Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1983/84:24

Tisdagen den 15 november

Kl. 15.00

Nr 24

Tisdagen den 15 november 1983

Anmälan om nytt statsråd

Om planeringen inom försvaret med anledning av minskade resurser

1 § Justerades protokollet för den 7 innevarande månad.

2 § Anmälan om nytt statsråd

Från statsministern hade inkommit följande skrivelse:

Till riksdagen

Jag har i dag förordnal Sten Wickbom att vara statsråd och chef för juslifiedeparlemenlet fr. o. m. den 15 november 1983.

Jag har vidare med verkan fr. o. m. den 15 november 1983 entledigat statsrådet och chefen för justitie- och arbetsmarknadsdepartementen Anna-Greta Leijon från uppdraget som chef för justitiedeparlemenlet. Stockholm den 14 november 1983 Olof Palme

Skrivelsen lades till handlingarna.

3 § Svar på fråga 1983/84:110 om planeringen inom försvaret med anledning av minskade resurser

Anf. 1 Försvarsminister ANDERS THUNBORG:

Herr talman! Barbro Nilsson i Visby har frågat mig om jag vill medverka till alt anpassningen fill minskade ekonomiska resurser inom försvaret inte leder fill åtgärder som inte längre kan kallas välmotiverad rationalisering.

Vidare har Barbro Nilsson frågat mig om jag vill medverka till alt samhället Fårösund i enlighet med riksdagens tidigare beslut inte drabbas.

Vad gäller Barbro Nilssons första fråga vill jag erinra om alt försvarsbeslutet förutsätter omfattande besparingar genom rationalisering av fredsverksamheten.

F. n. pågår en budgetberedning av myndigheternas anslagsframställningar. De redovisningar som överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna har

Nr 24

Tisdagen den 15 november 1983

Om planeringen inom försvaret med anledning av minskade resurser

lämnat pekar på så omfattande ekonomiska problem att konsekvenserna för planeringen inom försvaret kommer all bh betydande.

I denna situation är det naturligtvis av största vikt alt alla möjHgheler till rationaliseringar las till vara.

Del riksdagsbeslut som Barbro Nilsson hänvisar till i sin andra fråga avser den principiella organisafionsslrukluren för de marina stridskrafterna på Gotland.

Den proposition som låg till grund för beslutet log stor hänsyn till de sysselsällningspolifiska förhållanden som råder i Fårösundsregionen.

Försvarsutskottet ansåg del tillfredsställande all försvarsmaktens krav kunde fillgodoses med i stort sett oförändrat antal anställda i Fårösund.

Riksdagsbeslutet innebar däremot inte all antalet anställda vid KA 3 och Gollands kustarlilleriförsvar fixerades vid exakt nuvarande nivå eller vid något angivet absolut minimiantal. Den av riksdagen beslutade organisationsstrukturen beträffande Fårösund har icke ifrågasatts av någon ansvarig myndighet.

Anf. 2 BARBRO NILSSON i Visby (m):

Herr talman! Jag ber all få lacka försvarsministern för svaret på min fråga. ■

Gollands säkerhelspolifiska betydelse är myckel stor - om detta är vi säkerligen överens. Skulle Golland raderas ut från den svenska kartan, ligger ju hela mellersta Sverige öppet och sårbart.

Golland har mellan 50 och 60 mil öppen kust. Det är alltså en mycket lång sträcka all försvara. Det behövs civila människor runt kusten som är iakttagande både när del gäller rörelser på havet och.fill lands.

Regementet i Fårösund har ingen lång, anrik historia. Det sattes upp när spänningarna i Europa steg på 1930-lalel. Genom tillkomsten av regementet markerades Gotlands betydelse ur säkerhetspolitisk aspekt. De senaste 15 åren har Gollands kustarlilleriförsvar dock varit föremål för ständiga organi-safionsgranskningar och rationaliseringar.

Men i proposifion 1974/75:135 kan ..man läsa alt antalet anställda vid GK/KA 31, v. bör vara oförändrat. I anledning av propositionen beslutades dock om en ny utredning,.där man skulle utreda "de sysselsätlningspoliliska konsekvenserna för Fårösunds samhälle av en ändring i kuslartilleriförsva-rels ställning".

Så kommer vi fill proposifion 1980/81:27.1 den kan vi läsa all man ser med tillfredsställelse all försvarsmaktens krav har kunnat förenas med en organisation som - återigen - innebär "i stor sett oförändrat antal anställda".

Verkligheten, herr försvarsminister, är dock denna. Sedan 1975 har 20 plus 15 tjänster bortrafionaliserats eller är på väg att bortrationaliseras. Detta har accepterats, för vi måste,- precis som alla andra, dra vårt strå till stacken i ett ansträngt ekonomiskt läge. För någon vecka sedan anlände en ny verksamhetsorder, som ålade regementet att minska personalen med ytterligare fio civila tjänster.

Del är här min fråga kommer in i bilden: Hur länge är uttrycket "i stort sett oförändrat antal anställda" relevant?

Just nu håller man också på att omsätta utredningen om försvarets underhåll, U 80, i praktisk verklighet. Del kommer alt innebära att ca 6 s. k. manår överförs från Fårösund till Visby. Under.resans gång rationaliseras 2 manår bort! Vi kan också konstatera att man har för avsikt att flytta ytterligare verksamheter fill Visby.

Herr talman! Jag vill avsluta med en fråga: Har försvarsministern när det gäller U 80, och även annan verksamhet, funderat över att låta transporterna gå motsatt väg, alltså från Visby mot Fårösund, för alt härigenom garantera ett så stort befolkningsunderlag att normal service kan upprätthållas?

Nr 24

Tisdagen den 15 november 1983

Om planeringen inom försvaret med anledning av minskade resurser

Anf. 3 Försvarsminister ANDERS THUNBORG:

Herr talman! Chefen för marinen har i sill underlag till överbefälhavarens programplan 1984/89 skärpt sparmålen avseende personal. För den marina organisationen i Fårösund innebär skärpningen att det sker en något snabbare nedtrappning mot ett oförändrat mål 1986/87 och alt minskningsmålet till 1991/92 har skärpts med 10 personår. Personalstyrkan i dag omfattar ca 370 personår.

De ralionaliseringsmål som nu fastläggs faller enligt min mening väl inom ramen för vad Barbro Nilsson i Visby kallar "välmotiverad rationalisering". Jämfört med flertalet fasllandsförband är rationaliseringstrycket på förbanden i Fårösund trots allt blygsamt.

Barbro Nilsson lar också upp frågan om riksdagsbeslutet. Den av riksdagen beslutade organisationsstrukturen byggde på ett förslag från överbefälhavaren som i stort inte medförde någon förändring av antalet årsanställda i förhållande fill dåvarande läge. Del angavs i propositionen att, med hänsyn till sysselsättningen, detta alternativ var del enda möjliga. Regionalpoliliska hänsyn har därför på ett avgörande sätt redan tagils. Del angavs vidare i den av riksdagen antagna proposifionen att det ankommer på regeringen all närmare fastställa dimensionering och detaljorganisation.

Mot denna bakgrund vill jag bestämt hävda att normal, eller t. o. m. återhållsam, rationalisering på intet sätt strider mot intentionerna i riksdagsbeslutet.

Anf. 4 BARBRO NILSSON i Visby (m):

Herr talman! Människorna i Fårösund och .området däromkring är för sin fortlevnad helt beroende av sitt regemente. Därför innebär varje arbetstillfälle som rationaliseras bort därifrån en katastrof.

Det är klart all vi alla måste bidra nu när del är hårda lider, men jag vill erinra om all vi moderater har sagt att 1982 års försvarsbeslut bör gälla fullt ut. Vi anser att försvaret är viktigt, och försvaret av Gotland är viktigt för hela Sverige.

Jag vill återkomma till U 80 och ställa en fråga till försvarsministern. Först skall jag dock citera ur ett brev från Gotlands militärkommando av den 23 september: "Det modifierade nuläget har jag inte kunnat ge en slutgiltig

utformning p g a tidsbrist. Min bedömning är emellertid alt alternativet

kommer att ge ett positivt kapitalvärde."

Nr 24

Tisdagen den 15 november 1983

Om sjuktransporter med helikopter

Det gäller en flyttning av tjänster från Fårösund ned till Visby. De som arbetar med detta på basplanet tycker emellertid inte detsamma. Det rör sig härom specialkunskaper som varje enskild anställd har och som man inte kan flytta från den ena platsen till den andra. Man kan inte splittra upp del, utan man måste ha två personer som kan samma sak - det gäller även instrument och annan utrustning.

Jag skulle vilja be försvarsministern att titta litet närmare på saken, därför att jag tror all de människor som jobbar ute på fältet med problemen vet bättre än den som under tidsbrist skrivit del jag citerade.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på fråga 1983/84:121 om sjuktransporter med helikopter

Anf. 5 Försvarsminister ANDERS THUNBORG:

Herr talman! Olle Östrand har frågat mig om jag mot bakgrund av ett aktuellt fall, i vilket en svårt skadad soldat skulle transporteras från Sundsvall fill Akademiska sjukhuset i Uppsala, är beredd att skyndsamt se över gällande regler och anvisningar i fråga om förfoganderätt och beslutskompetens i fall då helikopter används för brådskande sjuktransporter.

Räddningstjänslkommitlén genomförde under perioden juni 1980-augusfi 1981 en försöksverksamhet med ambulanshelikopter. Med utgångspunkt i en utvärdering av försöksverksamheten har kommittén utarbetat förslag till riktlinjer för en utvecklad verksamhet med luflburna sjuktransporter. Kommitténs överväganden och förslag har redovisats i rapporten Sjuktransporter med helikopter. Rapporten har remissbehandlats.

Kommitténs förslag bereds nu inom regeringskansliet. Under remissbehandlingen har förts fram synpunkter som behöver diskuteras med berörda myndigheter och organisationer. Överläggningar med dessa har inletts.

Det arbete som nu pågår innebär att gällande regler och anvisningar för sjuktransporter med helikopter ses över. Arbetet bedrivs skyndsamt.

Anf. 6 OLLE ÖSTRAND (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka försvarsministern för svaret.

Bakgrunden till min fråga är att en 30-årig soldat blev svårt skadad i samband med skjutövningar med skarp ammunition utanför Sundsvall. Efter en två limmar lång ambulansfärd kunde han tas om hand på Sundsvalls sjukhus, där det visade sig att han hade svåra skador av granatsplilter som trängt in i ryggraden.

Läkaren insåg på en gång att det måste bli en snabb transport till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Olyckan hade inträffat strax efter kl. 10 på förmiddagen, och vid 13-tiden fick läkaren kontakt med flygräddningscentralen CEFYL i Stockholm och bad om en helikopter.

Strax därefter meddelade militärbefälhavaren för nedre Norrland att han kunde ställa en av försvarets Vertolhelikoptrar i Söderhamn till förfogande.

För den helikoptern skulle del bara la en halvtimme all flyga fill Sundsvall. Men på flygräddningscenlralen i Stockholm vägrade man att använda Söderhamnshelikoptern. I stället fick en helikopter från Stockholm order att flyga till Sundsvall och hämta den skadade kl. 18.15 på eftermiddagen.

På del här sättet försenades sjuktransporten i flera limmar, helt i onödan, medan en diskussion pågick om vilken helikopter man skulle la. Under liden fick den skadade ligga med svåra smärtor innan han kunde transporteras från Sundsvall till Uppsala.

Så här får del naturligtvis inte gå till! Del är ju ändå den skadade som måste komma i första hand. Man tycker att det borde vara en självklarhet, all om del finns en helikopter disponibel på närmare håll så skall den givelvis användas. Presfige får inte vara ett hinder när det gäller snabba insatser för alt rädda människoliv.

Detta exempel visar också alt heUkoplerberedskapen är långt ifrån tillfredsställande i vårt land. Därför är det naturligtvis bra all regeringen nu ser över gällande regler för sjuktransporter med helikopter och all del arbetet bedrivs skyndsamt. Alt denna fråga har aktualiserats i riksdagen vid ett flertal fillfällen beror ju på de många incidenter som har inträffat.

Mot den bakgrunden skulle jag vilja ställa en följdfråga fill försvarsministern: Är regeringen beredd all lämna riksdagen en redovisning för hur en fillfredsställande helikoplerberedskap skall ordnas på lång sikt i vårt land efter det alt översynen är klar?

Nr 24

Tisdagen den 15 november 1983

Om sjuktransporter med helikopter

Anf. 7 Försvarsminister ANDERS THUNBORG:

Herr talman! Som jag redan sagt pågår arbetet med all se över gällande regler och anvisningar för sjuktransporter med helikopter. Vi arbetar också med en ny helikopterorganisalion inom försvaret, vilket skall ses som ytterligare en resurs i sammanhanget.

Självfallet kommer vi all informera riksdagen om vilka regler som skall gälla och om de resurser vi har.

Anf. 8 OLLE ÖSTRAND (s):

Herr talman! Jag tycker det var tillfredsställande att försvarsministern gav det beskedel. Del är naturligtvis utomordenligl viktigt alt vi har en tillfredsställande helikoplerberedskap. Del gäller exempelvis sjöräddningen, och det gäller olyckor på både landsväg och järnväg och behovet av snabba sjuktransporter i andra sammanhang.

Jag väckte frågan om vår helikoplerberedskap förra året i samband med en svår tågolycka utanför Söderhamn som kostade tre människoliv. Olyckan inträffade en lördag, och vid det tillfället hade man inte dygnel-runl-bered-skap med helikopter. Sådan beredskap har man över huvud taget inte vare sig på F 15 i Söderhamn eller i Luleå - hela Norrland är med andra ord utan dygnel-runl-beredskap med helikopter, medan övriga Sverige har detta. När del gäller den lågolycka jag talade om var del rena luren att helikoplerbesätl-ningen fanns på plats vid del bär tillfället, eftersom olyckan inträffade en lördag.

6 Riksdagens protokoll 1983/84:22-26

Nr 24

Tisdagen den 15 november 1983

Om prövningen av vissa bevakningsföretags särställning vid leveranser till staten

Detta är ytterligare ett exempel som visar hur angeläget det är att vi snarast får en tillfredsställande helikopterberedskap över hela landet.

Jag vill än en gång uttrycka min tillfredsställelse över att försvarsministern är beredd all snarast lämna en redovisning av den här frågan i riksdagen.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1983/84:124 om prövningen av vissa bevakningsföretags särställning vid leveranser till staten

Anf. 9 Försvarsminister ANDERS THUNBORG:

Herr talman! Olle Aulin har frågat industriministern när regeringen avser att för riksdagen redovisa sitt ställningstagande till frågan om begränsning av skyldigheten för statliga myndigheter att anlita Allmänna bevaknings AB (ABAB) och Tele Larm AB för bevakning och installation av larmsystem.

Arbetet inom regeringen är så fördelat alt del är jag som skall svara på frågan.

På grundval av den s. k. monopolulredningens belänkande beslutade riksdagen i december 1979 att föreslå regeringen all låta se över möjligheterna att begränsa särställningen för ABAB och Tele Larm AB till att bara omfatta bevakningsobjekl med hög prioritet från skyddssynpunkt.

Regeringen uppdrog i april 1980 ål överbefälhavaren att göra ifrågavarande översyn. Överbefälhavaren redovisade uppdraget i mars 1982.

Regeringen avser att behandla ärendet i budgetpropositionen.

Anf. 10 OLLE AULIN (m):

Herr talman! Jag ber all få lacka försvarsministern för svaret. Bakgrunden fill min fråga är den diskriminering som jag tycker mig finna när det gäller möjligheterna för icke-statliga bevakningsbolag, närmast Securiias-gruppen, att få bevakningsuppdrag. Närmast gäller del FN:s konferens i Stockholm, där uppdraget enligt vad jag har erfarit preliminärt lämnats till det statliga ABAB.

ABAB har en särställning på bevakningsmarknaden inte bara när del gäller för totalförsvaret högt prioriterade objekt ulan också i fråga om många andra bevakningsobjekl.

Denna särställning garanteras i en förordning från 1975, som logs upp till diskussion i proposition 1978/79:134, där man aviserade en översyn inom regeringens kansli. Som vi just hört skall del nu komma ett förslag.

Det kan konstateras att del varken ur personalkontrollsynpunkt eller vad beträffar kvaliteten i utbildning och utrustning finns några som helst skäl till att bibehålla ABAB:s särställning, såsom den i dag är formulerad.

När del sedan gäller kostnaderna för bevakningsuppdrag kan konstateras alt ABAB har myckel svårt att hävda sig gentemot de fristående vaktbolagen på de områden där man får konkurrera. ABAB:s priser på den skyddade marknaden syns hgga 20-30 % över marknadsmässig prissättning, medan

del under ABAB i kommission arbetande Svenska Vakt AB syns bedriva en underprissättning. Detta senare förhållande har f. ö. anmälts till näringsfrihelsombudsmannen.

Det finns, herr talman, enligt min mening skäl för att upphäva ABAB:s särställning på bevakningsmarknaden. Jag vill därför fråga: Är statsrådet beredd all medverka till all AB AB:s särställning, såsom den i dag är formulerad, upphävs?

I fråga om FN:s säkerhetskonferens i Stockholm finns enhg min mening inget förfallningsmässigl hinder mot att upphandlingskungörelsen används, så all fri konkurrens kan tillåtas. Jag vill också fråga: Är statsrådet beredd medverka till en sådan lösning?

Nr 24

Tisdagen den 15 november 1983

Om villkoren för bidrag ur allmänna arvsfonden

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på fråga 1983/84:136 om villkoren för bidrag ur allmänna arvsfonden

Anf. 11 Statsrådet GERTRUD SIGURDSEN:

Herr talman! Med hänvisning till att en församling, som i början av år 1965 beviljats ett bidrag ur allmänna arvsfonden på 10 000 kr. för sina ungdomslokaler, ännu 1983 är skyldig alt med anledning av delta fill länsstyrelsen årligen inkomma med verksamhetsberättelser har Jan-Erik Wikström frågat socialministern om han vill medverka fill sådana ändrade regler för bidrag ur allmänna arvsfonden att liknande villkor inte uppställs.

Arbetet inom regeringen är så fördelat all det är jag som skall svara på frågan.

Bidrag ur allmänna arvsfonden för att anordna bl. a. ungdomslokaler är förknippade med vissa ålerbelalningsregler, om verksamheten t. ex. läggs ned inom viss lid. Delta sammanhänger med avskrivningsfiderna. Länsstyrelserna har ett uppföljningsansvar. Som ett led i delta arbete begär vissa länsstyrelser in verksamhetsberättelser. Inom socialdepartementet pågår en översyn av bl. a, återbetalningsreglerna. Målsättningen för översynsarbetel är bl. a. alt minska och i vissa avseenden slopa kraven på uppföljningsåtgärder. När resultatet av översynen föreligger - vilket väntas ske under nästa år -kommer regeringen att la ställning fill möjliga förändringar. Men jag vill redan nu framhålla alt jag finner förändringar av ålerbelalningsreglerna angelägna.

Anf. 12 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! I februari 1965 fick en frikyrkoförsamUng 10 000 kr. fill inventarier. 1983 fick samma församhng från länsstyrelsen följande brev:

"I samband med beviljat bidrag ur allmänna arvsfonden har Kungl. Maj:l föreskrivit, all länsstyrelsen fill chefen för socialdepartementet skall anmäla omständigheter, som kunna föranleda att uppburet understöd helt eller delvis bör återbetalas.

Nr 24

Tisdagen den

15 november 1983

Om åtgärder för att skydda skog mot försurning

I anledning härav åligger det Er att till länsstyrelsen årligen inkomma med verksamhetsberättelse. Då redogörelse för verksamheten under år 1978-1982 ännu inte inkommit, får länsstyrelsen härmed anmoda Er alt omgående hit inkomma med sådan redogörelse."

Ordföranden i denna församling skrev till mig och frågade om delta kunde vara rimliga bestämmelser, och jag försäkrade honom per telefon alt det inte kunde förhålla sig på det viset. Vid närmare granskning förefaller det som om man när de nya bestämmelserna utfärdades 1975 förbisåg att äldre bidrag än delta fortfarande omfattas av de gamla bestämmelserna. Och denna församling, och uppenbarligen en rad andra organisafioner, skall alltså till evighetens morgon inkomma med verksamhetsberättelse till länsstyrelsen i sitt län varje år. Pengarna har nog för länge sedan använts för inköp av stolar och andra inventarier och torde vara förbrukade.

Jag anser alt det är rimligt ätt man har ålerbelalningsregler som gäller inom en viss period, men denna period bör vara begränsad. När det gäller att kontrollera kyrkorådens lokaler och liknande är väl del enklaste sättet att se om verksamheten fortfarande existerar i sagda kyrka.

Jag tycker att detta är ett gott exempel på alldeles orimlig byråkrati. Jag tolkar statsrådet Sigurdsen på det sättet, att vi är överens om att en ändring måste ske, så att man slipper hålla på med en sådan här exercis.

Anf. 13 Statsrådet GERTRUD SIGURDSEN:

Herr talman! Jag delar helt Jan-Erik Wikströms synpunkter på hanteringen av den här saken. Låt mig bara som information nämna att detta överyns-arbete har påbörjats under våren 1983. Jan-Erik Wikström satt i regeringsställning under sex år och hade haft alla möjligheter alt redan tidigare påbörja översynsarbetet.

Anf. 14 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Del är alldeles rikligt. Detta var en av de försummelser vi gjorde oss skyldiga till under de här sex åren, men misslag skall man ju kunna erkänna och rätta till i efterskott.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1983/84:100 om åtgärder för att skydda skog mot försurning

Anf. 15 Jordbruksminister SVANTE LUNDKVIST:

Herr talman! Ove Eriksson har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att skydda våra skogar mot försurningsdöden.

I Sverige har vi under lång tid arbetat aktivt för att motverka försurningen. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen lade 1976 fram en proposition med en plan över åtgärder för alt halvera de svenska utsläppen fram till år 1985. Planen har genomförts med avsett resultat.- Den svenska regeringen

har ställt hårda miljökrav för koleldade anläggningar. Regeringen kommer i vår all lägga fram förslag som ytterligare reglerar utsläppen vid kolförbränning.

Sverige har vidare sedan början av 1970-talet verkat internalionelll för att få fram överenskommelser om utsläppsminskningar. Tillsammans med övriga nordiska länder har Sverige arbetat för detta främst inom ECE-konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar. Konventionen har nu trätt i kraft. De nordiska länderna har gemensamt inom ramen för konventionen lagt fram ett förslag som innebär all konvenlionsländerna skulle minska sina utsläpp med 30 % under den kommande tioårsperioden. Förslaget har mottagits positivt, vilket jag ser som en framgång. Jag har nu inbjudit de nordiska miljöministrarna till Stockholm för all diskutera det fortsatta arbetet inom konvenfionen vid ett möte senare denna månad. Bilaterala kontakter förekommer också med flera länder, bl. a. med Västtyskland och flera länder i Östeuropa.

När del gäller skogen i bl. a. södra Sverige är det nödvändigt med intensifierade insatser för all klarlägga eventuella skadors omfattning och orsaker. Skogsstyrelsen inventerar skog i södra Sverige för alt vi skall få bättre kunskap om eventuella skador och i så fall kunna avgöra hur stora arealer som drabbats. Regeringen har ställt särskilda medel till styrelsens förfogande för inventeringen. Vidare utarbetar naturvårdsverket och lantbruksuniversitetet metoder för all övervaka och tidigt upptäcka om skogen i olika områden påverkas. Försöksverksamheten med kalkning av bl. a. skogsmark förstärks, och olika metoder prövas för all klarlägga hur försurningens effekter skall neutraliseras. Stora resurser satsas dessutom på fortsatt forskning kring försurningen.

Enligt min bedömning är det lämpligt att berörda myndigheter nu arbetar vidare med de åtgärder jag här redovisat. Regeringen kommer alt tillvarata varje möjlighet att få till stånd åtgärder - nationellt och internationellt - för alt komma till rätta med försurningsproblemen.

Nr 24

Tisdagen den 15 november 1983

Om åtgärder för att skydda skog mot försurning

Anf. 16 OVE ERIKSSON (m):

Herr talman! Jag ber att få lacka jordbruksministern för svaret.

Jag ställde frågan den 20 oktober. Sedan dess har allvaret i frågan blivit starkt belyst. Vi har snart sagt dagligen matats med rapporter om skadeverkningarna i Mellaneuropa. Speciellt sedan representanter för Sveriges skogsvårdsförbund gjorde sin resa till Mellaneuropa har vi kunnat ta del av dessa rapporter. I Baden-Wiirttemberg t. ex. är 49 % av skogen härjad, i Bayern 45 %. 2,5 miljoner hektar tysk skog, en tredjedel av Västtysklands skog, är starkt skadad och hotas av skogsdöd. Tillståndet i Östeuropa, främst Tjeckoslovakien och Polen, lär vara ännu värre.

Jag tillhör de många som oroals av rapporterna från Centraleuropa och av all del nu i Sydsverige och på västkusten finns liknande företeelser. Skogsnäringen är ju så oerhört betydelsefull för vårt land. Mellan 250 000 och 300 000 personer får direkt eller indirekt sin utkomst från skogen och skogsindustrin. En skogsdöd i Sverige skulle drabba vårt land ekonomiskt myckel mer än

Nr 24

Tisdagen den 15 november 1983

Om åtgärder för att skydda skog mot försurning

länderna i Centraleuropa, med tanke på all skogsnäringen har en så dominerande ställning i vårt land.

Orsaken fill skadorna är utsläppen av svaveldioxid och kväveoxider vid förbränning av fossila bränslen, olja och kol. Fas 1 är tydligen ganska odramafisk. Man ser t. o. m. en viss ökning av tillväxten. I fas 2 sker en ackumulering av kemikalierna. I fas 3 kommer då skogsdöden, och den slår väldigt snabbi.

År 1981 hade man i Tyskland 560 000 hektar skog som var skadad. 1983 hade man 2,5 miljoner hektar - alltså en femdubbling på två år. Det gör att del nu brådskar med åtgärder för all rädda Sverijge från något liknande.'

Jag är lacksam för att de åtgärder vidtagits som jordbruksministern redovisade. Del är naturligtvis så all man måste kartlägga tillståndet, och göra delta kontinuerligt, för alt se vad som sker. Man måste angripa källan, och det har också gjorts. Men del lar lid innan man får resultat från Mellaneuropa. Vidare måste man öka forskningsinsatserna. Först skall del alltså ske en grundforskning, så att man vet vad som skall göras. Frågan om dosering av ytterligare kemikalietillsalser är inte klarlagd när del gäller kalkningen.

Man blir oroad, herr talman, när man tar del av vad som skrivs i Miljöaktu-elll, naturvårdsverkets tidskrift. Där slår det alt en tredjedel av våra miljöforskare kommer att få sluta sin anställning under kommande budgetår. Är jordbruksministern beredd alt verka för all detta åtminstone inte drabbar den här delen av miljövården?

Anf. 17 Jordbmksminister SVANTE LUNDKVIST:

Herr talman! Som jag redogjorde för i mitt svar kommer vi alt satsa vad som är nödvändigt för alt kunna vidta de åtgärder som undanröjer det som vi ser som en av de stora riskerna för vår miljö. Jag kan försäkra Ove Eriksson alt vi skall se till att de forskningsbidrag som utgått och den forskning som pågår på detta område fortsätter i tillfredsställande omfattning.

Anf. 18 OVE ERIKSSON (m):

Herr talman! Jag tackar också för det här svaret.

När det gäller just forskningen vill jag betona all restaureringen av hotade och skadade marker är betydelsefull. Kalkning är naturligtvis ett sätt all klara av det här, som vi ser det nu, men vi vet inte tillräckligt mycket om hur det hela fungerar. Dessutom är det svårt att sprida kalken över de områden del gäller. I min hemkommun. Filipstad, har vi ett kalkförelag. Gåsgruvan AB, som tagit fram en produkt som kan spridas från flygplan. Det är bra. Men småföretagen inom branschen måste få hjälp genom de forskningsresurser som finns vid t. ex. högskolor och lantbruksuniversitetet för all klara tillsals-problemen - dosering och annat.

Jag hoppas att Svante Lundkvists svar innebär att samarbetet mellan de företag som arbetar ute i näringslivet och högskolorna kan fortsätta, trots de inskränkningar i medelsanvisningen till forskningen som nu aviseras.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1983/84:117 om svenska företags tillverkning och försäljning av förbjudna växtgifter m. m.

Anf. 19 Jordbruksminister SVANTE LUNDKVIST:

Herr talman! Lars-Ove Hagberg har frågat mig vilka åtgärder regeringen, med hänsyn till Sveriges trovärdighet i miljöfrågor, avser vidta med anledning av all svenska förelag utomlands använder gifter och kemikalier som är förbjudna i Sverige.

Lars-Ove Hagbergs fråga är föranledd av uppgifter i massmedia om all ett kanadensiskt företag som är dotterbolag till Stora Kopparberg ämnar använda vissa bekämpningsmedel för skogsbesprutning i provinsen Nova Scotia i Canada.

Som redan antytts i frågan får bekämpningsmedel av del aktuella slaget inte användas i Sverige. Regeringen anser självfallet att sådana bekämpningsmedel inte heller bör användas i andra länder. Det ankommer på varje land all självt avgöra frågor om användningen av kemikalier i del egna landet, när inte internationella förpliktelser föranleder annat.

Genom internationellt arbete kan vi påverka andra länder all stärka skyddet för människor och miljö mot skador från kemikalier. Vi driver sådant arbete främst i OECD och FN:s miljöprogram UNEP. Arbetet är inriktat på att åstadkomma bl. a. gemensamma regler i fråga om riskbedömning, fillståndsgivning och övrig kontroll beträffande bekämpningsmedel och andra hälso- och miljöfarliga kemikalier.

Nr 24

Tisdagen den 15 november 1983

Om svenska företags tillverkning och försäljning a v förbjudna växtgifterm. m.

Anf. 20 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Bakgrunden till frågan är att Stora Kopparbergs dotterbolag i Nova Scofia i Canada planerar att bespruta skogarna med ett växtgift som är förbjudet i Sverige. I de här områdena i östra Canada bor främst fattiga indianer, bönder och fiskare. De har tvingats gå till domstol för alt stoppa Stora Kopparbergs planer. Men domen som nu kommit går emot befolkningen, och dessa människor har ådömls all betala dyra rättegångskostnader. De har bl. a. intecknal sina hem och står inför en ekonomisk ruin, om det här domslolsulslagel slår sig.

Stora Kopparberg driver - vilket är att komma ihåg - aktivt frågan om användande av fenoxisyror, som i Sverige är förbjudna att använda. När domen blev klar sade Stora Kopparbergs VD i Sverige i en tidningsinlervju att han var nöjd med domen och önskade att han kunde använda de här växtgifterna också i Sverige.

Bolagels roll i miljöhänseende här i Sverige är inte alltför vacker. Förelagels stora insatser för all slippa la ansvar för lungmelallulsläppen vid Falu gruva är ett exempel på del. Vi vet också alt en i stort sett enig internationell expertis anser all fenoxisyrepreparalet 2,4,5-T ger allvarliga biverkningar.

Det här bolaget är och kommer all vara ett ansikte utåt för Sverige. Därmed är det en internationell politik som man bedriver, en pohtik som är av allvarlig art för Sverige och för trovärdigheten beträffande vad den svenska regeringen kan företa sig på de håll som regeringen nu hänvisar till.

Nr 24

Tisdagen den 15 november 1983

Om svenska företags tillverkning och försäljning av förbjudna växtgifterm. m.

Svaret innebär att man instämmer i synpunkterna men inte vill göra någonting.

För min del tycker jag alt de internationella spelreglerna måste kunna tänjas så långt alt regeringen på allvar går in och pekar på dessa brister. Om regeringen inte gör det blir del storbolagen som tjänar på dessa spelregler. Bolagen får härja fritt i olika länder -1, o. m. ett svenskt bolag - och del är fattiga människor världen över som drabbas. Det är ingen solidarisk politik som man bedriver på del sättet. De diplomatiska vägarna måste utökas.

När ett förelag agerar på detta sätt utomlands måste man väl ändå i Sverige fundera över vilka åtgärder en regering kan vidta gentemot ett bolag som har en sådan miljöpolicy.

Jag skulle vilja ställa en fråga till jordbruksministern. Företaget hänvisar ju hela liden till ekonomiska skäl när del gäller alt vidta miljöåtgärder här hemma, t. ex. beträffande Falu gruvas tungmetallulsläpp. Men eftersom företagel på andra håll, som i Canada, hämtar hem stora vinster genom alt på ett upprörande sätt bryta mot den policy som vi har här i Sverige, kan man då inte vid bedömningen av företagets verksamhet i Sverige vidta åtgärder gentemot företagel?

Anf. 21 Jordbruksminister SVANTE LUNDKVIST:

Herr talman! Som jag sade i mitt svar kan vi vänta oss att svenska förelag, även då företagen är verksamma utomlands, skall respektera den bedömning som vi i sådana här sammanhang gör här hemma i Sverige när vi lar hänsyn till skyddet för människor och miljö.Men vi kan inte påverka andra länders lagstiftning i den meningen att vi kan bestämma hur den skall utformas. Vi kan inte heller använda metoden all bestraffa ett förelag här hemma för ett uppträdande utomlands som inte stämmer med svensk lagstiftning. Del skulle nog bli en ganska omöjHg hantering.

Anf. 22 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Reprimander - om man får kalla dem så - handlar litet om moral. Det aktuella företagel. Stora Kopparberg, arbetar aktivt för all få använda växtgifterna och önskar även använda dem i Sverige, vilket är allvarligt. Företaget anser att de är helt ofarliga.

All nonchalera företagets miljöpolicy när del utnyttjar lagarna utomlands kan inte överensstämma med internationell solidaritet och solidariteten med människor som inte på ett rikligt sätt kan försvara sina intressen. I så fall tycker jag att regeringen hamnar bakom en skyddsmur av åtgärder eller spelregler där man inte kan göra någonting. Då blir del de människor som drabbas som får sitta emellan.

I ett sammanhang tycker jag det är beklagligt, men här tycker jag alt regeringen skall tänja på reglerna och utnyttja diplomatiska kanaler direkt till Canada. Jag har uppfattat del så, all regeringen nu ger Stora Kopparberg en ordentlig reprimand för deras handlande. Jag kan inte tolka svaret och jordbruksministerns senaste yttrande på annat sätt. I så fall bådar den saken gott.

Del är som en pappersbruksarbetare sade till mig häromdagen om Stora Kopparberg - han hade jobbat åt företaget i många år, och nu skall man fira 700-årsjubileum: Intrycket av detta företag är alt det är en liten men girig rriullinafionell rövare.

Anf. 23 Jordbruksminister SVANTE LUNDKVIST: Herr talman! Jag har visat på den väg som den svenska regeringen följer i de här frågorna. Det gör vi genom de internationella organ som hanterar den här typen av uppgifter. Där har Sverige försökt att vara utomordentligt akfivt. Det kommer vi att fortsätta att vara. Det är den möjlighet som finns för oss att kunna påverka lagstiftningen i andra länder, vinna respekt för vad vi anser vara rätt och rikligt här hemma. Men vi kan inte påverka så långt alt vi kan tillämpa vår egen lagstiftning i andra länder.

Nr 24

Tisdagen den 15 november 1983

Om svenska företags tillverkning och försäljning av förbjudna växtgifterm. m.

Anf. 24 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Den moraliska aspekten ligger i all samma företag skall verka i Sverige. När den svenska regeringen, som bygger på folkval, inte kan ingripa mot ett företag som en gång i liden har investerat svenska pengar i Canada - då är del något som är bräckligt i den svenska demokratin. Jag anser det mycket beklagligt att man inte ens kan ingripa mot det företaget och bestämma dess policy.

De organ som man arbetar i är mycket bra. Men konsekvensen av spelreglerna blir att de faltiga människorna i världen kommer all få sitta emellan på grund av all storbolagen i dagens värld har sådan makt och bestämmer Sveriges internationella anseende.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Föredrogs och hänvisades
Propositionerna

1983/84:58, 64, 67 och 75 till skatteutskottet

10 § Föredrogs och hänvisades
Motionerna

1983/84:64 och 65 till näringsutskotlel 1983/84:66-70 till utbildningsutskottet 1983/84:71 och 72 till arbetsmarknadsutskoltet

11 § Anmäldes och bordlades
Proposition

1983/84:61 En ny import- och exportreglering

Nr 24 12 § Anmäldes och bordlades

Tisdagen den f'°"''»g

15 november 1983 1983/84:8 Fullmäktiges i riksgäldskonloret förslag till anvisning av medel på

tilläggsbudget för Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader för budgetåret 1983/84

13 § Anmäldes och bordlades

Mofionerna

1983/84:73 av Christer EirefeU m. fl.

1983/84:74 av Per Unckel m. fl.

1983/84:75 av Alf Wennerfors

Ett nafionelll mikroeleklronikprogram (prop. 1983/84:8)

1983/84:76 av Kerstin Andersson 1983/84:77 av Kerstin Göthberg m. fl. 1983/84:78 av Helge Hagberg m. fl. 1983/84:79 av Arne Nygren m. fl. 1983/84:80 av Stig Olsson 1983/84:81 av Margareta Persson 1983/84:82 av Per Unckel m. fl.

Åtgärder för elever med handikapp i det allmänna skolväsendet m. m. (prop. 1983/84:27)

1983/84:83 av Gunhild Bolander

1983/84:84 av Gullan Lindblad och Allan Åkerlind

1983/84:85 av Margareta Persson

1983/84:86 av Jan-Erik Wikström m. fl.

1983/84:81 av Allan Åkerlind

Vissa ekonomisk-polifiska åtgärder, m. m. (prop. 1983/84:40)

1983/84:88 av Hagar Normark m. fl.

Ny organisation för postverket (prop. 1983/84:34)

1983/84:89 av Rune Ångström m. fl.

Förslag till lag om nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift i Norrbottens län, m. m. (prop. 1983/84:38)

1983/84:90 av Ulf Adelsohn m. fl.

1983/84:91 av Ulf Adelsohn m. fl.

1983/84:92 av Lars Ahlmark och förste vice falman Ingegerd Troedsson

1983/84:93 av Arne Andersson i Ljung m. fl.

1983/84:94 av Gunnar Biörck i Värmdö och MargU Gennser

1983/84:95 av Gunhild Bolander m. fl.

1983/84:96 av Nils Carlshamre m. fl.

1983/84:97 av Rune Carlstein och Lahja Exner

1983/84:98 av Kerstin Ekman och Kenth Skårvik

1983/84:99 av Jens Eriksson och Siri Häggmark

1983/84:100 av Thorbjörn Fälldin m. fl.

1983/84:101 av Arne Gadd m. fl. Nr 24

1983/84:102 av MargU Gennser Tisdagen den

1983/84:103 av Birgitta Hambraeus 15 november 1983

1983/84:104 av Birgitta Hambraeus

1983/84:105 av Hugo Hegeland

1983/84:106 av Erik Hovhammar m. fl.

1983/84:107 av Erik Hovhammar m. fl.

1983/84:108 av Doris Håvik m. fl.

1983/84:109 av Elver Jonsson

1983/84:110 av Sture Korpås och Rosa Östh

1983/84:111 av Lars-Erik Lövdén m. fl.

1983/84:112 av Hans Nyhage och Arne Svensson

1983/84:113 av Per Petersson m. fl.

1983/84:114 av Sonja Rembo m. fl.

1983/84:115 av Catarina Rönnung m. fl.

1983/84:116 av Ingrid Sundberg m. fl.

1983/84:117 av Rune Torwald och Inger Josefsson

1983/84:118 av Jörgen Ullenhag m. fl.

1983/84:119 av Knut Wachtmeister och förste vice talman Ingegerd Troedsson

1983/84:120 av Alf Wennerfors m. fl.

1983/84:121 av Jan-Erik Wikström och Karl Boo

1983/84:122 av Margareta Winberg m. fl.

1983/84:123 av Lena Öhrsvik m. fl.

Vissa ekonomisk-polifiska åtgärder, m. m. (prop. 1983/84:40)

1983/84:124 av Rolf Dahlberg m. fl. 1983/84:125 av Kerstin Ekman och Olle Grahn

Garanti och försäkring som villkor för bostadslån till vissa nybyggda småhus (prop. 1983/84:41)

1983/84:126 av Björn Molin och Kenth Skårvik

Fortsatt giltighet av lagen (1974:922) om kreditpolifiska medel (prop. 1983/ 84:43)

1983/84:127 av Olle Grahn m. fl. 1983/84:128 av Jan-Erik Wikström m. fl.

Ändring i beskattningen av realisationsvinster på börsakfier, m. m. (prop. 1983/84:48)

14 § Anmäldes och bordlades Skatteutskottets betänkande

1983/84:7 Höjning av skatterna på drycker och tobak, m. m. (prop. 1983/ 84:37)

Nr 24 15 § Meddelande om interpellation

Tisdagen den

15 november 1983 Meddelades att följande interpellation framställts

Meddelande om interpellation

den 15 november

1983/84:50 av andre vice talman Anders Dahlgren (c) till jordbruksministern om åtgärder mot försurning av mark och vatten:

Med eldningen av fossila bränslen följer två av framtidens allvarligaste miljöproblem - försurningen och koldioxidökningen. Försurningen har vi känt fill under en längre lid. Den har drabbat oss här i Sverige i form av i första hand försurade sjöar och vattendrag. Under senare år har vi uppmärksammat också andra av försurningens följder som ökad rörlighet hos de giftiga metaller som redan finns på olika håll i naturen. De allra senaste åren har effekterna på åker och skog fått ökad betydelse i försurningsdebatten.

Försurningen är internationell. Vi får i Sverige en stor del av vårt sura nedfall från andra länder i Europa. Fortfarande är vi samtidigt det enskilda land som mest försurar Sverige. Denna situation gör att vi dels måste åstadkomma ordentliga minskningar äv de egna försurade utsläppen, dels få andra länder all minska sina. Och åtgärderna går "hand i hand". Om vi inte vidtar åtgärder, så är vi själva inte trovärdiga när vi vill få andra att åstadkomma begränsningar i sina utsläpp. Som ett uppehållande försvar kan man säga att kalkningen fungerar. Den kan inte lösa försurningsproblemet, men den kan fillfälligl rädda hotade sjöar och vallendrag.

Del var med dessa utgångspunkter som arbetet mot försurningen bedrevs under den tid jag var ansvarig i regeringen för miljöfrågorna. Kraftiga begränsningar vidtogs när det gäller utsläppen av försurade ämnen i Sverige. Dessa utsläpp halverades under åren 1976-1982.

Det bedrevs ett intensivt internationellt arbete som framför allt resulterade i alt ett drygt trettiotal länder 1979 skrev på den konvention om begränsning av långväga gränsöverskridande luftföroreningar som nu utgör grunden i det internationella arbetet mot försurningen. Jag hade under åren efter del all konvenfionen undertecknades tillfälle alt vid ett flertal resor till signatär-slaterna understryka viklen av all konvenfionen snabbi ratificerades och fick en konkret och praktisk uppföljning. Den stora internationella konferensen i Stockholm på försommaren 1982 var ett led i dessa ansträngningar, som jag vågar påslå gav resultat. Vi har nu på internationell nivå ett engagemang och arbetsformer som kan öppna vägen för kraftfulla insatser för all åstadkomma de nödvändiga begränsningarna av utsläppen.

Del finns också skäl all nämna det kraftigt ökade kalkningsprogrammet som millenregeringen initierade.

På samma sätt som försurningsproblemel är koldioxidproblemet internalionelll. Genom förbränningen av olja och kol ökar mängden koldioxid i luften. Denna ökning medför att luftens förmåga all absorbera den värme som lämnar jordytan ökar. Detta kan i sin lur resultera i alt temperaturen vid

jordytan under en 50-årsperiod ökar med kanske 1,5°. Det är en förändring som kan få allvarliga konsekvenser för många länder på jorden. Dels genom isavsmältningen vid polerna, dels genom temperalurförändringar hos världens spannmålsproducenter.

Grundläggande när det gäller att möta såväl försurningsproblemet som koldioxidproblemet är alt minska användningen av olja och kol för förbränning. Detta var också ett självklart led i den centerledda regeringens energipolitik - en energipolitik som sent omsider fick gehör också hos andra parfier. I själva verket var detta ett så kraftigt gehör att man kan tala om alt vägen till en ny energipolifik började öppnas. På samma sätt som när det gällde de övriga åtgärderna mot försurningen så fick därigenom den tillträdande socialdemokratiska regeringen mycket till skänks. Genom flera forskarmöten som arrangerades direkt av eller med stöd av Fälldinregering-arna fick också den nuvarande regeringen hjälp med att uppmärksamma koldioxidproblemet. Den senaste konferensen av det slaget arrangerades för övrigt efter det att den nuvarande regeringen tillträtt. Den ägde rum i Rättvik i Dalarna och arrangerades av Vetenskapsakademien i samarbete med miljövårdsberedningen. Ett av de viktigaste resultaten från konferensen var just att forskarna över de vetenskapliga gränserna angav just koldioxidproblemet som vårt kanske största miljöhot.

Under åren 1976-1982 kan man alltså säga att grunden lades för ett framgångsrikt arbete mot försurningen och för en ökad förståelse för koldioxidproblemet. För oss i centern var arbetet med dessa frågor prioriterat i det egna miljöprogrammet och hade därför en närmast självklart framskjuten plats i regeringsarbetet. För att ytterligare markera vikten av att arbetet mot försurningen måste drivas med kraft fick den av jordbruksministern ledda miljövårdsberedningen på senvåren 1982 regeringens uppdrag att åstadkomma den nödvändiga samordningen. Därigenom gavs arbetet mot försurningen ytterligare prioritet i miljöpolitiken.

Hur har nu den socialdemokratiska regeringen hanterat dessa två centrala miljöfrågor? Hur bar man utnyttjat del förarbete som man fick till skänks då man trädde till? Tyvärr blir svaren nedslående. På punkt efter punkt har det visat sig att den socialdemokratiska regeringen varken vill eller kan hantera dessa viktiga miljöfrågor på ett tillfredsställande sätt.

En föraning fick man när socialdemokrater och moderater förra våren gjorde gemensam sak och fällde ett av mittenregeringen framlagt förslag om ytterligare skärpning av reglerna när det gällde utsläpp av försurande ämnen i samband med koleldning. Socialdemokraterna ville vänta på ytterligare utredningar. Det man syftade på var Vattenfalls projekt Kol Hälsa Miljö (KHM). Nu har KHM kommit med sin kolvänliga rapport. Mycket riktigt har den också mött förödande kritik av de tunga remissinstanserna och av miljörörelsen. Men regeringen tycks inte vilja lyssna på alla dem som är oroliga. Och det är lätt att förstå varför. Kraftfulla åtgärder mot försurningen går inte att förena med socialdemokraternas ambitioner att föra in kol i stor omfattning i det svenska energisystemet. Därför är risken stor att varningarna om kolets miljöproblem kommer att klinga ohörda.

Nr 24

Tisdagen den 15 november 1983

Meddelande om interpellation

Nr 24

Tisdagen den 15 november 1983

Meddelande om frågor

Också på andra sätt har arbetet mot försurningen stannat upp. Visserligen genomför man phktskyldigast de mest grundläggande åtgärder som initierades av Fälldinregeringarna, men egna initiativ saknas, och man reagerar inte när signalerna om att problemet ökat strömmar in. Till dessa signaler kan man t. ex. räkna larmrapporterna om försurningens effekter på skogarna i Västtyskland. Liknande rapporter börjar nu komma också från svenska områden i framför allt Blekinge och Småland.

Passiviteten präglar inte bara del nationella arbetet. På internafionell nivå ligger del svenska polifiska engagemanget på del hela taget nere. Och del i en situation när inte bara försurningen utan också koldioxidproblemet växer i betydelse i det material som tas fram av forskare och miljöansvariga organ i andra länder. Sverige håller helt enkelt på alt tappa sin position som pådrivare i den här typen av frågor.

Med stöd av vad jag framfört ber jag att till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet få framställa följande frågor:

1. Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att begränsa försurningen? Om svaret är ja - hur kommer det fortsatta arbetet med försurningen i så fall all organiseras?

2. Hur kommer statsrådet att uppmärksamma koldioxidproblemet?

16 § Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts den 15 november

1983/84:153 av Margot Wallström (s) till utbildningsministern om vissa studerandes ekonomiska situation:

Riksdagens beslut 1983 att slopa ulbildningsarvodel till studerande vid yrkespedagogiska linjer har skapat myckel stora ekonomiska problem för dessa elever.

Studierna kom all bedrivas under andra ekonomiska förutsättningar än de som rådde när dessa elever planerade och inrättade sig för sin utbildning.

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att underlätta för dessa elever att genomföra sina studier?

1983/84:154 av Jens Eriksson (m) till kommunikationsministern om persontrafiken på järnvägssträckan Göteborg-Strömstad:

Fr. o. m. den 1 januari 1984 kommer samtliga låg på sträckan Göteborg-Strömstad all köra förbi hållplatser i norra Bohuslän ulan all stanna. Dessa hållplatser är Varp, Kragenäs, Mjölkeröd och Orrekläpp. De tre sistnämnda i Tanums kommun.

Del innebär ett stort avbräck och stora kostnader för de människor i glesbygd som drabbas. Västkustbanan har nu inordnats i lokaltrafiken och

ger därmed människorna möjlighet all resa fill rimliga kostnader. Den möjligheten försvinner nu när inte tågen stannar.

Befolkningen frågar sig nu om de vidtagna åtgärderna är ett led i all försämra lönsamheten och minska resandefrekvensen, så alt en nedläggning av Bohusbanan kan ske enligt de planer som fanns i början på 1970-talel. Man säger sig tjäna tio minuter i restid på denna försämring av kommunikationerna och SJ:s service.

Ser kommunikafionsministern någon möjlighet alt förhindra denna försämring av kommunikationerna i norra Bohuslän?

Nr 24

Tisdagen den 15 november 1983

Meddelande om frågor

1983/84:155 av Lars Tobisson (m) till finansministern om PK-bankens nyemission:

Enligt proposition 1983/84:70 skall den stadiga PK-banken genomföra en nyemission på 116,4 milj. kr. Staten skall därvid avslå från sin nytecknings-rätt, och hela emissionen skall i stället säljas över Stockholms fondbörs.

Enligt uppgifter i pressen skall nyemissionen riktas till socialdemokraterna närslående organisationer och förelag.

Mot denna bakgrund vill jag ställa två frågor till finansministern:

1. Avses fackliga organisationer och kooperafiva företag ges förtur vid placeringen av PK-bankens nyemission?

2. På vilket sätt anses ett statligt organ stå närmare socialdemokrater än andra medborgare?

1983/84:156 av Gunnar Hökmark (m) till jusfitieministern om kronofogdarnas arbetsmetoder:

Enligt uppgifter i pressen har kronofogdemyndigheten i Sollentuna inlett flygspaning efter entreprenadmaskiner.

Man kan ifrågasätta om flygspaning gentemot medborgarna är förenlig med den myndighetsutövning som bör gälla i ett rättssamhälle, där den enskildes integritet respekteras.

Avser jusfitieministern att vidtaga åtgärd som gör alt berörda myndighet flyger litet mindre och hjälper skattebetalarna litet mer?

17 § Kammaren åtskildes kl. 15.45.

In fidem

BERTIL BJORNSSON

/Solveig Gemert