Riksdagens protokoll 1982/83:53 Torsdagen den 16 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1982/83:53

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1982/83:53

Torsdagen den 16 december em.

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en början av andre vice falmannen.

11 § Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m.  (FiU, CU, SkU) (forts.)

Fortsattes överläggningen om finansutskottets betänkande 1982/83:20, civilufskoftets betänkande 1982/83:7 och skatteutskottets betänkande 1982/ 83:15.

AnL 92 KERSTIN EKMAN (fp) replik:

Herr talman! Oskar Lindkvist! Om man läser vår motion ser man aft vi står fast vid det förslag vi lade fram i våras, Def förslag vi yrkat avslag på är def socialdemokrafiska förslaget - det förslag som vi drabbades av även i våras och som innebär att helt andra årgångar innefattas än i vårt förslag. Detta avslagsyrkande följer vi också upp i reservation nr 2,

AnL 93 OSKAR LINDKVIST (s) replik:

Herr talman! Till Kerstin Ekman vill jag säga att i våras var ju folkpartiet och centern emot förslaget att hyreshusavgiften skulle omfatta årgångarna 1958-1974, vilket socialdemokraterna mofionerat om. Men då var ni i civilufskottef för propositionen. Skillnaden i dag är atf ni är motståndare fill en proposition som kommer från den socialdemokrafiska regeringen. Det är oförklarligt atf något sådant kan inträffa inom etf parfi som folkpartiet, som ju bostadsminisfern i den förra regeringen fillhörde.

Det var närmast Rolf Dahlberg som fick mig att begära replik, för han sade i sitt inlägg att bruksvärdet inte automatiskt höjer hyresnivån. Def är så att bruksvärdet är en produkt av förhandlingar. När förhandlingarna är slutförda fastlägger man etf bruksvärde. Jag tror aft jag vågar påstå att de enskilda hyreshusägarna är ganska följsamma när det gäller atf för sina hus komma upp i de hyresnivåer som bruksvärdet utgör enligt en ny avtalsuppgörelse.

Vidare kände Rolf Dahlberg starkt för de fastighetsägare som infe hade

131

Nr 53

Torsdagen den , 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

utnyttjat samhällets räntesubventioner. Han använde uttrycket "utnyttjat", precis som om de som använde räntesubventioner vore något slags fridsförare. Det är klart att ur moderat synpunkt är de kanske fridsförare i def sociala samhället. Men vad är orsaken till atf man inte har använt sig av räntegaranfier? Kan orsaken vara den att man inte har klarat kosfnadspres-sen - att standarden är för hög? Eller kan orsaken vara den, som jag sade i mitt första inlägg, att det i dag är så lönsamt att äga fasfigheter atf fastighetsköp är en av de bästa investeringar man kan göra i dagens Sverige? Orsaken kanske kan vara olika slags kombinationer av dessa fre alternafiv.

Rolf Dahlberg frågade vad jag tyckte om hyreshusavgiftefi på lokalhus och bostadsrättsföreningar. Jag kan hänvisa till de motiv som framkommer i proposifionen. Det är klarf atf jag känner mycket starkt för bostadsrättsföreningarna, framför allt för dem som hör hemma inom bostadskooperationen. Där kopplar jag vidare fill de reformer som behandlas i civilufskoftets betänkande nr 8 och som utan tvivel kan ge en rad bostadsrättsföreningar möjligheter atf för relafivt billiga pengar rusta upp sina hus.

Slufiigen vill jag säga både till Rolf Dahlberg och fill Kjell Mattsson att när ni använder siffror som i och för sig är riktiga och som lämnats av vårt eget utskotfskansli, kunde ni också använda de siffror som talar om hur lång kön är för aft fa i anspråk de pengar som kommer in genom hyreshusavgiften. Det har ingen av er bekvämat sig till att göra. Det är ett faktum att det kommer aft kosta en hel del aft genomföra de reformer som vi så småningom återkommer till i samband med behandlingen av civilufskoftets betänkande nr 8.

AnL 94 ROLF DAHLBERG (m) replik:

Herr falman! Oskar Lindkvist fick en onormalt lång befänkefid för aft svara på min replik före middagspausen. Jag vet inte vad Oskar Lindkvist har gjort under middagspausen, men def är tydligt att han icke har stärkt sina argument. De är lika svaga nu som före middagspausen.

AnL 95 OSKAR LINDKVIST (s) replik:

Herr falman! Def var ett något ovanligt inlägg. Jag kan bara svara att man för aft argumentera mot Rolf Dahlberg och moderata samlingspartiet inte behöver någon onormalt lång förberedelsefid. Vi representerar ju två skilda samhällssystem, så def är helt normalt att vi kommer i konflikt med varandra. Man behöver infe särskilt lång tid för att klara ut de inlägg som Rolf Dahlberg gör i debatten.

132

AnL 96 SÖREN LEKBERG (s):

Herr falman! Motion 95 handlar om den föreslagna hyreshusavgiffen, och i mofionen föreslås att denna avgift bör utvidgas till att även omfatta ägda småhus. På så sätt kommer samtliga upplåtelseformer att ingå i avgiftssystemet. Motivet för defta är i korthet följande.

Stigande produktionskostnader fillsammans med uppräkningen av den garanterade räntan leder till ökade skillnader i kostnader mellan olika

årgångar av bostäder. Det inenbär att bostäder med i stort sett samma standard får avsevärt skilda boendekostnader.

I sin tur leder detta till väl kända problem på bostadsmarknaden. De ökande kostnadsskillnaderna tillsammans med det s.k. bruksvärdessystemet leder fill atf enskilda ägare av hyreshus kan fillgodogöra sig rejäla övervinster. Ägare av äldre småhus får inte bara en förhållandevis låg boendekostnad jämfört med andra. De får också en förmögenhetstillväxt, som ökar i takt med kostnadsskillnaden mellan äldre och yngre hus.

Den föreslagna hyreshusavgiften är därför etf viktigt och välkommet medel för aft utjämna kostnaderna mellan olika årgångar av bostäder. Samtidigt skapas en finansieringskälla inom bostadssektorn, som kan utnyttjas för aft sänka kostnaderna inom nyproduktionen samt i övrigt bekosta fortsatta bostadspolitiska reformer. Men för att en omfördelning av kostnaderna skall bli allmänt accepterad krävs att avgiftsuttaget utformas på ett sådant sätt atf bördorna fördelas rättvist mellan de olika upplåfelseformerna.

Från denna synpunkt är förslaget dock inte fillfredsställande. Ägda småhus skall nämligen undantas från avgiften. Den enda motivering härför som anförs i propositionen är en hänvisning till den beslutade reformeringen av inkomstbeskattningen. Men med den motiveringen finns det också goda skäl att undanta bostadsrätterna. Också den som förvärvat sin bostadsrätt i andra hand kommer atf påverkas av skattereformen, om han eller hon har lånat pengar fill insatsen.

Märkligt nog, herr talman, har civilufskottef i sitt betänkande infe sakbehandlat motionen. Utskottet hänvisar kort och gott fill propositionen och föreslår att motionen skall avslås. För den som lagt fram ett seriöst förslag är detta en något underlig behandling. I etf sådant läge känns det riktigt att spontant yrka bifall till motionen. Eftersom bostadsministern finns här i kammaren, skulle jag dock först vilja rikta en fråga fill honom för att få ett klarläggande på några punkter.

I direkfiven för den nyligen tillsafta bostadspolitiska utredningen står def bl. a. att utredningen skall genomföra "en. övergripande översyn av bostadsstödet och av finansieringsvillkoren i allmänhet, med utgångspunkten att skapa neutralifef mellan boendet i olika besiffningsformer, både i fråga om löpande kostnader och förmögenhetsbildning, och att utjämna kostnader för bostäder av olika ålder". Innebär nu detta, Hans Gustafsson, att den fråga som aktualiseras i motion 95 kommer atf bli prövad i den bostadspolifiska utredningen?

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

AnL 97 MONICA ANDERSSON (s):

Herr talman! Def är få områden som är i så stort akut behov av ordentliga reformer som bostadspolitiken. Efter sex år av borgerliga regeringar har den förvandlats från ett instrument för social grundtrygghet fill något av ett monopolspel. En liten grupp kan med inflafionens och skattesystemets hjälp göra sig förmögenheter. Den stora gruppen förlorar.

Och det är ungdomarna och den stora gruppen barnfamiljer som hör till

133

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m.

134

förlorarna. Färre och färre flerfamiljshus har byggts för vart år sedan mitten av 1970-talet. Def har lett fill en svår bostadsbrist på många håll i landet. Här i Stockholmsregionen är det näst intill omöjligt för ungdomar att få tag på en egen lägenhet att flytta till. För att komma över en egen lägenhet måste man anfingen ha kontakter eller en smärre förmögenhet eller bådadera. Sexsiffriga belopp krävs för den enklaste etta i regionens centrala delar.

Samtidigt har det på många håll i landet börjat bli gott om tomma lägenheter, även på orter med bostadsbrist. Det i sin fur beror pä att hyrorna börjat bli så höga i nybyggda och nysanerade lägenheter, till följd av de allt drygare kapitalkostnaderna. Ungdomar, barnfamiljer, över huvud taget hushåll med låga inkomster och dålig ekonomi har helt enkelt infe råd atf flytta in i nybyggda lägenheter.

Bostadspolifiken är på väg att hamna i ett ekorrhjul med ständigt höjda hyror och filltagande trångboddhet bland hyresgästerna, samtidigt kan stora grupper som äger sina bostäder göra sig förmögenheter pä sitt boende, och arbetslösheten bland byggnadsarbetare sfiger.

Vi måste ta oss ur det där ekorrhjulet medan fid är, och det klarar vi bara med hjälp av en solidarisk omfördelning av kapitalkostnaderna i boendet mellan upplåfelseformerna och mellan årgångarna. Inom allmännyttan har man redan i dag en solidarisk hyressäftning. Utan den hade inte allmännyttan klarat att hålla uppe det bostadsbyggande som finns i dag ens. Men, det finns en gräns där def infe längre finns så mycket kvar atf utjämna. Många allmännytfiga bostadsföretag ligger nära den gränsen.

Solidariteten måste därför vidgas fill att omfatta hela bostadsbeståndet. Vi måste få fram medel till att öka bostadsbyggandet, till att sanera och bygga om stora delar av det äldre beståndet, och det klarar vi inte med dagens höga kapitalkostnader. Vi måste också bygga om de dåliga bostadsmiljöer som finns på många håll och som förstärker boendesegregationen och de sociala problemen:

De åtgärder på bostadspolitikens område som regeringen föreslår är helt nödvändiga. Den föreslagna hyreshusavgiften är också ett viktigt steg på vägen mot en utjämning av boendekostnaderna. Jag har dock svårt att förstå varför man inte vill låta villaägarna omfattas av avgiften. Det blir ingen effekfiv omfördelning när en så stor del av de boende inte är med i systemet. Det är också orättvist att de privata fasfighefsägarna ges avdragsrätt. Det riskerar aft förstärka de orättvisor på skatteområdet som redan finns mellan upplåtelseformerna. Dessutom bidrar avdragsrätfen till att minska effekten av hyreshusavgiffen.

Def behövs pengar, mycket pengar, för aft vi skall klara de stora behov som finns i bostadspolifiken. Propositionen täcker in det mest akuta. I syfte atf ta ett större grepp har regeringen tillsatt en bostadsutredning som fått i uppdrag att snabbt komma med förslag till en reformering av boendet. De medel som krävs för den reformeringen måste sökas inom bostadsektorn.

Därför är jag förvånad över att man så kortfattat avvisar tanken på att äldre villor också skall ingå i den utjämning av kapitalkostnaderna som hyreshusavgiffen syftar till. Civilutskottet argumenterar över huvud taget

infe emot vår motion nr 1982/83:95 utan avstyrker den blankt med hänvisning fill propositionen. Qch i proposifionen behandlas denna utvidgning av avgiften på sju rader.

Man redovisar dock i propositionen att marknadsvärdet på både bostads-räftslägenheter och villor kommer att höjas, eftersom hyreshusavgiffen bidrar fill atf höja hyresnivån. För bostadsrättslägenheter föreslår man av def skälet att de skall omfattas av hyreshusavgiften. För egnahemmen gör man det inte, och man motiverar det så här: "Det kan därför i och för sig ligga i linje med de bostadspolitiska strävandena atf införa en avgift även för egnahem. Jag anser dock mot bakgrund av den beslutade marginalskatte-och avdragsreformen aft så infe bör ske."

Men def resonemanget halfar litet. För def första omfattas även bostadsräffshavare av marginalskatte- och avdragsreformen, och för det andra behöver inte frågan om en utjämning av kapitalkostnaderna nödvändigtvis kollidera med avdragsreformen. Det beror helt på hur man konstruerar avgiften.

Vår motion far upp principfrågan och skulle, om den bifölls, innebära ett uppdrag till bostadsminisfern aft komma fillbaka med ett förslag fill riksdagen. Man kan tänka sig flera tekniska konstruktioner. En variant som har diskuterats inom en arbetsgrupp inom Stockholms arbetarekommun är en avgift som fas ut med en sfigande procentsats på en positiv mellanskillnad av taxeringsvärdet minus skuldsumman.

Herr talman! Jag har svårt atf tro att föräldrar som bor i en äldre nedamorterad villa inte skulle vilja vara med och dra sitt strå fill stacken för atf deras egna barn och andra ungdomar kan flytta fill en egen lägenhet med rimlig hyra när def blir så dags, eller att inte t. ex. far- och morföräldrar skulle vilja göra def för sina barnbarn. Det är ju en sådan solidaritet som def i grunden handlar om. Det är nog mänga i äldre generationer som har egna minnen av hur det är att antingen tvingas vänta med att flytta hemifrån och bilda familj eller att bo provisoriskt hemma hos föräldrarna. En sådan situafion är i dag verklighet för många som har det dåligt ställt.

Med detta vill jag i likhet med Sören Lekberg fråga bosfadsministern om han inte håller med om aft vårt krav på en utredning om en utvidgning av hyreshusavgiffen är rimlig. Kommer de synpunkter som tas upp i vår mofion aft beaktas i den bostadspolifiska utredningen?

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

AnL 98 Bostadsministern HANS GUSTAFSSON:

Herr falman! På den direkta frågan från Sören Lekberg och Monica Andersson om huruvida den utredning som nyligen har tillsatts kommer aft aktualisera frågan om en form av avgift även för småhusen, vill jag svara ja. När Monica Andersson frågar om jag inte tycker att def är skäligt att frågan utreds, vill jag säga atf redan den tillsatta utredningen är ett svar på den frågan. Det är bl. a. dessa frågor som utredningen får till uppgift aft arbeta med och som är de avgörande delarna.

Det kan diskuteras på vilket sätt man så småningom skall konstruera en avgift, om man nu stannar för en sådan. Det finns flera olika möjligheter. Def

135

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

136

har i dagarna avlämnats ett betänkande om reallån och realbeskattning, som från dessa utgångspunkter är en utomordentUgt intressant variant. Man kan också tänka sig andra former av avgiftssystem. Vilken metod som skall väljas får man ta ställning till när utredningen är färdig, om utredningen nu finner skäl att föreslå att det skall införas någon form av avgift även på småhusen.

När det gäller den nu aktuella frågan finns def fiera skäl för atf inte just i detta sammanhang låta den s. k. hyreshusavgiften omfatta också småhus. I proposifionen och i betänkandet har redovisats den skaffeöverenskommelse som nyligen gjorts och som i väsenfiiga avseenden förändrar situationen för i varje fall en del villaägare. Man kan också hänvisa till att själva utgångspunkten för den föreslagna hyreshusavgiffen är den bruksvärdesmetod som tillämpas men som icke kan fillämpas här.

Man kan också åberopa att taxeringsvärdet för småhus per kvadratmeter är.ungefär fre gånger så stort som för hyreshusen. När Tore Claeson halverade hyreshusavgiffen fill 1 % på grund av skafteöverenskommelsen, kunde han faktiskt ha förminskat den fill en tredjedel på grund av skillnaderna i taxeringsvärden.

Dessutom kan man påpeka att det när det gäller småhusen sker mycket kraftiga uppräkningar av den garanterade räntan. För hus byggda tidigare än 1974 skall på en treårsperiod räntebidragen avvecklas för småhusen.

För dem som är byggda mellan 1975 och 1979 sker en kraffig upptrappning av räntan. Mot den bakgrunden har det inte funnits anledning att i detta sammanhang låta den föreslagna hyreshusavgiffen också omfatta småhusen. Den har en annan konstruktion och annan utformning. Men def betyder inte att.inte småhusen behöver vara med och bära en solidarisk kostnad för boendet i dess helhet. Def är bara att defta sannolikt tarvar andra lösningar och en genomgripande översyn av viUkoren för denna typ av omläggning, oavsett om man nu väljer reallånebeskattning eller någon form av avgift.

Frågan om bosfadsrättslägenheterna fogs inte upp, men eftersom jag nu har ordet, kan jag åtminstone få framföra någon synpunkt. Den omständigheten aft man lämnar bosfadsrättslägenheterna utanför skulle leda fill väldigt kraffigt höjda marknadsvärden för dessa. Def skulle också medföra en kraffig förmögenhetsökning för innehavare av äldre bostadsräftslägenheter, något som vi infe önskar. Dessutom kan man säga aft behovet av utjämning av kostnader egentligen är större i fråga om bostadsrätten än i fråga om hyresrätten, där i varje fall allmännyttan själv fillämpar en form av fördelning av kostnaderna.

Får jag sedan, herr falman, med anledning av de inlägg som här gjorts av Kjell Mattsson,.Rolf Dahlberg och Kerstin Ekman säga.atf åtminstone Rolf Dahlberg är konsekvent i sin uppfattning. Han vill, som alla moderater, att bostadsmarknaden skall.marknadsanpassas. I den, höll jag på aft säga, cynism som moderaterna företräder i den här frågan är de sannerligen konsekventa.

Def bUr betydligt krångligare om man skall försöka bedöma agerandet från folkpartiet och centern. Nu är det så långt lidet på kvällen att jag inte skall ge

mig in i hela den hisforiebeskrivningen, utan jag föreställer mig att både Kjell Mattsson och Kersfin Ekman så småningom kan klara av defta med sina egna samveten. Men jag skulle kunna berätta om handläggningen av frågorna och de förberedelser av lagrådsremiss av propositioner som fanns när jag kom till departementet. Ni har naturligtvis ändrat er på grund av aft ni inte längre innehar regeringsmakfen utan sitter i oppositionen. Det kan ingen förmena er, men def vore lika bra att säga det i stället för att försöka åberopa diverse fricks för att komma ifrån en proposition som ni själva har utarbetat och framlagt.

Kjell Mattsson säger att det är samma brister nu som fidigare. Jag har infe påpekat en enda brist. Ni lade fram en proposition i riksdagen utan att vare sig remissbehandla den eller lagrådsremissbehandla den. Riksdagen begärde lagrådsremiss och begärde aft alternativa finansieringsmetoder skulle undersökas. Nu kommer vi tillbaka med båda delarna, med lagrådsremiss och med undersökningar om de alternativ som står till buds.

När def gäller remissbehandlingen framgår av civilutskottets betänkande aft flertalet av de organisationer som har intresse för frågan tillskrivit civilutskotfet, och resten har uppvaktat i frågan. Hur kan man då i det läget komma tillbaka och säga atf vi inte kan vara med och bifalla förslaget? Jag kan ändå säga till Kerstin Ekmans heder atf hon pä slutet deklarerar - jag utgår från atf det var den sista och den stolta deklarationen - aft folkpartiet är för hyreshusavgiften. De är inte för utvidgning av de årgångar som vi har föreslagit, men de är för hyreshusavgiften. Det var bra att åtminstone få det slutgiltigt klarlagt.

Jag vet infe vad centerpartiet f. n. har för uppfattning. Det är ändå bra atf ha folkpartiets ställning klarlagd i den här frågan.

Rolf Dahlberg räknade ut hur mycket hyreshusavgiften gav och hur mycket som satsats i pengar i den nya bostadspolitiska propositionen. Det var ett utomordentligt snävt sätt att räkna. Jag skall presentera, om Rolf Dahlberg vill, kalkyler som visar annat resultat. Vad Rolf Dahlberg glömde var aft tala om atf vi har fåft finansiera en halv miljard som den borgerliga tvåpartiregeringen glömde atf finansiera i sina förslag. Den föreslog atf man skulle spara på bostadssektorn 1,2 miljarder, varav 500 miljoner var hyreshusavgiffer. När riksdagen avslog förslaget om hyreshusavgiffen var def med anledning av en beställning från folkpartiet, centern och moderater att man skulle komma fillbaka och finansiera samma kostnad på annat sätt. Def har vi nu gjort. Vi har finansierat def som alla var överens om skulle finansieras, fast man.dä infe var överens om metoderna. Det tycker jag Rolf Dahlberg har anledning aft ta med i beräkningen.

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

Anf. 99 SÖREN LEKBERG (s) replik;

Herr talman! Jag kan konstatera aft Monica Andersson och jag har fått ett klart posifivt besked av bosfadsministern. Det innebär aft den fråga som vi har tagit upp i motion 95 kommer atf prövas av den bostadspolitiska utredningen.

137

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

AnL 100 TORE CLAESON (vpk) replik:

Herr falman! Jag skall i repliken begränsa mig till bara etf par saker som bostadsministern uppehöll sig vid, i vart fall delvis i polemik mot mig, såvitt jag förstår.

Det ena var när han talade om aft skillnaderna i taxeringsvärde för småhus i sig skulle utgöra något argument för att infe också äldre småhus skulle omfattas av en sådan här avgift. Man kan med skäl säga, bostadsministern, att med precis samma resonemang kan man hävda motsatsen, att just de skillnader som finns skulle kunna utgöra motiv till aft de skulle finnas med.

Sedan är det väl så att den kraftiga uppfrappningen av räntan för småhus, som bostadsministern talar om skall komma och som också skulle motivera att man infe skall ta med dessa i sammanhanget, egenfiigen också skulle motivera att man skulle ta med de äldre småhus som inte är eller har varit statligt belånade och inte åtnjutit några ränfelån eller liknande.

Jag tycker nog att de motiv som bostadsministern nu anförde som skäl till att man har undantagit de äldre småhusen faktiskt också kan anföras för atf de egentligen borde ha varit med.

Slutligen i denna replik: Även om det nu rör sig om vad som kan räknas i några tusental, sade bosfadsministern ingenting om varför man inte har sett till att göra en konstrukfion så att de kedje- och radhus som är hyres- eller bostadsrättshus har kommit med i det här sammanhanget. Det kan väl inte bara vara därför att det ligger exempelvis 10, 15 eller 20 lägenheter på längden i stället för höjden som de skall undantas?

Vi har rikfat anmärkningar mot förslaget på bl. a. dessa två områden, beträffande de äldre småhusen och beträffande anledningen till att man undantar kedje- och radhusen.

138

AnL 101 ROLF DAHLBERG (m) replik:

Herr talman! Jag skall fatta mig kort med tanke på att kammaren har ont om tid f. n.

I slutet av bostadsministerns anförande tog han upp beräkningen av intäkter resp. kostnader för de reformer pä bostadsområdet som regeringen nu föreslår. Han säger atf jag har räknat litet snävt. Det är möjligt att man kan ha den syn som bostadsministern har. Men även om jag skulle godta bostadsministerns beräkningar, kan vi konstatera att statens intäkter vida överstiger vad man får i extra kostnader i det paket som senare skall diskuteras här i kammaren. Vad jag i inledningsanförandet ville peka på är aft här gör man alltså en beskattning av boendet som stärker statskassan. Men det är icke primärt så som man säger, att man omfördelar pengar inom bostadssektorn, utan man suger ut pengar ur bostadssektorn, hur vi än räknar- det må sedan röra sig om en halv miljard eller en hel miljard 1985. Detta kan man naturligtvis diskutera, det håller jag med bostadsministern om. Men de siffror som jag använde mig av är de som vi har haft tillgång till från departementet och gäller de åtgärder som vi diskuterar i dag i kammaren.

AnL 102 Bostadsministern HANS GUSTAFSSON:

Herr falman! Fär jag först säga fill Tore Claeson, som tog upp frågan om kedje- resp. radhus, aft jag delar hans uppfattning atf de som redan har kommit till och som upplåts med hyres- eller bostadsrätt borde vara med. Men nu har vi inte haft någon god administrativ metod för att i def här läget göra en överföring. Rent principiellt delar jag emellertid Tore Claesons uppfattning på den punkten. Jag hoppas aft vi, när det blir möjligt aft ägna den frågan tillräckligt med tid, skall kunna återkomma.

När def gäller de övriga två frågor som Tore Claeson berörde, dvs. skillnaderna i fråga om taxeringsvärdena och det som Tore Claeson anger som motiv för aft införa ytterligare avgift, sä förstår jag honom med tanke på den utgångspunkt han har. Redan i början av sitt huvudanförande deklarerade han aft han infe tyckte att det var nödvändigt att låta avgiften uppnå neutralitet med hänsyn till olika upplåfelseformer. Har man den grundläggande inställningen, behöver man självfallet inte bry sig om att avgiften för ett småhus fastställs fill 6 % per kvadratmeter medan den för ett hyreshus fastställs fill 2 % per kvadratmeter. Det har Tore Claeson själv deklarerat, så det är O. K.

Vidare säger Tore Claeson att det kan finnas anledning aft ta med de äldre småhusen just därför att räntan trappas upp för övriga. 1 princip håller jag med om def. Men vad jag försökte säga i mitt inlägg här var aft om man skall ha en överföring frän småhusen till bostadssektorn i övrigt, får man använda sig av en annan teknik, en annan konstruktion och en annan motivering än vad som gällt för hyresavgiften.

Jag har redan deklarerat att den bostadspolitiska utredning som vi har fillsatf och i vilken Tore Claeson själv kommer atf vara en av medlemmarna skall ha som en av sina huvuduppgifter att titta på de här frågorna. Utredningen har fått i uppdrag att vara färdig redan första halvåret 1984.

Till Rolf Dahlberg vill jag säga att jag visst kan räkna pä de bostadspolitiska förslag som vi skall behandla, förmodar jag, i morgon på ett sätt som innebär att statens intäkter vida understiger statens utgifter. Det är bara fråga om vilken bedömning man vill göra. Om man som jag har den uppfattningen, aft de förslag som vi lägger fram leder till aft vi dels kan få en högre nybyggnation än vi eljest skulle ha fåft, dels fill att vi får en större omfattning när det gäller ombyggnader och att vi får ta hänsyn till vilka krav det ställer på lånemedel, räntegaranfier och annat, så kommer jag fram fill belopp som vida understiger de intäkter som redovisats. Def är en ganska meningslös exercis, eftersom def inte finns någon i förväg bestämd utgångspunkt när def gäller de kostnader som man skall räkna med och infe räkna med. Men jag noterar med tillfredsställelse att Rolf Dahlbergs huvudinvändning är aft vi inte gör av med fillräckligt mycket pengar på det bostadspolitiska området. Det skall Rolf Dahlberg emellerfid sannerligen få fillfälle att medverka till så småningom.

Det är nog litet överdrivet att reflektera över vilka intäkter vi skall få 1985 och att ställa dem i relation till utgifterna 1983. Rolf Dahlberg vet ju inte vilka utgifter vi kommer att föreslå pä def bostadspolitiska området fram till 1985.

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

139

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. rn.

Det är väl klokast att i varje fall hålla sig till def år som vi kan överblicka, både när det gäller intäkter och när def gäller utgifter.

AnL 103 TORE CLAESON (vpk) replik;

Herr talman! Av mitt anförande i debatten tidigare framgår att det resonemang som jag utvecklade beträffande neutraliteten gällde förhållandet mellan privatägda och allmännyttiga hyreshus. Med utgångspunkt i etf resonemang om bruksvärdesprincipen pekade jag på det förhållandet att de privata hyreshusägarna tillgodogör sig en vinst i samma takt som bruksvärdet höjs hos allmännyttan - bl. a. på grund av hyreshusavgiffen. Vidare pekade jag på det förhållandet att de privata fastighetsägarna, genom att de har en annan form av taxering på sina fastigheter än de allmännyttiga bostadsföretagen har, får förmånen att kunna dra av hyreshusavgiften i sin deklaration. Följaktligen kommer hyreshusavgiffen för deras del att kännas mycket litet. Och det var närmast detta jag ville framhålla.

Resonemanget om neutralitet får alltså hänföras till vad jag har sagt, och det kommer också att framgå av protokollet.

140

AnL 104 ROLF DAHLBERG (m) replik:

Herr talman! Jag har aldrig på något vis anklagat socialdemokraterna för ätt infe göra av med tillräckligt mycket pengar. Diskussionen gäller att vi beskattar boendet och får in en viss mängd pengar fill statskassan. Då säger socialdemokraterna aft def är fråga om en omfördelning av pengar - genom olika subventionsåtgärder, som vi kanske kommer aft diskutera i morgon, förs medel över till andra delar av boendet som infe beskattas. Då har jag pekat på att intäkterna till statskassan kommer att klart översfiga de utgifter som har redovisats.

Sedan kommer bostadsminisfern dragande med en eventuell volymökning. Men departementet har sagt atf man infe skall räkna med någon sådan i det här sammanhanget.

Vi skall också komma ihåg att socialdemokraterna i våras, när vi diskuterade hyreshusavgiffen, sade att mofivet för införandet av den var atf få en budgeteffekt som gav en viss mängd pengar, i det fallet 490 milj. kr. Sedan har socialdemokraterna ökat ut den grupp som skall drabbas av hyreshusavgiften, och nu är vi alltså uppe i större siffror.

Jag menar att det är rimligt aft def ändå redovisas för svenska folket hur mycket pengar som fas in på hyreshusavgiffen, hur mycket som satsas på åtgärder-av olika-slag inom det övriga boendet och hur mycket som strålar fillbaka till ekonomi- och budgetminisfer Feldt. Det var den kopplingen som jag gjorde. Det tas alltså ut mer av boendet än vad som sätts in.

Med detta har jag inte sagt af t ni infe gör av med fillräckligt mycket pengar. Hans Gustafsson vet mycket väl atf jag tycker att ni gör av med för mycket pengar.

AnL 105 Bostadsminisfern HANS GUSTAFSSON: . Herr talman! Vi skall väl infe fortsätta replikskiftet så mycket längre till, men ett faktum är atf Rolf Dahlberg gör gällande att vi tar in för mycket i intäkter i förhållande till de utgifter som vi har. Jag delar inte hans uppfattning, men han driver den med stor envishet och stor energi.

Om man vill åstadkomma jämvikt på den här punkten kan man antingen sänka infäktsuftaget - men def vill vi inte, eftersom vi vet att det kommer aft bli för litet i framfiden - eller också öka utgifterna. Qch Rolf Dahlbergs inlägg i debatten kan jag inte befrakta som annat än en direkt beställning fill bostadsministern om att föreslå regeringen att se till att utgifterna på bostadsområdet blir litet större, så att vi får paritet mellan intäkterna från hyreshusavgiffen och insatserna på bostadsstödet. Jag skall med intresse framföra de synpunkterna från Rolf Dahlberg.

Till Tore Claeson; Jag accepterar hans beskrivning - det är möjligt att jag infe uppfattade aft han avsåg just förhållandena inom hyreshussekforn. Men, Tore Claeson, om det är på detta sätt och man nu har den uppfattningen aft det skall vara neutralitet i det här sammanhanget, måste man väl ändå ta någon hänsyn till vad jag påpekat, atf taxeringsvärdet är tre gånger så högt.

Sedan delar jag inte Tore Claesons uppfattning när det gäller beskatf-ningsfrågorna. Om vi inte skulle medge avdrag för hyreshusavgiften, skulle vi behöva ta ut två och en halv gånger så mycket i hyreshusavgift. Om vi skulle fa ut 10 kr. skulle vi då alltså i realiteten - för att uppnå likställighet - få ta ut 25 kr. Jag tycker att def är helt korrekt resonerat och framgår ganska tydligt av de exempel som har tagits fram.

Däremot har jag i flera sammanhang sagt aft def är fråga om temporära åtgärder. Def är ett försök att i eh svår situafion åstadkomma en förbättring. Men det är ingen lösning av frågan på sikt. Def har vi försökt anvisa vägar till genom de direktiv som har fastställts för den nyligen tillsafta utredningen.

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

Andre vice falmannen anmälde atf Tore Claeson anhållit aft fill protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

AnL 106 KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr talman! De flesta frågor i proposition 50 berör skatter, varför def ter sig något egendomligt att skattedebatfen kommer så här på sladden.

Lät mig sedan säga att i proposition 50 flera delförslag enligt min uppfattning inte har handlagts pä sätt som föreskrivs i regeringsformen. Där sägs att behövliga yttranden och upplysningar skall inhämtas infe bara frän berörda myndigheter utan också från sammanslutningar och enskilda.

Denna bristande handläggning gäller vattenkraffsskaffen, rätten till avdrag för fackföreningsavgifter och videoskatten, där lagrådet i intet fall beretts tillfälle att granska förslagen. Samma krifik kan riktas mot hyreshusavgiffen, som rätteligen borde benämnas hyreshusskaff, eftersom det rör sig om en skaft. Det lagförslaget har visserligen varit hos lagrådet.

141

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

142

men där konstaterade man att förslaget inte fått en tillfredsställande beredning. Det är skrämmande och närmast häpnadsväckande att regeringen och dess medhjälpare i utskotten på sätt som skett ansett sig kunna nonchalera de regler som föreskrivs i regeringsformen.

Vi har påpekat dessa uppenbara brister i handläggningen av proposifionen i etf särskilt yttrande, där vi påtalar att skatteutskottets majoritet förmenat oss att få ett utlåtande från konstitutionsutskottet som skulle klargöra om dessa frågor handlagts i enlighet med vad som föreskrivs i regeringsformen.

Inte helt överraskande har socialdemokraterna visat sig vara grossister i skattehöjning. Som framgår av den moderata parfimotionen har socialdemokraterna skattehöjningsförslag för 1983 som, om de genomförs, kommer aft kosta landets skattebetalare 12 miljarder, dvs. i det närmaste 3 500 kr. per hushåll. 1 detta belopp är då inte inräknat de kommunalskattehöjningar som följer i devalveringens spår.

Sparskatteredukfionen, som i nuläget är 20 % på banksparandet och 30 % på aktiesparandet, lovade socialdemokraterna dyrt och heligt att ta bort, om och när de kom fillbaka till makten. Senaste gången vi voterade om frågan vari våras, dä socialdemokraterna i en partimotion yrkade på etf slopande av sparskatteredukfionen fr. o. m. den 31 december i år.

I valrörelsen upptäckte man sä atf över en miljon väljare använde sig av denna fördelaktiga sparform, och därför var det faktiskt olämpligt att gå alltför hårt fram. Någon vecka före valet bekantgjordes därför atf socialdemokraterna kunde tänka sig att ha kvar sparformen, om än med reducerad stimulans.

Skatteutskottets majoritet instämmer nu med regeringen i att idén med det värdesäkra lönesparandet förfelats när det gäller aft främja näringslivets tillgång på riskvilligt kapital och också aft sparandet fått en fördelningspolitisk karaktär som ej kan accepteras.

Båda påståendena är egendomliga. Skattefondssparandet beräknas tillföra aktiemarknaden ca 2 miljarder kronor per år från närmare en halv miljon människor, vilket är näst infill etf sensationellt gott resultat. Fördelningspolitiskt har sparandet en typisk låginkomstprofil, eftersom det är maximerat fill 600 kr. per månad. Dessutom får endast de som har A-inkomst använda sig av sparformen i fråga.

Låginkomstprofil har också den för ett par år sedan genomförda lindringen i beskattningen av aktieutdelningar. Den är som bekant maximerad till 2 250 kr. per person. Följer man nu propositionen och slopar denna lättnad, återinför man dubbelbeskattningen av aktieutdelningar, som vi är relativt ensamma om i världen. Nästa år ger socialdemokraterna oss f. ö. en trippelbeskattning, om man genomför den planerade 20-procentiga utdelningsskatten på akfiebolag.

En annan följd av att återinföra dubbelbeskattningen på aktieutdelningar, som kanske är än mera skadlig för näringslivet, är att man åter lockar sparkapitalef över från det område där det bäst behövs, dvs. som riskbärande kapital i näringslivet, till mindre riskbärande sparformer eller t. o. m. till rent

improduktiva investeringar i diamanter, konst, mattor och annat liknande.

Säkerligen vill man från socialdemokrafiskt häll begränsa eller så småningom helt stoppa det värdesäkra lönsparandet, eftersom den sparformen för den enskilde är skyhögt överlägsen tvångssparandet i kollektiva fackföreningsfonder.

Utredning brukar föregå varje mer genomgripande reform och då inte minst när det gäller förändringar i beskattningen. Så har dock inte varit fallet när det gäller den föreslagna skärpningen av förmögenhets-, arvs- och gåvoskatten.

Def har sagts många gånger tidigare men förtjänar ändå att upprepas, att en alltför hög beskattning medför avsevärda skadeverkningar på vår ekonomi. Kapitalskatterna är redan nu av en sådan storleksordning atf de avsevärt torde hindra tillkomsten av och försvåra vidmakthållandet av små och medelstora företag. Industriminister Thage Peterson inbjöd för någon tid sedan företrädare för denna företagsamhet till överläggningar och listade därvid en lång rad praktiska åtgärder som skulle vara ägnade att underlätta småföref ägandet. Det är sådant som man i den socialdemokratiska propagandan kallar den utsträckta handens politik. Nu är det emellertid inte blott fråga om en utsträckt hand utan två, där den andra, låt oss säga den vänstra, med olika skattehöjningar tar tillbaka vad den högra handen erbjudit och mycket mer därtill.

Kapitalskatterna ger förhållandevis litet i statens kassakista i jämförelse med övriga skatter. Enligt 1982 års taxering väntas förmögenhetsskatten inbringa 740 miljoner och arvs- och gåvoskatten 600 miljoner. Med de föreslagna skafteskärpningarna blir det ytterligare 250 miljoner i förmögenhetsskatt och 70-80 miljoner i arvs- och gåvoskatt. Inga stora belopp således jämfört med exempelvis momsen, som inbringar ca 45 miljarder.

För den enskilde företagaren, som - förutom problemen med den årliga lönsamheten - också hoppas på att kunna klara ett generationsskifte, är emellertid kapitalskatfehöjningen en ytterligare sten på bördan, som i många fall kan leda till att en svag ekonomi definitivt knäcks.

Ett annat förslag från regeringens sida är förslaget om obligatorisk avsättning till investeringsfonder för aktiebolag och ekonomiska föreningar. 20 % av 1983 års vinster skall betalas in pä räntelösa invesferingskonton hos riksbanken. Inbetalningen är tänkt att vara avdragsgill om företagen avsätter motsvarande belopp till en särskild investeringsfond. Härigenom vill man skapa några slags garantier för aft de devalveringsvinster som regeringen anser att företagen kommer att göra används till produktiva investeringar i stället för atf exempelvis sättas in på specialinlåningskonton i bank eller användas fill andra finansiella placeringar. Nu blir troligtvis företagens devalveringsvinster inte särskilt stora, eftersom devalveringseffekterna motverkas av en rad andra åtgärder, som lägger ökade pålagor på företagen.

Vid en hearing i skaffeutskoffet för ett par veckor sedan visade det sig exempelvis aft ett svenskt storföretag beräknades tjäna 175 milj. kr. på

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m.

143

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

144

devalveringen men samtidigt beräknades få ökade kostnader med 185 milj. kr. på grund av ökade pålagor. Ett minus på 10 milj. kr. alltså.

Den lägre investeringsvolymen beror pä brist på lönsamma projekt, infe på brist på investeringskapifal. Vi kan inte biträda förslaget att i rådande konjunkturläge försöka tvinga fram investeringar, alternativt tvinga fram ett räntelöst fvångssparande, som försämrar företagens lönsamhet.

I proposifionen falas det också om etf kommande förslag rörande en tjugoprocenfig utdelningsskaff för företagens vinster på 1983 års verksamhet. Detta förslag måste man betrakta som en föregångare till avgifter till fackföreningsägda fonder-ett förslag som självfallet måste avvisas. Införs en sådan skatt blir det inte bara en trippelbeskattning utan det kan också bli en fyrdubbel beskattning om man inte ser upp. De företag som då är i farozonen är investmentbolagen. I proposition 50 heter det visserligen atf utdelning som lämnas av ett dotterbolag fill sitt moderbolag och därefter slussas vidare till de slutliga ägarna bör avgiftsbeläggas endast en gäng, men ingenfing sägs om de bolag som inte är dotterbolag men som investmentbolagen har aktieposter i.

Jag hoppas och tror att dröjsmålet med en proposifion om en utdelningsskatf beror på insikten om att man noggrant måste gå igenom alla de problem som är förknippade med en sådan ny beskattning.

Ytterligare en ny skaft kan vi vänta oss - skatt på videobandspelare.

För etf halvår sedan avslog riksdagen en mofion om en sådan skaft, bl. a. med den motiveringen aft det var vissa problem i samband med en videoskatt som närmare borde utredas innan riksdagen förelades ett förslag om en sådan.

Nu redovisas det inga som helst sådana överväganden. Någon remissbehandling har heller inte skett, ej heller någon lagrådsgranskning, vilket jag tidigare med förvåning konstaterat. Vad har rikskatteverket och tullverket för synpunkter på beskattningen? Ja, därom vet vi platt intet, och vi lär inte få veta det heller. Vad branschen tycker har man också struntat i.

Videovarorna har redan drabbats av en beskattning - den på videoband -och devalveringen slår också speciellt hårt i den branschen eftersom de apparater som säljs i Sverige genomgående importeras. Vi tycker alltså att videobranschen redan fåft en så stor belastning att någon ny punktskatt infe är motiverad.

Nu är det faktiskt så aft socialdemokraterna inte enbart vill höja skatterna utan även föreslår ett par sänkningar. Def är en händelse som ser ut som en tanke atf båda förslagen gynnar de stora LO-kollekfiven och också har framställts av LO. Det första gäller en lägre statsskatt för de grupper som infe får något med av "den underbara nattens" skattereform. Def andra gäller avdragsrätten för fackföreningsavgiffer.

Lät mig första ta upp den formella handläggningen av ärendet, och då konstatera aft något tillräckligt och tillfredsställande beslutsunderlag inte finns.

Skatfeufskottef har tidigare behandlat frågan om avdragsräff för fackföreningsavgifter, och då konstaterade etf enigt utskott att riksdagen innan

något beslut fattades borde få en fullständig redovisning av de skattemässiga konsekvenserna av bidrag från och avgifter fill fackföreningar och arbetsgivarorganisationer. Målet borde enligt utskottet självfallet vara ett så neutralt system som möjligt. Någon sådan redovisning har inte skett.

Det är vidare utomordentligt anmärkningsvärt att borgerliga krav i såväl skaffeutskoffet som konsfifufionsufskoffet om lagrådefs hörande avvisats. Mig veterligt skedde det infe någon gång under de sex år som de tre borgerliga parfierna var i majoritet atf ett krav på lagrådsgranskning avvisades. Det nu skedda är illavarslande för framtiden.

En annan fråga, som heller inte blivit tillräckligt belyst, är sekretessproblemen. Den som infe fått avdrag för någon fackföreningsavgift är alltså inte kollektivansluten. T. o. m. konstitutionsutskottets socialdemokratiska majoritet är ytterst bestämd och förutsätter atf denna vikfiga principiella fråga, som infe berörs i propositionen, noga övervägs av regeringen och därefter underställs riksdagen. Def hade varit betydligt bättre om man hade övervägt frågorna innan man framlade någon proposition.

Går propositionen igenom innebär def atf regeringen subventionerar fackföreningarna med 1 200 milj. kr. Fackets makt är redan nu oerhört stor och att som nu ytterligare stärka den borde kanske te sig tvivelakfigt även för en socialdemokratisk regering.

De reservafioner jag infe berört i mitt anförande kommer att tas upp av Bo Lundgren och Karl Björzén.

Med def sagda, herr talman, yrkar jag bifall till samfiiga reservationer som moderaterna ställt sig bakom.

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

AnL 107 STIG JOSEFSON (c);

Herr talman! Den proposition som vi nu behandlar, den s. k. krispropositionen, är ett ganska märkligt aktstycke. Förslagen är på flera punkter dåligt beredda och saknar mycket av def beslutsunderlag som är nödvändigt för att riksdagen skall kunna göra en allsidig bedömning. 1 flertalet fall har man underlåtit atf låta lagrådsgranska lagförslagen. Proposifionen innehåller 19 lagförslag på skatteutskottets område, men av dessa är det endast två som har granskats av lagrådet. Def ena är frågan om hyreshusavgiften. Lagrådet anför här följande:

"Det remitterade förslaget har lika litet som det förslag som våren 1982
lades fram för riksdagen varit föremål för sådan remissbehandling som avses i
7 kap. 2 § regeringsformen. Det bör i anledning härav understrykas att en
lagrådsgranskning infe kan ersätta den sedvanliga remissbehandlingen av
myndigheter och sammanslutningar med särskild sakkunskap på området.
Lagrådet har därför haft begränsade möjligheter atf med ledning av def
föreliggande materialet bedöma sådana frågor       ."

Jag tycker det är angeläget att i den här debatten få denna fråga belyst som en vägledning för den socialdemokrafiska regeringens fortsatta regeringsarbete. Alla lagförslagen i proposifionen är självfallet inte av den karaktären att en granskning är absolut nödvändig, men def är mycket betänkligt att nya skatter som videoskatten och skatten på elektrisk kraft samt förslaget om

10 Riksdagens protokoU 1982/83:52-53

145

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

146

skafteredukfion för fackföreningsavgiff inte har fått den omsorgsfulla beredning som är angelägen.

Det är mot denna, bakgrund som centerns yrkande i utskottet om att remittera lagförslaget om avdrag för fackföreningsavgiften till lagrådet skall ses.

Jag beklagar att det inte var möjligt att nå en överenskommelse mellan de tre partier som stod bakom skattereformen. Anledningen till regeringens inbjudan till överläggningar var aft diskutera den situafion som hade uppstått på grund av devalveringen. Efter etf uttalande av statsministern fick man ett bestämt intryck av att också socialdemokraterna ansåg aft def var nödvändigt atf vidta vissa åtgärder för atf skattereformens målsättning inte skulle rubbas på grund av devalveringen. Def var därför som intresset koncentrerades fill vilken ökning av basenheten som var nödvändig för att målet - en marginalskatt på 50 % för 90 % av inkomsttagarna - skulle kunna genomföras till 1985.

När beslutet om skaftereformen fattades var utgångspunkten för atf höjningen av basenheten bestämdes fill 5,5 % per år aft det skulle föras en stram ekonomisk polifik med sikte på en låg inflation och en återhållsam lönerörelse. Centern föreslår nu en uppräkning av basenheten med 200 kr. från 7 300 kr. till 7 500 kr. Denna uppräkning bygger på samma grunder som def ursprungliga förslaget. Hänsyn har alltså tagits både till den väntade inflafionen och fill resultatet av en kommande avtalsuppgörelse. Socialdemokraterna var själva inne på denna beräkningsgrund men valde efter påtryckningar från LO att gå en annan väg- en väg där man infe slår vakt om den träffade skafteuppgörelsen utan tillgodoser vissa andra speciella krav.

Jag beklagar verkligen socialdemokraternas handlingssätt. De har haft ord om sig att stå fast vid en överenskommelse, och det är beklagligt att de inte gjort det den här gången. Jag hoppas emellertid fortfarande att socialdemokraterna liksom centern och folkpartiet står kvar vid målsättningen att då reformen 1985 är genomförd skall också målet vara uppnått - att 90 % av inkomsttagarna inte skall betala högre marginalskaft än 50 %.

Som framgår av reservationen har centern, folkpartiet och moderaterna hamnat på samma förslag till basenhet för år 1983. Men det är också klart atf vi har kommit dithän från olika utgångspunkter. Jag har redan sagt vilken utgångspunkt vi har haft. Vid fillämpning av det index som under åren 1983-1985 tas ur bruk skulle basenheten ha blivit 7 500 kr. Det har blivit resultatet med utgångspunkt i kvalifikationstiden den 1 september 1981-den 31 augusfi 1982. Ingen kan säga annat än att den skattereform som riksdagen fattade beslut om i våras skapar speciella förhållanden under övergångsåren. Detta är också anledningen till att indexregleringen inte skall fillämpas under dessa tre år. Centern har lämnat frågan öppen efter vilka beräkningsgrunder en justering skall ske för år 1984 och 1985 för den händelse def skulle behövas göras ändringar, vilket är sannolikt.

Problemet med den indexreglering som har tillämpats under några år är den eftersläpning som den medför. Indexet bygger ju, som jag nyss sade, på förändringar i prisstatistiken som inträffat under fiden den 1 sepfember-den

147

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

31 augusti året före det kalenderår det skall tillämpas. Under tidsperioder Nr 53 med hög inflafion som växlarmellan 7 % och 8 % under åren är def ytterst besvärligt atf tillämpa denna indexreglering. Därför har vi också avstått från atf binda oss för en viss beräkningsgrund, aft tillämpas i fortsättningen. Centern föreslår, som sagt, att basenheten för 1983 höjs med 200 kr. och därmed fastställs till 7 500 kr.

Socialdemokraternas förslag till ändringar i skatteskalan strider mot de riktlinjer som de tre partierna var överens om. Överenskommelsen var resultatet av mycket ingående överläggningar, varvid vi naturligtvis kunde ha olika uppfattningar. Till sist blev vi emellertid överens om en skatteskala. Vi beklagar att man inte nu står fast vid den skatteskalan. Följaktligen kan vi infe acceptera def föreliggande förslaget.

Moderaterna föreslår en skatteskala som liknar den som beslöts i våras upp fill brytpunkten, men som skulle innebära en större skattelättnad för personer med större inkomster. För vår del kan vi infe acceptera en sådan ändring och yrkar således avslag på detta förslag, liksom också på moderaternas förslag om att underskoftsavdragsregeln skall slopas.

Socialdemokraternas andra förslag, rätt till avdrag för fackföreningsavgift upp till 1 200 kr., är än märkligare. Visserligen har man maximerat avdraget fill ett avdrag på högst 480 kr., men det är ändå etf mycket märkligt förslag. Riksdagen begärde hösten 1981 på grundval av ett beslut av ett enigt skatteutskott atf regeringen skall ge en utförlig redogörelse av nu gällande regler och effekterna såväl för arbetsgivarorganisation som för fackförbund. Förslaget innebär också etf totalt avsteg från de strävanden som präglat förändringar på skatteområdet, nämligen förenklingar både för myndigheter och för enskilda. Så sent som i våras slopades flera mindre avdrag, bl. a. försäkringsavdrag, för atf förenkla, och vidare genomfördes ett schablonavdrag för löntagare på 1 000 kr. - även detta för atf få bort småavdragen och därmed förenkla. Aft nu vid sidan av defta införa ett särskilt avdrag för fackföreningsavgift är ett steg i rakt motsatt riktning. Riksskatteverket har också uttalat stor oro för den besvärliga kontrollapparat som behövs för att kontrollera denna nya avdragsräff. Ett annat problem är också vad som menas med fackföreningsavgiff. Såvitt vi vet kan där också finnas försäkringsavgifter, och vi vet att det finns avgifter till politiska parfier i den s. k. fackföreningsavgiffen. Detta gör också atf kontrollen försvårar det hela när det gäller aft tillämpa denna regel. Dessutom kommer konfliktbidragen till fackföreningsmedlemmar även i fortsättningen aft förbli skattefria. Vi vet atf när det gäller arbetsgivarorganisationen är det konfliktbidrag som finns där skaftepliktigt. Defta gör aft vi nu får en olikhet på en punkt där vi hade begärt atf man från regeringens sida skulle klarlägga situationen.

Som jag nyss sade begärde riksdagen av regeringen en fullständig redovisning och kartläggning av konfiiktbidragens storlek och storleken av dessa i förhållande till de sammanlagda medlemsavgifterna. Målet bör vara atf uppnå ett system som är neutralt mellan arbetsgivarförbunden och fackföreningarna, det framhöll skafteufskoffet i sitt betänkande. Regeringen har inte vidtagit dessa åtgärder, och det är skrämmande aft man nonchalerar

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

148

riksdagens begäran på etf sådant sätt.

I en skrivelse till skatteutskottet krävde centerns ledamöter i skatteutskottet atf förslaget om avdrag för fackföreningsavgiffer skulle underställas lagrådet för granskning. Denna begäran biträddes av ledamöterna från folkpartiet och moderata samlingspartiet, men avstyrktes av den socialdemokratiska majoriteten med mofiveringen att etf dröjsmål när det gäller frågans behandling skulle leda fill avsevärt men.

Det är en allvarlig brist i förarbetet atf en fråga som denna med så många tveksamma och oklara punkter infe varit föremål för någon remissbehandling eller granskning av lagrådet. Centern kan under sådana förhållanden infe göra något annat än atf fa ett bestämt avstånd från föreliggande förslag och därmed yrka avslag på detsamma.

I utskoftsbefänkandef behandlas också förslagen om en reducering av sparskatteredukfionen och skattereduktionen för aktieutdelning. Vi vet att inte minst sparskatteredukfionen har fångat etf stort intresse, och vi har den vägen fått till stånd ett ganska omfattande sparande. Centern motsätter sig dessa ändringsförslag, liksom förslagen till en skärpning av arvs- och gåvoskatten samt höjningen av förmögenhetsskatten. De nuvarande reglerna har lagts fram av en regering i vilken centern har medverkat, och vi anser aft de reglerna har varit bra; de har tillkommit efter noggrann bedömning, och de finns infe någon anledning atf nu ändra på dessa bestämmelser.

Syftet med avsättning fill särskilt invesferingskonto är främst aft en del av vinsten skall avsättas för investeringar. Tanken är god, men man kan starkt ifrågasätta om def behövs ett så byråkratiskt sysfem för atf åstadkomma etf ökat intresse för investeringar. Den främsta åtgärden för att sfimulera investeringar är aft def finns möjligheter till avsättning för de tillverkade produkterna. När det gäller detta är def framför allt den ekonomiska politiken som avgör förutsättningarna för näringslivets utveckling och dess intresse och möjligheter till investeringar.

Även arbefsrätfslagens utformning spelar en betydande roll för näringslivets intresse och möjligheter fill investeringar. Utan tvivel har debatten om löntagarfonderna en negafiv inverkan på intresset för att satsa på nya investeringar i näringslivet. Centern yrkar mot denna bakgrund avslag på reservafion 13 när det gäller det särskilda invesferingskontof.

Beträffande förslaget fill hyreshusavgifter har detta återkommit till riksdagen utan att förslaget har remissbehandlats eller att andra lösningar har prövats.

Eftersom riksdagens önskemål om beredning inte har infriats och några nya omständigheter infe framkommit så intar centern samma ståndpunkt som i våras och yrkar avslag på förslaget om hyreshusavgift.

Till sist några ord om skaft på viss elkraft. Centern är starkt krifisk mot förslaget i proposifionen, och även om ufskotfsmajoriteten föreslagit vissa ändringar av propositionen är dessa inte tillräckliga för aft centern skall kunna acceptera förslaget. Vi anser således aft riksdagen bör avslå propositionen i här aktuell del. Regeringen bör pröva frågan på nyft för att under våren 1983 återkomma fill riksdagen med ett omarbetat lagförslag som

genomgått en mer ambitiös beredning. Etf sådant nytt förslag fill lag om skaft på vattenkraft bör dessutom ha prövats av lagrådet innan proposition i ämnet avlämnas.

Jag vill här ange vissa riktlinjer för hur en skaft på vattenkraft bör vara beskaffad. De små vattenkraftverken bör vara generellt undantagna från skattskyldighet. Dispensmöjlighefer bör skapas för företag som använder stora mängder egen vattenkraft i energikrävande framsfällningsprocesser.

Skaften måste utformas så atf dess storlek i princip anpassas till den fakfiska lönsamheten i vatfenkraffsprodukfionen. Den bör, i motsats fill den skaft som regeringen nu föreslår, inte vara konstruerad så aft den begränsar intresset för upprustning eller effektivisering av gamla kraftverk.

De medel som inflyter till staten genom en vatfenkraffsskatt bör enligt vår uppfattning tillföras oljeersätfningsfonden. Jag vill undersfyrka betydelsen av att en beskattning av äldre vattenkraft utformas så, atf statens vattenfallsverk inte ges otillbörliga fördelar i förhållande fill övriga vatfenkraffsproducenfer.

Jag har här berört de punkter där jag i reservationer framfört avvikande yrkande. Givetvis skulle mycket mera vara aft säga om de många frågor som behandlas i utskottsbetänkandet. Med hänsyn till den långa debatt vi har haft både i går och i dag om den ekonomiska polifiken och skattefrågor och med hänsyn till den långa talarlista som nu finns skall jag infe dra upp fler frågor. Jag vill, herr falman med detta yrka bifall till samtliga de reservationer där centerns företrädare förekommer, och i övrigt fill utskottets betänkande.

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

AnL 108 BJÖRN MOLIN (fp):

Herr talman! Jag skall bara uppehålla mig vid etf par punkter i skatfeutskotfefs betänkande. Vi har från folkparfiets sida på etf stort antal punkter samma uppfattning som centern och moderaterna, och det finns ingen anledning för mig aft upprepa vad de båda tidigare talarna sagt.

Allmänt sett kan man säga aft regeringens proposition och skatteutskottets betänkande präglas av den skattehöjnings- och regleringsiver som alltid kännetecknat socialdemokratin.

Jag skall framför allt uppehålla mig vid den statliga inkomstskaften och skatteredukfionen för fackföreningsavgifter.

Folkparfiet står självfallet fast vid skaftereformen i dess ursprungliga skick. Vi har hela fiden utgått ifrån att detsamma gäller socialdemokraterna.

Skatteuppgörelsen var grundad på en vikfig förutsättning, nämligen atf def fanns en polifisk strävan aft hålla inflafionen nere. När den nya socialdemokrafiska regeringen genomförde en 16-procentig devalvering ändrades därmed en vikfig förutsättning för skatfeöverenskommelsen.

Med den polifik som den fidigare mittenregeringen förde fanns förutsättningar för en inflationstakt under 1983 kring de magiska 5,5 % som angavs i' överenskommelsen. Nu har man anledning aft räkna med en inflafion i tvåsiffriga tal.

Regeringen   medgav  också  själv  kort  efter  devalveringen   aft  defta

149

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

150

motiverade, som det hette, justeringar av skafteskalorna, och man inbjöd centern och folkpartiet till överläggningar. Dessa överläggningar mellan de tre partierna blev emellerfid i flera avseenden parodiska.

Socialdemokraterna överlämnade först ett studiematerial, som det hette. Vi hade inte då uppfattat att socialdemokratin numera har ersatt överläggningar med studiecirklar. Vi har ju de senaste dygnen fått bekräftat aft det är en ny praxis.

Vid det sista överläggningstillfället meddelade regeringen vilka justeringar man avsåg atf göra i skatteöverenskommelsen. Def fanns då inte något egentligt förhandlingsutrymme.

Några dagar därefter ändrade sig dock regeringen. Det tidigare presenterade beslutet visade sig inte vara genomtänkt. Det fanns felräkningar i materialet, och påtryckningar från LO hade föranlett ytterligare justeringar, denna gång helt utan kontakt med centern och folkparfiet.

Herr talman! Vad är detta för ett sätt att förhandla? Man anser sig inte kunna hålla fast vid träffade överenskommelser. De förhandlingar man för med dem som man tidigare har kommit överens med blir skensamfal, och nya förslag kastas fram med kort varsel och utan ordentlig beredning. Även sättet aft ändra skafteskalorna är etf exempel på hur slarvigt man bereder ärenden i budgefdeparfementet. Jag ser att def ansvariga statsrådet just lämnar plenisalen. Om det var ett uttryck för att han skämdes för def här, så var det i alla fall något.

Herr talman! Vi föreslår nu - helt i konsekvens med skatteuppgörelsen -att den s. k. basenheten räknas upp med 200 kr. till 7 500 kr. för 1983. Därmed skulle den stafiiga inkomstskatten för 1983 ha samma utseende som om man hade fillämpat en automatisk indexreglering. Vi utgår ifrån att def också för 1984 och 1985 måste ske justeringar i skatteskalorna. Med den inflationstakt som vi nu tycks få och med den ryckighet som präglar socialdemokraternas ekonomiska polifik och skattepolitik - def har vi ju infe minst fåft en illustration fill i dag - är def svårt aft f. n. definitivt ange vilka justeringar som behövs för 1984 och 1985. Mycket talar emellerfid för att def kan bli nödvändigt atf återgå fill principen om indexreglering av skatteskalorna.

Socialdemokraterna har nu som någon sorts alternativ föreslagit dels en skattereduktion för erlagda fackföreningsavgifter, dels höjda matsubventioner. När def gäller den sista punkten har vi f. ö. fåft ytterligare information i dag, och det vore intressant aft få reda på vad som nu skall ske. Möjligen kan skatteutskottets värderade ordförande i budgefministerns frånvaro tala om för oss hur besluten om dessa höjda matsubventioner skall fattas, när förslagen kommer och hur de exakt ser ut. I vilket fall som helst tror jag att höjda matsubvenfioner är en dålig ersättning för vettiga skafteskalor, som är förmånligare för inkomsttagare med inkomst av tjänst i vanliga lönelägen. Det var ju def som skattereformen syftade fill.

Regeringen vill nu i stället ge löntagarna en viss kompensafion för en del av dessa skaftehöjningar genom att införa en rätt till skattereduktion för fackföreningsavgiffer. Defta är ett illa genomtänkt och illa genomarbetat

-,;?'!4*yf,'*-■','*.■

förslag; det har något berörts av de båda fidigare talarna. Systemet med en skafteredukfion för fackföreningsavgiffer har bl. a. den svagheten aft det kan indirekt medföra att vissa privata kostnader som bakas in i fackföreningsavgiffen kommer att utgöra underlag för skafteredukfion.

Ett i dagarna aktuellt exempel är Elekfrikerförbundefs beslut aft teckna en kollektiv hemförsäkring, där försäkringskostnaden bakas in i fackföreningsavgiffen. Om detta leder till att också försäkringsavgiften grundar skattereduktion, står def i strid både mot principen om Hka behandling i skattesystemet och mot regeln att avgifter för sakförsäkringar inte är avdragsgilla för fysiska personer.

Förslaget om en skattereduktion för fackföreningsavgifter kan dessutom komma aft innebära atf fackliga bidrag, finansierade med fackföreningsavgiffer, fill def socialdemokratiska parfiet i vissa fall blir skaftesubvenfione-rade.

Det här förslaget har föranlett en hel del debatt. Riksskatteverket besökte skatteutskottet, och man påpekade att den föreslagna skattereduktionen skulle skapa en stor byråkrati. Man påminde om att def finns ungefär 3,8 miljoner löntagardeklarationer och att detta nya påfund vid manuell granskning skulle medföra åtminstone en minuts ytterligare granskningstid per deklaration. Riksskatteverket menade aft fackföreningsavgiften givetvis måste rensas från t. ex. hemförsäkringsavgifter, parfibidrag och annat som inte är fackföreningsavgift i rimlig mening.

Enligt riksskatteverket måste det ankomma på de fackliga organisationerna själva aft rensa fackföreningsavgifferna från sådana främmande element. Därför, menade riksskatteverket, måste fackförbundens register läggas på data. Dessa databand måste sedan göras fillgängliga för riksskatteverket. Denna skattereduktion skulle enligt riksskatteverkets uppfattning medföra att vi får databand, som utvisar vilka människor som är medlemmar i facket, vilka som har betalt sin avgift och eventuellt också vilka som har reserverat sig för aft sUppa atf ekonomiskt bidra fill def socialdemokratiska partiet.

Jag tycker, herr talman, att defta är en ganska kuslig framfidsbild. Men socialdemokraterna låter sig inte oroas. I skatteutskotfets betänkande säger man på s. 58; "Med anledning av vad konsfifutionsufskoffet" - även detta utskott har ju pekat på riskerna för den personliga integriteten med defta sysfem - "anfört i sitt yttrande till skaffeutskoffet bör samtidigt framhållas att en ADB-lösning måste utformas så atf den inte kränker den enskildes integritet." Vidare säger skatteufskotfefs socialdemokratiska majoritet atf "utskotfet utgår.från.atf regeringen i samråd med RSV så.snart som.möjUgt tar ställning fill de praktiska problem som är förenade med genomförandet av reduktionen". Men man vet infe hur detta skall ske och om regeringen kommer atf göra def. Man har inga egna förslag i det avseendet.

Den borgerliga minoriteten i utskottet begärde att lagrådet skulle få granska defta förslag. Skälen för en lagrådsgranskning är uppenbara. De förstärks av vad som har framkommit i yttrandena från riksskatteverket och konsfifutionsufskoffet. Men även detta rimliga krav har socialdemokraterna i skatteutskottet avvisat. Man hinner inte med det, säger socialdemokrafer-

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

151

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

na. Beslut skall prompt fattas nu, även om man medger, som def står på s. 58 i betänkandet, att def finns olösta "praktiska problem som är förenade med genomförandet av reduktionen". Trots detta vill man dock att riksdagen i dag skall fatta etf beslut.

Sanningen, herr talman, är väl att detta är etf besfällningsarbete från fackföreningsrörelsen. Sådana beställningar låter man inte bli granskade av lagrådet. Att vara de fackliga organisationerna till lags är viktigare för socialdemokraterna än atf se fill aft förslagen blir ordentligt beredda.

Också förslaget om en särskild hyreshusavgift är illa berett. Def har inte blivit remissbehandlat. Men jag behöver infe gå in närmare på def nu. Det var föremål för en rätt lång diskussion här för någon timme sedan. Det påvisades då att beredningen hade varit otillfredsställande. Jag kan när def gäller folkparfiets inställning hänvisa till vad Kersfin Ekman sade i den debatten.

Herr talman! Jag stannar med detta och ber atf få yrka bifall till reservationerna 1, 3 och 5 samt 7-17 i skatteufskottets betänkande nr 15.

152

AnL 109 TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Dagens skaffedebaff kommer Htet i skymundan av gårdagens studiecirkel i riksdagens talarstol. Skattedebatten är dock inte av mindre betydelse utan påverkar förhållandena för de enskilda människorna kanske i högre grad än gärdagens momsfråga.

Frågan om den statliga inkomstskatten och den uppgörelse som träffades mellan socialdemokraterna, centern och folkpartiet har tagits såsom intäkt för att man inte skall gå ut med höga nominella lönekrav i den kommande lönerörelsen. Med den profil som skatteskalan getts, med stora lättnader för högavlönade, borde det vara tvärtom.

Den ekonomiska polifik som den socialdemokrafiska regeringen presenterat har inriktats på att def är de breda folklagren, dvs. arbetare och lägre tjänstemän, som solidariskt skall ställa upp för atf föra landefs ekonomi pä fötter. Så lyder socialdemokraternas försvarstal för den ekonomiska politik de slagit in på. Def är alltså de breda grupperna och infe höginkomsttagarna, akfiespekulanterna och de stora kapitalägarna som skall vara solidariska. Svångremmen är åtdragen ytterligare något hål, men liksom tidigare drabbar detta inte de redan privilegierade grupperna.

Vänsterpartiet kommunisterna har i skilda sammanhang beskyllts för atf öka den privata konsumfionen och därigenom rasera landets ekonomi ytterligare. Jag skall infe ge mig in på en mera djupgående debatt om den ekonomiska poUtiken men kan ändå inte avhålla mig från att något beröra denna, då ju skattepolitiken utgör en viktig del däri.

Vår utgångspunkt har i detta ekonomiska läge infe varit att öka den privata konsumfionen, utan vi har inriktat oss på atf försvara arbetarnas och de lägre tjänstemännens nuvarande köpkraft - detta i motsats fill den sänkning på 5 % av levnadsstandarden som regeringen Palme vill genomföra för dessa grupper. Effekterna av devalveringen räknar LO med skall ge företagen ca 10 miljarder kronor i ökad vinst, något som inte kommer arbetare och

tjänstemän fill del.

Det är också i detta sammanhang som den stora marginalskattesänkningen skall sättas in. Ovanpå reallönesänkningspolifiken skall läggas de stora skattelättnaderna för dem som har inkomster över 100 000 kr. om året.

Ju högre lön, ju större skaftelättnader, har varit mottot för de fre skattesamverkande partierna, och så är dét uppenbart fortfarande. Vpk:s skattepolitik tar i stället sikte på en minskning av skattebördan för personer med inkomster under 100 000 kr. och ökningar för dem som har inkomster däröver.

När regeringen vill sänka skaften för 1983 med 331 kr. för en som taxerar för 60 000, vill vpk sänka med 1 371 kr., dvs. med nästan 1 000 kr. mer än regeringen. För dem som taxerar för 80 000 sänker regeringen med 1 505 kr. och vpk med 1 886, dvs. 381 kr. mer än regeringen. Vid nivån 90 000 är det ungefär lika, men sedan vänder vår kurva - regeringen ökar skattelättnaderna ju högre upp i inkomstlägena man kommer, medan vpk gör det motsatta. Med andra ord: Vi ökar skaften i förhållande till regeringsförslaget, men det blir ändå eh liten sänkning i förhållande till vad som gäller för i år.

De borgerliga partierna nöjer sig inte med skattelättnaderna på 10 000 kr. som regeringen föreslår för inkomster kring 200 000 utan vill plussa på dessa sänkningar ytterligare någon eller några tusenlappar. Detta speglar att skillnaderna inte är så stora mellan de borgerliga partierna och socialdemokraterna i fråga om marginalskatfesänkningarna för höginkomsttagarna. Tyvärr har socialdemokraterna sugits upp av borgerlig skattepolitik.

Men det gäller infe enbart skatteskalornas utseende, det gäller också om de skall indexregleras eller inte. Moderaterna vill att inflationen skall slå igenom helt, centern och folkparfiet i begränsad omfattning och socialdemokraterna i en något mer begränsad omfattning än mittenparfierna. Vpk är motståndare fill inflationsskyddad eller indexreglerad skatteskala.

När det gäller att indexreglera skatteskalan till inflationen medför detta, att när de nominella löneökningarna är lägre än inflationen - vilket har hört till vanligheterna under senare år och sannolikt också kommer aft gälla de närmaste åren - urholkas statens finanser. Samtidigt ges de som har höga marginalskatter skattelättnader som infe motsvaras av löneökningar, och därigenom drabbas de som har lägre inkomster, genom aft defta måste täckas in med höjd moms eller på något annat sätt. Om inte detta kompenseras ökar budgetunderskottet på samma sätt som under de år när borgarpartierna utnyttjade inflafionsskyddet fiillf.uf.

Även en automatiskt verkande indexreglering i begränsad form medför dessa effekter, i den mån den överstiger löneökningen. Med risk för att gå löneförhandlingarna i förväg, kan väl ändå konstateras aft de utgångsbud som lagts och de utfästelser som gjorts om återhållsamhet innebär risk för aft statsfinanserna ytterligare urholkas. Detta är den ena negativa effekten av infiationsskyddet. En annan icke acceptabel effekt som uppnås just genom inflafionsskyddet är den fördelningspolitiska. Den ger dem som har högre lön också automatiskt en större skattelindring än de får som har lägre lön.

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomisk-poUtiska åtgärder m. m.

153

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomisk-poUtiska åtgärder m. m.

154

Sådan automatisk omfördelning kan vi inte acceptera. Det är också en av orsakerna till att vi yrkar att inflationsskyddet upphör och att i konsekvens därmed justeringar årligen görs, då med hänsyn tagen fill flera faktorer än inflation och löneökningar.

En sådan skattepolifik står i bättre samklang med de riktlinjer som Ernst Wigforss på sin tid drog upp och borde lända socialdemokrafin fill efterrättelse.

Hur den progressiva statsskatten - den del i vårt skattesystem som har till uppgift atf i någon fnån utjämna de stora inkomstskillnaderna - kraftigt har minskat under de sex borgerliga åren kan illustreras med följande exempel.

Fram till 1976 utgjorde den statliga inkomstskaften något över 29 % av den offentliga sektorns samlade skatteintäkter. 1981 utgjorde den endast 17,5 %. Genom marginalskafteuppgörelsen kommer den att sjunka ytterligare, och 1985 kanske den inte utgör mer än 10-12%. Orsaken är bl. a. ökade kommunala skatter, större inkomster genom punktskatter och moms men framför allt aft inflafionsskydd och kraftiga marginalskaftesänkningar har urholkat statsskatten. Härmed har också en betydande utjämnande effekt försvunnit.

Vi har försökt få socialdemokraterna att förstå att en skattepolitik inte får föras på def sättet. Vi har tyvärr ännu infe fått gehör på den punkten.

I propositionen föreslår regeringen vissa skärpningar av skatterna på arv, gåvor och förmögenheter. Vpk anser att def är ett steg i rätt riktning, men vi har i en motion till propositionen föreslagit ytterligare skärpningar i de högre förmögenhets-, arvs- och gåvoskikten. Utskottet har sett dessa förslag som alternativa finansieringar till momshöjningen och flyttade därför över dem fill gårdagens behandling. Detsamma gäller vpk:s förslag om ett totalt upphörande av def skatfesubvenfionerade sparandet i skatfesparande och skattefondssparande, liksom förslagen om skatt på utlandsinvesteringar och slopande av rätten till avdrag vid s. k. representation.

Med anledning av detta kan det i dag vara svårt att föra en debatt om dessa förslag där de egenfiigen hör hemma, och därför skall jag inskränka mig till att göra följande deklarafion.

Vänsterpartiet kommunisterna hävdar fortfarande aft ytterligare skärpningar behövs inom förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattningen i enlighet med vad vi anfört i vår mofion. Likaså anser vi def angeläget att snarast slopa def nuvarande skatfesubvenfionerade sparandet liksom rätten fill avdrag vid representation. Skaften på utlandsinvesteringar är fortfarande aktuell både från statsfinansiell utgångspunkt och med tanke på behovet atf i viss mån tvinga de svenska företagen atf investera mer i Sverige än i ufiandet än vad de f. n. gör.

Dessa förslag återkommer vi med i annat sammanhang. Därför avser vi i voteringen om regeringens förslag beträffande arvs-, gåvo- och förmögenhetsbeskattningen samt beträffande förändringen av skatte- och skattefondssparandet att rösta för regeringsförslagen.

Regeringen har i proposifionen också föreslagit en skatt på viss elektrisk

kraft. Det är etf förslag som vpk vid flera tillfällen ställt i riksdagen men som vi ansett skall komma de berörda länen fill godo genom att medlen skall avsätts till särskilda fonder. Detta återkommer vi också fill vid ett senare fillfälle. Vi har vidare vid dessa tillfällen hävdat atf de mindre kraftverken skall undantas från en sådan beskattning. Vi anser atf def är viktigt att en utbyggnad av små kraftverk stimuleras och infe motverkas, och därför har vi förordat att en gräns på 1 500 kW sätts, under vilken skatt inte tas ut. Utskottet har vid behandlingen beaktat dessa synpunkter och ändrat regeringsförslagef så atf skatt infe tas ut på de mindre kraftverken. Defta hälsar vi med fillfredsställelse.

Herr talman! Jag vill också något beröra frågan om beslutanderätten över de medel som aktiebolag och ekonomiska föreningar skall sätta in på räntelösa konton hos riksbanken under nästa år och den avdragsräff som ges, om motsvarande belopp avsätts i en särskild investeringsfond. Regeringen föreslår att samråd skall ske när dessa medel skall tas i anspråk. All erfarenhet visar atf sådana samråd med de lokala fackliga organisationerna ger ett otillräckligt inflytande över beslutet. Efter genomförda förhandlingar eller samråd beslutar företagen ändå i enlighet med sina egna intentioner. Vänsterparfiet kommmunisterna menar atf om investeringsmedlen skall användas på rätt sätt måste de fackliga organisationerna ges vetorätt över fonderna. I övrigt ansluter vi oss till förslaget om fondernas utbyggnad.

Slutligen vill jag ansluta mig till förslaget om skattereduktion för fackföreningsavgifter. Som många framför allt i skatteutskottet känner till har jag själv vid flera tillfällen fört fram sådana krav här i kammaren men fåft avslag. De som då har gått emot har självfallet varit de borgerliga parfierna, som ansett det naturligt atf företagen skall ha den gällande rätten för avdrag för sina kostnader till arbetsgivarorganisationen men infe att lönarbetarna skall ha motsvarande rätt när det gäller avgifter till sin fackliga organisation. Socialdemokraterna ställde sig vid det senaste tillfälle då frågan behandlades bakom förslaget att det skulle utredas huruvida avdragsrätt för fackföreningsavgiffer kunde accepteras eller inte. Det ansågs aft def blev risk för atf någon påstådd neutralitet kunde rubbas.

Såvitt jag vet har inte någon utredning redovisats, och det är i och för sig infe heller nödvändigt. Men när man den gången hade svårt att direkt avslå vårt yrkande gömdes det i en utredning. Nu kunde den socialdemokratiska regeringen, möjligen efter påpekande från LO, tillmötesgå kravet utan att avvakta neutralitetsfrågans avgörande.

För vår del har vi hävdat att det inte kan vara en fråga om neutralitet, utan def är ett politiskt ställningstagande. Därför är def bra att förslaget kommit på riksdagens bord och också kommer att genomföras med de bägge arbetarpartiernas stöd. Att borgerligheten förfäras över förslaget hör liksom fill bilden, och skulle def bullrandet ha uteblivit, hade det säkert varit något skumt med förslaget.

När man hör de borgerliga företrädarna förfasa sig över fackföreningsrörelsens makt och över att den skulle öka sä väsenfiigt genom skattereduktionen, kommer man osökt att tänka på desavouerade domedagsprofefer.

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomisk-poUtiska åtgärder m. m.

155

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

som inte ser varifrån den verkliga faran kommer. Björn Molin och Stig Josefson verkade i talarstolen oerhört besvikna över att den gamla studiecirkeln tydligen har spruckit och över att de inte blivit med i den nya.

Herr talman! Jag yrkar bifall till vpk-motionen och def särskilda yrkande som lagts fram med anledning av motionen och som har följande lydelse:

"atf riksdagen med anledning av motion 1982/83:125 yrkande 7 antar följande

Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att i 2 § uppbördslagen (1953:272) skall införas ett nytt moment, 5 mom., av nedan angivna lydelse.

5 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt eller stadigvarande vistats här i riket under någon del av beskattningsåret, åtnjuter särskild skattereduktion med 1 500 kronor om den beskattningsbara inkomsten uppgår till 70 000 kronor men inte överstiger 100 000 kronor. Överstiger den beskattningsbara inkomsten 32 500 kronor men inte 70 000 kronor, medges skattereduktion med 1 500 kronor minskat med fyra procent av skillnaden mellan 70 000 kronor och 32 500 kronor. Översfiger den beskattningsbara inkomsten 100 000 kronor men inte 130 000 medges skattereduktion med 1 500 kronor minskat med fem procent av skillnaden mellan 130 000 öch 100 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 och tillämpas första gången vid 1984 års taxering."

156

AnL 110 ERIK WÄRNBERG (s):

Herr talman! Avsikten med förslagen i proposition 50 som vi i dag behandlar är atf skapa förutsättningar att återföra landet till en sund ekonomi. Detta kommer aft kräva offer av alla grupper av vårt lands medborgare. Skatteutskottets majoritet ställer sig helt bakom de syften som finns i propositionen och kan i allt väsentligt ställa sig bakom också de konkreta förslag till åtgärder som föreslås. I några fall har dock utskottet funnit skäl för att vidta vissa ändringar, och representanter för utskottet kommer senare att redogöra för dessa ändringar.

Devalveringen i oktober skapade förutsättningar för svenska exportnä
ringar och med importen konkurrerande företag aft stärka sin ställning. Vissa,
företag kan därmed öka sin försäljning eller fortsätta att producera och
bibehålla eller öka sysselsäftningen. Andra företag, som redan före
devalveringen hade säkra marknader, kan öka sina vinster.   '

Men medaljen har också en baksida. De flesta importpriser stiger, prisnivån i landet höjs utan att invånarna kan få kompensation för detta., För att ända få till stånd återhållsamma avtalsuppgörelser krävs då kraftfulla insatser från samhällets sida. Dessa måste syfta till att jämnt fördela både vinster och förluster bland medborgarna.

Jag kommer i mitt anförande mest att uppehålla mig vid de åtgärder som avser näringslivet, medan andra ledamöter i utskottet kommer atf ta upp annat och besvara de frågor som har ställts av fidigare falare.

Under punkten 4 i utskottets betänkande behandlas skattereduktion för aktieutdelning. I propositionen föreslås att denna form av skattefavör avskaffas. För makar fillsammans kan den skattelättnad som erhålls uppgå till 4 500 kr. per år, så det rör sig inte om obetydliga belopp. Denna skattereduktion har marknadsförts som en sparstimulerande åtgärd. Den benämningen kan diskuteras, då ju alla gamla aktieägare också får del av förmånerna. Beloppet, 4 500 kr., skall också jämföras med def vanliga sparavdraget på 1 600 kr. för makar gemensamt, som med vanlig marginalskatt bara är värt 800 kr., dvs. kanske bara en femtedel av skattereduktionen för akfieutdelning. Det finns enligt utskoftsmajorifetens uppfattning ingen anledning aft ha dessa skillnader i fråga om sparstimulanser.

Moderaterna menar atf man återinför dubbelbeskattningen på aktieutdelningar och med den tillfälliga skaften för utdelningar inför en trippelbeskattning. Knut Wachtmeister menade väl att man t. o. m. införde någon form av fyrfaldig beskattning om man fick den s. k. utdelningsskatten kommande år.

Enligt min uppfattning har vi aldrig avskaffat dubbelbeskattning för utdelningen från börsnoterade företag. Det rätta förhållandet är ju att den borgerliga majoriteten har genomfört en viss form av skattelättnad för aktieutdelningar som inte har något samband med det utdelande bolagets vinstsifuafion eller skafteförhållanden. Hela tiden har åtgärden redovisats som en sparsfimulerande åtgärd, infe som dubbelbeskattningens avskaffande. Den tredje skatten, som herr Wachtmeister menar finns i den här trippelbeskaffningen, kan man karakterisera som en tillfällig extra vinstbeskattning för aktiebolagen. Från de borgerliga parfiernas sida har man inte heller varit främmande för aft införa den. Def är bara några år sedan centerpartiet föreslog att bolagsskatten skulle höjas med exempelvis 10%.

Jag ser avskaffandet av skattereduktionen på aktieutdelningar som ett led i strävandena atf nå utjämning, så att vi får bära bördorna litet mera solidariskt. Skattefria kapitalinkomster ter sig för många människor stötande, i varje fall när det rör sig om reella vinster.

Riksdagen har vidare atf ta ställning till en förlängning av investeringssfi-mulanserna såväl för inventarier som för byggnadsarbeten. Inga delade meningar har egenfiigen rått på denna punkt, vilket väl måste tolkas så, att alla anser en ökning av investeringarna vara nödvändig.

Enligt utskottets mening måste man också anlägga samma synpunkt på förslaget om atf skapa lagregler som föreskriver att en del av de större företagsvinsterna måste avsättas till investeringar. Vi vet med säkerhet att stora löntagargrupper inte får någon kompensafion för devalveringseffek-terna. Då är def skäligt atf de företag som får stora vinster på grund av samma devalvering använder dessa vinster fill att säkerställa de investeringar som vi alla anser vara så nödvändiga för vår framfida utveckling.

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

157

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

158

De borgerliga menar atf den föreslagna avsättningen är onödig. Man tror att investeringar kommer aft göras ändå och attdessa särskilda invesferingskonton bara kommer atf skapa byråkratiskt krångel. Men mot bakgrund av den rikliga tillgång fill pengar som funnits i många av de stora företagen under de senaste åren och mot bakgrund av hur dessa pengar har använts till finansiella transaktioner tycker ■utskoftsmajoriteten aft det behövs något mera än bara förhoppningar för aft investeringar verkligen skall komma till stånd. Pengarna får visserligen stå räntelösa kort fid i riksbanken, men samtidigt medges ju full avdragsräff vid inkomstbeskattningen för hela avsättningen.

Utskoffef har också ansett det vara möjligt att tillgodose anspråk från näringslivet på aft få ta i bruk avsatta medel fem månader fidigare än vad regeringen ansett vara möjligt. På defta sätt tror utskottet atf vinster som uppstår 1983 skall leda fill investeringar redan 1984. Därmed borde de farhågor som uttalats i reservafion 10 om fördröjning vara undanröjda.

Till slut kan det finnas anledning att något belysa behandlingen i utskottet av de frågor som varit aktuella. Yrkanden har framställts från borgerliga ledamöter om att frågan om skattereduktionen för fackföreningsavgifter borde ha remitterats fill lagrådet för yttrande. Denna framställning kom först ett par veckor efter det att proposifionen avlämnats, strax innan det var dags aft sakbehandla väckta motioner. Den kom allså väldigt sent.

Utskoftsmajorifeten har inte bedömt detta vara så nödvändigt att man borde äventyra reglernas införande på grund av att behandlingen inte hunnits med före nyåret. Ufskottsmajorifeten ansåg denna del av proposifionen vara mycket viktig när det gäller att möjliggöra avtalsförhandlingar på arbetsmarknaden på en rimlig nivå. Till defta kan också sägas atf skatteavdrag för vissa utgifter eller föreningsavgifter inte är någon total nyhet i svensk skattelagstiftning. Men jag vill än en gång framhålla att man så långt som möjligt, även från majoritetens synvinkel, måste tillse att lagförslag blir belysta ur alla synpunkter. Den aktuella avdragsrätfen har också blivit föremål för relativt ingående studier, både nu och fidigare. Här kan man väl säga att de borgerliga infe skall ta alltför stora ord i sin mun när def gäller den fidigare behandlingen av alla ärenden som tagits upp i riksdagen. Det finns förslag som infe har lagrådsbehandlafs fidigare. Och def finns många förslag som har lagrådsbehandlafs och som avstyrkts av lagrådet men som ändå genomförts. Man kan också påpeka atf ufskottsmajorifeten för etf år sedan tog etf inifiativ och föreslog något som infe beretts av någon annan instans, utan det var en framställning från LRF. Men ändå ansåg utskottet att förslaget kunde genomföras.

Def är inte bara den här regeringen som har underlåtit att pröva alla instanser utan också andra regeringar har gjort det.

Däremot har skatteutskottet inte ansett det lämpligt aft i efterhand fråga konstitutionsutskottet om huruvida införandet av de skatter som i dag är aktuella står i överensstämmelse med regeringsformens bestämmelser. Det förutsätter vi verkligen att regeringen har tagit reda på i förväg. Qch det förutsatte vi också förut, när vi fick mer eller mindre konsfiga förslag från den

fidigare regeringen.

Sedan vill jag något bemöta de anföranden som berört näringspolifiska frågor.

Skattefondssparandet kommer att tas upp av en annan talare, men låt mig säga aft de 2 miljarder som gått fill näringslivet som Knut Wachtmeister talade om i varje fall fill stor del har bekostats av skattemedel. Reduktionen på 30 % betyder rätt mycket. Men def är inte nog med detta, utan dessutom har enskilda människor skattefrihet för avkastningen. Alla de pengar som har gått till näringslivet har alltså inte bestått av enskilt sparande utan av bidrag från skattebetalare.

Knut Wachtmeister menar atf def är riskbärande kapital som har kommit till näringslivet. Ja, men vilket näringsliv? Jag vågar påstå att en mycket stor del av de 2 miljarder som Knut Wachtmeister talar om har gått till finansieringsföretag och fastighetsbolag, och detta här kanske varit orsaken fill atf det för dessa bolag har blivit en mycket stor stegring av säljpriserna på akfierna. En mycket liten del av detta skattefondssparande har alltså gått fill de produktiva näringarna.

När def gäller företagens kapitalskatt vågar jag också påstå och upprepa vad jag sade i går, att det viktigaste kanske är att se till att alla betalar förmögenhetsskatt i stället för aft höja skattesatserna. Företagens förmögenhetsskatt är i dag reducerad så pass kraffigt atf de betalar för bara 30 % av värdet. Det är således en väsenfiig skillnad mellan vad sparare får betala och vad de som placerat sina pengar i företag får betala. Jag skulle alltså vilja påstå atf företagarna i dag är en privilegierad grupp när det gäller kapitalskatterna.

Till Stig Josefson skulle jag vilja säga: Jag medger atf beslutsunderlaget kunde ha varit bättre, om regeringen hade haft fid aft inhämta synpunkter från lagrådet och många andra instanser. Och jag medger atf det hade varit bättre om man i fråga om fackföreningsavgift också haft tillfälle atf noggrant undersöka def skafteutskottet har begärt. Men klandret faller även här också på den gamla regeringen, som hade kunnat komma med förslag tidigare. Och framför allt skulle jag vilja anklaga den gamla regeringen för atf ha nonchalerat en annan fråga alldeles enormt. I tre år lovade man oss en generalklausul mot skatteflykt i olika sammanhang här i kammaren. Men det fog alltså tre år innan vi fick etf sådant förslag, och det anser jag vara en stor nonchalans.

Björn Molin nämnde de magiska 5,5 procenten och trodde nästan att den gamla regeringens ekonomiska politik skulle ha uppnått det målet. Men jag tror inte att den hade gjort det. Jag medger att devalveringen förmodligen kommer att ge större inflafion, i varje fall första året, än vi fått annars. Men på sikt kommer vi säkerligen att hamna i en bättre situation.

Beträffande hur de höjda mafsubventionerna skall se ut i detalj beklagar jag att jag infe kan ge något svar. Def är liksom inte mitt bord. Jag tror att det hade varit bättre atf fråga om detta i går.

Till slut skall jag be att få yrka bifall till utskottets hemställan i dess helhet.

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomisk-poUtiska åtgärder m. m.

159

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomisk politiska åtgärder m. m.

AnL 111 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:

Herr talman! 1 denna sena fimme skall jag bara bemöta Erik Wärnberg i de frågor där han direkt apostroferade mig.

Sverige har def i särklass hårdaste systemet för aktievinstbeskaftning i västvärlden. Exempelvis Västtyskland har en ren, enkel beskattning. Aktieägaren behöver inte betala någon skaft på sin utdelning. Storbritannien har också en ren, enkel beskattning. Företagen betalar maximalf 52 % av vinsfen, och aktieägaren slipper skaft, om han befinner sig i normala inkomstlägen. Vi har haft en dubbelbeskattning som något lindrades genom den avdragsreform som genomfördes för etf par år sedan, men nu slopar man den lindringen, och därmed får vi en dubbelbeskattning fullt ut. Om man, som jag sade i mitt första anförande, genomför den nya 20-procentiga skaften för 1983 års vinster, får man en trippelbeskattning. Däremot sade jag inte att man nödvändigtvis skulle få en fyrfaldig beskattning, men faran finns, om man inte observerar atf så kan bli fallet för investmentbolagen.

Erik Wärnberg sade att def värdesäkra lönsparandef kostade mycket i skaftemedel. Fristående experter har emellertid räknat ut att den skatfesub-ventionen inte är mer än hälften så stor som den kostnad man får om man genomför förslaget om fackföreningsfonder. Erik Wärnberg sade också atf medlen kommit fel marknader inom näringslivet fill godo och exempelvis gynnat fastighetsbolagen. Som jag också sade i mitt inledningsanförande är det i allmänhet brist på. lönsamma investeringar som har gjort att de tillverkande bolagens aktiekurser åtminstone fidigare inte har stigit så mycket. Men nu har de fått en extra skjuts, och def hoppas jag aft det värdesäkra lönsparandet har bidragit till.

Slutligen sade Erik Wärnberg att företagarna är en privilegierad grupp när det gäller kapitalskatterna. Gå ut och fråga en hårt pressad egenförefagare, som skall försöka få sitt företag aft gå över i nästa generafion utan att det går omkull, om han anser sig vara privilegierad! Jag tror infe att han håller med Erik Wärnberg på den här punkten. .

160

AnL 112 STIG JOSEFSON (c) replik:

Herr talman! När det gäller förslaget om fackföreningsavgifferna framgår def ganska klart av vad som har framkommit i utskottsbehandlingen att det hade varit värdefullt om frågan blivit föremål för lagrådsremiss. Frågan har behandlats av riksdagen vid åtskilliga tillfällen, och riksdagen har ansett det vara nödvändigt med en fullständig redogörelse. När nu infe utredningen har lämnat någon sådan tycker jag def är beklagligt atf man inte bett lagrådet granska förslaget. Det här är nämligen en fråga av ovanligt invecklad karaktär, något som vi fått helt klart för oss under behandlingen i skatteutskottet.

Talarordningen i dag är litet egendomlig. Fyra socialdemokrater skall vara svarande, och man vet knappast när man skall ställa frågor. Jag vill dock ställa en fråga just i anslutning till fackföreningsavgiffen.

Det har i dessa dagar talats så mycket om att man skall slå vakt om dem som har det sämst ställt i samhället. Kan man mot den bakgrunden anse att denna

avdragsräff är ur fördelningspolitisk synpunkt rikfig? För min del anser jag den vara klarf negativ för låginkomsttagarna.

Låt mig ställa ytterligare två korta frågor:

Varför fullföljde inte regeringen förslaget om att höja basenheten?

Står socialdemokraterna fast vid målsättningen när def gäller skaftereformen, nämligen att man år 1985 skall ha kommit fram fill atf 90 % av inkomsttagarna skall betala endast 50 % i marginalskatt?

Även om Erik Wärnberg infe anser sig vilja svara på de här frågorna, ville jag ändå ställa dem. Med den talarordning som nu gäller är det svårt atf veta vem av socialdemokraterna som har tänkt att svara på frågor av denna art.

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekononiisk-politiska åtgärder m. m.

AnL 113 BJÖRN MOLIN (fp) replik:

Herr talman! Skatfeutskotfets ordförande sade atf frågan om höjda matsubvenfioner inte var hans bord. Det kan ligga någonfing i def, men jag tog upp detta, Erik Wärnberg, därför att man från socialdemokratisk sida, i stället för att göra den nödvändiga justeringen av inkomstskatteskalan, föreslog höjda matsubvenfioner. Def var alltså etf substitut fill den höjning av basenheten som vi begärde och som socialdemokraterna - det torde Erik Wärnberg minnas från förhandlingarna - faktiskt i ett tidigt skede av förhandlingarna ansåg rimUg.

Men å la bonne heure - är def inte Erik Wärnbergs bord kunde def ha varit klädsamt om finansministern varit närvarande och svarat på frågorna. Vi såg honom passera genom kammaren för en halvtimme sedan.

Sedan tror jag att vi är i grunden ense om att den föreslagna skattereduktionen för fackföreningsavgifter innehåller ett antal praktiska problem. Def säger också skatteutskottets socialdemokratiska majoritet. Det är av def skälet vi menar att vi skulle ha inhämtat lagrådefs mening. Därför är det infe sagt att vi på något sätt har förbundit oss att följa lagrådefs rekommendation. Det är def infe fråga om utan om aft den kvalificerade juridiska expertis som finns i lagrådet skulle ha fått komma fill uttryck. Då säger herr Wärnberg att, man infe kan höra lagrådet - eftersom def skulle äventyra införandet av skattereduktionen. Det är alltså bråttom. Herr Wärnberg sade också explicit att regeringen inte har haft tid att bereda alla problem som är förenade med detta förslag.

Men varför är def så bråttom? Om man vill fatta beslut här i riksdagen nästa år är det inget som förhindrar att man inför en dylik förmån refroakfivt, att gälla för inkomståret 1983. Dess värre tror jag, som jag sade i mitt anförande, atf skatteredukfionen för fackföreningsavgifter är ett besfäll-ningsuppdrag från fackföreningsrörelsen, och det har man effektuerat mycket snabbt och utan sedvanlig beredning.

AnL 114 ERIK WÄRNBERG (s) replik:

Herr talman! Det ligger så till, herr Wachtmeister, aft vi har en dubbelbeskattning i landet fullt ut för börsnoterade företag, men praktiskt taget infe för andra. Om man räknar på def sättet har vi, det medger jag, en 11 Riksdagens prolokoU 1982/83:52-53

161

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

av de hårdaste beskattningar som finns i västvärlden. Men börjar man om från början och räknar med lagernedskrivningar, alla olika fonder och avsättningsmöjligheter som aktiebolagen har, vågar jag påstå aft vi har en av Europas - ja, kanske världens - lindrigaste företagsbeskattningar. Men de vinster som delas ut beskattas mycket hårdare i Sverige än i de flesta andra länder.

Defta är en medveten politik, som vi har fört i många år: Så länge man plöjer ned vinsterna i företagen skall vi ha prakfiskt taget ingen beskattning eller en mycket låg beskattning. Den dag vinsterna delas ut blir beskattningen betydligt hårdare.

Vidare vidhåller jag aft def är en förmån att betala 30 % i förmögenhetsskatt jämfört med dem som betalar 100 %. De som i dag sparar på bank, som har pengar i börsnoterade akfier och obligafioner betalar full skaft, medan de som har pengar insatta exempelvis i ett skogsskifte betalar förmögenhetsskatt på 30 % av värdet. Def är enligt mitt sätt atf se ändå en stor förmån för vissa grupper.

Sedan kan man diskutera vad fondsparandet kostar jämfört med det som herr Wachtmeister kallade fackföreningsfonder. Vi kan kalla dem något helt annat, men vokabulären spelar inte någon större roll. Vi skall ha klarf för oss aft genom de nu föreslagna fonderna får den enskilda människan en stor favör, medan def andra fondsystemet ändå gäller avsättning till ATP-fonder och liknande. När vi beräknar kostnaden för dessa senare fonder skall vi räkna in vad de 9-10 % som vi i dag sätter av till ATP-fonderna faktiskt kostar. Men om man ger skafteförmåner fill den enskilda människan får man se det på etf annat sätt. Vad är def som kan göra att människor vill spara på kort sikt? Vi bör tänka på aft ATP-sparandet siktar mycket långt in i framfiden.

Jag medger, herr Josefson, att frågan om avdragsräff för fackföreningsavgiffer är invecklad. Det har vi också skrivit om i utskoffsbetänkandet, men jag tror aft def skall gå aft lösa problemen.

Jag skall säga rent ut aft jag menar att devalveringen egentligen inte var någon anledning aft över huvud taget ändra basenheten. Qm man skulle ändra skafteskalan så var det av andra skäl - att grupperna drabbades hårt. Men skulle ingen ha någon som helst kompensation för devalveringen, så skulle ingen ha def skattevägen heller.

Jag vågar påstå aft vi står fast vid målsättningen atf 90 % av de heltidsarbetande skall ha högst 50 % i marginalskatt när reformen är genomförd.

Qm Björn Molins fråga gällde den avsättning till livsmedel som föreslås i proposifionen kan jag svara pä den och säga att det föreslogs för att sätta ned priserna på baslivsmedlen med motsvarande belopp, i enlighet med det subventionssystem vi tidigare haft. Den frågan kan jag svara på. Jag trodde frågan gällde vad som skulle bli resultatet av "studiecirkeln", och det var liksom infe mitt bord.

162

AnL 115 KNUT WACHTMEISTER (m) replik;

Herr talman! Man bör naturligtvis infe ha någon beskattning av def kapital som arbetar i företagen. Om jag inte missminner mig har Erik Wärnberg själv erkänt att det är någonfing att fa fasta på.

Jag erinrar mig också att Kjell-Olof Feldt har medgivit att det riskbärande kapitalet bör beskattas lindrigare än det som infe bär några risker. Nu ökar man beskattningen av det riskbärande kapitalet, och det är förvisso infe till gagn för svenskt näringsliv.

Slufiigen sade Erik Wärnberg atf det värdesäkra lönesparandet innebär en skatteförmån för den enskilde. Jag förstår atf def sticker i ögonen på Erik Wärnberg - en minskning av skatteintäkterna för samhället när det gäller fackföreningsfonder är fill förmån för något som är kollektivt, och det är där skillnaden ligger. När dessutom statens skattebortfall är dubbelt sä stort vid samma sparande i kollektiva fonder som i enskilt lönesparande förstår man atf def värdesäkra lönesparandet inte är särskilt populärt på den socialdemokratiska sidan.

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomisk-poUtiska åtgärder m. m.

AnL 116 STIG JOSEFSON (c) replik:

Herr talman! När skattereformen gjordes var utgångspunkten för den uppräkning av basenheten med 5,5 % som fastställdes beräknad löneutveckling och beräknad inflationsutveckling. Jag hade den uppfattningen att när inbjudan gjordes fill centerpartiet och folkpartiet var utgångspunkten att samma målsättning skulle ligga till grund för den eventuella översyn som skulle göras med anledning av devalveringen. Jag beklagar att man infe följde den strikta linjen, som hade bibehållit skafteuppgörelsen intakt. Nu är det svårt att avgöra vilken effekt devalveringen får - det kan vi inte säga förrän om något år.

Jag inkasserar ändå med tillfredsställelse Erik Wärnbergs uttalande att reformen skall fullföljas och att den målsättning som är uppsatt skall uppnås inom angiven tid. Då kanske vi inte skall tvista alltför mycket om det som infe skett men som vi ansåg borde ha skett under detta år.

AnL 117 ERIK WÄRNBERG (s) replik:

Herr talman! Det är dock så, Knut Wachtmeister, att man höjer förmögenhetsskaften lika mycket för alla. Den relativa förmån som företagarna tidigare haft får de behålla även i fortsättningen. Det blir alltså ingen skillnad i def avseendet med den totala höjningen av förmögenhetsskatten. Aft den skulle drabba företagare hårdare än andra bestrider jag alltså.

Att man får betala en höjd förmögenhetsskatt får man se som ett offer från den gruppen av människor. När vi kräver att löntagarna skall minska sina löner med kanske 4-5 % är def rimligt att även de som har stora förmögenheter också bidrar med en del.

Jag tvivlar starkt på aft def blir dubbelt så dyrt för samhället atf genomföra något slags löntagarfonder som atf ha skattefondssparandet. Räknar man in alla förmåner som den enskilda människan här har utan atf man på def sättet

163

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomisk-poUtiska åtgärder m. m.

får någon ATP-fond av något slag uppbyggd tvivlar jag på atf man kommer fram till det. 1 så fall skulle hela uppbyggnaden av ATP-fonden ha kostat samhället enorma belopp. Pengarna beskattas dessutom när de betalas ut i pension.

Jag tror infe att Knut Wachtmeister och jag kan reda ut defta här i kammaren i kväll - därtill är problemet alldeles för invecklat. Jag vill emellertid påstå atf def för den enskilda människan ter sig orättvist att just denna sparform ger så stora förmåner, större än någon än någon annan form av sparande. Jag menar aft förmånerna för sparandet skall vara neutralt.

164

AnL 118 BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Socialdemokratisk politik innebär höga skatter. Det är inget märkligt med detta, def blir helt enkelt en följd av den polifik som socialdemokraterna mot bakgrund av sin ideologi vill föra. Kollektiva lösningar leder fill höga skatter.

Därför ökade skattetrycket också snabbt under den tidigare socialdemokratiska regeringsperioden. Genom 1970 års skatteomläggning accelererade utvecklingen i fråga om höga marginalskatter, samtidigt som arbetsgivaravgifterna steg kraftigt. Skattetrycket kom under 1970-falet upp till en sådan nivå aft det tillsammans med utformningen av skattesystemet fick förödande effekter för samhällsekonomin.

Genom de höga marginalskatterna tvangs löntagarna aft kräva höga bruttolöneökningar, även med hänsyn tagen fill de skatteomläggningar som gjordes näsfan varje år under första delen av 1970-talet. De stora löneökningarna ledde till ökade kostnader för företagen. Näringslivets kostnader ökade samtidigt fill följd av de kraffigt höjda arbetsgivaravgifterna. Därigenom försvagades vårt näringslivs konkurrenskraft dramatiskt. Def skapade, tillsammans med den ohämmade offentliga utgiftsexpansionen, fill stor del våra nuvarande ekonomiska problem.

Genom att behållningen av inkomstökningar efter skatt blev så liten ledde de höga marginalskatterna till en minskad arbetsvilja, ökad lust till deltidsarbete och mer arbetsbyte och s. k. svart arbete.

Det var infe så länge sedan som det redovisades i massmedia att tennisstjärnan Mats Wilander övervägde aft bosätta sig utanför Sverige för atf undgå de kraftiga marginalskafteeffekterna på sina tennisinkomsfer. Redan tidigare fanns andra exempel på idrottsutövare som hade flyttat utomlands för aft undgå den svenska beskattningens effekter.

Vad som inte har fått så mycket offentlighet men som är än allvarligare för vårt samhälle är atf också många vetenskapsmän och tekniker, bl. a. mot bakgrund av vårt skattesystem, har flyttat utomlands. Därigenom går vi miste om en forskning som skulle kunna vara till gagn för det svenska näringslivet och därmed för hela def svenska samhället.

I och med den borgerliga valsegern 1976 bromsades utvecklingen mot ett allt högre skattetryck upp. Skattetrycket var i stort sett oförändrat fram till 1982. Marginalskatterna sänktes något men tyvärr infe tillräckligt mycket. Etf inflationsskydd för inkomstskatteskalan infördes, vilket innebar atf

inflationen infe längre kunde smyghöja skatten.

I februari i fjol lade den dåvarande trepartiregeringen fram ett ekonomiskt handlingsprogram som också innebar en rejäl skattereform med kraftigt sänkta marginalskatter. Det handlingsprogrammet genomfördes emellertid infe.

I stället träffades i april 1981 en uppgörelse mellan socialdemokraterna och mittenpartierna om skaftepolitiken. En del, både enskilda och partier, trodde tydligen då att socialdemokraterna hade ändrat attityd till skattepolitiken. Så var det uppenbarligen inte.

Herr talman! SkattepoUtikens utformning är av avgörande betydelse för att vi skall kunna återvinna balans i den svenska samhällsekonomin. Den av socialdemokraterna förda skattepolitiken under 1960- och 1970-talen är en av huvudorsakerna till obalansen i den svenska ekonomin. Detta har vidimerats bl. a. av OECD och en mängd fristående ekonomer.

Man hade därför kunnat vänta sig att den nya socialdemokratiska regeringen i sin regeringsförklaring klart skulle redovisa hur skattepolitiken skulle utformas för att kunna bidra fill samhällsekonomisk balans. Och def finns faktiskt, herr falman, i regeringsförklaringen en mening om den skaftepolitik som man avser aft föra: "Vissa skatter kommer aft behöva höjas." Detta är i sanning ett blygsamt konstaterande.

Momsen skall höjas med nästan 2 procentenheter.

En ny löneskatt, som kallas löneavgift, på 2 % införs.

Arbetsgivaravgiften för arbetslöshetsförsäkringen höjs med 0,5 %.

En speciell skaft på vattenkraft införs.

Förmögenhetsskaften skall skärpas, liksom arvs- och gåvobeskaftning-en.

En ny skaft på videobandspelare införs.

En hyreshusskatt, som kallas hyreshusavgift, införs. Det är tydligen så, att socialdemokraterna nu själva inser aft beskattningens höjd börjar bli oroväckande, och därför börjar de i stället kalla reella, vanliga skatter för avgifter.

Inflationsskyddet i den stafiiga skatteskalan urholkas.

Utdelningsskaft för akfier införs, men fas infe ut förrän utdelningarna utbetalas 1984.

Rätten fill underskotfsavdrag begränsas.

Den indexreglerade särskilda skattereduktionen har tagits bort, vilket ger skafteskärpning 1983.

Skatteredukfionen för akfieutdelningar slopas och skattereduktionen för skattesparandef sänks.

Dessutom höjs vissa andra skatter och avgifter. Senast i dag har vi fått ett nytt exempel, eftersom tobaksskatten efter nya nattliga överläggningar på socialdemokrafiskf håll skall höjas.

Defta är tydligen vad socialdemokraterna menade med att "vissa skatter kommer att behöva höjas" - som man skrev i regeringsförklaringen. Sammanlagt höjs våra skatter med nästan 13 miljarder kronor - och då har jag dragit från de skattesänkningar som föreslagits i vad gäller marginalskat-

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

165

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

166

terna, fackföreningavgifterna och det förlängda invesferingsavdraget.

Slår man ut detta belopp på de enskilda hushållen i Sverige, blir det i genomsnitt en skaftehöjning på drygt 3 000 kr. nästa år.

Av dessa skattehöjningar svarar skatteuppgörelsen, som ju skulle ha lett fill etf oförändrat skattetryck 1983, för 3-4 miljarder kronor i skatteskärpning.

Den underbara nattens skatteuppgörelse, som skulle vara grunden för 1980-talets skattepolifik, har därmed kollapsat. Frågan är om inte socialdemokraterna, eller åtminstone vissa socialdemokrater, egentligen är fill freds med detta.

De marginalskattesänkningar som utlovats urholkas avsevärt genom inflafionens verkningar och genom de höjda kommunalskatter som blir följden av de pålagor som regeringen lägger på kommunerna i form av skatter och annat.

Man lovade ju i skatteuppgörelsen aft skattereformen skulle leda till atf 90 % av de heltidsarbetande skulle ha högst 50 % marginalskatt 1985. På grund av det beslut om skatteuppgörelse som fattades i våras, som socialdemokraterna står bakom, och genom inflationen och höjningen av kommunalskatterna som blir följden av den socialdemokratiska politiken, kommer i stället uppemot 90 % av de heltidsarbetande att ha mer än 50 % i marginalskaft 1985. Det svänger ibland snabbt i polifiken. Jag kan egenfiigen i Erik Wärnbergs ställe svara att med nuvarande polifik på skatteområdet kommer socialdemokraterna infe aft kunna stå fast vid löftet atf 90 % av de helfidsarbetande skall ha högst 50 % i marginalskatt.

Vidare kommer den gräns där den s. k. avdragsbegränsningen sätter in atf bli ca 95 000 kr. i 1982 års priser i stället för, som avsen var, ca 110 000 kr. Det innebär att ännu fier skattebetalare kommer aft drabbas av avdragsbegränsningen.

De negafiva effekter av avdragsbegränsningen som påtalades i samband med remissbehandlingen av förslaget fill skatteomläggning kommer alltså aft slå ännu hårdare och drabba ännu fler.

Dessutom förhåller det sig så, atf den som har stora fillgångar lättare kommer att kunna undgå avdragsbegränsningens följder. Drabbade blir i första hand löntagare, vilkas inkomster ligger över den s. k. brytpunkten, som nu alltså sänks fram till 1985, och som har underskottsavdrag genom atf vederbörande satsat på nyföretagande eller har eget hem, framför allt i de expansiva tätorterna.

Aft skatteuppgörelsen innebär att inflafionsskyddet urholkas och atf löneskatten skall höjas även för 1984 och 1985 leder till höjd skaft båda dessa år.

1984 höjs skatterna genom skafteuppgörelsen med ca 7 miljarder kronor och 1985 med ca 5 miljarder kronor, med rimliga inflationsantaganden mot bakgrund av den devalveringspolitik som socialdemokraterna f. n. för.

Jag förutsätter också att den höjda löneskatten, i enlighet med erfarenheterna från 1970-falets början, inte avräknas vid avtalsförhandlingarna. Men även om det helt osannolika skulle inträffa aft def skulle bli en

avräkning, stiger skatterna med flera miljarder till följd av def urholkade inflafionsskyddet.

Den sammanlagda notan av skatteomläggningens tre år, 1983-1985, blir alltså en skattehöjning på 15-16 miljarder kronor. Marginalskatfesänkningarna urholkas innan de ens fåft chans aft verka, fler drabbas av avdragsbegränsningen och kostnaderna för vårt näringsliv stiger. På så vis motverkas den ekonomiska tillväxten i Sverige - och tillväxten är det enda som verkligen kan ge oss möjlighet atf bibehålla vår välfärd på sikt och hjälpa de människor som har det svårt i samhället.

Sverige behöver i dag en skattepolitik som syftar till en systematisk sänkning av skattetrycket i enlighet med det gemensamma borgerliga uttalandet i finansutskottets betänkande i våras här i riksdagen och dessutom lägre marginalskatter. Def förutsätter i sin fur ett verkligt inflafionsskydd av skatteskalan, liksom atf de kommunala skatterna inte höjs. Vi moderater är beredda atf föra en sådan politik och den redovisas också i våra reservafioner. Med det fullföljer vi den politik som den dåvarande trepartiregeringen redovisade i februari 1981.

Björn Molin begärde i sitt anförande tidigare i debatten att man skulle anpassa det begränsade inflationsskyddet fill inflationens storlek. Jag kan inte förstå annat än att Björn Molin därmed menar aft man bör ha etf fullt inflationsskydd. Jag tycker att det är bra. Det går alldeles utmärkt att Björn Molin och folkpartiet ansluter sig till de moderata reservationerna nu och också under nästa år, sä kan man klara den situationen. Då får vi etf inflafionsskydd och en anpassning av skatteskalorna.

Genom en moderat skattepolitik stimuleras fill arbete och produktion, och våra gemensamma resurser ökar snabbare. Därmed skapas förutsättningar för atf Sverige skall kunna uppnå samhällsekonomisk balans.

Bland de skattehöjningar socialdemokraterna föreslår finns en hyreshus-skatt och en extra skatt på vattenkraft. Hyreshusskatten skall omfatta äldre fastigheter, som ofta inte omfattas av räntesubventionssystemef. Den skulle slå mycket hårt. Förvaltningen av framför allt def äldre, enskilt ägda, beståndet av bosfadshyreshus har sedan 1970-talefs slut gått med underskott bl. a. på grund av det höga ränteläget.

Om fastighetsägarna kan kompensera den ökade ekonomiska börda de får genom höjda hyror, får hyresgästerna betala för atf de infe bor i statligt belånade och räntestödda flerfamiljshus. Skatten kan leda till snedvridningar på bostadsmarknaden genom bl. a. väsentligt ökad fastighetsomsättning, vilket i sig inte torde vara önskvärt. Många fastigheter som infe är hyreshus kommer också att drabbas av avgiften, bl. a. bostadsräftslägenheter och lokalhus. Def här har tidigare i.dag behandlats utförligt i en debatt med anledning av ett betänkande från civilutskottet. Den socialdemokratiske talesmannen i civilutskottet, Oskar Lindkvist, sade då att hyreshusavgiften nu är tillbaka, men utformad av den socialdemokratiska regeringen. Def gör den verkligen infe bättre. Förslaget bör därför avslås.

Den extra skatt på vattenkraft som föreslås får en bakvänd regionalpolitisk effekt, eftersom vattenkraften finns i norra och mellersta Sverige och i

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

167

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomisk-poUtiska åtgärder m. m.

huvudsak ägs av basindustrier, verksamma i dessa delar av landet. Sysselsättningen och investeringsviljan i dessa företag kommer obönhörligen aft påverkas, och ökad arbetslöshet i de här regionerna blir ett troligt resultat. Effekterna av den extra skatten på vattenkraft motverkar ekonomisk-polifiska och energipolifiska mål. Detta kommer senare i den här debatten att behandlas av Karl Björzén.

Herr talman, mot bakgrund av det anförda yrkar jag bifall till reservationerna 1, 2, 4, 5, 6, 14 och 17 som fogats till skatteutskottefs betänkande.

168

AnL 119 STIG JOSEFSON (c) replik:

Herr talman! Jag skall bara i korthet bemöta Bo Lundgren. Han har här gjort samma svartmålning av konsekvenserna av skattereformen som vi har hört fidigare när det gäller andra frågor på skattepolitikens område. Jag tror ätt det skulle vara ganska värdefullt atf avvakta och se resultatet innan man gör en sådan svartmålning. Varken Bo Lundgren eller jag vet exakt hur utvecklingen blir under kommande år. Om han hade lyssnat till vad jag sade, skulle han erinra sig att jag när det gäller frågan om vad som skall ske med basenheten för 1984 resp. 1985 framhöll att vi får avvakta vad som kommer att ske på den punkten.

AnL 120 BO LUNDGREN (m) replik:

Herr falman! Utan att föra någon längre debatt med Stig Josefson kan jag ändå konstatera att hade vi haft fullt inflationsskydd hade vi aldrig fått denna problemafik. Då hade inflationsökningen till följd av devalveringen automatiskt lett fill förändringar av basenheten.

Jag gör ingen svartmålning. Vi kan konstatera att inflafionen under den mätperiod som gäller skalan för 1984 blir väsentligt högre än 5,5 %. Då får vi tyvärr de här effekterna.

Jag tror naturligtvis infe att vare sig centern eller folkpartiet är intresserade av att def skall bli så. jag har snarare en viss känsla av att socialdemokraterna är det. Höjda skatter ligger i deras ideologi. Men jag välkomnar naturligtvis om vi inför behandlingen av skafteskalorna för 1984 kan enas om justeringar så aft inflationsskyddet i realiteten finns kvar.

AnL 121 STIG JOSEFSON (c) replik:

Herr talman! Vad jag reagerade emot var att Bo Lundgren med så stor bestämdhet talar om vad som skall bli. Där emellan stack han in antaganden -aft infe löneavgifterna avräknas, aft inflafionen blir den och den. Man får intrycket aft det är helt klart aft utvecklingen blir så, men om man lyssnar intensivt finner man en mängd reservationer.

Jag tror def vore värdefullt om ni inte här - som ni gjort från er sida vid andra fillfällen - piskar upp en stämning som inte har någon större saklig underbyggnad.

Anf. 122 BO LUNDGREN (m) replik:

Herr talman! Det är ganska många sakskäl som talar för de siffror jag redovisat.

För def första visar all erfarenhet atf löneavgiften inte kommer att avräknas annat än till så liten del aft de effekter jag redovisat kommer att uppträda.

För det andra grundade jag beräkningarna på en inflationstakt 1983 av ca 12 %. Jag tror att såväl centern som folkpartiet ansluter sig till atf det kan röra sig om den takten, plus eller minus 1 %, och ett par tre procentenheter lägre för 1984. Då får man dessa effekter.

Def är alltså sakligt ganska väl underbyggda beräkningar.

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder in. in.

AnL 123 RUNE CARLSTEIN (s):

Herr talman! Jag kommer i mitt inlägg att ägna mig ät skafteskalan, skattreduktiönen för vissa sparformer samt kapitalbeskattningen.

1 våras antog riksdagen ett förslag fill skaftereform atf genomföras under de kommande tre inkomståren. Bakom reformförslaget återfanns, förutom socialdemokraterna, även centern och folkpartiet. Målet var aft sänka marginalskaften till högst 50 % för huvuddelen av de heltidsarbetande inkomsttagarna. Förslaget innebar också att värdet av underskottsavdragen skattemässigt begränsades till högst 50 % av avdragsbeloppef.

Beslutet innebär en ändring av inflationsskyddet genom att uppräkningen av basenheten för de fre åren fastställdes fill 7 300, 7 700 resp. 8 100 kr.

Förslaget i den nu behandlade proposifionen, som ufskotfsmajoriteten ställt sig bakom, innebär ingen annan ändring i förhållande till den under våren beslutade skafteskalan för 1983 än att uttaget i inkomstskikten 8-12 basenheter sänks med ytterligare 1 procentenhet.

Man kan givetvis, som Stig Josefson gjorde här, beklaga att det inte gick att hålla sig strikt till den tidigare uppgörelsen. Men vi har sökt nå fram till en sådan lösning aft det skulle underlätta för arbetsmarknadens parter att nå fram till en uppgörelse. Då har vi kommit fram till att den lösning vi föreslår är bättre än en uppräkning av basenheten.

Vi är väl medvetna om atf det här förslaget endast ger en viss kompensation för devalveringens effekter och att det leder fram fill reallöneminskningar för löntagarna. Men om vi skall säkerställa de positiva effekterna av devalveringen, är den här lösningen en tvingande nödvändighet. Om man går vidare med kompensafion för devalveringen genom atf räkna upp basenheten eller, som moderaterna föreslår, antar den skatteskala som moderaterna presenterade under vårriksdagen och dessutom slopar underskottsavdragsbegränsningen, skulle def få sådana fördelningspolifiska konsekvenser aft de enligt vår uppfattning under inga förhållanden kan accepteras. Var och en kan ju föreställa sig hur avtalsrörelsen skulle gestalta sig, om ett sådant förslag vann riksdagens bifall.

Bo Lundgren ägnade sig här ät att bl. a. göra en uppräkning av de förslag till skattejusferingar som den socialdemokratiska regeringen lagt fram. Det gjorde han mycket effektfullt. Men jag skulle, Bo Lundgren, kunna göra en

169

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

170

uppräkning av alla de skattejusteringar och skattehöjningar som ekonomiminister Gösta Bohman gjorde under de är han hade ekonomiministerpos-fen. Jag kan försäkra Bo Lundgren att den listan skulle bli mycket längre än den Bo Lundgren lyckades presentera här. Vi måste ju se till att göra de justeringar som är angelägna. Var och en får svara för atf sådana justeringar sker. Vi har vår mening och filosofi om hur skattebördorna skall fördelas i det här landet, och vår uppfattning stämmer infe med den som Bo Lundgren företräder - det är bara atf konstatera att så är fallet.

Jag yrkar avslag på de förslag som är framförda i reservationerna 1-7.

Sedan skall jag säga något om skattereduktion. Den frågan har ju varit uppe till diskussion här tidigare. Def framgick därvid att man har en skattereduktion på 20 % för skattefondssparande i bank. Man får 30 % skattereduktion för def s. k. akfiefondssparandet. Detta innebär en skaftereduktion på maximalf 960 kr. för banksparande och 2160 kr. för aktiefondssparande. Till detta kommer viss skattebefrielse för ränteinkomsterna på banksparandet. Vi föreslår nu aft dessa frikostiga skatterabatter skall sänkas med 10 procentenheter. I borgerliga motioner, liksom i den motsvarande reservafionen, redovisas aft dessa sparformer har nått en betydande omfattning, vilket inte kan bestridas. Men de kostar också skattebetalarna betydande belopp, pengar som alla de som inte har möjligheter atf spara får stå för. Def finns enligt vår mening såväl från besparingssynpunkt som från fördelningspolitiska synpunkter goda skäl att begränsa dessa förmåner.

Jag hajade till när jag saft i min bänk och lyssnade pä Knut Wachtmeisters anförande, och han sade att den här sparformen har en "låginkomstprofil". Knut Wachtmeister menar tydligen att detta är någonting för låginkomsttagarna aft satsa på. Knut Wachtmeister vet tydligen infe hur låginkomsttagarna har det i det här landet efter sex års borgerligt regerande. Jag kan försäkra att def finns ingen chans för den som är låginkomsttagare aft få 600 kr. över i månaden atf sätta in på ett aktiefondskonto. Man kämpar hårt för aft få pengarna att över huvud taget räcka till för nödvändiga utgifter. Däremot får man skaftevägen vara med och betala för dem som har möjligheter atf flytta över pengar från ett konto till etf annat och se till att de får denna skaffefavör.

Jag yrkar avslag på reservafion nr 9.

Förslaget i proposition 50 vad gäller förmögenhetsbeskattningen innebär att förmögenhetsskatten för fysiska personer höjs med 0,5 procentenheter i alla skikten av skatteskalan.

Förmögenheter under 400 000 kr. blir såsom hitfills skattefria. För förmögenheter mellan 400 000 och 600 000 kr. blir skatteuttaget 1,5 %. Skattesatsen höjs därefter successivt upp till 3 %.

Detta förslag innebär att skatten på en förmögenhet av 600 000 kr. ökar från nuvarande 2 000 kr. fill 3 000 kr. Uppgår förmögenheten till 1 milj. kr. ökarskaften från 9 000 till 12 000 kr. Uppgår förmögenheten till 2 milj. kr. ökar skatten frän 30 000 till 38 000 kr.

De borgerliga partiernas företrädare i utskottet har enats om atf avstyrka

den föreslagna skärpningen av förmögenhetsskaften. De finner det infe rimligt aft nu fa ut en högre skaft än den som fastställdes 1970 för motsvarande realvärden. Vi som företräder utskottsmajoriteten finner det rimligt att i det besvärliga läge som vårt land nu befinner sig i, då man kräver långtgående insatser av alla invånare, även de välbärgade medborgarna måste ställa upp efter bärkraft. Vi tycker att det är en rimlig höjning av förmögenhetsbeskattningen. Jag yrkar därför avslag på reservafion 11.

Även när det gäller arvs- och gåvobeskaffningen sker en viss skärpning. De skattefria grundavdragen behålls oförändrade. Detta innebär 50 000 kr. för make, 25 000 kr. för annan i klass I, 5 000 kr. i klass II och 111 samt 2 000 kr. vid gåvobeskaftning. Dessa belopp skall alltså infe beskattas. På skattepliktiga lotter därutöver höjs arvsskatten med högst 7 procentenheter i klass 1, som avser efterlevande make eller barn. 1 klass 11, som avser övriga arvs-och gåvotagare, skärps skaften med högst 5 procentenheter. Vi anser att de föreslagna skatteskärpningarna är fullt acceptabla, och jag yrkar därför avslag på reservation 12.

Herr falman! Jag vill till sist yrka bifall fill samfiiga punkter i utskoftets hemställan.

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

Under detta anförande övertog tredje vice falmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

AnL 124 BJÖRN MOLIN (fp) replik;

Herr falman! Rune Carlstein utgick från löntagarnas situation och svårigheterna att genomföra nästa års avtalsrörelse. Jag tror det är riktigt att man beaktar dessa förhållanden. I och för sig underlätfas dock inte avtalsrörelsen av det beslut om en höjning av momsen som kammaren fattade fidigare i dag efter diverse nattliga turer. Hade man haft en verklig önskan att undvika stora prishöjningar under 1983 för att därigenom kunna underlätta avtalsrörelsen, hade det bästa varit att avstå från momshöjningen.

Det är uppenbart - det medgav även Rune Carlstein - att regeringens förslag innebär en otillräcklig kompensafion för den ökade infiafionen när det gäller den stafiiga inkomstskaften. Vi från folkpartiet är besvikna över att socialdemokraterna infe till 100 % stod fast vid skatteöverenskommelsen. Def hade vi räknat med. Def skall jag inte dölja. Om socialdemokraterna hade stått fast vid skatteöverenskommelsen, hade vi i dag inte behövt diskutera frågan om en höjd basenhet. Då hade man haft ett tillfredsställande inflationsskydd.

Jag vill fråga Rune Carlstein: Vad var så viktigt att ni ansåg er tvungna att gå ifrån intentionerna i skatteöverenskommelsen med mittenparfierna?

Sedan är def helt klarf, som jag ser def, att det måste ske justeringar av skafteskalorna 1984 och 1985. Exakt hur det skall ske är svårt att bedöma, innan man ser inflationstakten. Men jag har också sagt att väldigt mycket talar för atf indexreglering av skatteskalorna skulle vara en ändamålsenlig metod.

171

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m.

AnL 125 BO LUNDGREN (m) replik:

Herr talman! Rune Carlstein sade att det under Gösta Bohmans tid som ekonomiminister höjdes många skatter. Det är rätt. Men det sänktes också skatter - def är sällan det förekommit under socialdemokratisk fid, utom möjligtvis när oppositionen mer eller mindre tvingat socialdemokraterna aft göra det. Def hände i fråga om momsen 1974, om jag inte tar alldeles fel.

Men den uppräkning som socialdemokraterna excellerade i under valrörelsen omfattade mest höjningar som vi var överens om - av skatten på sprit, vin, tobak och bensin, utjämningsskatten på biskvier och wafers, chokladskaffen och en del andra sådana saker. Vi sänkte under den fiden den allmänna arbetsgivaravgiften och avskaffade den slutligen helt för att förbättra konkurrensläget för svenska företag.

Totalt sett hade skattetrycket, som steg fram till 1976, stoppats upp och var i stort sett oförändrat mellan 1976 och 1982. Nu kommer det återigen aft stiga. Det är den stora skillnaden mellan socialdemokratisk skattepolitik och sådan som förts av oss moderater och såvitt jag förstår också av de andra borgerlig;, partierna.

Rune Carlstein talade om skattejusferingar. Def är på samma sätt som med avgifter. Man talar om hyreshusavgift i stället för hyreshusskatt och om andra avgifter som man vill införa. Nu säger Rune Carlstein aft man skall göra skattejusferingar när det i själva verket rör sig om skattehöjningar på flera miljarder.

Jag skulle vilja veta, Rune Carlstein, hur det kan komma sig att man underlätfar avtalsrörelsen genom en devalvering som i sig leder till prisökningar som urholkar reallönerna för människorna och man sedan låter de prisökningarna slå igenom i form av höjda skatter för samma människor, så atf de får ytterligare reallönesänkningar. Vad är det som gör aft def underlättar en avtalsrörelse, när heltidsarbetande industriarbetare får mindre kvar efter skaft än de annars skulle ha haft?

172

AnL 126 TOMMY FRANZÉN (vpk) replik:

Herr talman! Jag hade infe tänkt begära replik, men när kammarens sekreterare erinrade mig om att jag glömt atf yrka bifall fill motion 124 var jag naturiigtvis tvungen. Härmed ber jag alltså atf få yrka bifall fill mofion 124, men när jag nu har ordet kan jag inte nöja mig med denna simpla åtgärd utan måste också något beröra vad Rune Carlstein sade.

Han sade att skatteskalorna som socialdemokraterna har föreslagit underlättar avtalsrörelsen. Jag utgår ifrån att han gjorde den bedömningen vid en jämförelse med de borgerliga partiernas syn på skatteskalorna. Jag kan bara göra den kommentaren att jag är övertygad om atf vårt förslag fill skatteskalor skulle underlätta avtalsrörelsen mycket mer än både det socialdemokratiska och de borgerliga förslagen. 1 vart fall när det gäller de förbund som är anslutna till LO och TCO.

När nu riksdagen diskuterar förmögenhetsskatten, presenterar kvällspressen och även Stockholms-Tidningen en lista över de rikaste i Sverige. Erik

Wärnberg sade i går i en diskussion med mig att vpk:s förslag fill förmögenhetsbeskattning är alldeles för långtgående. Enligt vårt sätt atf se kan man inte påstå att vårt förslag till förmögenhetsbeskattning är speciellt farligt, inte så där våldsamt mycket farligare än det socialdemokratiska i varje fall.

Ett par av de största förmögenhetsinnehavarna, Märta Philipson och Birger Gustavsson, som har mellan 150 och 160 milj. kr. i förmögenhet, skulle med vårt förslag få en förmögenhetsskatt på 7 milj. kr. Det utgår jag ifrån aft den som har en förmögenhet pä 150 ä 160 miljoner också bär. Det socialdemokratiska förslaget innebär en beskattning med 4,7 miljoner. Man kan ta en annan "de snabba klippens" man, nämligen Stikkan Andersson i ABBA, som redovisas ha en förmögenhet på 33 miljoner. Där skulle vårt förslag innebära ungefär 1,4 miljoner i förmögenhetsbeskattning, och det socialdemokrafiska förslaget drygt 1,2. Det är en skillnad på ett par hundra tusen, vilket inte är så väldigt förödande. Men vårt förslag är definitivt mera fördelningspolifiskf riktigt.

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomisk-poUtiska åtgärder m. m.

AnL 127 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:

Herr talman! Låt mig först konstatera, Rune Carlstein, atf socialdemokraterna i våras utfäste sig aft helt avskaffa def värdesäkra lönsparandet. Varför har ni nu ändrat er, om det är så orättvist? Är def därför att ni inte vågar, eftersom över en miljon människor använder sig av den sparformen? Eller vad är skälet till att ni har ändrat er?

Rune Carlstein hajade fill när jag sade att sparformen hade låginkomstprofil. Minimibeloppet är 75 kr. i månaden och maximibeloppet 600 kr., så det är ingenting för de stora kanonerna. Dessutom får avsättning ske blott från A-inkomst. Några bekymmer med att tvinga den enskilde att sätta av pengar fill kollekfiva fackföreningsfonder har jag aldrig hört aft Rune Carlstein eller andra socialdemokrater haft.

AnL 128 RUNE CARLSTEIN (s) replik:

Herr talman! Björn Molin undrar om höjningen av momsen underlätfar avtalsrörelsen. Ja, skulle jag vilja svara. Det kan inte ha undgått Björn Molin under de dagar han har suttit här, atf skälet till att vi ville höja momsen var atf vi ville infria våra fyra vallöften. De innebär alltså aft löntagarna slipper karensdagarna, man får en skälig ersättning när man är arbetslös, pensionärerna vet aft de får ha kvar värdesäkringen av sina pensioner och def kommer också atf ges möjlighet att fä ordning på barnomsorgen. Detta uppskattar löntagarna i def här landet. Skälet till aft vi begärde en höjning av momsen var atf vi skulle klara dessa vallöften. Därmed, Björn Molin, kan man med skäl påstå atf momshöjningen underlätfar avtalsrörelsen.

Sedan frågar Björn Molin vad det var som gjorde att skatteöverenskommelsen tippade, så att man inte kunde klara den. I det första inlägget som Björn Molin hade här gav han en livfull skildring av de överläggningar som skedde för att klara skatteuppgörelsen. Jag drog då den slutsatsen att Björn Molin deltog i dessa överläggningar. Därför bör det vara lättare för Björn

173

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

Molin än för mig att avgöra varför man infe kunde nå fram till en uppgörelse. Det vore bättre att klara ut med sig själv vad def var som gjorde aft ni infe nådde fram till uppgörelsen.

Bo Lundgren säger att Gösta Bohman givetvis höjde en hel rad skatter under den tid han var ekonomiminister, men det var tobaksskatten, chokladskatten och litet sådant. Det var inte på det sättet, Bo Lundgren. Det var en rad andra skatter som justerades eller höjdes när Gösta Bohman var ekonomiminister.

Det är riktigt att arbetsgivaravgiften fogs bort. Landets löntagare berövades åtskilliga miljarder genom det som de hade avstått i avtalsrörelsen. Genom ett borgerligt beslut med någon enda rösts övervikt plockade man sedan av dem pengarna och tillförde i stället arbetsgivarsidan dessa pengar. Detta skulle resultera i en förstärkning av det svenska näringslivet. Men vi har inte sett mycket av någon sådan förstärkning.

AnL 129 BJÖRN MOLIN (fp) replik;

Herr talman! Jag tycker att det var patetiskt när Rune Carlstein på min fråga, varför socialdemokraterna inte ansåg sig kunna fullfölja överenskommelsen fill alla delar, i sin tur frågade mig om inte jag som var med om överenskommelsen visste det. Vi fick aldrig något besked vid överläggningarna. Vi har därför ställt frågor tidigare till både Olof Palme och Kjell-Olof Feldt och för den delen också till Erik Wärnberg, som var med.

Eftersom ingen vill svara på det här, skall jag göra en gissning. Jag tror atf det för regeringen och den socialdemokratiska riksdagsgruppen var vikfigare att vara Stig Malm och Sigvard Marjasin till lags än aft stå fast vid ingångna överenskommelser.

174

AnL 130 BO LUNDGREN (m) replik:

Herr falman! Under den period när vi hade borgerlig majoritet i den här riksdagen genomfördes en hel åtgärder på skatteområdet. Man införde inflafionsskydd i skatteskalan, så att man inte längre, som under de senaste åren med socialdemokrafisk regering, automatiskt smyghöjde skatterna varje år. Man avskaffade den allmänna arbetsgivaravgiften för atf bidra till atf förstärka konkurrenskraften i Sverige och på def viset se till att def svenska näringslivet kunde sälja sina varor på marknader både hemma och utomlands. Man ville pä det viset trygga sysselsättningen för de svenska löntagarna och också en sådan tillväxt att möjligheterna till löneökningar och reallöneökningar skulle förbättras.

När man genomför en politik som innebär att man skärper arbetsgivaravgifterna fram fill är 1985, automatiskt höjer inkomstskatterna och höjer andra skatter som direkt eller indirekt leder till ökade kostnader för näringslivet och försämrad konkurrenskraft, dä försämrar rnan näringslivets möjlighet att klara den uppgift som det har, att bidra till människornas sysselsättning och deras försörjning fotalt sett. Det är detta som är så tragiskt med den socialdemokratiska politiken.

Jag skulle vilja fråga Rune Carlstein, som har def sista ordet i detta

replikskifte: Om man genomför en devalvering som i sig själv leder till höjda priser, vilka i sin tur urholkar reallönerna för de enskilda löntagarna, och om man låter de prisökningarna ytterligare urholka reallönerna genom automatiska skaftehöjningar - vad är det som gör att dessa skattehöjningar, vilka medför aft industriarbetaren har mindre kvar i lönekuvertet efter skatt, underlättar avtalsrörelsen? Kan Rune Carlstein förklara detta för mig och kammarens ledamöter?

AnL 131 RUNE CARLSTEIN (s) replik:

Herr talman! Björn Molin tyckte atf jag gav en patetisk skildring av vad som hade förekommit under överläggningarna. Ingenting går upp emot vad Björn Molin presterade i sitt första inlägg.

Jag vidhåller fortfarande att det är underligt att man deltar i en överläggning och efteråt inte vet varför man infe lyckats nå fram fill några resultat. När det gäller de överläggningar som jag har varit med om och som spruckit ibland vet jag vad skälet är till atf man inte nätt fram till någon uppgörelse. Def brukar jag ta reda på.

Sedan till Bo Lundgren. Devalveringen har kommit till för att man bl. a. skall underlätta för svensk industri att bättre hävda sig på utlandsmarknader. Förhoppningsvis lyckas vi med att få en ökad sysselsättning i det här landet och därmed få ner arbetslösheten. Det som gör aft löntagarna tror på det här, och att de finner sig i även reallönesänkningar, är att man helt enkelt har ett annat förtroende för den regering som nu sitter än vad man hade för de fyra regeringar som vi hade under de sex år som har gått. De regeringarna misslyckades i sin politik. Man fick uppleva en nedrustning av de sociala förmånerna. Nu har vi en regering som far till vara arbetstagarnas intressen.

Jag sade i mitt fidigare inlägg aft det betyder en hel del när man kan klara exempelvis karensdagarna eller arbetslöshetsförsäkringen. Löntagarna förstår aft de har regeringen med sig och inte emot sig, som man upplevde under de sex år då bl. a. moderaterna fanns i regeringsställning.

Tredje vice talmannen anmälde att Bo Lundgren anhållit atf till protokollet få antecknat aft han inte ägde rätt fill ytterligare replik.

AnL 132 RUNE ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag skall tala om den föreslagna elskatten. Som reservanterna har anfört i reservafion nr 17 vid skatteutskottets betänkande nr 15, är den särskilda skaften på viss elektrisk kraft ytterst betänklig, för att nu använda ett milt uttryck, från både industripolitisk och energipolitisk synpunkt. Jag vill göra ett tillägg till defta: Den har också mycket svåra regionalpolifiska verkningar, så svära att jag har svårt aft förstå att t. ex. en norrländsk riksdagsledamot kan godkänna den.

Först vill jag instämma i den krifik som framförts mot aft etf så vittomfattande förslag, med återverkan på både den industriella utvecklingen och energiförsörjningen, inte blivit föremål för djupare analyser. Och att

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomisk-poUtiska åtgärder m. m.

175

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomisk-poUtiska åtgärder m. m.

176

skafteförslagef är djupverkande måste ha stått klarf för dem som skrivit propositionen, för regeringen i dess helhet, för näringsufskoftets majoritet som har tillstyrkt förslaget och slufiigen för skafteutskottets majoritet.

Jag måste i defta sammanhang uttrycka min besvikelse över näringsut-skottets lättvindiga behandling av en så vikfig industriell och energipolitisk fråga. Jag känner infe igen det utskott som jag tidigare tillhört i många år, där energifrågorna på den tiden alltid fick en mycket grundlig och objekfiv analys just genom att vår energipolifik har stark inverkan på många samhällsområden och också omfattar långa tidsperspektiv.

Låt mig peka på några direkta felaktigheter i förslaget. Den föreslagna energiskatten presenteras som ett slags övervinstskaff. Def är felaktigt. Den är en ren produktionsskatt - den slår blint åt många håll. Den slår mot hushållen, den lägger ytterligare börda på industrin och den går rakt emot de mål för vår energiproduktion som riksdagen tidigare angivit. Riksdagen har nämligen fidigare uttalat att vattenkraften måste utnyttjas i största möjliga utsträckning.

Skaften innebär vidare att det blir svårare att finansiera ytterligare vatfenkraftsutbyggnad. Energiskattekommitténs experter har arbetat med olika beskaftningsmodeller för s. k. övervinster på vattenkraft. Den modell som de särskilt varnade för är den som är föreslagen i proposifionen. Den modellen beskattar nämligen kraffverksägare utan överskott lika hårt som dem som har ett betydande överskott.

Efter denna mera summariska genomgång med anmärkningar, vill jag nu granska förslaget om elskatf ur regionalpolitisk synvinkel.

De största vattenkraftverken ligger i våra glesbygdslän, och då främst i Norrland. Av den årliga produktionen på 58 TWh av elkraft producerad vid våra vattenkraftverk i Sverige, produceras 40 TWh i de norrländska kraftverken. Av de norrländska kraffverksanläggningarnaärca88 % byggda före 1973 och kommer alltså att beskattas genom den nya energiskatten.

Det finns också en strukturell särart på de norrländska vattenkraftsanläggningarna; deras kraftproduktion är till betydande del integrerad med den norrländska industriproduktionen. Den filosofi som legat bakom denna samordning mellan kraftproduktion och industriprodukfion i Norrland har varit, atf industriföretagen känt def som en trygghet atf kunna klara elförsörjningen själva. Genom att man har en betydande och energikrävande tung processproduktion är förbrukningen särskilt stor, och man har velat försäkra sig om en relativt billig elkraft. Denna billiga elkraft är inordnad i ett konkurrensmönster där det gäller att ha etf pris som gör varan säljbar.

Följande siffor belyser i pengar räknat hur den nya energiskatten slår mot olika företag: Stora Kopparberg 80 milj. kr. per år, Billemd-Uddeholm 39 milj. kr., Graningeverken 33 milj. kr.. Korsnäs 16 milj. kr., MoDo 12 milj. kr., Holmens Bruk 7 milj. kr. och Boliden 6 milj. kr. per år.

För de av stålkrisen drabbade orterna Avesta, Fagersta och Sandviken betyder "påbrödet" av den föreslagna energiskatten ca 30 milj. kr. I detta sammanhang vill jag också påpeka att det inte bara är de stora börsnoterade företagen som drabbas av den nya elskatten. Även mindre företag har satsat

på samma integrering, och mot dessa slår skatten särskilt hårt.

Ett exempel på detta är kiselfabriken i Ljungaverk. Kiselfabriken kan hävda sig på marknaden därför att den tar sin elkraft från eget vattenkraftverk. Införs den nya skaften, fördyras fillverkningen i Ljungaverk med 280 kr. per ton. Det gör aft det blir omöjligt atf sälja kiseln. Om fabriken i Ljungaverk måste läggas ned, förlorar 150 anställda sina jobb. Def finns fler exempel av det slaget.

En del Norrlandskommuner har varit förutseende nog att själva satsa på en utbyggnad av vattenkraften. Skellefteå och Umeå är sädana kommuner. De har därmed skaffat sig ett instrument för att stötta företagsamheten inom resp. kommun. För Skellefteå kommun kostar den nya elskatten 35 milj. kr. per år. Def är ett mycket stort belopp för en kommun som redan är trängd på grund av en växande arbetslöshet.

Från norrländskt håll har man börjat resa krav på att landsändan skall få mera av de rikedomar som vattenkraften producerar åt det svenska folkhushållef. Av de 40 TWh elkraft som de norrländska vattenkraftssfatio-nerna producerar, förbrukas ca hälften, eller 20 TWh, i Norrland, medan resten exporteras till andra delar av landet. Vi norrlänningar får vara med och betala distributionen av elkraften söderut via de väldiga ledningsnäten; påslaget rör sig om 7-8 % av kostnaden för elströmmen. Men då det gäller andra energislag som exporteras upp till Norrland får norrlänningen betala fraktkostnaden i form av ett högre pris på energin, och vid export söderut av elkraft får norrlänningen också betala. Def kan inte vara rättvist att sådant ojämlikt förhållande kvarstår.

Med den nya elskatten förstärker nu den socialdemokratiska regeringen orättvisorna gentemot Norrland. Den norrländska industrin får sämre konkurrenskraft. Det blir än svårare för företagen att överleva genom att regeringen kapar fördelarna med en naturresurs som finns i Norrland. Är det inte en galen ordning atf först slå undan benen på det norrländska näringslivet och sedan komma farande med kortsiktigt verkande stöd, som tillåter s. k. konstgjord andning under en kort fid, innan stillheten lägger sig över de fidigare livaktiga bruksorterna?

Den föreslagna elskatfen står helt i strid med regeringens uttalade målsättning att stärka det svenska näringslivets konkurrenskraft och att få hjulen att snurra vidare.

Herr talman! Mot den allvarliga bakgrund som jag tecknat i mitt anförande och som alla kännare av norrländska förhållanden kan skriva under, är det närmast cyniskt av skatteutskottets majoritet att skriva följande i sitt betänkande: "Atf konsekvenserna av beskattningen för de enskilda producenterna och förbrukarna kan vara svåra att överblicka bör enligt utskottefs mening inte vara något avgörande hinder."

Osäkerheten beträffande hur elskatten slår utgör alltså inget hinder när def gäller att införa denna. Konstaterandet talar för sig självt.

Herr falman! Jag yrkar bifall till reservation nr 17 vid skatfeufskoftets betänkande nr 15.

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

177

12 Riksdagens protokoU 1982/83:52-53

/

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomisk-poUtiska åtgärder m. m.

178

AnL 133 KARL BJÖRZÉN (m):

Herr talman! Jag tänkte också uppehålla mig vid förslaget om en ny särskild punktskatt på vattenbaserad elektrisk kraft och särskilt vid reservation 17, som nyss berörts av Rune Ångström, och de särskilda yttrandena 4 och 5 i skatteufskotfefs betänkande.

Proposition 50 innehåller på första sidan som vanligt en sammanfattning under rubriken Proposifionens huvudsakliga innehåll. Om man läser den finner man infe ett enda ord om defta förslag till ny skaft på vattenkraft. Senare i proposifionen kan man finna att man har räknat med att den nya skatten skall ge inkomster på över 1 miljard på över ett år. Som utskottet visat i sitt betänkande kommer inkomsten inte att bli så stor, eftersom det är fråga om en avdragsgill kostnad. Men def rör sig i alla fall om flera hundra miljoner kronor, och man kan fråga sig om det infe är symtomatiskt för det skaffehöjningsglada parti som nu har regeringsmakten aft en ny punktskaft, som kanske ger mellan 0,5 och 1 miljard, infe ens är värd att fas med i sammanfattningen i propositionens innehåll.

Proposifionen fortsätter sedan med en redogörelse för def ekonomiska läget och mofiven för en omläggning av den ekonomiska politiken. Man anger vissa mofiv för och syften med en lång rad förslag, främst på skatteområdet. Man talar om atf mobilisera hela nafionen och alla våra resurser i kampen mot arbetslösheten, man talar om aft sfimulera till ökning av investeringarna, i synnerhet inom industrin, osv.

Atf man i det sammanhanget infe har med ett enda ord om den föreslagna skaften på vattenbaserad elkraft är kanske infe så underligt - effekten av en sådan skatt motverkar definifivt de goda syften som man har nämnt, och den motverkar också det grundläggande energipolifiska mål som riksdagen har beslutat om, nämligen aft prioritera en minskning av oljeberoendet, vilket inte gör saken bättre - inte heller atf de regionalpolitiska mål som riksdagen har beslutat om och som Rune Ångström har talat om nyss motverkas.

Var kommer då det här skafteförslagef in? Jo, om man bläddrar vidare i propositionen finner man i avsnittet Skattepolitiken själva förslaget, utan kommentarer och instoppat i ett stycke som handlar om den stafiiga inkomstskatten och ett påstått behov av att justera reformen för 1983 på grund av den nyligen genomförda devalveringen på 16 % - en något överraskande placering. Man kan fråga sig om man velat gömma undan förslaget på något ställe där det inte skall vara så lätt att hitta det.

Bläddrar man vidare i propositionen kommer man till bil. 2, och där finns över två sidor som handlar om skaft på viss elektrisk kraft. I det inledande stycket kanske man finner förklaringen till att förslaget har blivit så olyckligt:

"Vatfenfallsverkefs prissättning av elektrisk kraft grundas f. n. på långsiktig marginalkostnad, vilket innebär att senast tillkomna produktionsanläggningar blir bestämmande för tariffnivån. Verkets prissättning har kommit aft uppfattas som vägledande vid andra företags prissättning på elektrisk kraft. Eftersom produktionskostnaden i nyligen uppförda elpro-duktionsanläggningar ligger betydligt över den i flertalet vatfenkraftstationer

uppkommer härigenom stora överskott i de företag som huvudsakligen producerar vattenkraft, framför allt om produktionen till stor del sker i äldre anläggningar."

Defta - som måste vara grunden för def socialdemokratiska förslaget -stämmer faktiskt infe med verkligheten.

Häromdagen läste jag en temabilaga till det senaste numret av fidningen Vi i Vattenfall som hette Vi och vår ekonomi. I den säger Vattenfalls ekonomidirektör som svar på en fråga: "Elpriset sätts så att några vinster inte uppstår. Samtidigt måste verksamheten ses i etf långt perspektiv."

Detta är någonting annat än det man byggt förslaget i propositionen på. Att def är Vattenfalls ekonomidirektör och inte propositionsförfaftaren som här har rätt kan man få bekräftat i betänkandet Pris pä energi (SOU 1981:69). Där slås fast aft högspänningstarifferna sedan 1978 är baserade pä råkraftsleverantörernas genomsnittliga kostnader.

Energiskaftekommittén har vidare lämnat sitt slutbetänkande, som har remissbehandlats. Det innehåller inte något förslag beträffande s. k. övervinstskatt på vattenkraft, men man har pekat på svårigheterna aft åstadkomma en sådan.

Om regeringen inte hade haft så bråttom med atf lägga fram def här förslaget, hade vi fått möjlighet aft göra en samlad bedömning av energibeskattningen i dess helhet. Då kanske en del av olyckorna hade kunnat undvikas. Det förslag som nu föreligger får nämligen många negativa effekter, som på grund av bristande beredning faktiskt inte har kunnat bedömas i sin helhet.

I reservafion nr 17 från moderaterna och folkparfisfen i utskotfet har vi understrukit aft det här inte är fråga om en vinstskaft, utan om en ren produktionsskatt. Den slår lika hårt mot alla kraftproducenter, vare sig de har någon vinst eller infe. De företag som drabbas av skaften berövas i motsvarande mån möjligheterna till sådana industriinvesteringar som regeringen i andra sammanhang påstår sig vilja främja. Skaften motverkar särskilt utbyggnaden av vattenkraften, och förslaget kan därför sägas stå i direkt strid mot de energipolitiska strävandena atf minska oljeberoendet.

Vi påpekar vidare aft bland de modeller för beskattning av s. k. övervinster på vattenkraft som energiskatfekommitténs experter konstruerat har regeringen faktiskt valt den modell som experterna ansett vara den minst rättvisa.

Vid utskotfsbehandlingen har man förordat förändringar, som enligt vår uppfattning leder till avsevärda förbättringar. Bl. a. har förordats att man i beskattningshänseende skall bortse från en rad mindre kraftverk och att man skall höja gränsen för skattskyldighet. Det ser vi som en förbättring, men vi anser atf de korrigeringar som är gjorda i utskotfet inte kan uppväga de ekonomiskt negativa verkningarna för industrin i allmänhet och för de särskilt energikrävande basindustrierna i synnerhet. Därför ställer vi oss bakom de motionsvis framförda yrkandena om avslag pä propositionen i denna del.

Av de särskilda yttranden som vi har lämnat handlar det första om vem

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m.

179

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m.

som kommer att få betala kalaset. Det sägs i propositionen aft vattenkrafts-skatten i princip inte skall vältras över på konsumenterna. På grund av det sätt på vilket prissättningen sker i fråga om råkraft hävdar vi att följden på något längre sikt ändå blir en övervältring på konsumenterna. I def andra särskilda yttrandet har vi tagit upp frågan om vad den föreslagna skatten har för inverkan på den konkurrensutsatta industrin, som måste uppnå en viss konkurrenskraft gentemot konkurrenterna i utlandet. Det är i det sammanhanget naturligtvis viktigt vad man har för total skattebelastning på energisidan. Vi rekommenderar därför - både av konkurrens- och syssel-sätfningsskäl- att regeringen skall bibehålla minst nuvarande möjligheter att tillgripa nedsättning av den allmänna energiskatten när svaga konjunkturlägen eller sysselsäftningspolitiska skäl i övrigt kan göra det angeläget.

180

AnL 134 BO FORSLUND (s);

Herr talman! När socialdemokraterna i folkomröstningen för drygt två år sedan krävde beskattning av övervinsterna i vattenkraftsprodukfionen, var detta ett i högsta grad energipolitiskt framsynt krav. Vi kunde se fillbaka på kraftigt stigande priser vid affärer i vattenkraftsanläggningar - affärer som i långa stycken påminde om spekulation i fastigheter. Och det var ju ingalunda ägarna av kraftförefagen som genom snille och hårt arbete åstadkommit denna kraftiga värdestegring. Nej, den hängde huvudsakligen samman med samhällets oljeersäffningspolitik och de stadigt stigande oljepriserna. Det är självklart för oss socialdemokrater att förhindra en spekulation som är fill skada för samhällets energipolitik, konsumenterna och den tillverkande industrin.

En grundläggande socialdemokratisk inställning är aft vår energiförsörjning skall utformas utifrån våra behov av energi - inte utifrån vissa spekulationsintressen. Den inställningen, liksom beredvilligheten atf följa upp folkomröstningens resultat, delades i vart fall fidigare av de båda mittenparfierna.

Därför borde samstämmigheten vara större i fråga om införandet av denna övervinstbeskaffning. Men de borgerligas entusiasm är lika liten nu som den var under deras regeringstid. Då tog det den borgerliga regeringen sex månader att utfärda tilläggsdirektiv om övervinstbeskattningen till energiskaftekommittén - trots aft förslaget kom frän centern och folkparfiet.

Har de borgerliga det tidsperspektivet på regeringsarbetet, förstår jag att de blev överraskade av att det socialdemokratiska förslaget kom så snabbt. Det kan emellerfid inte ha kommit som en överraskning för någon annan. Tankegångarna är som sagt infe nya. De framfördes under folkomröstningen, och i opposition har socialdemokraterna i flera motioner krävt införandet av en övervinstskatt på vattenkraft.

Grundtanken i def förslag som nu har lagts är alltså att övervinster i vattenkraftsproduktionen skall dras in till samhället för att nyttjas i produkfiva investeringar. Skatteutskottefs majoritet hälsar därför förslaget med tillfredsställelse och ser det som ett av stegen när det gäller aft följa upp resultatet av folkomröstningen.

Regeringen föreslår en övervinstbeskattning av äldre vattenkraft. Den skall utformas som en fast avgift räknad på medelårsprodukfion. För vattenkraft utbyggd före 1973 föreslås en avgift på 2 öre per kilowattimme och 1 öre per kilowattimme för vattenkraft utbyggd mellan 1973 och 1977. På vattenkraft utbyggd efter 1977, på pumpkraffverk och minikraftverk under 100 kilowatt utgår ingen avgift.

För atf avgifterna skall drabba producenterna och inte vältras över på konsumenterna, får statens pris- och kartellnämnd i uppdrag att övervaka elpriserna.

Det finns givetvis många synpunkter på hur en sådan här beskattning skall utformas. Utskoffef utesluter inte att lagförslaget kan behöva kompletteras på vissa punkter när man genom den praktiska tillämpningen fått vidgade erfarenheter. Vi anser dock att förslaget har stora fördelar genom den enkla utformningen. På några punkter har vi emellertid föreslagit förändringar. Det gäller dels de mindre kraftverken, dels behovet av en dispensregel.

I regeringsförslagef skulle kraftverk med en effekt på högst 100 kilowatt undantas från beskattning.

I flertalet mofioner i frågan som utskottet behandlat krävs undantag för de mindre kraftverken upp fill en effekt av 1 500 kilowatt. Också näringsufskottet har ansett atf gränsen bör sättas vid 1 500 kilowatt. Mofiven för att höja gränsen är dels den låga lönsamheten i minikraftverken, dels att övervinsterna i dessa inte kommer aft bli särskilt stora.

Skafteufskoffet gör i den här frågan samma bedömning som näringsutskottet och anser alltså atf kraftverk med en effekt av högst 1 500 kilowatt bör undantas från beskattningen.

För att eliminera fröskeleffekfen vid effekter över 1 500 kilowatt föreslår vi en avtrappningsregel som reducerar skaften vid effekter på upp till ca 1 500 kilowatt. Dessa effekter leder fill atf dessa kraftverk endera infe betalar någon skaft alls eller betalar mycket små belopp.

Vi vill i detta sammanhang föreslå aft riksskatteverket får rätt atf fillåta årsredovisning från de kraftverk där den skattepliktiga kraften inte kommer atf översfiga 10 miljoner kilowatt per år. Höjningen av effektgränsen fillsammans med avfrappningsregeln beräknas minska skatteinkomsterna med 30-35 milj. kr.

Näringsufskottet har pekat på behovet av en dispensregel. Den skulle kunna fillämpas vid vissa synnerligen energikrävande tillverkningsprocesser och när en industrikoncerns fortsatta verksamhet hotas och om sysselsättningen på en viss ort kommer i fara genom skaftens införande.

Skatteutskottet har självfallet förståelse för dessa synpunkter, men vi anser aft åtskilliga skäl talar mot att införa alltför stora möjligheter till skattelättnader genom en dispensregel.

Skatteinstrumentet bör inte användas som ett industri- eller regionalpolitiskt medel med hänsyn till den uppenbara risken för konkurrenssnedvridningar. Inom koncerner med mångskiftande verksamhet leder dispensmöjlighefen fill frestelsen att hota med nedläggning av sådana verksamheter som drivs med egenproducerad vattenkraft. Därför föreslår utskottet atf def

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

181

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

införs endast en begränsad möjlighet för regeringen atf nedsätta eller befria från skaft om synnerliga skäl föreligger.

Sådana skäl skulle enligt utskottets mening främst kunna åberopas av förbrukare av s, k, processkraff för tillverkning av produkter, vilkas försäljningsvärde bestäms av världsmarknadspriserna. Med hänsyn fill att elförbrukningen ofta utgör den väsentligaste råvarukostnaden för sådana produkter skulle produkfionen uppenbarligen äventyras om den bygger på egenproducerad vattenkraft.

Som jag sade tidigare är det enligt vår mening inte uteslutet att lagförslaget kan behöva kompletteras på några punkter när man genom den praktiska fillämpningen fått ytterUgare erfarenheter.

Herr talman! Utskottets borgerliga ledamöter har reserverat sig. Några av de skäl som framförts är att skaften skulle minska investeringsviljan och allra helst viljan att investera i ny vattenkraft.

Som jag sagt fidigare bör inte skaffeinstmmenfet användas i industripoli-fiskt och regionalpolitiskt syfte med hänsyn till den konkurrenssnedvridande effekten. Men vi är i och för sig intresserade av att samhället har kontrollen över vattenkraften. Många av de affärer i äldre vattenkraft som hittills gjorts har ju infe tillförsäkrat företagen en billigare kraft utan snarare ökat elpriserna genom det mycket höga pris man fått betala för främst äldre kraftverk. Skall de pengarna förräntas på etf godtagbart sätt, kan def bara ske genom höjt elpris eller genom förväntningar om ännu högre framfida försäljningspriser på kraftanläggningar. De pengar som satsats vid köp av befinfiiga anläggningar skulle dessutom alternativt ha kunnat användas för en utbyggnad av vattenkraft. De affärer som hittills har förevarit och de som vi kan vänta om inget görs nu motverkar således snarare en utbyggnad av vattenkraft och därmed en ökad sysselsättning,

I övrigt anser jag att utskottets förslag - dels höjning av effektgränsen för små kraftverk, dels dispensreglerna - tillmötesgår mofionärernas synpunkter i långa stycken.

Jag vill därför säga till Rune Ångström och Karl Björzén aft det är obesfridUgt aft elproduktion i äldre vattenkraftverk medför stora ekonomiska fördelar för elproducenterna. Def framgår inte minst av den kraffiga prisutvecklingen vid försäljning av andelar i äldre vatfenkraftstillgångar. Försäljningssumman har i många fall inte stått i rimlig proporfion fill def verkliga värdet. Def har för kapitalägarna inneburit kortsikfiga och höga vinstdisposifioner, som i ringa mån har kommit samhället till del.

Om det skaffeinsfrument som beskrivs i propositionen ändå skulle vara ett trubbigt instrument, är det inget som hindrar att man gör en översyn. Def förslag som nu föreligger torde dock innehålla den bästa av olika möjliga metoder.

Med detta yrkar jag, herr talman, bifall till utskottets hemställan och således avslag på reservationerna.

182

AnL 135 RUNE ÅNGSTRÖM (fp) replik:

Herr falman! Bo Forslund sade ingenting om påpekandet atf skatten främst slår mot Norriand. I mitt anförande talade jag om atf 40 TWh av de totalt 58 TWh som vi producerar i Sverige kommer från de norrländska kraftverken. Av dessa har 88 % tagits i bruk före 1973 och drabbas alltså av elskatfen. Detta är således en skatt vars verkningar blir svårast för den svagaste regionen i landet.

Jag har givit exempel på vad elskatfen kan betyda i ökade kostnader för företag som har integrerad vattenkraft och annan industriell produkfion. Bo Forslund sade inte ett ord om dessa verkningar och vad de betyder för sysselsättningen i de norrländska länen och i övriga glesbygdslän i landet som har vattenkraft. Så t. ex. måste Stora Kopparberg i utsatta delar permittera folk. För företag i Avesta, Fagersta och Sandviken betyder den här elskatfen ett inkomstbortfall på 30-35 milj. kr.

Bo Forslund hade inga tröstens ord till exempelvis Skellefteå kommun, som har varit förutseende nog aft själv bygga ut vattenkraften. Därigenom har kommunen kunnat erbjuda ström åt lokaliseringsföretag till relafivt låga priser. Det har inneburit att även konsumenterna i Skellefteåområdef har kunnat få billig vattenkraft och billig elström. Jag upprepar att def för Skellefteå innebär ett bortfall på ca 35 milj. kr. Bo Forslund vet nog att Skellefteå fillhör de kommuner där sysselsättningen f. n. är svag och där alla insatser för att klara denna bör göras. De här 35 miljonerna hade kunnat användas i den verksamheten och hade infe behövt komma i fråga för en skaft som den här.

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

AnL 136 KARL BJÖRZÉN (m) replik:

Herr falman! Med anledning av att Bo Forslund vände sig till Rune Ångström och mig och särskilt påpekade aft ägare av äldre vattenkraftverk har haft stora vinster vill jag framhålla aft vi infe förnekar aft goda vinster har kunnat noteras av sådana företag. Detta är också nödvändigt med tanke på hur prissättningen på råkraftsmarknaden fungerar och vad def leder till på investeringssidan. Eftersom man sätter priserna på basis av genomsnittskostnaderna och inte på basis av marginalkostnaderna, dvs. kostnaderna för nya anläggningar, måste den som bygger ett nyft kraftverk räkna med atf det far mellan fem och tio år, innan man kan uppnå lönsamhet på investeringen. Def krävs en hög grad av självfinansiering. Atf göra sådana investeringar med enbart lånade medel leder fill en helt hopplös situation. Naggas de här vinsterna i kanten, kan det leda till aft de privata investeringarna på vatfenkraffssidan helt upphör, så att det bara blir Vattenfall som har prakfiska möjligheter aft göra investeringar på detta område.

AnL 137 BO FORSLUND (s) replik:

Herr talman! Rune Ångström sade atf skaften slår hårdast mot Norrland. Def är helt riktigt, som Rune Ångström säger, att de flesta kraftverken ligger i Norrland. Men jag tycker aft det hade varit riktigt om Rune Ångström talat om vilken vinst vattenkraften i Norrlandslänen ger dem som äger vatten-

183

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m.

kraften. Om defta sade hän infe ett ord. Däremot talade han om atf de företag som han räknade upp skulle drabbas av extraskatten.

Tyvärr är def så, Rune Ångström, atf företag med egen vattenkraft håller den verksamheten skild från den elkraffsförädlande verksamheten. Oftast säljs den egenproducerade kraften fill Vattenfall, varefter de elkraffsförädlande företagen köper elkraft från Vattenfall. Det innebär att den elkraffsförädlande verksamheten får betala fullt marknadspris för sin elkraft. I de fall man använder sig av egen elkraft är det högst vanligt att man debiterar marknadspris internt mellan företagens olika delar. På så vis tillgodogör man sig de stora vinster som i dag genereras av den äldre vattenkraften, och dä kan infe heller verksamheten i Norrland få några större favörer. Det finns således, Rune Ångström, starka skäl för samhället att fa in en del av dessa vinster genom den här skatten, för att sedan föra ut pengarna fill investeringar.

AnL 138 RUNE ÅNGSTRÖM (fp) replik:

Herr falman! Def är, Bo Forslund, helt klarf att Vattenfall är prisledande då det gäller vattenkraften och priset på den elektriska strömmen. Vattenfall är ju den största producenten. Den rundgång som Bo Forslund beskrev är rikfig när det gäller vissa företag. I andra företag går vinsterna från vattenkraften direkt till företagets verksamhet och hjälper till atf göra produkterna säljbara genom konkurrenskraftiga priser.

Jag räknade upp en del företag. Det var inga små företag, def var Stora Kopparberg, MoDo, Holmens Bruk, Billerud-Uddeholm m. fi. De företagen har väldigt många anställda, i vissa fall sysselsätter ett enskilt företag upp fill 10 000 personer. Inkomsterna av vattenkraften utgör en betydande del av dessa företags affärsdrivande verksamhet, som koncerner befraktade, och är en trygghetsskapande grundval för att sysselsättningen skall kunna hållas uppe och för att företagen skall vara konkurrenskraftiga.

Till Bo Forslund vill jag säga att Skellefteå kommun drabbas av den nya elskatten med ca 35 milj. kr. Dessa 35 milj. kr. skulle Skellefteå kommun naturligtvis ha haft väldigt stor användning för när def gäller att göra nyttiga investeringar som hade kunnat skapa arbete och lätta på läget i den här hårt drabbade bygden.

Jag vill slufiigen, som etf litet facit av denna diskussion, Bo Forslund, konstatera att den här elskatfen till övervägande del drabbar det norrländska näringslivet. Det kommer att försvåra möjligheterna att skapa arbete i de norrländska bygderna och kommer atf utgöra en börda som fill övervägande del får bäras av den norrländska regionen.

184

AnL 139 BO FORSLUND (s) replik:

Herr talman! Jag kan infe hålla med Rune Ångström om att den här beskattningen skall försvåra speciellt för industrin i Norrland, eftersom jag har talat om hur kraftförefagen fungerar, hur de med hjälp av sina särskilda redovisningar plockar ut de här vinsterna och för över dem fill aktieägarna. Det är väldigt få gånger, jag vill påstå i undantagsfall, som man från

kraftbolagens sida går in direkt och skjuter fill pengar i de verksamheter som kraftbolagen egenfiigen är satta fill att sköta. Det är tyvärr på detta sätt. Därför tror jag atf den metod som har föreslagits i proposifionen och i detta betänkande är den absolut effektivaste och bästa för atf kapa en del av dessa vinster och i stället föra över dem till kommunerna, kanske fill Skellefteå kommun och andra kommuner som nu drabbas, och därigenom skapa nya investeringar. Det är kommunerna betjänta av.

Tredje vice talmannen anmälde att Rune Ångström anhållit att fill protokollet få antecknat aft han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

AnL 140 PER-RICHARD MOLÉN (m):

Herr talman! Det kan kännas litet egendomligt aft efter det senaste replikskiftet komma in och ta upp ungefär liknande frågor. Det är ändock värt att notera att mofionen av Martin Olsson och mig visar att vi är de två enda norrländska riksdagsmän som har haft och känt anledning att ta upp den här frågan, bl. a. ur regionalpolitisk synpunkt. Rune Ångström har kanske något i eftertankens kränka blekhet vaknat upp när det gäller den här frågan.

Vi har, herr talman, i vår motion velat beskriva vilka följder elskatfen får för vissa företag som använder elektriciteten som råvara i sina produktionsanläggningar. Några av dessa företag har av självbevarelsedrift förvärvat vattenkraft för att trygga fillgången på el och för aft få billigare elkraft. Den billiga egenkraffen är för några produktionsenheter den sköra tråd som de i dag hänger upp sin fortlevnad på. Nu finns det en uppenbar risk för att den här tråden brister.

KemaNobel, Svenska Cellulosa AB SCA, Graningeverken, Iggesund, Boliden och Mo och Domsjö AB - som även Rune Ångström nämnt - berörs av elskatfen. Deras framsynthet atf förvärva egen vattenkraft har spelat en mycket stor roll för att öka deras livskraft och för atf utveckla deras industrier. Det är värt att understryka att dessa företag spelar en avgörande roll för sysselsäftningen i de kommuner där de är verksamma.

Regeringens förslag leder nu fill atf man från statens sida fråntar dessa företag medel, som de själva bättre än andra vet hur de skall använda för atf trygga framfiden för sina anställda.

Jag tycker, herr talman, att Bo Forslund i sitt replikskifte avslöjar lika mycket som regeringen i sin proposifion om hur litet regeringen och han vet hur de norrländska industrikoncernerna fungerar. Kraften är en vikfig och integrerad del av deras verksamhet. Jag rekommenderar Bo Forslund atf under sommaruppehållet prya i någon av dessa industrikoncerner, så kanske vi kan få en mera insiktsfull debatt vid ett senare fillfälle.

Gunnar Sträng har vid ett tillfälle sagt: "Det är de vinstgivande företagen, som kan ge sina anställda trygghet, löneförbättringar, möjlighet till större trivsel och därmed också bidraga till den större personliga frihet, som följer av en pålitlig arbetsansfällning i etf företag med god ekonomi." Den socialdemokratiska regeringens förslag är raka motsatsen fill den uppfattning

13 Riksdagens prolokoU 1982/83:52-53

185

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomisk-poUtiska åtgärder m. m.

186

som Gunnar Sträng givit uttryck för.

Bo Forslund säger: Låt oss bara kapa vinsterna i de här norrländska företagen!

Den socialdemokrafiska regeringen har lagt fram ett dåligt förslag. Det bevisas lätt av de justeringar som riksdagsutskotten gjort. Skatteutskottet föreslår aft en dispensregel införs, som ger regeringen möjlighet atf mildra effekterna av elskatfen i enskilda fall. Beskattningen är - som skaffeutskoffet påpekar- etf trubbigt instrument. Kompletteringen med en dispensregel och vissa andra påpekanden är - för att komma från etf riksdagsutskott med socialdemokrafisk majoritet - en bister och hård kritik av ett illa genomtänkt och övertänkt regeringsförslag.

Herr falman! Elskafteförslaget är värt atf studera ufifrån en speciell utgångspunkt. Qm vi framöver gång efter gång skall få uppleva atf regeringen ingriper med denna typ av punktskafffer mot företag som visar god avkastningsförmåga, så kommer lusten att göra djärva, riskfyllda satsningar att bli sällsynt. Om vi som företagare från början vet att vi förlorar allt, om vi misslyckas, och aft staten kommer med en specialskatt, om vi lyckas riktigt ordentligt, så blir def många djärva projekt som aldrig kommer aft se dagens ljus. En logisk konsekvens av elskatten blir att utbyggnad av ny vattenkraft inte blir lika ekonomiskt försvarbar. Satsningen i alternafiva energikällor minskar.

Nästa gång kan det vara svensk roboftillverkning, som drabbas av en robotskatt eller dataindustrin som drabbas av en speciell dataskatf. Först skall företagen satsa och investera. Ganska ofta misslyckas man och förlorar sina pengar. Men om de lyckas så lurar socialdemokraterna i vassen på rov.

Defta herr falman, ger inget bra företagsklimat. Det är inget bra sätt att komma till rätta med Sveriges ekonomiska problem. Det vi behöver är etf stabilare planeringsklimat, så atf företagare och innovatörer kan göra så riktiga framtidsbedömningar som möjligt gällande investeringsobjektens avkastningsförmåga. Även om industriminister Thage Peterson hur ofta som helst hävdar, att företagens vinster infe kan bli för höga, så är det till föga glädje för dem som satsar att konstatera att pålagor införs, som syftar till aft fa hand om betydande delar av den vinst, som till äventyrs uppstår.

Herr falman! Kraftverken som kommer att beröras ligger som etf pärlband längs de norrländska älvarna. Vattenkraften är vid sidan av skogen och malmen de produktionsfaktorer som har bidragit inte bara till Norrlands utan även fill hela Sveriges utveckling till industrination. Svensk indusfri har fått den billiga elenergi som den behövt. Till Norrland har lokaliserats basindustrier - många gånger i anslutning till utbyggda forsar och därmed möjlighet till billig elkraft i de samhällen som har byggts kring de här industrierna och som saknar förutsättningar för någon som helst annan verksamhet av industriell karaktär. Def är värt att notera att överskotten frän vattenkraften har satsats på utbyggnaden av kärnkraftverken i södra Sverige och på en modernisering av kemisk industri och skogsindustri i många av våra Norrlandskommuner. Några framsynta kommuner i Norrland - Östersund,

Sollefteå och Skellefteå - har förvärvat vattenkraft, som de har haft glädje av för sina industrier och för aft bygga ut sin kommunala service. Nu förlorar de miljoner.

Framtiden i skogslänen blir betydligt dystrare. Det är skogslänen eller, som vi ibland kallar dem, det regionalpolitiska stödområdet som kommer atf stå för huvuddelen av elskatten. Är detta regionalpolifik?

Aldrig, herr falman, har de socialdemokrafiska riksdagsledamöterna från Norrland varit tystare än denna höst. Aldrig har socialdemokrafiskf styrda länsstyrelser och kommuner uppvaktat så litet som nu, trots aft hundratals arbetstillfällen och hela samhällen kan påverkas av elskatten. Referaten i dagspressen från socialdemokrafiska parfimöten visar atf elskatfen infe varit något som man ansett vara särskilt angeläget att informera om. En demokrafisk stat är ett land där var och en har rätt att säga sin mening. Men var och en har också rätt att från sina partier få information.

Herr falman! Socialdemokratisk regionalpolifik har efter valet blivit brandskattning av de företag i Norrland som har en framtid och undersföd till de företag som borde ha lagt ned sin verksamhet för länge sedan. Skaften ger mindre sysselsättning inom norrländsk industri men arbetstillfällen för några få inom budgefdeparfementet som skall behandla dispensärendena.

Herr falman! Jag yrkar bifall till den moderata reservafionen nr 16, som är fogad fill skatteutskottefs betänkande. Samtidigt vill jag konstatera atf mitt och Martin Olssons andrahandsyrkande om dispens vunnit bifall hos utskoftets majoritet.

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomisk-poUtiska åtgärder m. m.

AnL 141 RUNE ÅNGSTRÖM (fp) replik:

Herr talman! Jag måste be Per-Richard Molén atf litet närmare förklara def som han i början av sitt anförande nämnde om etf sent uppvaknande från min sida. Per-Richard Molén är ju ny i riksdagen, och därför trorjag att det är viktigt att det klargörandet kommer.

AnL 142 BO FORSLUND (s) replik:

Herr falman! Vi har nu hört näringslivets förlängda arm jungfrutala i Sveriges riksdag. Man kan inte påstå aft argumenten innehöll något nyft. Denna svartmålning har vi hört förut så fort socialdemokratin tagit del av företagens vinster. Jag kände också igen upprepningen av de hot som brukar vara mycket vanliga från näringslivefs och förefagsägarnas sida, så fort samhället begär en fördelning av de höga vinster som de äldre vattenkraftverken tillgodogör sig.

Låt mig till sist ställa en liten försynt fråga till herr Molén: Hur mycket av den egna vattenkraftens vinster har man egenfiigen återfört till sina producerande industrier i Norrland? Det kan vara av visst värde för oss atf få reda på det.

AnL 143 PER-RICHARD MOLÉN (m) replik:

Herr talman! Till Rune Ångström vill jag säga atf def väl är vanligt här i riksdagen atf man, om man känner ett speciellt engagemang i en fråga.

187

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

väcker en motion och speciellt betonar denna fråga i samband med aft en proposifion avges. Det var detta jag åsyftade. Såvitt jag vet är def enbart jag och Marfin Olsson från den s. k. Norrlandsbänken som har tagit upp dessa frågor.

Det är ganska konstigt, herr talman, att den socialdemokratiska regeringen i Sverige höjer elskatfen och tar av näringslivet och företagen de medel som de behöver för att utvecklas. Den socialdemokratiska regeringen i Finland går precis rakt motsatt väg och sänker elskatfen med 50 %. Vilken regering har rätt, Bo Forslund? Är def den socialdemokrafiska regeringen i Finland eller den socialdemokratiska regeringen i Sverige som mest värnar om sysselsäftningen i de industriellt svagt utvecklade regionerna i resp. land?

AnL 144 RUNE ÅNGSTRÖM (fp) replik;

Herr falman! Jag vill bara i all vänlighet upplysa Per-Richard Molén om atf mitt namn står under mofion 120. Den är upptagen i motionsförteckningen. Det går att läsa de yrkanden som finns i den mofionen, bl. a. om avslag på den föreslagna elskatfen.

188

AnL 145 EGON JACOBSSON (s):

Herr falman! Jag skall börja mitt inlägg med något så ovanligt som aft instämma i Knut Wachtmeisters anförande. Instämmandet gäller att det ter sig något underligt att skatteufskotfefs betänkande, som dominerar det ärende som vi nu behandlar, har lagts sist på ärendelistan.

I det omfattande betänkande från skatteutskottet som vi nu behandlar skall jag uppehålla mig vid två frågor. Dén första gäller hyreshusavgiften och den andra skatteredukfionen för fackföreningsavgifter.

När det gäller hyreshusavgiffen kan jag fatta mig väldigt kort, eftersom den har varit föremål för behandling tidigare under dagen. Oskar Lindkvist har på ett förtjänstfullt sätt redogjort för argumenten för den. Jag skall därför direkt gå över fill atf beröra förslaget om skattereduktion för fackföreningsavgiffer.

Förslaget innebär att skattereduktion medges med.40 % av den erlagda medlemsavgiften fill fackföreningen. Underlaget är dock maximerat fill 1 200 kr., varför reduktionen kan bli högst 480 kr. Genom detta nya avdrag och en justering av skatteskalan har förutsättningar skapats för en lugn avtalsrörelse. Därför, Björn Molin, är det så bråttom att genomföra förslaget. De avfalsslutande parterna skall ha klara besked om den verklighet som gäller för dem, när de inleder sina avtalsförhandlingar.

Def är i all korthet, herr falman, motiven till atf detta förslag har lagts fram. Det är etf ganska enkelt förslag, som jag tror skall välkomnas av de flesta invånare i vårt land.

Här skulle mitt inlägg ha kunnat sluta, om det infe vore för de borgerliga parfiernas agerande. De har näsfan rivit upp himmel och jord under utskottsbehandlingen av förslaget. Def har också framkommit i inläggen här från Knut Wachtmeister, Sfig Josefson och Björn Molin. Det var en förfärlig

litania som spelades upp.

Def började med en kritik över atf förslaget infe har varit föremål för lagrådsbehandling. I skatteutskottet gick det t. o. m. så långt att den centerpartistiska ledamoten Stig Josefson krävde atf utskottet skulle besluta om remiss fill lagrådet. Moderaterna begärde aft konsfifutionsufskoffet skulle få yttra sig över huruvida beredningen av förslaget skett i enlighet med regeringsformens bestämmelser. Moderatledaren spädde på med atf inlämna en interpellation i samma fråga.

Def är i och för sig posifivt aft de borgerliga värnar om grundlagen, i det här fallet regeringsformen, och om lagrådsremissförfarandet. Men varför har detta intresse vaknat till liv först nu? Under sex år hade ni regeringsansvaret. Def är bara drygt två månader sedan den borgerliga regeringen tågade ut ur kanslihuset. Blev era proposifioner föremål för lagrådsremisser? Svaret är ett klart och entydigt nej. Under vissa perioder var det snarare regel än undantag att proposifionerna inte blev föremål för lagrådsremiss.

Def förhöll sig dessutom så, atf vi under vissa fider fick motta proposifionerna i form av stencilupplagor med åtföljande förkortade motionstider. Därav uppstod också namnet "stencilregeringen". Om man granskar era regeringsår, finner man att under åren 1976-1980 var def 81 proposifioner inom området skatter och avgifter som inte blev föremål för lagrådsremiss. Lägger vi där till åren 1981 och 1982, stiger siffran fill 109-fortfärande rör vi oss endast inom området skatter och avgifter. Exempel på sådana proposifioner är de som gällde förmögenhetsbeskattningen, skogs-beskattningen och skatteredukfionen vid akfie- och skattefondssparande.

Listan skulle kunna göras lång, herr talman. Här kan man med fog tala om ord och handling. Ibland är minnet väldigt kort, Knut Wachtmeister, Björn Molin och Stig Josefson.

De borgerliga partierna har också oroat sig för svårigheterna aft renodla fackföreningsavgiften och pekat på den omständigheten aft avgiften ibland kan inrymma annat än kostnader för den fackliga verksamheten. Björn Molin nämnde som exempel privata kostnader, och han nämnde också Elektrikerförbundets hemförsäkring. Det är ett påpekande som förtjänar uppmärksammas, och därför har skafteufskoffet haft föredragning av riksskatteverkets representanter och dessutom inhämtat yttrande från konsfitufionsutskottet. Konstitutionsutskottet har ingen erinran mot förslaget. I skatfeutskotfefs betänkande är vi dock angelägna att framhålla: "Det är enligt utskottets mening därför angeläget att själva fackföreningsavgiften genom organisafionernas försorg renodlas."

Vid de kontakter som riksskatteverket haft med representanter för fackföreningsrörelsen har dessa förklarat sig beredda atf lösa frågan enligt skatteutskottets intentioner. Därmed borde de borgerliga partierna kunna känna sig nöjda och lugnade. Men def är de uppenbarligen infe. De fortsätter sin kritik mot förslaget. Därmed avslöjar de sig själva.

När skafteufskoftef och riksdagen tidigare år behandlat frågan om avdragsräff för fackföreningsavgiffen, har enhälligt konstaterats atf den rent skattemässiga behandlingen av medlemsavgifter resp. konfliktersättningar

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomisk-poUtiska åtgärder m. m.

189

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

är förmånligare för arbetsgivarorganisationerna och deras medlemmar än för fackföreningar och deras medlemmar.

Skatteutskottet har fidigare som stöd för denna uppfattning åberopat att enbart en del av de avgifter som medlemmarna i vissa arbetsgivarorganisationer betalar och som de får avdrag för vid taxeringen används för konfliktändamål och att en arbetsgivarorganisation helt eller delvis kan finansiera även den del av verksamheten som avser annat än ersättningar eller fonderingar för konflikfändamål med obeskaffade medel.

Mot detta har de borgerliga parfierna aldrig reagerat. Men så fort def blir fråga om ett avdrag som kan komma löntagare och vanligt folk till del, då stegrar sig de borgerliga och åberopar grundlag, regeringsform och lagrådsremissförfarande som skäl mot införande av avdrag för fackföreningsavgiften.

Def vore, herr talman, både hederligare och ärligare om ni sade som det är: Vi är emot aft vanliga löntagare kan fä motsvarande avdrag för sina fackföreningsavgifter som varit arbetsgivarnas rättigheter i rnånga år. Att arbetsgivarna använt sig av obeskattade medel för påkostade mångmiljon-kampanjer, som riktas mot arbetarrörelsen och som indirekt betalas av skattebetalarna, det har aldrig bekymrat er. Det var inte heller aktuellt med lagrådsremiss när det gällde skattereduktioner för aktie- och skattefondssparande. Slutsatsen är given: Så länge det gäller avdrag som gynnar kapitalägare och de besuttna i samhället går det bra, men om def gäller vanliga löntagare blir det nej. Med defta agerande visar ni också på vilken sida ni står. Men säg det rakt ut, i stället för att gömma er bakom formalia! Det ger etf beklämmande intryck.

Herr talman! Jag yrkar bifall till hemsfällan i skatteutskoftets betänkande.

Under detta anförande hade ledningen av kammarens förhandlingar för en stund övertagits av andre vice talmannen.

190

AnL 146 STIG JOSEFSON (c) replik:

Herr falman! Egon Jacobsson sade att minnet är kort, och det måste det förmodligen vara. Vad Egon Jacobsson har sagt här överensstämmer mycket litet med verkUgheten. Om man läser utskotfsbefänkandef från den förra riksdagssessionen - där ärendet var uppe två gånger - finner man aft utskottet var enigt om aft uppmana regeringen atf se vidare på detta och försöka åstadkomma ett förslag som kunde skapa rättvisa och som var likvärdigt för både Arbetsgivareföreningen och fackföreningarna. Jag anser att det är helt felaktigt att komma med sådana påståenden som Egon Jacobsson har gjort.

Vi kan också se på vad som skrivs i def utskottsbetänkande vi behandlar i dag, och jag vill dessutom hänvisa till den debatt om denna fråga som jag har haft fidigare med Erik Wärnberg. Vi var överens om att en lagrådsremiss hade varit värdefull, med tanke på de brister som utan tvivel fanns i defta förslag när det presenterades.

Jag har sannerligen infe rivit upp himmel och jord för att få förslaget granskat av lagrådet. Riksdagens skatteutskott hade inget sammanträde utsatt den aktuella veckan. Jag och min parfikollega i skatteutskottet avfattade en skrivelse, där vi begärde denna granskning. Skrivelsen har behandlats på samma sätt som alla andra yrkanden i ufskottet. Anledningen fill att förslaget inte gick fill lagrådsremiss var atf man infe ansåg atf man hann med def. Det var det som åberopades från den socialdemokratiska sidan.

AnL 147 EGON JACOBSSON (s) replik:

Herr falman! Jag vill ta upp två saker. Sfig Josefson sade nu och har tidigare sagt att vi i skatteutskottet har efterlyst ett neutralt systenri, och def är riktigt. Men när vi gjorde def hade vi en borgerlig regering. Nu har def gått drygt två månader sedan vi fick en socialdemokrafisk regering. Def är ganska orimligt atf kräva att den regeringen utöver allt det andra som den haft atf fa itu med efter inträdet i kanslihuset också skulle ha hunnit med aft klara av denna fråga. Vi kommer en bit på vägen. Fortfarande är det så aft arbetsgivarorganisationerna är mera gynnade i förhållande fill fackföreningarna. Men detta är ett steg på vägen.

När def gäller lagrådet trodde jag inte atf Stig JOsefson skulle ha modet att återkomma. Ni sitter i glashus alla fre efter den redovisning som ni har beståffs med. 1 def här fallet är det helt klart aft det är en åtgärd som tillsammans med skatteskalans justering är vidtagen för att bana väg för en lugn avtalsrörelse. De avfalsslutande parterna skall ha besked om den verklighet som de skall förhandla i, innan förhandlingarna startar.

AnL 148 STIG JOSEFSON (c) replik:

Herr talman! Det uttalande som jag åberopade från skatteutskottet antogs då det var en borgerlig majoritet i skatteutskottet.

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomisk-poUtiska åtgärder m. m.

AnL 149 ANITA JOHANSSON (s):

Herr talman! Till sist några ord om videoskaften.

I den proposifion som vi nu behandlar föreslås en ny skaft på videobandspelare om 600 kr. Konstruktionen av den föreslagna skaften följer sedvanligt mönster vid punktbeskaftning, vilket bl. a. innebär obligatorisk skattskyldighet för fillverkarna och en möjlighet för vissa större importörer aft låta registrera sig som skattskyldiga.

Oregistrerade importörer skall betala skaft vid importen. Den nya skatten regleras! en särskildlag som vi föreslår skall träda i kraft-den 1 januari 1983.

Herr falman! Infe för mig helt oväntat föreslår moderaterna avslag på denna nya skatt. Jag trodde atf moderaterna skulle bli ensamma, men även folkpartiet har fylkat sig fill deras skara. Centern, vpk och vi socialdemokrater säger ja till denna nya skatt. Def finns alltså en bred majoritet i kammaren.

Genom att videoskatfen tas ut med etf fast belopp per videobandspelare och de skattskyldiga begränsas till tillverkare och registrerade importörer blir den nya skatten enkel att hantera.

191

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

Den breda utskoftsmajoritefen anser aft skattesatsen, 600 kr. per bandspelare, är väl avvägd. Med hänsyn till skaftens enkla beskaffenhet finner vi atf lagrådets hörande infe behöver påkallas. Därfill kommer atf det redan finns ett betydande antal videobandspelare i landet, vilket talar för att beskattningsåtgärderna så snart som möjligt bör träda i kraft. En lagrådsgranskning och det därmed förenade dröjsmålet skulle dessutom ge importören tillfälle atf under en längre tid komma undan skaft. Utskoffsmajoriteten vill med detta tillbakavisa krifiken i moderatmotionen.

Herr talman! Eftersom det gäller en helt ny punktskatt, kan def givetvis finnas detaljer som kan behöva övervägas sedan närmare erfarenheter vunnits genom den praktiska tillämpningen.

Med de här få orden yrkar jag bifall fill förslaget om videoskatten.

AnL 150 ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! I denna debatt har frågan om skafteredukfion för fackföreningsavgiffer behandlats. Frågan inrymmer ett flertal besvärliga problem ur bl. a. kontrollsynpunkt. Regeringsformen föreskriver att lagrådsgranskning bör ske för denna typ av ärenden. Såväl i skatteutskotfet som i konstitufionsutskottet har de borgerliga ledamöterna därför begärt detta. För atf så skall ske räcker def att en tredjedel av utskottsledamöterna biträder ett sådant yrkande. Så har skett, men majoriteten har föreburit atf det skulle innebära avsevärt men för ärendets handläggning. Ärendet är emellerfid icke av brådskande natur, varför en granskning bort ske. Så hade kunnat ske, om viljan hade funnits från majoritetens sida. Från borgerligt håll har man fidigare varit tillmötesgående vid krav på lagrådsremiss i utskott, när sådant yrkats från socialdemokrafiskf håll.

Skatteutskotfet bör ytterligare överväga frågan om lagrådsremiss innan beslut i ärendet sker. Jag vill därför, herr talman, föreslå att återremiss till utskottet sker vad avser mom. 2 i skatfeutskottets betänkande 15.

192

AnL 151 ERIK WÄRNBERG (s):

Herr talman! Skaffeutskoffet har mycket noga behandlat den framställning som gjorts fidigare från centerpartiet atf utskottet skulle skicka det hela till lagrådet. Man skall göra detta om en tredjedel vill def även i utskottet. Men om def, som herr Björck sade, innebär avsevärt men därför att ärendet är av brådskande art, kan detta undvaras.

Vi har funnit atf ärendet är av verkligt brådskande art. Som Egon Jacobsson sade är det en del i de avfalsslutande parternas bud. Def gäller att komma fram fill etf någorlunda snabbt beslut om ett avtal, och de bör veta vilka förhållanden som råder. Utskottet har alltså redan tagit ställning till denna fråga. Vi finner att def är helt meningslöst aft skicka ärendet fillbaka till ufskottet, eftersom majoriteten ju har samma åsikt fortfarande.

Men om man skall börja göra mycket noggranna undersökningar i vad mån allvarliga men uppstår eller icke, så får naturligtvis kammaren fa risken att vi får fördröja kammarens arbete. Jag har varit beredd på att detta skulle komma. Jag har bett att utskoffef skall sammanträda omedelbart sedan

plenum är slut. Vad utskottet då kommer att besluta i denna fråga vet inte

jag.

Eftersom alla de synpunker som herr Björck här har tagit upp redan har beaktats i utskottet, yrkar jag avslag på herr Björcks framställning.

AnL 152 OLLE SVENSSON (s):

Herr talman! Eftersom vice ordföranden i konstitutionsutskottet här har lagt fram förslaget, utgår jag från att han bl. a. har till utgångspunkt konfrollfrågorna och deras sammanhang med infegrifefsskyddet. Då vill jag påpeka atf konstitutionsutskottets majoritet i sitt yttrande har sagt följande:

"Vad gäller kontrollfrågorna är def enligt konstitutionsutskottets bestämda mening nödvändigt aft finna en lösning som inte kränker den enskildes integritet. Utskottet förutsätter att denna viktiga principiella fråga, som inte berörs i propositionen, noga övervägs av regeringen och därefter underställs riksdagen.

Vad utskottet anfört i detta avseende bör ges regeringen till känna." På  s. 59  i  skatteutskotfets  betänkande  sägs,  efter  referat  av  vad konstitutionsutskottet har yttrat:

"Vad utskottet anfört i fråga om integrifefsskyddet bör ges regeringen till känna."

Jag kan inte förstå vad en återremiss skulle ha för värde när det gäller den del som berör konstitutionsutskottet. Här förutsätts ju att om integritetsfrågorna blir aktuella, skall de återkomma till riksdagen, där man har möjlighet aft granska dem på nyft.

Jag vill därför instämma i skatfeufskoftets ordförandes förslag om avslag på återremissyrkandet.

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m.

Överläggningen var härmed avslutad.

Finansutskottets betänkande 20

Mom. 1 (de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken) 1 en förberedande votering biträddes reservation 2 av Nils Åsling m. fl.

med 73 röster mot 15 för reservafion 3 av Carl-Henrik Hermansson. 242

ledamöter avstod från att rösta. I konfrapropositionsvoferingen biträddes reservation 1 av Lars Tobisson

m. fl. med 82 röster mot 73 för reservation 2 av Nils Åsling m. fl. 175

ledamöter avstod från att rösta. I huvudvoteringen bifölls utskoftets hemställan med 162 röster mot 81 för

reservafion 1 av Lars Tobisson m. fl. 88 ledamöter avstod från aft rösta.

Mom. 2 (utvidgning av användningsområdet för de allmänna investeringsfonderna)

Utskottets hemställan bifölls med 247 röster mot 81 för reservation 4 av Lars Tobisson m. fl. 2 ledamöter avstod från aft rösta.

193

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomiskpolitiska åtgärder m. m.

A/o/«. J oc/i' (kommunalt skattestopp för år 1984, m. m.)

Utskottets hemställan bifölls med 250 röster mot 81 för reservation 5 av Lars Tobisson m.fl.

Mom. 5  (facklig  vetorätt  vid   ianspråktagande  av  medel  på  särskilda investeringskonton)

Utskoftets hemställan bifölls med 315 röster mot 15 för reservation 6 av Carl-Henrik Hermansson. 1 ledamot avstod från att rösta.

194

Mom. 6 och 7 (uttalande om upprättande av samhällsfonder, m. m.)

Utskottets hemställan, som ställdes mot reservation 7 av Carl-Henrik Hermansson, bifölls med acklamation.

Mom. 8 (uttalande om kollektiva löntagarfonder)

Utskottets hemställan bifölls med 176 röster mot 155 för reservation 8 av Lars Tobisson m. fl.

Civilutskottets betänkande 7

Mom. 1 (grunderna för införande av en hyreshusavgift)

I en förberedande votering biträddes reservation 1 b av Kjell Mattsson och Agne Hansson med 54 röster mot 20 för reservation 1 c av Kerstin Ekman. 256 ledamöter avstod från aft rösta.

I konfrapropositionsvoferingen biträddes reservation 1 a av Rolf Dahlberg m. fl. med 81 röster mot 54 för reservafiori 1 b av Kjell Mattsson och Agne Hansson. 192 ledamöter avstod från att rösta.

I huvudvoteringen bifölls utskottets hemställan med 175 röster mot 81 för reservafion 1 a av Rolf Dahlberg m. fl. 74 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 2 (avgiftens tidsmässiga avgränsning)

Utskottets hemställan bifölls med 218 röster mot 20 för reservafion 2 av Kerstin Ekman. 92 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 3 (undantag från hyreshusavgift för allmännyttiga bostadsföretag)

Utskottets hemställan bifölls med 239 röster mot 15 för reservation 3 av Tore Claeson. 75 ledamöter avstod frän att rösta.

Mom. 4

Utskottefs hemställan bifölls.

Mom. 5 (husavgift för egnahem m. m.)

Utskoftets hemställan bifölls med 314 röster mot 15 för reservation 4 av Tore Claeson.

Mom. 6 (hyreshusavgiftens behandling vid inkomsttaxeringen)   Nr 53

Utskottets hemställan bifölls med 228 röster mot 15 för reservafion 5 av    Torsdaeen den
Tore Claeson. 88 ledamöter avstod från aft rösta.                       jg december 1982

Skatteutskottets betänkande 15

Mom. 1 (skalan för stafiig inkomstskatt m. m.) HEMSTÄLLAN

Basenheten

I kontrapropositionsvoteringen biträddes reservation 1 av Knut Wachtmeister m. fl. i motsvarande del med 154 röster mot 16 för hemställan i motion 125 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del. 159 ledamöter avstod från att rösta.

I huvudvoteringen bifölls utskottets hemställan med 161 röster mot 155 för reservation 1 av Knut Wachtmeister m. fl. i motsvarande del. 15 ledamöter avstod från att rösta.

Skatteskalan

I en förberedande votering biträddes reservation 3 av Stig Josefson m. fl. i motsvarande del med 75 röster mot 15 för hemställan i motion 125 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del. 238 ledamöter avstod från att rösta.

I konfrapropositionsvoferingen biträddes reservation 2 av Knut Wachtmeister m. fl. i motsvarande del med 81 röster mot 73 för reservafion 3 av Stig Josefson m. fl. i motsvarande del. 175 ledamöter avstod från atf rösta.

1 huvudvoteringen bifölls utskottets hemställan med 161 röster mot 81 för reservafion 2 av Knut Wachtmeister m. fl. i motsvarande del. 89 ledamöter avstod från att rösta.

Underskotfsavdrag

Utskoftets hemställan bifölls med 248 röster mot 81 för reservation 4 av Knut Wachtmeister m. fl. i motsvarande del. 2 ledamöter avstod från att rösta.

Sjömansskatten Utskottets hemställan bifölls.

Mom.liövrigt

Utskottets.hemställan, som ställdes mot-det-av-Tommy Franzén underöverläggningen framställda yrkandet, bifölls med acklamafion.

Vissa ekonomisk-poUtiska åtgärder m. m.

MOTIVERING

Utskottefs motivering godkändes.

Mom. 2 och mom. 17 i viss del (fackföreningsavgift)

Kammaren biföll med erforderligt antal röster, 154 ja mot 176 nej, det av

195

Nr 53

Torsdagen den 16 december 1982

Vissa ekonomisk-poUtiska åtgärder m. m.

Anders Björck framställda yrkandet om återförvisning av mom. 2 fill utskottet för ytterligare beredning, varigenom även mom. 17 i viss del återförvisats.

Mom. 3 (sparskatfereduktion)

Utskottets hemsfällan bifölls med 175 röster mot 155 för reservafion 9 av Knut Wachtmeister m. fl. i motsvarande del.

Mom. 4 (skattereduktion för akfieutdelning)

Utskoftets hemställan bifölls med 175 röster mot 155 för reservation 10 av Knut Wachtmeister m. fl. i motsvarande del.

Mom. 5 (förmögenhetsskatt)

Utskottets hemställan bifölls med 175 röster mot 155 för reservafion 11 av Knut Wachtmeister m. fl. i motsvarande del.

Mom. 6 (skatteskalorna för arvs- och gåvoskaft)

Utskottets hemställan bifölls med 176 röster mot 154 för reservation 12 av Knut Wachtmeister m. fl. i motsvarande del.

Mom. 10 (obligatorisk inbetalning på särskilt investeringskonto)

Utskottets hemställan bifölls med 175 röster mot 154 för reservation 13 av Knut Wachtmeister m. fl. i motsvarande del.

Mom. 11 (införande av en hyreshusavgiff)

Utskoftets hemsfällan bifölls med 176 röster mot 154 för reservation 14 av Knut Wachtmeister m. fl. i motsvarande del.

Mom. 12 (hyreshusavgiffens tidsmässiga avgränsning)

Utskoftets hemställan bifölls med 212 röster mot 20 för reservation 15 av Björn Molin. 98 ledamöter avstod från atf rösta.

Mom. 14 (övriga frågor rörande hyreshusavgiften)

Utskottets hemställan, som ställdes mot motion 124 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, bifölls med acklamafion.

Mom. 15 (videoskaff)

Utskottets hemställan bifölls med 229 röster mot 100 för reservation 16 av Knut Wachtmeister m. fl. i motsvarande del.

196

Mom. 16 (skatt på viss elkraft)

1 konfrapropositionsvoferingen biträddes reservafion 17 av Knut Wachtmeister m. fl. i motsvarande del med 100 röster mot 55 för reservation 18 av Sfig Josefson och Ingemar Hallenius i motsvarande del. 175 ledamöter avstod från att rösta.

I huvudvoteringen bifölls utskottets hemställan med 175 röster mot 105 för

reservation 17 av Knut Wachtmeister m. fl. i motsvarande del. 50 ledamöter    Nr 53

avstod från atf rösta.

Mom. 17 utom i vad avsåg lagförslagen om fackföreningsavgift Utskottets hemställan bifölls.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Torsdagen den 16 december 1982

Extra sammanträde

12  § Kammaren  beslöt  att förhandlingarna  skulle  fortsättas vid  nästa sammanträde.

13  § AnL 153 TREDJE VICE TALMANNEN:

Jag fär meddela atf arbetsmarknadsutskottets betänkande 13 uppförs främst bland två gånger bordlagda ärenden på föredragningslistan för fredagen den 17 december.

14 § Extra sammanträde

AnL 154 TREDJE VICE TALMANNEN:

Utöver det sammanträde, som utsatts till kl. 09.00 den 17 december, bör med anledning av återremissen av del av skaffeufskoffefs betänkande 15 nämnda dag anordnas ett sammanträde med början kl. 19.30. Härför krävs emellerfid bifall av mer än hälften av kammarens ledamöter. Jag får vidare erinra om stadgandet att beslut som fordrar anslutning från särskilt flertal allfid skall fattas genom omröstning.

Jag föreslår att kallelse utfärdas till arbetsplenum den 17 december kl. 19.30.

Följande voteringsproposition upplästes och godkändes:

Den som vill aft kammaren medger att kallelse utfärdas till arbetsplenum

kl. 19.30 i dag röstar ja,

den def ej vill röstar nej.

Qm infe mer än hälften av kammarens ledamöter röstar ja har kammaren

avslagit förslaget om anordnande av ifrågavarande sammanträde.

Kammaren beslöt med 266 röster mot 60 atf kallelse skulle utfärdas fill arbetsplenum kl. 19.30 i dag. 1 ledamot avstod från atf rösta.

197

Nr 53                 15 § Kammaren åtskildes kl. 00.35.

Torsdagen den

16 december 1982    '" '"

BERTIL BJORNSSON

/Solveig Gemert