Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1983/84:21

Torsdagen den 10 november

Kl. 12.00

Förhandlingarna leddes till en början av andre vice talmannen.

1 § Föredrogs och hänvisades

Proposifion 1983/84:25 bil. 1 till justifieutskottet

bil. 2 punkt 4 till bostadsutskottet i övrigt till försvarsutskottet bil. 3 till trafikutskottet bil. 4 till näringsutskottet bil. 5 punkterna 1 till kulturutskottet

punkterna 5-7 till utbildningsutskottet punkt 8 till socialförsäkringsutskottet bil. 6 till jordbruksutskottet bil. 7 till arbetsmarknadsutskottet bil. 8 fill bostadsutskottet bil. 9 till näringsutskottet propositionen i övrigt till finansutskottet

2 § Vid remiss av proposition om löntagarfonder

Föredrogs proposition 1983/84:50 om löntagarfonder.

Anf. 1 ULF ADELSOHN (m):

Herr talman! Förslaget om kollektiva löntagarfonder, fackföreningsfonder, som nu skall behandlas av Sveriges riksdag, saknar folkligt stöd. Ingen fråga i svensk efterkrigshistoria har väckt så mycket motstånd hos så många som socialdemokraternas förslag att överföra makten över företagen till de fackliga organisationerna.

För drygt en månad sedan, den 4 oktober, samlades här utanför 75 000 personer-företagare, anställda, unga och gamla. De vädjade till riksdag och regering att stoppa fonderna: Ge inte facket mer makt, låt i stället de vanliga människorna i Sverige få mer att säga till om! Om någon demonstration haft

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Vid remiss av proposition om löntagarfonder

folklig förankring var del denna, den 4 oktober 1983.

Motståndet mot fonderna har manifesterats i samhällsdebatten. I tio år har motståndet varat, och del har vuxit. I tio år har oron över dessa fonder undergrävt framtidstro och investeringsvilja i svenskt näringsliv. I tio år, herr talman, har misstron ökat hos den vanlige medborgaren mot en samhällsutveckling som ger de stora kollekliven alltmer makt och inflytande och de små människorna allt svagare ställning.

Ändå har socialdemokraterna vall all lägga fram förslaget om kollektiva löntagarfonder, fackföreningsfonder, på riksdagens bord. Den representativa demokratin drivs nu dithän att en genomgripande förändring av vårt samhälle sker i strid med folkets vilja.

Demokrati är en krävande styrelseform. Den ställer krav på upplysning och ansvar hos väljarna, men framför allt hos deras företrädare.

Del är ett farligt spel socialdemokraterna driver när de av hänsyn endast till del egna partiet och till den mäktiga Landsorganisationen genomför dessa fonder.

Ni har naturligtvis mandat för det. Ni har folkligt mandat och riksdagsma-jorilel, och ni slår i er fulla rätt alt göra del. Men jag tror ni bör veta att många som stödde er i 1982 års val gjorde det trots förslaget om kollektiva löntagarfonder. De trodde på löften, inte minst Kjell-Olof Feldts löften, att utan brett samförstånd blir det självfallet inget förslag. I dag vet de bättre, och i dag vet också vi bättre.

Den nya socialdemokratin har inte ambitionen alt bygga ett folkhem utan att bygga ett elfenbenstorn ål folkrörelserna. Landsorganisationens maktspråk har vägt tyngre än folkviljan, kan vi se i dag, och det har den gjort i många frågor.

Nu erläggs räntan på alla de miljontals kronor som fackförbunden och LO på alla nivåer betalat till det socialdemokratiska partiet. Den redan mäktige skall bli ännu mäktigare. Facket - inte folket - har fått råda.

Lagrådet har riklat kritik mot beredningen av det här förslaget. Del är en berättigad kritik. Med anledning av lagrådets kritik är det av särskild betydelse att fondförslaget och beredningen av detta granskas av konstilutionsuts-kollel. Beredningskravel är inskrivet i Sveriges grundlagar. Det är allvarligt all regeringen i ännu en fråga agerar på ett sätt som möjligen slår i överensstämmelse med grundlagens bokslav men inte med dess anda.

Regeringen har aldrig tänkt la hänsyn till någon remisskritik. Det har t. o. m. gått så långt att regeringen i propositionen inte ens redovisar den starka opinion som finns mot förslaget. Del är bara en remissinstans som har velat ha dessa fonder - Landsorganisationen.

16 remissinstanser har varit kategoriska motståndare. Resten har avstått. Klarare kan det inte visas alt de kollektiva löntagarfonderna är ett beställ-ningsarbele från LO - en beställning, herr talman, färdig att effektueras av den socialdemokratiska riksdagsgruppen per den 1 januari 1984.

Tids nog får vi här i kammaren diskutera förslaget i sak.

Under de tio år fonddebatten pågått har vårt parti konsekvent motsatt sig alla förslag att överföra ägarinflylandet i svenskt näringsliv i fackels händer.

De tekniska lösningarna har varierat, argumenten har skiftat, men slutmålet har alllid varit delsamma: att facket skall ges avgörande makt och inflytande över svenskt näringsliv.

Vi motsätter oss också del förslag som nu presenteras.

Regeringens förslag om löntagarfonder möter motstånd från en enad borgerlighet. Endast med hjälp av kommunistpartiet kan därför förslaget om ett fackföreningsöverlagande av näringslivet bli verklighet. Regeringen kan med säkerhet påräkna delta kommunistiska stöd.

De som oroas i dag gör del av omsorg om Sverige och vårt öppna samhälle. De vill inte göra Sverige socialistiskt. De vill tvärtom göra vårt land friare och mindre socialistiskt, medborgarna mindre kontrollerade och mer självständiga. I den strävan kan de räkna med ett kompromisslöst stöd från vårt parti. Och får vi, herr talman, en ny riksdagsmajoritet 1985, kommer avskaffandet av de kollekliva löntagarfonderna att stå först på dagordningen för denna nya riksdagsmajorilel.

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Vid remiss av proposition om löntagarfonder

Anf. 2 THORBJÖRN FÄLLDIN (c):

Herr talman! Regeringens förslag om införande av kollektiva löntagarfonder är säreget och unikt i svenskt politiskt liv. Av rent dogmatiska skäl har den socialdemokratiska regeringen valt att utnyttja den nyvunna socialistiska majoriteten här i riksdagen till att försöka driva igenom långtgående förändringar i det ekonomiska systemet. Särskilt tillsammans med företeelser som kollektivanslutningen till del socialdemokratiska partiet och socialdemokraternas totala följsamhet till LO i de aktuella skattefrågorna kommer ett genomförande av kollektiva löntagarfonder att påtagligt förändra det ekonomiska systemet i centralistisk, kolleklivistisk och socialistisk riktning.

Det finns säkert i dag också bland socialdemokrater en växande insikt om att löntagarfonder inte kan bidra vare sig till någon demokratisering av näringslivet eller till ekonomiska framsteg. Man löser inga demokratiska problem genom att ersätta en form av maktkoncentration med en annan. Dessutom har del system som vi har i Sverige gett oss svenskar den nära nog högsta levnadsstandarden i världen.

Detta har fått regeringen att retirera från ståndpunkt till ståndpunkt när det gäller fondernas konkreta utformning. Men själva grundtanken, att införa en starkare central styrning av näringsliv och investeringar under fackligt bestämmande, har regeringen aldrig släppt. Maktambilionerna hos de stora kollektivens företrädare har sällan varit så tydliga som i de senaste årens löntagarfondsdebatl.

Det regeringsförslag som nu har lagts fram saknar därmed helt naturligt förankring i folkopinionen. Inte minst den senaste tidens breda proteströrelser visar att del finns en stark rörelse i Sverige mot kollektiva löntagarfonder. Del finns ingen motsvarande rörelse för fonder.

Förslaget möter inte ens något positivt gensvar i de egna partileden. Upprepade undersökningar och uttalanden visar klart att en stor och växande grupp socialdemokrater tar direkt avstånd från regeringens förslag.

Därmed har fondförslaget mer än något annat lett till politisk splittring och

7 Riksdagens protokoll 1983/84:20-21

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Vid remiss av proposition om löntagarfonder

blockering. Och det har inträffat i en lid, när det mest av allt hade behövts samling och vilja till samförstånd. Rekordhög arbetslöshet, inflation, stagnation i den industriella utvecklingen och jättelika budgetunderskott kan bara klaras med gemensamma lag.

Men under trycket av de mest makthungriga och militanta rösterna i de egna leden har den socialdemokratiska regeringen valt att sätta löntagarfonderna före en effekfiv kamp mot arbetslösheten, medveten inflationsbekämpning, samarbete och samförstånd.

Från centerns sida gjorde vi redan på ett tidigt stadium klart, alt vi aldrig skulle kunna medverka till alt förändra del ekonomiska systemets grundvalar i centralistisk och socialisfisk riktning. Vi vill i stället bevara och framför allt förstärka dess decenlralisliska karaktär. Jag kan t. ex. hänvisa fill mitt riks-stämmolal i Ystad 1976.

Däremot har vi självfallet under de många åren med utredningar om olika sätt alt underlätta kapitalanskaffningen till näringslivet m. m. ställt upp till konstruktiva diskussioner om hur del skulle kunna utformas. Centern har i regeringsställning medverkat till att underlätta för fler att bli delaktiga i produktionskapitalet, både genom stimulanser till aktiesparande och genom alt göra det lättare all starta och driva egna förelag.

Del är, herr talman, de för löntagarfondsfrågan unika omständigheterna som har fått oss i centern att i likhet med de övriga icke-socialistiska partierna säga ett bestämt nej till regeringens förslag redan innan del har hunnit komma under riksdagens prövning. .

Del är också dessa unika omständigheter som fått oss alt klart deklarera vår avsikt all fortsätta all bilda opinion mot fondsystemet, om detta skulle drivas igenom av socialdemokrater och kommunister. Leder 1985 års val till ändrade majoritetsförhållanden här i riksdagen, kommer vi att medverka till en omedelbar avveckling av del syslem som nu föreslås bli infört.

Samtidigt kommer vi i centern att i stället satsa på ytterligare decentralisering och maklspridning - i näringslivet lika väl som på andra håll i samhället. Vi kommer att satsa på en politik som är ägnad alt ena och inte splittra nationen. Vi kommer all satsa på reformer som verkligen ger människor arbete, bättre levnadsvillkor och mer alt säga till om.

Anf. 3 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Den socialdemokratiska regeringen har under detta sitt första år slagit rekord i brutna vallöften: arbetslöshet, pensioner, budgetunderskott, bostadsbyggande, skattereform, bistånd. Avståndet mellan vallöften och verklighet har aldrig varit större.

Den utsträckta handens politik, som regeringen Palme har talat så mycket om, har i själva verket visat sig vara ren konfronlalionspolitik. Den proposition om införande av kollektiva löntagarfonder som regeringen i dag har lämnat till riksdagen är ytterligare ett tecken på detta. Här är det fråga om ett stort svek mot medborgarna. Om man bortser från socialdemokratiska och fackliga funktionärer, finns del ett kompakt motstånd mot kollektiva löntagarfonder. Ingen har lyckats förklara vad de skall vara bra för. Det är

anmärkningsvärt att socialdemokraterna mot en bred folkvilja med kommunisternas hjälp skall trumfa igenom de kollektiva fonderna.

Mest allvarligt är alt införandel av kollektiva löntagarfonder innebär ett hot mot marknadsekonomin. Sverige behöver inte socialism, utan en fungerande marknadsekonomi.

Herr talman! Det verkar sannolikt alt riksdagens socialistiska majoritet -socialdemokrater och kommunister - tillsammans kommer att rösta igenom införandet av de kollekfiva löntagarfonderna. Folkpartiet kommer aldrig alt acceptera dem. De borgerliga partierna kommer nu att tillsätta en arbetsgrupp som skall utarbeta en modell för fondernas avskaffande. Så snart riksdagen får en icke-socialistisk majoritet kommer de kollektiva löntagarfonderna all avskaffas.

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Vid remiss av proposition om löntagarfonder

Anf. 4 LARS WERNER (vpk):

Herr talman! Det fondförslag som regeringen lagt på riksdagens bord är inte ett förslag om inrättande av löntagarfonder. Det är inga löntagarfonder om man jämför med de radikala idéer som låg till grund för det förslag Rudolf Meidner utarbetade på LO:s uppdrag och som handlade om att maktkoncentrationen inom näringslivet skulle angripas och brytas och att löntagarnas demokratiska inflytande över jobben och investeringarna skulle stärkas. Av dessa tankegångar finns inte myckel kvar i dagens förslag.

Regeringens förslag innebär en utvidgning av ATP-reformen, och som sådant kan det vara befogat, men det är inget löntagarfondsförslag.

Detta kunde regeringen enligt min mening kosta på sig att öppet erkänna.

Meidners förslag väckte viss entusiasm inom arbetarrörelsen. "Nu tar vi över", skrev LO-tidningen med rödfärg på förstasidan. Dagens förslag har mottagits med kritik och besvikelse och utan någon som helst entusiasm.

Regeringen har således själv avhänl sig ett aktivt stöd bland löntagarna, ett stöd som kunde behövas i dessa dagar med en aggressiv kampanj från högerkrafterna och med en skärpt maktkoncentration i det privata näringslivet.

I SKF, med 47 000 anställda, har tre personer 74 % av rösterna på bolagsstämman. I Werlhéns Electrolux, med 100 000 anställda, har tre personer 91 % av rösterna. I Saab, med 40 000 anställda, har sex personer 58 % av rösterna. I Nicolins ASEA, med 55 000 anställda, har sex personer 58 % av rösterna. I Gyllenhammars Volvo, med 75 000 anställda, har nio personer 64 % av rösterna på bolagsstämman.

1 dessa företag, med 400 000 anställda, har 30 personer majoritet på bolagsstämman och makten över jobben. Regeringens fondförslag ändrar inte på detta odemokratiska fålalsvälde - det är uppenbarligen inte ens avsikten med förslaget. Den uppgiften väntar fortfarande på sin lösning, och vi frågar: När tänker regeringen la itu med detta?

Mot denna bakgrund är det svårt att förslå näringslivets och de borgerliga partiernas högljudda skri om fondsocialism och varför de ägnar sådan möda åt och satsar så många miljoner på att bekämpa detta fondförslag. Ni kan inte acceptera ens detta urvattnade och otillräckliga förslag. Ni försvarar intensivt

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Vid remiss av proposition om löntagarfonder

storfinansens oinskränkta makt, och intensivt motsätter ni er löntagarnas demokratiska inflytande över produktionen. Å andra sidan är detta inte överraskande, eftersom ni aldrig har stått på barrikaderna i kampen för demokrati och löntagarinflytande.

Vi anser att regeringen hukar sig inför högerkrafternas kampanjer och hatfyllda paroller mot arbetarrörelsens socialistiska värderingar. Låt mig öppet säga: Vårt parti skäms inte för socialismen. Vi förklarar öppet att vi vill bryta maktkoncentrationen inom näringslivet. Vi vill bryta löntagarnas maktlöshet inför såväl storfinans som myndigheters maktutövning. Därför har vi utarbetat ett förslag om inrättande av samhällsfonder, som skall vara insatta i en socialistisk strategi tillsammans med andra demokratiska reformer, där målet är en socialistisk omvandling av vårt land. Detta sticker vi inte under stol med.

Storfinansens makt och ägande, den kapitalistiska marknadshushållningen, menar vi måste angripas och ersättas med en demokratiskt planerad ekonomi och produktion för social nytta. Det är nödvändigt för att demokra-fisera Sverige, ge löntagarna och samhället makt, bryta krisen och skapa de nya arbetstillfällen vi behöver för alt kunna arbeta oss ur krisen.

Vi menar att samhällsfonder enligt vårt förslag skall vara självständiga redskap för de arbelandes demokratiska strävanden och kamp. De skall stärka löntagarnas makt för nya arbeten och demokratiskt inflytande över sina egna arbetsplatser.

Vad har man då från borgerligt håll all erbjuda löntagarna? Man säger sig bekämpa fackets inflytande, men vad man i verkligheten gör är att man envetet försvarar en handfull finansfamiljers exklusiva rätt att äga förelagen och bestämma över de anställda.

De borgerliga erbjuder löntagarna att köpa aktier och inflytande. Men vilket inflytande har t. ex. de 178 000 aktieägarna i Volvo? Det är ju ändå nio personer på bolagsstämman som har 64 % av rösterna. Sanningen är ju den alt de 178 000 aktieägarna i Volvo har lika litet inflytande som de anställda.

I själva verket är del ju så alt många små aktieägare underlättar för de stora aktieägarna att skaffa sig kontroll över ett företag på en bolagsstämma. Detta är således bara ett annat sätt för näringslivet och de borgerliga partierna att försvara kapitalägarnas makt över lönlagarna.

Herr talman! Vårt parfi är för fonder enligt den modell som vi har skisserat.

Vi kommer alt sakligt pröva regeringens förslag, och vi kommer att lägga fram egna förslag i syfte att förbättra det.

Vi kommer också, vilket kanskeär ännu viktigare, att bemöta den borgerliga vulgärpropagandan och medverka till att avslöja deras försvar för storfinansens intressen och motstånd mot en demokratisering av makten och ägandet i del här landet.

100

Anf. 5 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Vi har i ett halvt årtionde levt i ett Sverige i ekonomisk kris med ständigt växande arbetslöshet, med växande skulder och tilltagande

utlandsberoende och med ökande sociala klyftor och motsättningar. Nu har vi närmat oss en punkt där vi kan se en ljusning i situationen. Produktionen växer igen, sysselsättningen börjar förbättras. Våra underskott minskar. I vardagsarbetet ute i näringslivet, i företag och på arbetsplatser, fjärran från det politiska stridslarmet, gryr en framtidstro. Om det då finns några hot mot den ekonomiska krisens lösning i dag, varifrån kommer de?

Här tycker jag all herrar Adelsohn, Fälldin och Wikström borde lyssna till vad som sägs ute bland vanligt folk i dag i Sverige. Man ser de stora vinster som har uppstått och fortsätter att uppstå i näringslivet. Man ser den enorma förmögenhetsökning som under 1970-talet har inträffat hos ett fåtal människor i Sverige. Men man ser dessutom hur stora delar av dessa förmögenheter har använts för spekulation och s. k. klipp. Och man får-låt vara på avstånd och genom ridåer av olika slags hemlighållanden - en uppfattning om maktkamperna, hur den personliga aggressiviteten och motsättningar mellan enskilda kapitalägare styr för tusentals människor avgörande beslut: köp av företag, försäljning av företag och flöden av kapital runt om i vårt land.

Del här har lett till oro, en oro som faktiskt kanske flnns hos ännu fler än de som marscherade i Stockholm den 4 oktober. Del är en oro för att detta skall leda till att den ljusning som nu gryr skall förbytas i nytt mörker, alt hela den återhämtning och förbättring som håller på att ske skall slås sönder, därför att vi inte klarar de motsättningar som olikheterna, maktkamperna och de sociala svårigheterna skapar. Del är dessa värden som hotas, om maktkoncentrationen och missbruket av makt får fortsätta.

Om allt detta hade herrarna Adelsohn, Fälldin och Wikström ingenting alls att säga. Framför allt ville de i denna fråga undvika debatt på den centrala punkten - om det som för ett folkvalt pariamenl borde vara den centrala punkten.

Om vi säger oss eftersträva någonting av demokrati i vårt ekonomiska liv, så borde del problem som engagerar oss i dag vara den dolda, okontrollerade maktutövningen. För alt ta ett exempel! Det finns många anställda som under de senaste åren upplevt att deras enda kontakt med maktspelet är alt de i fidningarna kan läsa vem som för dagen äger företaget, deras arbetsplats och dem själva.

I en demokrati har vi ju som vägledande princip - för att definiera själva kärnan i demokratin - alt ingen makt skall kunna utövas utan åtminstone någon form av kontroll från dem som utsätts för maktutövningen. Det är helt omöjligt att påstå all del finns någonting sådant som dominerande princip i del näringsliv som i dag finns i Sverige.

Vi har av detta dragit en slutsats som ingalunda är ny men som genom år av utredningar och arbete fört fram till ett konkret förslag, nämligen att fill detta behövs en motvikt i form av ett inslag av demokratiskt ägande och någon andel i vinsterna för landels löntagare.

Herr talman! Vi för fram det förslaget nu och vill underställa det riksdagens prövning, också av det skälet att vi anser alt Sverige och svensk ekonomi befinner sig i ett mycket kritiskt skede. Vi har som ett av få industriländer bestämt oss för alt försöka återställa den fulla sysselsättningen, samtidigt som

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Vid rem iss av proposition om löntagarfonder

101

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Vid remiss av proposition om löntagarfonder

vi skapar stabilitet och jämvikt i vår ekonomi. Del finns dussintals industriländer som har gett upp den kombinationen för länge sedan och som sagt all stabilitet och jämvikt förutsätter en ständigt växande arbetslöshet.

Vår slutsals om möjligheterna att uppnå detta mål - som förvisso är ambitiösare än de flesta regeringar och pariamenl i dag vågar ställa upp - är följande. Det krävs alt vi skapar instrument och metoder för att minska de spänningar och sociala motsättningar som uppstår i skeden då vinsterna skall tillåtas att stiga, då vi skall salsa på produktion och utveckling, samtidigt som stora löntagargrupper måste avslå från realinkomstökningar.

Vi har också en principiell, mera långsiktig avsikt, nämligen att ersätta del dolda maktspelet och bristen på insyn med mera öppenhet i redovisningen. Vad ni än kallar del förslag till löntagarfonder som vi lagt fram, kan ni aldrig komma ifrån alt vad dessa fonder kommer att syssla med kommer att vara utsatt för mycket mera av öppen insyn, av demokratisk debatt och kontroll än någon annan ägarform i vårt land. Jag tycker att de senaste dagarnas händelser också ger besked om vad den demokratiska insynen innebär.

Den borgerliga oppositionen vill egentligen inte ha någon parlamentarisk prövning av förslaget till löntagarfonder. Den vill att avgörandet i stället för att träffas här i denna kammare skall träffas med hänsyn till gallupundersök-ningar och antalet demonstranter på Stockholms gator. Jag anser, herr talman, att förslaget om löntagarfonder skall underställas riksdagens prövning. Vi anser alt del bör föras ut i praktisk fillämpning. Sedan är det faktiskt svenska folkel, väljarna, som i valet 1985 och kommande val har att avgöra vem som i debatten, som den har förts fram till nu, har gett den riktiga beskrivningen av vad förslaget innehåller och hur fonderna kommer att fungera.

102

Anf. 6 ULF ADELSOHN (m):

Herr talman! Del blir tillfälle att senare diskutera frågan i sak, men Kjell-Olof Feldts inlägg föranleder några kommentarer. Jag förstod icke vad Kjell-Olof Feldt menade när han sade alt de senaste dagarnas händelser har visat vad insyn innebär. Det kanske jag kan få förklarat.

Kjell-Olof Feldt säger att herrarna Adelsohn, Fälldin och Wikström bör lyssna till vad vanligt folk säger. Ja, när jag lyssnar finner jag alt vanligt folk i ökad utsträckning stöder herrarna Adelsohn, Fälldin och Wikström, myckel beroende på alt ni driver denna fondfråga emot folkviljan. Kjell-Olof Feldt talar egentligen inte om fonderna. Han talar om ekonomisk politik och myckel annat, men inte om själva fondfrågan. Han talar om brist på insyn. Ja, vilken insyn har vi i dag i de fackliga organisationernas maktutövning, exempelvis beträffande BPA och dess styrelse? Vilken insyn får vi när dessa organisafioner blir större och större?

Lars Werner framställde detta som om det inte vore någonting. Jag kan trösta Lars Werner, som uppenbarligen inte läst förslaget, alt dessa fonder redan om tre år blir den största ägaren i det svenska näringslivet. Enligt förslaget skulle de år 1990 ha ungefär 20 miljarder i dagens penningvärde, vilket är fio gånger så myckel som hela Wallenberggruppen! Så nog är del

verkligen fråga om ett maktövertagande i ordets egentliga bemärkelse.

Vi får tillfälle att debattera förslaget senare. Jag vill ge Kjell-Olof Feldt obetingat rätt i ett avseende, nämligen att i 1985 års val får svenska folkel ta ställning.

Jag vill påminna Kjell-Olof Feldt om ett brev som i 1982 års valrörelse sändes ut till varenda företagare i Sverige. Det var undertecknat av en herre vid namn Kjell-Olof Feldt. Där stod det: "Del viktigaste är all breda lösningar är ett uttalat villkor ulan vilka inget fondförslag skall genomföras."

I dag sitter Kjell-Olof Feldt i en debatt i Sveriges riksdag och har lagt fram ett fondförslag som med expressfart skall drivas igenom i riksdagen, så snabbi att del är tveksamt om ens utskotten får en möjlighet alt ordentligt penetrera denna vikliga fråga, så snabbi all man inte ens hinner invänta remissvar - de hade inte ens hunnit komma innan regeringen lämnade förslaget till lagrådet.

I 1982 års valrörelse skrev Kjell-Olof Feldt: "Det viktigaste är att breda lösningar är ett ullalat villkor ulan vilka inget fondförslag skall genomföras." Kjell-Olof Feldt skrev dessa ord till förelagarna före valet.

Minns de orden, och svara gärna i sak på vad finansministern då menade-om han är mäktig att göra detta!

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Vid remiss av proposition om löntagarfonder

Anf. 7 THORBJÖRN FÄLLDIN (c):

Herr talman! Finansministern ägnade tid i sitt anförande nyss åt att redovisa de problem som regering och opposition står inför. Jag har många gånger tidigare sagt att del är svårbemästrade problem - del råder ingen tvekan om del.

Men det intressanta var att Kjell-Olof Feldt i bara ett enda avseende redovisade vad slags förtjänster eller fördelar som skulle vara att vinna om man införde kollekliva löntagarfonder. Del var en svepande formulering om ett demokratiskt ägande och ett allmänt påstående om att om man nu finge i gång dessa kollekliva fonder, skulle vi få mer av öppenhet och process som skulle ha en positiv inverkan.

Men Om man försöker länka igenom del hela är del svårt alt hitta exempel på all statligt eller fackligt engagemang och ägaransvar i näringslivet, när del har förekommit, skulle ha lett till ökad effektivitet och större framgång i det internationella klimat i vilket svenskt näringsliv har att verka.

Del är inte minst mot den här bakgrunden vi här anledning att direkt säga nej. Detta är ingen lösning på ett demokratiskt problem. Om man, Kjell-Olof Feldt, vill främja ett demokratiskt ägande av produkfionskapitalel, då skall man väl se till all människorna får möjlighet all individuellt och personligen bli delaktiga i detta ägande. Men del finns ju inte ett spår av individuellt eller personligt ägande i del förslag som ni lägger fram, ulan del bygger på en kollekfivisfisk lösning.

Det är t.o.m. så att del som uflovades i valrörelsen - all del skulle bli allmänna val till fondstyrelserna - del har ni inte heller infriat. Alla de som skall avstå pengar har alltså inte ens inflytande över de här styrelsernas utformning. Och alt i varje fall detta skulle införas lovades väl i presskonfe-

103

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Vid remiss av proposition om löntagarfonder

rens från Olof Palmes sida. Får jag dra den slutsatsen att det är just för att komma ifrån att den här frågan skulle få grundlagskaraktär som ni inte har tagit med denna del i ert förslag?

Till sist: Vi löser varken de demokratiska eller de ekonomiska problem som finns i dag genom alt bygga upp kollektivistiska och socialistiska lösningar. Jag vidhåller all man ingenslans i världen, där man har provat de systemen, kan peka på så goda resultat som vi har nått här i Sverige med vår biandekonomi, som har sina sociala och miljömässiga begränsningar. Det är denna ekonomi som vi skall slå vakt om. Det är denna ekonomi som vi skall sträva efter all decentralisera ytterligare.

Anf. 8 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Finansministern talade mycket om makt. Det är naturligt eftersom fondförslaget ju till sist handlar om just makt. "Med fonderna tar vi över", utropade som bekant LO-tidningen. Men de kollektiva löntagarfonderna ger ingen makt ål de många människorna och de många anställda. Det blir bara fackliga ombudsmän och en handfull politiker som får makt. Det tycker vi i folkpartiet är fel. Och inte bara vi, herr talman, utan allt fler socialdemokrater också.

Stödet för fonderna blir av opinionssiffrorna alt döma mindre och mindre allt eftersom människor får klart för sig vad fonderna egentligen handlar om.

Vi vill självfallet inte att förslaget skall undantas från parlamentarisk prövning. Vi säger ju nej till förslaget. Del är alltså inte fråga om ett svek mot de borgerliga partierna, utan del är fråga om ett svek mot de många medborgarna, särskilt mot dem som minns vad som också under valrörelsen sades om vikten av att få en bred uppslutning bakom ett förslag om löntagarfonder.

104

Anf. 9 LARS WERNER (vpk):

Herr talman! Den här debatten om fonder som förts under ett antal år har naturligtvis i positiv mening medverkat fill att frågan om ägande och makt i del privata näringslivet har aktualiserats på ett helt annat sätt än tidigare. Som jag sade tidigare menar vi att de olika socialdemokratiska löntagarfondsförslagen stegvis har urvattnats på radikalt innehåll.

De har rätt som mot Meidners förslag invände att hans förslag hade allvarliga brister, bl. a. i del avseendet att del inte fillräckligl beaktade fackföreningarnas och de anställdas självständighet gentemot kapitalägarna, den s. k. dubbelrollen. Men del fanns ändå som huvudmotiv en önskan att motverka maktkoncentrationen. Vi menar att det huvudmotivet successivt har tonats ned för att lämna plats för andra motiv.

Den senaste socialdemokratiska partikongressen angav fem olika motiv för löntagarfonderna. De kan sammanfattas på följande sätt: alt bedriva solidarisk lönepolitik, att hålla tillbaka lönekraven, att förbättra kapitalbildningen för del privata näringslivet, att bidra till en jämnare förmögenhetsfördelning samt all stärka löntagarinflytandet och ATP-systemet.

Men efter sju år av sänkta reallöner för majoriteten av lönlagarna, vilket för många är myckel kännbart, förbättras ju inte levnadsvillkoren av del

förslag som vi diskuterar i dag. Fonder skulle kunna ge löntagarna en kollektivförmögenhel, men räknas de av frän lönerna bidrar de i stället till en snedare förmögenhetsfördelning.

Sedan sade Adelsohn att Werner inte har läst lönlagarfondsförslaget. Nu är det faktiskt så, Ulf Adelsohn, att jag fortfarande är tjänstledig och någorlunda aktiv inom min fackliga organisation på olika sätt. Men det var längesedan Adelsohn lämnade det fackliga arbetet. Jag har förmodligen under årens lopp läst fler löntagarfondsförslag än han har gjort.

Adelsohn säger att de här fonderna inom tio år kommer att få tio gånger så mycket makt som de nuvarande kapitalägarna har. I av Wallenbergfamiljen behärskade förelag finns i dag ca 500 000 anställda. Menar verkligen Ulf Adelsohn att fondförslaget kommer att innebära att fonderna kommer att behärska 5 miljoner anställda i fortsättningen?

Jag menar att det här är en del av den vulgärpropaganda som ni bedriver. Detta är förmodligen en del av Jan Wachtmeisters s. k. tarvliga argument -för all låna ett uttryck ur fondmotståndarnas vokabulär. Det visar hur tomhänta ni står i sakfrågan när det gäller alt bryta koncentrationen av makt fill ett fåtal händer. Ert huvudargument är egentligen att det är ett hot mot vår demokrati om löntagarna får ett vidgat inflytande. Enligt ert resonemang är demokrati liktydigt med fåtalets makt över flertalet - och själva kärnan i er uppfattning om demokratin tycks vara att kapitalägarna skall ha makt och löntagarna skall vara utan.

Därför vill jag ställa ett par frågor till er. Vi skall visserligen föra en debatt om detta den 20 eller 21 december, men kan ni inte fundera på följande frågor och svara till nästa månad:

Vad har ni från borgerligt håll för förslag för att bryta storfinansens fålalsvälde? Vilka förslag diskuterar ni och är beredda att föra fram för att stärka lönlagarnas ekonomiska inflytande och demokratiska inflytande över sin situation i sina egna företag?

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Vid remiss av proposition om löntagarfonder

Anf. 10 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Mitt förra inlägg i den här debatten hade två utgångspunkter. Den ena var att, såvitt jag förstår, denna kammare i allt väsentligt står bakom de mål för den ekonomiska politiken som har formulerats av regeringen och också antagils av riksdagen, dvs. alt Sverige skall arbeta sig tillbaka till ett läge där människor har arbete och vi är skuldfria. Om de målen har det i allmänhet inte rått oenighet.

Den andra utgångspunkten var att alla parfier i denna riksdag har sagt alt de också är emot maktkoncentrafion - okontrollerad maktutövning i slutna rum med allvarliga konsekvenser för medborgarna. Man vill sprida makt, ge inflytande till flera, insyn och demokratisk kontroll.

När nu denna totala negativism från de borgerliga partierna till det förslag vi lägger fram framträder så tydligt som den gör, vill jag påminna om att denna motsättning inte har rått under någon lång tid. Det är bara några år sedan som landets då lagliga regering - regeringen Ullsten - i proposition framförde alt vi, för alt lösa landets ekonomiska problem, borde använda

105

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Vid remiss av proposition om löntagarfonder

106

någon form av kollekliva fonder. Man såg vinstdelning som ett viktigt inslag i den ekonomiska politiken.

Centerpartiet, och Thorbjörn Fälldin själv, har också förordat lösningar av del slaget: utbyggnad av ATP-fonderna, medborgarfonder - men allt uppbyggt enligt principen kollektiva fonder, där vi gemensamt får bidra men också gemensamt kan utöva inflytande och ta avkastning.

Då måste jag ställa frågan: Vad är del som har hänt sedan 1979-1980, när vi hade en principiell enighet i de här frågorna? Nu säger ni, om jag förslår Thorbjörn Fälldin rätt, att alla kollekfiva fonder är socialism. Jag trodde alt jordbrukets föreningsrörelse egenfligen var en ganska stor kollekliv fond: Jag trodde också alt vi var ense om att ATP-fonderna - sedan ni gav upp motståndet mot dem - var kollekliva fonder, väl förenliga både med demokrati och marknadsekonomi.

Herr talman! Del allra mest förvånande är att fjärde AP-fonden, som bl. a. Nils Åsling ville bygga på med en femte fond, eller fler, borde ha alla de egenskaper som vårt förslag nu har, enligt er mening - alt hota demokratin och allt det andra. Den är ju kollekfiv, den har löntagarmajoritel och den har köpt aktier i näringslivet. Denna fond infördes 1974, under ett enormt borgerligt motstånd. Det första jag väntade mig att en borgerlig regering skulle göra när en sådan tillträdde 1976 var alt avskaffa denna socialistiska fond. Men det gjorde ni inte! Tvärtom. Gösta Bohman, som sitter här fridfullt i sin bänk, föreslog riksdagen all utöka fjärde AP-fondens resurser med 600 milj. kr. Näringslivet behöver kapital, sade Gösta Bohman, och del måste vi la fram den här vägen - alltså genom en kollekliv fond och med löntagarna som avgörande beslutsfattare!

Därför, herr talman, tyckte vi all vi faktiskt inte var så långt ifrån en principiell enighet på den här punkten. Därför kan man också fråga sig hur fast i köttet och anden man från den borgerliga sidan nu är när man lovar att avskaffa löntagarfonderna. Då borde man börja med att ta bort hela ATP-fondssystemel - del är uppbyggt på samma sätt och har samma syften och innebörd. Om ni skall lova - lova rejält då! Varför bara en halvmesyr som alt la bort de nu föreslagna fem fonderna, när det finns fyra som tillsammans förvallar över 200 miljarder! Del här blir aldrig, hur ni än vänder och vrider på del, mer än 20 miljarder. Inga halvmesyrér, om ni skall slå ett slag mot socialismen och de kollekfiva fonderna! Dem har vi levt med sedan 1960. Det kanske är dags att vi gör av med dem.

Detta är bakgrunden, herr talman, till att vi från socialdemokratins sida inte riktigt ser motståndet från folkpartiet och centerpartiet mot del förslag som nu föreligger som grundat i sådana långsikfiga och mogna överväganden som demokratiska partier i Sverige borde göra. Ni har under några år totalt bytt uppfattning - av skäl som ni väl själva i så fall får ange.

Som ett argument mot fondlösningar av den här typen sägs det att det är en handfull personer som får makt. Med samma argument skulle man i så fall lova alt avskaffa Sveriges riksdag- den är också ett ullryck för den representativa demokratin. Det blir en handfull politiker som har att fatta besluten. På samma sätt bygger man upp en representativ demokrati inom näringslivet.

Med del alternafiv som ni erbjuder - att varje medborgare skall köpa sig några akfier - visar del sig alt den dag som dessa medborgare vill försöka utöva något inflytande via dessa aktier måste de organisera sig i ett represen-lafivl syslem av typ Aktiespararnas riksförbund.

Men jag vill fillfoga all det är en myckel stor skillnad mellan löntagarfonderna och den representativa demokrati som utövas på andra ställen. En stor del av inflytandet som de aktier ger som fonderna kan komma att köpa skall överföras till de anställda i de förelag i vilka man har aktier. Vi får ett lokalt, direkt hos löntagarna, de anställda, i förelagen förankrat inflytande. Ni har inte presenterat något förslag, mina herrar, som kommer ens i närheten av den demokratisering, den närhet till beslutsfattandet i företagen, som vi faktiskt kan uppnå på del här viset. Det är en metod för decentralisering, Thorbjörn Fälldin, ett syfte som inget av era alternativ tillgodoser.

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Vid remiss av proposition om löntagarfonder

Anf. 11 THORBJÖRN FÄLLDIN (c):

Herr talman! Jag hade inte tänkt återkomma i den här debatten, eftersom vi får ytterligare tillfällen till diskussion i samband med sakbehandlingen. Men del var några saker i Kjell-Olof Feldts anförande nyss som var så anmärkningsvärda alt jag fann anledning all begära ordet igen.

Del är närmast sensationellt, och visar hur litet regeringens ledamöter inkl. finansministern har alt säga om del positiva med införandet av lönlagar-fonder, att Kjell-Olof Feldt tillät sig all göra en jämförelse mellan ATP-fonderna och de kollekfiva löntagarfonderna. ATP-fonderna har vi för all trygga ett försäkringssystem, pensioner fill svenska folkel. Är de kollekliva löntagarfonderna avsedda all utgöra något slags försäkringssystem? Finansministern gör ju sådana jämförelser.

Fjärde AP-fonden får enligt särskilda beslut av Sveriges riksdag en viss summa pengar. Del system ni nu bygger upp innebär att era löntagarfonder automatiskt fylls på med pengar varje år. Kan inte ens finansministern se denna mycket vikliga skillnad?

Finansministern gjorde också en jämförelse med jordbrukskooperalio-nen. Del är - jag tvekar inte att säga del - närmast skandal om inte landets finansminister har klart för sig all nyckelorden i kooperafionen är "individuellt" och "frivilligt". Kring dessa två ord bygger den kooperative medlemmen sitt engagemang. Vad finns del av individuellt och frivilligt i det förslag som regeringen nu lägger fram?

Decentralisering, säger Kjell-Olof Feldt. Finns det mer av decentralisering och personligt inflylaride, och finns det i demokratisk mening någon bättre process än all sträva efter all stimulera fill vinstdelning i näringslivet, så alt också de anställda får del av vinsten? Detta uppnås genom att vi stimulerar människor fill sparande i aktier och fill annat risksparande samt ger dem möjlighet att sluta sig samman för alt hävda det inflytande som följer med detta ägande. Del är för mig en gåta alt exempelvis de fackliga organisationerna har ägnat så liten tid åt alt försöka se till alt deras medlemmar, som sparar på detta vis, håller samman sina aktieinnehav för att den vägen kunna

107

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Vid remiss av proposition om löntagarfonder

utnyttja det inflytande som följer av att de har ställt ägarkapital till förfogande.

Herr talman! Jag har funnit det angeläget att rätta till de fundamentala missförstånd som finansministern fortfarande lever med. Väsentliga frågor i detta sammanhang i övrigt ber jag att fä återkomma till i samband med sakbehandlingen av detta ärende.

Anf. 12 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Jag har begärt ordet för att påminna Thorbjörn Fälldin om ett samtal som vi förde i september månad. Då gick vi igenom problemet om vad skillnaden är mellan fjärde AP-fonden - som Thorbjörn Fälldin såvitt jag förstår omfattar med stor värme och entusiasm - och förslaget om löntagarfonder. Båda fonderna är kollekliva, de har löntagarmajoritel, de skall köpa aktier och avkastningen skall användas för att finansiera våra pensioner.

Del finns en skillnad som jag numera kan peka på, nämligen att fjärde AP-fonden får äga 10 % av aktierna i ett förelag, medan löntagarfonderna måste begränsa sig till 8 %. Men den skillnad mellan de tvä fonderna som Thorbjörn Fälldin tog upp i det nämnda samtalet var densamma som han pekade på nu. Den enormt avgörande skillnaden är alltså att fjärde AP-fonden måste bli föremål för beslut vid varje tillfälle som Sverige skall socialiseras, medan ett löntagarfondsbeslut nu räcker i sex år! Då kan jag avslöja för kammaren att jag erbjöd Thorbjörn Fälldin en uppgörelse på den punkten. Låt oss fatta beslut varje år om hur mycket pengar som skall tillföras löntagarfonderna, sade jag. Jag fick inget svar på det erbjudandet, men jag kanske får det i de fortsatta inlägg i den här debatten som Thorbjörn Fälldin utlovat. Om det är den enda skillnaden oss emellan i denna fråga, så skall det, herr talman, bli intressant att se vad riksdagsbehandlingen kan ge.

108

Anf. 13 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Folkpartiet har aldrig varit annat än helt avvisande till införande av socialism. Får jag påminna om en folkpartiledare som under en valrörelse myntade uttrycket att fondförslaget borde kastas i papperskorgen?

Folkpartiet är intresserat av en verklig maktspridning, men förslaget om kollektiva löntagarfonder betyder ju i själva verket en kraftigt ökad maktkoncentration till fack och stat. Vi har fört fram rader av förslag om maktspridning till de anställda, t. ex. ett system för andel i vinst i förelagen, men det ogillar socialdemokraterna.

Alla förslag som under den tioåriga utredningstiden har kommit från den statliga löntagarfondsutredningen och som inte har byggt på marknadsekonomins grund har avvisats av folkpartiet. Vi tycker alt del är viktigt att trygga kapilallillförseln till förelagen, vi vill sprida ägandet och makten, vi vill ge ökat stöd till småföretagen, vi är för ett system med andel i vinst, men vi säger nej till kollektiva löntagarfonder och socialism.

Överläggningen var härmed avslutad.

Proposition 1983/84:50 hänvisades därefter till finansutskottet.

Nr 21

3 § Föredrogs och hänvisades
Proposition

1983/84:60 till näringsutskottet

4 § Föredrogs och hänvisades
Motionerna

1983/84:54 och 55 till utbildningsutskottet

5 § Meddelande om svar på interpellationerna 1983/84:29 och 30

Torsdagen den 10 november 1983

Meddelande om interpellationssvar

Om ökad biståndsgivning genom multilaterala kanaler

Anf. 14 Utrikesminister LENNART BODSTRÖM:

Herr talman! Med hänvisning till riksdagsordningen 6 kap. 1 § vill jag meddela att jag på grund av utlandsresor ej kommer att besvara interpellationen av Margaretha af Ugglas om förhållandena i Afghanistan inom den angivna liden fyra veckor. Jag har för avsikt att besvara den måndagen den 5 december kl. 11.00.

Tillika vill jag, herr talman, under hänvisning till riksdagsordningen 6 kap. 1 § meddela att jag på grund av utlandsresor ej kommer att besvara interpellationen av Margaretha af Ugglas om utvecklingsbiståndet till Nicaragua inom den angivna tiden fyra veckor. Jag har för avsikt att besvara den måndagen den 5 december kl. 11.00.

6 § Svar på fråga 1983/84:98 om ökad biståndsgivning genom multilaterala kanaler

Anf. 15 Utrikesminister LENNART BODSTRÖM: Herr talman! Sture Korpås har ställt följande fråga till mig: "I sitt tal inför FN:s generalförsamlings andra kommitté den 18 oktober uttryckte Sverige på de nordiska ländernas vägnar förhoppningen att alla biståndsgivare i ökande grad skulle använda sig av multilaterala kanaler.

Är utrikesministern beredd att informera riksdagen om hur en sådan förstärkt inriktning för Sveriges del ges uttryck vid FN:s förestående bidragskonferens för utvecklingsaktiviteter?"

Det uttalande som gjordes i generalförsamlingens andra utskott återspeglade en allmän nordisk positiv inställning till bistånd genom multilaterala biståndsorganisationer. Vårt omfattande stöd till dessa organisationer utgör ett viktigt led i vårt allmänna stöd till FN. Dessa organisationer utför ett värdefullt arbete till stöd för tredje världens utvecklingsansträngningar.

Som en följd av denna inställning ger de nordiska länderna en relativt sett hög andel av sitt totala bistånd genom olika multilaterala biståndsorganisationer. De nordiska länderna svarar också redan nu tillsammans för en mycket stor andel av vikliga FN-organs resurser. Detta gäller t. ex. FN:s

109

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om ökad biståndsgivning genom multilaterala kanaler

utvecklingsprogram UNDP och FN:s barnfond UNICEF. Syftet med uttalandet var därför alt göra klart att andra i-länder, som f. n. inte ger bidrag i förhållande till sin ekonomiska styrka och inte uppnått 0,7-procentsmålet, bör öka sill stöd till dessa organisationer och ta på sig en större andel av bidragen.

I enlighet med riksdagens uttalande kommer Sverige all fortsätta att ha en betydande andel mulfilaleralt bistånd. De ulgiflsbegränsande åtgärder som regeringen helt nyligen genom proposition 1983/84:40 föreslagit innebär, om de bifalls av riksdagen, att anslagen för bislåndsändamål behålls på nuvarande nivå. Del gör alt utrymmet för ökningar av bidragen till de multilaterala biståndsorganisationerna kommer att vara begränsat de närmaste åren. Detta återspeglas i Sveriges utfästelser vid bidragskonferensen, som ägde rum i FN i tisdags. Bidragen kommer emellertid i inget fall alt minska.

Åtgärden all bibehålla bislåndsanslagen på nuvarande nivå får betecknas som tillfällig. Så snart som den ekonomiska situafionen medger del bör enprocentsmålet åter kunna uppnås. Vi kommer i framliden alt försöka koncentrera våra bidrag till de mest centrala och betydelsefulla multilaterala organisationerna och därmed ge dessa ökade möjligheter att tillgodose u-ländernas behov.

110

Anf. 16 STURE KORPÅS (c):

Herr talman! Jag ber alt få tacka utrikesministern för svaret.

Löftena vid bidragskonferensen ges under förutsättning av riksdagens senare slut. Avsikten med min fråga för tre veckor sedan var att få diskutera delta i riksdagen före bidragskonferensen, men nu var delta inte möjligt.

Jag är i och för sig glad för att utrikesministern ger uttryck för en myckel positiv inställning till det multilaterala biståndet, som även jag i hög grad vill företräda. Men som jag ser det svarar det vi lovat vid bidragskonferensen i förrgår knappast emot det vi själva sade inför andra utskottet i FN för tre veckor sedan - jag utgår här i första hand ifrån UNDP och UNICEF, eftersom de är våra största och mest väsentliga mottagare.

Del handlar om oförändrade anslag, vilket innebär en reell minskning, inte bara genon inflationen, ulan också genom den relativa försämringen av kronans värde i förhållande till dollarn, något som slår särskilt hårt på dessa anslag.

Det finns också anledning all principiellt diskutera relationerna mellan multilateralt och bilateralt bistånd. Jag har tagit upp den frågan tidigare i riksdagen.

Jag kan inte komma ifrån all det är principiellt riktigare med multilateralt bistånd. Väridsnöden är ett ansvar för det internationella samfundet, och världsnöden styrs inte av internationella gränser.

Om regeringen kommer all fullfölja sina ambitioner att sänka den totala biståndsramen, leder detta till en försämring av Sveriges internationella anseende. I det läget tycker jag det är särskilt viktigt att vi ökar det multilaterala biståndets andel av del totala biståndet. Det är framför allt det multilate-

rala biståndet som ger oss internationell prestige och internationellt gott anseende på detta område.

Anf. 17 Utrikesminister LENNART BODSTRÖM:

Herr talman! Jag vill bara erinra om att regeringen i förra veckan har beslutat att, under förutsättning av riksdagens bifall, anslå 360 milj. kr. under vartdera av budgetåren 1984, 1985 och 1986 till FN:s utvecklingsprogram samt vidare 140 milj. kr. under vartdera av åren 1984,1985 och 1986. Detta innebär inte någon minskning av våra anslag, ulan det är fråga om oförändrade anslag.

Sverige ger en förhållandevis stor andel av sill bistånd till de olika FN-organen. Men vi har också gjort utfästelser fill det närmare tjugotalet programländer, och vi har ett ansvar för vårt katastrofbistånd. Under dessa förhållanden anser jag det inte möjligt att nu uflova några större anslag än vad regeringen här kommer all föreslå.

Jag vill också påpeka att det nordiska anförande som hölls riktade sig till de länder som ger ofantligt mycket mindre bidrag än vad Sverige gör- och f. ö. också fill övriga nordiska länder. Det kan lugnt sägas att del svenska bidraget mycket väl svarar emot högt ställda krav och överskrider vad andra länder i allmänhet lämnar. Någon anledning att befara alt vårt anseende skulle minska anser jag därför inte föreligga.

Anf. 18 STURE KORPÅS (c):

Herr talman! Jag noterar i och för sig med glädje alt vi åtminstone inte minskar våra anslag. Men del är ju, som jag sagt, i realiteten ändock fråga om en minskning genom inverkan av inflation och genom förändringar av valuta-relationer. Framför allt stämmer detta inte med vårt anförande i FN:s andra kommitté.

Nu säger visserligen utrikesministern att det nordiska anförandel inte var riktat till oss själva ulan till de andra, men det framgår knappast. Det var fråga om ett allmänt önskemål om att alla biståndsgivare i ökande grad skall använda mulfilaterala kanaler. Jag kan inte förslå annat än att de biståndsorgan som lar emot svenskt bistånd läser ut av det anförandet alt även vi avser all i ökande grad låta biståndet gå den multilaterala vägen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om åtgärder för att stödja viss kampanj av UNICEF

7 § Svar på fråga 1983/84:104 om åtgärder för att stödja viss kampanj av UNICEF

Anf. 19 Utrikesminister LENNART BODSTRÖM:

Herr talman! Kerstin Anér har frågat hälsovårdsministern om vilka åtgärder den svenska regeringen planerar för att stödja UNICEF i dess kampanj för all rädda barnen i u-länder från uttorkning.

Kerstin Anérs fråga har överlämnats till mig.

111

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om åtgärder för att stödja viss kampanj av UNICEF

Av de 40 000 barn som dör varje dag i dessa länder, dör ungefär hälften till följd av diarré, dvs. uttorkning, konstaterar Kerstin Anér.

Denna skrämmande verklighet presenterades för mig personligen för en knapp månad sedan när UNICEF-chefen besökte Sverige.

Under sitt besök här redogjorde UNICEF-chefen för en rad åtgärder som sammantagna inom en relativt kort tidsperiod skulle kunna säkra överlevnaden och garantera en rimlig hälsostandard för många av dessa barn.

En av dessa åtgärder består i alt salt och socker löses upp i vatten i bestämda proportioner och ges till barn som har drabbats av diarré. Metoden har i allmänhet omedelbar och positiv effekt. Med stöd från UNICEF och WHO har lokal tillverkning av färdiga satser redan påbörjats i flera länder.

Den här metoden används även vid barnkliniker och vårdcentraler i Sverige. Det är min förhoppning att vi därigenom kan medverka till att påvisa värdet av detta medel i kampen för att rädda tredje världens barn från en annars säker död.

Den svenska regeringen kommer också att överväga vilka åtgärder som är möjliga att vidta för att på bästa sätt verka för en bred internationell uppslutning kring UNICEF:s kampanj till förmån för en "revolution för barnens överlevnad och utveckling".

112

Anf. 20 KERSTIN ANER (fp):

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för detta svar.

Jag fick det bestämda intrycket när jag talade med James Grant alt han var orolig för att han skulle få svårt att övertyga hälsovårdsministrarna i u-länderna om alt detta verkligen är en bra medicin, så länge han inte visste säkert att den också används i de rika länderna. Jag är myckel glad att nu få reda på att den faktiskt används av svenska läkare.

Nu hade del väl kanske trots allt varit roligare att få diskutera detta med statsrådet Sigurdsen, som jag ställde frågan till. Vad jag ville tala om här var nämligen på vilket sätt regeringen kan samarbeta med de svenska läkarna och deras organisationer, de medicinska fakulteterna osv. för att verkligen få i gång denna opinionsbearbetning av dem som är ansvariga för hälsovården i u-länderna. UNICEF kan ju inte ge någon order att använda denna medicin.

Det finns ett visst psykologiskt motstånd. Fattiga mödrar i Bangladesh tror, precis som människor i Sverige, att en medicin som inte är dyr och inte kan sägas ha kommit fram genom väldiga forskningar inte kan fungera. De tror inte alt någonting så enkelt som en nypa salt, en handfull socker och en liter vatten verkligen kan rädda deras barn.

Därför skulle jag vilja fråga utrikesministern: Har ni funderingar på att samarbeta med de svenska läkarna och be dem utnyttja sitt eget goda internationella anseende för alt hjälpa till att driva själva opinionskampanjen?

Sedan har jag en annan fråga också, som litet grand hänger ihop med den tidigare. Del gäller pengarna. SIDA har ju föreslagit att man skulle få använda en del överblivna pengar, som man inte har kunnat utnyttja till andra ändamål, till just denna UNICEF-kampanj. Del skulle vara intressant

alt vela om statsrådet kan svara på om SIDA kommer att kunna få överflytta Nr 21

de överblivna pengarna till denna utomordentliga kampanj för alt rädda Torsdaeen den

40 000 barn om dagen eller åtminstone, hoppas man, 20 000 barn. 10 november 1983

Anf. 21 Utrikesminister LENNART BODSTRÖM:

Herr talman! Jag har haft besök av den ledande generaldirektören för FN:s barnfond. Han visade den lilla förpackningen med denna märkliga medicin som beslår av en viss sammansättning av socker och salt och som har dessa gynnsamma verkningar. Det är naturligtvis enastående om man med den metoden kan ha sådana framgångar som vi hoppas på.

Jag har här nöjt mig med att konstatera alt det förekommer också i svensk barnsjukvård alt man använder metoden, men jag vågar inte från kammarens talarstol ge någon rekommendation om vilka behandlingsmetoder man skall använda inom sjukvården - det tycker jag vore orimligt.

När del gäller bidrag till UNICEF har jag i det föregående nämnt alt vi kommer alt ge oförändrade bidrag under tre år framåt enligt utfästelse, under förutsättning av riksdagens godkännande. Om det därutöver kan bli något mera får bli beroende av vilka medel vi har till förfogande. UNICEF har fått extra anslag vid andra tillfällen utöver vad som utlovats - men det går alltså inte att säga förrän vi vet vilka resurser som står till vårt förfogande.

Om stödet till Nicaragua

Anf. 22 KERSTIN ANÉR (fp):

Herr talman! Del är självklart alt varken utrikesministern eller någon annan här i kammaren kan ge order åt svenska läkare, men man kan samtala med dem och höra efter i vilken mån de är villiga att ställa sig bakom denna kampanj.

Vi får naturligtvis återkomma till del s. k. oförändrade bidraget, som - på grund av omständigheter som jag inte närmare behöver gå in på - i själva verket blir ett avsevärt sänkt bidrag.

Jag skulle vilja återge vad Sveriges statsminister den 17 oktober i år sade vid FAO-konferensen i Rom. Han sade då alt man måste fråga sig varför ett enda barn måste dö av diarré och sväll därför att vi andra inte har sett till att världsordningen är sådan att människor åtminstone får mal för dagen. Vi kommer, herr talman, längre fram att i denna kammare få tillfälle att fråga såväl statsministern som utrikesministern hur det är med den svenska ordningen och vad vi faktiskt kan göra för dessa barn.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1983/84:108 om stödet till Nicaragua

Anf. 23 Utrikesminister LENNART BODSTROM:

Herr talman! Eva Hjelmslröm har frågat mig vad den svenska regeringen avser göra för att stödja Nicaragua internalionellt och om regeringen avser all ge tekniskt bistånd fill landet.

8 Riksdagens protokoll 1983/84:20-21

113

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om stödet till Nicaragua

Nicaragua befinner sig under ett växande yttre tryck, ekonomiskt, politiskt och militärt. Vägledande för vår och omvärldens politik gentemot Nicaragua måste vara strävan all underlätta för landet alt uppfylla sina deklarerade mål om demokrafi, pluralism, alliansfrihet och biandekonomi.

Den svenska regeringen ser med oro på Nicaraguas tilltagande internationella isolering. Regeringen anser att del är av avgörande betydelse för Nicaragua att den internationella opinionen kraftfullt stöder strävandena till poUliska lösningar av konflikterna i Centralamerika och all respekten för landels suveränitet och territoriella integritet upprätthålls.

Vid ett flertal tillfällen - senast i FN:s generalförsamling i början av denna vecka - har regeringen klart uttalat sitt stöd för politiska lösningar i Centralamerika och tagit avstånd från de attacker som Nicaragua är utsatt för av rebellgrupper som med uppenbart utländskt stöd söker störta landets regering.

Rebellgrupper har utsatt Nicaragua för sabolagehandlingar, bl. a. mot oljedepåer i hamnstaden Corinlo och lossningsanläggningar för olja i Puerto Sandino. Med anledning härav har Sverige på begäran av Nicaraguas regering ställt en konsult till förfogande för den fortsatta planeringen av oljelagring och bränslebehov i landet. Regeringen är beredd all inom ramen för anslaget för katastrofbistånd ställa ytterligare medel till förfogande på grund av den svåra situation som Nicaragua försatts i.

Sveriges reguljära bistånd till Nicaragua uppgår under innevarande budgetår fill 75 milj. kr. Del är regeringens förhoppning alt flera länder skall ge bistånd fill landet. Regeringen kommer också att inom de internationella finansiella insfilufionerna verka för all dessa inte skall diskriminera Nicaragua i sin långivning.

114

Anf. 24 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Jag lackar utrikesminister Bodström för svaret på Eva Hjelmslröms fråga. På grund av sjukdom kan hon inte ta emot det själv.

Del är ett myckel bra svar, och del som här meddelas av utrikesministern är positivt. Vi behöver emellertid inte sticka under stol med vilken främmande makt del är som ligger bakom aggressionen i Centralamerika och i detta fall då speciellt mot Nicaragua - del har ju utrikesministern tidigare inte tvekat att uttrycka. Det kan väl sägas också här att det, självfallet, är USA som ligger bakom. Via sina ombud i området - Honduras, naturligtvis El Salvador och kanske också Costa Rica - hotar USA delta lilla land, som försöker kämpa sig fram fill en bättre position och bättre förhållanden för sina invånare.

Del finns illavarslande tendenser. USA är nu verksamt genom sin militärapparat i Pentagon för att återuppliva det centralamerikanska för-svarsrådet, del s. k. CONDECA, där Guatemala, Honduras och El Salvador skall ingå. Del är en konstellation som naturligtvis riktar sig direkt mot Nicaragua. Del skulle vara intressant att höra hur den svenska regeringen och utrikesministern ser på denna problemafik och de förelag som därigenom kan sättas i gång.

Vi har också helt nyligen fått pressmeddelande från Nicaragua, via Nicaraguas ambassad här i Stockholm, där man på nytt pekar på sådana här provokativa aktioner, särskilt från Honduras sida. Nicaragua anklagas för att ha gått in på honduranskl område, för att ha botat Honduras osv. Detta är illavarslande. Vi kan ju jämföra detta med aktionen mot Grenada, som kommer att debatteras här om en liten stund, där del också förklarades nödvändigt all ingripa utifrån. Del är en tydlig sådan uppladdning som pågår.

Jag finner del emellertid vara myckel posifivt alt regeringen nu har ställt denna konsult till förfogande och att man är villig all ge katastrofbistånd och ställa ytterligare medel till förfogande. Del tycker vi är mycket bra. När det gäller det ordinära biståndet har del nyligen förts - och kommer väl att föras -en debatt om sänkt bistånd i allmänhet. Mot bakgrund av den debatten vill jag fråga hur en sänkning kommer all påverka dessa 75 miljoner till Nicaragua. Kommer del biståndet också att drabbas av nedskärningar i den allmänna bislåndsnedskärningens spår?

Anf. 25 Utrikesminister LENNART BODSTRÖM:

Herr talman! I mitt förra anförande hänvisade jag till vad vi har sagt denna vecka i FN:s generalförsamling. Jag kunde inte gå alltför långt in på del anförandel, men självfallet har vi vänt oss emot alla vapensändningar, alla försök att tränga in över Nicaraguas gränser och att destabilisera utvecklingen i landet.

Vad gäller vårt bistånd till Nicaragua började del utgå i juli 1979, efter inbördeskrigets slut, och kom att uppgå till 25 milj. kr. Del har därefter höjts, och Nicaragua har införlivats i kretsen av programländer. Under innevarande budgetår uppgår biståndet till 75 milj. kr., och därmed fick Nicaragua den relativt sett största landramhöjningen av alla programländerna. Som jag har sagt i ett tidigare svar här i kammaren i dag räknar vi med alt våra utfästelser fill programländerna skall kunna hållas även under fortsatta år.

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om effektiviteten i SIDA.s verksamhet

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på fråga 1983/84:109 om effektiviteten i SIDA:s verksamhet

Anf. 26 Utrikesminister LENNART BODSTRÖM:

Herr talman! Wiggo Komstedt har ställt följande fråga till statsrådet Hellström:

"I en intervju i TV med SIDA-chefen Anders Forsse, angående den av regeringen aviserade nedskärningen av u-landsbiståndet med 500 milj.kr., svarade Forsse all delta inte skulle innebära försämringar för mottagarländerna av svenskt bistånd. Denna neddragning skulle kompenseras med att vår biståndsorganisation - SIDA - i stället skulle bli effektivare. Med anledning av SIDA-chefens uttalande vill jag fråga statsrådet följande:

Vilka slutsatser drar statsrådet av SIDA-chefens uttalande?"

Arbetet inom regeringen är så fördelat alt det är jag som skall svara på frågan.

115

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om effektiviteten i SIDA.s verksamhet

Den slutsats jag drar av SIDA-chefens uttalande är att han delar regeringens uppfattning att de negativa följderna för mottagarländerna av att biståndet behålls vid nuvarande ni vå - i stället för att höjas - i viss utsträckning kan motverkas genom alt biståndels kvalitet och effektivitet förbättras.

SIDA kännetecknas redan i dag av god effektivitet i jämförelse med flertalet biståndsmyndigheter i andra länder. SIDA har de senaste åren gjort betydande ansträngningar att rationalisera verksamheten, bl. a. genom att förbättra systemet för rapportering, uppföljning och utvärdering. Detta börjar nu ge resultat, vilket ytterligare förbättrar effektiviteten.

Låt mig emellertid erinra om alt biståndsverksamheten bedrivs under stora yttre svårigheter och att våra mottagarländer i många fall har en svag administrativ tradition. Likväl har vi gjort stora framsteg.

Anf. 27 WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Jag ber att få lacka statsrådet för svaret.

U-hjälpen är ett område som av den stora allmänheten alltid bedöms som ett lämpligt spårområde. Detta gäller naturligtvis alldeles särskilt i ekonomiskt besvärliga lider. När man deltar i ett torgmöte kan man vara helt säker på att det kommer förslag om nedskärningar av u-hjälpen.

För undvikande av missförstånd vill jag deklarera att jag inte är motståndare till svenskt bistånd fill de människor som på olika sätt har drabbats och är i behov av vår hjälp. Men vi moderater hycklar inte. Vi deklarerar klart och entydigt alt biståndsområdet inte kan undantas när den berömda svångremmen måste dras ål.

Att alllid få ut högsta möjliga effektivitet för varje krona borde vara en självklarhet i alla verksamheter. Det var därför med stor förvåning jag hörde SIDA-chefens kommentar i TV till regeringens aviserade nedskärning av biståndet. Han deklarerade frankt att detta inte skulle innebära några försämringar för våra mottagarländer. Nedskärningen skulle kompenseras med att SIDA skulle bli effektivare. Fler än jag höjde ögonbrynen vid detta uttalande. 500 milj. kr. är inte precis småpengar med tanke på att det totala anslaget är ca 6 000 milj. För en privatperson som får 5 000 kr. i lön tolv gånger per år skulle det bli ganska kännbart om man plötsligt hoppade över en gång och han fick lön bara elva gånger.

SIDA-chefens uttalande var absolut inte något som gjorde att svenska folkel fick en positivare inställning till biståndsverksamheten.

I svaret säger utrikesministern ingenting om det jag egentligen frågat om, nämligen hans syn på den nuvarande effektiviteten i SID A:s verksamhet. Jag vill därför fråga utrikesministern: Vilka slutsatser drar statsrådet av det här uttalandel när del gäller SIDA:s nuvarande effektivitet? Har statsrådet fullt förtroende för SIDA och dess handläggning av bislåndsärendena?

116

Anf. 28 Utrikesminister LENNART BODSTÖM :

Herr talman! Jag vill först framhålla att vi inte avser att skära ned biståndet, utan att låta det utgå med oförändrat belopp, om riksdagen bifaller vad regeringen föreslår.

Därnäst vill jag säga att SIDA, liksom varje företag och varje myndighet, självfallet får försöka rationalisera sin verksamhet för att efter hand finna bättre och mer arbetsbesparande metoder. Därigenom kan man när det gäller en del av de åtgärder man vill vidta motverka effekterna av att man under ett kommande år inte får höjda anslag.

Det är min uppfattning att SIDA arbetar effektivt - det har jag nämnt tidigare. Del är också min uppfattning alt SIDA genom alt efter hand finna nya arbetsmetoder kan göra ett effektivare arbete. Jag vill emellertid erinra om alt SIDA bedriver sitt fältarbete i länder där man har en ytterligt svag s.k. infrastruktur med dåliga kommunikationer, dålig utbildning hos arbetskraften och många andra hämmande faktorer. Vi kan - om jämförelsen tillåts - se hur det förhåller sig i vårt eget land. Det är svårt att få företag i Sverige att slå sig ned i glesbygder, och man hör påståenden om att det där är en dålig infrastruktur jämfört med tätorterna.

Hur skall del då inte vara alt driva en effektiv verksamhet i de områden där man har så stora brister i administrativt avseende, i utbildningsavseende och där man har stora motigheter alt möta i fråga om dåliga kommunikationer, ett svårt klimat osv.? Jag anser att SIDA gör ett beundransvärt arbete. Jag är övertygad om att man kan rationalisera sin verksamhet.

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om effektiviteten i SIDA:s verksamr het

Anf. 29 WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! När statsrådet säger att biståndsanslaget inte innebär någon nedskärning är del helt enkelt ett annat sätt att uttrycka saken. Eftersom vi inte kommer alt höja biståndet i enlighet med den inriktning som gällt under de senare åren, innebär det faktiskt en nedskärning. Man får nämligen inte täckning för kostnadsökningarna. Man får enligt regeringens eget uttalande ca 500 milj. kr mindre än innevarande år.

Statsrådet menar också all SIDA skall bli mer rationellt och på det sättet kunna klara del hela. Menar då statsrådet att SIDA inte är rationellt i dag? Är SIDA effektivt, eller är del del inte?

Man kan inte säga som statsrådet, att det inte är fråga om några förändringar, eftersom man skall bli så mycket effektivare. Jag har ställt frågan om del är så att SIDA inte är effektivt i dag. Kan statsrådet tala om hur SIDA på ett år skall kunna bli för 500 milj. kr effektivare. Del är säkert många som frågar sig hur detta skall gå till med tanke på den totala bislåndsbudget som man har. Det är inte så lätt att bli rafionell. Statsrådet hänvisar till industrin och att man där har fått lära sig väldigt myckel när det gäller rationaliseringar. Men det går inte all rationalisera över en natt. Jag menar all antingen är man i dag icke effektiv på SIDA, eller också måste rationaliseringen ta längre tid. Man måste la den i olika etapper.

Anledningen till min fråga är att SIDA-chefen så frankt deklarerade att del inte var något problem. Då menar jag att SIDA hittills har fått för mycket pengar och att man inte utnyttjat pengarna effektivt.

117

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om konsekvenserna av utvecklingen i Grenada

Anf. 30 Utrikesminister LENNART BODSTRÖM:

Herr talman! Den uteblivna ökningen kommer att utgöra kanske 4 eller 5 % av SID A:s hela anslag. Om 4 eller 5 % utgör en normal produktivitetsökning i företag, myndigheter osv., kan jag inte ulan vidare avgöra, men det är tänkbart. Jag anser alt om man sätter upp ett sådant mål, innebär del inget påslående all verksamheten har brustit i rafionalilet tidigare.

Anf. 31 WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Nu för statsrådet faktiskt en annan debatt än den frågan gäller. Min fråga var uppknuten kring SIDA-chefens uttalande i svensk television. På reporterns direkta fråga hur man skulle klara en försämring med 500 milj. kr. gav han del av mig åberopade svaret. Där diskuterades inte några procentuella tal, ulan man talade frankt om 500 miljoner. Det var det som SIDA-chefen svarade på, och del är del som min fråga gäller.

Anf. 32 Utrikesminister LENNART BODSTRÖM:

Herr talman! Min uppgift är knappast all recensera TV-framlrädanden som jag inte har sett. Jag har däremot sökt hålla mig till fakta, nämnt storleken av den uteblivna ökningen och ansett alt den kanske kan ligga inom vad som är normal rafionaliseringsram inom både företag och myndigheter.

Anf. 33 WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! En uppgift för riksdagsmän är all försöka se till att våra skallepengar används på bästa och effekfiväste sätt. Jäg såg TV-programmet. SIDA-chefen gjorde detta uttalande. Del är del som jag kritiserat. Statsrådet försvarade någonting som han inte sett. Del blev inte speciellt bra.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1983/84:123 om konsekvenserna av utvecklingen I Grenada

118

Anf. 34 Utrikesminister LENNART BODSTRÖM:

Herr talman! Bertil Måbrink har med anledning av invasionen i Grenada frågat mig vad regeringen avser att göra för att protestera mot USA:s rättsstridiga övergrepp och hur regeringen bedömer konsekvenserna för Centralamerika i sin helhet av denna invasion?

Regeringen har vid flera tillfällen kraftfullt protesterat mot invasionen i Grenada. Den 26 oktober sade statsministern i ett uttalande att den ameri-kanskledda invasionen i Grenada strider mot grundläggande folkrätlsliga principer om staters suveränitet och territoriella integritet. Inblandning i en annan stats inre angelägenheter är otillåten. Ingel land kan tillålas bryta mot denna princip. Statsministern framhöll vidare att den svenska regeringen inte kan acceptera de amerikanska grunderna för den militära ockupationen av en liten stat - nämligen alt återupprätta lag och ordning samt att skydda

amerikanska och andra utländska medborgares säkerhet. Statsministern krävde också all de främmande styrkorna omedelbart måste dras tillbaka. Sverige röstade i FN:s generalförsamling för en resolution som djupt beklagade invasionen i Grenada. I en röslförklaring framhöll Sverige all invasionen stred mot FN-sladgans artikel 2:4, enligt vilken alla medlemsländer skall avhålla sig från våld eller hot om våld mot någon stats territoriella integritet eller politiska oberoende. Del är ännu för tidigt alt dra några slutsatser om konsekvenserna för Centralamerika av invasionen. Regeringens bedömning är dock alt militära aktioner av denna typ leder till alt spänningarna i regionen ökar och därför inte bidrar till att underlätta politiska lösningar av konflikterna i Centralamerika.

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om konsekvenserna av utvecklingen i Grenada

Anf. 35 BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag lackar för svaret. Jag ställer mig bakom de åtgärder som vidtagits från den svenska regeringens sida.

Jag kan däremot, herr talman, inte underlåta att konstalera alt vissa grupper och partier i vårt land. ibland har väldigt svårt alt få ur sig ett fördömande mot USA:s angrepp på små och försvarslösa stater.

Principiellt kan jag inte se någon större skillnad mellan Sovjets ockupafion av Afghanistan och USA:s ockupafion av Grenada. I andra sammanhang finns del naturligtvis skillnader mellan dessa båda stormakter - del kan jag också säga.

USA:s självpåtagna roll att agera världspolis är välbekant. Jag behöver bara nämna Latinamerika och Mellanöstern. Jag kan också nämna president Reagans hånfullhet mot FN:s fördömande av ockupafionen av Grenada. Det är också ett talande exempel på hur man på del hållet ser på sådana här saker.

Mofiveringarna för att rättfärdiga ockupationerna av Afghanistan och Grenada är ungefär desamma hos de båda stormakterna.

Myckel talar hittills för alt del var en intern uppgörelse som låg bakom mordet på premiärminister Bishop. Men det kaos som då följde berättigar ändå inte en stormakt all invadera landet, och det har också statsministern sagt.

För ett år sedan vädjade Grenadas regering till världens folk om stöd - del var hösten 1982. Man befarade nämligen redan då en amerikansk invasion. Men då ignorerades mer eller mindre denna vädjan. Vissa högerkretsar i del här landet fill och med fnyste och frågade om meningsfullheten i att engagera sig för några öar på ungefär 100 000 invånare.

Jag tror all utrikesministern är överens med mig om all man inte får se Grenada som en isolerad företeelse - utrikesministern var inne på del också i debatten om Nicaragua. Jag tror att det är väldigt vikfigt all de alliansfria staterna nu mera uppmärksammar och påpekar risken för att nya sådana här äventyr kan företas i detta område. Där är ju Nicaragua väldigt utsatt just nu. Vi vet att del finns amerikanska trupper i länderna där omkring.

Överläggningen var härmed avslutad.

119

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om snabbare registrering av nya läkemedel

11 § Svar på fråga 1983/84:125 om snabbare registrering av nya läkemedel

Anf. 36 Statsrådet GERTRUD SIGURDSEN:

Herr talman! Olle Aulin har frågat socialministern om regeringen avser att vidta några åtgärder för all förstärka socialstyrelsens läkemedelsavdelning, så all registreringen av nya läkemedel kan påskyndas. Arbetet inom regring-en är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.

Under de senaste åren har registrering av farmaceuliska specialiteter varit den högst prioriterade verksamheten inom socialstyrelsens läkemedelsavdelning. Antalet ärenden som inte avgjorts den 1 januari 1983 var det hittills lägsta. Denna situation består fortfarande enligt vad läkemedelsavdelningen uppgett. Enligt socialstyrelsens bedömning har knappt 20 % av de ärenden som anmälts för registrering ett högt medicinskt värde. Självfallet prioriterar läkemedelsavdelningen sådana ärenden.

Regeringen uppdrog den 16 juni i år åt socialstyrelsen att komma in till regeringen med underlag för alt göra läkemedelsavdelningen till en program-myndighet med s. k. 1 000 kr.-anslag. En sådan ändring skulle kunna underlätta en flexibel användning av resurserna och en smidig handläggning av registreringsärendena. Socialstyrelsen har redovisat uppdraget, och frågan prövas nu i regeringskansliet.

I direktiven för den kommitté, med uppgift att se över läkemedelslagstiftningen m. m., som regeringen den 22 september i år bemyndigat mig att tillkalla ingår att överväga åtgärder för alt registreringsförfarandet för nya läkemedel skall bli så snabbi som möjligt ulan alt säkerhetskraven eftersatts.

120

Anf. 37 OLLE AULIN (m):

Herr talman! Jag lackar statsrådet Sigurdsen för svaret på min fråga.

Anledningen till frågan är alt jag under två veckors arbete på läkemedelsföretaget Draco i höstas blev uppmärksammad på att handläggningstiderna för prövning och registrering av läkemedel vid socialstyrelsens läkemedelsavdelning ofta kan bli myckel långa, ibland ända upp till tre år. Enligt en studie som gjorts av Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi har handläggnings-fiderna under lång tid tenderat att öka. Det är bra om man nu kan redovisa alt man arbetar av den balans man har.

Del är självfallet av stor vikt all det görs en noggrann kontroll av nya läkemedel innan en registrering får ske. Men del får inte, på grund av otillräckliga resurser eller irrationella rutiner, dra så långt ut på tiden alt nylfiggörandel av den mångåriga, omfattande och kostnadskrävande forskning som ligger bakom ett nytt läkemedel fördröjs. En sådan fördröjning blir till men såväl för patienterna, som kan vara i behov av förbättrade läkemedel, som för de svenska läkemedelsförelag som skall konkurrera både på hemmamarknaden och på världsmarknaden.

Myndigheterna i många länder avvaktar gärna vad som sker i hemlandet i fråga om registrering av ett nytt läkemedel. En snabb och rationell prövning av svenska läkemedel hos svenska myndigheter är därför av stor betydelse.

Till bilden hör också att statsbudgeten inte belastas av några merkostnader, eftersom hela verksamheten för registrering och prövning av läkemedel bekostas av läkemedelsindustrin själv genom avgifter.

Industrin förutsätter naturligtvis också att den avgiftsfinansierade verksamheten kan ske så rationellt som möjligt. Otillräckliga resurser kan försvåra en rafionell behandling.

Jag vill avsluta med att fråga: Är statsrådet posifiv fill att förbättra förutsättningarna för en snabb och rationell prövning och registrering av läkemedel på det sätt som föreslagits av socialstyrelsen?

Anf. 38 Statsrådet GERTRUD SIGURDSEN:

Herr talman! Det är klart att socialstyrelsen och dess läkemedelsavdelning lika väl som andra myndigheter berörs av den ekonomiska situationen och del slatsfinansiella läget. Jag kan naturiigtvis inte i dag fill Olle Aulin ge några besked om vilka anslag socialstyrelsen kommer att få, nu när budgetarbetet pågår. Men jag vill poängtera att vi är medvetna om den aktuella kritiken och de långa handläggningstiderna. Men dessa tider har ändå förkortats. Och som jag sade har också den tillkallade läkemedelskommittén i uppgift att se fill om det kan vidtas några ytterligare åtgärder för att det hela skall gå snabbare.

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Meddelande om interpellationssvar

Om vissa åtgärder mot arbetslösheten i Gävleborgs län

Anf. 39 OLLE AULIN (m):

Herr talman! Det är klart att vi alla är berörda av ett svårt ekonomiskt läge. Men som jag sade finansieras ju registreringen av läkemedel genom avgifter från läkemedelsföretagen själva. Även de är naturligtvis angelägna om att inte få alltför höga avgifter, men om det kan bli en betydande förbättring och påskyndning av prövningen tror jag ändå att läkemedelsföretagen är beredda på en avgiftshöjning.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Meddelande om svar på interpellation 1983/84:32

Anf. 40 Statsrådet MATS HELLSTRÖM:

Herr talman! Jag ber att få meddela att Jens Erikssons interpellation 32 om lullbeläggningen av svensk sillexport till EG-länderna på grund av utlandsresa inte kommer alt besvaras inom stipulerad lid. Jag har kommit överens med interpellanten om alt jag skall besvara interpellationen den 28 november i år.

13 § Svar på fråga 1983/84:38 om vissa åtgärder mot arbetslösheten i Gävleborgs län

Anf. 41 Arbetsmarknadsminister ANNA-GRETA LEIJON:

Herr talman! Gunnel Jonäng har frågat mig om jag är beredd alt medverka

121

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om vissa åtgärder mot arbetslösheten i Gävleborgs län

till bättre personella resurser vid arbetsförmedlingen i Gävleborgs län, en effektivisering av arbetsmarknadsutbildningen och inrättandet av ett AMU-center i Bollnäs.

Utöver den tillfälliga förstärkningen av arbetsförmedlingen i malmfälten och på varvsorterna Malmö och Uddevalla, har AMS för innevarande budgetår filldelals 10 milj. kr. för tillfälliga personalförstärkningar. Detta har medfört all arbetsförmedlingen i Gävleborgs län har kunnat utökas med tolv personer för tjänstgöring under hösten. I den nyligen presenterade sysselsält-ningsproposifionen föreslås alt AMS skall tilldelas ytterligare 10 milj. kr. för att AMS skall kunna behålla den tillfälliga personalförstärkningen till utgången av innevarande budgetår. I regeringskansliet pågår nu arbetet med nästa års budget. Om arbetsförmedlingen kommer all förslärkas även nästa budgetår ber jag all få ge besked om i budgetpropositionen.

Vad gäller effektiviseringen av arbetsmarknadsutbildningen har kommittén för arbetsmarknadsutbildning och förelagsutbildning, eller enklare uttryckt KAFU, lämnat ett belänkande med förslag om arbetsmarknadsutbildningens framtida inriktning och organisation. Förslagen bereds f. n. i regeringskansliet, med sikte på budgetpropositionen och en särskild proposifion nästa år.

I Gävleborgs län har länsarbetsnämnden tillsammans med arbetsmarknadens parter genomfört en utredning i vilken man föreslår att AMU-filialen i Järvsö flyttas till Ljusdal, all filialen i Ljusne flyttas till Söderhamn och all AMU-filialen i Bollnäs utvidgas till ett AMU-center. F. n. pågår överläggningar mellan AMS och SÖ i denna fråga. Del ankommer på nämnda myndigheter att besluta om eventuella omlokaliseringar och ombildningar av arbetsmarknadsutbildningen.

122

Anf. 42 GUNNEL JONÄNG (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret på min fråga.

Gävleborgs län hör till de län som drabbats hårdast av arbetslösheten. Jag har i min fråga tagit upp endast en begränsad del av arbetslöshelsproblemati-ken, nämligen arbetsförmedlingarnas resurser och arbetsmarknadsutbildningen.

Del är naturligtvis viktigt all de arbetssökande kan få så snabb hjälp som möjligt vid arbetsförmedlingarna. De personella resurserna har inte stigit i samma takt som arbetslösheten i länet, och det leder naturligtvis till en orimlig situation, både för de arbetssökande och för de anställda vid förmedlingarna. Del är önskvärt med en omprioritering av medel ut till arbetsförmedlingarna.

En utredning har gjorts speciellt om arbetsmarknadsutbildningen i Hälsingland, vilket arbetsmarknadsministern noterade. I utredningen påpekas viklen av en flexibel utbildning beträffande både innehåll och form. Man säger i utredningen alt det ur kostnadssynpunkt är nödvändigt med flera köp av utbildningsplatser och bättre samordning med andra utbildningsansvariga. Utredningen framhåller också vikten av att man skall kunna utbyta kurser

mellan ohka orter, eftersom del inte finns avsättning för en och samma utbildning år efter år på samma plats. Utbildningsvägarna måste snabbi kunna ändras.

Del behövs också en träindustrien utbildning i Bollnäs-Ovanåkers- och Ljusdalsområdena, eftersom 58 % av arbetstillfällena finns inom trävaruindustrin i Ovanåker och 55 % i Ljusdal.

Det behövs en ledningsfunktion som ansvarar för utvecklingen av en flexibel och utåtriktad arbetsmarknadsutbildning i Hälsingland.

Hälsingland är en geografiskt och arbetsmarknadsmässigl sammanhållen enhet. Ett AMU-center behövs alltså, och Bollnäs är en ändamålsenlig plats för ett sådant center. Alla andra Norrlandslän har flera centra, det är bara Gävleborgs län som har ett som ligger i Gävle i Gästrikland. Det är naturligtvis inte främst därför vi vill ha ett center också i Hälsingland, ulan därför att del behövs.

I utredningen räknar man inte med att bygga upp någon större administrafion, ulan det är framför allt ledningen av arbetsmarknadsutbildningen i Hälsingland del gäller. För all länet skall få resurser i förhållande till behoven behövs ökade resurser. Vi får i länet mindre ekonomisk hjälp än riksgenomsnittet. Andelen av utbildningsresurserna utgör 3,5 %, medan länets andel av den totala arbetslösheten i september låg kring 5 %. Är arbetsmarknadsministern beredd all ställa upp på en effektivisering i enlighet med vad jag nu har anfört?

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om vissa åtgärder mot arbetslösheten i Gävleborgs län

Anf. 43 Arbetsmarknadsminister ANNA-GRETA LEIJON:

Herr talman! Jag vill komplettera mitt svar genom alt kortfattat redovisa två beslut som regeringen har fattat i dag och som kan vara av intresse i detta sammanhang.

Jag nämnde fidigare all KAFU-ulredningen har kommit med förslag som remissbehandlas. Den utredningen föreslår bl. a. all del dubbla huvudmannaskap för arbetsmarknadsutbildningen som AMS och SÖ delar skall AMS ensamt ha ansvar för. Del har tillstyrkts av flertalet remissinstanser. Samtidigt har man sagt alt även om AMS som myndighet ensam får bli ansvarig, tillmötesgår det inte alla krav på flexibilitet, behov av köp och samverkan med andra utbildningsanordnare - dvs. ungefär den flexibilitet som Gunnel Jonäng efterlyste.

Regeringen har därför i dag gett AMS i uppdrag att tillsammans med andra berörda myndigheter gå vidare i ett utredningsarbete för att se om det finns andra alternativ än just del som KAFU föreslog och som kan tillgodose det här bättre.

Det andra beslutet som regeringen har fattat i dag är att vi har fördelat ytterligare pengar inom ramen för den s. k. induslrikampanjen, vilken riksdagen beviljade medel fill i våras. Huvuddelen av pengarna till industrikampanjen skall fördelas ut till verksamhet lokalt i länet - detta har regeringen kommit överens med parterna om. Dagens beslut innebär att Gävleborgs län tilldelals ytterligare 1,5 milj. kr. för aktiviteter som rör industri. Gävleborgs

123

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om arbetsmarknadsservicen till intagna på kriminalvårdsanstalter

län får alltså totalt 2,2 milj. kr. för verksamhet som skall stimulera intresset för industri och fidigareläggning av industrianställningar.

Anf. 44 GUNNEL JONÄNG (c):

Herr talman! Jag tackar Anna-Greta Leijon för den här kompletteringen, som var positiv också för mitt län.

Jag skulle önska all Anna-Greta Leijon lar del av den utredning som har gjorts i Hälsingland. Den är progressiv och bra och kan säkert vara till nytta för arbetsmarknadsministern framöver när det gäller arbetet med budgetpropositionen och de frågor som berör just arbetsmarknadsutbildningen.

Arbetsmarknadsministern har i sitt svar - när det gäller förändringar i länet och AMU-center i Bollnäs - sagt att det ankommer på AMS och SÖ alt besluta om eventuella omlokaliseringar. Det är naturligtvis riktigt, men genomförandet är ändå beroende av i vilken utsträckning länet tilldelas resurser.

Jag vill än en gång framhålla att det måste vara ett rättvisekrav att länet får resurser i förhållande till sina behov. Gävleborgs län hör till Norrlandslänen och bör ha hög prioritet när det gäller arbetsmarknadsutbildningen.

Överläggningen var härmed avslutad.

124

14 § Svar på fråga 1983/84:67 om arbetsmarknadsservicen till intagna på kriminalvårdsanstalter

Anf. 45 Arbetsmarknadsminister ANNA-GRETA LEIJON:

Herr talman! Gunilla André har frågat mig dels vad orsaken är till att de intagna på kriminalvårdsanstaller inte längre ges önskad service från arbetsförmedlingen, dels om regeringen är beredd alt vidta åtgärder för all de intagna åter skall ges erforderlig arbetsmarknadsservice för att underlätta deras återanpassning.

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) har utfärdat föreskrifter om hur arbetsförmedlingen skall lämna erforderlig service åt dem som är intagna på kriminalvårdsanstaller. Dessa föreskrifter gäller sedan flera år tillbaka och har inte ändrats.

I de rikflinjer som styr platsförmedlingens organisation och arbetssätt finns ett avsnitt om arbetsförmedlingens externa kontakter. Detta avsnitt har på sina håll felaktigt tolkats som att kontakterna med kriminalvårdsanstalterna skall skäras ned. Detta har inte varit avsikten.

F. n. pågår inom AMS en översyn av de föreskrifter som jag nyss nämnde i syfte att anpassa dem till den förändring av arbetsförmedlingens organisation som har skett under de senaste åren. Denna översyn bedrivs i samråd med kriminalvårdsstyrelsen. De nya föreskrifterna väntas bli klara i början av nästa år.

Enligt vad jag har erfarit kommer det i de nya föreskrifterna att betonas att förmedlingsservice även fortsättningsvis skall lämnas ål de intagna inne på anstalterna.

Under detta anförande överlog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 46 GUNILLA ANDRÉ (c):

Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret på min fråga; I den stora arbelslöshetskö vi har i dag är de som friges från våra kriminalvårdsanstaller en ringa del. Det kan därför kanske synas vara en liten fråga som jag här har aktualiserat, nämligen hur vi skall hjälpa dem som avtjänat sina straff att få ett arbete. Det finns så många andra som är utan jobb.

Även om arbetslösheten är förödande för alla människor, drabbas vissa grupper särskilt hårt. Dit hör utan tvivel de som varit intagna vid kriminal-vårdsanslalt. I arbetslöshetens spår följer tilltagande tendenser till utstötning av tidigare straffade människor.

Vi vet all om.de intagna är utan ordnat arbete vid frigivningen är risken stor för återfall i brottslig verksamhet. Därför måste vi på alla sätt underlätta för de intagna alt få arbete ordnat före frigivningen. Det är viktigt för de intagna men också för samhället. Kriminaliteten orsakar stora kostnader. Del är därför viktigt alt satsa på åtgärder som återför de intagna till samhällsgemenskapen och därigenom förhindra att nya brott begås.

Arbetsförmedlingarnas insatser är av stor betydelse härvidlag. Före frigivningen måste arbetsförmedlingarna i samverkan med de intagna planera för ett framlida jobb. Del är nödvändigt för att ha möjlighet att lyckas. Därför var uppgifter i massmedia om en försämrad service från arbetsförmedlingarnas sida illavarslande, särskilt då påståendet att de arbetssökande måste stå till arbetsförmedlingens förfogande innan någon hjälp kan ges-dvs. att man inte kan söka jobb innan man lämnat anstalten.

Av svaret framgår det att det tyvärr förekommit en felaktig tolkning av de föreskrifter som utgått från AMS. Jag beklagar mycket att det blivit på det sättet.

Det framgår också att man här försöker att få en ändring till stånd och att det kommer alt utarbetas nya föreskrifter. En fråga till statsrådet är då: Får jag tolka statsrådet på det sättet att hon för sin del anser att de intagna kan få vara inskrivna vid arbetsförmedlingen före frigivningen?

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om arbetsmarknadsservicen till intagna på kriminalvårdsanstalter

Anf. 47 Arbetsmarknadsminister ANNA-GRETA LEIJON:

Herr talman! Jag skulle vilja redovisa vad som nu står i AMS föreskrifter.

Vi har s. k. riksanstalter och s. k. lokalanstalter för intagna.

När det gäller riksanstalterna - där finns huvudsakligen intagna med strafftider som överstiger ett år- skall det finnas en arbetsförmedlingstjäns-leman som fungerar som kontaktman, medan de intagna är på anstalten.

De intagna på lokalanstalter - där finns främst intagna med kortare straff och intagna som väntar på frigivning - skall i största möjliga utsträckning själva söka upp arbetsförmedlingen under permission eller frigång. Kontaktman kan utses också på lokalanstalt om särskilda förhållanden motiverar det.

Kontaktmannen skall vid behov besöka de intagna på anstalten, vara med vid planeringssammanträden och behandlingskollegier, svara för att förbere-

125

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om AMU-elevernas situation

dande och platsförmedlande åtgärder blir vidtagna för dem som inte själva kan gå till arbetsförmedlingen. Kontaktmannen skall medverka vid planering av de intagnas sysselsättning i arbetsdriften, medverka till studier och utbildning inom eller utom anstalten, medverka till arbetsprövning och -träning. Det är alltså en lång rad av aktiviteter som skall förekomma under den lid man är inlagen, alltså innan man blir frigiven.

Del har tyvärr blivit misstolkningar av en del skrivningar. AMS har dels skrivit till, dels haft direkta överläggningar med de länsarbetsnämnder som har gjort dessa misstolkningar. Jag förutsätter att efter detta skall man över hela landet vara medveten om de bestämmelser som gäller.

Anf. 48 GUNILLA ANDRE (c):

Herr talman! Jag lackar för del kompletterande svaret.

Jag tycker att det är bra att den här frågan har aktualiserats, så all man nu kommer all rätta till de missförstånd som ulan tvivel har funnits. Del är väl bara all beklaga att del tagit så lång fid innan delta skett.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1983/84:80 om AMU-elevernas situation

126

Anf. 49 Arbetsmarknadsminister ANNA-GRETA LEIJON: Herr talman! Alexander Chrisopoulos har frågat mig vad regeringen kommer all göra för att förbättra AMU-elevernas situafion såväl ekonomiskt som utbildningsmässigt.

När det gäller utbildningsbidragets storlek har arbetsmarknadsstyrelsen i sin anslagsframställning begärt all dagpenningen skall höjas för den grupp AMU-elever som i dag har 165 kr./dag. Jag är f. n. inte beredd att la ställning till frågan.

Vad gäller förkortad utbildningstid och lärarlösa lektioner vill jag påminna om alt dessa åtgärder har sin grund i all riksdagen såväl 1982 som 1983 har . beslutat om en besparing inom AMU-verksamhelen med 50 milj. kr. per budgetår.

För all bättre kunna utnyttja AMU-centrens resurser har ett syslem med undervisning i skift införts inom vissa utbildningsområden. Detta medför att undervisningstiden per dag har minskat med en till två limmar. För de deltagare som vid kurstidens slut inte har uppnått utbildningsmålet skall kurstiden förlängas.

Några helt lärarlösa lektioner finns inte i AMU. Däremot har skolöverstyrelsen temporärt under delta budgetår infört viss självstudielid i avvaktan på att andra besparingsåtgärder skall kunna genomföras. Självsludiefiden varierar från en till fyra timmar per vecka. Efter vad jag har erfarit har skolöverstyrelsen ålagt cenlren alt utnyttja en särskilt beräknad stödresurs för dessa rimmar. Det finns således viss tillgång till lärare även under självsludiefiden. Jag vill slufligen erinra om att arbetsmarknadsutbildningen varit föremål

för en utredning av kommittén för arbetsmarknadsutbildning och förelagsul-bildning (KAFU). Remisstiden har nyligen gått ut, och del pågår nu inom regeringskansliet beredning av kommitténs och remissinstansernas synpunkter.

Anf. 50 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Herr talman! Jag får lacka arbetsmarknadsministern för svaret, även om del var högst otillfredsställande.

Frågan gäller alltså AMU-elevernas ekonomiska och utbildningsmässiga situation. I dag lever mer än hälften av AMU-eleverna på 165 kr./dag. Bidraget utgår fem dagar i veckan, och del har inte höjts sedan 1979. Samtidigt har malkoslnaderna stigit med 38 % sedan 1980 och busslransporl-koslnaderna med 32 %. Självfallet medför det låga utbildningsbidraget stora och ibland oöverstigliga problem för många kursdeltagare, som ofta försöker klara sin ekonomi med extraknäck på kvällar och under helger, vilket bl. a. leder till försämrade studieresultat och korllidsfrånvaro. Det är också självklart alt det inte går all bedriva en meningsfull utbildning när ett så stort antal elever lever långt under existensminimum.

En fortsatt vägran att höja utbildningsbidraget leder till en kraftig försämring av arbetsmarknadsutbildningen, något som får myckel negativa konsekvenser i en lid då arbetslösheten i övrigt breder ut sig och arbetsmarknadssituationen i del närmaste är katastrofal.

Vad som däremot inte är lika självklart är svaret på frågan om hur man tror att dessa människor skall kunna klara sig på 165 kr./dag eller 2 500 kr. netto i månaden. Del är nödvändigt och moraliskt förpliktande att arbetsmarknadsministern ger svar på den frågan.

Herr talman! Samfidigt som arbetslösheten ökar och kraven på yrkesutbildning skärps tvingas arbetsmarknadsutbildningen fill kraftiga och drastiska nedskärningar av sin verksamhet. Anledningen är att regeringen via skolöverstyrelsen kräver att arbetsmarknadsutbildningen sparar 150 milj. kr. Resultatet av denna besparing har bl. a. blivit att antalet lärarledda lektioner har skurils ned från den 1 juli 1983. De flesta AMU-kurser ersätts med s. k. självstudier. Neddragningen av antalet lärartimmar genomförs i två etapper. Nästa år kommer ytterligare ett antal lärarledda lektioner alt ersättas med självstudier. Självfallet kommer dessa besparingar alt innebära försämrade studieresultat.

Den nedskärning av arbetsmarknadsutbildningen som de lärarlösa lekfio-nerna innebär är ett av de mest flagranta löftesbrott som socialdemokratin har presterat.

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om AMU-elevernas situation

Anf. 51 Arbetsmarknadsminister ANNA-GRETA LEIJON: Herr talman! Låt mig först protestera mot det som Alexander Chrisopoulos säger om nedskärning av arbetsmarknadsulbildningsverksamheten. Det är precis tvärtom. I det sysselsättningspaket som regeringen lade fram i våras och som riksdagen fattade beslut om, bl.a. med vpk:s stöd, tillfördes arbetsmarknadsutbildningen 100 milj. kr. F.n. ligger på riksdagens bord för

127

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om A M U-elevernas situation

behandling ytterligare förslag om utökning av arbetsmarknadsutbildningen upp till 132 000 elever. Det kommer alt kosta ytterligare ett par hundra miljoner kronor.

När det gäller den besparing som riksdagen tidigare redan har beslutat för 1982/83 och 1983/84 om 50 milj. kr. per år vill jag säga alt skolöverstyrelsen nu räknar med all de nuvarande åtgärderna, förkortad utbildningstid och lärarlösa lektioner, kan begränsas till innevarande budgetår. F.n. pågår inom skolöverstyrelsen i samråd med parterna på arbetsmarknaden ett omfattande arbete med omarbetning av läroplaner, så att nya sådana kan träda i kraft den 1 juli 1984.

Jag vill också säga att jag tycker att det är viktigt att lärarna och deras fackliga organisationer ställer upp på de förutsättningar som gäller i dag, all de förbereder arbetsuppgifter och medverkar som stödresurs under själva sludiefiden, för alt på så sätt stödja deltagarna.

Jag är medveten om all 165 kr. om dagen är en mycket liten summa, om man skall leva enbart på den. Frågan om en eventuell höjning till det belopp som arbetsmarknadsstyrelsen har begärt är jag inte beredd att ta ställning till i dag, vilket inte är särskilt underligt. Budgetarbetet pågår, och svaret på den frågan kommer alltså i samband med att det arbetet redovisas.

Samtidigt som jag vet att det här är litet pengar vill jag säga att det finns vuxna studerande vilkas ekonomiska situation är betydligt sämre än AMU-elevernas. De som har vuxenstudiestöd får 165 kr. i handen, men de skall betala tillbaka en hel del av de pengarna.

128

Anf. 52 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Herr talman! Arbetsmarknadsministern säger att hon inte är beredd att ta ställning till frågan om utbildningsbidraget. Frågan gäller inte om det finns andra grupper i samhället som har det ännu sämre. Den gäller inte om man över huvud taget kan existera på det belopp som eleverna får. Frågan är hur de skall kunna göra del.

Jag tycker alt arbetsmarknadsministern har ett moraliskt ansvar för att tala om hur människor skall kunna existera på 165 kr. om dagen. Vad skall de göra för att finnas till över huvud taget?

Del är det första. Detandraäratlnärmanskär ner med50milj. kr. i två år och man genomför lärarlösa lekfioner, även om det kallas för självsludietim-mar, innebär del en kraftig försämring av arbetsmarknadsutbildningen. Detta i sig är ett löftesbrott som är flagrant.

Jag har här ett brev till en grupp AMU-elever, daterat den 12 december 1980, där det står:

"Vi socialdemokrater i riksdagens arbetsmarknadsutskott delar helt er uppfattning att arbetsmarknadsutbildningen inte får skäras ned. Vi har både i utskottet och i själva riksdagsbehandlingen försökt att få med oss de borgerliga ledamöterna på att kräva av regeringen en upprustning i stället för den nedskärning som pågår på många ställen runt om i landet. Tyvärr så fick vi i riksdagen inte något gehör för våra förslag. Vi kommer självfallet att fortsätta att kräva alt arbetsmarknadsutbildningen rustas upp. Och vi hoppas alt ni

som fidigare också gör er röst hörd i de här frågorna."

Brevet är undertecknat: "Med vänlig hälsning från den socialdemokratiska gruppen i arbetsmarknadsutskottet, Anna-Greta Leijon."

Nu har AMU-eleverna fortsatt att göra sina röster hörda, men nu är ju arbetsmarknadsministern Anna-Greta Leijon, och situationen försämras ytterligare för arbetsmarknadsutbildningen.

Anf. 53 Arbetsmarknadsminister ANNA-GRETA LEIJON: Herr talman! Vi har faktiskt inte försämrat arbetsmarknadsutbildningen. Som jag redogjorde för är det en utbyggnad som har genomförts sedan socialdemokraterna kom till regeringsmakten. Jag tycker att den är självklar. I det besvärliga läge vi har på arbetsmarknaden är utbildning ett av våra allra bästa hjälpmedel. På riksdagens bord ligger för behandling ytterligare ett förslag om förstärkning av arbetsmarknadsutbildningen.

Anf. 54 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Herr talman! Att kalla en nedskärning av arbetsmarknadsutbildningen med 100 milj. kr. på två år för utbyggnad och förstärkning är en logik som jag inte tror någon människa kan ställa sig bakom.

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om översynen av ledighetslagarna

16 § Svar på fråga 1983/84:85 om översynen av ledighetslagarna

Anf. 55 Arbetsmarknadsminister ANNA-GRETA LEIJON:

Herr talman! Erik Hovhammar har frågat mig hur regeringen bedriver arbetet med en översyn av ledighetslagarna.

1980 tog den dåvarande trepartiregeringen initiativ till en översyn av ledighelslagarna. Översynsarbetet kritiserades från socialdemokratiskt håll bl. a. för alt arbetet bedrevs ulan ordentligt samråd med arbetsmarknadens parter. Arbetet ledde fram till dels riksrevisionsverkels rapport. Frånvaron i arbetet - omfattning, utveckling och kostnader, dels rapporten Mot ökat flexliv från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, dels en inom arbetsmarknadsdepartementet utarbetad promemoria med en lagteknisk granskning av ledighetslagarna. Detta material har remissbehandlats.

Utredningsförslag med anknytning till två av ledighetslagarna handläggs f. n. inom regeringskansliet. Det ena gäller svenskundervisningen för invandrare och den s. k. svenskundervisningslagen. Det andra gäller ändringar i föräldraförsäkringen och föräldraledighetslagen. Vidare har anhörigvårds-kommittén nyligen avslutat sitt arbete genom att till socialministern överlämna ett förslag till lag om rätt till ledighet för att vårda en sjuk anhörig.

I filläggsdirektiven till Delfa, delegafionen för arbelsfidsfrågor, har jag understrukit att Delfas huvuduppgift bör vara att stimulera till debatt om arbetstidens roll i vad gäller sysselsättning, samhälls- och arbetsmiljö, jämställdhet, fördelningsfrågor m. m. och att delegationen bör vara ett forum

9 Riksdagens protokoll 1983/84:20-21

129

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om översynen av ledighetslagarna

där alla aspekter på arbelsfidsfrågor kan aktualiseras. Jag har särskilt bett Delfa att studera andra arbetstidsförkortningar än sådana som tar sikte på en kortare arbetsdag, t. ex. att varje person under sin livsarbelslid skulle kunna få disponera en viss period för sådant som studier, semester eller tidigare pension.

När del gäller beredningen i övrigt av frågor med anknytning till ledighels-lagsfiflningen sker denna i arbetsmarknadsdepartementet under medverkan av den beredningsgrupp söm har till uppgift att förbereda del fortsatta reformarbetet på arbetsrättens område. Det kan i samband därmed finnas anledning att la upp frågor inom ledighelslagsliftningen av mer teknisk natur. Jag vill dock framhålla all avsikten inte är att rubba den grundläggande rätt till ledighet för skilda ändamål som nu finns.

Jag anser dessutom, vilket jag tillsammans med civilministern uttalat i sysselsättningspropositionen 1983/84:26, all staten som arbetsgivare bör pröva ansökningar om deltid i positiv anda. Men självfallet måste den anställdes intressen vägas mot kraven på att verksamheten bedrivs effektivt. Vidare uttalas i proposifionen att del hos myndigheterna bör finnas en generös attityd till fidsbegränsad tjänstledighet, när den anställde vill pröva nya arbetsuppgifter, t. ex. utanför den statliga sektorn.

130

Anf. 56 ERIK HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Jag ber först att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret på den fråga som jag har ställt.

Del var, som också har nämnts här, under Ireparliregeringens lid som man fillsatle en arbetsgrupp inom arbelsmarknadsdeparlemenlel för att se över den allt rikligare floran av ledighelsformer för arbetstagare. I studien Mot ökat flexliv, som f. ö. utfördes av SNS på uppdrag av arbetsmarknadsdepartementet, förordades vissa åtgärder mot bakgrund av de resultat studien givit. Där framhölls bl. a. all regelsystemet behöver förenklas och de små förelagens situation särskilt uppmärksammas.

Totalt sett är den ledighet del gäller inte så omfattande. Det är t. ex. beträffande småföretagen fråga om 15 % av den totala ledigheten. Men -och del är kanske del viktigaste i detta sammanhang - vissa företag drabbas extremt hårt.

Hifintills har ledighelsreglerna vållat de största bekymren just i småförelagen. I ett litet förelag blir ofta varje anställd en nyckelperson. Arbetet organiseras i ett mindre förelag ganska informellt, med hänsyn till vars och ens särskilda kompetens och kunskap. Vid exempelvis studie- och föräldraledighet kan allvarliga problem uppslå, beroende bl. a. på svårigheterna att rekrytera kvahficerad arbetskraft under kortare perioder.

Jag nämner inte detta därför att jag i princip skulle vara emot studie- och föräldraledigheler, men jag vill markera de svårigheter som uppslår i särskilt de smärre förelagen. Förelagen har i sådana lägen all välja mellan alt fillsvidareanslälla någon och sträva efter att öka sin marknadsandel eller all anpassa verksamhetens volym till den tillgängliga produktionskapaciteten under ledigheten, dvs. i prakfiken att dra ned produktionen.

Några exempel på åtgärder som skulle kunna underlätta småföretagarnas bekymmer med ledighelslagsliftningen vid vikariat vore alt öka varselfider-na. Den som är föräldraledig eller sludieledig har rätt all avbryta ledigheten och återgå i arbete. Den föräldraledige har rätt all återgå till arbetet en månad efter anmälan och den studieledige efter två veckor, om ledigheten varat mindre än ett år, annars efter en månad.

Anser verkligen arbetsmarknadsministern dessa tidsfrister tillräckliga för ett mindre företag?

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om översynen av ledighetslagarna

Anf. 57 Arbetsmarknadsminister ANNA-GRETA LEIJON: Herr talman! På de här konkreta frågorna vill jag svara all del finns stora möjligheter att klara dessa problem genom kollektivavtal. Såvitt jag vet har det inte från arbetsgivarnas organisationer aktualiserats några sådana diskussioner, men den möjligheten finns alltså.

Anf. 58 ERIK HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Jag tror trots allt att de möjligheterna inte är så särskilt stora. Jag noterar här all man inom regeringskansliet har en del utredningsförslag som bl. a. gäller föräldraledigheten. Jag tror alt det är vikfigt för statsrådet alt få ledighelslagarna väl anpassade till arbetsmarknaden. Del är viktigt ur många olika synvinklar.

Jag har här tidigare helt kort nämnt de svårigheter som kan uppslå när ledighelslagarna utnyttjas i ett mindre företag. Del är inte bara produktionen som kan bli lidande.

I en undersökning om arbetstagares frånvaro i enskilda förelag, främst mindre sådana, menar arbetsgivarna all ledighelslagsliftningen och dess konsekvenser påverkar dem negativt till all nyanställa. Detta är oroande i en lid då vi önskar all så många medborgare som möjligt, inte minst ungdomar, skall få nyanställning. Med tanke på den rekordhöga arbetslösheten, som vi har diskuterat gång efter annan här i kammaren då arbetsmarknadsministern har ställt upp och visat stort intresse, är del av stor vikt all de oformligheler som finns i ledighetslagarna undanröjs.

Därför borde arbetsmarknadsministern i alla fall vara inställd på en snabb översyn av ledighelslagsliftningen, främst beträffande varselfider vid slu-dieledighel och föräldraledighet. Jag tycker del är ett rimligt krav all ställa i dagens läge.

Anf. 59 Arbetsmarknadsminister ANNA-GRETA LEIJON: Herr talman! Jag har redovisat det arbete som pågår inom departementet. I den beredningsgrupp som vi har om de arbelsrättsliga frågorna förekommer också kontakter med bl. a. arbetsgivarna, som har möjlighet all framföra vad de vill.

Jag har den grundläggande uppfattningen - och den vet jag alt SAF delar -att man bättre klarar en anpassning till förhållandena på arbetsmarknaden om man kan lösa frågor genom kollektivavtal än om del krävs lagstiftning.

131

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om beskattningen av dieseldrivna fordon

Det förvånar mig därför synnerligen all Erik Hovhammar inte ens anser del värt att pröva den vägen ulan omedelbart vill gå till lagstiftning.

Anf. 60 ERIK HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Lagsfiftning är ju inget man skall ta fill utan att det föreligger ett verkligt behov. Jag är sannerligen ingen vän av lagstiftning.

Men när man kan konstatera vilka stora svårigheter som i dag finns och vilka problem som föreligger i de smärre förelagen i dessa avseenden, och när del inte händer någonting, måste man till sist komma fram till att man för att få en ändring till stånd måste gå den väg som jag här har anvisat.

Anf. 61 Arbetsmarknadsminister ANNA-GRETA LEIJON: Herr talman! Den naturliga vägen är ju att arbetsgivarna vänder sig till sin motpart på arbetsmarknaden och tar upp detta till diskussion. Men såvitt jag känner till har detta alltså inte gjorts.. Del finns möjlighet att träffa kollektivavtal som fillgodoser önskemålen om flexibilitet i lagsfiftningen. Vi har alllid varit måna om all se till att denna möjlighet finns. Men det fordrar självfallet all arbetsgivarna tar upp diskussioner med arbetstagarna. Arbetstagarorganisationerna i Sverige brukar allfid ställa upp på diskussioner.

Anf. 62 ERIK HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Jag har tagit fasta på de försäkringar som statsrådet har gett, och jag skall fill de många småföretagare jag ganska ofta träffar framföra de synpunkter statsrådet har relaterat.

När jag sedan får bekräftat hur del fungerar i praktiken och om man gör några sådana propåer som här har rekommenderats, skall jag be att få återkomma i frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Svar på fråga 1983/84:94 om beskattningen av dieseldrivna fordon

132

Anf. 63 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Kerstin Andersson har frågat mig om jag är beredd alt förändra skattereglerna för dieseldrivna fordon så att en utveckling mot energisnålare fordon kan befrämjas och därigenom avgasutsläppen minska.

För de dieseldrivna fordonen utgår fordonsskatt och kilometerskall. Energiskatt tas också ut för den dieselolja som används i fordonen.

Kilometerskalten beräknas för den faktiska körsträckan. Skatten per kilometer beror på fordonsslaget, viklen och axelarrangemanget. Kilometerskallen har utformats på detta sätt för all skatten på varje fordon så långt möjligt skall motsvara de kostnader som trafiken med fordonet förorsakar samhället.

En omfattande översyn av kilometerskattesystemet görs f. n. av vägtrafik-

skalteulredningen (B 1977:05). Utredningen har i uppdrag inte bara att utvärdera kilometerskalten ulan också att granska alternafiva skatleformer för de dieseldrivna fordonen. Jag har erfarit att utredningen avser att redovisa resultatet av sitt arbete i denna del under år 1984.

Med hänsyn till all kilomelerskallesyslemet på delta sätt i sin helhet är föremål för överväganden är jag inte nu beredd att föreslå särskilda åtgärder av del slag Kersfin Andersson frågat mig om.

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om beskattningen av dieseldrivna fordon

Anf. 64 KERSTIN ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag ber alt få lacka finansministern för svaret. Min fråga ställdes därför att morötter ofta är bättre än piskan, bl. a. för att få till stånd en snabbare introdukfion av miljövänligare system.

Bilavgaskommittén säger i sill belänkande Bilar och renare luft bl. a. all en differentiering av kilometerskalten skulle kunna vara en bra hjälp för alt få fram fordon med lägre avgasutsläpp, men all de vet för litet om del än, eftersom inga fordon har framställts efter de krav som man vill ha i t. ex. Californien fr. o. m. 1984 års bilmodeller.

I Sverige har del nu lagils fram ett syslem som minskar avgasulsläppel med 20-30 %. Mängden energi som går åt per mil minskar nämligen så myckel. Det nya svenska systemet bygger på energilagring och återvinning av den energi som avges vid inbromsningar. Det finns redan i färdigt utförande, även om man arbetar vidare på att förbättra och komplettera del. Om jag inte lar fel kommer man i Stockholms lokaltrafik alt provköra två bussar fr. o. m. nyår.

Just i tätortstrafik med många inbromsningar blir det ytterst energibespa-rande och därigenom betydligt miljövänligare med dessa bussar. Systemet minskar alltså inte bara avgasulsläppel utan även åtgången av bränsle, vilket bör vara positivt också ur importsynpunkl.

Tillverkningen fördyras emellertid med ca 15 %. Därför behövs en lägre kostnad på driftssidan för all köparna skall bli intresserade. Här betyder en lägre kilomelerskall, liksom naturligtvis energiskatten på dieselolja, väldigt myckel. Del är kolossalt viktigt alt man vid bedömningen av en differentierad skall lar hänsyn till del totala avgasutsläppet per mil och inte bara fill den procentuella minskningen vid avgasrening.

Jag kände till vad finansministern nämnde i sill svar- all väglrafikskatleut-redningen skall lämna ett förslag nästa år - men jag tyckte alt det vore intressant att få reda på finansministerns principiella inställning just till kilomelerskaltens utformning och fill möjligheterna all vid en eventuell differentiering av skallen beakta detta nya svenska syslem för all minska utsläppet av bl. a. kväveoxider. Är finansministern beredd alt medverka till en minskning av kilometerskalten för bussar och andra tyngre fordon, där man beaktar även denna återvinning av energi och minskning av utsläpp?

Anf. 65 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Jag kan bara svara Kerstin Andersson att vi när vi granskar de förslag som vi väntar oss beträffande denna skall naturligtvis skall försöka

133

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om uppbörden av vägtrafikskatt

all så långt som möjligt också la miljömässiga och energipolifiska hänsyn. Längre kan jag i dagens läge inte sträcka mig, innan jag har sett de förslag som kan komma från denna utredning och resultaten av den fortsatta tekniska utvecklingen på det område som Kerstin Andersson berör.

Anf. 66 KERSTIN ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag ber att få lacka även för detta svar. Del låter positivt. Jag hoppas all del skall bli bättre förhållanden för dessa tillverkare, så alt de i förväg vet förutsättningarna och vågar salsa ytterligare.

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på fråga 1983/84:95 om uppbörden av vägtrafikskatt

Anf. 67 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Per Westerberg har frågat kommunikationsministern om han är beredd att medverka till alt en längre aviseringstid införs för vägtrafikskatteuppbörden i syfte att underlätta för bilägarna i synnerhet i semesterlider.

Arbetet inom regeringen är så fördelat all del är jag som skall besvara frågan.

Uppbörd av väglrafikskatl sker normall så, all poslförskoitsförsändelser med skallekvillo sänds till de skallskyldiga. Försändelserna kan skickas ut först under den månad då skatten skall betalas. Det är nämligen förhållandena vid den månadens ingång som avgör vem som är skallskyldig. Poslför-skollsförsändelserna skall skickas ut snarast möjligt under uppbördsmånaden, dock senast den 15. Normall sänds de ut den 9-11 i månaden. Trafiksäkerhelsverkel provar f. n. ut teknisk apparatur som kan påskynda debileringsrulinerna.

När det gäller distribufionen av försändelserna från trafiksäkerhelsverkel fill de skallskyldiga har i enstaka fall förseningar uppkommit. Berörda myndigheter är uppmärksamma på problemet och vidtar koniinuerUgl åtgärder för att förkorta dislributionsliderna.

Jag anser att del f. n. inte finns skäl alt överväga andra åtgärder i vad gäller debiteringsrufinerna.

För fordonsägare som t. ex. under semestern planerar att vara borta en längre tid finns en möjlighet att vända sig till länsstyrelsen och få en skalleavi i förväg. Del är alltså inte nödvändigt all i ett sådant fall vänta med skallebetalningen till dess att Irafiksäkerhetsverket hunnit skicka ut den vanliga poslförskollsförsändelsen. Jag vill också påpeka alt det inte sker någon ordinarie uppbörd under juli månad.

134

Anf. 68 PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag ber först att få tacka finansministern för ett i stort sett myckel positivt svar. Jag vill ändå påpeka att del rör sig om 5 % av alla bilägare som är olyckliga

nog all få sina bilskatlekvillon under månaderna juni och augusti, när en stor del av semestrarna fortfarande inträffar. I och med att kvittona normalt sett kommer med postförskott omkring den 15 i månaden innebär del, om man är bortrest under en 14-dagarsperiod därefter, all man blir lagbrytare, genom att inte kunna ha rätt skallemärke på bilen vid månadsskiftet.

Den förordning från 1973 som gäller - och som finansministern har med en del av i svaret - säger att kvittona skall vara ute senast den 15 i varje månad. Vad jag är ute efter är helt enkelt alt aviseringsfiden skall bli så lång som möjligt, så att man på ett enkelt sätt finge bort ett irritalionsmomenl och samtidigt kanske kunde få en snabbare uppbörd av denna skall. Därför hoppas jag att de åtgärder trafiksäkerhetsverket håller på att vidta angående debiteringsrufinerna kommer alt leda fill att man snarast möjligt efter månadsskiftet kan få ut de postförskott som vägtrafikskalten skall las in på. I annat fall har jag för avsikt all återkomma fill finansministern.

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om momsfri försäljning tiU turister i flygplatsers transithallar

Överläggningen var härmed avslutad.

19 § Svar på fråga 1983/84:107 om momsfri försäljning till turister i flygplatsers transithallar

Anf. 69 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Lennart Brunander har uppgetl alt butiker som är belägna i flygplatsernas transithallar inte kan erbjuda utomskandinaviska besökare möjlighet all göra mervärdeskallefria inköp, vilket är möjligt i andra bufiker, och frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder för all ändra på denna orättvisa.

Genom en överenskommelse den 26 mars 1980 har Sverige, Danmark, Finland och Norge dels godtagit gemensamma regler om beskattningen av varor i resandetrafiken mellan länderna, dels enats om alt mervärdeskallefri försäljning i butiker på flygplatserna inte skall förekomma utöver den som sker av alkoholdrycker och lobaksvaror i en "lax-free shop".

Tidigare i år har frågan väckts om en ändring av överenskommelsen, så att mervärdeskaltefri försäljning skall kunna ske i butiker på flygplatserna. Någon enighet har inte kunnat nås om en sådan ändring. Jag vill också framhålla att del på Kastrups flygplats inte förekommer någon försäljning som strider mot överenskommelsen.

Anf. 70 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Jag lackar finansministern för svaret.

Jag är klart medveten om alt del träffades ett avtal mellan de nordiska länderna på det sätt som finansministern redogjorde för och all del i maj 1980 trädde i kraft en lag, som innebar att man inte kunde få sälja momsfritt i dessa butiker på våra flygplatser, vilket man gjorde tidigare. Men i delta sammanhang bildades också några bolag - Scandinavian Taxfree Shopping Service och Sweden Taxfree - som skötte om distributionen från de butiker som ute i

135

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om momsfri försäljning till turister i flygplatsers transithallar

orterna hade "tax-free"-försäljning. Resenärerna fick sedan tillbaka momspengarna, och det är fortfarande så, alt de återbetalas till turisterna när de lämnar landet. På del här sättet blir det en orättvisa mellan butikerna. Butiker utanför flygplatserna kan sälja momsfritt - även om de i praktiken inte gör del, får ju turisterna tillbaka momspengarna, och det blir på del sättet fråga om momsfri försäljning. Det hela går ut på att man genom alt presentera ett "lax-free"-kvilio som redovisar vad man köpt får tillbaka det man betalat i moms. Del rimliga i sammanhanget vore att också butikerna på flygplatserna finge använda "lax-free"-kvitton.

Finansministern säger att det på Kastrups flygplats inte förekommer någon försäljning som står i strid med den överenskommelse som har träffals. Det får jag väl lita på, men del har sagts mig att man där har sådana "tax-free"-kvilton som jag nämnt. Frågan är då om detta kan strida mot avtalet. När en butik lämnat "lax-free"-kvitlon säljer den ju inte momsfritt, men kunden kan få tillbaka momsen på samma sätt som när han handlar i butiker utanför flygplatsen. Från den utgångspunkten tycker jag att del vore rimligt alt samma möjligheter gällde.

Finansministern talade om all man gjort försök att få en ändring till stånd. Jag vet inte vart den kan leda, men jag tycker att del vore angelägel med en sådan ändring. Jag vill fråga finansministern om han trots allt inte tror all del går all hitta en väg ut ur del här och ändra lagstiftningen så att bufikerna på flygplatserna får använda "tax-free"-kvilton och på del sättet ges samma möjligheter sorn andra butiker.

Anf. 71 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Jag tror inte att del skulle ändra på själva grundproblemet. För försäljningen på flygplatserna i Norden har vi kunnat ena oss om någorlunda enhetliga regler i vad gäller beskattningen, och jag tycker att det ligger ett värde i detta. Om en förändring skall göras, måste den enligt min mening bygga på en överenskommelse mellan de nordiska länderna, delta också därför all till denna fråga är kopplad en annan skattefråga i umgänget mellan de nordiska länderna söm kanske är viktigare, nämligen den som gäller gränshandeln och neutraliteten i beskattningen för varor som förs över gränserna mellan länderna. Man kan alltså inte enbart diskutera frågan om hur man behandlar kunderna i flygplatsernas affärer utan man måste också diskutera den något större frågan om gränshandeln mellan de nordiska länderna. Del gör del hela litet komplicerat, och det är svårt all se hur vi snabbi skulle kunna lösa detta.

136

Anf. 72 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Jag förstår all man måste ta hänsyn fill även andra konsekvenser och all det inte är så lätt all komma fram till en överenskommelse. Men här handlar del ju om försäljning uteslutande till utomskandinaviska medborgare. Det borde rimligtvis vara ett gemensamt intresse för de nordiska länderna att ha ett syslem som gör del möjligt att sälja varor även på flygplatserna fill de turister som besöker Skandinavien. Därför borde del

finnas förutsättningar för att få till stånd en överenskommelse. Hur ser finansministern på dessa möjligheter?

Anf. 73 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Jag kanske borde föreslå Lennart Brunander att åka runt i de nordiska huvudstäderna och argumentera för sin sak. All göra det är nämligen vad del handlar om. För egen del vill jag se dessa frågor både i ett nordiskt sammanhang och fillsammans med en rad vikfiga skattefrågor som vi måste lösa i det nordiska samarbetets anda. Det gör att jag i dag inte kan uttala mig om möjligheterna att inta en annan ståndpunkt än den länderna tidigare har intagit gemensamt.

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om skatteuppgörelsen mellan socialdemokraterna, centerpartiet och folkpartiet

Anf. 74 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Om jag får finansministerns uppdrag att åka runt och argumentera för del här, så gärna för mig!

Överläggningen var härmed avslutad.

20 § Svar på fråga 1983/84:122 om skatteiippgörelsen mellan socialdemokraterna, centerpartiet och folkpartiet

Anf. 75 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Lars-Ove Hagberg har frågat mig om regeringen kommer att föreslå en förändring av skatteuppgörelsen, så att den bidrar till att personer med mindre än 100 000 kr. i årsinkomst kan höja sina reallöner.

Regeringen lägger i dag fram en proposition vari föreslås vissa justeringar av inkomstskatten för åren 1984 och 1985. Jag ber att få hänvisa till innehållet i propositionen.

Anf. 76 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Jag får lacka finansministern för svaret på min fråga. Tyvärr är det ett negativt svar, eftersom den här propositionen, såvitt jag kan förstå av bl. a. pressuppgifter, enbart är ett alibi eller, som en del säger, kosmetika för all få genomföra den orättvisa skattereformen. Det är i så fall otroligt att en s. k. arbetarregering kan driva en så djupt orättvis skatte- och inkomslpo-Hfik.

Vi skall komma ihåg att vinsluppgången inom tillverkningsindustrin från 1981 till i år är ungefär 232 %. Från januari 1980 till september i år har värdet på börsakfierna stigit med 321 %. Tittar vi på kapitalinkomsterna från 1980-1982 finner vi alt de har stigit med över 100 %, medan timlönen för en vanlig industriarbetare under samma period har sjunkit med 7 %. Det är alltså en djupt orättfärdig fördelningspolitik som tydligen skall bestå.

Skalleuppgörelsen, som jag förslår den, för finansministern redovisar ju inte nu detaljerna i den, förstärker dessa orättvisor. Om en industriarbetare med 80 000 kr. i årslön jämförs med en person som har 120 000 kr. i årslön.

137

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Meddelande om interpellationssvar

Om anslaget till litteraturfrämjande åtgärder

står det klart att den som har 120 000 kr. får dubbelt så mycket i skattesänkning som industriarbetaren. Den som har 160 000 kr. i inkomst får fyra gånger så mycket i skattesänkning som en vanlig industriarbetare. Detta sker efter sju års reallönesänkningar. Då har en rad fackföreningar i samband med avlalsbehandlingen krävt reallöneförbällringar främst med hänsyn till arbetarnas levnadsvillkor, som nödvändiggör bättre löner, men även med tanke på den orättvisa fördelningspolitik som har försatt arbetarna i den här situationen.

Kraven från avlalskonferenserna i Norrbotten, i Dalarna, Borlänge och fill viss del i Västmanland har gäUt att man skall riva upp orättvisorna i skatteuppgörelsen. Om inte det sker, tycker man att 20. % i löneökning för metallarbetarna är rikligt. Dessa krav framförs till regeringen.

Finansministern går ju inte i detalj in på detta, och min fråga är: Tänker regeringen bidra till en reallöneförbällring för dem som har under 100 000 kr. i årsinkomst?

Innebär skalleuppgörelsen all man fördelar bördorna rättvist, vilket finansministern säger är regeringens syfte? Anser finansministern all han svarat positivt på min fråga?

Man kan också som metallarbetarna säga så här: Nu har vi inte bara arbetsgivarna och till viss del höga tjänstemän emot oss, ulan nu har vi också fått regeringen emot oss när det gäller en rättvis fördelningspolitik.

Nog borde väl en finansminister i en s. k. arbetarregering vara bekymrad, när läget är sådant ute bland de arbetande.

Överläggningen var härmed avslutad.

21 § Meddelande om svar på interpellation 1983/84:21

Anf. 77 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Med hänvisning till riksdagsordningen 6 kap. 1 § får jag meddela att på grund av att interpellanten är förhindrad all la emot svaret den dag jag avsett lämna del har vi kommit överens om att jag skall lämna svaret på Barbro Nilssons i Örnsköldsvik interpellation om religionslärarnas behov av fortbildning fredagen den 18 november.

22 § Svar på frågorna 1983/84:128 och 133 om anslaget till litteraturfrämjande åtgärder

138

Anf. 78 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Stina Gustavsson har frågat mig dels ur vilket anslag medel för vissa organisafioners litteraturfrämjande åtgärder har fördelals, dels på vilket sätt organisationer, t. ex. studieförbunden, informerats om att dylikt anslag fanns all söka.

Jan-Erik Wikström har frågat mig dels vilken omfattning anslaget till

Hlteralurfrämjande åtgärder har, dels vilka kriterier som har gällt vid fördelningen av medlen.

Jag besvarar de båda frågorna i ett sammanhang.

Regeringen har sedan den tillträdde på olika sätt gett till känna att den vill bidra fill all främja bokläsandel i landet. Inför den särskilda biblioleksvecka som ägde rum i början av oktober med anledning av den svenska bokens 500-årsjubiIeum ansökte fem organisationer om bidrag för genomförande av litteraturkampanjer. Regeringen beslöt den 18 augusti 1983 all - efter ansökan-bevilja totalt 1 070 000 kr. fill fyra av dem, nämligen Sveriges författarförbund, Sveriges allmänna biblioleksförening. Arbetarnas bildningsförbund och Stiftelsen Litteraturfrämjandet. Bidragen har bekostats med medel som inom kulturområdet stått till förfogande för tillfälliga insatser. I det här aktuella fallet gäller det oförbrukade medel under anslaget Bokhandelsslöd, vilket regeringen kommer all anmäla för riksdagen i annat sammanhang.

Några formella ansökningsregler har aldrig funnits när del gäller bidrag ur statsbudgeten för tillfälliga insatser på kulturområdet. Någon särskild information från regeringens sida till organsisalioner, t. ex. studieförbunden, om tillgängliga medel för lilteraturkampanjer e. d. har inte heller förekommit. Däremot har jag i kontakter med bl. a. Folkbildningsförbundel gett uttryck för regeringens önskan all studieförbunden särskilt ägnar sig ål litteraturfrämjande.

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om anslaget till litteraturfrämjande åtgärder

Anf. 79 STINA GUSTAVSSON (c):

Herr talman! Jag lackar kulturministern för svaret.

Jag ställde mina frågor därför all jag ansåg del angelägel alt från kulturministern få ett klarläggande hur handläggningen skett vid fördelningen av och informationen om de medel för litteraturfrämjande åtgärder som tydligen fanns all tillgå.

Herr talman! I denna fråga tänker jag närmast på studieförbunden. Dessa har i sin verksamhet all följa bestämmelser som bl. a. statsmakterna ställt upp. Del rimliga är då all studieförbunden när medel för ett visst ändamål ställs fill förfogande bereds lika chans all få vara med och att de får möjligheter all inkomma med anökningar och få dem bedömda vid samma tidpunkt. De är föga gagnade all - vilket enligt pressuppgifler har förekommit - lämna in en ansökan och få svaret att pengarna är slut. Såvitt jag känner till har ett studieförbund drabbats av detta.

Man kan naturligtvis - precis som kulturministern angett i sill svar - länka sig all Folkbildningsförbundel får informera vidare fill studieförbunden. Jag fömlsäller dock alt kulturministern och jag är överens om alt del grundläggande för studieförbunden måste vara all de skall kunna bedriva sin verksamhet på lika villkor. I detta inbegriper jag givelvis också en information som är lika för alla.

Anf. 80 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Tack för svaret!

Allt som kan göras för all främja bokläsandel är bra. De anslag som

139

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om Adolf Fredriks musikskola

utdelats tycker jag också är bra. Det hade varit ännu bättre om fler organisationer hade beretts fillfälle att ansöka om dessa medel.

Anf. 81 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Låt mig bara understryka den viktiga och rikliga principen all lika villkor skall gälla för alla.

I detta fall var det emellertid så all några organisationer vände sig fill regeringen med ansökningar och förslag till skilda kampanjer på litteraturens område. Att för varje ansökan som kommer in till regeringen gå ut till alla organisationer som skulle kunna tänkas komma med ansökningar på samma område är naturligtvis ingen rimlig metod. I delta fall var det inte så att regeringen plockade fram vissa pengar och ställde dem till förfogande för ansökan. Det var organisationer som kom med förslag till kampanjer och begärde stöd för dessa, och vi fann då möjlighet att lämna del stödet.

140

Överläggningen var härmed avslutad.

23 § Svar på frågorna 1983/84:81 och 132 om Adolf Fredriks musikskola

Anf. 82 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Ingemar Eliasson har frågat mig om regeringen ser någon möjlighet all verka för all Adolf Fredriks musikklasser får fortsätta sin verksamhet som hittills.

Larz Johansson har frågat mig om de av regeringen aviserade åtgärderna beträffande Adolf Fredriks skola är uttryck för en rimlig prioritering av statens utgifter.

Jag besvarar de båda frågorna i ett sammanhang.

Jag har noterat den stora betydelse som olika kullurinsfitulioner i Stockholm tillmäter sin samverkan med Adolf Fredriks skola i kör- och konsert-sammanhang. Jag har också noterat alt dessa institutioner, liksom en stark opinion av kulturarbetare och kulturintresserade, bedömer alt en fortsatt lokalisering av skolan till innerstaden är av avgörande betydelse för Adolf Fredriks möjligheter alt fungera som en vital del av musiklivet i Sverige. Stockholms kommun har inte sett det som möjligt att inom sina ekonomiska ramar låta skolan fortsätta sin verksamhet i de nuvarande, centralt belägna lokalerna. I detta läge ser jag det av de nämnda kullurpolitiska skälen som angelägel alt medverka till en lösning. Jag har därför förklarat mig beredd att föreslå regeringen all, om Stockholms kommun begär det, lämna ett bidrag till kommunen för upprustning av Adolf Fredriks skola. Bidraget kan maximall uppgå till 10 milj. kr.

Formellt gäller det i det aktuella fallet en skollokaliserings- och skolbyggnadsfråga, som givetvis som sådan är en rent kommunal angelägenhet. Adolf Fredriks skolas roll i kullurlivet ger emellerfid frågan en särskild karaktär.

Om jag inte hade bedömt det vara ett nationellt intresse att säkra skolans roll i musiklivet, hade jag självfallet inte sett positivt på frågan om statsbidrag.

Anf. 83 INGEMAR ELIASSON (fp):

Herr talman! Jag ber all få lacka för svaret. Del har dröjt, men det har skett med milt goda minne. Egentligen skulle svaret ha lämnats den 27 oktober, dvs. för 14 dagar sedan. Några dagar dessförinnan accepterade jag att besvarandet av frågan skulle förskjutas i tid för att bereda lugn och ro för en möjlig lösning. Jag gjorde del gärna, eftersom min fråga just handlade om möjligheterna all i sista stund rädda Adolf Fredriks musikklasser. Samma dag som svaret skulle ha lämnats här i riksdagen kunde emellertid statsrådet meddela massmedia att regeringen och Stockholms kommun träffat något slags uppgörelse, som skulle rädda Adolf Fredrik. Det hade alltså varit möjligt all meddela riksdagen samfidigt. Jag vill med anledning av dessa omständigheter säga att del är tillåtet alt låta riksdagen vara centrum för meddelanden från regeringen av allmänt politiskt intresse.

Delta var en marginell men allmängiltig kommentar. Tillbaka till ämnet Adolf Fredrik.

Del är mycket glädjande att Adolf Fredriks musikklasser får leva vidare i centrala Stockholm. Del finns nu utsikter att för framliden rädda och utveckla en skola och en institution av oskattbart värde för nationens musikliv i allmänhet och den vokala utbildningen i synnerhet. En fråga som jag tror många ställer sig är: Varför var det möjligt nu i oktober som inte var möjligt i våras?

Jag frågade statsrådet i våras om regeringen kunde ingripa för att bevara Adolf Fredriks musikklasser i centrala Stockholm. Då var svaret att det var en kommunal angelägenhet och att regeringen inte kunde lägga sig i beslutet. Är svaret på min fråga nu all presligeförlusten för det socialdemokratiska partiet höll på all bli för stor och alt de 10 miljoner som nu Stockholm skall få i själva verket inte motiveras med alt rädda Adolf Fredrik, utan är till för att rädda det socialdemokratiska partiets och några politikers anseende? Denna misstanke ligger i varje fall mycket nära till hands.

Viktigast är emellertid vad som nu faktiskt händer med Adolf Fredrik. Eftersom Bengt Göransson har visat alt han förstår Adolf Fredriks värde, medan den socialdemokratiska gruppledningen i Stockholm visat alt den inte förstår, hoppas jag att regeringen noga följer vad som händer i fortsättningen. Regeringen bör inte släppa ifrån sig pengar utan att ställa krav. Den ekonomiska handräckningen till Stockholms kommun kan inte mofiveras av kommunens allmänt pressade ekonomiska läge, för då skulle många kommuner kunna höra av sig med mycket starkare skäl. Motivet måste vara att det är av nationellt intresse att Adolf Fredrik bevaras. Då måste också regeringen se till att så sker.

Såvitt jag förslår ligger det inbakat i överenskommelsen att musikklasserna i Mariaskolan flyttas till Västerlorp, liksom halva högstadiet, medan det fortfarande är en öppen fråga vart musikgymnasiet skall ta vägen. För mig förefaller detta vara en halv räddning av Adolf Fredrik. Jag hoppas att

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om Adolf Fredriks musikskola

141

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om Adolf Fredriks musikskola

statsrådet noga har övervägt om detta är en räddning av Adolf Fredriks musikklasser och - om så icke är fallet - all det noga prövas innan pengarna betalas ut.

Anf. 84 LARZ JOHANSSON (c):

Herr talman! Också jag ber att få lacka för svaret.

Låt mig inledningsvis slå fast att del självfallet är bra att Adolf Fredrik skall finnas kvar och att del självfallet är angelägel att på alla sätt hjälpa till så all del blir så. Därmed hoppas jag alt vi kan slippa föra en debatt om huruvida Adolf Fredrik är av vikt eller ej.

Däremot tycker jag inte alt statsrådet har svarat på min fråga. Jag undrade nämligen om detta är ullryck för en rimlig prioritering av statens utgifter. Eftersom statsrådet, som jag uppfattar del, närmast har undvikit frågan men å andra sidan inte gett något besked åt det motsatta hållet mot vad jag har förmodat, får jag väl tolka svaret så all Bengt Göransson har gjort den bedömningen all del är rimligt all hjälpa en av Sveriges rikaste kommuner med 10 milj. kr. för att kommunen skall kunna behålla denna skola. I slutet av sitt svar säger statsrådet att det formellt gäller en skollokaliserings- och skolbyggnadsfråga.

Statsrådet har alltså gjort den bedömningen att detta är angelägnare än att försöka mildra effekterna av alla de sparåtgärder som regeringen samtidigt har presenterat. Del är tydligen rimligare att man ser till all en av Sveriges rikaste kommuner får den här hjälpen än att man med 10 milj. kr. ytterligare kan behålla fler vikarier i grundskolan, med 10 milj. kr. ytterligare kan se fill all det finns en större förstärkningsresurs till grundskolan för de elever som är värst utsatta, eller med dessa pengar kan undvika en besparing på 10 milj. kr. inom den kommunala vuxenutbildningen och SYO där eller en besparing på 10 milj. kr. på folkhögskoleverksamheten.

Detta är alltså ullryck för en sådan prioritering - eftersom statsrådet inte har förnekat del får jag göra den tolkningen.

Då måste jag säga all det är allvarligt för svenskt skolväsende om Bengt Göransson - som är ansvarig både för kulturverksamheten och för grundskoleverksamheten - gör den typen av prioriteringar.

Som Bengt Göransson säger i slutet av sitt svar gäller det formellt en skollokaliserings- och skolbyggnadsfråga. Då är del fakfiskt mycket viktigt all del beslut som regeringen fattar också formellt är riktigt och korrekt. Jag vill ifrågasätta om detta beslut är ett sådant korrekt beslut.

Jag har under liden sedan frågan ställdes fåll en lång rad propåer från olika håll i landet där del av olika skäl finns nedläggningshotade skolor. Jag fick precis före den här frågestunden en lapp på milt bord där man t. ex. påminner om all Råns skola i Hamrånge i Gävle kommun och Västra skolan i Söderhamn är nedläggningshotade och att man skulle vara mycket tacksam för bidrag från Bengt Göransson - och detta med del snaraste.

142

Anf. 85 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Låt mig till Ingemar Eliasson först säga alt jag beklagar alt svaret inte kunde lämnas på utsatt dag eftersom jag vid den tidpunkt när vi kom överens om en flyttning av svaret hade en underhandshemställan all la ställning till. Jag hade anledning att göra ganska ingående bedömningar av vilken kullurpolitisk vikt skolan och skollokalerna kunde ha, för att vi skulle kunna ingripa. Det finns alltså inte någon ringaktning för frågaren i detta sammanhang - jag ber att få understryka del.

Del som i oktober blev möjligt som inte var möjligt i våras handlar naturligtvis om alt vi i våras förde en diskussion om statens möjligheter att göra insatser för skollokaler, medan de redovisningar som lämnades under sommaren och förhösten från ett antal kulturinstitutioner i Stockholm om behovet för deras vidkommande av att Adolf Fredrik finns kvar, var så övertygande och starka alt jag fann skäl att söka medverka till en lösning.

Larz Johansson frågade om detta är en rimlig prioritering, efter all plikt-skyldigast ha sagt alt del naturligtvis var bra alt skolan fick vara kvar. Det är en rimlig prioritering om man ser fill möjligheterna att stödja en kulturlokal i Stockholm, en lokal som tillgodoser kulturella behov. Och del är egentligen inte konsfigare att den lokalen får stöd än all man ute i landet - när en bygdegård bygger om och utvidgar sin samlingslokal för all också fungera som skolmatsal - använder samlingslokalsstöd som ställs fill förfogande av bosladsslyrelsen. Ingen har mig veterligt stigit upp och sagt att bostadsstyreb sen därmed har beslutat alt lämna bidrag till skollokaler. Del är fråga om ett dubbelutnylljande, där kulturen får betala för sina nytligheter samtidigt som samlingslokalslödel betalar för den primära nylfigheten.

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om A dolf Fredriks musikskola

Anf. 86 INGEMAR ELIASSON (fp):

Herr talman! Låt mig först bara påpeka att det var riksdagens ställning som centrum för den polifiska debatten jag månade om - inte min egen roll i sammanhanget.

Frågan vad som händer med Adolf Fredrik är nu den viktiga, och den är inte utagerad förrän vi är säkra på all undervisningen där kan bedrivas på ett sådant sätt alt den garanterar fortsatt hög kvalitet och god omfattning av den vokala utbildningen. Vi skall komma ihåg all vi här har ett kulturarv att förvalla i landet. Standarden på de svenska körerna är vid en internationell jämförelse myckel hög, och sambandet mellan detta och Adolf Fredriks musikklasser kan nog inte överdrivas. Därför skulle jag vilja veta om statsrådet nu har salt sig in i vad som faktiskt kommer all hända med Adolf Fredriks musikklasser i framliden. Kan vi lila på att de 10 milj. kr. som skall tillskjutas av staten verkligen resulterar i all villkoren blir sådana alt undervisningen kan bedrivas åtminstone på det sätt som hittills har skett?

Jag hoppas all statsrådet kan försäkra oss om att han också i fortsättningen tänker följa vad kommunledningen och skolstyrelsen i Stockholm avser alt göra med pengarna. Det sätt man hittills har hanterat frågan på inger ju inte förtroende. Hade del gjort del hade ju regeringen inte behövt ingripa. Nu har

143

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om A dolf Fredriks musikskola

regeringen tagit över frågan, och då är den också skyldig och ansvarig för vad som i fortsättningen händer.

Anf. 87 LARZ JOHANSSON (c):

Herr talman! Nej, det var inte pliktskyldigast som jag sade att det är bra att Adolf Fredrik får vara kvar, Bengt Göransson. Men jag tycker att det är en angelägenhet för Stockholms kommun att klara av. Jag accepterar inte den skrivning som statsrådet har i sitt svar, nämligen att kommunen enligt uppgift inte klarar skolan inom sina ekonomiska ramar. Jag tror nämligen att Stockholms kommun mycket väl klarar detta.

Nu blev det helt plötsligt lokalen som var det viktiga. Bengt Göransson jämställde den med vilken bygdegård som helst som man är beredd alt ge stöd. Del var kanske litet vårdslöst, men låt oss ändå gå över till denna litet mer byggnadskulturella aspekt.

Jag har här en bild på en skola. Den är så märklig att den har hamnat på vykort. Det är Sigridslunds skola i Årdala socken i Flens kommun mitt i Sörmland. Enligt uppgift lär den vara Sveriges äldsta i bruk varande skollokal. Det är en kulturhistoriskt mycket intressant byggnad. Den fungerar förutom som skola också som filialbibliotek för kommunbiblioteket. Den är samlingslokal för bygdens invånare. Där bedrivs en intensiv folkbildningsverksamhet med studiecirklar och allt vad därtill hör. Det är en i sanning kulturellt mycket viktig lokal för den bygden och den kommunen. Och jag försäkrar Bengt Göransson att den kommunen har myckel sämre ekonomiska förutsättningar än vad Stockholms kommun har.

Om nu Flens kommun till äventyrs skulle komma på tanken att vilja lägga ned den här skolan, är då Bengt Göransson - mot denna ekonomiska bakgrund och mot bakgrunden av denna beskrivning av skolans kulturella betydelse och lokalens betydelse som kulturcentrum - beredd att ge Flens kommun ett sådant bidrag som skulle behövas? Jag tror inte att det är fråga om 10 milj. kr. - del kanske räcker med 500 000 eller 1 milj. kr. vid det tillfället.

Jag tycker att de förklaringar vi har fått är dåliga. De är inte trovärdiga. Jag tycker att det är mycket rejälare att säga precis som det är. Här har man varit tvungen att rycka ut och kratsa kastanjerna ur elden åt John-Olle Persson och de övriga socialdeinokraterna i Stockholms stadshus. Alla människor vet att det är på det sättet. Jag tycker alt det skulle hedra Bengt Göransson om han också erkände alt det är vad del handlar om.

144

Anf. 88 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Det stöd som regeringen har förklarat sig beredd att lämna till Adolf Fredriks skola har vi beslutat lämna därför att skolan bedömts tillföra kulturlivet så viktiga värden att det fanns anledning att medverka till dess fortbestånd.

Jag gjorde en jämförelse med att staten faktiskt lämnar bidrag till olika kulturändamål också i sådana sammanhang där stödet med viss hårdragning - som i det fall Larz Johansson har angett - skulle kunna hänföras till

skolslöd. Det finns ett stort antal fall i landet där just samlingslokalfunkfio-nen i en skola åtnjuter ett statligt samlingslokalstöd. Det är en ganska vanlig företeelse, och filtar man på hur kommunerna har kunnat utnyttja denna typ av statlig insats skall man finna all den ingalunda är ovanlig.

Ingemar Eliasson ber mig garantera undervisningens kvalitet i fortsättningen. Del kan jag inte göra på den grundval som nu finns. Låt mig bara säga alt regeringen har förklarat sig beredd alt ställa medlen till förfogande under förutsättning alt man kan åstadkomma en lösning som är kullurpolifiskt godtagbar. Jag hoppas att jag åtminstone på den punkten har kunnat lugna Ingemar Eliasson.

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om Adolf Fredriks musikskola

Anf. 89 LARZ JOHANSSON (c):

Herr talman! Jag ställde en myckel konkret fråga till Bengt Göransson. Jag upprepar frågan: Är statsrådet beredd - mot bakgrund av den beskrivning jag gjorde av en myckel intressant, kulturhistoriskt betydelsefull och ur kulturella och samlingslokalmässiga synpunkter angelägen skola - att ge kommunen i fråga ett stöd av, i proportionella termer uttryckt, motsvarande omfattning som Stockholms kommun fått?

Jag antar all Bengt Göransson kommer att svara att han inte har möjlighet att göra sådana utfästelser på så lösa grunder. Men måhända kan han ändå säga all han är beredd - efter vad som nu har hänt och mot den formella bakgrund som han själv har redovisat - att pröva en sådan förfrågan i positiv anda.

Anf. 90 INGEMAR ELIASSON (fp):

Herr talman! I svaret finns inga uppgifter om vad som faktiskt kommer att hända med Adolf Fredriks musikklasser. Jag får därför utgå från vad som slår all läsa i tidningarna på den punkten. Jag har refererat del i ett tidigare inlägg.

Nu säger statsrådet alt staten är beredd att betala ut 10 miljoner om lösningen är kulturpoliliskt godtagbar. Då är min fråga: Är del kullurpoli-liskt godtagbart, enligt statsrådets mening, om musikklasserna vid Mariaskolan flyttar fill Västerlorp, om halva högstadiet vid Adolf Fredriks musikskola flyttar till Västerlorp och musikgymnasiets lokallösning ännu inte är avgjord ulan hänger i luften?

Del här är naturligtvis kommunala frågor, men nu har regeringen tagit över ansvaret, och då är också statsrådet skyldig att bedöma den frågan. Enligt min mening är det inte en godtagbar kullurpolifisk lösning att stycka upp Adolf Fredriks musikklasser på det här viset.

Anf. 91 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Jag vill fill Ingemar Eliasson ge det beskedet att regeringen självfallet inte går in och diskuterar de organisatoriska förhållandena i Adolf Fredrik. När jag talar om en kullurpolifiskt godtagbar lösning menar jag alt regeringen är beredd att ställa pengar till förfogande, så att de kulturinlres-sen som har anmälts, och som i del här sammanhanget har motiverat slödel.

145

10 Riksdagens protokoll 1983/84:20-21

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om undersökningen om bevarande av medeltida pergamentomslag tiU böcker

kan anses tillgodosedda. Det är den bedömningen regeringen måste göra. Larz Johansson ställde en fråga om skolan i Flens kommun. För det första är samlingslokalstödet inte en fråga för mig. För det andra har Larz Johansson alldeles rätt i sin förmodan att jag inte är beredd att uttala mig om stöd åt vare sig den ena eller andra lokalen eller företeelsen bara efter uppvisande av ett vykort från riksdagens talarstol.

Anf. 92 INGEMAR ELIASSON (fp):

Herr talman! Nu är det ju så att kulturintressel hänger samman med just hur lokalfrågan löses. Debatten har ju gällt just om musikklasserna kan fungera utanför innerstaden. Då måste statsrådet alltså bekymra sig för att musikklasserna verkligen får vara kvar här.

Betydelsefulltför kulturintressel måste också vara vilken omfattning musikklasserna får och om också ett musikgymnasium är integrerat med skolan. Riktigt så enkelt kommer regeringen därför inte ifrån den här saken. Jag vill därför upprepa min fråga: Är det så att statsrådet i fortsättningen kommer alt se till att de 10 milj. kr. som regeringen är beredd att ställa till förfogande används på ett sådant sätt att man kan säga att undervisningen vid Adolf Fredriks musikklasser kan fortsätta i den omfattning som den hittills bedrivits i?

Överläggningen var härmed avslutad.

146

24 § Svar på fråga 1983/84:118 om undersökningen om bevarande av medeltida pergamentomslag till böcker

Anf. 93 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Tore Nilsson har frågat mig om jag avser ätt vidtaga åtgärder i syfte att underlätta del arbete som utförs inom undersökningen av medellida pergamenlomslag vid riksarkivet. Enligt Tore Nilsson föreligger nu problem i samband med flyttning till nya lokaler som skulle vara olämpliga för sitt syfte.

Enligt vad jag har inhämtat från riksarkivet kommer undersökningen av de medeltida pergamenlomslagen all under november månad flytta från de hittillsvarande lokalerna på Arkivgatan 3 till riksarkivets mer moderna annexlokaler på Fyrverkarbacken 25 i omedelbar anslutning till riksarkivet. Riksarkivet har i dag som alla statliga myndigheter att noga överväga vilka rationaliseringsmöjligheter som kan finnas inom det egna verksamhetsområdet, och den nu aktuella flyttningen innebär minskade kostnader för uppvärmning och lokalvård.

Det viktigaste i detta sammanhang är dock alt de nya lokalerna enligt riksarkivet mycket väl lämpar sig för den avsedda verksamheten och kommer att vara fillräckligl väl utrustade. Dessutom innebär den nya lokaliseringen att undersökningen får nära tillgång till de medeltida pergamentomslagen, som förvaras i riksarkivet, samt fill den service som riksarkivet kan ge i andra avseenden.

Jag anser inte att del finns någon anledning för mig att vidta några åtgärder med anledning av den beslutade flyttningen. Den är en intern myndighelsfrå-ga, och jag hyser fullt förtroende för riksarkivels sätt alt lösa denna typ av frågor.

Anf. 94 TORE NILSSON (m):

Herr talman! Tack för svaret!

Del är mer än en forskare som när han beställt fram handlingar i riksarkivet häpen har sett på det omslag som handlingarna varit inbundna i. Någonting så vackert, så fint, så underligt eller kanske underbart! Fullt med texter, siffror och annat, i färger! Vad är det fråga om?

Del är fråga om ca 100 000 blad i våra arkiv, riksarkivet och i någon mån på annat håll. Del mesta är omslag kring skattelängder, i huvudsak från 1500-lalel. Pergamenlbladen är i vissa fall från 900-talels slut fram till tidigt 1500-lal. De är oerhört vackra och intressanta och innehåller okända texter eller texter man hört talas om och vill ta del av. Det är böcker av olika slag -de är sönderdelade och spridda på detta sätt. Myckel är helt unikt material, värdefullt för forskning och vetenskap. Finland har ca 30 000 blad; en del av det materialet är beroende av vårt material. Men i Finland är i dag allt löstagel, avskilt och tillgängligt. Delsamma gäller övriga Norden. Vi släpar efter i vårt land.

Och nu hotar del enligt uppgift alt bli slut på arbetet. Jag förslår alt statsrådet inte inhämtat synpunkter annat än från riksarkivet. Jag har talat med den person som ensam arbetar med den här undersökningen, och han anser all de nya lokalerna inte alls är fillfredsställande. Han tror all lokalerna kan vara farliga för materialet, och han hyser bestämda uppfattningar som jag vet att han också har försökt framföra till regeringen och statsråd i många år, men inte blivit hörd.

Del är intressant att notera all mer än 5 000 böcker är restaurerade tills nu, några av dem från 1000-talel. I princip beslår del färdigreslaurerade materialet av pergamenthandskrifler i litet format. Däremot är pergamenlbladen till huvudsaklig del inte löslagna och inte ställda till forskningens förfogande, trots alt de efterfrågas av forskare från hela världen. När jag i dag ringde handläggaren fick jag veta alt del så sent som i förra veckan kommit en förfrågan från Tasmanien om ett papper som hade all göra med den helige Edmund, och del var naturligtvis en ovanlig förfrågan.

Vårt material är givelvis angeläget för Europa och Norden. Del finns inget liknande material i världen, och vårt är del största i norra Europa.

Det har sagts att del går trögt all få fram blad från volymerna. Jag tycker därför all statsrådet Göransson skall tala med handläggaren, som själv är tveksam till om han skall fortsätta sitt arbete. Han tror nämligen all lokalerna där materialet förvaras är olämpliga och farliga för materialet. Bl. a. är Ijus-och lemperalurförhållandena inte bra. Jag vädjar alltså till statsrådet all göra något åt saken. Del handlar ju om stora värden.

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om undersökningen om bevarande av medeltida pergamentomslag till böcker

147

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om utnämningen av rektorer vid universitet och högskolor

Anf. 95 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Låt mig försäkra Tore Nilsson om all den här frågan är väl känd av regeringen. Vi följer arbetet och känner till dess betydelse. Jag skall gärna i annat sammanhang föra en närmare diskussion om möjligheterna att underlätta det.

Anf. 96 TORE NILSSON (m):

Herr talman! Kulturutskottet har vid ett fillfälle besökt platsen för denna undersökning. Därefter har jag haft en viss kontakt med handläggaren, eftersom jag själv ägnar mig ål viss forskning på området. Jag har framför mig ett utlåtande av vederbörande handläggare, i vilket han pekar på det oerhörda värde som materialet representerar. Det kan i pengar räknat värderas till miljardbelopp, säger han. Han säger vidare alt det därför torde vara rimligt att dessa oersättliga blad på det mest effektiva sätt blir fillvaratagna och vårdade.

Jag är faktiskt rädd för all detta inte kommer alt ske. Om han upphör med sitt arbete lär del inte vara lätt all finna någon annan som kan garantera att så sker. Dessutom borde arbetet framskrida mycket snabbare.

Överläggningen var härmed avslutad.

25 § Svar på fråga 1983/84:111 om utnämningen av rektorer vid universitet och högskolor

Anf. 97 Utbildningsminister LENA HJELM-WALLÉN:

Herr talman! Birger Hagård har frågat mig vilka regeringens kriterier är vid utnämningar av rektorer vid universitet och högskolor.

Behörig som rektor är enligt högskoleförordningen den som är behörig att inneha lärartjänst vid en högskoleenhet och som har sådana vetenskapliga, pedagogiska och andra kvalifikationer som behövs.

I proposifion 1976/77:59 om utbildning och forskning inom högskolan m. m. anförde min företrädare att denna utformning av behörigheten innebär alt hänsyn skall las till de kvalifikationer som fordras för verksamheten som rektor vid varje särskild högskoleenhet.

Dessa är också de kriterier regeringen följer då den lar ställning till förslag fill rektor.

148

Anf. 98 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Låt mig först få lacka utbildningsministern för svaret. Jag måste medge all orsaken fill att frågan ställdes var att jag blev något konfunderad då jag såg hur utnämningarna av rektorerna vid våra universitet och högskolor hade gått till i år.

Jag konstaterade all i elva fall var del fråga om rena omförordnanden, och om dem var inte mycket att säga. Del var tydligen förträffliga personer som på nytt fick förtroendet.

I fem fall var det fråga om nya förordnanden, och i tre av de fallen var heller inte myckel alt säga. Styrelsen hade varit enig om förslaget, och någon valförsamling var över huvud taget inte inblandad. I två fall var del dock litet annorlunda, och det gällde Linköping och Halmstad.

I Linköping föreslog en valförsamling med stor majoritet en kandidat. Styrelsen hade majoritet för en annan kandidat, och regeringen följde styrelsen.

Även i Halmstad uttalade sig valförsamlingen för en kandidat och styrelsen för en annan, men i del fallet följde regeringen valförsamlingens förslag. Vad som var största sanning i Linköping var högsta lögn i Halmstad, kunde man lycka.

Det var mot den bakgrunden som jag ställde frågan, och jag kan då konstatera att utbildningsministern åberopar en formulering som gör del möjligt för regeringen att rätt godtyckligt falla vilket beslut den vill i de enskilda fallen. Man kan hänvisa till speciella kvalifikationer vid de olika högskoleenheterna som kan vara nödvändiga att uppfylla.

Det hör också till saken att i Linköpingsfallel utsågs den person till rektor som ansågs ha den högsta vetenskapliga meriteringen. I Halmstad gick regeringen motsatt väg - där var det alltså inte den som hade den högsta vetenskapliga merileringen som utsågs.

I sammanhanget kan också frågan ställas vilken roll man egentligen vill tillmäta valförsamlingarna. Dét tycks ibland vara så att ju mer demokrati, ju fler gånger valförsamlingarna är inblandade, desto större bekymmer för regeringen.

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om utnämningen av rektorer vid universitet och högskolor

Anf. 99 Utbildningsminister LENA HJELM-WALLÉN: Herr talman! Situationen är den att regeringen i varje enskilt fall får lov all väga samman de kriterier som man skall gå efter. Vid högskolor och universitet som har forskning måste nalurligen en vetenskaplig meritering väga tyngre än vid högskolor som inte har så myckel forskning eller kanske ingen forskning alls.

Det är en av förklaringarna till de skilda ställningstagandena, men man får också göra en total bedömning. Vi kan se hur ställningstagandena har varit lokall, men regeringen kan inte befria sig från att själv la ställning i frågan. Vid ett tillfälle har vi då gått emot en högskolestyrelse, men i alla andra fall har vi gått styrelsen till mötes.

Anf. 100 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Jag är fullt införstådd med att det naturiigtvis måste finnas en viss handlingsfrihet för regeringen, men det var ändå så pass olikartade resultat man kom till i de enda fall där man dessutom hade haft en valförsamling inblandad. Det gör att det kanske finns anledning all ställa frågan: Vilken roll skall egentligen valförsamlingarna tilldelas?

Det har ju fakfiskt blivit mindre och mindre möjlighet till inflytande för dem som är verksamma vid våra universitet och högskolor när det gäller att

11 Riksdagens protokoll 1983/84:20-21

149

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om statsbidraget till barnomsorg och kommunalhemhjälp

utse rektorer. Är det kanske lika bra att fortsättningsvis koppla bort valförsamlingarna helt och bara låta styrelserna ge sill förord?

Anf. 101 Utbildningsminister LENA HJELM-WALLÉN: Herr talman! Huruvida man skall använda sig av valförsamling eller ej är något som ankommer på högskolestyrelsen all besluta. Valförsamlingen innebär ju all styrelsen kan få råd från en något större krets än den styrelsen själv utgör. Valförsamlingens ställningslagande är då någonting som styrelsen lar in i sin sammanvägning när den bedömer vem som är lämplig all bli rektor.

Naturligtvis ser också regeringen fill vad valförsamlingen har sagt, men det är ju högskolestyrelsen som skall lägga fram förslag för regeringen om den rektor styrelsen vill ha.

Anf. 102 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Del är alltså inte på del viset att regeringen anser del särskilt angeläget all man har valförsamlingar med i bilden, ulan det är då helt och hållet den lokala resandens ensak.

Anf. 103 Utbildningsminister LENA HJELM-WALLÉN: Herr talman! Det är rätt tolkat all högskolestyrelsen själv skall avgöra det. Sedan behöver inte regeringen ha någon åsikt mera om valförsamlingen.

Överläggningen var härmed avslutad.

26 § Svar på fråga 1983/84:119 om statsbidraget till barnomsorg och kommunal hemhjälp

150

Anf. 104 Socialminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Ingegerd Troedsson har, mot bakgrund av regeringens förslag i proposition 1983/84:9 om nya regler för statsbidrag för barnomsorg och social hemhjälp, frågat mig,

1. om den föreslagna uljämningsregeln innebär alt föreslagna bidragssys-lem skall jämföras med de löne- och kostnadsuppräknade statsbidrag som eljest skulle ha gällt för år 1984 samt för det ökade antal barnomsorgsplatser och hemhjälpslimmar som kommer alt finnas resp. ges nästa år, eller

2. om propositionen innebär vissa besparingar genom att statsbidragen totalt endast räknas upp med 4 % samt på oförändrat underlag.

Statens totala bidrag år 1984 till barnomsorg och social hemhjälp har beräknats ufifrån utbetalda statsbidrag för 1982 års verksamhet plus kostnadsutveckling och i förekommande fall volymutveckling år 1983. Bidraget har därefter räknats upp med 4 % för år 1984 i enlighet med regeringens strävan alt begränsa inflationen.

Uljämningsregeln innebär all de utgående statsbidragen enligt de föreslagna reglerna skall jämföras med de statsbidrag som skulle ha utgått om de nu

gällande bidragsreglerna fortsatt alt gälla för år 1984. Svaret är således ja på Ingegerd Troedssons delfråga nr 1, och därmed är också delfråga nr 2 besvarad.

Anf. 105 Förste vice talman INGEGERD TROEDSSON (m):

Herr talman! Jag tackar socialministern för svaret.

Ett av socialdemokraternas heliga vallöften var att återställa värdet av statsbidraget fill barnomsorgen. Det genomfördes också för 1983. Men i ett pressmeddelande den 30 augusti i år fick kommunerna veta att statsbidraget till barnomsorg och social hemhjälp skulle avindexeras från 1984, eller öka med sammanlagt 305 miljoner eller 4 %. Detta måste ju innebära en urholkning av statsbidraget, om kostnaderna skulle öka med mer än 4 %.

När propositionen så småningom kom fanns inga som helst kostnadsberäkningar eller redogörelser för principen bakom avindexeringen, bara en hänvisning till kommande budgetproposition.

Den uljämningsregel som föreslogs i propositionen för 1984 var inte heller helt lätt all uttolka, men jag har nu fåll svar på min fråga, nämligen all uljämningsregeln innebär alt de föreslagna statsbidragen skall jämföras med de löne- och kostnadsuppräknade statsbidrag som annars skulle ha gällt för 1984, och med hänsyn fill det ökade antal barnomsorgs- och hemhjälpsfim-mar som då kommer att finnas.

Detta innebär, herr talman, alt kommunerna övergångsvis genom spärregeln kommer alt få i stort sett oförändrat statsbidrag för 1984, medan urholkningen tydligen kommer alt slå igenom fullt först fr. o. m. 1985.

Detta innebär, såvitt jag förslår, all statsbidragen för 1985 kommer all baseras på en ökning med 4 % för 1984, oavsett om kostnadsökningen under 1984 för barnomsorg och social hemhjälp kanske blir dubbelt så stor eller 8 %. Del innebär vidare all uppräkningen för 1985 blir ytteriigare 3 %, även om kostnadsökningen för det året kanske blir 6 %.

Under dessa förutsättningar skulle det innebära en urholkning redan 1985 på ca 7 %. Det innebär att större delen av den ökning som socialdemokraterna genomdrev efter valet skulle då las tillbaka redan första året.

Också på detta område tvingas alltså regeringen la skeden i vacker hand och genomföra väsentliga besparingar i strid med de utfästelser som gjordes före valet.

Jag hälsar denna tillnyklring med tillfredsställelse. Del skulle dock ha varit ännu bättre om allt hade gjorts rakt och öppet också i propositionen.

Att vi sedan har en helt annan uppfattning om hur statsbidragen, bör utformas finns det inte anledning att gå in på vid detta tillfälle.

Jag tackar än en gång för svaret.

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om statsbidraget tUl barnomsorg och kommunal hemhjälp

Anf. 106 Socialminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Ingegerd Troedsson är litet för snabb i vändningarna. Jag tycker att jag har givit raka och klara svar på de två frågor som Ingegerd Troedsson har ställt: ja på den första och nej på den andra. Det är litet för tidigt att spekulera om vad som sker 1985.

151

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om rätten till er-sättn ing från försäkringskassa i visstfall

Anf. 107 Förste vice talman INGEGERD TROEDSSON (m): Herr talman! Då skulle jag vara mycket lacksam om jag av socialministern kunde få reda på vad den avindexering som aviserats i pressmeddelandet och som också omnämns i den s. k. minimiproposilionen kommer alt innebära. Jag tror att del är ganska väsentligt för kommunerna att så snart som möjligt få klart besked om detta. Det är också väsentligt för oss i riksdagen all få vela vilka planer regeringen har.

Överläggningen var härmed avslutad.

152

27 § Svar på fråga 1983/84:130 om rätten till ersättning från försäkringskassa i visst fall

Anf. 108 Socialminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Wiggo Komstedt har frågat mig om jag vill redogöra för de regler som gör del möjligt för en utlänning som utvisats från Sverige på grund av brottslighet alt fortsättningsvis i utlandet uppbära ersättning från försäkringskassan i Sverige.

För att ha rätt till olika slags kontantförmåner från svensk försäkringskassa, t. ex. sjukpenning och föräldrapenning, måste man vara bosatt här i landet och inskriven i försäkringskassan. Krav på bosättning i Sverige gäller också för att få t. ex. barnbidrag, bidragsförskott och delpension.

En person som blivit utvisad från Sverige räknas inte längre som bosatt här och har således inte längre rätt till nyssnämnda kontantförmåner.

Reglerna på pensionsområdet är emellertid något annorlunda.

En utländsk medborgare som förvärvsarbetar i Sverige under en följd av år får därmed rätt till en viss ATP. Denna rätt behåller han även om han bosätter sig utomlands, oberoende av nationalitet och bosättningsland och oberoende av orsaken till utflyttningen från Sverige.

En utländsk medborgare som har tjänat in en ATP-rätt kan i vissa fall även ha rätt till folkpension också när han har bosatt sig utomlands. Detta gäller de länder med vilka Sverige har ingått särskilda ömsesidiga avtal om social trygghet. Folkpensionens storlek är då beroende av dét antal år under vilka man haft pensionsgrundande inkomst för ATP.

Denna rätt för en utlänning att få pension även om han bosätter sig utomlands gäller såväl ålders- och familjepension som förtidspension. När det gäller förtidspensionärer görs regelbundna kontroller av rätten till pension. För en person som uppbär tidsbegränsad pension, s. k. sjukbidrag, krävs för fortsatt pension efter utgången av denna tid ett helt nytt ansökningsförfarande där rätten till pension prövas från grunden.

För de nordiska länderna gäller särskilda regler om folkpension.

Utöver pension kan också ersättning på grund av arbetsskada behållas av en person som bosätter sig utomlands.

Anf. 109 WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Jag ber att få lacka statsrådet för svaret på min fråga.

"Sverige är fantastiskt", står del på turistbroschyrerna. Det finns uppenbarligen en del personer som har alldeles särskild anledning att utropa all Sverige är fantastiskt. Till den kategorin hör den person som får utgöra exemplet på hur vårt sociala välfärdssystem fungerar i visst avseende, vilket min fråga gäller.

Sedan jag den 28 oktober väckte frågan har detta fall varit föremål för belysning i massmedia och även resulterat i en JO-anmälan. Av de förfrågningar som vissa tidningar har gjort till försäkringskassan framgår alt ärendet är helt korrekt handlagt av tjänstemännen där.

Del är klart att Sverige är fantastiskt - för den person som döms till fängelse och utvisning från Sverige på grund av grov brottslighet och sedan kan sitta i åratal i sill hemland och uppbära ersättning från försäkringskassan i Sverige.

Det är svårt alt tala om laglydnad och vädja om återhållsamhet av svenska jobbare när deras skattepengar satsas på del här otroliga sättet. Jag kan inte i min vildaste fantasi tro alt del någonsin har varit någon beslutsfattares avsikt all vårt sociala skyddsnät skulle användas på detta sätt. Man kan verkligen fråga sig: Överensstämmer detta med lagstiftningens intentioner?

Man frågar sig också med stor oro: Hur många gånger per år har vi sådana här otroliga fall?

I sitt svar säger socialministern all rätten till tidsbegränsad pension, vilket det uppenbarligen gäller i del här fallet, skall prövas med ett nytt ansökningsförfarande. Mina frågor till socialministern blir: Hur länge dröjer del, innan fallet skall omprövas? På vilket sätt sker prövningen - sker den här eller i del land där en person vistas på grund av att han är utvisad och icke får återvända till vårt land? Tycker socialministern all det här systemet är rätt och rikligt? Om så inte är fallet, avser socialministern att föreslå riksdagen några förändringar på detta område?

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om rätten till ersättning från försäkringskassa i visstfall

Anf. 110 Socialminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Ja, Sverige är ett fantasfiskl land, herr Komstedt, bl. a. därför alt Sverige är ett rättssamhälle. Och i ett rättssamhälle gäller vissa grundläggande principer. En sådan princip är all om någon har begått ett brott skall påföljden bestämmas enligt straffrättsliga regelsystem, och del har skett i del här fallet. Däremot är del en annan grundläggande princip i ett rättssamhälle all man inte ovanpå detta straff får lägga att man tar ifrån vederbörande sociala förmåner.

Del har förekommit ett visst fall i pressen, och jag förslår all del var detta som herr Komstedt hänvisade fill. Del gällde en grekisk medborgare. Med Grekland har Sverige en konvention på socialförsäkringsområdet. Den säger all om en grekisk medborgare har skaffat sig denna pensionsrätl i Sverige, gäller den också i tredje land, dvs. inte bara i Sverige och Grekland ulan också i ett annat land. Med andra ord: Försäkringskassan är i det här fallet bunden såväl av lagen som av ett internalionellt avtal.

153

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om rätten tiU ersättning frå n fö r-säkringskassa i visstfall

På herr Komsledls konkreta frågor vill jag svara att sådana här sjukbidrag i regel omprövas efter två år. Omprövningen sker naturligtvis efter det att man har inhämtat kunskaper om hur del konkreta fallet ligger till.

Är del rätt och rikfigt? Ja, vi borde vara överens om att lag och avtal skall gälla. Detta är alltså en personligen intjänad rätt. Jag har svårt all tro att herr Komstedt menar att en svensk pensionär som begår brott förutom all dömas fill straff också skall förlora sin pensionsrätl. Och har inte herr Komstedt den uppfattningen, har jag svårt att tro att han är beredd all behandla invandrare till Sverige som har fåll denna rätt så att de skall förlora den då de begår brottslig handling.

Detta är väldigt viktiga rättsprinciper i en rättsstat, och dem tänker jag göra allt för all slå vakt om.

Del är en annan sak all om brottet har lett till skadeståndskrav kan kronofogdemyndigheten använda vanliga införselregler också då det gäller pensionsrätt.

154

Anf. 111 WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Del är tydligen inte bara Sverige som är fantastiskt, ulan vi har en fantastisk regering med en helt fanlasfisk socialminister.

Del är klart all allt beror på från vilken utgångspunkt man ser det, men jag tror fakfiskt att socialministern får litet svårt - även i de egna djupa leden - alt här tala om rättssamhället. Det är en felaktig vokabulär all tala om rättssamhället när en person som på grund av grov brottslighet har blivit utvisad från vårt land ändå kan uppbära över 3 000 kr. i månaden efter skatt. Socialministern har nu gett mig beskedet alt man kan få denna ersättning i högst två år. Jag fick dock inte svar på frågan hur omprövningen sedan sker, om ersättning kan utgå ytterligare två år om man får ett läkarintyg i del land där man befinner sig.

Jag tycker inte all jämförelsen med den svenska pensionären är riklig. Det är faktiskt en avsevärd skillnad mellan en svensk pensionär som blir dömd för exempelvis varuhussnatleri och en person som på grund av koppleri och annan brottslighet som bedöms som grov får avtjäna ett längre fängelsestraff. Så som socialministern här gör jämförelsen är del en förolämpning mot den svenska pensionären.

Jag skulle vilja fråga: Vad säger egentligen de människor med socialdemokrafisk förankring-socialministerns väljare - som i dag är arbetslösa eller har beredskapsarbete? Vad tror socialministern alt de tycker om del faktum all en person som har blivit dömd för ett brott som är så grovt att vederbörande blir utvisad från vårt land ändå kan uppbära över 3 000 kr. efter skatt i månaden? Man skall nog vara litet försiktig med att åberopa rättssäkerhet osv. Jag tycker all delta ärende är av så allvarlig karaktär att det hade varit hedrande för socialministern om han hade sagt att regeringen var beredd alt titta på del.

Anf. 112 Socialminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! I en rättsstat skall lag och avtal följas. Del är del primära.

Del intressanta i herr Komsledls inställning till rättsstaten Sverige är att en svensk pensionär som begår ett brott och som straffas för det skall få behålla sin pension, medan en utländsk medborgare, en invandrare, som har intjänat samma pensionsrätl och begår samma brott ovanpå straffet också skall bli av med sin intjänade pensionsrätt.

Jag har svårt all tro all en så extrem uppfattning, en så invandrarfientlig uppfattning, kan komma till uttryck här ulan att den är förankrad i moderata samlingsparfiet. Då finns del ett utomordentligt intressant och viktigt upplysningsarbete all bedriva bland de svenska invandrarna.

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Om rätten till ersättning från försäkringskassa i visstfall

Anf. 113 WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Lagen skall gälla, säger socialministern. Del är bara fråga om vilken lagstiftning man skall ha.

Jag har inte sagt alt pensionären skulle behandlas annorlunda. Däremot sade jag att del i den jämförelse som socialministern i delta sammanhang gjorde var en viss skillnad när det gällde brotten och brottens art.

Del var all la i när socialministern började tala om moderata samlingspartiets invandrarfientlighet osv. Jag har inte talat om delta ett enda dugg. Del var socialministerns helt fria tolkning. Min fråga har inte ett dugg med invandrarfientlighet all göra.

Vi har ett syslem som ger de möjligheter som jag har åberopat. Jag och många hundratusentals svenskar med mig, även partivänner till socialministern, tycker inte att detta syslem är rikfigt. Del är därför som jag diskuterar del med socialministern. Del har inte ett dugg med moderata samlingsparfiets totala syn på invandrarfrågorna all göra, men delta är socialministerns vanliga sätt att debattera på.

Anf. 114 Socialminister STEN ANDERSSON: Herr talman! Ja, det är rikligt, jag är mycket saklig i debatterna. Nu får herr Komstedt bestämma sig. Om en svensk pensionär begår ett brott och en invandrare som har fåll pensionsrätl begår samma brott, skall de dömas lika eller skall de dömas olika? Ena gången säger herr Komstedt att de skall dömas olika, andra gången.lika. Herr Komstedt får bestämma sig.

Anf. 115 WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Jag tycker fakfiskt all socialministern först skall bestämma sig. Han skall deklarera här till kammarens protokoll, om han tycker alt del är rikligt att den som är dömd i Sverige för grova brott och är utvisad från landet skall ha fortsatt rätt att få pengar varje månad i den storleksordning som många svenskar inte kan få i dag. Del är del som vi skall ha besked om. Det är socialministern som skall bestämma sig.

Anf. 116 Socialminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Jag har givit ett alldeles klart besked, som jag tror att alla andra fattar innebörden av. Del är all den som begår ett brott i detta land.

155

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Meddelande om interpellationer

oavsett om det är en svensk eller en invandrare, skall dömas efter det straffrättsliga systemet. Ovanpå del straffet skall man inte lägga ett berövande av en förmån som vederbörande har tjänat in. Då dubblar man nämligen straffet, och det är mot de grundläggande principerna i ett rältsamhälle.

Anf. 117 WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! En sak är klar efter denna debatt, nämligen att om man kan försvara ett syslem som del jag har åberopat är del svårt alt tala om ekonomisk kris i Sverige.

Anf. 118 Socialminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Jag tycker del är en våldsam överdrift i den här debatten. Herr Komstedt gör gällande, på fullt allvar - och jag har svårt att tro all man kan driva en sådan extrem uppfattning ulan all ha sill parfi bakom sig - alt den som har invandrat hit skall få dubbelt straff mot den svenska pensionär som begår precis samma brott. Del är en invandrarfientlig hållning.

Överläggningen var härmed avslutad.

28 § Anmäldes och bordlades
Propositionerna

1983/84:52 Vissa högskoleorganisatoriska frågor

1983/84:66 Vissa frågor inom den allmänna försäkringen

1983/84:68 Vissa avdrag för kostnader för intäkternas förvärvande, m. m.

1983/84:69 Basenheten för åren 1984 och 1985

1983/84:70 Ökning av aktiekapitalet i Post- och Kreditbanken, PK-banken

29 § Anmäldes och bordlades
Motionerna

1983/84:56 av Elving Andersson och KjeU Mattsson

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1983/84:40)

1983/84:57 av Rune Torwald och Lennart Brunander Ändring i lotterilagen (1982:1011) (prop. 1983/84:45)

30 § Meddelande om interpellationer

Meddelades all följande interpellafioner framställts den 9 november

156

1983/84:44 av Sonja Rembo (m) till finansministern om rutinerna vid tullkontroll av imporlgods:

Tullverket avser alt fr. o. m. årsskiftet införa nya lullbeslämmelser, innebärande all samlaslningsgods i container och trailer etc. inte får skeppas in till

landet direkt utan först måste redovisas på tullupplag innan godset kan ställas till importörens disposition.

Under senare år har utvecklingen inom transportområdet gått mot en kraffigt ökad rationalisering. Som ett led i denna rationalisering har samlaslningsgods i container ökat betydligt.

De nya reglerna kommer att påverka importströmmarna till Sverige och förlänga Iransporlliderna,.vilket innebär långa vänlefider för lastbilar och andra fraktbärare, ineffektivt utnyttjande av transportmedel och långsammare genomströmningshastighet för godset. Detta leder fill ökade kostnader, som i sista hand drabbar konsumenten.

Vilka åtgärder avser finansministern vidta för all inom tullverkets arbetsområde främja den pågående utvecklingen mot rafionellare godshantering i de svenska hamnarna?

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Meddelande om interpellationer

den 10 november

1983/84:45 av Alexander Chrisopoulos (vpk) till arbetsmarknadsministern om strukturomvandlingen inom svensk industri, m. m.:

Göteborgsregionens arbetsmarknads- och sysselsällningssitualion försämras mer och mer. Arbetslöshetsnivån är f. n. mycket hög jämfört med tidigare år.

Antalet kvarstående arbetslösa har säsongmässigl ökat mycket kraftigt under sommaren och uppgick vid augusti månads slut till 18 395, vilket är en ny negafiv rekordnotering. Ungdomarna slår för huvuddelen av ökningen i arbetslösheten sedan föregående prognoslillfälte.

I september 1983 uppgick antalet arbetslösa till 17 990, vilket är en ökning från september 1982 med drygt 1 000 personer.

Vid augusfi månads slut omfattades drygt 11 000 personer av arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vilket är 1 100 fler än i augusti 1982.

Sammantaget var alltså 29 500 personer, motsvarande 7,9 % av länets arbetskraft, antingen öppet arbetslösa eller sysselsatta i arbelsmarknadspoliliska åtgärder jämfört med 26 800 personer eller 7,2 % ett år tidigare.

Samtidigt fortsätter strukturomvandlingen-. De av länets förelag som har en hög teknologinivå, stark produktutveckling och marknadsföring, kommer att befästa sin ställning, medan flera av de mindre och mer arbetskraflsinlen-siva förelagen på sikt slås ut.

Eftersom ca hälften av länets industriprodukfion exporteras till utlandet, är ulveckHngen inom världsekonomin av direkt och stor betydelse. Mätt i effekliviletslermer, l. ex. produkfivilel, hävdar sig länels industri väl och ligger över såväl riksgenomsnittet som övriga storstadsläns. Men trots den starka ekonomiska ställning som länets industri har blir det inte någon ökning av sysselsättningen. Många företag har i dag överkapacitet. De kan således öka produktionen inom ramen för nuvarande sysselsättning.

Dessutom förväntas alt den fortsatta ålslramningspolitiken kommer att ha mycket negafiva konsekvenser när del gäller sysselsättningen, framför allt

157

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Meddelande om interpellationer

inom den offentliga och koriimunala sektorn.

Mot denna bakgrund vill jag fråga arbetsmarknadsministern:

1. Hur tänker arbetsmarknadsministern ingripa för att eliminera de negativa konsekvenser som strukturomvandlingen inom svensk industri förorsakar?

2. Vilka långsikliga åtgärder avser regeringen alt vidta för att förbättra arbetsmarknadsläget i Göteborgs och Bohus län?

158

1983/84:46 av Inga Lantz (vpk) till socialministern om normerna för socialbidrag:

Omkring 80 % av landels kommuner har socialbidragsnormer som innebär all bidragen ligger under existensminimum. Dessutom varierar normerna kraffigt mellan olika kommuner. Genomsnittet för landet är socialbidrag på ca 1 450-1 500 kr. per månad för en ensamslående, vilket är 90 % av basbeloppet (f. n. 19 400 kr.). Existensminimum ligger enligt skattemyndigheterna på 93 % av basbeloppet, dvs. 1 519 kr. för ensamstående och 164 % för makar, dvs. 2 651 kr.

Kommunerna har själva rätt alt bestämma hur stora bidragen genom socialhjälpen skall vara och vilka regler som skall gälla, precis som kommunerna också bestämmer hur höga skatterna, barnomsorgsavgifterna och andra kommunala taxor skall vara. Denna självbestämmanderätt gör all avgifter, taxor och bidrag varierar kraftigt mellan olika kommuner.

Bland Stockholms läns 25 kommuner är det bara i Stockholm och Solna som socialbidragen ligger i nivå med existensminimumgränsen. Botkyrka, Sigtuna och Södertälje ligger lägst. Samfidigt har Botkyrka de flesta bidragstagarna i förhällande till befolkningen. År 1982 fick 12 % socialbidrag där. Den rika kommunen Danderyd har den lägsta andelen socialbidragslagare, nämligen 2 %. Av alla landels kommuner har Haparanda den absolut lägsta bidragsnormen. En ensamslående får där 1 038 kr. i månaden. I Marks kommun är normen också myckel låg, 1 093 kr. i månaden: Den högsta socialbidragsnormen har Bollnäs och Ovanåker, där en ensamslående får 2 263 kr. i månaden. Trots att Stockholm har en relativt hög bidragsnorm diskuteras en höjning av bidraget, eftersom det visat sig att människorna inte klarar sig på de belopp som nu gäller.

Socialstyrelsen, som har samlatin uppgifter öm alla kommuners socjalbi-dragsnormer, säger i sin rapport alt del vore önskvärt med ett mer enhetligt syslem över hela landet. De nuvarande stora skillnaderna är betänkliga, anser socialstyrelsen, eftersom det bortsett från boendekostnaderna är ungefär lika dyrt alt leva var man än bor i landet. Detta visas bl. a. i en undersökning av statens pris- och karlellnämnd.

Det är myckel otillfredsställande att socialbidragen är olika stora i skilda kommuner. Man borde garanteras samma grundtrygghet vare sig man bor i Haparanda, Botkyrka eller Stockholm. Alla människor bör ha rätt till ett likvärdigt ekonomiskt grundskydd, och del skall gälla vid olika former av inkomstbortfall som inte täcks äv socialförsäkringssystemet.

Socialutredningenföreslog en socialförsäkringsreform för alt bygga ut grundtryggheten i olika behovssituationer. Utredningen kallade den nya försäkringsförmånen för socialförsäkringstillägg, SOFT.

Del är uppenbart ätt någonfing nu måste göras för att utjämna och helst helt få bort de skillnader i socialbidragsnormer som finns i olika kommuner.

Med anledning av ovanslående vill jag fråga socialministern:

1. Vilka initiativ tänker socialministern ta för att avskaffa de skillnader som nu finns när del gäller socialbidragens storlek i skilda kommuner?

2. Vilka åtgärder tänker socialministern vidta för att garantera alla människor likvärdig ekonomisk grundtrygghet?

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Meddelande om frågor

31 § Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts

den 10 november

1983/84:144 av Rune Torwald (c) till arbetsmarknadsministern om viss undersökning rörande arbetslösa ungdomar:

Enligt uppgifter bl. a. i Göteborgs-Posten skulle en utredning som avd. 41 inom Metall gjort ha visat att drygt 70 % av de arbetslösa i åldersgruppen upp t. o. m. 25 år och anslutna till Metalls arbetslöshetskassa sagt upp sin anställning på egen begäran. Delta är givelvis chockerande i en lid med brist på arbetstillfällen för ungdomar.

Under hänvisning fill ovanslående ber jag att få ställa följande frågor:

1. Avser arbetsmarknadsministern all ta initiativ till liknande undersökningar på andra orter och inom andra förbund?

2. Om man skulle notera hknande situafioner, som den ovan angivna inom Metall i Göteborg, vilka åtgärder avser regeringen då att vidta?

1983/84:145 av Knut Wachtmeister (m) till justitieministern om ändrad valkretsindelning i Malmöhus län:

I ett frågesvar för ett år sedan lovade justitieminister Ove Rainer överväga all, därest politisk enighet kunde uppnås, föreslå ändrad valkretsindelning i Malmöhus län enligt Ds Ju 1980:3.

Avser justitieministern framlägga ett sådant förslag i så god lid att ny valkretsindelning kan fillämpas vid 1985 års riksdagsval?

1983/84:146 av Lars Tobisson (m) till utrikesministern om viss av utrikesdepartementet anordnad informationsträff för utländska journalister:

Avser utrikesministern alt vidta åtgärder för all motverka de skador på Sveriges anseende utomlands som utrikesdepartementet vållat med sin infor-mafionslräff för utländska journalister den 8 november?

159

Nr 21

Torsdagen den 10 november 1983

Meddelande om frågor

1983/84:147 av förste vice talman Ingegerd Troedsson (m) till finansministern om betalningen av uppskjuten realisationsvinstskatt:

Enligt lagen om uppskov med beskattning av realisationsvinst kan den som säljer en fasfighel under vissa förutsättningar få uppskov med beskattningen av realisafionsvinslen om han köper en ersättningsfastighet. Uppskovsbelop-pel bUr då beskattat först när ersällningsfastighelen avyttras.

En person som fåll uppskov med beskattningen av realisationsvinsten önskar betala den upplupna realisationsvinstskatten i förväg, trots att ersält-ningsfasfigheten ännu inte sålts, men har upplysts om att detta inte är möjligt med gällande lagstiftning.

Avser finansministern vidta några åtgärder för att möjliggöra för den som så önskar all betala den upplupna realisationsvinstskatten i förväg?

160

1983/84:148 av Elving Andersson (c) till bosladsminislern om den kommunala vetorätten:

Enligt uppgifter i massmedia planerar regeringen alt införa begränsningar i den s. k. kommunala vetorätten. Bosladsminislern har i en artikel i Svenska Dagbladet den 23 september 1983 nämnt lager för slutförvaring av utbränt kärnbränsle som ett exempel på anläggning som del bör finnas möjlighet att tvinga en kommun all ta emot. Med anledning härav vill jag ställa följande fråga fill bosladsminislern: Anser bosladsminislern all del är rätt alt inskränka del lokala inflytandet över den egna miljön?

1983/84:149 av Gunnar Hökmark (m) till justitieministern om åtgärder mot viss utredningsverksamhet rörande obetalda skatteskulder m. m.:

Enligt uppgifter i pressen skall LO-dislriklel i Stockholm ha organiserat egen verksamhet för all få lag på personer med obetalda skatteskulder och ofullgjorda löneålaganden. Denna verksamhet synes ha vissa likheter med myndighetsutövning och polisiär verksamhet.

Avser justitieministern vidta någon åtgärd mot denna typ av "medborgargarde"?

32 § Kammaren åtskildes kl. 15.57.

In fidem

BENGT TORNELL

/Solveig Gemert