Riksdagens protokoll 1982/83:51 Onsdagen den 15 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1982/83:51

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1982/83:51

Onsdagen den 15 december em.

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en början av tredje vice talmannen.

11 § Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m. (forts.)

Fortsattes överläggningen om finansutskottets betänkande 1982/83:10, skatteutskottets betänkande 1982/83:14, socialförsäkringsutskottets betänkande 1982/83:9, socialutskottets betänkande 1982/83:12, socialförsäkringsufskottets betänkande 1982/83:13, jordbruksutskottefs betänkande 1982/ 83:21 och arbetsmarknadsutskottets betänkande 1982/83:12.

AnL 68 GÖTE JONSSON (m) replik:

Herr talman! Evert Svensson sade i sitt anförande atf han infe begriper varför momsen är olämplig i detta läge. Han fortsatte aft säga; Denna momshöjning ger möjligheter till ytterligare transfereringar, som vi socialdemokrater anser vara nödvändiga.

Def märkliga i detta sammanhang är att Evert Svensson tydligen infe har förstått att vi har världens högsta skattetryck och att ytterligare skatter för atf öka den offentliga sektorn framför allt drabbar barnfamiljerna i ännu större utsträckning än hittills. Def är Evert Svensson som inte riktigt har begripit effekterna av detta socialdemokratiska förslag. Det svängrum som Evert Svensson och andra socialdemokrater talade om i valrörelsen har begränsats fill svängrum för enskilda människor i en socialdemokratisk simulator. Det var väl ändå inte detta som bl. a. barnfamiljerna hade väntat sig.

När det gäller flerbarnsfilläggef försöker Evert Svensson att urskulda sig genom att säga att socialdemokraterna tidigare inte har varit negativa till def eller fill den syn som ligger bakom detta stöd, eftersom vi har haft bostadsfilläggen. Det vore, Evert Svensson, hederligare att säga atf ni har ändrat uppfattning. Verkligheten har nämligen korrigerat den socialdemokratiska uppfattningen. Def är i och för sig inget atf skämmas för.

När Evert Svensson talade om synen på flerbarnsfamiljerna och deras situation  tog  han  upp  de  tröskeleffekter  som  nuvarande  skatte-  och

127

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

bidragssystem ger. Det är intressant att notera att det är precis vad vi moderater har gjort i åtskilliga debatter här i kammaren. Jag kan bl. a. peka på vad förste vice talmannen Ingegerd Troedsson vid flera tillfällen har sagt från denna talarstol. Men då har socialdemokratiska representanter ställt sig upp och försökt förringa de argumenten. Med tanke pä detta är def ganska magstarkt av Evert Svensson aft i defta sammanhang kritisera oss moderater. Hur mänga gånger har vi infe påtalat dessa fröskeleffekfer?

Evert Svensson talar också om hemarbetet och det faktum att en av makarna oftast måste vara hemma om de har flera barn. Också detta är en omständighet som vi har påtalat vid flera tillfällen. Då Evert Svensson har denna klarsyn är def förvånande aft han infe samtidigt är beredd aft acceptera t. ex. vårdnadsersätfningen. Qm socialdemokraterna nu har fått en annan syn på hemarbetet och dess villkor, hoppas jag aft def slår igenom i hela den socialdemokrafiska organisafionen, så att t. ex. def socialdemokrafiska kvinnoförbundefs program - där def heter att hemmakvinnan infe är någon revolutionär - kommer att justeras.

128

AnL 69 INGEMAR ELIASSON (fp) replik:

Herr falman! Evert Svensson sade för nu en ganska läng stund sedan att majoritetsförhållandena i socialutskottet har blivit än si än så därför aft utskottet har en folkpartistisk ordförande. Def kanske infe förhåller sig riktigt på def viset, Evert Svensson. Anledningen är snarare den att socialdemokraterna har krånglat fill def i utskottet. Det hade infe förändrat situationen vilket parfi ordföranden än hade tillhört. Anledningen är naturligtvis det villkor om niomshöjningen som socialdemokraterna ställt upp.

Om vi i socialutskottet hade fått hålla oss bara fill vårt ansvarsområde hade saken varit enkel. Då hade def funnits en massiv majoritet för ett bifall till proposifionen. Men nu ville socialdemokraterna inhämta finansufskoffefs syn på saken, och därmed kom finansutskottet att. inta den överordnade ställning i riksdagsbehandlingen som egenfiigen ingen vill atf det skall ha.

Därmed blev def infe heller någon egenfiig sakbehandling av skälen till en barnbidragshöjning. Hade vi haft en diskussion om def tror jag visst aft vi hade kunnat bli överens om atf redan det som har inträffat skulle vara skäl nog för en barnbidragshöjning och att den fördubblade inflafion som vi ser fram emot nästa år är ett ytterligare skäl. Men nu har alltså socialdemokraterna, näsfan helt oprovocerat, saft upp denna snubbeltråd för sig själva, genom atf säga att om momshöjningen inte genomförs så blir def ingen barnbidragshöjning. Om inflationen nästa år blir 12 % blir det ingen kompensafion, men om den blir 14 % till följd av en höjd moms utgår kompensationen.

Hur i all världen skall man kunna förklara detta för barnfamiljerna? Hur tänker Evert Svensson förklara detta för barnfamiljerna? Hur tänker socialministern, som ju ofta gör besök på dagis, har jag förstått, och där träffar många sriiåbarnsföräldrar förklara för dem aft "det blir ingen barnbidragshöjning om jag infe först får klå er på 2 % extra moms"? Jag

förstår infe hur ni skall kunna se småbarnsföräldrarna i ögonen när ni skall förklara den saken.

Det finns sociala skäl för en höjning både av def allmänna barnbidraget och av flerbarnstillägget utan momshöjningen. Momshöjningen lägger sten på börda, och den bördan bör småbarnsföräldrarna befrias ifrån. När det gäller flerbarnstillägget, Evert Svensson, har vi skrivit in i en reservafion att det bör finnas kvar när man nu bör göra en samlad översyn av samhällets stöd, helt enkelt därför att vi tror att man för överskådlig fid behöver ge ett extra handtag fill flerbarnsfamiljerna.

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

AnL 70 RUNE GUSTAVSSON (c) replik:

Herr talman! I anledning av Evert Svenssons anförande vill jag säga tiU honom att def sannerligen är svårt att förstå den socialdemokrafiska diskussionen kring momsfrågan. Momsen skulle ju gälla fyra vallöften: karensdagarna, värdebeständigheten av pensionerna, arbetslöshetsförsäkringen och statsbidraget fill kommunerna. Nu är det så att momshöjningen infe ens räcker till för att finansiera dessa fyra vallöften.

Fördelningspolifiskf är defta intressant. Här prioriterar socialdemokraterna fyra vallöften. Det gäller områden där inkomstskillnaderna är ganska stora. Hög inkomst ger också hög kompensafion. Så är det exempelvis på pensionsområdef. Vad är detta för fördelningspolitik, Evert Svensson? Det är en fördelningspolitik enligt socialdemokratisk modell.

När def sedan gäller höjningen av barnbidragen och av flerbarnsfilläggef villkorar ni nu denna med momshöjning, trots atf ni infe har etf öre kvar av momshöjningen fill höjning av barnbidrag och flerbarnstillägg. Den fråga jag har ställt fill Evert Svensson är: Hur kan ni villkora detta? Dessa bidrag är ju infe beroende av momsen. Barnfamiljerna är de stora förlorarna, säger Evert Svensson. Under def år som gått har vi försökt förbättra flerbarnsfamiljernas situation med flerbarnstillägget, som socialdemokraterna hela fiden förut har varit emot och nu villkorar med momsen.

Apropå familjepolitiken - Evert Svensson tog upp vårdnadsersätfningen -vill jag säga atf vi ser vårdnadsersätfningen som en mycket viktig del i familjepolitiken.

Evert Svensson säger mycket rikfigt att det är en stor skillnad mellan en familj med tvåeller flera barn och en familj med ett barn. Ofta finns i dessa flerbarnsfamiljer bara en inkomsttagare. Def är rikfigt. Men, Evert Svensson, konsekvensen borde väl ha varit atf socialdemokraterna under årens lopp hade tagit hänsyn fill defta och på något sätt kompenserat familjer med bara en inkomsttagare genom en vårdnadsersättning och erkänt arbetet med vård av barn i hemmet. Det har ni helt vägrat inse. Även där kommer vi in på den märkliga syn som socialdemokraterna har på fördelningspoHfi-ken.

AnL 71 EVERT SVENSSON (s) replik:

Herr talman! Jag tycker aft Göte Jonsson, Ingemar Eliasson och Rune Gustavsson blåser upp sig så väldigt här och anklagar oss för def ena efter def

129

9 Riksdagens protokoU 1982/83:50-51

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karettsdagar, m. m.

andra när det gäller familjepolitiken. Ni har ju haft sex år på er. Varför har ni infe klarat av detta? Varför har vårdnadsbidraget inte kommit till under den fiden? Om man går fill val måste man vara beredd att genomföra de löften som man har ställt ut. Det skaU inte behöva ta sex år, Def är därför vi så snabbt återkommer fill de vallöften som vi har ställt ut.

Om barnbidraget i augusfi 1982 skulle ha haft samma realvärde - och då hade vi inte kommit tillbaka - som i oktober 1980. dvs, efter den senaste höjningen, skulle det ha behövt höjas med 525 kr. Barnbidraget skulle alltså ha behövt höjas betydligt mer än 300 kr. Jag håller med om att höjningen av barnbidraget inte kommer att räcka till för att kompensera de kostnadsökningar som sker.

Vi har genomfört en höjning temporärt för att klara av de allra svåraste bekymmer som barnfamiljerna har på den biten. Men jag vill tillägga att barnfamiljerna också befinner sig bland dem som behöver sjukförsäkring, bland dem som behöver arbetslöshetsunderstöd och, självfallet, bland dem som behöver barnomsorg. Det hela hänger ihop med finansieringen. Det är därför som vi har villkorsbundif def hela.

Jag tycker i stället aft vi skulle få beröm på den här punkten för atf vi försöker finansiera de utgifter som vi föreslår. Under de sex år som de stora skulderna och det stora underskottet har uppkommit har man infe finansierat sina utgifter. Även förslaget i dag medför, även om def inte är fråga om så oerhört stora summor, inom socialutskottefs område utgifter som man från den borgerliga sidan infe är beredd att finansiera.

Vi försfår barnfamiljernas situation, och def är därför som vi har begärt aft genom en beredning eller på annat sätt ganska snabbt klara ut detta. Det är detta som är huvudpunkten i det som vi skrivit i socialutskottet den här gången.

130

AnL 72 GÖTE JONSSON (m) replik:

Herr falman! Det är inte alls på det sättet att jag blåser upp mig utifrån den situation som har varit, utan jag har snarare givit Evert Svensson erkännande för aft socialdemokraterna när det gäller t. ex. flerbarnstillägget här insett atf man måste acceptera även detta synsätt. Vad jag däremot anser vara märkligt är att Evert Svensson och socialdemokraterna säger atf skatte- och bidragssystemet sammanlagt har ett mycket negafivt utfall när det gäller fotaleffekten på flerbarnsfamiljerna. Men samfidigt som Evert Svensson konstaterar aft så är fallet säger han aft vi moderater - som när def gäller helhetsbilden av barnfamiljernas situafion vill ha med skatteproblemet - går fillbaka fill 1948. Detta är felaktigt, Evert Svensson. Snarare är det så, atf vi menar att man med tanke på framtiden måste ha med skatterna vid en sådan tofalbedömning, eftersom just skattesituationen är def stora problemet för barnfamiljerna när def gäller marginaleffekter. Jag skulle vilja säga atf Evert Svensson och de andra socialdemokraterna beträffande helhetsbedömningen av denna fråga uppträder näsfan som nyvakna asfronautäspiranfer, som klär sig i rymddräkt men som i realiteten infe har någonfing annat än en gammal landsvägsbuss att åka i. Vårt skaftesystem är nämligen inte anpassat

till dagens problem. Vill man utreda frågan om barnfamiljerna utifrån en     Nr 51
helhetssyn utan att ta med skatteproblemet, är man inte förankrad i     Onsdaeen den
verkligheten.                                                                                  15 december.1982

AnL 73 INGEMAR ELIASSON (fp) replik:

Herr falman! Evert Svensson tycker aft vi blåser upp oss, och det är möjligt aft vi tar i litet extra när def gäller saker som vi känner mycket för. Låt mig då fråga så lågmält och försynt som möjligt; Varför kan inte barnfamiljerna få en höjning av barnbidraget och samtidigt slippa momshöjningen? Socialdemokraterna säger att om momsen höjs, måste också barnbidragen höjas. Samfidigt säger de att när barnbidragen höjs, måste momsen höjas. Det är ju etf cirkelresonemang.

Min enkla åsikt är den aft barnfamiljerna behöver en höjning av barnbidraget utan en höjning av momsen, eftersom inflationen kommer atf bli så hög till följd av den socialdemokratiska polifiken. Varför skall man ställa större krav på atf barnfamiljerna skall få sitt än t. ex. på att arbetsmarknadspolitiken, som också ligger mig varmt om hjärtat, skall få sitt? De miljarderna betalas ut, utan aft villkoras fill en höjning av momsen. Varför skall barnfamiljerna luras på sina barnbidrag, om def är så att riksdagen vägrar att höja momsen? Ställer man upp det villkoret, måste det vara därför att man infe tycker aft det är sä vikfigt, tvärtemot vad socialdemokraterna säger.

Detta är alltså min enkla fråga, som det skulle vara bra aft få ett lika enkelt och entydigt svar på: Inser infe socialdemokraterna att barnfamiljerna befinner sig i en så trängd situation att de behöver få sin höjning av barnbidraget, även om momsen infe höjs? Vi - finansierar def genom besparingar på andra håll. Socialdemokraterna farväl försöka sig på aft finna utrymme i budgeten genom att spara på annat håll de också, om de infe får igenom en höjning av momsen här i riksdagen, vilket det är min förhoppning att de inte får - inte för min skull utan för barnfamiljernas.

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

AnL 74 RUNE GUSTAVSSON (c) replik:

Herr talman! Qm momsen, Evert Svensson, skulle användas fill finansiering av en höjning av barnbidragen och flerbarnsstödet, hade def ju funnits en viss logik i resonemanget. Men nu blir det ju infe så. Momsen räcker inte ens fill atf finansiera de fyra prioriterade vallöftena. Jag skulle också ha haft respekt för Evert Svenssons ändrade inställning till flerbarnstillägget - vi välkomnade denna förändrade inställning när förslaget lades fram - om ni nu inte hade villkoraf det hela med momshöjningen.

Beträffande finansieringen vill jag säga atf ni inte finansierar barnbidragshöjningen och flerbarnstilläggshöjningen på något annat sätt än något annat parti. Ni anvisar inga.pengar härtill.

Det har gått sex år, säger Evert Svensson, och frågar varför vi ingenfing har gjort på det familjepolitiska området. Jag beklagar att det inte har gått att göra mer. Men def har berott på att vi inte har fått stöd helt för våra förslag. Men ändock, Evert Svensson: Sedan 1976 har föräldraförsäkringen förlängts

131

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

från sju månader fill tolv månader, varav tre månaders vårdnadsersätf-ning.

Men när vi har behandlat frågorna här i riksdagen har socialdemokraterna gått emot vårdnadsersättningen. Ni har gått emot flerbarnsstödet och ATP-poäng för dem som arbetar i hemmet med barn. Ni har gått emot statsbidragen fill deltidsförskolan och till den öppna förskolan.

AnL 75 EVERT SVENSSON (s) replik:

Herr falman! Jag vet infe, Göte Jonsson, vad det är för en gammal kärra ni kommer åkande i. Men om jag läser i er reservafion, så finner jag att det står alldeles tydligt aft skattesystemet skall fa hänsyn fill hur många som kan leva på hushållsinkomsfen och infe bara fill hur många som tjänar in den. Def måste väl tyda på aft man vill ha avdrag för bam i familjen. Och avdrag i stället för barnbidrag ändrade vi 1948 - det är därför jag nämner det årtalet. Det är möjligt atf detta är feltolkat. Men jag kan inte läsa in någonfing annat i def som är skrivet.

Sedan gäller det barnfamiljernas hela situation. Vi har ju lagt fram förslag om ett paket som skall hålla ihop, och i det ingår också momsen. Jag sade tidigare i en replik - och jag vUl upprepa def: Barnfamiljerna har också behov av att det infe finns karensdagar i sjukförsäkringen. De har behov av att barnomsorgen byggs ut, och de har behov av att arbetslöshetsunderstödet fungerar och ger en fillräcklig ersättning.

Vi säger - och vi delar den synen med de borgerliga reservanterna - att barnfamiljernas situation är besvärlig. De är de stora förlorarna under den borgerliga fiden. Def har vi klara bevis för - och framför allt för att de som hade det sämst ställt har fått def ännu sämre ställt. Vi säger också att man behöver se över defta, och det är ju därför som vi skriver fill vår regering och begär att få en sådan översyn. Som ni vet finns def utredningar som ligger ganska långt framme, och vi menar att detta arbete infe behöver fa så lång fid. På den punkten är vi alltså överens. Men vi viU hålla ihop det här paketet, och därvidlag kommer bindningen vid momsen in i bilden.

Jag säger än en gång: Är def inte ändå värt ett beröm atf vi vill finansiera de utgifter som vi lägger fram förslag om, över hela fältet? Def är ju det som infe har skett under de gångna sex åren, och det är därför som vi har def här resultatet med de stora underskotten som vi nu försöker klara ut.

Tredje vice falmannen anmälde att Göte Jonsson, Ingemar Eliasson och Rune Gustavsson anhållit att fill protokollet få antecknat atf de infe ägde rätt till ytterligare repliker.

132

AnL 76 ANN-CATHRINE HAGLUND (m):

Herr talman! Hösten 1981 beslutade riksdagen om förenklade regler inom barnomsorgen och ett nytt statsbidragssystem. Ikraftträdandet sker den 1 januari 1983. Riksdagsbeslutet innebär en decentralisering av beslut och, som sagt, en förenkling av reglerna. All kommunal barnomsorg värderas lika och ges stadigt stöd. Alla barn skall få del av pedagogisk verksamhet.

Riksdagsbeslutet innebär också en möjlighet att dämpa kostnadsutvecklingen utan atf målet för innehåll och utveckling ändras. Genom riksdagsbeslutet 1981 understryks kommunens ansvar för barnomsorgen. Möjligheterna att åstadkomma god kvalitet ökar i och med att den statliga detaljregleringen slopas och man kan få lösningar som är anpassade efter behov och omständigheter. Def är ju kommunerna som bäst känner fill behov, omständigheter och förutsättningar. Dessutom kommer det pedagogiska program som man nu är i färd med aft utarbeta aft öka förutsättningarna för att skapa god kvalitet.

I proposition 1982/83:55 föreslås atf def statsbidragssystem som riksdagen beslutat om infe skall träda i kraft den 1 januari 1983. De nu gällande statsbidragsreglerna bör vara kvar under 1983 enligt propositionen. Samtidigt aviserar man etf nyft statsbidragssystem.

De 1981 beslutade reglerna innebär aft det blir större likställdhet mellan olika former av kommunal barnomsorg, och med detta följer ju större valfrihet. Propositionens förslag däremot innebär aft deltidsförskolan infe får statsbidrag, inte heller den öppna förskolan.

Vad kommer def aviserade nya förslaget aft innebära? Vad kommer att hända med delfidsförskolan, och hur kommer def att bli för den öppna förskolan?

Det återstår mycket innan rättvisa och valfrihet åstadkommes för barnfamiljerna. Bl. a. måste skattesystemet ta hänsyn till hur många som skall leva på inkomsten. En vårdnadsersäftning fill småbarnsfamiljerna skulle ge valfrihet mellan vårdarbete i hemmet och förvärvsarbete eller möjliggöra en kombination av förvärvsarbete och vårdansvar och valfri form av barnomsorg. Beslutet 1981 var dock ett steg i rätt riktning. Familjer och barn har ju olika behov och olika önskemål. Därför får familjerna infe styras. Familjerna måste ha valfrihet och rättvisa mellan olika sätt atf fördela och kombinera vårdarbete och förvärvsarbete och mellan olika former av barnomsorg. Vi måste ha barnens och familjernas bästa för ögonen.

Propositionens förslag skulle - genom förlängningen av nuvarande regler för statsbidrag till barnomsorgen - medföra ökade kostnader för staten med ca 575 milj. kr. Detta är i dagens statsfinansiella läge oförsvarbart. Det kombineras med krav på skaftehöjningar för finansieringen, och sådana skattehöjningar i kombination med den häffiga devalveringen drabbar barnfamiljerna hårt.

Ufskotfsmajoriteten avstyrker propositionens förslag, och jag yrkar bifall fill utskottets hemsfällan när def gäller statsbidraget fill barnomsorgen.

Herr talman! I regeringens skrivelse 1982/83:34 redovisas de åtgärder som socialstyrelsen avser att vidta under de närmaste åren för aft ge kommunerna och personalen stöd och vägledning beträffande barnomsorgsverksamheten. Tonvikten i skrivelsen ligger vid utarbetandet av etf pedagogiskt program för förskolan och fritidshemmen.

Defta pedagogiska program skall hjälpa fill atf skapa en klarare struktur i barnomsorgsverksamhefen och utgöra en ram för hur arbetet skall bedrivas inom barnomsorgen. Kommunerna får genom det pedagogiska programmet

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

133

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

134

ett gott stöd i arbetet med aft vidareutveckla barnomsorgsverksamhefen öch att utforma kommunala riktlinjer. Det hjälper därmed kommunerna aft skapa god kvalitet i barnomsorgen. Personalen får en mer preciserad målsättning för sitt arbete och klara riktlinjer för den pedagogiska planeringen och verksamheten.

Socialutskottet är i betänkandet 12 enigt i sitt yttrande över skrivelsen utom på en punkt, nämligen här def gäller att, såsom utskoftsmajorifefen vill, föra in fredsarbete och konfliktlösning i omvärldsorienferingen i förskolan.

Den målkonsfruktion som socialstyrelsen redovisar för förskolans pedagogiska program innehåller fyra delar, nämligen förskolans samhällsmål, barns utveckling, arbeta-leka-lära och ämnesområdena språk, omvärldsorientering, nafurorienfering, bild och form samt ljud och rörelse.

Ämnesområdet omvärldsorientering skall omfatta vardagsarbete, arbetsliv, samhällsliv - bl, a, trafik - och etik, alltså sådant som rör barnefs omedelbara omvärld,

1 reservafion 13 socialutskottets betänkande 12 framför de moderata ledamöterna i socialutskottet sin åsikt aft en mer viffsyffande omvärldsorientering, såsom fredsarbete och internationell konfliktlösning, infe passar för förskolebarn. Dessa frågor rör inte heller barnets närmaste omvärld, och en så vid tolkning kan infe ha varit socialstyrelsens avsikt.

Frågan om fred på jorden är den vikfigaste frågan i vår tid. Fredsarbetet är komplicerat och tålamodskrävande. Bara atf sätta sig in i det kräver mycket av mognad, kunskap och insikt. Man måste t, ex, ha insikten atf fred förutsätter frihet och aft för de flesta människor friheten är viktigast. Likaså måste man ha insikten att nedrustningen måste vara ömsesidig och balanserad och att ett starkt och trovärdigt svenskt försvar är förutsättningen för stabilitet och fred i vår del av världen. Allt detta är för svårt för förskolebarn att förstå. Det är också svårt för vuxna, och inte minst för den personal som skulle handha detta i förskolan. Risken för politisering är dessutom uppenbar, för man kan inte bortse från att det ofta råder delade meningar i dessa frågor. Infe minst av det skälet måste föräldrarna ha det avgörande inflytandet över hur deras barn skall möta frågorna.

Den allvariigaste invändningen är dock att man riskerar att skapa oro och ångest hos barnen. Små barn kan lätt få för sig att både de och deras jiära anhöriga omedelbart hotas av krig och död, och det kan inge dem överdrivna farhågor och t. o. m. ångest.

Små barn har inte den mognad och den insikt som krävs. Fredsarbete och frågor som rör internafionell konfliktlösning hör inte hemma inom förskolan. Däremot bör barnen naturligtvis få svar på de frågor de kan komma atf ställa.

Förskolans uppgift måste vara att, tillsammans med föräldrarna, lära barnen aft konflikter människor emellan inte skall lösas med våld och atf förebygga och sfävja alla tendenser till våld och förtryck. Barn måste fostras till kunskap, tolerans och förståelse för andra. De måste lära sig aft samarbeta, att fa ansvar och aft visa varandra respekt och hänsyn. Men

fostran och det man lär barnen och kräver av dem måste vara anpassat efter barnens mognad. Barn måste få leva på sina egna villkor och under trygga och harmoniska förhållanden.

I det här sammanhanget vill jag understryka vad som anges i skrivelsen om samverkan mellan förskolan och föräldrarna. Det är mycket viktigt för barnen atf föräldrarna deltar i planering och utformning av förskolans verksamhet och aft de kan göra frivilliga insatser i förskola och barnomsorg. Föräldramedverkan underlättar också strävan atf fä den samsyn på normer och fostran som är så viktig för barnen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 13 i socialutskottets betänkande 12.

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

AnL 77 INGA LANTZ (vpk) replik:

Herr talman! Det här var ju ett sant moderat inslag i debatten. Det är inte första gången vi hör sådana här saker från borgerligt håll.

Det sades atf 1981 års beslut var ett steg i rätt riktning när det gäller atf förenkla reglerna för barnomsorgen. Jag vill påstå att def var precis tvärtom -det var ett steg i direkt felakfig riktning, som också kommer aft få katastrofala konsekvenser för barnomsorgen ute i kommunerna.

Man sprang ifrån ett borgerligt löfte - ja, moderaterna var aldrig med på defta löfte, men def fanns en gång i tiden en reservation här i kammaren av centern, folkpartiet och vpk där det klart sades ifrån att det behövs miniminormer när det gäller personaltäthet och gruppstorlek. Det var man överens om, och defta återkom också i den första borgerliga regeringsdeklarafionen. Sedan vände man tvärt, och sä kom propositionen om förenklade regler, som innebar att man sprang ifrån etf löfte man har gett till barnen och personalen inom barnomsorgen. Detta innebär att def i stort sett blir fritt fram för att ha vilka barngrupper som helst. Det förekommer nu på flera ställen överinskrivning. Det förekommer barngrupper på 20 barn, och det är inte bra. Detta får alltså katastrofala konsekvenser för kvaliteten inom barnomsorgen.

I t. ex. min kommun utökar man barnantalet med 20 % på befintliga platser, men man ökar personaltätheten - om den över huvud taget ökas -med bara 6 ä 8 %. Man kan ju räkna ut vad defta betyder för barnomsorgen, när personaltätheten redan från början är låg.

Sedan till läroplan eller pedagogiskt program, som det har blivit sä modernt aft tala om. Vi tycker atf def behövs, och vpk var def första parti här i kammaren som mofionerade om det. Men detta får inte tas till intäkt eller alibi för att strunta i andra kvaliteter inom barnomsorgen, som man gör nu. Det räcker infe med ett pedagogiskt program, ifall man inte har en personaltäthet som är tillräcklig och ifall man inte har barngruppsstorlekar som fungerar för barnen.

Sedan litet om fredsarbetet: Jag förstår att moderaterna inte är intresserade av defta. Det visade man klarf under valrörelsen, när samfiiga andra partier under en dag ägnade valrörelsen åt fredsarbetet - då ställde sig moderaterna utanför. Nu ställer de sig också utanför när det gäller att barnen

135

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

i sin omvärldsorientering i def här pedagogiska programmet skall få syssla med freds- och konfiiktfrågor.

Jag tycker att def är mycket betecknande för moderaterna att de skiljer ut sig och infe är intresserade av att barnen får arbeta med fredsfrågan,

AnL 78 ANN-CATHRINE HAGLUND (m) replik: . Herr falman! Beslutet 1981 var ett steg i rätt riktning därför atf den detaljreglering som har förekommit och som åstadkommit så mycket trassel och fördyringar fogs bort. Man skapade valfrihet mellan olika typer av kommunal barnomsorg, DeUidsförskolan och den öppna förskolan får statsbidrag i och med def beslutet, och det är mycket värdefullt.

Freden skall man arbeta för varje dag - infe bara vissa dagar. Men förskolan skall vara på barnens nivå och sträva efter aft ge barnen trygga och harmoniska uppväxtförhållanden. Man skall infe i förskolan skapa onödig ångest och föra in barnen i en grym vuxenvärld. Tids nog möter de vår grymma vuxenvärld, och vad man kan hoppas är atf de gör det så sent som möjligt.

136

AnL 79 INGA LANTZ (vpk) replik:

Herr falman! Vad som sker ute i kommunerna när man nu har släppt fritt för aft ha stora barngrupper och låg personaltäthet osv, är aft kvaliteten försämras, I många kommuner- framför allt de fattiga kommunerna - saknas det pengar för atf satsa på ökad personaltäthet. Det blir alltså en försämring av barnomsorgen på väldigt mänga sätt.

Fredsarbetet är den absolut viktigaste frågan i vår fid. Och def gäller atf arbeta med den på alla nivåer. Jag tror att det är mycket viktigt aft föra den i skolan, och jag tror aft def är mycket viktigt aft barnen får lära sig att tänka i de termerna, att från början bli medvetna om hur viktigt det är aft arbeta för fred. Det handlar om den vikfigaste frågan vi har atf syssla med, om vi över huvud taget skall överleva på den här jorden,

AnL 80 ANN-CATHRINE HAGLUND (m) replik:

Herr talman! Genom riksdagsbeslutet 1981 underströk man kommunernas ansvar för kvaliteten i förskolan i barnomsorgen, Qch det ligger faktiskt i kommunernas intresse atf värna om goda uppväxtförhållanden för de barn som finns i kommunen. Jag är övertygad om att kommunerna tar det ansvaret och fullgör sina skyldigheter på allra bästa sätt.

Fredsfrågan är svår. Och som jag sade är freden den vikfigaste frågan i vår fid. Men det är så komplicerat och svårt atf arbeta med detta - det krävs så mycket av mognad och insikt - att jag anser att fredsarbete inte hör hemma i förskolan. Däremot skall man självfallet lära barnen atf samarbeta och samverka, att söka lösningar utan konflikt, att vara toleranta och ha förståelse för varandra.

AnL 81 ULLA TILLÄNDER (c):

Herr talman! 1 regeringens skrivelse nr 34, som är signerad av Karin Söder, behandlas bl. a. framtagandet av ett pedagogiskt program för förskolan.

Jag vill börja med att konstatera att def är viktigt aft förskolan får en pedagogisk ram atf arbeta inom. En sådan ram är en nödvändig förutsättning för att ge förskolan en pedagogisk struktur. Man talar ju i olika sammanhang om flumpedagogik, och det är ett ytterst negativt omdöme om en pedagogisk verksamhet. Vad som än avses med en sådan benämning är det brist pä struktur som är def gemensamma draget.

När man ser pä den långa listan av rubriker och underrubriker i det förslag beträffande förskolans pedagogiska verksamhet som socialstyrelsen har utarbetat och som finns upptaget på s. 12 i socialutskottets betänkande, finner man atf många rubriker inte är något annat än mosaikbitar i en helhet. Man förstår atf ambitionen har varit atf dela upp helheten i hanterliga bitar. Om ambitionen har varit atf fånga in allt i den omgivande verkligheten som möter våra förskolebarn, är det kanske inte så svårt atf komplettera listan med ytterligare underrubriker, men det får bli en senare historia, när planerna möter verkligheten och kanske befruktas av den.

Den uppgift som nu ligger närmast för förskolan äraff fylla denna ram med ett bra innehåll. Den är ett skelett, och def måste till kött på benen. Även om ramen ännu inte har något konkret innehåll - tanken är att det skall växa fram efter hand och att de som är närmast berörda, dvs. barn, föräldrar, personal och omgivande samhälle, skall kunna gemensamt utforma innehållet - utgör själva metodiken aft ge förskolan en stomme, en ram att arbeta inom, en utmärkt illustration av hur en decentralisering av den pedagogiska verksamheten kan ske, utan att denna förlorar den hållfasthet som en inre struktur ger den. Det är något av samma strävan som utmärker den nya läroplanen för grundskolan, Lgr 80.

Därför är det fruktbart att befrakta denna pedagogiska skiss som en ansats, en inspirafionskälla, en karta, med vars hjälp man upptäcker och orienterar sig i verkligheten, en målkonsfruktion som inte är färdig, exakt och uttömmande som en militärorder, utan som snarare fungerar som en vägvisare, en hjälp att hitta rätt i en myllrande och förvirrande verklighet. Den bär spår av upptäckandets glädje, infe av systematik, och det är bara att hoppas atf den glädjen kan få lov aft fortsätta hos dem som i förskolan skall fylla ramen med ett konkret innehåll.

Majoriteten i utskottet har nu granskat målkonsfruktionen och funnit aft den infe är fullständig. Man är då omgående benägen att komplettera ämnesområdet Omvärldsorienfering. Man vill där ha ytterligare en underrubrik: Fredsarbete och konfiikflösning. Det är gott och väl, men det finns enligt min mening några invändningar atf göra mot en sådan komplettering av de fyra rubriker som redan föreligger, nämligen Vardagsarbete, Arbetsliv, Samhällsliv och Etik.

Vad är fredsfrågor och konfliktslösning annat än vardagsarbete både på arbetsplatser, i hemmen, på skolgårdar, mellan nafioner, mellan människor, ja, t. o. m.  inom människan själv? Därför innehåller dessa frågor om

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

137

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

138

konflikter och fred också något som kan ses som en aspekt på arbetslivet, på samhällslivet i stort - också i fråga om trafiken.

Att det handlarom en etisk fråga åren självklarhet. Det bibliska begreppet shalom betyder både yttre fred och inre frid. Hoten mot människors yttre fred och inre frid är många i dag.

Def är infe alls säkert aft det värsta hotet mot små barns själsfrid, harmoni, lycka och glädje upplevs vara en stor konflikt mellan öst och väst. Det som stör och hotar finns kanske på mycket närmare håll. Att def största hotet mot barns trygghetskänsla t. ex. kan vara en uppslitande och långvarig tvist mellan föräldrar i hemmet visar hur grannlaga det här ämnet är. Det är lätt att klampa in som en elefant i en porslinsbutik och göra ont värre.

Om man nu far upp sådana här frågor om konflikter mellan människor och nationer - konflikter som alltså kan ha många olika nivåer - kräver det en yttre miljö där barnen stillar sig, där samtalstonen är lågmäld och präglad av insikt om att patentlösningar och slagord inte är på sin plats. Med någon kännedom om förskolan vågar man nog påstå atf def irite är alla givet att kring sig samla förskoleelever på ett sådant sätt som ämnet kräver, och bortser man från den förutsättningen, blir alltsammans fel.

Om man trots dessa betänkligheter tar upp Fredsarbete och konfliktlösning som en särskild rubrik under Omvärldsorientering, kommer man på många förskolor att känna sig förpliktigad att gå in på ämnet. Då kan man göra mer skada än nytta.

Själva formuleringen lockar också till felaktiga föreställningar. Man tänker omedelbart på det som för dagen är högaktuellt: SALT-förhandling-ar, nedrustningsmanifestationer, de ofattbara fasorna av en stor internationell konflikt. Ingen förnekar att det här ämnet är brännande aktuellt och viktigt. Det man är tveksam om är atf de stora och fruktansvärda perspektiven som öppnar sig, och på vars konsekvenser ytterst få mänriiskor vägar tänka till slutet, på ett förivrat och förnumstigt sätt prackas på barn, som ännu mindre än vuxna är mogna för aft bära dessa insikter och som saknar den vuxnes förmåga att blunda och skjuta det ifrån sig.

Man kan alltså väcka fruktan och bävan hos förskolebarn som berövar dem tryggheten - barn som kanske har alldeles nog av kiv och split nära inpå sig.

En annan risk med att ett ämne som i och för sig alltid är angeläget - såsom världen nu en gäng ser ut - särskilt framhävs för att det för tillfället är dagsaktuellt är atf frågor om konfliktlösning förenklas. Att förenkla verkligheten är pedagogiskt tillåtet så länge man infe förfalskar verkligheten. Risken är att det hela urartar till en teknisk, förenklad diskussion med falska förutsättningar. Resultatet blir förvetna, blaserade barn som vet allt om ett uttjatat ämne, om vilket de i grunden inte har begripit ett dyft.

I kontrast fill detta skulle jag vilja peka på möjligheten att på ett naturligt och integrerat sätt behandla konflikter och möjligheter att lösa dem på det plan som närmast berör barnen och att man gör det i rätt sammanhang, i rätt miljö och i rätt tonart. Men vad som framför allt är nödvändigt är att våra förskolor kan ge barnen deras nödvändiga och dagliga behov av trygghet.

glädje och livsmod. Jag är inte alls säker på att man befrämjar detta nödvändiga inslag genom att ivrigt och kanske påfluget släppa in en för barn obegriplig, grym och obarmhärtig vuxenvärld, som många av oss själva ryggar tillbaka inför, trots aft vi bara har fattat en bråkdel av vad det innebär.

Herr talman! Ett annat exempel på förtjänsterna i den här skrivelsen är att den far upp och pekar på en fråga som hittills inte har varit tillräckligt känd. Jag tänker på möjligheten för kommuner att räkna in förskolor av olika slag i den kommunala barnomsorgsplanen. Där finns kanske i en kommun en Monfessoriförskola eller en Waldorfförskola med knackig ekonomi. Om kommunen tar med dem i den kommunala barnomsorgsplanen får dessa förskolor bidrag. De kan leva vidare med sin särskilda inriktning och utgör på så sätt ett alfernafivt inslag i den kommunala skolvegetationen. På samma sätt kan man göra med kyrkliga förskolor. Det är en ganska elegant lösning och öppnar möjligheter för flexibla och obyråkratiska lösningar, men denna möjlighet har hittills varit otillräckligt känd, och det är synd. Def här förtjänar aft bli allmänt känt och praktiserat. Förutsättningarna, som måste föreligga, är att berörda parter blir informerade och att de styrande i kommunerna accepterar en sådan här lösning.

Herr talman! Jag yrkar med detta bifall till reservationerna 2, 8 och 14 till socialutskottets betänkande nr 12.

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

AnL 82 ANITA PERSSON (s):

Herr talman! När tvåpartiregeringen under våren 1981 lade fram sitt förslag om ändrade regler för statsbidrag till barnomsorgen och riksdagen godkände detta, reserverade vi socialdemokrater oss. Skälet till vår reservafion var den omfördelning av statsbidraget som skulle komma att ske genom de föreslagna reglerna. Däremot godtog vi en övergång till procenfbidrag för verksamhet inom daghem, fritidshem, familjedaghem och öppna förskolor. Det är förvånansvärt att Rune Gustavsson sä dåligt har läst våra reservationer till besluten i november 1981 och maj 1982. Statsbidrag till den öppna förskolan accepterade vi, då den är värdefull bl. a. som träffpunkt för dagbarnvårdarna, som många gånger får arbeta ensamma. Att vi inte gick med på statsbidrag till delfidsförskolan berodde på att denna redan är utbyggd och att kommunerna har laglig skyldighet att anvisa plats åt samtliga sexåringar. Däremot saknas det åtskilliga platser i daghemmen, och pengarna behöver satsas där.

Etf procentbidrag - vilket vi också godtog, fastän vi inte godtog procenttalet - är enkelt att administrera, och ett sådant system har också tillstyrkts av Svenska kommunförbundet.

Riksdagsbeslutet innebär, om det träder i kraft 1983, att de flesta kommuner kommer att få försämrade statsbidrag, och framför allt drabbar def de kommuner som lojalt följt riksdagens beslut från 1976 om att bygga ut barnomsorgen. Def beslut som då fattades innebar aft 100 000 nya daghemsplatser och 50 000 nya frifidshemsplatser skulle byggas inom en femårsperiod. Def statsbidragssystem som då utformades och som forffaran-

139

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävaitde av beslutet om karensdagar, m. m.

140

de gäller kom till för att underlätta för kommunerna atf genomföra utbyggnaden.

Samtidigt fastställdes också den allmänna målsättningen atf alla barn fill förvärvsarbetande och studerande föräldrar samt barn med särskilda behov inom en tioårsperiod skulle kunna beredas plats inom den kommunala barnomsorgen.

När vi nu har facit i hand kan vi konstatera att inte mer än två tredjedelar av den beslutade utbyggnaden har genomförts, och det är de kommuner som försökt följa ufbyggnadsbeslutet som drabbas hårdast av det nya stafsbi-dragsbeslutet.

Det var inte bara vi socialdemokrater i riksdagen som reagerade hårt mot def borgerliga förslaget, utan oron över beslutet kom från kommunalpolitiker med olika partifärg, från personalen inom barnomsorgen och från föräldrar.

Def är infe förvånansvärt att reaktionen ute i landet på def borgerliga förslaget blev så stor. Det minskade statsbidraget fill barnomsorgen motsvarar ca 575 miljoner i förlorade kommunala intäkter för år 1983.

Vi socialdemokrater lovade redan vid riksdagsbehandlingen i november 1981 att riva upp beslutet när vi kom i regeringsställning. Således fanns etf återställande av statsbidraget med i det trygghetspaket som vi socialdemokrater lade fram i årets val.

Def är angeläget aft statsbidragen till barnomsorgen utformas så, atf utbyggnaden av verksamheten fortsätter. Över 100 000 barn saknar f. n. plats i daghem. Köerna är långa, för föräldrarna vet att daghemmen är bra för barnen, på grund av sin pedagogik och fostran till gemenskap och solidaritet. Det är viktigt att barnen får omsorg och tillsyn under trygga förhållanden när föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar. Och för föräldrarna är def vikfigt aft veta aft barnen får bra omvårdnad under den fid de själva är på arbetet. Därför har den socialdemokrafiska regeringen redan kommit i gång med att utarbeta ett nyft statsbidragssystem för barnomsorgen tillsammans med Svenska kommunförbundet. Regeringen kommer också atf arbeta fram en plan för den fortsatta utbyggnaden i enlighet med riksdagens beslut i november 1981.1 avvaktan på atf statsbidragssystemet blir klarf bör inte den beslutade förändringen av statsbidraget träda i kraft.

1 proposition 1982/83:55 föreslår regeringen således atf riksdagens beslut om nyft statsbidragssystem för barnomsorgen fr. o. m. den 1 januari 1983 upphävs och att de nuvarande statsbidragsreglerna fortsätter att gälla t. v.

1 reservation 11 till socialufskoftets betänkande 1982/83:12 yrkar vi socialdemokrater bifall fill regeringens förslag under förutsättning att skatteutskottets hemställan under mom. 1 i betänkande 1982/83:14 bifalls, då det är nödvändigt aft de ökade kostnaderna för atf säkersfälla statsbidraget till barnomsorgen - 575 miljoner - finansieras och att det sker på def sätt som föreslagits i propositionen.

Herr talman! Vid riksdagens behandling av olika frågor inom barnomsorgen 1981 beslutades enhälligt aft riksdagen skulle erhålla en redovisning rörande målsättning och riktlinjer för barnomsorgsverksamhefen.

Bakgrunden till beslutet var en socialdemokrafisk mofion, i vilken motionärerna framförde åsikten att det är nödvändigt atf personalen i förskolan och i barnomsorgen i övrigt får en mer preciserad målsättning för sitt arbete och klarare riktlinjer för vilket innehåll verksamheten skall ha.

Riksdagen har nu aft behandla en redovisning frän den förutvarande regeringen av de olika åtgärder som socialstyrelsen avser aft vidta då det gäller atf ge kommunerna och personalen stöd och vägledning.

I utvecklingsplanen läggs huvudvikten vid framtagandet av ett pedagogiskt program för förskolor och fritidshem. Programmet föreslås få karaktären av ett övergripande dokument för verksamhetens målinriktning, innehåll och arbetsformer. Därutöver föreslås att kommunerna skall utarbeta och anta rikfiinjer för def pedagogiska innehållet i förskolans verksamhet.

Beträffande målkonsfruktionen anser majoriteten i utskottet att när man berör ämnet omvärldsorienfering bör man även fa upp frågan om fred och konfliktlösning. Moderaterna måste här ha missförstått diskussionen. Den konfliktlösning vi talar om avser konflikter inom barngruppen och inte internationella konflikter. Jag kan hälla med moderaterna om aft barn i denna ålder är för små för aft förstå dem. Men skall vi komma någonsfans med fredsarbetet måste vi lära barnen att lösa konflikter inom sin grupp och hänföra det fill fredsarbete. Själva förmågan atf lösa konflikter, att lära sig att kompromissa, att lyssna, att lära sig inlevelse i andra människors liv och sätt att vara är ett steg på vägen till ett ställningstagande mot våld. Att barnen får förståelse för atf de själva och alla människor i deras omgivning är beroende av alla människor i världen kan man säga är etf av målen för fredsfostran.

Utvecklingsplanen far också upp utvecklingen av familjedaghemsverk-samhefen. Utskottet anser aft def är viktigt att behovet av utbildningsinsatser riktade direkt till dagbarnvårdarna uppmärksammas.

Utskotfet tar också upp frågan om de olika personalgrupperna inom förskolan och erinrar om atf det förutom förskollärare och barnskötare finns andra yrkesgrupper inom barnomsorgen som har en viktig funktion för den pedagogiska verksamheten. Def gäller t. ex. ekonomipersonalen, som kan medverka, bl. a. när det gäller frågor om kost, hygien och hälsa.

Herr falman! Med def anförda yrkar jag bifall till reservationerna 4 och 11 i socialutskottets betänkande nr 12. I övrigt yrkar jag bifall till utskoftets hemsfällan.

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

AnL 83 RUNE GUSTAVSSON (c) replik:

Herr falman! Anita Persson beskyllde mig för att dåligt ha läst på de socialdemokratiska reservationerna när beslutet togs 1981. Jag hade i minnet innehållet i reservafionen om motståndet mot deltidsförskolan, och jag kom ihåg att den socialdemokratiske talesmannen sade aft "kommer vi fill makfen skall det här beslutet rivas upp". Om det uttalandet infe gällde den öppna förskolan, har det ändå i def resonemang som ni har fört legat aft "kommer vi till makten skall vi återställa stadsbidragen fill vad som gällde före beslutet 1981".

141

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

Anita Persson hade en konstig motivering för att det infe skall utgå statsbidrag till delfidsförskolan. Hon sade att deltidsförskolan ju redan är utbyggd. Fullfölj den tankegången, Anita Persson! Med det resonemanget skulle de kommuner där barnomsorgen är fullt utbyggd inte ha statsbidrag. Def menar väl ändå infe Anita Persson?

Riksdagen har, som jag sade tidigare, beslutat att kommunerna skall ställa plats till förfogande i deltidsförskolan för alla sexåringar. Då bör det i konsekvensens namn också utgå statsbidrag till dessa skolor. Än en gång, Anita Persson, vad har ni socialdemokrater egentligen emot deltidsförskolan? Den är särskilt ute i glesbygderna ett viktigt komplement till de övriga barnomsorgsformerna.

Anita Persson säger vidare att det inte har skett en utbyggnad av daghemsplatserna enligt den plan som förelegat, och det är riktigt. Däremot har antalet familjedaghemsplatser ökat betydligt.

Def är givet aft det kom mänga negativa reaktioner mot förslaget om andra bestämmelser, men def kom också många positiva. Kommunerna hälsade med tillfredsställelse att de slapp en detaljreglering. Jag har träffat många kommunalmän och socialdemokratiska socialchefer som har tackat oss för det beslutet, därför att det tar hänsyn till kommunernas olika behov. De skilda kommunerna har nämligen inte samma behov av barnomsorg. Def måste därför finnas olika barnomsorgsformer, och det far detta beslut hänsyn fill.

142

AnL 84 ANN-CATHRINE HAGLUND (m) replik:

Herr falman! Vi kan, Anita Persson, vara helt överens om affdet är viktigt aft arbeta för fred. Men att ange fredsarbete och konfliktlösning under ämnesområdet omvärldsorientering innebär att man tar upp frågor som ligger långt över barnens nivå och långt utanför deras omvärld. Def är nämligen den som det är fråga om. Sådana frågor kräver mycken kunskap, stor insikt och mognad. Vi vuxna har olika mening om dem. Det måste också vara oerhört svårt för förskollärarna atf ta upp sådana frågor; de är besvärliga också för dem.

Att ta upp frågor om fredsarbete och konfliktlösning under ämnesområdet omvärldsorientering innebär vidare en risk för politisering. Föräldrarna måste ju ha det avgörande inflytandet över hur barnen skall möta dessa ämnen. De kan nämligen skapa stor oro och rädsla hos barnen samt en ångest som de kanske inte kan komma ur.

Många av oss som var små under andra världskriget minns kanske hur det som då hände skapade stor ångest hos oss. Jag tycker inte aft vi skall föra in den grymma vuxenvärlden i barnens värld förrän de är mogna för den. Däremot skall vi självfallet arbeta för att människor lär sig att lösa konflikter, kan samarbeta och samverka samt ha förmåga att hysa förståelse för varandra. Det gäller att lära barn tolerans. Självfallet skall förskolan arbeta på det sättet, men tillsammans med föräldrarna.

AnL 85 ULLA TILLÄNDER (c) replik;

Herr talman! Målet för fredsfostran måste ju vara en pedagogik som förmedlar en djup och inträngande insikt om och förståelse för aft konflikter är en del av livets villkor samt att dessa konflikter uppträder på mänga olika plan. Som jag sade tidigare förekommer konflikter hos den enskilda människan, mellan människor i olika åldrar och mellan grupper och nationer. Def gäller atf få unga människor att förstå att dessa konflikter måste kunna lösas. Man måste lära dem aft det kan göra ont och att ordet förlåt är det svåraste av alla aft uttala. De måste också inse att det kan vara lika svårt för supermakternas representanter att räcka varandra händerna som det är för små och grälande barn.

Vi har med vår reservation velat peka pä faran av ensidighet i en framställning. Därför är det angeläget att framhålla, att om den här frågan tas upp med den rätta tonen och inställningen, med allvar och känsla för vad barnen tål, så är det naturligtvis också viktigt att ta fasta på det som påpekas i skrivelsen, nämligen aft föräldrarna ges möjlighet att påverka innehållet i verksamheten. Hos dem finns en fond av erfarenhet och eftertanke, och det är resurser som måste komma fill användning.

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

AnL 86 ANITA PERSSON (s) replik;

Herr talman! Def är bra atf vi nu tydligen är överens om atf fred och konfliktlösning är viktiga ting. Men jag anser fortfarande atf det är viktigt atf förskollärarna lär sig att hjälpa barnen med dessa saker.

Många barn upplever konflikter i hemmet och har därför etf stort behov av att förskollärarna kan hjälpa dem när de kommer till förskolan. Vi vet att även mycket små barn får titta på allt det våld som visas i TV. Def är då väldigt vikfigt att de kan få hjälp att diskutera allt de ser på TV.

Rune Gustavsson! Delfidsförskolan är viktig. Den är så viktig att kommunerna har laglig skyldighet att anvisa samfiiga sexåringar plats. I vissa fall - speciellt i glesbygden - gäller det också femåringarna.

När de nuvarande reglerna för statsbidrag inom barnomsorgen antogs, tog man hänsyn till defta. Men man ansåg då att deltidsförskolan redan var fullt utbyggd. I samråd med Kommunförbundet kom man fram fill att statsbidragen i första hand skulle satsas på utbyggnaden av daghem och fritidshem.

När det gäller detaljregleringen, Rune Gustavsson, var ju vi med på att man införde ett procenfbidrag. Vad vi inte var med på var omfördelningen av hela statsbidraget, som ju missgynnar de kommuner som fullföljt riksdagens beslut år 1976 om att bygga ut barnomsorgen. Men vi var alltså med på ett procentbidrag. Etf sådant är enkelt aft administrera, och def gör atf kommunerna kan driva den barnomsorgsverksamhet som de önskar.

Nu skall regeringen se över hela denna fråga, och det är ju mycket möjligt aft man för att förenkla det hela kan ta med deltidsförskolan. Men man måste då se fill atf det inte går ut över de kommuner som har byggt ut barnomsorgen i daghem och fritidshem. Beslut om detta kommer aft fattas i samråd med Kommunförbundet, och vi får hoppas att vi då kommer att få den bästa statsbidragslösningen.

143

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

AnL 87 RUNE GUSTAVSSON (c) replik:

Herr talman! Jag reagerade mot talet om atf vissa kommuner blir drabbade. Genom etf enklare regelsystem kan också kommunerna på ett helt annat sätt använda förskolorna än vad man kan med def sysfem som i dag fillämpas. Def har omvittnats från många håll.

Deltidsförskolan är vikfig. Vi har från centerns sida aldrig accepterat borttagandet av statsbidraget till delfidsförskolan. Men, Anita Persson, argumentet atf deltidsförskolan är utbyggd håller inte. Deltidsförskolan medför ju driftkostnader på samma sätt som förskolan i övrigt. Det är därför vi anser att de olika barnomsorgsformerna skall jämställas och att det skall utgå statsbidrag.

De kommuner som man säger kommer att bli missgynnade har ju under årens lopp haft en oerhört stor förmån genom de statsbidrag de fått. Man kan jämföra vad en kommun i t. ex. Stockholmsområdet får per barn och år i statsbidrag med vad som går fill en kommun exempelvis i glesbygden med en helt annan struktur, där man infe kan bygga ut förskolan på samma sätt utan i större utsträckning måste använda sig av familjedaghem och där def är betydligt fler som vårdar barnen själva. Man finner då atf det är en väldigt stor skillnad i vad staten satsar på dessa olika typer av kommuner.

144

AnL 88 ANN-CATHRINE HAGLUND (m) replik:

Herr falman! Anita Persson och jag är överens om att fred är något oerhört viktigt. Vad vi däremot infe är överens om är hur fredsarbetet skall bedrivas i förskolan. Jag är rädd aft det vi i traditionell mening avser med fredsarbete infe är lämpligt i förskolan. Det ligger över barnens nivå, det öppnar vägen för en politisering som jag infe tror att vi skall ha. Däremot skall vi självfallet lära våra barn atf lösa konflikter.

Vad vi väl också är överens om - jag tyckte aft det lät så på Anita Persson -är atf vi skall stötta föräldrarollén. Vi skall stötta människor så atf de orkar vara föräldrar och fostra sina barn.

AnL 89 ANITA PERSSON (s) replik:

Herr falman! De flesta kommuner, Rune Gustavsson, förlorar på det borgerliga förslaget till statsbidrag. Stockholms kommun skulle exempelvis förlora över 100 milj. kr. Min egen kommun Nyköping, som tyvärr har en dåligt utbyggd barnomsorg, kommer, om förslaget skulle gå igenom, atf förlora över 2 milj. kr.

Jag tror, Rune Gustavsson, atf hade ni infe sänkt statsbidragsbeloppef, så hade vi kanske kunnat komma överens om atf statsbidrag skulle utgå även fill delfidsförskolan, för def kan i vissa fall vara betydelsefullt, t. ex. när man integrerar verksamheten. Men så blev det infe.

Kommunerna kommer alltså, om ert förslag går igenom, atf förlora 575 milj. kr., och det är väldigt besvärligt i den ekonomiska situation som kommunerna befinner sig i. Def är svårt för barnen, som inte får plats i barnomsorgen. Det är svårt för alla de föräldrar som väntar på plats i daghem

eller familjedaghem, för även familjedaghemmen får i erf förslag sänkt statsbidrag.

Tredje vice falmannen anmälde att Rune Gustavsson anhållit atf fill protokollet få antecknat atf han infe ägde rätt fill ytterligare replik.

AnL 90 NILS CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Fr. o. m. falare nr 16 på dagens lista känns debatten avslagen och föga meningsfull. Den iakttagelsen har ingenfing att göra med det förhållandet atf talare nr 16 råkade vara socialutskottets värderade ordförande, Ingemar Eliasson. Det är bara så, att när vi från fyra fackutskott kommer in i debatten - vi som till äventyrs vet och begriper någonting om socialförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, barnomsorg och sådant - är anfingen frågan redan avgjord eller håller den möjligtvis på atf avgöras i någon studiecirkel någonstans i huset av personer som, vad de än kan ha för förtjänster i övrigt, knappast kan misstänkas för aft ha nämnvärd sakkunskap i de frågor som vi egentligen diskuterar.

Herr talman! Av denna anledning tycker jag infe att det är någon nämnvärd mening med att gå in i detalj med åsikter och motiveringar för def ena eller andra ställningstagandet. Det räcker egentligen för socialförsäkringsutskoftefs del att konstatera att av den här stora propositionen har vi aft hantera två viktiga bitar: frågan om karensdagarna och frågan om sättet att beräkna basbeloppet och därmed värdesäkringen av pensionerna.

I båda de här frågorna är mitt och moderata samlingsparfiets ställningstagande alldeles klarf, och motiveringen är i all enkelhet atf riksdagen fattade ett beslut i våras och atf ingenting har hänt sedan dess som mofiverar ett annat beslut. Följakfiigen står vi kvar vid den ståndpunkt vi hade då.

Jag skulle kunna tillägga att hela förslaget har en karaktär av bluff i den meningen att även de grupper som får del av de fyra förmånerna var för sig i stort sett förlorar på affären, eftersom 2 % momshöjning är mer pengar än def man får i utbyte. En folkpensionär som i bästa fall får 426 kr. om året i förbättring får betala mer än 426 kr. om året i form av 2 % moms; def lär bli omkring 600 kr., naturligtvis beroende på pensionärens konsumtionsvanor. Så är det egentligen, vilken av de fyra grupperna man än tittar på. Det de får betala på grund av momshöjningen och den ökade arbetsgivaravgiften är mer än vad de även i lyckliga fall kan få ut av reformerna. Det belopp som 2 % högre moms och 0,5 % högre arbetsgivaravgift motsvarar räcker t. ex. till ett icke föraktligt antal karensdagar för de allra flesta. Men detta klargjorde Thorbjörn Fälldin fidigare i dag på etf, såvitt jag begriper, helt korrekt och fullständigt sätt, så jag behöver inte fördjupa mig i def.

Jag kan, herr talman, nöja mig med atf, min plikt likmätigt, framställa yrkanden. Jag vill yrka bifall till reservationerna 1, 4, 7 och 10 fill socialförsäkringsufskottets betänkande nr 13. Under förutsättning av riksdagens bifall fill reservation 1 i skatteufskotfefs betänkande nr 14, yrkar jag dessutom bifall till reservafion 12 i socialförsäkringsutskoftefs betänkande nr 13.

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

145

10 Riksdagens protokoU 1982/83:50-51

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

AnL 91 GÖSTA ANDERSSON (c):

Herr talman! Skälen för ett bra trygghetssystem är både många och goda, 1 ekonomiskt kärva tider finns det särskilt starka skäl för atf sjuka, pensionärer, barnfamiljer och arbetslösa får samhällets stöd. Vi bör därför visa stor ödmjukhet och en betydande respekt inför de svårigheter vi möter när vi vill upprätthålla ett bra trygghetssystem även i ekonomiskt svåra tider. Jag är rädd för att inte alla vill se sanningen precis som den är.

Det är en radikalt förändrad situafion, när vi inte längre har en snabbt växande kaka att dela på, Def är en radikalt förändrad situation, när enbart räntan på statsskulden är betydligt större än intäkterna från statens inkomstskatter. Om vi som politiker skall få gehör hos svenska folket för att upprätthålla en god social trygghet för framtiden, gäller det nog att vi lägger papperen på bordet. Vi bör mer ägna oss åt atf tala i klartext. Vi måste t; ex, göra klart för svenska folket aft Sverige går i statsbankrutt om budgetunderskottet får fortsätta atf växa. Vi måste göra klart för alla att en raserad samhällsekonomi är etf farligt, ja, mycket allvarligt hot mot hela det sociala trygghetssystemets grundvalar. Vi får helt enkelt inte vandra det ekonomiska lättsinnets väg. Vi kan i varje fall inte vandra den vägen om vi vill vara rädda om den sociala tryggheten,

Def är farligt - för att infe säga ansvarslöst - aft göra som socialdemokraterna gjorde före valet. Då gav man landets pensionärer intryck av att ingen pensionär skulle behöva göra några uppoffringar för att vi skulle klara ekonomin. Efter valet är inte längre detta löfte heligt. Nu är samma socialdemokrafiska parti berett att av en vanlig pensionär med den lägsta pensionen kräva att vederbörande skall avstå ca 1 400 kr, för aft man skall klara devalveringen. När regeringen Fälldin före valet ville spara 140 kr, per år för samma pensionär, var det, enligt socialdemokraterna, en social nedrustning utan motstycke. Då saknade socialdemokraterna och PRO ord för sina fördömanden. Ändå såg regeringen Fälldin till aft de pensionärer som hade den lägsta pensionen blev kompenserade. Några veckor efter valet är def infe någon social nedrustning, i varje fall infe för socialdemokraterna, om samma pensionärer måste spara fio gånger mer. Det är inte egendomligt om människorna blir förvirrade av så motsägelsefulla budskap från ledande polifiker.

Ännu mer förvirrande är regeringens besked om aft uppoffringarna endast är en engångsföreteelse. Regeringen Palme försöker trösta pensionärerna med att det endast gäller aft klara devalveringen. Man skulle av detta budskap kunna dra slutsatsen aft socialdemokraterna försöker få pensionärerna aft tro atf devalveringen kommer att lösa landets alla ekonomiska problem. Ett sådant budskap fill svenska folket är osant och djupt vilseledande. I länder som haft en socialdemokrafisk ledning är arbetslösheten och den ekonomiska krisen djupare och allvarligare än i Sverige. Socialdemokratiska partier har tyvärr infe visat atf de har några realistiska recept mot den ekonomiska kris som hotar vårt sociala trygghetssystem. Den nuvarande regeringens snabbt växande budgetunderskott är def allvarligaste

146

hotet någonsin mot den ekonomiska tryggheten för pensionärer, sjuka, arbetslösa och för barnfamiljerna.

Hur ser då det socialdemokratiska partiets fördelningspolitiska profil ut? Vilken ökad rättvisa vill regeringen skapa? Menar regeringen att inga pensionärer skall behöva göra några uppoffringar när man väl har klarat av devalveringen?

Regeringen kan inte vara okunnig om aft det finns pensionärer med full ATP som dessutom lyfter privata pensioner på uppemot 200 000 kr. Skall inte dessa pensionärer göra några uppoffringar? Är det rättvist och solidariskt att dessa grupper skall komma undan när arbetare, tjänstemän och småföretagare med inkomster långt under 80 000 kr, skall bära tunga bördor för aft vi skall kunna reda upp våra ekonomiska svårigheter?

Är detta regeringens politik, så kommer man att misslyckas med atf skapa den nationella samling som så innerligt väl behövs för att rädda den svenska samhällsekonomin. Om regeringen fortsätter atf inbilla bättre ställda grupper inom def sociala trygghetssystemet aft de skall känna sig skyddade, så manövrerar sig regeringen in i en frovärdighetskris utan motstycke. Man blir helt enkelt oförmögen att lösa den ekonomiska krisen.

Inser inte regeringen aft def finns bättre ställda grupper inom trygghetssystemet som lever på en högre standard än många arbetare, tjänstemän och småföretagare? Socialdemokraterna har i opposifion aktat sig väldigt noga för att göra en analys av vilka förmåner def sociala trygghetssystemet ger olika grupper. Partiet kommer inte ifrån aft göra denna analys, om man vill göra anspråk på atf föra en rättvis och fördelningspolitiskt riktig politik. Gör man denna analys tvingas man erkänna att välbeställda grupper kan glädja sig över generösa förmåner vid sjukdom, på ålderdomen och när de tar samhällets barnomsorg i anspråk, Samfidigt skall vi vara medvetna om atf def är stora grupper bland pensionärerna, bland sjuka och bland barnfamiljerna som sannerligen får klara sig på ytterst knappa fillgångar.

Det finns alltjämt pensionärer som får klara sig på ungefär 17 000 kr, per år och utan bostadstillägg, när bättre ställda pensionärer får ut nära 90 000 kr. Det är de som har de låga pensionerna som har haft de tunga jobben, Def är dessa pensionärer som haft atf leva med dåliga arbetsmiljöer. De har ofta utfört ett arbete som de välbeställda grupperna aldrig velat ha, Def finns inga skäl för ätt dessa ofta kroppsarbetande människor skall finna sig i atf ha en pension som är 70 000 kr, lägre än de bättre lottade har. Det finns ingen rättvisa i etf pensionssystem som ger sådana våldsamma skillnader som jag här pekat på. Ofta är skillnaderna ännu större. De bättre ställda pensionärerna lyfter utöver folkpension och ATP också rejäla privata pensioner, I verkligheten är alltså de ekonomiska klyftorna långt större än de 70 000 kr, som jag pekat på.

En oundviklig fråga fill regeringens företrädare: Är def en för partiet helig bärkraftsprincip, när vissa pensionärer kan få väsenfiigt högre pensioner än vad i produktionen hårt arbetande tjänstemän och arbetare kan få i lön? Är svaret ja på denna fråga? I så fall har den socialdemokratiska regeringen sålt ut gamla hedervärda rättviseprinciper. Man har i så fall valt en ny väg för

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

147

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

svensk socialpoUfik. Def är de starkas och de privilegierades sociala trygghet som socialdemokraterna i så fall slår vakt om.

Tro då infe atf det går atf med denna politik samla svenska folket kring en nafionell krispolitik som öppnar vägen mot en ljusare framtid. En politik som öppnar portarna möten nationellsamlingföratt klara jobben, skapa en sund ekonomi och garantera en grundtrygghet för svenska folket måste bygga på en klart uttalad solidaritetsprincip. Det innebär i klartext aft de bäst lottade -med höga inkomster, höga pensioner eller andra förmåner - måste gå före och bära den tyngsta bördan.

Det är ufifrån denna principiella grundsyn som vi i centerpartiet format våra alternativ fill regeringens proposition nr 55, Vi fullföljer i reservafion nr 2 regeringen Fälldins principer för beräkning av basbeloppet. Detta innebär atf de bäst ställda inom trygghetssystemet får göra vissa uppoffringar för att ge sitt bidrag fill en sundare ekonomi, 1 linje med aft vi anser atf de sämst ställda pensionärerna bör skyddas så långt som möjligt mot den kraftiga inflation som blir följden av regeringens devalvering, föreslår vi en uppräkning av pensionstillskottet med 4 %fr, o, m, den 1 juli 1983, Jag yrkar därför bifall till centerreservationerna nr 2 och 5 i socialförsäkringsutskottets betänkande nr 13,

Karin Israelsson kommer i ett senare anförande att motivera centerns ställningstagande i övriga frågor som behandlas i detta betänkande.

148

AnL 92 KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Jag kan instämma i Nils Carishamres debattbeskrivning, och jag skall infe nämnvärt förlänga debatten,

I socialförsäkringsufskottets betänkande 1981/82:13 behandlas flera frågor med social inriktning, som har stor ekonomisk betydelse för skilda grupper i samhället, Def är frågor som har särskild betydelse, då de rör redan hårt drabbade grupper som är mer eller mindre beroende av samhällets sociala omsorg.

Trots upprepade försäkringar om vaktslående om de svaga grupperna i samhället, har under den senaste sexårsperioden en rad beslut med motsatt inriktning fattats, grundade på förslag från borgerliga regeringar och fattade av en borgerlig majoritet i riksdagen med en rösts övervikt.

Det känns angeläget atf erinra om vad som bl, a, sägs i proposifion 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten m, m. Där sägs:

"Från socialdepartementets huvudtitel på statsbudgeten bekostas främst olika sociala frygghefsanordningar som skall ge vård och service samt ekonomisk trygghet åt medborgarna. Dessa samhällsinsatser rikfar sig främst fill barnfamiljer, åldringar, sjuka och handikappade. Det kan självfallet inte komma i fråga atf i besparingssyfte vidta några åtgärder som skulle kunna äventyra vård och ekonomisk trygghet för dessa grupper,"

Verkligheten har här varit avslöjande; Allt fler hushåll har till följd av prisutvecklingen och den sociala nedrustningen hamnat under gränsen för existensminimum, en gräns som skall utgöra det ekonomiska minimikravet för oundgängliga levnadsomkostnader, en gräns som f, n, ligger lägre än de

beräkningar som gjorts av konsumentverket och sparbankerna för nödvändiga utgifter, en gräns som också skall utgöra underlag för direkt socialhjälp men som allt oftare underskrids, då kommunernas budget spruckit på grund av att behovet av direkt socialt stöd katastrofalt ökat i de flesta kommuner.

Sanningen är att samtliga borgerliga regeringars s, k, sparpaket har haft en klar fördelningspolitisk inriktning på överföring från de fattiga till de redan rika. Nämnas kan frågor om ändrad beräkningsgrund för basbeloppet, försämringen av delpensionen och bostadsfilläggen, de minskade livsmedels-subventionerna, fördyrade kostnader för sjuk- och tandvård, införandet av karensdagar vid sjukdom, försämrade reserabaffer för pensionärer och studerande m, m. Listan på de försämringar som i första hand drabbar grupper med begränsad ekonomi kan bli lång, men jag skall begränsa mig till de frågor som handläggs av socialförsäkringsutskottet.

Det gäller först det förändrade beräkningsunderlaget för basbeloppet, som för samfiiga pensionärer inneburit etf lägre pensionsbelopp än efter den gamla beräkningen, detta samtidigt som de fått vidkännas ökade utgifter inte bara för mat och hyra utan även för olika tjänster och behövlig service, Def som hittills har påverkat pensionsbeloppen mest negafivt är aft det infe, som förut har varit fallet, sker någon omräkning när priserna höjts över etf visst belopp. Omräkning sker endast en gång per år, vilket har accepterats av socialdemokraterna. Som upplysning kan nämnas att pensionen omräknades åtta gånger under åren 1979-1981,

Vpk fann def tillfredsställande när socialdemokraterna i valrörelsen lovade, att om de kom i regeringsställning, skulle de bl, a, återställa värdesäkringen av pensionerna. Vi har i vår motion konstaterat att regeringsförslaget har vissa brister, Def uppfyller inte helt kravet på återställande av värdesäkringen, då beslutet om fastställande av basbeloppet en gång per år kvarstår, liksom atf prishöjningen på grund av devalveringen inte skall kompenseras.

Vi menar aft den uppräkning av basbeloppet med 300 kr, som föreslagits är ofillräcklig och därtill ger en ojämn fördelning. För en pensionär med enbart folkpension och pensionstillskott betyder defta ca 35 kr, i månaden, medan det för en pensionär med full ATP ger ca 130 kr, per månad.

Samtidigt betyder en höjning av livsmedelspriserna med 10 % under 1983, vilket säkert är lågt räknat, ökade utgifter för en ensamstående pensionär med ca 70 kr, per månad bara för mat, under förutsättning aft han äter alla mäl hemma. Äter han ett mål ute blir det högre kostnader. En kvinnlig pensionär klarar sig kanske litet bättre. Hon behöver infe så mycket kalorier och har ofta bättre förutsättningar aft klara sin mathållning själv.

Detta är endast etf exempel på att hela ATP-sysfemet, som vpk har tagit upp i en särskild motion, är fördelningsmässigt orättvist. Den galopperande inflationen har ökat klyftorna mellan de högsta och de lägsta pensionerna. Deltidsanställda och lågavlönade drabbas särskilt hårt. Det synes alltmer angeläget aft, som vpk har föreslagit, se över def nuvarande ATP-sysfemet och aft alla pensionärer garanteras en ekonomiskt trygg ålderdom.

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

149

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

Regeringens förslag om tilläggsbelopp till basbeloppet om 300 kr, innebär också att def skall gälla vid beräkningen av studiemedel och beträffande förlängt barnbidrag och studiebidrag. Dessa förslag har biträtts av vänsterpartiet kommunisterna.

Nästa fråga gäller vallöftet om upphävande av beslutet om karensdagar vid sjukdom. När detta beslut fattades av riksdagen gav den dåvarande socialministern sken av aft det var av omsorg om de svaga i samhället, Defta måste tolkas så aft de sjuka och handikappade, som främst skulle drabbas av införandet av karensdagar, inte räknas fill de svaga i samhället,    .

Ändå är def otvetydigt så, aft de som drabbas av hög sjukfrekvens är bl. a. de handikappade, som oftare drabbas av akuta sjukdomar. Detsamma gäller de arbetare som har tunga, enformiga och hälsovådliga arbeten. Oftast är det så att de som har de mest påfrestande arbetena också har den sämsta arbetsmiljön, som leder till högre sjukfrekvens.

Vänsterpartiet kommunisterna framförde i den debatt som föregick beslutet om karensdagar, och vi vidhåller def fortfarande, atf beslutet om karensdagar ingick i den orättvisa omfördelningspolitik som de borgerliga regeringarna så framgångsrikt företrädde. Många miljarder kronor har bytt ägare sedan 1976. Det har varit hårda svångremmar för folket och breda hängslen för kapitalet. Vi betecknade vidare införandet av karensdagar som en klasslag, vilket vi vidhåller. Vi var då överens med socialdemokraterna om att införandet av karensdagar var fördelningsmässigt orättvist och ingick som ett led i nedrustningen av det sociala trygghetssystemet, en nedrustning där de borgerliga har varit framgångsrika.

Vi är fortfarande överens om att upphäva beslutet om införandet av karensdagar. Men vpk är, som sagts upprepade gånger i dagens debatt, infe berett fill en finansiering - som f. ö. är diskutabel - genom ett höjande av momsen. Särskilt gäller defta matmomsen som infe får höjas, då en höjning ofrånkomligt leder till högre matpriser, vilket ofrånkomligt hårdare drabbar alla med små inkomster som tvingas använda en större del av sin sammanlagda inkomst fill inköp av mat. Matpriserna har f. ö. redan nått en nivå som för många hushåll ter sig orimlig och som även utan momshöjning kommer att stiga kraffigt under det kommande året.

Vänsterpartiet kommunisterna kan inte se en höjning av momsen som en rättvis fördelning av krisens bördor. Vpk har, som redan framhållits, förslag fill andra åtgärder för finansiering av de givna vallöftena, åtgärder som får rättvisare fördelningspolitiska effekter, vilket vi eftersträvar.

Med defta, herr talman, yrkar jag bifall till de reservationer som undertecknats av vpk och som fogats till socialförsäkringsufskottets betänkanden.

150

AnL 93 SVEN ASPLING (s):

Herr talman! När den borgerliga regeringen på hösten 1980 inledde den sociala nedrustningen, sä innebar det en vändpunkt i den svenska trygghetspolitikens historia. Det var då man presenterade en första s. k. sparplan, som innebar en allvarlig nedskärning av viktiga sociala trygghetsreformer. Def

var då angreppet sattes in mot ATP och pensionernas värdesäkring. Vi har sedan upplevt hur reform efter reform angripits och försämrats.

I våras riktades angreppet mot sjukförsäkringen. Under minst sagt uppseendeväckande former drev den borgerliga riksdagsmajorifeten med utslagsröstens hjälp igenom beslutet om karensdagarnas införande och sjukförsäkringens försämring i andra avseenden. Ensidigt har de borgerliga sparakfionerna rikfats mot sociala välfärdsreformer. Fördelningspolitiskt har de ofta varit upprörande.

Väljarna såg till att denna politik fick etf slut i valet den 19 september. Den räkning den borgerliga regeringen lämnade efter sig konfirmerade de misslyckade regeringsåren: en samhällsekonomi i obalans, etf enormt budgetunderskott, en rekordstor arbetslöshet, en allvarlig social nedrustning. Def är denna verklighet vi i höst möter - en samhällsekonomi som i många avseenden är körd i botfen, vilket förstärkts av en allvarlig internationell kris.

Vi har motsatt oss den sociala nedrustning som de borgerliga bedrivit. Samtidigt har vi deklarerat aft samhällsekonomin inte ger något utrymme för några nya och kostnadskrävande reformer. Det är inte heller möjligt att nu och på en gång återställa alla de försämringar som de borgerliga drivit igenom under dessa år. Vår uppgift blir atf målmedvetet och kraftfullt arbeta för att återge de sociala reformerna def värde de tidigare haft. Vår huvuduppgift är att slå vakt om def sociala trygghetssystem som arbetarrörelsen byggt upp i vårt land.

Redan i våras deklarerade vi att vid en socialdemokrafisk valseger skulle vi se till atf de fidigare gällande principerna för pensionernas värdesäkring återställdes, att beslutet om karensdagarnas införande och sjukförsäkringens försämring revs upp, aft ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen vid arbetslöshet förbättrades och aft försämringen av barnomsorgens statsbidrag upphävdes.

Av dessa fyra åtaganden behandlar vi nu i de föreliggande betänkandena från socialförsäkringsutskottet pensionernas värdesäkring, upprivandet av beslutet om karensdagarnas införande samt höjningen av arbetsgivaravgiften för att till en del ersätta kostnaderna för förbättringen av arbetslöshetsförsäkringen. Det är således några av de helt grundläggande frågorna vi diskuterar här denna kväll.

Def kan finnas anledning att erinra om att det denna höst är 50 år sedan Per Albin Hansson bildade sin första socialdemokrafiska regering. Det skedde i ett land som präglades av massarbetslöshet och fattigdom. Def var då den reformpolitik fog sin början som lade grunden till den välfärdspolitik som under mer än 40 år kom att prägla utvecklingen i vårt land. Milstolparna som markerat framstegen har varit många.

Det har ofta rått strid om de grundläggande reformerna på def sociala området, och det har infe sällan varit med knappa majoriteter reformerna kunnat föras i hamn och bli verklighet. ATP är ett sådant exempel.

Det har också funnits ett annat avgörande inslag i denna reformpolitik. Inga  reformer  har  aktualiserats  utan  atf  de  också  ekonomiskt  varit

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

151

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

152

säkerställda. Def är en gammal hederlig socialdemokratisk tradifion att allfid ange på vilket sätt reformerna skall finansieras och också tala om att en rättvis fördelningspolitik kosfar pengar. Vi har bestämt vänt oss mot den lättsinniga löftespolifik som inte sällan demonstrerats såväl från borgerliga partier som från kommunisterna här i riksdagen. När vi nu står inför uppgiften aft återställa värdet av viktiga reformer som de borgerliga raserat, har vi också anvisat finansieringskällorna för att täcka kostnaderna fullt ut.

När den borgerliga regeringen sänkte mervärdeskatten hösten 1981 föranledde detta ett inkomstbortfall för den redan hårt ansträngda statsbudgeten. Genom besparingar inom bl. a. socialförsäkringen fick pensionärer, sjuka och handikappade betala denna skaftesänkning. Ur fördelningssynpunkt anser vi defta felaktigt. Vi har också hela fiden klargjort aft våra löften om att återställa tryggheten för dessa grupper förutsätter en återgång fill den nivå mervärdeskatten hade fram till hösten 1981 och aft en mindre höjning av arbetsgivaravgiften är nödvändig. I konsekvens därmed har vi i utskottets betänkande klart angivit att förutsättningen är att riksdagen godkänner skatteutskottets förslag till en höjning av mervärdeskatten.

Herr talman! Det var den 26 maj i år som den borgerliga riksdagsmajorifeten med röstsiffrorna 169 mot 168 drev igenom beslutet om karensdagarnas införande och sjukförsäkringens försämring. Det är etf angeläget socialt räftvisekrav att def beslut som då drevs igenom nu undanröjs. Den krifik vi riktat mot defta beslut äger inte bara fortfarande sin giltighet utan har också förstärkts. Det är upprörande orättfärdigt aft de sjuka och de mest utsatta grupperna genom beslutet skall betala räkningen för denna illa tillyxade borgerliga s. k. sparaktion. Ingen har kunnat bestrida att def är människor med de lägsta lönerna, de sämsta arbetsmiljöerna och de flesta olycksfallen som kommer i kläm. Främst är def industrins arbetargrupper och redan hårt pressade grupper av handikappade som drabbas.

Vår upprördhet kvarstår, när man erinrar sig hur denna kompromisspro-dukt tillkom och på vilket vilseledande sätt den presenterades. Beslutet var en direkt utmaning mot löntagarna. Def drevs igenom mot den samlade fackföreningsrörelsens bestämda protester. Man fick de borgerliga i riksdagen att ställa sig bakom etf uttalande, som innebär att genom riksdagens påtryckning utgår man från att arbetsgivarna i de nu förestående vikfiga avtalsförhandlingarna skall lyckas försämra de offentliganställdas och tjänstemännens avfalsreglerade sjukförmåner. Det understryker ytterligare hur orimligt beslutet i sin helhet är.

Man hade möjligen kunnat tro aft beslutet i våras skulle ha föranlett de borgerliga atf företa en självprövning och att de nu skulle ha funnit tiden mogen att ompröva sitt tidigare ställningstagande. 1 stället upplever vi hur de i sina mofioner och reservationer infe bara vidhåller det beslut de drev igenom utan också söker rätffärdiggöra det med en allt ohållbarare argumentation.

Moderaterna hade ju i våras velat gå ännu längre och spara ytterligare 900 milj. kr. på de sjukas bekostnad. Under sken av atf man befraktar vårens

beslut som en "temporär lösning med vissa brister" avser man tydligen att komma igen och föreslå andra regler för aft leva upp till sina ännu mera långtgående aktioner mot vårt sociala trygghetssystem.

Centern, som på ett särskilt sätt är förenad med den den sociala nedrustningens epok vi upplevt, har i sin reservation saft på pränt att beslutet präglades av aft "det slog vakt om de hälsosvaga och utsatta grupperna". Så står det faktiskt. Det finns ett gammalt svenskt ordspråk som säger att man kan bita huvudet av skammen. Centern besitter en viss färdighet i den konsten.

Naturligtvis markerar man även denna gång sin inställning och sitt motstånd fill den grundläggande principen i hela vår socialförsäkring, nämligen atf försäkringen skall ersätta det inkomstbortfall som i detta fall sjukdom medför. Man talar om atf spännvidden mellan de högsta och de lägsta sjukpenningbeloppen minskar, men man undviker aft fala om atf hela aktionen går ut på atf spara de stora beloppen på karensen - 1 500 milj. kr. av 1 900 milj. kr. Vilka som får sitta emellan är lätt att räkna ut. Det blir de mest utsatta grupperna.

Så tar man upp fridagsregeln, som enligt beslutet skall fas bort. Den har av centern använts som någon sorts räddningsplanka när man sökt försvara vad man har varit med om atf ställa till. Man startade t. o. m. en annonskampanj i våras för aft tala om hur de fre karensdagarna i vissa lägen slog och hur borttagandet av fridagsregeln i sådana fall kunde kompensera inkomstbortfallet. Jag tillät mig säga, aft om centern skulle lyckas med sin kampanj, fanns def anledning att räkna med att sjukskrivningstiderna därmed förlängdes.

Nu är emellertid fridagsregeln ett problem för bl. a. deltids- och korttidsanställda. Vi har i betänkandet ingående redogjort för detta och för sjukpenningkommitténs arbete för att finna en lösning av frågan. Doris Håvik kommer att närmare redogöra för detta liksom för vissa andra frågor, bl. a. höjningen av arbetsgivaravgiften och studiestödet.

När det slutligen gäller folkpartiets agerande i fråga om karensen och försämringen av sjukförsäkringen, håller man sig även denna gång diskret i bakgrunden. I sin motion avvisar man på en rad förslaget om upphävande av beslutet om karensdagar m.m. Det är allt. Def kanske är bäst så. Vi minns ju alla förspelet till hela aktionen mot sjukförsäkringen och hur folkpartiet spelade en nog så framträdande roll. Man ville t. o. m. ha lagstiftning för aft åstadkomma en "likvärdig självrisk för olika grupper på arbetsmarknaden". När man blev medveten om konsekvenserna av defta, backade man snabbt ut. Bränt barn skyr elden, brukar det heta. Def är väl orsaken till att man även denna gång vill ligga lågt. Jag tror inte att den s. k. socialliberala profilen blir bättre av det.

Herr falman! Def är i höst 25 år sedan vi utkämpade den första striden om vår fids största sociala trygghetsreform, nämligen ATP. Det var i oktober 1957 folkomröstningen om pensionsfrågan ägde rum. Striden om ATP gällde i hög grad finansieringen av pensionssystemet och värdesäkringen av pensionerna. Värdesäkringen är grunden för ATP.

Def beslut de borgerliga drev igenom hösten 1980 om förändringen av

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

153

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

154

beräkningsgrunderna för basbeloppet innebär en fortlöpande urholkning av pensionerna. Genom att försämring läggs till försämring, år efter år, blir den sammanlagda effekten mycket allvarlig.

Vi har i utskoffsbetänkandet pekat på atf även om energipriserna inte ökar mer än övriga priser, sker det en urholkning av basbeloppet som redan efter fem är uppgår fill 4-5 %. Skulle energipriserna öka mer än konsumtionspriserna föranleder det en ännu snabbare urholkning av def framtida pensionsskyddet. Det bör observeras att det var detta den borgerliga regeringen räknade med skulle ske, nämligen att energipriserna skulle öka snabbare än konsumtionspriserna.

Våra upprepade krav pä en återgång till de tidigare beräkningsgrunderna har konsekvent avslagits av den borgerliga riksdagsmajorifeten. Defta kan inte tolkas på annat sätt än aft det är en långtgående urholkning av pensionssystemet snarare än kortvariga besparingar som eftersträvas.

Vi vet aft defta på sikt kan leda till att pensionsnivån sjunker från fastställda 65 % till 45 % av inkomsten under de aktiva åren. Def drabbar inte bara dagens pensionärer utan kanske främst dagens löntagare, när de en dag går i pension. Def är därför ytterst angeläget aft återskapa tilltron till ATP och den allmänna pensioneringen. Risken är annars stor att vi får en starkt ökad privatisering av pensionsfryggheten genom egna dyra pensionsanordningar som blir förbehållna främst de bättre situerade grupperna.

ATP-systemet är avsett atf skapa trygghet under ålderdomen, och medborgarna bör kunna lita på aft denna trygghet består. Def är därför vi med sådan styrka har drivit kravet på en återgång till de fidigare beräkningsgrunderna för basbeloppet. I föreliggande regeringsförslag föreslås också en sådan återgång från den 1 januari 1983. Därigenom slår de tidigare reglerna igenom vid beräkning av basbeloppet för år 1984.

Förutom att återställa värdesäkringen av pensionerna är def angeläget atf motverka effekterna av att basbeloppet i fortsättningen kan ändras endast en gång per år. Den tidigare metoden att räkna upp basbeloppet efter def atf priserna stigit med 3 % har under årens lopp varit föremål för kritik från pensionärernas organisafioner. Man har bl. a. framfört krav på att förkorta fiden mellan indexhöjningarna genom att minska procentsatsen för utlösning av förändringen. Redan i början av detta är kom vi efter överläggningar med Pensionärernas riksorganisation fram till att en rimlig lösning kunde vara att vid fastställande av basbeloppet för 1983 räkna upp detta med etf belopp som skulle tjäna som kompensation för kommande prishöjningar. Jag hade f. ö. fillfälle att här i riksdagen i våras redogöra för defta.

Regeringen föreslår nu atf en extra höjning av pensionsbeloppen genomförs den 1 januari 1983. Det innebär att vid beräkning av pensionsförmåner och därmed jämförbara ersättningar som skall utbetalas från den allmänna försäkringen skall till det basbelopp som fastställts aft gälla från den 1 januari 1983 läggas 300 kr. Pensionen för exempelvis en ålderspensionär med folkpension och fullt pensionstillskott höjs därmed med 426 kr. utöver vad som följer av det fastställda basbeloppet.

Det kommer att krävas uppoffringar av alla om vi skall kunna föra vårt

land ur den ekonomiska krisen. Def är likaså viktigt atf de bördor som är nödvändiga för att sysselsättningen och vårt ekonomiska oberoende skall kunna tryggas fördelas rättvist och efter bärkraft samt att alla grupper ställer upp och bär sin del av de nödvändiga uppoffringarna. Defta är också bakgrunden fill att pensionärerna genom sina organisationer har förklarat sig beredda atf i likhet med andra grupper avstå frän kompensation för de prishöjningar som följer av devalveringen. Härigenom markerar även pensionärerna sin vilja att medverka vid återuppbyggnaden av vårt lands ekonomi.

Vad def sålunda gäller är en engångsåtgärd och ett viktigt bidrag för att vi med framgång skall kunna bekämpa den ekonomiska krisen.

Med litet skilda mofiveringar yrkar de borgerliga parfierna avslag på förslaget om värdesäkring av pensionerna.

Av förståeliga skäl har centern ett särskilt dåligt samvete i denna fråga. Som vanligt söker man blanda bort korten genom att påstå att pensionärerna egenfiigen infe alls har fåft det sämre och att särskilt de sämst ställda pensionärerna genom pensionstillskotten har fått en förbättring. Vad man naturligtvis inte talar om är aft ökningen av pensionerna har berott dels på att de varit värdesäkrade fullt ut fram fill 1981, dels på att def åren 1969 och 1974 under den socialdemokratiska regeringsperioden fattades beslut om pensionstillskottens årliga utbyggnad fram till år 1981.

Årets höjning av pensionstillskotten med ytterligare 2 % är minst av allt någon kompensation för de försämringar man har drivit igenom sedan 1980. Defta är pensionärerna väl medvetna om, även om centern söker blanda bort korten.

Centern krifiserar nu förslaget om att ett belopp på 300 kr. skall läggas fill basbeloppet för att kompensera aft pensionerna i fortsättningen endast skall räknas upp en gång om året. Man säger aft defta särskilt gynnar pensionärer med full ATP, medan deras eget förslag åstadkommer "en krympning av pensionsklyfforna". Därför vill man reducera beloppet till 100 kr. och samtidigt införa ett extra pensionstillskott på 4 % fr. o. m. den 1 juli 1983.

Centern var, liksom de övriga borgerliga partierna, motståndare fill ATP. Centern har heller aldrig försummat något tillfälle atf kritisera och misstänkliggöra ATP-systemet. I sak har man naturligtvis aldrig accepterat principen aft pensionärerna skall vara garanterade en någorlunda bibehållen standard på ålderns dagar. Den s. k. inkomstbortfallsprincipen i vårt sociala försäkringssystem har man haft svårt aft förlika sig med. Det har då passat att beskriva de s. k. orättvisorna genom atf exemplifiera med pensionärer med högsta och lägsta ATP, med högsta och lägsta sjukpenning osv. - vi hörde alldeles nyss Gösta Andersson argumentera på det sättet. I detta mönster av osaklig propaganda har det också passat bra att tala om den s. k. grundtryggheten, utan att konkret ange vad man egentligen vill. 1 närmare sex är innehade man socialministerposten. Under den fiden åstadkom man bara försämringar för pensionärerna.

ATP är uppbyggt pä fördelningsprincipen och ett kollektivt utgiftsuftag.

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

155

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. rn.

Man kan infe börja bygga in någon sorts individueUt utgiftsuftag i systemet utan att rubba själva grundvalarna för ATP. Jag vill betona detta även med hänsyn till vpk:s sätt aft angripa ATP och med hänsyn till deras reservation i utskottsbefänkandet.

Genom atf centern och tydligen nu också vpk ensidigt redovisar pensionernas bruttobelopp söker man ge sken av upprörande orättvisor. Genom centerns förslag tiU nytt pensionsfillskotf har vi fått ett gott exempel på att man måste se fill annat än pensionernas bruttobelopp när man skall jämföra effekten av regeringen och centerns förslag. Jag skulle gärna, herr talman, vilja rekommendera kammarens ledamöter att ta del av den redovisning som finns på sidorna 8 och 9 i socialförsäkringsutskoftefs betänkande nr 13.

Det extra avdraget vid beskattning och det kommunala bostadstillägget gör att nya pensionstillskott påverkar ATP-pensionärernas ekonomi långt upp i inkomstklasserna. Def är t. o. m. så aft centerns förslag kan ge pensionärer med ganska hög ATP en högre kompensation än regeringens förslag. 1 mofionen hävdas att def skulle bli ett väsenfiigt större tillskott för de högsta ATP-inkomstfagarna om regeringens förslag genomfördes. Skillnaden blir dock mycket liten sedan hänsyn tagits till bl. a. beskattningen. Jag kan f. ö. påpeka atf skillnaden mellan def centern kallar de sämst ställda pensionärerna och de med de högsta ATP-pensionerna inte är så dramafiskt stor.

Vi har i utskotfet fått utförliga beräkningar från budgefdeparfementet om hur skillnaderna i disponibel inkomst inom pensionärskollektivet kraftigt minskat under hela 1970-talet. När man jämför olika pensionärers inkomster med varandra är det nödvändigt atf räkna in de utjämnande effekter som följer av pensionstillskotten, kommunala bostadstillägg och de särskilda beskattningsregler som gäller för pensionärer. Herr talman! Jag utgår ifrån aft även centern, som har tillgång till beräkningarna, numera inser detta, så att vi i fortsättningen kan få en sakligare och mera verklighetsförankrad debatt om pensionernas storlek. När den socialdemokratiska regeringen genomförde och förbättrade pensionstillskottet, och även det kommunala bostadstillägget, var def för aft ge de pensionärer som inte hade någon ATP eller en låg sådan en standardförbättring. Till viss del har vi lyckats, även om de borgerliga regeringarna lyckades försämra mycket.

Herr falman! De frågor som riksdagen nu har att ta ställning fill är av avgörande betydelse för den sociala trygghet vi har byggt upp i vårt land. Det gäller att riva upp det beslut om karensdagarnas införande och sjukförsäkringens försämring som den borgerliga riksdagsmajoriteten drev igenom. Den klasslag som då tillkom drabbar i särskilt hög grad de mest utsatta grupperna i vårt samhälle.

Def gäller pensionernas värdesäkring och en återgång till tidigare beräkningsgrunder för basbeloppet. Vi måste slå vakt om den trygghet vi genom ATP och vårt pensionssystem har skapat. Det gäller inte bara dagens pensionärer, utan också de generationer som blir morgondagens pensionä-

156

rer. Här har riksdagen möjlighet atf visa sin solidaritet med pensionärerna nu och för framfiden.

Solidaritet är aldrig vikfigare än i fider av kris och ekonomiska svårigheter. De förslag som nu ligger på riksdagens bord handlar i sina grundläggande delar om solidaritet.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall fill hemsfällan i socialförsäkringsufskottets betänkanden 9 och 13.

AnL 94 GÖSTA ANDERSSON (c) replik:

Herr talman! Sven Asplings argumentation är enkel. Den kan sammanfattas så här: Centerns förslag leder fill social nedrustning, socialdemokraternas egna förslag innebär social rättvisa.

Dessa påståenden är vare sig hederliga eller sanningsenliga. Just därför aktar sig Sven Aspling noga för att gå in i konkreta diskussioner av det sociala trygghetssystemet. Men låt oss göra def!

Är det social rättvisa när socialdemokraterna kräver av de vanliga folkpensionärerna att de skall göra uppoffringar på ungefär 1 400 kr. per år för att klara devalveringen? Är det hederligt av socialdemokraterna att samtidigt påstå att det innebar en social nedrustning när regeringen Fälldin kompenserade de sämst lottade pensionärerna med höjda pensionstill-skon?

Är def social rättvisa när arbetare och låginkomsttagare får bära större bördor för att klara den ekonomiska krisen än vad vissa priviligierade pensionärer med mycket höga pensioner får göra? Är det hederligt av socialdemokraterna aft samtidigt beskylla centern för social nedrustning när vi vill spara en del på de pensioner som är långt större än vanliga löntagares inkomster?

Är det social rättvisa när regeringens devalvering och momshöjning kostar en tvåbarnsfamilj kanske 4 000-5 000 kr. per år samtidigt som man kompenserar med endast 600 kr. ? Är det hederligt av socialdemokraterna atf samfidigt beskylla centern för social nedrustning när vi vill rösta bort momshöjningen, som slår hårdast mot barnfamiljerna?

Så ser den konkreta verkligheten ut, och så borde vi diskutera den. Jag hoppas och tror att var och en här i kammaren - och även utanför den - ha' förmåga atf bedöma vad som är social rättvisa.

Sedan fill def räkneexempel som Sven Aspling hänvisade till i sitt anförande. Det hade varit på sin plats att redovisa att det räkneexemplet bygger på halvårseffekten av centerns förslag men på helårseffekten av regeringens förslag. Var och en kan lätt inse att det leder till en skevhet i jämförelsen.

Jag skulle önska att Sven Aspling och andra socialdemokrater ville medverka till en ingående analys av det sociala trygghetssystemet. Vore man beredd till en sådan debatt skulle vi, hoppas jag, kunna finna en gemensam ståndpunkt.

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

157

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

AnL 95 INGEMAR ELIASSON (fp) replik:

Herr talman! Sven Aspling talar - som man gör från socialdemokrafiskf håll - om en påstådd social nedrustning. Låt mig på tre områden försöka beskriva hur def faktiskt ligger fill.

När det gäller barnfamiljerna vill jag säga att barnbidraget sedan 1976 höjts från 1 800 kr. fill 3 000 kr. 1 reala termer betyder det aft def följde med penningvärdeförsämringen fram fill 1981. Nu är vi beredda att höja det igen.

För flerbarnsfamiljerna infördes flerbarnstillägget. Det betyder för t. ex. en fyrbarnsfamilj att realökningen sedan 1976 blir över 10 %. Föräldraförsäkringen har byggts ut, rätfen fill ledighet för vård av sjukt barn har förbättrats, osv.

Nu äventyras den höjning av barnbidrag och flerbarnsfillägg som så väl behövs av att socialdemokraterna villkorar det med höjd moms. Vem står för risken för social nedrustning i den frågan just nu?

Det andra området gäller pensionärerna. Från januari 1976 till januari 1982 har folkpension plus helt pensionstillskott ökat från 11 252 kr. per år fill 24 920 kr. per år-i reala tal en ökning med 18 %. Ingen annan grupp har haft en så god inkomstutveckling. Så var det med talet om social nedrustning på den punkten.

Vi gjorde en mindre ändring i reglerna för indexuppräkningen. Den har haft liten ekonomisk betydelse jämfört med den 4-procenfiga kompensafion som enligt utsago uteblir för pensionärerna nästa år. Pensionärerna skall infe, oavsett hur låg pensionen är, få någon kompensation för devalveringseffekten. Vad är det för ett konsfigt resonemang, Sven Aspling, som ligger fill grund för att pensionärerna väl skall ha kompensation när spriten stiger i pris men infe när livsmedlen stiger i pris till följd av devalveringen?

Ett tredje område är karensdagarna. Folkpartiet ligger lågt i den frågan, säger Sven Aspling. Def mesta är ju väl tuggat på den punkten, så def behöver kanske infe fas om. Det har emellertid aldrig varit folkpartiets avsikt atf införa lagsfiftning om avfalsförbud, och vi kommer infe att medverka fill det. Men om karensdagarna är så förhatliga, varför då äventyra också den frågan med den höjda momsen?

158

AnL 96 KARIN NORDLANDER (vpk) replik:

Herr talman! Bara några ord med anledning av vad Sven Aspling sade om vpk:s krav på en översyn av ATP-systemet.

Det är inget nytt krav som vpk för fram. Redan 1959 sade vi i en motion att ATP-sysfemet har klasskillnaderna i samhället inbyggda i sig. Den som har haft en låg inkomst hela sitt liv får en låg pension på äldre dar. Det stämmer fortfarande. Men inflationen har gjort aft beräkningsgrunden för ATP har stigit så att vissa människor kan få en pension som är större än vad en industriarbetare har i lön. Det är detta som vi reagerar mot.

Sven Aspling talade om bruttobelopp och nettobelopp och sade aft skillnaderna infe blir så stora. Det är alldeles riktigt, men det är principen som vi är ute efter. Om pensionen inte kan bli högre än en industriarbetarlön.

blir skatten för dessa grupper lika. Det borde finnas möjligheter aft sänka     Nr 51   -

taket på inkomstberäkningen utan att man ändrar i ATP-systemet. Def finns     Onsdaaen den
flera möjligheter att göra systemet mer rättvist.                           15 december 1982

AnL 97 NILS CARLSHAMRE (m) replik: Upphävande av

Herr talman! Jag hemställer att få antecknat fill kammarens protokoll att beslutet om

jag inte har behov av någon replik med anledning av vare sig Sven Asplings karensdagar

anförande eller def därpå följande replikskiftet. ni. m.

AnL 98 SVEN ASPLING (s) replik:

Herr falman! Jag har flera ledamöter atf replikera - Nils Carlshamre bortfaller dock.

Jag skulle under de här få minuterna vilja ta upp några centrala frågor med anledning av Gösta Anderssons och Ingemar Eliassons inlägg. Det är så typiskt för dem båda atf de i sitt angrepp på oss försöker komma undan den grundläggande frågan. Den stora skillnaden mellan atf rensa index från oljeprishöjningar och att räkna bort effekterna av en devalvering är att det i def senare fallet rör sig om en engångsåtgärd som infe får någon särskild effekt pä det framfida pensionssystemet. En successiv urholkning av basbeloppet, som blir följden om man tar bort energipriserna vid indexberäkningen, får däremot genomgripande konsekvenser främst för de kommande pensionärerna. Försämring läggs till försämring är efter år.

Jag har inte fidigare haft fillfälle atf diskutera detta med Ingemar Eliasson, men när jag nu får det tillfället vill jag ge honom rådet: Studera detta, annars kommer ni snett i denna fråga som i så många andra frågor.

Tiden medger.inte att jag berör familjepolitiken, men den har redan debatterats i fimmar här. I stället skall jag hålla mig till pensionsfrågorna.

Till Gösta Andersson vill jag säga följande: Klyftorna mellan pensionärernas inkomster låter stora när man nämner bruttobeloppen. ATP-pensionären med 75 000 kr. i inkomst, vilken centern sä flifigt använt för aft exemplifiera de stora orättvisorna, har visserligen en pension som överstiger folkpensionens grundbelopp med 58 000 kr. Men sedan pensionstillskott och kommunalt bostadstillägg lagts till folkpensionärens grundpension och ATP-pensionären betalat skaft pä sin pension, kan skillnaden mellan de både pensionärernas nettoinkomst minska ända ned till 5 000 kr. Jämför man folkpensionärens bruttoinkomst med den högsta inkomsten för en ATP-pensionär blir skillnaden 77 000 kr. Men om man ser fill den disponibla inkomsten kan skillnaden reduceras till 14 000 kr.

Nu kan man naturligtvis med all rätt säga att denna skillnad på drygt 1 000 kr. i månaden är av betydelse. Men den illustrerar samtidigt den verklighet som centern aldrig talar om när man är ute för aft angripa och misstänkliggöra ATP-sysfemet.

Gösta Andersson har tillgång fill det material som utskottets kansli tagit fram och som delvis redovisas på s. 8 och 9 i socialförsäkringsutskoftefs betänkande. Han måste veta att centern har fel i fråga om de effekter som

159

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

han påstår atf regeringens förslag skulle få. Vid def här laget borde han ha lärt sig att kompensationen till pensionärerna med de högsta ATP-inkomsferna i realiteten, sedan fillskottet beaktats, gör att de får ett obetydligt högre belopp än folkpensionärerna med pensions- och kommunalf bostadstillägg. Def rör sig kanske bara om 10-20 kr.

AnL 99 GÖSTA ANDERSSON (c) replik:

Herr talman! Det vore just av Sven Aspling aft erkänna atf budgetdepar-temenfets jämförelser avser halvårseffekten av centerns förslag. Def är enligt min mening en djupt orättvis jämförelse.

Sven Aspling påstår aft pensionärernas uppoffring på grund av devalveringen är en engångsföreteelse. Men den får den oundvikliga effekten, om nu de sämst ställda pensionärerna skall bidra med 1 400 kr., atf pensionsnivån sänks med det beloppet för lång tid framöver, såvida inte regeringen på nytt kompenserar dem. Det tror jag inte man tänker göra.

Def vore intressant atf få etf svar från Sven Aspling på frågan om de principer som regeringen har diskuterat sig fram till med landets pensionärsorganisationer, framför allt PRO, kommer att fillämpas pä andra områden där regeringen har inflytande. Kommer alltså även andra grupper atf få göra motsvarande uppoffringar? Def borde vara enkelt att besvara den frågan med ett ja eller ett nej.

Def är litet ledsamt att def skall vara så svårt atf förstå vad socialdemokraterna egentligen menar med social rättvisa. Om jag rätt har förstått deras företrädare här, är det enligt socialdemokraterna social rättvisa att kraffigt räkna upp pensionerna för höginkomsttagarna samtidigt som löntagare i vanliga inkomstlägen får bära bördorna av växande statsskulder. Enligt socialdemokraterna är def tydligen social rättvisa att en tvåbarnsfamilj får en ekonomisk smäll på 4 000-5 000 kr. genom devalveringen och momshöjningen. Jag skulle kunna ge en rad liknande exempel, men redan de anförda exemplen visar att socialdemokraterna står för en orättvis social polifik. På den punkten känner jag inte igen partiet sedan tidigare år.

Det går aldrig att samla en nation bakom en sådan politik, om man vill bana väg för en sundare ekonomi. Det är en av de absolut viktigaste uppgifterna i vårt samhälle. Då måste den principen gälla atf de som har de bästa fömtsättningarna, den bästa ekonomin eller de högsta pensionerna också måste bära de största bördorna. Det är utifrån dessa principer som centern formulerat sina reservationer i socialförsäkringsutskottet.

160

AnL 100 INGEMAR ELIASSON (fp) repHk:

Herr falman! Sven Aspling säger aft det blir en engångseffekf när man inte får kompensation för, låt oss säga, 4 % av devalveringseffekfen. Men om man går miste om den kompensationen är def klart att basen blir lägre för höjningar varje år senare. Def betyder alltså atf det egenfiigen infe är en engångseffekf, utan att det är en bestående förlust som pensionärerna här gör. Det är möjligt att defta är etf rimligt resultat med hänsyn till den åtstramning som behövs, men då borde man inte ha lovat kompensation för

all inflation, något som socialdemokraterna gjort.

Vidare fick jag inget svar på frågan; Varför är def så angeläget atf kompensera pensionärerna när brännvinet stiger i pris men infe för alla prishöjningar på de dagliga nödvändiga livsmedlen? Jag tycker att def är en ganska egendomlig prioritering som man här gör.

Infe heller fick jag något svar när def gäller karensdagarna. Jag kan hålla med om att def hade varit bäst aft slippa införa karensdagarna igen. Men om dessa nu är så förhatliga aft deras borttagande hör fill de fyra prioriterade vallöftena, varför då äventyra borttagandet av karensdagarna genom kravet på momshöjning? Sanningen är ju att socialdemokraterna med den här uppläggningen tycker atf karensdagarna är acceptabla vid 20 % moms men oacceptabla vid 22 % moms..Vart fog alla de sociala skälen vägen?

Sedan, herr talman, har jag behov av att använda min replik till att fästa kammarens uppmärksamhet vid att herr Carlshamre infe hade någon invändning att göra mot herr Asplings anförande.

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

.  AnL 101 SVEN ASPLING (s) replik;

Herr talman! Jag skall börja med Gösta Andersson, som talar om halvårseffekter. Om man skall göra jämförelser mellan å ena sidan centerns förslag om nytt pensionstillskott och 100 kr. i filläggsbelopp fill basbeloppet och å andra sidan vårt förslag om enbart etf tilläggsbelopp men på 300 kr., måste man jämföra samma fid, nämligen år 1983. De 850 kronorna avser ju delvis år 1984. Hur pensionsbeloppet skall se ut 1984 får vi diskutera när den saken blir aktuell.

För 1983 är def otvivelaktigt så att centerns modell kan ge inte bara pensionärer med enbart pensionstillskott utan även ATP-pensionärer med inkomster på upp till 60 000 kr. en något bättre kompensation. Pensionärer med inkomster strax under 30 000 kr. får däremot en något sämre kompensation med centerns förslag än med vårt. Det är en stor grupp pensionärer som ligger i detta inkomstskikf.

Sedan blir man inom centern upprörd över aft de högsta ATP-pensionärerna med regeringens förslag får ett större tillskott än övriga. Nu är det emellerfid så, Gösta Andersson, aft ju högre pension man har, desto mer förlorar man samtidigt på att basbeloppet räknas upp endast en gång per år.

Vi har också i utskoftsbefänkandet visat att kompensafionen fill pensionärerna med de hösta ATP-inkomsferna i realiteten - sedan fillskottet beskaffats fullt ut - blir obetydligt högre än för pensionärer som bara har folkpension och pensionstillskott. För statsbudgeten blir centerns förslag också betydligt dyrare under år 1983 och i än högre grad i framfiden.

Eftersom def i dag har talats mycket om studiecirklar skulle jag vilja säga fill Gösta Andersson aft det inte är hederiigt atf fortsätta den här argumentationen när han nu har fillgång till etf i alla avseenden upplysande sakmaterial. Efter att ha hört hans partiordförande lägga ut texten i dag på eftermiddagen undrar jag, om inte Gösta Andersson bör ta inifiafivet just fill

11 Riksdagens protokoll 1982/83:50-51

161

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

en studiecirkel så atf ni åtminstone internt blir klara över vad ni egenfiigen talar om.

Till Ingemar Eliasson vill jag bara säga aft vi har en tradition i detta parfi, och när vi har gett de fyra löftena har vi därmed också sagt att de skall finansieras. Jag behöver inte förklara för Ingemar Eliasson vilken upprördhet som föreligger beträffande beslutet om karensdagar och vilket elände ni kan ställa fill med hänsyn till avtalsförhandlingarna som nu föresfår.

Tredje vice falmannen anmälde aft Gösta Andersson och Ingemar Eliasson anhållit att fill protokollet få antecknat att de infe ägde rätt till ytterligare repliker.

162

AnL 102 KARIN ISRAELSSON (c):

Herr talman! Under vårens riksmöte beslutades om förändringar i sjukförsäkringen. Beslutet präglades av sin fördelningspolitiska effekt och fog hänsyn till den enskildes situafion. Orsaken till förändringarna inom sjukförsäkringen var atf besparingar krävdes på grund av vårt lands ekonomiska situation.

Diskussionens vågor gick höga inte minst inför förslaget om införande av karensdagar. Det är kanske pä sin plats atf i dag påminna Ingemar Eliasson om vem som införde kravet på lagstiftning i den proposifion som lades; det kom nämligen från folkparfihåll.

. Nu föreslår regeringen att detta beslut upphävs. Finansieringen är som bekant knuten till en momshöjning. Vårens beslut hade en solidarisk profil. Den fördelningspolifiska effekten var vikfig i defta förändringsbesluf. Hänsyn fogs till de människor som på grund av täta sjukdomsfall ofta anlitade sjukförsäkringen genom etf speciellt högkostnadsskydd.'Borttagandet av fridagsregeln gav rättvisa till alla dem som infe får ersättning för sjukdom under fridagar om sjukdomen varar mindre än sex dagar. 20-dagarsregeln bibehölls; den innebär ju aft nyft sjukdomsfall under den perioden betraktas som en fortsättning på föregående sjukperiod.

Justeringar av de högre ersättningsbeloppen visade på en solidaritet i sparåtgärderna. De högre inkomstgrupperna kan bättre bära de sparåtgärder som beslutet innebär. Det borde vara självklart aft de som i dag uppbär 329 kr. i ersättning vid inkomstbortfall på grund av sjukdom skall kunna dela med sig av detta för aft fillförsäkra vårt trygghetssystem ekonomiska förutsättningar även i framtiden. Denna förändring skulle ske för den inkomsttagare som enligt basbeloppet 1982 har en inkomst på mellan 97 900 och 133 500 kr.' Def anser jag på intet sätt oskäligt. Det talar däremot starkt för en solidaritet med människor som inte har samma inkomster. Sänkningen av ersättningen fill 87 % upphör även vid sjukdomsfall som varar längre än 90 dagar, och förändringen har därmed fåft en klar inriktning på stöd till dem som bäst behöver stödet.

Justeringarna i sjukförsäkringssystemet innebär för den enskilde en marginell förändring. De pekar också på det faktum aft det finns skäl att från

samhällets sida kräva att den enskilde själv bistår med en självrisk även i detta försäkringssystem.

Socialdemokraternas sätt att driva sin politik har betydligt brutalare slagit mot just de svaga grupper man påstår sig värna om. Låginkomsttagare med stor försörjningsbörda har en viss given konsumtion. De fördyringar den konsumtionen nu utsatts för är av en helt annan dimension än den som blivit fallet om sjukförsäkringsersäftningen förändrats. Devalveringseffekten och den ökade inflafionen, där möjligheten fill lönekompensation uteblir, slår oerhört hårt mot denna grupp, Livsmedelssubvenfioner som delas ut fill alla kompenserar inte på långa vägar kostnadsökningarna i dessa familjer. Jag kan försäkra att man som enskild, sjuk och handikappad ser ett större hot i de ökade konsumfionskosfnaderna än man någonsin har gjort i sparåtgärderna inom sjukförsäkringen.

Skälen för att de tidigare beslutade förändringarna i sjukförsäkringssystemet skall bibehållas är alltså lika starka i dag som skälen för förändringarna var då riksdagen i våras fattade beslut om deras genomförande.

Jag vill ytterligare stryka under det utskottet skriver i sitt betänkande om nödvändigheten av att frågan om en mer rättvis ersättning vid korffidsfrån-varo utreds. Fridagsregeln är i dag känd tack vare centerns agerande. Även frågan om sjukersättning för delfidsarbetande behöver en snar lösning, om talet om solidaritet med de svaga i samhället skall bli trovärdigt. Vi i centerpartiet anser def, som en följd av vår vidhållan vid den beslutade sjukersättningen, vara rimligt aft man sänker sjukförsäkringsavgiften fill 8,5 %, Vi ser det som en direkt följd av de lägre utgifter staten då får,

I stället anser vi att avgiften fill folkpensionen bör höjas, Def är vikfigt för framfiden atf så sker. Riksdagens beslut i våras i sjukförsäkringsfrågan var också etf led i arbetet att för framtiden trygga pensionssystemet. Vi ser def också som en brist på fördelningspolitisk vilja atf man vill riva upp beslutet om lägre kompensafionsgrad, nämligen 60 %, i inkomstskikf ef 5,5-7,5 basbelopp.

Med stöd av detta vill jag, herr falman, yrka bifall fill centerns reservation nr 8 i socialförsäkringsutskottefs betänkande nr 13,

I och med att devalveringen och en ökad inflafion har urgröpt studiemedlen, det förlängda barnbidraget och studiebidragen och momshöjningen kommer atf ge betydande merkostnader för de grupper som fillerkänns dessa bidrag, anser vi det vara skäligt aft man kompenserar dessa grupper med etf filläggsbelopp till basbeloppet. Vad vi infe accepterar är att man finansierar detta med en höjd moms. Effekten blir ju då att man ger en låg summa i kompensafion för en betydligt högre skaft, som drabbar konsumfionen. Vad som sker är atf man ger med en hand och tar betydligt mer med den . andra.

Jag yrkar bifall fill centerns och vpk:s reservafioner 11 och 13 i socialförsäkringsufskottets betänkande nr 13,

Med anledning av motion 1981/82:1274 av Marfin Olsson och mig har utskottet inhämtat att sjukpenningkommittén behandlar den i motionen väckta frågeställningen. Motionen uppmärksammar förhållandet för dem

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

163

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

164

som erhåller KAS och ej är sjukpenningplacerade. Det vore av värde att sjukpenningkommiffén sä snabbt som möjligt slutförde sitt utredningsuppdrag, Def finns flera intressanta spörsmål som ligger hos den kommittén och som vore värda att man försökte komma fill skott.

Herr falman! Jag nöjer mig rried denna korta argumentation som stöd för yrkandet om bifall till centerpartiefs.reservationer i nämnda betänkande.

Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar,

AnL 103 DORIS HÅVIK (s):

Herr talman! Jag har i dag med stort intresse tagit del av debatten. Jag har hört påståenden om pensioner och sjukförsäkring som kan förtjäna aft närmare kommenteras.

Jag hörde i dag Thorbjörn Fälldin tala mycket om aft man springer ifrån verkligheten. Han var själv, såvitt jag kunde bedöma, i allra högsta grad på .flykt undan verkligheten. Han talade om aft de sämst ställda pensionärerna har fått fördubblade pensioner. Under valrörelsen frågade jag ofta dessa pensionärer: Är nu hundralappen dubbelt så mycket värd som den var 1976? Ingen hade upptäckt atf köpkraften hade ökat sä kolossalt. Tvärtom kände de att det hade uppstått försämringar,

Thorbjörn Fälldin pekade på att det nu föreUgger ett förslag för de sämst ställda pensionärerna och att centern kommer med ett förslag om ytterligare pensionstillskott just till de pensionärer som ställdes utanför ATP och därigenom inte har kunnat få pensionstillskott. Detta är ganska intressant, och jag tror att det förtjänar att närmare kommenteras.

Det var faktiskt så atf centern i slutet av 1950-falef sade att man skulle utgöra en garant för aft människor inte skulle behöva tvångspensioneras i vårt land. Vi fick ATP, och jag tror inte att människor känner sig tvångspensionerade på något sätt. Snarare har det inneburit en social, kulturell och ekonomisk frihet att människor har fått denna ekonomiska trygghet.

Jag vill nog säga. af t centern genom en i många fall mycket osaklig propaganda i hög grad bidrog tiU att många egna företagare ställde sig utanför ATP-sysfemet, Jag har fidigare i denna kammare många gånger pekat på atf def funnits fem möjligheter atf gå in i ATP-systemet igen, och väldigt många har utnyttjat dessa möjligheter.

När vi fiffade litet grand på proposifion 1980/81:178, som är signerad av Karin Söder, fann vi atf den innehåller ett förbud mot aft egna företagare i fortsättningen ställer sig utanför ATP, Det tyckte vi var bra, och vi stödde det förslaget. Det tog ganska lång fid - från slutet av 1950-talet till den 26 mars 1981, när denna proposifion är daterad - innan man frän centerns sida förstod att man infe skall tillåta någon att stå utanför systemet. Det hade varit på sin plats aft i den proposifionen föreslå att de pensionärer som stått utanför systemet och därigenom infe hade pensionsfillskotf skulle få def. Det var just där etf sådant förslag hörde hemma. Men det fanns inget sådant förslag. När

man sedan kom med etf pensionstillskott från 1982 - eftersom det som socialdemokraterna hade föreslagit gick ut den 30 juni 1982 - föreslog man 2 %, Det var infe på något sätt knutet till det tidigare pensionstillskottet. Man ansåg denna grupp så missgynnad aft man därigenom hade kunnat låta dem få del av de 2 % som nu beviljades. Men infe ens det gjorde man i det sammanhanget.

Därför är def litet underligt atf läsa i reservafion 5 atf centern anser atf pensionärerna skall ges 4 % högre pensionstillskott och att det skall gälla dem som ställt sig utanför ATP-systemet, Jag tror att det är väldigt klokt att centern bara har med detta i motiven i reservationen och att man infe följer upp det i en hemställan. Det hade varit litet väl starkt att agera på det sättet, Def fanns dock två socialministrar som var centerpartister, Rune Gustavsson och Karin Söder, under sex år, och ingen av dem ansåg det tydligen angeläget atf införa pensionsfillskotf för dessa grupper. Och nu verkar det som om de i sin motion har filltro fill socialdemokraterna på den punkten. Låg mig redan nu säga vad som har sagts många gånger, nämligen atf jag infe tror aft ni kommer att tillmötesgås. Ni kommer att bli besvikna på oss, förmodar jag. Men besvikelse har ni väl anledning atf hysa över de socialministrar som ni hade nära kontakt med men som inte följde upp de frågor som var angelägna för er,

Karin Israelsson talade om sjukförsäkringen och pekade på atf man solidariskt ställde upp för de sämst ställda just när det gällde rätten till sjukpenning. Jag har plockat fram en statistik som visar sjukligheten de senaste fre åren, 35 % har aldrig utnyttjat sjukförsäkringen. 15 % har utnyttjat den under en till tre dagar, 50 % har varit sjuka längre än tre dagar. Det är alltså de hälsosvaga som drabbas.

Detta är ingen låglöneprofil, Karin Israelsson, Man skulle spara ungefär 1800 milj, kr, på reformen. De som hade inkomster mellan 5,5 och 7,5 gånger basbeloppet skulle få sin kompensationsnivå sänkt från 90 till 60 %, På det skulle man av de 1 800 miljonerna tjäna 100 miljoner, Def betyder alltså att det var karensdagarna och den sänkta kompensationsnivån som' skulle innebära de stora besparingarna.

Man pekar vidare på fridagsregeln, Karin Israelsson talar här om de deltidsanställda. Hon talar om dem som är kortfidssjuka och som nu har en alldeles för låg kompensationsnivå. Jag delar den uppfattningen,

1978 fick vi direktiv av Rune Gustavsson att utreda de deltidsanställdas' situafion. De direkfiven bedömde vi som posifiva. Jag deltog själv i utredningsarbetet. Vi hade kommit väldigt långt på väg. Men den 2 oktober 1980 fick kommittén tilläggsdirektiv. Då skulle vi börja diskutera självrisk. Då skulle vi diskutera karensdagar, och det var bråttom. Arbetet skulle vara klarf fill mars 1981, Och def var det. Vi lämnade betänkandet till Karin Söder, Där fanns en modell för hur man skulle kunna lösa frågorna. Jag vill kalla det för en skiss. Det kunde ske inom ramen för nuvarande lagstiftning, alltså lag om allmän försäkring. Vi begärde att vi skulle få utreda frågan närmare. När propositionen om karensdagar kom den 10 mars 1982 fanns def infe ett ord om atf vi närmare skulle utreda frågan om de deltidsanställdas

Nr 51

Onsdagen den. 15 december 1982

Upphävande av beslutet om   ' ' karensdagar, m. m.

165

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande äv beslutet om karensdagar, m. m.

166

kompensafionsnivå. Vi har väntat hela tiden aft vi skulle få fortsätta utredningsarbetet, men ingenting har hänt. Jag hoppas atf vi skall kunna få möjligheter att fullfölja det påbörjade arbetet nu litet längre fram,

Def är just de utsatta grupperna som drabbas genom karenstidsförslaget, Def är de som har de hårda jobben, Def är livsmedelsarbefare som är utestängda från arbete, vårdpersonal, byggnadsarbetare. Just dessa grupper får betala defta, Def ansåg vi alldeles fel.

Sedan en Uten korrigering. Det fanns inte i propositionen någonfing om lagstiftning, även om tankarna hade gått i de banorna. Lagstiftningsförslaget kom från folkparfiet - så långt har Karin Israelsson rätt. Men man upptäckte atf de stora tjänstemannagrupperna skulle drabbas väldigt hårt. Därför fullföljde man inte modellen. Ändå fanns det en rekommendafion att riksdagen skulle göra ett uttalande, atf man i kommande avtalsförhandlingar skulle fa hänsyn fill defta. Bara det att riksdagen skulle uttala sig i den riktningen var anmärkningsvärt.

Jag har fidigare sagt att det är tre dagar som man inte får ersättning för. I princip kan vi säga fre karensdagar - insjuknandedagen och två karensdagar.

Vad var def för högriskskydd som man skulle införa? Jo, man sade aft ingen skulle behöva vidkännas mer än tio karensdagar. Man skall väl se litet på hur stort inkomstbortfallet blir. Om man är sjuk två dagar förlorar man 20 dagar i inkomst, innan man har uppnått de tio karensdagarna. Om man är sjuk tre dagar, innebär det att man har ett inkomstbortfall på 15 dagars inkomst, innan man uppnår högriskskyddet. Är man sjuk så pass ofta, finns def föreskrifter om atf riksförsäkringsverket efter sex sjukfall måste begära atf vederbörande skall presentera läkarintyg. Men def var litet fiffigt att infe låta dem använda 20-dagarsregeln också när def gällde insjuknandedagen, för det innebär atf def kommer atf kosta väldigt mycket i inkomstbortfall, innan man fått de där tio dagarna. Så solidariteten och låglöneprofilen tror jag att man skall tala mycket tyst om, när man diskuterar förslaget om införande av karensdagar.

När det gäller just de delfidsansfällda vet vi, och materialet i utredningen visar detta tydligt, aft kompensafionsnivån varierar mellan 27 % och upp fill omkring 50 % jämfört med 90 % kompensationsnivå för andra. Vi tycker atf def kan vara angeläget atf utreda detta vidare, och vi hade hoppats att Karin Söder hade kunnat följa upp Rune Gustavssons intentioner. Han ville ju lösa den problemafiken. Men vi fick infe fullfölja utredningsarbetet som hade fortskridit ganska långt.

Herr falman! Vi behandlar här socialförsäkringsutskottets betänkande nr 13, men det finns också ett betänkande nr 9 som handlar om höjning av arbetsmarknadsavgiften. Här skall vi ta ställning till denna avgift, I socialförsäkringsutskottet har vi tillstyrkt propositionens förslag om en höjning med 0,50 % för finansiering just närdet gäller arbetslöshetsförsäkringen. Jag förmodar att arbetsmarknadsutskottets ledamöter kommer aft ta upp en sakdebatt först i morgon, men jag skall yrka bifall fill hemställan i socialförsäkringsutskottets betänkande nr 9,

Jag skall kanske säga ytterligare några ord, eftersom Karin Israelsson talade om motionen om KAS, Det är alldeles riktigt att Karin Israelsson och Martin Olsson har väckt en motion, där de framhåller att unga människor som får KAS inte har någon trygghet när def gäller sjukförsäkring och inte har möjligheter atf bli inplacerade i en sjukpenningklass. Den problemafiken uppmärksammade vi i sjukpenningkommiffén. Vi skriver ju också i utskottsbefänkandet atf frågan är föremål för prövning, Karin Israelsson väntar besked snart, och även vi i kommittén hoppas att arbetet snart skall bli klarf. Som jag redan förut har antytt kom def litet annat arbete mellan för kommittén, nämligen hela självrisksufredningen. Då fick de andra frågorna vänta. Men vi arbetar f, n, och hoppas att vi skall kunna vara klara före nästa halvårs utgång,. För oss i kommittén är en lösning på dessa frågor lika angelägen som för Karin Israelsson och hennes medmofionär.

Beträffande studerande finns det ju etf tilläggsanslag, men därfill kommer atf de får beräkna sitt studiesföd enligt det nya basbeloppet och med uppräkningen på 300 kr, Karin Israelsson och centern är med en bit. Ni är med på tilläggsanslaget, men ni är infe med på atf knyta studiemedlen fill de nya basbeloppen, som innebär en förbättring.

Herr falman! Jag skulle vilja slufa med atf peka på vad vi//i(e har fatt veta i dag. Här har def talats om försämringar för pensionärer, barnfamiljer och sjuka fill följd av en momshöjning, Def hade emellertid varit mycket intressant att leka med tanken om en borgerlig regering skulleha genomfört de mycket långtgående förslag som fanns för sparande inom just försäkringsområdet, Def gällde ju 12 miljarder kronor. Hade moderaterna styrt arbetet, hade def kommit aft gälla 25 miljarder kronor. Jag är alldeles övertygad om aft vi dä verkligen hade fått fala om drasfiska nedskärningar, Def hade varit intressant aft veta vad def är ni döljer när ni angriper vad vi håller på med för aft förbättra för de sämst ställda, för de grupper som verkligen behöver samhällets stöd.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall fill vad som hemställs i socialförsäkringsutskoftefs betänkanden 9 och 13 och avslag på samtliga reservationer.

Nr 51

Onsdagen dén    ■ 15 december 1982

Upphävande av beslutet om    ' karensdagar, m. m.

AnL 104 KARIN ISRAELSSON (c) replik:

Herr talman! Jag hoppas att också Doris Håvik tänker litet längre än fill def som debatten rör sig om för dagen. Jag antar att framfiden även för Doris Håvik kan fe sig dyster när det gäller den ekonomiska-situationen. De besparingsförslag som röstades igenom under vårens riksmöte såg jag som-exempel på besparingar som tillförsäkrade oss ett trygghetssystem i framtiden. Man ställde där även solidariskt upp för de svaga.

Med den socialdemokrafiska ekonomiska politiken drabbas de långtidssjuka, de handikappade och de lågavlönade ytferiigt hårt av alla pålagor som nu följer av devalveringen, den aviserade momshöjningen och arbetsgivaravgiftshöjningar som kommer atf resultera i skattehöjningar på kommun-och landstingsnivå. Detta drabbar dessa grupper betydligt hårdare än vad någonsin förändringarna i sjukförsäkringssystemet hade gjort. Jag tycker att

167

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

168

def är viktigt att man ser på den totala effekten av de beslut som fattats, och jag vidhåller att beslutet om sjukförsäkringsförändringarna innebar aft man solidariskt ställde upp också för de svaga grupperna,

I fråga om utskottets skrivning där man påminner om utredningen som skall se över den ersättning som utgår till deltidsanställda vid främst korffidsfrånvaro, så håller jag med Doris Håvik om atf def är viktigt att den utredningen bedrivs skyndsamt för atf fillförsäkra denna grupp det skydd som den borde få i solidarisk anda.

När def gäller vårt sätt atf finansiera studiestödet, varvid vi infe ställer upp helt på basbeloppsförändringar, så är detta helt i linje med det förslag som centerpartiet har lagt fram i sin mofion. Vi ser def som nödvändigt atf tillförsäkra även de grupper det här gäller ett ökat stöd på grund av de förslag som man från socialdemokraterna ämnar genomföra och som också sänker deras möjligheter till konsumtion.

Jag hoppas aft man nu ger sig fid inom sjukpenningkommiffén att se pä vår mofion och även på andra förslag som föreligger, så aft man snart kan komma fram till en lösning. Men jag vill påminna Doris Håvik om den framfid som vi står inför, Def är inte säkert att de fyra vallöftena innebär de mest angelägna uppgifterna. Det kan finnas betydligt viktigare uppgifter för den svenska regeringen,

AnL 105 DORIS HÅVIK (s) replik:

Herr falman! Karin Israelsson vidhåller att de svaga grupperna infe drabbades av karenstidsförslaget. Vi behöver bara gå till de uppvaktningar som gjordes hos utskottet, alla de brev vi fick från handikapporganisationer och från utsatta grupper, där man med kraft och pä ett mycket övertygande sätt pekade på hur förslaget skulle slå för dessa grupper.

Karensfidsförslaget var olyckligt. Dessutom hade det ju inte inneburit de besparingar som det syftade fill. Det var etf hastverk; man hade bråttom. Jag vill erinra om atf Nils Carlshamre i debatten sade att han infe tyckte om proposifionen. Men han ställde sig ändå bakom den som ett första steg i rätt riktning. Dä kan man ju fråga sig vad "rätt riktning" skulle vara, eftersom vi hade sett motioner från moderata samlingsparfiet med betydligt fler karensdagar och med en lägre kompensafionsnivå. På den punkten kanske framfiden infe hade varit så ljus, om moderaterna hade fåft styra sjukförsäkringens fortsatta utveckling, sä att def skulle ha blivit en bättre sjukförsäkring för svenska folket, sett ur moderat synpunkt. Def kanske hade varit svårt att hänga med på den.

Vi gör så gott vi kan i sjukpenningkommittén, Karin Israelsson. Vi tar upp alla de förslag som har remitterats dit, behandlar dem seriöst och ser hur de kan passa in i etf lagförslag. Jag tycker aft def är en angelägen fråga som Karin Israelsson motionerat om. Jag har ju redan sagt i mitt tidigare inlägg att vi räknar med aft vara klara med vårt arbete under första halvåret 1983, förhoppningsvis någon gång i maj-juni.

Karin Israelsson frågade om vallöftena var det mest angelägna. Ja, i dag är de tydligen det, därför aft svenska folket i val har visat atf man tyckte så.'

Valresultatet tyder ju på det - eller hur, Karin Israelsson? Det är just därför vi tar upp dessa frågor. Momshöjningen är inte någonting nytt. Jag har i dag gått fillbaka till protokollet från den 26 rnaj, då Karin Söder och jag debatterade karensdagarna. Då diskuterade vi just en momshöjning på 2 %. Det var aktuellt att diskutera defta redan da. Vi socialdemokrater fullföljde den debatten under hela valrörelsen, när vi pekade på hur dessa reformer skulle finansieras.

AnL 106 KARIN ISRAELSSQN (c) replik:

Herr talman! Det är synbart atf def i dag kommer färre protester från olika ideella organisationer. Vad det beror pä kan man naturligtvis grunna över. Men jag är säker på att de också i dag räknar på vad devalveringen, momshöjningen och en inflationstakt som rusar i höjden kommer att innebära för deras medlemmar. Jag är säker på att de protesterar och känner sig bestulna även genom de vallöften som socialdemokraterna har gått ut med, för inte var def i så stora ord som man under valrörelsen beskrev hur vallöftena skulle finansieras eller att en momshöjning var ett villkor för aft vallöftena skulle kunna genomföras. Ingenfing nämndes om devalveringens effekter. Ingenfing nämndes om den ökade inflationstakten. Om man bara ger löften och inte visar på vad det krävs för aft löftena skall kunna genomföras, kan man naturligtvis få röster.

Jag tror fortfarande aft det förslag om förändringar i sjukförsäkringen som framlades i våras och som antogs av riksdagen var ett bra sätt aft göra besparingar. Naturligtvis finns def också bekymmer när besparingar skall göras. Det är alltid svårt aft gå in och skära. Det är lättare att ge fagra vallöften. Men för framtiden tror jag att vi måste se till att vi har ekonomi för atf kunna ge en social trygghet åt de människor som då behöver det, Def är därför jag ställer upp på det här förslaget,

AnL 107 DORIS HÅVIK (s) replik:

Herr talman! Def kan infe vara någon hemlighet att vi redan i maj diskuterade en momshöjning och atf vi under hela valrörelsen diskuterade en höjning av momsen med 2 % och en höjning av arbetsgivaravgiften. Jag är övertygad om aft samfiiga vi socialdemokrater som deltog i valrörelsen hade med detta i vår information till dem som vi talade till.

Sedan säger Karin Israelsson att man inte kunde vara medveten om de effekter som en höjning av momsen skulle få. Vi var emot atf sänka momsen när ni gjorde det. Man kan säga att vi på sätt och vis återställer momsen fill den nivå på vilken vi ursprungligen ville att den skulle vara;

Låt mig bara i min slutreplik fa upp någonfing om pensionerna, Karin Israelsson har infe berört detta, det gjorde Gösta Andersson, När ni urholkade beräkningen av basbeloppet, när ni fick en gradvis urholkning av pensionernas innehåll och värde, tror jag inte att def var besparingen som var det mest framträdande intresset. Besparingen blev ju ganska obetydlig.

Jag har sagt def förut, och jag upprepar def, herr talman: Detta är etf led i en polifisk strategi just av den anledningen att man 1957 och 1958 sade aft

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

169

Nr 51                      man inte ville ha ATP. Man har inte velat ha det sedan heller, utan man har

Onsdiaen den         försökt på alla sätt att komma med attacker mot ATP-sysfemet, Man har

15 december 1982     tillfört nya grupper för vilka förmånerna skall utgå utan atf motsvarande

_____________ avgifter kommit in. Sådant tål inte ATP-systemet, och det bör Karin

Uonhävande av      Israelsson och övriga vara väl medvetna om. Den debatten är också väldigt

heslutet om            vikfig att föra - tryggheten framöver, atf man kan få den pension man var

karensdasar           garanterad att få. Människor behöver kunna lita på och inrätta sin ekonomi

.j ly                          efter de beslut som är fattade.

Säg inte aft beslutet har en fördelningspolifisk profil eller att det tryggar de sämst ställda! Det gör det inte - men det var väl inte heller avsikten?

Talmannen anmälde aft Karin Israelsson anhållit att fill protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik,

AnL 108 Socialministern STEN ANDERSSON;

Herr talman! Visserligen instämmer jag i stort i Nils Carishamres karakteristik av denna debatt, men jag blev ändå Htet besviken över hans debatfovillighet. Jag hade verkligen sett fram emot ett stilla och givande meningsutbyte med honom. Nu sade han att det är ingen mening att vi som kan frågan debatterar, då de som just ingenting kan sitter i någon studiecirkel och bestämmer vad def är som skall ske. För att ändå visa aft han är kunnig, sade han sedan att def förslag till höjning av pensionerna som vi har lagt fram är bluff, därför att ökningen skulle ätas upp av den föreslagna momshöjningen. Men då visade herr Carlshamre just att han inte är så kunnig som han inbillar sig. Vårt förslag innebär ju att pensionärerna skall få kompensafion för momshöjningen. Det är nog bäst att herr Carlshamre, liksom herr Fälldin, som han åberopade, ansluter sig till en studiecirkel. Det kan väl aldrig vara så att herr Carlshamre har gått och blivit ringrostig?

Herr talman! De förslag som vi har lagt fram i proposition 55 har två huvudsyften: för det första att skapa en rättvisare fördelning och för det andra att medverka till en stabilisering av den svenska ekonomin. De motförslag som de borgerliga parfierna har presenterat har rakt motsatt effekt - de ökar orättvisorna, och de äventyrar en stabilisering av ekonomin, Sven Aspling och Doris Håvik har på etf utmärkt sätt redovisat våra förslag och motiven för dem. Jag tänkte därför nöja mig med att kommentera ett par frågor av principiell natur, som har tagits upp både här i kammaren i dag och i den allmänna debatten tidigare.

Den första gäller de beskyllningar som riktats mot regeringen för att fa större hänsyn fill organisationernas åsikter än tiU väljarna och riksdagen,

Demokrafin hamnar pä ett sluttande plan om en regering gör sig helt
beroende av organisationerna, sade en borgerUg partiledare, som f, ö, har
stor erfarenhet av polifiska utförsbackar. En annan, mindre nogräknad eller
om man så vill mer vårdslös borgerlig partiledare har talat om regeringens
oblyga mutor till organisafionerna. Båda har använt begreppet korporafi
vism, och i den borgerliga pressen har man på sina håll inte ens dragit sig för
170                          aft dra paralleller med Mussolinis förhatliga fascism.

Beskyllningarna är befängda och kan inte försvaras med att den ene just lidit ett katastrofalt valnederlag och den andre gripits av övermod och självöverskattning fill följd av en valframgång. För, herr talman, vad är def egenfiigen som har hänt?

Jo, regeringen har, innan man fattat sitt beslut, resonerat och samrått med olika intressegrupper. Vi har på kort tid hunnit samtala med många sådana grupper, med pensionärernas organisationer, Pensionärernas riksorganisation och Sveriges folkpensionärers riksförbund, med de handikappades organisationer, HCK och DHR, med LO, TCO, SACO, Industriförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen och många andra organisationer.

De här samtalen mellan regeringen och organisationerna innebär naturligtvis inte - som man har gjort gällande - att regeringen försöker komma undan sitt politiska ansvar. Det ligger självfallet helt på regeringen - inte på organisafionerna. Ett sådant arbetssätt minskar infe heller i något avseende riksdagens suveränitet.

Vid de samtal som jag haft med företrädare för Pensionärernas riksorganisation och Sveriges folkpensionärers riksförbund om värdesäkringen av pensionerna har de förklarat som sin mening att pensionärerna i en svår tid är beredda aft avslå frän kompensafion för de prisstegringar som föranletts av devalveringen om - och det är ett viktigt villkor - andra grupper, t, ex, löntagare och jordbrukare, gör detsamma. Gör inte andra grupper det har pensionärernas organisationer krävt - och självfallet också fått löfte om - nya överläggningar med regeringen. De har dessutom - liksom de handikappades organisafion HCK - accepterat aft medverka i den arbetsgrupp som skall utreda den teknik som skall användas vid anpassningen fill devalveringen, Def finns åtminstone fre olika tekniker att använda.

Herr talman! Pensionärsorganisationernas inställning är glädjande men alls inte överraskande. Jag har de senaste aren deltagit vid många pensionärsmöfen, lyssnat till mänga tal och läst mänga uttalanden av pensionärerna och deras organisafioner. De har alla präglats av samma beredvillighet att ställa upp för landet, om bara uppoffringarna fördelas rättvist och ingår i en plan som verkligen kan ta landet ur den djupa ekonomiska krisen.

Låt mig citera ett av många sådana uttalanden, nämligen av ordföranden i den organisafion som borgerliga polifiker envisas med att kalla borgerlig, nämligen Sveriges folkpensionärers riksförbund. Ordföranden heter Hans Hansson, och i förbundets tidning Veteranposten skrev han förra hösten:

"Vid förbundsstyrelsens överläggning om hur förbundet skall ställa sig fill eventuella förslag om standardsänkning, stod styrelsen fast vid den filosofi, som en överväldigande majoritet bland medlemmarna står bakom, nämligen: 'Om svenska folket solidariskt måste sänka sin standard för att klara landet ur krisen, så är vi beredda att taga vår del av bördan,' "

Det överensstämmer helt med de deklarationer som den andra pensionärsorganisationen. Pensionärernas riksorganisation, hargjort.

Men jag har också mött mycken oro bland pensionärerna.

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, in. m.

171

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. rn.

172

De har känt oro därför att de borgerliga regeringarna bröt sitt löfte att värdesäkra pensionerna.

De har känt oro för att ni i stället införde regler som innebär en smygande och systemafisk urholkning av pensionerna och att ni gjorde det på så godtyckliga grunder att hela pensionssystemet på sikt slås sönder, vilket bl. a. riksförsäkringsverket har påvisat.

De har känt oro för att ni planerade nedskärningar i statsutgifterna med 12 resp. 25 miljarder, nedskärningar som hårt skulle ha drabbat även pensionärerna. Det talades om en 10-procentig sänkning av pensionerna och om höjd pensionsålder.

Vore det inte på sin plats aft ni borgerliga i den här debatten - här och nu -ger besked om hur era planerade nedskärningar skulle ha drabbat pensionärerna, de handikappade och de sjuka? Herr Carlshamre kände inget behov av att yttra sig i den här debatten, men jag tror att de sjuka; de handikappade och pensionärerna har ett intresse av att fä veta vad ni planerade atf göra för att sänka deras standard.

Den starkaste oron gällde dock de borgerligas oförmåga att föra landet ur krisen. Den växande arbetslösheten, inte minst bland de unga, raset i industriinvesteringarna och i produktionen och de vidgade klyftorna i samhället upplevde pensionärerna som ett hot.

Herr falman! Def är naturligtvis en styrka - infe en svaghet och infe ett hot - för vår demokrati när som nu skett pensionärerna förklarat sig beredda atf i en svår tid göra samma uppoffringar som andra grupper. Det betyder att den generafion som upplevde 1930-falefs kris och som den gången lyfte landet ur krisen och sedan började bygga Välfärdssverige nu är beredd aft på nytt gå i spetsen för att få landet ur dagens kris. Det är något som pensionärerna enligt min mening bör fackas och hedras för i stället för atf anklagas och angripas.

Regeringen framhärdar således!

Vi kommer också frafngent aft resonera och samråda med olika intressegrupper, också med grupper som inte i allt delar arbetarrörelsens idéer och värderingar. Finns den goda viljan till samförstånd, då ärdet i regel möjligt att finna en minsta gemensam nämnare också mellan åsikter som från början tycks ligga långt ifrån varandra. Vi lever f. ö. i en fid då det är vikfigare än någonsin - infe minst för politiker - att mer ta fasta på det som förenar än på det som skiljer. Vi måste kunna och vilja resonera med varandra.

Hade ni borgerliga under er regeringstid följt den regeln, då skulle mycket elände och många misstag ha kunnat undvikas.

Ett sådant misstag - och etf allvarligt sådant - var de försämringar i sjukförsäkringen som ni drev igenom i riksdagen i våras. Hade ni varit det minsta lyhörda för stämningar och samtal pä arbetsplatserna skulle centerpartiet och resten av borgerligheten inte ha hamnat i en situation där de som man ibland pä borgerligt håll kallar "blåblusens folk" fått det sämre i sjukpenningshänseende än andra människor. Det var just vad som var på väg att ske.  Få politiska förslag och  beslut har utlöst en sådan vrede på

arbetsplatserna. Förslaget uppfattades som ohöljd klasslagstiftning. Just de grupper som bäst behöver sjukersättning frän första sjukdagen - de med de tunga och slitsamma jobben - skulle ha drabbats särskilt hart av karensdagar och sänkt ersättning vid sjukdom.

Lika hårt skulle en annan grupp med stor sjukfrekvens ha drabbats av orättvisorna.

Handikappförbundens centralkommitté skriver i ett brev till regeringen att "det hitfills mest allvarliga angreppet emot def sociala trygghetssystemet är

utan tvekan beslutet om ökad självrisk i sjukförsäkringen.     Ökad

självrisk drabbar i första hand handikappade, kroniskt sjuka och andra hälsosvaga grupper."

I def uttalandet instämde centerpartiets, folkparfiets och moderaternas representanter i beredningsgruppen för internationella handikapparet. Men här i riksdagen säger moderaterna och folkpartiet nej, och centerpartiet säger nej med motiveringen att besparingarna också i vad gäller sjukförsäkringen är väl avvägda och därför bör ligga fast.

Att moderaterna framhärdar är ingen överraskning. Det partiet bekymrar sig nu som alltid mer om höginkomsttagarnas skatteavdrag än om de sjuka och de arbetslösa.

Men aft centern infe tagit något som helst intryck av protesterna och den nedgörande krifiken ens från de egna leden utan håller fast vid ett socialt orättfärdigt förslag, det är för mig och många andra en besvikelse.

Herr talman! Def ställningstagande riksdagen skall göra i sjukförsäkringsfrågan gäller framför allt människors rätt fill trygghet men har också stor betydelse för våra möjligheter att föra en framgångsrik stabiliseringspolifik.

I etf gemensamt uttalande från LO, PTK, SKTF och TCO-S den 8 maj i år heter det bl. a.: "Regeringens förslag om karensdagar är det största hotet mot en lugn och balanserad avtalsrörelse."

Herr falman! Det vore ytterligt oklokt att genom införande av en utpräglad klasslag ytterligare försvåra avtalsrörelsen!

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. rn.

AnL 109 GÖSTA ANDERSSON (c) replik:

Herr falman! Sten Andersson gav beskedet aft samma principer bör gälla för de utlandsanställda som gäller vid uppgörelsen med pensionärerna. Men då vill jag göra Sten Andersson uppmärksam pä en viktig faktor. Lars Sandberg, som är ordförande för PRO, är också ordförande för statens uflandslönenämnd. 1 den nämnden har Lars Sandberg varit med om aft fatta ett vikfigt beslut som strider mot den princip som Sten Andersson nyss har anslutit sig till. 1 nämnden har man den 22 oktober- Sten Andersson kan få låna protokollet av mig - fattat beslut om att de utlandsanställda fullt ut skall kompenseras för devalveringen.

Då är rnin fråga: Är dessa i regel välavlönade grupper i större behov av kompensation än landefs folkpensionärer, som har relativt låga pensioner? Min avgörande fråga till Sten Andersson lyder: Är def Sten Andersson som har gett direktiven till PRO-ordföranden Lars Sandberg aft fatta det här

173

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

beslutet i statens uflandslönenämnd? Det är en viktig sak att få besked om, när Sten Andersson samtidigt i denna talarstol säger atf de icke-socialisfiska parfierna medverkar fill sociala orättvisor.

Jag vill ha en viktig förklaring av Sten Andersson. Det socialdemokratiska partiet anser tydligen atf def är god social rättvisa med en 50-procenfig självrisk i tandvårdsförsäkringen, vilket innebär betydande kostnader för den enskilde som har oturen aft ha dåliga tänder. Socialdemokraterna ser däremot en förfärlig orättvisa i aft en normalinkomstfagare i värsta fall får svara för 40 kr. i månaden genom självrisken i sjukförsäkringen. Förklara nu för svenska folket varför det är socialt riktigt att bära en stor självrisk i tandvården och förklara samtidigt varför en låg självrisk i sjukförsäkringen är socialt otillständig!

AnL 110 INGEMAR ELIASSON (fp) replik;

Herr talman! Socialministern undvek i sitt anförande med stor noggrannhet de frågeställningar som den här debatten egentligen gäller. Jag kan förstå det - socialdemokraterna har det ju litet besvärligt därvidlag.

Jag skall försöka summera frågeställningarna och ber om ett svar före voteringen - def är det vi behöver här i kammaren. Och jag skall upprepa detta med en papegojas envishet, om uttrycket känns igen, Sten Andersson.

För det första: Jag ifrågasätter inte ett ögonblick er omtanke om barnfamiljerna. Men varför då villkora den med momshöjningen? Varför missunnar ni, utan momshöjningen, barnfamiljerna kompensation för den inflation som har inträffat eller kommer att inträffa nästa år?

För det andra: Jag ifrågasätter inte ett ögonblick er omtanke om pensionärerna. Men varför är det viktigare att kompensera pensionärerna för höjning av spritpriset än för höjning av priserna pä dagligvaror?

För det tredje: Jag ifrågasätter inte ett ögonblick er ovilja mot karensdagarna. Men varför då äventyra borttagandet av dem med kravet på en momshöjning? Varför är karensdagar acceptabla vid 20 % moms men oacceptabla vid 22 %? Hotar infe karensdagarna avtalsrörelsen om momsen ligger på 20 %?

För det fjärde och sista; Jag ifrågasätter inte ett ögonblick er omtanke om barnomsorgen. Men varför då äventyra den höjning av statsbidragen som ni vill genomföra med kravet på momshöjning?

Kort sagt: Varför sätter ni upp hårdare villkor för de prioriterade områdena än för de andra? Hur skall ni t. ex. förklara för barnfamiljerna aft def infe blir några höjda barnbidrag om ni inte får klå dem på mera pengar än de fär i höjda barnbidrag?

174

AnL 111 NILS CARLSHAMRE (m) replik:

Herr talman! Nu har socialministern fått så många konkreta frågor att jag skall försöka undvika att formulera mig i frågeform för att infe lägga ytterligare lök på laxen.

Låt mig bara först förklara för Sten Andersson atf när jag talar om olika

graderav sakkunskap så menar jag helt enkelt - vilket är ganska naturligt -att det är fackufskotten som begriper någonting i fackfrågorna, inte partiledare och ledamöter i finans- och skatteutskotten! Det är inte att gå in på personligheter.

Sedan skulle min egen okunnighet, om jag förstod Sten Andersson rätt -han var infe riktigt lika klar i artikulafionen som har brukar vara, så jag kan ha hört fel, men jagtror att jag uppfattade def rätt-visas av def förhållandet aft jag utgår ifrån aft belastningen av en momshöjning med 2 % för en vanlig pensionär gått och väl tar ut den förbättring som föreslås i regeringens proposifion. Jag vidhåller detta. En 2-procentig momshöjning för en vanlig pensionär med bara folkpension och pensionstillskott kan uppskattas innebära en kostnadsökning med omkring 40 kr. i månaden. Näsfan hela inkomsten för pensionären ärmomsbelagd, för hyra och skatt går utanför. Ca 40 kr. i månaden, nästan 500 kr. om året, kostar momshöjningen. Vad regeringen erbjuder pensionärerna i den proposition som vi nu behandlar är för nästa år en höjning av pensionen med 426 kr. Det är 35:50 kr. i månaden. Låt oss säga aft beloppen är likvärdiga - någon nämnvärd vinst är det i varje fall infe.

Nu tror jag faktiskt inte, Sten Andersson, atf defta är någonting som regeringen kallblodigt har tänkt ut och genomfört för att komma åt pensionärens småslantar. Det är bara vad som så ofta inträffar för Sten Andersson och hans parfi - man siktar åt ett håll och träffar åt ett annat. Resultatet blir vad en ännu tyngre företrädare för partiet för några år sedan med ett bevingat uttryck döpte till "oönskliga effekter". Def var infe avsett atf def skulle bli så, men av bara farten råkade det bli så. Icke desto mindre kvarstår det faktum aft den pensionär som har bara folkpension och pensionstillskott av Sten Andersson nästa är får 35:50 kr. meri månaden, och def får han betala med 40 kr. i månaden.

Nr 51

Onsdagen den 15. december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

AnL 112 RUNE GUSTAVSSON (c) replik:

Herr falman! Jag är den representant för centern som deltog i utformandet av handikapprogrammet. Vi hade under def arbetet många diskussioner. Vi enade oss om kompromisskrivningar. Jag var medveten om atf de knappt skulle vara undertecknade förrän socialdemokraterna skulle använda skrivningarna i valrörelsen, och det gjorde de flitigt. Def tog jag med knusende ro - för mig var def väsentligare att vi fick ett handikapprogram redovisat och överlämnat till regeringen än att socialdemokraterna skulle göra def till en stor valfråga.

Sten Andersson sade att socialdemokraterna med sin politik går in för att skapa en rättvisare fördelning. På vilket sätt, Sten Andersson? Ökad inflafion medverkar infe fill en rättvisare fördelning. Ökad inflation har socialdemokraterna fidigare fördömt; nu medverkar den till en rättvisare fördelning. Def blir ingen rättvisare fördelning på pensionsområdet, inte för barnfamiljerna osv.

Def var intressant aft höra Sten Andersson citera en artikel förra hösten av Hans Hansson, ordförande i SFRF. Men den artikeln passade det inte aft

175

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

citera före valet. Jag tror inte aft Sten Andersson har läst upp dén på ett enda valmöte. Då var det citat ur brev frän bekymrade pensionärer om hur eländigt allt hade blivit. Men så fort valet var över kom det endast brev och uttalanden från pensionärer om hur tryggt allt var nu.

Visst är det en styrka atf pensionärerna ställer upp. Ingen har förnekat det, och från centerns sida har vi infe angripit det. Vad vi har angripit är def sätt på vilket ni argumenterade fidigare och den helomvändning som ni nu hargjort. Jag tror visst atf pensionärerna är beredda att ta stötar - de har varit beredda aft fa hårda stötar förr. Men det är viktigt att driva en rikfig fördelningspolitik även på pensionsområdet, och det gör inte ni med det förslag som ni har lagt.

176

AnL 113 Socialministern STEN ANDERSSON:

Herr talman! Ingemar Eliasson kom ihåg en ordväxling som jag hade med Per Ahlmark. Han använde uttrycket "med en papegojas envetenhéf". Jag talade om "en drucken papegojas envetenhéf". Det där med brännvinet överlämnar jag till Ingemar Eliasson, så fär vi se om def har en stimulerande och klargörande effekt.

Nils Carlshamre är kanske infe så ringrostig. Vi har känt varandra i ganska ■■ många år, och jag vet aft Nils Carlshamre är en driven debattör. Därför blev jag litet besviken när han sade aft han inte skulle ställa upp. Han är van aft ta sig ur debatfknipor och kapabel att i trängda situationer, om def behövs, förvandla svart till vitt.

Nu är nog Nils Carlshamre i en verkligt trängd och ganska omöjlig situation. Jag är nämligen fullt och fast övertygad om att Nils Carlshamre har ett starkt och äkta socialt engagemang. Då måste det vara hopplöst för honom atf i den här debatten företräda ett parfi som öppet och oblygt vill slå vakt om höginkomsttagarnas avdrag, samtidigt som man utan misskund är beredd att kasta ut tiotusenfals människor i arbetslöshet genom att säga nej fill de ytterligare arbetsmarknadspolitiska åtgärder som regeringen föreslagit.

Lika hopplöst måste def kännas för Nils Carlshamre att på sitt partis vägnar tvingas säga nej fill förbättringar för de sjuka och handikappade, samtidigt som def i det handlingsprogram som Nils Carlshamre varit med om att utarbeta står så här: "Från handikappsynpunkt är def därför väsenfiigt med ett sjukförsäkringssystem som inte ger ekonomiska avbräck vid sjukdom." På ett annat ställe i programmet står följande: "Värdesäkringen av de handikappades socialförsäkringsförmåner måste återställas."

I den arbetsgrupp som utarbetade defta framsynta program var Nils Carlshamre ordförande. Här i debatten uppträder han som talesman för ett parti som hävdar den rakt motsatta uppfattningen - försämringar för de sjuka och handikappade. Det måste, Nils Carlshamre, kännas hopplöst och olusfigt för en socialt engagerad människa.

Jag skall också kort försöka bemöta vad Gösta Andersson tog upp. I valrörelsen sade företrädare för centerpartiet att regeringen planerade nedskärningar på 12 miljarder kronor och atf dessa nedskärningar skulle ske.

som en ledande centerpartist sade, efter samma riktlinjer som tidigare nedskärningar. När vi begärde besked om vilka som skulle drabbas av dessa nedskärningar blev svaret att det skulle lämnas i oktober eller november. Moderaterna krävde som bekant nedskärningar på 25 miljarder kronor.

Nu, herrar Carlshamre och Gösta Andersson, är vi inne i december månad. Ni har fillräckligt med replikfid kvar för att fala om för väljarna hur pensionärerna, de sjuka och handikappade skulle ha drabbats av alla era nedskärningar. Gör det, så kan väljarna verkligen jämföra vår politik med den borgerliga. Då kommer de atf finna atf valresultatet räddade dem undan en formlig slakt på sociala reformer.

Gösta Andersson och andra gör gällande att vi socialdemokrater står för en orätt fördelningspolitik på pensionsområdet. Ett bevis för def, som tidigare anfördes även annan centerpartist-men jag försfår atf det spökar också hos Gösta Andersson, även om han inte nämnde def nu -, var aft tilläggsbeloppet på 300 kr. är aft befrakta som en extra insats och därför bör fördelas annorlunda. Men detta filläggsbelopp är ingen extra eller fillfällig insats. Det är en permanent företeelse avsedd atf komma igen varje år, alltså en kompensafion i förväg för en del av den väntade prisstegringen. De 300 kronorna motsvarar vad pensionärerna skulle ha fått vid en 6-procentig prisstegring, om den gamla 3-procenfsregeln hade gällt, dvs. då pensionerna räknades upp varje gång prisnivån ökade med 3 %. Och, som sagt, denna kompensation i förväg är tänkt att ligga kvar år efter år.

Jag tror atf def som Gösta Andersson egentligen är ute efter är atf på nytt vädra det välkända cenferföraktet för ATP och andra sociala anordningar, som ger ersättning för inkomstbortfall vid sjukdom, handikapp och pensionering. Pensionärer utan ATP får 426 kr. extra per år med regeringens polifik, medan de som har högsta ATP får 1 455 kr. extra, säger Gösta Andersson och frågar: Vad är det för rättvisa i det? Jo, rättvisan framträder-även för herr Andersson, hoppas jag - om jag påminner om aft vi har ett progressivt skaftesystem i det här landet. Den som får 426 kr. extra får behålla hela det beloppet och får dessutom skattefritt KBT, medan den som har den allra högsta ATP-pensionen får sin pensionökning på toppen av inkomsten och får själv efter skatt behålla 600 kr. Den påstådda orättvisan blir, Gösta Andersson, när allt kommer omkring ganska lätt atf fördra.

Det egendomliga - för att inte säga lömska - prisindex som ni införde för uppräkning av pensionerna innebär att ATP varje år systematiskt och långsiktigt urholkas. Om den allmänna prisnivån, och energipriserna utvecklas lika i framfiden, får den arbetare eller tjänsteman som i dag är 45 år infe 65 % i pension utan bara 45 %. Utvecklas energipriserna snabbare än den allmänna prisnivån, får han ännu mindre. Anfingen vet ni inte rikfigt vad ni gör - och def är illa. Eller också vet ni vad ni gör - och då är def ännu värre.

Jag törs ändå påstå att vad ni och de övriga borgerliga är ute efter är att i smyg - utan atf väljarna riktigt märker def i förstone - försöka åstadkomma det ni misslyckades med under ATP-sfriden, nämligen att slå sönder hela

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

12 Riksdagens protokoU 1982/83:50-51

177

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

ATP-sysfemet. Def är därför pensionärerna är så oroliga och så upprörda.

AnL 114 NILS CARLSHAMRE (m) replik:

Herr falman! Def där förslaget till handikappolitiskt program för 1980-talef som lades fram i somras är ett på alla sätt förträffligt förslag. Det måtte jag väl veta - jag har ju skrivit det själv! Eller näst infill, för pennan fördes av en förträfflig tjänsteman i Sten Anderssons departement. Men jag var, som Sten Andersson mycket riktigt sade, ordförande i den arbetsgrupp som arbetade ut programmet, och jag står för varje ord i det programmet, vilket även moderata samlingspartiet gör. Jag har icke på någon punkt tagit avstånd från det, och jag har icke på någon punkt blivit desavouerad. Om Sten Andersson bara är snäll och observerar att defta är just vad namnet säger - ett handikappolitiskt program för 1980-talet - och inte ett program om allmän försäkring och infe ens ett program om pensioner i största allmänhet, så kan vi nog komma överens om detta. Jag står för varje ord i det programmet, och jag har som sagt icke på någon punkt blivit desavouerad.

Sedan trorjag att det är vikfigt att pensionärer, föratt inte talaom blivande pensionärer, är oroliga. Jag blir som snart blivande pensionär - det är inte så långt emellan oss förresfen, Sten Andersson - också litet orolig, för vi vet egenfiigen infe så värst mycket. Om man tänker efter: Vad är vårt fina och omskrutha ATP egenfiigen? Jo, det är etf nytt sysfem att från generation till generation, nästan från år till år, bestämma vad de akfiva generationerna vill kosta på de just nu pensionerade generationerna. Mycket mer är det inte. De invändningar som vi hade 1957, när Sten Andersson och jag - och även Sven Aspling - var ute och diskuterade sådana här saker i bygdegårdar, var bl. a. att ett av problemen med det ATP-system som då diskuterades och antogs var att en gång infört så skulle def inte gå atf ersätta med någonfing annat. Dess värre hade vi rätt, i varje fall på den punkten. Def är ekonomiskt och tekniskt omöjligt atf byta ut det nuvarande ATP-systemet mot ett helt annat. Vi kan aldrig klara förpliktelserna, om vi skulle göra def. Men vi kan verkligen fråga oss, hur vi 10,15 eller20årframåt skall klara pensionerna i én samhällsekonomi sådan som vi kan se framför oss i dag.

Jag tycker atf def vore lugnande för pensionärerna och de blivande pensionärerna, om även Sten Andersson och hans parti började fundera över defta: Vilka modifikationer blir vi tvungna att göra? Vad skall vi göra för aft rädda def bästa i systemet, så att inte alltihop försvinner i en katastrof? Det är fakfiskt lätt hänt.

Om vi hjälps åt med def, vi som är så duktiga, tror jag att vi kan klara åtminstone de värsta problemen. Det ordnar sig inte av sig självt. Att påstå atf de människor som anser att det kan behövas reformer och förändringar i vårt pensionssystem skulle vara ett hot mot pensionärernas framfida trygghet är att vända helt upp och ned på saken. Det är åter, Sten Andersson, att sikta åt ett håll och träffa åt ett annat.

178

AnL 115 INGEMAR ELIASSON (fp) replik:

Herr falman! Socialministern har inget svar atf lämna på mina fyra frågor. I stället överlämnar han till mig brännvin. Vad i all världen skall jag med def till? Vad är det för spritpennalism som socialministern utvecklar här i kammaren? Nej, nyktert och envist vill jag fortsätta att upprepa mina frågor till dess aft jag får svar.

Men för att göra det litet enklare för socialministern skall jag nu reducera mina fyra frågor fill två. För det första: Varför vill ni socialdemokrater klå barnfamiljerna på mer pengar med momshöjningen än ni ger tillbaka med höjda barnbidrag? Varför missunnar ni barnfamiljerna kompensafion för de prisstegringar som inträffar utan momshöjning? För def andra; Varför kan ni socialdemokrater leva med karensdagar vid oförändrad momsnivå men tycker att de är så förhatliga om momsen är 2 % högre? Vart tog alla de sociala skälen för ett slopande av karensdagar vägen? Qch vart tog hotet mot avtalsrörelsen vägen? Gäller inte def oavsett momsnivån?

Nog måste def, herr socialminister, finnas svar på de här frågorna, för det kan väl inte vara så, atf ni har glömt bort att tänka igenom er egen polifik? Som gammal parfisekreterare har Sten Andersson naturligtvis svar på alla frågor som kan ställas om er egen politik.

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

AnL 116 GÖSTA ANDERSSON (c) replik:

Herr talman! Jag skall mycket försynt upprepa en fråga som Sten Andersson inte besvarade: Har regeringen gett direktiv fill statens uflandslönenämnd om aft fullt ut kompensera de utlandsanställda för devalveringen? Har regeringen gett sådana direktiv kräver jag en förklaring av socialministern. År def ett olycksfall i arbetet kan vi dra ef t streck över hela frågan. Def är dock principiellt viktigt att få ett besked om hur det ligger fill på den här punkten.

Sten Andersson försökte hävda atf centern känner ett förakt för ATP-sysfemet. Det gör vi infe. Om Sten Andersson får fillfälle aft läsa det material som säkert finns i socialdepartementet, kommer han att finna en skrivelse från LO där man klarf och tydligt har redovisat de fördelningspolitiska bristerna inom ATP-systemet. Jag kan göra det enkelt för mig i talarstolen och säga att i princip har vi exakt samma uppfattning som LO om ATP-systemets fördelningspolifiska brister. Känner Sten Andersson för de fördelningspolitiska frågorna - och det tror jag att han gör - borde han läsa denna skrivelse.

Jag skall slufiigen be socialministern om ytterligare ett svar. Det gäller tandvårdsförsäkringen. Det socialdemokratiska partiet har i denna försäkring accepterat en 50-procentig självrisk, vilket innebär-betydande kostnader för en hel del svenskar som har dåliga tänder. Socialdemokraterna tycker samtidigt atf det är förfärligt aft en normalinkomsftagare i värsta fall skall få betala 40 kr. i månaden till följd av den självrisk som vi har föreslagit i sjukförsäkringen. Jag vill gärna aft socialministern förklarar för både mig och svenska folket varför def är socialt riktigt aft bära en stor självrisk i tandvårdsförsäkringen medan en liten självrisk i sjukförsäkringen enligt

179

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

180

socialdemokraterna är socialt otillständig. Jag skulle vara tacksam för svar på dessa frågor.

AnL 117 Socialministern STEN ANDERSSON:.

Herr talman! Först vill jag be om tillgift för atf jag har varit för familjär i debatten. Jag har infe riktigt behärskat mig, utan lär två gånger sagt du fill någon. Def skall jag undvika i fortsättningen.

Så bara ett par ord fill Ingemar Eliasson. Jag har ingenfing alls emot en debatt om barnfamiljerna. För dem borde vi tillsammans göra mycket mer." Men jag vägrar att föra en debatt på så eländiga villkor som de Ingemar Eliasson uppställt.

Det är fler än herr Eliasson som har tagit upp barnfamiljernas situation. Def är egenfiigen ganska modigt, eller kanske dumdristigt, eftersom barnfamiljerna hör fill de grupper i samhället som hårdast drabbades av den borgerliga regeringspolitiken - det är förskräckligt aft ni inte tycks känna fill def. De drabbades bl. a. av kraftigt sänkta reallöner, genom aft fiotusentals barnfamiljer förlorade sina bostadsbidrag och genom att barnomsorgens utbyggnad stoppades upp och statsbidragen till kommunerna sänktes. Med én sådan meritförteckning i bagaget borde nog de borgerliga tala litet mer lågmält.

Nu höjer vi barnbidragen - jag skulle dock önska att det vore med mycket mer. Flerbarnsfilläggen fördubblas. Bostadsfilläggen förbättras. Livsmedels-subventionerna höjs och läggs på sådana varor att def gynnar barnfamiljerna. Det borgerliga beslutet om sämre statsbidrag till barnomsorgen rivs upp. Det gynnar också barnfamiljerna. Sammanlagt satsar vi över 1,5 miljarder. Jagar medveten om att det borde vara mer, men herr Eliasson vill klara det genom att försämra sjukförsäkringen vilket också skulle drabba barnfamiljerna.

Så fill herr Carlshamre. Jag tvivlar infe ett ögonblick på aft Nils Carlshamre står för varje ord som finns skrivet i handikapprogrammet. Men försök infe inbilla mig att moderaterna gör det!. Det är def som har försaft Nils Carlshamre i en debaffknipa som han denna gång inte far sig ur. Det hade Nils Carlshamre gjort, om han hade kunnat gå upp i denna talarstol och tala om hur man skall pruta 25 miljarder och samtidigt leva upp till def program som han som ordförande själv har varit med om atf skriva.

Rune Gustavsson gjorde mig på denna punkt besviken, eller i vart fall förvånad. Han sade att han visserligen har skrivit under handikapprogrammet men aft det var en kompromiss. Detta kan möjligtvis ge def intrycket att han i själva verket infe står bakom programmet. Jag skulle gärna vilja veta hur def förhåller sig på den punkten.

Gösta Andersson har tidigare i debatten försökt skapa ett intryck av att det går omkring mängder av pensionärer i detta land med uppemot 200 000 kr. i pension. Jag är övertygad om aft landefs pensionärer infe riktigt känner igen denna beskrivning. Om man håller sig fill verkligheten finner man att det finns ca 15 000 pensionärer med den högsta ATP:n, och den är 95 545 kr. inkl. folkpension. Def är alltså en bra bit kvar fill 200 000, herr Andersson.

Det är inte heller särskilt vanligt att pensionärer har 17 000 kr. i allmän pension, som nämndes. Den lägsta folkpensionen med pensionstillskott är från den 1 januari 1983 - om våra förslag går igenom, och jag utgår från atf de kommer aft göra det - 27 947 kr. Till detta kommer de skattefria bostadsbidragen, dvs. KBT på 8 000-9 000 kr. Det blir 37 000 kr. netto. Det är visserligen inget större belopp, men det är trots allt, jämfört med vad många barnfamiljer har att leva på, ganska mycket, om vi ser till vad man har aft leva på per konsumfionsenhet. Den genomsnitfiiga ATP-pensionen blir nästa år 42 615 kr. Detta visar hur orimlig debatten är.

Jag utgår från att Gösta Andersson och andra centerpartister verkligen tror att deras polifik leder fill en ökad jämlikhet, en utjämning mellan grupper, en rättvisare fördelning. Jag skall först fa pensionerna.

Ni vill egenfiigen gå ifrån inkomsfbortfallsprincipen och minska de högsta inkomsttagarnas ATP. Men pensionärerna med den högsta ATP:n klarar sig allfid. De har nämligen en mycket starkare förhandlingsposifion. Def visar fiden före ATP:s genomförande, då just dessa grupper i regel hade sin pensionsfråga löst genom SPP eller stats- och kommiinalpension. De som råkar illa ut med centerns förslag är de stora grupperna arbetare och tjänstemän, som fick sin trygghet på gamla dagar och skyddet för efterievande klarat genom ATP. Det är deras trygghet som hotas genom er politik.

Def är samma sak då det gäller försämringen av sjukförsäkringen, som ni har genomdrivit. Den är socialt orättfärdig. Qch infe blir fördelningsprofilen bättre för aft ni har sänkt sjukersättningen för de högsta inkomsttagarna från 90 till 60 %. De har också i denna fråga den starkare förhandlingspositionen och kommer med stor sannolikhet avfalsvägen att kunna klara full sjuklön. Det skulle i hög grad försvåra avtalsrörelsen. Och de som fill slut drabbas är de som har den svagare förhändlingspositionen, de med de lägsta inkomsterna.

Herr falman! Ingenting som har sagts i denna debatt har rubbat de påståenden som jag gjorde inledningsvis. Den socialdemokrafiska politiken leder till större rättvisa och medverkar fill en stabilisering av vår ekonomi. Den borgerliga politiken ger def motsatta resultatet: större orättvisor och drastiskt minskade möjligheter att lotsa vårt land ur den djupa ekonomiska krisen. Därför bör den polifiken avvisas, och det tror jag också kommer atf ske.

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

Talmannen anmälde att Rune Gustavsson, Ingemar Eliasson och Gösta Andersson anhållit att till protokollet få antecknat atf de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

AnL 118 RUNE BACKLUND (c):

Herr talman! I socialförsäkringsufskottets betänkande nr 9 behandlas höjningen av arbetsmarknadsavgiften. Höjningen på en halv procent från 0,8 fill 1,3 % är avsedd aft finansiera de i proposifion 55 föreslagna förändringarna av bidraget fill arbetslöshetsförsäkringen. Centerns syn på de föreslagna

181

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

förändringarna kommer atf redovisas längre fram i debatten av centerns företrädare i arbetsmarknadsufskotfet.

Def finns dock anledning att kort kommentera höjningen av arbetsmarknadsavgiften och sätta in den i sitt sammanhang tillsammans med övriga föreslagna förändringar av socialavgifterna.

Totalt berörs fre av socialavgifterna. Två föreslås höjda, utöver arbetsmarknadsavgiften också sjukförsäkringsavgiften, som höjs med en halv procent från 9 fill 9,5 %. Däremot föreslås folkpensionsavgiften sänkt med en halv procent från 9,95 till 9,45 %. Sammantaget medför dessa förändringar en höjriing av de totala avgifterna med en halv procent i förhållande till vårriksdagens beslut.

Den totala höjningen av löneavgifterna innebär ökade kostnader för företagen och kommunerna och bidrar därmed tillsammans med de övriga föreslagna skattehöjningarna fill att spä på inflationen och öka kommunalskatterna. Den debatten har förts tidigare här i dag, och det finns ingen anledning att upprepa argumenten.

Det finns också anledning att se avgifternas storlek och inbördes relationer i ett längre perspekfiv. Vi vet i dag att trycket på pensionssystemet kommer aft öka. I takt med det växande antalet ålderspensionärer ökar utbetalningarna från pensionsfonderna. Med kännedom om det stora budgetunderskot-fet framstår det som helt nödvändigt atf större delen av folkpensionerna täcks av folkpensionsavgiffen. En ökning av ATP-avgifterna kommer också att bli nödvändig om utställda åtaganden skall kunna fullföljas. I det sammanhanget är de nu föreslagna förändringarna av avgifterna olyckliga och innebär etf infecknande av det begränsade ekonomiska utrymmet under kommande år.

Från centerns sida har vi i vår parfimofion förordat dels atf de besparingar som beslöts under vårriksdagen skall fullföljas, dels omfördelningar mellan socialavgifterna. Vi föreslår en ytterligare ökning av folkpensionsavgiffen med en halv procent i förhållande fill vårriksdagens beslut och en ytterligare sänkning av sjukförsäkringsavgiften med en halv procent samt yrkar avslag på höjningen av arbetsmarknadsavgiften. Sammantaget innebär defta oförändrat avgiftsuttag i förhållande till tidigare beslut. Vi flyttar därmed tyngdpunkten i avgiftsuttaget till den del som kommer atf kräva allt större resurser under 1980-talef, dvs. pensionerna.

Herr falman! Jag yrkar bifall fill reservafion 1 i socialförsäkringsutskoftefs betänkande nr 9 och till centerreservafionerna i socialförsäkringsufskottets betänkande nr 13.

182

AnL 119 ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! Jag kommer under några minuter att uppehålla mig vid jordbruksutskottets betänkande nr 21, som behandlar subventioneringen av livsmedel.

Det helt överskuggande nationella problemet är vårt stora budgetunderskott. Def konstaterandet har säkerligen gjorts flera gånger i dag. Problemet är så mycket mer skrämmande om man tar i beaktande inte bara att det är en

stor klyfta mellan inkomster och utgifter utan dessutom att denna klyfta är växande.

Ett växande budgetunderskott skapar en rad problem, såsom inflation, hög ränta och minskat utrymme för investeringar i industrin. För atf balansera statens budget har finansministrar i olika regeringar nödgats uppträda på olika lånemarknader med belopp i den verkliga tungvikfsklas-sen. Ett mått på den svåra ekonomiska kris som ett så stort budgetunderskott leder fram till är att statens låneräntor nu är i storleksordningen 30-35 miljarder kronor.. Som exempel kan nämnas aft räntan på de lånade miljarderna utgör ett så stort belopp att moderata samlingspartiefs senast i våras framlagda och hårt krifiserade besparingsförslag uppgår till endast halva beloppet.

Moderata samlingspartiet har samma recept för att komma till rätta med rikets affärer nu i höst som det vi presenterade under vårriksdagen i år. Def innebär besparingar även på utomordentligt känsliga områden. Ett sådant är det som behandlas i detta betänkande från jordbmksufskoftet. Här har vi moderater i reservafion nr 1 infe enbart motsatt oss en höjning av livsmedelssubvenfionerna utan också vidhållit vår ståndpunkt från i våras, som tog sikte på en ytterligare nedskärning med 375 milj. kr.

Vi är fullt medvetna om att den höjning av livsmedelskosfnaderna som en sådan minskning av livsmedelssubventionerna medför leder till bekymmer i familjernas ekonomi. Vi är inte heller främmande för att def också kan få negativa konsekvenser för svenskt jordbruk i form av minskat avsättnings-utrymme för lantbruksprodukter. Det är följaktligen ett föga opportunt förslag vi framför. Likväl anser vi att budgetläget nu är så allvarligt att besparingar på samhällslivefs alla områden är nödvändiga. I en sådan situation är det knappast orimligt att hävda att varken konsumenterna eller jordbruket i def här sammanhanget kan ställas utanför.

Den uppkomna situafionen illustrerar väl hur olycklig en subventionering som denna i själva verket är, just därför att den är näst infill omöjlig att avveckla utan betydande konsekvenser för berörda parter. Härtill kan läggas atf en avveckling sannolikt aldrig aktualiseras vid annat tillfälle än då såväl medborgarna som staten har brist på pengar. För den skull finns def anledning atf vid defta fillfälle uppmärksamma våra varningar beträffande vart livsmedelssubventioneringen leder.

Önskvärt vore att avvecklingen kunde ske vid ett tillfälle då landets ekonomiska tillväxt är stark och då jordbruksnäringen har en sund ekonomisk utveckling baserad på god produktionsbalans. Sådana förutsättningar föreligger tyvärr inte nu, men likväl måste vi i den ogynnsamma situation som råder för samhällets bästa och med inriktning på en framtida sund ekonomi återigen aktualisera detta föga populära förslag. Enligt vår mening är en ytterligare minskning av Hvsmedelssubventionerna med 375 milj. kr. utöver vad som tidigare beslutats ofrånkomlig såsom ett led i nödvändiga besparingar för kommande budgetår. En närmare precisering får vi återkomma till i samband med den kommande budgetpropositio-

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

183

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall fill reservationen 1 i jordbruksutskottets betänkande nr 21.

AnL 120 BÖRJE STENSSON (fp):

Herr falman! 1 den proposifion som har fått namnet löftesproposifionen men som hellre borde kallas luftproposifionen med tanke på att det i slutändan blir mest luft i plånboken för medborgarna meddelas att en höjning av livsmedelssubventionerna kommer atf ske. Regeringen har tagit tillfället i akt att för riksdagen redovisa detta förhållande. Man lägger fram förslaget med hänvisning fill att det skall ha etf fördelningspolifiskt syfte.

Med god fördelningspolifik menar vi i folkpartiet atf de svaga i samhället skall stödjas på de starkares bekostnad. Livsmedelssubventionerna är ju lika för alla kategorier människor. Vad det ligger för fördelningspolitisk finess i subvenfioneringen av maten synes vara svårt att klargöra. Momseffekten är ju densamma för alla oavsett ekonomisk styrka och trygghet. Möjligen kan man säga atf den svage med låg köpkraft drabbas hårdare av momshöjningen än den köpstarke, som givetvis är mer okänslig för prishöjningar oavsett anledning.

Mittenregeringen sökte leva upp fill ambifionen aft minska ökningstakten i statens utgifter, att minska inflationstakten, atf hålla kostnadsutvecklingen i schack och att öka sparandet i akfier för investeringsändamål. Den socialdemokrafiska regeringen har gjort sitt bästa för att spoliera den inslagna vägen. Nu skall momsen, arbetsgivaravgiften, livsmedelssubventionerna och skilda ersättningar höjas. Samtidigt stegras inflationstakten. Def blir automatiskt följden av aft med polifiska beslut öka hastigheten i penningkarusellen. Hög inflafion drabbar den svage svårast.

I befraktande av dessa ökningar av medborgarnas kostnader ter. sig livsmedelssubvenfionernas höjning méd 115 milj. kr. innevarande budgetår såsom dålig polityr på en mycket skrovlig yta.

Jag håller med dem - exempelvis från vpk - som framhållit att höjda livsmedelssubventioner inte särskih kompenserar svaga grupper för alla de fördyringar som drabbar svenska medborgare med den socialdemokratiska polifiken.

I folkpartiets nya program, som vi lade fast i februari i år, hävdar vi aft de fördelningspolitiska effekter man önskar uppnå med livsmedelssubventioner kan uppnås bättre med andra medel, t. ex. höjda barnbidrag och pensioner.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 i jordbruksutskottets betänkande 1982/83:21, där jag hänvisar fill avvikande mening i finansutskottet, bl. a. från folkpartiefs representant i detta utskott. Häri framhålls atf en höjning av skattetrycket bestämt avvisas. Mot bakgrund av defta finns def infe anledning för riksdagen' atf nu ta upp frågan om en höjning av livsmedelssubventionerna.

184

AnL 121 PER ISRAELSSON (vpk);

Herr talman! Det är litet sent, och jag kan kanske redan från.början säga att mitt inlägg blir något kortare än anmälda 15 minuter.

Betänkande nr 21 från jordbmksufskoftet, som vi nu behandlar, tar upp frågan om höjning av mafsubventionerna för den händelse att riksdagen beslutar om en höjning av mervärdeskatten från den 1 januari 1983.

Livsmedelssubventionerna ingår som ett inslag i prisregleringen på jordbrukets produkter och därmed också som etf inslag i den prispolitiska linje som skall gälla för det svenska jordbruket. Den prislinje som nu gäller, enligt def senaste principiella jordbrukspolitiska beslutet, betecknas som en mellanprislinje. Den beteckningen uppkom genom att den regering som ledde landet i början av 1970-talef hade infört livsmedelssubventioner.

Mellanprislinjen skulle innebära aft priserna på livsmedel skulle hållas fillbaka i tider med stora prisstegringar genom höjning av subventionerna, under det att subventionerna kunde ligga sfilla då prisutvecklingen var lugnare. Vi befinner oss nu i etf läge då vi kommer aft få mycket kraftiga prisstegringar på livsmedel inom def närmaste halvåret. Skall då prislinjen fillämpas, behöver livsmedelssubventionerna följakfiigen höjas avsevärt om det prispolitiska målet i jordbrukspolitiken skall kunna upprätthållas. Det finns ju också mofiv för att öka den inhemska livsmedelskonsumtionen i ett läge då vi har stora överskott som annars måste exporteras med stora förluster.

Här i landet har vi sedan lång tid en mervärdeskatt, som i affären är 21,5 % just nu och som föreslås höjd fill 23,56 %, vilket betyder en höjning med 2,06 %. Denna momshöjning innefattar hela varusortimentet, sålunda också livsmedlen. Vänsterpartiet kommunisterna har i över tio år krävt atf momsen på livsmedel skall tas bort. Den uppfattningen har vi fortfarande, och den blev självfallet avgörande för vårt ställningstagande till förslaget om en momshöjning som omfattar också livsmedlen. Livsmedelssubventionerna ser vi som en återföring till konsumenterna av en del av den moms som de betalat vid sina livsmedelsköp. Därför anser vi - i likhet med företrädare för Lantbrukarnas riksförbund - atf benämningen livsmedelssubvenfioner egentligen är missvisande. Har man uppfattningen att de nödvändiga livsmedlen borde vara momsfria, så kan vi ju inte se subventionerna som egenfiiga sådana.

Vi har i flera år hävdat att det finns två vägar att avskaffa livsmedelsmomsen. Den ena vägen är att införa en differentierad moms, där livsmedlen undantas eller ges lägre momssatser. Den andra vägen är att stegvis höja livsmedelssubventionerna till en nivå, där momsen på ett utvalt nödvändigt livsmedelssortiment går tillbaka till konsumenterna via jordbruksprisregleringen i form av budgetmedel. Den sistnämnda metoden har förordats av TCO såsom den metod som skulle vara att föredra. Fördelarna ligger i att budgetmedlen kan styras genom regeringsbeslut till de livsmedel man särskilt vill hålla nere priset på. En administrativ fördel, om dock begränsad, är att man kan behålla.nuvarande momssystem med samma momssats över hela def oreducerade området.

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

185

Nr 51

Onsdagen den 15 december 1982

Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

186

De senaste årens erfarenheter visar emellertid aft det också finns nackdelar med livsmedelssubvenfionerna - politiska nackdelar. Det har nämligen visat sig att den stora valören hos livsmedelssubvenfionerna utövar en oemotståndlig dragningskraft på sparivrande borgerliga regeringar. Det ter sig troligen mindre behagligt atf höja momsen än aft nagga livsmedelssubventionerna i kanten.

Livsmedelssubvenfionerna började 1973 med blygsamma 370 milj. kr. och hade 1979 stigit till 3 339 milj. kr. Så nyligen som efter den stora konfiikten på arbetsmarknaden i maj 1980 var den dåvarande borgerliga regeringen beredd att fr. o. m. den 1 juli 1980 gä in med ytterligare 775 milj. kr. i livsmedelssubvenfioner för att hålla tillbaka matpriserna. Efter defta tillskott hade subventionerna nått toppläget, 4 471 milj. kr. per helår. Sedan harsparivern fått ta överhanden och åsidosatt den prislinje som regeringen egentligen skulle ha följt. Från januari 1981 sänkte man livsmedelssubvenfionerna med 250 milj. kr., från den 1 oktober 1981 med 300 milj. kr. och från januari 1982 med ytterligare 500 milj. kr. Därmed hade man tagit tillbaka 1 050 milj. kr. från topplaget i juli 1980.

Vad det handlar om i dag är enligt vär mening atf få en livsmedelspolitiskt godtagbar profil på finansieringen av de fyra vallöften om vilkas uppfyllande socialdemokrater och kommunister är överens. Regeringsförslaget, som vi nu behandlar, har gjort försök i den riktningen men enligt vår uppfattning inte gått tillräckligt långt. Jag tror aft vi också är överens om principerna i fördelningspolitiken. Regeringen säger i proposifion 1982/83:55 s. 2 under rubriken 1. Återställande av den sociala tryggheten: "Ansträngningarna att föra Sverige ur den ekonomiska krisen kommer ofrånkomligen atf kräva uppoffringar av medborgarna. Utgångspunkten måste då vara att de bördor som blir nödvändiga för att trygga sysselsättningen och vårt lands ekonomiska oberoende skall bäras av alla grupper i samhället och fördelas efter bärkraft. Detta är en förutsättning för att politiken skall kunna ges den breda folkliga förankring som fordras för aft krispolitiken skall kunna krönas med framgång."

Det som sägs i detta citat om fördelningspolitiken tror jag att vi kan vara överens om. Vad vi inte är helt överens om är hur denna fördelningspolitik skall komma till uttryck på det livsmedelspolitiska området. De av regeringen föreslagna 230 milj. kr. kompenserar momshöjningen för de subvenfionerade baslivsmedlen. Vpk:s begrepp "momsen på mat" är bredare än dessa subvenfionerade baslivsmedel. Hur brett detta sortiment skall vara är vi öppna för att diskutera. Vi har lämnat ett förslag om en höjning med 500 milj. kr. av livsmedelssubvenfionerna fram till den 1 juli 1983 och en utredning om övergång fill differentierad moms. Vi tycker att det är rimligt att dessa förslag beaktas av regeringen. I vårt förslag atf avslå en allmän momshöjning ligger aft vi kan tänka oss att gå med på en momshöjning om vi får gehör för den fördelningspolifiskt motiverade höjningen av livsmedelssubventionerna.

Vi menar att det är att ställa orimliga krav på vpk om man kräver aft vi skall gå med på att höja momsen på livsmedel, när vi i över fio år verkat för att

momsen på mat skall bort och denna fråga blivit något av en profilfråga för  Nr 51

vänsterpartiet kommunisterna. Vi utgår därför från att regeringen, om          Onsdaeen den

regeringens förslag till momshöjning faller, återkommer med ett majoritets-  15 december 1982

förankrat finansieringsförslag med en godtagbar livsmedelspolitisk profil._______   

Upphävande av Kammaren beslöt aft förhandlingarna skulle fortsättas vid morgondagens     beslutet om

sammanträde. karensdagar,

rn. m.

12        § AnL 122 TALMANNEN:

Jag får meddela att på morgondagens föredragningslista uppförs - efter den fortsatta debatten om karensdagar, m. m. - de två gånger bordlagda ärendena i följande ordning:

finansutskottets betänkande 20, civilutskottets betänkande 7, skatteufskoftefs betänkande 15, finansutskcttets betänkande 21, ufbildningsutskottets betänkande 12, trafikutskottets betänkande 6, jordbruksutskottets betänkande 20, näringsufskoftets betänkande 18, arbetsmarknadsutskottets betänkande 13, civilutskottets betänkande 8, konstitutionsutskottets betänkande 16, utbildningsutskottets betänkande 11, frafikufskotfefs betänkande 5, näringsufskoftets betänkande 15, finansutskottets betänkande 23, skatfeutskottets betänkanden 11; 9 och 10, finansutskottets betänkande 24, skafteutskottets betänkande 12, lagutskottets betänkande 14 samt kulturutskottets betänkande 17.

13        § Kammaren åtskildes kl. 23.47.
In fidem

BERTIL BJORNSSON

/Solveig Gemert