Riksdagens protokoll 1982/83:46 Torsdagen den 9 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1982/83:46

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1982/83:46

Torsdagen den 9 december em.

Kl, 19,30

17 § Skilda fiskefrågor (forts,)

Fortsattes  överläggningen   om  jordbruksufskottets  betänkande   1982/ 83:7,

AnL 128 ULF ADELSOHN (m):

Herr falman! Det finns några få fillfällen då de ideologiska skiljelinjerna markeras skarpt i riksdagen. Det är då rågången mellan en socialistisk samhällssyn och en liberal framträder helt klart. Ostkustbefolkningens urgamla rätt fill sina fiskevatten är en sådan fråga.

Den enskilda äganderätten till mark och vatten - och de rätfigheter som förknippas med denna - har betytt mycket för Sverige, Jag tror atf de flesta av oss känner till den historiska betydelsen för Sverige av aft allfid ha haft etf fritt bondestånd, som ocskå förmått atf värna sina rättigheter,

I dag - långt efter ståndsriksdagens upphörande - står socialdemokraterna beredda atf driva igenom en lagsfiftning, som allvarligt skulle försämra kustbefolkningens möjligheter atf bedriva sin näring.

Enskilda människors egendom skall i etf slag göras fill allmän egendom, Ostkusfbefolkningens rätt till sina fiskevatten skall urholkas. Det kallas för socialisering. Och mot denna protesterar befolkningen ute i skärgården med all rätt.

Var gång man skall lagsfifta innebär det att man väger intressen mot varandra. Så är det naturligtvis också i det här fallet, Frifidsfiskets intressen står mot människor, vilkas utkomst ofta beror av villkoren just för deras näringsfång.

Fritidsfiskarna förorsakas förvisso en del olägenheter av aft de tvingas köpa fiskekort för olika vatten. Men detta trots allt begränsade besvär skall vägas mot intresset för enskilda familjer, som helt eller delvis lever på fisket ute i skärgården och för vilka inkomsterna av fisket ofta är den marginal som avgör om de skall kunna leva kvar i skärgården eller om de skall tvingas att flytta därifrån.

Det socialdemokratiska arbetarpartiet anser def så viktigt aft göra fritiden

121

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Skilda fiskefrågor

122

något bekvämare för vissa, atf man riskerar atf kasta ut bofast befolkning i eventuell arbetslöshet. Med förlov sagt, herr talman: Vi moderater tycker tvärtom! Det är ingalunda av njugghet mot fritidsfiskarna, utan främst av respekt för vår historiska tradifion, för rätten tiU enskild egendom och för dem vilkas bärgning def faktiskt gäller.

Är def verkligen nödvändigt, för atf tillgodose fritidsfiskarnas önskemål om fiskevatten, att genomföra denna socialisering? Nej, det är def givetvis infe! Men två skäl tycks ha dikterat socialdemokraternas ställningstagande. Det ena är att fritidsfiskarna har en stridbar och i def här avseendet framgångsrik representant för sina intressen i riksdagens jordbruksutskott. Det andra är atf de som nu berörs infe är så många till antalet och att deras näring kanske inte heller är av så stor nationalekonomisk betydelse,

Def är svårt atf tänka sig atf ens de vildaste marksocialiserarna inom det socialdemokrafiska parfiet skulle föreslå samma socialiseringsklipp om det gällt jordbruket, även om def för många säkerligen känns frestande. Men i det här fallet skall ett stort kollektiv gynnas, medan en liten grupp blir lidande. Det är ingenting ovanligt när det gäller socialister. Den enskildes värn - skyddet för henne och honom - är icke socialdemokraternas starka sida. Det får vi stå för.

Vi har också problem i Sverige i dag, med en skuldbörda och räntebörda som växer för var dag. Bördorna på kommande generationer blir allt tyngre. Enskilda ställs inför allt större påfrestningar. Vi måste dra åt svångremmen och spara också på angelägna sociala utgifter - ja, t, o, m, på pensionerna, har socialdemokraterna sagt. Är det då den angelägnaste av angelägna uppgifter aft lägga ut pengar på atf socialisera folks fiskevatten?

Ingen vet vad den tänkta expropriationen kan kosta- kanske flera hundra miljoner. Ingen känner resultatet för de hushåll som i dag helt eller delvis lever på detta fiske. Men vi vet aft försörjningsmöjligheterna i skärgården i varje fall kommer atf försämras, även om vi inte vet hur mycket. Vi vet att en näringsgren kommer aft försvagas, fastän vi borde göra flera livskraftiga. Vi vet också atf avfolkningen av skärgården kommer att öka. Vi får färre bofasta, som vårdar och ser till en av Sveriges värdefullaste naturtillgångar.

Fritidsfiskare är ingalunda sämre än andra - kanske tvärtom bättre, Men vi vet trots detta atf skyddet för naturen kommer aft bli sämre, för det vi äger def vårdar vi, men def som är allmän egendom förslits hårdare. Något viktigare att värna om än den unika svenska skärgården finns kanske inte. Jag undrar vilka nya krav på skattepengar för naturvård som kommer aft uppstå i spåren av denna socialiseringsoffensiv - om den nu genomförs - och som riksdagen kommer att få fa ställning till om ett antal år.

Skärgårdsmiljön är omistlig. Den har formats av människor som i århundraden har levt och verkat där. Fisket, jordbruket och jakten har varit grunden för skärgårdens kulturlandskap. Nu vill socialdemokraterna rycka undan en av grundpelarna för skärgårdsfolkets existens. Det är tanklöst och dogmatiskt, Def är inte heller någon bagatell, Åke Wictorsson, Vore det en

Varför kan infe dessa människor få vara i fred. De ligger ingen till last. De vill bara få fortsätta atf fiska som de har gjort i generationer. De protesterar nu på def sätt som de förmår. De har infe bjudits in till några överläggningar. De är väl för få för aft socialdemokraterna skall anse def intressant. Till skärgården når inga öppna händer. Socialdemokraternas främste företrädare i denna fråga, Åke Wictorsson, reser infe ens dit, när befolkningen ber honom komma. Dövörat är vänt åt öster - inte ovanligt, frestas man säga.

Herr falman! För första gången på mycket mycket länge tänds vårdkasar i vår östra skärgård, från Blekinge i söder fill Stockholms skärgård i norr. Men de tänds i dag infe såsom en varning för fienden utan såsom en protest mot Sveriges folkvalda riksdagsmajoritet. Men makt är icke rätt och får icke heller blir det. Om denna votering slutar så illa som den kan göra, finns def fortfarande en möjlighet, nämligen att regeringen låter förnuftet tala.

9 december 1982

SkUda fiskefrågor

AnL 129 ÅKE WICTORSSON (s) replik:

Herr falman! Jag har tidigare i dag sagt att denna debatt varit högljudd. Jag har vidare sagt atf den har utnyttjats av moderaterna i parfifaktiska syften. Inlägget från Ulf Adelsohn bekräftar båda dessa påståenden.

För det första är det allvarligaste hotet mot utkomst och bärgning i våra skärgårdsområden den våldsamma privatisering som har skett där genom enskild fritidsbebyggelse. Den hotar underlaget för skärgårdsbornas utkomst och överlevnad. När stod moderaterna upp och bekämpade den utvecklingen? I själva verket hotar denna privatisering väsentliga intressen. Den hotar allmänhetens och även skärgårdsbefolkningens tillgång fill fiske, natur och hav. Ett fritt handredskapsfiske är ju infe förbehållet fasflandsborna. Betydande grupper i skärgårdsområdena har i dag infe fiskerätt men är intresserade av sådana möjligheter.

För det andra genomförde vi 1950 den första inlösen av fiskerättighefer efter Norrlandskusten och i Mälaren. Detta är alltså inte någon exceptionell händelse och det våldsamma ingrepp i den enskilda äganderätten som Ulf Adelsohn vill göra def till. Hur skulle def kunna vara def? Det förslag som ursprungligen framlades av fiskevattensutredningen stöddes av centerpartiets och folkparfiets representanter i utredningen. Tror Ulf Adelsohn atf dessa representanter gick i spetsen för en våldsam socialiseringsaktion mot den enskilda äganderätten i vårt land?

Påståendet atf moderaterna alltid har stått upp till kamp för den svage och den enskilde vill jag bestrida. Jag vill i stället hävda att det är den socialdemokratiska välfärdspolifiken som, även för skärgårdsborna, har varit en garanti för trygghet, utkomst och bärgning, Def visar infe minst den skärgårdspolitik som den socialdemokratiska regeringen gick i spetsen för.

123

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Skilda fiskefrågor

124

AnL 130 ULF ADELSOHN (m) replik:

Herr talman! Jag skall infe inleda en ny sakdebatt med herr Wictorsson, Jag vill bara säga att vi infe utnyttjar detta för partifaktiska syften. Vi talar för en liten grupp bofasta ute i skärgården, som man kanske tycker är för liten. Herr Wictorsson talar för det stora kollektivet fritidsfiskare. Är det någon som är parfifakfiker, är def i så fall herr Wictorsson,

Vad vi försöker göra är att stå upp till värn för en liten grupp människor, som inte har tillräckligt stöd hos det socialdemokratiska partiet, för, som jag har sagt, de kanske är för få. Vad finns det för trygghet för deras utkomst och bärgning i ert förslag? Infe en tanke åt det hållet!

Vi har intagit vår ståndpunkt därför att vi vill värna def vi anser vara historiskt och ideologiskt riktigt för en liten grupp människor. Herr Wictorsson har som vanligt talat för det stora kollektivet. Kalla sedan inte oss för parfifakfiker, herr Wictorsson - def klingar mycket falskt!

AnL 131 ÅKE WICTORSSON (s) replik:

Herr talman! Jag glömde att svara på Ulf Adelsohns anklagelse mot mig för att jag infe hade besökt det skärgårdsting som arrangerades i söndags. Den fakfiska situationen är aft jag ännu infe i denna dag har fåft någon inbjudan till detta skärgårdsting. Detta skulle i och för sig ha varit en händelse av mindre betydelse, om def inte dessutom hade varit på def sättet aft jag hade varit inbokad för ett annat arrangemang sedan drygt en månad fillbaka, Lovar man aft ställa upp och hålla ett anförande, bör man försöka hålla sitt löfte - def brukar i alla fall jag göra.

Så fill min ovilja att ställa upp och diskutera med skärgårdsbefolkningen. Till skillnad från Ulf Adelsohn har jag ställt upp på skärgårdstingen i Stockholms skärgård sedan 1970 och mött skärgårdsborna år efter år i en debatt om dessa frågor. Vad man än kan lägga mig till last, inte tror jag aft någon efter atf ha deltagit i de skärgårdstingen kan påstå att jag är för feg för aft ställa upp och försvara mina åsikter, Def tror jag även skärgårdsborna är beredda atf vitsorda.

Sedan säger Ulf Adelsohn att vi utlämnar skärgårdsborna genom vår politik och att deras värn för framtiden är moderaternas vaktslående om den enskilda äganderätten. Min upplevelse av skärgårdsbornas situation är följande. För att vi skall ha en levande skärgård, i Stockholms län och i andra kustområden, fordras def aft def finns ett samspel mellan befolkningen på fastlandet och skärgårdsbefolkningen, Det är nödvändigt att vi ser defta som en enhet, att vi försöker aft gemensamt lösa problemen och klara behoven. Fastlandsbefolkningen är beroende av skärgårdsområdena för avkoppling och rekreafion. Skärgårdsborna är beroende av fasflandsborna för att skapa utkomst- och överlevnadsmöjlighefer i skärgårdsområdena. Där finns ett ömsesidigt samband, och det måste man försöka förstå i de här debatterna.

Felet i er argumentering, Ulf Adelsohn, är att moderaterna bortser ifrån detta samband. Ni tror aft def är möjligt att skapa etf skärgårdssamhälle som är helt avsnört från den övriga delen av landet och atf detta skärgårdssam-

hälle kan existera på sina egna villkor, Def är där def grundläggande felet ligger i er politik,

AnL 132 ULF ADELSOHN (m) replik:

Herr talman! Jag blir alltmer fascinerad. Jag har aldrig i mitt liv påstått aft skärgårdsbefolkningen kan, skall eller vill leva helt avsnörd från den övriga befolkningen. Men def är väl inte detsamma som att deras fiskevatten skall socialiseras. Den logiken är t. o. m. alltför halsbrytande för att Åke Wictorsson skall kunna stå för den om någon minut här.

Jag känner dessutom förvåning å våra egna vägnar. Vi har som utgångspunkt att man gemensamt skall tillgodose behoven. Men herr Wictorsson, om det vore så att ni socialdemokrater på ett så elegant sätt gemensamt uppfyllde behoven och det här infe innebar aft avsnöra befolkningen, varför protesterar då denna i himmelens sky? Även om herr Wictorsson inte åkte ut fill skärgården den här gången för att träffa befolkningen där, måste väl herr Wictorsson i alla fall ha läst tidningar, hört på radio eller sett på TV att man där protesterar i himmelens sky. Den bild som människorna har av detta är inte att de gemensamt har fått sina behov fillgodosedda fack vare den socialdemokrafiska riksdagsmajoritetens generösa hand.

Jag vill ge herr Wictorsson ett råd - även om jag inte tror att han följer det -men den här frågan hastar icke. Begär en bordläggning i dag! Åk ut och möt skärgårdsbefolkningen nu! Ta upp den här diskussionen med människorna i skärgården nu! Jag tror att det skulle vara nyttigt. Varför inte? Jag kan garantera aft den moderata gruppen kommer att biträda ett sådant bordläggningsyrkande.

Herr Wictorsson har således möjlighet att bordlägga frågan, atf åka ut till skärgården och att diskutera med befolkningen där. Sedan tar vi upp frågan igen.

Talmannen anmälde att Åke Wictorsson anhållit att till protokollet få antecknat att han infe ägde rätt till ytterligare replik.

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Skilda fiskefrågor

AnL 133 ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! 1 en avslutande replik till mig för ett par timmar sedan - själv saknade jag replikräft då - konstaterade Åke Wictorsson att def var avslöjande för min debatteknik att jag redan i utredningsbefänkandet hade reserverat mig fill förmån för fiskevårdsområdesbildning i de fem stora sjöarna i stället för inlösen. Den som inte har sysslat så mycket med sådant här skulle lätt kunna uppfatta detta som om jag företrädde någon typ av dubbelspel. Debatteknik i den mening som Åke Wictorsson avser i def här fallet är aft jag just i denna debatt i dag har precis samma uppfattning som den jag hade när Åke Wicforssons fiskevaffensutredning avlämnade sitt betänkande. Detta faktum borde väl ändå stå kvar.

.   Skillnaden är bara den att debatteknik i den här meningen är att Åke Wictorsson under resans gång har tillägnat sig en ny uppfattning. Det är

125

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Skilda fiskefrågor

således skillnaden mellan mitt och Åke Wicforssons synsätt.

Tillåt mig bara, herr talman, eftersom jag ändå har ordet, aft notera atf Åke Wictorsson i sitt allra senaste inlägg konstaterade hur vikfigt det var med ett samspel mellan skärgårdsbefolkningen och fasflandsbefolkningen. Det instrumentet är verkligen underligt stämt, när man med samspel menaratten stor grupp i och för sig trivsamma fritidsintressen skall ställas mot skärgårdsbefolkningens berättigade krav på en någorlunda säker utkomst i annars ganska knappa omständigheter. Det är ett underligt sätt aft se på samspel, Åke Wictorsson!

Jag tycker nog att Ulf Adelsohns slutreplik därvidlag gav väldigt mycket. Han föreslog ju en diskussion med människorna om defta. På det sättet kan samspelet verkligen klarläggas. Det kan man uppnå genom def bordläggningsyrkande som rekommenderats. Jag hoppas atf det är för den skull som Åke Wictorsson nu tänker ta talarstolen i besittning.

126

AnL 134 ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! Nej, det finns verkligen inget skäl fill aft bordlägga det förslag som föreligger från jordbmksufskoftet. Men, Arne Andersson i Ljung, def var infe på grund av reservafionen vid fiskevatfensufredningens betänkande som jag talade om herr Anderssons dubbelspel utan det var med tanke på det förhållandet aft herr Andersson i sitt inledningsanförande påstod aft det förelåg en politisk uppgörelse, vilken jag skulle ha sprungit ifrån. Enligt Arne Anderssons skildring skulle def alltså finnas ett förslag från fiskevattensufredningen som innebar inlösen av handredskapsfisket i de stora sjöarna och längs Blekinges och Gotlands kuster samt ett uttalande om att handredskapsfisket utefter södra ostkusten skulle inlösas 1985, om def inte kom fill stånd ett tillräckligt antal nya fiskevårdsområden, Def var alltå ett förslag som jag biträdde i fiskevattensufredningen.

Mot detta reserverade sig Arne Andersson, Därmed bortföll en del i den politiska uppgörelsen. Qch dessutom tillkom defta att den borgerliga trepartiregeringen spolade hela tanken på inlösen av handredskapsfisket, vilket vi från socialdemokrafiskf håll reagerade mot. Och redan vid den tidpunkten föreslog vi inlösen.

Sedan kommer Arne Andersson ett antal år därefter och anklagar mig för atf ha sprungit ifrån en politisk uppgörelse som han redan inledningsvis reserverade sig mot.

Def var detta jag kallade polifiskt falskspel, och def upprepar jag gärna från riksdagens talarstol, eftersom Arne Andersson inte har tagit tillbaka sin beskyllning.

Sedan beskylls jag för atf vilja bortse från de intressen som en liten befolkningsgrupp har till förmån för ett kollektiv.

Men skärgårdsbefolkningen består av många representanter - många fler än de representanter som deltar i ett skärgårdsting. Jag vill inte bestrida aft det finns en stark opinion mot def här förslaget från skärgårdsbefolkningen. Men det finns också andra opinioner och åsiktsyttringar som kommer fram i brev, samtal och en löpande kontakt med befolkningen i de här områdena.

Och def är mot den bakgrunden som jag tillåter mig atf ha den uppfattningen att def finns förutsättningar för ett samspel i de här frågorna mellan skärgårdsbefolkningen och en frifidssökande allmänhet från fastlandet.

I själva verket är det defta som vi långsiktigt måste bygga på. Qch jag tror också att man kommer att förstå det när def värsta stridslarmet har tystats ner och den politiska taktiken lagts åt sidan och man försöker gå pä konkreta lösningar av de närings- och sysselsättningsproblem som finns i skärgården.

Detta är jag helt klar över efter de diskussioner som vi har haft på det här området. Det är i denna anda som jag tror atf de här frågorna kommer att diskuteras och lösas i framfiden, när vi väl har fåft etf konkret utarbetat förslag på def här området.

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Skilda fiskefrågor

AnL 135 ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr falman! Åke Wictorsson har i den här debatten gång efter annan avslöjat att han är utomordentligt obekant med sin egen utredning. Följaktligen upprepar han nu atf det skulle ha rått olika meningar beträffande avsnittet om södra ostkusten i utredningens betänkande. Men jag har inte reserverat mig. Utredningens olika partirepresenfanter inkl. dess experter har varit överens om def avsnitt som jag tidigare i eftermiddag refererade fill, där vi säger att kostnaden infe skulle svara mot de förtjänster som är möjliga, där vi ställer förhoppningar till fiskevårdsområdesbildningen och där vi säger atf om defta infe ger resultat, då får en inlösen av fisket prövas.

Vad jag har anklagat Åke Wictorsson för är att inte vilja avvakta den övergångstid under vilken fiskevårdsområdesbildningen skulle äga rum. Det är vad som gäller. Ingen som helst blandning av korten, Åke Wictorsson, kan förändra detta faktum.

AnL 136 ULF ADELSOHN (m):

Herr talman! Herr Wictorsson tycks enbart tänka i parfifaktiska termer, såvitt jag förstår, eftersom han beskyller oss för att ha tänkt faktiskt. Jag kan bara upprepa vad jag har sagt: Parfitaktik förknippar man inte vanligtvis med atf skydda en liten minoritet mot ett stort kollekfiv. Herr Wictorsson tycks fullständigt omedvetet ha tänkt partitaktiskt.

Men låt mig entydigt klargöra: När man försöker klara en liten grupp och dess intressen mot ett stort kollekfiv är det infe särskilt partitaktiskt, Åke Wictorsson. Däremot är det ärligt - men def är ju infe sämre för def.

Dessutom vill jag säga aft jag tycker def var otur att herr Wictorsson inte hade tillfälle aft åka ut fill Djurö. Def är skäl att bordlägga frågan, för det finns en mycket stark opinion i skärgården. Bland de 300-400 personer som var närvarande där ute fanns det en som talade för herr Wicforssons synpunkter, och han var kanslichef hos Fritidsfiskarna. Resten var emot detta. Vore det inte värdefullt för samspelet att tala med skärgårdsborna? Er egen statsminister har ju talat om den öppna handen, om aft lyssna fill människorna, tala med dem och förstå dem. Vad - mer än möjligtvis politisk

127

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

SkUda fiskefrågor

prestige - hindrar herr Wictorsson att säga; O.K., vi bordlägger ärendet. Jag skall åka ut och tala med dem.

Jag tror detta skulle bli en stor personlig triumf för herr Wictorsson. En riksdagsman som går så långt aft han vill bordlägga ett ärende för aft tala med de människor def gäller! Ta chansen, herr Wictorsson! Def är rent av partitaktiskt klokt.

AnL 137 ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! Även om jag inte hade fillfälle att delta i skärgårdstinget i Djurö i söndags, har jag faktiskt fillbringat fyra av sommarveckorna i Stockholms skärgård. Jag har åkt omkring med socialdemokraternas "Röda båten". Vi åkte omkring i skärgården och träffade människorna där och presenterade vårt skärgårdspolitiska program, vari som en vikfig punkt ingick just frisläppandet av handredskapsfisket i skärgårdarna.

Jag vet infe var Ulf Adelsohn befann sig under juli månad, men han var i varje fall inte i Stockholms skärgård, för vi möttes aldrig. Däremot mötte jag tusentals andra människor och diskuterade de här frågorna, och jag kan försäkra herr Adelsohn att jag har ett förhållandevis gott underlag för att bedöma opinionen i skärgårdsområdena vad gäller den här frågan.

Sedan till frågan om parfitaktiken: Om nu den ena moderafen efter den andra- vare sig han sitter som ordförande i Yrkesfiskarnas riksorganisation, är f. d. riksdagsledamot och uttalar sig för Ostkustfiskarnas centralförbund eller är moderaternas partiledare och går in i en riksdagsdebatt här i kammaren - medvetet driver den här frågan, så upplever jag att detta är av mycket stort intresse för moderata samlingspartiet, och då kallar jag def för partitaktik från deras sida. Herr Adelsohn får förlåta.

128

AnL 138 ULF ADELSOHN (m):

Herr falman! Jag tillbringade sommaren på västkusten - jag skall gärna erkänna def. Jag var i Bohusläns skärgård, och jag hoppas aft också def kan accepteras.

Om herr Wictorsson är en sådan bjässe när det gäller att bedöma opinionen, då finns def ju ytterligare etf skäl för att bordlägga ärendet. Åk ut, och möt i triumf skärgårdsborna och deras önskan om atf få fisket på def sätt herr Wictorsson har föreslagit! Tusenden har han mött i sommar. Tänk vilken fråga def här är med tanke på den allmänna opinionen; Ärendet bordläggs av herr Wictorsson. Herr Wictorsson åker ut till skärgårdsborna, och i tusenden komma de strömmande för att hylla honom som skärgårdens store hjälte, som har tagit upp denna fråga! Det är ju en fullständigt lysande idé, herr Wictorsson!

Låt mig avsluta defta med att säga atf om vi av uppriktig övertygelse driver en fråga för en liten grupps skull, då är infe def parfitaktik, herr Wictorsson. Etf påstående härom säger en del närmast om den som def blivit fällt av. Vi har en ärlig och uppriktig övertygelse i denna fråga. Den begär vi respekt för.

AnL 139 JENS ERIKSSON (m):                                          Nr 46

Herr falman! Jag tycker nog atf Åke Wictorsson skall vara litet försikfig    Torsdagen den när han talar om parfitaktik, åtminstone när det gäller vår organisafion. Vi    9 december 1982

tillvaratar ändå näringens intressen, och vi fillvarafar de fiskares intressen    '.

som befinner sig inom den kustsfräcka där man nu skall släppa fisket    Skilda fiskefrågor fritt.

Jag tycker dessutom atf Åke Wictorsson skall avstå från att göra bedömningar om varför vi i vårt yttrande över remissvaret har sagt si eller så och påstå aft vi skulle ha ansett detta vara orimligt. Def finns infe något belägg för def i vårt remissvar, utan det får stå för Åke Wicforssons räkning. Vi har inte sagt så.

Jag hoppas också aft Åke Wictorsson, när han åkte omkring i Stockholms skärgård, inte gjorde som socialdemokraterna i Bohuslän, när de låg ute i hamnarna och talade i megafon. Då träffar man infe några människor, och man får infe prata med dem heller.

AnL 140 ÅKE WICTORSSON (s):

Herr falman! Jag har inte beskyllt Jens Erikssons organisafion för att uppträda parfitakfiskt.

Så till Ulf Adelsohn. Jag förstår att Ulf Adelsohn tillbringar sin semester på västkusten, där fisket är fritt. Jag hoppas atf det, med ett genomförande av vårt förslag om ett fritt handredskapsfiske i Stockholms skärgård, skall bli affrakfivt också för herr Adelsohn aft vistas i Stockholms skärgård under sommarmånaderna.

AnL 141 ULF ADELSOHN (m):

Herr falman! Det låter sig lätt sägas, herr Wictorsson, men def avslöjar den socialdemokrafiska okunnigheten om Sveriges historia. Bohuslän och de öar som hör dit samt Halland har nämligen icke varit urgammalt svenskt territorium utan fillföll Sverige i samband med krigen mot Danmark i mitten på 1600-talet.

Jag begär infe atf herr Wictorsson, som förmodligen redan i förtid har utnyttjat def socialdemokratiska skolsystemet, skall känna fill dessa fakta. Men hade han gjort def hade han vetat att uppbyggnaden på västkusten är helt annorlunda än på ostkusten, där bonden har haft frihet och vi har haft etf självständigt bondestånd sedan århundraden tillbaka. På ostkusten är def en helt annan uppbyggnad både av näringen, av gårdar och annat än det är på västkusten.

Men, herr Wictorsson - som möter tusenden - åk ned och gör en skärgårdsfur på västkusten! Studera och lär hur där ser ut! Jag tycker att okunnigheten hos den man som föreslår en sådan här sak beträffande fisket är gruvlig.

AnL 142 ÅKE WICTORSSON (s):

Herr falman! Jag vill infe trötta kammaren med atf redovisa historien bakom fiskerättens utveckling i Östersjön. Men def är ett djupt felaktigt 9 Riksdagens protokoU 1982/83:456

129

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Skilda fiskefrågor

historiskt perspekfiv som Ulf Adelsohn drar upp när def gäller skärgårdsbornas tradifionella markinnehav i skärgården - som sträcker sig århundraden tillbaka. Det har infe gått fill så som han beskriver, utan det har funnits omfattande möjligheter för borgarna i tätorterna på fastlandet atf bedriva ett fritt fiske i skärgårdsområdena. Men eftersom fimmen är sen skall jag avstå från atf fördjupa mig i detta ämne. Vi lär få anledning att återkomma till frågan.

130.

AnL 143 ULF ADELSOHN (m):

Herr talman! Låt mig i all korthet säga; Om fisket för borgerskapet varit så fritt som det påstås, varför infe låta sig nöja därmed, herr Wictorsson?

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 (förnyelse av fiskeflottan)

Utskottets hemsfällan, som ställdes mot mofion 1981/82:281 av Kersfin Ekman m. fl., biföUs med acklamation.

Mom. 2 a och b (handredskapsfisket)

Utskottets hemställan bifölls med 165 röster mot 138 för reservation 1 av Einar Larsson m.fl.

Mom. 2 d (ljusterfiske)

Utskottets hemställan bifölls med 218 röster mot 76 för reservafion 2 av Arne Andersson i Ljung. 6 ledamöter avstod från att rösta.

Margareta Hemmingsson (s) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats som frånvarande.

Tage Adolfsson (m) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats som frånvarande.

Mom. 4 a (laxfisket)

Utskottets hemsfällan, som ställdes mot mofion 1981/82:315 av Jens Eriksson, bifölls med acklamafion.

Övriga moment Utskottets hemsfällan bifölls.

Andre vice falrnannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar.

18 § Statens stöd till växtförädling m. m.

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1982/83:8 om statens stöd fill växtförädling m.m.

AnL 144 SVEN MUNKE (m):

Herr talman! Def finns fler orättvisor i samhället än den som vi just har behandlat.

I jordbruksutskottefs betänkande nr 8 behandlas ett par motioner som har väckts under den allmänna motionstiden. En av dessa, den moderata mofionen nr 802, behandlar förhållanden inom växfförädlingsnäringen. Samhället ställer pengar fill förfogande för svensk växtförädling, men det är infe allfid som de pengarna kommer fill användning på def för forskning och utveckling bästa sättet eller på ett sätt som skattebetalarna uppfatfar som det rätta.

Den nuvarande situationen är den att de två företag som arbetar inom växtförädlingsområdef på lantbruks- och frädgårdssekforn har till sitt förfogande ett stödbelopp på ca 32 milj. kr. VäxtförädUngsnämnden skall fördela pengarna. Av denna summa gick i fjol huvudparten, 28,7 milj. kr., fiU Svalöf AB, som ägs av staten och lantbrukets föreningsrörelse, medan det andra företaget, Weibull AB, fick nöja sig med 1,8 milj. kr. I år är dessa siffror 31 resp. 2 milj. kr. Smärre belopp går dessutom fill Sveriges lantbruksuniversitet och Göteborgs universitet.

Det måste stå helt klarf att denna fördelning av allmänna bidrag fill svensk växtförädling medför en snedvriden konkurrens, som på sikt kan skada förutsättningarna för verksamheten vid Weibullsholms växfförädlingsansf alt och därmed svensk växtförädling i dess helhet.

Det är ingen hemlighet att Svalöf har haft finansiella svårigheter. Därför skedde ett sammanförande av Sveriges Utsädesförening och Allmänna Svenska Utsädes AB fill ett nytt företag, Svalöf AB. Innevarande period utgör företagets tredje verksamhetsår. Vid sammanläggningen trädde staten in som hälffenägare, medan den andra hälften ägs av jordbrukets föreningsrörelse SLR. Def nya bolaget garanterades visst stöd för verksamheten under den första femårsperioden, alltså den som löper nu.

I den moderata motionen understryker vi att gällande avtal inte skall brytas. Men vi anser att förhandlingar inför nästa femårsperiod måste föras i god fid. Jag konstaterar aft utskoffef har gått på samma linje genom att förutsätta att förhandlingarna med staten och föreningsrörelsen beträffande storleken av de totala bidragen till växtförädlingsverksamheten och de garanterade bidragen fill Svalöf AB kommer fill stånd. Utskottet understryker i detta sammnanhang aft de synpunkter om konkurrensneutralitet i stödverksamheten som anförs i motionerna och i vissa remissyttranden också bör beaktas vid dessa förhandlingar.

Jag anser alltså atf def är viktigt med konkurrensneutralitet - detta så mycket mer som def i överenskommelsen om def nya Svalöf AB. poängterades atf företaget skall drivas på kommersiella grunder. Def innebär att def

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Statens stöd till växtförädling m. m.

i3i;

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Statens stöd till växtförädling m. m.

132

tunga och breda basmaterialet brödsäd och fodersäd skall bära sina egna förädlingskosfnader. Så har emellerfid infe skett, I en översikt av bidrag från VäxtförädUngsnämnden fill Svalöf AB framgår bl. a, aft förädling av brödsäd tilldelats bidrag på ca 2,5 milj, kr, och fodersädförädlingen hela 4,5 milj, kr,, alltså totalt 7 milj, kr, per år på en sektor som egentUgen förutsattes kunna klara sina egna förädlingskostnader. Motsvarande bidrag fill konkurrenten Weibull är - hör och häpna - 71 000 kr. Dessa pengar skall användas tiU projekt inom rågvefeförädlingen, Svalöf får för samma växfslag hela 800 000 kr,, så tala om en rättvis och neutral fördelning!

Om man ser på hela spannmålssorfimentet, som är grunden för det svenska lantbruket och också utgör en inte obetydlig exportpotential, så förvånas man över aft det företag, alltså Weibulls, som bara får "frimärkspengar" fill sin förädUng i jämförelse med konkurrenten i Svalöv, ändå i genomsnitt håller 60 % av den totala kvantiteten sfadsplomberaf utsäde. Ja, i fråga om vissa sorter är def faktiskt hela 100 %, Det gäller t, ex, vårvete.

Med hänsyn fill konkurrenssituationen, som huvudsakligen gynnar Svalöf AB, kan def på längre sikt förmodas att den Weibullska dominansen försvinner, och detta kan äventyra växtförädlingsanstalfen Weibulls struktur, Def måste befraktas som olyckligt för hela jordbrukefs intresse om så skulle ske. Risk finns också atf Weibulls inriktning i stället blir en satsning på ufiändska marknader. Därmed kan väsentliga verksamhetsfält här i landet krympas, vilket kan gå ut över sysselsättningen. Om då bakgrunden fill en sådan olycklig utveckling är felriktade stödpengar till en konkurrent, så måste man se allvarUgare på detta än vad vissa röster vill göra gällande.

När man antog lagen om växfförädlareräft 1970, så förutsattes aft licensavgifterna skulle göra växtförädUngen självfinansierande, Sverige skall Uksom en rad andra länder i def hänseendet följa Pariskonventionens anda -atf licensavgifter skaU finansiera den prakfiska förädlingen. Det har visat sig att Svalöf AB avstår från den i andra länder normala högre licensavgiften för s, k, basufsäden gentemot sin samarbetspartner och ägare - SLR,

Herr talman! Om etf växtförädlingsförefag delvis avstår från de för ett företagsekonomiskt arbetande växtförädUngsförefag normala intäkterna från jordbruket och i stället finansierar sin verksamhet via statligt stöd, så är detta en mycket allvarlig invändning mot hela stödverksamheten.

Såväl Svalöf AB som Weibulls har en omfattande förädling av trädgårdsväxter. I konkurrenssyfte måste Weibull på grund av den smala inhemska sektorn på detta område fa en årlig förlust på ca 400 milj, kr. Man gör detta i konkurrenssyfte. Samtidigt arbetar Svalöf på Hammenhög med liknande sortiment, men får verksamheten täckt fill sista kronan av statliga medel, Hur rimmar det med rättvisan?

I många sammanhang framhålls att förädlingspengarna i stor utsträckning går till den s, k. Norrlandsförädlingen, Jag är av den uppfattningen, herr falman, att det är dags att slufa att befrakta Norrland som ett u-land i lantbrukssammanhang. Sanningen är i stället aft den kraffigt stödda förädlingen tUl framför allt fidiga sorter, som passar Norrlands klimat, också går atf sälja i stora delar av Mellansverige - ja, långt ner i Småland - just på

grund av sin tidighet. Norrlandsförädlingen ger enligt många bedömares uppfattning fakfiskt etf överskott på närmare 4 milj, kr, sedan växtföräd-Ungskostnaderna täckts av anslag från VäxtförädUngsnämnden resp, växtförädlings- och licensavgifter.

På senare år har genom ett nordiskt samarbete, där Weibulls visat vägen med flera sorter, t, ex. Polhavre och Yrjakorn från Norge och Puhfihavre och Etukorn från Finland, utnyttjats de resurser som finns i dessa länder när def gäller sorter för ett krävande klimat, som i t, ex, vissa delar av Norrland,

Svalöf AB;s och Weibull AB:s kostnader för växtförädling uppgår f, n, fill totalt ca 70 milj, kr. Av dessa medel disponeras hälften, eller ca 33 milj, kr,, till s. k, olönsam uppdragsförädling. Detta innebär atf en mycket stor del av de totala resurserna - om def förutsätts att medlen förbrukas inom olönsam förädling - går till marginella ändamål.

Kvar till förädling av de helt dominerande grödorna återstår 37 milj, kr,, eller drygt hälften av resurserna. Detta kan inte gagna den svenska växtförädlingen och def svenska folkhushållef på sikt, I stället för aft stärka den svenska växtförädlingens konkurrenskraft försvagar man denna genom en oproportionerligt stor resursspridning inom marginella områden. Kortsiktigt ökar därmed risken för inbrytningar på de dominerade och för ufiändska växtförädlingsföretag intressanta områdena, Långsikfigf innebär resursspridningen att svensk växtförädling förlorar i konkurrenskraft genom aft otillräckliga resurser ställs fill forskningens förfogande. Risken är som fidigare nämnts även uppenbar atf Weibull AB, som är dominerande inom de betydelsefulla grödorna, slås ut med omfattande resursförstöring som följd,

I den moderata mofionens hemsfällan punkt 2 pekar vi på aft större delen av de stafiiga anslagen fill växt- och grundforskning borde gå tiU lantbruksuniversitetet. Det är faktiskt universitetets ansvar och skyldighet att leda den verksamheten för atf sedan på lika grunder delge resultaten fill de praktiskt verksamma förädlingsföretagen. Dessa kunde då ha forfiöpande kontakter med sina forskande kolleger på universitetet, Informafionen skulle pulsera i båda riktningarna, och de resultat som efter hand uppnåddes vid universitetet skulle möjliggöra för förädlingsföretagen atf använda dem för kommersiell exploatering. Så fungerar def på andra håll i världen, t, ex, i Holland, som ju som bekant är mycket framgångsrikt på växtförädlingsområdef.

Vad svarar då lantbruksuniversitetet på denna hemställan om mera medel fill centraliserad grundforskning? I sitt remissvar säger man atf def är ett fillfalande förslag för Sveriges lantbruksuniversitet, men man menar aft sådan forskning redan sker i växtförädlingsföretagen. Man visar alltså inget större intresse för möjligheterna att öka sin verksamhet. Jag utgår från atf remisskrivaren valt en olycklig formulering. Annars är defta betänkligt.

Ett annat remissorgan, statens växtsortsnämnd, talar mera klarspråk. Man säger bl, a, atf grundforskningen bör bedrivas på ett sådant sätt aft resultaten blir tillgängliga för alla svenska växtförädlare, och att forskningen så långt som möjligt är fristående från företagen, men bedrivs i nära samarbete med

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Statens stöd tiU växtförädling m. m.

133

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Statens stöd till växtförädling m. m.

dessa. Sedan heter det: "På sikt är en ökning av insatserna för grundforskning vid lantbruksuniversitetet angelägen," Här instämmer man alltså helt i mofionen.

Statens utsädeskontroll understryker också vikten av att projekt noga planeras och kommer fill stånd, samt att resultaten härav görs allmänt tillgängliga. Med dagens situation torde detta viktiga påpekande närmast betecknas som verklighetsfrämmande. Vilket växtförädlingsföretag som arbetar med helt nya linjer inom ett förädUngsobjekt ringer omedelbart till konkurrenten och berättar vad man kommit fram fill? Nej, så är det faktiskt infe. Annorlunda skulle det förhålla sig om grundforskningen var knuten fill universitetet. Statens utsädeskontroll påpekar också aft en översyn av -principerna för anslagsfördelningen infe bara är mofiverad utan den är, som man säger, också nödvändig.

Avslutningsvis vill jag beröra svensk växtförädlings stora betydelse även på främmande marknader. Både Weibulls AB och Svalöf AB har varit framgångsrika på den internationella marknaden. Inte minst Weibulls inbrytning i Sovjet med sitt oljeväxtpakef - det skedde i fjol - är värd all uppskattning. Def kan på sikt leda fill infe obetydliga exportinkomster som hela det svenska folkhushållet kan få nytta av. Exportintäkterna från internationeUa marknader har under senare-år starkt bidragit tUl att täcka utvecklingskostnaderna för den svenska marknaden,

1975 års växtförädlingsufredning uttryckte en viss oro för atf den svenska växtförädlingen skulle ha bristande konkurrensförmåga vid eventuella inbrytningsförsök på den svenska marknaden från internationella växtförädlingsföretags sida. Denna oro har dess bättre ännu infe besannats. Däremot kan man hysa en viss oro med anledning av aft ett av våra förädlingsförefag anmält en utländsk masskornsort till växtsorfsnämnden för prövning, Masskornsorten som nu är aktuell ger en hög avkastning, men den har en mycket låg profeinhalt. I Sverige betalas infe korn efter proteinhalt. Skulle den aktuella sorten få stor spridning, innebär detta att vi ökar vårt spannmålsöverskott samtidigt som behovet aft importera protein också ökar. Anmärkningsvärt i sammanhanget är atf agenten för denna nya, ur nafionalekonomisk synpunkt icke önskvärda, utländska kornsort är just det företag som åtnjuter huvudparten av dét stafiiga växtförädlingsstödef.

Jordbruksutskottet har behandlat motion 1981/82:802 mycket välvilligt, i likhet med en del av remissorganen, som instämt i de krav som där restes. Det är min förhoppning att utskottets betänkande i alla avseenden respekteras, till gagn för svensk växtförädling och svenskt jordbruk.

Jag yrkar bifall till jordbmksufskottefs hemställan.

134

AnL 145 EINAR LARSSON (c):

Herr talman! Det är alldeles riktigt, som Sven Munke säger, att def är ett enhälligt utskottsbetänkande. Def eniga utskottet har här hemställt aft de motioner som Sven Munke har pläderat för skall lämnas utan ytterligare åtgärd. Jag tycker att det bör filläggas.

Det var etf par påståenden i Sven Munkes anförande som infe kan lämnas

helt oemotsagda. Därför skall jag, herr talman, bara kort redovisa etf par fakta i ärendet.

Växtförädlingsnämnden har, genom riksdagens beslut, fått samhällets uppdrag att fördela det statliga stödet till den svenska växtförädlingen. Det avtalet löper, och def är klart att def skall ses över innan avtalstiden går ut -def har vi konstaterat i utskottet.

Def är infe rikfigt intellektuellt hederligt att fortsätta att föra resonemanget aft Svalöf får 28,5 miljoner och Weibulls 1,5 miljoner eller knappt def. Def är i och för sig en rikfig beskrivning, men det vore en hederligare beskrivning om man sade att avtalet innehåller etf villkor om atf icke lönsam växtförädling skall bedrivas av Svalöf och atf Svalöf för denna tilldelas pengar av växtförädlingsnämnden.

Det är växtförädlingsnämndens uppgift atf bedöma de redovisningar och kriterier som olika växtförädlingsföretag kan lägga fram för sina anslagsäskanden. Riksdagen kan inte gå in och röra i gäUande avtal.

Den förädling som bedrivs när def gäller Norrlandssorfer, potatis och mycket annat är faktiskt infe lönsam. Def vore värdefullare för svensk växtförädling och dess framtid om vi på denna punkt kunde resonera i ärliga termer. Även om det skulle vara en länge närd önskan från Weibulls sida aft Svalöf skall upphöra med denna växtförädling, löser inte det Weibulls problem.

Jag blev mycket nyfiken när Sven Munke här dristade sig fill atf fala om aft det inte är någon hemlighet atf Svalöf har finansiella svårigheter. För mig, som har varit ordförande i Svalöf under en lång följd av år, är def faktiskt en hemlighet. Det har infe varit några sådana problem, men för en betydande del av den växtförädling som bedrivs för hela landet har def funnits anledning att ge statligt stöd. Den växtförädlingen har varit olönsam. Qm samhället önskar atf denna växtförädling skall fortsätta, får samhället tUlskjufa pengar. Def var man enig om i riksdagen, och def är gällande växtförädlingspolifik. Därför är det mycket besvärande atf både Weibulls och dess talesmän här alltid försöker insinuera atf det skulle vara en orättvis fördelning av pengar. Man vill ha konkurrens, säger man. Här är det konkurrens mellan dessa två företag.

Med detta vill jag ha sagt aft jag har full förståelse för atf växtförädling inte alltid är särskilt lönsam. Men jag tycker att det är olyckligt om Weibulls tror atf man på sikt löser sina problem genom att göra svårigheter för den icke lönsamma växtförädling som Svalöfs bedriver. Det är fel väg. Man kan aldrig lyfta sig själv genom att sänka någon annan. Därför kan jag infe låta sådana påståenden stå oemotsagda,

Def är bra atf man går ut i världen och tecknar kontrakt, Def hade varit mera fullständigt om Sven Munke hade talat om att ett betydande samarbete sannolikt kommer att ske mellan Weibulls och Svalöfs för att klara de utländska åtaganden som han här redovisar, Def vore bra om man rätt snart kom fram till en sådan debaffatmosfär aft man i första hand såg fill aft svensk växtförädling fungerar i stället för att försöka misstänkliggöra varandra.

Skulle riksdagens beslut vara bristfälligt på något sätt och växtförädlings-

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Statens stöd till växtförädling m. m.

135

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Statens stöd till växtförädling m. m.

nämnden handlar på ett sådant sätt som Sven Munke har beskyllt den för -jag skulle aldrig våga komma med sådana beskyllningar mot en statlig institution som fått ett uppdrag - så får beslutet ses över. Det kommer vi att göra - det har utskottet sagt, och det har varit meningen hela fiden, enligt avtalet. Det behövdes alltså inte någon motion och infe heller några åtgärder med anledning av mofionen,

AnL 146 SVEN MUNKE (m):

Herr talman! Def var Einar Larsson som förde in orden intelligens och hederlighet i debatten. Jag vet infe om Einar Larsson menar att han representerar intelligentian i dessa frågor. Jag är ingen talesman för vare sig den ena eller den andra. Jag baserar de uppgifter jag har lämnat på en över 30-årig erfarenhet som prakfisk lantbrukare och en 15-årig erfarenhet som lanfbmksredakför,

Defta är inga nyheter, och det är ingen anklagelse mot någon statlig institution. Men om det finns två företag som bedriver en viss produkfion, och det ena företaget åtnjuter statliga medel på upp fill 30 milj, kr, och det andra får 1,5-2 milj, kr,, behöver man infe ha varit ordförande i det företag som fillgodoses för aft förstå att def är någonting som är snett.

Vi är nu i def läget, herr talman, att vi måste tänka på våra resurser så att de kommer fill användning på rätt sätt. Jag försökte i mitt anförande framhålla att vi bör lägga de stora pengarna på sådant som vi kan sälja och sådant som lantbruket behöver och inte lägga hälften på marginella grödor, som kan vara hur befogat som helst när vi har pengar. Men skall vi låna pengarna utomlands anser åtminstone jag som skattebetalare och som representant i denna kammare aft man har rätt att påtala sådana här olägenheter,

AnL 147 EINAR LARSSON (c):

Herr falman! Det är riktigt, som Sven Munke säger, atf jag införde hederlighet i denna debatt.

Eftersom Sven Munke inte tycks vilja förstå detta, kan jag än en gång tillägga att skillnaden mellan de anslag som tilldelas - infe av riksdagen utan av växtförädlingsnämnden - de två stora växtförädlingsföretagen är exakt samma belopp som det kostar att bedriva växtförädling för bl, a, Norrland, hela pofafisförädlingen och Utet till. Är def så att riksdagen beslutar att inte längre fa ansvar för hela landet eller atf man skall sluta förädla potafis i Sverige så behövs inte detta anslag, def är alldeles rikfigt. Men det är ju ingen hjälp för den rivaliserande ton som Sven Munke här för å Weibulls vägnar.

136

AnL 148 SVEN MUNKE (m):

Herr talman! Jag underströk fidigare aft jag inte är talesman för något företag, utan jag framför synpunkter som jag har skaffat mig av eget intresse.

När nu Einar Larsson fortsätter aft utpeka Norrland som ett slags u-landsföreteelse, måste jag reagera. Det är fakfiskt på det sättet aft fack

vare den förädling som sker just för att fillgodose en hel del av älvdalarna i Norrland med bra utsäde har man fått fram ett utsäde som säljs i Mellansverige och ända ner i Småland, för användning på ur klimatisk synpunkt utsatta områden. Det finns uträknat att den förädlingen faktiskt går ihop.

Hade Svalöf AB tagit ut de licensavgifter på basufsäde som man inte bryr sig om att fa ut men som enligt Pariskonventionen skall vara grunden för växtförädlingen, hade företaget kanske infe behövt några stafiiga pengar.

Låt mig fa upp ett annat avsnitt, nämligen trädgårds- och blomsferföräd-Ung, På def området satsar Weibulls på verksamhet som går med 4 milj, kr, i ren förlust. Man gör det av konkurrensskäl. Man gör def därför atf man har ett namn att leva upp till, Samfidigt bedriver Hammenhög, som hör till Svalöf, samma verksamhet och får kostnaden täckt till sista kronan.

Det kan inte fortsätta pä det sättet. Det måste bli en konkurrensneutra-Utet, och det är den jag har talat för här, infe för någonting annat.

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Statens stöd tiU växtförädling m. m.

AnL 149 EINAR LARSSON (c):

Herr talman! Jag efteriyser fortfarande Sven Munkes dokumentafion för hans utkastade påstående aft Svalöf AB skulle ha haft finansiella svårigheter.

Den uppmärksamma kammaren har säkert lagt märke fill att jag aldrig har nämnt ordet u-land i den här debatten. Jag har talat om atf Sveriges riksdag, med ansvar för hela landet, måste ta ansvar också för exempelvis växtförädling i hela landet, och def innebär viss olönsam verksamhet,

Atf växtförädlingsnämnden sköter sig så illa som Sven Munke antyder återstår också atf dokumentera. Om så skulle ske, vore det verkligen etf observandum som nämnden får rätta sig efter. Det skall den göra, och det står redan i det avtal som finns,

AnL 150 SVEN MUNKE (m):

Herr falman! Jag har inte dömt ut VäxtförädUngsnämnden på något sätt. Det är klart atf etf sådant påstående kanske blir gångbart i Skånska Dagbladet i morgon, men så har jag faktiskt infe uttryckt mig.

Det finns etf femårigt avtal, och i motionen har jag understrukit att detta avtal skall gälla fiden ut men atf man i god tid innan def löper ut upptar förhandlingar och då beaktar vad som har framförts i mofionen. Utskottet har också gått på den linjen, och jag kan infe förstå varför Einar Larsson står här och pratar om helt andra saker. Jag har inte beskyllt någon för ohederlighet.

Vad gäller de finansiella svårigheter som Svalöf AB hade för fre år sedan vet väl Einar Larsson som ordförande hur pass allvarliga de var, Qm inte staten gått in, hade Svalöf AB kanske inte funnits i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets hemställan bifölls.

137

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Vattenvård

19 § Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkanden

1982/83:9 Regional laboratorieverksamhet (prop, 1982/83:21)

1982/83:10 Åtgärder för att begränsa användningen av kadmium (skr,

1982/83:30) 1982/83:11 Den svensk-norska gränshandeln med grovfoder 1982/83:12 Jordbrukets produktion av energigrödor

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

20 § Vattenvård

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1982/83:13 om vattenvård, m, m.

138

AnL 151 BENGT SILFVERSTRAND (s):

Herr falman! De tilltagande miljöhoten mot vårt grundvatten, våra sjösystem och stora havsområden har väckt en ständigt ökad uppmärksamhet under senare år. Riksdagsdebatterna i frågan om vattenföroreningar av olika slag har ganska väl återspeglat den stegrade oro som människorna känner inför ökade risker av hälsovådligt dricksvatten, förstörda rekreationsmiljöer och uteblivna fiskefångster. Men trots att def råder en ganska utbredd enighet om situationens allvar har viljan fill ingripanden mot de mest påtagliga föroreningskällorna hittills saknats.

För första gången har vi emellerfid fått ett enhälligt utskott atf instämma i motionärernas uppfattning atf def behövs genomgripande och samordnade insatser för att hejda en fortgående utarmning av oersättliga naturområden och för aft man så långt som möjligt skall kunna återställa förstörd miljö. Så långt är allt gott och väl.

Innan jag något går in på vad som uppenbarligen nu måste göras, för atf begränsa olika slag av förorenande utsläpp i vattenmiljön vill jag ge en kortfattad beskrivning av problemen,

I fyra mofioner, bakom vilka står socialdemokratiska riksdagsledamöter från Skåne, Halland och Bohuslän, framhålls att grundvatten, vissa sjösystem samt allt större havsområden utsätts för en allt starkare belastning av föroreningar.

Kraftiga växtplanktonsblomningar har konstaterats från Öresund i söder fill Bohuskusfen i norr. Mest uppmärksammade har kanske problemen i Laholmsbukten blivit. Planktonblomningarna har lett fill direkta störningar i havsmiljön. Flera undersökningar tyder pä att flera arter av giftiga alger spritts till och etablerats i svenska vatten. Syrebrist, som uppstår fill följd av algblomningen, breder ut sig över allt större bottenområden, Boftenfaunan slås ut. Fisk- och musselodlingar skadas. Forskarna misstänker aft fiskens reprodukfionsplatser i Öresund och Kattegatt redan kan ha tagit allvarlig skada  av  syrebristen.   Rent  ekonomiskt  innebär  naturligtvis  den  här

utvecklingen stora avbräck för yrkesfiskarna i berörda områden. Nästan samstämmiga forskarrapporter anger den ökade fillförseln av närsalter, såsom fosfor och kväve, fill sjö- och havsområdena som den viktigaste orsaken till problemen. För aft belysa detta förhållande kan nämnas att avrinningsområdets 9 % åker beräknas svara för 65 % av kvävetransporten till Laholmsbukten via åarna.

Även i sjösystem och kanske främst i Ringsjön i centrala Skåne ökar algfillväxten oroväckande sedan flera år fillbaka. Vattenkvaliteten i Ringsjön, som består av fre sjöbäcken, har försämrats drasfiskt sedan mitten av 1960-talef, Denna utveckling har starkt begränsat badmöjligheterna och åstadkommit allvarliga inskränkningar i fiskeutbyfet. På något längre sikt utgör den etf direkt hot mot sjöns användning som dricksvatfensreservoar för en kvarts miljon människor. Undersökningar som samordnats av den s, k. Ringsjökommittén - i vilken ingår representanter för kommuner och länsstyrelse - konstaterar atf det måste fill en i svensk vattenvård unik insats för atf Ringsjön i framfiden skall kunna användas för fiske, rekreation och som dricksvatfensfäkt.

Sedan utskottet avslutat sin behandling av mofionen om Ringsjön har limnologiska institutionerna i Lund och Uppsala presenterat en ny undersökning om förhållandena i sjön. Undersökningen slår entydigt fast aft Ringsjön under etf flertal år utsatts för en onaturligt kraftig uppgödsling och aft tillförseln av växtnäring från omgivningen är förödande för sjöns vattenkvalitet, Markerna runt Ringsjön läcker alltså ut mer näringsämnen än vad som är normalf.

Forskarna drar slutsatsen atf det nu bör startas ett fullskaleförsök för aft få svar på frågan om def går atf driva en hög jordbruksprodukfion och samtidigt behålla en sjö som Ringsjön som en fungerande vattentäkt och sjö över huvud taget. Man anser att målsättningen främst bör vara att pröva all nu känd kunskap om olika former att styra odlingsfekniken, så atf växfnärings-läckagef minimeras.

Förslagen är väl värda atf beakta, och då måste vi naturligtvis vara beredda aft sätta in de resurser som behövs för aft fullfölja ansträngningarna atf rädda särskilt utsatta sjöar och havsområden från en total förstörelse. På sikt är det här en överlevnadsfråga, Def tror jag att allt fler kommit fill insikt om.

Det torde nu stå utom alla tvivel att jordbmkets odlingsåtgärder spelar en avgörande roll i fråga om möjligheterna atf hejda en ytterligare utarmning av sjö- och havsmiljöerna och för aft i möjligaste mån kunna återställa en redan förstörd miljö.

Min erfarenhet är att den enskilde lantbrukaren blivit alltmer medveten om aft odlingsåtgärder som t, ex, överdriven gödsling är ett hot mot vattenmiljön och aft de aktiva jordbrukarna i ökad utsträckning är beredda aft medverka till miljöförbättrande åtgärder.

När def gäller gödselindusfrins och jordbruksorganisationernas inställning kan jag tyvärr inte vara lika opfimistisk, Def är sålunda mycket beklagligt atf en ledande företrädare för jordbrukskooperationen i södra Sverige betecknat forskares uppskattningar av jordbrukefs påverkan på vattenmiljön som

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Vattenvård

139

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Vattenvård

"gissningsfävlingar". Eftersom dessa organisationer ofta reagerar då andra samhällsgrupper betygsätter jordbruket borde de själva iakttaga större försiktighet och visa varsamhet med orden.

Även jordbruket kan och måste lämna sin beskärda del i def sanerings-arbete som nu med kraft måste igångssätfas i bl, a, Ringsjöområdet och i Laholmsbukten, En försiktig uppskattning är att kväveläckaget skulle kunna minskas med åtminstone 30 % i t, ex. Ringsjöområdet, En reducering av kvävegivorna med 10-20 'v kan befraktas som fullt realistiskt.

Låt mig avslutningsvis sammanfatta de åtgärder som nu skyndsamt måste sättas in kring Ringsjön, Laholmsbukten och andra s, k, akutområden. Förslagen skall ses i perspektivet av aft vi redan satsar stora resurser på att försöka begränsa försurningen. Övergödningsproblemet är till sin karaktär lika allvarligt, om än mindre till sin omfattning:

1,    Ökade insatser från hälsovårdsmyndigheter och länsorgan. De initiafiv till ökat samarbete och samordning på kommun- och länsplanef som tagits av hälsovårdsnämnden i Landskrona kommun må tjäna som föredöme. Direkta ingripanden mot överdriven gödsling måste ske i ökad utsträckning,

2,    Utse Ringsjön och Laholmsbukten till testområden för avancerade fullskaleförsök,

3,    Begränsa markanvändningen kring större vattentäkter. Pröva möjligheterna atf upprätta en skyddszon kring Ringsjön,

4,    Öka stödet och stimulansen fill jordbrukare som på frivillig väg minskar sin användning av kemikalier i jordbruket,

5,    Utöka kontrollen/provtagningen i Västerhavet,

6,    Satsa mer på grundforskningen, Qm vi i Sverige skall ha någon möjlighet att utveckla och bedriva s, k, akvakultur, dvs, vattenbruk, är baskunskaper om giftiga algarter ett oundvikligt krav.

Kommittéer och arbetsgrupper i all ära. Men vi kan infe hålla på och utreda i def oändliga. Jämsides med fortsatta forskningsinsatser måste direkta åtgärder vidtas för aft förhindra att redan starkt förorenade vattenmiljöer blir helt fillspillogivna.

Herr talman! Utskottet ifrågasätter inte på någon punkt de förslag vi förf fram i våra motioner. Tvärtom understryker man betydelsen av att utredningsarbetet kan fullföljas med kraft, och man hyser uppenbarligen en stark tilltro fill den socialdemokratiska regeringens förmåga och vilja att föra arbetet vidare.

Denna tro på regeringens förmåga aft bygga ut miljöpolitiken delas av oss mofionärer. Vi kommer därför aft ta de erforderliga initiativ och kontakter som nu behövs för att konkreta miljöförbättrande åtgärder i här berörda sjö-och havsområden skall kunna bli verklighet.

Herr falman! Jag har inget särskilt yrkande.

140

Överläggningen var härmed avslutad. Utskottets hemsfällan bifölls.

21 § Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkande 1982/83:14 Diknings- och avloppsförefag

Näringsutskoftets betänkanden

1982/83:11 Statligt utnyttjande av industriellt rättsskydd

1982/83:12 Regional dagligvaruförsörjning.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Ursprungsmärkning och prisinformation

22 § Ursprungsmärkning och prisinformation

Föredrogs näringsufskoftets betänkande 1982/83:13 om ursprungsmärkning och prisinformafion.

AnL 152 STEN SVENSSON (m):

Herr falman! I näringsufskoftets betänkande nr 13 behandlas några konsumenfpolifiska frågor om ursprungsmärkning och prisinformafion. Utskottet behandlar först två mofioner om prisinformafion i detaljhandeln, och i denna del föreligger ett enhälligt betänkande,

I den tredje mofionen begärs ett förslag till lagsfiftning om ursprungsmärkning av möbler, Mofionären anser att en lag om obligatorisk ursprungsmärkning av möbler skulle få en sfimulerande effekt på svensk möbelindustri,

Utskoftsmajoritefen ansluter sig fill motionärens bedömning och anför aft en lagstiftning om ursprungsmärkning av varor framstår som motiverad ur såväl producenternas som konsumenternas synvinkel. Från den utgångspunkten begär sedan majoriteten atf riksdagen skall anmoda regeringen atf låta utreda fördelar och nackdelar med en sådan lagstiftning. Samtidigt säger man atf def är dags aft överväga införande av regler om ursprungsmärkning även för andra varugrupper. Får jag då fråga utskoffsmajoritetens företrädare: Vilka varugrupper menar man? Hur långt vill socialdemokraterna gå? Ni säger ju ändå på samma gång i betänkandet "att en sådan lagstiftning kan medföra problem i olika hänseenden".

Utskottets skrivningar är på denna punkt enligt min mening motsägelsefulla, Å den ena sidan sägs aft def är dags aft överväga införande av regler för även andra grupper än möbler, Å den andra sidan säger man atf det finns problem. Man måste utreda fördelar och nackdelar med en sådan lagstiftning. När man är så osäker, är det märkligt aft man uttrycker den uppfattningen atf def är dags att införa dylika tvångsregler, dessutom för ett större område än vad mofionären har tänkt sig.

Vidare anför utskotfet: "Regeringens överväganden bör inte begränsas till frågan om införande av ursprungsmärkning för möbler," Jag måste då fråga socialdemokraterna: Vad är det egentliga syftet med dessa formuleringar? Det förefaller som om man nu vill bereda marken för en serie profektionis-

141

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Ursprungsmärkning och prisinformation

tiska åtgärder. Är det en konsekvens av den ekonomiska poHtik, den närings-, arbetsmarknads- och regionalpolifik som man sedan valet har slagit in på? I vart fall röjer utskoffsskrivningarna en betydande osäkerhet hos socialdemokraterna om vad som kan komma atf inträffa i form av olika sysselsättningsproblem och andra problem i spåren av deras egen polifik.

Jag anser det mycket angeläget atf få svar på mina frågor, orsakade inte bara av def motsägelsefulla budskapet i betänkandet utan också av det faktum att näringsutskottet tidigare i full enighet har avstyrkt motioner med liknande krav.

Så sent som den 16 december 1981 antog riksdagen ett betänkande från näringsufskottet, där utskottet bl, a, anförde följande:

"Utskottet vill emellertid betona att det ofta torde vara tvivelakfigt huruvida kännedom om en varas ursprungsland kan ge någon betydelsefull vägledning när def gäller atf bedöma varans kvalitet. En annan svårighet knyter sig fill frågan om hur begreppet ursprungsland bör definieras när  som ofta är fallet - de i en vara ingående komponenterna härrör från skilda länder,"

Näringsutskoftets borgerliga ledamöter intar alltjämt samma ståndpunkt som riksdagens enhälliga uttalande gick ut på i december förra året. I freparfireservafionen anför vi reservanter vidare att de övriga invändningar mot tanken på en mer utsträckt skyldighet atf ange en varas kommersieUa ursprung som utskottet redovisat i betänkandet talar för atf en lagsfiftning infe bör övervägas.

Motionären säger att utskotfsmajorifeten synes instämma i atf en lag om obligatorisk ursprungsmärkning av möbler skulle få en sfimulerande effekt för svensk möbelindustri, som f. n, stagnerar. Om defta argument skulle vara relevant, torde många möbelfabrikanter på frivillig väg redan ha infört en sådan varumärkning. Det finns ju ingenting som hindrar svenska möbelfab-rikanfer atf förse sina produkter med uppgift om fillverkningsland, om de så finner önskvärt - och i synnerhet som mofionären tycks tro af t detta i ett slag skulle kunna öka försäljningen av svenska möbler.

Vad mofionären. och utskottsmajoritefen bortser från är def svenska kostnadsläget, Def är endast åtgärder i defta syfte och som kan äga varaktigt bestånd, som kan stärka den svenska konkurrensen gentemot ufiandet på såväl detta som andra branschområden.

En åtgärd av den typ som socialdemokraterna numera förespråkar bidrar till motsatsen. Kostnader för kontroll och uppföljning ökar de offentUga utgifterna, och åtgärder mot näringslivet som leder fill ökad reglering och byråkrati innebär alltid merkostnader för produkfionen. Alla förnuftsskäl talar för en fortsatt frivilliglinje, och därför bör det aktuella motionsyrkandet avslås.

Herr talman! Jag ber att med det anförda få yrka bifall fill den reservafion som fogats fill näringsufskoftets betänkande nr 13.

142

AnL 153 LENNART PETTERSSON (s):

Herr talman! Sten Svensson svingar sig över vida ekonomisk-politiska fält i sitt inlägg. Jag skall försöka hålla mig något närmare verkligheten.

I våras beslöt riksdagen på förslag av den folkparfistiske handelsministern Björn Molin aft införa ursprungsmärkning på kläder från den 1 juli 1983. Beslutet fattades under bred enighet i riksdagen. Endast moderaterna röstade emot.

Det förs nu en diskussion om huruvida ursprungsmärkning strider mot de regler för den internafionella handeln som Sverige har anslutit sig till. Men det är helt klarlagt aft ursprungsmärkning generellt sett är fillåfen - def finns inget utrymme för tvivel på den punkten, Sten Svensson. En del hänger naturligtvis på hur det hela utformas. Sannolikt kan man väl anta att protektionistiska grunder för ursprungsmärkning oftare misstänks av omvärlden om ursprungsmärkningen är selekfiv och inte generell fill sin omfattning, I den meningen kan vi alltså dra på oss mer klagomål om vi endast har ursprungsmärkning på kläder än om vi hade haft detta över hela konsumentvamområdef.

Vi behandlar nu en mofion som begär ursprungsmärkning pä ytterligare ett område. Def gäller möbler. Utskottet är överens om att avvisa etf sådant isolerat krav. Jag tror att man kan utläsa även defta ur majoritetens skrivning. Däremot skiljer vi oss åt när def gäller den fortsatta hanteringen av mofionen. Utskottsmajorifefen vill aft regeringen närmare skall utreda för-och nackdelarna med en generell ursprungsmärkning på konsumentvamområdef. Detta säger de borgerUga parfierna nej fill.

Vi är medvetna om aft ett mera allmänt införande av ursprungsmärkning kan medföra prakfiska problem, som eventuellt är större än de fördelar som finns att få, och det är detta vi vill att regeringen skall se närmare på. Vi anser å andra sidan att frågan om ursprungsmärkning av produkter är en i vid mening allt viktigare konsumentpolifisk fråga. Krav ställs allt oftare att besked skall kunna ges om varifrån en vara kommer. Detta gäller speciellt på konsumentvaruområdet, där def är fråga om kunder som inte är professionella inköpare.

Def gäller alltså konsumeritens rätt fill kunskap om den vara han köper. En grundläggande upplysning bland flera andra är då från vilket land en viss vara kommer. Hur konsumenten sedan vill hantera denna informafion ankommer självfallet på honom själv. En del har synpunkter på hygienisk standard och långa transporter. Andra konsumenter förknippar en hög kvalitet med ett visst land. Andra åter vägrar att köpa varor från etf visst land inom ramen för olika bojkottakfioner som har sprungit fram, ofta sporifant. Ytterligare andra vill köpa svenskt för aft stötta svensk industri i etf svårt läge. Alla dessa argument för att köpa eller inte köpa en viss vara är helt legitima och kan vägas in, tillsammans med pris och annan information, av den enskilde konsumenten.

Defta är bakgrunden fill det resonemang utskotfsmajorifefen för i sin skrivning och fill det krav på utredning av en mera generell ursprungsmärkning som vi tycker aft def kan vara lämpligt att föra fram. Regeringen bör

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Ursprungsmärk-ning och prisinformation

143

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Ursprungsmärkning och prisinformation

alltså på lämpligt sätt utreda den här frågan. Men riksdagen bör självfallet ge regeringen fria händer när för- och nackdelar skall vägas samman. Dock bör man ha klarf för sig det informafionskrav som ligger i botten av denna fråga.

Låt mig sedan svara på några frågor som Sten Svensson har ställt i sitt inlägg. Vilka varugrupper avser ni när ni för fram kravet på ursprungsmärkning, frågar han? Jag har väl i viss mån redan svarat på den frågan. Vad man från regeringens sida närmast bör se på är enligt vår mening konsumentva-ruområdet - infe hela fältet men just konsumentvamområdef, eftersom vi har konsumenter som infe är professionella inköpare.

Vidare säger Sten Svensson att skrivningen i utskottsbetänkandet är motsägelsefull. Det stämmer i viss mån. Vi för ju ett resonemang om för- och nackdelar. Vi är öppna för atf det kan finnas praktiska problem. Det kan också finnas nackdelar. Men vi uppmärksammar också de fördelar och de konsumenfkrav som är förenade med en utökad ursprungsmärkning. Därav kommer det sig att frågan kan tyckas motsägelsefull. Men vi "landar" också på ett klart besked, en utredning på lämpligt sätt.

Så fill den tredje punkten som Sten Svensson tar upp. Han säger att det här skulle vara ett utslag av protekfionism, att man från socialdemokratins sida skulle driva den här frågan som ett led i sina protektionistiska strävanden. Men så är infe fallet. Jag har försökt förklara att def är fråga om fullt legifima konsumentpolitiska krav - låt vara i en något vidare mening än annars,

Sten Svensson har f, ö, själv rubricerat den fråga som han far upp i dag i sitt inlägg. Han talar nämligen om konsumenfpolififiska frågor. Därigenom han han själv angett den rätta karakteristiken när det gäller åtgärder, Def är infe fråga om någon protekfionism, utan def är fråga om att ge konsumenten legitim informafion om de varor som han köper.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall fill hemsfällan i näringsufskoftets betänkande nr 13.

144

AnL 154 STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Får jag först, Lennart Pettersson, framhålla att etf enigt näringsufskoff avvisade den aktuella tanken i sitt betänkande nr 17 från förra riksmötet. Enligt närvarolistan var även Lennart Pettersson med den gången.

Jag konstaterar att socialdemokraterna har ändrat sig och att det måste ha hänt någonfing under fiden som gör att man nu intar en annan ståndpunkt. Syftet är nu att införa lagstiftning på detta område.

Jag har infe fått ett särskilt bra svar på min fråga om hur långt man vill gå, om vilka varugrupper man avser. Man är uppenbarligen beredd atf slå in på en linje som innebär en ökad reglering och styrning från politiskt håll. Def finns infe mycket till övers för en filltro fill branschen och fill berörda parter när def gäller aft själva komma överens. Utskottet konstaterar ändå i betänkandet atf def pågår överläggningar mellan konsumentverket och möbelhandeln och att man borde kunna avvakta resultatet av dessa. Också från näringslivets sida ställer man upp.

Jag kan även påminna Lennart Pettersson om att vi nyligen fått ett betänkande från varuprovningskommiffén, vilket också är enhälligt. Näringslivets företrädare har där utfäst sig atf medverka i ett datorbaseraf informafionssystem rörande vamfakta, dvs, etf återupplivande av def fidigare VDN-sysfemet i modern form. Betänkandet har nu varit ute på remiss. Så småningom får regeringen anledning att överväga en proposifion i frågan. Även i def avseendet borde man ha avvaktat. Inte heller på denna punkt har socialdemokraterna i utredningen haft anledning atf föra fram förslag och synpunkter av den innebörd som vi nu diskuterar.

Nej, herr talman, lagstiftning är onödig. Vad vi skaU göra i vårt samhälle i dag är i stället att avreglera och avbyråkratisera. Vi polifiker skall inte skriva bruksanvisningar för allting. Det är bättre att konsumenterna och de som närmast berörs får mer och vi politiker mindre att säga fill om.

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Ursprungsmärkning och prisinformation

AnL 155 LENNART PETTERSSON (s):

Herr talman! Sten Svensson säger att han inte har fått något bra svar. Jag kan då i allra största korthet upprepa något av vad jag sade från talarstolen.

Vad vill ni att regeringen skall utreda? frågade Sten Svensson, Mitt svar är: Utred konsutnenfvamområdet. Detta är en konsumentpolifisk fråga. Konsumenten har rätt aft få grundläggande informafion om de produkter han köper. Var en vara är tillverkad är enligt min mening en sådan grundläggande informafion. Sedan är det upp fill varje konsument aft hantera den informationen på lämpligt sätt. Def är alltså närmast konsu-mentvaruområdet som bör vara föremål för regeringens utredning.

Sten Svensson säger att vi inte skall ha mer av reglering och styrning av näringslivet utan i stället skall vi avreglera. Ja, det kan väl gälla på flera områden. Det finns nog anledning att granska en del av vad de borgerUga regeringarna företagit sig i form av ytterligare regleringar under de sex år som de varit verksamma. Men det finns också andra områden där man har anledning atf i konsumentens intresse utforma vissa regler fill stöd för en svag motpart. Def gäller just på konsumentområdet, och här vill vi socialdemokrater gå vidare.

Sten Svensson pekar vidare på de överläggningar som nu pågår mellan möbelbranschen och konsumentverket för att komma fram fill någon form av ursprungsmärkning. Men det är bara ett steg fill en selekfiv åtgärd som går direkt in i en viss bransch. Och jag menar att vi både principiellt och av handelspolitiska skäl skall undvika den typen av selektiva ingrepp och överenskommelser. Skall vi göra något på detta område skall vi fa ett brett grepp, så att det klarf framgår aft det handlar om ett konsumenfpolifiskf stöd och inte en protektionistisk insats till stöd för en viss bransch.

Sten Svensson hänvisar slutligen till atf det förra året fanns en centerpar-fisfisk motion i den här frågan som ett enhälligt näringsufskoff avstyrkte. Jag kan då erkänna atf vi kanske släppte i väg den frågeställning som den centerpartistiska motionen ville fa upp till diskussion litet väl lättvindigt. Låt mig bara säga något tUl försvar för mig och mina kamrater i näringsutskoftet. 10 Riksdagens protokoU 1982/83:45-46

145

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Ursprungsmärkning och prisinformation

För det första förordade centerparfimotionen ett direkt ingrepp utan föregående utredning, såvitt jag nu kommer ihåg. För def andra ville man få fram en generell ursprungsmärkning också på områden utanför konsumentvamområdef, såvitt jag kunde fatta. För def tredje: De praktiska problem som näringsufskottet pekade på i samband med ett införande av ursprungsmärkning blev senare mycket noggrant penetrerade av den borgerliga regeringen innan den lade fram sitt förslag fill ursprungsmärkning på beklädnadsområdef. Alla dessa skäl medverkade fill att vi lät centerparti-motionen gå med en ganska summarisk behandling. Men det kan väl infe för all framfid få vara etf argument för att vi inte skall se på denna fråga.

Med detta, herr talman, ber jag än en gång att få yrka bifall till näringsutskoftets hemsfällan.

AnL 156 STEN SVENSSON (m):

Herr falman! Jag konstaterar att Lennart Pettersson nu erkänner atf de argument som talade emot en åtgärd av den här typen förra året, de var Lennart Pettersson med om att skriva ned i näringsufskoftets betänkande i december 1981. Vi reservanter står kvar vid samma uppfattning som utskottet infog då och upprepar dessa argument i dag.

Lennart Pettersson och hans kollegor bland majoritefsförefrädarna erkänner även i dag att det finns problem på det här området. Men ändå går de så långt aft de i betänkandet säger atf def är dags atf införa ursprungsmärkning - och infe bara på möbler utan inom en större del av marknaden. Den utredning som föreslås skall vidare syfta till lagstiftning. Men lagstiftning blir ett verkligt trubbigt vapen. Lennart Pettersson har infe någonfing fill övers för synpunkten atf man rimligen borde avvakta allt def arbete som pågår och som sker på frivillig väg. Bl. a. inom varuprovningskommiffén kunde man enas om bedömningen att man skulle kunna starta med ett frivilligt, datorbaseraf informationssystem rörande vamfakta på def här området. Def skulle i första hand användas på konsumenfvammarkna-den. Då blir mycket av detta tillgodosett på frivillig väg. Det fina med den uppläggningen, då man infe använder lagsfiffningsvapnef, är aft man kan anpassa sig till de skiftande fömtsättningar som råder i olika branscher, och man får ett smidigt system.

Jag vill till skillnad från Lennart Pettersson sätta större filltro till parternas och branschens egna ansträngningar i det här syftet. Jag tror atf lagstiftning blir ett väldigt trubbigt vapen, som dessutom blir kostnadskrävande. Ytterst kommer detta aft drabba konsumenten i form av högre priser.

146

AnL 157 LENNART PETTERSSON (s):

Herr talman! Sten Svenssons senaste inlägg vittnar om aft han inte lyssnade till vad jag sade fidigare.

Sten Svensson säger aft ursprungsmärkning infe är bra och atf vi infe skall ha det, men i nästa andetag hänvisar han till pågående överläggningar inom möbelbranschen, där man just resonerar om formerna för en ursprungsmärkning. Def gäller för moderaterna att bestämma sig. Är ni för eller emot

ursprungsmärkning? Eller är def bara det faktum atf ni inte vill ha lagstiftning på området som är def avgörande?

Man kunde tycka atf den enklaste saken här i världen vore att ha en generell regel om aft det på en vara skall anges i vilket land den är gjord -punkt, slut. Det borde vara enklare än att ha krångliga förhandlingar inom bransch efter bransch som kan fa både fem och tio år.

Krångligare än så är def inte. Därför befraktar jag den senare delen av Sten Svenssons argumentering som rena undanflykter.

Def är bara att konstatera att moderaterna- i motsats till övriga partier- är motståndare fill ursprungsmärkning. Def var ni när def gällde beklädnadsområdet.

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Ursprungsmärkning och prisinformation

AnL 158 STEN SVENSSON (m):    ■ .

Herr talman! Vi moderater är emot alla åtgärder som syftar fill atf öka byråkrafin och aft införa fler tvångsregler mot näringslivet. Vi är i stället för ökad frihet. Vi har stor filltro fill att konsumenter och producenter själva kan lösa de problem som finns på det här området och atf de kan finna lösningar som är smidigare aft använda.

AnL 159 LENNART PETTERSON (s):

Herr falman! Ett sista inlägg för aft bemöta Sten Svensson: Det går åt hundra gånger färre byråkrater, om man inför en enkel lagregel om att det på varje vara skall finnas en upplysning om varifrån den kommer, än om man på område efter område skall förhandla om hur ursprungsmärkningen skall utformas i varje enskild bransch, utan några allmänna riktlinjer.

Lyd etf gott råd och hjälp fill med avbyråkrafiseringen genom att stödja utredningsförslaget om en eventuell lagsfiftning om ursprungsmärkningen!

AnL 160 STEN SVENSSON (m):

Herr falman! Vi vill skapa förutsättningar för atf ge konsumenterna ökade möjligheter atf utöva sin valfrihet och den vägen styra produktionens inriktning. Vi polifiker kan infe skriva bruksanvisning för den i alla lägen.

Överläggningen var härmed avslutad;

Mom. 1 (ursprungsmärkning av möbler)

Utskoftets hemsfällan bifölls med 165 röster mot 137 för reservationen av Tage Sundkvist m. fl.

Mom. 2 Utskottets hemsfällan bifölls.

147

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

A nsökningsförfa-rande för militära tjänster

23 § Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande 1982/83:11 Vissa ytfrandefrihefsfrågor

Försvarsutskottets betänkande

1982/83:1 Kommunernas medverkan vid antagningen av hemvärnsmän

Vad utskotten hemställt bifölls.

24 § Ansökningsförfarande för militära tjänster

Föredrogs försvarsutskottets betänkande 1982/83:2 om ansökningsförfarande för militära tjänster.

148

AnL 161 ERIC HÄGELMARK (fp):

Herr talman! Bestämmelserna för def militära vitsordssysfemet är ganska omfattande. Systemet gäller för militär och civUmilitär stam- och reservpersonal. En vitsordsperiod omfattar etf år, vilket innebär aft de nämnda personalkategorierna betygsätts varje år upp till pensionsåldern.

Vitsordet omfattar tjänstgöringsvitsord och befordringsomdöme. Betygen sätts vanligen av tre chefer på olika nivåer: kompanichef, bataljonschef och förbandschef.

När vitsorden är satta skall uppföljningssamtal ske, varvid individen skall ges tillfälle att framföra synpunkter avseende intresseinriktning, personliga förhållanden, arbetsmiljö m. m, Def är ett fidsödande arbete, som på de flesta förband endast fullföljs fill en viss del. Personalen skall delges vitsorden om så önskas,' Vitsord sätts i följande ämnen: kunnighet, arbetskapacitet, intellektuell rörlighet, omdömesförmåga, psykisk stabiUtet, samarbets- och kontaktförmåga, fysisk kondition och ledarskap.

Infe är det många chefer som känner sin personal så väl att de med gott samvete kan sätta ett rättvist betyg i intellektuell rörlighet, varvid def gäller en persons förmåga aft fatta sammanhang och situafioner, personens förmåga atf tänka logiskt, analysera problem och skilja huvudsak från bisak och hur personen kan ställa om sig efter nya lägen och synsätt.

Infe är def heller många chefer som känner sin personal så väl aft de kan bedöma sina underlydandes psykiska stabilitet under pressande förhållanden. Även inom övriga ämnen är def svårt att sätta rättvisande betyg. Med ledning av satta vitsord görs sedan ett befordringsomdöme, som ligger fill grund vid fillsäffande av urvalsfjänsfer.

Jag har med defta velat ge kammarens ledamöter en kort bakgrund fill hur def militära vitsordssysfemet är uppbyggt.

Av def följande kommer atf framgå att def militära vitsordssysfemet är utsatt för kritik, atf det är orättvist, atf det infe har officerarnas förtroende och att systemet bör avskaffas i sin nuvarande form.

Men tyvärr har inte utskoftsmajorifeten den uppfattningen. Majoriteten i

utskottet förutsätter dock aft ÖB i sitt kommande förslag beaktar den krifik som har framförts mot nuvarande system.

Kommer överbefälhavaren att göra det? Def är knappast troligt, I sitt remissyttrande fill utskottet säger ÖB "aft erfarenheterna visar att det nuvarande vitsordssysfemet i stort fungerar väl". Med den inställningen är det inte lätt aft få fill stånd någon radikal rättelse. Överbefälhavarens inställning förvånar mig, eftersom jag tror aft ÖB väl känner till att systemet inte har officerarnas förtroende.

För att få rätsida på nuvarande system borde riksdagen med anledning av motionen 1981/82:1256 som sin mening ge regeringen tiU känna atf def erfordras en radikal förändring av def militära vitsordssysfemet och befordringsförfarandet, Def är vad vi reservanter anser.

Officerarnas riksförbund har i sitt yttrande filF utskottet angett att det nuvarande vitsordssysfemet har av förbundets medlemmar utsatts för en omfattande krifik, Def som kritiserats är i huvudsak det som framförts i mofionen.

Man säger också att enskilda söm klagat på sitt vitsord i vissa fall har fått ännu lägre vitsord vid nästa vitsordsfillfälle - detta på grund av att chefen bl, a, ansett deras samarbetsförmåga dålig, eftersom de klagat. Tyvärr fillämpas den metodiken i de flesta fall om någon har avvikande mening mot sin chef. Det gör systemet odemokratiskt och stöter bort dem som har en annan uppfattning. Förbundet anser vidare att man måste få ett system som tryggar rättssäkerheten och har de bedömdas förtroende.

Även Svenska officersförbundet anser att en översyn syftande till begränsning och förenkling av vitsordssystemet snarast bör genomföras. En undersökning av militärers och civilmiUfärers arbetsförhållanden visar också att systemet måste ändras. Två legitimerade psykologer har intervjuat 367 befäl i olika tjänstgöringsslag. På 11 ohka ställen i böckerna Officer idag 1 och 2 är de intervjuade befälspersonerna missnöjda med vitsordssysfemet. Några exempel på konsekvenserna av systemet som framgår av gjorda intervjuer:

Man har en redovisad övertid, men det finns en vid sidan om som är oredovisad. Personal i tropptjänsf säger att de på grund av hög arbetsbe-. lastning använder frifid för att förbereda övningar. De måste åstadkomma ett godtagbart utbildningsresulfaf med truppen. Deras vitsord är beroende av def, Vitsordssysfemet avskräcker från att klaga på för hög arbetsbelastning och oredovisad övertid. Ett tappert kämpande med uppgiften utan klagan anses påverka vitsordet positivt,

Def s, k. vitsordssysfemet, som kort sagt innebär aft en chef årligen skall sätta ett rätt.differenfierat betyg på sina medarbetare, är ett pofenfiellf hot mot demokratiseringen. Det kan vara bra om def fillämpas med omdöme och i samråd. Def är negafivt om def leder till ögonfjäneri och översitteri.

Den låga sjukfrånvaron beror också i hög grad på atfityder. Man stannar infe hemma om man kan gå fill arbetet. Är man i karriären, är man också angelägen om att infe göra ett dåligt intryck på chefen som skall ge vitsord.

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Ansökningsförfarande för militära tjänster

149

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

A nsökningsförfa-rande för militära tjänster

Har man minderåriga barn som blir sjuka, har man enligt lag rätt aft vara ledig för att vårda dem, Lagen gäller naturligtvis också personer i sjötjänst, men def upplevs som en krånglig och tidsödande procedur aft få sin rättighet. En person i chefsställning tyckte att "visst får du åka hem om barnen är litet krassliga, men mina vitsord blir därefter",

S. k. pappaledighet är svår för många att utnyttja, i varje fall om man tänker sig en karriär. Om den utnyttjas har man en känsla av aft def påverkar vitsorden negafivt,

Vitsordssysfemet innebär att man medvetet eller omedvetet underlåter att rapportera hela eller halva misslyckanden. Många gånger är def fel informafion som vidarebefordras uppåt. Man är helt enkelt rädd för att göra etf dåligt intryck med tanke på framtida karriärmöjligheter.

Detta är en del av vad som har framkommit vid den utredning som jag har hänvisat till.

Av andra handlingar framgår atf vitsordssysfemet har medfört att flygsäkerhetsfrågor har undertryckts. Till detta hoppas jag kunna återkomma i denna kammare vid etf annat fillfälle - i en interpellationsdebatt om flygsäkerhefsfrågor.

Jag har här givit ett flertal exempel på hur det militära vitsordssystemet många gånger har använts och hur berörd personal upplever att det används. Det är ett system som de flesta av våra 18 000 befäl inte vill ha. Det systemet ställer majoriteten av försvarsutskottet upp på, Atf moderaterna gör det förvånar mig infe så mycket, eftersom triånga av deras sympatisörer tillhör dem som har möjlighet aft använda systemet i sin maktutövning. Men atf socialdemokraterna kan acceptera ett sådant system förvånar mig. Jag trodde aft socialdemokraterna var ett parfi som gick i bräschen för demokrafiska synpunkter. Men i det här fallet har jag tagit fel. Beror def kanske på aft def här gäller enskilda människor som kommer i kläm? Def kanske hade gått lättare för socialdemokraterna att visa intresse för den här frågan, om def hade gällt ett kollekfiv.

Den översyn som reservanterna har begärt är en nödvändig förutsättning för effekfivisering och demokratisering av försvaret.

Jag yrkar bifall fill reservafionen.

Under detta anförande överfog falmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

150

AnL 162 PER PETERSSON (m):

Herr falman! Som framgick av Eric Hägelmarks anförande är detta infe första gången som utskottet behandlat en motion med den här innebörden. Samma mofionärer väckte en mofion med dessa yrkanden också för två år sedan. Då svarade ett enhälligt utskott:

"Utskotfet finner i likhet med motionärerna att def militära vifsordssys-temet behöver ses över i syfte att minska dess fiUämpning främst beträffande äldre persorial. Enligt vad utskottet har inhämtat övervägs ändringar av systemet i den riktning som förordas i motionen i samband med införandet av

den nya befälsordningen. Utskottet anser att någon översyn utöver den som
sker inom ramen för införandet av den nya befälsordningen infe behövs.
Mofionen-- bör därför avslås."

Det var alltså för två år sedan.

När det gäller årets betänkande, nr 2, är jag litet förvånad över de hårda ord som Eric Hägelmark fäller. Vi skriver i betänkandet:

"Enligt vad utskottet har inhämtat pågår alltjämt arbetet med aft anpassa def  militära  vifsordssystemet  och  befordringsförfarandet  till  den   nya

befälsordningen. Överbefälhavaren avser att under våren 1983 komma

med förslag fill ändringar av bl. a. befordringsbestämmelserna inom försvarsmakten.

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Ansökningsförfarande för militära tjänster

Utskotfet förutsätter att överbefälhavarens kommande förslag beaktar den kritik som har framförts mot nuvarande sysfem. I a-waktan på resultaten av def pågående arbetet bör riksdagen infe nu göra något uttalande

Jag trodde aft Eric Hägelmark visste aft praxis är atf man avvaktar en nära nog klar utredning, innan riksdagen gör etf bestämt uttalande i en fråga.

AnL 163 ERIC HÄGELMARK (fp) replik:

Herr talman! Jag tycker nog infe aft jag har använt så hårda ord. Egentligen har jag använt ganska mjuka ord. Qm jag skulle använda de ord som många av de berörda personerna använder om detta betygssystem, då skulle det verkligen bli hårda ord - men def skall jag inte göra.

Def är rikfigt aft överbefälhavaren säger atf han på våren 1983 skall återkomma med justeringar av det vifsordssysfem som vi nu har. Men eftersom han i sitt uttalande till utskottet säger aft han tycker aft systemet fungerar väl, så kan man kanske infe ställa så stora fordringar när def gäller att genomföra de ändringar som egenfiigen behövs. Def behövs nämligen radikala ändringar för att få ett rättvist sysfem, etf system som def finns förtroende för bland våra officerare.

Def är naturligtvis vikfigt att vi får etf vifsordssysfem som grund för urval mellan de oUka utbildningssfegen i den nya befälsordningen. Def är absolut nödvändigt - och det kunde vi ha fått om utskottet hade följt def förslag som vi har lagt fram i mofionen. Tiden kräver detta. Om vi inte lyckas denna gång, så hoppas jag för våra officerares skull att def blir ett betygssystem som är modernt och passar i det samhälle vi nu lever i - och som får officerarnas förtroende.

AnL 164 PER PETERSSON (m) replik:

Herr falman! Om etf utskottoch sedan riksdagen har sagt att man avvaktar en utredning och sedan får beskedet atf denna utredning skall vara klar inom några månader tycker jag man kan spara de hårda orden fills denna utredning är klar.

Med detta ber jag att få yrka bifall till utskottets hemsfällan.

151

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Ansökningsförfarande för militära tjänster

152

AnL 165 ERIC HÄGELMARK (fp) replik:

Herr falman! Vi har väntat i över två år att få justeringar i vitsordssysfemet. Def har infe hänt ett enda dugg på dessa två år. Om det skall bli något bevänt med detta system inom några månader, måste man ju sätta verklig fart.

Jag hoppas atf def blir så. Jag hoppas det för försvarets skull och för dem som arbetar inom försvaret. Det sysfem som nu används sprider mycket irritation, def här helt klart.

AnL 166 ÅKE GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Jag ringde i kväll upp en yrkesofficer och talade med honom om hur han uppfattade det nuvarande systemet. Hans uppfattning var framför allt den att systemet ger utrymme för alldeles för mycket godtycke. Många av de synpunkter som han framförde har också framkommit i remissyttrandet ifrån Officerarnas riksförbund, som Eric Hägelmark tidigare citerat. Där framgår bl. a. atf enskilda som klagat på vitsord i vissa fall fått ännu lägre vitsord vid nästa bedömningstillfälle, bl. a. därför aft chefen ansett deras samarbefsförmåga dålig då de klagar. Är detta sant måste jag säga aft def är ytterst anmärkningsvärt.

Om def är så som också sägs i Officerarnas riksförbunds remiss att detta sysfem infe har officerarnas förtroende, är det helt klarf atf det bör avskaffas i sin nuvarande form, vilket också Officerarnas riksförbund säger. -   Därför är det litet förvånande när överbefälhavaren i sitt yttrande säger att erfarenheten visar atf systemet hitfills i stort fungerat väl.

Den uppfattningen ger infe utskottet uttryck för i sin skrivning. Man konstaterar att nuvarande vifsordssysfem utsatts för krifik och uppenbarligen inte har alla bedömdas förtroende. Frågan om vitsord för äldre personal behöver uppmärksammas särskilt, och def förutsätts också från utskoftets sida aft överbefälhavarens kommande förslag beaktar den kritik som har framförts mot nuvarande sysfem.

Detta är alltså en klar markering från utskottets sida.

Jag kunde instämma i def mesta av vad Eric Hägelmark sade i sitt anförande. Men överbefälhavaren har nu att komma in med förslag fill ändringar i samband med övergång fill den nya befälsordningen, och vi får förutsätta aft regeringen vid prövning av dessa förslag också beaktar vad utskottet har sagt på denna punkt.

Jag hade kunnat nöja mig med atf instämma med Eric Hägelmarks anförande, om det infe varit för dessa onödiga slängar mot socialdemokrafiska partiet. Han säger atf socialdemokraterna väl struntar i den här frågan, eftersom det är enskilda som kommer i kläm och inte handlar om kollektivet.

Jag vet infe riktigt vad Eric Hägelmark syftar på med ett sådant uttalande. När han talar om aft enskilda drabbas av allvarliga problem vet jag inte om han hade folkpartiets parfiledarstrid i tankarna eller vad def var han syftade på.

Jag vill med detta, herr falman, yrka bifall till utskottets hemställan.

AnL 167 ERIC HÄGELMARK (fp) replik:

Herr falman! Jag tycker atf det är bra atf Åke Gustavsson instämmer i det mesta av vad jag har sagt. Jag hade hoppats atf vi skulle ha kunnat enas när def gäller skrivningen i utskottet så att det hade blivit majoritet för den uppfattning som jag och mina medreservanter förordar, Jag hade nästan trott aft vi skulle kunna få socialdemokraternas stöd. Jag blev faktiskt mycket besviken när jag infe fick det. Därav kom sig kanske de, som Åke Gustavsson kallar dem, onödiga slängarna mot socialdemokraterna.

Jag hoppas att vi vid andra fillfällen i sådana här sammanhang skall kunna ordna ett demokratiskt vifsordssysfem i def svenska försvaret,

AnL 168 ÄKE GUSTAVSSON (s) replik:

Herr talman! Till detta är bara aft säga atf jag tror att det finns goda möjligheter för att vi skall kunna nå denna enighet efter def aft regeringen har fattat sitt beslut om def nya vitsordssystemet - det bör vi kunna klara.

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

A nsökningsförfarande för militära tjänster

AnL 169 TORE CLAESON (vpk):

Herr falman! Demokrafiska former och respekt för den enskilde har allfid haft svårt aft göra sig gällande i det militära systemet. Det har tagit tid innan förändringar och reformer med den inriktningen har kunnat överföras från den civila till den militära sektorn av samhället. Frågan om tillsättande av tjänster och utdelning av vitsord, som behandlas i det här betänkandet, är ett bra exempel på detta.

Det anses självklart inom andra delarav statsförvaltningen att en ledig befattning eller tjänst skall utlysas i laga ordning, aft intresserade och kompetenta personer fritt skall kunna söka anställningen och atf den skall fillsäf tas efter prövning. Vidare skall den som anser sig förbigången ha rätt atf överklaga ett fillsäffriingsbesluf. Så är infe fallet inom den militära sektorn. Där fillämpas fortfarande ett sysfem som inte kan kallas betryggande ur rättssäkerhetssynpunkt. Lediga befattningar tillsätts och befordringar genomförs på etf odemokratiskt sätt genom beslut av enskilda högre chefer. Besluten grundas fill stor del på de vitsord som utan hörande åsätts personalen under tjänstgöringstiden på skilda orter och i olika befattningar.

Det är uppenbart aft reella kvalifikationer genom ett sådant förfarande kan komma aft få stå fillbaka för personliga uppfattningar om den sökande, Polifiska och sociala bedömningar kan göras utan atf den enskilde har möjlighet aft genom hänvisningar fill yrkesskicklighet och kompetens väga upp sådana negafiva omdömen.

Herr talman! Förfarandet är en kvarleva från ett gammalt samhällssystem, som vi i Sverige på andra områden har underkänt och utmönstrat. Därför är förslagen i den motion som gett upphov till betänkandet bra, och de förtjänar stöd av. riksdagen.

Därför kommer också vpk-gmppen att rösta på reservafionen, och jag yrka bifall fill densamma.

153

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Översyn av vapenfrilagen

AnL 170 PER PETERSSON (m):

Herr falman! Jag vill, med anledning av alla de uttalanden som har gjorts om vilka remissyttranden som vi har fått, bara erinra om att def också finns andra remissyttranden än dem som är refererade här i debatten. De återfinns i utskottets betänkande.

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets hemsfällan bifölls med 221 röster mot 76 för reservationen av Eric Hägelmark m, fi, 3 ledamöter avstod från att rösta.

25 § Översyn av vapenfrilagen

Föredrogs försvarsutskottets betänkande 1982/83:3 om översyn av vapenfrilagen.

154

AnL 171 KERSTIN EKMAN (fp):

Herr talman! I folkpartiets partiprogram anges följande i fråga om vapenfri tjänst: "Ingen får mot sin allvarliga personliga övertygelse tvingas göra tjänst inom det militära försvaret. Det nuvarande prövningsförfarandet fungerar alltför godtyckligt och bör avskaffas, både i fråga om fredstjänstgöring och krigsplacering bör eftersträvas atf finna meningsfulla alternafiv för de vapenfria tjänsteplikfiga,"

I 1973 års vapenfriutredning Rätten fill vapenfri tjänst var Birger Möller från folkpartiet enda reservant i frågan, när han krävde ett avskaffande av prövningsförfarandet, Prövningsförfarandet ger stora rätfssäkerhetsproblem med skönsmässiga avgöranden och mängder av marginalfall. Förfarandet är fidsödande och skapar psykologiskt negafiva effekter, Def förslag regeringen så småningom lade fram och riksdagen sedan beslutade om blev inte så långtgående som folkpartiets representant krävt i utredningen men var en betydande liberalisering jämfört med majorifetsförslagef i utredningen och det gamla systemet. När man nu i efterhand läser beskrivningen om hur det framfida systemet var tänkt atf fungera och jämför med vad som blev resultatet kan vi som liberaler inte vara passiva.

Det var helt klart att det utredningssamfal som fanns fidigare skulle försvinna. Ansökan skulle vara skriftlig och innehålla de skäl som sökanden ville åberopa samt önskemål om slag av tjänstgöring. Övriga handlingar som den sökande ville åberopa skulle kunna bifogas.

Den sökande skulle kallas till obligatoriskt samtal med en särskild utredningsman. Detta samtal skulle vara av informafiv karaktär och den sökande skulle också ges möjlighet att redogöra för skälen till atf han inte ville bruka vapen.

Efter en obligatorisk betänketid skulle den sökande, om han stod fast vid sin övertygelse, skriftligt bekräfta aft bruk av vapen mot annan är så oförenligt med hans allvarliga personliga övertygelse aft han inte kan fullgöra

vapenfjänst. Han skulle också om möjligt förete intyg från person som kan    Nr 46

antas ha god kännedom om hans förhållanden.                           Torsdagen den

Grundtanken var aft man skall "utgå från atf ansökan ärallvarligf menad,    9 december 1982

En sökande som på nyss angivet sätt bekräftat sin ansökan bör därför beviljas    -  :          

vapenfri tjänst såvida inte påtagliga skäl talar mot detta," Det prövnings-    Översyn av vapen-förfarande som här föreslogs innebar, atf man tror på den enskilde och att   frilagen huvudvikten lades vid att ge informafion. Sedan fattade den sökande sitt beslut.

Verkligheten blev inte som det var tänkt. Fortfarande tillstyrker eller avstyrker utredningsmannen den sökandes ansökan innan den överlämnas fill vapenfrinämnden för prövning.

Det finns klara nackdelar med detta. Om en sökande är verbalf tränad eller i förväg kan få reda på frågorna, har han större möjlighet att ge de rätta svaren och därmed få sin ansökan beviljad. Den likhet inför lagen vi eftersträvar kan inte uppnås. Eftersom etf mycket stort antal utredare är engagerade, ca 200, blir svårigheten att få likartad bedömning stor. Även om praxis i fråga om nämndens beslut blivit liberalare efter den nya lagens införande är prövningsförfarandet i stort sett som det var före riksdagsbeslutet 1978,

I mofion 1981/82:1774 föreslår Berfil Hansson och Berrit Ekinge etf prövningsförfarande som i huvudsak sammanfaller med def som borde ha varit det gällande om riksdagsbeslutet från 1978 fullföljts.

Det föreslagna förfarandet innebär infe att alla spärrar mot vapenfri tjänst är borta, Def krävs ett aktivt ställningstagande för vapenfri tjänst, etf obligatoriskt informafionssamtal om lagens krav och tjänsfgöringsalternati-ven, ett intyg som bekräftar ärligheten i vederbörandes inställning och skriftlig förklaring med specificerade krav om atf lagens villkor är uppfyllda. Defta tillsammans med villighet hos den som söker vapenfri tjänst aft åta sig den tjänstgöringstid som gäller för vapenfri tjänst är enligt vår uppfattning tillräckligt.

Ett prövningsförfarande som def vi i dag har är knappast förenligt med principen atf ingen får mot sin allvarliga övertygelse tvingas göra tjänst inom det militära försvaret, lika litet som att någon skall sättas i fängelse på grund av sin övertygelse.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.

AnL 172 ROLAND BRÄNNSTRÖM (s):

Herr talman! Kerstin Ekman hänvisar i sitt anförande fill folkpartiets partiprogram, vilket innehåller, som hon säger, vissa uppfattningar om parfiets inställning till vapenfri tjänst. Låt mig ställa frågan direkt: Står folkparfiet i sitt parfiprogram och i sitt synsätt fortfarande bakom allmän värnplikt, ufifrån den diskussion som Kerstin Ekman har fört här?

Den vapenfrilag som nu gäller beslutades av riksdagen för knappt fyra år sedan. Vid det fillfället hade vi från socialdemokratiskt håll vissa invändningar mot förslaget och anförde i ett antal reservationer vår avvikande mening.  Den dåvarande borgerliga majoriteten genomdrev ändock sin

155

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Översyn av vapenfrilagen

uppfattning om hur lagen skuUe vara utformad. Visst stöd för våra synpunkter framfördes vid den tidpunkten av dåvarande ledamoten och en av undertecknarna av den motion som utgör underlag för försvarsutskottets betänkande nr 3, som vi just nu behandlar.

En naturlig följd av den fidigare behandlingen hade varit aft def i mofionen på nytt tagits upp de förslag som då ej fillgodosågs. Men så är infe fallet, I mofionen, men framför allt i reservafionen, behandlas frågan om prövningsförfarandet, varom riksdagen fidigare varit helt enig. Visserligen hävdar reservanten att det i proposifionen beskrivna prövningsförfarandet ej har genomförts. Avvikelsen ligger i atf utredningsmannen tar ställning och anfingen tillstyrker eller avstyrker ansökan, innan denna överlämnas till vapenfrinämnden för prövning,

Samma arbetssätt gällde även före den nya lagens införande och är enligt min bedömning en naturlig följd av en beredning inför ett kollektivt beslut -det beslut som alltså fatfas av vapenfrinämnden.

Försvarsutskottet har inhämtat yttrande över mofionen från överbefälhavaren, civilförsvarssfyreisen och vapenfrinämnden. Inte i något av dessa yttranden finns stöd för mofionens förslag, I vapenfrinämndens mycket utförliga redovisning över såväl antalet behandlade ärenden som över vilka beslut som fatfats kan infe jag utläsa någonting som talar för en översyn av lagstiftningen i den riktning som föreslås i mofionen och reservafionen.

Herr talman! Jag yrkar bifaU till försvarsutskottets hemställan i dess betänkande nr 3,

Låt mig fillägga en sak. Resonemanget om verbal träning som betydelsefull vid prövningsförfarandet borde gälla på motsvarande sätt, därest skriffiiga framställningar i fortsättningen skulle vara def enda underlaget för beslut, Def torde därvid vara samma möjlighet eller Hka liten möjlighet att påverka det beslut som skall fattas. Jag hoppas att kunskaperna hos dem som har ansvar för besluten är sådana att man genomskådar verbal träning, oavsett om def är i tal eller i skrift som den kommer till uttryck.

156

AnL 173 KERSTIN EKMAN (fp) replik:

Herr talman! Att jag citerade vårt partiprogram ligger i linje med att jag vill tala om aft en rad liberaler och dessförinnan representanter för det frisinnade partiet i årfionden har krävt en förändring av denna lagstiftning. Därför tyckte vi att det var bra, när def blev en förändring. Men vi tyckte atf def var tråkigt aft förändringen infe var en sådan som avseffs, och därför för vi frågan vidare.

När det gäller frågan om allmän värnplikt tycker jag atf vi i stället skall se def så här, Roland Brännström, aft en hård vapenfrilagstiftning är ett hot mot den allmänna värnplikten. Om man sätter självständigt tänkande och ofta djupt samhällsmedvetna ungdomar i fängelse och befraktar dem som brottslingar, är det inte någonfing som försvarar den allmänna värnplikten.

AnL 174 ROLAND BRÄNNSTRÖM (s) replik:

Herr falman! Jag tror att Kerstin Ekman har anledning aft granska den redovisning som gjorts från vapenfrinämndens sida. Där kan konstateras aft just förfarandet vid prövning har blivit allt liberalare. Om med liberal menas aft också vara generös, så torde def sammanfalla med Kerstin Ekmans synsätt att så många av dem som har sökt vapenfrif jänst också fått sådan, Def mesta pekar på - om man verkligen noggrant undersöker saken - atf def faktiskt är fler som får vapenfri tjänst än som egentligen skulle ha fått det, om man i alla lägen hade kunnat göra en riktig bedömning; Def är alltså fler som får en generös bedömning, som tidigare knappast hade betecknats som riktig, Def är på grundval av de redovisningar som varit oss fillgängliga dess bättre färre som icke får vapenfri tjänst.

Låt mig återvända något till den diskussion som fördes i anslutning fill aft den nya lagen antogs. En av folkparfiets mer kunniga - kanske den mest kunniga - försvarspolitiker deklarerade klart en stor tillfredsställelse med den lagsfiftning som då kom till stånd. Det gällde även de stycken som nu kritiseras, Def gjordes vid det tillfället infe några invändningar från folkpartiförefrädarna, I fråga om vapenfrilagsfiftningen har enigheten varit större än på många andra håll. Jag anser därför aft denna motion är mindre mofiverad.

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Översyn av vapenfrilagen

AnL 175 KERSTIN EKMAN (fp) replik:

Herr talman! Jag är väl medveten om att def finns andra debattörer inom folkpartiet som kan mer än jag i försvarsfrågan. Men har inte Roland Brännström tappat en bit av poängen i vad vi säger i reservafionen. När förändringen genomfördes var def etf bra steg på vägen, och def kan tyckas som om man borde vara nöjd med detta. Men verkligheten ser ju infe sådan ut. Det är därför vi säger atf man måste se över prövningsförfarandet. Så länge det finns människor som sitter i fängelse för att de har en allvarlig övertygelse och infe vill bära vapen, är det någonfing fel, Roland Brännström,

AnL 176 ROLAND BRÄNNSTRÖM (s) replik:

Herr falman! Jag tror aldrig atf vi helt kan utesluta totalvägrarna ur den här problematiken. De har gjort sitt val och har sin principiella inställning, Def är mycket svårt och komplicerat aft göra en bedömning av deras ställningstagande. Men huvudparten av dem som berörs av den här lagstiftningen är ju människor som är beredda aft göra en vapenfri tjänst inom de allt vidare områden som nu blivit tillgängliga för dem. Att fler områden har öppnats gör def möjUgf atf vid tillämpningen av lagstiftningen i allt större utsträckning fillgodose de önskemål som kan finnas.

Jag tror aft def är viktigare aft konstatera aft vi har vunnit stora fördelar genom den lagstiftning som nu gäller. Men def är också viktigt aft slå fast att vi i grunden ändå har en plikflagsfiffning, som skall fillgodose behovet av värnpliktiga i vårt värnpliktsförsvar. Vi kan inte genom en särlagstiftning

157

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Översyn av vapenfrilagen

158

tillåta en total frihet för den enskilde och låta honom undgå den värnplikt som utgör grunden för totalförsvaret,

AnL 177 BJÖRN KÖRLOF (m):

Herr talman! Det är näsfan så atf jag ber om ursäkt för att jag blandar mig i debatten. Men en som var med när lagen fillkom en gång i världen - den lag som nu diskuteras - och som har suttit med i vapenfrinämnden några år kan inte undgå att säga någonfing när han lyssnar fill Kerstin Ekman och ser hur den folkparfistiska reservafionen är utformad.

Kerstin Ekman säger atf verkligheten efter reformen inte motsvarar vad som var tänkt när man beslutade och vad som står i proposifionen och utskoftsbetänkandef, Ytterst är det naturligtvis så aft def här handlar om hur man uppfattar den allmänna värnplikten. Det står klarf i proposifionen att vapenfrilagsfiftningen är att uppfatta som ett undantag fill lagen om allmän värnplikt. Därav följer logiskt, tycker jag, att någon typ av prövningsförfarande måste finnas. Men i den folkparfistiska reservationen sägs aft etf prövningsförfarande knappast är förenligt.med principen att ingen får mot sin allvarliga personliga övertygelse tvingas göra tjänst inom def militära försvaret, Def låter sig i och för sig sägas.

Vi lade i utredningen ned ett mycket långvarigt arbete på att formulera villkoren för att man skulle kunna få vapenfri tjänst, Def var ett mycket besvärligt arbete att formulera dem på ett stringent och fattbart sätt, eftersom def ytterst handlar om den enskilde individens uppfattning och samvete. Men måste ju mena någonting med dessa villkor. Undviker man helt aft pröva den enskilde mot lagen, hamnar man i ett tillstånd där den allmänna värnplikten inte upprätthålls i sin logiska konsekvens. På denna punkt tycker jag att folkpartiet infe är riktigt logiskt,

Kersfin Ekman sade aft ufredningssamfalen borde slopas så aft det bara handlar om ett informativt samtal. Men meningen var väl ändå infe rikfigt aft man bara skulle informera, utan den enskilde som ställs inför vapenfrilagens krav skulle få fillfälle att redogöra för hur han uppfattade denna lag. Utredningsmannen skulle förklara innebörden av lagen gentemot den enskildes uppfattning. Det leder naturligtvis fill ett samtal, där många olika åsikter kan utbytas om hur def förhåller sig.

Efter att ha sysslat med vapenfriutredningar i nämnden under några år har jag fåft den uppfattningen atf man tror på den enskilde, när han förklarar hur han uppfattar sin situafion. Självklart tror man på honom. Men det är inte alldeles säkert aft hans uppfattning och samvete stämmer överens med lagen. Vi är mycket generösa i vapenfrinämnden. Vi är särskilt generösa gentemot dem som i denna debatt sagts infe ha den verbala förmåga som skulle göra det lätt för dem att få vapenfri tjänst. Vi är särskilt lyhörda när def gäller att få klarf för oss vad en sådan person innerst inne känner. Jag kan inte riktigt acceptera Kerstin Ekmans argumentering, eftersom jag infe upplever def så i nämnden.

Om utredningsmannen skall ha någon betydelse, måste han bilda sig en uppfattning om hur den enskildes uppfattning och samvete i denna fråga

förhåller sig fill lagen och ge någon sorts omdöme om detta, I annat fall blir utredningen meningslös. Jag upplever det så atf verksamheten, med den form som lagen har fått och med det sätt på vilket vapenfrinämnden nu hanterar dessa frågor, fungerar i stort sett ganska bra,

Totalvägrarnas problem har Roland Brännström redan varit inne på, I etf totalförsvar måste vi ha någon form av registrering. Det är självklart med en allmän värnplikt. När vi nu har utökat totalförsvaret fill atf också omfatta kommunal verksamhet samt omhändertagande av barn och åldringar i händelse av ofred, måste vi givetvis ha någon typ av registrering av de människor som skall hjälpa till i denna verksamhet. Uppfattas detta såsom en krigsplacering, som leder fill fotalvägran, känns def väldigt svårt att infe ha klart för sig vilka människor som är beredda att ställa upp när def kommer till kritan. Leder detta fill en fotalvägran, är def verkligen infe så mycket aft göra åt def,

Def kommer allfid aft finnas några få människor, som helt och hållet ställer sig utanför totalförsvaret. Vi kan inte göra annat än dra de yttersta konsekvenserna av defta, Def känns tragiskt ibland, men skall systemet fungera i sin helhet, kommer vi inte runt problemet.

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Översyn av vapenfrilagen

AnL 178 KERSTIN EKMAN (fp);

Herr talman! Det var inte så överraskande med detta inlägg från en representant för moderaterna. Jag har förstått att moderaternas utgångspunkt är att de infe vill ha den liberalisering som har skett. Huruvida man tycker att resultatet har blivit bra eller dåligt beror på vad man utgår från. Vi tyckte atf det var en acceptabel linje, men vi hade velat gå längre. Eftersom det inte blivit så, är vi infe nöjda.

Att utredningsmannen skall tillstyrka eller avstyrka är någonfing som vi tycker infe borde få vara kvar, eftersom det då kommer in en bedömning som kan bli orättvis.

När man säger atf de vapenfria över huvud taget skulle hota den allmänna värnplikten, tycker jag def är felaktigt och onyanserat. Är det infe litet oförskämt mot civilförsvaret, def ekonomiska försvaret och sjukvården i krig? Vi tycker väl alla atf def är angeläget att man stärker de civila delarna av totalförsvaret, och då skall man väl infe använda sig av uttryck som att det militära försvaret skulle vara så betydelsefullt aft man inte skulle kunna använda de vapenfria i de andra delarna.

AnL 179 BJÖRN KÖRLOF (m):

Herr talman! Låt mig bara säga fill Kerstin Ekman att jag inte talar på moderata samlingspartiets vägnar - jag uttrycker en personlig uppfattning.

Jag var också litet tveksam fill hur lagen skulle fungera. Men nu, efter att den varit i funkfion ett tag, upplever jag att den fungerar i huvudsak ganska bra. Särskilt har jag fäst mig vid och själv medverkat till, efter måttet av min förmåga, att man skall vara så generös som def går atf vara inom gällande ramar som lagen ställer upp.

159

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Översyn av vapenfrilagen

Vapenfrinämndens yttersta syfte med sin verksamhet är ju ändå atf pröva den enskildes uppfattning, hur han upplever bruket av vapen, gentemot de krav som lagen ställer.

Om jag får fortsätta, är min fråga till Kersfin Ekman: Menar Kerstin Ekman att en sådan prövning infe skall äga rum? Vilka blir konsekvenserna av att man infe gör denna prövning? Varför skall vi då formulera så oerhört nyanserade och genomtänkta villkor som finns i lagen? De blir ju i så fall meningslösa. Jag förstår infe vad def skulle leda fill om vi infe menar någonfing med dem.

Sedan kom Kersfin Ekman iri på den allmänna värnplikten. Självfallet diskuterar vi numera i fotalförsvarstermer, dvs. atf medborgarna efter måttet av sin förmåga skall ställa uppi ett vitt spektrum av olika aktiviteter om samhället råkar i svårigheter. Men vi har ändå en lagstiftning i botten som handlar om allmän värnplikt och som gäller för män, och vi kommer infe runt den. Den bygger på att def militära försvaret tar i anspråk huvuddelen av den manliga befolkningen under värnplikfslagen.

Fortfarande är def så - och såvitt jag försfår har folkpartiet erkänt det - aft värnplikten är huvudregeln och vapenfrilagsfiftningen är ett undantag. Detta leder till de konsekvenser som jag har försökt atf utveckla här. Def är på den här punkten som jag inte försfår hur folkparfiets logik hänger ihop. Värnplikten är en sak för sig. Vi skall självfallet vara generösa mot dem som har svårigheter med vapenbruk ur samvefssynpunkt. Menar ni atf vi i fortsättningen över huvud taget inte skall göra denna prövning? Vilka blir då konsekvenserna av detta?

AnL 180 KERSTIN EKMAN (fp):

Herr talman! Folkpartiet står bakom den allmänna värnplikten. Det trodde jag var klarf. Vi har ju varit med och tagit försvarsbeslut osv. här i kammaren.

Vad vi vill står faktiskt i den motion som reservationen gäller. Där står atf vi anser att prövningsförfarandet i dess nuvarande form borde avskaffas. Vi säger att man skall kunna inge en skriffiig förklaring. Man skall kunna stå fast vid denna efter informafionssamtal, och gör man def skall man med ett skriftligt intyg av två personer visa aft defta är någonting som man verkligen känner för.

Sedan skall man ju fakfiskt underkasta sig en längre tjänstgöring som vapenfri. Vi anser mot bakgrund av detta att riksdagen skall begära en översyn av vapenfrilagen, så aft det blir såsom def var menat när man antog den lagen här i kammaren.

Överläggningen var härmed avslutad.

160

Mom. 1 (ändring av prövningsförfarandet)

Utskottets hemställan bifölls med 273 röster mot 29 för reservafionen av Kerstin Ekman. 1 ledamot avstod från aft rösta.

Mom. 2 Utskottets hemställan: bifölls.        ,.   ,  .      ,.

26 § Föredrogs

Försvarsutskottets. betänkande

1982/83:4 Tilläggsbudget I för 1982/83 - försvarsdepartementet (prop. 1982/83:25)

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Öresundsförbindelserna m. m.

Kulturutskottets betänkande

1982/83:13 Vissa kulturminnesyårdsfrågor

Vad utskotten hemställt bifölls.

27 § Öresundsförbindelserna m.m.    ■

Föredrogs trafikutskottets betänkande 1982/83:4 om Öresundsförbindelserna m. m.

AnL 181 INGRID SUNDBERG (m):

Herr falman! Under den allmänna motionsfideni år väckte jag och några
andra moderata ledamöter en motion, 1981/82:1416, i vilken vi anhöll om en
översyn av konkurrenssituationen och prissäftningsprinciperna för färjelin
jerna över Öresund. Bakgrunden till.vår mofion var de mycket höga
prisökningarna för såväl person- som frakttrafiken under de senaste åren.
För företag som Alfa-Laval och Electrolux har konkurrenssituationen på den
europeiska marknaden påverkats negativt genom atf transportkostnaderna
blivit orimligt höga. Electrolux har övervägt möjligheterna atf lägga över viss
vitvamprodukfion fill annat europeiskt land för att begränsa transportkost
naderna.                                          ■     .

Herr talman! Många mofioner avslås i riksdagen. Den nu nämnda
mofionen föreslår utskottet skall lämnas utan åtgärd. Det beror bl. a. på att
näringsfrihetsombudsmannen upptäckte konkurrensbegränsningen och
påbörjade en sådan översyn som önskats i mofionen. Därefter har NO
hemställt atf statens pris- och kartellnämnd skulle undersöka konkurrens-
förhållandet mellan berörda färjeförefag och hur detta kommer till uttryck i
priser och rabatter.                   .

SPK:s undersökning föreligger nu, och den ger mig anledning till vissa kommentarer. Jag skall inte besvära kammaren med en redogörelse för de konstellationer mellan olika bolag som sköter överskeppningen över Öresund. Mellan dessa bolag finns emellerfid samarbetsavfal av olika slag. Bl. a. finns ett samseglingsavfal, den s. k. poolen, som ingicks den 20 november 1980, och def samarbetet bedrivs under namnet Öresiindslinjerna. En överenskommelse har träffats om gemensamma taxor och rabatter för befordran av personer, personbilar m. m. men infe för lastbilar och gods på lastbilar. Sammanfattningsvis kan ändå sägas att ett mycket nära samarbete 11 Riksdagens prolokoU 1982/83:45-46

161

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Öresundsförbindelserna rn. m.

162

äger rum när def gäller all faxebestämning.

På tre år har kostnaderna fördubblats för transport av personer och personbilar vid överfart över Öresund. Som jämförelse kan nämnas att så infe alls är fallet för Sessanlines Unje mellan Göteborg och Frederikshavn eller Kiel och infe heller för TTrSagarLines.Unje mellan Trelleborg eller Malmö och Trayemunde. Också fraktavgifterna över Öresund har stigit mycket sedan poolsamarbetet med gemensam prissättning kom fill stånd.

Herr falman! NaturUgfvis skall jag här infe gå in på en fingranskning av prissättningen. Vad jag vill framföra är att SPK:s undersökning visar på den kostnadshöjande effekt som ett borttagande av fri konkurrens medför. Inom näringslivet i övrigt är prisöverenskommelser inte fillåtna, och det är därför märkvärdigt atf sådana skall kiinna finnas när det gäUer sjötransporter av olika slag.

I den PM som näringsfrihefsombudsmannen. hade gjort upp förra senhösten framgår vilka svårigheter som förelegat för NO när det gällt att få ordning på vilka samarbetsavfal som egentligen föreUgger och hur dessa påverkar faxesäftning och konkurrens. Jag vill därför uttrycka min glädje över att NO senare hos SPK begärde den undersökning som jag refererat tiU.

Trafikutskottet skriver i sitt betänkande att NO. nu överväger om åtgärder bör vidtas med anledning av den ökade förefagskoncenfrationen, och naturligtvis anser utskottet att dessa överväganden bör avvaktas. Jag delar den uppfattningen.

Def finns ändå skäl aft här citera vad NO skriver i ämbetets av mig tidigare nämnda PM:

"Av de kundföretag sorn NOämbetet varit i kontakt med är def inget som öppet vill uttrycka något missnöje då def enligt dem finns risk för aft detta kan försämra deras förhandUngsläge gentemot rederierna. Det är ju infe längre möjUgf atf spela ut rederierna mot varandra för att uppnå bästa villkor. Därför är det bäst att infe stöta sig med den enda förhandlingspart som är kvar. Speditörsförbundets tämligen försikfiga hållning kan också bero på en strävan efter atf inte i onödan komma i konflikt med rederierna. Vidare skall observeras att det finns ett ägarsamband mellan tongivande spediförer och rederierna."

Herr falman! Det är så det låter, när den fria konkurrensen och marknadsekonomin sätts ur spel. Jag vill uttrycka .den förhoppningen, atf NQ-ämbefefs vidare undersökningar görs på ett sådant sätt aft etf fullgott underlag finns för de åtgärder som NO kan komma aft föreslå. Promemorian från november 1981 är otillräcklig och visar tydligt hur svårigheterna hopar sig, när konkurrensen redan satts ur spel. NO uttalade, nämligen också fruktan för aft priserna för godstransport kan sfiga rejält, innan något annat alternativ till nu befinfiiga transporter kan bli reaUsfiskt. I den förutsägelsen hade man rätt.

Jag vill också uttrycka den förhoppningen, att vidare utredningar sker skyndsamt, så atf nuvarande monopolsituation kan upphöra, en monopolsituation med allt vad den medför av höga kostnader för såväl person- som

lasftransporter och därmed onödig belastning för'delar av vår svenska
exportindustri.                  ''-■'"       ' ■ '      :■

AnL 182 SIGVARD PERSSON (c):

Herr falman! Def betänkande som vi nu behandlar är rnärkligt så fill vida att iifskoffef är enigt, trots att de mofioner söm behandlas i betänkandet redovisar helt olika uppfattningar orn hiir frågan om förbindelserna över Öresund bäst bör lösas för framfiden.

Enigheten består i att utskottet - liksofn 'vi'motionärer - understryker vikfen av att frågan snarast får en fillfredsställande lösning öch att pågående utredningar påskyndas. Utskottet anser att det är särskilt angeläget atf lösa frågan om fågfärjeförbindelserna med Danmark och kontinenten. Defta kan vi centermotionärer instämma i, men vi vill samtidigt understryka atf frågorna om färjetrafiken i övrigt infe får skjutas på en oviss framfid. Defta skulle vara till stor skada för'näringslivet Och för de internationella förbindelserna.

Under aUmänna motionstiden'1982 avlämnade vi eenterledamöfer från fyrsfadskrefsen och Malmöhus län två motioner, nr 791 och 1621 - den senare i anslutning till mofion nr 1620. Def är med fillfredsställelse jäg konstaterar aft utskoffef i betänkandet har understrukit speciellt vad vi anfört i motion 791. En väsentlig förklaring till påtalade brister i färjeförbindelserna över södra Öresund - jag syftar då på linjerna från Landskrona och Malmö fill Köpenhamn - är den ovisshet som sedan länge rått om den framfida utformningen av-dessa förbindelser. Den ständigt återkommande diskussionen om broförbindelse har utgjort ett hinder för rafionella och framåtsyftande investeringar inom färjefrafiken. Under lång tid har vi fått dras med provisorier.

Efter färjefrafikens guldålder på 1960-talef här vi fått leva med en negativ
trafiksituation. Till att börja méd' har tonnaget infe i fid anpassats fill
förändrade frafikbehov. Vidare har konsekvenserna av den enmansufred
ning som direktören i Tobaksbolaget, Sven Andrén, fick i uppdrag atf göra av
dåvarande kommunikationsministern Böndestam år 1979 skapat nära nog
kaos i trafiken på södra Öresund. Utredningen ledde fill att bilfärjetrafiken
på linjen Landskrona-Tuborg lades ner hösten 1980. Denna linje hade som
bäst 18 % av det gods sorn skeppades över Öresund. Linjen var mycket
populär bland lastbilschaUfförernay inte minst med tänké på ätt överfarfsfi-
den - ca 75 minuter - var'lagom för målfider och vila. Färjelägenas nära
anslutning fill motorväg både i Landskrona och i Tuborg uppskattades
också.                        .    ,    .

I samband med nedläggningen av linjen Landskrona-Tuborg flyttades färjorna fill en ny linje MalmöTuborg. Den lades emellerfid ned efter endast etf år. Den satsningen blev ett köstsarrifdundérfiasko. Utredaren hade fullständigt missbedömt förutsättningarna för den linjen. Detta gjorde han med utgångspunkt i den förutfattade och fuUständigf felakfiga meningen atf linjen Landskrona-Tuborg under alla förhållanden skulle komma att läggas hed. Den utredriingens slutsatser var'närmasf en skandal. Felet på

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Öresundsförbindelserna m. m.

163

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Öresundsförbindelserna tn. m.

164

linjen var vid den fidpunkten atf den senast inköpta färjan hade en för stor resfaurangdel, som var olönsam. Man borde ha saft in en efter trafikbehovet bättre anpassad färja i stället för atf lägga ned linjen. Men Landskrona kommun stod maktlös mot statsmakterna och rederiet.

En tredje negativ faktor är den som Ingrid Sundberg redan har nämnt, nämligen att konkurrerande rederier har gått samman och ingått samseglingsavfal - med de konsekvenser defta fått för prissättningen. Jag skall infe närmare gå in på den delen.

Genom att konkurrensen således safts ur spel, har vi fått stora prishöjningar, vilka i sin fur minskat passagerarantalet och därmed också en normal och önskvärd ntellanfolkUg kontakt över denna del av sundet. Det är givetvis kännbart för i dag trafikerade linjer Malmö-Köpenhamn och dessutom ett hinder för atf återuppta trafiken på linjen Landskrona-Tuborg. Det är ett stort resursslöseri att färjelägena i Landskrona och Tuborg i dag står oanvända.

Den övergripande frågan i diskussionen om trafiken över Öresund är: Bro eller infe bro? Från centerns sida har vi otaliga gånger och i olika sammanhang bestämt hävdat att vi helhjärtat vill satsa på en differentierad färjefrafik på de olika Öresundshamnarna i stället för på ur olika synpunkter orealisfiska broförbindelser.

När vi har analyserat argumenten för och emot bro har vi inte i något hänseende funnit övertygande skäl för en broförbindelse. En över partigränserna enig kommunstyrelse i Helsingborg har i en skrift. Alternativa Öresundsförbindelser - Bro infe bro, pä etf utmärkt sätt ställt alternafiven mot varandra. Slutsatserna stämmer väl med vad vi inom centern har hävdat sedan lång fid fillbaka.

Enligt vår uppfattning är byggandet av en bro ett ohyggligt dyrt sätt att försämra kommunikafionerna. Utförda lönsamhetskalkyler är baserade på vanskliga antaganden om ökat välstånd, ökad bilism och ökat resande över sundet. Själva byggandet av bron skulle visserligen ge många arbetstillfällen, men det skuUe troligen i stor utsträckning komma atf röra sig om specialarbetare ufifrån. Bron i färdigt skick skulle endast ge några hundra permanenta arbetstillfällen medan några tusen sjöfarts- och hamnansfällda skulle bli utan arbete.

En bro skulle vidare föra med sig att högklassig åkermark finge offras för trafikleder. Med all säkerhet skulle näringsliv och boende på sikt få en bilanpassad lokaliseringssfrukfur. Den mark som omfattas av allemansrätten skulle komrna att förslitas starkt, och def skulle bli ett enormt slöseri med grus för brobygget. Ur energisynpunkt är färjealternativet klart överlägset, enligt gjorda beräkningar. Koncenfrafionen av biltrafik till Malmö och Köpenhamn skulle skapa miljöproblem. En blick på kartan visar också hur orationellt och oekonomiskt det skulle vara att onödigtvis dra ned den norrifrån kommande trafiken ytterligare fem sex mil. Denna trafik dominerar ju helt trafiken fill Danmark. Detta är ett mycket starkt argument mot en KM-bro.

Andra negativa faktorer är ökade reskostnader och resor utan vila och

gemenskap. Slufiigen vill jag anföra aft färjefrafiken - om viljan finns - kan anpassas efter växande frafikbehov. Den sprider trafikarbetet på flera hamnar och motverkar på så sätt miljösförande koncentration.

I gjorda utredningar har def inte på något övertygande sätt påvisats aft etf broalternafiv skulle gynna näringslivets utveckling, sett i etf större sammanhang. Tvärtom har vi att räkna med en regional obalans med filltagande storsfadsproblem.

Herr falman! Jag har inget yrkande och skall avslutningsvis endast uttrycka förhoppningen, att utskottets välvilliga skrivning om behovet av snabba åtgärder skaU leda till beslut i den riktning som anvisats dels i de åberopade centermofionerna, dels i vad jag här har anfört. Det är en vikfig regional fråga, men den är också vikfig för vårt land i övrigt.

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Öresundsförbindelserna m. m.

AnL 183 BO NILSSON (s):

Herr falman! Förbindelserna över Öresund är säkerligen av vikt för en ganska stor del av landefs industri, speciellt för den exportberoende. Man kan konstatera aft en betydande del av landefs export varje år passerar över sundet. Som övergripande mål för transporterna över Öresund kan enligt min uppfattning följande uppställas:

1.     att denna transportapparat organiseras på ett sådant sätt att kostnaderna
minimeras så atf prisnivån icke i onödan höjs beträffande landets export
produkter,

2,     att transporterna kan ske på ett effektivt sätt beträffande fider, allmän
service och fillgängUghet,

Utöver detta kan också nämnas Öresundsförbindelsernas betydelse för vårt kulturella och sociala utbyte med vårt grannland Danmark och kontinenten.

Ur såväl regional som lokal utgångspunkt är förbindelserna över Öresund av stor betydelse för näringslivsutvecklingen. Ej heller skaU förglömmas den betydelse som transporterna har ur sysselsättningssynpunkt för kommunerna vid Skånes västkust. För befolkningen i de aktuella kommunerna är det etf lika självklart krav att det föreligger goda och lättillgängliga förbindelser över sundet som def är för t. ex. stockholmaren att ha goda förbindelser inom sin region.

Om man befraktar Öresundsförbindelserna i dag, nödgas man konstatera aft de nuvarande kommunikafionerna på flera punkter icke kan sägas motsvara de mål som jag tidigare nämnt. En grundläggande faktor i defta sammanhang är att trafiken praktiskt taget har koncentrerats till ett monopolarfaf företag, SFL, som i samarbete med DSB helt behärskar bil-och godsfrafiken över sundet. Det finns från flera håll, bl, a, från NO, farhågor för att detta monopolartade tillstånd får negativa effekter på såväl gods- som biljettpriser.

Vidare har trafiken kommit att koncentreras fill leden Helsingborg-Helsingör av företagsekonomiska opfimeringsskäl, varvid ingen hänsyn tagits fill de samhällsekonomiska effekterna av atf detta har skett fill priset av att trafiken på södra och meUersfa Öresund nästan helt upphört. 12 Riksdagens protokoU 1982/83:456

165

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Öresundsförbindelserna m. m.

Jag vill i def här sammanhanget nämna atf Landskrona kommun initierat en utredning om en ny fåg-färje-linje Landskrona-Köpenhamn. Denna utredning pekar på en rad ekonomiska aspekter, som bör vara intressanta ur samhällets synpunkt. Bl. a. kan konstateras atf man skulle spara en färja eller ca 200 milj, kr, och ändå uppnå samma kapacitet, beroende på den kortare överfarten från Landskrona till Köpenhamn i förhållande fill överfarten Helsingborg-Köpenhamn. Dessutom kan påpekas att driftskostnaderna haturligtvis också blir betydligt lägre beroende på den kortare överfarfsfi-den.

Man kan alltså konstatera att situationen f, n, inte kan anses som tillfredsställande. Jag vill därför framhålla vikfen av:

1.  aft den i utskottets betänkande föreslagna utredningen - uppdateringen - snarast kan genomföra sitt vikfiga och riktiga arbete,

2.  att denna översyn därvidlag beaktar bristerna i förbindelserna på södra och meUersfa Öresund, samt speciellt granskar förutsättningarna för en förbättrad trafiksituation från Landskrona och Malmö till Köpenhamn.

I detta sammanhang bör även frågan om förläggandet av en eventuell ny fåg-färje-linje över Öresund fömfsättningslösf granskas, inte minst vad avser geografisk placering av def svenska färjelägef.

Herr falman! Med förhoppningar om beaktande av de här framförda synpunkterna vill jag instämma i trafikutskottets hemsfällan i betänkandet om Öresundsförbindelserna.

166

AnL 184 ROLF CLARKSON (m):

Herr falman! Jag vill i all korthet framhålla att det föreligger ett enigt betänkande från frafikutskoffet. Vi är i utskottet eniga om hur situafionen i Öresund f. n. skall behandlas. Vi är på det klara med atf den frafikeko-nomiska situafionen är ansträngd, och vi är nöjda med aft regeringen har tillsaft en särskild utredare för aft uppdatera och, som utskottet säger, nyvärdera de fidigare utredningar som finns om förbindelserna över Öresund.

Def finns alltså i dag ingen anledning att ha en omfattande Öresundsde-batf. Jag låter därför såväl Sigvard Perssons som Bo Nilssons inlägg stå oemotsagda och rekommenderar dem atf återkomma med liknande anföranden när debatten om Öresundsförbindelserna så småningom tas upp.

Ingrid Sundberg har talat för den mofion där hon står som första namn. Den gäller konkurrensförhållandena för transporter över Öresund. Jag konstaterar - jag är i detta fall i den egendomliga situafionen aft vara både ufskoftstalesman och medmofionär - atf utskottet i prakfiken har tillstyrkt motionen. Def är svårt aft behandla den annorlunda än vi har gjort. Statens pris- och kartellnämnd har funnit aft de höjningar som har genomförts infe har varit oskäliga. Def föreligger en monopolliknande situafion i Öresundstrafiken, men i reaUteten är det inte fråga om ett monopol. Def finns möjlighet, som Ingrid Sundberg mycket väl vet, atf konkurrera med nya färjeförbindelser eller andra transportsystem. NO överväger nu om åtgärder

bör vidtas, och utskottet anser att de övervägandena måste avvaktas. Med detta, herr falman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

AnL 185 PER OLOF HÅKANSSON (s):

Herr talman! Vi behandlar i kväll ett ärende som är rubricerat "Öresundsförbindelserna m. m.". Utskottets talesman rekommenderade etf par fidigare falare att återkomma då vi tar upp själva sakfrågan fiU behandling. Jag skall infe kommentera det på annat sätt än att jag rekommenderar utskoffef atf då litet bättre behandla det som man här har dolt under förkortningen "m. m.".

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Granskning av den ekonomiska uppgörelsen i samband med bildandet av SSAB

Överläggningen var härmed avslutad. -Utskottets hemställan bifölls.

28 § Granskning av den ekonomiska uppgörelsen i samband med bildandet av SSAB

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1982/83:9 om riksdagens revisorers granskning av den ekonomiska uppgörelsen i samband med bUdandet av SSAB Svenskt Stål AB (förs. 1981/82:8).

AnL 186 TAGE SUNDKVIST (c):

Herr falman! Näringsufskoftets betänkande nr 9 är föranlett av den rapport som riksdagens revisorer har avgivit sedan de utfört granskning av den ekonomiska uppgörelsen i samband med bildandet av SSAB Svenskt Stål AB. Det kan finnas anledning atf börja med en liten, bakgrundsbeskrivning.

Våren 1978 beslöt riksdagen om finansiell medverkan från statens sida vid bildandet av SSAB. Grunden för SSAB:s tillkomst var som bekant behovet av en omstrukturering av den svenska handelsstålsindusfrin.

När vi 1978 behandlade defta ärende i riksdagen var vi i vissa avseenden djupt oeniga. Från den dåvarande opposifionens sida riktades stark krifik mot vissa inslag i överenskommelsen om bildandet av SSAB. Krifiken gick främst ut på atf avtalet var affärsmässigt ogynnsamt för staten och i samma mån gynnsamt för de privata intressenterna.

Kritiken gällde i huvudsak fre punkter. En var fördelningen av aktierna i SSAB på staten och de privata aktieägarna, Gränges och Stora Kopparberg. En annan var den statliga garanfi som Statsföretag skulle få med hänsyn fill de privata inf ressenfernas rätt aft under vissa förhållanden begära inlösen av sina akfier i SSAB. En tredje punkt var värderingen av de anläggningstillgångar som tillsköts av parterna såsom apportegendom.

Som nämndes inledningsvis har riksdagens revisorer granskat den ekonomiska uppgörelse som träffades vid bildandet av SSAB. Den granskningen har gjorts på förslag från näringsufskottet. Resultatet av

167

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Granskning av den ekonomiska uppgörelsen i samband med bildandet av SSAB

revisorernas granskning har blivit en rapport, där man - i enighet - i allt väsentligt stöder den bedömning som utskottet redovisade vid SSAB:s tillkomst 1978.

Det är bara på ett par punkter som man har anmält avvikande mening. När def gäller SSAB:s förvärv av TGQJ-rörelsen från Gränges rikfar revisorerna invändning mot uppgörelsen. På den punkten ifrågasätts starkt om infe den överenskomna överlåtelsesumman var omotiverat hög. Som framgår av rapporten kan man dock på denna punkt hänvisa fill speciella omständigheter som dikterade uppgörelsens innehåll.

När vi nu behandlar revisorernas rapport är oenigheten i utskottet inte alls så påfallande som 1978. Vi är eniga om att i hemsfällan infe föreslå någon särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av revisorernas rapport. Vi är också eniga beträffande revisorernas betänkligheter i fråga om def rekonsfrukfionslån som ingick i uppgörelsen. På den punkten har vi infe någon invändning.

Def som skiljer utskottets majoritet och dess minoritet åt är mofiveringen. Socialdemokraterna i utskottet kvarstår vid sin krifik från 1978 och går därmed betydligt längre än vad riksdagens revisorer har gjort i sin enhälliga rapport. Utskottsledarriöterna från centern, moderata samlingspartiet och folkparfiet kan infe instämma i majoritetens skrivning på den punkten. Vi har därför i en särskild reservafion redovisat den skrivning som vi anser vara den rätta.

Herr falman! Jag ber att få yrka bifall fill den reservafion som finns i betänkandet.

168

AnL 187 NILS ERIK WÅÅG (s):

Herr falman! Som Tage Sundkvist har påpekat är def på förslag av näringsutskottet som riksdagens revisorer har granskat den uppgörelse som träffades mellan NJA, Stora Kopparberg och Gränges vid bildandet av SSAB.

De frågor som kommit upp till granskning är särskilt fördelningen mellan parterna av akfierna i SSAB, rätfen för de privata intressenterna att under vissa omständigheter få sina akfier i SSAB inlösta av staten, värderingen av tillskjuten apporfegendom och ersättningen fill Gränges för överlåtelse av dess järnvägsrörelse - TGQJ - fill SSAB.

Av def fill näringsufskottet överlämnade förslaget framgår aft revisorerna inte har anmärkt mot uppgörelsen förutom vad avser den del som gäller överlåtelsen fill SSAB av TGOJ-rörelsen.

Därutöver har revisorerna noterat aft SSAB:s årsredovisning för 1980 upptar 200 milj. kr. av def femåriga rekonsfrukfionslån som beviljades företaget under 1977/78 års riksmöte och som genom särskilda beslut tillförts bolaget under fem år. Revisorerna finner det anmärkningsvärt atf den sista delen av rekonstruktionslånet, 200 milj. kr., disponerats redovisningsmässigt i bokslutet för 1980, trots atf def upptogs på statsbudgeten för budgetåret 1981/82.

I fråga om den ekonomiska uppgörelsen har revisorerna ansett att Gränges

ersättning för TGOJ-rörelsen ter sig omotiverat hög. I övrigt har revisorerna inte funnit anledning att anmärka på uppgörelsen. Därom har den av Tage Sundkvist redovisade reservafionen avsett ett mildare omdöme än utskoftsmajoritefen.

Det är emellertid väl bekant att socialdemokraterna vid bildandet av SSAB riktade krifik mot def materiella innehållet i uppgörelsen. Vi ansåg att statens åtaganden vid bolagsbildningen var av sådan omfattning atf staten borde ges större andel av ägarkapifalef. I själva verket förklarade vi aft uppgörelsen hade inslag av bristande affärsmässighet. Vidare riktades krifik mot att regeringen gått med på en för Gränges och Stora Kopparberg fördelaktig värdering av apportegendomen. I riksdagsbehandlingen protesterade vi då mot den överföring av värden som gjordes fill de privata intressenterna.

Vid dagens behandling av ärendet instämmer vi utöver vad revisorerna anfört i den tidigare kritiken mot uppgörelsen. Utskottet går alltså nu längre än revisorerna i förslaget 1981/82:8.

De ansvariga statsråden har emellerfid till följd av utfallet i valet 1982 avgått, varför utskottet inte funnit det föreligga skäl att vidta någon särskild åtgärd med anledning av revisorernas rapport.

En omorganisafion av Statsföretag har också föreslagits av regeringen. Krafttag vill nu till för atf lösa de stora uppgifterna aft utveckla och stärka företaget.

Det som har hänt kan med den prövning av ärendet som här har skett i sig tjäna som vägledning när det gäller framtida hantering av liknande uppgörelser.

I revisorernas kritik av TGOJ-uppgörelsen instämmer utskottet.

Om SSAB:s användning av de 200 milj. kr. som var resterna av rekonsfruktionsplanen för 1978 och det lån på 1 800 milj. kr. som riksdagen då ställde sig bakom, anser sig utskottet på grund av dels bokföringsnämndens anvisningar, dels utlåtande från auktoriserade revisorer mena att förfarandet inte kan påstås strida mot god redovisningssed.

Som framgår av utskottets redovisning har riksdagen varje år i särskild ordning beslutat atf rekonsfruktionslånen skulle få tas i anspråk. Def nu aktuella beloppet har anvisats av en enhällig riksdag, och därmed förelåg den erforderliga säkerheten för att de 200 miljonerna kunde upptas som en fordran i bokslutet.

Med nämnda bakgrund har i denna del etf enhälligt utskott ansett att riksdagsrevisorernas förslag kan läggas fill handlingarna. Def är med all uppskattning av revisorernas arbete, herr falman, som jag äskar bifall fill utskoftets förslag.

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Granskning av den ekonomiska uppgörelsen i samband med bildandet av SSAB

AnL 188 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Riksdagens revisorers granskning och den överblick man har av bUdandef av SSAB gör att man kan dra vissa slutsatser.

De privata intressenterna. Stora Kopparberg och Gränges fick sina tillgångar högt värderade vid bildandet. Staten, dvs. skattebetalarna, fick

169

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Granskning av den ekonomiska uppgörelsen i samband med bildandet av SSAB

rädda två konkursbon. Trots defta fick företagen behålla den lukrativa vattenkraften.

Vidare fick SSAB - dvs. i slutändan skattebetalarna - betala de privata bolagens varulager med etf högt pris. När betalningen för dessa varulager var klar 1981 var def dags för en av intressenterna. Stora Kopparberg, atf hoppa av, i det läge när SSAB behövde kapital fill rörelsen. Då hade Wallenberg fåft full pott. Skattebetalarna hade räddat konkursboet, bolaget hade fåft betalt för varulagret, han fick behålla vattenkraften och slapp fa ansvaret för framtiden.

Den höga värderingen av apporfegendomen utnyttjar Gränges nu fill utpressning mot staten.

På denna grund vill man nu ha en miljard och utlösas ur SSAB för atf göra ett aluminiumsmältverk i Norrbotten. Skattebetalarna kan i förlängningen få stå för alla kostnaderna, medan storkapitalet klarar sig. Grunden är alltså SSAB-uppgörelsen.

Def är också bara att konstatera aft skattebetalarna fått betala TGOJ två gånger.

Övervärderingen av de privata tillgångarna i avtalet är oskäligt hög och har fått ett alldeles för stort inflytande i SSAB:s fortsatta utveckling, infe minst på konsortialavfalet.

Det finns skäl aft dra lärdomar av SSAB-hisforien, infe minst när det gäller det som händer nu med specialstålet, där man håller på att få ett liknande förlopp. Infe minst måste man fundera över den grundlag vi har, som förhindrarsamhällef aft gå in och fa ett samhällsekonomiskt ansvar för en hel näring.

Den nuvarande industriministern har sagt i detta aktuella fall att han infe har medel i sin hand. Jag hoppas aft han skaffar sig de medlen. I annat fall kan, på grund av nuvarande lagsfiftning, storfinansen bedriva utpressning och få oräffmätigt stora ekonomiska fördelar, som i fallet SSAB.

Ansvaret för utvecklingen i SSAB och för aft de privata bolagen har skott sig på skattebetalarnas bekostnad faller naturligtvis tungt på den regering och det statsråd som aktivt medverkade till denna uppgörelse.

Herr talman! Jag skall nöja mig med atf instämma i utskottets krifik av denna uppgörelse.

170

AnL 189 STURE PALM (s):

Herr talman! Def har redan erinrats om bakgrunden till detta granskningsärende. Def var, som def nu har sagts ett par gånger, näringsutskoftet självt som hos revisorerna begärde atf man ur statens synpunkt skulle granska den uppgörelse som ledde fram fill bildandet av SSAB. Defta arbete pågick under 1981. Jag vill göra bilden något mer fullständig genom atf tala om gången i ärendet.

Redan den 21 januari 1982 framlade revisorerna resultatet av denna granskning för riksdagen. Först nu - snart etf år senare, när vi närmar oss 1983 - har näringsutskoftet avgivit sitt betänkande till riksdagen. Under mellantiden har Sverige fåft en annan riksdagsmajorifet och en ny regering.

och byte har ägt rum på industriminisferposten.

Revisorernas utredningsmaterial omfattar ca 80 trycksidor. Granskningen av denna förhandlingsuppgörelse har givit fill resultat atf revisorerna riktar en klar anmärkning på en punkt. Def gäller statens ersättning till Grängesbergsbolagef vid övertagandet av TGQJ-rörelsen. Revisorerna -som är eniga - är hårda i sin kritik och slår fast att de privata intressenterna fick en oskälig ersättning för apporfegendomen.

Revisorerna framhåller att Gränges erhöll en gottgörelse i form av en revers på 343 milj. kr. - alternativt 480 milj. kr. om pensionsskulden medräknas - och skriver: "Värdet för SSAB:s del av denna verksamhet torde från företagsekonomisk synpunkt starkt kunna sättas i fråga."

Näringsufskoftets majoritet instämmer i krifiken, medan utskottefs borgerliga reservanter är överraskande milda. De stryker över med hartassen och skriver atf revisorerna rikfar "någon invändning mot uppgörelsen". De borgerliga reservanternas glidning i språket ger en bild av vissa intressebindningar och hur värderingarna skiftar - jag tänker fortfarande på TGOJ-uppgörelsen.

Så här långt är utskottsmajoritefen enig med revisorerna. På övriga punkter anser näringsufskottet att revisorernas slutsatser i rapporten "genomgående framstår som obestämda".

Utskottsmajoriteten slår däremot på icke redovisade grunder fast "att staten fick en för liten andel av aktiekapitalet, att bestämmelserna om rätt fill inlösen av aktier var alltför fördelakfiga för de privata intressenterna och aft dessa också på ett oskäligt sätt gynnades genom värderingen av de anläggningstillgångar som de tillsköt fiU def nya bolaget"..

Enligt revisorerna uppstår def ofta delade meningar om etf förhandlingsresultat , även om uppgörelsen som i detta fall- visserligen med ytterst knapp majoritet - godkänts av riksdagen. Ytterst bUr def här fråga om bedömningar och politiska värderingar som faller utanför de rent revisionella uppgifter som riksdagsrevisorerna har att sköta. Mot den bakgrunden är det förvånande att inte näringsufskottet, i anslutning fill revisorernas utredning, vill ge regeringen fill känna sina egna krifiska synpunkter, vilka den nuvarande riksdagsmajoritefen sannolikt skulle ansluta sig till. Utskottets yrkande slutar märkligt nog i atf såväl revisorernas granskningsrapport som de egna synpunkterna skall läggas fill handlingarna!

Utskoffef far även upp frågan om redovisningen av rekonsfrukfionslån. Revisorerna har infe fört fram denna fråga för riksdagens prövning, utan endast tagit upp den i förbigående på s, 63 i granskningsrapporten.

När nu näringsutskottet har tagit upp denna fråga och ställt den under riksdagens prövning borde enligt vår mening resonemanget byggts ut genom en fylligare skrivning. Nu blir tyvärr riksdagens beslut ett slags tolkning av bokföringsnärtindens anvisningar om vägledning för framtiden.

Jag skall inte gå in på de olika faserna i denna fråga, då den finns beskriven i revisorernas utredning. Det är emellertid märkligt aft utskottet kan försvara de bokföringsåtgärder som fidigare vidtagits i detta ärende. Jag har svårt atf tro atf bokföringsnämnden kan godta att medel sorn är beslutade för en

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Granskning av den ekonomiska uppgörelsen i samband med bildandet av SSAB

171

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Granskning av den ekonomiska uppgörelsen i samband med bildandet av SSAB

period får tillgodoräknas en annan.

Näringsutskottets beskrivning av hur den tidigare regeringen agerade mot bakgrund av riksdagens konkreta beslut i defta ärende är, enligt min mening, en fråga som borde intressera konstifufionsufskotfet i dess granskningsarbe-fe.

Herr talman! På grund av den ofillfredsställande handläggning som näringsutskoftet gjort i denna fråga försätts vi socialdemokrafiska revisorer i ett svårt läge. Det logiska hade varit att vi i detta ärende lagt ner våra röster. Men med tanke på risken att resultatet av en sådan röstning skulle kunna bli atf den borgerliga reservafionen bifalles, kommer vi - och enbart av denna anledning - att rösta med utskottet.

I detta anförande instämde Hagar Normark (s).

172

AnL 190 NILS ERIK WÅÅG (s):

Herr talman! Det är uppenbarligen den s, k, klämmen i betänkandet som främst har väckt den irritation som ligger fill grund för Sture Palms anförande. Riksdagens språkbruk är i sitt ändlösa flöde på ett område infe bara ordkargt utan fastmer torftigt. Utskotten saknar i stort sett formell möjlighet atf i en slutkläm uttala vad de egenfiigen avser. Jag anser aft något annat administrativt uttryckssätt borde övervägas i riksdagen.

De som är nya, förhoppningsfulla mofionärer kommer snart att märka aft motionerna kan vara sådana som t. ex, är så bra eller så omfattande aft utskottet inte helt kan sätta sig in i ämnet - det är givetvis ett teoretiskt fall för näringsufskottet. Resultatet bUr en slutkläm med avslag. En mofion kan vara så bra att myndigheter har tänkt på samma sak och börjat verka i mofionens riktning, Def bUr då avslag med mofiveringen atf någonfing redan är på gång. Motionen kan vara så förutseende att en utredning redan har tillsatts, och i klämmen blir def avslag, Mofionen kan vara så bra att utskottet förutsätter att regeringen prövar frågan, och slutklämmen blir avslag. Motionen kan möjligen vara bra men så väl inspelad i systemet atf den infe kan avslås, och då måste det bli bifall i slutklämmen. Vidare kan motioner vara bra, och de avslås då med en vänlig skrivning. Eller också är mofioner dåliga i olika nyanser, och då avslås de givetvis.

Inför revisorer har svenska folket en inrotad respekt, som naturligtvis slår igenom på dess folkvalda ombud. En revisorsanmärkning som ges fill känna på en bolagsstämma är en allvarUg sak för exempelvis en verkställande direktör. Sture Palm och jag har lång erfarenhet av KU:s rapporter, som med ogillande eller - ve och fasa! - med gillande lagts tUl handUngarna här i kammaren.

Det är inte så - def vet vi väl - att riksdagens betänkanden infe läses av regeringen om inte slutklämmen innehåller orden "ges regeringen till känna". Tvärtom skrivs många beställningar in i betänkanden i form av att "utskottet förutsätter att, , , ", trots att def i slutklämmen är avslag i någon form. Ett exempel härpå finns i def betänkande vi skall behandla härnäst, nr 10, där det i sista stycket sägs: "Def bör kunna fömfsäffas att regeringen utan

särskild begäran från riksdagens sida allsidigt överväger industristödefs omfattning och utformning," Och ändå gäller det en framställning om avslag.

Att ge en ny regering till känna en erinran som denna, av engångskaraktär, som gäller en fidigare regering, har utskoffef därför funnit vara väl kraftigt, Defta kan på sitt sätt också vara ett svar till Lars-Ove Hagberg,

AnL 191 TAGE SUNDKVIST (c):

Herr talman! I mitt inledningsanförande redovisade jag att oppositionen 1978 var starkt krifisk när det gällde framför allt tre punkter i den ekonomiska uppgörelsen vid bildandet av SSAB. På två av de punkterna har revisorerna infe haft någon anmärkning att göra. På den tredje punkten, nämligen värderingen av anläggningsfillgångarna och då främst TGOJ, har revisorerna ansett atf värdet safts för högt.

Ändå har revisorerna en något försiktig skrivning. De konstaterar aft man väl får förutsätta atf uppgörelsen närmast får anses inrymma ett inslag av näringspolitiskt stöd. Def är möjligt att def var orsaken. Orsaken kan också ha varit den aft def var rätt besvärligt atf åsäfta TGOJ-rörelsen ett rätt och riktigt värde när man skulle upprätta avtalet.

TGOJ-rörelsen innehöll som bekant en järnväg, som kanske var rätt svår att värdera. Just i det läget, 1978, gick järnvägsrörelsen inte med vinst, det är jag väl medveten om, rrien bara några år fidigare hade just järnvägen inom TGOJ-rörelsen varit en strålande affär. Jag känner väl fill def, eftersom järnvägen i sin nederända, om jag får uttrycka mig så, drar fram genom det län där jag har min hemvist.

Qm TGOJ-rörelsen hade fillämpat samma frakttaxor för rrialmtranspor-terna som SJ gjorde, skulle järnvägen inom TGOJ-rörelsen ha varit en strålande affär även 1978. Def är alltså infe heller alldeles tvärsäkert att den biten av uppgörelsen var så negafiv för staten.

Detta är nära nog den enda punkt där revisorerna har varit krifiska, men de har även där uttryckt sig med viss försiktighet, och det har funnits anledning att göra det.

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Granskning av den ekonomiska uppgörelsen i samband med bildandet av SSAB

AnL 192 STURE PALM (s); ' Herr talman! Tage Sundkvist fortsätter att gå med hartassen över det här materialet. Def är inget tvivel om att ni reservanter ser mycket mildare på uppgörelsen rned Gränges än vad revisorerna gör.

De senaste inläggen styrker bara vår uppfattning aft frågan bör ha intresse för konsfitufionsutskottet vid en granskning av hur den förra regeringen hanterade frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets hemsfällan med godkännande av utskottets motivering bifölls med 163 röster mot 136 för bifall fill utskottets hemsfällan med den ändring i motiveringen som föreslagits i reservafionen av Tage Sundkvist m.fl.

173

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Statligt stöd tiU industrin

174

29 § Statligt stöd till industrin

Föredrogs näringsutskoftets betänkande 1982/83:10 om statligt stöd fill industrin (skr, 1982/83:33, förs, 1982/83:4),

AnL 193 STURE PALM (s):

Herr talman! Den flora av statliga stödformer till industrin som vuxit fram under senare år är mycket svåröverskådlig, Def har varit skälet för riksdagens revisorer att göra en omfattande kartläggning av de olika stödåtgärderna. Revisorerna föreslår atf riksdagen hos regeringen begär en samlad översyn av industristödet och därutöver vidtar olika samordnings-och reformåtgärder som angivits i åtta klart angivna punkter.

Granskningspromemorian, som varit föremål för en omfattande remissbehandling, fick ett genomgående positivt mottagande av såväl LO som TCO, Även Industriförbundet anslöt sig i väsenfiiga delar fill revisorernas förslag,

I de åtta punkterna har revisorerna framfört olika förslag och begärt atf en samlad översyn bör ske av industristödefs administrafion och utformning i syfte att bl, a, begränsa antalet stödorgan och stödformer, atf ett register införs över stödföretagen samt att en ökad samordning och en mer ändamålsenlig strukturering sker av informafionen beträffande den internationella ekonomiska, tekniska och handelspolitiska utvecklingen.

Vidare föreslås att en förteckning upprättas över vikfigare informationskällor i vad avser utvecklingen på dessa områden och att en sammanställning görs ur de förslag som framkommit vid de senaste årens omfattande näringspolifiska utredningsverksamhet. Dessutom behandlas åtgärder för bättre överblick på def handelspolifiska området,

Näringsufskottet har i def betänkande som riksdagen nu har atf behandla levererat en mer allmänt hållen skrivning och avstått från att mer ingående behandla revisorernas åtta konkreta punkter. Utskottet hänvisar fill atf vissa inifiativ har tagits av oUka organ och skriver i sitt yttrande: "Det bör kunna förutsättas att regeringen utan särskild begäran från riksdagens sida allsidigt överväger industristödets omfattning och utformning," Det är det svar som utskottet ger på det här arbetet.

Ett par motioner, som väckts i dessa frågor, får en Uknande behandling. Utskottet föreslår aft såväl revisorernas förslag som motionärernas yrkanden stoppas i samma säck och därmed läggs fill handUngarna. Detta sätt att behandla en omfattande utredning, som gjorts av revisorerna, verkar en aning bekvämt, och det är med viss förvåning som revisorerna tar del av denna behandlingsordning.

Jag vill erinra om, att när riksdagen 1979 beslutade atf fackutskotten skulle få fillfällen att ta ställning till de förslag som riksdagens revisorer avsåg atf gå vidare med till regeringen, var meningen atf ufskoffen skulle bli delaktiga i granskningsverksamheten och genom atf dela med sig av sin sakkunskap ge ökad tyngd åt dessa framställningar fill regeringen. Riksdagen var på def klara med att en sådan ordning skulle innebära, som framgick av förra

ärendet, en viss fördröjning i behandlingen av de olika förslagen, mén ansåg det ändå vara av värde om riksdagen gav uttryck för sin mening. Ingen räknade väl med atf vissa utskott rutinmässigt skulle sätta stämpeln "Till handlingarna" på dessa förslag. Det var absolut inte riksdagens mening med det beslut som fogs 1979,

Herr talman! Med hänvisning fill def anförda kommer ledamöterna i revisionen i händelse av en efterföljande votering atf lägga ned sina röster.

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Stadigt stöd tiU industrin

I detta anförande instämde Allan Åkerlind (m), John Johnsson (s), Margit Sandéhn (s), Birgitta Rydle (m), Lars Ahlmark (m), Holger Bergman (s), Arne Gadd (s), Ralf Lindström (s), Yngve Nyquist (s), Stig Alftin (s), Hagar Normark (s), Rune Johansson (s), Kjell Nilsson (s) och Wivi-Anne Radesjö (s),    '

AnL 194 TAGE SUNDKVIST (c):

Herr talman! Jag förstår av dessa instämmanden från riksdagens revisorer aft man anser aft näringsufskottet har behandlat den här rapporten med nonchalans. Jag försäkrar dock aft det inte varit näringsufskoftets avsikt atf behandla frågan med någon nonchalans. Det var def inte heller i fråga om det förra ärendet, där vi inte föreslog riksdagen aft skriva till regeringen.

Orsaken till aft vi stannat för ställningstagandet aft vi förutsätter ätt regeringen tar del av detta material utan några särskilda åtgärder från riksdagens sida är atf frågan har aktualiserats på andra sätt under tiden. Jag kan hänvisa fill att riksdagen begärde en redovisning från regeringen över de industripolifiska stödåtgärderna under våren 1979, Den redovisningen kom den borgerliga regeringen med i september månad i år, I redovisningen redogörs i stort sett för vad som anförts i den rapport som revisorerna har avgivit.

Av de åtta åtgärdspunkfer som revisorerna har föreslagit har en del fillgodosetts genom verksamhet som redan pågår. Det betyder alltså aft åtskilliga aktiviteter har tillgodosett de krav som revisorerna har aktualiserat.

När Sture Palm redovisar att de två motionerna i ärendet har fått samma nesliga behandling som revisorernas förslag, finns def kanske anledning att konstatera att de båda motionerna går i var sin riktning. Den ena mofionen tyckte atf man inte skulle fa särskilt stor hänsyn fill vad revisorerna har sagt, under det att den andra mofionen underströk deras uttalanden.

Vid behandlingen av detta ärende har vi på samma sätt som när def gäller förra ärendet haft i åtanke att den regering som riksdagen nu skall skriva till och anmäla saker och ting fill infe är den regering som revisorerna avsåg när de utformade sina förslag. Ett enigt utskott har ansett att det nu inte finns anledning för riksdagen aft vidta några särskilda åtgärder. Vi förutsätter atf regeringen ändå följer denna fråga.

175

Nr 46

Torsdagen den 9 december 1982

Statligt stöd tiU industrin

AnL 195 STURE PALM (s):

Herr falman! Bara en kommentar i all korthet, I def. förra ärendet förklarade utskottet aft revisorerna hade en mycket allmänt hållen skrivning. Det var utskottets skäl för att infe gå in på våra olika punkter.

I detta ärende har vi angivit åtta åtgärdspunkter i förhoppning om aft våra förslag då kanhända skulle få en mer seriös behandling i utskottet. Men då blir utskotfet mycket allmänt i sin behandling av våra förslag.

Kammarens ledamöter måste medge aft det är en mycket märkUg behandUng, Det passar infe hur vi än har gjort. Oavsett om vi presterat en allmänt hållen skrivning eller preciserat oss, har def blivit ungefär samma resultat. Våra förslag hamnar bland handlingarna.

Vi tycks dock vara överens om atf man i fortsättningen infe skall ha denna behandlingsgång. Utskottet skall väl ha en mening om det material som vi lägger fram. Förfar man på det här sättet, blir def något av ett goddag-yxskaft.

176

Överläggningen var härmed avslutad. Utskottets hemsfällan bifölls,

30        § Föredrogs
Näringsutskottets betänkande

1982/83:14 Förfarandet vid rapportering av fondpappersaffärer,  m, m, (prop. 1982/83:49)

Utskoftets hemställan bifölls,

31        § Kammaren åtskildes kl, 23,23,
In fidem

TOM T: SON THYBLAD

/Solveig Gemert