Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1982/83:48

Måndagen den 13 december

Kl. 11.00

1 § Justerades protokollet för den 3 innevarande månad.

2 § Talmannen meddelade att Bo Lundgren (m) denna dag återtagit sin plats i riksdagen, varigenom Ingeborg Hartelius uppdrag som ersättare upphört.

3 § Svar på fråga 1982/83:145 om svenskundervisningen för vuxna invandrare

AnL 1 Statsrådet ANITA GRADIN:

Herr falman! Kenth Skårvik har frågat mig när och på vilket sätt jag avser vidta åtgärder för aft reformera svenskundervisningen för vuxna invandrare.

Frågan om svenskundervisningen för vuxna invandrare har setts över av en särskild kommitté, den s. k. SFI-kommittén. Kommitténs betänkande har remissbehandlats. Remisstiden gick ut i april i år.

Kommitténs betänkande och remissyttrandena däröver uppvisar en mycket splittrad bild, såväl i vad gäller frågan om huvudman för svenskundervisningen för vuxna invandrare som när def gäller frågan om finansieringen och den lämpliga omfattningen av denna undervisning. Mot denna bakgrund har den nya regeringen tagit infitiafiv fill ytterligare beredning av frågorna. Denna beredning utförs av en grupp inom regeringskansliet. Regeringen är medveten om behovet av att i god tid informera studieanordnare och lärare om de förändringar i svenskundervisningen som bör göras. Regeringens avsikt är att så snart det är möjligt redovisa resultatet av det särskilda beredningsarbetet.

AnL 2 KENTH SKÅRVIK (fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för def svar som jag i dag har fåft. Jag är helt införstådd med de svårigheter som är förknippade med svenskundervisningen för invandrare. Jag är också på det klara med de problem som fanns i

Nr 48

Måndagen de 13 december 1982

Om svenskundervisningen för vuxna invandrare

SFI-kommifténs arbete.

Först och främst kan det finnas anledning att understryka att det råder en bred enighet och samsyn när def gäller att förverkliga målen för den svenska invandrarpolitiken och utbildningen i svenska för invandrare.

SFI-kommittén, som tillsattes 1978, hade i uppgift aft göra en översyn av svenskundervisningen för invandrare. År 1981 lades det fram etf betänkande från nämnda kommitté med överväganden och förslag.

I kommittén var man enig om aft alla vuxna invandrare snarast efter invandringen skall ha rätt fill utbUdning i svenska med studiestöd, att samhället skall ha skyldighet att sörja för att vuxna invandrare får SFI-utbildning samt atf SFI-ufbildningen bör inordnas i ett enhetligt system.

Def har varit en något förvirrad situation i undervisningen i vad def gäller organisafion och huvudmannaskap samt vilket krav man skall stäUa på undervisningen. Vi har haft en femtonårig försöksverksamhet. Den har hittills haft olika inriktning, uppläggning och finansiering beroende på vilka invandrargrupper som är aktuella. Def kan då gälla anställda, arbetslösa, flyktingar, hemarbetande och högskolesfuderande.

Denna indelning har alltså lett till att vi fått ett stort antal studieanordnare som var och en har olika mål och syften för sin verksamhet, vilket givetvis har förorsakat svårigheter för både studieförbund och AMU.

Kommittén enades om en del krav på organisationen av SFL Bl. a. ansåg kommittén att man måste samordna resurserna, underlätta övergången från SFI fill annan utbildning och kunna möta varierande behov. Kommittén sade också atf kontakter med andra organ och intressenter är nödvändiga, att det är viktigt med en tidig utbildningsstart samt atf man måste se över de sfudiesociala villkoren.

Kommittén övervägde olika organsatoriska alternativ när det gällde huvudmannaskapet, nämligen nuvarande organisafion, studieförbunden, staten samt kommunen.

Till slut stannade kommitténs majoritet för att föreslå KOMVUX som huvudman.

Eftersom det ännu infe har lagts fram någon proposifionen för detta område och det i dag är många som är berörda av ett besked och som går och vänfar för aft få klarhet i hur en framfida organisafion skall se ut, är det angeläget atf man från regeringens sida far tag i de här problemen.

Därför, herr falman, vill jag ställa én naturlig följdfråga, trots atf statsrådet i sitt svar sagt att man så snart det är möjligt skall redovisa resultatet: När tror invandrarministern att def kan ges étt definitivt besked i dessa frågor?

AnL 3 Statsrådet ANITA GRADIN:

Herr talman! Jag är enig med Kenth Skårvik om aft def är väldigt viktigt att vi mycket snart ordnar frågan om svenska för invandrare, därför atf språket är den centrala nyckeln för dessa människor till atf få en plats på arbetsmarknaden. Därför har regeringens ariibifiön varit atf reda ut den problematik som detta betänkande har skapat. Men tyvärr gör den splittrade

remissbilden att vi måste lägga ner både arbete och omsorg för att vi denna gång skall kunna samordna resurserna och få en undervisning som är bra för de olika invandrargrupperna. Def är därför som det finns en speciell beredningsgrupp. Så snart som vi kan få fram etf förslag skall vi också försöka testa det förslaget och på det sättet se om det finns en majoritet för atf lägga fram ett förslag här i riksdagen.

AnL 4 KENTH SKÅRVIK (fp):

Herr talman! Jag tror atf vi är ganska överens om hur vikfig denna fråga är både för dem som skall samordna och för invandrarna. Vi kan infe ställa krav på våra invandrare förrän vi vet att de har lärt sig svenska. Då blir def givetvis betydligt enklare för dem att sätta sig in i den samhällsordning vi har i detta land.

Def finns inte så mycket mer aft tillägga. Jag tror aft vi är överens om atf det gäller att få fram ett besked så fort som möjligt för att kunna få detta att fungera både för invandrarna och för oss här i samhället.

Nr 48

Måndagen de 13 december 1982

Om revisionen av arbetsmarknadsverkets verksamhet

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på fråga 1982/83:154 om revisionen av arbetsmarknadsverkets verksamhet

Anf. 5 Arbetsmarknadsministern ANNA-GRETA LEIJON:

Herr talman! Bengt Wittbom har frågat mig när fillfredsställande rutiner för revision och uppföljning av arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet kan komma fill stånd.

Arbetsmarknadsstyrelsens revisionskontor skiljer sig inte i något väsentligt avseende från revisionskonfor på andra myndigheter. Detta innebär att kontoret i huvudsak ägnar sig åt redovisningsrevision. Förvaltningsrevision bedrivs av riksrevisionsverket, som också utövar fillsyn över revisionskontoret.

Redovisningsrevision av arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet följer samma principer som annan modern redovisningsrevision. När det gäller de anmärkningar som revisionskontoret gjort på arbetsmarknadsstyrelsens interna kontroll av vissa utbetalningar, har de medfört aft arbetsmarknadsstyrelsen vidtagit åtgärder för aft rätta till detta.

Vidare omprövas f. n. redovisningsrevisionens organisafion. Riksrevisionsverket har föreslagit aft revisionskontoref på arbetsmarknadsstyrelsen skall uppgå i bosfadsstyrelsens motsvarande kontor samt att defta skall erhålla bättre resurser än vad dessa båda revisionskonfor har i dag. Organisafionsförslaget prövas f. n. inom regeringskansliet.

AnL 6 BENGT WITTBOM (m):

Herr talman! Jag får tacka arbetsmarknadsministern för svaret på min fråga.

Nr 48

Måndagen de 13 december 1982

Om revisionen av arbetsmarknadsverkets verksamhet

Arbetsmarknadsverket är en av de största statliga verksamheterna mätt både i pengar och i anställd personal. Under hela 1970-talef och under åren in på 1980-talet har verksamheten vuxit kraftigt. Fler och fler av skattebetalarnas inbetalade kronor rinner in i AMS stora budget. Fler och fler människor är för sin trygghet beroende av hur väl och hur effekfivt AMS använder de resurser som riksdagen ställer fill verkets förfogande för aft uppfylla målen i arbetsmarknadspolifiken. Under detta budgetår beräknas ca 17 miljarder kronor användas av AMS. Def är likvärdigt med ca 4 000 kr. per sysselsatt person i Sverige eller ungefär 10 % av statens samlade skatteinkomster.

AMS är således stort i många avseenden. Men hur effekfivt och rafioneUt är AMS? Används alla dessa skattekronor på bästa möjliga sätt? Vid en genomgång av de källor som kan ge svar på dessa frågor för en person som står utanför AMS finns det anledning aft sätta många frågetecken. Både AMS internrevision och riksräkenskapsverkets arbete inom AMS under de senare åren visar på uppenbara och anmärkningsvärda brister i AMS sätt aft förvalta de pengar som riksdagen ställer fill förfogande. Detta förhållande är anmärkningsvärt i dagens hårt ansträngda statsfinansiella läge.

Herr talman! Jag skall ge några exempel.

Under 1979 riktade riksrevisionsverket kritik mot handläggningen och uppföljningen av länsarbetsnämndernas företagsinrikfade stödverksamhet. Man kritiserade beslutsunderlag, uppföljning och utbefalningskonfroll. Man betecknade de då befinfiiga rufinerna som bristfälliga.

Under 1981 har vid flera tillfällen bristerna i revision och kontroll uppmärksammats både av AMS internrevision och av riksrevisionsverket. Om de bristande resurser som Torbjörn Wiffkull, AMS internrevision, förklarar sig ha säger han följande i den revisionsrapport som upprättades för år 1980/81: "Def var omöjligt atf fullgöra revisionsuppdraget på ens en miniminivå." Vidare krifiserades i revisionsrapporten handläggning, kontroll och utbetalningar i samband med beredskapsarbeten i främmande regi.

Avslufnigsvis, herr falman, vill jag säga att def måste vara anmärkningsvärt aft arbetsmarknadsministern lämnat ett så pass tunt svar, när det ändå är så, att AMS inf ernrevision vid flera tillfällen har konstaterat att man på grund av brist på resurser inte har någon prakfisk möjlighet att fullgöra def uppdrag som man är satt att fullgöra. Man har inte heUer fått något tillskott i dessa resurser trots den upprepade kritiken. Min fråga fill Anna-Greta Leijon: När och hur kommer dessa brister att rätfas fill?

AnL 7 Arbetsmarknadsministern ANNA-GRETA LEIJON: Herr talman! Man kan naturligtvis mäta arbetsmarknadsverkefs effekfivitet på många olika sätt. Ett sätt atf mäta verkefs effekfivitet är atf se hur det lyckats med att vara flexibelt i sin verksamhet. Det förhållandet aft arbetsmarknadsverket nu på tre månader har kunnat öka antalet människor i beredskapsarbeten fill totalt 45 000 personer tycker jag är ett gott mått på effektivitet av def slaget. Def skall vi vara glada för i def läge som vi har f. n.

med en mycket stor arbetslöshet. Om verket inte hade varit effekfivt på def här området, hade den öppna arbetslösheten i dag varit betydligt större än den är. Detta fär naturligtvis inte innebära att man inte också måste vara mycket noga med vartenda papper och varenda verifikation på vad man ger ut.

Revisionen av arbetsmarknadsverkets verksamhet sker, liksom på alla andra myndigheter, normalf genom en granskning av ett urval transaktioner. Man har alltså infe någon heltäckande revision i den meningen aft samfiiga transaktioner granskas. Jag tror infe att den statUga revisionsverksamheten i def avseendet avviker från annan modern revisionsverksamhet, från den revision som sker inom näringslivet. Def har, som Bengt Wittbom säger, framförts vissa anmärkningar, bl. a. mot beredskapsarbeten, i den rapport som lämnades i samband med revisionsberättelsen i slutet av november. Men redan i december månad samma år anmodades länsarbetsnämnderna genom en skrivelse från AMS att intensifiera sin granskning av underlaget. I den revisionsberättelse som alldeles nyligen avlämnats finns infe heller någon ytterligare anmärkning på def här området.

Bengt Wittbom är mycket upprörd och frågar: När blir def bättre ordning? När får man bättre resurser? Jag tycker det är litet märkligt atf Bengt Wittbom infe har ställt de frågorna fidigare fill den borgerliga regeringen. Det är ju så, som Bengt Wittbom säger, atf detta infe är någonfing alldeles nyft.

Vi håller på med ett arbete inom regeringskansliet, som jag ber atf få återkomma till och beskriva närmare i nästa replik.

Nr 48

Måndagen de. 13 december 1982

Om revisionen av arbetsmarknadsverkets verksamhet

AnL 8 BENGT WITTBOM (m):

Herr talman! Problemet är inte så enkeU. Det är inte bara så aft internrevisionskontorets och riksrevisionsverkefs verksamhet har resulterat i vissa smärre anmärkningar rörande utbetalningar av medel för främmande beredskapsarbeten. På samfiiga stora verksamhetsområden inom verket har det gjorts allvarliga påpekanden i de rapporter som RRV har gjort i de två revisionsskrivelser som jag har haft fillgång fill. Det gäller def företagsinrikfade stödet, arbetsmarknadsutbildningen, beredskapsarbeten i främmande regi och arbetsförmedlingen. Det är anmärkningsvärt!

Infernrevisionsenheten på AMS, Anna-Greta Leijon, fungerar infe som i det privata näringslivet. Det är jag alldeles övertygad om. Det är anmärkningsvärt atf chefen för denna enhet skriver i revisionsrapporten för 1980/81: "I övrigt gör revisionsinsatsernas begränsning såväl beträffande verksamhetsgrenar som antalet myndigheter att jag saknar underlag för en välgrundad uppfattning om årets redovisning i dess helhet. På grund härav anser jag mig förhindrad aft i en revisionsberättelse uttala mig om årets redovisning i-dess helhet."

I den kommaride rapporten är han inte fullt så hård, och krifiken är något mer inlindad. Men han har ju infe fått några större resurser fill sitt förfogande, möjligtvis en knäpp på näsan från verksledningen för att han var så tuff i den föregående rapporten, vad vet jag. Men han skriver ändå: "Med 2 Riksdagens protokoU 1982/83:47-49

Nr 48

Måndagen de 13 december 1982

Om revisionen av arbetsmarknadsverkets verksamhet

reservation för den osäkerhet som följer av granskningens begränsade omfattning är årets bokslut enligt min uppfattning rättvisande."

Defta är anmärkningsvärt, Anna-Greta Leijon. Därför krävs ett snabbt besked från arbetsmarknadsministern om när vi får en fullgod, kvalitativt och kvantitativt, revision av de 15-17 miljarder kronor som varje år hanteras av AMS. Det är ett krav från Sveriges skattebetalare, och det är också ett krav från moderata samlingsparfiet.

AnL 9 Arbetsmarknadsministern ANNA-GRETA LEIJON:

Herr falman! Jag vet inte i vilken egenskap Bengt Wittbom känner sig ha särskild anledning att tala för Sveriges skattebetalare. Jag kan bara konstatera att def är lustigt aft han infe hade anledning atf göra def så länge vi hade en borgerUg regering. Den här frågan är inte ny.

Det förhåller sig precis så som Bengt Wittbom läste upp i en mening. Det är infe alla områden som omfattas av granskningen. Områden som infe har blivit föremål för granskning nu är kontant stöd vid arbetslöshet, yrkesinriktad rehabilitering, verkets kostnader för löner, personalutbildning och databehandling.

Det var infe det jag talade om förut, men i denna betydelse kan man säga att revisionen har varit begränsad och atf den infe är tillfredsställande. Därför vidtas också forfiöpande åtgärder för att förbättra läget. Ett led i det arbetet är den organisationsöversyn av revisionskontorens verksamhet som har gjorts på RRV:s uppdrag och som jag sade förut atf regeringen f. n. överväger. Det kommer alltså i budgetpropositionen aft lämnas förslag på grundval av detta. Det är så snabbt som den nuvarande regeringen har kunnat agera och handskas med dessa frågor. Om def tidigare har varit försummelser har det alltså varit andra regeringar som fått bära ansvaret.

Def är lite märkligt aft Bengt Wittbom inte ansåg sig behöva tala å skattebetalarnas vägnar under den tiden.

AnL 10 BENGT WITTBOM (m):

Herr falman! Ingen regering skall frånsvära sig ansvaret i denna fråga. Def är infe def def handlar om. Vad def handlar om är bara atf samtliga revisioner som är gjorda sedan 1979 av-riksrevisionsverket och AMS inf ernrevision pekar på uppenbara brister. Då måste det vidtas åtgärder.

Jag vill bara informera Anna-Greta Leijon om att moderata samlingsparfiet tidigare har - också när vi saft i den fidigare regeringen och när vi var i oppositionsställning fast def vär borgerlig majoritet - krävt en annan ordning på defta område. Vi har väl stått i den främsta frontlinjen i vad def gäller atf se fill aft få i gång en översyn av AMS organisation etc.

Förslag i budgeten, säger Anna-Greta Leijon. Ja visst, vi får lov aft respektera det, men min fråga är; Tror arbetsmarknadsministern att det räcker med atf slå ihop två revisionsavdelningar och kanske plussa på någon extra tjänst för aft klara problemen? Pekar infe riksrevisionsverkefs

omfattande kritik och infernrevisionens krifik på att def kanske måste sättas Nr 48

in kraftinsatser för aft få ordning på def här? Måndagen de

13 december 1982
Överläggningen var härmed avslutad.

Om visst uttalande
om omfattningen
5 § Svar på fråga 1982/83:153 om visst uttalande om omfattningen av av en nordisk
en nordisk kärnvapenfri zon kärnvapenfri zon

AnL 11 Utrikes- och handelsministern LENNART BODSTRÖM:

Herr falman! Carl Bildt har ställt följande fråga till mig:

Vilka slutsatser är utrikesministern beredd att dra med anledning av de uppgifter som nu framkommit om att ambassadör Theorin lämnat riksdagen - och av allt att döma även utrikesministern - i grunden felaktig information om sitt ansvar för de uttalanden av henne som refererades i Svenska Dagbladet den 25 oktober 1982?

I def interpellationssvar som jag lämnade här i kammaren den 22 november redovisade jag regeringens syn på frågan om en kärnvapenfri zon i Norden. Under den efterföljande debatten framfördes ytterligare klarlägganden av regeringens polifik i zonfrågan genom de inlägg som gjordes av ordföranden i nedmstningsdelegafionen, ambassadör Maj Britt Theorin.

Såväl av mitt svar som av fru Theorins inlägg framgår atf inga meningsskiljakfighefer.föreligger mellan Maj Britt Theorin och regeringen när det gäller kärnvapenfri zon i Norden. I vad mån def finns skiljaktiga meningar mellan fru Theorin och Svenska Dagbladets journalist är en fråga som infe kan klaras av genom en diskussion i riksdagen.

AnL 12 CARL BILDT (m):

Herr talman! Jag ber atf få tacka utrikesministern för svaret. Jag vill också tacka honom för aft han kunde göra en sådan omdisponering av sin fid att def blev möjligt för honom atf lämna svaret innan riksdagen skiljs före julhelgen.

Historien om ambassadören Theorins uttalande i Svenska Dagbladet den 25 oktober har nu gått en del olika vändor, och def finns ju tyvärr starka skäl för atf så har varit fallet.

Det första skälet är det rent sakliga, och def berörde utrikesministern i sitt uttalande. Den frågan, om hur hon ställde centrala begrepp i svensk utrikespolifik på huvudet den 25 oktober diskuterade vi i den omfattande debatten i denna kammare den 22 november, och den skall jag inte återkomma till nu.

Det andra skälet till uppmärksamheten, och def är def som dagens debatt handlar om, är närmast etiskt. Det rör hederUgheten i politiken, och det rör grunderna för umgänget mellan politiker, makthavare och massmedia av olika slag.

Def som ambassadören gjorde var att i denna kammare hävda atf intervjun icke återspeglade hennes åsikter. Hon hävdade atf hon varken läst eller

Nr 48

Måndagen de . 13 december 1982

Meddelande om interpellationssvar

Om återupptagande av persontrafiken på järnvägssträckan Munkedal-LysekU

godkänt intervjun i dess slufiiga utformning. Sanningen är, som utrikesministern vid det här laget torde vara väl medveten om, en annan.

Intervjun spelades in på band. Från detta band togs ambassadörens uttalanden. Dessa uttalanden uridersfälldes sedan ambassadören för att ge henne möjlighet att korrigera dem. Hon inkom med rättelser av sina egna uttalanden, och dessa rättelser av hennes uttalanden beaktades och publicerades in i minsta detalj. Såvitt jag kan förstå gällde def också fall där hon kom med ännu mera sensafionella uttalanden, bl. a. omen minizon, men som hon vid närmare och ganska klok eftertanke infe vUle stå fast vid.

Etablerade fakta i affären är således att samfiiga de uttalanden hon kom med i intervjun den 25 oktober hade hon själv godkänt. Hon är talesman för fegeringens polifik. Utrikesministern ställde sig i debatten i denna kammare och i sitt svar bakom att hon infe hade blivit korrekt återgiven.

Får jag därför rikta fill utrikesministern den fråga som jag ställde urspmngligen och som han inte har besvarat: Står utrikesministern fast vid sitt eget uttalande i interpellafionssvaret den 22 november, aft intervjun icke återspeglade ambassadörens åsikter? Hon kan sedermera ha korrigerat sig på en eller annan punkt, men hon och utrikesministern hävdade de facto atf hon inte hade sagt det som det stod i intervjun atf hon hade sagt, och detta var en avgörande punkt i riksdagens debatt den 22 november och är därmed en avgörande punkt för riksdagen att debattera även i fortsättningen.

Står utrikesministern fast vid sitt eget uttalande den 22 november att intervjun icke återspeglade ambassadörens åsikter?

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Meddelande om svar på interpellation 1982/83:36

Anf. 13 Kommunikafions- och försvarsministern CURT BOSTRÖM: Herr falman! Jag vill meddela atf Jörn Svenssons interpellafion 1982/83:36 om säkerheten inom den militära luftfarten inte kommer att besvaras inom stipulerad fid. Jag har kommit överens med Jörn Svensson om att interpellationen besvaras av tillträdande försvarsministern Anders Thunborg vid en senare tidpunkt som de kommer överens om.

7 § Svar på fråga 1982/83:125 om återupptagande av persontrafiken på järnvägssträckan Munkedal-Lysekil

AnL 14 Kommunikafions- och försvarsministern CURT BOSTRÖM: ■ Kenth Skårvik har frågat mig om regeringen avser aft medverka fill aft persontrafiken på bandelen Munkedal-Lysekil återupptas.

Genom regeringsbeslut i mars 1981 medgavs aft persontrafiken på bandelen Munkedal-Lysekil fick läggas ned i anslutning fill linjens upprustning för godsfrafik. EnUgt beslutet skall SJ svara för ersättande busstrafik

under tiden fram fUl dess ansvaret för den lokala och regionala trafiken fas över av länshuvudmannen. Som framgår av Kenth Skårviks fråga är busstrafiken f. n. omfattande. Uppläggningen av trafiken, sedan huvudmannen tagit över ansvaret för den lokala och regionala trafiken i regionen, blir enligt regeringsbeslutet beroende av huvudmannens överväganden. Beslutet utgör inget hinder för huvudmannen att genom entreprenadförfarande med SJ ombesörja trafiken på järnväg.

I det berörda länet kommer en trafikhuvudmän atf ta över ansvaret för trafiken den 1 juli 1983.

AnL 15 KENTH SKÅRVIK (fp):

Herr talman! Jag tackar för svaret på frågan. Jag hade kanske inte väntat något svar i större omfattning än som nu blivit fallet. Det är en fråga som det har arbetats med vid många fillfällen och av många personer.

Persontrafiken på nämnda handel lades ner kring månadsskiftet september-oktober 1981. Mofiveringen var att banan skulle rustas upp med bl. a. AMS-medel på ca 10 milj. kr. samt lika mycket från SJ. Så håller nu också på atf ske, vad jag har erfarit.

Under 1983 skall alltså bandelens öde avgöras. Många invånare omkring denna bandel samt kommun- och rikspolitiker har under många år lagt ner mycket kraft på att få ett klarf besked om hur det skall bli med deras bandel och om persontrafiken skall få fortsätta atf fungera.

Bandelen har ett gott underlag för aft även i fortsättningen få ha kvar sin status som järnväg med persontrafik - detta inte bara med tanke på den ordinarie trafiken utan kanske också med tanke på den förhöjning av kollektivt åkande som ofta blir fallet i samband med sommarmånadernas ökande boende i dessa frakter. Banan är också elektrifierad, vilket givetvis är en stor fördel ur energisynpunkt och i miljöhänseende jämfört med den busstrafik som är insatt som ersättning och som belastar de förut hårt trafikerade vägarna. Givetvis betyder def oerhört mycket för de kommuner som -berörs av denna bandel atf infe bara godstrafiken' utan också persontrafiken fungerar väl, så atf invånarna känner att def är motiverat att åka kollektivt. För def är ju trots aUt detta vi vUl att de skall göra i så stor utsträckning som möjligt.

Det finns i dag mindre typer av motorvagnar som man mycket väl skulle kunna använda, för atf vid de fillfällen på dagen när trafiken är sorri störst kunna komplettera dem med några vagnar. Upprustningen och förbättringsarbetena innebär, vad vi kan förstå, att banan skall fillåfa en hastighet på 70 km/timme. Med en viss förbättring av doseringen av banan skulle man lätt, enligt vad jag inhämtat, kunna öka hasfighefen till 90 km/timme vid 20 tons axelfryck.

Med den vikfiga känsla för den här banan som finns, vill jag fråga kommunikationsministern: Skulle kommunikationsministern vilja medverka till att bandelen Lysekil-Munkedal efter upprustningen åter fages i bruk för persontrafik, även om beslutet ligger på en annan huvudman?

Nr 48

Måndagen de 13 december 1982

Om återupptagande av persontrafiken på järnvägssträckan Munkedal-LysekU

Nr 48

Måndagen de 13 december 1982

Om koncession på trafik mellan ■, Klintehamn på, Gotland och Grankullavik.på Öland

Anf. 16 Kommunikations- och försvarsministern CURT BOSTRÖM: Herr falman! Som jag sade i mitt svar ligger def på huvudmannen atf nu överta ansvaret för trafiken, träffa överenskommelse och välja det transport-sätt som anses vara lämpligast, buss eller SJ. Det är således infe min sak aft avgöra på vilket sätt huvudmannen skall hantera frågan fortsättningsvis.

AnL 17 KENTH SKÅRVIK (fp):

Herr falman! Jag tackar för svaret. Jag försfår aft det är svårt att ge exakta besked, eftersom beslutandet ligger på en annan huvudman än regeringen i defta avseende. Med tanke på hur viktigt def egenfiigen är atf få våra järnvägar att fungera, speciellt som vi lägger ned så mycket pengar som vi nu gör på atf rusta upp en järnväg, är det nödvändigt atf man försöker använda banan inte bara för godstrafik utan även för persontrafik. Jag tror aft många människor där runt om skulle vara facksamma om de fick behålla banan.

Frågan är mycket viktig också i rniljöhänseende. Vi bör tänka på att banan ju redan är elektrifierad.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1982/83:135 om koncession på trafik mellan Klintehamn på Gotland och Grankullavik på Öland

AnL 18 Kommunikafions- och försvarsministern CURT BOSTRÖM:

Herr talman! Mot bakgrund av aft regeringen den 11 november i år har avslagit en ansökan om koncession för trafik mellan Klinfehamn och Grankullavik har Barbro Nilsson frågat mig dels om jag vill redogöra för skälen fill avslagsbeslufef, dels om jag är beredd aft ompröva beslutet.

Regeringen fattade sitt beslut efter sedvanlig handläggning, som bl. a. omfattade remisser fill fransportrådet, Goflandsbolagef och berörda länsstyrelser. Regeringen har aft pröva koncessionsansökan enligt lagen (1970:871) om Unjesjöfart på Gotland. I 3,§:i lagen sägs:

"Tillstånd får meddelas endast för sjöfart som kan anses vara fill nytta för näringslivet och befolkningen på Gofiand och som är behövlig från allmän synpunkt.

För fillstånd krävs aft den.som skall bedriva sjöfarten har personella, ekonomiska och tekniska förutsättningar atf driva verksamheten på ett företagsekonomiskt fillfredsställande sätt och så att kraven på god transportförsörjning tillgodoses."

Vid sin prövning av ärendet fann regeringen att dessa villkor infe kunde anses uppfyllda.

Den sökande har den 17 november i år inkommit med en ny ansökan om koncession. Regeringen kommer inom kort aft behandla defta ärende.

AnL 19 BARBRO NILSSON i Visby (m):

Herr falman! Jag vill tacka kommunikationsministern för svaret på min fråga, även om jag tycker atf def infe var särskilt positivt.

Det är så aft Unjesjöfart bedrevs mellan Gotland och Öland åren 1959-1980 av Goflandsbolagef, alltså i över 20 år. Detta har inneburit bl, a, aft Klintehamn och Grankullavik blivit viktiga serviceorter. Hamnar och parkeringsplatser har rustats upp, vilket har kostat mycket pengar, Def har inneburit att glesbygdsbutiker kunnat leva vidare, Gotland är ett utpräglat låglönelän, och därför betyder de extra inkomster som turismen ger mycket för människorna på vår ö.

År 1982 bedrevs ingen persontrafik mellan öarna. Nu finns def åter en ansökan om koncession på denna linje. Skälen för att den bör beviljas är många,

Öland och Gofiand är klassade som primära turistområden. Detta innebär att man skall satsa på den rörliga turismen. Avståndet mellan öarna är ju bara drygt 60 km, Sverige marknadsförs just nu på kontinenten intensivt som ett bilUgt turistland, detta till följd av devalveringen, Turistsfrömmen håller också på atf vända norrut, vilket kan medföra en förlängd turistsäsong och kanske också en minskning av Sveriges negafiva furisfnetto, 1982 var minusposten närmare 6 500 milj, kr. Betänk defta!

Herr talman! Just nu blåser inte bara hårda kalla vindar från havet mot öarna, utan även opinionsvindarna är starka. Vindarnas viskningar vill jag här förmedla fill herr kommunikafionsministern. Ta risken att satsa på ett privat initiativ, på privat företagsamhet, på småföretagsamhet! Bryt härigenom monopolsituafionen, och vi får en sund och rikfig konkurrens. Kanske, herr kommunikationsminister, kommer den här trafiken att ge mer än den far. Och kom ihåg att vi nu kornmer atf få grafis hjälp med marknadsföringen från många håll.

Herr kommunikationsminister! Till sist vill jag ställa etf par frågor. Har regeringen i def här sammanhanget diskuterat devalveringseffekternas inverkan på turistfrafiken? Har man på departementet ordentligt satt sig in i vad uttrycket primärt turistområde egentligen betyder för människorna i vårt land?

Nr 48

Måndagen de 13 december 1982

Om koncession på trafik mellan Klintehamn på Gotland och Grankullavik på Öland

Anf. 20 Kommunikations- och försvarsministern CURT BOSTRÖM: .

Herr falman! I den här prövningen har de regler gällt som jag redovisade i mitt svar, Def har således i den här prövningen infe varit aktuellt atf devalveringen skulle ha påverkat ställningstagandet.

Jag kan hålla med om att en färjetrafik av den art som def här är fråga om självfallet har betydelse för turismen - helt klarf har den def, I det här fallet var det fråga om att pröva den sökandes förutsättningar. Jag har tidigare sagt att när det gäller den prövningen är det atf konstatera att här fanns inget rederi och inget fartyg. Ställningstagandet skulle också fas ufifrån det fakfiska förhållandet att denna trafik skulle inverka menligt på Goflandsbo-lagefs förutsättningar, Goflandsbolagef erhåller statligt stöd för atf vi skall se fill aft ha en fullgod trafik fill Gotland, Jag kan erinra om aft länsstyrelsen på

Nr 48

Måndagen de 13 december 1982

Om koncession på trafik mellan Klintehamn på Gotland och Grankullavik på Öland

Gofiand i sitt remissyttrande har sagt atf man tUlstyrker ansökan om en försöksverksamhet under förutsättning att den ej menligt påverkar förutsättningarna för den reguljära årefmnttrafiken. Länsstyrelsen anser således, i enlighet med vad som fidigare anförts inom ramen för den regionala trafikplanen, aft färjetrafiken långsikfigf måste prioriteras på Nynäshamn och Oskarshamn,

AnL 21 BARBRO NILSSON I Visby (m):

Herr talman! Kommunikafionsministern säger att trafiken mellan Klinfehamn och Grankullavik menligt skulle påverka Gotlandsbolagefs trafik. Är det verkligen sant, och hur vet man egentligen det?

Def visade sig atf rätt många passagerare - över 10 000 människor - reste mellan Klintehamn och Grankullavik, då trafik bedrevs där 1981, Året därefter räknade man med att ta upp alla dessa passagerare på Oskarshamnslinjen, men där ökade trafiken med bara 500 passagerare. De båda trafiklinjerna har ingen inverkan på varandra. Människorna åkte till Öland, och sedan åkte de tillbaka igen,

I alla fidningar står det att man nu gör paketresor för våra utländska gäster. Funnes def då något bättre än att låta dem åka via Öland fill Gotland och tillbaka över Visby? Då kanske till och med den andra Gotlandslinjen kommer atf få många fler passagerare.

Jag vill i det här sammanhanget ställa en fråga: Var det verkligen lämpligt atf den tjänstman på departementet som också sitter med i Gotlandsbolagefs styrelse handlade defta ärende?

Anf. 22 Kommunikations- och försvarsministern CURT BOSTRÖM:

Herr falman! Sommaren 1981 bedrev Rederi AB Ölandssund denna trafik, som då gick med förlust. Sedermera kom rederiet med ansökan om statsbidrag. Den ansökan avslogs. Vi kan konstatera, att vid den bedömning som vi har haft aft göra har man utgått från atf en tillstyrkan skulle innebära ökade statsbidrag för Goflandsfrafiken i storleksordningen 1 1/2-2 milj, kr.

En trafik från Grankullavik till Klintehamn bedöms med starka skäl komma att påverka Goflandsfrafiken i övrigt på så sätt, atf man där förlorar resandeunderlag.

Vad beträffar defta att den föredragande skulle vara knuten fill Gotlandsbolaget, är det ju så att Gotlandsbolaget inte på något sätt förlorar på en sådan här trafik. Det är staten som får ökade kostnader. Jag kan inte se atf detta på något sätt menligt skulle påverka ärendets handläggning.

AnL 23 BARBRO NILSSON i Visby (m):

Herr talman! Vi vet ingenting om huruvida staten får minskade intäkter, när detta bolag infe får försöka. Det blev inga statliga pengar efter 1981, Def är så småföretagsamhet bedrivs - anfingen klarar man sig eller också klarar man sig infe. Nu vet man vilka misstag man gjorde 1981, och nu kommer man aft lägga upp det på ett annat sätt 1983, om man får koncession. Skulle det då

vara orimligt att en privatperson finge ta chansen och göra ett försök? Det är bara honom def kan gå dåligt för - inte för staten. Jag förmodar aft def kommer att gå bättre för staten på grund av aft man kanske behöver lämna mindre bidrag fill Goflandsbolagef,

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 48

Måndagen de 13 december 1982

Om upprustningen av inlandsbarian

9 § Svar på fråga 1982/83:147 om upprustningen av inlandsbanan

Anf. 24 Kommunikations- och försvarsministern CURT BOSTRÖM: Herr talman! Birgitta Hambraeus har frågat mig om jag kommer atf bevaka aft riksdagens målsättning att fortsätta upprustningen av inlandsbanan fullföljs och aft alltså inskränkningar i trafiken inte genomförs.

Upprustningen av inlandsbanan beräknas fortsätta i enlighet med den särskilda investeringsplan som lades fast av riksdagen vid behandlingen av 1981 års budgetproposition. Planen innebär inget hinder för SJ aft som ett led i sin driftplanering göra erforderliga förändringar i tågtidtabellerna så länge man bibehåller en rimlig basstandard i den kollektiva trafiken.

AnL 25 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr falman! Jag ber att få tacka kommunikafionsministern för svaret på min fråga. Det är mycket värdefullt att få fastslaget aft också den nya regeringen räknar med att fortsätta en upprustning enligt den investeringsplan som fastlagts av riksdagen. Det innebär alltså atf staten har ansvaret för underhållet av hela den nuvarande inlandsbanan och även för en målmedveten upprustning av banan. Men en uppriistning blir ganska meningslös om banan infe används.

Nu säger kommunikafiörisminisfern i sitt svar atf den här planen inte utgör något "hinder för SJ atf som ett led i sin driffplanering göra erforderliga förändringar i tågfidf abellerna så länge man bibehåller en rimlig basstandard i den kollektiva trafiken,"

Vad def här är fråga om är en indragning av morgon- och kvällsfurer. Det gäller visserligen bara en mycket liten del av banan, men det är alltså fråga om indragning äv turer och icke endast en förändring av tågtidtabellerna - vi accepterar naturligtvis atf man jämkar på tiderna.

Men def är mer än så. Motivet för SJ, som jag fått genom upplysnings tjänsten, är att man räknar med aft dra in motorvagnarnas stationeringsort Mora och i stället förlägga den fill Borlänge, Def innebär också att man i de långa loppet räknar med att inga motorvagnsföfare längre skall bo i Mora Med tanke på atf inlandsbanan inte slutar i Mora utan fortsätter ned fill Kristinehamn, även om en del av banan infe används nu, så måste det vara väldigt olyckligt att på det sättet stationera motorvagnarna utanför själva inlandsbanan. Man får här också misstanken atf regeringen i själva verket infe räknar med en användning av hela inlandsbanan.

Dessutom är def så atf lokstallarna i Mora är de enda i Sverige som utgör en

Nr 48 god arbetsmiljö för reparation av motorvägnar. Man kan där ta in

Måndagen de motorvagnarna inomhus. Skall stafioneringsorfen vara Borlänge innebär det

13 december 1982 arbefsmiljöproblem - man måste också på vintern reparera vagnarna

_____________ utomhus.

Om upprustningen ef är alltså, såvitt jag förstår, okloka beslut som här fattas. Men de blir av inlandsbanan begripliga om man inte räknar med aft banan skall användas så mycket, och

det är det jag vänder mig mot. Därför vill jag ställa följande frågor fill kom.munikationsministern: Är

kommunikationsministern villig att se till att trafiken på inlandsbanan inte

glesas ut? Och är kommunikationsministern villig att se till att Mora behålls

som stationeringsort för motorvägnar och förare?

Anf. 26 Kommunikafions- och försvarsministern CURT BOSTRÖM;

Herr talman! Det är riktigt att SJ planerar vissa omläggningar till fidtabellsskiftet i maj 1983, Enligt de preliminära planerna - def har ännu inte fatfats något beslut i den här frågan - skulle morgontåget från Orsa med förbindelse tiU snälltåget Siljan komma aft ersättas med buss. Detsamma gäller motsvarande förbindelse från Mora till Orsa på kvällen.

Det måste ändå vara SJ obefaget aft göra de driftsförändringar på sitt bannät som påkallas av de direkta förhållandena, så länge man bibehåller en rimlig bassfandard i den kollekfiva trafiken. Det måste vara grundläggande.

Även om man genomför de planerade åtgärderna mellan Mora och Orsa får kraven på en rimlig standard i trafiken anses vara uppfyllda. Totalt blir def två tågpar per dag hela sträckan Mora-Sveg och bussar mellan Mora och Orsa i anslutning fill Siljan,

Jag har ingen möjlighet att svara på, på vilket sätt man inom SJ hanterar den direkta organisafionen och detaljplaneringen, och det är inte heller meningen att regeringen skall lägga sig i SJ;s planering och organisation i def avseendet,

AnL 27 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Jag förstår mycket väl aft kommunikationsministern infe på rak arm här i riksdagen kan ge något svar på frågan, om def är möjligt att i samråd med SJ ändra de här planerna. Jag har nu fått berätta att vad def är fråga om inte är enbart en liten omläggning av tågtider utan för det första en minskning av själva trafiken på banan och för det andra en ändring av stationeringsort både för vagnar- de flyttas från en ort där det finns lokstall till en där det infe finns - och för personal. Jag skulle då vilja fråga kommunikationsministern om kommunikationsministern vill ta upp det här med SJ och därvid se på problemet som helhet: Är dessa planer på en indragning i det långa loppet förenliga med en upprustning och användning av hela inlandsbanan?

Eftersom jag har litet tid kvar vill jag gärna också påpeka att våra förfäder,

som hade mycket mindre ekonomiska resurser än vi, fog på sig den stora

26 • utgiften att bygga järnvägen - över stup, genorn myrar och eländig terräng.

Vi i vår generation räknar fel, om vi infe tror att vi har råd aft åka på banan.

Det är en tillgång för hela folket att banan finns. Även om de flesta inte åker så ofta är det en fillgång atf veta att man skulle kunna åka. Det finns få ändamål som folk hellre betalar skaft fill än järnvägen. Vi inser alla aft det är en stor fillgång att man kan färdas bekvämt - def är en väldig skillnad mellan aft åka buss och atf åka tåg - utan atf varje gång ha en egen kapitalinsats med, som det ju innebär aft ha en bil.

Nr 48

Måndagen de 13 december 1982

Om den special-inriktade sjuksköterskeutbildningen

Överläggningen var härmed avslutad,

10 § Svar på frågorna 1982/83:149 och 159 om den speciaUnriktade sjuksköterskeutbildningen

AnL 28 Statsrådet GERTRUD SIGURDSEN:

Herr falman! Hans Petersson i Hallstahammar har frågat mig om jag anser att de nya direktutbildningarna vid högskolans hälso- och sjukvårdslinje 80 poäng bör leda till sjuksköterskelegitimation och om regeringen är beredd att verka för att frågan löses under innevarande läsår,

Siri Häggmark har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta så atf det blir beslutat och fastställt aft alla inriktningar inom den nya hälso- och sjukvårdslinjen 80 poäng skall leda till att de studerande blir legitimerade sjuksköterskor.

Jag besvarar båda frågorna i ett sammanhang.

En övergripande översyn pågår av olika frågor som rör legifimafion och andra kompetensbevis inom hälso- och sjukvården m, m, samt behörighet i skilda avseenden, 1981 års behörighefskommiffé, som arbetar med denna översyn, har under hand också fått i särskilt uppdrag aft beakta den nya vårdutbildningens inverkan på den framfida rättsliga regleringen för hälso-och sjukvårdspersonalen,

I kommittén finns företrädare för bl, a, personalorganisationerna, UHÄ och Landstingsförbundet, vilket innebär att frågorna kan förväntas bli allsidigt belysta. Inom socialstyrelsen har också en beredningsgrupp tillsafts med uppdrag aft lämna kommittén de synpunkter som styrelsen närmast har att svara för.

Enligt vad jag har erfarit behandlar kommittén frågan med förfur och avser atf lägga fram ett förslag under våren, Defta förslag kommer att beredas skyndsamt, och regeringen avser att fatta beslut innan de elever som nu har påbörjat sin utbildning är färdiga aft börja sitt yrkesarbete.

AnL 29 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):' Herr falman! Jag tackar statsrådet Sigurdsen för svaret på frågan. En mängd elever går nu en 80 poängs utbildning, och de studerar de olika ämnena gemensamt under def första året. De som därefter deltar i utbildningen med inriktning mot somatisk sjukvård blir sjuksköterskor. De

Nr 48

Måndagen de 13 december 1982

Om den special-inriktade sjuksköterskeutbildningen

övriga, som studerar med inriktning mot annan specialitet, vet inte vad de blir. För dem är det ett stort frågetecken vilka möjligheter de har aft få legifimation, vilka tjänster de kan få osv.

Nu framgår det delvis av svaret aft just frågan om legifimation och ansvarsfrågor var det som gjorde atf man infe var klar över vilka tjänster den delen av utbildningen skulle leda fill. Statsrådet svarar atf den framfida rättsliga regleringen för hälso- och sjukvårdspersonalen har betydelse för vilken benämning utbildningen leder fill och om man får legitimafion.

Den osäkerhet och oro som har spritt sig bland dem som har påbörjat utbildningen måste naturligtvis snabbt undanröjas. Enligt uppgifter som jag har fåft via massmedia och elevföreningar har en del hoppat av utbildningen. Tydligen känner också många tveksamhet fill atf delta i den utbildning som börjar nu i januari. De vet inte vad man blir, som de säger.

Min fråga till statsrådet Sigurdsen bestod av två delar: "Anser biträdande socialministern att de nya direkfutbildningarna bör leda till sjuksköterske-legifimation, och är regeringen beredd att verka för att frågan löses under innevarande läsår?" Den andra delen av frågan, om regeringen är beredd atf verka för att frågan löses under innevarande läsår, har jag redan fått svar på. Jag är tacksam för atf statsrådets svar är atf den kommer att lösas så passfort, Jag tror nämligen aft det har stor betydelse för elevernas studiemotivation och deras planering för sitt liv och leverne samt fortsatta utbildning aft veta vad de blir när de har gått ut skolan.

Den första delen av frågan, om biträdande socialministern anser att de nya direkfutbildningarna bör leda till sjuksköterskelegitimafion, har jag däremot infe fåft något svar på. Jag vet infe heller om fru Sigurdsen är beredd att här i dag framföra sin åsikt i den frågan. Eleverna kräver i varje fall aft få bli legitimerade sjuksköterskor med inriktning mot sin specialitet. Såvitt jag förstår efter att ha försökt sätta mig in i frågan är deras krav berättigade. Jag tycker faktiskt atf de borde få bli legitimerade sjuksköterskor.

AnL 30 SIRI HÄGGMARK (m):

Herr talman! Även jag får tacka statsrådet för svaret. Jag har ju ställt min fråga mot bakgrund av att de studerande på den nya hälso- och sjukvårdslinje som startade i höst ännu inte vet vilken benämning deras yrke kommer att få. Jag anser att detta är minst sagt ofillfredsställande.

Denna fråga borde naturligtvis ha lösts, innan utbildningarna startade i höst. Vi beslöt ju redan 1979 - def var faktiskt den 12 december, alltså för fre år sedan - i denna kammare om de nya vårdyrkesufbildningarna, så nog hade det funnits tid.

Jag tycker fakfiskt aft just denna fråga om behörigheten och yrkesfunk-fionerna är misskött. Det klandrar jag inte Gertrud Sigurdsen för, som först nu har blivit inkopplad. Men statsrådet är ändå högsta företrädare för svensk hälso- och sjukvård, och jag vädjar till henne att påskynda socialstyrelsens beredningsgrupps arbete så aft behörighefskommittén snabbt kan fatt beslut i denna fråga. Jag delar verkligen de studerandes oro. De skall infe komma i kläm därför att frågan har förhalats.

Möjligen har def funnits starka intressen av aft förhala den. Jag tänker på de studerande som går varianten med psykiatri. Just organisationstillhörigheten är en gammal stridsfråga mellan två organisafioner. Men ett fackförbund får inte hindra en atf välja den utbildning som man önskar, även om man därmed byter yrkesbenämning.

Denna utbildning och även de andra varianterna inom hälso- och sjukvårdslinjen motsvarar vad som krävs för sjuksköterskefunkfionen. De studerande skall bli legitimerade sjuksköterskor efter fullgjord utbildning. Jag hoppas att statsrådet verkligen medverkar fill dels aft de studerande som har börjat i höst får bli legitimerade sjuksköterskor, dels atf frågan löses med det snaraste. Vi har i detta land infe råd med atf tumma på behörighetskraven och funkfiorierna inom svensk hälso- och sjukvård.

Jag upprepar min fråga: Vilka åtgärder avser statsrådet vidtaga för atf påskynda defta ärendes behandling?

Nr 48

Måndagen de 13 december 1982

Om den special-inriktade sjuksköterskeutbildningen

AnL 31 Statsrådet GERTRUD SIGURDSEN:

Herr talman! Hans Petersson i Hallstahammar efterlyste svar på den första delen av sin fråga. Han sade själv att "såvitt jag försfår" är de som har genomgått denna utbildning berättigade att bli legifimerade sjuksköterskor. Ja, Hans Petersson, jag tror aft etf ansvarigt statsråd måste ha en bättre grund aft stå på än atf i riksdagen kunna svara "såvitt jag försfår". Dessa frågor ligger nu hos 1981 års behörighefskommitté.

Jag kan så gå över till att kommentera Siri Häggmarks anförande. Jag är tacksam över att hon infe gav mig det totala ansvaret för atf denna situation har uppstått. Jag är lika förvånad som Siri Häggmark och alla de som har uppvaktat mig i denna fråga över atf behandlingen har tagit så lång fid. Såvitt jag vet ställde inte Siri Häggmark eller Hans Petersson några frågor fill min företrädare på detta område, vilken ändå överlämnade denna framställning fill kommittén i december 1981,

Jag är beredd aft påskynda defta arbete. Det framgår även av mitt svar. Behörighetskommittén skall behandla detta ärende med förfur och skall under våren komma med etf besked. Jag är likaså beredd aft vid kontakter med socialstyrelsen se till aft styrelsen snabbast möjligt lämnar det underlag som behörighefskommittén behöver för atf fa ställning i denna fråga.

AnL 32 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr talman! Det var värst vad fru Sigurdsen tog i, Qm inte jag försfår så bra, kunde jag kanske begära att det inblandade statsrådet skulle förstå bättre. Jag har ju i all enkelhet möjlighet aft ställa frågan: Anser statsrådet aft de utbildningar det här gäller bör leda till legitimafion? Def var def jag gjorde.

Vi får sedan klander för atf vi infe tidigare har bråkat med de borgerUga ministrarna om detta. Jag kan säga precis som det är att jag blev uppmärksammad på detta problem av elever vid vårdskolan i Västerås i höstas. Jag har sedan läst in ämnet och tyckt atf def hela verkar orimligt.

Def är en vanlig enkel riksdagsledamots reakfion att fråga hur def förhåller

Nr 48

Måndagen de 13 december 1982

Om den special-inriktade sjuksköterskeufbildningen

sig och att få svar på en fråga som i hög grad intresserar dem i samhället som berörs. Jag tycker infe aft def ansvariga statsrådet som är inblandad i diverse utredningar och i handläggningen av detta ärende skall förlöjliga det - det tycker jag inte, men jag upplevde faktiskt hennes inlägg på det sättet.

AnL 33 SIRI HÄGGMARK (m);

Herr falman! Jag hade fakfiskt, Gertrud Sigurdsen, om jag hade den blekaste aning om atf det problem det här gäller infe var löst, nog gått upp och frågat dåvarande hälso- och sjukvårdsministern. Men def förhåller sig faktiskt så aft vi fattade beslutet om utbildningen för tre år sedan. Visserligen visste jag om behörighetskommifféns arbete, men jag utgick ifrån aft utbildningarna vid högskolans hälso- och sjukvårdslinje med olika inriktningar fakfiskt skulle leda till atf frågan om yrkesbenämningen blev klar för de elever som påbörjar utbildningarna.

Jag är själv sjuksköterska sedan 1945 och har tjänstgjort på helfid ända fram till 1979. Jag vet därför vad utbildningens kvalitet innebär. Def är ingen yrkessnobbism-med att jag står här som sjuksköterska och säger att dessa elever bör bli legifimerade sjuksköterskor.

Jag är emellertid mycket tacksam för Gertrud Sigurdsens svar, när Gertrud Sigurdsen lovar att påskynda socialstyrelsens beredningsgrupp så atf problemet med legifimafion blir löst - def är jag glad för. Jag tror också atf detta kan lugna alla dessa studerande som nu har påbörjat sin utbildning.

Jag nämnde här aft def just när def gäller varianten psykiatri kan förekomma en viss facklig strid - det är en gammal surdeg som hänger med -men jag tror inte aft defta kan lägga hinder i vägen, utan jag hoppas och tror atf fru Sigurdsen skall använda sitt inflytande så aft dessa elever snabbt får besked - redan nu till våren.

AnL 34 Statsrådet GERTRUD SIGURDSEN:

Herr talman! Det har alltså här redovisats att ni mycket sent upptäckt att problemet med legitimation infe var löst.

Jag fick uppdraget att vara ansvarig för dessa frågor den 8 oktober. Jag fick ganska snart klarf för mig också jag att det här var problem som infe var lösta, och jag säger att jag beklagar det. Jag förstår mycket väl den oro som de elever det här gäller känner.

Men jag är också glad över att båda frågeställarna är fill freds med det sätt varpå jag kan arbeta. Jag kan påskynda utredningen och påskynda framtagandet av def material som behövs. Jag tror aft det är så långt som ett ansvarigt statsråd kan gå i denna situation utan aft det skall behöva sägas atf jag på något sätt utövar ett ministerstyre. Jag är alltså beredd aft gå så.långt som det ansvariga statsrådet kan göra i en sådan här situafion.

AnL 35 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk): Herr talman! För tydlighetens skull vill jag tillägga atf jag infe klandrar statsrådet för den utveckling som skett, utan vi har liksom uppmärksammat aft det nu är panik och att vi litet till mans blev tagna på sängen.

AnL 36 SIRI HÄGGMARK (m):

Herr falman! Jag sade i mitt inledningsanförande aft jag verkligen infe klandrar statsrådet. Jag tror infe heller att Gertrud Sigurdsen kommer aft ägna sig åt något ministerstyre. Men det finns väl möjlighet, Gertrud Sigurdsen, att påverka inriktningen just på den linje det här gäller så att de studerande kan bli legifimerade sjuksköterskor, ty de har påbörjat denna utbildning under den förutsättningen. Def går väl i alla fall atf ge en liten vink, även om man inte utövar ministerstyre?

Nr 48

Måndagen de 13 december 1982

Om ett närmare

samarbete

skola-arbetsliv

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1982/83:146 om ett närmare samarbete skolaarbetsliv

AnL 37 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr falman! Kenth Skårvik har frågat utbildningsministern om hon avser att fullfölja läroplans för grundskolan (Lgr 80) principer om ett närmare samarbete mellan skolan och arbetslivet.

Arbetet inom regeringen är så fördelat atf det är jag som skall svara pä frågan.

Lgr 80:s principer om ett närmare samarbete mellan skolan och arbetslivet skall givetvis fullföljas.

Bakgrunden till Kenth Skårviks fråga är att skolöverstyrelsen (SÖ) i årets anslagsframställning har föreslagit en besparing innebärande, enkelt uttryckt, att statsbidrag fill lärarlöner infe skall lämnas för den fid undervisningen kan inställas för atf eleverna i högstadiet har praktisk arbetslivsorientering och eleverna i gymnasieskolan har yrkesorientering, s, k, yo-vecka,

SÖ:s förslag kommer atf behandlas i 1983 års budgetproposition, I avvaktan härpå är jag infe beredd aft gå närmare in på frågan,

AnL 38 KENTH SKÅRVIK (fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Göransson för svaret på min fråga. Jag känner en viss besvikelse över det - def är ganska tunt med tanke på att en stor lärarorganisation just nu undrar hur det skall bli i framfiden på den här punkten.

Läsåret 1982/83 kommer prao, praktisk arbetslivsorientering, att införas i grundskolan. Inom gymnasieskolan förekommer i betydande iitsträckning yo, yrkesorienteringsveckor,

Prao-tiden i grundskolan skall uppgå fUl minst sex veckor. Fyra av dessa veckor förläggs i regel, som sammanhängande pass, fill högstadiet, SÖ räknar med atf fyra veckor skall fas bort som tjänsteunderlag för lärarna på högstadiet och med atf en minskning av lärarbehovef som uppstår genom den prakfiska arbefslivsorienteringen skall ge ett motsvarande kosfnadsborffall under dessa fyra veckor.

Nr 48

Måndagen de 13 december 1982

Om en närmare

samarbete

skola-arbetsliv

Dessa inbesparade pengar tänker man, om jag förstått saken rätt, använda till etf UtveckUngsarbefe för grundskolans lågstadium och till kommunernas uppföljningsverksamhef, Det är i och för sig inte fel aft sätta fill pengar för dessa ändamål, men de skall inte tas fram genom inbesparingar på de lärare som arbetar på högstadiet och som där har en viktig uppgift aft fullgöra.

Vad man orsakar om förslaget genomförs är en kraftig försämring i lärarnas villkor, och det bör regeringen akta sig för att göra,

Def är viktigt för eleverna atf gå ut på prao- och yo-veckor och aft känna på och lära sig arbetslivets villkor, Def är vi alla överens om, Def är också oerhört viktigt atf lärarna får följa upp dessa veckor genom besök hos sina elever ute i arbetslivet. Kontakterna mellan lärare och elev kan många gånger förstärkas och förbättras utanför skolans väggar. Det gäller ju också atf följa upp dessa veckor i skolan efter prao- och yo-veckorna. Då är def ett villkor att lärarna har varit med i def som hänt ute på arbetsplatserna.

Vi kräver atf lärarna skall ha ansvaret för sina elever, och då gäller det också att de får medverka med planering och uppföljning. Detta sistnämnda arbete far fid, och det är helt klarf att lärarna behöver den tid def gäller både för detta och för annat arbete som har med dessa veckor att göra.

Vi vet att lärarorganisationerna har reagerat starkt över SÖ:s förslag. De känner aft förslaget slår undan benen på dem i deras ärliga iver att göra ett gott resultat i sitt arbete.

Därför hoppas jag verkligen atf utbildningsminister Göransson lovar att fundera igenom SÖ:s förslag i vad def gäller lärarnas tjänsfeunderlag. Jag hoppas att han då kommer atf inse def oriktiga i att lärarna infe på rätt sätt kommer att ha kontakt med sina elever under ett mycket viktigt skede i sin utbildning.

Jag vill också, herr falman, ställa ytterligare en fråga fill utbildningsministern: Har kontakter med lärarorganisationer och fackrepresentanter tagits från SÖ:s eller regeringens sida för diskussion i denna fråga?

AnL 39 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr falman! Jag har i mitt svar förklarat atf läroplanens principer om ett närmare samarbete mellan skola och arbetsliv skall fullföljas, och def kommer att ske. På den sista frågan, om kontakter med lärarorganisationerna, kan jag upplysa om att def f. n. pågår förhandlingar med lärarorganisationerna om Innehållet i budgetpropositionen. I övrigt kan jag, av naturliga skäl, inte närmare kommentera den nu.

AnL 40 KENTH SKÅRVIK (fp):

Herr talman! Anledningen till aft jag ställde min nya fråga var att jag har hört från lärarna och lärarorganisationerna att de från börjat känt sig helt överspelade i detta sammanhang. Jag anser atf statsrådet Göransson borde ha kunnat ge framför allt de mycket oroliga lärarna ett något klarare besked om vad som kommer att hända på denna punkt. Jag skulle tro att också statsrådet Göransson inser nödvändigheten av att de bästa kontakter skapas mellan lärare och elever även under prao- och yo-veckor.

Jag ser med glädje beskedet i svaret atf Lgr 80:s principer om etf närmare    Nr 48
samarbete mellan skolan och arbetslivet skall fullföljas. Jag hoppas verkUgen    Måndagen de
att de kommer att fullföljas fill 100 %.                               j2 december 1982

AnL 41 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Jag kan försäkra Kenth Skårvik om att det material som har kommit in och de kontakter som har varit med lärarorganisationerna visar att dessa är väl informerade om de diskussioner som förs i olika organisationsled och i olika sammanhang. Också vi i departementet har kunnat ta del av de synpunkterna och de uppfattningarna.

AnL 42 KENTH SKÅRVIK (fp):

Herr talman! Jag tackar för svaret. Givetvis tror jag atf arbetet kommer aft fullföljas och aft dessa frågor kommer att bearbetas framgent.

Jag har alltså fått de aktuella uppgifterna av lärare, och jag tror på dem som har lämnat uppgifterna och på att dessa är riktiga. Nu hoppas jag bara aft det fortsatta arbetet med dessa frågor kommer aft bli fill belåtenhet för både lärare och elever, så att de verkligen känner hur viktigt det är med kontakter mellan lärare och elever samt mellan elever och arbetslivet.

Om grundskoleelevers medverkan i lokalvård m. m.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på frågorna 1982/83:155 och 156 om grundskoleelevers medverkan i lokalvård m. m.

AnL 43 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr falman! Martin Olsson har frågat mig vilka åtgärder jag anser bör vidtagas för att förverkliga intentionerna i 1980 års läroplan för grundskolan (Lgr 80) när det gäller elevernas ansvarstagande för den egna skolmiljön.

Birgitta Rydle har vidare frågat mig om jag anser atf en debatt som nyligen förts i Strängnäs om elevmedverkan i skolans lokalvård står i överensstämmelse med intentionerna i Lgr 80.

Bakgrunden tiU frågorna är en diskussion som har förts i Strängnäs där kommunstyrelsen och skolstyrelsen har förelagif en besparing på kommunens kostnader för bl. a. lokalvård inom skolväsendet genom atf låta eleverna ta ansvar för rengöring av skrivtavlor i klassrummen samt underhåll av skolbänkar. De lokala fackliga organisafionerna motsatte sig förslaget. Det avslogs av kommunfullmäktige vid behandlingen av kommunens budget för år 1983.

För egen del vill jag säga aft jag helt instämmer i målsättningen i Lgr 80 att eleverna aktivt skall medverka i att utforma skolans arbetsmiljö. Elever och elevgrupper bör hjälpa till med dagliga göromål i skolan, t. ex. lokalvård och enklare reparationer. Jag menar i likhet med vad som sägs i läroplanen att aktivitet och ansvar, inte en passiv serviceinställning, måste prägla elevernas roll i skolan. Jag vill dock samtidigt säga att jag har förståelse för att fackliga 3 Riksdagens protokoU 1982/83:47-49

Nr 48

Måndagen de 13 december 1982

Om grundskoleelevers medverkan i lokalvård m. m.

organisafioner slår vakt om arbetstillfällen för sina medlemmar och inte utan vidare accepterar nedskärningar inom sitt område.

Man måste enligt min mening i detta sammanhang skilja mellan å ena sidan frågan om elevernas medverkan i t. ex. lokalvård i skolan och å andra sidan frågan om huruvida en sådan medverkan behöver eller bör få konsekvenser för den kommunala budgeten. Jag har uppfattat def som atf motståndet från bl. a. de fackUga organisafionerna i Strängnäs i första hand gällde om en besparing skulle göras på sfädkostnaderna. Detta är en rent kommunal fråga, i vilken def inte finns anledning för mig atf avge något omdöme.

När def gäller den generella frågan om elevernas engagemang i den egna arbetsmiljön delar jag Marfin Olssons uppfattning, atf en utveckling i läroplanens riktning har kommit i gång på många håll. I många skolor är det ett naturligt inslag i skolarbetet atf eleverna medverkar i städning och i andra uppgifter som har med den egna arbetsmiljön att göra. Jag är således optimisfisk på denna punkt och menar att utveckhngen i detta avseende går så snabbt som def är rimUgt atf begära.

AnL 44 MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Jag ber aft få tacka statsrådet Göransson för svaret på min fråga.

Frågan var föranledd av def i massmedia över hela landet uppmärksammade fallet i Strängnäs. Vad som hänt i det fallet och även i en del andra visar att delade meningar kan uppstå i vad gäller elevers medverkan i skolan och ansvaret för en god skolmiljö, särskilt när grupper av anställda kan uppleva det som etf hot mot sina egna arbetsuppgifter.

Det är vikfigt aft verksamheten och arbetsuppgifterna i skolan organiseras så, atf eleverna infe fostras fill en passiv serviceinställning. Elevernas akfiva medverkan i skolan och vikfen av att fostra fill ansvar fastslås klarf i läroplanen för grundskolan. Def sägs bl. a,: "Elever och elevgrupper bör hjälpa fill med de dagliga göromålen i skolan," Som exempel nämns bl, a, lokalvården.

Skolans uppgift är ju att förmedla kunskaper och färdigheter men även aft ange normer och värderingar som överensstämmer med vår demokratiska grundsyn, Atfityder som man tillägnar sig som barn behåller man lätt hela livet,

I det demokrafiska, jämlika och solidariska samhälle som vi alla eftersträvar och vill fostra våra barn i måste def råda en beredvillighet när def gäller att ställa upp på alla arbetsuppgifter. Barnen får därför infe fostras fill att anse aft endast vissa uppgifter är lämpliga för dem medan andra - kanske mindre intressanta arbetsuppgifter, exempelvis lokalvård - skall utföras av andra personer.

Barnen bör därför i skolan vänja sig vid aft ta ansvar för sin skolmiljö och atf inte lämna över serviceuppgifter till andra.

Självfallet skall en sådan elevmedverkan i lokalvård m, m, befraktas som viktig och positiv ur elevernas synpunkt och infe motiveras av direkt ekonomiska skäl. På sikt leder dock elevmedverkan fill ett större ansvars-

kännande och därigenom fill mindre förstörelse i skolorna, vilket efter hand gör aft kommunernas kostnader sänks.

Jag hoppas att fallet Strängnäs och några andra som nämnts i massmedia är undantag.

Eftersom def är viktigt att läroplanens intenfioner även i denna del förverkligas i alla kommuner, har det varit värdefullt aft få det ansvariga statsrådets syn på problemet.

Min fråga om vilka åtgärder statsrådet anser skall vidtas, besvaras närmast med en hänvisning till aft defta är en kommunal angelägenhet. Jag är väl medveten om def, men jag hoppas att statsrådets positiva uttalanden om elevmedverkan skall vara en nyttig påminnelse om läroplanens intentioner i fall som dessa. Jag tackar än en gång för svaret.

Nr 48

Måndagen de 13 december 1982

Om grundskoleelevers medverkan i lokalvård m. m.

AnL 45 BIRGITTA RYDLE (m):

Herr falman! Även jag ber att få tacka statsrådet för svaret.

Jag tycker aft det är djupt beklagligt och olusfigt att debatter kring elevernas medverkan i vardagsarbetet i skolan över huvud taget skall behöva uppstå, Def framgår ju så tydligt av den nya läroplanen, Lgr 80, som riksdagen i full enighet har fattat beslut om, att eleverna skall fostras fill dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar. För att vi skall kunna leva upp till vad som står där fordras def att alla som är engagerade i verksamheten i skolan ställer upp och samarbetar. Det är ju just def som är idén bakom den nya läroplanen.

Jag måste få hänvisa till Mål och rikfiinjer, s, 22 och 23, Där står def bl, a, följande: Elever och elevgrupper bör hjälpa till med dagliga göromål i skolan. De bör medverka i lokalvården, svara för servering och dukning i samband med skollunchen, arbeta med utformning av skolgården.

Frågan om elevernas medverkan vid utformningen av skolmiljön måste ses i ett vidare perspekfiv. Det är därför som fackets agerande i Strängnäs är så illavarslande med tanke på möjligheterna atf genomföra den nya läroplanen.

Hur många käppar i hjulet skall facken tillåtas sätta i def avseendet? Skall målfidspersonalen, kanske centralt styrd mot sin vilja, tvingas motarbeta aft eleverna medverkar i skolmatsalen? Är protester att vänta om man på skolorna prövar aft odla egna grönsaker?

Jag tycker aft skolministerns svar är något snirklande. Förra veckan sade utbildningsutskottets socialdemokrafiske ordförande i en debatt här i kammaren atf han tog avstånd från def som hänt. Han sade aft det aldrig är acceptabelt att läroplanens intentioner åsidosätts. Jag vill fråga: Är def också skolministerns åsikt?

Skolministern har tillsatt en arbetsgrupp som skall studera problemen kring den s, k, utslagningen i grundskolan. Jag vill med anledning av det ställa ytterligare en fråga: Kan det vara en lämplig uppgift för den aft också belysa betydelsen av att eleverna får ta ansvar för de prakfiska göromålen under skoldagen?

Nr 48

Måndagen de 13 december 1982

Om grundskoleelevers medverkan i lokalvård m. m.

AnL 46 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr falman! Jag tycker infe att def redovisade Sfrängnäsfallef skall uppfattas som etf medvetet försök atf bryta mot läroplanens intentioner, Birgitta Rydle använde ord som "ytterst beklagligt" och "olustigt" när hon pekade på atf debatter av den här typen kan uppstå, och med mycket bestämda formuleringar intog hon ståndpunkten atf detta skulle vara ett systematiskt försök av fackföreningsrörelsen att hindra läroplanens genomförande. Jag tror att defta är atf dramatisera Strängnäsfrågan alldeles för mycket. Den är i själva verket inte konstigare än så, att en fackUg organisafion, som primärt svarar för sina medlemmars intressen, reagerar om den ser att ett intresseområde hotas. Det är ju vad def handlar om.

Från def parfi jag tillhör har vi genom utbildningsutskottets ordförande häromdagen förklarat att läroplanen självfallet gäller. Jag har i mitt svar sagt samma sak. Jag tycker att den konflikt som uppstod i Strängnäs är ganska naturlig. Den kan möjligen förklaras av aft de som föreslog förändringen infe gjorde det i en strävan att följa läroplanen, utan i syfte atf spara några kronor på lokalvårdsanslaget. Då tycker jag att utgångspunkten när man väljer motivering för sina pedagogiska reformer möjligen kan vara avgörande för hur de fackliga organisafionerna reagerar. Jag tycker att man skall ta detta för vad def är: en ganska enkel och bagafellarfad konflikt, som det infe finns någon anledning atf hantera på annat sätt än med sunt förnuft och praktiskt förstånd. Möjligen kan man beklaga aft både förnuftet och förståndet har skenat i väg en smula i Strängnäs,

AnL 47 BIRGITTA RYDLE (m):

Herr talman! Det är glädjande aft skolministern har samma åsikt som utbildningsutskottets ordförande,

För oss som arbetar med skolfrågor är det naturligtvis oerhört väsentligt att se på def som inträffar i skolorna just ur elevernas synpunkt. Det vikfiga är atf all skolpersonal lär sig atf samarbeta med varandra för elevernas bästa. Då är def angeläget atf alla personalkategorier i skolan får en ordentlig information om vad def innebär att arbeta där,

AnL 48 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr falman! Birgitta Rydle hade ställt ytterligare en fråga, nämligen frågan huruvida den arbetsgrupp som skall studera utslagningen i grundskolan också skall behandla elevers medverkan i exempelvis lokalvård. Arbetsgruppen har infe primärt defta syfte. Den skall beskriva exakt det som den är fillsatf för att studera,

AnL 49 BIRGITTA RYDLE (m):

Herr talman! Jag tycker att skolministern borde tänka litet på om det infe vore utomordentligt lämpligt atf undersöka vad det kan betyda för elever

Nr 48

Måndagen de 13 december 1982

som kanske är skoltrötta atf de får delta i just def praktiska vardagsarbetet i skolan.

Överläggningen var härmed avslutad,

Om åtgärder mot
könsdiskrimine-
13 § Svar på interpellation 1982/83:35 om åtgärder mot könsdiskri- rande skolunder-
minerande skolundervisning visning

AnL 50 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr falman! Karin Ahrland har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för atf förändra den könsdiskriminerande undervisningen främst i grundskolan.

Jag vill fill att börja med slå fast att arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män är en väsenfUg uppgift speciellt för skolan, eftersom skolan har hand om individerna under deras mest formbara år. Målet måste vara atf ge alla människor oberoende av kön samma reella möjligheter atf aktivt delta i samhällslivet, atf få arbeten som svarar mot de personliga förutsättningarna och att utveckla hela sin personlighet. Detta betonas också mycket starkt i den nya läroplanen för grundskolan (Lgr 80), Mycket görs också inom skolan för att uppnå de mål som angivits i läroplanen. Trots detta är jag medveten om att def fortfarande finns stora brister inom utbildningsväsendet ur jämsfäUdhetssynpunkt, Def handlar om attityder som måste förändras bland poUfiker, skolpersonal och skoladministratörer. Def kommer att ta tid, och det kräver atf polifiker och anställda inom skolan, både lokalt och centralt, målmedvetet arbetar för aft förbättra förhållandena. Samtidigt vill jag redan inledningsvis peka på att skolans attityder och arbetssätt påverkas av synen på jämställdhet som finns i samhället i övrigt. Det är därför viktigt att jämstäUdhetsarbetet drivs intensivt i alla delar av samhället.

Låt mig fa några exempel på centralt initierade åtgärder som jag ser som steg i rätt riktning.

Skolöverstyrelsen (SÖ) genomförde under våren 1982 en kampanj i syfte att göra alla ungdomar mer medvetna om sambanden mellan studieval och möjligheterna att få ett arbete. Denna kampanj har följts upp under hösten 1982 med bl, a, broschyren Välj klokt!, som rikfar sig till eleverna i 9:an, och med ett extranummer av Läroplansdebaff, där frågor om jämställdhet inom utbildning, i arbetsliv och i samhälle fas upp,

Samfidigt med SÖ:s kampanj bedriver jämställdhetskommitfén etf arbete i ett antal kommuner med att finna metoder atf påverka främst flickor fill otraditionella yrkesval,

SÖ har vidare fastställt etf handlingsprogram för jämställdhets- och könsrollsfrågor samt har år 1980 givit ut ett material för aft inspirera fill jämställdhetsarbete i skolan.

Jämställdhetsfrågorna behandlas såväl inom lärarutbildning som inom

lärarfortbildning, I gällande utbildningsplaner, som fastställs av universitefs-

37 och högskoleämbetet, har vikten av atf dessa frågor behandlas understmkifs.

Nr 48

Måndagen de 13 december 1982

Om åtgärder mot könsdiskriminerande skolunder-. visning

De lokala utbildningsplanerna och kursplanerna är numera i det decentraliserade högskolesystemet en angelägenhet för resp, linjenämnd,

Def är också glädjande aft jämsfälldhefskommifféns projekt om jämställdhet i skolledarutbildningen, enligt vad jag erfarit, här resulterat i att de s, k, lagledarna i de tio skolledamfbildningslag som nu arbetar under våren 1983 skall få särskild utbildning i jämställdhetsfrågor. Härmed finns förutsättningar för att ytterligare förstärka dessa frågor inom skolledamtbUdningen,

Jag vill med dessa exempel självfallet inte ha sagt att svensk skola fungerar bra från jämställdhefssynpunkt. De atfityder, värderingar och skillnader som råder i samhället i stort återfinns naturligtvis också inom skolan, Def gäller att på olika sätt motivera personalen inom skolan och lärarutbildningen aft åstadkomma de förändringar som vi är ense om behövs,

Def problem som framför allt måste uppmärksammas är de skillnader mellan filekor och pojkar som finns i yrkesval och val av studieväg i gymnasieskolan, Def är enligt min mening på denna punkt vi med all kraft måste vidta åtgärder. Inte minst gäller detta arbetslösheten bland ungdomar, som drabbar flickor i särskilt hög grad. Åtgärder mot ungdomsarbetslösheten är områden som regeringen prioriterar högt. Dessa frågor kommer att närmare behandlas i budgetpropositionen.

Till sist vill jag säga aft def är min övertygelse att den svenska skolan med stöd och sfimulans från etf aktivt centralt arbete skall kunna förändras så att den bättre än hittills kan bidra fill ett samhälle präglat av jämställdhet mellan män och kvinnor.

AnL 51 KARIN AHRLAND (fp):

Herr falman! Jag tackar statsrådet Göransson för svaret. På sitt sätt var det innehållsrikt, även om innehållet inte så mycket rörde ämnet, utan mera sådant som har en viss beröring med de frågor jag fog upp i min interpellation. Jag beklagar att statsrådet knappast alls uppehöll sig vid själva kärnfrågan, nämligen att undervisningen i främst grundskolan, trots alla åtgärder som vidtagits, fortfarande är könsdiskriminerande, även om det är omedvetet.

Statsrådet säger aft jämsfälldhefsarbetef är en väsentlig uppgift för skolan. Det är vi alldeles eniga om. Jag skulle vilja tillägga att andra företrädare för statsrådets eget parfi ofta talar om jämsfälldhefsarbetef som om det bara hörde hemma på arbetsmarknaden. Men detta är enligt folkparfiets uppfattning fel. När flickorna och pojkarna skall ut på arbetsmarknaden, kan det nämUgen vara för sent att ändra pä deras atfityder, och då har de redan fått en uppfostran i skolan som är starkt styrande. Vi måste så tidigt som möjligt börja fostra varje individ efter individens personliga förutsättningar, inte efter könet.

Statsrådet nämnde också den nya läroplanen för grundskolan och det arbete som jämställdhetskommitfén har bedrivit och bedriver på skolområdet. Det är självklart åtgärder som jag tycker är bra; jag har ju fakfiskt själv varit med om att ta initiafiv till de fiesta. Men enligt uppgifter i pressen skall jämställdhetskommitfén nu skrotas, och därmed blir def ännu vikfigare än

fidigare att varje statsråd på sitt område uppmärksammar de här frågorna.

Svaret var så undvikande aft jag nästan undrar om statsrådet Göransson har läst min fråga ordentligt. Därför vill jag upprepa något av def som stod i frågan - eller som låg i frågan, för atf använda ett annat uttryck.

Vi är ense om aft skolan skall ge eleverna lika del av undervisningen. Men nu visar många olika forskningsresultat atf def infe är så i prakfiken. Trots god vilja från lärarnas sida och trots alla uttalanden i den nya läroplanen förekommer def atf lärarna omedvetet behandlar flickor och pojkar på olika sätt, atf de omedvetet fakfiskt ägnar mycket mer tid åt undervisningen av pojkar än åt undervisningen av flickor. Det kan vi i folkparfiet inte acceptera. Sådant kan infe få fortsätta; något måste göras för aft bryta det mönstret. Vi tycker atf flickor skall ha lika rätt fill extrasfimulans i undervisningen som pojkar. Och vi tycker att det är viktigt att se till atf åtminstone nästa generation kan få chans fill lika behandling av flickor och pojkar i skolan.

Jag nämnde i min interpellation flera forskningsresultat som har visat detta, bl. a. forskningar som har gjorts av Inga Wernersson i Göteborg och Jan Einarsson i Malmö. När sådana forskningsresultat kommer fram måste vi reagera. Det är ju fakfiskt så att även om lärarna medvetet har gått in för atf försöka ge flickor lika mycket fid som pojkarna, har de i många faU misslyckats. Det är inte fråga om medveten könsdiskriminering, men för den skull kan vi inte låta det fortsätta. Vad som däremot måste få fortsätta är forskningen på det här området, så atf def också går aft diskutera vilka metoder som bör användas för atf bryta mönstret. Resultaten av den forskningen måste användas vid lärarutbildning och i vidareutbildning. Därför vill jag fråga om statsrådet Göransson är villig att garantera pengar fill fortsatt forskning.

Det är alltid tråkigt aft behöva tjata, men på det här området är def förmodligen helt nödvändigt om vi skall få några resultat. Statsrådet Göransson har nu en unik chans atf bevisa aft han menar allvar med att arbetet för jämställdheten är en väsenfiig uppgift för skolan, och han bör därför kalla lärar- och elevorganisationer liksom Hem och Skola till överläggningar för aft akfivera dem atf fa upp de här frågorna både centralt och lokalf. Jag skulle gärna vilja höra vilken inställning statsrådet Göransson har fill detta förslag.

Samfidigt som jag interpellerade väckte folkpartister i många olika kommuner liknande mofioner, där de yrkade att den kommunala skolstyrelsen skulle få i uppdrag att undersöka könsdifferenfieringen vid kommunens skolor i syfte aft tillsammans med Hem och Skola, elevorganisationer och skolans personal lägga fram etf åtgärdsprogram för lika behandling av flickor och pojkar i undervisningen. Från folkpartiefs sida menar vi nämligen atf man måste angripa sådana här problem inte bara i riksdag och regering utan lika mycket på det lokala planet. Men för aft det skall ktmna bli resultat är det nödvändigt att fler partier ställer upp. Jag ställer därför ytterligare en fråga: Vill statsrådet Göransson uppmana sina partikolleger

Nr 48

Måndagen de 13 december 1982

Om åtgärder mot könsdiskriminerande skolundervisning

Nr 48

Måndagen de 13 december 1982

Om åtgärder mot könsdiskriminerande skolundervisning

ute i kommunerna att stödja folkparfiets motionskrav på egna lokala initiativ på dessa områden? Statsrådet hade i sitt svar fill mig inga egna inifiafiv att redovisa. Här finns från folkparfiet ett bra inifiafiv som jag tycker aft statsrådet Göransson skall begrunda. Om vi inte tar vara på varje möjlig chans fill agerande i dag, finns det nämligen tyvärr anledning aft tro att inte ens våra dotterdöttrar kommer att uppleva rätten atf bli Uka behandlade som pojkar.

AnL 52 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! I det interpellationssvar som jag gav föredrog jag atf ge en redovisning med exemplifiering av åtgärder som har vidtagits och som vidtas i skolan. Jag gjorde därutöver ett mycket klarf uttalande om vikten av etf jämsfäUdhefsarbete. Men jag tvingas naturligtvis samfidigt, vilket jag faktiskt tror är av värde i detta sammanhang, notera att respekten för mäns och kvinnors lika rättigheter i det här samhället ännu infe är fullt utvecklad.

Karin Ahrland säger aft jag kanske infe har läst hennes interpellafion, tagit del av den, funderat över vilka konkreta resultat den bör leda till. Jag skall be atf få redovisa vad som sägs i en del av hennes interpellafion.

Karin Ahrland redovisar en undersökning av en pedagogisk forskare i England, Dale Spender. Denna forskare har själv hållit lekfioner och bandat dem. Sedan har hon tagit tid på hur mycket undervisningsfid som gavs åt pojkar och flickor. Av tio bandade lektioner använde hon som mest 42 % av fiden fill aft ha kontakt med flickorna och i genomsnitt 38 %. Pojkarna fick aldrig mindre än 58 % av hennes tid.

Jag ser naturligtvis den redovisningen som en illustration fill hur def är, men jag är infe beredd aft därav dra den slutsatsen atf man skall ge någon form av procentuell föreskrift i läroplanen eller i anvisningarna fill lärarna. Def är inte den konkreta åtgärd som man kan vidta. Möjligen kan man åstadkomma något genom att fala om hur förhållandena faktiskt är. Jag tror aft iakttagelsen är riktig, och def gäller mycket av def som sägs i interpellafionen. I slutet av interpellafionen sägs aft def infe är rimligt aft flickor skall få sämre undervisning bara för aft de är flickor. Det är vikfigt aft defta sägs, att def upprepas och aft de människor som har tiU uppgift aft undervisa våra barn verkligen bemödar sig om atf få en annan ordning än den som uppenbarligen gäller just nu.

Men om man frågar vilka konkreta åtgärder Karin Ahriand vänfar sig att vi skall vidta, blir svaret def näsfan klassiska: Vi skall ordna en konferens. Jag är infe övertygad om aft ytterligare jämställdhefskonferenser löser problemet. Def är kanske bättre atf vi låter lärare och andra vara i skolan de dagar de annars skulle vara på konferenser.

Slufiigen frågar Karin Ahrland om jag vill uppmana mina parfivänner i kommunerna att stödja folkpartiinitiafiv i dessa frågor. I och för sig hoppas jag att Karin Ahrland har viss förståelse för atf jag har ringa benägenhet att be mina partivänner stödja folkparfiet, men jag känner i detta sammanhang av ett alldeles speciellt skäl en viss sympati för framställningen, och det är när

jag tittar på fördelningen av ledamöter i riksdagen mellan män och kvinnor. Nr 48

Jag konstarar då atf av 21 folkpartister är 3 kvinnor. Därför förstår jag att Måndaeen de

uppmaningen behövs. 13 december 1982

AnL 53 KARIN AHRLAND (fp):

Herr falman! Jag beklagar givetvis att jag infe har fler systrar på folkpartibänkarna, men folkpartiets manliga riksdagsledamöter vet fakfiskt också ganska mycket om jämställdhet och har under åren lärt sig att driva de frågorna mycket bra. Jag litar alltså på de manliga folkparfisferna i denna sak. Däremot var det jag och några fill som upptäckte dessa frågor och tog upp dem.

Jag fick inget svar på min fråga om statsrådet Göransson ville stödja forskningen på detta område. Statsrådet Göransson sade visserligen infe heller någonfing negativt om forskningen, men jag vill fakfiskt gärna upprepa frågan: Är statsrådet villig atf stödja forskningen?

Jag förstod att statsrådet inte ville hålla någon konferens. Jag kan visst inse en del av bekymren med konferenser. De ger infe allfid de resultat som de skall göra. Den gamla jämställdhetsdelegafionen, som anordnade många konferenser, använde dem för att berätta för folk vad socialdemokraterna tänkte göra. Jag tror i alla fall att konferenser är en möjlighet. Man kan infe bara se sådant här utan atf agera.

Hur vill statsrådet göra lärarna medvetna om dessa frågor? Def är ju, atf döma av de forskningsresultat som vi båda har sett, alldeles klart atf den könsdiskriminering som sker icke är medveten - def sker omedvetet från lärarnas sida. Då får man faktiskt bjuda fill och försöka få lärarna på def klara med de problem som här finns. Def borde statsrådet fundera på litet grand. Det räcker inte med klara uttalanden om att arbetet är bra. Man måste faktiskt göra någonfing också. Illustrationer av hur förhållandena är har jag gett i min interpellafion. Jag ville ha svar på frågor om hur man skall ändra dessa förhållanden, så att def icke fortsätter att vara på detta sätt.

Skolan skall fakfiskt driva utvecklingen framåt och inte förstärka de mönster som i dag råder, både i riksdagen och i samhället i övrigt. Statsrådet har ett visst ansvar för aft driva skolan framåt.

Om åtgärder mot könsdiskriminerande skolundervisning

AnL 54 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr falman! Jag kan försäkra Karin Ahrland att forskningen på detta område är en av de prioriterade forskningsverksamheterna. Den är i själva verket ett ganska gott exempel på den typ av insatser som kan göras. Jag tror att def är viktigt att man far fram material som visar hur förhållandena faktiskt är. Def fanns sådant material redovisat i interpellafionen. Redan bekantgörandet av och spridandet av kunskap om defta material tror jag är etf vikfigt incitament fill förändringar, eftersom jag utgår från att def i dag hos de allra fiesta i detta samhälle faktiskt finns en god vilja aft öka.

Nr 48 jämställdheten. Däremot brister det ibland när det gäller utförandet, bl. a.

Måndagen de beroende på konventioner.

13 december 1982

_____________ Överläggningen var härmed avslutad.

Om yrkesinriktad
gymnasieutbild
ning i Tidaholm 14 § Svar på fråga 1982/83:158 om yrkesinriktad gymnasieutbildning
och Vara ' Tidaholm och Vara

AnL 55 Utbildningsministern LENA HJELM-WALLÉN:

Herr falman! Anders Nilsson har frågat vad jag anser om möjligheterna aft anordna yrkesinriktad utbildning i Tidaholm och Vara fr. o. m. vårterminen 1983.

Efter vad jag erfarit har de båda kommunerna, med tillstyrkan från länsskolnämnden i Skaraborgs län, anhållit om aft få anordna tvåårig social servicelinje med start i januari 1983. Def är skolöverstyrelsen (SÖ) som skall ta ställning till kommunernas framställningar inom ramen för de ca 2 000 främst yrkesinriktade platser som regeringen fillskjufit för vårterminen 1983 som ett led i kampen mot ungdomsarbetslösheten.

Jag kan alltså inte göra några uttalanden om vilka beslut SÖ bör fatta, men vill i sammanhanget nämna följande. SÖ har fidigare, enligt vad jag inhämtat, medgivit att social servicelinje fått inrättas i Säffle, en s. k. icke-gymnasieort av samma slag som Tidaholm och Vara och med samma hemfekniska specialkurs som utbyte mot linjen.

Tidaholm och Vara har senast i början av november fått avslag från SÖ beträffande inrättande av social servicelinje läsåret 1983/84. Ett skäl för detta torde ha varit aft gymnasieutbildningen i princip inte fått utökas på s. k. icke gymnasieorter. Riksdagen har emellertid den 17 november beslutat om atf den yrkesinriktade utbildningen skall kunna ökas på sådana orter fr. o. m. den 1 januari 1983 (prop. 1982/83:12, UbU 1, rskr 19). På det sättet har s. k. icke gymnasieorter jämställts med de större gymnasieorterna, detta som ett led i strävandena att främja den yrkesinriktade utbildningen. Regeringen har den 25 november och den 9 december utfärdat förordningar, som skall göra def möjligt atf utöka den yrkesinriktade utbildningen på just orter som Tidaholm och Vara.

SÖ och länsskolnämnderna skall inför sina beslut i dessa frågor fa hänsyn bl. a. till gjorda investeringar, till långsiktighefen i utbildningsbehoven och fill kvalitetssynpunkter beträffande t. ex. praktikmöjlighefér. Med riksdagens beslut om yrkesutbildning på s. k. icke gymnasieorter och med de upprepade positiva bedömningar som gjorts regionalf beträffande de båda nu aktuella orterna har SÖ getts möjligheter fill en positiv behandling av orternas framställningar för våren 1983.

AnL 56 ANDERS NILSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för svaret på min fråga. Def var ett mycket positivt svar. Jag uppfattar det så, aft förutsätt-

ningarna för att starta de aktueUa utbildningarna finns. Det är glädjande, specieUt mot bakgrund av den höga arbetslöshet som råder bland ungdomar även i Skaraborgs län, specieUt bland flickor. Def är också angeläget att de åtgärder som beslutas kan verkställas snabbt, så aft de får avsedd effekt.

Tidaholm och Vara har under flera år gjort upprepade framställningar om aft få anordna en social semcelinje inom gymnasieskolan. Bakgrunden till framställningarna har bl. a. varit behovet av yrkesutbildad personal för hemsjukvården och äldreomsorgen. Dessa båda omsorger byggs nu ut. Def bör därför finnas relafivt goda möjligheter för dem som går denna linje att få arbete efter avslutad utbildning.

Båda kommunerna har dessutom en sådan inriktning på gymnasieutbildningen atf de flesta linjerna och kurserna, tyvärr, helt domineras av pojkar. Ett bifall till de aktuella ansökningarna skulle därför innebära ett mer varierat utbud av gymnasieutbildningar, och det är välkommet.

I och med att kommunerna under flera år ansökt om utbildningarna är också alla förberedelser klara. Lokaler och lärare finns, och behovet av praktikplatser är säkerställt. Såväl socialförvaltningarna som landsfinget ställer upp med sådana.

Såvitt jag känner fill är det endast Tidaholm och Vara kommuner i Skaraborgs län som ligger så långt framme med planeringen att ytterligare utbildningar kan startas vid vårterminens början. Dessa utbildningar skulle således bli det första resultatet i Skaraborgs län med anledning av utbildningsdepartementets avsnitt i proposition 1982/83:50.

En viss osäkerhet har emellerfid tidigare rått i skolstyrelserna om förutsättningarna för atf få starta utbildningarna. I proposifion 1982/83:12 sägs följande: "Om den önskade studievägen finns inom en ufbildningssektor som redan är representerad i kommunens gymnasieskola bör länsskolnämnden inom givna länsramar få besluta om kommunen skall få utöka den yrkesinriktade utbildningen."

Såväl Tidaholm som Vara har nu en ettårig hemteknisk utbildning. Den s. k. VSK-sekforn - uttytt vård-social-konsumtion - finns alltså representerad i kommunerna.

I och med utbildningsministerns hänvisning fill beslutet beträffande Säffle, där likartade förhållanden rådde, uppfattar jag det så, att även Tidaholm och Vara kan anses uppfylla kraven i det avseendet.

Jag ber än en gång atf få tacka utbildningsministern för svaret.

Nr 48

Måndagen de 13 december 1982

Om barnolycksfallsutredningens förslag

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1982/83:150 om barnolycksfallsutredningens förslag

AnL 57 Socialministern STEN ANDERSSON:

Herr talman! Inga Lantz har frågat mig om regeringen har för avsikt atf lägga fram en proposifion på grundval av barnolycksfallsutredningens förslag.

13 december 1982

Om barnolycksfallsutredningens förslag

ungdom. Regeringen avser inte atf härutöver lägga fram något förslag till riksdagen med anledning av nämnda betänkande.

AnL 58 INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Jag skall väl tacka för svaret, även om det var mycket dåligt.

Vårt samhälle är barnovänligt på många sätt. Olycksfall är i dag det största hotet mot våra barns hälsa och den vanligaste dödsorsaken bland barn över ett års ålder. Detta faktum och många års motioner från vänsterparfiet kommunisterna föranledde den första borgerliga regeringen att fillsäfta barnolycksfallsufredningen 1977. Tidigare socialdemokrafiska regeringar hade varit helt ointresserade av den här frågan. Barnolycksfallsufredningen, där jag delfog som representant för Hem och Skola, hade fill uppgift atf arbeta med kartläggning och registrering av barnolyckor, en förbättrad säkerhet när def gäller sådana saker som barn kommer i kontakt med och de miljöer som barn vistas i. Utredningen skulle också lägga fram förslag om hur förebyggande åtgärder kunde samordnas, lokalf och centralt.

Det inträffar varje år 320 000 barnolycksfall i vårt land. Samhällets kostnader för barnolycksfallen - de kostnader som kan mätas i sådana sammanhang-beräknas ligga på omkring 720 milj. kr. varje år. 360 barn dör årligen genom olycksfall. Hälften av barnen dör i trafiken och en fjärdedel genom drunkning. Resten av dödsolyckorna fördelar sig på förgiftning, kvävning, brännskador m. m. De olycksfall som infe blir dödsolyckor fördelar sig annorlunda. Trafikolyckorna svarar för 10 % mot 50 % som inträffar i eller nära hemmet.

Ansvaret för att förebygga olycksfall är starkt splittrat. Nu har barnmil-jörådet fillkommit som etf samlande organ på central nivå. Men ute i kommunerna, där det största arbetet måste bedrivas, saknas ansvarigt organ för detta. Utredningen föreslog atf samordnande organ mot barnolycksfall skulle finnas. Man kan säga atf barnmiljörådef är def i dag. Utredningen föreslog också kommunala stafsfinansierade barnsäkerhefskonsulenter. Vidare föreslog utredningen att def skulle finnas barnmiljöombud för bevakning av dessa frågor ute i kommunerna. De sammanlagda årliga kostnaderna för detta viktiga arbete med atf förhindra barnolyckor beräknade utredningen till 17 milj. kr.

1979 lämnade utredningen sitt förslag fill dåvarande socialministern Gabriel Romanus. Detta är en mycket vikfig utredning. Men ännu har ingen proposifion, byggd på utredningens förslag, kommit fill. Def lär infe göra def heller, att döma av def svar jag fåft i dag. Varför tänker man infe fortsätta aft förhindra de tragiska barnolyckorna?

Det enda som hänt är aft barnmiljörådet har inrättats. Det har ersatt det gamla lekmiljörådet. Det är i och för sig bra men räcker inte. Jag förstår inte denna avoghet, denna oginhet från socialdemokratiska regeringars sida aft infe driva denna fråga vidare.

AnL 59 Socialministern STEN ANDERSSON:

Herr talman! Jag har egen bitter erfarenhet av barnolycksfall och tycker naturligtvis, som jag förmodar alla gör, atf vi måste hjälpas åt för att göra barnens miljö sådan atf olycksfall infe skall behöva inträffa. Det gäller alltså att utforma barnens vardag på etf sådant sätt atf riskerna för olycksfall helst försvinner.

Nu gör både statliga och kommunala myndigheter åtskilligt och fortlöpande för att förbättra barnens miljö och minska riskerna. Barnolycksfallsufredningen förordar att insatserna för aft förebygga olycksfall borde samordnas bättre. Som jag nämnde i mitt svar har barnmiljörådef just den uppgiften.

Jag vill också peka på att regeringen avser atf inom kort fillsäfta en barn-och ungdomsdelegafion. En vikfig uppgift för den delegationen blir atf ange rikfiinjer för ett informafionssystem för barnens välfärd i enlighet med riksdagens beslut. I def sammanhanget kommer bl. a. barnens närmaste omgivning i bostadsområdet att uppmärksammas.

Nr 48

Måndagen de 13 december 1982

Om barnolycksfallsutredningens förslag

AnL 60 INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Där detta arbete borde bedrivas, ute i kommunerna, sker ingenfing. Vi vet aft def ute i kommunerna infe finns medel för en sådan här verksamhet.

Utredningen föreslog ju att det skulle finnas barnsäkerhefskonsulenter, en ansvarig människa som kunde samordna de åtgärder som behövs på kommunal nivå. Def finns inga barnmiljöombud ute i kommunerna. Def har funnits en viss försöksverksamhet, som har visat mycket goda och posifiva resultat, men ute i kommunerna händer ingenting.

Det räcker infe aft hänvisa till barnmiljörådef, def räcker inte med atf hänvisa fill en delegation. Här behövs konkreta åtgärder. Qch arbetet skall göras ute i kommunerna, ute i bostadsområdena, för det är där olyckorna sker och def är där de största riskerna finns.

Jag sitter själv med i barnmiljörådet. Där finns väldigt mycket kunskap samlad. Jag sitter också i barnsäkerhetsrådef. Där finns ett tjugofemtal människor med mycket fin kunskap, representerande olika sektorer i vårt samhälle. Men det vikfigaste arbetet, aft generera defta nedåt och utåt, görs inte.

För atf man skall få något resultat på det här området, måste man börja arbeta med defta ute i kommunerna, men det gör man inte. Jag tycker regeringen ansvarar för att arbetet kommer i gång - bl. a. på def utmärkta sätt som utredningen föreslog, genom konsulenter, centralt placerade ute i kommunerna, och genom barnmiljöombud som direkt kan bevaka barnens miljö ute i bostadsområdena.

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 48

Måndagen de 13 december 1982

Om de anställdas itiflytande inom den kommunala sektorn

16 § Svar på fråga 1982/83:144 om de anställdas inflytande inom den kommunala sektorn

AnL 61 Kommunministern BO HOLMBERG:

Herr talman! Arne Fransson har frågat mig när jag avser att tillsätta den av riksdagen förordade utredningen om gränsdragningen mellan de anställdas inflytande och den polifiska demokrafin inom def kommunala verksamhetsområdet.

Mitt svar, som jag lämnar efter samråd med arbetsmarknadsministern, är detta.

Riksdagen har i det besjut som Arne Fransson syftar på (AU 1981/82:10, rskr 113) uttryckligen hänvisat till def material och de överväganden som nya arbetsrätfskommittén (A 1976:02) kan komma atf redovisa om gränsdragningen mellan de offentliganställdas förhandlingsrätt och den polifiska demokratin. Gränsdragningsfrågan harf. ö. ocksåeff visst samband med def arbete som har bedrivits i kommittén (Kn 1978:02) för fortsatt utredning av frågan om medbestämmande för de anställda i kommuner och landsfing.

Regeringen avser att fa ställning fill riksdagens begäran efter def att dessa båda kommittéer har slutfört sina uppdrag. Enligt vad jag har inhämtat skall slutbetänkande i båda fallen lämnas redan före jul.

AnL 62 ARNE FRANSSON (c):

Herr falman! Jag får tacka kommunminisfern för svaret på min fråga. Av svaret kan jag infe dra någon annan slutsats än atf regeringen för dagen infe har någon klar uppfattning i denna fråga. Jag hade hoppats att få etf klarare besked ifrån kommunministern.

När riksdagen hösten 1981 förordade en utredning om gränsdragningen mellan de anställdas inflyttande och den politiska demokrafin inom den kommunala verksamheten, baserades detta ställningstagande på mofioner och enhälliga uttalanden från kommunförbunden. Kommunförbunden framhöll i sina remissvar över mofionerna den osäkerhet som anses föreligga om medbestämmandelagens tillämpningsområde och därmed om förhandlingsskyldighetens omfattning för kommuner och landsfing i de enskUda fallen.

Riksdagen ställde sig bakom kommunförbundens uppfattning och ansåg att det är otillfredsställande att kommunerna vid dessa a-wägningar saknar fillräcklig vägledning genom att frågan om gränsdragningen mot den poUfiska demokrafin blivit så dåligt belyst i förarbetena tiU medbestämmandelagen.

Med tanke på kommunförbundens enhälliga ställningstagande borde stor polifisk enighet råda om nödvändigheten av en utredning på området. Så tycks nu infe vara fallet, i varje fall inte på riksplanet, atf döma av kommunministerns svar.

Jag är medveten om aft det kan finnas ett visst samband med pågående utredningsarbete. Dessa utredningar skall, som framgår av kommunministerns svar, i dagarna avlämna sina slutbetänkanden, men jag hade hoppats att

kommunminisfern i sitt svar ändå skulle ange en viljeinriktning, hur han ser på frågorna.

Eftersom kommunminisfern har erfarenhet av landstingens verksamhetsområde, vill jag ställa en föjdfråga till honom: Anser kommunministern att det i def prakfiska arbetet ute i kommuner och landsfing är klarlagt för förtroendemännen var gränsen går mellan de anställdas inflytande och den poUtiska demokratin?

AnL 63 Kommunministern BO HOLMBERG:

Herr talman! Jag vill litet sfillsamt erinra Arne Fransson om innebörden i riksdagens beslut. Där sägs att nya arbefsräffskommitténs betänkande och förslag bör avvaktas innan man ger en närmare inriktning av def begärda utredningsarbetet.

Jag har också informerat mig om när de pågående utredningarna tänker lägga fram sina förslag och fåft klarf för mig atf nya arbetsräffskommifféns slutbetänkande överlämnas nu på fredag den 17 december och atf kommittén för medbesfämmandefrågor lämnar sitt slutbetänkande den 21 december.

Med hänsyn till innebörden i riksdagens beslut och aft betänkandena kommer atf föreligga med def allra snaraste tycker jag att det är rimligt att avvakta dessa innan jag återkommer i frågan.

AnL 64 ARNE FRANSSON (c):

Herr falman! Def är alldeles rikfigt att i riksdagsbeslutet angavs aft man borde a-wakta med den närmare inriktningen av utredningsarbetet tills NARK-utredningen var klar, men jag tycker ändå aft kommunministern kunde ha redovisat sin uppfattning när def gäller gränsdragningen mellan de anställdas inflytande och den politiska demokratin.

Jag hade hoppats på aft kommunministern skulle ha uttalat en viljeinriktning även i det här skedet, men vi får väl återkomma till frågan, eftersom kommunminisfern tydligen inte i dagens läge är beredd att göra några ytterligare kommentarer.

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 48

Måndagen de 13 december 1982

Om de anställdas inflytande inom den kommunala sektorn

17 § Föredrogs men bordlades åter Konsfitutionsutskotfefs betänkanden 1982/83:12-15 Justitieufskoftefs betänkanden 1982/83:8-13 Lagutskottets betänkanden 1982/83:12, 13, 15 och 16 Utrikesutskottets betänkande 1982/83:12 Socialförsäkringsufskottets betänkanden 1982/83:11 och 12 Socialufskoftets betänkanden 1982/83:10 och 13 Kulturutskottefs betänkanden 1982/83:14-16 Jordbruksufskottets betänkanden 1982/83:15-19 Näringsutskoftets betänkanden 1982/83:16 och 17 Civilufskoftets betänkande 1982/83:9

Nr 48 18 § På förslag av talmannen beslöt kammaren kl. 13.04 aft ajournera sina

Måndagen de förhandlingar till kl. 15.00, då de fill dagens bordläggning anmälda utskotfs-

13 december 1982 betänkandena väntades föreligga.

19 § Förhandlingarna återupptogs kl. 15.00 under ledning av andre vice talmannen.

20 § AnL 65 ANDRE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela att på morgondagens föredragningslista sätts socialutskottets betänkande 13, kulturutskotfefs betänkanden 14 och 15 samt civilufskoftets betänkande 9 närmast efter konsfifutionsutskotfets betänkande 15.

21 § Anmäldes och bordlades
Proposifion

1982/83:73 Utvidgad uppgiffsskyldighet vid vissa utlandsbefalningar m. m.

22 § Anmäldes och bordlades
Finansutskottets betänkanden

1982/83:10 Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m. (prop. 1982/

83:55 delvis) 1982/83:23 Vissa åtgärder för att förbättra skatfeuppbörden (prop. 1982/

83:53 delvis)

Skatteutskottets betänkanden

1982/83:9 Beskattningen av sfatsskuldväxlar m. m. (prop. 1982/83:58)

1982/83:10 Godkännande av internationell konvenfion om ömsesidigt

administrativt bistånd för atf förhindra, utreda och beivra fullbroff, m. m.

(prop. 1982/83:35) 1982/83:11 Vissa åtgärder för atf förbättra skatteuppbörden (prop. 1982/

83:53) 1982/83:14 Höjning av mervärdeskatten (prop. 1982/83:55)

Socialförsäkringsufskottets betänkanden

1982/83:9 Höjning av arbetsmarknadsavgiften (prop. 1982/83:55 delvis)
1982/83:13 Upphävande av beslutet om karensdagar, m. m. (prop. 1982/
; 83:55 delvis)

Socialutskottets betänkande
! 1982/83:12 Familjepolitiken (prop. 1982/83:55 delvis och skr. 1982/83:34)

Jordbruksufskoftets betänkande

1982/83:21 Subvenfioneringen av livsmedel (prop. 1982/83:55 delvis)

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1982/83:12 Förbättringar i arbetslöshetsförsäkringen m. m. (prop. 1982/
' 83:55 delvis)

23 § Meddelande om interpellationer

Meddelades aft följande interpellationer framställts

den 10 december

1982/83:49 av Bertil Danielsson (m) tiU industriministern om cementfUlverk-ningen i Sverige:

Cemenftillverkningen i Sverige är lokaliserad fill tre orter, Slife, Deger-hamn och Skövde. Produktionskapaciteten är ca 3 miljoner ton per år. Förbrukningen har de senaste åren sjunkit kraftigt genom nedgången i byggandet och var 1981 ca 2,1 miljoner ton. Under 1982 har en ytterligare nedgång skett. Samtidigt har Sverige sedan 1978 haft en ökande import av cement från sfafshandelsländerna, vilken i år beräknas uppgå fill ca 10 % av den svenska marknaden. Inget annat land i Västeuropa utsätts för en lika omfattande dumpingimport av cement. I Västtyskland utgör sådan import ca 1,5 % av den totala förbrukningen och i Benelux ca 0,45 % för att i övriga västländer vara obefintlig eller försumbar.

Trots starkt ökad cemenfexport de senaste åren har en betydande överkapacitet uppstått i Sverige till följd av importen.

Mot bakgrund av den sjunkande avsättningen har Cementa hos regeringen begärt en begränsning av dumpingimporten från statshandelsländerna fill 50 000 ton per år, motsvarande drygt 2,5 % av cementmarknaden i vårt land, för att därigenom möjliggöra fortsatt drift i Degerhamn. Denna begäran har regeringen avslagit. EnUgt uppgift i pressen skulle dock kommerskollegium vara öppet för licensiering av cemenfimporten.

För sysselsättningen på södra Öland skulle en nedläggning innebära kraffigt ökade problem.

I framfiden skulle vidare cemenftillverkningen i Sverige endast komma atf ske på två orter, dels i Slite på Gotland, dels i Skövde i Västsverige. Ur beredskapssynpunkt är detta allvarligt.

Med hänvisning till def anförda vill jag till industriministern ställa följande frågor:

1. Avser regeringen atf vidta några åtgärder beträffande importen av cement från sfafshandelsländerna?

2. Hur bedömer regeringen effekterna av nuvarande förhållanden för sysselsättningen på södra Öland?

3. Vilka konsekvenser för det ekonomiska försvaret anser regeringen att nedläggningen av cementfabriken i Degerhamn skulle få?

Nr 48

Måndagen de 13 december 1982

Meddelande om interpellationer

4 Riksdagens protokoU 1982/83:47-49

Nr 48

Måndagen de 13 december 1982

Meddelande om fråga

den 13 december

1982/83:50 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) till statsrådet Ingvar Carlsson om befolkningsfrågan:

Regeringen beslöt på våren 1978 att bifalla hemställan i socialutskottets betänkande 1977/78:32, som genomsyrades av en starkt posifiv inställning fill verkningsfulla åtgärder för aft vända den pågående minskningen av antalet födslar i vårt land.

Under de närmast därpå följande åren igångsattes ett brett utredningsarbete i stafistiska centralbyråns regi. Samfidigt började man skönja en viss uppgång i födelsetalet. Vid det här laget har statistiska centralbyrån redovisat väsentliga delar av sitt utredningsmaterial. Samtidigt förefaller -den i och för sig obetydliga - uppgången av födelsetalet aft ha upphört och måhända vänts i sin motsats.

Under de gångna åren har jag fill olika socialministrar ställt frågan om vad deras regeringar avsett att företaga sig. Svaren har varit dröjande och undvikande. Moderata samlingsparfiet har under fiden ihärdigt yrkat på förbättrat stöd åt flerbarnsfamiljerna, och def förefaller nu som om även regeringen är av samma uppfattning.

Inom statsministerns kansli har enligt uppgift en särskild arbetsgrupp tagit sig an framtidsaspekferna i poUfiken och då även, av nafurUga skäl, befolkningsfrågan. Jag anhåller därför om kammarens tillstånd atf av statsrådet Ingvar Carlsson få utbe mig en redogörelse för regeringens syn på def aktuella läget i den svenska befolkningsfrågan och, om möjHgt, en anvisning om de mål regeringen har i sikte och de medel den därvid kan tänka sig aft pröva.

24 § Meddelande om fråga

Meddelades att följande fråga framställts den 13 december

1982/83:181 av Karin Ahrland (fp) fiU ekonomi- och budgetministern om en ny affärsfidslag:

I Svenska Dagbladet den 13 december framgick att Handelsansfälldas förbund hos regeringen har aktualiserat frågan om en ny affärstidslag och etableringskontroll för företagen. I en intervju säger den nyvalde ordföranden att t. ex. helgsfängf och etableringskontroll skulle vara bättre för både företagen och de anställda. Att det skulle vara en stor nackdel för konsumenterna är ingenting som tillmäts någon betydelse, de får handla någon annan dag. Konsumenterna måste ändå ha sina varor. Detta innebär en upprörande nonchalans mot konsumenternas intressen.

I en kommentar säger finansministern, med hänvisning fill ett kongress-

beslut, atf en utredning om en ny affärsfidslag kan bli aktuell. Nr 48

Med hänvisning fill def anförda hemställer jag atf till finansministern få Måndagen de

ställa följande frågor: I3 december 1982

1. Avser finansministern att fillsäfta en utredning om en ny affärstids-____ _

'S- Meddelande om

2. Qm svaret på den första frågan är ja, hur avser finansministern atf låta fråsa
konsumenterna komma till tals i utredningen för att fillgodose sina
berättigade intressen av att kunna göra sina inköp på de fider de själva

vill?

25 § Kammaren åtskildes kl. 15.01. In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert