Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1983/84:28

Måndagen den 21 november

Kl. 11.00

1 § Kompletteringsval till utskott

Anf. 1 TALMANNEN:

Socialdemokrafiska riksdagsgruppen har som suppleant i konstitutions-och finansutskotten under Bo Söderstens ledighet anmält hans ersättare Bo Krogvig.

■ Centerpartiets partigrupp har som suppleant i justitie- och utrikesutskotten under Karin Söders ledighet anmält hennes ersättare Stina Andersson.

Talmannen förklarade valda till

suppleant i konstitutionsutskottet Bo Krogvig (s)

suppleant i finansutskottet Bo Krogvig (s)

suppleant i justitieutskottet Sfina Andersson (c)

suppleant i utrikesutskottet Stina Andersson (c)

2 § Justerades protokollet för den 11 innevarande månad.

3 § Talmannen meddelade att Maj-Lis Lööw (s) och RolfWirtén (fp) den 19 november samt Anita Bråkenhielm (m) och Eric Hägelmark (fp) denna dag återtagit sina platser i riksdagen, varigenom Marita Bengtssons, Linnea Hörléns, Alvar Gunnarssons och Anna-Kersfin Larssons uppdrag som ersättare upphört.

Nr 28

Måndagen den 21 november 1983

Kompletteringsval till utskott

Nr 28

MåndageiT deii 21 november 1983

Om prissättningen vid det av SJ ägda åkeriföretaget Svelast

4 § Svar på interpellation 1983/84:34 om prissättningen vid det av SJ ägda åkeriföretaget Svelast

Anf. 2 Kommunikationsminister CURT BOSTRÖM:

Herr talman! Wiggo Komstedt har frågat mig om jag avser undersöka om del av SJ ägda Svelast direkt eller indirekt subventionerar sin verksamhet genom all företaget har fåll del av eller får del av del omfattande statliga stödet till SJ.

För det första vill jag säga att del är regeringens ambition all åstadkomma likvärdiga konkurrensförutsättningar mellan de olika Irafikmedlen. Inom kommunikationsdepartemenlet pågår nu ett arbete som syftar till ätt belysa de olika Irafikmedlens konkurrenssiluafion. Bakgrunden är bl. a. all snart sagt alla trafikgrenars företrädare framfört missnöje med just sin närings konkurrenssiluafion.

Utgångspunkten är alltså all subventioner som snedvrider konkurrensen skall avvecklas. Som ett led i detta genomfördes för SJ:s del en finansiell rekonsirukfion den 1 juli i år. Syftet var att i fortsättningen bättre kunna skilja på vad som är SJ:s ansvarsområde som affärsföretag och vilka åtgärder som staten av samhällsekonomiska skäl skall ta ansvaret för.

När det gäller SJ:s slyckegodslrafik så har frågan om dess framlid varit en följetong i den trafikpolitiska debatten under årens lopp. Under hela 1970-talel och början av 1980-talel förlorade SJ marknadsandelar. I samband med riksdagens beslut 1980 om en struklurplan för SJ uttalades all åtgärder snabbt måste vidtas för alt åstadkomma effektivitet och lönsamhet i slyckegodslrafiken. De nödvändiga förändringarna kunde ske genom t. ex. ökat samarbete mellan SJ och andra transportföretag. Delta slags samarbete på kommersiella villkor inom SJ-koncernen förespråkades också i 1979 års trafikpolitiska beslut i syfte all öka järnvägens konkurrenskraft.

Mot bl. a. denna bakgrund fattade SJ beslutet att tillsammans med Svelast försöka vända trenden. Ett syslem som bättre passar kundernas behov byggdes upp baserat på transport i s. k. C-samconlainrar, som distribueras och samlas upp av Svelast med lastbil och transporteras på järnväg mellan SJ:s olika slyckegodsterminaler. Svelast sköter dessutom all marknadsföring och försäljning. Målet som SJ satte upp var att styckegodset inom en period på högst tre år skulle täcka sina särkoslnader. Därefter skall verksamheten lämna bidrag till SJ:s gemensamma kostnader.

Utgångsläget när systemet startade var alltså ett mycket högt kostnadsläge, vilket berodde på den personalinlensiva hanteringen av styckegods i SJ:s terminaler. Genorn C-samtekniken bar andelen gods som transporteras via SJ:s terminaler kunnat minska och är nu nere i ca en tredjedel. Personalantalet i terminalerna har reducerats kraftigt, vilket påverkal kostnadsnivån. Den här utvecklingen har givetvis också kommit kunderna till godo genom bättre service och lägre priser. Delta är den huvudsakliga orsaken till att prisnivån i dag ligger där den ligger.

C-samlekniken är alltså ett exempel på all SJ nu satsar hårt för all förbättra sin ekonomi. SJ:s styckegodstrafik bär ännu inte sina kostnader, än mindre

sin andel av förränlningskravel. Utvecklingen går emellerfid i den riktning som bl. a. riksdagen uttalat, dvs. fill minskal behov av underskollsläckning vid SJ. Fram t. o. m. innevarande budgetår räknar SJ med att resultatet i slyckegodslrafiken skall ha förbättrats med i storleksordningen 100 milj. kr. När försöksperioden är slut kommer en utvärdering att göras av parterna, och då får vi se om del hela var värt satsningen. I dag finns emellertid inget som tyder på motsatsen.

Anf. 3 WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Jag ber all få lacka kommunikafionsministern för svaret.

Nedgången i ekonomin under 1970-talel skapade stora svårigheter för transportnäringarna. Överetablering, pressad lönsamhet och nedläggning av företag blev följden. Ett flertal exempel visade samtidigt att srriå åkerier för all klara konkurrensen hade balanserat på, och i flera fall kommit över, den gräns som lagar och förordningar stadgar beträffande åkerinäringen.

De senaste åren har del inletts en sanering av branschen för all bl. a. uppnå en bättre balans mellan utbud och efterfrågan på åkeriljänsler. Utgångs-jjunkl för detta arbete har varit all ungefär 70 % av alla åkerier är enmansföretag. Saneringsarbelet försvåras nu allvarligt av statliga Svelasts inhopp. Svelast, som i dag har ca 3 % av marknaden, har börjat ett priskrig för att kapa ål sig en marknadsandel på 6-7 %.

Svelast är ett av SJ belagt förelag. Tillsammans med SJ drog Svelast i början av 1980-lalel upp riktlinjerna för hur man skulle kunna effektivisera styckegodstransporterna, vilket kommunikationsministern också redovisar i sitt svar. För att skapa ett slagkraftigare alternativ för styckegodskunderna bildades en gemensam organisation med uppgift all la hand om styckegodstrafiken vid SJ. Dess mål är alt inom en treårsperiod komma till rätta med de ekonomiska problem som SJ har på slyckegodssidan. Den nya styckegods-verksamheten skall i hög grad bygga på den nya teknik som man nu har tagit i bruk.

SJ har under hela 1970-talet och även under 1980-lalel gått med kraftiga förluster, inte minst på slyckegodssidan. Del bekräftar också kommunikationsministern i sitt svar här i dag. Statens stöd till SJ via våra skallsedlar uppgår till ca 2 miljarder kronor per år.

Med vetskap om detta stora stadiga stöd är det inte så konstigt att många seriösa, väletablerade och effektiva transportföretag reagerar när de möts av de fraktpriser som det av SJ belagda Svelast i dag offererar transporlköparna. Det är sannerligen inte lätt för dem som försöker få verksamheten alt gå ihop all möta vad som upplevs som osund konkurrens från ett statligt förelag.

Den krifik som nu framförs mot Svelast kommer inte bara från de många åkeriföretagen, ulan även från de fackliga representanterna inom Transport-arbetareförbundet. Del är naturligtvis inte fult eller fel av ett statligt företag att söka erövra nya marknadsandelar. Det är inte heller det som kritiken gäller, ulan krifiken riktas mot del sätt på vilket dessa erövringsförsök sker. Del enda konkurrensmedel som används är priset, eller rättare sagt underpriser.

Nr 28

Måndagen den 21 november 1983

Om prissättningen vid det av SJ ägda åkeriföretaget Svelast

Nr 28

Måndagenden 21 november 1983

Om prissättningen vid det av SJ ägda åkeriföretaget Svelast

Som kommunikationsministern nämner i sitt svar bygger Svelast och SJ nu upp ett syslem med 3,4 meters containrar. C-sam kallas systemet. Namnet är hämtat från Tusen och en natt, och nog låter del som en saga när man hör hur del är tänkt alt systemet skall kunna pressa fraktpriserna. Det finns de som tvivlar på att systemet är revolufionerande och på att del skall kunna gå all få ned prisnivån till del låga pris som i dag offereras.

ASG - ett av de stora företagen när del gäller landsvägstransporter och SJ-ägl till 75 % - har provat C-samsyslemet under några år. Man tvingades dock konstatera att det inte alls gav den lönsamhet som krävdes och förväntades, varför man nu har lagt ned denna iransportform. I sammanhanget förtjänar all nämnas att ASG är ett rationellt och skickligt skött förelag. Transporterna utförs i de flesta fall för ASG:s räkning av ett stort antal privata åkeriföretag. Del finns alltså redan i dag en utomordentligt bra samverkan i branschen. De här förelagen har verkligen under årens lopp fåll lära sig alt rationalisera och effektivisera.

ASG och Bilspedition är de helt dominerande företagen på landsvägstrafik vad gäller styckegods. Med den stora erfarenhet som dessa två förelag har av godstransporter på väg är del inte så konstigt att man blir mer än förvånad när man får reda på Svelasts prissättning. Jag har själv under det senaste halvåret fåll la del av offerter, som vissa kunder har visat upp, givna av Svelast, och del är högst anmärkningsvärda siffror som förekommer där. Jag skall la ett aktuellt exempel. Del är alltid svårt all visa upp olika siffror i en debatt, men jag skall försöka att dels tala sakta, dels göra del någorlunda begripligt.

Låt oss säga att del gäller en transport mellan två orter på ett avstånd av 30 mil - ett ganska normall avstånd i dag, enligt de på marknaden förekommande transportföretagen. Låt oss kalla avgångsorten A och moltagarorlen B. Del handlar om containrar för samlaslning, dvs. C-samsystemet. Hämtningen till avgångsorlen A sker från en ort ca 6 mil därifrån - enligt uppgift också ett medeltal för avstånd in till huvudterminalen. Tur och retur blir sträckan 12 mil. För det behövs ett fordon, en lastbil, i ca fyra timmar för två containrar. Priset är uppskattningsvis 175 kr. per enhet, vilket alltså ger 350 kr. i hämlningskoslnad.

Man får bedöma all det sker leverans dag 1 och retur av containrar dag 2. Det gör att fyra containrar är i omlopp för denna transport. En mycket försiktig uppskattning av hyran per container är 25 kr. per dygn, vilket skulle bli 100 kr. för fyra containrar.

Vid moltagarorlen B sker distributionen av ett fordon med en tidsåtgång av två timmar per container, vid beräkningen all varje container skall distribueras till tre olika mottagare - också ett medeltal, enligt uppgift. Två timmar med två containrar ger kostnaden 175 kr., och gånger två blir del 350 kr. även i den ändan av transporten.

Nu har vi alltså kostnader för hämtning, distribution plus en blygsam hyra på totalt 800 kr. I juni 1983 ville SJ ha 248 kr. för att transportera dessa conlainerenheter 30 mil på järnväg, och det skall också las med i bilden. Nu är vi uppe i 1 048 kr. Del kan också anses. skäligt alt terminal- och administrationskostnaderna uppgår till ca 150 kr. Då har vi en total

nettosumma på 1 198 kr. Delta är en siffra som även har gått igenom statens pris- och karlellnämnds granskning av de fraktlaxor som gäller i dag.

Vad ville då Svelast har för detta relaterade uppdrag? Jo, hör och häpna, 613 kr. - dvs. ca halva priset! Om vi räknar bort administrations- och terminalkostnaderna helt och bara räknar med hämtningen och distributionen och en blygsam cointainerhyra, så blir del de 800 kronorna. Men det är ändock 200 kr. högre än vad Svelast vill ha för hela transporten.

Vid den debatt kommunikationsministern och jag hade i torsdags på en annan plats sade kommunikationsministern vid ett tillfälle om ett räkneexempel att det var så enkelt alt man bara behövde en sexveckorskurs i träslöjd för all räkna ut del. Jag tror att det räcker med tre veckor av den där Iräslöjdskursen för alt räkna ut all Svelast med dessa fraktpriser inte kan få debet och kredit att gå ihop.

Kommunikationsministern hänvisar i sitt svar till alt riksdagsbeslutet 1980 om en struklurplan för SJ innebar ett ökat samarbete med andra transportföretag. Delta förutspåddes också i 1979 års trafikpolitiska beslut, Man kan fråga sig varför delta samarbete inte kunde fortsätta med ett företag som är erkänt skickligt när del gäller godstransporter på väg, nämligen ASG, till 75 % SJ-ägt.

Kommunikationsministern säger också i sitt svar på min interpellation alt Svelast sköter all marknadsföring och försäljning, och det är riktigt. Vad kommunikationsministern däremot inte nämner är att SJ sköter faktureringen, och del är sinnrikt. På detta sätt kan man se till att Svelast får full täckning för sina kostnader och visar ett bra bokslutsresultat, för det gör man. Men vad får SJ? Vad blir det över till detta förelag, ett företag som hade gått i konkurs flera gånger om det hade varit ett privat företag och inte ett företag som får statligt stöd med ca 2 miljarder per år?

Vad SJ får över lär vi aldrig få vela. SJ får inte granskas offentligt. Där läggs locket på. Där har vi ett av de slutna rummens förelag, och där finns det gott om sådana som statsminister Palme i debatten i torsdags angav som sitt nya jaktbyte, nämligen babianhannarna. De finns ju företrädesvis i de slutna rummen där de är fria från insyn, och SJ är ett sådant förelag.

Min fråga till kommunikationsministern var rak och enkel, och den löd: Avser kommunikationsministern att undersöka ifall det av SJ ägda Svelast direkt eller indirekt subventionerar sin verksamhet genom alt företaget har fått eller får dél av del omfattande statliga stödet till SJ? Den frågan har inte kommunikationsministern svarat på. Jag vill därför upprepa den igen, och efter min redovisning här i dag vill jag fortsätta med alt fråga kommunikafionsministern: Finns del inte skäl att misslänka all verksamheten subventioneras, när man ålar sig uppdrag för ca halva priset i förhållande till konkurrentföretagen på en prislista godkänd av SPK, i en bransch som i dag verkligen är pressad och där konkurrensen är knivskarp redan tidigare.

Varför kan inte SJ fördjupa samarbetet med t. ex. ASG, sitt andra dotterföretag, som redan är etablerat och har ett uppbyggt syslem. Vem kommer alt betala alla de tusentals containrar som nu byggs, och hur är del med avskrivningarna? Vad händer med dessa containrar, om man inte får

Nr 28

Måndagen den 21 november 1983

Om prissättningen vid det av SJ ägda åkeriföretaget Svelast

Nr 28

Måndagenden 21 november 1983

Om prissättningen vid det av SJ ägda åkeriföretaget Svelast

den lönsamhet som man hoppas och tror på? Vi är många som ställer oss frågande till delta.

Kommunikationsministern säger avslutningsvis i sitt svar all en utvärdering kommer all göras av parterna när försöksperioden är slut och alt vi då får se om del hela har varit värt satsningen. Jag tycker faktiskt all det är ett litet för högt spel man spelar i del här sammanhanget. Det kostar otroligt myckel pengar att bygga upp systemet, inte minst när det gäller tillverkningen av containrar och annan utrustning. Jag tycker all del är litet lättsinnigt när kommunikationsministern säger all man först vid den tidpunkten får se om det har varit värt satsningen.

Anf. 4 Kommunikationsminister CURT BOSTRÖM:

Herr talman! Under många år har man inte minst i den här kammaren kritiserat SJ, därför att man saknat just en sådan samverkan inom SJ-koncernen som del här är fråga om. Med rätta - det vill jag gärna säga - har kritikerna menat att en koncern med transportresurser på både järnvägs- och landsvägsområdena borde kunna utnyttja resurserna i samverkan så effektivt som möjligt. Jag är alldeles övertygad om all också Wiggo Komstedt deltagit i denna kritik mot SJ, eftersom man här i kammaren haft alt la ställning till de extra pengar som har behövts för all läcka SJ:s förluster.

SJ har valt ut ett av sina dotterbolag - vilket av dessa dotterbolag som skulle väljas ut anser jag, Wiggo Komstedt, måste vara SJ:s sak att avgöra -för all effektivisera slyckegodslrafiken. Då tycker jag alt det är rimligt alt man från riksdagens sida uppmuntrar SJ i denna verksamhet. Men självfallet skall prissättningen ske på marknadsmässiga villkor. De brullopriser som Svelast offererar enligt prislista utgör priser inkl. terminalhantering. Eftersom C-samlekniken i hög grad bygger på all containrarna iransporeras förbi terminal innebär det all Svelast ofta kan erbjuda en högre rabatt på brulloprisel än vad konkurrenterna kan göra.

Jag tror också alt det finnns skäl all nämna alt C-samlekniken medför kostnadsbesparingar även i övrigt, något som man vid sådana här tillfällen bör la hänsyn fill. Det finns risk för skador och svinn. Del är fråga om en balanserad trafik. Man inriktar trafikplaneringen på att utnyttja resurserna lur och retur. Del är fråga om väl utnyttjade järnvägsvagnar och mindre kostnader vid lastning.

Hittills har priserna varit tillräckliga för all vända den negativa resultatutvecklingen för SJ:s slyckegodslrafik. Därmed är inte sagt alt priserna inte skulle kunna vara högre. Svelast har t. ex. haft svårt all i inledningsskedet prismässigt få ut de kvalilelsmässiga fördelarna med C-sam av kunderna. Jag skulle tro att det är rimligt all räkna med en höjning av prisnivån när kunderna är fast etablerade i systemet och till fullo insett dess fördelar.

Som Wiggo Komstedt sade har SJ och Svelast f. n. bara ca 3-4 % av styckegodsmarknaden. C-samlekniken har utan tvivel möjligheter att konkurrera inte bara om traditionellt styckegods utan också om partigods. Det är klart all konkurrenterna ser denna utveckling med stor oro. Faktum kvarstår emellerfid all SJ och Svelast tillsammans har introducerat ett mycket

effekfivl syslem, ett syslem som successivt innebär minskat behov av statliga underskotlsläckningsbolag i SJ. Men man måste ge systemet viss lid alt nå full lönsamhet. För att del ekonomiska målet för styckegodshanleringen skall uppnås på några års sikt krävs fortsatta rationaliseringar. Personalstyrkan vid SJ:s terminaler måste minska ytterligare, vilket SJ och Svelast bedömer vara möjligt. Man räknar också med alt arbetet skall kunna bedrivas effektivare bland den kvarvarande personalen. Det är uppgifter som SJ har lämnat oss på departementet vid en genomgång av den interpellation som Wiggo Komstedt ställt.

Även om det nu var så att Wiggo Komstedt talade sakta när han beskrev det här anbudsförfarandel - och det lackar jag för - är det ändå en omöjlighet, Wiggo Komstedt, alt på rak arm göra en bedömning av ingivet anbud. Jag tror också all Wiggo Komstedt med sin bakgrund är på del klara med alt så är fallet.

Del är mycket riktigt alt jag i en fidigare debatt sade alt man borde kunna göra beräkningar med en sjuveckors träslöjdskurs i stället för med en sexveckors. Den extra vecka som jag nu lar till ger mig ändå inte möjlighet att lämna ett närmare omdöme om detta anbuds riktighet. Det är helt enkelt så all man måste specialsludera varje enskilt anbud - Wiggo Komstedt har kanske haft möjlighet härtill - innan man kan avge ett omdöme om dess riktighet. Den chansen har inte jag nu.

Del tycks vara så att SJ nu börjar närma sig ett positivt driflsresullat. Den beskrivning som Wiggo Komstedt gav ger mig ändå anledning all säga att del inte alls är omöjligt all man får titta litet närmare på den totala inläklsfördel-ningen mellan SJ och Svelast.

Självfallet måste strävan vara - den inriktningen har riksdagsbeslutet - att man förutom särkoslnader hos SJ även skall kunna ha ett täckningsbidrag eller deltäckningsbidrag i den hantering som man har tillsammans med Svelast.

Nr 28

Måndagenden 21 november 1983

Om prissättningen vid det av SJ ägda åkeriföretaget Svelast

Anf. 5 WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Del är riktigt som kommunikationsministern säger alt vi från olika håll här i riksdagen framfört kritik mot SJ. Den kritiken har naturligtvis i många fall varit riklig. I andra fall har den kanske varit överdimensionerad. Vi har nu i alla fall ett riksdagsbeslut som ligger till grund för arbetet. Vi vet att SJ har ett år på sig alt bli lönsamt. Jag såg alt man i det senaste numret av SJ-Nytt redovisade att det nästa budgetår skall bli ett litet plus - med del försiktiga tillägget: "om budgeten håller". Del är klart att den brasklappen kan man alltid skicka med.

När del gäller valet av dotterbolag är del naturligtvis rikligt alt del är upp till SJ att självt avgöra del valet. Det är ändå litet konstigt all del företag man vall, nämligen Svelast, tidigare bara sysslat med distribution runt resp. tätort, medan man nu går in på de mera långväga landsvägstransporterna, där det andra SJ-företagel - ASG - är del dominerande. Med dess långa och rika erfarenhet vågar jag säga att ASG kan den branchen ganska bra och är myckel framgångsrikt i sin konkurrens gentemot andra stora etablerade

Nr 28

Måndagenden 21 november 1983

Om prissättningen vid det av SJ ägda åkeriföretaget Svelast

företag. Jag tror inte heller att del är någon nackdel att man använder sig av ett stort antal mindre transportföretag, som i sin tur utför transporterna ål ASG, i den mån ASG inte självt utför dem även på väg. Men ASG har när del gäller hanteringen av gods ett omvittnat stort förtroende bland kunderna.

Det är rikligt att C-samsystemet skall ge och ger mindre lerminalkoslna-der. Det är kanske inte så lätt att i ett utbyggnadsskede få effekterna fullt ut-det är jag helt medveten om. Milt räkneexempel gick ut på att man skulle slippa terminalen. Men man måste ju ta emot godset från kunden, där det är packat direkt i containrar, och transportera det in till järnvägen och vidare till den ort där samlastningen på järnvägsvagnar sker.

En ökning från 3 ä 4 % till 6 ä 7 % låter naturligtvis inte mycket, men man skall ha klart för sig alt 3-4 % på fraktsidan är ganska myckel, framför allt i ett läge då totalmarknaderna är krympande och då ett otal förelag slåss för sin existens.

Hur skall vi egentligen få vela hur del går med den här utvecklingen? Jag skulle vilja fråga kommunikationsministern om han inte tycker att del verkar litet underligt att Svelast offererar och har marknadsbearbetningen medan SJ fakturerar. Den ersättning som Svelast får från SJ är öppen, eftersom Svelast är ett dotterföretag. Svelasts årsbokslut har jag tagit del av. Det är SJ som inte vet hur man redovisar kostnaderna. Det finns naturiigtvis en mängd olika vägar att gömma kostnader om man inte har täckning för sitt uppdrag. Jag vill inte beskylla någon och säga att det på något vis smusslas. Jag hävdar ändå bestämt att det verkar mer än underligt när de etablerade befintliga förelagen har del besvärligt att få del att gå ihop med priser som ligger på nästan del dubbla jämfört med vad Svelast erbjuder.

Vem betalar de containrar som byggs upp i dag- är det Svelast eller SJ? På vilket sätt sker avskrivningen? Hur gör man med de administrativa kostnaderna, uppställningen osv. ? Del är ganska dyrt med tomthyra vid terminaler i de större orterna - man måste ju ändå ha ett visst utrymme för alt hanlera containrarna.

Jag skall gärna skicka över mitt räkneexempel till kommunikationsministern. Jag är helt medveten om - det sade jag också i milt anförande - att del inte är lätt att handskas med siffror när man får dem plötsligt under debatten. Men dessa siffror är så pass riktiga och ärliga att jag inte finner någon som helst anledning alt inte våga upprepa dem på papperet. Jag skall alltså be alt få skicka över dem till kommunikationsministern. Del är möjligt att vi sedan kan komma tillbaka, för jag tycker inte att man så här lättvindigt kan släppa bekymret. Och bekymret är att vi i dag har väl etablerade företag som sköter sina transporter bra och som har anställd personal, som nu är oroad för sin framlid och sina jobb. Som jag sade är det inte bara enskilda företag som reagerat, utan även de anställda har genom sina fackliga organisationer uttalat att del här är en märklig hantering.

Min slutfråga i det här inlägget blir om kommunikationsministern kan och vill gå in och ta del av SJ:s bokslut, vilket ju är låst för oss andra.

Anf. 6 Kommunikationsminister CURT BOSTRÖM:

Herr talman! Låt mig först tacka Wiggo Komstedt för erbjudandel all lämna exemplet på anbud skriftligt.

Jag vill bara upprepa det jag sade tidigare, all del kanske i det här lägel finns skäl att se över fördelningen av intäkterna mellan Svelast och SJ. Mina möjligheter känner Wiggo Komstedt till - de är i stort sett desamma som trafikutskottet har, om det skulle vilja begära informationer i de här frågorna. Man kan göra det via en utfrågning av den ansvarige inom SJ. Låt mig undersöka förutsättningarna för detta.

Som jag sade i mitt svar är jag oerhört angelägen att - del är också regeringens ambition - se till att olika Iransporlmeloder har likvärdiga konkurrensförutsättningar. Del är ett arbete som.vi också håller på med inom kommunikafionsdepartementet.

Vem som offererar, vem som marknadsför och vem som skriver ut fakturor är frågor som parterna naturligtvis själva får avgöra. De har naturligtvis tagit hänsyn till vem som är bäst skickad alt sköta dessa uppgifter. Det kan vara andra praktiska hänsynstaganden som gör all de har vall den här fördelningen. Jag vet inte vad som kan ha legal till grund för denna uppdelning av arbetsuppgifterna.

Jag tror att del också är angeläget, Wiggo Komstedt, alt vi är överens om en sak. Vi klagar allt som oftast på SJ för att företaget skulle vara för ineffekfivt. När SJ nu, på riksdagens uppmaning, tagit sig an uppgiften att på detta område försöka ta nya marknader och få det hela alt gå ihop, har de ulan tvivel med del här systemet kommit fram till ett myckel effekfivl transportsystem.

Vi får inte helt bortse från att systemet som sådant är så pass effekfivl, Wiggo Komstedt, att del är särskilt konkurrenskraftigt i del här avseendet. Jag hann i mitt förra inlägg framhålla vissa saker som klargör all SJ kan ligga steget före andra i den här hanteringen. Och jag vill gärna säga all del är på sin plats all även vi i riksdagen vid sådana här tillfällen försöker uppmuntra SJ till fortsatt verksamhet i den riktning som det här är fråga om.

Självfallet skulle man vid fördelningen av intäkterna se till att SJ får sin särkostnadsläckning. Och man får också se på i vilken mån SJ har fått andel i täckningsbidraget - som vi i andra sammanhang varit överens om. För dagen kan jag inte svara på annat sätt än att jag skall undersöka förutsättningarna för detta. Del finns anledning att titta även på dessa frågor, särskilt i en situation då vi vet all SJ börjar närma sig ett positivt driflsresullat.

Nr 28

Måndagen den 21 november 1983

Om prissättningen vid det av SJ ägda åkeriföretaget Svelast

Anf. 7 WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Del positiva resultatet är naturligtvis, som kommunikafionsministern väl vet, också beroende av en mycket välvillig avskrivningsmetodik som riksdagen har tillämpat gentemot SJ, och skall vi plocka fram alla de pengarna blir resultatet inte alltför imponerande.

Jag är glad över att kommunikationsministern är beredd att se över bestämmelserna. Kommunikationsministern säger att möjligheterna att göra någonting åt dessa är desamma här som i riksdagens trafikutskott, men jag

4 Riksdagens protokoll 1983/84:27-29

Nr 28

Måndagen den 21 november 1983

Om prissättningen vid det av SJ ägda åkeriföretaget Svelast

vet - efter 13 år i utskotlet - att de är myckel begränsade. Jag minns myckel väl när LKAB för ett par tre år sedan klagade högljutt över att transportkostnaderna för malmen var alldeles för höga och att bolaget inte kunde hävda sig på exporlsidan på grund av att frakten var för dyr. När utskottet då bad SJ alt lägga papperen på bordet för att vi skulle kunna ta del av dem och se om LKAB hade rätt i sin kritik, så vägrade SJ all göra detta. Del var ett myckel märkligt förhållande. Nu vet vi att del ligger ett förslag på riksdagens bord om all ge riksdagens revisorer möjlighet all se över detta. Dess värre skall det bli en utredning först, som väl kommer att la sin lilla lid. Jag tycker det hade varit önskvärt alt det beslutet kommit till stånd så fort som möjligt.

Jag tar upp del här ärendet för all vi om möjligt skall kunna stämma i bäcken. Jag vill erinra om kommunikationsministerns uttalande i slutet av interpellafionssvaret, att vi efter försöksperioden får se hur del har gått. Jag är rädd för alt del kommer alt gå illa under den långa lid som förflyter och all man gör investeringar som kanske inte är alldeles nödvändiga. Som jag har nämnt tidigare har ju ASG provat C-samsystemel men inte kunnat få någon lönsamhet. Jag har svårt att tro all den som hoppar in ulan någon erfarenhet skall kunna göra det bättre än den som har lång erfarenhet av transporter.

Kommunikationsministern säger all vi klagar på SJ osv. Ja, del gör vi, men det är ju inte säkert att SJ bör spänna över hela fältet - det är inte säkert all SJ är bäst på att bedriva slyckegodslrafik. Likaså tror jag del är fel all transportera gods på landsväg mellan Malmö och Luleå - sådana transporter skall gå på järnväg. Detta gäller styckegods och framför allt massgods. Man kanske borde konstatera att man inte behärskar alla speciaUleler och all del kanske inte är så alldeles självklart all man skall vara med på alla gårdar och leka.

När del gäller faktureringen kan det naturligtvis som kommunikationsministern säger vara så, att den ene väljer all göra den ena bilen och den andre den andra. Men jag måste ändå säga all jag är beredd all hålla med de människor som är drabbade av det här, att det finns anledning till en viss misstänksamhet. Varför skulle man inte sköta den speciella bilen av faktureringen? Den som utför transporten är ändå bäst skickad att vela vad som skall faktureras i både hämtnings- och dislribulionsledel, och del är lättare att Svelast debilerar den som gör bara den lilla biten av hela transportarbetet på järnvägen, nämligen SJ. Men jag är som sagt våldsamt rädd för alt komma med några som helst beskyllningar. Samtidigt är jag beredd alt hålla med dem som misstänker all del här inte sker på ett riktigt sätt. Del är delta som jag är angelägen om att få ulklaral. Vårt lands ekonomi är icke i behov av investeringar som är felaktiga och ej heller av subventioner som bakvägen undanhålls Sveriges skattebetalare. Del är del som den här debatten handlar om.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på interpellation 1983/84:14 om skärpt lagstiftning mot investeringar i Sydafrika och Namibia

Anf. 8 Statsrådet MATS HELLSTRÖM:

Herr talman! Bertil Måbrink har frågat mig om jag anser all den vidmakthållna aparlheidpolitiken och Sydafrikas upptrappade krigsföring mot befrielserörelser och grannländer mofiverar en skärpt reslriklivilel i tillämpningen av Sydafrikalagen och om jag avser all la inifiativ till en skärpt lagstiftning mot investeringar i Sydafrika och Namibia.

Inledningsvis vill jag framhålla all regeringen ser med stor oro på Sydafrikas aparlheidpolifik och landels aggression mot grannstaterna. Regeringen har också vid flera tillfällen uttalat sill fördömande härav.

Den 1 juli 1979 trädde lagen (1979:487) om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia i kraft. Genom lagen begränsas den svenska näringsverksamheten i Sydafrika och Namibia i syfte alt öka del inlernalio-nella trycket på den sydafrikanska regimen och påverka dess raspolitik.

Lagen förbjuder svenska juridiska personer att köpa företag, aktier eller andelar i sydafrikanska eller namibiska förelag. Förbudet gäller även förvärv av obligationer och liknande värdepapper som sådana företag utfärdar. Del är inte heller fillålel all ge ett sydafrikanskt eller namibiskl förelag fillskoll av pengar eller annan egendom för dess verksamhet eller all ställa säkerhet för förelagels långfristiga skulder. Genom dessa åtgärder begränsas kapilallillförseln.

Vidare innebär lagen alt svenska juridiska personer inte får anskaffa nya anläggningsfillgångar till sina dotterföretag i Sydafrika eller Namibia. Detta innebär ett förbud mot nyinvesteringar där.

De svenska moderföretag som har dotterföretag i.Sydafrika och Namibia är skyldiga att upprätta en investeringsplan varje år. Detta innebär all moderbolaget skall övervaka all dotterbolaget inte vidtar åtgärder som strider mot invesleringsförbudel. Den offentliga kontrollen möjliggörs genom att företagen varje år är skyldiga alt till regeringen via kommerskollegium redovisa hur verksamheten i Sydafrika och Namibia utvecklas.

Regeringen kan medge undanlag från invesleringsförbudel. Av förarbetena fill lagen (prop. 1978/79:196 s. 38 ff.) framgår bl. a. all man i princip bör godta all förelagen får fortsätta all investera i sådan utsträckning som är absolut nödvändig för att de efter hand skall kunna ersätta försliten utrustning. Regeringen har emellertid alllid rätt alt avslå en ansökan om undanlag från förbudet. Endast förelag som har etablerats i Sydafrika eller Namibia före lagens ikraftträdande kan medges undanlag. Ett undanlag från förbudet får inte göra del möjligt för företagen att utvidga sin verksamhet i Sydafrika eller Namibia.'

Beklagligtvis är Sverige hittills del enda land som har infört en lag om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia. Inte något annat land har infört en lagstiftning motsvarande den svenska.

Den 16 september 1982 avslog den dåvarande regeringen - efter ulrikes-nämndens hörande - två ansökningar om undanlag från invesleringsförbu-

Nr 28

Måndagen den 21 november 1983

Om skärpt lagstiftning mot investeringar i Sydafrika och Namibia

Nr 28

Måndagenden 21 november 1983

Om skärpt lagstiftning mot investeringar i Sydafrika och Namibia

det. Den ena gällde AB SKF och den andra Sandvik AB. Socialdemokraterna ställde sig bakom besluten eftersom även vi ansåg de begärda undantagen vara alltför omfattande.

Efter regeringsskiftet år 1982 återkom AB SKF med en ny, nedbantad ansökan om undanlag. Regeringen beviljade undanlag för investeringar motsvarande endast en halvering av del belopp den tidigare avslagna ansökningen avsåg. Även Sandvik AB återkom med en ny nedbantad ansökan, vilken tillstyrktes av kommerskollegium. Efter förnyat yttrande av kollegiet beslöt regeringen alt göra en ytterligare nedskärning och beviljade undanlag innebärande en reell minskning med drygt 50 % i förhållande fill den ursprungliga ansökningen från Sandvik AB.

En ansökan av Fagersta AB beviljades i sin helhet, med hänsyn till att del rörde sig om en ersällningsinvestering för försliten utrustning till ett mindre belopp.

Dessa tre beslut som den socialdemokratiska regeringen har fattat om undanlag är ett ullryck för en myckel restriktiv tillämpning av lagen. De medför inte all förelagen kan utvidga sin verksamhet på marknaden. Detta är helt i enlighet med lagens intentioner.

Jag konstaterar med tillfredsställelse att den svenska lagen har välkomnats i t. ex. länderna i södra Afrika och av befrielserörelser som ett betydelsefullt inslag i internationella åtgärder mot Sydafrika.

Av den redovisning som kommerskollegium den 15 oktober 1983 har överlämnat till regeringen beträffande de svenska företagens verksamhet i Sydafrika och Namibia framgår all de rörelsedrivande företagen i volym har minskat sin omsättning med ca 10 %. Lagen har sålunda med hänsyn till den korta lid den varit i kraft haft vissa positiva effekter.

Sydafrikalagen är ett ullryck för svenskt avståndstagande till det sydafrikanska apartheidsyslemel i dess helhet. Lagen bör också ses som ett led i regeringens övriga åtgärder mot apartheidregimen: ökat humanitärt bistånd till befrielserörelserna och apartheidpolitikens offer, ökat bistånd till de drabbade grannländerna, skärpta s. k. isoleringsåtgärder riktade mot kontakter med Sydafrika inom bl. a. sportens och kulturens område samt initiativ till alt skärpa FN:s vapenembargo.

Sydafrikakommillén arbetar f. n. med en översyn av lagen. Kommittén har till uppgift alt göra en genomgång för att belysa hittillsvarande erfarenheter och effekter av lagen, bl. a. i syfte att konstatera eventuella luckor i bestämmelserna. Kommittén skall vidare med utgångspunkt i denna genomgång kartlägga möjligheterna för.Sverige att även på andra områden vidta åtgärder, exempelvis vid överföring av teknologi.

Del är min förhoppning att regeringen på grundval av utredningens betänkande, som beräknas vara klart under första halvåret 1984, kan komma med förslag till riksdagen som innebär en utvidgning av åtgärderna riktade mot den sydafrikanska regimen och dess raspolitik.

Anf. 9 BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag vill först tacka utrikeshandelsministern för svaret på min interpellation. Det må vara mig förlåtet alt jag säger att jag inte riktigt känner igen Mats Hellström från den tid då han befann sig i opposition, för då var det biet andra tongångar. Men jag har väl inte förstått mig på den skillnad som inträder för vissa partier när de från att ha varit i opposition kommer i regeringssslällning: Del är tydligen någonting annat.

Situationen i Sydafrika för de icke vila invånarna har dramatiskt försämrats. Apartheidsystemet är i dag än mer raffinerat grymt än någonsin.

Den senaste folkomröstningen och införandel av en tredje kammare i det sydafrikanska parlamentet är inslag som ytterligare befäster apartheidsyslemel.

Bildandet av Bantustans är andra tidigare åtgärder. I och med folkomröstningen är nu apartheid befäst i de vita rasisternas lagstiftning.

En överväldigande majoritet av Sydafrikas invånare är fråntagna rätten att vistas var som helst i sitt hemland. De är alltså förvisade till de s. k. Bantustans.

Amnestys rapport, som kom för några veckor sedan, över tortyr och avrättningar i Sydafrika och Namibia är en skrämmande läsning. Dessa avskyvärda metoder har inte minskat i omfattning ulan snarare ökat. Vi vet också att den sydafrikanska regimen ökat terrorn mot grannstaterna, Angola, Mo9ambique, Zambia och Zimbabwe. Det förekommer ständigt lerroraktioner mot dessa länder från Sydafrikas krigsmakt. Del är civila människor som drabbas, och det sker en enorm skadegörelse på städer och byar. Förföljda sydafrikanska svarta har funnit en fristad i dessa länder, som systematiskt bombas och förföljs av de sydafrikanska rasislerna.

Ett annat land som befinner sig i en myckel svår situation ju nu är Lesotho. Av detta land försöker Sydafrika pressa fram erkännande av det avskyvärda Banluslans-syslemet. Man försöker tvinga Lesothos regering alt kasta ut ANC-flyktingarna. För dessa ändamål används alla de brutala medel som står till förfogande för en topprustad och aggressiv militärmakt.

Lesothos regering och folk behöver allt det stöd som nu kan ges. Detta gäller inte minst med tanke på vilken roll bl. a. USA spelar i södra Afrika och mot fronlstaterna. Det är ingen hemlighet att just USA:s massiva stöd för rasislerna i Sydafrika gör det möjligt för Sydafrika att attackera länderna omkring Sydafrika.

Sverige framstår med all rätt som del land som ger befrielserörelserna i södra Afrika ett massivt humanitärt stöd. Sverige har ett väl utvecklat bistånds- och handelssamarbete med de självständiga länderna i södra Afrika. Del är vikfigt att delta fortsätter och också utvecklas vidare. Därom tror jag Mals Hellström och jag är helt ense.

Men Sverige har också en annan sida, eller rättare sagt ett annat ansikte i södra Afrika. Del är de svenska förelagens verksamhet i Sydafrika och Namibia.

Vi har den s. k. Sydafrikalagen som förbjuder nyinvesteringar i nämnda två länder. När de tillkom 1979 var delta en stor framgång för alla dem som

Nr 28

Måndagen den 21 november 1983

Om skärpt lagstiftning mot investeringar i Sydafrika och Namibia

Nr 28

Måndagen den 21 november 1983

Om skärpt lagstiftning mot investeringar i Sydafrika och Namibia

arbetat för sankfionsåtgärder mot Sydafrika. Men lagen har i dag visat sig läcka som ett såll. Del är alltså nödvändigt med ytterligare åtgärder, vilket också utrikeshandelsministern gav besked om i sitt svar.

Del finns, som ni känner till, också en utredning som nu arbetar med en översyn av lagen. Frågan är vad den utredningen kommer alt utmynna i för förslag. Kan lagen tätas så all alla kryphål blir omöjliga i fortsättningen, eller kommer man att dra slutsatsen alt det enda återstående alternativet nu är en total bojkott av Sydafrika på alla plan?

Jag skall nämna några olika saker som visar på hur bl. a. svenska förelag i Sydafrika stöder den sydafrikanska förlryckarapparalen och kringgår 1979 års lag:

- Man tvingas sälla upp privalarméer för alt försvara sina fabriker och kontor mot den svarta befolkningen, arbetarna eller mot den majoritet i Sydafrika som rasislerna kallar terrorister.

- De svenska förelagen betalar en del av lönen för sina vita anställda under militär s. k. repetilionstjänslgöring, t. ex. i attackerna mot fronlstaterna i Namibia, mot de icke vita sydafrikanska medborgarna. 75 % av lönen betalas ut, och delta gör svenska förelag trots alt det är frivilligt. Det finns alltså ingen lag som ålägger dem del. Sandvik AB har erkänt att man betalar ut 75 % av lönen till sina vila, sydafrikanska arbetare som gör militärtjänst. Det är helt klart all också alla de andra svenska förelagen gör på liknande sätt.

- Företagen betalar skaller som till mer än 23 % går till militären och den övriga statliga förlryckarapparalen.

- Man rekryterar svenskar och andra vila utlänningar som bl. a. frigör vila sydafrikaner för krigsljänstgöring m. m.

-De svenska förelagen tvingas producera, importera eller distribuera strategiska varor och tjänster för krigsmaklen eller totalförsvaret.

- De svenska förelagen kan kringgå nyinvesleringsförbudslagen genom
leasing och licensförsäljningar. Man kan inte heller utesluta all en dispens
innebär en viss kapaciletshöjning, vilket också har erkänts av svenska
företagsrepresentanter.

Skall dessa kryphål åtgärdas? Är del över huvud taget möjligt att åtgärda dem med mindre än att man inför en total bojkott mot Sydafrika? Det är frågor som jag vill ställa till utrikeshandelsminislern. -

Ulrikeshandelsminislern är såvitt jag förstår väl medveten om alt flera svenska företag bistått Sydafrika med avancerad teknologi. Alfa-Laval har varit behjälplig med en forskningsanläggning för att få fram etanol. Svenska förelag har medverkat till alt Sydafrika nu kan framställa olja från kol. Jag tror säkert alt man kunde rada upp andra exempel på sådana här teknologiöverföringar från svenska förelag till Sydafrikas regim, om man forskade och trängde in i material. Mals Hellström säger också all den pågående utredningen skall se över just teknologiöverföring.

Utrikeshandelsministern nämner i sitt interpellationssvar den offentliga kontrollen över svenska företags investeringar i Sydafrika. Men Mals Hellström vet myckel väl alt den offentliga kontrollen inte är så värst

lysande. När organisationer och partier vill ha material från regeringen och kommerskollegium om svenska förelags investeringar och verksamhet i Sydafrika, så är de flesta sidor de får vita, alltså hemligstämplade.

Vi vet också all svenska företags investeringsplaner och verksamhet i Sydafrika är mycket bristfälligt redovisade. Jag har nämnt licenser och leiasing. De investeringar som görs för s. k. försvarsändamål och som det enligt sydafrikansk lag icke får lämnas ut uppgifter om till ett annat land redovisas inte. Vad säger utrikeshandelsminislern om delta - skall de svenska förelagen bryta mot sydafrikansk eller svensk lag?

I sitt interpellationssvar säger ulrikeshandelsminislern också att Sydafrikalagen haft effekt, så all rörelsedrivande förelag i Sydafrika i volym har minskal sin omsättning med 10 %. Han lar detta till intäkt för att lagen har varit till viss del effektiv. Men hur är del med detta påstående egentligen? Det finns andra uppgifter från Sydafrika, som säger all de svenska företagen ökat sin omsättning med 25 % och i vissa fall upp till 50 %. Detta har också bekräftats av vissa svenska förelags representanter. Vad är del som är sanning?

Dessa kryphål - leasing, licenser, investeringar för försvarsändamål osv. -finns efter vad jag förslår inte med i de svenska företagens redovisningar över investeringarna. Finns de med i de redogörelser som lämnas från kommerskollegium och regeringen? Del är också en fråga.

Till sist, herr talman, vill jag peka på att de två dispenser som regeringen i september medgav SKF och Sandvik trots allt är något märkliga. Jag ställer frågan: Varför var ni socialdemokrater med om alt avslå motsvarande dispensansökningar i september 1982? Jag har inte riktigt klart för mig om Mals Hellström då var ledamot av utrikesnämnden, men om så inte var fallet, får utrikeshandelsminislern rätta mig. I september 1983 beviljade ni alltså dessa dispenser. Del skedde då visserligen med reducerat belopp, men det var fråga om samma dispensansökningar, som Sandvik och SKF kom tillbaka med. Såvitt jag förstår hade ni precis samma tillgång till uppgifter i september 1982 som ni hade i september 1983. Vad är anledningen till den våldsamma omsvängningen?

Nr 28

Måndagen den 21 november 1983

Om skärpt lagstiftning mot investeringar i Sydafrika och Namibia

Anf. 10 Statsrådet MATS HELLSTRÖM:

Herr talman! Bertil Måbrink vevar vidare på en mytbildning som jag trodde all han inte skulle fortsätta med efter de ganska tydliga klarlägganden som vi har gjort. Den går ut på alt socialdemokraterna skulle ha ändrat sig sedan de var i opposition, så att man inte skulle känna igen dem, som Måbrink sade.

Lagen fillkom efter del alt en socialdemokratisk motion hade antagils av en utom i vad avser moderata samlingspartiets ledamöter enig riksdag. Lagen har utarbetats i utrikesutskottet av socialdemokrater, folkpartister och centerpartister. Uppläggningen av lagen och syftena med investeringsförbudet har socialdemokraterna hela liden stått bakom. Vi har också i kammaren framhållit alt vi tycker alt millenregeringen i stort sett har skött Sydafrikafrågan i enlighet med de intentioner som har utarbetats i utrikesutskottet av

Nr 28

Måndagen den 21 november 1983

Om skärpt lagstiftning mot investeringar i Sydafrika och Namibia

bl. a. socialdemokraterna. Jag vill också, eftersom Måbrink hänvisade till mig, peka på att även jag själv understrukit att så varit fallet;

Del handlar alltså inte om någon omsvängning eller om att socialdemokraterna som regeringsparti intar en annan hållning. Vi har hela liden ställt upp för Sydafrikalagen - av naturliga skäl, eftersom vi själva var tillskyndare till den och lade fram det ursprungliga lagförslaget - och menat alt den har den för svenska förhållanden rimliga uppläggningen.

Nu säger Måbrink alt lägel har skärpts och att man därför borde ha en annan tillämpning. Tyvärr, Bertil Måbrink, måste man väl konstatera alt apartheidsyslemel myckel länge har varit utomordentligt brutalt. Jag skulle nästan vilja säga alt Bertil Måbrink underskattar kontinuiteten i förtrycket när han uttrycker sig så som han nyss gjorde.

Lagen är helt färsk, och den är mycket restriktiv. Den har också, som jag har sagt, under den korta tid den fungerat visat sig ha vissa positiva effekter. Alt nu under pågående utredning, som skall bli färdig första halvåret 1984, och efter del alt vi nyligen fått en lag som lett till alt den omsättning som de svenska företagen har i Sydafrika fakfiskt visat sig minska - i enlighet med lagens syften - ändra praxis vore ulomordenfligt egendomligt. Det skulle vara lättare alt förslå Måbrinks argumentering, om omsättningen i de svenska förelagen i Sydafrika ökat kraftigt, så att man kunde säga att lagen inte givit någon påvisbar effekt.

Självfallet är del på denna punkt fråga om den totala omsättningen, och uppgifter härom kommer också helt öppet att läggas fram i de redovisningar som skall göras för riksdagen. I sådana sammanhang är, i enlighet med den lagstiftning som vi har i Sverige, alltid en del uppgifter om förelag föremål för sekretess, vilket tar sig uttryck i de vita sidor som Måbrink talar om.

Å andra sidan har regeringen velat gå längre när det gäller Sydafrika just för att kunna ge en så öppen redovisning som möjligt till riksdagen. Regeringen försöker därför offentliggöra så många uppgifter som det kan vara rikligt all lämna ut för att den offentliga debatten skall föras vidare. En sådan redovisning kommer f. ö. också att lämnas av regeringen till riksdagen i slutet av del här året.

I övrigt tror jag att alla kan instämma i Berfil Måbrinks beskrivning av utvecklingen i Sydafrika. Bertil Måbrink log speciellt upp Lesotho. Lesothos utrikesminister valde nyligen att besöka Sverige för alt här få det politiska stöd som han ansåg vara nödvändigt i den situation som Bertil Måbrink beskrivit. Jag kan försäkra Bertil Måbrink alt han vid sill besök i Sverige fick stöd av den svenska regeringen.

Beträffande de övriga punkter som Bertil Måbrink tog upp - licenser och leasing - vill jag säga all detta ju är frågor som socialdemokraterna uppmärksammat för länge sedan. Vi yrkade ju på den statliga utredning som nu sitter och arbetar med de här frågorna. Det gäller bl. a. leasing som skulle kunna medföra alt vederbörande kan kringgå invesleringsförbudel. Detta är alltså frågor som finns med i direktiven till utredningen. Man arbetar alltså f. n. med frågorna.

Systemet att företagen betalar pengar till vila anställda för repetilionsöv-

ningar är också någonting som utredningen, såvitt jag förstår, ser över.

Slutligen Bertil Måbrinks indignationsnummer att socialdemokraterna skulle ha ändrat sig. Såväl i förarbetena till lagen som i propositionen står det alt företagen i princip skall få göra investeringar som enbart är ersättning för rent försliten utrustning och vissa arbetsmiljöförbättringar. Ersättningsin-vesleringarna granskas var och en för sig utomordentligt noga av kommerskollegium. Granskningen är myckel grannlaga. Man prövar mycket noga att det inte rör sig om maskiner som kan öka kapaciteten. Detta begränsar självfallet i högsta grad företagens möjligheter att göra investeringar av det härslaget, eftersom modern teknik ju ofta innebär att kapaciteten ökar. Men då får de inte göra några investeringar. Det här står helt tydligt i förarbetena fill lagen och i propositionen, och detta är den utgångspunkt som hela tiden har gällt. I de fall då socialdemokraterna har tillstyrkt Sandvikens och SKF:s ersättningsinvesteringar rör det sig, efter våra mycket hårda nedbantningar, om belopp som ligger utomordentligt väl inom ramen för den praxis som har utvecklats under den tid lagen har funnits. Det är ingalunda de största ersätlningsinvesteringstillstånden, utan det hela ligger inom ramen för den praxis som har utvecklats. Det rör sig alltså inte om någon ny praxis.

Nr 28

Måndagenden 21 november 1983

Om skärpt lagstiftning mot investeringar i Sydafrika och Namibia

Anf. 11 BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag har inte fråntagit socialdemokraterna äran av att ha medverkat till alt Sydafrikalagen kom till 1979, men jag vägrar absolut att gå med på alt det enbart var den socialdemokratiska motionen som låg bakom. Del var den starka opinionen i landet, från bl. a. de religiösa organisationerna Och Afrikagrupperna, som drev fram lagstiftningen. Naturligtvis låg inte minst vårt parti bakom. Även folkpartiet var engagerat i denna fråga. Här har inte del socialdemokratiska partiet något slags monopol, det får jag verkligen säga.

Jag kan förslå att det måste finnas företagssekreless, och del är inte heller någonting som jag har motsatt mig. Men när regeringen sätter hemligstämpel på sida efter sida och förelagen sedan själva lämnar ut uppgifter - eftersom de anser all det går att göra så - tycker jag att regeringen har gått för långt med hemligstämplandet. Del här har varit ett problem, men jag hoppas att det kan rättas till. Jag ville la upp det som ett exempel. Enligt min mening skönmålade Mats Hellström litet för mycket beträffande den offentliga redovisningen.

Sedan vill jag komma tillbaka till de här investeringarna. Jag förmodar alt också den borgeliga regering som vi hade i september 1982 kunde läsa Sydafrikalagen. Regeringen kom fram till slutsatsen att den inte kunde godkänna Sandviks och SKF:s investeringsansökningar. Frågan behandlades sedan i utrikesnämnden - där också socialdemokraterna är representerade -och där gjordes tydligen samma bedömning, nämligen aft man inte kunde godkänna ansökningarna, eftersom det i så fall skulle bli fråga om en utvidgning av förelagens verksamhet. Jag kommer inte ifrån frågan om vad del var för nytt som fillkom och som gjorde att ni ett år senare - 1983, när ni fått regeringsmaklen - helt plötsligt tvärsvängde. Var det någonting i lagen

Nr 28

Måndagenden 21 november 1983

Om skärpt lagstiftning mot investeringar i Sydafrika och Namibia

som man inte hade uppläckt ett år tidigare som gjorde alt ni godkände investeringarna?

Jag tror inte, Mals Hellström, alt det är så fruktbart att hävda att det inte blir någon effektivisering genom en ersättningsinvestering, t. ex. genom att man byter ut en maskin. Låt oss säga att man vill byta ut en maskin som är 20 år gammal. Då kan man ju inte sätta in en maskin som är lika gammal, utan man ersätter naturligtvis maskinen med en som är ny. Det är väl helt klart alt del innebär en effektivisering, för tekniken har ju inte stått stilla. Jag tycker alt vi kan vara överens om att en ersättningsinvestering i ett sådant fall medför effektivisering.

Jag frågade också Mals Hellström om den nationella nyckellagen - jag har inte fåll helt klart för mig om han svarade på detta - som förbjuder svenska företag verksamma i Sydafrika att rapportera till annat land om en investering som har med försvaret alt göra.. Har den svenska regeringen kontrollerat hur de svenska företagen gör i sådana fall? Det är en viktig fråga, som faktiskt är så central att man bör få besked om hur det förhåller sig. Vet utrikeshandelsministern hur stora dessa investeringar är? Har de rapporterats till Sverige? Anser utrikeshandelsministern att de svenska företagen här skall följa den svenska lagen, såsom den är utformad efter beslut i Sveriges riksdag, eller skall de följa den sydafrikanska lagen?

Jag får slutligen tacka för beskedel i fråga om den begäran som framfördes av Lesothos utrikesminister vid besöket i Sverige och som gällde ett ökat svenskt stöd. Jag ser detta som positivt.

Anf. 12 Statsrådet MATS HELLSTRÖM:

Herr talman! Bertil Måbrink återkommer till indignationsnummrel om de beslut som fallals när del gäller Sandvik och SKF. Han säger: Hur kan man komma tillbaka och godkänna vad man en gång sagt nej till?

När den borgerliga regeringen avslog ansökningarna från SKF och Sandvik gjordes detta på endast en grund, nämligen investeringarnas storlek. Det fanns ingen invändning i fråga om karaktären på investeringarna. Del var inte så all man ifrågasatte huruvida det handlade om ersällningsinvestering-ar. Man ifrågasatte inte om det gällde några nya maskiner eller liknande som skulle kunna öka kapaciteten. Avslaget baserades på en grund, och del var investeringarnas storlek. De tillstånd som den socialdemokratiska regeringen gav gällde en halvering av investeringarna enligt de ursprungliga ansökningarna. Denna halvering innebar all de tillstånd som förelagen fick väl rymdes inom den praxis som har utvecklats av de olika regeringarna.

De här frågorna avgörs inte på sådana lösliga grunder som Berfil Måbrink vill göra gällande när han framställer del hela som all del är fråga om modernare maskiner som gör all förelagen producerar mera, och då skulle del inte handla om någon begränsning. Men del är inte så enkelt. I ett fall tvingades ett förelag, just därför alt del var fråga om en modern maskin som möjliggjorde högre kapacitet, all flytta en gammal maskin från ett annat land till Sydafrika. Företaget tvingades göra detta just därför all man icke fick utnyttja en modernare maskin som gav högre teknik. Frågorna behandlas

alltså inte så lösligt som Bertil Måbrink vill framställa det, utan tvärtom är invesleringsansökningarna utomordentligt grannlaga prövade.

Bertil Måbrink log också upp frågan om hemligslämpling och liknande. Del är frågor som inte alls är berördai inlerpellafionen. Om Bertil Måbrink menar all beslut som regeringen skulle ha fattat om att hemligstämpla material på någon punkt skulle vara felaktiga, eftersom företagen för sin del offentliggjort de aktuella uppgifterna, utgår jag från ätt Bertil Måbrink anhängiggör sådana frågor. I varje fall under min lid som ulrikeshandelsmi-nisler har del inte förekommit några överklaganden i sådana fall. Del har inte rört sig om den typ av uppgifter som Bertil Måbrink nämner. De frågor som Bertil Måbrink här tar upp har som sagt inte berörts i interpellationen, och de får därför behandlas i annat sammanhang.

Beträffande frågan om vilken lag som skall följas i del fall Bertil Måbrink nämnde vill jag säga att del självfallet är den svenska lagen som skall följas. Del vi nu har diskuterat är lagen mot investeringar i Sydafrika. Dessutom har vi en lag om vapenembargo mot Sydafrika i enlighet med FN:s vapenembargo, som är myckel strikt och som innebär att man inte får utföra militär materiel till Sydafrika.

Slufligen talade Berfil Måbrink om möjligheterna all i Sydafrika kontrollera vad som sker när det gäller svenska företags verksamhet i landet. Här finns ulan tvivel en svårighet - inte när del gäller de uppgifter som har redovisats här, men i andra avseenden. Därför ingår del i Sydafrikakommitléns uppdrag i enlighet med de direktiv som har givils alt se över också den frågan. De flesta av de frågor som Bertil Måbrink har berört är just sådana som Sydafrikakommittén arbetar med, och här ingår också frågan om kontrollfunktionen. Det är rimligt att vi i vanlig ordning avvaktar vad kommittén kommer fram till. Den skall ju lämna förslag i fråga om de allra flesta av de punkter som Bertil Måbrink har tagit upp här. Jag vill upprepa det jag sade i mitt inledningsanförande, nämligen all del är rriin förhoppning att regeringen på grundval av Sydafrikakommitléns förslag och den remissdebatt som följer skall kunna lägga fram ett förslag till riksdagen nästa år om en utvidgning av de åtgärder som begränsar svenska förelags verksamhet i Sydafrika.

Nr 28

Måndagen den 21 november 1983

Om skärpt lagstiftning mot investeringar i Sydafrika och Namibia

Anf. 13 BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag tycker all utrikeshandelsminislern skall vara litet försiktig när han talar om indignalionsnummer. Både utrikeshandelsminislern och jag, liksom säkert även andra ledamöter här i riksdagen, anser att lägel i södra Afrika faktiskt är mycket allvarligt. Det är allvarligt för den stora majoriteten icke-vita i Sydafrika. De drabbas nu av att man trappar upp förtrycket och brutaliteten, vilket jag nämnde i milt inledningsanförande. Man trappar upp krigföringen mot fronstaterna och ökar förstörelsen av dem. Man pressar Lesothos regering oerhört hårt.

Nog har jag mot den bakgrunden rätt all reagera mot de två dispenser som regeringen givit till Sandvik och SKF efter alt ett år tidigare ha sagt nej till dem. Jag reagerar mot detta mot bakgrund av vad jag sagt om lägel i södra

Nr 28

Måndagen den 21 november 1983

Om rutinerna vid tullkontroll av importgods

Afrika, och jag undanber mig beskyllningar för att ha uppfört indignationsnummer.

Ulrikeshandelsminislern gav exempel på företag som fått avslag på ansökningar som gällt maskiner som skulle ha ökat kapaciteten. Jag tror att del är undanlagsfall.

Jag är glad och lacksam för att regeringen vill skärpa lagen. Jag har ingenting emot det, och det har inte heller den svenska opinion som kräver alt man skall ingripa hårdare. Det finns ju en mängd brister i den nuvarande lagen. Det har vi konstaterat, och det kommer också översynsutredningen att kunna konstatera.

. Men jag är tveksam till om en skärpning av lagen är tillräcklig och om det är möjligt att åstadkomma en sådan. Jag har också stöd för mina uppfattningar. Jag tror alt det var Svenska ekumeniska nämnden som för några veckor sedan hävdade alt den enda vettiga åtgärden nu är en total bojkott på alla plan av den sydafrikanska rasistregimen. Även Afrikagrupperna har ställt del kravet. Jag tror att en bred svensk opinion ställer sig bakom delta krav i dag. Det har ju skett upplrappningar, och det finns så många kryphål.

Vi får väl se vad utredningen kommer med i början av nästa år, vad den läcker upp.

Om jag tolkade utrikeshandelsminislern rätt, får jag väl dra den slutsatsen att de svenska företagen inte följer den nationella nyckellagen, som förbjuder i Sydafrika verksamma förelag all lämna uppgifter till annat land. Det är i så fall bra. Då har jag fåll ett svar på den frågan, vilket jag är lacksam för.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på interpellation 1983/84:44 och fråga 1983/84:140 om rutinerna vid tullkontroll av importgods

Anf. 14 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Mot bakgrund av att generaltullstyrelsen fr. o. m. den 1 januari 1984 kommer att införa nya regler för tullkontrollen av s. k. samlaslningsgods har Sonja Rembo frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att inom tullverkets arbetsområde främja den pågående utvecklingen mot rationellare godshantering i de svenska hamnarna. Wiggo Komstedt har frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder för att förhindra negativa effekter i form av kaos i hamnarna och ökade kostnader i miljardklass för näringslivet med anledning av tullens beslutade nya kontrollrutiner.

Jag besvarar interpellationen och frågan i ett sammanhang.

Generaltullslyrelsen har beslutat skärpa tullkontrollen av s. k. samlaslningsgods, dvs. gods som befordras gemensamt till mer än en mottagare i samma vägfordon, container eller järnvägsvagn. Beslutet har fattats inom ramen för de befogenheter som styrelsen har när del gäller tullkontrollens konkreta inriktning och omfattning. Anledningen till att tullverket vill

genomföra skärpta kontrollrutiner för samlastningsleveranserna är att tullmyndigheterna i ökande utsträckning har kunnat konstatera att gods kommit in i landet utan att del har anmälts för tullmyndighet och att lastförteckningar och frakthandlingar ofta visat sig vara ofullständiga eller felaktiga.

Generaltullslyrelsen har framhållit alt man är införstådd med att det är angeläget att de uppstramade kontrollrutinerna genomförs så att minsta möjliga olägenhet uppkommer för utrikestrafiken och att det blir en mjuk övergång med tanke på olika informations- och anpassningsproblem. Styrelsen har därför beslutat att flytta fram ikraftträdandet tre månader till den 1 januari 1984 samt genomföra den ökade kontrollen stegvis för olika slag av samlaster och medge undantag från de skärpta reglerna i vissa fall.

De ökade kostnader för näringslivet som omläggningen medför har enligt tullen klart överdrivits, då belopp på en miljard kronor och däröver har nämnts.

Del är min förhoppning - mot bakgrund av vad jag nu sagt - att de nya reglerna för tullkontrollen av samlaslningsgods kommer att genomföras och tillämpas på ett sätt som så långt möjligt begränsar de praktiska och ekonomiska verkningarna för näringslivet och den utrikes trafiken.

Nr 28

Måndagenden 21 november 1983

Om rutinerna vid tullkontroll av importgods

Anf. 15 SONJA REMBO (m):

Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret, även om det inte var mycket till svar.

Den här frågan har betydligt större räckvidd än vad man vid första påseende kan tycka.

Under senare år har svensk industri i ökande utsträckning uppmärksammat de myckel stora rationaliseringsvinster som kan göras genom en effektivare materialhantering. Genom att minska lagerhållningen kan kapital frigöras och förräntningen ökas. Inte mindre än 160 miljarder kronor beräknas vara bundet i lager. Härav uppskattar man att det är möjligt att frigöra 70 miljarder kronor.

Som en konsekvens av denna filosofi ställs ökande krav på hela varuflödet. Det krävs ett väl utvecklat samarbete mellan den svenske producenten och dennes underleverantörer, såväl inom som utom landet. Godsflödet måste gå i en jämn ström genom hela kedjan från råvara till färdig produkt.

För alt garantera en störningsfri produktion måste varje led noga planeras och uppgjorda lidsplaner innehållas exakt. Utrymmet för förseningar är marginellt. Störningar kostar alltför mycket och kan inte accepteras.

Detta ställer hårda krav på hela transportkedjan. Transportbranschen har hållit på och håller på alt anpassa sig till dessa krav. De senaste decenniernas utveckling mot en ökande andel enhelslaster och dörr-till-dörr-leveranser har inneburit ett helt nytt Iransportlänkande och utgör en förutsättning för den pågående effektiviseringen av hela materialhanteringen.

Denna utveckling är givetvis gynnsam inte bara för de enskilda företagen utan för svensk ekonomi över huvud taget och för vår konkurrenskraft på världsmarknaden. Det är en gemensam angelägenhet för alla berörda parter

Nr 28

Måndagenden 21 november 1983

Om rutinerna vid tullkontroUav importgods

att på bästa sätt medverka till en fortsalt utveckling mot rationellare materialadministration.

En konsekvens av denna utveckling är förändrade Iransportströmmar. Bl. a. har mängden samlaslningsgods som passerar våra gränser ökat.

Tullverket anser nu all trafiken har fått en sådan omfattning all verket inte längre på ett nöjaktigt sätt kan fullgöra sina åligganden med del regelsystem som hittills varit gällande.

Del finns också enligt generaltullstyrelsen skäl alt misslänka all ökande godsmängder införs i landet ulan all ha genomgått tullkontroll. Någon analys av omfattningen av denna verksamhet tycks emellerfid inte ha gjorts. Jag betvivlar inte att del kan ligga fill på detta sätt. Del vore hyckleri alt påslå all del inte finns sådana som orätlmäligl utnyttjar de möjligheter som bjuds. Men också här finns ett gemensamt intresse all förhindra olaglig införsel av gods.

Generaltullslyrelsen vill nu förändra del smidiga hemtagningssyslem som hitfills tillämpats och införa regler som innebär all samlaslningsgods i stor utsträckning i stället måste lossas och läggas upp på lullupplag före förlullning.

Detta får omfattande konsekvenser. Genomströmningshaslighelen för gods kommer att minska, lastbilar och trailrar och andra laslbärare får lägre ulnylljandegrad, och befintliga tullupplag kommer i många fall inte alt räcka till. Det finns berättigade farhågor för en betydande anhopning av gods och långa väntetider i importhamnarna. Allt detta leder till minskad effektivitet och höga kostnader, som i sista hand drabbar konsumenterna. Enligt den kalkyl som gjorts av berörda intressenter skulle merkostnaden för näringslivet totalt belöpa sig till 1,4 miljarder kronor per år. Denna siffra baserar sig på en detaljerad och genomarbetad kalkyl. Tullverket underkänner den men har, vad jag vet, inte gjort någon liknande analys.

Vi rör oss här i de stora talens värld, och jag vill bara för att ge en uppfattning om vilka volymer del handlar om nämna alt av de ca 3 miljoner lon styckegods som importerades över Göteborgs hamn 1982 utgjorde merparten enhelslaster. Antalet trailrar, lastbilar etc. som totalt passerade hamnen uppgick till i runda tal 230 000, antalet containrar till 215 000 och antalet flak fill 50 000.

Ett annat mått på den ekonomiska betydelsen av effektiv materialhantering är en uppgift från en av våra storindustrier all en enda dags längre framförhållning vid en enda division skulle medföra en årskostnad på över 2 milj. kr.

Den kalkyl på 1,4 miljarder som jag hänvisade till har baserats på ca 300 000 enheter, vilket motsvarar endast 0,5 % av den import som beräknas bli påverkad.

Jag tycker all del är lättvindigt all bara vifta undan de beräkningar som har gjorts och alt ulan en ingående granskning beteckna dem som överdrivna.

Här finns en uppenbar intressekonflikt mellan å ena sidan näringslivets och konsumenternas berättigade krav på snabba och effektiva transporter och å andra sidan tullverkets lika berättigade krav på kontrollmöjligheter.

Del ligger i sakens natur all tullens verksamhet utgör ett hinder för en obruten Iransporlslröm. Men detta är någonting som alla accepterar. Vem älskar tullen? Men vi måste ha den. Vi har alla ett gemensamt intresse av all olaglig införsel av gods förhindras. Inte minst av konkurrensskäl finns ett sådant intresse. Tullverket har också, såvitt jag kan bedöma, utformat sin verksamhet på ett sådant sätt att förlullningsarbetet skall ske smidigt och orsaka så Hien olägenhet som möjligt. Men de nu föreslagna åtgärderna bryter detta mönster.

Sverige är starkt beroende av sin utrikeshandel, av import lika väl som av export. Del är därför av vital betydelse att handeln över gränserna löper smidigt och effektivt och att de effektiviseringsmöjligheter som ligger i rafionellare godshantering kan tas till vara. Det är mot den bakgrunden jag har ställt min interpellation till finansministern, och jag vill fråga finansministern hur han ser på tullverkets uppgift i detta helhetsperspektiv.

Nr 28

Måndagenden 21 november 1983

Om rutinerna vid tullkontroll av importgods

Anf. 16 WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Jag ber all få lacka statsrådet för svaret på frågan.

Företag och enskilda kan ofta ha annan uppfattning än statliga myndigheter när del gäller handläggning och kostnader vid införande av nya rufiner. Så är del uppenbarligen när del gäller näringslivels uppfattning om införande av nya behandlingsrufiner vid våra tullstationer vid kontroll av samlaslal gods och vad detta kommer alt kosta.

I sill svar förlitar sig finansministern helt på tullens uppfattning att de farhågor som framförs är överdrivna. Jag är inte så säker på all farhågorna är överdrivna, för från alla dem som kommer all drabbas finns det en samstämmig uppfattning om alt detta blir ytterst besvärligt och kostnadskrävande. Del framgår också av de remissvar som lämnats fill finansdepartementet av bl. a. Sveriges industriförbund, Sveriges grossislförbund, Sveriges redarförening och Sveriges spedilörförbund.

Vi vet redan i dag all del lar fid i tullen, och eftersom tullen inte har fåll -och uppenbarligen inte heller får - några nya tjänster och resurser kommer väntetiderna självfallet all bli längre.

Sonja Rembo har ingående tagit upp en mängd av de sakargumenl som finns all anföra i frågan, och jag skall inte förlänga debatten genom alt upprepa dem. Finansministern har inte svarat på den fråga som jag ställde genom alt vidta åtgärder, ulan han har uttryckt en förhoppning. Han har sagt all så långt del är möjhgt är del hans förhoppning alt de nya rutinerna fillämpas på ett sådant sätt all de bedöms ha prakfiska och ekonomiska verkningar för näringslivet och utrikestrafiken.

Del är klart all del alllid går alt uttrycka förhoppningar om att det inte skall bli så farligt som del kan lyckas bli. Men om del nu trots allt skulle bli så alt näringslivets företrädare har rätt och alt vi efter den 1 januari finner all del blivit mer eller mindre kaos, vill jag fråga om finansministern kan lova alt han snabbi kommer all vidta de åtgärder som kan erfordras.

Nr 28

Måndagen den 21 november 1983

Om rutinerna vid tu 11 kon troll av importgods

Anf. 17 PER STENMARCK (m):

Herr talman! Det förslag till åtgärd som här diskuteras skulle, om del genomfördes från den 1 januari, komma alt få allvarliga konsekvenser, inte minst för de svenska färjerederierna. Nu kan man kanske ändå hysa vissa förhoppningar om att förnuftet så småningom skall tas till fånga. De nya tullbestämmelserna om samlaslningsgods skulle ursprungligen ha trätt i kraft den 1 april 1983, därefter gällde den 1 oktober och nu talas det om start den 1 januari 1984. Om finansministern inte är beredd att ge något positivt besked i dag, är det min förhoppning att han skall kunna göra det vid den uppvaktning som berörda parter gör om någon vecka. Det finns nämligen, som jag ser del, och som tidigare talare också har framhållit, skäl för finansministern all se positivt på frågan.

Alla är säkert överens om att här finns problem, vilket också framgår av finansministerns svar, men till alt av detta dra slutsatsen att allt samlastnings-gods, dvs. allt gods som skall till mer än en importör, skall föras till tullupplag för all kontrolleras är steget myckel långt. Den arbetsgrupp med representanter även för näringslivet som nu har tillsatts, och som arbetar med frågan, diskuterar i stället bättre lasthandlingar, att det skall finnas en ansvarig för lastbilen samt förbättring av stickprovskontrollen. Detta torde vara en klart bättre väg som både generaltullslyrelsen och regeringen borde kunna acceptera.

I ett pressmeddelande menar generaltullstyrelsen all kostnaderna för åtgärderna understiger 200 milj. kr. Enligt uträkningar som näringslivet har gjort räcker inte delta på långa vägar. De siffror som man där har räknat fram - vilket i och för sig gjorts före generaltullslyrelsens något reviderade bestämmelser den 11 november - tyder i stället, som tidigare har nämnts, på merkostnader på uppemot en och en halv miljard kronor. Då har man ändå bara räknat in hanteringskostnaderna, dvs. omlastning, lossning och liknande. Om man uppskattar att sanningen förmodligen ligger någonstans mellan vad generaltullslyrelsen och industrin säger, blir det ändå en merkostnad på kanske en miljard kronor.

En mycket stor del av samlastningsgodset kommer in i hamnar i Öresund, inte minst via den redan hårt drabbade färjetrafiken. Ju fler gånger företrädare för regeringen säger nej till positiva åtgärder, desto svårare blir situationen. Det finns en gräns för hur många nej från finansministern och andra statsråd som trafiken över Öresund klarar. För någon månad sedan gällde det nya fyravgifler. Det kostade en miljon. I dag gäller det samlastningsgodset. Det kostar mångdubbelt mer. Någonstans går en smärtgräns, och det kan finnas risk för att den gränsen överskrids en dag. Det vore allvarligt, för utan färjetrafiken riskerar vi att Öresundsregionen stagnerar. Det är därför min förhoppning att finansministern skall kunna ge ett positivt besked vid den uppvaktning som kommer att äga rum om någon vecka.

Anf. 18 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Sverige torde ha ett av de mest liberala systemen i världen i vad gäller kontrollen av varuinförsel och varuutförsel. Det har bl. a. lett till att vi under 1970-talet i stor skala har kunnat minska antalet befattningshavare inom tullverket. Del bygger i hög grad på exportörers och importörers trovärdighet och tilltron till deras vilja att själva leva upp till lagens bestämmelser. Rutiner har automatiserats och datoriserats, och del förekommer mycket litet av del man i andra länder upplever som tullkontroll.

Detta har haft stora fördelar för del svenska näringslivet. Del är också uppenbart. Men som vanligt är detta näringsliv kluvet i sin inställning fill lagar och förordningar. Vi har nämligen under ett antal år upplevt all just det näringsliv som tydligen tänker uppvakta mig för att klaga över skärpningen av tullkontrollen i åratal har hävdat all vi genom en alltför slapp kontroll har tillåtit införsel av varor som i varje fall inte skulle införas tullfritt i landet eller av varor som omfattas av kvantitativa regleringar och över huvud taget inte skulle ha kommit in och som har stört konkurrensen. Tullverkets studier av bakgrunden till de här klagomålen, som har varit ganska frekventa-under tidigare år, har visat alt del framför allt är samlastningsgodset som har orsakat att det antagligen finns grund för de klagomål som näringslivet har fört fram. Del är inte bara näringslivet som har klagat, ulan klagomål har också kommit från annat håll, t. ex. från de anställda i förelag som ansett sig ha utsatts för felaktig konkurrens på det här sättet.

Det gläder mig i någon mån all Sonja Rembo, som den enda av de tre moderata dellagarna i den här debatten, ändå erkänner all här finns ett problem. Vi har ett gemensamt intresse av all förhindra olovlig varuinförsel, säger de. Ja, del intresset skulle då vägas mot del andra intresset, nämligen så smidig och enkel behandling som möjligt av inpasserande, och för den delen även ulpasserande, gods.

Lägel är nu all generaltullslyrelsen, sin instruktion likmäligl, har försökt all åstadkomma en effektivarekontroll med hjälp av åtgärder, vilka man, efter den kritik som har riktats mot det första förslaget, har försökt anpassa så alt de lättare skall kunna genomföras ulan större kostnader. Jag vill nog se närmare på den här kostnadskalkylen på 1,5 miljarder kronor som detta skulle leda till. Jag tror att tullverket må ha minst lika goda skäl för sin bedömning, nämligen all del är fråga om ett par hundra miljoner kronor. Del skall då ställas i relation till en total varuimport i dag på över 150 miljarder kronor.

Om vi nu här i riksdagen säger, alt om del blir kaos i hamnarna, måste någonting göras, så utgår jag från all tullverket i ett sådant fall med snabbhet kommer att ingripa, därför all den som minst av allt önskar sig kaos i hamnarna är faktiskt tullen själv.

Däremot vet jag inte vilka åtgärder Wiggo Komstedt menar att regeringen skall vidta. Del enda som vi skulle kunna göra är alt införa en ny lagstiftning, där vi helt enkelt säger all man inte skall kontrollera, att man skall avslå från alt undersöka om varor införs olovligt i landet.

Det regeringen kan gör om det uppstår problem är att gå till riksdagen och

Nr 28

Måndagen den 21 november 1983

Om rutinerna vid tullkontroU av importgods

5 Riksdagens protokoll 1983/84:27-29

Nr 28

Måndagen den 21 november 1983

Om rutinerna vid tullkontroll av importgods

be riksdagen alt väsenfligl ändra innehållet i våra lullförfattningar.

Jag vill betona att den här kontrollen som den är upplagd inte är ett ullryck för något onödigt, någon kitslighet eller för någon avancerad byråkrati. Den svenska tullen är känd för alt hantera sina uppgifter på ett mycket smidigt sätt, och jag är övertygad om all den komriier att göra det i det här fallet också.

Sedan skall jag naturligtvis lyssna till vad man från näringslivels sida har alt säga mig, när man kommer och uppvaktar. Men jag anser att även näringslivet i detta läge måste bestämma sig huruvida det vill acceptera ett läge där konkurrensen allvarligt störs av olovlig varuinförsel, där tilltron till allvaret i riksdagens lagsliflningsbeslul skadas samtidigt som del i och för sig mycket berättigade kravet all ha en så smidig och enkel hantering av varuinförseln och varuutförseln som möjligt beaktas. Man måste bestämma sig, man kan inte kräva.båda sakerna. Tullen måste få vissa möjligheter att granska även samlastningsgodset. Och jag hoppas, som jag sade, alt generaltullslyrelsen nu har hittat en lösning som tillfredsställer de här båda kraven, som vi måste ställa på vårt tullverk.

Anf. 19 SONJA REMBO (m):

Herr talman! Självfallet skall tullverket ha rimliga möjligheter att utföra sitt arbete. Men del är hela liden fråga om en avvägning - hur mycket resurser som tullverket skall få så att transporterna och godsflödet sker smidigt. Del handlar alltså inte minst om resurser till tullverket.

Huruvida Sverige är ett av de liberalaste länderna i detta sammanhang vågar jag inte ha någon uppfattning om. Det är möjligt att det är på det sättet. Vi har ju levt lyckliga i Sverige lack vare all vi har kunnat lila på människor och människors hederlighet - det har vi gjort även i detta fall. Men som i alla livels sammanhang finns det alltid människor som går vid sidan av gällande regler. Då får man göra en avvägning när del gäller hur myckel kontroll man skall sälta in, hur myckel kontrollen får kosta och hur mycket hederliga människor - i detta fall transportörer och importörer - skall behöva lida av den kontrollen. Nu är man från näringens sida beredd all ställa upp. Man erkänner alt problemet finns och har positiva förslag fill hur det skall kunna lösas. Det har, som det har sagts här tidigare, nyligen fillsatls en arbetsgrupp. Del talas t. ex. om förbättrat underlag för kontroll av lasllislor och om en tätare stickprovskontroll. Del är kanske möjligt all genomföra med hjälp av den utökade dalabehandling inom tullhanteringen som håller på att utvecklas.

Del är här som finansministern kan ha en uppgift att fylla. Finansministern kan nämligen medverka till all denna arbetsgrupp får arbeta i lugn och ro genom alt man skjuter på ikraftträdandet av dessa regler till dess att gruppen har kommit fram till en gemensam, godtagbar lösning. Jag tror att del är fullt möjligt all komma fram till en sådan. Kanske bör man från finansdepartementets sida också konsullera kollegerna i ulrikeshandelsdepartementet och kommunikationsdepartementet. Där är man fullt medveten om dessa frågor, och jag tror att del finns goda möjligheter alt hitta en lösning som inte kostar

så orimligt myckel som denna åtgärd uppenbarligen gör.

Del är rätt betecknande att vi är tre ledamöter som deltar i denna debatt. Det är något av ett bevis på den oro som man känner ute i landet. Två av oss kommer från hamnsläder, och två är ledamöter av trafikutskottet. Man är ute i landet allvarligt oroad för denna utveckling. Här kan departementet helt klart göra en insats genom att medverka till att få till stånd de underhandlingar som behövs för att man skall komma fram tillen gemensam uppfattning.

Anf. 20 WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Finansministern tyckte alt del var konstigt att vi inte hade tagit upp problemet med all del olagligt införs gods som inte är förlullal. Jag tog inte upp del eftersom jag tycker att del är en självklarhet all lagar och förordningar skall gälla och alt man ordentligt skall sälla ål dem som tillämpar denna otillåtna metod, så att de inte får möjlighet att föra in gods som inte är förlullal. Ett bra sätt är all skärpa straffen för dem som syndar.

Finansministern sade all Sverige är ett av de mest liberala länderna i världen. Jag tycker all del är bra och att vi skall fortsätta alt vara del. Förhållandena i andra länder i Europa är inte något att efterlikna. I framför allt öststaterna kan man ibland bli fast i tullen i flera dygn. Del är sannerligen inte något att eftersträva. Vi hörde från många talarstolar i torsdags all Sverige inte skall bli något öslslalsland.

Man bollar här med summor på 1,5 miljarder och 200 miljoner. Oberoende av vilket belopp som är rätt - sanningen ligger förmodligen någonstans mittemellan - är del vikfigt all slå fast all del ändå rör sig om ganska myckel pengar. Vi är, för våra gemensamma intressens skull när del gäller svensk ekonomi, betjänta av att vi inte drar på oss några extra kostnader över huvud tagel. Vi vet all vi i slutskedet skall konkurrera på världsmarknaden. Del är bra om vi kan hålla vårt kostnadsläge på en så låg nivå som möjligt.

Jag frågade vad regeringen gör om del blir kaos. Finansministern sade all det regeringen kan göra är all gå till riksdagen och föreslå en ändring i lagen. Det får man väl göra i så fall. Del är fakfiskt en regerings uppgift all se fill alt samhället fungerar. Då får man vidta de åtgärder som behövs - även gå tillbaka till riksdagen och ändra lagstiftningen.

Ett skäl för all vi kan misslänka att införandet av de nya rutinerna inte kommer all ske helt smärtfritt och all arbetet inte kommer att flyta så som finansministern tror är helt enkelt att tullen - såvitt jag förstått - inte kommer all få några nya resurser. Då är del inte lätt för dem som skall handlägga ärendena all undvika alt del blir långa väntetider.

Vi kan också se denna fråga i ett annat perspekfiv. Vi vet alt vi har ett fruktansvärt bekymmer med all det flödar in narkotika och annat av den sortens otyg över vårt land. Tullen har inte ordentliga resurser för all la itu med detta. Då är del kanske synd att tullens knappa resurser används för sådant som, i varje fall från mina utgångspunkter, inte är helt jämförbart med narkolikabekämpning.

Nr 28

Måndagen den 21 november 1983

Om rutinerna vid tullkontroll av importgods

Nr 28

Måndagen den 21 november 1983

Om rutinerna vid tullkontroU av importgods

Anf. 21 PER STENMARCK (m):

Herr talman! Jag sade redari i inledningen av milt anförande att vi förmodligen alla är medvetna om att här finns ett problem och att det måste lösas. Men det är alltid bättre om män kan lösa problem i samförstånd och till en lägre kostnad än vad som uppenbarligen här blir fallet. Man har nu tillsatt en arbetsgrupp för att jobba med detta, där tullen och näringslivet finns med. Låt dem komma fram till en lösning först. Det finns säkert bättre lösningar än de jag här har talat om - bättre lasthandlingar, förbättrad stickprovskontroll m. m. Vi skulle kunna nå en samförståndslösning, och vi skulle förmodligen kunna göra del till en lägre kostnad. Det är därför som finansministern böria initiativet till att detta förslag inte genomförs från den 1 januari.

Låt mig citera det sista stycket i finansministerns svar på interpellationen:

"Det är min förhoppning---- att de nya reglerna för tullkontrollen av

samlaslningsgods kommer att genomföras och tillämpas på ett sätt som så långt möjligt begränsar de praktiska och ekonomiska verkningarna för näringslivet och den utrikes trafiken."

Jag tror all delta sker bäst om näringslivet och tullen i samråd får lösa problemet inom ramen för den arbetsgrupp som har tillsatts. Jag upprepar min förhoppning om att finansministern skall kunna ge ett positivt besked till dem som är berörda av frågan. Det tror jag kan ske, om finansministern utvecklar den tankegång som uppenbarligen har legat bakom detta sista stycke i interpellationssvaret.

Anf. 22 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Jag har slutligen bara två saker att säga. För det första skall jag naturligtvis lyssna till vad näringslivet nu kan ha kommit fram till som en alternafiv lösning till den som generaltullstyrelsen har arbetat fram. Men jag måste konstatera att man är mycket sent ute. Den här frågan har varit aktuell länge, och det ler sig inte särskilt tilltalande att än en gång skjuta på genomförandet av denna åtgärd. Men jag skall lyssna till vad de har att säga.

För det andra vill jag säga till Wiggo Komstedt - för att det intryck man kan ha fått inte skall kvarstå - att det definitivt icke är meningen att flytta några resurser från kontrollen vad gäller införsel av narkotika till granskningen av samlaslningsgods. Tvärtom - tullen kommer att få ökade resurser för sin kamp mot narkotikasmuggling.

Anf. 23 SONJA REMBO (m):

Herr talman! Jag tackar finansministern för detta, som jag i alla fall tolkar som en vilja att lyssna på parterna och se vad som kan göras. Jag vill bara nämna att finansdepartementet redan i juli månad fick ett brev från de berörda organisationerna. Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges redareförening och Sveriges spedilörförbund skrev redan den 5 juli till finansdepartementet, så dessa organisationer har varit ute i ganska god lid. Det finns alltså inte något skäl att vara kallsinnig mot dem i detta sammanhang.

Anf. 24 WIGGO KOMSTEDT (m): Nr 28

Herr talman! Jag hoppas verkligen att det inte är tal om att flytta några Måndagenden

tjänster från narkotikaspaningen till kontrollen av införselgods. Men det var 21 november 1983

inte det jag åsyftade. Jag menade att det utöver de samlade resurserna inte___

blev några nya resurser. Skall man lägga på ett större arbete inom ett visst Qm rutinerna vid

område, finns det alltid skäl att misslänka att det går ut över något annat, tullkontroll av im-

Men jag förslår nu av finansministerns senaste inlägg att här kommer att portgods
tillföras resurser - förmodligen i budgetpropositionen i januari. Del känns
skönt alt man får förstärkta resurser på detta område.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Föredrogs och hänvisades
Proposition

1983/84:65 till trafikutskottet

8 § Föredrogs och hänvisades
Motionerna

1983/84:161 till trafikutskottet

1983/84:162 och 163 till arbetsmarknadsutskottet

9 § Föredrogs men bordlades åter
Finansutskottets betänkanden 1983/84:5, 11 och 12
Skalteutskoltes betänkanden 1983/84:4 och 8
Juslitieutskottets betänkande 1983/84:4
Lagutskottets betänkanden 1983/84:3 och 4
Utrikesutskottets betänkande 1983/84:2
Försvarsutskottets betänkande 1983/84:3
Socialförsäkringsutskottets betänkanden 1983/84:4-7
Socialutskottets betänkanden 1983/84:6 och 7
Kulturutskottets betänkanden 1983/84:3-5
Utbildningsutskottets betänkanden 1983/84:1-5
Trafikutskottets betänkanden 1983/84:2 och 3
Jordbruksutskottets betänkanden 1983/84:1-6
Arbetsmarknadsutskottels betänkanden 1983/84:3-5
Bostadsutskottets betänkanden 1983/84:1-5

10 § Anmäldes och bordlades
Skrivelse

1983/84:72 Redogörelse för verksamheten inom Europarådels ministerkommitté under år 1982

11 § Anmäldes och bordlades
Redogörelse

1983/84:10 Riksdagens revisorers berättelse över granskningen av riksgälds
kontorets verksamhet under budgetåret 1982/83 69

Nr 28

Måndagen den 21 november 1983

Meddelande om frågor

12 § Anmäldes och bordlades
Motion

1983/84:164 av Allan Ekström Löntagarfonder (prop. 1983/84:50)

13 § Anmäldes och bordlades
Skatteutskottets belänkande

1983/84:6 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge (prop. 1983/84:19) m. m.

Socialulskoltels betänkanden 1983/84:8 Kost och hälsa 1983/84:9 Vissa läkemedelsfrågor

14 § Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts den 18 november

1983/84:167 av Lars Werner (vpk) till statsministern om skattepolitiken:

Föranleder aktuella lånetransaktioner, i syfte alt sänka inkomstskatten, några åtgärder inom skattepolitiken?

1983/84:168 av Per-Ola Eriksson (c) till civilministern om åtgärderna för att minska antalet centrala anvisningar:

Statens naturvårdsverk och socialstyrelsen har utsänt en enkät till kommunerna angående miljö- och hälsoskyddsnämndernas arbete. Med hänvisning till de båda verkens roll som centrala tillsynsmyndigheter inom hälsoskyddslagens lillsynsområden efterlyser de båda verken kommunernas behov av ytterligare allmänna råd och information inom hälsoskyddet.

Mot denna bakgrund ber jag att till civilministern få ställa följande frågor:

1. Anser civilministern all centrala verk skall omfattas av civilministerns
försäkran att minska centrala anvisningar?

2. Tror civilministern att del finns ett behov hos kommunerna av
ytterligare råd och information från centrala tillsynsmyndigheter?

den 21 november

1983/84:169 av Margit Gennser (m) till utbildningsministern om planerna på ett hälsouniversitet i Linköping:

Enligt tidningsuppgifter har UHÄ utrett möjligheterna att flytta teoretisk - preklinisk - läkarutbildning från Uppsala till Linköping. Utredningsarbetet

hänger samman med tidigare planer all bygga upp ett s. k. Hälsouniversitet i Linköping. Enligt tidningsuppgifterna skulle en flyttning av läkarutbildning från Uppsala till Linköping kräva 50 milj. kr. i investeringar och 15 milj. kr. i ökade driftkostnader per år.

I propositionen Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (1983/84:40) föreslås ett nedläggande av den kliniska läkarutbildningen vid Malmö Allmänna Sjukhus, dels för att minska antalet nyutbildade läkare, dels för att åstadkomma besparingar. I första hand gäller besparingarna indragning av forskningsmedel.

Mot denna bakgrund ber jag alt få ställa följande frågor till statsrådet:

Har de från utbildningsdepartementet föreslagna besparingsåtgärderna inom medicinsk utbildning och forskning gjort alt alla planer gällande ett hälsouniversitet i Linköping skrinlagts?

Har del utredningsarbete avseende ett eventuellt hälsouniversitet som bedrivits inom UHÄ lagts ner, eller finns planer att avsluta nu nämnda utredningsprojekt inom utbildningsdepartementet?

Nr 28

Måndagen den 21 november 1983

Meddelande om frågor

1983/84:170 av Lars Tobisson (m) till finansministern om PK-bankens handläggning av vissa låneärenden:

Vilka åtgärder avser regeringen som företrädare för ägaren vidta med anledning av den krifik som bankinspektionen nyligen riklat mot den statliga PK-bankens handläggning av låneärenden rörande styrelseledamot i banken?

15 § Kammaren åtskildes kl. 12.55.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert