Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1982/83:49

Tisdagen den 14 december

Kl. 10.00

1 § Justerades protokollet för den 6 innevarande månad.

2 § Föredrogs och hänvisades Proposition

1982/83:73 fill skaffeutskoffet

3 § Föredrogs men bordlades åter
Finansutskottets betänkanden 1982/83:10 och 23
Skatteutskottets betänkanden 1982/83:9-11 och 14
Socialförsäkringsufskottets betänkanden 1982/83:9 och 13
Socialutskottets betänkande 1982/83:12
Jordbruksutskottets betänkande 1982/83:21
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1982/83:12

4 § Ändringar i sekretesslagen

Föredrogs konstitutionsufskottets betänkande 1982/83:12 om ändringar i sekretesslagen (1980:100) (prop. 1981/82:186 och 1982/83:64).

AnL 1 JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr falman! För bara en vecka sedan varnade jag i denna talarstol på mitt partis vägnar för atf de medborgerliga fri- och rättigheterna,i Sverige höll på att urholkas i en forfiöpande process.

Riksdagens konstitutionsutskott medverkar med dagens ärende ännu en gång till förmån för denna urholkning.

Nu skall sekretessen vid försäkringskassorna utsträckas. Den som är kund
hos försäkringskassan skall inte längre fritt kunna fa del av vad som
förekommer i de handlingar som rör hans fall. Myndigheterna har tydligen -
som så många gånger förr - upptäckt atf människor måste skyddas mot sig
själva. De måste skyddas mot atf få ta del av uppgifter som rör dem själva.
Det skäl som skall kunna åberopas mot en sökande som vill se sina egna 53

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Ändringar i sekretesslagen

handUngar är att en sådan insyn inte är till vederbörandes bästa.

Def är illa nog aft en sådan bestämmelse finns då def gäller patienthandlingar vid vårdinstitutioner. Den hindrar insyn i ens egna angelägenheter. Den skyddar läkare som gjort subjektiva, ovetenskapliga eller kränkande anteckningar om en patient. Den kan försvåra patientens möjlighet atf i t. ex. disciplinärenden få förfoga över upplysningar i fallet.

Men nu får även tusentals andra tjänstemän rätt atf avgöra vad som är kundens bästa och vilka upplysni;igar kunden skall få ta del av.

Hur kom nu denna inskränkuirig till? Def är en intressant historia.

Den kom till därför att Stockholms läns allmänna försäkringskassa begärde det. Försäkringskassan gjorde én framställning om behovet av att minska medborgarnas insyn. Och riksdagens konsfifutionsufskoff visade naturligtvis den kollegiala .solidaritet som är tillbörlig officiella institutioner emellan. Borstar du mig pä ryggen, så borstar jag dig.

Ingen gör gällande litt alla allmänna handlingar kan vara offentliga. Ingen förnekar heller atf det kan finnas enstaka fall där sekretessen kanske måste gälla vissa uppgifter om den sökande själv. Därefnot är det helt klart att i ett rättssamhälle sådana uppgifter bara bör utgöra sällsynta undantagsfall.

Vad som nu sker är något helt annat. Tusenden sinorri tusenden tjänstemän, som förfogar över miljoner sakuppgifter om medborgares förhållanden, får plötsUgt befogenhet atf avgöra vad som är fill den sökandes bästa atf få veta om sig själv.

Jag skulle inte ha sagt något, om en sådan makt utövats av speciella personer med särskild kompefens i offentlighefsräff. Men här handlar def om en hel kår av tjänstemän, som plötsligt utrustas med befogenheter de fidigare aldrig haft.

Jag skulle heller inte ha uttryckt mig så skarpt, ifall det hade gällt myndigheter som var kända för sin respekt för offenfiighefsprincipen och för medborgarnas rättigheter. Så är dess värre infe fallet. Försäkringskassorna och riksförsäkringsverket är tvärtom kända för särdeles tvivelaktiga beslut när det gäller många sjuka och handikappade. De är också närmast ökända för sin höggradiga okänslighet för offentlighetspriricipens krav. Jag vill illustrera detta.

Jag har här i min hand en utredning från Arbetsgruppen för ADB och juridik vid juridiska institutionen vid Stockholms universitet. Den är författad av Mats Hedberg, én av våra få specialister på ADB och offentlighetsrätt. 1 underlagsarbefét med denna utredning ingick besök hos och korrespondens med diverse myndigheter, däribland försäkringskassan i Stockholms län. Redogörelsen för dessa besök avslöjar dels atf kassan vid begäran om offenfiiga uppgifter begär sökandes namri - vilket strider mot grundlagen -, dels att kassan lämnar sökande uppgift att allt i dess register är sekretessbelagt - vilket dels är lagsfridigf, dels är lögn.

Utredaren avfattar följande omdöme om försäkringskassans hantering av offenfiighefsprincipen:

"Förvirringen är total. Personalen förefaller utomordentligt dåligt orienterade i offenfiighetslagsfiftningen. Sak samma gäller chefspersonerna vid

kassan. Kontakten med Riksförsäkringsverket verkar infe ha inneburit något klarläggande av rättsläget. Den dåliga kännedomen av gällande lag bland personalen är desto mer uppseendeväckande med tanke på def särskilda informationsmaterial som REV distribuerat fill personalen hur de skall agera vid förfrågningar om tillgång fill offenfiiga uppgifter.

Det råder inget tvivel om att kassan är ålagd atf fillhandahålla begärda offentliga uppgifter, och dessutom betydligt fler uppgifter än de som slufiigen lämnades fill mig: adress och namn. Eftersom kassan är skyldig att veta vilka uppgifter som är sekrefesskyddade bör def infe medföra något merarbete att selektera de offenfiiga uppgifterna från de sekrefesskyddade. På goda grunder kan jag dock förmoda att någon sådan selektering infe existerar, utan avgörs från fall fill fall.

Att begära alla uppgifter om en person i etf specificerat register är tillräcklig precisering för att kassan skall kunna idenfifiera handlingen. Problemet är atf man infe gjort någon selektering av offentligt lagrade uppgifter, en brist man försöker dölja genom talet om 'precisering'.

Jag noterar, att kassan tydligen regelmässigt anger personnummer på den man kommunicerar med. I brevet jag erhöll fanns mitt eget personnummer

angivet, något jag inte uppgivit själv. En besökare har inte bara rätt fill

anonymitet; myndigheten är dessutom direkt förbjudenaft efterforska vem def kan vara."

Det är alltså myndigheter hos vilka dylika förhållanden är rådande, som av konsfifutionsutskotfets majoritet nu skall ges ökade befogenheter att möta medborgares förfrågningar med krav på sekretess.

Om det nu är avsikten hos konstitutionsutskottets majoritet aft den vill företräda ämbefsmannainfressen mot medborgarintressen - då kunde den väl åtminstone säga def helt öppet.

Herr talman! Jag yrkar bifall fill reservafion 1.

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Ändringar i sekretesslagen

AnL 2 OLLE SVENSSON (s):

Herr talman! Det är ett viktigt betänkande som vi här behandlar. Jag har begärt en mycket kort talefid med hänsyn tUl den stora enighet som förelegat, men jag kanske tvingas använda en något längre fid med tanke på Jörn Svenssons anförande.

Vad vi i mycket stor utsträckning har sysslat med i utskottet är sekretessen mellan myndigheter. Def är ett förhållande som har vållat problem, dels beroende av bekymmer med lagtillämpningen, dels beroende av de svårigheter som har uppstått inom speciellt integrifetskänsliga områden. Jag syftar då på hälso- och sjukvården samt socialtjänsten. På dessa områden är den s. k. generalklausulen, som medger utbyte av informafion efter en infressea-wägning, inte fillämplig. Det är också dessa problem som fas upp i def regeringsförslag vi nu behandlar och i många mofioner. Utskottsbehandlingen har också koncentrerats på detta.

I detta sammanhang vill jag påpeka atf konsfitutionsufskoftet redan i första behandlingen genomförde viktiga ändringar för atf underlätta

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Ändringar i sekretesslagen

samarbetet mellan myndigheter i den enskildes intresse. Def arbetet fullföljs nu genom ytterligare uppmjukningar i de ursprungligen alltför restriktiva reglerna. Def innebär också ett tillmötesgående fill flera motionskrav som pekar på hur grannlaga denna infresseavvägning ofta är. Just på grund av att denna vägning mellan behovet av att skydda den enskildes intressen och det demokratiska kravet på öppenhet och insyn i den offentliga verksamheten, hur komplicerad den än är, har utskotfet valt aft skynda långsamt i fråga om att föreslå förändringar. Här gäller det ju att inte huka sig för tillfälliga opinioner. Samtidigt markerar utskottet att frågorna måste komma igen efter ytterUgare utredning. .

Om dessa huvudprinciper för behandlingen av sekretessfrågorna har vi varit eniga. De två reservationer som knyts till betänkandet jävar inte detta intryck.

Vänsterpartiet kommunisterna går mot propositionen i den del som gäller sekretessens giltighet gentemot den enskilde. Jag tycker infe att motsättningen här är så stor som kunde framgå av Jörn Svenssons anförande. Vi delar reservantens, Nils Berndfsons, uppfattning att ett avsteg från principen att den enskilde skall få del av alla uppgifter om sig själv kan tillåtas bara i yttersta undantagsfall. Med den restriktivitet som utmärker lagtexten har utskottet ansett sig kunna godta förslaget, som också har tillstyrkts av prakfiskt taget alla remissinstanser.

Ytterligare en reservation finns fill betänkandet i en liten fråga. Införandet av sekretess för vapenregister har begärts i en moderat mofion. Vi har från utskoftsmajoritetens sida inte motsatt oss atf frågan övervägs inom regeringen, men vi har infe ansett oss böra ge uttryck för någon viljeinriktning, då man här rör sig inom etf ämnesområde där sekretess aldrig fidigare har förekommit. Därmed har vi även i defta sammanhang följt principen atf prioritera öppenheten.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

AnL 3 JÖRN SVENSSON (vpk) replik: .

Herr talman! Låt mig göra några kommentarer med anledning av Olle Svenssons anförande.

När vi senast diskuterade frågan om medborgerlig insyn - det var i förra veckan - försökte jag understryka aft det inte handlar bara om formella bestämmelser utan också om den verklighet som finns ute på fähet, ute i adminisfrafionen. Vi tycker ofta här i riksdagen - det har jäg många belägg för - att vi fattar beslut som kringgärdar medborgarnas rättigheter, som är restriktiva när def gäller atf inskränka rättigheterna osv. Det verkar emellertid som om man i riksdagskrefsar och i konstitufionsutskottet infe rikfigt förstod hur sådant fungerar ute på fältet. Även en synbarligen relafivt oskyldig befogenhet atf sekretessbelägga saker och ting ute på förvaltningarna har en tendens atf missbrukas - infe därför att människor som arbetar där är mer ondskefulla än andra människor i samhället, men därför aft det så atf säga blir på det sättet, när en mänriiska får makt atf avgöra. Och därför atf

def finns dålig information om offenflighetsrätt får man följder som inte är förutsedda och som man tydligen också här i riksdagen i stor utsträckning är okunnig om. Man lever i en luftig värld, som är ganska avlägsen från verkligheten. Vi bör särskilt beakta detta, menar jag, när def gäller t. ex. försäkringskassorna, där man använder sig av ett ADB-system. Vi vet av erfarenhet aft ADB-system hittills har byggts upp utan hänsyn till offenfiig-hetsprincipens krav och aft det många gånger är prakfiskt omöjligt atf uppfylla dessa krav, därför att systemen är upplagda sä som de är. De medger inte att man på ett ordentligt sätt selekterar offenfiiga uppgifter från sekrefessbelagda och är över huvud taget tekniskt uppbyggda på ett sätt som försvårar insyn.

Det borde vi naturligtvis svara pä genom atf vara speciellt försikfiga med att utsträcka befogenheter för olika kategorier tjänstemän aft gentemot sökande medborgare ha möjlighet atf förhindra insyn - speciellt när det gäller människornas egna handlingar, som rör medborgarna själva.

Det är denna brist på vakenhet, denna självklara önskan aft på en framställning tillmötesgå Stockholms läns allmänna försäkringskassa och vara beredd aft utsträcka sekretessen.

Jag menar nu inte aft def här är någon överväldigande sak - jag vill poängtera det. Jag försöker infe göra en höna av en fjäder. Man jag ser ett samband mellan en rad beslut i liknande riktning, där def handlar om att inskränka def medborgerliga rörelseufrymmef, atf inskränka människors möjligheter aft ta del av de uppgifter som finns. I det här fallet är det speciellt känsligt, därför atf det är fråga om handlingar som rör människorna själva.

Jag är oroad över defta mönster. Jag har påtalat defta gång på gång. Jag har inte sett att man genom studier av den administrativa prakfiken har försökt skaffa sig någon kännedom om hur saker och ting egentligen fillämpas som vi sitter här och beslutar om.

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Ändringar i sekretesslagen

AnL 4 OLLE SVENSSON (s) replik:

Herr talman! Jag är glad över Jörn Svenssons sätt aft föra debatten här, aft han liksom infe försöker göra en höna av en fjäder och utifrån defta speciella exempel komma med några alltför långtgående omdömen om konsfitufionsutskottets vilja.

Är def inte ganska bra att vi när det gäller en rad grannlaga avvägningsfrågor- def är ju a-wägningsfrågor mellan olika intressen som här kommer in - i så stor utsträckning ändå har hamnat på öppenhetslinjen? Jag vill understryka att vänsterparfiet kommunisterna numera sitter med i utskottet. De har där medverkat till de skrivningar som har införts beträffande övriga områden.

Jag skulle ha kunnat resonera närmare om ett avsnitt av vår behandling, som har berört sekretessfrågor av utomordentlig svårighetsgrad, exempelvis hur man skall lösa frågan om kontakt mellan sjiikvård och polismyndigheter. På den punkten tycker jag att vi har visat försiktighet och medvetenhet om hur svår denna avvägning är.

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Ändringar i sekretesslagen

När det gäller det speciella fall som berörs i reservationen vill jag peka på att vi har klart markerat aft def här rör sig om ett undantagsfall, men att vi ändå vill ha öppenhet, med möjlighet att införa sekretess i de speciella fall som def kan röra sig om. Men detta skall tillämpas med yttersta försiktighet. Om myndigheterna skulle gå en annan väg, har riksdagen möjlighet atf återkomma och bli mera restriktiv igen. Vi kommer aft följa utvecklingen med uppmärksamhet, def lovar jag.

AnL 5 JÖRN SVENSSON (vpk) replik:

Herr falman! Olle Svensson frågar om det inte är bra atf vi går in för största möjliga öppenhet. Jo, tacka för def - def är vi ju skyldiga att göra enligt grundlagen! Det är fakfiskt så att offentlighet skall vara huvudregel och sekretess undantag. Så def är inget märkvärdigt med atf man gör def.

Jag kan också hålla med om att i betänkandet behandlas sekrefessrelafio-ner av något olika slag. Inom hälso- och sjukvården finns naturligtvis etf klart patienfinfresse, atf uppgifter inte skall lämnas ut till vem som helst. Det kan t. o. m. gälla närstående. En ung flicka som har begärt abort och som har föräldrar som är fördomsfulla kan ha anspråk på att uppgifter om henne icke lämnas ut till hennes anhöriga. Men det är infe den typen av infegrifetspro-blem som jag diskuterar här. I den del som jag fog upp berör betänkandet enbart förhållandet mellan medborgare och myndighet.

Vad jag reagerat mot är alltså ett utsträckande av sekretessen - varför def skulle vara nödvändigt. Hade def inte varit bättre aft arbeta för atf sekretessen skulle begränsas där den redan finns, i den speciella relationen mellan medborgare och myndighet? Varför måste sekretessen utsträckas? Vilka egenfiiga mofiv finns härför, annat än att Stockholms läns allmänna försäkringskassa har bett om det? Jag anser infe aft det är etf särskilt starkt mofiv.

Materialet vid försäkringskassorna är intressant ur två synpunkter. Först och främst är det intressant för den sökande, för kunden själv, som har anspråk på att få reda på vilka uppgifter försäkringskassan har om honom eller henne - så atf det infe föreligger några felakfiga uppgifter, aft infe någon läkare avgeff ett subjektivt utlåtande som på något sätt kan vara skadligt eller förnedrande eller som kan leda till rättsförlust eller vad det nu kan handla om. Man har rätt atf veta vad som står om en själv i ett sådant register.

Det andra intresset är etf mera allmänt medborgerligt intresse. I den mån man infe riskerar att kränka den personliga integriteten bör uppgifterna nämligen alltid vara så offentliga som möjligt, därför atf det är av intresse atf t. ex. vetenskapliga undersökningar kan fastlägga hur försäkringskassornas praxis varit i olika relafioner när det gäller medborgarna, vilken sorts policy man har, osv. Det kan man få en uppfattning om bara om man har tillgång till offentliga massdata. Då kan man göra undersökningar av def slaget. I det fallet har man ju inte intresse av att gå in på den enskildes personliga förhållanden, utan då måste man kunna lämna ut uppgifter på ett sätt som garanterar anonymitet. Det finns alltså ett väsentligt intresse av atf hålla på offenfiighefsprincipen vid försäkringskassorna.

Om jag här, via Mats Hedbergs utredning, har påtalat att det i praxis är ganska dåligt ställt med kunskapen om vad offenfUghefsprincipen innebär, borde det uppkalla konsfitufionsutskottets majoritet till större resfrikfivifet. Man borde inte utsträcka sekretessen innan man verkligen tagit reda på hur det förhåller sig.

AnL 6 OLLE SVENSSON (s) replik:

Herr falman! Jag hävdar att lagtexten har utformats med största möjliga resfrikfivifet och att öppenhet här utan tvivel är en huvudregel.

Vidare är def så atf vi infe bara har utgått från försäkringskassans framställning. Denna framställning har varit ute på en ganska långtgående remiss, och samfiiga remissinstanser har tillstyrkt den.

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Ändringar i sekretesslagen

AnL 7 LENA ÖHRSVIK (s):

Herr falman! Jag vill gärna förmedla några synpunkter eftersom man nu skall se över myndighetssekrefessen ytterligare.

I en motion 1981 tog bl. a. jag upp problemet med sekretessen mellan myndigheter, särskilt på det sociala området och på hälsovårds- och sjukvårdsområdet. I den motionen angav vi mofionärer att vi tyckte aft det var bra atf infegrifefsskyddet för den enskilde stärktes på många punkter. Enligt vår mening hade man emellerfid förbisett aft det av bl. a. behand-Hngsskäl behövde få göras vissa undantag.

Jag tänker bara fa några exempel för aft belysa de prakfiska problem som föreligger i det vardagliga arbetet:

Det första exemplet gäller en man som har missbruksproblem. Han är dömd för hustrumisshandel och har även erkänt barnmisshandel. Han flyttar till en annan kommun. Där sammanbor han med en kvinna som också har problem. Paret får barn. Mannen uppträder hotande och berusad på BB. Detta anmäls fill socialförvaltningen, vilket man ju har skyldighet atf göra. För att man på rätt sätt skulle kunna bedöma barnets situafion behövde man uppgifter från den fidigare kommunen, men sådana uppgifter lämnades infe ut med hänvisning fill sekretesslagen.

Def andra exemplet gäller def faktum att mödravården infe kan lämna ut uppgifter till förlossningsavdelningen om att t. ex. missbruk hos modern föreligger eller om vilken sorts missbruk det är fråga om, såvida inte den berörda parfen samtycker fill detta. Men def har ju direkt betydelse för att man skall kunna ge både modern och barnet rätt vård vid förlossningsfill-fällef.

Ytterligare ett exempel: När man placerar barn i ett annat hem än def egna är det av stor betydelse atf de nya vårdarna känner fill barnets situation. Det är tveksamt om 1 kap. 5 § räcker för aft medge en sådan informafion, för i det här fallet är def ju mottagaren som behöver informafionen för atf kunna sköta sin uppgift på ett riktigt sätt. Detsamma gäller när man placerar barn på dagis av speciella skäl, bl. a. behandlingsskäl.

Ytterligare ett exempel: Om ett barn omhändertas enligt lagen om vård av unga är det ofta psykiska barn- och ungdomsvården som skriver utlåtandet

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Ändringar i sekretesslagen

om barnet. Man känner till att föräldrarna vårdats på psykiatrisk klinik fidigare, men man kan inte begära att få några uppgifter om dem utan deras eget samtycke. Beslutsunderlaget blir då ofullständigt.

Defta var några exempel på lagens konsekvenser, och de gäller både möjligheterna atf göra en riktig utredning beträffande barns situafion och möjligheterna att ge rätt vård eller behandling.

Vad som är än besvärligare är att den samverkan mellan olika myndigheter som man mödosamt har byggt upp kan raseras, om man tillämpar lagen felaktigt och om lagen består som den är i dag - vilket jag hoppas atf den inte kommer atf göra. Man har samarbete mellan t. ex. mödra- och barnhälsovård och socialtjänst, mellan skolan och socialtjänsten, mellan försäkringskassa, arbetsvärd, sjukvård och socialtjänst. Man har på en del håll t. o. m. gemensamma behandlingsteam både beträffande barn och vuxna. Men självfallet skall man infe kunna hantera uppgifter om eriskilda personer hur som helst. De regler som skall gälla måste dock vara möjliga att följa i det prakfiska arbetet.

Ett argument som framhållits mot att man skulle förändra defta är atf när nu alla samverkande myndigheter har samma sekretess skulle samarbetet underlätfas. Men så är infe fallet. I dag är gränserna meUan myndigheterna väldigt strikta, och man har t.o.m. sekretess inom samma myndighet mellan olika verksamhetsgrenar.

Vi kan fa skolan som ett exempel. Där har man tre olika sorters sekretess. En mycket sträng sekretess gäller för skolhälsovården, en något mindre sträng sekretess för skolkurator och skolpsykolog, och övriga anställda i skolan har offentUgheten som huvudprincip.

Socialutskottet har uppmärksammat de här frågorna fidigare och uttalade följande i sitt betänkande 1980/81:20: "Mot bakgrund av de principer om bl. a. samverkan som kommit till uttryck i socialtjänstlagen ser utskottet def därför som angeläget atf man ägnar uppmärksamhet åt sekretesslagens inverkan på myndigheternas möjligheter atf utbyta erfarenheter och atf samordna sina insatser i enskilda vård- och behandlingsärenden."

Konstitufionsutskottet håller nu med om aft man infe kan blunda för de praktiska svårigheterna när det gäller samarbetet, och man föreslår därför ett tillkännagivande om att sekretessen behöver ses över ytterligare.

Frågan är då vilka lösningar som är tänkbara. Vi har i vår mofion pekat på att möjligheterna fill en infresseavvägning enligt 14 kap. 3 § också borde kunna gälla på social- och sjukvårdsområdet. Men vi äv öppna för att det kanske finns bättre förslag. Ett är att man direkt i speciallagarna, dvs. socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen, anger de avgränsade fall det handlar om, nämligen möjligheterna att i etablerade samarbetsgrupper göra undantag från sekretessen.

En annan väg som är svårare, kanske helt omöjlig, är aft man skiljer på barns och föräldrars sekretess. Oavsett vilka möjUgheter man väljer är det viktigt atf man samråder med utredningen om barnens rätt, som arbetar med barnens olika rättsregler.

När det gäller skolan är problemet inte fullt så enkelt som utskottet gör

gällande. Där finns i dag, som jag sade, tre olika sorters sekretess, och här Nr 49

måste det vara svårt atf göra något annat än atf få in också övrig personal Tisdaeen den

under sekretessen. 14 december 1982

Beträffande socialtjänstens samverkan med skolan behövs etf klarläggan-_____

de så atf man säkert vet att 1 kap. 5 § kan tillämpas. Om socialtjänstens Ändringar i sek-ansvar anses omfatta barnen även när de är i skolan löser man en del ay de retesslaeen problemen.

Herr falman! Jag har inget annat yrkande än utskottets. Jag ville bara framföra dessa synpunkter.

AnL 8 KURT OVE JOHANSSON (s):

Herr talman! Motion 1980/81:1115 behandlar sekretessen i vapenfriärenden. Enligt motionärernas uppfattning tolkar vapenfrinämnden 7 kap. 12 § i sekretesslagen alltför mjukt när def gäller politisk åskådning. I en PM, utarbetad inom vapenfrinämnden och daterad den 13 november 1980, sägs bl. a. att man i allmänhet får avstå från aft sekretessbelägga uppgifter om politisk åskådning. Mofiveringen tycks vara att def i många fall leder fill atf utredningen i dess helhet skulle bli hemlig.

Från denna utgångspunkt är def bra aft utskottet i sin skrivning slagit fast atf politiska åsikter kan vara särskilt integrifetskänsliga. Utskoffef framhåller också att uppgifter! vapenfriärenden om sökandens politiska åsikter bör vara hemliga och aft detta måste gälla inte bara när den politiska uppfattningen direkt dokumenteras utan också när den kan utläsas indirekt via andra åsiktsyttringar.

Därmed är, herr talman, mofionärernas syften tillgodosedda, och jag kan yrka bifall till vad utskottet har anfört på denna punkt.

AnL 9 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Nästan varje dag slås vi av.de tilltagande våldstendenserna i samhället. Alltför ofta får vi också läsa i tidningarna om att vapenstölder har begåtts, och vi är naturligtvis oroliga för vad detta kan föra med sig. Def är bakgrunden till den motion som från moderat håll har väckts av Björn Körlof och Bertil Lidgard, i vilken man hemställt om sekretess för vapenregister. Def kan infe vara rimligt att man underlätfar för dem som vill begå vapensfölder genom aft helt öppet möjliggöra för dem atf ta reda på var någonsfans def finns vapen atf stjäla.

Utskottet har behandlat motionen mycket seriöst och har bl. a. remitterat frågan till rikspolisstyrelsen, som har tillstyrkt aft sekretessregler för vapenregister införs. Majoriteten i utskottet har emellertid inte velat gå så långt. Man säger att frågan lämpligen kan övervägas i anslutning till departementsbehandlingen av BRÅ-gmppens förslag. Som konstitufionsutskottets ordförande Olle Svensson sade är def här fråga om aft utskottet inte vill göra något uttalande om en bestämd viljeinriktning. Representanterna för moderaterna, centerpartiet och folkparfiet har reserverat sig mot detta. Vi menar atf frågan är utredd och aft utskottet i stället för aft skriva aft def kan bli fråga om en insats från departementets sida borde ha föreslagit

Nr 49

Tisdagen den 14 december 1982

Vissa frågor rörande riksdagens arbetsformer

riksdagen atf uttala att en sådan bör göras.

Herr falman! Jag ber atf få yrka bifall fill reservafion nr 2 av Anders Björck m.fl.

AnL 10 OLLE SVENSSON (s):

Herr talman! Jag vill bara helt kortfattat erinra om vad jag sade i mitt tidigare anförande. Det rör sig här om aft införa sekretess inom etf område som inte tidigare har varit sekretessbelagt. Vi har då tyckt att man inte skall ange någon viljeinriktning. Vi har ingenfing emot att frågan bereds ytterligare, men på nuvarande stadium bör man enligt utskottets uppfattning prioritera öppenhet.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 2 (sekretess hos allmänna försäkringskassor m. fl. myndigheter)

Utskottets hemställan bifölls med 292 röster mot 18 för reservation 1 av Hans Petersson i Hallstahammar. 1 ledamot avstod från atf rösta.

Mom. 8 (sekretess för vapenregister)

Utskottefs hemställan bifölls med 167 röster mot 143 för reservation 2 av Anders Björck m. fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Övriga moment

Utskoftets hemsfällan bifölls.

5 § Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande

1982/83:13 Granskning av riksdagens förvalfningsstyrelses verksamhet (redog. 1981/82:21 och 1982/83:9)

Utskottets hemsfällan bifölls.

6 § Vissa frågor rörande riksdagens arbetsformer

Föredrogs konstitufionsutskottets betänkande 1982/83:14 om vissa frågor rörande riksdagens arbetsformer.

AnL 11 GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr talman! Konstitutionsutskottet har ägnat den trista novembermånaden åt en intensiv mofionsslakf, som berört stora och väsenfiiga områden av samhällslivet. Om jag räknat rätt har en majoritet inom utskottet hittills, inberäknat det nu föreliggande betänkandet om riksdagens arbetsformer, låt vara med växlande motiveringar, avstyrkt 37 motioner. Mot detta står 25 reservafioner och 16 särskilda yttranden. De nu nämnda talen utgör etf bevis så gott som något på den mannakraft med vilken utskottets ärade ordförande

gripit tag i klubban, och den frejdighet med vilken han förpassat enklare själars ofullgångna tankefoster fill den konstitutionella avstjälpningsplatsen. I ett av dessa 16 särskilda yttranden har jag tillåtit mig atf i all beskedlighet varkunna mig över deras bittra öde och ansett dem åtminstone böra få en chans atf, förmedelsf en säkrad passage genom av utskotten åberopade StatUga utredningar, uppnå en slutlig reinkarnafion.

Men, herr falman, det finns i detta betänkande ett annat särskilt yttrande, avgivet av konsfitutionsufskotfefs moderata ledamöter, från vilket jag måste rycka den tystnadens slöja som alltför ofta omgärdar sådana meningsyttringar, vilka därför i allmänhet endast blir lästa och kända av de ambitiösa flickorna på korrekturet.

Väl medvetna om aft makten, och med den äran och härligheten, i defta hus fillkommer Er, herr falman, och Er allena - låt vara aft den i vissa fall skall utövas i samråd med de vice talmännen - har vi inför riksdagens förestående återflyttning fill Helgeandsholmen likväl tillåtit oss aft i vår egenskap av valda ombud för Sveriges folk fill falmannen i denna form förmedla några synpunkter på riksmötets högtidliga öppnande.

Dessa synpunkter är långtifrån originella - andra har framfört liknande före oss - men vi tror aft de är djupt rotade hos den svenska allmoge ur vilken vi är framsprungna och vilken vi här företräder. Vi har alla uppskattat falmannens strävan att låta riksmötena inledas med skönsång och strängaspel för att för stunden fördriva de tunga tankar som medvetandet om statsverkets nuvarande bedrövliga tillstånd och omättliga behov väcker hos de eftersinnande. Def är oss också en glädje att få se konungen och def kungliga huset mitt ibland oss, även om placeringen av å ena sidan våra höga gäster och er själv, herr talman, och å den andra musikanterna gjort ett något bakvänt intryck, om uttrycket tillätes.

De av oss som i en eller annan egenskap upplevt tidigare riksdagars öppnande i rikssalen har nog en minnesbild av att riksdagsöppnandet då hade en mera genuin karaktär av utbyte av tankar, upplysningar och önskningar för framtiden mellan vad som på den fiden var första respektive andra statsmakten: kungen, som framförde regeringens programförklaring i trontalet, och falmännen, som gav varmhjärtade uttryck för riksdagens bekymmer och förhoppningar. Den nuvarande författningen har i princip givit riksdagen en starkare ställning i förhållande till regeringen, men kvar står atf kungen är rikefs statschef, välgörande fri från polifiska bindningar i dagens frågor men i sin person förkroppsligande defta gamla rikes hävdvunna och obrutna självständighet och självbestämmande.

Under tidigare år ägde riksmötets öppnande rum vid en tidpunkt, då regeringen kunde formulera sitt arbetsprogram genom trontalet och stafsverksproposifionen. Numera har sambandet med budgetpropositionen upphört, och regeringsformens stadganden leder till atf def efter etf val kan vara en avgående, och icke en tillträdande, statsminister som möter den nya riksdagen. En sådan situafion gör det naturligtvis svårare aft ge öppnandet ett programmatiskt innehåll. Def borde likväl inte vara omöjligt för falmannen, som riksdagens främste talesman, att ge akten ett sakligt

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vissa frågor rörande riksdagens arbetsformer

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vissa frågor rörande riksdagens arbetsformer

innehåll, som för den svenska allmänheten - och för representanterna för andra nafioner - kunde markera riksdagens konstitutionella uppgifter och kanske också ge uttryck för några av de känslor och förväntningar som vid varje särskild tidpunkt möjligen kan vara gemensamma för dem som här företräder Sveriges folk. 1 def fall då regeringsskifte inte är aktuellt vid tidpunkten för riksmötets öppnande är det också naturligt aft statsministern här redogör för regeringens närmaste uppgifter och planer. Vi tror aft det är önskvärt aft riksdagsöppnandet har ett reellt innehåll och infe huvudsakligen har karaktär av konsert.

Därutöver har vi den uppfattningen aft riksmötets öppnande i princip, eller, som utskotfet säger, "normalf" skulle kunna äga rum i den nya plenisalen på Helgeandsholmen under förhållandevis enkla former under def andra och tredje året av en valperiod, medan varje ny riksdag efter etf riksdagsval skulle kunna öppnas under mera högtidliga former på rikssalen, som uppenbarligen är bättre lämpad för sådant ändamål än den nya plenisalen och som tillika är den riksbyggnad där Sveriges statschef av hävd brukat möta riksdagen. Genom återflyttningen till Helgeandsholmen och Gamla stan har riksdagen också kommit närmare Stockholms slott, vilket är rimligt eftersom den - som Berfil Fiskesjö här har erinrat om - i vår nya författning intagit regeringens plats som första statsmakten, medan regeringen - nu på nedre Norrmalm - geografiskt och konstitutionellt blivit den andra i ordningen, symboliskt markerat av atf talmannen går före statsministern i rang och under särskilda omständigheter kan komma aft tjänstgöra som riksföreståndare.

Herr falman! För ett antal år sedan oroade sig visst somliga för aft den dåvarande polifiska situationen skulle inbjuda till en "tystnadens konformism" eller "konformismens tystnad" - vilketdera def nu var. Den oron var obefogad, men jag måste bekänna att jag här i riksdagen understundom förnimmer en annan "konformismens tystnad", nämligen den atf man är ovillig att tänka om och känner sig säkrare om man utan att ifrågasätta följer med strömmen.

Vad jag här fört fram behöver dess bättre inte underkastas beskedet från en voteringsmaskin, som summerar uppfattningarna också från ett antal ledamöter som av olika skäl inte har lyssnat på vad som blivit sagt. Makfen över oss alla, och över riksmötenas öppnande, ligger som vi vet hos falmannen. En enkel riksdagsman, ja, även ganska många riksdagsmän tillhopa, väger lätt mot honom. Det är därför till herr talmannens med varm mänsklig känsla och lyhördhet för historiens vingslag förenade konstitutionella kreativitet som vi ställer våra förhoppningar, ja, rent av sätter vår Ht.

Efter att ha uppehållit mig vid de framtida riksmötenas begynnelse skall jag nu fill sist-, herr talman, också beröra den reservation, som konstitutionsutskottets moderater avgivit beträffande offentliga utskoffsuffrågningar. Den offenfiiga debatten i vårt land har på senare år, infe minst genom televisionens förmedling, blivit allt livligare. Ivriga journalister förskaffar sig på skilda sätt, ofta under direkt medverkan av de politiska förgrundsfigu-

rerna själva, snabba möjligheter atf utfråga eller t. o. m. "grilla" personer, som bär ansvar eller anses speciellt väl informerade i aktuella samhällsfrå-. gor.

I den stora demokrafin i väster har allmänheten också möjlighet att på sådant sätt följa inträngande offenfiiga utfrågningar, som äger rum i kongressens utskott. De som leder sådana utfrågningar har för denna uppgift - i motsats fill den svenska televisionens förhörsledare - etf medborgerligt mandat.

I Sveriges riksdag förekommer - jag skulle tro i ökande utsträckning -också utfrågningar, fast bakom utskottens stängda dörrar. I åtskilliga fall redovisas dessa sedermera utförligt i utskottens betänkanden. Defta gäller kanske främst konsfitufionsutskottet, vars granskningsbefänkanden på senare år innehålUt omfångsrika stenografiska referat över vad som därvid förekommit. För några år sedan redovisade socialutskottet på liknande sätt en omfattande "hearing" med många experter i sitt betänkande angående befolkningsfrågan.

Tidsinfervallef mellan utfrågningarna i utskotten och deras publicering kan emellerfid vålla svårigheter, och det surrogat, som nyhetsjournalisternas ofta hårda bevakning av utfrågade och utfrågare omedelbart efter utfrågningen utgör, kan medföra att ofullständiga eller missvisande uppgifter omgående publiceras, medan intresset för att återge def sakliga innehållet i de slufiiga utskrifterna kan försvagas. Mot denna bakgrund måste man allvarligt fråga sig, om def inte är bättre aft utfrågningar i ärenden av större allmänt intresse, där def inte finns anledning atf befara att uppgifter av hemlig natur kommer aft beröras, i princip kan göras fillgängliga för offentligheten. Låt mig emellertid, herr falman, starkt betona att detta enbart gäller utfrågningar. Det kan infe bli fal om att utskottens därefter följande överläggningar skulle bli offentliga.

Vid tidigare behandling av denna fråga har man bl. a. ansett att riksdagen f. n. inte har några lokaler, som skulle lämpa sig för offentliga utskoffsuffrågningar. Förhoppningsvis kommer riksdagen efter återflyttningen fill Helgeandsholmen att där kunna finna utrymmen, som skulle kunna tillgodose etf sådant behov. Personligen anser jag offenfiiga utskoffsuffrågningar i vissa ärenden av större allmänt intresse vara en sakligare och justare redovisningsform gentemot den intresserade allmänheten än subjekfiva, stundom inkvisiforiska skådeprocesser, ledda av personer utari mandat från medborgarna. Med det sagda ber jag, herr talman, atf få yrka bifall fill den reservation avseende mom. 3 i utskottets betänkande, som avgivits av Anders Björck m. fl.

Nr 49

Tisdagen den 14 december 1982

Vissa frågor rörande riksdagens arbetsformer

I defta anförande instämde Görel Bohlin, Jan-Eric Virgin, Allan Ekström, Birger Hagård, Nic Grönvall, Hans Nyhage, Arne Svensson och Ove Eriksson (alla m).

5 Riksdagens protokoU 1982/83:479

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vissa frågor rörande riksdagens arbetsformer

AnL 12 KARIN AHRLAND (fp):

Herr falman! Gunnar Biörck i Värmdö ägnade största delen av sitt anförande åt atf prisa traditioner. Jag har inget emot traditioner, men egentligen beklagar jag att def börjar bli en tradition aft en folkpartist varje år står här i talarstolen och talar om det som jag tänker ta upp och som kanske har ett större politiskt intresse än riksdagens öppnande, nämligen hur vi verkligen arbetar i defta hus. Def gäller alltså möjligheterna fill offenfiiga utskoffsuffrågningar.

Från folkparfiet har vi i många år drivit kravet på sådana utfrågningar. Och vi tänker fortsätta att göra det, för vi är övertygade om atf def är ett klokt krav. Vi räknar faktiskt med atf förnuftet kommer att segra i denna fråga någon gång i framfiden.

Det har, herr talman, med åren blivit ganska vanHgt att riksdagens utskott anordnar utfrågningar av personer utanför riksdagen, som har specialkunskaper eller viss värdefull informafion aft ge i enskilda ärenden. Det är uppgifter som infe finns med i riksdagsmännens mofioner - vilka i allmänhet avslås - eller i regeringens propositioner. Det rör sig sällan om statshemligheter men mycket ofta om ämnen som har stort allmänintresse.

Vi i folkparfiet ser det som viktigt för aft den allmänna debatten skall kunna föras så sakligt som möjligt att politiker och andra debattörer, sådana som risar eller rosar oss, har fillgång till samma informafion. Def är också så, som def står i folkpartimofionen 1981/82:1638 av Torkel Lindahl m. fl., aft det är väsentligt för allmänhetens förtroende för de valda representanterna/ polifikerna aft man har tillgång fill samma beslutsunderlag som politikerna. I dag finns det som bekant ingen möjHghet för allmänhet och press att närvara som åhörare vid utskottssammanträdena.

Jag vill i sammanhanget understryka aft det inte är fråga om atf utskottssammanträdena skall vara offentliga i alla ärenden eller när debatten inom utskotten förs. Självfallet måste debatten få föras bakom stängda dörrar. Det är bara fråga om att allmänheten skall ha möjlighet att få del av den ufifrån kommande information som utskottet får innan ärenden avgörs. Den informationen kan faktiskt påverka utskottens ställningstaganden, och då är def rimligt att också allmänheten får kännedom om den.

Def är f. ö. som Gunnar Biörck i Värmdö sade infe alls ovanligt aft denna information ändå på ett eUer annat sätt kommer fill allmänhetens kännedom, men då är def allfid fråga om andrahands- eller fredjehandsinformation. Vi tycker det vore bättre med en direkt information.

I folkparfimofionen föreslås aft förutsättningen för offentliga utskoffsuffrågningar skall vara atf utskottens ledamöter är eniga om def. Moderaterna har i en likalydande reservafion yrkat aft utskottssammanträdena skall vara offenfiiga om minst en tredjedel av ledamöterna begär offenfiiga utfrågningar.

Vi i folkpartiet har fidigare intagit den ståndpunkten, men vi hade hoppats och trott att det skulle vara lättare atf nå gehör för förslaget om offentliga utskotfsuffrågningar om vi i stället gick på linjen att samtliga ledamöter måste vara eniga om det. Då, menade vi, borde def ha varit lättare för andra

partier att ge upp sitt motstånd. Vi gjorde alltså etf försök atf sträcka ut handen. Men, och det är bara att beklaga, socialdemokraterna var tydligen inte beredda att fa denna utsträckta hand.

Jag yrkar, herr falman, självfallet bifall fill vår reservation nr 2 med förslag att offentUga utskoffsuffrågningar skall användas i de fall då samtUga ledamöter av utskoffef är eniga härom. Eftersom tankegångarna i den moderata reservationen är desamma som i min reservafion kommer jag, för den händelse reservafion 2 faller, att rösta på den moderata reservationen, nrl.

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vissa frågor rörande riksdagens arbetsformer

AnL 13 OLLE SVENSSON (s):

Herr falman! Jag skall i korthet beröra de inlägg som här har gjorts av Gunnar Biörck i Värmdö och Karin Ahrland. Först ett par ord om riksmötets öppnande.

Def är riktigt atf utskottet erinrar om att def ankommer på falmannen aft efter samråd med vice falmännen fastställa ordningen för riksdagens öppningssammanfräden. Jag skall självfallet infe genom någon polemik förmena Gunnar Biörck aft framföra synpunkter på detta. Men jag vill understryka en sak i utskoftets uttalande, nämligen när vi säger aft riksmötets öppnande bör äga rum i riksdagens plenisal. Def är ett bestämt förord från vår sida.

Def sammanhänger med den förändring som har skett, när vi i grundlagarna har skrivit in parlamentarismens princip. Där står inte längre atf "Konungen äger allena styra riket". All makt skall nu utgå från folket, och riksdagen är folkefs främsta organ. Def är då naturligt att riksmötets öppnande sker i riksdagens plenisal.

Sedan till en fråga som har varit något av en följetong, nämligen kravet på offenfiiga utskoffsuffrågningar. Det råder enighet om att utskottens förhandlingar även i fortsättningen skall vara slutna. Likaså finns i mofionerna krav på spärrar när det gäller beslut i utskotten om att man skall arrangera sådana utfrågningar. Där föreslås från ett håll aft en tredjedel av utskottets ledamöter skall kunna förorda detta och från ett annat håll att def krävs enighet i utskottet för att en sådan utfrågning skall kunna komma fill stånd.

Jag vill gärna påpeka att de utfrågningar som vi i dag har i utskotten far sikte på att komplettera det skriftliga material som utskottet fidigare har begärt in. Utfrågningar framstår då inte såsom meningsfyllda för allmänheten, eftersom de ju har etf så klarf samband med den slutna ärendebehandlingen.

De fristående utskotfsförhör som man möjligen kan tänka sig innebär, såvitt jag kan bedöma det, inga stora fördelar för massmedia, som ju i vårt öppna samhälle har så många andra möjligheter att utfråga företrädare för administration och myndigheter.

Gunnar Biörck tycktes se utfrågningar inför utskott såsom något av etf alternafiv fill utfrågningar där massmedia medverkar. Men en av massmedias vikfiga demokratiska funktioner är att granska makthavare av olika slag, och

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vissa frågor rörande riksdagens arbetsformer

där tror jag inte att man skall förorda någon inskränkning.

Def är en aning ovidkommande aft göra jämförelser med de utfrågningar som sker i kongressutskotten i USA. Vi vet att relationerna mellan kongressen och Vita huset är andra än mellan riksdagen och regeringen. Vi har ett parlamentariskt sysfem. Vi har här i riksdagen redan nu helt andra möjligheter atf ställa regeringen fill ansvar, t. ex, i interpellafions- och frågedebaffer, vilka givetvis är öppna för offentligheten.

Med denna mofivering vill jag yrka bifall fill utskottets hemsfällan på samfiiga punkter.

AnL 14 GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr falman! I den här diskussionen, som uppenbarligen gäller två punkter, dels riksmötets öppnande, dels utskoffsuffrågningarna, vill jag för min del säga att jag icke kan finna aft def förhållandet att vi har ett parlamentariskt statsskick nödvändigtvis kräver aft man under alla omständigheter skall förlägga riksmötets öppnande tiU plenisalen. Jag kan mycket väl tänka mig att ett högtidligt öppnande av varje nyvald riksdag kan ske i rikssalen, som är mycket bättre lämpad för defta ändamål. Jag vill erinra Olle Svensson om att rikssalen också fillhör svenska folket.

Beträffande det öppna samhället är det inget tvivel om att moderaternas och folkpartiets företrädare har velat öppna def litet mera på glänt än vad den socialdemokrafiska majoriteten har önskat, Olle Svensson säger atf def finns så många andra möjligheter, Def är just def som är problemet, därför att det Olle Svensson kallar för granskning av makthavare kan ske på olika sätt. Vi kan naturligtvis aldrig på något sätt förbjuda massmedierna aft verksfälla sin granskning. Men de seanser där som jag varit vittne fill och de seanser som jag för egen del upplevt i socialutskottet och konstifufionsufskotfet visar att de s. k, makthavarna har fått en väsenfiigt hederligare och mera rimlig behandling vid utskoffsuffrågningarna än vad de många gånger får när de utsätts för ett koppel från massmedia.

AnL 15 KARIN AHRLAND (fp):

Herr falman! Jag måste säga atf jag blir något förvånad över Olle Svenssons sätt att dra slutsatser när det gäller utskoffsuffrågningarna. Han påpekade att dagens utfrågningar som sker i utskotten far sikte på aft komplettera def skriffiiga material som ledamöterna har. Det är rätt. På den punkten är vi eniga. Men då drar Olle Svensson slutsatsen aft def därför infe är meningsfullt med offentUga utfrågningar. Enligt min uppfattning, herr falman, är def meningsfullt att göra ufskoftsutfrågningarna offenfiiga just därför att allmänheten och massmedia skall ha fillgång fill samma informafion som utskottets ledamöter har. Man får ändå lov aft anta att de olika utskott som har sådana här utfrågningar, precis som vi gör i konstifufionsufskotfet, lyssnar på den information som ges och kanske faktiskt låter den informafionen påverka ställningstaganden. Om man inte är beredd atf lyssna och ta del av det kompletterande materialet, då behöver man infe ha någon utfrågning alls, Def har vi infe i de flesta ärenden, Def är här alltså fråga om

en möjlighet atf öppna det hela.

Sedan menar Olle Svensson atf def infe finns något intresse från journalisters sida. Jag undrar väldigt mycket om Olle Svensson har frågat någon annan journalist än sig själv om de verkligen infe skulle vilja vara med om offenfiiga utskotfsuffrågningar i vissa fall.

Herr talman! Olle Svensson sade atf det här är en följetong. Det håller jag med om. Jag bara tänker på atf på den fid jag var ung och läste följetonger hade de allfid etf lyckligt slut. Jag hoppas att den här frågan kommer att få ett lyckligt slut om etf eller två år. Då är def ett bifaU fill önskemålen om offenfiiga utskoffsuffrågningar.

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vissa frågor rörande riksdagens arbetsformer

AnL 16 OLLE SVENSSON (s):

Herr talman! Def framgår av denna debatt att varken Gunnar Biörck i Värmdö eller Karin Ahrland är villig att fillgodose def som kanske skulle kunna vara ett massmedieinfresse, nämligen att man helt skulle öppna utskotfsförhandlingarna för pressen, Def vill de inte göra. Då fillät jag mig aft säga att utfrågningar som är ryckta ur sitt sammanhang och som har tillkommit för att komplettera det arbete som utskottet utför i slutna rum, infe kan ha särskilt stort intresse. Pressen har, i vårt öppna samhälle, så stora andra möjligheter att komma fill fals med administrafion och olika myndigheter,

Gunnar Biörck sade att problemet är aft det finns andra möjHgheter för pressen - jag förmodar att han bl, a, menar genom s, k, skjufjärnsjourna-lisfik -. att komma fill fals med olika offenfiiga personer och även privatpersoner i maktställning. Detta "problem" får vi verkligen finna oss i att leva med i en demokrati av den typ som vi har och denna demokrafi är jag en varm anhängare av.

Om man skall tala om symbolvärden i samband med riksmötets öppnande, tycker jag atf def har ett symbolvärde att detta öppnande sker i riksdagen och därmed markerar riksdagens maktposition i vårt samhälle,

AnL 17 GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr falman! Def finns två ord som jag tycker ganska illa om. Det är orden makt och maktposifion. Jag är inte säker på att det är nödvändigt för riksdagen att på något sätt hävda sin maktposition, Jag tycker däremot att def är viktigt att riksdagen hävdar sin rätt, men också att den har förståelse för samarbete.

Jag begärde emellerfid ordet, herr falman, för aft återigen återvända fUl "de andra resurserna". Skjutjärnsjournalisterna blir vi ändå infe av med, sade Olle Svensson, Nej, def kan väl hända. Men def kan också hända atf publicerandet av material från en utfrågning inom ett utskott vid en tidpunkt när det av journalisterna anses som "hett" skulle kunna fungera som ett exempel på hur saker och fing egentligen bör göras.

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vissa frågor rörande riksdagens arbetsformer

AnL 18 KARIN AHRLAND (fp):

Herr talman! Jag kan inte förstå att utskottsfrågorna skulle vara ryckta ur sitt sammanhang om någon lyssnade på förhöret. Den som kommer fill etf utskott kan faktiskt gå fill vaktmästarna och be att få läsa de motioner som behandlas, och vederbörande kan ha läst den proposition som behandlas, dvs, def skriffiiga material som ledamöterna har före utfrågningen. Därför kan jag infe förstå aft frågorna skulle vara ryckta ur sitt sammanhang,

Olle Svensson säger att pressen har så stora andra möjligheter att fa reda på vad som har hänt. Det är alldeles rätt, Olle Svensson, Eftersom journalisterna inte får vara med på dessa utskoffsuffrågningar, far de reda på vad som har hänt genom läckor. Säga vad man vill om läckor, men de är infe allfid objekfiva - def kan jag försäkra. Och de ger allfid andra- eller tredjehandsinformafion. Det vore bättre, om journalisterna kunde sitta med i utskottet och höra ordentligt från början.

AnL 19 OLLE SVENSSON (s):

Herr falman! När utskoffsuffrågningar av regeringsledamöter eller myndighetspersoner blir aktuella är def, Karin Ahrland, i samband med överläggningen i utskottet. Då kan def uppkomma etf behov av kompletteringar. Därför anser jag att min karakteristik är riktig.

Man kan utan tvivel visa större öppenhet från utskottens sida efter behandlingen av ett ärende, exempelvis genom atf anordna presskonferenser. Därmed skulle man fillmöfesgå både intresset av att frågan presenteras i sitt sakligt riktiga sammanhang och intresset av att synpunkterna snabbt läggs fram inför offentligheten. Då skulle man också undgå dessa litet trista läckage.

Gunnar Biörck i Värmdö tyckte inte om ordet makt. Vår historia visar att vi har strävat efter atf eliminera möjligheterna fill en personlig kungamakt, och den utvecklingen skedde även under fidigare grundlagar. Men parlamentarismens princip skrevs in i den senaste grundlagen och kodifierade därmed en utveckling mot ett parlamentariskt styrelsesätt. Därför tycker jag aft def är rimligt att vi från den tidpunkten öppnar riksmötena i riksdagen och därmed markerar folkstyrets betydelse i def svenska samhället,

AnL 20 KARIN AHRLAND (fp):

Herr talman! Jag noterade med glädje att Olle Svensson talade om större öppenhet. Det uppfatfar jag som ett steg i rätt riktning. Jag kanske infe behöver återkomma i fio år.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 3 (offenfiiga utskotfsuffrågningar)

Reservafion 1 av Anders Björck m. fl., som ställdes mot reservafion 2 av Karin Ahrland, antogs till konfraproposifion genom votering med uppresning.

I huvudvoteringen bifölls utskottefs hemsfällan med 211 röster mot 97 för reservafion 1 av Anders Björck m. fl. 2 ledamöter avstod från aft rösta.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

7 § Föredrogs

Konsfitufionsutskottets betänkande

1982/83:15 Ändring i indelningslagen (prop. 1982/83:48)

Nr 49

Tisdagen den 14 december 1982

Bidrag tiU folkbibliotek

Socialutskottets betänkande

1982/83:13 Tilläggsbudget I fill statsbudgeten för budgetåret 1982/83, såvitt avser socialdepartementets verksamhetsområde (prop. 1982/83:25 delvis)

Vad utskotten hemställt bifölls.

8 § Föredrogs kulfurutskotfets betänkande 1982/83:14 om anslag m. m. på tilläggsbudget I (prop. 1982/83:25 delvis).

Punkterna 1-3

Utskottets hemsfällan bifölls.

Punkt 4

Bidrag till folkbibliotek

AnL 21 GUNNEL LILJEGREN (m):

Herr falman! Kulturutskotfefs betänkande 1982/83:14, som behandlar anslag på tilläggsbudget I, upptar under p. 4 ett synnerligen komplicerat ärende.

Vid förra riksmötet bifölls genom en felfryckning vid kammarens behandling en socialdemokratisk utskoftsreservafion gällande ett temporärt stöd till folkbibliotekens inköp av böcker som har getts ut med statligt litteraturstöd. Ärendet behandlades i ett betänkande som redan återförvisats fill utskottet, nr 1981/82:30 resp. 31. Beslutet innebar ett extra anslag på 10 milj. kr.

Med anledning av defta beslut uppdrog regeringen åt statens kulturråd att i samråd med folkbiblioteksufredningen och 1982 års bokutredning komma med förslag fill fördelning av anslaget.

Riksdagens beslut baserade sig på en socialdemokrafisk mofion med Georg Andersson som första namn. Redan def fördelningssystem som föreslås i motionen innefattar motstridiga principer. Dels vill man säkerställa etf brett urval god litteratur runt om i landet, också på de mindre biblioteken, dels föreslås atf folkbibliotek som har öppet minst 15 timmar i veckan får

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Bidrag tiU folkbibliotek

köpa etf exemplar av de boktitlar som har litferafursföd med 50 % rabatt på förlagefs nettopriser. Enbart i Stockholm finns det 41 bibliotek med 15 timmars öppethållande, medan t. ex. huvudbiblioteken i fio kommuner har öppet mindre än 15 timmar. Förslaget skulle medföra en stark koncentration fill storsfadsbiblioteken, vilka redan har de största resurserna. Detta är endast ett av flera exempel på de svårigheter som uppstår vid en fördelning enligt motionärernas intentioner.

Problemen med fördelningen av de tio miljonerna har redan givit myndigheter och utredningar stort huvudbry, och regeringen har fått fre olika förslag att fa ställning fill. Två huvudprinciper kan skönjas, dels ett renodlat litteraturstöd, dels ett biblioteksstöd.

I sin proposition 1982/83:25, som föreliggande betänkande behandlar bl. a., föreslår regeringen aft regeringen får besluta om def extra litteraturstödets detaljutformning utan att vara helt bunden fill riksdagsbeslutet. Sedan regeringen tagit del av de utredningar och förslag som jag nyss berört i korthet, har emellerfid utbildningsdepartementet i skrivelse till utskottet föreslagit aft något temporärt stöd inte alls skall inrättas och aft de 10 milj. kr. som anvisats för detta budgetår återfås i samband med behandlingen av filläggsbudgefen.

Def anser vi moderater vara ett gott förslag. Så icke de övriga utskottsledamöferna. Folkpartiet och centern röstade förra året som vi moderater - mot förslaget. Jag har svårt att se aft läget i dag i sak har förändrats - endast i så måtto att det visat sig vara förenat med stora svårigheter atf genomföra fördelningen.

De förslag fill fördelning som finns skulle medföra en omfattande och betungande administrafion. Aft utskottets socialdemokratiska ledamöter desavouerar sitt statsråd fill den grad att man bortser från departementets slutgiltiga förslag och vidhåller def extra anslaget finner jag direkt uppseendeväckande. Jag skuUe vara mycket intresserad av att få höra ytterligare motiveringar till detta.

Herr talman! Jag yrkar bifall fill den moderata reservafionen.

AnL 22 CATARINA RÖNNUNG (s):

Herr talman! Upphovet fill och idén om skaft på videokassetter var att videon berövade kulturarbetarna arbetstillfällen och att de därför borde kompenseras för defta. Av de 120 milj. kr. som videoskatten förväntas inbringa skulle 40 gå tillbaka fill kulturlivet, föreslog den dåvarande regeringen. Det var i detta sammanhang som den brett upplagda socialdemokratiska mofionen kom till, som i en av sina aff-satser begär 10 milj. kr. fill folkbiblioteken utöver ordinarie anslag.

Mofionen om stöd fill folkbiblioteken byggde på två kloka idéer: def är slöseri aft vi har ett bokberg i Sverige, delvis av böcker som staten redan gått in och stött med pengar, och def är slöseri att krympa defta bokberg genom atf skicka böckerna fill soptippen eller förvandla dem fiU pappersmassa.

Folkbibliotekens anslag, speciellt de från kommunerna, har infe följt inflationsutvecklingen. Biblioteken har egenfiigen infe haft råd atf göra de

inköp som behövs för atf fillfredsställa allmänheten. Statens stödköp av Nr 49 lifterafursfödda titlar skulle underlätta framför allt för de fatfiga kommun- Tisdagen den erna aft hålla ett välsorterat bibliotek och utjämna standarden mellan december 1982

biblioteken. Dessa 10 milj. kr. skulle vara en engångssafsning i avvaktan på __

biblioteksutredningens förslag. Det säger sig självt, eftersom def ordinarie Bidras till folkbib-anslaget Ugger på 16 milj. kr. Jag vill gärna ge denna fingervisning till Hotek presumtiva mofionsskrivare.

De extra 10 milj. kr. som riksdagen beslutade om var en positiv händelse, en så posifiv händelse att den fick utrymme i våra socialdemokrafiska valtal. Vi tyckte att det var angeläget att visa socialdemokraternas generösa attityd till kultur. Vi polemiserade emot aft moderaterna alltmer och allt angelägnare stryker kulfurkommersialismen medhårs samtidigt som de anser aft staten skall gnida och snåla på kulturanslagen.

Pengarna finns upptagna i den av Bengt Göransson signerade kompletteringsproposifionen. Vi socialdemokrater håller fast vid vår tidigare inställning av respekt för riksdagen och av övertygelse aft biblioteken behöver pengarna.

Def behövdes ingen ny realbehandling av frågan i utskottet, och def behövdes ingen övertalning av folkpartiets representant, som oförtjänt fick en helgongloria kring sitt änne för defta i viss missinformerad press. Hur denna missinformation kommit till pressens kännedom är en än större gåta. Vi är tacksamma över att folkparfiet och centern vänt på klacken och aft def som var omöjligt i våras nu är högsta visdom.

Jag yrkar bifall fill utskottets hemsfällan.

AnL 23 GUNNEL LILJEGREN (m) replik:

Herr falman! Def har visat sig atf verkligheten ännu en gång har korrigerat socialdemokraterna.'

Folkbiblioteksufredningen har det långsikfiga uppdraget aft lösa de problem som Catarina Rönnung tog upp. Den omständigheten atf regeringen vill återkalla de 10 miljonerna har sin grund i svårigheten aft fördela dessa och svårigheten aft fördela ett temporärt stöd. Stödet skulle inte kunna fördelas utan atf man anställde personal på de mindre biblioteken, och det är svårt att a-weckla ett temporärt stöd. Def naturliga är att folkbiblioteksutredningen tar hand om dessa frågor och att regeringen, såsom den avser, återkommer i frågan.

AnL 24 CATARINA RÖNNUNG (s) replik;

Herr talman! Moderaterna ger jag gärna den elogen att de är de enda som konsekvent har hållit fast vid sin linje. Men i den här omgången har man hakat upp sin reservafion på den tjänstemannaskrivelse från departementet som kom utskottet till hända efter det atf kompletteringsproposifionen förelagts riksdagen.

Utskoftsmajoriteten beslöt att lämna denna skrivelse utan beaktande.

Riksdagen skall inom kort konfirmera ett redan fidigare fattat beslut.

73 Den gamla klyschan håller, atf man infe skall jämföra äpplen och päron.

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Bidrag tUl folkbibliotek

Ett engångsanslag kan inte jämföras med ett permanent reformutrymme. Etf sådant kan infe införas i budgeten förrän budgetåret 1985/86.1 riksdagen far vi ställning till ett budgetår i taget, och def är ett klokt beslut. Vi överlåter med varm hand till kulturrådet aft utarbeta rikfiinjerna för de 10 miljonerna, vilket vi har uppdragit åt regeringen.

AnL 25 GUNNEL LILJEGREN (m) replik:

Herr talman! När en statssekreterare refererar vad utbildningsdepartementet beslutar, får man verkligen förutsätta att utbildningsdepartementet och vederbörande statsråd står bakom beslutet. Jag skulle infe vilja kalla det för en tjänstemannaskrivelse som man kan bortse från i utskottet.

AnL 26 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Av defta ärende kan man lära mycket.

Den första lärdomen är följande: När man skriver motioner riskerar man aft de bifalles. Den socialdemokratiska mofionen i våras var uppenbarligen utformad med utgångspunkt i att den inte skulle komma att bifallas. Nu råkade den - jag vet infe hur det gick fill - bifallas av riksdagen.

Den andra lärdomen är atf man inte skall vara alltför lättsinnig när det gäller den tekniska utformningen av statligt stöd. Den modell som socialdemokraterna föreslog i våras är ohållbar. Def visste man väl i utskottet redan i våras.

Den tredje lärdomen är den att man i varje fall infe skall svika givna löften fill tredje man. Om riksdagen har fattat ett beslut under vårriksdagen om att ge 10 milj. kr. extra fill biblioteken, innebär det ju - inte minst efter det frumpetande om detta som socialdemokraterna ägnade sig åt under valrörelsen - aft biblioteken räknar med att pengarna står till förfogande. När så regeringen först föreslår i en filläggspropositioii att det skall vara en annan modell när det gäller aft fördela pengarna och sedan i en skrivelse säger att man vill ta fillbaka pengarna, är förvirringen fullständig. När en statssekreterare i ett departement skriver till ett utskott, gör han det självfallet på uppdrag av sitt statsråd. Det är således en häpnadsväckande tolkning som Catarina Rönnung här gör.

Vidare försöker Catarina Rönnung placera en helgongloria på mitt huvud, men jag undanber.mig allt i den vägen.

Nej, det är naturligtvis så att om riksdagen har fattat ett beslut- även om defta gick emot mig den gången - är def ett politiskt faktum. Vad finns det för anledning atf tricksa i utskottet så atf man lurar biblioteken på de aktuella pengarna?

Jag måste säga atf def hedrar de socialdemokratiska ledamöterna i kulturutskottet att de har insett detta och sagt att de går emot det egna statsrådet och den egna statssekreteraren och vidhåller beslutet. Socialdemokraterna har lurat sig själva. Från folkpartiefs sida har vi infe velat medverka fill att också lura biblioteken.

AnL 27 KARL-ERIC NORRBY (c):

Herr talman! Jag kan i stort sett instämma i den historieskrivning som Jan-Erik Wikström har givit oss i det här ärendet och bara tillfoga aft vi från centerparfiefs sida alls inte har vänt på klacken i den här frågan.

Jag ber aft få erinra om atf vi hade etf svårt budgefiäge i våras när vi hade innevarande års budgetproposition att ta ställning till. Trots detta lyckades vi, tillsammans med socialdemokraterna, övertyga utskottet och kammaren om behovet av en höjning av anslaget till folkbiblioteken med 9,3 milj. kr. När sedan tilläggspropositionen kommer och man konstaterar att de här 10 miljonerna är upptagna och skall disponeras för folkbibliotekens räkning, då motionerar vi givetvis i den riktning som vi hela tiden har förfäktat, alltså en förstärkning av folkbiblioteken.

Vi har i detta sammanhang kunnat notera, som Jan-Erik Wikström också mycket rikfigt gjorde, aft socialdemokraterna i riksdagen har stått fast vid det beslut som fattades i våras, och de har också instämt i den hemställan som vi ifrån centerparfiet gjorde när vi väckte mofionen nr 80.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall fill utskottets hemställan.

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Bidrag tiU folkbibliotek

AnL 28 EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Helt kort: Jan-Erik Wikström förklarade atf def fanns mycket atf lära av det här ärendet. Och förvisso är def så. Nog har turerna varit många, såväl från centern och folkpartiet som från socialdemokraterna, när statsrådet ville dra fillbaka dessa pengar. Men, som någon sade fidigare: Def är bra att socialdemokraterna i utskottet står fast, och det är bra aft centern och folkparfiet har insett def svåra läge som biblioteken de facto befinner sig i. Vi har från vpk fidigare påpekat hur standardskillnaderna ökar, hur öppefhållandetiderna minskar, hur bokinköpen, inte minst av typ invandrarlitteratur och liknande, minskar osv.

Det är etf faktum att det bara är två partier som varit konsekventa i de här frågorna. Def ena parfiet är moderaterna. De är, som vi alla väl känner till, kulturfienfliga. Det andra partiet är vpk. Vi slogs i våras för än mer pengar fill folkbiblioteken än vad den här propositionen anger, men i andra hand gick vi på socialdemokraternas förslag, och det står vi fast vid.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets hemställan.

AnL 29 GUNNEL LILJEGREN (m):

Herr talman! Jag begärde ordet efter Karl-Eric Norrby. Enligt Karl-Eric Norrby tycks def ekonomiska läget ha vänt i och med att regeringsmakten övergick fill socialdemokraterna. Det ekonomiska läget kan väl knappast ha blivit så mycket bättre aft det finns anledning att i dag yrka bifall fill 10 miljoner när centern inte var beredd att göra det i våras. Dessutom kan väl knappast de enskilda biblioteken innan fördelningsnormerna blivit fastlagda ha räknat med dessa pengar. Så svikna löften kan det knappast vara fal om.

Nr 49

Tisdagen den 14 december 1982

Bidrag tiU folkbibliotek

AnL 30 CATARINA RÖNNUNG (s):

Herr talman! Jag begärde tidigare replik på herr Norrbys anförande. När jag sade att ni har vänt på klacken syftade jag på att ni i våras röstade emot de 10 milj. kr. ni nu är beredda aft rösta för. Def tycker jag är posifivt. Vi håller fast vid de här 10 miljoner kronorna till folkbiblioteken. De behöver det här extra anslaget, eftersom de befinner sig i en situation där de på grund av inflafionsufvecklingen har haft svårt att köpa det antal böcker som allmänheten efterfrågar. Det finns ett förslag som kulturrådet har utarbetat när det gäller fördelningen av def här stödet som tillgodoser de mindre biblioteken, och med detta borde allt vara frid och fröjd.

De 10 milj. kr. extra till folkbiblioteken som socialdemokraterna yrkar och ett senkommet stöd från centern och folkpartiet, något som vi tacksamt noterar, är här den posifiva händelsen. Att sedan moderaterna sviker och som vanligt vidhåller att man skall spara i de flesta lägen är bara att beklaga när kulturen behöver sina pengar.

AnL 31 KARL-ERIC NORRBY (c):

Herr falman! Det är också konsekvent aft stå fast vid de beslut som är fattade här i riksdagen. Hur besluten sedan har tillkommit måste vi lämna därhän. Def fattades ett beslut om ett tillskott på 10 milj. kr., som skulle ställas till bibliotekens förfogande. Atf det skulle vara så svårt atf fördela dessa pengar som det har beskrivits här i kammaren tror jag infe. Def finns förslag både från kulturrådet och från biblioteksutredningen om hur detta skall ske. Jag förmodar atf pengarna kommer att göra stor nytta inom de områden som kommer.i fråga. Budgetläget är förvisso lika ansträngt nu - om inte värre än det var i våras - men def är respekten för det beslut som fattades i riksdagen som har gjort att vi har ställt oss bakom detta och försökt påverka fördelningen av pengarna.

AnL 32 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):

Herr falman! Catarina Rönnung försöker göra svart fill vitt. I och med atf riksdagen fattade sitt beslut i våras har ju pengarna anslagits. Det är skälet till att vi nu inte vill vara med om att rycka undan dem. På den punkten är vi alltså överens.

Däremot vill jag säga aft jag inte riktigt tycker om det sätt på vilket Catarina Rönnung och hennes kamrater i utskottet har behandlat sitt eget statsråd, men def skall jag väl infe lägga mig i.

AnL 33 GUNNEL LILJEGREN (m):

Herr talman! Catarina Rönnung talar om att def finns ett förslag från kulturrådet. Men det finns två ytterligare förslag fill fördelning. Det penibla är att förslagen delvis går stick i stäv mot varandra.

Den kritik som Catarina Rönnung består oss moderater drabbar i lika mån statsrådet Göransson.

AnL 34 CATARINA RÖNNUNG (s):

Herr falman! Naturligtvis måste vi lita fill aft kulturrådet kan lägga fram etf ordentligt förslag. Vi socialdemokrater gör det. Vi är också fullständigt övertygade om aft de 10 miljoner kronorna kommer att göra ofantligt stor nytta när def gäller att höja folkbibliotekens standard, och def behövs i denna svåra fid.

Att haka upp all argumenfafion på atf kulturrådet har arbetat med olika förslag är ohållbart. Jag litar på atf kulturrådet kommer fram fill etf klarf och vettigt förslag. Def viktiga i def här läget är ju trots allt att folkbiblioteken får sina pengar. Det är detta vi håller fast vid. Vi visar respekt för ett tidigare ställningstagande från riksdagens sida, och det tycker jag är viktigt. Ett fidigare fattat beslut skall man hålla fast vid.

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Uppvärmning av byggnader

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets hemställan bifölls med 233 röster mot 77 för reservafionen av Britt Mogård m. fl.

Punkt 5

Utskottets hemställan bifölls.

9 § Föredrogs

Kulfurutskotfets betänkande

1982/83:15 Anslag på tilläggsbudget I (prop. 1982/83:25 delvis)

Utskottets hemställan bifölls.

10 § Uppvärmning av byggnader

Föredrogs civilufskoftets betänkande 1982/83:9 om ändring i byggnadsstadgan (1959:612) - uppvärmning av byggnader (prop. 1982/83:45).

AnL 35 KJELL MATTSSON (c):

Herr talman! Betänkande nr 9 från civilufskottef behandlar proposition 45, och i den föreslås aft det beslut som riksdagen våren 1981 tog om eluppvärmning ändras, så atf def träder i kraft den 1 januari 1984 i stället för den 1 januari 1983.

När vi behandlade propositionerna om rikfiinjerna för energipolifiken på våren 1981 rådde i den här frågan enighet mellan parfierna. Def fanns t. o. m. de som i motioner framförde aft vi borde uttala oss för att införa steg 2 i ännu snabbare takt. De var alltså för ännu mer skärpta krav. De som mofionerade om detta ställer sig i dag bakom förslaget aft skjuta även bestämmelserna i steg 1 ett år framåt i tiden.

Motivet för beslutet på våren 1981 var angelägenheten av aft åstadkomma en energihushållning som skulle innebära aft vi förbrukar så litet som möjligt

Nr 49

Tisdagen den : 14. december 1982

Uppvärmning av byggnader

för att uppvärma våra bostäder. Etf annat mofiv var att man infe ville medverka fill en framfida låsning till direktverkande el, utan atf den skulle få användas endast under förutsättning att husen hade en sådan energikvaUtef att de förbrukade mycket litet energi för uppvärmning. Mofivet för den nu aktuella propositionen är atf man har för kort fid för att sätta de här bestämmelserna i verket. Vi menade från centerns sida - när vi lade fram en motion om att riksdagens beslut på våren 1981 borde fullföljas och aft bestämmelserna borde träda i kraft den 1 december 1983 - aft def funnits ganska lång tid aft förbereda ärendet.

Jag är medveten om aft utskoftsmajoritetens företrädare kan rada upp ett antal problem som har varit föremål för bearbetning på olika sätt och att det är motivet för atf man infe har blivit färdig i fid. Ändå har ganska lång fid förflutit från riksdagens beslut fram till det avsedda ikraftträdandet den 1 januari 1983. För vår del menade vi också att det borde vara möjligt med en mindre tidsförskjutning än ett helt år. Man borde exempelvis låta bestämmelserna träda i kraft vid halvårsskiftet 1983. Vi pekade också på i vår motion, att en rad firmor redan har tagit riksdagens beslut på våren 1981 ad notam och sett fill aft de produkter som de marknadsför också stämmer med de krav på energihushållning som riksdagen då ställde upp. Och vi framhöll att def infe är riktigt mot de firmor - ofta små och flexibla sådana - som har möjlighet atf snabbt anspassa sig att nu göra denna förändring av ikraffträdandetidpunkten.

Herr talman! Vi har alltså menat att det finns motiv för att inte bifalla proposifion 45. Även om jag är medveten om att det är kort fid mellan den 14 december 1982 och den 1 januari 1983 yrkar jag ändå bifall fill centerpartiets reservafion vid betänkande 9.

I detta anförande instämde Birgitta Hambraeus och Agne Hansson (båda c).

AnL 36 PER OLOF HÅKANSSON (s):

Herr falman! Def är, som Kjell Mattsson sade, tidpunkten för ikraftträdandet som vi har aft ta ställning till och inte själva sakinnehållet. Propositionen föreslår i princip ett uppskjutande på ett år. Detta förslag har sin bakgrund i att de tillämpningsföreskrifter som skall gälla först nyligen har kunnat fastställas. Def måste fas fram allmänna råd och olika typer av andra anvisningar som skall vara ledande för verksamheten, och det har ännu inte kunnat ske.

Allt detta leder med nödvändighet till olika typer av utbildnings- och informationsinsatser. Def blir också, som Kjell Mattsson antydde, fråga om omställningar i de olika led som finns i byggprocessen. Allt defta kräver tid.

Detta har lett utskoftsmajoritefen till atf tillstyrka förslaget i propositionen. Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Men utskotfet är inte enigt. Centern reserverar sig fill förmån för en

motion, som inte är vilken motion som helst utan som av centern själv rubricerats som en kommittémofion. Där drar centern in själva sakfrågan. Också i reservationen anförs sådant som behandlar själva sakfrågan, och man följer upp det med att allra sist i reservationen anföra: "Enligt propositionen skjuts detta "- dvs. ikraftträdandet -" upp mer än ett år, vilket inte kan försvaras från sakliga utgångspunkter."

Det är precis det läge som är för handen; def är de sakliga utgångspunkterna som leder fill atf man måste skapa nödvändigt rådrum för att kunna utforma de bestämmelser som vi i sak är eniga om.

Eftersom vi nu etf ögonblick befinner oss på avdelningen "sakliga utgångspunkter" skulle jag vilja be att centern reder ut de tankegångar som kan ligga bakom def som skrivs i sista stycket i motionen:

"Def är av stor vikt att installation av direktverkande elvärme i nya konventionellt byggda hus omedelbart upphör. Annars måste man dels bygga upp en orimligt stor eleffekf som bara används en kort tid på året vid toppbelastning, dels överdimensionera elnätet för att klara topparna. Detta innebär slöseri och en låsning till en alltför stor elkapacitet."

Jag tror atf det skulle vara bra för den fortsatta debatten pä det här området om centern redde ut tankegångarna bakom de påståendena. Det som i prakfiken sker är att man byter direktverkande el mot vattenburen. Det vore bra om centern kunde reda ut om man då slipper bygga upp en orimHgt stor eleffekf, som centern kallar def. Hur stor eleffekf måste man i så fall ha för att täcka behovet? Def vore bra om man också redde ut, hur kort fid på året man behöver ha den toppbelastning som man trots allt måste ha. Hur skall man slippa överdimensionera elnätet?

Jag tror aft det skulle vara nytfigt för den fortsatta debatten aft få detta klarlagt. Det är många både här i huset och utanför det som väntar på att centern skall redovisa detta från, som man själv säger, sakliga utgångspunkter.

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Uppvärmning av byggnader

AnL 37 KJELL MATTSSON (c):

Herr talman! Def vi nu diskuterar är när de skärpta regler för direktverkande el m. m. som riksdagen har antagit skall träda i kraft. Qm man nu sätter ut de bestämmelserna ytterligare ett år i tiden, innebär def möjligheter att bygga hus med de lägre anspråken även under 1983. Etf beslut aft reglerna skall träda i kraft den 1 januari 1983 skulle alltså ha varit bättre än def som regeringen nu föreslår.

Om vi nu skall diskutera energipolitiken vill jag säga att vi vet att def i dag vid ombyggnader och nybyggnader i stor utsträckning sker en övergång inte bara till vattenburen el utan också till direktverkande el. Def kommer naturligtvis atf medföra de påfrestningar som vi nämnt i motionen. Sammantaget menar vi atf det är ett uttryck för att man inte är så angelägen om att se till atf riktlinjerna i beslutet från 1981 - atf inte enbart minska vårt oljeberoende utan också se till atf vi inte låses vid andra typer av beroenden -följs.

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Uppvärmning av byggnader

AnL 38 PER OLOF HÅKANSSON (s):

Herr talman! Jag kan förstå att centerns talesman Kjell Mattsson avstår från atf försöka reda ut hur def blir med den lägre energiförbrukningen, hur man skall reducera toppbelastningar och annat. Def kan han göra av två olika skäl. Den ena möjligheten är att Kjell Mattsson inte nu är beredd atf redovisa det - han behöver ju infe kunna aUt inom denna mycket omfattande och snåriga materia. Def skall jag i så fall respektera. Den andra möjligheten vill jag bara antyda: Def kan vara så att centern bluffar och har fullständigt fel. Vilket som är riktigt får var och en själv försöka räkna ut.

Herr falman! När det gäller det sakinnehåll vi har aft ta ställning fill -frågan om vi skall skjuta upp ikraftträdandet eller infe - är utskottets ställningstagande klarf: Utskottet har funnit propositionens förslag välgrundade. Jag ber alltså atf få yrka bifall fill utskoftets hemsfällan.

AnL 39 IVAR FRANZÉN (c):

Herr falman! Per Olof Håkansson försöker få def till att det skulle fatfas något i def sakliga underlaget för centerns påståenden.

Om vi först och främst jämför alternativen direktverkande el och vattenburen el finner vi aft man med vattenburen el framför allt får en större handlingsfrihet. Användningen av vattenburen el innebär något mindre låsning än direktverkande el, vilket gör det möjligt atf något lättare krypa ur det mycket hårda grepp som all användning av enbart elvärme innebär, vilket får allvarliga konsekvenser när det gäller toppbelastningar, dyr utbyggnad, osv. Direktverkande el i byggnader med de högre energihushållningskraven medför automatiskt något lägre toppbelastning - tyvärr är inte skillnaden särskilt stor, dock mindre - än direktverkande el i konvenfionella hus. Def här är två saker som vi har pekat på. Jag skulle på punkt efter punkt kunna redogöra för centerns mofiveringar, men jag tänker infe ta upp kammarens fid med def. Jag finner det emellerfid anmärkningsvärt atf Per Olof Håkansson, som jag tror kan rätt mycket om energi, kan tillåta sig att göra sådana här påståenden i kammaren.

AnL 40 PER OLOF HÅKANSSON (s):

Herr falman! Def är inte jag som har kommit med påståendena; jag har citerat ur centerns motion och bett att man skall reda ut tankegångarna bakom mofionen. Def är centerns företrädare som skall svara på frågorna och infe jag. Jag har infe fått något svar på mina frågor, och då har jag sagt att var och en själv får dra sina slutsatser av def.

AnL 41 IVAR FRANZÉN (c):

Herr falman! Vad som överraskade mig var aft Per Olof Håkansson infe själv kunde tränga bakom den här raden av sakliga motiv. Jag tvingas tro att han av rent taktiska skäl försöker misstänkliggöra våra motiv och försöker få dem att framstå som osakliga. Jag vill infe tillskriva Per Olof Håkansson sådan okunnighet aft han fakfiskt infe försfår sakskälen. Qm def är så bör han verkligen gå hem och läsa på sin läxa.

AnL 42 PER OLOF HÅKANSSON (s):

Herr falman! Jag ber aft än en gång få påpeka att det infe är jag som skall visa att energiåtgången är mindre med ett vattenburet sysfem än med direktverkande elvärme. Def är centern som har påstått detta, och då bör bevisbördan ligga på def partiet. Men det är i och för sig infe defta vi skall fa ställning fill utan det är den fidpunkt då de nya bestämmelserna skall träda i kraft.

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Uppvärmning av byggnader

AnL 43 IVAR FRANZÉN (c):

Herr falman! Vad centern har sagt är att ett bättre isolerat hus ger lägre toppeffekt. Vi har sagt att vattenburen el i någon mån ökar handlingsfriheten, och därför är def lättare aft krypa ur den felinvestering som enbart elvärme i de flesta fall innebär.

Def är klara besked, som knappast någon behöver få uttolkade för att förstå.

AnL 44 PER OLOF HÅKANSSON (s):

Herr falman! Det är inte handlingsfriheten vi diskuterar, och vi diskuterar infe ett bra eller ett bättre isolerat hus; vi jämför energiåtgången i identiskt likadana hus där uppvärmningssysfemef är direktverkande elvärme eller ett vattenburet sysfem. Centern har påstått atf man sparar energi med ett vattenburet sysfem. Det är infe jag som skaU reda ut detta. Jag har bett centerns företrädare aft för den fortsatta debattens skull klara ut hur man åstadkommer defta.

AnL 45 IVAR FRANZÉN (c):

Herr falman! Vi vet atf direktverkande el är något energisnålare än ett vattenburet system. Vad vi har sagt är atf fördröjningen av bestämmelsernas ikraftträdande sannoUkt innebär aft en mängd hus med sämre isolering kommer aft få direktverkande el. Det innebär en ökad bindning till ett högt elbehov och ökade toppbelastningar. Och det innebär också sämre handlingsfrihet. Vattenburen el innebär ändå aft vi har etf sysfem i husen som ger oss flera alternativ.

AnL 46 PER OLOF HÅKANSSON (s):

Herr falman! Nu kom Ivar Franzén med en mycket väsenfUg upplysning. Han sade aft det direktverkande systemet är energisnålare än def vattenburna. Därmed har Ivar Franzén raserat gmnden för mofionen.

AnL 47 IVAR FRANZÉN (c):

Herr talman! På intet sätt. Men varje sak måste sättas in i sitt rätta sammanhang. Och i helheten får fördröjningen av bestämmelsernas ikraftträdande just de effekter som vi beskriver i mofionen. Det tycker vi är beklagligt.

6 Riksdagens protokoU 1982/83:47-49

Nr 49

Tisdagen den 14 december 1982

Vidgad användning av strafföreläggande

AnL 48 PER OLOF HÅKANSSON (s):

Herr falman! Jag kan infe förstå annat än att centern, trots atf def visar sig atf delarna vid en summering pekar åt ett håll, i sin matematik får resultatet att peka åt etf annat håll. Def är en tankelapsus som centern kanske vid ett senare fillfälle får reda ut.

AnL 49 IVAR FRANZÉN (c):

Herr talman! Två eller tre gånger har jag försökt reda ut begreppen för Per Olof Håkansson. Eftersom jag ändå infe tycks ha lyckats få Per Olof Håkansson atf förstå vad jag har sagt, konstaterar jag än en gång aft en byggnad som är sämre isolerad - och sannolikt får vi ett antal sådana som får direktverkande el - medför högre energiförbriikning och en ökad låsning till hög elförbrukning. Det är huvudanledningen fill aft vi tycker att det är försumligt och oansvarigt att inte nu fatta defta beslut.

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets hemställan bifölls med 265 röster mot 48 för reservafionen av Kjell Mattsson och Agne Hansson.

11 § Föredrogs

Jusfifieutskoffefs betänkanden

1982/83:8 Fortsatt gilfighet av lagen med särskilda bestämmelser om

tvångsmedel i vissa brottmål (prop. 1982/83:44) 1982/83:9 Fortsatt försöksverksamhet med användning av telefon vid

rättegång (prop. 1982/83:43) 1982/83:10 Fortsatt gilfighet äv lagen om tvångsåtgärder i spaningssyfte i

vissa fall (prop. 1982/83:46)

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemsfäUt.

12 § Vidgad användning av strafföreläggande

Föredrogs jusfifieutskoffefs betänkande 1982/83:11 om vidgad användning av strafföreläggande, m. m. (prop. 1982/83:41).

AnL 50 BJÖRN KÖRLOF (m):

Herr talman! Grundprincipen för sfraffrättsprocessen är aft den som har blivit anklagad för ett brott också skall ha möjlighet att få sin sak förd inför domstol. Def har aft göra med den grundläggande principen om att man har rätt att bli rentvådd från en anklagelse.

Domstolsprocessen bygger piå etf fvåpartsförhållande med fri bevisprövning. Def är en viktig rätfspolitisk princip atf även mindre allvarliga gärningar skall handläggas inför domstol.

Vi kan samfidigt också konstatera att vårt räffsmaskineri är mycket hårt

ansträngt. Det har atf göra med brottslighetens utveckling under tiden efter andra världskriget. Sedan 1950 har den anmälda brottsligheten ökat från 195 000 anmälda brott till ungefär 930 000 anmälda brott 1980. Omräknat efter folkmängd innebär def näsfan en fyrdubbling. De som forskar i detta är ganska ense om atf det inte rör sig om en statisfisk villfarelse i form av minskat mörkertal, ökad anmälningsbenägenhef eller bättre poliseffekfivi-tet. Även om naturligtvis sådana förhållanden kan påverka stafisfiken, rör det sig om en stor faktisk ökning av brottsUgheten.

Vårt rättssystem hanterar denna starka ökning på litet olika sätt. Principen om hög frekvens och snabbhet i samhällsreakfionen parad med den förutsebarhef och rättssäkerhet som ligger i domstolsprocessen har successivt urholkats på olika områden. Ordningsbot, strafföreläggande och åfalsunder-låtelse är exempel härpå. 1980 - om jag håller mig fill de siffrorna - gallrades med hjälp av dessa institut ca 315 000 individer bort från sfraffprocessen på ett tidigt stadium. Till detta kommer att brott som begås av barn under 15 år överlämnas till de sociala myndigheterna - och det kanske skall vara så. Det rör sig dock om en stor mängd brott.

Redan på ett fidigt stadium gallras ett stort antal anmälningar om brott bort. Polisen tvingas, med begränsade resurser, fiU svåra prioriteringar, och icke alltför allvarliga brott måste läggas åt sidan för att krafterna skall räcka till de verkligt allvarliga. Principiellt är def infe mycket att säga om det. Prioriteringsproblem står vi allfid inför. Def som inger oro är proportionerna. Ett mycket stort och, allvarligt nog, ökande antal brotfsanmälningar avskrivs redan på polisnivån av fids- och resursskäl.

Från allmänhetens och allmänpreventionens synvinkel är förhållandet djupt ofillfredsställande. I stor utsträckning har allmänhetens anmälningar fill polisen av t. ex cykelstölder, stölder av bilsfereo ur bilar m. m. fått karaktären av rutin och hänger samman med försäkringsvillkoren. Uppluckringen av rättsnormerna på etf så vikfigt område som egendomsrätten är här mycket påtaglig. I själva verket kan man i prakfiken fala om rättssystemets kollaps vad gäller denna typ av brottslighet. Upptäcktsrisken är mycket låg. Uppklaringsprocenten hos polisen Ukaså. Allmänheten tycks i vart faU i storstadsområdena ha resignerat och anmäler enbart för att få ut försäkringsbeloppen.

Därmed handlar def icke längre om ett straffrätfssysfem utan om ett delsystem i vår samhällsekonomi, en kostnad som successivt ökar inom def solidariska försäkringssystemet. Detta medverkar ytterligare till aft göra brottslingen och hans framfart anonym och undergräver tilltron fill hela straffrätfssysfemef.

Polisen får ensam agera också åklagare och domstol genom systemen med varning, tillsägelse, rapporteftergift och ordningsbot.

Hur detta sysfem fungerar från allmänprevenfiv synpunkt är def svårt att ha någon helt klar uppfattning om. Men eftersom ordningsbotssysfemet går efter schabloner - man betalar via postgirot - och den enskilde i allt väsentligt behåller sin anonymitet, kan vi ha anledning aft tro atf ganska många upplever ordningsbofen som en "riskkosfnad" som följer med t. ex.

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vidgad användning av strafföreläggande

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vidgad användning av strafföreläggande

bilinnehavet och inte som en samhällelig straffreaktion. Han hade helt enkelt otur, genom aft han fastnade i någon av de icke alltför täta maskor som polisen efter sin förmåga försöker spinna. Mot detta kan i och för sig invändas att systemet ändå allmänprevenfivt fungerar ganska bra, låt vara atf människorna inte direkt upplever det som etf straffrättsligt hot.

På det här viset mönstras en stor mängd brott bort ur systemet. År 1980 fick t. ex. 200 000 personer ordningsbotsföreläggande.

På åklagarna har lagts handhavandet av systemet med strafföreläggande som vi i dag behandlar. Detta är avsett att beivra något allvarligare gärningar än sådana som omfattas av ordningsbotsinstitufet. Allmänprevenfivt har strafföreläggandef möjligen något högre verkningsgrad. De flesta uppfattar nog reakfionen som allvarlig från samhällets sida.

Vid själva benämningen häftar ordet straff, och def ger psykologiskt ett visst obehag. Förfarandet har också allmänprevenfivt vissa fördelar. Def går ganska snabbt, reakfionen är i och för sig schablonarfad men fyller kraven på förutsebarhef något så när, proportionalitet och konsekvens.

Men också från allmänprevenfiv synpunkt finns mycket stora nackdelar. Ytterligare etf stort antal gärningar gallras bort på vägen fill domstol. Gärningsmannen kan i stor utsträckning bevara sin anonymitet. Institutet inrymmer därfill den ganska obehagliga aspekfen, aft den tilltalade kan vara benägen aft godta ett strafföreläggande, trots atf han tycker atf det är för strängt, just för atf undgå att hamna inför domstol.

Def förslag som regeringen nu lagt fram och som utskoftsmajorifeten godtagit - men infe vi moderater - innebär atf man höjer gränsen för åklagarnas rätt aft utfärda strafförelägganden från 60 fill 100 dagsböter. Detta inger från de utgångspunkter jag nu talat om ganska stor oro. Taket för dagbofsförelägganden i detta avseende är nämligen 120 dagsböter. Man är alltså bra nära taket. År 1980 fick 95 000 personer strafföreläggande. Antalet kommer alltså med det här förslaget atf öka kraffigt.

Ytterligare ett stort antal brott i närheten av gränsen för frihetsberövande påföljd, vilka inbördes har mycket olika beskaffenhet och svårighetsgrad, dras bort från domsfolama. Jag skulle vilja påpeka därutöver att förslaget i den delen från regeringens sida är illa förberett. Vi har infe fått reda på mer än två typer av brott, nämligen rattonykterhet och olovlig körning. Vad är def för flera, typer av brott som på def här viset kommer atf undandras från domstols handläggning?

Anonymiteten ökar ytterligare i vårt straffrätfssysfem. Även om åklagarna säkert kommer atf försöka göra ett omdömesgillt arbete, får rättssäkerheten naturligtvis infe samma stabilitet över sig, bl. a. mot bakgrund av def outtalade men påtagliga hot som ligger i domstolsprocess, om man infe godtar föreläggandet.

Herr talman! Därutöver är det på def viset atf betydande delar av vårt straffrätfssysfem är föremål för utredning i olika former. Rättegångsutredningen prövar olika möjligheter aft rafionalisera rättegångsprocessen. Vidare arbetar fängelsestraffufredningen med olika typer av påföljder inom straffsystemet och undersöker om man kan hitta bättre möjligheter aft få

detta att fungera. Vidare arbetar frivårdsutredningen och polisberedningen. Def är verkligen att beklaga att riksdagen inte kunnat få möjlighet att pröva hur vårt straffrätfssysfem och kriminalpolifiska sysfem fungerar i det större sammanhang som brotfslighetsutvecklingen i vårt land utgör. Det är bl. a. mot de olika bakgmnder som jag nu skisserat som moderata samlingsparfiet i utskottet inte har kunnat ställa sig bakom förslaget. Herr falman! Jag yrkar bifall fill den moderata reservationen.

AnL 51 ERIC JÖNSSON (s):

Herr talman! Justifieutskottets betänkande nr 11 som vi nu behandlar är föranlett av proposition 41 under innevarande riksmöte. Det gäller ett led i strävanden atf med bibehållen effekfivitet och rättssäkerhet försöka åstadkomma besparingar och förenkUngar inom rättsväsendet. Därför föreslås i proposifionen ett antal ändringar i processlagsfiffningen. Om jag har räknat rätt är antalet åtta, man jag skall beröra bara ett av förslagen, eftersom vi i utskottet är överens om atf de flesta av de föreslagna ändringarna bör genomföras.

Det förslag som vi inte är överens om - det har redan nämnts av Björn Körlof- gäller strafföreläggande. Beträffande övriga förslag vill jag hänvisa fill utskotfsbefänkandef.

Förslaget om ändring beträffande strafföreläggande innebär att det blir en utvidgning av området för strafföreläggande. Det sker genom atf högsta antalet dagsböter som ett strafföreläggande får omfatta höjs från 60 till 100 -def nämndes av Björn Körlof. Syftet med förslaget är atf åstadkomma etf ökat användande av strafföreläggande i stället för domstolsförfarande. Mofivet för förslaget är att man vill minska den växande arbetsbördan inom de allmänna domstolarna. Men det är också med hänsyn fill det ekonomiska läget som förslaget förs fram just nu.

I reservafionen från moderata samlingspartiefs ledamöter i utskottet framför dessa tveksamhet fill förslaget. Som skäl för denna tveksamhet åberopas bl. a. att rättssäkerheten skulle gå förlorad genom att rättskipningen i mindre utsträckning kommer atf bedrivas inför allmän domstol.

Självfallet är rättssäkerheten vikfig, och den skall infe åsidosättas. Men det förtjänar i detta sammanhang att påpekas att den misstänkte allfid har rätt att få saken prövad inför domstol.

Etf annat skäl som anförts från reservanterna är att de anser aft etf genomförande av def föreliggande förslaget skulle innebära en negativ inverkan på det allmänna rättsmedvetandet.

Utskoftsmajorifeten delar inte den uppfattningen. Utvecklingen inom denna summariska handläggningsform ger, menar vi, inte belägg för detta. När sfrafföreläggandeinstitutef började tillämpas iakttogs stor restriktivitet när det gällde avvikelser från det ordinära brottmålsförfarandet. Tillämpningsområdet för strafföreläggande har därefter undan för undan vidgats, utan atf rättssäkerheten därigenom har trätts för när. Utskoffsmajoriteten anser i likhet med regeringens föredragande atf den växande arbetsbördan i de allmänna domstolarna och def ekonomiska läget är sådant aft det är

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vidgad användning av strafföreläggande

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vidgad användning av strafföreläggande

nödvändigt atf på alla sätt försöka rafionalisera formerna för beivrande av brott, i den mån def kan ske utan atf rättssäkerheten hotas.

Vi menar att den föreslagna reformen i rådande läge framstår som angelägen. Genom den ges domstolarna faktiskt bättre möjligheter att prioritera beivrandet av den grövre brottsUgheten, exempelvis narkotikabrott och ekonomisk brottslighet.

Med det anförda, herr talman, yrkar jag bifall fill jusfitieutskottets hemställan.

AnL 52 BJÖRN KÖRLOF (m) replik:

Herr talman! Jag tror atf både majoriteten och minoriteten i utskoffef är överens om att vi måste försöka komma fram till vägar som leder till bättre effektivitet och bättre utnyttjande av vårt sfraffprocessrättsliga sysfem. På den punkten tror jag infe att def råder några delade meningar.

Men utskottet och riksdagen har inte fått något underlag för atf göra etf sådant bedömande. Här rör def sig om ett enda förslag som går in i en liten del av sfraffrättsprocessen och rycker undan en ganska stor mängd brott ifrån den ordinarie domstolsprocessen. Def är detta vi ser på med betydande oro. Vi kan infe bedöma om detta sysfem i dess helhet verkligen leder fill besparingar och ökad effektivitet.

Av proposifionen framgår infe i ekonomiska termer vilket besparingsmått som uppnås. Och vi vet infe vilka typer av brott - i en stor räcka av brott, som def handlar om här - som kommer att omfattas av den här möjligheten. Det är i och för sig rätt atf den enskilde har möjlighet atf, om han inte gillar strafföreläggande, föra saken till domstol. Men som jag försökte peka på i mitt huvudanförande finns def ändå ett tryck på den enskilde att försöka undvika domstol, delvis därför atf han eller hon gärna vill vara anonym. Därför finns def risk för att ett strafföreläggande som den enskilde möjligen kan tycka är för hårt ändå godtas, just därför att denne vill undvika att hamna inför domstol.

Denna punkt är en räffssäkerhetsaspekt som def är angeläget atf inte springa ifrån. Def är oerhört viktigt att de som blir anklagade för brott också har en chans att få brottmålet avgjort i den opartiska och säkra form som domsfolsprocessen ändå innebär.

AnL 53 ERIC JÖNSSON (s) replik:

Herr falman! Beträffande underlaget för aft fa ställning vill jag säga: Förslaget till ändring av den nuvarande gränsen för strafföreläggande från 60 till 100 dagsböter kommer ursprungligen från riksåklagaren. Skälet för en sådan utvidgning är enligt riksåklagaren att åtskilliga rutinbetonade mål om rattonykterhet och olovlig körning skulle kunna avgöras utan domstols medverkan.

Sedan förslaget behandlats i regeringskansliet har det upprättats en promemoria inom justifiedepartementet, och den har varit ute på remiss hos en rad instanser. Flertalet av dessa remissinstanser har godtagit förslaget om

att höja gränsen för tillåtligt antal dagsböter för strafföreläggande från 60 fill 100.

Jag tycker aft det är en betryggande sakkunskap som har tillstyrkt förslaget. Därför bör också riksdagen utan tvekan kunna bifalla detsamma.

AnL 54 ELVER JONSSON (fp):

Herr falman! Proposifionens huvudtanke om atf lätta på trycket när det gäller den stora belastningen vid domstolarna kan synas legitim. Det föreslås rafionaliseringar och förenklingar. Utskottet accepterar propositionens förslag men säger aft rättssäkerheten måste upprätthållas och att andra menliga följder inte får uppkomma.

I en mofion har några ledamöter från folkpartiet och centern ifrågasatt om det utskottet betecknar som "andra menliga följder" ändå infe skulle bli följden om gränsen för antalet dagsböter vid strafföreläggande höjdes till 100. Den gränsen innebär atf fängelsestraffet tangeras, och det gäller en rad brott som i det allmänna rättsmedvetandet uppfattas som allvarliga. Straffskalan för brotten är ju anpassade så att också frihetsstraff kan komma i fråga, och särskilt rattonykterhet har ansetts vara ett brott där detta kan bli aktuellt.

Att som förare i trafiken uppträda onykter har i def allmänna medvetandet kommit att framstå som ett särskilt svårt brott. Bakom en sådan uppfattning står ett intensivt opinionsarbete av organisafioner och föreningar men också av polifiska parfier och myndigheter. Jag tror att det råder stor enighet om aft en sträng straffskala inskärper kravet på helnykterhet i trafiken. Regeringens förslag innebär atf ungefär nio av fio raftonykfra kan sona brottet med ett enkelt strafföreläggande. Även om detta rent juridiskt kan ses som oantastligt, kommer det bland allmänheten aft uppfatfas som aft statsmakten ser mindre allvarligt på frafiknykterhefsbroffen. Och om vi är överens om att en sträng lagstiftning verkar befrämjande på nykterheten i trafiken, så borde vi vara utomordentUgt försikfiga innan vi vidtar sådana förändringar.

Jag kan som en enkel jämförelse nämna aft vi i Sverige bedömer att omkring 20 % av dödsolyckorna i trafiken är alkoholbetingade. I andra länder, där man har en slappare lagstiftning, har man en betydligt högre andel dödsolyckor på grund av körning i onyktert fillstånd. I USA uppskattas t. ex. varannan dödsolycka i trafiken ha med alkoholförfäring atf göra. Detta innebär att def relativt sett händer dubbelt så många olyckor i USA än it. ex. Sverige. Härvidlag finns alltså alkoholen med i bilden vid de svårare olyckorna, och def föreligger etf direkt samband. Både trafiksäkerhetsverket och VTI har gjort liknande iakttagelser.

Det kan tyckas atf jag lägger för stor vikt vid just frafiknykferhetsbroffen, men def är naturligtvis inte bara en slump. Ser vi fillbaka på fidigare handläggning, visar det sig också att den förra socialdemokrafiska regeringen i en proposition våren 1976 diskuterade den här frågan. Den dåvarande departementschefen var beredd atf acceptera en utvidgning av strafföreläggandef, när gränsen höjdes till högst 60 dagsböter. Departementschefen

Nr 49

Tisdagen den 14 december 1982

Vidgad användning av strafföreläggande

Nr 49

Tisdagen den 14 december 1982

Vidgad användning av strafföreläggande

påpekade emellerfid aft def utvidgade fillämpningsområdef av olika skäl var mindre väl ägnat för summarisk handläggning och då avsåg han just rattonykterheten. Han betonade särskilt att rattonykterhet i de flesta fall måste anses "alltför allvarligt för att strafföreläggande borde användas". Regeringens ståndpunkt den gången var atf rattonykterhet kunde beivras genom ett strafföreläggande endast i extremt Hndriga fall.

Det som vi motionärer upplever som alarmerande är att både regering och utskott gör rent bord med etf sådant synsätt. Enligt regeringsförslagef av år 1976 ansågs brottet alltför allvarligt, men den nuvarande regeringen tycker att 90 % av denna typ av brott kan komma i fråga för en förenklad handläggning. Som jag fidigare har framhållit kommer detta atf uppfattas så, aft man nu ser mindre strängt på defta mycket allvarliga brott.

Låt mig, herr talman, säga att regeringsförslaget och utskottsmajoritetens synsätt framstår - låt vara att detta är en lekmannamässig iakttagelse - som en paradox, ja rent av som en logisk kolUsion. Etf exempel. Lagstiftningen har skärpts när det gäller ekonomiska brott och miljöbrott, därför att dessa anses vara mycket allvarliga. Jag delar denna uppfattning. Men är def inte märkligt att man vid brott som medför stora risker för människoliv hänvisar till behovet av rationalisering och inbesparing av rättegångskostnader. All tillgänglig offenflig och internationell statistik visar ju att riskerna för att människoliv skall skördas ökar, om brottspåföljden är lindrig.

Den andra funderingen som man kan ha är att vid brott som prövas av domstol skall de personUga förhållandena vara vägledande för domslutet. Man skall alltså pröva def individuella fallet. Här har vi på trafikonykferhe-tens område gränsfall, som innebär atf etf strafföreläggande enligt proposifionen betyder aft man nästan kommer i höjd med och i något fall också tangerar den gräns då fängelsestraff blir fiUämpligt. I dessa fall kommer det inte atf äga rum någon särskild prövning av personliga förhållanden.

En annan fråga är hur vi klarar harmoniseringen med lagstiftningen i grannländerna. Vårt närmaste grannland Norge har redan i dag en mycket sträng påföljd när def gäller frafikonykterhefsbrotf.

Herr falman! Vi mofionärer vill inte att samhällets påföljd skall ses som en repressalie för de brott som har skett. Vårt grundläggande men ändå mycket klara ställningstagande för att inte höja gränsen för strafföreläggande är atf vi är övertygade om att en sådan förändring skulle bli både olycklig och i vissa fall inkonsekvent. Vad värre är: Den skuUe uppfattas som en mera tolerant, eller rättare sagt som en mera slapp, syn på denna typ av trafikbrott med i förlängningen en sämre trafiksäkerhet. Jag beklagar aft utskottets talesman Eric Jönsson inte hade något annat att säga i sitt inlägg än att det skulle vara ekonomiskt fördelaktigt på grund av rationaliseringar. Han trodde på större effektivitet och menade atf rättssäkerheten skulle kunna klaras. Men han hade inte ett ord att säga om hur det skulle bli på just trafiksäkerhetsområdet.

Även om reservanterna inte har fäst lika stor vikt vid just frafiksäkerhets-broffen som vi som står bakom motion 62 har gjort, förs def i reservafionen etf principiellt resonemang som innebär att också den problemafik som jag

har berört täcks in av den slutsats som reservanterna drar. Därför vill jag, herr falman, yrka bifall till reservationen.

I detta anförande instämde Börje Stensson och Olle Grahn (båda fp).

AnL 55 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! I utskottets betänkande framhåUs att rättskipningen skulle må väl av atf domstolarna befrias från ett antal rutinmål och i gengäld får möjlighet att ägna insatser åt andra uppgifter, exempelvis mål om grövre brottslighet. Detta gäller särskilt den ekonomiska och organiserade brottsligheten inkl. narkotikabrotten och den grövre våldsbroffsligheten.

Om vi menar allvar med aft beivrandet av denna brottslighet skall prioriteras, ges företräde, måste särskilda åtgärder vidtas för att uppfylla denna strävan. En vidgad användning av sfrafföreläggandeinsfifutet är bara en av de lagstiftningsåtgärder som är erforderliga. Den starkt tilltagande broffsutvecklingen under def senaste decenniet har lett till en ökande belastning på hela rättsväsendet. Behovet av förenklingar i räffsproceduren är därför mycket större nu än fidigare.

Björn Körlof och övriga reservanter säger atf det i proposifionen inte anges vilka brott som skulle komma att omfattas av reformen. Vi bedömer det som olämpligt att utan en närmare utredning ta undan från domstolsprövning, som de säger, en sannolikt mycket stor grupp brott av inbördes olikartad beskaffenhet och svårighetsgrad. Då det gäller arten av brott som kan bli föremål för strafföreläggande görs i propositionen ingen ändring i nuvarande lagsfiftning. Strafföreläggande får utfärdas beträffande brott för vilket ej är stadgat svårare straff än böter, dock ej normerade böter, och beträffande brott för vilket stadgas dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Det möter infe några svårigheter atf med ledning av de sfrafflafifuder som är angivna för varje brott i brottsbalken eller i annan lagstiftning fastställa vilka brott, eller rättare sagt vilka typer av brott, som avses. Straffsatser av defta slag gäller genomgående för brott av ringa eller mindre beskaffenhet. Aft strafföreläggande skall få användas för brott som förskyller högst 100 dagsböter i stället för 60 dagsböter innebär inte att nya brotfskafegorier kan bU föremål för strafföreläggande. Def innebär endast atf brott inom samma broftskategori men med något strängare straff omfattas av lagförslaget. Med förslaget syftar man inte heller till att åstadkomma vare sig en strängare eller mildare strafftillämpning på området.

Reservanterna gör även invändningar från rättssäkerhetssynpunkt mot en vidgad användning av sfrafföreläggandeinsfifufef. Det är då väsentligt atf framhålla att strafföreläggande endast skall få användas i klara fall, där etf entydigt erkännande föreligger. Strafföreläggande får inte förekomma då det finns ett målsägandeanspråk eller då komplikafioner kan uppstå på grund av reglerna om sammanträffande av brott i 34 kap. brottsbalken. Med anledning av lagrådets yttrande framhåller departementschefen det angelägna i att åklagaren har uppmärksamheten riktad på dessa frågor. Utskottet gör i detta sammanhang ett tillägg av betydelse. Utskottet framhåller att det vid

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vidgad användning av strafföreläggande

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vidgad användning av strafföreläggande

övervägandena av om strafföreläggande bör användas i etf enskilt fall ankommer på åklagaren atf se till att strafföreläggande infe används i exempelvis sådana situationer då def ter sig sannolikt aft def brott som föreligger fill bedömande skulle förklaras omfattat av en fidigare ådömd påföljd. Def rör sig med andra ord om fall där def nya brottet infe skall leda fill någon särskild påföljd i form av böter. Den tidigare ådömda påföljden, exempelvis fängelse, villkorlig dom eller skyddsfillsyn, gäller alltså också def nya brottet. En åklagare skall alltid vara objektiv i sina ställningstaganden, självfallet också när det gäller aft ta ställning till om ett strafföreläggande skall utfärdas. Han skall inte bara företräda allmänna synpunkter utan också beakta målsägandens och den misstänktes intressen.

I proposifionen beräknas aft mer än 90 % av erkända fäll av rattonykterhet och så gott som samtliga erkända olovliga körningar kommer att falla under etf på detta sätt utvidgat område för strafföreläggande. Detta betyder ett snabbare förfarande men därmed också snabbare straffreaktioner, vilket sannolikt får en större broftsavhållande effekt än ett i fiden utdraget domsfolsförfarande med i stort sett samma utgång i fråga om brottspåföljd som genom strafföreläggandef.

Def är slutligen angeläget atf framhålla aft var och en som får ett strafföreläggande allfid har rätt atf bestrida def och därmed få en domstolsprövning. Det finns också anledning att erinra om den misstänktes rätt till juridisk rådgivning enligt rättshjälpslagen. Informafionen härom kan inte bara i defta utan även i andra sammanhang förbättras för atf öka rättssäkerheten och minska risken för aft misstänkta godtar strafförelägganden som de eljest kanske infe skulle ha godtagit.

Herr falman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

AnL 56 BJÖRN KÖRLOF (m) replik;

Herr talman! Hans Göran Franck säger att detta leder till ett snabbare förfarande och en snabbare reakfion, och underförstått är alltså defta bra ur allmänprevenfiv synpunkt. Jag kan vara beredd aft hålla med honom på den punkten. Men det finns också nackdelar ur allmänprevenfiv synpunkt, och en nackdel är atf def leder till ökad anonymitet. Det blir inget domsfolsförfarande, utan den enskilde har möjlighet atf mycket snabbt komma undan genom att godta ett strafföreläggande. I detta ligger någonting som infe är bra ur allmänprevenfiv synpunkt. Men jag håller alltså i och för sig med om att def finns en viss allmänpreventiv vits med det här förslaget.

Vidare säger Hans Göran Franck aft def infe är några svårigheter när det gäller af t fastställa vilka brott som, om förslaget går igenom, kommer aft falla innanför den här ramen. Men då måste man gå igenom hela brottsbalken och hela specialstraffrätten och se på detta. Vi vet infe - om jag nu skall uttrycka mig så-vilka gärningstyper som kommer atf falla innanför denna ram. Vi har inte fått något annat underlag än just rattonykterhet och olovlig körning. I övrigt vet vi ingenfing. Det är också detta som är obehagligt - att genomföra en så pass radikal reform som det ändå innebär att höja strafföreläggande-

gränsen utan aft veta vilken typ av gärningar som kommer att falla inom ramen.

Slutligen en sista synpunkt. Åklagarna skall naturligtvis också se till den misstänktes intressen. Javisst. Vi har en bra åklagarkår i landet, och jag har infe alls någon anledning att misstro åklagarna på den här punkten. Men nog måste väl Hans Göran Franck hålla med om aft def infe är samma rättssäkerhet hos åklagarinsfifufionen i def här hänseendet som def är om man får ärendet inför domstol, med fvåpartsförhållande och allt som har aft göra med det.

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vidgad användning av strafföreläggande

AnL 57 HANS GÖRAN FRANCK (s) replik;

Herr talman! Det är alltid nödvändigt, när man väger olika intressen mot varandra, aft göra prioriteringar. Och den prioritering som är nödvändig, med hänsyn till broffsutvecklingen och den rådande stora belastningen på hela rättsapparaten, är den som gjorts i förslaget.

När def gäller rättssäkerhetssynpunkterna är def möjligt att här göra invändning om risken för aft den misstänkte för atf undgå inställelse inför domstol godtar ett strafföreläggande som han kanske infe skulle ha gjort. På den punkten kan jag fillmöfesgå Björn Körlof i någon mån.

Men detta måste avhjälpas på annat sätt än att man inte skall genomföra en reform av def slag som det här gäller och som har så stora fördelar. Jag har pekat på åklagarens skyldigheter samt på de möjligheter till rättshjälp som finns. Jag hoppas att informationen därom skall förbättras. Jag menar också att en ökad rättshjälp på detta område kan vara den bästa rättssäkerhetsgarantin.

AnL 58 KARIN SÖDER (c):

Herr talman! Jag begärde ordet med anledning av Elver Jonssons inlägg när det gällde utskottets syn på frågor kring rattonykterhet.

Men först, herr falman, vill jag yrka bifall fill majoritetens hemsfällan i utskotfsbefänkandef - och också ta upp några allmänna synpunkter.

Det är alldeles självklart aft majoriteten av utskottet ser med samma allvar på olika typer av brott som reservanterna. Därom tror jag inte heller att det råder någon tveksamhet efter den debatt som här har förevarit.

Men det är också aUdeles klart att vi måste fa itu med de problem som finns när det gäller att kunna beivra det ökande antalet brott och atf vi med stor kraft måste ta itu med de grova brotten. Def är en viktig del av allmänprevenfionen, och def är även mycket viktigt när det gäller allmänhetens filltro fill vårt rättssystem.

När det gäller frågan om synen på rattonykterhet, som skulle kunna anses ha förändrats med hänsyn fill utökningen av möjligheterna till strafföreläggande, är det lika självklart atf vi ser med samma allvar på rattonykterhet som vi har gjort tidigare. Jag vill påstå att def sätt som vi nu kan agera på, om detta förslag blir riksdagens beslut, kommer aft också öka möjligheten att snabbt beivra den här typen av brott. Def är kanske värre på det här området

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vidgad användning av strafföreläggande

än pä många andra om def blir lång fidsutdräkt innan man får en dom fastställd.

Jag vill också peka på atf när def gäller rattonykterhet är det andra delar av vårt rättsmaskineri, en annan typ av lagföring, som spelar minst lika stor roll som böterna. Detta framhåller ju även utskottet. Jag tänker på olika slag av polisingripande, på fömndersökning och andra tvångsmedel, som ju kvarstår oförändrade. Vad som kanske är def allra viktigaste för den som blir fastfagen för rattonykterhet är förlusten av körkortet. Var och en vet att detta upplevs som mycket allvarUgt för den enskilde och har en allmänprevenfiv effekt av stort värde.

Till sist, herr falman, vill jag säga att vi även från utskoffsmajorifefens sida - och jag talar då naturligtvis för centerpartiet - noggrant kommer atf följa utvecklingen på trafiksäkerhetens område när def här beslutet har safts i kraft. Vi kommer atf fortsätta atf driva en kraftfull opinionsbildande verksamhet för att få människor att förstå att man inte sätter sig bakom ratten med alkohol i kroppen. Def är ju så vi skall gå till väga - atf öka människors medvetenhet om aft de själva skall fa sitt ansvar. I detta avseende är icke en ökning av möjligheterna till strafföreläggande något negativt, såsom vi bedömer det i dag. Men självfallet kommer vi också aft följa utvecklingen noggrant för atf kunna slå vakt om säkerheten på våra vägar. Det är betydelsefullt både för föraren och för alla de människor i övrigt som färdas på våra vägar.

AnL 59 ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Det vore mig fjärran - och dessutom högst förmätet av mig -atf mena aft utskoftsmajoritefen skulle se mindre allvarligt på def som händer på våra vägar och att utskottsmajoriteten skulle hysa mindre oro för de trafikoffer som skördas på grund av att det förekommer bilkörning i samband med alkoholförfäring.

Men kvar står atf 90 % av de fall som i dag har hanterats på annat sätt kommer att enbart ges ett strafföreläggande. Jag sade i mitt inlägg aft det kommer att uppfattas som att samhället ser mindre allvarligt på frafiknykferhetsbroffen. Eftersom man i andra inlägg från utskottets sida, utöver Karin Söders, har talat om atf det gäller aft prioritera det som man anser som allvarligt och "prioritera bort" det som infe är lika allvarligt, kan jag inte tolka det på annat sätt än atf just dessa brott, som fidigare har prövats i domstol, inte längre skall betraktas med samma allvar. Här gäller def aft spara pengar och få en mindre arbetsbörda. Det är något av en huvudfes i utskottets argumentering.

Visste vi, herr falman, aft def gick lika bra med den föreslagna ordningen är det klarf aft jag skulle vara beredd atf följa utskoffsmajorifefens förslag. Men utan att veta effekterna, utan den analys och def underlag som vore rimligt, lägger man om metoderna.

Samstämmigheten om att man skall se allvarligt på frafikonykterhef är total i kammaren. Men vi är inte överens om hur vi skall begränsa antalet trafiknykferhefsbroft. Fortfarande är def alldeles för många olycksfall i

trafiken som har samband med alkohol. Jag tycker atf utskottet här, genom Nr 49

att främst se förslaget som en besparing och en rationalisering, har förenklat Tisdagen den

problemet. 14 december 1982

AnL 60 KARIN SÖDER (c):

Herr talman! Jag vill verkligen lägga till rätta den uppfattning som Elver Jonsson har om vad utskoftsmajorifeten tycker i detta avseende. Han menar att vi skulle göra en ny prioritering av allvaret i olika brott. Det är inte def som def här är fråga om. Prioriteringen gäller vilka brott som kan hanteras med ett enklare förfarande för atf resurser skall kunna tas i anspråk för etf snabbare beivrande av de ännu allvarligare brotten. Det är där som prioriteringen sker. Det är således inte fråga om någon "nedpriorifering" av allvaret när det t, ex, gäller rattonykterhet.

Allmänhetens uppfattning av riksdagens syn på rattonykterhet är naturligtvis beroende av det opinionsbildande arbete som vi riksdagsledamöter bedriver. Jag vill för mitt parfis vidkommande säga att vi, efter dagens riksdagsbeslut, ser med lika stort allvar på rattonykterhet som vi fidigare gjorde. Det kommer vi också att hävda inför allmänheten. Och jag vill hänvisa fill det som jag fidigare sade om andra delar av den lagföring som en person kan utsättas för när def gäller brottet rattonykterhet. Därutöver kommer vi att fortsätta def opinionsbildande arbetet för nykterhet bakom ratten, till. befrämjande av tryggheten för ,både föraren och övriga människor.

Vidgad användning av strafföreläggande

AnL 61 ELVER JONSSON (fp):

Herr falman! Det finns alltså inte någon skillnad i vår syn på hur allvarlig rattonykterhet är. Min invändning har varit aft utskoffef, f. ö. även regeringen i proposifionen, har gjort def enkelt för sig. Utan atf veta om den nu föreslagna ordningen kommer att uppfatfas som en lika sträng påföljd vill man göra denna förändring. Jag sade också aft utskoffsfalesmännens uttalanden om vad man skall prioritera och vad man skaU hålla tUlbaka i domstolsarbefet ändå kunde ge upphov fill misstanken att man inte längre ser lika allvarligt på rattonykterhet, Klarf är i alla faU - det har ingen bestritt i debatten - atf regeringen och utskotfsmajorifefen ser annorlunda på denna fråga än vad regeringen gjorde våren 1976, Det framgår också av utskoftsbefänkandet,

Den föreslagna förändringen, som innebär att 90 % av dessa brottslingar endast får strafföreläggande, är som jag ser def en eftergift, till förmån för vissa besparingar och förenklingar. På den punkten är det alldeles klarf aft så kommer att bli fallet. Priset, herr falman, för denna "förenkling" och "besparing" kommer erfarenhetsmässigt att bU högt. Förändringen kommer atf kosta pengar och tyvärr kanske också människoliv.

AnL 62 KARIN SÖDER (c):

Herr talman! Jag hoppas aft def, efter denna debatt, står helt klart atf def infe har inträtt någon förändring när def gäller riksdagens syn på allvaret i

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Ändring i atomansvarighetslagen

brottet rattonykterhet. Det är självfallet ett mycket allvarligt brott. Vi har alla etf ansvar att följa upp vad som händer och att, som jag tidigare

har sagt, bedriva etf opinionsbildande arbete för nykterhet bakom ratten.

Det arbetet pågår intensivt. Eftersom samarbetet mellan de nordiska länderna har åberopats här

tidigare, vill jag påpeka aft vi skall ha ett frafiksäkerhefsår tillsammans med

övriga nordiska länder. Där kommer naturHgtvis sådana här frågor också att

ha en hög prioritet. Låt oss jobba vidare på den vägen och enas om att vi skall

ha en så säker trafik på vägarna som dét någonsin går.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 (vidgad användning av strafföreläggande)

Utskottets hemställan bifölls rned 226 röster mot 85 för reservafionen av Björn Körlof m, fl, 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 2-5 Utskottets hemsfällan bifölls,

13 § Föredrogs

Justitieutskottets betänkanden

1982/83:12 Disciplinära påföljder för advokater (prop, 1982/83:42 delvis)

1982/83:13 Ändring i räftshjälpslagen (prop, 1982/83:57)

Lagutskottets betänkanden

1982/83:12 Ändring i lagen (1938:121) om hittegods (prop, 1982/83:59)

1982/83:13 Internationella namnregler (prop, 1982/83:38)

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

14 § Ändring i atomansvarighetslagen

Föredrogs lagutskottets betänkande 1982/83:15 om ändring i afomansvarighetslagen (prop, 1981/82:163),

AnL 63 PER ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! I betänkande nr 15 från lagutskottet, som vi nu behandlar, föreslås att riksdagen fattar beslut om ändringar i atomansvarighetslagen. Betänkandet grundar sig på regeringens proposition 1981/82:163, Till utskoftsbefänkandet har jag fogat en reservation, som bygger på vpk:s partimotion 1981/82:2460, Reservafionen skiljer sig endast litet från utskoftets förslag. Skillnaden ligger i atf jag vill atf riksdagen skall ge regeringen fill känna vad utskottet utgår ifrån skall ske. Jag har också velat markera att de verkliga kostnaderna bakom kärnkraften, som i fråga om ansvarigheten är

potentionellf väldigt stora, skall komma till uttryck i priset på den elkraft som kommer från kärnkraftverken.

Jag vill först ge några allmänna synpunkter kring ansvarigheten bakom kärnkraften. Det moderna industrisamhällets tillkomst och fortsatta utveckling hänger nära samman med utvecklingen av tekniken. Tekniken har alltid haft en dubbel karaktär, Å ena sidan har den tekniska utvecklingen bidragit fill en väldig ökning av den mänskliga produktiviteten och därmed möjligheterna fill välfärd, Å andra sidan har teknikens utveckling inneburit ökad miljöförstöring och en väldig ökning av skadorna vid militära konflikter. Det finns sålunda problem med teknikanvändningen, också när det gäller fredliga tillämpningar, I vissa fall har nya tekniker förf med sig sådana olägenheter eller hotande faror att deras användning direkt ifrågasatts i samhällsdebatten. Exempel på sådan teknikanvändning är kärnkraften och flygtransporfer med överljudsfarf, I dessa fall rör sig debatten om att väga risker och olägenheter mot den nytta man kan få ut. Det är ju om riskerna och om hur man ekonomiskt skall kunna gottgöra de skadelidande, de som drabbas när dessa risker utlöses i verkliga skador, som def nu aktuella betänkandet från lagutskottet handlar,

1970-talets strid om kärnkraftens vara eller inte vara i Sverige, som ju utmynnade i folkomröstningen i mars 1980, är def väl överflödigt atf nu referera. Den är fortfarande i så färskt minne atf alla vet vad den handlade om. Jag vill bara framhålla som min mening atf resultatet av denna folkomröstning måste respekteras, trots att frågeställningarna i omröstningen kom att bli bortblandade genom framförande av tre alternativ.

Jag anser - i likhet med energiministern Birgitta Dahl - atf utgångspunkten för landefs energipolifik alltjämt skall vara aft kärnkraften skall vara avvecklad fill år 2010, Men vi får vara beredda på att starka krafter redan nu är i gång för atf rucka på denna inriktning. Kärnkraftverkens ägare talar om en 40-årig livslängd hos reaktorerna, och man försöker introducera kärnvärmereakforer i Sverige trots atf riksdagen uttalat sig för att vi inte skall ha sådana i landet. Med hänsyn fill den långsikfighet som ligger i alla energipolifiska beslut är det viktigt aft de beslut som grundar sig på utslaget i folkomröstningen ligger fast.

Jag går med defta över till aft kommentera de försäkringsmässigä frågor kring kärnkraften som utskottsbetänkandef handlar om.

Man kari säga att det finns två typer av risker. Den ena typen leder till olyckor av begränsad räckvidd och förekommer så ofta att def går att förutsäga frekvensen med statistiska metoder. Då går def också att beräkna försäkringspremier som via försäkring jämnar ut kostnaden för dessa skador mellan de skadelidande och de icke skadelidande risktagarna. Den andra typen av risker avser skador som är av sådan dimension och förekommer så sällan aft de på grund av denna sin karaktär infe är försäkringsbara. Exempel på denna senare typ är krigsskador, naturkatastrofer och följder av konflikter i samhället. Påverkan från sådana händelser friskrivs vanligen i försäkringsavtal under termen "force majeure", som fritt kan översättas med "övermäktiga omständigheter".

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Ändring i atomansvarighetslagen

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Ändring i atomansvarighetslagen

Den nu aktuella atomansvarighefen gränsar klarf till den senare typen av risker. Vad som klart går atf försäkra är själva anläggningarna för generering av elkraft. Men även här kan ersättningskraven bli stora. Det visar kostnadsbilden efter olyckan i TMI 2 i USA, Den olyckan inträffade ju den 28 mars 1979 och är ännu infe slufreglerad vad gäller skadan på anläggningen. Sakskadan kommer atf dra en kostnad på över 1 000 miljoner dollar, räknar man med. Någon människa kom infe direkt fill skada, men för indirekta ekonomiska skador har ändå utdömts ett belopp på 20 miljoner dollar och 5 miljoner dollar fill en fond för forskning och vissa medicinska aktiviteter rörande skadan. Försäkringsbeloppet, som är 300 miljoner dollar, förslår sålunda infe långt.

Mot den här bakgrunden framstår det som ytterst angeläget med den revision av den svenska afomansvarighetslagen som vi snart skall besluta om. Under uppbyggnadsskedets första fas ansågs det angeläget atf den svenska kärnkraften inte skulle belastas med för höga försäkringskostnader. De belopp som fastställdes i den atomansvarighefslag som vi nu skall ändra i var därför låga, och staten tog på sig en avgörande del av def ansvar som kunde tänkas uppkomma vid en kärnkraftsolycka.

Genom def nu föreliggande förslaget ändras denna inriktning. Det försäkrade ägaransvaret höjs från nuvarande 50 milj. kr. till 500 milj. kr. per olycka. Det är en tiofaldig ökning i löpande penningvärde. Det är samma tiofaldiga ökning som kostnaden för kärnkraffsutbyggnaden per kilowatt utbyggd eleffekt undergått under de senaste 10-15 åren, nämligen en kosfnadssfegring från 1 000 till 10 000 kr./kW utbyggd effekt.

Med försäkringsbeloppet 500 milj. kr. per olycka anser utskottet aft man närmar sig taket för vad som kan uppbådas i försäkringskapacitet inom Sverige. Ovanpå det försäkrade ansvaret kommer två steg med statsansvar, av vilka det senare steget säkras genom gemensamma insatser från konventionssfaferna. Den maximala ersättningen per olycka blir efter de nu föreslagna höjningarna 2 400 milj, kr, i nuvarande penningvärde och växlingskurs. Det innebär en ökning i förhållande till vad som nu gäller med 1440 milj, kr.

Ovanpå detta föreslås nu aft den svenska staten skall garantera ett fjärde ersäftningssteg på 600 milj, kr,, så aft den totala stafsgaranfin kommer atf uppgå till 3 miljarder per olycka. Skulle detta ändå inte förslå, anges det att riksdagen genom en särskild lag i ett femte steg kan fylla på med medel upp fill full ersättning.

Dessa uppräkningar är givetvis angelägna, och jag har inget aft erinra däremot. Det har infe heller utskottet, som fillstyrker bifall till proposifionen. Utskottet påpekar emellertid i sin skrivning aft värdet av stafsgarantin snabbt kan ändras genom exempelvis en devalvering. När propositionen beslutades innebar förslagen en höjning av stafsgaranfin med 50 %. Men när vi nu går att godkänna förslaget här i kammaren, innebär det endast en höjning med 25 %. Utskottet förutsätter här att regeringen följer utvecklingen och återkommer fill riksdagen med förslag fill höjning av belopps-

gränsen så snart defta visar sig erforderligt. Jag delar här givetvis utskottets uppfattning,

Slufiigen: Som jag redan inledningsvis anförde skiljer sig infe reservationen särskilt mycket från utskottets skrivning. Vad vi velat markera genom reservafionen är atf ägaransvaret undan för undan måste ökas, så atf inte staten lyfter av ansvarskosfnader som rätteligen borde belasta kärnkraffsindusfrin. Ansvarskostnaden bör komma fill uttryck i priset på elkraften. Det borde f. ö, kunna övervägas om inte kärnkraftsindustrin bör åläggas en särskild avgift fill staten för det mycket stora ansvarsåfagande sorri staten fullgör, I USA har man ju byggt steg 2 i ansvarigheten på en uttaxering av 5 miljoner dollar per reaktor med en effekt om minst 100 MW, när ansvarssumman i underliggande steg översfiger 160 miljoner dollar.

Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till min reservation som är fogad vid lagutskottets betänkande 1982/83:15.

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Ändring i atomansvarighetslagen

Under detta anförande överfog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

AnL 64 PER-OLOF STRINDBERG (m):

Fru talman! Per Israelsson har som reservant gjort det ganska lätt för mig. Han har redovisat innehållet infe bara i reservafionen utan också i majoritetsskrivningen, så jag har ingen anledning att närmare beröra de ohka förslag som vi nu skall ta ställning till. Jag skall inte heller beröra Per Israelssons reflexion, huruvida man i framfiden kommer aft respektera utfallet av folkomröstningen om kärnkraften.

Def råder inget tvivel om aft avsevärda förstärkningar föreslås både när def gäller innehavaransvaret och när det gäller ersättningar i övrigt enligt den s, k, Pariskonvenfionen om afomansvarighef. Genom den konstrukfion av ansvarsfördelningen i fyra steg och genom de väsentliga höjningar av ansvarighetsbeloppen som anges i lagförslaget förstärks skyddet avsevärt för eventuellt skadelidande. Ytterst kan man, som Per Israelsson var inne på, införa etf femte steg - dvs, att riksdagen går in och genom en särskild lag ytterligare förstärker ersättningsbeloppet. Utskoffef konstaterar dessa förstärkningar med tillfredsställelse och finner det angeläget att de nya reglerna nu antas. Så långt är vi ju eniga, och def var intressant atf Per Israelsson inledningsvis också underströk aft vi i stort sett är eniga kring förslaget. Vpk menar dock att ägaransvaret enligt förslaget fortfarande är för litet, trots den höjning som föreslås från 50 miljoner fill 500 miljoner per olycka.

Hur långt man skall gå när det gäller ägaransvaret är naturligtvis någonfing som man kan bedöma på olika sätt. Vi har från utskoffsmajorifefens sida emellerfid gjort den bedömningen att 500 miljoner är det belopp som def nu torde vara möjligt aft täcka in genom försäkring, Def är f, ö, intressant att utskottets centerledamöter, som ju i princip ansluter sig fill att kärnkraffsindusfrin skall stå för hela skadeståndsansvaret, ändå i sitt särskilda yttrande som är fogat fill betänkandet accepterar gränsen på 500 miljoner. De finner 7 Riksdagens protokoU 1982/83:47-49

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Ändring i atomansvarighetslagen

nämligen att det föreslagna förhållandet mellan ägaransvar och statsansvar är väl avvägt. En begränsning av ägaransvaret är också i linje med Pariskonvenfionen.

I reservafionen från vpk står det atf förslaget är en etapp på vägen. Det tror jag, fru talman, att vi kan vara eniga om. Utskottet säger också aft regeringen noga bör följa utvecklingen, vilket är helt naturligt med hänsyn fill den urholkning som devalveringen m.m, medför när det gäller de internafionella skadeståndsbeloppen. Detta innebär naturligtvis också aft man följer UtveckUngen när det gäller avvägningen mellan ägaransvar och övrigt ansvar.

Fm falman! Jag ber atf få yrka bifall fill utskottets hemställan.

AnL 65 PER ISRAELSSON (vpk):

Fru falman! Per-Olof Strindberg och jag är i sak infe så oense. Den största åsiktsskillnaden ligger faktiskt i etf fillkännagivande, vilket jag redan har anfört. Jag skall bara göra några ytterligare kommentarer.

Vi har ett kärnkraftverk - etf verk med två reaktorer - som ligger mycket illa till om det skulle bli en skada. Vi får hoppas aft det infe händer. Men om det ändå skulle hända en olycka så är det Barsebäcksverket som ligger mest illa till. Skulle def ha placerats i dag tror jag infe det hade legat där def ligger. Vi har från dansk sida också fåft erinringar om atf def ligger där def ligger och om de potentiella risker som detta kan innebära för Danmark och dess största stad Köpenhamn, Detta innebär ju också att ansvaret för skador skulle bli enormt stort om det skulle hända någonfing just där. Det skulle kunna bli stort gentemot ett annat land. Därför har vi framhållit och framhåller fortfarande att ett av de allra första kärnkraftverken som bör avvecklas, och som borde avvecklas så snart som möjligt, är just Barsebäck på grund av sitt geografiska läge.

Om def ändå skall drivas har vi hävdat aft man borde minska möjligheterna för atf def bUr omfattande skador genom aft anlägga en filteranläggning i anslutning till Barsebäcksverket, Detta borde kunna minska skadornas omfattning och därmed också def ansvar som både försäkringsbolag och staten skulle få fa på sig om def verkligen hände någonfing.

AnL 66 PER-OLOF STRINDBERG (m):

Fru falman! Jag tror att det ligger utanför lagutskottets kompetens att nu gå in i någon diskussion om de olika åtgärder som skall vidtas för aft öka säkerheten i Barsebäck. Däremot menar vi från utskoffsmajorifefens sida aft de avsevärda förstärkningar som ändringarna i afomansvarighetslagen medför skall kunna täcka de risker vi bedömer kan föreligga.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 och 2 Utskottefs hemsfällan bifölls.

Mom. 3 (översyn av anläggningsinnehavarens ansvarighet) "*"

Utskottets hemsfällan bifölls med 290 röster mot 17 för reservafionen av Tisdagen den
Per Israelsson. 14 december 1982

15 § Vissa aktiebolagsrättsliga frågor

Vissa aktiebolagsrättsliga frågor

Föredrogs lagutskottets betänkande 1982/83:16 om vissa aktiebolagsräftsliga frågor,

AnL 67 JOAKIM OLLEN (m):

Fm talman! Jag läste i morse en arfikel av en f, d, handelskammardirekför, som bl, a, beskriver sitt inträde som ung jurist i Stockholms handelskammare hösten 1942 och de personer han då mötte i näringslivet och de företagare han stötte ihop med på följande sätt:

"Den tidens handelskammarmän var starkt liberala. Många hade börjat med två tomma händer och byggt upp företag som präglade den fidens Stockholm - och alltjämt präglar dagens,

Byråkrafi och stafiiga eller kommunala regleringar var dem främmande. Den fria konkurrensen var för dem den på sikt reglerande faktorn, om man skulle kunna förse konsumenterna med så goda och så billiga produkter som möjligt.

Det var inte riktigt samma värld som jag lämnade hösten 1970, Samhällsklimatet hade under dessa nära 30 år förändrats. Den fria marknadsekonomins spelregler hade steg för steg satts ur kraft.

Samhällslivet i vidaste mening hade poUtiserats. Polifiker och myndigheter - yrkestyckare - hade trängt in och begränsat def område som tidigare präglades av företagaranda, inifiativ och fri konkurrens."

Fru falman! Jag tycker atf arfikelutdraget bildar en bra bakgrund fill den diskussion om lagutskottets betänkande 16 som nu skall ta sin början. Detta betänkande handlar just om förslag fill ytterligare regleringar, i def här fallet på det aktiebolagsräftsliga området.

På fre punkter har socialdemokraterna bestämt sig för aft hos regeringen begära utredningar syftande fill ytterligare regleringar. Nu skall man naturligtvis inte av detta faktum dra slutsatsen att socialdemokraterna är på fel väg. Alla regleringar är förvisso infe skadliga. Det är att göra det för lätt för sig atf påstå att varje reglering i sig, aft varje ny lag i sig skulle vara försvårande för t. ex, den fria konkurrensen, för näringslivet eller i övrigt för människors möjligheter atf skapa sig en egen fillvaro. Exempelvis def arbete med en ny handelsbolagslag som uträttades under de gångna borgerliga åren och som syftade till att i betydande utsträckning förenkla def hela visar aft def också genom ny lagstiftning går atf göra fillvaron enklare, mindre byråkrafisk, mindre reglerad. Men de ufredningskrav som socialdemokraterna i det här fallet framställer har infe det syftet. De har inriktningen att åstadkomma ytterligare en försvårande reglering, en reglering som vi menar kan ställa till

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vissa aktiebolagsrättsliga frågor

100

problem för näringslivet - och då inte minst för de små och medelstora företagen.

Vad är det som socialdemokraterna vill ha utrett, och som de vill ha lagförslag om? Det är främst fråga om en utredning om ansvarsgenombrott, eller s, k, haftung, och koncernförhållanden. Bakgrunden till det är atf man vill överväga huruvida def skulle finnas större möjligheter än de som redan har skapats att bryta igenom det ansvarsförbehåll som gäller i exempelvis aktiebolag - där de enskilda delägarna inte är personligt ansvariga för företagets skulder - och lägga ansvaret för företagets skulder direkt på de enskilda personerna. Exakt vad def är socialdemokraterna är ute efter med defta ufredningskrav är litet svårt aft veta. Man kan kanske infe precis gratulera regeringen fill atf få ett ufredningskrav som är så allmänt hållet som det nu framställda är. Man säger nu atf fiden, enligt utskottets mening, är mogen för en mer övergripande utredning av frågan om betalningsansvar för juridisk persons skull. Exakt vad som avses med detta framgår alltså infe.

Från reservanternas sida har vi framhållit atf principen om personlig ansvarsfrihet är av stor betydelse för aktiebolagsformens möjligheter atf fungera på ett bra sätt. I själva verket kan man nog säga att möjligheterna att bedriva näringsverksamhet utan personligt ansvar har varit av mycket stor betydelse för utvecklingen inom svenskt näringsliv och därmed för vårt välstånd över huvud taget. Till yttermera visso pågår f, n, på detta område redan utredningsarbete. Infe mindre än fre utredningar studerar på olika sätt frågor som har anknytning fill den nu aktualiserade, om ansvarsgenombroft, som socialdemokraterna alltså vill ha ytterligare utredd.

Man kan redan av def skälet fråga sig om det är motiverat atf belasta def redan rätt tyngda ut redningsmaskineriet med en ny utredning på det sätt som socialdemokraterna nu kräver. Def verkar faktiskt, fru falman, som om utskotfsmajorifefen inte har hört falas om de nya signalerna från statsrådet Carlsson om en effekfivisering av utredningsväsendet - förvisso inte första gången sådana signaler kommer från en ny regering.

Den andra fråga som socialdemokraterna nu vill ha utredd är om man skall kunna använda bulvanförhållanden i olika sammanhang. Också på den punkten är utredningskravet ovanligt luddigt och allmänt. Vad är def egenfiigen socialdemokraterna är ute efter? Visserligen förekommer bulvanförhållanden i samband med ekonomisk brottslighet, def vet vi alla. Man kanske också kan säga aft bulvanskap ofta förknippas med något som är litet dunkelt, litet mystiskt och litet skumt. Men exempelvis den Konsumföreståndare som upptäcker att man i ICA-bufiken bredvid har ett specialerbjudande på kaffe som han gärna vill utnyttja- men infe vill ge sig dit själv och ge sig fill känna utan ber en god vän att inhandla kaffet - använder sig också av etf bulvanförhållande, Qch det är väl ändå inte något sådant socialdemokraterna vill förbjuda? Men vad är def ni vill? I vilka sammanhang vill ni förbjuda bulvanförhållanden och i så fall varför?

Den tredje fråga som socialdemokraterna nu vill ha utredd och som de vill ha förslag från regeringen om är likvidafionsreglerna för akfiebolag, F. n. skall ett akfiebolag som har förlorat två tredjedelar av sitt kapital, efter en

viss tågordning förklaras i likvidation. Nu viU socialdemokraterna - eller de socialdemokrater som undertecknat den motion som ligger fill grund för majoritetens hemställan i detta avseende - att de kraven skall skärpas, så atf det skall räcka med aft endast hälften av kapitalet är förbrukat. Vidare vill de ha krav på atf det efter fre månader skall vara full kapifaltäckning- etf krav som är utomordentligt betungande infe minst för nystartade företag, där def initialt sker en kapitalförbrukning som infe utan vidare vänds i den vinst som krävs för att nå den kapifaltäckning socialdemokraterna här är ute efter,.

Nu säger visserligen majoriteten att man inte skall vara slaviskt bunden till de krav som framställs i mofionen. Också i det hänseendet är detta utredningskrav allmänt hållet, men det är inte desto mindre så atf mofionärerna bakom denna socialdemokrafiska parfimofion har framställt kravet. Och vi kan inte dra någon annan slutsats än aft ett genomförande av en sådan regeländring skulle verka utomordenfiigt försvårande för näringslivet i allmänhet och direkt negativt för nyföretagandet.

Vidare kan man ställa frågan: Vilken effekt skulle en skärpning av de här reglerna få för kampen mot den ekonomiska brottsligheten? Tror verkUgen socialdemokraterna att de företagare som har ont uppsåt skulle förändra inställning eller lägga ned sin verksamhet väsentligt snabbare bara därför aft man ändrar lagreglerna på denna punkt? Det är nog en optimism som är något för stor.

Fru falman! Vi reservanter menar atf de här förslagen från socialdemokraterna visar litet av verkligheten bakom talet om atf man vill sfimulera nyföretagande och småföretagande, Def gäller särskilt de två utredningskraven beträffande ansvarsgenombrott och beträffande Hkvidafionsreglerna,-! stället visar detta att socialdemokraterna vill gå vidare med den typ av försvårande regleringar som skildrades i den inledningsvis citerade arfikeln. Nu gör majoriteten visserligen detta med den förlösande mofiveringen att den ekonomiska brottsligheten skall bekämpas. Då får, säger man ofta från socialdemokratiskt håll, de seriösa näringsidkarna tåla litet grand av regelskärpningar för att vi skall komma åt de skumma. Men här tror jag atf socialdemokraterna gör sig skyldiga fill något av etf tankefel. Den här typen av ytterligare regleringar gör def nämligen ännu mera lockande atf alldeles strunta i samhällets regelsystem. Eller uttryckt på ett annat sätt - den här typen av ytterligare regleringar ökar också ytterligare konkurrensfördelarna för de ekonomiska brottslingarna, och i motsvarande mån minskas konkurrensfördelarna för dem som ändå försöker vara hederliga och leva upp till samhällets krav.

Jag vill gärna tro att socialdemokraterna menar allvar när de säger att de har ett intresse för nyföretagande och småförefägande. Men jag tror aft de är inne på en farlig väg om de tror att man skall kunna sfimulera denna för samhället så viktiga verksamhet genom ytterligare regleringar av det slag man nu föreslår.

Fru talman! Jag yrkar bifall fill reservationerna 4, 5 och 6,

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vissa aktiebolagsrättsliga frågor

101

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vissa aktiebolagsrättsliga frågor

102

AnL 68 MARTIN OLSSON (c):

Fru talman! I föreliggande betänkande från lagutskottet behandlas ett antal motionskrav inom det akfiebolagsrättsliga området. De gäller bl. a. ansvarsgenorhbroff, alltså ett visst personligt ansvar inom bolag och i ekonomiska föreningar, de gäller bulvanskap och likvidation av aktiebolag.

En genomgående motivering till motionerna är att förslagen skulle vara led i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Bortsett från en centermofion om aktiers röstvärde behandlas här endast mofioner från socialdemokraterna och vpk.

Flera av de krav som framställs i motionerna avstyrks av ett enigt utskott eUer av alla utom vpk, Avslagsmofiveringen är främst atf frågorna nyligen prövats, att de är under utredning eller atf kraven är av sådan art att de av andra skäl inte bör tillstyrkas,

I två fall fUlhör vi centerparfister i lagutskottet reservanterna. Det gäller frågorna om ansvarsgenombroft och tvångslikvidafion. Däremot har vi infe motsatt oss kravet på utredning av bulvanförhållanden.

Fru talman! Det är synnerligen viktigt att lagstiftningen och andra åtgärder av samhället utformas så, atf förutsättningarna för ekonomisk brottslighet så mycket som möjligt begränsas. Samtidigt måste vi när vi gör ändringar i lagstiftningen se till att vi inte inför regler som hindrar en seriös verksamhet i akfiebolagsform. Sedan vi 1975 fick en ny aktiebolagslag har, främst under de borgerliga regeringarnas fid - eftersom def har varit sådana sedan 1976 -åtskilliga reformer inom akfiebolagsräften numera genomförts, bl, a, i syfte atf minska eller begränsa möjligheterna fill ekonomisk brottslighet.

Jag kan nämna atf bestämmelser om näringsförbud i samband med konkurs infördes 1980, För att undersöka om dessa regler om näringsförbud bör utvidgas tillsatte mittenregeringen i början av detta år en särskild utredning för aft se över näringsförbudet.

En annan lagändring är ätt bestämmelser om kvalificerade revisorer i alla nya akfiebolag införs från kommande årsskifte, I övriga aktiebolag skall bestämmelserna tillämpas från 1988, då man räknar med att def finns tillräckligt många auktoriserade eller godkända revisorer.

Likvidationsreglerna för aktiebolag har ändrats, bl, a, genom aft möjligheten till fatfiglikvidation av aktiebolag avskaffats.

Vidare har vi fått en ny lagsfiftning om handelsbolag och nya redovisningsregler för ekonomiska föreningar.

Detta är några exempel på def successiva arbete med reformer inom aktiebolagslagstiffningens område som har gjorts. På det här området pågår flera utredningar,

I föreliggande betänkande behandlas bl, a, etf motionskrav om ansvarsgenombroft, innebärande atf def skall finnas ett visst personligt ansvar för aktiebolags åtagande.

Utmärkande för verksamhet som bedrivs i aktiebolagsform är atf ansvaret för skulder som uppkommer i verksamheten drabbar bolaget som sådant och aft delägarna svarar endast med sitt insatskapital. Till skydd för borgenärer-

nas intresse har därför uppställts ett omfattande regelsystem som innebär garanfier för aft en bolagsförmögenhet verkligen skapas vid bolagefs bildande och att detta bundna kapital inte sedan försvinner under bolagets verksamhet. Detta gäller i huvudsak också ekonomiska föreningar. Inte heller i en ekonomisk förening kan borgenärerna vända sig mot medlemmarna personligen.

Undantag har dock redan gjorts från reglerna om delägarnas ansvarsfrihet. Det gäller exempelvis före ett aktiebolags bildande och def gäller även om ett akfiebolags styrelse underlåter atf fullgöra sin likvidafionsskyldighet. Likaså kan personligt ansvar gälla för redovisning av källskatt samt för inbetalning av mervärdeskaft och arbetsgivaravgifter för dem som företräder en juridisk person.

Vissa frågor om ansvarsgenombroft utreds f, n. Det gäUer bl, a. solidariskt betalningsansvar på skatte- och avgiftsområdena, Def kan också erinras om atf kommissionslagskommiffén utreder frågor som har anknytning fill motionsspörsmålen,

Frågan om återvinning i konkurs har setts över av en arbetsgrupp inom brottsförebyggande rådet. Konkurslagsfiftningen ses f. n. över. Och som jag nämnde har i början av detta år en utredning tillkallats för att se över bestämmelserna om näringsförbud.

Med hänvisning till grunderna för både akfiebolagsräften och gällande regler samt till pågående utredningsarbete bör enligt vår uppfattning motionskraven om ansvarsgenombroft avvisas.

I en socialdemokratisk partimotion föreslås ändrade regler för likvidation av aktiebolag. Förslaget innebär bl, a. kortare tid för aktiebolag att täcka förlust av aktiekapital. Vidare innebär det att likvidafionsplikfen skaU inträda vid förlust av halva aktiekapitalet, F. n, föreligger likvidationsplikf om två tredjedelar av aktiekapitalet har gått förlorade.

De gällande reglerna övervägdes noga när proposifionen om den nuvarande aktiebolagslagen 1975 framlades av den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Statsrådet Lidbom ansåg då att de av honom föreslagna likvidafionsreglerna var lämpligt avvägda med hänsyn till främst kapifalpro-blem i nystartade företag, företagets möjligheter att få riskvilligt kapital samt effekterna för såväl ägarna som de anställda. Även senare har reglerna om likvidation övervägts på grund av en promemoria från brottsförebyggande rådet.

Inom centern anser vi aft det infe finns fillräckliga skäl för att nu göra en översyn av frågan, varför vi avstyrker förslaget i motionen. Def är aft märka atf socialdemokraterna i lagutskottet inte helt har följt upp sin motion utan skrivit aft def får ankomma på regeringen aft närmare överväga hur stora krav på täckning av förlust av akfiekapital som bör ställas och vilka tidsfrister som skall gälla, I motionen anges defta litet noggrannare,

I fråga om bulvanskap tillstyrker cenferledamöterna däremot motionskravet , Vi anser def befogat att pröva frågan, Jag kan erinra om atf den i viss mån skall prövas även av den utredning som skall se över näringsförbudet.

Sammanfattningsvis vill jag erinra om vikten av atf olika åtgärder prövas

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vissa aktiebolagsrättsliga frågor

103

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vissa aktiebolagsrättsliga frågor

mot ekonomisk brottslighet, Samfidigt får vi infe införa regler som hindrar eller försvårar seriös verksamhet. Vi behöver verkligen både nyföretagande och expansion av företag, om vårt land skall klara sina ekonomiska problem.

Flertalet av de motionsyrkanden vi nu behandlar har nyligen övervägts eller är under utredning. Enligt praxis i riksdagsarbetet bör vi då knappast begära ytterligare utredningar.

Fru falman! Jag yrkar bifall fill reservationerna 4 och 6, I övrigt yrkar jag bifall fill utskottefs hemställan.

104

AnL 69 TOMMY FRANZÉN (vpk):

Fru falman! I kampen mot ekonomisk broftslighef krävs kraffåtgärder. Den kommission som den socialdemokrafiska regeringen har tillsatt för att bekämpa den organiserade och ekonomiska brottsligheten kan komma atf tjäna detta syfte. Utgångspunkten måste dock vara de kraffåtgärder som kommissionen är beredd atf lägga fram.

När jag gör en bedömning med utgångspunkt i den behandling som vpk:s motion med förslag fill åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten har fått, så finner jag att viljan fill en höjning av snöret, dvs, fill att öka insatserna, utan tvivel kunde vara större. Jag skall dock inte bedöma den här kommissionen ufifrån de olika utskottens behandling av vpk:s förslag och motion, allra helst som de flesta förslagen i mofionen behandlades under den tid då vi hade en borgeriig majoritet här i riksdagen. Att den borgerliga majoriteten och dess regeringar infe var speciellt akfiva när det gällde atf sätta in åtgärder för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten står helt klarf. Jag utgår ifrån att den nuvarande majoriteten har ett avsevärt mer långtgående intresse av att ingripa mot dessa avarter inom näringslivet m, m.

Det kan med utskottets behandling av våra krav dock skönjas en annan syn, även om jag anser att de föreslagna åtgärderna kunnat vara mer långtgående. Jag avser då utskottets tillstyrkan av vpk:s krav om ansvarsgenombrott och förslagen om atf utreda frågan om bulvanskap och att göra en översyn av s, k, haftung, Def är utan tvivel vikfiga delar i raden av föreslagna åtgärder mot ekonomisk broftslighef. Däremot borde def funnits en utskotfsmajorifet även för att se över frågor som akfiekapitalefs storlek, registrering av akfiebolags styrelse och fåmansbolagens exisfensberäffigan-de,

Vänsterparfiet kommunisterna har föreslagit atf minimigränsen för aktiekapitalets storlek höjs och atf det ökas i förhållande till inflationen, Def kan nämligen infe vara ointressant vad som i lag föreskrivs vara den lägsta nivån för aktiekapitalet och aft den står i relafion till penningvärdeförändringen, Def var ju för snart tio år sedan - närmare bestämt 1973 - som riksdagen fastställde minimibeloppet till 50 000 kr. Sedan dess har penningvärdet sjunkit med mer än 50 %, och dessa 50 000 kr, i 1973 års penningvärde motsvarar alltså nu mindre än 25 000 kr. Hoppet är väl långt, och beloppet Ugger också långt under den nivå som år 1973 fastställdes som den lägsta. Att

utskottet visar en sådan rädsla att återföra värdet fill den nivå som beslöts 1973 är inte bra.

Vpk föreslår därför samtidigt att minimigränsen justeras i takt med inflafionen. Det kan exempelvis ske genom att regeringen årUgen ges fullmakt atf göra dessa förändringar med hänsyn fill utvecklingen.

Dessa justeringar skulle gälla för nytillkommande bolag, medan det för befintliga bolag skulle krävas intyg från revisorn för att verksamheten skulle få fortsätta med etf aktiekapital som undersfeg def uppjusterade beloppet. På så vis skulle inte befintliga bolag automatiskt tvingas höja sitt akfiekapital.

En annan fråga, som utskoffef far litet väl lätt på, gäller registreringen av aktiebolags styrelse.

Den nuvarande ordningen, som infördes 1981, ger inte önskat resultat. Den väsentliga kritik, som kan anföras mot den är att underlåtenhet att lämna in anmälan inte är straffsanktionerad och aft det är myndigheten, inte bolaget, som måste utföra den aktiva handlingen, därest bolaget eller styrelseledamöterna försummar aft anmäla förändringar i bolagsstyrelsen. Den nuvarande ordningen är alltså högst otillfredsställande och bör ändras.

Det är konstaterat atf förändringar av ett aktiebolags styrelse ofta ingår som ett led i ekonomisk brottshghet. Detta har också uppmärksammats i en PM från BRÅ, i vilken förändringar föreslagits. Vänsterpartiet kommunisterna anser att det alternafiva förslag som BRÅ där lagt fram och som är liktydigt med vpk:s yrkande, i stället borde ha genomförts. Den dåvarande borgerliga regeringen ansåg förslaget om införande av skyldighet för ledamot i akfiebolagsstyrelse aft till patent- och registreringsverket anmäla sitt utträde ur styrelsen samt att underlåtenhet skulle straffsanktioneras som allt för drastiskt.

Till detta skulle kopplas myndighetens möjligheter till delgivning, då ju själva underrättandet inte så sällan är etf problem i dessa sammanhang. Bolaget skulle alltså anses såsom delgivet i behörig ordning, när delgivningen nått en registrerad styrelseledamot, vare sig denne är styrelseledamot enligt stämmobeslut eller infe. Vidare skulle underlåten anmälan också medföra förpliktelse att solidariskt ansvara för bolagets skulder, Atf infe bifalla ett förslag om en sådan regel är detsamma som aft ge den organiserade och ekonomiska brottsligheten väl stort svängrum. För dem som driver näring och följer lagar och förordningar kan ett sådant ansvar däremot infe vara till förfång eller utgöra någon belastning.

Fru talman! Jag vill också säga något om rätten aft bilda fåmansbolag. Bolagsbildningar med en eller några få ägare innebär utan tvivel problem för samhälle, anställda och borgenärer, Def är just sådana bolagsbildningar som i mycket hög grad utnyttjas för organiserad ekonomisk brottslighet, Def är svårt att finna några bärande skäl för att fillåta sådana bolagsbildningar, då den verksamhet som dessa bolag bedriver mycket väl skulle kunna drivas av delägarna själva eller i form av handelsbolag. En sådan ordning skulle medföra ett direkt ansvar av delägarna för företagefs ekonomiska situation

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vissa aktiebolagsrättsliga frågor

105

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vissa aktiebolagsrättsliga frågor

106

och manipulationer med skatter och andra "lånta" medel. De överföringar som en fåmansbolagsbildning ger möjlighet fill och som återvinningsreglerna inte rår på skulle undanröjas i mycket hög grad om verksamheten drevs av ägarna direkt,

Fåmansförefagen utgör endast ett exempel på hur mindre nogräknade personer i skydd av sitt bolag kan lura skattemyndigheterna och den enskilde konsumenten. Förutsättningarna för att nå den verklige huvudmannen är små, främst på grund av utredningssvårigheter. Endast genom uttryckligt lagfästa regler om bulvanskap och ansvarsgenombrott kan man komma till rätta med dessa förhållanden och möjliggöra en utredning.

Vi från vpk föreslår i mofionen aft bulvanskap generellt skall kriminaliseras. Ett välkänt faktum hos polis, åklagare samt skatte- och kronofogdemyndigheter är att detta institut används mycket frekvent för ekonomisk brottslighet. Ofta kan polisen under brottsutredningen konstatera aft styrelseledamöter i ett bolag endast är bulvaner för andra personer, vilka infe är möjliga att i sig identifiera,

Bulvanen är ofta svår att binda vid grova brott, då han ofta saknar uppsåt. Dessutom är han många gånger på obestånd eller saknar utmätningsbara tillgångar, Bulvanskapet har även den konsekvensen aft åtgärder såsom förvärvstillstånd, etableringskontroll, näringsförbud, konkurskarantän etc. blir helt verkningslösa, Bulvanskapet såsom rättsligt institut borde alltså infe ha någon seriös ekonomisk eller juridisk funkfion atf fylla. Vi anser därför att en generell kriminalisering av bulvanskapet bör införas, 1 samma mening syftar vi naturligtvis till aft etf solidariskt betalningsansvar införs för bulvanen och huvudmannen.

Genom sitt betänkande har utskottet väsentligen gått oss fill mötes i dessa frågor, framför allt när def gäller att utreda bulvanskap och ansvarsgenombrott. Därmed anser vi oss i detta skede nöjda.

Den sista punkten gäller s, k, haftung, Etf vanligt tillvägagångssätt när def gäller atf tjäna pengar på konkursbolag är följande.

En person driver rörelse i aktiebolagsform. Han överlåter def s, k, inkråmet till ett annat bolag som han själv kontrollerar. Den här fransaktionen är ofta mycket förmånlig för det senare företaget, Inkråmet kan bestå av maskiner, inventarier, varulager o. d. som finns i företag. Efter överlåtelsen består det förstnämnda bolaget bara av, så atf säga, etf tunt skal med tillhörande skulder. En möjlighet atf delvis komma till rätta med def här förfaringssättet är aft låta skulderna följa med inkråmet och infe med den juridiska personen och aft därigenom ålägga förvärvaren något slags undersökningsplikt, Def här är en fråga som utskottet har tagit fasta på och vill att den skall utredas. Det tycker vi är bra.

Slutligen måste jag dock fa tillfället i akt att instämma i def citat som Joakim OUén anförde i början av sitt inlägg. Jag kommer infe ihåg ordagrant, men han sade någonting om att samhället infe ser likadant ut nu som förr, då def var hederliga företagare och fri konkurrens. Nej, och det är detta jag vill hålla med Joakim Ollen om. Det gör det inte. Nu finns utan tvivel varken fri konkurrens eller speciellt mycket hederlighet. Detta exemplifieras inte minst

med den debatt som vi i dag för. Det kan också exemplifieras med att Nr 49

omfattningen av den ekonomiska brottsligheten beräknas vara ungefär lika Tisdagen den

stor som en tiondel av bruttonationalprodukten, Atf förändringar har ägt 14 december 1982

rum står utom allt tvivel, __________ -._

Jag yrkar bifall fill Per Israelssons reservationer till betänkandet.

Vissa aktiebolagsrättsliga frågor

AnL 70 JOAKIM OLLEN (m) replik:

Fru falman! Jag hade inte tänkt att nu ta upp Tommy Franzéns olika synpunkter, men def han senast sade ger mig ändå anledning till en enda reflekfion. Det är för förvisso så atf samhället infe ser ut som def gjorde fidigare. Visserligen har vi fortfarande, menar jag fill skillnad från Tommy Franzén, mycket av fri konkurrens och mycket av hederlighet i näringslivet, Def är i och för sig litet beklämmande att Tommy Franzén tycks mena aft def inte finns något alls av detta, Def finns def förvisso.

Vad artikelförfattaren framhöll och jag instämde i är att vi har ett väsentligt mer genomreglerat samhälle. Jag vill infe på något sätt säga att defta fill alla delar skulle vara till nackdel. Jag underströk atf regleringen infe nödvändigtvis behöver vara negativ. Men, Tommy Franzén, def kan vara motiverat att göra denna enda reflektion. När vi ser på den utveckling som varit t, ex, inom näringslivet och den bristande känsla för låt oss säga gamla goda principer som i dag på en del håll kan förmärkas, kan vi då från samhällets sida, från lagstiftarens, från reglerarnas sida helt frånsäga oss ansvaret för att utvecklingen har tagit de banor den har?

AnL 71 TOMMY FRANZÉN (vpk) replik:

Fru talman! Jag tror inte att vi skall gå in och diskutera varför fri konkurrens avsevärt minskat i def här samhället genom samhällets mono-polkapifalistiska utveckling. Jag tror inte att def vore så gångbart atf i den här debatten ta upp den ideologiska skillnaden i grundsynen mellan er högermän och oss kommunister. Vi slår vakt om det stora flertalet människor och deras möjligheter i det här samhället och infe om etf fåtal människors möjlighet atf bedriva näring vare sig def sker i form av monopol eller inte.

Jag vill fillstå atf def visst finns hederlighet. Jag menade infe i mitt anförande atf def inte fanns, Def kan gott belysas med atf minst 10 % av den ordinarie näringen i def här landet utgörs av icke-hederlig näring, som ådrar skattebetalarna i det här samhället stora förluster, Def var i def avseendet som jag menade aft samhället infe i dag ser ut som def gjorde förr.

AnL 72 JOAKIM OLLEN (m) replik:

Fru falman! Jag är övertygad om aft vpk verkligen gärna vill och tror sig arbeta för de stora grupperna och atf man också tror sig göra def när man lägger fram denna typ av förslag. Men jag är inte säker på aft effekterna av den politik som vpk eftersträvar skulle vara sä gynnsam, varken för några stora grupper eller för några andra grupper.

107

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vissa aktiebolagsrättsliga frågor,

108

AnL 73 TOMMY FRANZÉN (vpk) replik:

Fru falman! Def kan knappast vara fill förfång för den stora massan om man vill knipa åt de ohederliga människorna, dem som bl, a, lever på andra skattebetalare,

AnL 74 BENGT SILFVERSTRAND (s):

Fru falman! Joakim OUén inledde sitt anförande med aft citera en handelskammardirekför. För aft hålla mig på samma sida om demarkafions-linjen och i någon mån kanske underlätta kommunikationerna med Joakim OUén, skall jag hämta etf citat ur Svenska Dagbladet av den 9 december. Jag tror aft det är en tidning vars innehåll och språkbruk Joakim OUén är väl förtrogen med.

Artikeln har rubriken Brottslig koncern avslöjad, och citatet lyder:
"Grundläggande dokument misstänks vara falska, och revisionsrappor
terna har man fotat ihop själv.

För atf möjliggöra defta spel har man använt sig av bulvaner, som inte ens vetat om att deras namn missbrukats på defta sätt,"

Referaret beskriver förhållanden eller snarare missförhållanden som ökat mycket kraftigt i omfattning under senare år. Just def allt vanligare missbruket av akfiebolagslagen, användandet av bulvaner och bildandet av koncerner inom vilket ett eller flera bolag enbart uppträder som skenföretag med fiktiv verksamhet är bakgrunden till flera av de mofioner som behandlas i lagutskottets betänkande 16 under den kanske något oskuldsfulla rubriken "Vissa aktiebolagsräftsliga frågor".

De klassiska konservativa invändningarna mot alla mera målmedvetna och organiserade försök aft begränsa olika former av ekonomisk brottslighet har varit att skärpningar av bolags- och konkurslagsfiftningen hämmar den fria företagsamheten och atf det egenfiigen räcker om vi sänker det s, k. skattetrycket. Verkligheten talar etf helt annat språk.

Två italienska forskare i ämnet har ganska träffande beskrivit problemet med den ekonomiska brottsligheten: "Även om det i det förflutna funnits några enstaka pionjärer som undersökt problemen med ekonomisk brottslighet, går det inte att förneka att det först på senare tid uppstått en ökad medvetenhet om atf brottslighet inte enbart är sådant som tynger polis och domstolar med mål och handlingar; atf förbrytare infe bara är sådana som överbefolkar våra fängelser; atf en oberäknelig social skada ständigt förorsakas av individer och organisationer som, medan de åtnjuter social prestige och respekt blir orättmätigt rika utan att provocera fram någon särskilt upphetsande reaktion hos allmänheten och ofta infe heller hos sina egna offer."

Jag tror atf det ligger mycket i denna definition. Först under de allra senaste åren har def uppstått något som kan kallas för en folklig vrede mot aft brister i kontroll- och sanktionssystem och luckor i lagsfiftningen i ökad omfattning används som medel atf uppnå oräffmätig ekonomisk vinning.

Det finns i huvudsak två allvarliga konsekvenser av ekonomisk brottslighet, vilka åtminstone borde få centerpartister atf fundera över vilka intressen

man egenfiigen tjänar genom den nuvarande uppslutningen bakom mode-rafreservafioner.

För det första: Seriösa företag slås ut från marknaden - de klarar inte konkurrensen med fifflarna.

För def andra: Hederliga skattebetalare drabbas av en hårdare skattebelastning.

Varje år omsätter ekonomins s. k, svarta sektor mångmiljardbelopp. Beräkningar visar aft den ekonomiska brottsligheten omsätter mellan 20 och 40 miljarder kronor om året, eller någonsfans mellan 5 och 8 % av BNP, Enbart skattefusket kan uppskattas fill mellan 14 och 20 miljarder kronor. Detta kan jämföras med atf förlusterna i samfiiga anmälningar för stölder och rån för något år sedan beräknades uppgå fill knappt 1 miljard,

1970-falet inleddes med ett ambitiöst reformprogram på aktiebolagsräf-fens område. Bl, a, höjdes minimigränsen för akfiekapifalef från 5 000 till 50 000 kr., efter socialdemokrafiska regeringsinitiativ. Efter 1976 har reformarbetet gått betydligt trögare. Initiafiven till de förändringar som ändå skett kommer bl. a, från brottsförebyggande rådet och genom socialdemokratiska mofioner. Ändå har man under den här sexåriga perioden haft en känsla av atf ro i tjära när det gällt möjligheterna atf komma fram med insatser mot den ekonomiska broffsligheten. Och under den moderata överhögheten i jusfifiedeparfemenfet kändes det t, o, m, som om tjäran stelnat.

De motioner som behandlas i dagens betänkande har som minsta gemensamma nämnare aft man vill sfävja def tilltagande missbruket av akfiebolagslagen. Jag skall begränsa mina kommentarer fill de sex reservafioner som fogats fill betänkandet av vpk resp, centern och moderaterna.

Vpk reserverar sig till förmån för ett motionsförslag i vilket man åter lyft fram den ständigt aktuella frågan om en anpassning av minimigränsen för akfiekapifalef. Vi delar uppfattningen att 50 000 kr. i många fall är ett alltför lågt aktiekapital för atf driva verksamhet av större omfattning. Aft justera minimikapitalet varje år, såsom vpk föreslagit, skulle emellertid ställa sig mycket oprakfiskt och bl. a. skapa en icke önskvärd byråkratisk konfrollapparat. Vi anser fortfarande atf frågan om olika regler för de största och de mindre bolagen bör övervägas och att i samband med en sådan bolagsreform den undre gränsen för aktiekapitalet kan höjas kraftigt. F. ö. vill jag iindersfryka atf de mofiv som ligger bakom vpk:s förslag till höjning av minimigränsen för aktiekapital delvis fillgodoses av den skärpning av likvidafionsbestämmelserna och def därav följande förstärkta skyddet av def bundna kapitalet som utskottet uttalar sig för under en annan punkt i detta betänkande.

Vpk uttalar sig i reservafion nr 2 för att en regel i akfiebolagslagen bör införas innebärande atf delgivning allfid skall kunna ske med den som är registrerad företrädare för bolaget. Motivet är att de ansvariga för bolagen ofta byts ut och aft det ofta kan ställa sig svårt aft nå de i realiteten ansvariga för en delgivning.

Iakttagelsen är helt korrekt. Men en lagändring trädde i kraft på detta

Nr 49

Tisdagen den 14 december 1982

Vissa aktiebolagsrättsliga frågor

109

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vissa aktiebolagsrättsUga frågor

110

område så sent som den 1 juli 1981, och den hade innebörden atf ett aktiebolag har skyldighet atf årligen sända in en aktuell förteckning över styrelseledamöter m. fl. fill patenfverket. Vi anser def rimligt att först under ytterligare någon fid skaffa oss erfarenheter av denna lagändring. Låt mig gärna erkänna atf den har en mycket begränsad räckvidd, men vi tycker atf det är motiverat att vänta ytterligare någon tid med att ändra en lag som har funnits i bara ungefär ett och etf halvt år. Detta krav är f. ö. infe särskilt originellt, utan def fördes fram som en möjlighet redan 1979 av brottsförebyggande rådet.

I reservafion nr 3 förordar vpk en utredning av frågan om inskränkningar i rätten aft bilda fåmansbolag. Eftersom vi i Sverige saknar den särskilda bolagsform för mindre företag vilken finns i bl. a. Danmark och Västtyskland, skuUe det ställa sig alltför drastiskt och sannolikt innebära ett minskat intresse för nyetablering av småföretag, om den av vpk förordade inskränkningen genomfördes.

Def är emellerfid alldeles uppenbart atf bolagsbildningar med endast ett fåtal aktieägare ofta utnyttjas för ekonomisk brottslighet. På denna punkt tillmötesgås också vpk-kravet genom den utredning av frågan om utvidgat ansvarsgenombrott som utskoftsmajorifefen ställt sig bakom.

I reservation nr 4 har utskottets centerpartiser slutit upp bakom en kär gammal moderat käpphäst, nämligen den tydligen oomkullrunkeliga principen att alla inskränkningar i den personliga ansvarsfriheten är av ondo, även om denna frihet i ökad utsträckning missbrukas på etf sätt som inneburit allt allvarligare konsekvenser för samhället och skattebetalarna och även om denna frihet för fåtalet innebär ökad ofrihet för t. ex. anställda, skattebetalare, borgenärer och andra intressegrupper. Som skäl för att inte acceptera en översyn av koncernbegreppet och frågan om ansvarsgenombrott i koncern anför reservanterna bl. a. denna märkliga invändning: "Ofta föreligger def nämHgen betydande svårigheter att klarlägga sambandet mellan olika företag och fysiska personer." Men def är ju just i syfte atf skapa ökad klarhet på denna punkt som vi vill ha en översyn. En av landefs främsta experter på området, professor Håkan Nial, säger i Svensk associationsrätt bl. a.: "Genom nu berörd rättspraxis och doktrin har knappast någon klar linje i frågan om ansvarighetsgenombrott utbildats i svensk rätt."

I det marknadsekonomins och den personliga frihetens förlovade hemland, USA, som moderater ofta brukar hänvisa fill finns däremot en väl utvecklad rättspraxis rörande ansvarighefsgenombrott. Även i tysk rättspraxis förekommer etf stort antal fall där moderbolag hålUfs ansvariga för dotterbolags förpliktelser.

Som grund för utskottets hemsfällan på denna punkt ligger en socialdemokrafisk mofion, som med utgångspunkt i flera uppmärksammade fall av missbruk av konkurs- och akfiebolagslagsfiffningen förordar en översyn av en uppenbarligen bristfällig lagstiftning. Def går inte att förneka atf många bolag bildas eller förvärvas uteslutande i syfte att tjäna som täckmantel för brottslig verksamhet. Def finns fakfiskt, Joakim OUén och Marfin Olsson, professionella bolagsbildare, som står till tjänst med skrivbordsbolag eller

vilande bolag fill hugade spekulanter utan atf bry sig om att bolagsförvärvef ingår som ett led i t. ex. skattebedrägeri.

Tiden är mogen för en mer genomgripande utredning av frågan om betalningsansvaret för en juridisk persons skulder. Självfallet skall inte ansvarsfriheten urholkas på e« sådant sätt aft seriös näringsverksamhet drabbas. Utgångspunkten för utredningsarbetet - det framgår mycket klarf av majoritefsskrivningen - skall i stället vara det tyvärr växande antalet typfaU, där samhäUets och andra intressegruppers intressen åsidosätts genom bolagskonstruktioner som tillkommit i def uppenbara syftet aft uppnå oräffmätig vinning.

Frågan om bulvanskap behandlas i en socialdemokratisk motion och i en vpk-mofion. Mot utskottsmajoritetens förslag atf utreda samhällets möjligheter atf ingripa mot bulvanförhållanden i företag reserverar sig moderaterna. Glädjande nog hoppade centern just på denna punkt i sista stund av den moderata triumfvagnen, där man i övrigt hela tiden befinner sig.

Med bulvan betecknas i defta sammanhang fysisk person som utåt uppträder i eget namn men som i själva verket företräder en annan person. Rättshandlingar som bulvanen företar binder i princip endast honom och inte huvudmannen. Ingen kan förneka atf bulvaner allt oftare förekommer i verksamhet förknippad med ekonomisk brottslighet. Som exempel kan nämnas fasfighefsaffärer och överlåtelser av restauranger. Det kan infe vara Joakim OUén, som bor i Malmö, obekant vad som förekommer på exempelvis resfaurangområdet när def gäller bulvanbroff. Illegala spelklubbar är ett annat exempel. Lagstiftningsåtgärder skall självfallet - det måste man uppenbarligen noggrant understryka för moderaterna - inrikta sig på de områden där missbruket av bulvanskap är störst. Utskottet understryker också atf en lagreglering snarare bör omfatta huvudmannen än bulvanen. Då def visat sig att närstående fill huvudmannen inte sällan anlitats som bulvaner, kan särskilda regler för sådana fall också övervägas.

Låt mig slutligen med några ord kommentera den sjätte och sista reservafionen. I denna reservation angående s. k. tvångslikvidafion har centern åter ingått fostbrödralag med moderaterna.

Utskottets hemsfällan på denna punkt utmynnar i fillkännagivande fill regeringen om behovet av ett förstärkt skydd av def egna kapitalet i ett aktiebolag. Förslag härom har framlagts i en socialdemokrafisk partimotion. Nuvarande bestämmelser medger aft ett aktiebolag under längre tid kan drivas med etf starkt urholkat akfiekapital. Frisfen för bolagsstämman att besluta om likvidation kan uppgå fill mer än ett år. Dessutom är det enligt aktiebolagslagen till fyllest om halva aktiekapitalet är täckt vid ifrågavarande bolagsstämma för atf likvidafionsplikfen skall undgås. Erfarenheten visar att det allt oftare förekommer att verksamhet i akfiebolag fortsätts långt efter def att likvidationsskyldighet inträff.

Jag utgår från aft centern och moderaterna infe frångått uppfattningen aft 50 000 kr. är och skall vara det minsta belopp som skall ersätta aktieägarnas personliga betalningsansvar. Om så är fallet, bör de rimligen också dela vår uppfattning att det inte - åtminstone inte varaktigt - skall vara tillåtet aft

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vissa aktiebolagsrättsliga frågor

111

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vissa aktiebolagsrättsliga frågor

driva akfiebolag med lägre aktiekapital än 50 000 kr.

Utskoftsmajorifefen anser sålunda att starka skäl talar för atf likvidations-plikt för etf akfiebolag skall inträda redan när halva akfiekapifalef går förlorat, att inget bolag bör få fortsätta sin verksamhet när det egna kapitalet understiger den lagstadgade minimigränsen för aktiekapitalet och att tidsfristen för bolagsstämman aft besluta om likvidation förkorfas.

Fru talman! Jag yrkar bifall fill lagutskottets hemsfällan i betänkandet 16 på samtliga punkter.

112

AnL 75 JOAKIM OLLEN (m):

Fru talman! Det fanns så pass mycket av besynnerliga påståenden och osakligheter, måste jag tyvärr säga, i Bengt Silfverstrands anförande att jag tvingas fa till orda igen.

Bengt Silfverstrand började med ett exempel, hämtat ur Svenska Dagbladet, för att förvissa sig om atf jag någonstans skulle ha kunnat höra falas om att ekonomisk brottslighet förekommer. Jag var inte alldeles obekant med detta förhållande, Bengt Silfverstrand. Def exempel som anförs, där det bl. a. i rubriken tydligen sades: Brottslig koncern avslöjad -totalt hoplappad revisionsberättelse, eller ord i den riktningen, skulle naturligtvis ha kunnat vara ett utvalt exempel på ett fall som verkligen hade visat behovet av de regler som socialdemokraterna nu föreslår. I def läget kunde jag ju ha sagt atf det alltid går att hitta något exempel på atf sådana regler behövs.

Men det fantastiska är ju, fru talman, att exemplet visar precis vad jag har sagt, nämligen atf med sådana här regler kommer man ingen längre bit. Om en koncern har en fotalf hoptotad, eller vad man nu vill använda för uttryck, revisionsberättelse eller ekonomisk berättelse, vad spelar def då för roll om vi förändrar reglerna i aktiebolagslagen för tvångslikvidafion? Qm det är ett bulvanförhållande där bulvanerna infe ens känner till att deras namn använts hur det skulle gå till i det här fallet vet jag inte riktigt, men någonting sådant var det tydligen fråga om - ja, vad hjälper def då att vi utreder reglerna om bulvanförhållanden, när infe ens bulvanerna själva vet om att de är inblandade? Problemet med bulvanförhållanden är ju just att man i allmänhet inte kan avslöja de bakomliggande förhållandena. Problemet är inte aft def råder brist på regler eller atf def är brist på straffbestämmelser. Det finns straffbestämmelser i brottsbalken. Def finns bestämmelser beträffande vårt nya näringsförbud om bulvanförhållanden, och det finns bestämmelser på andra håll också. Problemet ligger icke på regelsidan, Bengt Silfverstrand, utan det ligger i att avslöja de skumraskaffärer som förvisso förekommer.

Så talar Bengt Silfverstrand om den folkliga vrede som har uppstått med anledning av de luckor i lagen som finns och hur de utnyttjas. Ja, med all rätt är människor missnöjda med rättssäkerhetens tillstånd i Sverige i dag. Men frågan är: Är det lösningen på problemet att, med def utomordentligt invecklade och i den meningen välutvecklade regelsystem vi har, som har givit upphov till en del av de problem som finns på detta område, bygga

vidare på lapptäcket, att göra det ännu mer nödvändigt att besitta specialkunskaper för atf veta hur man skall deklarera för att få minsta möjliga skaft, hur man skall bete sig för att slinka ut genom def ena hålet eller def andra? Vore def infe motiverat att någon gång försöka se hur man skulle kunna öka konkurrensfördelarna för dem som är hederliga, som infe utnyttjar smarta rådgivare, som har annat för sig än atf ägna större delen av sin fid åt att tänka ut och konstruera modeller för aft kringgå regler av olika slag, som jag sade i mitt inledningsanförande?

Bengt Silfverstrand gör ett försök genom att säga atf centern i alla fall infe borde vara med på def som moderaterna vill - centern skall svara för sig. Detta mofiveras med aft seriösa företag slås ut. Men någon rim och reson får def väl ändå vara när man argumenterar mot oss moderater. Vi bmkar ju utmålas som ett parti som försvarar näringslivet och företagsamheten.

Om def är på def sättet aft de förslag som Bengt Silfverstrand så varmt och innerligt tror på verkligen skulle stärka näringslivet och de seriösa företagen, fanns def då inte skäl för oss moderater att slufa upp bakom de förslagen? Eller menar Bengt Silfverstrand på fullt allvar att vi moderater skulle vara ointresserade av aft bekämpa brottslighet, ekonomisk broftslighef eller annan broftslighef? Säg def i så fall rent ut! Det vore ett nog så intressant besked.

Vidare talar Bengt Silfverstrand om professionella bolagsbildare som fillhandahåller skumma personer bolag. Ja, def är förvisso sant atf det finns företag som inte gör annat än bildar nya bolag som sedan säljs för att man snabbare skall kunna få ett nytt bolag. Det är i sig inget skumt. Vad den insinuafionen, Bengt Silfverstrand, skulle betyda har jag litet svårt atf förstå.

Bengt Silfverstrand gav ytterligare ett exempel på vad jag menar är detsamma som att slå in öppna dörrar. Han talar om bulvanförhållanden inom restaurangbranschen, där det förekommer mycket skumt. Förvisso är det så. Men bl. a. detta utreds just nu av näringsförbudskommiffén, i vilken jag själv är ledamot. Varför skall vi ha ytterligare utredningar på det området?

Av det som Bengt Silfverstrand sagt har def icke på någon punkt framgått atf det skulle vara motiverat atf genomföra de lagändringar som socialdemokraterna nu förordar. Beträffande ansvarsgenombroft frågar jag: Anser Bengt Silfverstrand aft det i fråga om det rättsfall som HD avgjorde fidigare i år och som alltså innebär aft man har stadfäst en rättspraxis när det gäller ansvarsgenombroft och som def finns en redogörelse för i utskoftsbefänkandet, till vilken jag hänvisar intresserade, var en felaktig utgång? Och är def därför som man vill ha en regeländring?

När det gäller bulvanskapet: Vilken typ av bulvanförhållanden är det som man i dag kan avslöja men där det behövs nya regler för atf man skall kunna komma åt dessa? Jag upprepar; Problemet är ju att man infe kan avslöja dem.

När def gäller likvidation: Är socialdemokraterna medvetna om och beredda atf acceptera de betydande svårigheter för nyföretagandet som en 8 Riksdagens prolokoU 1982/83:47-49

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vissa aktiebolagsrättsliga frågor

113

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vissa aktiebolagsrättsliga frågor

skärpning av likvidationsplikten på det sätt som man här förordar skulle medföra? Och, slufiigen, är socialdemokraterna medvetna om vad en sådan likvidationsplikf skulle kunna få för betydelse för de stafiiga företagen, som man i så många andra sammanhang varmt omhuldar?

AnL 76 MARTIN OLSSON (c):

Fru talman! I mitt inlägg tidigare redovisade jag cenferledamöfernas ställningstagande i den här frågan, och jag trodde att det skulle vara fillräckligt. Men eftersom Bengt Silfverstrand hetsar upp sig så i sitt anförande, vill jag göra en liten kommentar.

Def är anmärkningsvärt atf behöva konstatera att om två partier enas om en gemensam reservation, där man yrkar avslag på en hemställan från tredje och fjärde parfi - alltså från socialdemokraterna och vpk - har man endera ingått fostbrödralag eller hoppat upp pä varandras triumfvagnar. Def är väl rätt vanligt här i riksdagen att tvä partier fillsammans kommer fram till samma uppfattning, att man inte bör begära en utredning av vissa frågor som redan bedöms vara prövade.

När det gäller bulvanskapet så förvånar det mig att det skall behöva heta aft man i sista stund hoppat på eller vad def nu var som sades. Det framgår klarf och tydligt av utskoftsbefänkandet både vilka som reserverat sig för vad och vilka mofiven är härför. Jag nämnde att jag ville avge en saklig redovisning av vårt ställningstagande, och jag redogjorde för def arbete som pågår och de överväganden som redan gjorts. Mot den bakgrunden anser vi infe att man nu skall begära en utredning om ansvarsgenombrottet.

Vad beträffar likvidafionsreglerna så var förhållandet likartat. Dessutom, Bengt Silfverstrand, refererade jag kortfattat - om tiden hade tillåtit det, hade jag kunnat läsa innanfill ur proposifionen från 1975 - vad statsrådet Lidbom sade i samband med sina noggranna överväganden om vilka likvidafionsregler som han ufifrån olika synpunkter ansåg lämpliga. Det är de reglerna som gäller. När det sedan gäller ställningstaganden till ekonomisk brottslighet över huvud taget tycker jag att det är anmärkningsvärt - och def kanske är ett för milt uttryck - att man ifrågasätter huruvida centern skulle vara intresserad av atf försöka komma till rätta med dessa förhållanden.

Jag refererade i mitt anförande något av de ändringar som har gjorts under de icke-socialistiska regeringarnas tid i akfiebolagslag och närstående lagar, men det finns oändligt många fler exempel på åtgärder inom olika områden som har vidtagits under de här åren för atf komma till rätta med den ekonomiska brottsligheten. Det gäller hyreslagsfiftningen, valufalagstiffningen, konkurslagstiftningen, skattelagstiftningen och mycket annat. De myndigheter som skall klara dessa åtgärder har fått förstärkta resurser. Polisen har fått ökade möjligheter genom att kvalificerade ekonomer har filiförts polisväsendet för att genomföra utredningar, och taxerings- och exekufionsväsendet har omorganiserats. Def finns alltså åtskilliga exempel på att man under de år då vi hade en icke-socialistisk regering på många olika sätt har försökt att komma till rätta med den ekonomiska brottsligheten.

Jag tycker inte att def skall behöva råda något som helst tvivel om defta.

och jag trodde att def skulle vara främmande för Bengt Silfverstrand att Nr 49

ifrågasätta de ärliga ansträngningar som har gjorts och som vi vill fortsätta Tisdagen den

med för atf komma fill rätta med avarterna inom den ekonomiska 14 december 1982

verksamheten, samfidigt måste vi slå vakt om de seriösa företagens_______ __

möjligheter aft verka och utvecklas.

Vissa aktiebolagsrättsliga frågor

AnL 77 TOMMY FRANZÉN (vpk):

Fru talmari! Berigf Silfverstrand sade beträffande akfiekapitalefs storlek att det skulle vara litet väl byråkratiskt att årligen behöva höja minimigränsen för aktiekapitalet. Jag vet inte om def skulle vara så väldigt byråkrafiskt. I vårt förslag talar vi om nyetablerade företag. Det är lika enkelt att årUgen göra en beräkning av minimigränsen för aktiekapitalet i samband med godkännande av nybildning av akfiebolag som att tillämpa etf nytt basbelopp vid ingången av def nya året. När def sedan gäller den förteckning man skall sända in till patent- och registreringsverket så finns def, även om lagstiftningen inte varit i kraft så länge, anledning aft konstatera atf man bör byta ut förteckningen. Def är framför allt beträffande företag som ägnar sig åt olika former av ekonomisk brottslighet som man har problem från myndighetens sida med att fä in dessa förteckningar. Jag tror att Bengt Silfverstrand skulle kunna gå oss fill mötes och säga att def utan tvivel finns ett behov av att göra én sådan förändring.

Poängen med det hela är att myndigheten inte skall behöva jaga efter dessa företag för aft få in en förteckning, utan def blir de som har ställt sig som ansvariga för företagen som får skyldighet att fill rnyndighef en meddela aft de infe längre fillhör styrelsen. Gör de inte det får de bära def ekonomiska ansvaret om det skulle hända någonfing med företaget, vilket infe så sällan inträffar.

SlutUgen beträffande frågan om fåmansbolag: Bengt Silfverstrand sade aft intresset för nyföretagande skulle minska om de som vill etablera sig infe får använda sig av fåmansbolagsformen, dvs. om man, som vi önskar, skulle slopa möjligheten fill fåmansbolag. Då skulle man i stället få bedriva verksamheten antingen genom direkt ägande i företag eller genom handelsbolag. Men då måste man diskutera om det är så angeläget atf ha ett nyföretagande som skapas enbart med utgångspunkten atf man genom möjligheten att bilda fåmansbolag inte behöver stå ekonomiskt ansvarig med mer än def belopp som aktiekapitalet uppgår fill. Är det av intresse atf gynna ett småföretagande där ägarna infe är beredda att fa ansvaret för hela den verksamhet de bedriver, utan bara en liten del av den, och där de för över riskerna på samhället och andra borgenärer? Jag tycker inte att def finns anledning aft vara så rädd för aft den seriösa verksamheten skulle bli lidande av att man slopade rätfen aft bilda fåmansbolag.

Anf. 78 BENGT SILFVERSTRAND (s);

Fru talman! Jag har infe påstått att Joakim OUén skulle vara ointresserad av att bekämpa den ekonomiska broffsligheten. Aft jag infe funnit något mera uttalat intresse för frågan från Joakim Ollens sida under hans

115

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vissa aktiebolagsrättsliga frågor

116

hittillsvarande verksamhet i lagufskoftet är en helt annan sak.

Joakim OUén sade bl. a. atf man inte så lätt kommer åt bulvanskap, eftersom man ofta inte märker var ett sådant förekommer. Men def är alldeles uppenbart aft de förslag vi har lagt fram syftar fill att komma åt de gripbara bulvanskap och andra missförhållanden som vi vet finns. Som Joakim OUén säkert erinrar sig har vi under behandlingen i lagutskottet vid olika tillfällen sett mängder av exempel på att det förekommer ett missbruk. Jag tycker vi kan avsluta diskussionen om den fria företagsamheten med aft konstatera att vi från utskoftsmajorifefens sida slagit fast att vi skall sätta in åtgärder mot missbruket, mot skrivbordsbolagen och mot de företag som gör andra företag en otjänst och som skadar seriösa företag. I aktiebolagslagen falas def om frihet under ansvar. Skillnaden är kanske atf vi understryker ansvaret något starkare än vad moderater och centerparfister är beredda att göra.

Vi skapar ytterligare ett lapptäcke, sade Joakim OUén. Men han är då dåligt underrättad om direktiven fill den kommission mot den ekonomiska brottsligheten som den socialdemokratiska regeringen har tillsatt. I dessa direktiv understryks mycket klart atf lagstiftningen här inte har den roll som moderaterna försöker göra gällande. Kommissionen skall dra nytta av de kunskaper som redan finns samlade i olika utredningar och arbetsgrupper -Joakim OUén borde vara mycket väl förtrogen med vad exempelvis brottsförebyggande rådet har åstadkommit, eftersom han har sutfit med i styrgrupper där. Man skall också fa fasta på de kunskaper som finns hos myndigheter, fackliga organisafioner och näringslivsorganisafioner. I direkfiven trycker man vidare på forskning, utbildning, upplysning och på bättre samarbete mellan myndigheterna och resursplanerarna. Det är mycket tänkbart att man kommer fram till att de frågor som gäller ansvarsgenombrott och bulvaner kan knytas samman med de frågor man arbetar med i andra utredningar och med förslag som har lagts fram.

Jag kan i det sammanhanget peka på två frågor. Den ena är det utvidgade näringsförbudet, som en utredning redan arbetar med. Den andra gäller en skärpning av återvinningsreglerna vid konkurs, och i det fallet har brottsförebyggande rådet så sent som för några månader sedan lagt fram en rapport där man anger vilka vägar som är möjliga.

Bitarna i def lapptäcke som Joakim OUén talar om och som har blivit större under de borgerliga regeringsåren skall den socialdemokrafiska regeringen, bl. a. i kommissionen mot ekonomisk brottslighet, lägga samman fill en helhet.

Jag vill säga några ord också fill Marfin Olsson, som alltid blir lika indignerad när jag påminner om att centern sluter upp bakom moderatre-servafioner. Han påstår att jag skulle finna det underligt atf två parfier går samman i en gemensam reservation. Nej, def är infe alls underligt. Och mycket vanligt är det av någon anledning att just moderaterna och centerpartiet så ofta finner varandra när def gäller att säga nej fill alla förslag som går ut på att skapa rimliga och rättvisa förhållanden ute i näringslivet.

Vi vill stödja etablering av företag som ägnar sig åt produktion, och vi vill så långt def är möjligt förhindra och försvåra all verksamhet som går ut på att man skall sko sig på skattebetalarna. Så enkelt är vårt ställningstagande i de här frågorna.

AnL 79 JOAKIM OLLEN (m);

Fru falman! Def gläder mig atf Bengt Silfverstrand har läst på så bra när det gäller kommissionen mot ekonomisk brottslighet. Kommissionen säger bl. a. att lagstiftning infe är def viktiga, utan aft det är andra åtgärder som måste vidtas. På den punkten kan vi vara överens. Def är mycket glädjande om Bengt Silfverstrand har uppfattningen att det infe är förändring av lagstiftningen som är det viktiga. Man kan litet tillspetsat säga att den lagsfiftning som behövs för atf komma till rätta med brottslighet på det här och på andra områden i stort sett finns. De regler som behövs finns, def som saknas är resurser, större vana vid aft hantera reglerna, som i en del fall är ganska nya, och en del andra åtgärder på det planet, vilket Bengt Silfverstrand också mycket riktigt påpekade. Def är bara etf litet problem, och det är att de tre förslag som den socialdemokratiska majoriteten i lagutskottet för fram i dag ligger på just det lagsfiftningsområde som vi nu tycks vara överens om infe är def mest centrala.

Sedan säger Bengt Silfverstrand när det gäller åtgärder mot bulvaner, som är etf av de områden där man skall ha nya regler, atf det är klarf att def får bli de gripbara förhållandena man attackerar. Då skulle jag bara vilja fråga Bengt Silfverstrand: Var är def troligast att de verkligt fula fiskarna finns - i de sammanhang där det finns synliga bulvaner eller i de sammanhang där def finns osynliga bulvaner?

När def gäller likvidafionsreglerna vill jag fråga: Vilka kommer troligast att drabbas av skärpta regler på det här området - de som följer bestämmelserna, upprättar likvidationsbalansräkning och träder i tvångslikvidation därför att det står i lagen eller de som redan har bestämt sig för atf strunta i det regelsystem som vi har producerat?

När vi har varit avvisande till de här förslagen beror det inte på, som Bengt Silfverstrand tror, ointresse för dessa frågor, utan def beror på aft vi menar aft def infe går att bara genom nya regleringar - vars effekt förutsätter att man följer lagstiftningen - komma åt förfaranden och beteenden som kännetecknas just av att man ändå infe bryr sig om de lagregler som finns. De som drabbas av krångligare lagregler är de som följer lagreglerna, de andra drabbas inte. Det är inget ointresse från vår sida, utan def är fråga om ett försök aft analysera de problem som ligger bakom den växande ekonomiska brottsligheten och den växande brottsligheten även på andra områden. Vi säger atf vi genom regelförenklingar borde försöka att stärka konkurrensfördelarna för dem som är hederliga och minska fördelarna för dem som är ohederliga, i stället för att hela tiden genom nya regler, nya formföreskrifter och nya krav på företagen göra det allt svårare att gå på den smala väg som vi naturligtvis önskar aft alla företag skulle följa. Det är det socialdemokraterna vägrar att inse.

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vissa aktiebolagsrättsliga frågor

117

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vissa aktiebolagsrättsliga frågor

AnL 80 MARTIN OLSSON (c):

Fru talman! Bengt Silfverstrand återkom till def faktum att partier kan ha samma uppfattning och därmed kan stå bakom samma reservation. Jag trodde atf det var så självklart aft def inte behövde diskuteras. I annat fall måste jag påpeka aft det är anmärkningsvärt atf socialdemokrater och vpk-are så ofta har kommit fram till samma uppfattning som de har gjort på flera punkter i def här betänkandet. Bengt Silfverstrand! Jag ser infe något anmärkningsvärt i att partier kommer fill gemensamma uppfattningar. Bara för aft vi har fem parfier i riksdagen är det väl inte så vanligt atf vi hävdar fem olika uppfattningar i varje fråga. Konstellationerna mellan partierna kan ändras från fall till fall. Här är två reservationer gemensamma för centern och moderaterna- för en tredje reservafion står enbart moderater. Def är inget aft diskutera vem som anslutit sig till vem. Som reservanter är ledamöterna jämställda, även om ordningsföljden på ledamöterna bakom reservationerna anges med hänsyn fill den ordningsföljd de här i utskottet. Det är självklart atf den moderata ordföranden i utskottet står som första namn på de gemensamma reservationerna.

Sedan till detta aft vi skulle vara motståndare till att bekämpa ekonomisk brottslighet. Jag vill minnas att Bengt Silfverstrand sade att vi alltid har gått emot detta. Varför använda sådana överord? Vi har här atf behandla en rad mofionsyrkanden, och vi har sakligt bedömt vad som har skett, vad som häller på atf göras och på vilka punkter def kan vara rimligt att begära nya utredningar. Principen här i riksdagen är atf man infe begär nya utredningar i tid och otid, särskilt om man är osäker beträffande möjligheterna att nå en lösning som ger de resultat man vill nå och om frågan redan utreds i def ena eller andra sammanhanget.

Det är mot den bakgrunden vi har ställt oss avvisande fill två av de socialdemokratiska kraven, nämligen frågan om ansvarsgenombroft och reglerna om tvångslikvidafion. Jag skall infe upprepa mina argument.

Om Bengt Silfverstrand någon gång ger sig tid att gå igenom vad som har gjorts inom olika områden under de gångna sex åren för aft komma åt den ekonomiska brottsligheten, hoppas jag atf han skall finna aft det under den tid då centern i huvudsak har haft etf ledande regeringsansvar har gjorts synnerligen mycket.

118

AnL 81 BENGT SILFVERSTRAND (s):

Fru talman! När verkligheten visar aft nuvarande aktiebolagslagsfifning är behäftad med så stora brister atf oseriösa företag kringgår den i allt större utsträckning, måste väl ändå också moderaterna inse att def på en eller annan punkt kan finnas behov av reformer.

Närdet gäller bulvanförhållanden, som jag skall begränsa mig till i den här repliken, som förhoppningsvis blir min sista, kan vi bara konstatera atf socialdemokraterna och utskoffsmajoriteten har stöd från en rad remissinstanser: rikspolisstyrelsen, brottsförebyggande rådet - def borde Joakim OUén känna fill - och också från de fackliga organisafionerna. De pekar på en rad konkreta reformförslag, anger hur man skall kunna gå till väga för aft

begränsa möjUgheten att använda bulvaner för illojal verksamhet. Och det är precis de konkreta förslag vi nu vill försöka genomföra. Märkligare är def inte.

Jag skall avsluta den här debatten med att specieUt vända mig till Joakim OUén, som inom kort lämnar denna kammare. Även om Joakim Ollens insats mot ekonomisk brottslighet knappast kan betecknas som heroisk, vill jag ändå säga aft han varit en frejdig förkämpe för konservatismen i lagfrågor, och jag önskar honom välgång i hans nya kommunalpolitiska

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vissa aktiebolagsrättsliga frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom: 1 Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2 (akfiekapitalefs storiek)

Utskottets hemsfällan bifölls med 297 röster mot 18 för reservation 1 av Per Israelsson.

Mom. 3 (registrering av akfiebolags styrelse)

Utskoftets hemsfällan bifölls med 298 röster mot 17 för reservafion 2 av Per Israelsson.

Mom. 4 (rätten aft bilda fåmansbolag)

Utskottets hemsfällan bifölls med 298 röster mot 17 för reservafion 3 av Per Israelsson.

Mom. 5 (ansvarsgenombroft m. m.)

Utskottets hemsfällan bifölls med 168 röster mot 147 för reservation 4 av Per-Olof Strindberg m. fl.

Mom. 6 (bulvanskap)

Utskottets hemställan bifölls med 237 röster mot 78 för reservafion 5 av Per-Olof Strindberg m. fl.

Mom. 7 (tvångslikvidation)

Utskottets hemsfällan bifölls med 167 röster mot 147 för reservation 6 av Per-Olof Strindberg m. fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

16 § Föredrogs Utrikesufskottets betänkande

1982/83:12 Verksamheten inom Europarådet (skr. 1982/83:74 och redog. 1981/82:18)

Utskottets hemställan bifölls.

119

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Förlängd reglering av anslutning av privatpraktiserande tandläkare till tandvårdsförsäkringen

120

17 § Förlängd reglering av anslutning av privatpraktiserande tandläkare till tandvårdsförsäkringen

Föredrogs socialförsäkringsufskottets betänkande 1982/83:11 om förlängd reglering av anslutning av privatpraktiserande tandläkare fill tandvårdsförsäkringen (prop. 1982/83:63).

AnL 82 NILS CARLSHAMRE (m):

Fru talman! Nästa år utexamineras från de svenska tandläkarhögskolorna 440 nya tandläkare. Vi vet i dag tämligen exakt hur många av dem som kommer aft kunna beredas möjlighet att arbeta i sitt nya yrke. Landstingens planer för folktandvårdens utveckling är kända för det kommande året, och det är också möjligt att med stor säkerhet avgöra hur många som inom nuvarande bestämmelsers ram skulle kunna få arbete i privat tandläkarvård. Det går att räkna fram att mellan 125 och 175 av de nya tandläkarna nästa år från början blir arbetslösa. Vi har alltså redan då ett överskott på tandläkare i den storleksordningen. Den siffran är mycket säker, därför atf den bygger helt på kända förhållanden. Man kan med nästan lika stor säkerhet räkna fram atf år 1985 har antalet övertaliga tandläkare vuxit fill ungefär 800.

I def läget lägger regeringen fram en proposifion om förlängning av etableringskontroll och kvotering inom tandvården med den gamla mofiveringen att tandläkarbrisfen gör det nödvändigt med sådana åtgärder för atf i första hand tillgodose folktandvårdens behov av tandläkare.

Vi har nu haft dessa regleringar i åtta år. De infördes nästan omedelbart efter tandvårdsförsäkringens ikraftträdande, just med motiveringen att den överströmning som man då såg eller befarade från offenflig fill privat vård omöjliggjorde eller äventyrade den planerade utbyggnaden av folktandvården. Man ville också råda bot på den mycket omtalade regionala obalansen i tandvården.

Nu har vi alltså haft dessa regleringar i åtta år. Def går mycket lätt atf se att de inte har fyllt sitt syfte. Har de över huvud taget haft någon effekt så har de motverkat sitt eget angivna syfte.

Riksdagen förlängde de gamla övergångsbestämmelserna, som utgör den lagliga grunden för regleringarna, senast för ett par år sedan. Def skedde då under stor enighet med den enkla och praktiska motiveringen atf 1978 års tandvårdsufredning höll på med sitt arbete men infe kunde bli färdig i tid för atf den då gällande bestämmelsen så att säga skulle räcka fiden ut. Vi skulle få etf oregleraf mellanstadium på något år. Vi och alla andra gick med på aft utredningen skulle få slutföra sitt arbete i fred under oförändrade förhållanden. Nu är utredningen i den delen färdig sedan försommaren, men def har ännu inte kommit någon proposifion. Utredningen är ännu inte ens remissbehandlad, men den börjar visst bli det.

Def kan tyckas vara rimligt att i likhet med vad vi gjorde senast acceptera en förlängning med ytterligare etf år tills riksdagen hinner fatta beslut om hur vi skall ha det med tandvården i Sverige framöver. Jag själv kan emellerfid inte finna atf def är rimligt. Utredningen ligger färdig, och det behövs varken

utreanmgens sex leaamoter, som aessutom mea oratoranaens utslagsrost har blivit en sorts majoritet, har dragit slutsatsen aft vi fortfarande har tandläkarbrist och behov av regleringar, är en annan sak. Något sådant behov finns dock infe.

Sverige har i dag en fandläkartäfhef som lär vara den högsta i världen. Den kan uttryckas i siffran atf vi har tillgång till 1,3 tandläkarfimmar per försäkrad. Def är näsfan samma timantal per medborgare i riket.

Fördelningen är litet ojämn. Jag vill minnas atf det i dag lägsta antalet är 0,95 tandläkarfimmar. Def finns inte som en del skulle kunna tro i de "obygdigaste" delar av Norrland utan i Kronobergs län. Norrland kommer såsom god tvåa nerifrån. Det högsta antalet ligger tämligen exakt på 2 tandläkartimmar per försäkrad och gäller Malmö. Storstadsområdena har över huvud taget den största tandläkarfäfheten.

I själva verket ligger de olika länen väldigt trångt hopklumpade på skalan. Genomsnittet är 1,3. Mellan 1 och 1,3 ligger näsfan allesammans. Ett par län ligger någon tiondel under 1, medan sammanlagt fem sex områden ligger över 1,3, däribland storstadsområdena.

Detta är i och för sig intressant. Def intressantaste är dock att fördelningen är näsfan exakt på tiondelen vad den var när reglerna infördes. Men det var just denna fördelning som skulle ändras med hjälp av kvotering och etableringskontroll. Fördelningen har flyttats upp några tiondelar på skalan hela vägen, men skillnaden mellan dem som har mest och dem som har minst är i stort sett vad den var.

Def är infe särskilt märkvärdigt att det har blivit så. Knappast ens under den tid som har gått har tandläkartidtillgången varit den avgörande faktorn för dimensioneringen av tandvården ute i landet. Den är def definitivt inte i dag och har infe varit det på ett bra tag. Den har knappast varit def i någon nämnvärd utsträckning ens fidigare. Men därtill kommer atf man i de områden där det inte har varit möjligt atf öka fillgången på tandvård genom en utbyggd folktandvård - och det finns andra skäl än tandläkarbrisfen till atf detta inte alltid är möjligt överallt och hur snabbt som helst - inte heller har haft möjlighet att gå den andra vägen, alltså atf sfimulera en privatetablering i ett område där den behövs och där folktandvården infe kan klara sin uppgift. Det har nämligen varit förbjudet.

Därför har det blivit som det är. Hela den väldiga apparaten med kvotering och etableringskontroll har egentligen infe haft någon effekt. Har den haft någon effekt, har den varit negativ. Den negafiva effekten märks mest när def gäller den s. k. inomregionala obalansen, dvs. obalansen mellan kommuner inom samma landstingsområde. Den har snarare försämrats under dessa år.

Vad skall vi då ha etableringskontroll fill? Jag har fakfiskt svårt aft egentligen förstå mofiveringen för den. Det är väldigt svårt att dela entusiasmen för denna typ av regleringar, om den inte har en helt annan

14 december 1982

Förlängd reglering av anslutfting av privatpraktiserande tandläkare till tandvårdsförsäkringen

121

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Förlängd reglering av anslutning av privatpraktiserande tandläkare till tandvårdsförsäkringen

mofivering som över huvud taget inte har med tandvård att göra utan är renodlat parfipolitisk.

Om man råkar tycka att privat tandvård är fult och aft vi hellre skall vara utan tandvård än anlita privatpraktiker, då skall man införa sådana här regleringar. Jag kan inte låta bli att tro atf den sortens värderingar måste ligga under. Något praktiskt skäl för att behålla denna reglering finns inte.

Det är inte fråga om en reglering vilken som helst. Den går väldigt djupt. Def är ett mycket kännbart ingrepp i de mänskliga medborgerliga rättigheterna aft neka någon rätten att försöka försörja sig i ett yrke, för vilket man har utbildats genom statens försorg och fått statlig legifimation som bevis på sin behörighet.

Då säger någon: Sä har vi inte tänkt det - ingen är förbjuden att arbeta såsom tandläkare. Ja, det finns faktiskt 50 tandläkare i Sverige som arbetar utanför tandvårdsförsäkringen. Det är några gamla uvar som var nära pensionsåldern redan när tandvårdsförsäkringen infördes och som tyckte aft de kunde dra sig fram dessa år utan tandvårdsförsäkringen. Men det är helt klart atf def inte är möjligt för någon i dag aft etablera sig såsom tandläkare utan att pafienterna får del av tandvårdsförsäkringens fördelar.

Jag har i många andra sammanhang sagt - och jag upprepar def gärna - atf ett ekonomiskt hinder, om det är tillräckligt starkt och pengarna tillräckligt stora, är precis lika effektivt och därmed lika tvivelaktigt som ett lagligt hinder, etf direkt förbud.

Att säga till någon: Vi har utbildat dig till tandläkare, vi har legitimerat dig och sagt atf du är duktig och behörig i ditt yrke, men du får inte lov atf arbeta i ditt yrke - def gör vi infe. Vi säger i stället: Vi har utbildat dig, du är behörig, men vi gör det omöjligt för dig att arbeta. Du får lov att göra det, men det går inte därför atf du då är tvungen att hela fiden ligga ca 40-50 % över dina konkurrenter i fråga om priset. Def får du göra. Om du vill göra det är du välkommen, annars slipper du. Det är så man resonerar.

Det är ett utomordentligt djupt ingrepp i de medborgerliga rättigheterna atf på det här sättet hindra människor aft över huvud taget verka i sitt yrke. Det krävs alltså utomordentligt starka skäl. Jag säger inte att det inte finns omständigheter då man kan bli tvungen att göra så. Men det krävs väldigt starka skäl för så djupa ingrepp. Här har det inte redovisats några skäl alls. De skäl som finns talar i motsatt riktning. Därför, fru talman, yrkar jag bifall fill den moderata reservationen fill socialförsäkringsufskottets betänkande nr 11.

122

AnL 83 SVEN ASPLING (s):

Fru talman! Det är inte första gången Nils Carlshamre och jag tar kammarens fid i anspråk för en debatt om tandvården. Senaste gången var deti december 1979, alltså för tre år sedan. I stort sett ärdet samma frågor vi diskuterar nu som då.

Till grund för regeringens förslag låg då tandvårdsufredningens förslag i betänkandet Tandvården i början av 80-falet. Det var etf enhälligt betänkande, som även Nils Carlshamre i egenskap av ledamot av utredning-

en skrivit under. Utredningen visade att bestämmelserna fyllt sitt syfte, nämligen aft tillföra folktandvården netfofillskoftet av tandläkare. Det är mycket viktigt.

Den här gången är det också tandvårdsutredningen som i sitt huvudbetänkande. Tandvården under 80-talet, föreslagit en förlängning av etableringsreglerna. Regeringen föreslår nu aft etableringsreglerna förlängs t. o. m. utgången av 1983.

I utredningen har de borgerliga representanterna, med Nils Carlshamre i spetsen, reserverat sig mot även denna del av förslaget. Vid utskottsbehandlingen har centern klokt nog anslutit sig till regeringens förslag om en förlängning av reglerna. Moderaterna har blivit ensamma om sin ståndpunkt.

Fru falman! Det är snart fio år sedan riksdagen fattade sitt mycket vikfiga beslut om tandvårdsreformen. Reformen innebar både ett långtgående program för folktandvårdens utbyggnad och ett införande av tandvårdsförsäkringen. Vi kan nu konstatera att samfiiga huvudmän fr. o. m. 1982 fullgör den lagenliga vårdskyldigheten avseende barn och ungdom. Jag tycker att def är en händelse som är värd att notera här i riksdagen. Det innebär bl. a. att alla 20-åringar under hela sin uppväxttid fåft en regelbunden, kostnadsfri och mycket god tandhälsovård. Det är resultatet av målmedvetna insatser från landstingen och all tandvårdspersonal. Även det bör noteras.

Folktandvården har ett särskilt ansvar för att tillvarata de investeringar som här gjorts och som naturligtvis är av grundläggande betydelse, främst för den enskilde men också för samhället. Om vi således med rätta kan påstå att 1973 års tandvårdsreform' i denna del varit framgångsrik, finns det andra delar av reformen som vi ännu infe fullt ut kan rubricera pä samma sätt.

Den borgerliga regeringen lyckades under några få år allvarligt urholka tandvårdsförsäkringen. Här är det inte bara vi som politiskt en gång hade med reformens genomförande att göra som kan känna oro. Främst är det naturligtvis allmänheten, men även Tandläkarförbundef anmäler oro för utvecklingen.

Nu skall jag emellertid inte i detta sammanhang, fru talman, gå närmare in på den frågan.

I den nu aktuella propositionen behandlas endast frågan om en förlängning av etableringsreglerna. Såväl tandvårdsutredningens huvudbetänkande som det i dagarna avlämnade betänkandet om en reviderad tandvårdsfaxa kommer ju atf föranleda en regeringsproposifion under nästa år, i vilken den mer långsikfiga utvecklingen på fandvårdsområdet skall behandlas.

När riksdagen 1973 fattade sitt beslut om tandvårdsreform var målsättningen aft folktandvården vid utgången av 1970-talet skulle svara för hela barn- och ungdomstandvården samt i första hand för ca 35 % av vuxentandvården. Det förutsattes också atf man skulle komma fill rätta med den regionala obalans som föreligger beträffande tillgången på tandvårdsresurser i olika delar av landet. Människornas behov av tandvård skulle inte få vara beroende av var man råkade bo. Men dit har vi tyvärr ännu inte kommit.

Landstingens utbyggnad av vuxentandvården har infe nått upp till den

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Förlängd reglering av anslutning av privatpraktiserande tandläkare till tandvårdsförsäkringen

123

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Förlängd reglering av anslutning av privatpraktiserande tandläkare till tandvårdsförsäkringen

124

målsättning som angavs när reformen genomfördes. Folktandvården svarar f. n. för ca 25 % av vuxentandvården. Återstoden sköts av privaftandläkare. När etableringsreglerna sattes i kraft 1974 var motivet atf glesbygden och andra på tandvård underförsörjda orter skulle prioriteras i vad gäller fördelning av tandläkare. Säkerligen har landstingens utbyggnad av barn-och ungdomstandvården i stor utsträckning medverkat fill att utbyggnaden av vuxentandvården inte fåft den omfattning som man först hoppades på. Den regionala balansen har visserligen förbättrats, men inte i den omfattning som är önskvärd. Det föreligger också en obalans inom landstingen mellan olika kommuner beträffande tillgång på vuxentandvård. Def är välkänt atf de fre storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö har en väsenfiigt gynnsammare fandläkartäfhef än övriga delar av landet.

Vi vet aft stora grupper i samhället alltjämt inte får den tandvård som de behöver. Vi måste se till att fillgången på tandvårdsresurser bättre motsvarar efterfrågan och behovet i alla delar av landet och för alla grupper i samhället. Därför måste utbyggnaden av folktandvården fullföljas, för atf man skall få fill stånd en mer rättvis fördelning av tandvårdsresurserna. Def är också bakgrunden fill det förslag som nu föreligger om en förlängning av etableringsreglerna för privattandläkarna.

När man lyssnar på Nils Carlshamre och tar del av moderaternas mofion och reservation är det en återklang av den argumentation som man har förf alltsedan tandvårdsreformens fillkomst. 1 själva verket har moderaterna aldrig varit några helhjärtade anhängare av reformen.

Nu heter det atf de generella etableringsreglerna utgjort ett direkt hinder mot atf åstadkomma en bättre regional balans och motverkat sitt syfte. Men verkligheten är den atf folktandvården tack vare etableringsreglerna kan få tandläkare i väsentligt större utsträckning än för några år sedan. Samfidigt vet vi - och jag vill understryka det - att det bara behövs en liten överströmning till privatvården för aft vi skall vara tillbaka i en bristsituation.

Det är på något sätt avslöjande när moderaterna i detta som i så många andra sammanhang predikar privatiseringens s. k. fördelar på hälso- och sjukvårdsområdet. Man säger att det för privattandläkare liksom för andra företagare som driver egen rörelse gäller att verksamheten måste löna sig och att det är en fillräcklig garanti mot överetablering på vissa orter. Men def är infe en direkt överetablering som är problemet utan möjligheterna för människorna i glesbygder och på mindre och folkfattigare orter atf få tillgång till tandvård - det är detta som det gäller. Det är verklighetsfrämmande att tro atf dessa orter skulle te sig mest attrakfiva för privaftandläkare, om man har en fri etablering. Storstäderna skulle fortfarande locka många tandläkare att etablera sig. En ambifiös och duktig tandläkare tror sig säkert om att kunna konkurrera med sina kolleger och klara lönsamheten. Och då sker def fortfarande på bekostnad av folktandvården i områden som är underförsörjda med tandläkare. Jag skulle, fru talman, gärna vilja fillägga aft Nils Carlshamre ju allfid är intressant aft lyssna på. Nu vill han närmast göra frågan om förlängningen beträffande etableringsreglerna med ett år till en

ideologisk fråga. Det är kanske infe så felaktigt som man först kan tycka. Visst avslöjar moderaterna även i denna fråga vilka principiella och ideologiska uppfattningar som de hyser då det gäller atf genom samhällets akfiva insatser garantera människorna ute i glesbygderna en hygglig fillgång fill tandvård. Av uppenbara ideologiska skäl vill inte moderaterna vara med om detta. Om Nils Carlshamre vill göra denna fråga till en ideologisk fråga, vill jag säga att jag tror atf människorna i glesbygdsorterna och i många andra orter som i dag saknar tandvård föredrar den ideologi som vi företräder och som innebär atf det är samhällets uppgift atf se till aft vi får de tandvårdsresurser som människorna behöver. Dessutom skulle jag vilja säga fill Nils Carlshamre: Fortsätt gärna den ideologiska debatten. Det skadar inte att partiernas verkliga ståndpunkter klargörs, även om det för dagen bara gäller en förlängning av etableringsreglerna t. o. m. utgången av 1983.

Genom def fillägg som föreslås,i punkt 9 i övergångsbestämmelserna i lagen om allmän försäkring kan vi kanske få en viss mätare på intresset hos privaftandläkare aft etablera sig i exempelvis glesbygderna. Jag tror att man infe skall ha några överdrivna förväntningar i vad gäller den saken. Etableringsreglernas förlängning även under 1983 är i hög grad motiverad.

Fru talman! Med def sagda ber jag att få yrka bifall fill hemställan i socialförsäkringsufskottets betänkande. Mitt bifallsyrkande till utskottets hemställan gäller även etf antal motioner från den allmänna motionsfiden, vilka samfiiga ingående behandlats i utskottsbefänkandet.

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Förlängd reglering av anslutning av privatpraktiserande tandläkare tiU tandvårdsförsäkringen

AnL 84 NILS CARLSHAMRE (m) replik;

Fru talman! Under 1975 hade vi den lägsta tandläkarfäfheten i riket, 0,85 tandläkarfimmar per försäkrad. Den högsta var då 1,96, fortfarande i Kronobergs län och Malmöhus län. 1980 var motsvarande siffror 0,95 och 2,05. Det går aft avläsa en hopträngning av den där skalan med fem hundradels tandläkartimmar. Det var skillnaden - vinsten av åtta års hård reglering. I övrigt är skalan oförändrad. Regleringen har inte haft någon effekt.

1 dag behöver man ingen reglering för att fillförsäkra folktandvården tandläkare. Def finns inga lediga tjänster i folktandvården, och def finns övertaliga tandläkare som inte kan få arbete vare sig i folktandvården eller privat. Det kommer att finnas minst 125 nya sådana nästa år och 800 år 1985. Varför behöver vi en reglering för att hindra att privaffandvården konkurrerar ut folktandvården när det gäller tandläkarna, om det finns 800 lediga tandläkare som inte kan få arbete? Def är ju det som är den stora skillnaden.

Läget har under hela den fid som har gått varit mycket närmare den verkligheten än vad Sven Aspling uppenbarligen förutsätter. I dag är det alltså så atf man även i dessa berömda glesbygder har många sökande, om man kan inrätta en tjänst. Problemet är att landsfingen inte kan inrätta tjänster för atf de infe har råd - eller av något annat prakfiskt skäl. Men def är icke tandläkarbrist som hindrar tandvården från aft byggas ut.

125

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Förlängd reglering av arislutning av privatpraktiserande tandläkare till tandvårdsförsäkringen

Jag håller med om att det är ett märkesår, och det är skönt atf veta att vi 1982 har klarat målet aft ha barn- och ungdomstandvården utbyggd i hela riket. Det är bara det, Sven Aspling, att jag är nästan övertygad om att vi utan dessa hindrande regleringar hade varit klara med den utbyggnaden åtminstone etf år fidigare, kanske två.

AnL 85 SVEN ASPLING (s) replik:

Fru falman! Jag vill fråga Nils Carlshamre om moderaterna nu anser att vi skall göra rent bord med allt som har med etableringskontroll att göra och att således etableringskonfrollen även i storstadsområdena skall försvinna. I sä fall går det minst sagt snabbt undan då moderaterna byter ståndpunkt. Så sent som i början av året kunde man läsa i den borgerUga reservationen i tandvårdsufredningens betänkande Tandvården under 80-falef, att Nils Carishamre då ansåg: "Det är nödvändigt att snabbt avveckla nuvarande efableringsbegränsningar gentemot privatpraktiserande tandläkare, utom vad avser de tre storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö."

I fortsättningen heter det i reservafionen:

'T vad mån den av oss tänkta fortsatta etableringskonfrollen under en ytterligare treårsperiod, huvudsakligen avseende Stockholms- göteborgs-och malmöområdena, skall utövas av riksförsäkringsverket eller socialstyrelsen anser vi vara en mindre fråga."

Anser Nils Carlshamre aft vi nu skall upphäva etableringskonfrollen även i storstadsområdena? Det vore intressant att få svar på den frågan. Om så inte är fallet, varför har då inte defta angetts i moderaternas motion och i er reservation? Herr Carlshamre har ju ett intressant förflutet när det gäller defta ärende. Han.varit med om etableringsreglernas fortsatta tillämpning under årens lopp. Plötsligt, hösten 1982, är det nya toner. Jag skall gärna återkomma till frågan om landstingens resurser och möjligheter i vad gäller de nyutexaminerade tandläkarna. Men så länge det föreligger en obalans och så länge glesbygderna saknar tandvårdsresurser har vi verkligen anledning att se fill att vi, genom det instrument vi har skapat, så långt möjligt söker ge människor i glesbygden tandvård.

126

AnL 86 NILS CARLSHAMRE (m) replik:

Fru talman! Def kan bli aktuellt med någon säranordning för storstadsområdena, framför allt för Stockholm. Det är inte bråttom med det, Sven Aspling. 1 dag har vi aft fa ställning fill om vi skall - eller infe skall - förlänga en alldeles bestämd reglering med en alldeles bestämd-utformning.

Om def skulle bli aktuellt med en kortvarig ytterligare reglering i storstadsområdena, så är def med en helt annan mofivering. Låt mig beskriva det så här; Om t. ex. Stockholms läns landsfing i ideologisk yra skulle försöka nå 35 eller t. o. m. 50 % av vuxentandvården i Stockholm, så kan det endast ske till priset av en gigantisk total överetablering. I dag har landsfinget, tror jag, hand om 11-12 % av vuxentandvården. Skall man bygga ut den, vid sidan av redan existerande privattandvård i Stockholm, till 35-50%, så kommer vi att få en fandläkartäfhef i Stockholm som är samhällsekonomiskt

vanvetfig och som gör def omöjligt atf försörja sig på yrket i Stockholm. Ur denna synpunkt kan def bli aktuellt att diskutera en reglering, men def behöver icke göras i dag. Det är det verkligen dags att återkomma tiU när vi nästa år får propositionen. Och jag är inte allssäker på atf det ens då kommer aft visa sig vara den rätta metoden. I så fall skulle det i första hand handla om s. k. kvotering, infe om begränsningar av privatetableringen. Man skulle se fill aft inte folktandvården i Stockholm sväller över alla gränser, för då kan det bli illa ställt. Men det kan vi återkomma till då.

Jag vill bara påminna Sven Aspling, om han har glömt det, om att jag fakfiskt aldrig har varit någon vän av denna reglering. För två år sedan var jag visserligen med om den då aktuella förlängningen, men det av etf rent praktiskt skäl - utredningen arbetade då, medan den nu är färdig. Men när regleringen sattes i kraft allra första gången - jag tror aft det var 1974 -tillhörde jag socialstyrelsens styrelse, som hade att handlägga ärendet. Jag var ensam reservant i socialstyrelsen mot atf denna reglering sattes i kraft. Jag tror aft jag på denna punkt har mitt förfiutna klart.

Jag vill poängtera aft glesbygdens fandvårdsförsörjning icke är beroende av etableringskontroll och kvotering. Det finns tandläkare fill varenda stol. Om några år kanske det kommer att finnas två tandläkare till varje stol. Däremot kan det tänkas atf en privattandläkare - om def fanns frihet därfill -skulle kunna slå sig ner på en plats där landsfinget inte kan eller vill etablera sig men där det finns behov av en tandläkare. Det är den vägen, om vi spelar med båda instrumenten i stället för att envisas med att bara använda det ena, som vi kan få en bättre försörjning. Varför skall man ständigt stå på ett ben, när det finns två? "

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Förlängd reglering av anslutning av privatpraktiserande tandläkare tiU tandvårdsförsäkringen

AnL 87 SVEN ASPLING (s) replik:

Fru falman! Detta inlägg var mycket intressant. Vi fick nog inte klart för oss på vilket ben Nils Carlshamre står när det gäller etableringen i Stockholm och övriga storstadsområden. Det var ett mycket dimhöljf inlägg som han presterade.

Om ni fortsättningsvis anser aft etableringskonfrollen bör vara kvar i Stockholmsområdet, säg då det klarf ut här. Eller vill ni nu av ideologiska skäl - det är Nils Carlshamre som har infört def uttrycket i denna debatt -göra rent bord även med etableringsreglerna över huvud taget?

Moderaterna har ett intressant förfiutet i detta sammanhang. De ansåg 1979 aft etableringsreglerna behövdes för aft målet för folktandvårdens utbyggnad skulle nås. Defta mål har ännu icke nåtts såvitt gäller vuxentandvården. Men nu är tydligen moderaterna inte längre beredda att tillstyrka någon etableringskontroll. Att inte klargöra vad man innerst inne avser är-kan man säga - att försöka att stå på många ben.

Vi kan, om vi är kvar, nästa år föra en debatt på grundval av ett material om tandvården under fortsättningen av 1980-falef. Därför skall jag infe gå närmare in på detta. Men jag skulle vilja göra ett tillägg i vad gäller landstingens ekonomi. Vi är nog alla medvetna om de problem som de borgerliga regeringarna ställde till med genom de närmast konfiskaforiska

127

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Förlängd reglering av anslutning av privatpraktiserande tandläkare till tandvårdsförsäkringen

ingrepp som landsfingen utsattes för. Men de frågorna kommer säkerligen riksdagen atf få fillfälle aft debattera i ett annat sammanhang. Def finns ute i landstingen - def kan jag försäkra - en medvetenhet om vad det här gäller, även om moderaterna nu tycks sakna denna medvetenhet.

Lät mig, fru talman, få understryka att vakthållningen kring folktandvården är utomordentligt vikfig. På den punkten har def också rått stor enighet, egentligen i alla instanser. Såvitt jag har mig bekant har man infe heller inom tandvårdsdelegafionen haft några delade meningar beträffande förlängningen av etableringskonfrollen på sätt som har föreslagits i regeringens proposifion. Def är värt och intressant atf notera def. Moderaterna står ganska ensamma i den här frågan.

128

AnL 88 BARBRO NILSSON i Visby (m):

Fru talman! När jag har lyssnat fill denna debatt har jag verkligen känt hur långt ifrån gräsrofsnivån båda talarna fakfiskt står. Sven Aspling talar om glesbygd och brisfen på tandläkare där. I dag är det infe alls i glesbygden som def är brist på tandläkare, utan det är i de små städerna. Sven Aspling talar om de stora städerna. De tandläkare som har försökt atf etablera sig i Göteborg och i Malmö har fått sluta - det finns inte patienter. Vi skall verkligen försöka aft fala om hur situationen är i dag och inte om någonfing som är tänkt.

Fru talman! Jag vill nu övergå fill mitt egentliga anförande. Jag tror att vissa saker som redan har sagts kan vara värda atf upprepas.

Sverige är i dag etf av världens fandläkarfätaste länder, och vi lär få behålla fätpositionen. Def skall vi vara glada och facksamma över. Det beror på de många privata tandläkare som har utbildat sig - en utbildning som har kostat väldigt mycket pengar - och som nu finns utspridda över landet. Men ändå finns def områden där den vuxna befolkningen fortfarande har svårighet att få adekvat tandvård.

Tandläkarna har under årens lopp sökt sig till områden där efterfrågan på vård har gjort det företagsekonomiskt försvarbart atf etablera sig. Det är självklart. Därav uppkom obalansen i fråga om försäkringen, därför atf dessa tandläkare ju fanns kvar på dessa platser när de inte fick etablera sig på andra orter. Det var alltså på helt andra orter som def uppstod en bristsituation.

Skulle etableringsstoppef upphävas nu i årsskiftet kommer säkerligen många tandläkare att söka sig till brisforter- även nu av företagsekonomiska skäl - om de skall kunna försörja sig och kunna betala sin utrustning, som i dag kosfar 250 000-300 000 kr.

Våra svenska tandläkare har en mycket lång utbildning, vilket är en garanti för god tandvård. De är rustade för att ta hand om både barn och vuxna -såväl fandsjukvård som tandhälsovård ingår i utbildningen. Just för aft kunna upprätthålla det allsidiga odontologiska kunnandet är de flesta tjänster i folktandvården s.k. biandtjänster och har så varit även före tandvårdslagens införande. Blandtjänsfer innebär att ungefär halva tiden ägnas åt barntand-vård och resten åt vuxentandvård. Def innebär i sig atf 30-35 % av den vuxna

befolkningen kommer atf få tandvård inom folktandvårdens ram.

Statsmakterna lade genom 1973 års riksdagsbeslut bl. a. fast etf utbyggnadsprogram för folktandvården. Def syftade fill att man skulle kunna ge alla barn och ungdomar i åldrarna 0-19 år regelbunden tandvård. Denna målsättning är nu uppnådd. Jag kan fala om att def är en glädje aft se dessa 19-20-åringar i stolen, med blanka fina tänder. Framför allt har de lärt sig en egenvård som vi vuxna borde avundas dem. Detta innebär att behandlingstiderna för barn och ungdomar kommer atf bli mycket kortare i framfiden, och då kan allt fler tandläkartimmar ägnas just åt vuxentandvården. Därigenom kommer den regionala balansen att uppnås utan några som helst regleringar. Byråkratin behöver inte tandregleras!

Fru talman! Mellan 1980 och 1985 lämnar 2 300 nya tandläkare högskolorna. Hitfills har det gått att placera dem som har velat på tjänster. Men nu finns def faktiskt bara kvar vikariat, som blir allt kortare, inom folktandvården överallt i Sverige. I dag har vi 1 900 tandläkarstuderande. På vad sätt har statsmakterna tänkt sig att fa ansvar för alla dessa unga människor? Några tankar, Sven Aspling, måste det väl ändå finnas, när man säger nej till fri etableringsrätt, trots att def infe finns jobb inom folktandvården för dessa tandläkare.

Eller kan det möjligen vara så, Sven Aspling, att anledningen fiU etableringsstoppef är en helt annan? Får den politiskt ideoligiska uppfattningen komma före människans vardag, så att tandvården så småningom helt skall överföras till den offenfiiga sektorn? De som tvivlar på aft socialisering av tandvården var reformens huvudsakliga ändamål rekommenderas att studera socialdepartementets pressmeddelande den 14 mars 1973 vid offentliggörandet av propositionen om tandvårdsförsäkring. Som en röd tråd genom detta går stöd åt och utbyggnad av folktandvården och stopp för privattandvårdens fortsatta utveckling. Man tänkte infe ens på aft man genom de privata tandläkarna kanske hade fåft en bättre fördelning redan från början. Låt mig citera ur pressmeddelandet: "Samtidigt med utbyggnaden av barn- och ungdomstandvården skall ske en utbyggnad av vuxentandvården inom folktandvården så att en allt större del av vuxentandvården kan ombesörjas av folktandvården."

I def nya betänkandet säger man infe att 35 % av vuxentandvården utan aft 50 % och förmodligen mer skall ombesörjas av folktandvården. Den tandvårdstaxa som föreslås skall vi väl infe fa upp här, men den ger mycket övrigt att önska.

Än så länge behövs den privata tandvården. Men jag skulle vilja säga aft snart är def väl så aft moren har gjort sin tjänst, moren kan gå.

Man kan i facktidskrifterna läsa att det totalt kommer aft inrättas 430 AT-tjänsfer runt om i landsfingen. Qch, Sven Aspling, jag läser vad som står i fackpressen: "Ca 100 platser kommer aft fas från den ordinarie distriktstandvården." Det blir alltså infe fler tandläkare de närmaste åren som får jobb - def bUr färre tjänster aft söka. Eller har jag fel? Kommer pengar atf ställas till förfogande för den utbyggnad som behövs? Varför skulle man annars ha ett fortsatt efableringsstopp? 9 Riksdagens prolokoU 1982/83:47-49

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Förlängd reglering av anslutning av privatpraktiserande tandläkare till tandvårdsförsäkringen

129

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Förlängd reglering av anslutning av privatpraktiserande tandläkare till tandvårdsförsäkringen

Herr talman! Målet, god tandvård på lika villkor och fill rimliga kostnader för landefs alla medborgare, är något som varje tandläkare och varje moderat stäUer upp på. Men låt människorna i vårt land välja den vårdform de önskar och skapa också möjligheter för tandläkarna atf få arbeta i den form av tandvård de vill. Jag tror atf väldigt många av de tandläkare som börjar som AT-fandläkare och då ser vilken fin service de får av kringpersonal helst kommer aft vilja vara kvar inom den vårdformen. Jag tror att def t. o. m. kommer aft bU slagsmål om de tjänsterna - infe om att etablera sig privat.

Jag tror att vi inte skall göra problem där de fakfiskt infe finns. Svensk tandvård utvecklas bäst, om folktandvården och privaffandvården får arbeta i samverkan och på lika villkor. Jag har i Sven Asplings yttranden hela fiden saknat ordet samverkan. Jag har saknat inställningen atf människor skall få den tandvård som de själva önskar. Det är bara tal om vad som skall ordnas inom den offentliga vården.

Slutligen, Sven Aspling: Vi lever i ett land som ännu har näringsfrihet, och den bör vi slå vakt om. Olika former av etableringskontroll är ett hot mot denna näringsfrihet. Låt mig citera en mofion, 1981/82:239: "Den fria efableringsrätfen är djupt förankrad hos def svenska folket. Näringsfriheten uppfattas som en grundläggande demokrafisk rättighet." Ja, def är självklart. "Som demokrater värnar vi därför rätten atf starta företag och rätten atf driva affärsverksamhet i egen regi." Mofionen är skriven av två socialdemokrafiska riksdagsmän. De förstod tydligen den här problemafiken. Men vad ger Sven Aspling för råd till alla tandläkarstuderande i dag- till dem sorn blir färdiga fill jul och fill dem som blir färdiga om etf år? Att ha vikariatskuff på några månader innebär en otroligt dyrbar tandvård. Eftersom det är en så kort fid lär man infe känna patienten, och nästa tandläkare som kommer får upprepa en lång, besvärlig undersökning - om och om igen.

Qm en tandläkare i stället etablerar sig pä en ort och skaffar sig en dyr utrustning, flyttar han infe utan stannar kvar. Därför blir def för hela svenska folket faktiskt en bilUgare tandvård.

Under detta anförande överfog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

130

AnL 89 SVEN ASPLING (s) replik:

Herr talman! Jag skall inte förlänga debatten. Jag skulle bara vilja ställa några frågor fill Barbro Nilsson i Visby med anledning av hennes inlägg.

Tror Barbro Nilsson att landsfingen skulle ha lyckats uppnå målsättningen aft ge barn och ungdom en fullgod tandvård utan def styrinstrument som etableringsreglerna har utgjort? Att vi alltjämt har en regional obalans belyser ju bara vilka resursbehov som har förelegat för att klara barn- och ungdomstandvården. Lika litet som vi skulle ha kunnat klara denna primära uppgift utan både kvotering och etableringskontroll, kommer vi aft kunna

komma fiU rätta med den regionala obalansen utan en fortsatt utbyggnad av folktandvården.

Men är man motståndare fill den offentliga tandvården och den offenfiiga sektorn, är def naturligtvis också följdriktigt att sätta privafiseringen före folktandvårdens utbyggnad. Sedan må def väl gå hur def vill med människorna i mindre orter och glesbygd som alltjämt saknar tandvård.

Slufiigen en fråga fill: Anser Barbro Nilsson atf etableringsreglerna skall upphävas också i storstadsområdena? Def vore intressant atf få hennes synpunkter på den frågan.

AnL 90 BARBRO NILSSON i Visby (m) repHk:

Herr talman! Barn- och ungdomstandvården har vi allfid hävdat, Sven Aspling. Förut fanns det skolfandvård, sedan blev def folktandvård. Vi tycker atf def är vikfigt atf barn och ungdomar upp fill 19-20 års ålder får en ordentlig och fri tandvård. Det är en social reform som def är självklart att vi skall satsa på. Den har vi aldrig över huvud taget ifrågasatt, aldrig diskuterat. Det är de vuxna människorna som vi tycker kan få välja den ena eller andra vårdformen i ett fritt land där näringsfrihet råder.

När det gäller storstäderna sade jag fakfiskt inledningsvis att i Göteborg och Malmö är det inga problem i dag, för def finns infe pafienter tillräckligt. Jag tror inte ens aft def är något problem här i Stockholm, därför att def finns så många tandläkare. Den enda stad där det möjligen skulle kunna vara problem är Stockholm - varken Malmö eller Göteborg,

Jag tycker fortfarande atf vi infe skall diskutera detta som två ohka former. Det gäUer en samverkan mellan två olika vårdsystem. Jag skulle vilja inbjuda Sven Aspling aft komma fill Gofiand och se hur tandvården verkHgen fungerar där, hur vi jobbar ihop med folktandvården, hur vi har jour tillsammans och hur vi förflyttar våra patienter från den ena formen fill den andra föratt den enskilda människan skaU få hjälp så fort som möjligt, I Slife på Gofiand var def för några år sedan omöjligt att få tandläkare. Nu är def 15-20 sökande fill en tjänst. De gråter när de ringer och frågar men inte har fått jobbet. Detta är verkligheten, Sven Aspling!

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Förlängd reglering av anslutning av privatpraktiserande tandläkare till tandvårdsförsäkringen

AnL 91 SVEN ASPLING (s) replik:

Herr talman! Jag antar atf Barbro Nilsson i Visby har observerat aft det nu i punkt 9 i övergångsbestämmelserna om lagen om allmän försäkring föreslås ett tillägg, som jag nämnde. Detta ger ju en intressant mätare i fortsättningen på intresset hos privaftandläkare att etablera sig på just de orter där vi nu saknar vuxentandvård. Jag vill bara säga fill Barbro Nilsson, aft kanske skall man vara litet försikfig. Vi får möjligheter att avläsa vad som kommer atf hända i fortsättningen beträffande intresset.

Jag tror atf man kan säga atf infe heUer Barbro Nilsson var särskilt klar i sin deklarafion beträffande storstäderna. Men vad vi vet - det har vi erfarenhet av - är atf har vi infe' balans här, kan en överströmning mycket snabbt ske från folktandvården fill privaftandvården på folktandvårdens bekostnad.

131

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Förlängd reglering av anslutning av privatpraktiserande tandläkare till tandvårdsförsäkringen

Det finns anledning att i hög grad observera det, Barbro Nilsson, när vi diskuterar de här frågorna.

AnL 92 BARBRO NILSSON i Visby (m) replik;

Herr talman! Jag tror att den som i dag har en fast tjänst inom folktandvården infe "strömmar någonsfans". Man är facksam för att man har ett fast jobb, Def är irite bara att gå över till privat verksamhet. Där råder stor osäkerhet i dag..

När def gäller tandläkare i glesbygd - jag vet infe vad det är för mätare som det falas om här - är def i år 10 stycken av ca 40 sökande som har fått möjlighet att vid sidan av etableringskonfrollen etablera sig i glesbygd. Det är många instanser som skall passeras, och det är många som skall penetrera problemen innan den enskilde tandläkaren får möjlighet atf bosätta sig i en glesort, trots aft där finns en mängd patienter som önskar hjälp - så är def.

132

AnL 93 KARIN AHRLAND (fp):

Herr falman! Def har varit intressant att lyssna på en som är både moderat och tandläkare. Jag skall be aft få tala i egenskap av folkpartist och patient, 1 den här frågan är nämligen tandläkaren och pafienfen ense, liksom folkpartisten är överens med moderaterna.

Vi i folkparfiet, som etf liberalt parfi, har i princip en negafiv inställning fill etableringskontroll. Den principiella inställningen har ändå infe hindrat oss från atf i vissa situationer vara öppna för aft både etableringskontroll och kvotering kan vara vägar att snabbare nå olika mål.

Vi har t, ex, - som väl är allmänt bekant - en positiv inställning fill könskvotering i många fall. Vi har fidigare också haft en viss förståelse för den etableringskontroll som ännu i dag existerar för privatpraktiserande tandläkare. Syftet var vid införandet så pass gott atf vi fick lov atf låta ändamålet helga medlen.

Men, herr falman, i dag råder inte den brist på tandläkare som vi hade för bara några år sedan, I dag är def bara en tidsfråga innan vi har etf alltför stort överskott på tandläkare. Snart har vi ett läge där landstingen inte kan ge alla nyutexaminerade sysselsättning. Vi har hört det under en lång tid i debatter av detta slag,

I dag är det därför dags atf ta bort, infe atf förlänga, den efableringskon-troU som existerar. Jag vill bara nämna, också som etf bevis, att riksförsäkringsverket, socialstyrelsen. Landstingsförbundet och Tandläkarförbundet alldeles nyligen har lämnat en rapport fill tandvårdsdelegafionen med en prognos för 1983. Den innebär - precis som Nils Carlshamre nämnde - aft upp fill 175 nylegifimerade tandläkare nästa år inte kommer atf kunna beredas anställning inom folktandvården. Eftersom prognosen rör ett år som börjar om några veckor är den faktiskt - i motsats tiU flertalet prognoser från olika utredningar - mycket tillförlitlig. Under sådana förhållanden är det märkligt om regering och riksdag skulle konservera bestämmelser som kan hindra de nya tandläkarna från atf öppna praktik. Def är bl. a. av den

anledningen som jag i mofion 1982/83:78 har yrkat avslag på regeringens proposition och som jag nu vill yrka bifall till reservafionen av Nils Carlshamre m.fl.

AnL 94 NILS CARLSHAMRE (m):

Herr falman! Det är ett par inslag i Sven Asplings senaste inlägg som är så frapperande atf jag tycker att vi skulle få fastslaget om Sven Aspling verkligen menar vad han säger.

Det gäUer talet om den befarade överströmningen som Barbro Nilsson i Visby har varit inne på. Tror verkligen Sven Aspling att alla som är tandläkare i folktandvården är def bara därför att de inte får lov aft vara tandläkare någon annanstans? Tror infe Sven Aspling att def finns några människor som vill vara tjänstefandläkare?

Vi som har träffat dem vet aft def faktiskt förhåller sig på det sättet att de allra flesta, de ojämförligt flesta, är stolta och glada och nöjda med sin tjänst som tjänstefandläkare. De har börjat utbilda sig en gång för att bli tjänstefandläkare, de har blivit dét alldeles frivilligt, och de tänker förbli det. Def är väl inte konstigt? På alla områden är det faktiskt så atf fler människor föredrar tryggheten i en bra anställning framför def äventyrliga i aft vara sin egen företagare. Så är def med tandläkare också. Def är infe alls så att alla tandläkare inom folktandvården är tvångskommenderade på något sätt, någon sorts tvångsrekryterad arbetskraft i folktandvården. De är där därför atf de vill vara där, och de kommer att stanna där fill pensionsåldern.

Jag skulle gärna vilja veta: Menar Sven Aspling verkligen att folktandvårdens rekrytering bara bygger på att man måste se fill atf tandläkarna inte kan få jobb någon annanstans, atf de tvingas att bli tjänstefandläkare, för annars bUr de det infe. Jag tror att defta är en utomordentlig underskattning både av vår förträffliga folktandvård och av våra Uka förträffliga tjänstefandläkare om man resonerar på detta sätt.

Beträffande den regionala obalansen står Sven Aspling ännu i denna stund och klagar över aft vi har en regional obalans när def gäller fandvårdsresur-serna, Def har vi - mellan 0,95 tandläkarfimmar per försäkrad fill ungefär 2 tandläkarfimmar per försäkrad, Det är riktigt, Den obalansen fanns för tio år sedan också, och den finns än i denna dag.

Om man nu anser att den finns och att den är skadlig - den behöver inte alltid vara skadlig - är def på def sättet att om man har uppnått ett läge där även de tandläkare som har minst antal fimmar per försäkrad har fillräckligt med arbete, så gör det inte dem någonting om andra till äventyrs har ännu mer. Det blir en samhällsekonomisk fråga, Sven Aspling, och där, i ett helt annat sammanhang, kan vi komma in på det här med storstadsområdena.

Men om den regionala obalansen finns kvar och om den bedöms som icke önskvärd är def en väldigt konsfig slutsats Sven Aspling drar, Hans hållning skulle vara alldeles rimlig om def faktum att vi alltjämt har en regional obalans vore resultatet av en lång tids fri etablering. Då skulle jag kunna förstå om man säger aft vi inte kan ha def på detta sätt längre, att vi måste reglera detta område och se fill att vi får en bättre spridning av tandläkarna.

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Förlängd reglering av anslutning av privatpraktiserande tandläkare till tandvårdsförsäkringen

133

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Förlängd reglering av anslutning av privatpraktiserande tandläkare till tandvårdsförsäkringen

Men nu är ju den regionala obalansen resultatet av åtta års stenhård reglering, Def är ju detta som har lett till def resultat vi har i dag, till just den obalans vi har i dag. Då drar Sven Aspling slutsatsen att detta är bra, och det skaU man fortsätta med. Det är detta som jag infe kan begripa. Vad är det för logik i att å ena sidan klaga över atf vi har en dålig fördelning av tandvårdsresurser över landet och å andra sidan benhårt hålla fast vid att vi även i fortsättningen skall ha precis samma styrinstrument, som har lett fill detta resultat.

AnL 95 SVEN ASPLING (s):

Herr falman! Nils Carlshamre har sutfit med som ledamot i tandvårdsuf-redningen. Den här gången delar han infe majoritetens uppfattning, som han gjorde i def förra betänkandet. Men jag antar aft Nils Carlshamre ger mig rätt i att ni i denna utredning på mycket sakUga grunder har analyserat problemen och behoven.

Jag viU läsa upp vad som står i 1978 års tandvårdsufredning. Tandvården under 80-talet: "Vi finner def nödvändigt aft efableringsbegränsning av privatpraktiserande tandläkare kan ske även efter 1982 för atf säkersfälla folktandvårdens utbyggnad och därmed en förbättrad regional balans. Med hänsyn fill atf syftet med reglerna främst är aft uppnå en bättre regional fördelning bör ansvaret för fillämpningen överföras fill socialstyrelsen som är statens planeringsorgan i dessa frågor,"

Jag är övertygad om atf man i denna utredning som i alla andra utredningar har haft utomordenfiigt sakliga mofiv för sitt konstaterande.

Det vi nu diskuterar är en förlängning med ett år, Nils Carlshamre, och dessutom etf fiUägg till lagsfiftningen som ger oss möjligheter att avläsa hur UtveckUngen kommer aft te sig. Jag tycker det är tiUräckligt för att vi ganska enhäUigt borde kunna stäUa oss bakom förslaget om denna förlängning.

Det är högst intressant aft moderaterna går emot defta. Och def gör också fru Ahrland. Hur övriga folkpartister gör får vi notera när vi kan avläsa voferingsresultatet i dag.

134

AnL 96 NILS CARLSHAMRE (m):

Herr falman! Sven Aspling läste upp ett litet avsnitt ur betänkandet från 1978 års tandvårdsufredning, där man prisar etableringsbegränsningen och säger att den behövs för att trygga folktandvårdens fortsatta utveckling osv. Men - märk väl! - detta var majoritefsufiåtandet. Mot detta har jag fillsammans med exakt halva kommittén reserverat mig i utredningen, .

Däremot var vi eniga något år tidigare när def gällde att i etf delbetänkande , föreslå en provisorisk förlängning. Def var precis vad jag sade i början av debatten. Då var också riksdagen enig - åtminstone i huvudsak - och mofivet var att utredningen skulle få arbeta färdigt i lugn och ro, utan att vi ändrade förhållandena under utredningens gång. I den delen är utredningen färdig sedan etf halvår, och alltså har det motivet förfallit.

AnL 97 SVEN ASPLING (s):

Herr falman! Jag har redan i ett fidigare inlägg konstaterat att NUs Carlshamre denna gång hade en avvikande mening i fandvårdsutredningen, men def hindrar inte att jag tillmäter också de personer som står bakom uttalandet om en förlängning av etableringsbegränsningen stor kunskap och insikt om vad frågan egentligen gäller.

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vuxenutbildningsnämndernas sammansättning

Mom. 1

Utskoftets hemställan bifölls med 214 röster mot 99 för reservafionen av Nils Carlshamre m, fl.

Mom. 2-4

Utskoftets hemställan bifölls.

18 § Vuxenutbildningsnämndernas sammansättning

Föredrogs socialförsäkringsufskottets betänkande 1982/83:12 om vuxenufbildningsnämndernas sammansättning m, m, (prop, 1982/83:25 delvis),

AnL 98 GUNHILD BOLANDER (c):

Herr talman! Riksdagen beslutade i våras, efter etf förslag i budgetpropositionen 1981/82:100, om ändrad sammansättning av vuxenutbildnings-nämnderna. Av nämndernas nio ledamöter utser regeringen fem, och hitfills har LO föreslagit tre och TCO två av de ledamöterna. Den förra regeringen ansåg def emellerfid vikfigt att representafionen i nämnderna var så bred som möjligt och föreslog därför aft TCO skulle föreslå två ledamöter och LO två samt atf en ledamot skulle utses efter gemensamt förslag från Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges fiskares riksförbund och Sveriges hantverks- och industriorganisafion-Familjeföretagen,

Skälet fill att förändra sammansättningen var att förmånerna inom vuxensfudiesfödet kan utgå också fill andra än arbetstagare och atf def därför vore rimligt atf även de nämnda egenföretagarorganisafionerna får nominera en representant i nämnden. Detta blev också riksdagens beslut. Vi reservanter menar atf detta fortfarande har gilfighet och att def därför inte finns någon anledning att återgå fill de regler som gällde före riksdagens senaste beslut.

Herr falman! Jag yrkar härmed bifall till reservafionen.

AnL 99 RALF LINDSTRÖM (s):

Herr talman! När riksdagen 1975 genomförde vuxenufbildningsreformen skedde det efter ett långvarigt, ingående utredningsarbete från TCO;s och LO:s sida. Målsättningen var klar. Man ville ge fidigare lågutbildade löntagare möjlighet att bättra på sina skolkunskaper.

135

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Vuxenutbildningsnämndernas sammansättning

Löntagarorganisationerna förklarade sig då beredda att avsätta medel ur de kommande lönerörelserna för att finansiera reformen. Detta skedde, och vuxenufbildningsmedlen öronmärktes för sitt ändamål. Löntagarna betalar alltså solidariskt sina kamraters utbildning helt i arbetarrörelsens socialistiska anda.

Under de borgerliga regeringsåren har nu riksdagsmajorifeten beslutat naUa litet här och litet där av de här medlen. Till statskassan, till grundutbildning för s. k. analfabeter och till uppsökande verksamhet bland företagare och företagarorganisafioner.

Defta sista är def mest anmärkningsvärda. Man delar ut medel ur vuxenutbildningsavgifferna till företagarorganisafioner utan att dessa solidariskt själva erlägger avgifter. Från socialdemokrafiskt håll har vi fidigare föreslagit atf s. k. egenförefagare skall erlägga vuxenutbildningsavgift, en väsenfiigt lägre sådan än vad löntagarna erlägger. Den dåvarande borgerliga riksdagsmajoritefen sade nej.

Trots detta, eller skall vi säga, i konsekvens med detta, beslutade den borgerliga riksdagsmajoritefen i våras att sätta in en representant för egenföretagarna i vuxenufbildningsnämnderna - de nämnder som beslutar om fördelningen av vuxenufbildningsmedlen ute i länen. Egenförefagarre-presentanfen skulle vid kommande årsskifte bytas ut mot en LO-represen-tant, som då blir utsparkad.

Vi socialdemokrater motsatte oss i en reservation detta beslut. Vi ansåg att de som vill vara med och besluta också bör vara villiga att göra någon motprestation.

Vi har infe ändrat åsikt sedan i våras och föreslår därför i nu aktuella betänkande aft representanterna i vuxenufbildningsnämnderna även i fortsättningen skaU utses, fyra av landsfinget i berört län och fem av regeringen, av vilka tre på förslag av LO och två på förslag av TCO.

Utskoftets borgerliga ledamöter, moderater och centerparfister reserverar sig till förmån för sitt fidigare beslut i frågan. Posifionerna är helt klara.

Jag yrkar bifall till utskoftets hemställan.

136

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. I

Utskottets hemställan bifölls med 167 röster mot 144 för reservationen av Nils Carlshamre m. fl.

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

19 § Utbyggnaden av hälso- och sjukvården m. m.

Föredrogs socialutskottets betänkande 1982/83:10 om utbyggnaden av hälso- och sjukvården m. m.

AnL 100 BLENDA LITTMARCK (m);

Herr talman! Till socialutskottets betänkande 1982/83:10 är två moderata reservationer fogade. Den första gäller dimensioneringen av primärvården.

Landsting över hela landet har vid planeringen av sin utbyggnad av primärvården i flera år använt planeringsfalet eller beräkningstalef 3,5 besök per invånare och år vid fullt utbyggd primärvård. Den enda kända, vetenskapligt genomförda undersökning som finns av hur många besök det verkligen blir vid en utbyggd primärvård har redovisats från Dalby. Där har man kommit fram till atf det blir 2,3 besök per invånare och år. Det är alltså en väsenfiig skillnad; det talet är nästan en tredjedel mindre.

Om man nu bygger efter det ur luften gripna beräkningstalet 3,5 medför det enorma onödiga kostnader. I vår parfimofion och i reservationen har vi framhållit vikten av aft undersökningar görs lokalf på flera ställen i landet, eftersom befolkningsstrukturen och därmed behoven varierar. Även om Dalbyfalef, som alltså pekar mot en mindre utbyggnad, sannolikt är riktigare än 3,5 kan det vara vanskligt att översätta det till andra delar av landet. Vi måste ha ett fullgott planeringsunderlag, framför allt nu när vi måste spara. Därför insisterar vi på att man skall göra täta och lokala undersökningar och atf man i dimensioneringen också skall ta med den vård som finns i enskild regi.

Jag yrkar alltså bifall till den moderata reservafionen nr 1.

Den andra reservationen gäller forsknings- och utvecklingsarbetet hos Spri, som enligt vår uppfattning alltför litet inriktas på rationalisering och s. k. produkfkontroll. Belägg för defta kan man finna i Spris häfte Publikationer 1982. Där finns det ett otal förteckningar över säkerligen i och för sig nyttiga och bra rapporter och utredningar, men man letar förgäves efter just rationaliseringsprojekt. Ett par sådana finns, men dem har jag hittat på andra ställen. Det var t. ex. en tävling om nytänkande beträffande lokalytor inom primärvården. Den tävlingen hade anordnats av Spri. Om de förslag som sedan blev prisbelönta omsätts i verkligheten kommer man atf kunna spara hundratals miljoner kronor.

Ett annat initiativ har Spri tagit när man har bildat etf nytt samordningsorgan mellan Landstingsförbundet, medicinska forskningsrådet och socialstyrelsen just för att få fram objekfiv information kring olika medicinska teknologiers för- och nackdelar, kostnader m. m. Men inriktningen måste deciderat vara rationaliseringar, produkfkontroll och framför allt ett vettigt utnyttjande av resurserna.

Jag yrkar bifall även fill reservation 2.1 övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Utbyggnaden av hälso- och sjukvården m. m.

137

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Utbyggnaden av hälsO' och sjukvården m. m.

138

AnL 101 INGEMAR ELIASSON (fp):

Herr talman! Vid nyår träder en ny hälso- och sjukvårdslag i kraft. Den ålägger bl, a, sjukvårdshuvudmännen att planera hälso- och sjukvården med utgångspunkt i "befolkningens behov av vård",

"Befolkningens behov av vård" är som alla inser inget entydigt begrepp. Något fastare konturer får begreppet i uttalanden i samband med riksdagsbehandlingen av lagen och i det samråd som skall ske mellan huvudmän och staten om vårdens dimensionering och framtida inriktning. Här pågår också fortlöpande etf planerings- och programarbete och en poUtisk diskussion som successivt ger innehåll åt begreppet.

Jag avser emellertid inte att dra upp någon debatt om begreppets innebörd eller hur def bör fastställas. Jag vill bara peka på att också vården är stadd i strukturomvandling - om man nu får använda en så teknisk term för så grundläggande mänskliga behov som hälso- och sjukvård. Denna omvandling går i riktning mot alltmer öppenvård. Det är enligt min mening en rikfig utveckling av såväl medicinska som mänskliga och ekonomiska skäl.

Oavsett vilka principer som ställs upp för vården eller vilken omfattning den bör ha är det nödvändigt att försöka förutse efterfrågan. Def ligger i sjukvårdshuvudmännens intresse atf se till att den blir så realistiskt bedömd som möjligt.

Def är i det sammanhanget som moderaternas motion kommer in. Där yrkas- liksom i en av de reservationer som Blenda Littmarck har talat om -att socialstyrelsens normtal för den framfida dimensioneringen av vården skall sänkas. Den forskningsrapport om förhållandena vid vårdcentralen i Dalby som Blenda Littmarck också berörde visar nämligen aft def kan räcka med 2,3 vårdbesök per år och invånare i stället för de 3,5 som socialstyrelsen sägs rekommendera.

Nu är det emellertid så atf hela yrkandet synes vara baserat på ett missförstånd. Socialstyrelsen har nämligen inte utfärdat några rekommendationer eller föreskrifter av visst planeringsfal.

Missförståndet har nog sitt ursprung i ett principprogram för hälso- och sjukvården som socialstyrelsen gav ut 1976, Det baserades i sin tur på ett förslag från 1973, som innehöll etf antagande om atf def genomsnittliga vårdbehovet kunde uppskattas fill 3,5 vårdbesök per år och invånare 1985, Def förslaget sändes på remiss, och i det program som antogs finns inte denna siffra nämnd- än mindre angiven som riktlinje. Det är därför, herr talman, av naturliga skäl ganska svårt aft uppdra åt en myndighet att ändra ett beslut som den aldrig har fattat.

Vi är säkert alla rörande överens om att det underlag som sjukvårdshuvudmännen lägger som grund för sina beslut om vårdens omfattning skall vara så realistiskt som det någonsin är möjligt. Vad som är realistiskt varierar emellertid, som Blenda Littmarck också påpekade, från län till län och även inom länen, Def finns därför både en praktisk och en ideologisk anledning fill att det ansvaret åvilar resp, sjukvårdshuvudman.

Aft defta underlag varierar framgår också av en sammanställning som socialstyrelsen hargjort av huvudmännens planer fram fill 1985. Det visar sig

att planeringstalen varierar från 2 eller därunder fill 3,5 besök per år och invånare.

Det är angeläget atf närmare söka precisera vilka nornital som kan och bör läggas till grund för de mer långsikfiga besluten inom värden. Det arbetet måste emellertid starfamed att man klarar ut den arbetsfördelning som skall råda mellan de olika nivåerna inom vården. Det är precis vad man söker göra inom def s. k. HS 90-projektet. I riktlinjerna för det arbetet sägs att "stor uppmärksamhet bör ägnas möjligheterna att begränsa länssjukvården för att därigenom öka förutsättningarna att inom snäva finansiella och personella resursramar säkerställa en planerad utbyggnad av primärvärden."

Först när arbetsfördelningen, organisafionen och samverkan är fastlagda är def möjligt atf precisera planeringsförutsättningarna och normtalen för vårdens dimensionering. Även då bör det enligt min mening vara en uppgift för resp. sjukvårdshuvudman och alltså inte för riksdagen.

Den andra reservafionen från moderaterna, som handlar om Spri, berör ungefär samma fråga. Motionsyrkandet innebär atf Spri skall hjälpa landsfingen med rafionalisering och vad som kallas för produktionskontroll samt att därför riksdagen bör uttala alt den forskning som Spri initierar har detta syfte.

Spri har i sitt arbetsprogram för 1982 sagt atf huvuduppgiften för Spri är aft utifrån den.nya hälso- och sjukvårdslagens intenfioner hjälpa huvudmännen att förbättra vården inom ramen för befintliga resurser eller, för vissa delar av vården, krympande resurser. I arbetsprogrammet ingår också projekt med inriktning mot aft effektivisera sjuk- och hälsovården. Man sysslar alltså precis med det som motionärerna vill aft man skall ägna sig åt. Såvitt jag förstår är mofionärernas önskemål därför fillgodosedda. Mot denna bakgrund anser jag att reservanterna mest ägnar sig åt att slå in öppna dörrar.

Herr talman! Jag ber aft få yrka bifall till utskottets hemsfällan i dess helhet.

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Utbyggnaden av hälso- och sjukvården m. m.

AnL 102 BLENDA LITTMARCK (m):

Herr talman! Jag måste verkligen säga att Ingemar Eliassons argumentering var egendomlig. Han påstår att jag har sagt atf normtalef skall sänkas och sedan förklarar han själv aft man skall göra utredningar på olika håll för atf få ett underlag. Det har också jag sagt. Jag har aldrig påstått att talet skall sänkas utan atf man skall ha etf fast underlag. Man skall göra täta lokala undersökningar så att man får ett realistiskt fal.

Direkfiv om talet 3,5 utgick från socialstyrelsen, som sedan tydligen infe ville använda def. Men talet används ändå av flera landsting. Detta ligger bakom atf vi har begagnat det i vår mofion.

Så säger Ingemar Eliasson aft man infe kan avskaffa ett fal, som socialstyrelsen aldrig har använt. Men ingen människa har begärt det. Vi har bara sagt aft man skall skaffa sig etf rejält lokalt underlag just därför atf strukturen varierar.

139

Nr 49

Tisdagen den 14 december 1982

Utbyggnaden av hälso- och sjukvården m. m.

AnL 103 INGEMAR ELIASSON (fp):

Herr talman! Blenda Liftmarcks och moderaternas argumentering går ju ut på att detta tal 3,5 vårdbesök per år och invånare sannolikt är för högt. Bevis för detta hämtas i rapporten om Dalby. Nu lägger emellerfid sjukvårdshuvudmännen infe defta fal fill grund för sin planering. Dessutom har talet aldrig utfärdats såsom norm för planeringen. Def är alltså minst två fel i antagandet att riksdagen skuUe kunna uttala någonfing. Mot den bakgrunden tillåter jag mig tycka aft def är atf slå in öppna dörrar, när man ändå reserverar sig.

Av den sammanställning som socialstyrelsen har gjort över vilka normtal som huvudmännen använder framgår atf genomsnittet ligger runt 2 men att talen pendlar från 1,9 fill 3,5 besök per år och invånare. Def är helt enkelt inte sant att normtalet 3,5 skaU läggas till grund f. n. för sjukvårdshuvudmännens planering. Def finns därför infe anledning aft anta att detta normtal behöver innebära någon feldimensionering av vården. Varje sjukvårdshuvudman gör en regional bedömning utifrån sina egna förutsättningar. Därmed borde mofionärernas krav vara fillgodosedda.

140

AnL 104 BLENDA LITTMARCK (m):

Herr talman! För atf Ingemar Eliasson infe skall stupa på huvudet genom sina egna öppna dörrar råder jag honom aft läsa reservafionen, innan han går upp en gång till i denna debatt.

AnL 105 INGEMAR ELIASSON (fp):

Herr talman! Problemet är att jag inte kan bli klokare fast jag har läst reservafionen.

AnL 106 BLENDA LITTMARCK (m):

Herr talman! Def är i så fall infe reservationens fel.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 (dimensionering av primärvården)

Utskottets hemställan bifölls med 230 röster mot 78 för reservation 1 av Blenda Littmarck m. fl. 2 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 3 (inriktningen av FoU hos Spri m. m.)

Utskottets hemställan bifölls med 231 röster mot 78 för reservation 2 av Blenda Littmarck m. fl.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

20 § Föredrogs

Kulturutskottets betänkande

1982/83:16 Vissa bidrag ur kyrkofonden (prop. 1982/83:66 delvis)

Utskoftets hemställan bifölls.

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Oljeskydd

21 § Oljeskydd

Föredrogs jordbruksutskoffefs betänkande 1982/83:15 om oljeskydd.

AnL 107 BÖRJE STENSSON (fp):

Herr falman! Varje gång som def sker oljeutsläpp brukar det få stor uppmärksamhet i massmedia. Inte minst vad som händer fågellivet vid utsläpp i havet brukar väcka berätfigad indignation.

Def betänkande som vi nu behandlar är fylligt och ger en bra redovisning av vad som har gjorts för atf förbättra oljeskyddet och vad som kommer att få fillämpning så småningom. Det är mycket som har beslutats och genomförts under de senaste åren.

Samtidigt medger utskotfsmajorifefen i defta betänkande att någon självständig forskning om oljeskador på fåglar inte bedrivs i Sverige. I likhet med motionärerna från folkpartiet, Kersfin Sandborg och Kersfin Ekman, yrkar jag på aft regeringen skall ges i uppdrag att på skilda sätt öka forskningsmöjligheterna och forskningsinsatserna på just def område som mofionen och reservafionen 1 till betänkandet behandlar.

Vi anser aft det är angeläget att forskning kommer fill stånd i länder där fåglarna häckar för aft vi skall komma underfund med hur fåglarnas populafion förändras som en följd av oljeskador. Forskningen bör givetvis inriktas på skador orsakade av såväl olja som andra miljögiffer. Vi vill också understryka att Sverige i internationella sammanhang bör verka för sådan forskning.

De förbättringar som har ägt rum har kommit till stånd tack vare påtryckningar av miljöintressen, forskare, parlamentariker i olika länder och yrkesverksamma inom exempelvis fisket. Defta påfryckningsarbete måste fortsätta. Vi skall infe slå oss fill ro med aft konventioner träder i kraft. Det gäller också aft kontrollera atf de efterlevs och utvecklas. Vi måste över huvud taget fortsätta ansträngningarna, även om forskningsuppgifter ibland kan betraktas som omöjliga, vilket antyds i utskoffsbefänkandef.

Herr falman! Jag yrkar bifall fill reservafion 1.

AnL 108 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Herr falman! Med full rätt förfasar människor sig över de ideliga oljeutsläppen, och man kan förstå den förtvivlan människorna känner inför fågeldöden och ovissheten om övriga skador på fauna och flora. Vad man däremot infe kan förstå är statsmakternas oförmåga atf göra annat än aft prata för att hejda ofoget. Det enda sättet att få stopp på utsläppen är att inte

141

14 december 1982

Oljeskydd

världsomspännande stopp, men det borde vara tämligen enkelt aft genom exempelvis Nordiska rådefs medverkan vidta de åtgärder som behövs för att förbättra skyddet för farvattnen runt de nordiska länderna.

De regler som f. n. finns när det gäller oljeutsläpp på svenskt och internationellt vatten är helt otillräckliga. Det gäller både möjligheterna aft kontrollera reglernas efterlevnad och sankfionsmöjligheterna. Det är exempelvis infe tillåtet att alls släppa ut någon olja i Östersjön, men likväl sker det, och def är förenat med stora svårigheter att spåra upp def skyldiga fartyget. På internationellt vatten på andra öppna hav får man släppa ut en viss mängd olja per nautisk mil. Till uppgiften att spåra det skyldiga fartyget läggs då atf man måste visa att den tillåtna mängden olja har överskridits.

Det står i dag fullkomligt klarf aft det fordras kraffåtgärder för atf komma fill rätta med den giganfiska nedsmutsning av våra hav och kuster som oljeutsläppen sfär för.

Trots att det måste vara uppenbart för var och en vilka oerhörda skador på naturlivet som oljeutsläppen förorsakar, minskar de inte i omfattning, snarare tvärtom. Därfill måste läggas def faktum atf det finns möjligheter atf i land ta hand om oljerester från fartyg, och det utan vare sig större kostnader eller fidsförlusfer. Den slutsats man måste dra är aft rederierna på frivillig väg infe är beredda att avstå från oljedumpningar fill havs.

Def är naturligtvis ingen lätt uppgift att komma fram till internationella bestämmelser som kan bli helt verksamma för att förhindra fortsatta oljeutsläpp. Det går emellerfid att göra en hel del på den nafionella nivån och sedan arbeta för att dessa bestämmelser får spridning genom olika internationella organ.

Därför bör man ställa krav om aft fartyg skall rengöras från oljerester innan def lämnar svensk hamn. Bara tankfartyg med separata barlastfankar eller fullgod reningsanläggning skall få lämna lossningshamn innan godkänd fankrengöring har genomförts.

Tankfartyg som anländer till svensk hamn för lastning skall kunna visa intyg från senaste lossningshamn om att antingen ren olja lossats eller rengöring skett före avgången. Om inte, skall lastning nekas. Bunkerfankar på alla fartyg som trafikerar svenskt vatten måste göras rena i hamn med fasta intervaller.

För att skydda skärgårdarna mot oljeutsläpp från grundstötningar bör reglerna också kompletteras med föreskrifter om att bara mindre fartyg med dubbla bottnar får trafikera svårframkomliga farleder.

Om vi kan få fill stånd en lagstiftning av det här slaget är jag övertygad om aft vi skulle få en bättre situafion vid våra kuster. Def skulle också innebära att vi skapade ett tryck på andra länder att följa efter.

Herr falman! Med detta yrkar jag bifall fill vpk-reservationen.

142

AnL 109 ULF LÖNNQVIST (s): Nr 49

Herr falman! Jag ber med hänvisning fill vad som sägs i utskoffsbefänkan- Tisdagen den
det aft få yrka bifall till utskottets hemställan i betänkande 15. 14 december 1982

AnL 110 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk); Oljeskydd
Herr falman! Jag skall fillägga ytterligare en kommentar till utskoffsbe
tänkandet. Def är andra året i rad som utskottet avstyrker våra krav med
hänvisning till följande: "De skulle fill en del även strida mot regler i
internafionella överenskommelser som Sverige anslutit sig till. Trafikutskot
tet avstyrkte även förslaget om införande av ensidigt svenskt krav på
dubbelbotfen och dubbla sidor. Sådana föreskrivs infe generellt i internafio
nella regler om oljetankfartyg ."

Utskottet hänvisar alltså fill internationella regler för aft avstyrka krav på regler som skulle förbättra miljösituationen i Sverige. Om utskottet gör denna bedömning, aft de internationella regler som Sverige godtagit står i motsättning fill regler som skulle förbättra situafionen i landet, måste utskotfet dra den slutsatsen att det är fel på dessa internationella regler och aft de måste omprövas. Någon annan slutsats kan jag inte dra. Däremot anser jag atf utskottet inte skall kunna krypa bakom de internationella överenskommelserna för aft år efter år avstyrka förslag som skulle förbättra situafionen vid våra kuster.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 (viss forskning m. m.)

Utskoftets hemsfällan bifölls med 291 röster mot 19 för reservafion 1 av Börje Stensson.

Mom. 2 (vissa föreskrifter)

Utskottets hemsfällan bifölls med 295 röster mot 16 för reservafion 2 av John Andersson.

22 § Föredrogs

Jordbruksufskottets betänkande 1982/83:16 Skördeskadeskydd

Utskottefs hemställan bifölls.

143

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Miljöskyddslagstiftningen m. m.

23 § Miljöskyddslagstiftningen m. m.

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1982/83:17 om miljöskyddslagsfiftningen m. m.

AnL 111 BÖRJE STENSSON (fp):

Herr talman! I samband med ändringen av miljöskyddslagen 1981 utvidgades besvärsrätten något. Bl. a. utvidgades besvärsrätfen till atf omfatta kommuner och vissa lokala arbetstagarorganisationer, oavsett om dessa berörs såsom sakägare eller inte. Etf förslag vid def tillfället från folkparfihåll om atf utvidga besvärsrätfen även fill miljöorganisationer avstyrktes av jordbruksutskottet och avslogs av kammaren. Från folkparfiets sida anser vi att detta beslut borde omprövas.

I reservation 1 till betänkande 1982/83:17 från jordbruksutskottet föreslås atf regeringen, efter vederbörligt utredningsförfarande, framlägger förslag rörande omfattningen av den krets organisationer som vore besvärsberätfi-gade. Vi anser det i vart fall angeläget att regeringen prövar möjligheterna aft införa besvärsrätt för exempelvis miljöorganisationer. I vår reservation har vi bl. a. nämnt Svenska naturskyddsföreningen och Miljöförbundef. Det skulle vara av värde, tror vi, atf def intresse, det engagemang och den sakkunskap som de har tas till vara. Def vore att tillmäta dem en berättigad betydelse atf ge dem formell besvärsrätt i miljöskyddsärenden.

Herr falman! Jag yrkar bifall till reservafion 1 vid detta betänkande, liksom fill de övriga två reservationer som jag har undertecknat.

144

AnL 112 JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr talman! I detta betänkande från jordbmksufskoftet behandlas en mofion som berör besvärsrätt i miljöskyddsärenden och som jag funnit anledning att stödja. Def råder inga delade meningar i utskottet om att ideella föreningar och andra organisationer på miljöskyddets och naturvårdens områden utför ett betydelsefullt arbete. Detsamma gäller vikfen av att fa fill vara dessa organisationers erfarenheter i miljövårdsarbetet. Vad som föranlett denna reservation är frågan om besvärsräft eller inte för dessa organisationer.

Enligt den praxis som fillämpas av regeringen tillåts en ideell organisafion att som ombud föra talan för sakägare. Här borde man rimligen ta steget fullt ut och även tillerkänna en sådan organisafion besvärsrätt. Utskottsmajoriteten anser def infe lämpligt att tillerkänna vissa utvalda organisafioner sådan rätt. Def senare är nog infe etf så stort problem, enligt min mening. Vi har två stora miljöorganisationer i värt land: Svenska naturskyddsföreningen och Miljöförbundet. Om man skall tillerkänna några ideella organisationer besvärsräft, så är det väl närmast dessa två som är aktuella. Jag vet atf def inom dessa två organisafioner finns många människor med mycket stora kunskaper om miljö- och naturvård.

Def är ju utmärkt att man genom information och samråd försöker förbättra dessa organisationers inflytande på beslutsprocessen i miljöskydds-

ärenden, men här borde försök göras aft förbättra detta ytterUgare genom aft ge dessa organisationer besvärsrätt.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall fill reservation 1 i jordbruksutskottets betänkande 1982/83:17.

AnL 113 ULF LÖNNQVIST (s):

Herr falman! Miljöförsförelse måste, var den än förekommer, hejdas och förstörd miljö så långt möjligt återställas. Detta är ett övergripande mål för socialdemokratisk miljöpolitik.

Etf av de medel som används för att stoppa miljöförsförelsen är lagstiftning. Miljöskyddslagen är ett exempel på en sådan lagsfiftning. Med hjälp av denna har samhället kunnat fastsfälla gränserna för de utsläpp, främst i vatten och luft, sorii man anser sig kunna acceptera. Med hjälp av den lagen kan samhället också tvinga företag av skilda slag att bygga och installera den utrustning som krävs för atf rena utsläppen. På def sättet motverkas förorening och förstörelse av vatten och luft.

Men naturligtvis räcker def infe med lagar och bestämmelser. Man måste också kunna sätta kraft bakom dessa, kunna kontrollera att de efterlevs och kunna straffa dem som bryter mot lagarna.

Skall vi kunna göra det på ett effektivt sätt, måste vi också skaffa oss de erforderliga instrumenten.

Händelserna vid BT Kemi AB i Teckomatorp visar på nödvändigheten av en stärkt samhällskontroU över företagens miljöstörande verksamhet. Vi vet aft def i dag, när det gäller kontrollen av aft utsläppen i vatten och luff hålls inom de föreskrivna gränserna, finns brister. Det är inte allfid som lokala och regionala samhällsorgan har de resurser som krävs för en effekfiv kontroll och en god hantering av frågorna. Vi menar därför från socialdemokrafiskf håll atf ett särskilt serviceorgan med kvalificerade resurser fill sitt förfogande skulle kunna vara etf verksamt och bra komplement fill de lokala och regionala instanserna. Vi har föreslagit att detta serviceorgan kaUas AB Svensk Miljökontroll. Vi har även begärt att behovet och utformningen av ett sådant serviceorgan skall utredas.

Vi är glada över att utskottsmajorifefen har fillstyrkt detta förslag. Samtidigt tycker vi nog atf def är något märkligt att de tre borgerliga partierna fortsätter att motsätta sig en sådan översyn. Man gjorde det i majorifetssfällning, och man fortsätter att göra det. Vi tycker nog atf det hade varit välgörande om man också från borgerligt håll hade kunnat gå med på detta utredningskrav. Det finns etf behov av att filiföra ytterligare möjligheter när det gäller den kvalificerade kontrollen; detta för att man skall kunna komma fill rätta med utsläppen, vilket vi nu har krävt.

Vi betraktar också vårt förslag om en förlängd preskripfionstid för miljöbroff som något nödvändigt, och vi hälsar med tillfredsställelse aft utskoftsmajoriteten ställer sig bakom det kravet.

Miljöbrott är ju speciella därför att verkningarna av de miljöstörningar som följer i och med lagöverträdelserna ofta blir kända först långt efter det att själva överträdelsen gjordes. Det är detta som legat till grund för vårt krav

10 Riksdagens prolokoU 1982/83:47-49

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Miljöskyddslagstiftningen m.m.

145

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Miljöskyddslagstiftningen m. m.

att preskriptionstiden skall förlängas. Vi har föreslagit aft den utsträcks fill fio år för miljöbroff,

Utskotfsmajorifefen säger att en förlängning av preskriptionstiden enUgt vårt förslag skulle ge de räftsfillämpande myndigheterna större handlingsfrihet vid beivrandet av överträdelser enligt miljöskyddslagen resp, av miljöbrott enUgt brottsbalken. Det är precis det som vi har velat uppnå. Man skall infe slippa stå till svars för så allvarliga brott som överträdelser av miljöskyddslagen på grund av att preskriptionstiden är för kort. Vi har begärt atf den frågan utreds, Def har ufskotfsmajoriteten fiUsfyrkt, och def är bra.

Vi har också krävt aft den som drabbas av skada på grund av miljösförande utsläpp skall kunna få ersättning, Def kan synas vara en självklarhet, men så är def inte, Def kan bero på aft det företag som vållat skadan inte längre finns när skadan upptäcks eUer på att företagets ekonomi vid det aktueUa tillfället är så usel att den som drabbas av skada inte kan få ersättning.

För atf infe den enskilde skall stå där utan möjlighet fill ersättning måste någon annan ställa upp med denna - allt emellanåt blir def samhället som får göra def. Vi menar därför att def i stället borde vara de företag som omfattas av miljöskyddslagen som skulle sätta av pengar, t, ex, i en särskild fond, ur vilken ersättning sedan skulle kunna betalas ut, Def gäller i de fall där det inte finns något enskilt företag att ställa fill svars. Också den frågan måste naturligtvis utredas.

Herr falman! Med det anförda ber jag aft få yrka bifall till jordbruksufskottets hemställan i betänkande 17,

146

AnL 114 HANS WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Först några ord om reservafion 2, De orden skulle kunna sammanfattas i kejsar Augustus valspråk: Skynda långsamt! Detta gäUer särskilt som vi till allra största delen är överens inom utskoffef,

Def är ju infe länge sedan riksdagen beslöt atf ombilda AB Svensk laboraforietjänsf, Svelab kortare uttryckt. Vi är överens om att vi därmed bör få fill stånd en samordning och en effekfivisering av laboratorieresurserna i vad gäller kontroll av vatten, livsmedel, miljö, arbetarskydd osv.

Att nu inrätta etf nytt serviceorgan innan det första, nyss ombildade, ens har kunnat visa några resultat tycker vi är helt onödigt, Def är därför vi menar aft det inte finns någon anledning att vare sig sätta till någon skyndsam utredning eller att bilda etf nytt serviceorgan, AB Svensk Miljökontroll, Jag yrkar därför bifall till reservafionen nr 2.

Samfidigt vill jag passa på att yrka bifall fill reservafionen nr 3, Det kan här mofiveras ganska kortfattat,

Def finns svåra fall av miljöförstöring, def har vi sett infe minst just vid Teckomatorp som Ulf Lönnqvist nyss åberopade, Def finns fall som kan kräva stränga straff och längre preskriptionstid, men dessa elakartade fall torde undantagslöst falla inom brottsbalkens tillämpningsområde. Hur lång preskripfionsfiden skall vara beror på det högsta straff som gäller för brottet

enligt brottsbalken, och då bör vi knappast här komma med några nya Nr 49
särbestämmelser. Tisdagen den

Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reservafionen nr 3, 14 december 1982

AnL 115 ULF LÖNNQVIST (s):

Herr falman! Skynda långsamt! säger Hans Wachtmeister.

Jag tycker kanske att man har skyndat långsamt länge nog när def gäller frågan om en förbättrad miljökontroll. Om det är på def sättet atf AB Svensk laboratorietjänst, som riksdagen fattat beslut om, skulle uppfylla de krav som man har anledning atf ställa på den kompletterande konfrollapparaten, kommer naturligtvis den utredning vi har begärt atf komma fram till def resultatet,

Def vi vill är bara aft man inte ytterligare skall fördröja möjligheterna atf täppa fill de luckor som finns, utan ge de lokala och regionala samhällsinstanserna den hjälp som behövs för en effektiv kontrollverksamhet, för att därmed effektivt kunna angripa de utsläpp och den miljöförstörelse som vi så väl vet förekommer.

Vidare när det gäller preskriptionstiden: Det är ju inte så, Hans Wachtmeister, att allt faller under brottsbalken. Vi har också aft göra prövningar mot bakgrund av miljöskyddslagens bestämmelser. Vi menar atf det är en hjälp för de instanser som skall göra prövningarna att samma regler kan användas också när miljöskyddslagens bestämmelser skall fillämpas. Vi har begärt översyn även på den punkten, eftersom bestämmelserna i dag är litet snåriga,

Def vore infe särskilt farligt, Hans Wachtmeister, atf gå med på ett ufredningskrav. Jag tror def vore välgörande att få de ytterligare klarlägganden som behövs på det här området. Om vi är av den uppfattningen atf def gäller att kunna klämmma åt dem som gör sig skyldiga till överträdelser av miljöskyddslagarna, borde vi också kunna vara överens om att preskriptionstiden icke får vara ett hinder i vägen.

Miljöskyddslagstiftningen m. m.

AnL 116 HANS WACHTMEISTER (m):

Herr falman! Men Ulf Lönnqvists parfi var ju med om den omorganisafion av Svelab som genomfördes för någon fid sedan. Vad vi menar är att man skall låta den organisationen visa vad den kan, innan man sätter i gång en ny.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 (besvärsräft i miljöskyddsärenden)

Utskoftets hemställan bifölls med 278 röster mot 33 för reservafion 1 av Börje Stensson och John Andersson,

Mom. 2 (fillsyn och kontroll)

Utskoftets hemsfällan bifölls med 165 röster mot 144 för reservation 2 av Einar Larsson m, fl.

147

Nr 49 Mom, J (rättstillämpningen enligt miljöskyddslagen)

Tisdagen den. Utskottets hemställan bifölls med 166 röster mot 145 för reservation 3 av

14 december 1982 Einar Larsson m, fl.

Tillämpningen av allemansrätten

Mom. 4-6

Utskottefs hemsfällan bifölls.

24 § Tillämpningen av allemansrätten

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1982/83:18 om fillämpningen av allemansrätten.

148

AnL 117 GUNNAR OLSSON (s);

Herr talman! I det betänkande vi nu behandlar, om tillämpningen av allemansrätten,- kan följande anföras i anledning av Lennart Bladhs mofion 1981/82:1897, Def vi nu tydligen får en liten diskussion om är huruvida det kan uppstå svårigheter atf utnyttja allemansrätten vid orienteringstävlingar.

Det är inte första gången riksdagen tar ställning till den problematik som tas upp i motionen. Själv fann jag anledning att aktualisera frågan här i kammaren den 25 maj 1973, då riksdagens talman Ingemund Bengtsson i egenskap av jordbruksminister gav sin syn på problemet.

Jag tror atf vi den gången var eniga om en sak, nämligen aft i normala fall måste orienteringstävlingar - med undantag för start- och målplats - anses tillåtna inom ramen för allemansrätten, eftersom ingen skada kan antas uppkomma på skogsområde där löparna passerar. För de särskilda anordningar som krävs vid start- och målplats bör markägarens samtycke lämpligen inhämtas.

Start- och målplats kan följaktligen infe fas i anspråk med stöd av allemansrätten. För detta krävs aft markägaren ger sin fillåfelse.

För atf kunna genomföra en orienteringstävling behövs; som vi alla känner till, rätt omfattande markområden, och det är ofrånkomligt atf en arrangör tvingas passera flera markägarområden när kontrollerna skall placeras ut i terrängen.

Om det uppstår problem - vi vet aft det är det som ligger till grund för mofion 1897, och def var också def som låg till grund för min fråga här i kammaren för snart nio år sedan - är det ofta i samband med större tävlingsarrangemang; mastodonttävlingar, typ 5-dagarsorienteringen,

Men jag vill verkligen understryka atf orienferingssportens styrka är aft man inom denna sportgren har regler och tävlingsbesfämmelser där eventuella överträdelser oförbehållsamt leder till bestraffning.

Det är med andra ord under ansvar som orienterarsläktet önskar att få utnyttja allemansrätten i skog och mark. Så far man t, ex, all nödig hänsyn fill växt- och djurlivet. Under våren, när vi brukar tala om skogen som djurens barnkammare, får orienteringstävlingar anordnas endast intill tidpunkt som

för varje landsdel årligen bestäms av Svenska orienteringsförbundet. Begränsningen gäller infill den 1 juli. Vi vet också att särskUda bestämmelser gäller under allmän jakttid, bl, a, i fråga om älgjakten.

Trots att orienteringssporten är omgärdad av stränga förordningar och bestämmelser och atf def i dag finns klara regler för hur orienferingsfolket skall uppträda i naturen, har det ändå hänt - om än i undantagsfall, def vill jag påpeka - att enstaka markägare sökt sätta käppar i hjulet för vissa tävlingsarrangemang; åtminstone i etf fall, som jag känner fill, har def lett fill rättslig prövning, där dock jusfifieombudsmannen i sitt beslut den 26 juni 1970 slog fast följande:

Vad beträffar frågan om ägare av skogsområde i normala fall kan förbjuda aft orienferingslöpare passerar genom området, torde svaret vara nej.

Jusfifieombudsmannen tillade:

Jag förutsätter då atf ingen skada kan ske på området och aft infe stängsel o. d. måste brytas.

Detta klara besked gäller även i dag och bör också gälla för framtiden,

Def har ändå hänt att markägare annonserat i dagspressen om förbud. Därför är def vikfigt atf känna fill aft den omständigheten aft en markägare annonserar atf det infe är tillåtet aft orientera på hans mark infe utgör hinder för arrangörer att anordna tävlingar. En sådan annons är inte detsamma som ett förbud.

Dock måste, som jag tidigare sade, göras undantag för start- och målplatser. Där får det anses som helt klarf atf en arrangör måste ha markägarens medgivande, I annat fall får start och mål förläggas till någon annan plats.

Relationerna mellan markägare och idrottsutövare måste helt enkelt vara goda, då miljoner människor i vårt land berörs därav, I naturvårdslagen slås fast att naturen är tillgängUg för alla i enlighet med allemansrättsreglerna. Enligt dessa regler borde allemansrätten vara garanfi nog för aft den stora grupp människor som orienterarna utgör skaU oinskränkt få bedriva sin sport.

Ur denna synpunkt är def bra aft den här frågan då och då ventileras här i kammaren. Därför är också motionen av Lennart Bladh m. fl, ef t nyft inslag i vårt arbete med atf klargöra allemansrättens innebörd.

Herr falman! Jag yrkar bifall fill utskottets hemsfällan.

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Tillämpningen av allemansrätten

AnL 118 LENNART BLADH (s):

Herr falman! Jag kan utan vidare tillstyrka vad utskoftets talesman sade beträffande mofionen och dess behandling.

Motionen kom fill på grund av atf def fortfarande finns markägare som dominerar stora områden och som säger nej till orienteringstävlingar. Sedan mofionen hade väckts kom i ett fall samråd till stånd - och också tävUngen i fråga. Det hade till följd att den markägare som vid det tillfället förvägrat orienterarna atf ha sin tävling själv blev medlem i orienferingsklubben. Resultatet blev alltså positivt.

Herr falman! Jag har inget aft tillägga, men jag vill framhålla att def är

11 Riksdagens protokoU 1982/83:47-49

149

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Tillämpningen av allemansrätten

angeläget att slå fast atf allemansrätten är en viktig förutsättning för vårt friluftsliv. Vi skall därför bevara allemansrätten, vara rädda om den.

Jag vill påstå aft orienteringsmänniskor och andra friluffsmänniskor är mycket varsamma om naturen. De lär sig naturens alfabet, de går varsamt fram och är rädda om naturen. De vill behålla rätten att njuta av naturen och delta i tävlingar.

Vidare hoppas jag att vi fillsammans kan slå vakt om allemansrätten. Vi hade begärt etf uttalande, men motionen har besvarats i något andra ordalag. Jag far ändå utskottets skrivning och talesmannens ord som tecken på att man instämmer i vår uppfattning.

Herr falman! Jag har inget annat yrkande än utskottets.

150

AnL 119 ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! Frågan om tillämpning av allemansrättens regler behandlas i detta utskottsbetänkande från den speciella utgångspunkt som orienterare kan ha när def gäller denna fråga. Således har Lennart Bladh m, fi, i ett motionsyrkande föreslagit en sådan utvidgning av de allemansrätfsliga reglerna att fritidsaktivitet i gmpp, så som orienteringstävlingar, skulle omfattas av de allemansrättsliga reglerna.

Utskottet har funnit det angeläget att få en särskild belysning av denna fråga, och har därför låfit motionsyrkandet bli föremål för ett begränsat remissförfarande. Yttrande har inkommit frän såväl lantbruks- som skogsstyrelsen samt statens naturvårdsverk, LRF, Svenska naturskyddsföreningen och Svenska orienteringsförbundet.

Samtliga remissinstanser utom Svenska orienteringsförbundet har ansett att den vidgning av allemansrättens regler som föreslås i motionsyrkandet inte är så angelägen att def mofiverar en ändring av naturvårdslagens första paragraf,

Utskotfet anser i likhet med remissinstanserna atf det vid de fillfällen då människor i stora skaror tänker ta ett markområde i anspråk, såsom vid orienteringstävlingar, kan vara värdefullt med ett samråd med markägaren även i fortsättningen. Sådant samråd kan som exempel leda till aft mindre känsliga miljöpartier kommer fill användning för tävling än vad som eljest måhända skulle ha varit fallet.

Jag anser det värdefullt atf utskottet har kunnat enas kring den nyanserade syn på de allemansrätfsliga reglerna som utskottsbetänkandet ger uttryck för. En tänjning av innehållet skulle säkerligen verka i riktning mot en ytterligare precisering av de allemansrätfsliga reglernas innehåll. En sådan precisering skulle knappast vara till fördel för någon part.

Jag delar Gunnar Olssons nyss framförda uppfattning att def är utomordentligt vikfigt aft relationerna mellan orienterare och markägare är goda. Det är för den skull svårt att tänka sig att etf alldeles rakt bifall till mofionen på något vis skulle ha gagnat de relationerna.

Nu skall vi enligt vad utskottet föreslår kammaren också framgent ha den hittills förutsatta typen av umgänge mellan två parter, och vi har den uppfattningen aft det är mycket värdefullt.

Herr falman! Jag har inget yrkande.

AnL 120 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Som synes av den här debatten är vi överens om atf def skall vara möjligt att bedriva orienteringsfävlingar på den grund som allemansrätten utgör men med de begränsningar som ändå måste göras för def intrång som kan ske vid start- och målplatser och när def gäller stora tävlingar,

Einar Larsson och jag har fill betänkandet fogat etf särskilt yttrande där vi betonar vikfen av samråd mellan organisationer som bedriver orienterings-verksamhet och de markägare vilkas marker skall utnyttjas. Vi tror att det är viktigt aft ett sådant samråd kommer fill stånd. Det visar också Lennart Bladhs redovisning av upplösningen av de problem han hade upplevt: den markägare som från början var ovillig atf släppa till sin mark blev slufiigen medlem i klubben. Det visar atf om man bara pratas vid så går def i de allra flesta fall atf komma överens,

Def är ju ändå så aft det kan finnas känsliga partier i markerna - def kan vara planteringar och annat - som markägaren känner fill och kan upplysa om. Då kan också tävlingarna läggas upp på ett sådant sätt atf minsta möjliga skada sker, Qch det är viktigt för aft man skall kunna bedriva den här sporten på det sätt som man i dag gör. Våra skogsmarker, ja, våra marker över huvud taget, är en förutsättning härför.

De viktigaste kontakterna fas innan man gör kartor, Def kosfar ganska mycket atf rita karfor, och därför förvissar man sig om atf de marker över vilka man upprättar kartor också kan utnyttjas för orienteringstävling. Det samråd som vi eftersträvar kommer därför ganska naturligt till stånd.

Jag har, herr falman, inget yrkande utan har bara velat understryka vikfen av samråd.

Nr 49

Tisdagen den 14 december 1982

Strandskydd

AnL 121 LENNART BLADH (s):

Herr talman! Def som står i def särskilda yttrandet är för oss helt självklart, nämligen aft samråd under alla förhållanden bör ske.

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets hemsfällan bifölls,

25 § Strandskydd

Föredrogs jordbruksutskottefs betänkande 1982/83:19 om strandskydd.

AnL 122 HANS WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Beträffande sfrandskyddet, som vi nu skall diskutera, har moderata samlingsparfiet motionerat om en ändring så fill vida att sfrandlagens generella karaktär skall ersättas med en återgång fill de fidigare reglerna, enligt vilka länsstyrelsen från fall till fall prövar frågan.

Av handlingarna framgår - jag är angelägen aft betona def - att jag här talar på högst privata och infe på mitt parfis vägnar. Jag har så länge jag har hållit på med naturvård och polifik arbetat för först och främst aft strandlagen

151

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Strandskydd

skulle komma tiU stånd och sedan att den skulle göras generell. Jag har fått vara med om aft förverkliga detta.

Jag har inte kunnat dela den socialisfiska inställningen att ingen intrångsersätfningskall utgå. Men den åsikten får stå tillbaka, för skulle vi ha väntat fills alla hade varit överens i alla frågor, ja, då hade inga stränder värda atf skyddas funnits kvar. Det är av den anledningen som jag inte har kunnat ansluta mig till vår partimotion utan - dock med reservafion - yrkar bifall till majoritetens hemställan,

Ufskottsmajorifeten åberopar emeUertid en av socialdemokraterna gjord utredningsrapport i frågan, enligt vilken statistik fillämpningen av gällande regler om strandskydd skulle ha utvidgats i större utsträckning än vad som urspmngligen hade förutsatts. Enligt min mening måste man ta den stafisfiken med en nypa salt - infe för att jag menar atf siffrorna är felakfiga utan därför att def kan finnas många skäl till avsteg från bestämmelserna. Utan en redovisning av vilken strandbebyggelse som är så att säga seriös och vilken som är mindre nödvändig säger den utredningen inte så värst mycket. Den bör därför inte tjäna som argument i denna debatt. Bara en summering -def är egentligen vad som har gjorts - av bifallna och avslagna dispensansökningar uppdelade på olika hustyper säger ingenting. Nybyggnad av hus som ersättning för nedbrunna eller av hus för jordbmket, fisket och sjöfarten borde ha redovisats särskilt. Äldre fritidsbebyggelse borde ha nämnts. Utredningen snuddar vid dessa saker, men de är enligt min uppfattning infe tillräckligt redovisade för att vi skall kunna bygga ett riksdagsbeslut därpå.

Av betänkandet framgår inte heller absolut klarf vad man menar med gällande regler om sfrandskydd, Tänker man på efter vilka grunder dispenser skall beviljas, eller tänker man på föreskrifter om särskild stränghet? Jag har testat ämbetsmän på ganska högt plan i dessa frågor, och de har - som utskottet har formulerat saken - tolkat detta på ganska olika sätt. Därför är det enklast att stryka den meningen, som f, ö, inte behövs för sammanhanget. Jag yrkar därför bifall fill reservation 2. Det innebär således att den stafistik vi har på detta område måste kompletteras innan den används.

När man, fill sist herr falman, på sina håll - tyvärr påskyndad av både kommunala och högre instanser - ogenerat kringgår sfrandlagen genom aft i turismens intresse bygga hela byar av sjöbodar fill sommarnöjen med rinnande både kallt och varmt vatten, hur skall då fillsynsorganen kunna fullgöra sin strandskyddande verksamhet? Men def är en annan fråga, och fill den återkommer jag vid något annat tillfälle.

152

AnL 123 ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! Moderata samlingspartiet har under den aUmänna motionstiden föreslagit att reglerna för det generella strandskyddet skall ändras så att länsstyrelserna ges rätt att förordna om sfrandskydd när detta anses erforderligt. Förslaget skulle, om def bifalls, medföra en återgång fill de regler som gällde före 1974,

Förslaget skall inte i första hand ses som en liberalisering av gällande

strandskyddsbesfämmelser. Det är snarare att hänföra till åtgärder, i enlighet med partiets uppfattning, i syfte atf i görligaste mån avbyråkratisera samhället. Således har vi i parfimotionen konstaterat aft nu gällande sfrandlagsbesfämmelser på ett helt onödigt sätt också omfattar vatten som inte är intressanta för allmänhetens rekreativa akfiviteter.

Jag har kunnat förstå att utskottet vid sin behandling av mofionen har betraktat förslaget som ett försök fill en vidgning av dispensreglerna inom sfrandskyddslagstiftningen. Av det skälet har våra strävanden i avbyråkra-tiserande syfte kommit bort vid utskoffsbehandlingen, och def beklagar

jag-Herr falman! Med den här mofiveringen ber jag att få yrka bifall fill reservation 1,

Till utskoftsbefänkandet har också fogats en reservation, nr 2, som Hans Wachtmeister alldeles nyss yrkade bifall fill. Jag har litet svårt att förstå vad reservanterna har önskat uppnå med denna reservafion. Måhända är det, som man mer ordagrant kan tolka def, så atf man velat ta avstånd från den generösare tillämpning av dispensreglerna som möjligen har förekommit på senare år. Jag har, om så är fallet, svårt aft förstå varför man strävar efter atf göra verkligheten till sin fiende, Def torde nämligen vara obestridligt att en mer nyanserad syn har präglat regeringens handläggning av besvärsärendena under senare år.

Jag utgår ifrån atf dispensprövningen har skett inom ramen för strand-skyddslagstiftningen och tycker därför att reservationen utgör en underlig protest. Jag tycker vidare atf reservafionen är märklig av det skälet att just de rader den vänder sig emot på ett alldeles ypperligt sätt svarar mot en mer restrikfiv syn som Hans Wachtmeister, som han nyss sade, fill skillnad från partiets majoritet är anhängare av. Men den skrivningen har Hans Wachtmeister av något outgrundligt skäl tagit avstånd från. Varför, frågar jag mig.

Herr falman! Med hänsyn till att texten i reservafion 1 täcker hela utskoftsbefänkandet kommer vi självfallet aft avstå från att delta i omröstningen om reservation 2,

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Strandskydd

AnL 124 BENGT KRONBLAD (s);

Herr talman! Denna punkt på föredragningslistan tar upp jordbruksufskottets betänkande om sfrandskydd. Strandskyddet reglerar byggande på strandområden. Syftet med strandskyddet är att hålla våra stränder öppna för allmänheten, Atf förhindra privat exploatering av stränderna är en för oss socialdemokrater viktig miljöpolitisk uppgift.

Från 1975 gäller ett generellt byggförbud på strandområden, och det sträcker sig 100 m från strandlinjen. Från det generella förbudet kan länsstyrelse medge dispens. Besvär över beslut i strandskyddsärende avgörs i sista hand av regeringen, vars beslut bildar praxis.

Strandskyddet regleras i naturvårdslagen, I § 15 slås strandskyddets syfte fast: "För atf åt allmänheten trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv råder strandskydd vid havet, insjöar och vattendrag,"

153

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Strandskydd

154

I paragrafens andra stycke sägs att "strandområde som uppenbarligen saknar betydelse för bad och friluftsliv ej skall omfattas av sfrandskydd". Vidare får sfrandskyddet utvidgas fill högst 300 m, "när det behövs för atf fillgodse syftet med sfrandskyddet".

Slutligen kan vid fastställelse av generalplan, stadsplan eller byggnadsplan förordnas aft strandområde som ingår i planen inte skall omfattas av sfrandskyddet,

I naturvårdslagens 16 § anges närmare sfrandskyddets innebörd. Där sägs:

"Inom strandskyddsområde får ej helt ny byggnad uppföras eller befintlig byggnad ändras för att tillgodose ett väsentligen annat ändamål än def, vartill byggnaden fidigare varit använd, och ej heller utföras grävnings- och andra förberedelsearbeten för bebyggelse som nu sagts. Ej heller får i annat fall inom sfrandskyddsområde utföras anläggning eller anordning, varigenom mark fas i anspråk såsom tomt eller allmänheten på annat sätt hindras eller avhålles från atf beträda område där den eljest skulle ägt att färdas fritt,"

Jordbruk, fiske och skogsskötsel är undantagna från förbudet utom i vad avser bebyggelse för bostadsändamål.

Med anledning av den i år väckta motionen i ämnet vill utskottet erinra om att avvägningarna mellan allmänna och enskilda intressen när def gäller frågor rörande strandskydd i första hand ankommer på vederbörande länsstyrelse och kommunal myndighet. Enligt gällande naturvårdslagstiftning kan alltså avsteg från strandskyddsprincipen ske såväl generellt, för visst område, som i ett enskilt byggnadsärende,

Sfrandskyddet handlar infe bara om huruvida stränderna skall vara en tillgång för alla, oavsett inkomst och förmögenhet. Det är också en fråga om rätten och möjligheten att bevara en ostörd natur fri frän exploatering och förfulning.

Under perioden 1976-1980 har olika regeringar behandlat 1 193 besvärsärenden som gällt dispens från sfrandskyddet, I en rapport har samtliga dessa ärenden bearbetats statisfiskt, bl, a, efter ministerns parfifärg i def departement där frågan handlagts, Socialdemokrafiska ministrar har givit dispens för atf bygga på stränderna i 9 % av fallen, Folkparfistiska ministrar har gjort det i 22 %, centerpartistiska i 27 % och moderata i 40 % av fallen. Detta resultat visar atf parfierna i en vikfig miljöfråga grupperar sig helt enligt den s. k, vänster-höger-skalan.

Partiernas ord och handlingar verkar i def här fallet stämma väl överens. Detta framgår av en genomgång av deras uttalanden i st randskyddsfrågan i riksdagen från 1936-1981, Moderaterna, fidigare högerpartiet, och centern, tidigare bondeförbundet, har motarbetat sfrandskyddet och argumenterat för markägarnas sak. Vi socialdemokrater har däremot hela fiden agerat för sfrandskyddet. Folkpartiet har intagit en mera vacklande hållning.

Mot denna bakgrund och med hänvisning till vad som f, ö, framförs i utskottsbetänkandet vill jag, herr talman, föreslå riksdagen att bifalla jordbruksufskoftets hemsfällan i dess betänkande 1982/83:19 angående strandskydd.

AnL 125 Andre vice talmannen ANDERS DAHLGREN (c):

Herr talman! Med anledning av vad herr Kronblad nu har sagt är def angeläget att göra några kommentarer, Def är för mig som förutvarande statsråd och direkt ansvarig för en del av strandskyddsärendena vikfigt att först konstatera att den genomgång som utskottet hänsyftar på har gjorts i en studierapport benämnd Hotet mot våra stränder, utgiven av en arbetsgrupp inom den socialdemokrafiska parfiexpedifionen och den socialdemokrafiska riksdagsgruppens kansli lagom fill årets valrörelse, Def är en partsinlaga som ligger till grund för utskoftets konstaterande.

När herr Kronblad gör utdrag ur denna rapport och konstaterar hur olika ministrar har behandlat de här fallen skulle jag vilja säga aft stafisfiken kan ju användas fill det mesta. Ofta utformas stafisfiken tyvärr så atf den passar användaren. Man jämför nio månader socialdemokratiskt regeringsinnehav med perioden oktober 1976 t, o, m, 1980 eller, med andra ord, man jämför 149 socialdemokratiska besvärsärenden med 1 044 besvärsärenden under den borgerliga regeringsfiden. Ur detta drar man sedan ut vissa procentsatser. Jag vill påstå atf def är atf manipulera med siffror i sfafisfikleken. Man måste naturligtvis fa hänsyn fill omständigheterna i de enskilda fallen och inte grunda besvärsärendets utgång på def förhållandet huruvida en viss procentsats har uppnåtts i ärendesfafisfikeri eller infe, Def är ju ytterst vad herr Kronblad har sagt i sitt försvar för ärendet.

Jag kan som exempel ta ett helt paket med ärenden från Norrbotten, där naturvårdsverket har överklagat bifall som länsstyrelsen i Norrbotten hade givit. Om jag inte minns fel rörde det sig om 30-40 ärenden. Regeringen gick på länsstyrelsens beslut och gjorde det under mofivering att när def gäller Norrbotten med dess 47 000 sjöar plus ett otal älvstränder var detta inget intrång i allemansrätten. Det innebar inget hinder för dem som ville promenera utmed stränderna. Det är naturligtvis så man måste se ärendena och infe avgöra dem efter förhållandet huruvida en viss procentsats är uppnådd eller infe,

Def ligger också i sakens natur att regeringen vid sin besvärsprövning ibland kommer till en annan uppfattning än berörda myndigheter. Om infe så vore fallet, skulle överprövningen hos regeringen infe behöva förekomma.

Herr falman! Jag yrkar bifall fill reservation nr 2,

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Strandskydd

Överläggningen var härmed avslutad.

Hemställan

Utskottets hemställan bifölls med 225 röster mot 81 för bifall till hemsfällan i reservafion 1 av Sven Eric Lorentzon m, fl.

Motivering

Utskottets mofivering godkändes med 187 röster mot 76 för godkännande av utskottets mofivering med den ändring däri som föreslagits i reservation 2 av Einar Larsson m, fl, 42 ledamöter avstod från aft rösta.

155

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Organisationen av konsumentskyddet på bank-och försäkringsområdena

26 § Organisationen av konsumentskyddet på bank- och försäkringsområdena

Föredrogs näringsufskottets betänkande 1982/83:16 om organisationen av konsumentskyddet på bank- och försäkringsområdena (prop, 1982/83:51),

AnL 126 STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Jag ber aft få hänvisa till den debatt som förekom i anledning av näringsutskottets betänkande 1981/82:45 den 7 juni 1982, Som framgår av de motioner som väckts med anledning av den proposifion vi nu behandlar, kvarstår vi reservanter vid den uppfattning som kom fill uttryck vid riksdagens behandling i juni.

Jag yrkar, herr talman, därför bifaU till den reservafion som har fogats till def betänkande som kammaren nu har att fa ställning fill.

156

AnL 127 LENNART PETTERSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få hänvisa till den debatt som skulle ha förts i detta ärende här i dag, och jag yrkar bifall till hemställan i näringsutskottets betänkande nr 16,

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets hemställan bifölls med 163 röster mot 144 för reservationen av Tage Sundkvist m, fl,

27 § Föredrogs
Näringsutskoftets betänkande

1982/83:17 1982 års redogörelse för de stafiiga företagen (skr, 1982/83:20)

Utskottets hemställan bifölls,

28 § AnL 128 TREDJE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela att på morgondagens föredragningslista uppförs de två gånger bordlagda ärendena i följande ordning: finansutskottets betänkande 10, skatteutskottets betänkande 14, socialförsäkringsufskottets betänkande 9, socialutskottets betänkande 12, socialförsäkringsufskottets betänkande 13, jordbruksutskottets betänkande 21, arbetsmarknadsutskottets befärikande 12, finansutskottets betänkande 23 samt skatfeufskoftets betänkanden 11,9 och 10,

29                                                                                                 § Anmäldes och bordlades Nr 49
Propositionerna                                                                            Tisdagen den
1982/83:61 Ändringar i räftshjälpslagen (1972:429) m, m,          14 december 1982

1982/83:77 Ändring i konkurrenslagen (1982:729)

1982/83:78 Ändring i lagen (1982:513) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m, m.

30 § Anmäldes och bordlades
Motion

1982/83:144 av Karl Boo och KjeU Mattsson

Återkallelse av proposifionen 1982/83:23 (skr, 1982/83:72)

31 § Anmäldes och bordlades
Konstitufionsutskotfets betänkande

1982/83:16 TiUäggsbudgef I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 såvitt avser Stöd fill dagspressen (prop, 1982/83:25 delvis)

Finansutskottets betänkanden

1982/83:20 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m, m, (prop, 1982/83:50

delvis) 1982/83:21 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m, m, inom budgefdeparte-

mentets verksamhetsområde (prop. 1982/83:50 delvis) 1982/83:24 Ändring i lagen om Sveriges allmänna hypoteksbank och om

landshypoteksföreningar, m, m, (prop, 1982/83:56)

Skatfeufskoftets betänkanden 1982/83:12 Ändring i 20 § kommunalskattelagen

1982/83:15 Vissa ekonomisk-polifiska åtgärder m, m, (prop, 1982/83:50 delvis)

Lagutskottets betänkande

1982/83:14 Ändring i föräldrabalken (prop, 1982/83:62)

Kulturutskottets betänkande

1982/83:17 Vissa närradiofrågor (prop, 1982/83:52)

Utbildningsutskottets betänkanden

1982/83:11 Anslag på filläggsbudget I (prop, 1982/83:25 delvis) 1982/83:12 Vissa ekonomisk-polifiska åtgärder m, m. inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde (prop, 1982/83:50 delvis)

Trafikutskottets betänkanden

1982/83:5 Tilläggsbudget 1 (prop, 1982/83:25 delvis)

1982/83:6 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m, m, (prop, 1982/83:50

delvis)

157

Nr 49

Tisdagen den

14 december 1982

Meddelande om frågor

Jordbruksutskottets betänkande 1982/83:20 Miljökrav för kolinfroduktion

Näringsufskoftets betänkanden

1982/83:15 Anslag m, m, på filläggsbudget I inom industridepartementets

område (prop, 1982/83:25 delvis) 1982/83:18 Mineralpolifiska och energipolitiska åtgärder (prop, 1982/83:50

delvis)

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1982/83:13 Särskilda sysselsätfriingsåtgärder m, m, (prop, 1982/83:25 och 1982/83:50 delvis)

Civilutskottets betänkanden

1982/83:7 Införande av en hyreshusavgift (prop, 1982/83:50 delvis) 1982/83:8 Vissa stödåtgärder avseende bostadsförsörjningen (prop, 1982/ 83:50 delvis)

32 § Meddelande om frågor

Meddelades aft följande frågor framställts

den 13 december

1982/83:182 av Per Stenmarck (m) till utbildningsministern om fördelningen av gymnasieplafserna:

Riksdagen har fattat beslut om elevplatser på gymnasieskolan för de närmaste åren (UbU 1981/82:18),

Den s, k, 16-årspuckeln håller nu på aft kulminera. Detta gäller dock infe i alla delar av landet. Inom t, ex, Trelleborgs gymnasieregion ökar antalet ungdomar i denna ålder från 981 fill ca 1 015 mellan 1982 och 1983, Samfidigt minskar antalet infagningsplafser med 52 inom den s, k, stora ramen.

Därmed kommer sannolikt fler att gå utan gymnasieplafs med ökad ungdomsarbetslöshet som följd. Detta var infe avsikten med riksdagens beslut.

Vilka åtgärder är utbildningsministern beredd atf vidta för aft nå en rimlig och rättvis fördelning av gymnasieplatser?

den 14 december

158

1982/83:183 av Elving Andersson (c) till bostadsminisfern om tillståndsprövningen för viss industriell verksamhet;

Reglerna om tillståndsprövning av industriell verksamhet m, m, i 136 a § byggnadslagen är sedan år 1972 provisoriska. Vid flera tillfällen har det

diskuterats en mer definitiv lösning av dessa frågor, eventuellt i en särskild Nr 49

lag, Def har även akfijaliserats möjligen kontroversiella ändringar som bl, a. Tisdagen den

berör hushållningen med skogsråvaror och energi. Därtill kommer att 14 december 1982

övervägandena har samband med arbetet på en ny plan- och byggnadslag- ----

stiftning. Meddelande om

De skilda intressen som här gör sig gällande leder naturligen till att frågor handläggningen av frågan blivit komplicerad och tidsödande. Det skulle emellerfid vara av värde om besked kunde ges om dels huruvida arbetet nu inriktas på en totallösning eller endast på en närmast formell översyn av den typ som förordats i en tidigare inom bostadsdepartementet upprättad promemoria, dels när ett förslag fill en definitiv lösning kan komma att föreläggas riksdagen. Vidare har (CU 1981/82:1 och 30) frågan tagits upp om en ändring av 136 a § så att anläggningar i alla led av uranhanteringen inte skall få byggas utan tillstånd av regeringen enligt detta lagrum. Syftet med förslagen i ämnet var att få detta prövat från miljöskyddssynpunkt och därvid infogat i förslag fill en förutsatt definitiv reglering.

Jag önskar därför fråga bosfadsministern som ytterst ansvarig för byggnadslagstiftningen:

1, Vilka insatser görs f. n, för atf bereda etf förslag till riksdagen om definifiva regler för tillåtlighetsprövning av viss industriell verksamhet m, m,?

2, Kommer frågan om fillstånd fill anläggningar i uranhanteringens alla led atf ingå i beredningen?

3, När kommer etf förslag fill en total saklig lösning att föreläggas riksdagen?

1982/83:184 av Ulla Tilländer (c) fill kommunikafions- och försvarsministern om Öresundsförbindelserna:

Vi har under lång tid fått dras med provisorier när def gäller färjetrafiken i den södra delen av Öresund, Huvudorsaken fill detta är den ovisshet som råder om den framfida utformningen av förbindelserna mellan Sverige och Danmark, Den sedan länge ständigt förda diskussionen om en Öresundsbro har utgjort ett hinder för rationella och framfidsinriktade investeringar inom färjetrafiken.

Medan frågan om bron har stötts och blötts under decennier har förbindelserna ständigt försämrats och är f, n, mycket bristfälliga. De når på långa vägar infe alls upp till den nivå som man har rätt att kräva av förbindelserna mellan två stora städer. Nu måste det äntligen skapas sådana förhållanden att en kraftig satsning på effektiva och bekväma färjeförbindelser är möjlig, Def måste helt enkelt skapas en större investeringstrygghet när def gäller färjorna, I den hotfulla skuggan av en bro kan den tryggheten inte skapas vare sig för kapital eller för de anställda.

Därför vill jag ställa följande fråga till kommunikafionsministern:

Vill kommunikationsministern med etf bestämt nej till en bro mellan
Malmö och Köpenhamn bidra fill en sådan trygghet att färjeförbindelserna 159

därigenom ges förutsättningar att utvecklas?

Nr 49 1982/83:185 av Staffan Burenstam Linder (m) fill statsrådet Roine Carlsson

Tisdagen den om industridepartementets kontakter med de statliga företagen:

Har statsrådet någon kommentar till uppgifterna atf företrädare för
industridepartementet har som rutin att framföra synpunkter och önskemål i
vad avser olika konkreta affärsbeslut i de statliga företagen, och anser
° statsrådet aft sådana rufiner befrämjar utvecklingen inom dessa företag?

33 § Kammaren åtskildes kl, 17,55.

In fidem

160

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert