socialdemokrafisk regering och om det är en sådan SJ-polifik kommunikationsministern vill ha. I så fall är del olyckligt, ty del drabbar en glesbygd, en glesbygd där vi nyligen inordnat järnvägen i lokaltrafiken, men där tågen nu åker förbi.

I de bygder där detta inträffar bor många gamla människor, som inte har bilar, och all åka taxi är dyrt. Även turismen under sommaren drabbas.

De hållplatser som dras in har många resande som går av och på tågen, bl. a. på grund av all del finns många stugor längs kusten som betjänas av järnvägen. Del är emellertid lakfiskl all göra neddragningarna nu på hösten. Nu är inte stadsborna ute i glesbygderna, och då är del inte så många som ger ljud ifrån sig. Många har emellertid ringt från andra orter och är bekymrade. Del borde rimligtvis oroa även kommunikafionsministern när järnvägen försämras på det sätt som sker.

I del svar jag har fått säger kommunikationsministern att del är SJ självt som fattar beslut i fråga om tågtidtabellerna och att man vill göra del så bra som möjligt. Här blir emellertid effekten deri rakt motsatta. Man försämrar i hög grad för människor som behöver anlita tågen.

Kommunikationsministern säger att det är två tåg som kommer all sluta att göra uppehåll. Ja, herr statsrådet, det går inte så många fler tåg. Det går tre tåg i var riktning, om jag inte har räknat fel. Det ena slutade att göra uppehåll för ett lag sedan, och de andra två skall sluta nu. Det finns alltså inte särskilt mycket mer all dra in på.

Nr 29

Tisdagen den 22 november 1983

Om persontrafiken på järn vägssträckan Göteborg-Strömstad

Nr 29

Tisdagen den

22 november 1983

Om persontrafiken på järnvägssträckan Göteborg-Strömstad

Anf. 41 Kommunikationsminister CURT BOSTRÖM:

Herr talman! Alt från tågtidtabellerna övergå till att föra en övergripande diskussion om den socialdemokratiska regeringens syn på SJ tycker jag är att gå bra långt.

Det förslag vi lade fram i den nuvarande budgeten innebär bl. a. alt vi går in med en miljard kronor för att avlasta SJ:s ekonomi. SJ befann sig i en myckel svår ekonomisk situation när vi log över. I dag har vi kunnat presentera förslag som innebär all SJ skall ha en ärlig chans alt kunna fortsätta alt fungera som en folkels järnväg.

Jens Eriksson befarar alt SJ:s planerade irafikomläggning är ett första steg mot nedläggningen av banan. Bohusbanan ingår, Jens Eriksson, i riksnätet. Del betyder alt järnvägstrafiken skall finnas kvar under överskådlig tid. Vidare skall Bohusbanan rustas upp, så all det blir möjligt alt köra tågen med en hastighet av 90 km/tim.

Jag upprepar all SJ självt handlägger frågan om tågtidtabellerna. Är det fråga om nedläggning av bandelar, blir del en regeringsfråga. Kommunerna har också möjlighet att överklaga därest SJ har planer på att sluta med slafionsuppehåll, och del finns f. n. sådana ärenden. De är ute på beredning, och regeringen kommer i sinom lid alt la ställning.

Avslutningsvis vill jag säga att den socialdemokratiska regeringen faktiskt har skapat förutsättningar för att järnvägstrafiken skall kunna bibehållas även i sådana områden där man kan tala om ren glesbygd.

Anf. 42 JENS ERIKSSON (m):

Herr talman! Det enda skäl jag har hört till all man skall sluta att stanna med tågen är all man tjänar tio minuter. Om det nu går alt öka hastigheten till 90 km/tim, kan man kanske hoppas på alt det går att stanna vid samtliga stationer och ändå tjäna tio minuter.

Jag reser ofta med låg mellan Strömstad och Göteborg, och tågen är ganska ofta tio minuter försenade. Om man lade ned möda på att tjäna in dessa tio minuter i stället för all sluta all stanna vid stationerna, gjorde man någonting konstruktivt och någonting som skulle vara till hjälp och glädje för människorna.

Vi kan leva med litet förseningar, så viktigt är det inte att komma fram tio minuter förr eller senare. Men när tågen slutar all stanna, blir del en kostnadsfråga. Då försämras kommunikationerna i en glesbygd, som i hög grad är beroende av tågen.

Det gläder mig att höra alt den socialdemokratiska regeringen inte har för avsikt att ytterligare försämra eller lägga ned järnvägarna. Men det är ändå ett steg i den riktningen, när tågen slutar att stanna vid stationerna i glesbygden. Då försätts människorna i en besvärlig situation, det kan ingen förneka.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Föredrogs och hänvisades Nr 29

Skrivelse Tisdagen den

1983/84:72 fill utrikesutskottet 22 november 1983

11 § Föredrogs och hänvisades
Redogörelse

1983/84:10 till finansutskottet

12 § Föredrogs och hänvisades
Mofion

1983/84:164 fill finansutskottet

13 § Föredrogs men bordlades åter Skatteutskottets belänkande 1983/84:6 Socialutskottets betänkanden 1983/84:8 och 9

14 § Anmäldes och bordlades Motionerna

1983/84:165 av Lars Werner m. fl. 1983/84:166 av Lars Werner m. fl.

Förslag om filläggsbudgel I fill statsbudgeten för budgetåret 1983/84 (prop. 1983/84:25)

1983/84:167 av Elving Andersson och KjeU Mattsson

1983/84:168 av Claes Elmstedt

1983/84:169 av Rune Torwald m. fl.

1983/84:170 av Anna Wohlin-Andersson

Ny organisation för postverket (prop. 1983/84:34)

1983/84:171 av Lars Werner m. fl. Vissa nalurgasfrågor (prop. 1983/84:47)

1983/84:172 av Gunnar Biörck i Värmdö 1983/84:173 av Ing-Marie Hansson och Arne Gadd Vissa högskoleorganisatoriska frågor (1983/84:52)

1983/84:174 av Tore Claeson m. fl. 1983/84:175 av Claes Elmstedt m. fl. Lokaltågen i Storstockholm (prop. 1983/84:54)

1983/84:176 av Nils Nordh och Inge Carlsson 1983/84:177 av Lars Werner m. fl.

Fortsatt stöd för åtgärder för att ersätta olja, m. m. samt för investeringar inom energiområdet (prop. 1983/84:62)

Nr 29

15 § Anmäldes och bordlades Konsfilufionsulskollets betänkande

Tisdagen den

92 november 1983 1983/84:3 Ändring i lagen om kungörande i mål och ärenden hos myndighet

_____________ m. m. (prop. 1983/84:7)

Meddelande om interpellationer

Skalleulskollels belänkande

1983/84:10 Ändring i lagen med tulltaxa (prop. 1983/84:22 och 1983/84:37)

Lagutskottets belänkande

1983/84:9 Ändring i utsökningsbalken (prop. 1983/84:33)

Socialförsäkringsutskottels belänkande

1983/84:9 Ändring i studieslödslagen (prop. 1983/84:4)

16 § Meddelande om interpellationer

Meddelades att följande interpellationer framställts den 21 november

1983/84:53 av Sven Henricsson (vpk) till kommunikationsministern om ökat utnyttjande av järnväg för tunga transporter:

Riksvägnät och länsvägnäl är i dag i huvudsak upplåtna för 10 lons axellryck och 16 lons boggitryck. Sedan axel- och boggilryckel höjdes från 8/12 fill 10/16 har i huvudsak inga åtgärder för höjd bärighet förelagils. Förhoppningarna har stått till samarbete mellan transportörerna, skärpta bestämmelser mot överlaster osv. Gjorda erfarenheter visar all del blir allt vanligare med överlaster. Stora resursförstärkningar skulle behövas för effektivare kontroll. En i förhållande fill marknaden icke obetydlig överkapacitet inom åkerinäringen har i sin tur varit ägnad alt pressa många ekonomiskt svaga i branschen - vilket i sin lur stimulerat till överträdelser. Del gäller i hög grad de s. k. svartåkarna.

De belagda vägarnas fillstånd vad gäller jämnhet, spårdjup, krackelering m. m. har kartlagts genom en béläggningsinvenlering under 1982. Närmare 20 % av del belagda vägnätet kräver angelägel åtgärder, till stor del omedelbart. Även fillslåndet för många broar har aktualiserat kostsamma reparationer.

Den här beskrivna situationen måste hela tiden betraktas mot bakgrunden av en ständigt växande volym lunga transporter på vägarna. Enligt transport-rådets prognos kommer f. ö. lastbilstransporterna all öka mest fram till sekelskiftet och därvid passera järnvägstransporterna. Vidare måste man notera önskemålen från näringslivets företrädare att få öka axel/boggilryckel ytterligare i föregivet syfte att pressa Iransporlkoslnaderna.

I detta sammanhang bör nämnas all ett återställande av vägnätet i

acceptabelt skick och dessutom ytterligare investeringar för vidmakthållande av standarden i syfte all undgå kapitalförstöring innebär miljardkoslnader för staten.

Statens järnvägar har i dag enligt uppgift från huvudkontoret en 50-procenlig överkapacitet. Antalet transporter av lastade godsvagnar uppgår i dagslägel till ca 2 miljoner per år. Då del gäller grundkapaciielen, infrastrukturen, får SJ svara för hela kostnaden, trots all man bara tar i anspråk en del av infrastrukturen. Om SJ hade samma krav på betalningsskyldighet för utnyttjad infrastruktur som t. ex. den lunga landsvägstrafiken har på landsvägssidan, då skulle järnvägsalternalivel bli tillgängligt för nya och väsentligt större volymer - ofta då som s. k. kombilrafik i samarbete med åkerinäringen.

Trots att 1979 års trafikbeslut innebar att man skulle slopa det tidigare gällande Irafikgrensvisa kostnadsansvaret, och trots all man uttalade sig för alt de avgifter som las ut för en järnvägstransport så långt som möjhgt skulle anpassas fill de samhällsekonomiska marginalkostnaderna, så är del fortfarande stor skillnad mellan järnvägstrafik och landsvägstrafik då del gäller all betala "inträdesbiljetten" till infrastrukturen. På landsvägssidan kostar fordonsskatten för dragbil och släpvagn med ca 51 lons lolalvikl ca 15 000 kr. En lastbil i fjärrlrafik kör 225 enkellurer per år, och om man slår ut denna infrastrukturkostnad per enkeltur blir del 67 kr. Eftersom ekipaget motsvarar två järnvägsvagnar blir omräkningen "per järnvägsvagn" 34 kr.

Enligt SJ:s beräkningar ligger infraslruklurkostnaden för godstrafiken på 1 000 milj. kr. per år. Utslaget på de 3 miljoner lastade vagnar, som är den kapacitet som ryms inom infrastrukturen, blir del 333 kr. per vagn. Delta skall jämföras med nyssnämnda 34 kr. vid jämförelse med landsvägsförhållanden.

Av samhällsekonomiska och slatsfinansiella skäl är del angelägel att uppnå ett bättre utnyttjande av tillgängliga transportresurser. Härvid aktualiseras frågan om all föra över långväga, tung trafik från väg till järnväg och då i samverkan med åkerinäringen, t. ex. genom kombilransporler. Men delta innebär all kraven på järnvägstrafiken måste motsvara de krav som ställs på landsvägstrafiken.

Med hänvisning till del anförda vill jag fråga kommunikationsministern:

Överväger regeringen - inte minst i syfte att åstadkomma besparingar -åtgärder i syfte alt stimulera till ökad användning av järnvägen för tunga, långväga transporter?

Nr 29

Tisdagen den 22 november 1983

Meddelande om interpellationer

1983/84:54 av Thorbjörn Fälldin (c) till statsministern om viss utnämning till justilieråd:

Uppgiften som justilieråd och domare i högsta domstolen är av utomordentligt central betydelse i det svenska samhället. Som högsta rällsvårdande myndighet har högsta domstolen att övervaka att de grundläggande principerna för rättssamhället kan upprätthållas. Högsta domstolens politiskt frislående ställning markeras av all juslilieråden inte kan avsällas genom politiska beslut.

Nr 29

Tisdagen den 22 november 1983

Meddelande om interpellationer

Uppgiften som justilieråd ger således en särställning i del svenska samhället. Del innebär också all särskilda krav måste ställas vid utnämning till justitieråd för all högsta domstolens auktoritet inte skall gå förlorad. Noggrannhet vid beredningen av sådana ärenden är särskilt betydelsefull.

Är statsministern villig all ge riksdagen en redogörelse för vilka överväganden som gjordes vid utnämningen av förutvarande justitieministern till justitieråd och ledamot av högsta domstolen och hur beredningen av detta ärende skedde?

1983/84:55 av Ulf Adelsohn (m) till statsministern om viss utnämning till justitieråd:

I regeringsformens 7 kap. 2 § stadgas: "Vid beredningen av regeringsärenden skall behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter." Enligt praxis sker vid utnämningar av justitieråd sådan beredning bl. a. genom konsultationer med högsta domstolen.

Högsta domstolen är sista prövningsinstans, och dess ledamöter ingår i lagrådet. Att utnämningen av justitieråd bör ske efter ingående prövning och med beaktande av högsta domstolens integritet har hittills varit självklart i vårt land. Del beredningsförfarande som föregått sådana utnämningar har ansetts utgöra en garanti för att juslilieråden utnämns på korrekta grunder. När regeringen den 10 november utsåg den förutvarande justitieministern till justilieråd skedde del under stor brådska. Konsultationerna med högsta domstolen tycks ha varit begränsade. Statsministern har senare medgivit att utnämningen var ett misslag. Statsministern har också medgivit alt utnämningen och formerna för denna påverkades av personliga hänsyn.

Är statsministern villig att ge riksdagen en redogörelse för vilka överväganden som gjordes vid utnämningen av förutvarande justitieministern till justitieråd och ledamot av högsta domstolen och hur beredningen av detta ärende skedde?

1983/84:56 av Jan-Erik Wikström (fp) till statsministern om viss utnämning till justitieråd:

Del är en väl utbildad praxis, och har ansetts som en självklarhet, alt utnämningen av ledamöter i högsta domstolen beretts genom konsultationer med domstolen. Oavsett vilken regering som haft att handlägga ärenden om utnämning av justitieråd har denna praxis följts - av hänsyn till domstolens kompetens och integritet. När den avgående justitieministern den 10 november utsågs till justilieråd skedde del med exceptionell brådska. Statsministern har i efterhand medgett all utnämningen påverkades av personliga hänsyn och all den måste betecknas som ett misslag. Med hänvisning till detta vill jag fråga statsministern: Är statsministern villig all ge riksdagen en redogörelse för vilka överväganden som gjordes vid utnämningen av förutvarande justitieministern till justilieråd och ledamot av högsta domstolen och hur beredningen av delta ärende skedde?

17 § Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts

den 21 november

1983/84:171 av Inga Lantz (vpk) till justitieministern om översyn av straffen för misshandelsbroll:

En man dömdes i tingsrätten till fyra månaders fängelse för att ha misshandlat sin sammanboende. Svea bovrätt mildrade domen till skyddstillsyn och böter. I domen sägs bl. a. att utredningen i målet visar att kvinnan stundtals använt sin intellektuella överlägsenhet till alt dominera och provocera mannen. Hans i målet aktuella övergrepp mot henne bör ses mot bakgrund av dessa förhållanden. Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga justitieministern: Bedömer regeringen, mot bakgrund av del aktuella fallet, att det behövs en översyn av tillämplig lagstiftning?

1983/84:172 av John Andersson (vpk) till industriministern om domänverkels verksamhet:

Domänverket har helt nyUgen upphävt del sju år gamla direktiv som stadgar att systemet med arbetslagarägda maskiner bör avvecklas. Man avser nu i stället att under de kommande två åren införa 60 nya arbetslagarägda maskiner. Domänverket ämnar också använda sig av externa entreprenörer samt rotpostförsäljning.

Upphävandet av direktivet från år 1976 betecknas från fackligt håll som helt oacceptabelt.

Med anledning av del del inträffade vill jag ställa följande fråga till industriministern:

Avser industriministern att vidta några åtgärder med anledning av en ökad privatisering i domänverket?

1983/84:173 av Lars Ernestam (fp) till finansministern om sekretessreglerna för bankinspektionen:

Bankinspektionens erinringar i etikfrågor mot banker och vissa andra företag som slår under inspektionens tillsyn är sekretessbelagda. Det kan exempelvis gälla kritiska synpunkter, som från allmänhetens synpunkt är av stort intresse eller frågor som brott och skatteflykt.

Avser statsrådet att vidta åtgärder för all förändra sekretessreglerna för bankinspektionen?

Nr 29

Tisdagen den 22 november 1983

Meddelande om frågor

Nr 29

Tisdagen den

22 november 1983

Meddelande om frågor

den 22 november

1983/84:174 av Pär Granstedt (c) till statsrådet Birgitta Dahl om vissa skadeverkningar av högspänningsledningar:

En medicinsk studie som utförts i Stockholms län lyder på ett samband mellan högspänningsledningar och tumörsjukdomar hos barn.

Vilken betydelse anser statsrådet all ett sådant samband, om del bekräftas, bör få för den svenska energiplaneringen?

1983/84:175 av tredje vice talman Karl Erik Eriksson (fp) till statsrådet Bengt Göransson om rätt att visa videoinspelade TV-program på vårdinrättningar:

- Vid många av våra sjukvårdsinrättningar har man skaffat video. På en del ställen har t. ex. en Lions Club som gåva överlämnat videoapparater till ett sjukhus.

Detta har upplevts som mycket positivt, då del skulle ge möjlighet att spela in TV-program som patienterna gärna vill se, men som går t. ex. på kvällstid och som man av detta skäl eller av andra orsaker inte kan se direkt.

Del har dock visat sig att gällande lag inte tillåter att t. ex. ett kvällsprogram i TV spelas in och visas för patienterna på dagtid vid senare tillfälle.

Vid direkt förfrågan i något fall har uppgetls att inspelning på video får ske, och man får sedan visa programmet för en patient i tagel men ej för en grupp patienter.

Alla berörda upplever denna bestämmelse som mycket otymplig.

Enligt min mening bör gällande bestämmelser ses över, så att det blir möjligt alt vid sjukvårdsinrättningar spela in program som sänds på "oläglig" tid för patienterna och sedan visa dessa program vid läglig lid.

TV-programmen är inte bara en underhållning och förströelse, de kan också för speciellt långvårdspatienter vara ett medel för mental stimulans.

Jag vill med hänvisning till del anförda ställa följande fråga till statsrådet Bengt Göransson:

Är statsrådet beredd medverka till all gällande bestämmelser ändras, så att del blir möjligt all vid vårdinrättningar spela in TV-program för att visa dem för patienter vid för dessa lämpliga tidpunkter?

1983/84:176 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) till finansministern om ansvaret för PK-bankens verksamhet:

Med anledning av de senaste veckornas händelser har, av naturliga skäl, många frågat sig vem eller vilka som bär ansvaret för PK-bankens verksamhet. Bl. a. är det av intresse att få veta hur PK-bankens ordförande och styrelse utses och hur dessa personer arvoderas.

Vill finansministern benäget redogöra för detta och därvid ange om del finns anledning all överväga förändringar i styrelsens sammansättning?

1983/84:177 av Sigvard Persson (c) till kommunikationsministern om sallningen av vägar vinlertid:

Användningen av salt som halkbekämpningsmedel vid vinlerväghållning-en medför dels miljömässiga och sanitära ölägenheter, dels stora skadeverkningar på fordon och vägar. Dessa förhållanden har bl. a. påtalats i en centermofion 1981/82:790. Trafikutskottet anförde i sitt belänkande 1981/ 82:16 bl. a. att väg- ocb Irafikinstitutet (VTl) i sarnarbete med korrosionsin-slitutet på uppdrag av vägverket studerar säkerhels- och framkomlighetsproblem vid oHka trafikförhållanden samt sallningens inverkan i olika avseenden.

Vägverkels generaldirektör Per Anders Örtendähl bar i en TT-inlervju för några dagar sedan slagit larm om att landels broar blivit svårt åtgångna av sallningen i kombination med den lunga trafiken. Vad som hittills upptäckts betecknas i intervjun som toppen på ett isberg. Vägverket upptäcker ständigt dolda fel i brokonstruktionerna.

Mot bakgrund av det anförda vill jag fråga kommunikationsministern:

Vilka åtgärder tänker kommunikationsministern vidta för all i fortsättningen förhindra och åtgärda sådana ölägenheter och skadeverkningar som nu förorsakas av saltet som halkbekämpningsmedel på våra vägar?

Nr 29

Tisdagen den 22 november 1983

Meddelande om frågor

18 § Kammaren åtskildes kl. 16.10.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert