Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1982/83:45

Torsdagen den 9 december fm.

Kl. 10.00

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Meddelande om interpellationssvar

Om åtgärder för att förhindra en ökad utförsäkring från arbetslöshetskassorna

Förhandlingarna leddes till en början av tredje vice talmannen.

1 § Justerades protokollet för den 1 innevarande månad.

2 § Meddelande om svar på interpellation 1982/83:37

AnL 1 Industriministern THAGE PETERSON:

Herr talman! Interpellation 1982/83:37 av Paul Lestander, daterad den 18 november 1982, om sysselsättningen i järnmalmsorterna kommer atf besvaras den 17 januari 1983. Arbetet med statliga sysselsätfningsåfgärder för malmfälfskommunerna pågår för fullt i regeringskansliet. Interpellationen berör flera departements och flera statsråds ansvarsområden, varför def senare kommer att avgöras vilket statsråd som den 17 januari skall besvara interpellationen.

3§ Svar på frågorna 1982/83:124 och 136 om åtgärder för att förhindra en ökad utförsäkring från arbetslöshetskassorna

AnL 2 Arbetsmarknadsministern ANNA-GRETA LEIJON: Herr falman! Sten-Ove Sundström och Oswald Söderqvist har frågat mig vilka åtgärder regeringen är beredd att vidta för att förhindra en ökad utförsäkring frän arbetslöshetskassorna.

Utförsäkringen från de erkända arbetslöshetskassorna har ökat oroväckande under de senaste åren. Från olika håll har framförts krav på att detta problem skall lösas genom att ersätfningsperioderna förlängs. Enligt min mening är detta en kortsiktig lösning, som innebär att man bara skjuter problemet framför sig. Jag menar att man i stället måste möta de allt längre arbetslöshetsfiderna med en ökad satsning på platsförmedling och andra arbetsmarknadspolifiska åtgärder, såsom beredskapsarbete och arbetsmark-

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Om åtgärder för att förhindra en ökad utförsäkring från arbetslöshetskassorna

nadsutbildning. Dessa åtgärder måste sättas in i ett så fidigt skede atf en utförsäkring infe blir aktuell.

Arbetsmarknadsstyrelsen har också under innevarande höst, i sina rikfiinjer för länsarbetsnämndernas verksamhet, föreskrivit intensifierade arbefsförmedlingsinsafser för atf hejda utvecklingen mot allt längre arbetslöshetstider. Således skall nu en särskild uppföljningsinsats göras efter sex månaders arbetslöshet. För ungdomar under 25 år skall uppföljningen göras efter fyra månader.

Regeringen kommer naturligtvis atf även i fortsättningen noga följa utvecklingen av utförsäkringen från arbetslöshetskassorna.

AnL 3 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Herr falman! Jag tackar statsrådet för svaret på frågan.

Bakgrunden tUl denna fråga är atf anf alef utförsäkrade från A-kassorna nu ökar mycket snabbt. Enligt A-kassornas samorganisation beräknas närmare 15 000 personer vara utförsäkrade vid årsskiftet. Mest drabbade i absoluta fal är Norrbotten, Värrnland, Malmö och Göteborg.

Efter en utförsäkring återstår för många människor endast aft söka socialhjälp. Även om def är en samhäUelig rättighet, upplever många arbetslösa det som oerhört genant atf utsättas för den prövning som def innebär aft söka socialhjälp. Påföljden blir att de drabbades ekonomi i många fall raseras.

Regeringens satsning på beredskapsarbeten och AMS beslut att vid dessa ge förtur för långfidsarbefslösa kan bromsa upp denna utförsäkring, men antalet ökar nu så snabbt att många ändå riskerar att falla igenom def skyddsnät som arbetslöshetsförsäkringen utgör.

Jag är överens med statsrådet öm att man inte kan lösa dessa problem genom att förlänga ersätfningsperioderna utan att man måste möta problemen med ökade satsningar på bl. a. beredskapsarbeten och arbets-marknadsutbUdning. Arbetsmarknadsministern avslutar sitt svar med att säga: "Regeringen kommer naturligtvis atf även i fortsättningen noga följa utvecklingen av utförsäkringen från arbetslöshetskassorna I" Jag tolkar defta så,.atf det, om det skulle bli nödvändigt, kommer ytterligare satsningar på beredskapsarbeten och liknande för aft möta en eventuellt snabbt ökande utförsäkring.

AnL 4 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret på min fråga.

Jag är naturHgtvis helt överens med henne om atf det bästa är att inte ha någon arbetslöshet och att det allfid blir fråga om kortsikfiga åtgärder. Meri problemet är nu akut. Föregående frågeställare nämnde att def kommer aft finnas ungefär 15 000 utförsäkrade innan detta år är slut. Vi kanske redan har lippnåff def talet - vi känner ju inte fill den aktuella statistiken. Till detta måste vi också lägga de ungdomar sorn utförsäkras från KAS, som kanske är uppemot 10 000.

Siffror är som sagt ganska meningslösa och är välkända för alla, men det oroande är aft antalet utförsäkrade ökar så kraftigt. Om vi ser på statistiken för första halvåret i år som Arbetslöshetskassornas samorganisation har tagit fram, som nämndes fidigare, finner vi aft def bUvit nära nog en fördubbling jämfört med första halvåret 1981.

Vad som är ännu allvarligare är vilka som drabbas. Det är framför allt grupperna under 55 år och i stor omfattning ungdomar födda på 1960-falet som nyss gått ut på arbetsmarknaden. Def är också kvinnor. De fack som berörs är Statsanställdas förbund, SKAF, dvs. Svenska kommunalarbetareförbundet och Handels. Medlemmarna där arbetar inom typiska kvinnoområden. Men också i industriförbunden, vilket redovisades i Metallarbetaren helt nyligen, har man fåft 3 000 utförsäkrade. Man räknar med aft det kanske blir uppemot 10 000 som faller ifrån innan detta år är slut.

Situationen är akut den närmaste framfiden. Det finns ytterligare några siffror jag vill nämna. Vid halvårsskiftet i år hade 33 000 personer passerat 200-dagarsgränsen. Många av dem har alltså redan nu fallit ut. 75 000 hade passerat 100-dagarsgränsen, och många av dem kommer alltså att falla ut fram fill den 1 juli 1983. Jag tycker aft man måste titta litet grand också på dem som hotas och dem som har utförsäkrats. Därför är det litet för kortfattat att bara säga att man i första hand skall försöka möta detta med åtgärder av olika slag, som det sägs i frågesvaret, för det kommer inte atf räcka fill.

Jag skulle vilja stäUa frågan till arbetsmarknadsministern om det är helt omöjligt att tänka sig en förlängning. Def har nyUgen fattats beslut i finska riksdagen om defta, där man har förlängt från 450 tUl.500 dagar inom treårsperioden. I Danmark har man som bekant ett helt annat system, som är mycket mera långtgående. I detta akuta läge vill jag fråga om arbetsmarknadsministern anser atf det är helt uteslutet att tänka sig en förändring av systemet, eftersom situationen är akut och det är tiotusentals som faller ut under de närmaste månaderna och def närmaste året.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Om åtgärder för att förhindra en ökad utförsäkring från arbetslöshetskassorna

AnL 5 Arbetsmarknadsministern ANNA-GRETA LEIJON: Herr talman! Får jag som svar på Oswald Söderqvists direkta fråga säga atf jag inte har haft några funderingar på en förlängning. Precis som jag säger i svaret, tycker jag att det skulle vara en mycket dålig lösning på detta problem. Dessutom är def faktiskt så atf man infe löser de akuta problemen med en förlängning av arbetslöshetskassornas ersättning; därför aft detta rör sig om ett försäkringssystem, och det är en ganska omfattande byråkrafisk procedur innan man kan ändra ett sådant system.

Om def hade varit så atf riksdagen under våren 1982 hade följt förslag från bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen, hade läget inte behövt vara så allvarligt som det nu är när def gäller utförsäkringen. Man borde ha saft in ökade arbetsmarknadspolitiska insatser tidigare - då hade vi inte varit i defta läge. Nu har vi ändå genom de åtgärder som har gjorts under hösten kunnat få en väldigt snabb ökning av de arbetsmarknadspolifiska insatserna och kunnat bromsa upp denna utveckling. Men jag håller med både Sten-Ove Sundström

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Om åtgärder för att förhindra en ökad utförsäkring från arbetslöshets-kassortta

och Oswald Söderqvist om att det här är etf allvarligt problem. De ekonomiska svårigheter som drabbar de enskilda är mycket omfattande. Därför är def, som jag har sagt, mycket angeläget att vi följer utvecklingen väldigt noga.

De beslut som har fattats av arbetsmarknadsstyrelsen om särskilda insatser för de här grupperna har fattats så nyligen atf vi inte har sett verkningarna av dem i prakfiken. Vi kan alltså inte riktigt bedöma om de räcker till eller om def krävs ytterligare åtgärder. Jag menar att det är angeläget att följa utvecklingen, men jag tror alltså inte att vi löser problemen vare sig akut eller på sikt genom en förlängning av arbetslöshefsersättningstiderna.

AnL 6 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Det är alldeles klart atf man inte kan lösa problemen snabbt genom sådana beslut som fattats. Men situafionen kommer infe att vara särdeles mycket bättre nästa höst, när vi kanske återigen samlas i riksdagen för atf debattera sådana här frågor.

Jag håller med arbetsmarknadsministern om att det förhållandet att beslut som borde ha fattats i våras inte fattades naturligtvis har gjort situafionen värre. Men med samma fog kan då sägas att om man inte fattar beslut nu, så kanske vi står här om etf år och säger: Varför fattade vi inte beslut om att förändra försäkringssystefnet?

Vi kan inte räkna med någon sådan förbättring aft problemen kommer att lösas; det känner vi alla till. Därför tycker jag att det är synd att man inte vill överväga att ta itu med deri fråga som jag har aktualiserat.

De åtgärder som arbetsmarknadsministern talar om riktar sig inte mot dem som närmast är hotade - vid halvårsskiftet i år gällde det 33 000 personer med 200 dagar och 75 000 med 100 dagar. För dem som blir utförsäkrade återstår socialhjälpen eller eventuellt att de kän komma in i arbefsvårdssysfemef.

Jag tycker alltså att man borde överväga en förändring av försäkringssystemet. Annars står vi kanske här om ett år och säger atf det var synd atf vi infe fattade beslut som hade kunnat förbättra situationen.

AnL 7 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s); ■

Herr falman! Jag tror i likhet med arbetsmarknadsministern aft man infe löser de här problemen genom aft förlänga ersättningsperioden, utan aft man i stället bara rullar dem framför sig.

Låt mig sedan säga aft om de åtgärder som nu har satts in inte skulle räcka fill, exempelvis i ett län som Norrbotten, finns det objekt för beredskapsarbeten som snabbt kan sättas i gång. Det gäller bl. a. ombyggnad av skolor. Det kan vara värdefullt aft ha detta i bakfickan, om det skulle behöva sättas in ytterUgare åtgärder för att klara utförsäkrade.

AnL 8 Arbetsmarknadsministern ANNA-GRETA LEIJON:

Herr talman! Jag tror atf Oswald Söderqvist litet grand har missuppfattat

vilka grupper specialinsatserna från arbetsmarknadsverket rikfar sig fill, för

det är just dessa grupper han talar om.

Låt mig sedan säga aft det inte är så att vi inte gör någonting nu under hösten. Vi har faktiskt fattat beslut om atf lägga förslag på riksdagens bord om att nu i höst avsätta lika mycket pengar för en ökning av beredskapsarbetena som den summa regeringen föreslog i budgetpropositionen i våras. Def belopp vi nu lägger på är alltså lika stort som def som ursprungligen anvisades. Därför har vi också kunnat fä en ökning av insatserna.

Jag vill alltså hoppas och tro att vi i Sverige skall kunna lösa de här problemen genom att följa den traditionella svenska linjen, arbetslinjen, och infe försöka lösa problemen genom atf ge människor kontant stöd.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Om administrativa förenklingar och besparingar inom högskolan

AnL 9 OSWALD SÖDERQVIST (vpk);

Herr falman! I den huvudfrågan är det naturligtvis ingen oenighet alls, utan def är självklart atf alla strävar efter att få en arbetsmarknad som kan ge folk deras försörjning. Jag är också medveten om att regeringen har vidtagit åtgärder i höst som kommer atf förbättra läget, men jag är rädd för att det inte är fillräckligt.

Nästa höst kanske vi på nytt står där, med mycket värre problem, och fortfarande säger man att man infe kan förlänga försäkringsfiden, därför atf def är en byråkrafisk apparat som tar lång tid. Därför tycker jag atf regeringen borde överväga ett sådant beslut, även om den principiellt är motståndare mot sådant. Det innebär infe aft man viker sig för de krafter som gör att folk sparkas ut i arbetslöshet.

Jag vill åter hänvisa fill den finska riksdagen, som just har tagit ett sådant beslut och förlängt försäkringsfiden - säkert emot principerna för arbetsmarknadens organisationer, fackföreningar och andra - från 450 fill 500 dagar inom en treårsperiod. Jag tror aft def kan bli nödvändigt också för den svenska regeringen att göra detta, även om man inte tycker att def är någon lösning på problemet.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på fråga 1982/83:137 om administrativa förenklingar och besparingar inom högskolan

AnL 10 Utbildningsministern LENA HJELM-WALLEN:

Herr talman! Rune Rydén har frågat mig när åtgärder rörande förenklingar och besparingar inom högskolans administrafion och organisation kan emotses.

Jag vill först klargöra aft den departementspromemoria frågeställaren talar om infe existerar i någon annan form än utkastefs. Den kom således inte att fullföljas under den föregående regeringen. Därav följer att någon formell remiss inte har gått ut. Däremot sände den förra departementsledningen utkastet fillett antal personer inom högskolan för att få synpunkter pä innehållet.

Enligt min uppfattning finns ett behov av att fullfölja det arbete som

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Om administrativa förenklingar och besparingar inom högskolan

uppdrogs till uppföljningskommiffén och som fogs upp i regeringskansliet sedan kommitténs arbete avstannat. Det rör bk a. en översyn av högskolans institutionella organisation, såsom sammansättningen av och arbetsuppgifter för styrelser och nämnder. Viss översyn av studieorganisationen och budgetsystemet för högskolan förefaller det också nödvändigt att göra. Detta arbete bör enligt min mening i första hand utföras inom regeringskansUet, bl. a. på grundval av def material som tagits fram inom uppföljningskommiffén . Def kommer aft påbörjas omedelbart efter def att årets budgetarbete har avslutats. Min avsikt är atf en departementspromemoria i dessa frågor skall arbetas fram under våren och efter remissbehandling läggas fill grund för förslag till riksdagen under nästa riksmöte.

När def gäller rationaliseringsverksamhef i övrigt inom högskolan avser jag atf återkomma i 1983 års budgetproposition.

AnL 11 RUNE RYDÉN (m):

Herr talman! Jag ber atf få tacka utbildningsministern Lena Hjelm-Wallén för svaret.

I def ekonomiskt kärva läge som vi lever i, med bl. a. växande budgetunderskott, är det viktigt atf statens verksamhet på alla områden -därmed även på den högre utbildningens område - sker på ett så effektivt och bra sätt som möjligt. Det innebär aft högskolan kontinuerligt måste se över sin verksamhet för att den skall uppfylla detta mål. Högskolan kan inte ställa sig utanför samhället i övrigt i dessa avseenden. .

Def ökande kravet på minskade utgifter i statens verksamhet leder därför till krav på besparingar och förenklingar inom högskolan. Detta är och kommer aft vara en nödvändighet, oberoende av om man tycker atf högskolans organisation är bra eller ej. Nu tycker jag emellertid aft den i sig är så omfattande och svåröverskådlig att den säkert kan göras avsevärt enklare, och därmed läfföverskådligare, och säkerligen också effektivare.

Vi moderater har ju hela fiden varit kritiska mot högskolereformen. Vi vill bl. a. slopa regionstyrelserna och rent allmänt sett förenkla byråkratin för aft därigenom få relativt sett mer resurser över fill det som är högskolans egentliga mål: att undervisa och forska. Detta leder enligt vår uppfattning till en ökad effektivitet inom högskolan, men framför allt fill en ökad kvalitet.

Eftersom situafionen nu upplevs som allvarlig av många på högskolan så brådskar def. Vi har, tycker jag, utrett den här frågan tillräckligt, och nu är det dags för handling.

Förslag finns fill förenklingar och besparingar i tillräckUg omfattning. Det är därför med ett beklagande som jag konstaterar aft utbildningsministern inte är beredd aft nu genomföra några av de förslag som diskuterades i uppföljningskommiffén och som har framförts i nämnda departementspromemoria. Där finns det många fina och användbara förslag. Även om remissvaren i och för sig inte är officiella, eller formella, är de säkerligen ändå till stor nytta.

Qm den socialdemokratiska regeringen fortsätter arbetet, vilket i sig är

positivt, undrar jag varför utbildningsministern Lena Hjelm-Wallén har valt atf göra det inom regeringskansliet i stället för att låta uppföljningskommiffén, som har en pariamentarisk förankring, slutföra sitt arbete. Hade det inte varit bra med en bred parlamentarisk bas i etf arbete på administrativa förenklingar och besparingar inom högskolan? Någon tidsvinst gör ju regeringen infe med den valda vägen.

AnL 12 Utbildningsministern LENA HJELM-WALLÉN: Herr talman! Uppföljningskommiffén har infe denna regering lagt ned, utan den sprack av sig själv. Därför är det säkert bättre aft någon annan övertar dess arbete. Jag är förvissad om att vi vinner tid genom att, som jag sade, behandla vissa frågor i budgetpropositionen redan i januari 1983 och sedan resten av frågorna i samband med en departementsöversyn och en departementspromemoria.

AnL 13 RUNE RYDÉN (m):

Herr talman! Jag hoppas aft utredningsarbetet kommer att bedrivas så fort som utbildningsministern Lena Hjelm-Wallén här säger. Def är absolut nödvändigt att det bUr en förenklad och effekfivare administration inom högskolan, atf regionstyrelserna plockas bort, att linjeorganisationen minskas och att def blir ett förenklat anslagssystem. Kan vi få def här till budgetarbetet 1983 är det bra. Men det hade varit ännu bättre om det hade kunnat ske omedelbart. Förutsättningarna härför har funnits.

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Om stämpelavgiften för yapenlicens

5 § Svar på fråga 1982/83:131 om stämpelavgiften för vapenlicens

Anf. 14 Ekonomi- och budgefministern KJELL-OLOF FELDT:

Herr falman! Arne Andersson i Ljung har frågat justitieministern om han är beredd att lämna en redogörelse för de faktiska kostnader som är förenade med ett vapenlicensärende och om justitierninistern anser att stämpelavgiften kan bli så hög aft den inverkar menligt på utbyfesbenägenhefen när def gäller åldriga eller eljest slitna vapen.

Arbetet inom regeringskansliet är så fördelat atf det är jag som skall svara på frågan.

De expedifionsavgifter som tas ut för olika tillstånd och beslut är i princip bestämda med hänsyn till de kostnader som handläggningen av ärendena orsakar. Kostnaderna måste av prakfiska skäl beräknas schablonmässigt. Defta gäller även vapenlicensärenden. Avgifterna i dessa ärenden varierar mellan 60 och 290 kr.

I en proposition hösten 1980 (prop. 1980/81:20) lämnades en redogörelse för de sammanlagda kostnader som vapenärendena beräknades orsaka. Av redogörelsen framgår bl. a. att ärendena medför en arbetsbelastning för

Nr 45 polisväsendet som motsvarar ungefär 170 årsarbetskrafter till en kostnad av

Torsdagen den 25-30 milj. kr. per år.

9 december 1982 Dessutom kräver vapenärendena en stor arbetsinsats för länsstyrelserna. I

_____________ samma redogörelse beräknades antalet olika vapenärenden per år till ca

Om stämpelavgif- 10 000, vilket innebär atf bara polisväsendets kostnader uppgick till 227-272 ten för vapenUcens - P" ärende. Dessa uppgifter visar enligt min mening att avgifterna i

vapenlicensärenden infe är för höga. Jag tror inte heller aft expeditionsavgifterna i vapenärenden är så höga atf

de märkbart påverkar benägenheten att byta ut gamla vapen.

AnL 15 ARNE ANDERSSON i Ljung (m);

Herr talman! Jag ber att få tacka ekonomi- och budgetministern för svaret på min fråga. Def gagnar väl föga aft erinra om atf stämpelavgiften fram till 1965 var så pass ringa som 2 kr. Atf avgiften vid den tidpunkten förmodligen inte var särskilt anpassad till kostnaderna för ett sådant Hcensärendes handläggning är rätt klart. Däremot är det mot den bakgrunden ganska lätt att förstå att de som söker vapenlicens anser att den nuvarande nivån på 290 kr. ter sig oskälig. Det är väl inte heller någon hemlighet att man befarat ytterligare höjningar. Och den infe alltför detaljerade redogörelse som lämnats här belyser måhända att man redan nu tar ut en avgift som jämfört med statsmaktens faktiska kostnad för ett sådant ärende Ugger vid den övre gränsen.

Jag är naturligtvis mycket glad över redogörelsen. Men den ger verkligen inte stöd för funderingen om att ytterligare höja avgiften. Men jag har en annan uppfattning än Kjell-Olof Feldt, som tror atf benägenheten att byta olämpliga jaktvapen, dåliga tävlingsvapen eller vad det nu kan vara fråga om, infe påverkas av en så pass hög kostnad som det rör sig om. Jag tycker nog att detta är den mer allvarliga delen av saken.

Def är inte så - i varje fall inte i jägarkretsar- att man byter vapen därför att det är skojigt att ha ett finare eller nyare vapen, utan man byter i de allra flesta fall av def skälet atf man vill ha ett säkrare vapen. Och skulle vi komma fill den situafionen aft enbart stämpelavgiften ter sig avskräckande, tycker jag att vi har motverkat de syften som det ändå är fråga om.

Jag måste konstatera att huvuddelen av de vapenärenden som def gäller måste vara av tämligen rutinartad karaktär. Av de 110 000 vapenlicensärenden som handläggs årligen måste det vara ett utomordentligt Utet antal -kanske en enda procent - som kräver en närmare granskning beträffande den sökandes lämplighet att inneha vapen eller utöka sin vapenarsenal med ett bättre eller mer högklassigt vapen. Med andra ord: Huvuddelen av ärendena måste vara sådan att man handlägger etf betydande antal ärenden i timmen. En undersökning av detta kan ge en viss fingervisning om att handläggningen av rutinärenden sker på sådant sätt atf kostnaden av det skälet skulle kunna vara mycket lägre.

Jag ber återigen aft få tacka för svaret, men jag uttrycker den bestämda uppfattningen, som landets jägare och sportskyttar har, att en ytterligare

höjning kan komma atf få de konsekvenser som jag har försökt aft något Nr 45

'y3- Torsdagen den

9 december 1982
Överläggningen var härmed avslutad.

Om översyn av , bostadsanvisnings-6 § Svar på fråga 1982/83:133 om översyn av bostadsanvisningsla- lagen gen

AnL 16 Bostadsministern HANS GUSTAFSSON:

Herr talman! Tore Claeson har frågat mig om regeringen planerar att göra någon översyn av bostadsanvisningslagen i syfte att bl. a. få fill stånd en snabbare fillämpning av lagen.

Regeringen har nyligen beslutat om direktiv för en översyn av bostadspolitiken. Enligt direktiven skall kommittén överväga bl. a. vilka åtgärder som krävs för att kommunerna skall kunna förmedla etf tillräckligt antal lägenheter. Därvid skall kommunernas erfarenheter av bostadsanvisningslagen (1980:94) studeras.

Regeringen har f. n. infe planer pä några ytterligare åtgärder i fråga om bostadsanvisningslagen.

AnL 17 TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Jag tackar för svaret på min fråga, men jag måste dess värre konstatera att def infe kan göra någon människa glad. Möjligen kan de fastighetsägarintressen som på allt sätt motarbetar lagens tillämpning och de som sysslar med svart lägenhetshandel känna sig tillfredsställda över att det inte finns några planer pä ytterligare åtgärder förrän den kommitté som skall arbeta bl. a. med de här frågorna kan tänkas lägga fram ett förslag. Sådana förslag - om det blir några - lär def inte bli möjligt att omsätta i praktiken förrän fidigast den 1 januari 1984. Jag anser detta vara helt otillfredsställande mot bakgrund av hur förhållandena nu är. Ett antal större kommuner i landet har som bekant fattat beslut om fillämpning av bostadsanvisningslagen, men f. n. är det såvitt jag vet bara en kommun, Degerfors kommun, som kan fillämpa den, beroende på atf fasfighefsägarna maximalt har utnyttjat och utnyttjar de möjligheter som finns atf i två instanser överklaga beslut från kommunernas sida.

Lagens största betydelse ligger i och för sig i aft den finns och att den kan

tillämpas. Men fastighetsägarna vill ju genoms, k. frivillig överenskommelse

av begränsad omfattning få kommunerna att avstå från att fillämpa den. Den

möjligheten har förelegat länge. Under 30-40 års fid har många försök gjorts

atf få Fastighetsägareförbundet, föreningar och enskilda fastighetsägare att

gå med på överenskommelser, men man har bara i undantagsfall lyckats. Jag

menar att bostadsförmedlingen skall vara obligatorisk, dvs. aft alla lediga

lägenheter skall anmälas dit, och fastighetsägaren skall vara skyldig att ta

emot de hyresgäster som anvisas. En rättvis fördelning av bostäder

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Om översyn av bostadsanvisningslagen

förutsätter en bostadsförmedling i samhällets regi och ingår som ett vikfigt led i en social bostadspolitik.

Om fastighetsägarna skulle vara så villiga atf lämna alla lediga lägenheter och kommunerna så villiga atf godta anvisade hyresgäster som man vill ge sken av, riskerar man ju inte att drabbas av lagen, och då borde man logiskt sett inte motsätta sig dess tillämpning. De s. k. frivilliga överenskommelserna ger dessutom inte på samma sätt som lagen möjligheter fill sankfioner och tvång, när fastighetsägarna vägrar att acceptera anvisad hyresgäst. De här överenskommelserna har blivit ett hinder för att man skall kunna bedriva en bra bostadsförmedling.

Jag vill därför upprepa frågan, om bosfadsministern ändå infe skulle kunna tänka sig atf före den fid förslag kan förväntas från utredningen ta något initiativ i syfte atf möjliggöra en tidigare tillämpning av lagen efter beslut av vederbörande kommunal myndighet, dvs. kommunstyrelsen.

AnL 18 Bosfadsministern HANS GUSTAFSSON:

Herr falman! Tore Claeson sade aft svaret infe var mycket aft glädja sig åt. Jag vet infe vilka anspråk Tore Claeson har när def gäller glädjeämnen, men han har frågat mig om jag planerar att göra en översyn av bostadsanvisningslagen, och jag har svarat honom aft genom de direkfiv som regeringen fastställde för någon vecka sedan har en utredning fått i uppgift atf se över denna lag. Vad begär Tore Claeson mera för atf han skall känna sig glad? Han har ju fått ett posifivt svar på sin frågeställning.

Jag delar Tore Claesons uppfattning att bostadsanvisningslagen behöver ses över. Vi behöver utvärdera de erfarenheter som har gjorts av lagen. Vi måste se om det är lagens karaktär och utformning som gör aft så få kommuner har utnyttjat den, även om både Tore Claeson och jag vet att lagen har spelat en mycket stor roll för att få fill stånd frivilliga överenskommelser.

Jag vill också hänvisa Tore Claeson till att def genom bosfadsfinansie-ringsförordningen finns mycket lättillgängliga medel för aft åstadkomma att i varje fall statligt belånade lägenheter ställs till bostadsförmedlingens förfogande. 164, 65 och 66 §§ regleras def förhållandet. Kommunerna saknar alltså infe helt instrument, om de vill agera på det här området.

Men jag är som sagt helt överens med Tore Claeson om att vi bör se över bostadsanvisningslagen. Def blir en uppgift för den utredning vi har tillsaft. Vill def sig väl, kommer kanske Tore Claeson själv att delta i den översynen och får alla möjligheter atf påverka arbetet, så att def går fillräckligt fort.

AnL 19 TORE CLAESON (vpk):

Herr falman! När jag sade atf def infe var mycket att glädja sig åt i svaret var def naturligtvis mot bakgrund av att jag faktiskt hade räknat med att något skulle göras fidigare. Vi har ju redan nu erfarenheter som man mycket lätt kan kolla upp exempelvis hos Kommunförbundet. Efter den undersökning som man har gjort i de större orterna i landet, hos Hyresgästernas riksförbund och hos olika bostadsförmedlingar i landet står det helt klart atf

lagen i sin nuvarande utformning utgör en broms och en spärr för att vi skall kunna få en bättre fördelning av de bostäder som finns.

Jag är helt medveten om de möjUgheter som bostadsfinansieringsbestämmelserna i 64, 65 och 66 §§ ger i och för sig. Men som också bostadsministern vet - jag ref urnerar nu det här med kunskaper - har dessa vissa brister och har inte visat sig vara heltäckande då det gäller möjligheterna för kommunerna att fä de hyresgäster som anvisas statligt belånade bostäder accepterade. Dessa bostäder är förenade med sådana villkor aft de skall förmedlas via kommunen. Också här finris en brist. Det finns inte heller i det sammanhanget några sanktionsåtgärder att ta till mot fasfighetsägare som vill fortsätta aft välja och vraka bland hyresgästerna, med utgångspunkt i vad för sorts hyresgäster det för deras del är ekonomiskt mest lönsamt aft acceptera.

Min besvikelse gäller alltså att bostadsminisfern infe uttalade atf man i avvaktan på utredningens resultat ändå skulle vara beredd aft föreslå vissa förändringar.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Om översyn av bostadsanvisningslagen

AnL 20 Bostadsministern HANS GUSTAFSSON:

Herr talman! Det är inte dåligt att i en fråga där man är överens kunna åstadkomma en så ordentlig diskussion!

Jag har sagt i anledning av Tore Claesons fråga atf en översyn av bosfadsanvisningslagen skall ske. Jag hänvisar till direkfiven, där det står klart uttalat: Om bostadsområdena skall få en allsidig befolkningssamman-sättning samtidigt som lägenheterna förmedlas till hushållen efter behov, är def nödvändigt att kommunerna har starkt inflytande över bostädernas fördelning i kommunerna. Kommittén bör studera kommunernas erfarenheter av bl. a. bostadsanvisningslagen och överväga ytterligare åtgärder som kan vara nödvändiga för atf kommunerna skall få tillgång till de lägenheter som behövs för att uppnå önskvärd variation i hushållssammansätfningen inom olika områden.

Nu säger Tore Claeson atf lagen infe rimligtvis kan börja fillämpas förrän den 1 januari 1984. Jag delar hans uppfattning. Men det är ingen avskräckande lång tid, när vi står inför årsskiftet 1982-1983.

Def är en komplicerad och besvärlig fråga som Tore Claeson hänvisar fill. Def finns inte något heltäckande system. Nej, def finns infe def. Men det är ett komplicerat område, som Tore Claeson vet lika väl som jag. Det är fråga om å ena sidan att skapa rättssäkerhet och å andra sidan aft förverkliga våra ambitioner.

Det är ju infe heller korrekt atf det inte finns några tvångsmedel. I bostadsfinansieringsförordningen finns def visst tvångsmedel. Om det visar sig aft man tillämpar bestämmelserna i 64, 65 och 66 §§ och vederbörande fasfighetsägare fredskas, kan det vara grund för aft säga upp lånet. Bestämmelserna har emellerfid inte tillämpats. Jag tror atf vi båda två kunde önska att kommunerna i större utsträckning än vad de nu gör fillämpar de bestämmelser som redan finns.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Om dontänkon-cernens husaffärer, m. m.

I sak försfår jag inte annat än atf Tore Claeson och jag är överens. Jag hoppas aft han kan känna sig gladare nu när vi kan konstatera defta.

AnL 21 TORE CLAESON (vpk):.

Herr talman! Jag har inte tvivlat på att bostadsministern och jag är överens när det gäller de principiella uppfattningarna. Jag vill bara erinra om atf bosfadsanvisningslagen nu har funnits i två och ett halvt år. Def har visat sig att man hittills bara i en kommun har kunnat fillämpa den på grund av atf lagens utformning är sådan att den ger möjlighet att sabotera fillämpningen av lagen. Bestämmelserna är alltför generösa då def gäller fastighetsägare.

Jag menar att det må vara nog med två och ett halvt år. Det borde ändå vara möjligt aft gå in och göra sådana förändringar som skulle öka möjligheterna aft få lagen att träda i fillämpning, eller omvänt ge en möjlighet aft förhindra att fastighetsägarintressen kan sabotera fillämpningen på def sätt som skett.

Aftonbladet hade i går en artikel om defta problem utifrån Stockholms horisont. "Lagen som blev en fars", lydde en rubrik. Om sanningen skall fram, är det tyvärr så. Det är nödvändigt, menar jag, att göra en förändring i bosfadsanvisningslagen nu snarast, alldeles bortsett från de utredningar som kommer.

Överläggningen var härmed avslutad.

7§ Svar på frågorna 1982/83:143 och 151 om domänkoncernens husaffärer, m. m.

AnL 22 Statsrådet ROINE CARLSSON:

Herr falman! Margaretha af Ugglas har med hänvisning fill vissa husaffärer som bedrivs av dotterdotferföretag fill domänverket frågat mig:

1. Har skaftepengar kommit till användning i de transaktioner som gjorts?

2. Drar statsrådet några principiella slutsatser av def inträffade beträffande affärsverks lämplighet aft driva affärer i dofterdofterbolagsform?

Sven Henricsson har frågat:

1. Har regeringen för avsikt att verkställa en opartisk utredning av domänkoncernens husaffärer?

2. Hur ser regeringen på förhållandet atf statlig verksamhet i bolagsform enligt gällande instruktion är undantagen JO:s, JK:s och riksdagsrevisorernas granskningsmöjlighef?

Jag besvarar frågorna i etf sammanhang.

Efter vad jag försfår avser frågeställarna de husaffärer som Domänföretagen AB med dotterbolaget Domän Housing AB bedriver i Italien.

Frågan om skaftepengar uppfattar jag så att Margaretha af Ugglas vill veta om den verksamhet som fas upp i frågan har finansierats genom anslag från

staten eUer på annat sätt genom statliga medel. Domänverket förvalfar akfierna i Domänföretagen AB. Bolaget har bildats genom kapitalfillskotf från verket. Detta har skett efter medgivande från regeringen i enlighet med principer som har godtagits av riksdagen. Domänföretagen har i sin tur med medel, som uppkommit i den egna verksamheten, bildat eller förvärvat olika dotterbolag, bland dem Domän Housing AB. Några statliga anslag har infe lämnats fill verksamheterna.

Man kan enligt min mening infe dra några principiella slutsatser av def inträffade, utan frågan om lämplig organisafion av de affärsverksamheter som verken bedriver får bedömas från fall till fall. Jag vill i sammanhanget framhålla aft det många gånger är lämpligt atf avskilja viss aftärsverksamhef fill för ändamålet bildad juridisk person, främst akfiebolag. Detta gäller i synnerhet när def från bl. a. ansvars- och redovisningssynpunkt framstår som angeläget att olika verksamheter avgränsas från varandra. När sådana synpunkter gör sig särskilt starkt gällande kan det vara lämpligt och från affärsmässig synpunkt riktigt atf akfiebolag - statliga såväl som privata -bildar dotterbolag.

Att ett företag - statligt eller privatägt - drivs i aktiebolagsform innebär bl. a. aft aktiebolagslagens regler om kontroll och insyn bHr fillämpHga. Enligt min mening föreligger def infe anledning aft ha ett särskilt sysfem i detta avseende för statliga bolag.

När def slutligen gäller behovet av särskild utredning pågår som bekant redan två utredningar av def inträffade, JK:s granskning av domänverkets agerande och den särskilda polisutredningen. Enligt min mening är det därför infe behövligt med någon ytterligare utredning.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Om domänkoncernens hus-affärer, m. m.

AnL 23 MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på mina frågor. Min första fråga var direkt knuten fill ett uttalande av industriministern i Svenska Dagbladet. Han sade att svenska skattepengar infe får förbrukas på det sätt som domänverket gjort. Jag tycker def var ett klokt uttalande.

Min andra fråga är långt viktigare. Insynsfrågorna i statlig affärsverksamhet har kommit aft aktualiseras på ett ganska dramafiskt sätt i den här affären, och det illustreras bl. a. genom att en berörd befattningshavare har avgått från sin posifion som VD i domänförefagen men kvarstår som överdirektör i domänverket. De egendomliga affärerna har varit knutna icke fill domänverket utan fill domänförefagen, som visserligen fill 100 % ägs av domänverket, men ändå har en helt annan status än verket självt. Statliga verk är underkastade offentlighetsprincipen, och deras handlingar är offentliga och öppna för insyn av svenska medborgare. Verken står också under justitieombudsmannens och justitiekanslerns granskande ögon. Så är icke fallet när det gäller akfiebolag. Deras verksamhet regleras i akfiebolags-lagen.

Den fråga som jag menar aktualiseras här är naturligtvis om denna konstruktion skall få vara ett hinder för kontroll av atf dessa bolag i allmänhetens tjänst arbetar på etf sätt som stämmer med uppdragsgivarnas 2 Riksdagens prolokoU 1982/83:456

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Om domänkoncernens hus-affärer, m. m.

intenfioner. Jag tycker aft statsrådets svar på denna punkt är en smula förvånande. Statsrådet vill inte dra några principiella slutsatser av det inträffade. Men def är ju fakfiskt redan så - och jag ser på näst sista stycket i statsrådets svar - att riksdagen tycker atf det bör vara en särskild ordning när det gäller insyn i och kontroll av statliga akfiebolag. Som exempel kan nämnas ordningen aft alla ledamöter i denna kammare har möjlighet aft bevista stafiiga bolags bolagsstämmor. Detta är en särskild ordning för insyn i statliga bolag.

Det är också så att regeringen har beslutat om nya administrativa rufiner när det gäller revision av affärsverken. Jag är litet förvånad över att statsrådet inte alls berör denna punkt. Def förutsätts t. ex. aft RRV skall få biträde från styrelse och verkställande direktör i de helägda dotterbolagen - jag förutsätter atf def gäller i de helägda dofferdofterbolagen också. En viktig förutsättning för att detta skall kunna ske är införande av en regel i dotterbolagens bolagsordningar om att RRV skall få en sådan insyn. Jag hoppas aft statsrådet inte avser aft motsätta sig aft en sådan regel införs.

Slufiigen vill jag säga att även riksdagens revisorer, i en promemoria daterad 1982, begärt att få möjlighet att få granska också affärsverkens dotferdofferbolag.

AnL 24 SVEN HENRICSSON (vpk):

Herr talman! Jag tackar för svaret men är infe nöjd.

Inslaget av spekulafion och svarta affärer blir allt påtagligare i svensk ekonomi. Gränsen mellan vanlig affärsverksamhet och vad vi brukar kalla ruffel och båg blir allt suddigare. Vi har sedan gammalt vant oss vid aft statlig verksamhet är ganska seriös och pragmafisk.

Samfidigt som med tiden en ökning skett av den statsägda verksamheten inom industrin och offenfiiga tjänster har också de gamla verksformerna allt oftare ersatts med bolagsformen.

Staberna i företagen strävar tydligt efter atf försöka likna den privata sektorn. Man har dess former och arbetssfil som mönster. Bolagsformen blir allt vanligare - def finns nu över 1 000 statliga bolag. Infe sällan är def fråga om en salig blandning av privat och offentligt kapital.

Men den statliga tUlsyn och granskning som vi som poUfiker gärna vill ha via riksdagens revisorer är förbjuden vad gäller bolagen och sfiffelserna. Statlig verksamhet kan alltså undgå riksdagens granskning och kontroll genom att ändra verksamhetsform. Denna ordning är inte bra. Lagstiftningen behöver ses över och anpassas fill dagens förändrade situafion.

Def blir allt vanligare med oegentlighefer i stafiiga verk. Den senaste biandekonomiska härvan är inte televerkets utan domänverkefs. I härvan finns alla ingredienser: de brottsliga agenterna som står maffian nära, utpressning, mutor, de snabbt rullande miljonerna som inte leder till ett enda säljavslut, direktörer på blixfresor i charterplan - måhända betalda med utpressarpengar -, direktörer som avgår och direktörer som infe avgår.

Hela denna struUga härva, som för resten anses vara toppen på ett isberg, anser regeringen inte behöver särskilt utredas. Man hänvisar fill en

poUsutredning. Men den handlar om ett åtal mot en inblandad som har gjort sig skyldig fill affärsbroff. Generaldirektören i domänverket har förklarat att han själv skall utreda frågan. Def hela är förbluffande. I stäUet för aft själv avgå skall generaldirektören, som är högste chef och ansvarig för verksamheten, själv etablera sig som utredare. Jag är inte nöjd med svaret.

AnL 25 Statsrådet ROINE CARLSSON:

Herr talman! Till Margaretha af Ugglas vill jag säga följande.

Riksrevisionsverket, söm har revisionsansvaret för all statlig verksamhet under regeringen, svarar för att revision utförs även för affärsverken. Riksrevisionsverket fungerar som en extern revisor och skall sålunda intyga atf balans- och resultaträkningar är korrekta. Till sin hjälp har riksrevisionsverket auktoriserade revisorer. Eftersom allt fler affärsverk nu har dotterbolag, har riksrevisionsverket begärt att få revidera också dessa trots att de Ugger utanför dess område. Olika lösningar har nåtts på def problemet. Bl. a. har inom domänverket en auktoriserad revisor från riksrevisionsverket insyn vid revisionen i Domänföretagen AB.

Om man generellt skulle tillåta aft riksrevisionsverket reviderade affärsverkens dotterbolag och offentliggjorde vad man funnit vid revisionen, skulle man få helt andra regler för dessa företag än för andra. Aktiebolagslagen bör gälla lika för alla bolag.

Till Sven Henricsson vill jag säga följande.

Närvarorätt för riksdagsmän vid statliga aktiebolags bolagsfämmor infördes för två år sedan. Möjligheten att närvara har ännu infe utnyttjats i någon större utsträckning.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Om domänkoncernens hus-affärer, m. m.

AnL 26 MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Herr falman! Jag tycker givetvis atf den här ordningen med riksdagsmäns möjligheter att närvara vid bolagsstämmor är alldeles utmärkt. Det blir emellertid vissa tidsmässiga svårigheter för riksdagsmän atf närvara vid bolagsstämmorna i de tusentals statliga bolag som växer upp som svampar ur jorden. Jag har själv deltagit i Statsföretags bolagsstämmor och upplevt hur lätt def är att få upplysande och inträngande svar på de frågor som ställs under en sådan övning.

Jag tror att def är helt riödvändigt - också inför def ointresse som statsrådet visar för de principiella frågeställningarna - aft riksdagen återkommer i den här frågan, och att riksdagen helt enkelt beaktar bl. a. vad riksrevisorerna har skrivit i en rapport som är ganska färsk.

Jag tycker även atf def är nödvändigt aft vi får fillfälle atf se över RRV:s möjligheter, som inte - def var tydligen statsrådet också inne på - tycks bU så omfattande som RRV självt vill.

AnL 27 SVEN HENRICSSON (vpk):

Herr talman! Jag ser inget märkligt i atf man skulle ha bestämda regler som även skiljer sig från den privata sektorns -1, v. i varje fall - så länge det gäller

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Om viss försöksverksamhet med kiropraktorer

den statliga sektorns verksamhet. Det är ändå fråga om etf allmänägf företag, och då finns def anledning atf också på ett helt annat sätt redovisa för allmänheten - för skattebetalarna - hur det ligger till.

Vidare vill jag säga: Är def verkHgen meningen att generaldirektören själv skall utreda den här frassliga härvan? Jag fick ingen kommentar fill detta, som jag tycker är olämpligt ur rättssäkerhetssynpunkt och ur oparfiskhefens synpunkt. Han visade själv upp ett förvånat ansikte när den här skandalen avslöjades i första omgången, men har senare visat sig vara starkt involverad i hela denna fransakfion i IfaUen, Jag tycker aft statsrådet här borde säga ifrån att personer som är ansvariga för verksamheten infe skall göra någon utredning.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1982/83:141 om viss försöksverksamhet med kiropraktorer

AnL 28 Statsrådet GERTRUD SIGURDSEN:

Herr talman! Mona Saint Cyr har frågat mig om den av regeringen beslutade försöksverksamheten med kiropraktorer inom offentlig sjukvård syftar till legitimation av Doctors of Chiropractic och personer med motsvarande utbildning - förutsatt aft försöksverksamehten faller väl ut -eller om projektet enbart syftar till att föra in själva behandlingstekniken i svensk sjukvård.

Med anledning av medicinalansvarskommifténs betänkande (Ds S 1979:2) Kiropraktorer m, fl, uppdrog regeringen den 6 mars 1980 åt socialstyrelsen att i samråd med bl. a. Landstingsförbundet utarbeta en projektplan för en försöksverksamhet med kiropraktorer inom offenflig sjukvård. Styrelsen överlämnade under våren 1981 etf förslag fill en sådan projektplan. Regeringen har därefter beviljat medel för en försöksverksamhet i huvudsak enligt de rikfiinjer som socialstyrelsen föreslagit.

Försöksverksamheten kommer atf starta med en pilotstudie vid sjukhuset i Karlstad, Därefter kommer försöksverksamhet aft bedrivas i full skala även vid sjukhusen i Halmstad och Helsingborg samt vid Huddinge sjukhus och Karolinska sjukhuset. Vid samtliga sjukhus kommer försöken atf pågå under sex månader.

Syftet med försöksverksamheten är bl. a, aft undersöka om det finns ett medicinskt värde i de behandlingsmetoder som används av kiropraktorer och vilka förutsättningar som finns för ett samarbete mellan kiropraktorer och den etablerade sjukvården. De erfarenheter och synpunkter som kommer fram under försöksverksamheten får avgöra vilka åtgärder som därefter skall vidtas, bl, a, om legifimafion bör införas för Doctors of Chiropractic,

AnL 29 MONA SAINT CYR (m):

Herr falman! Min fråga har framställts av främst fre skäl.

För def första är det första gången som Svenska kiropraktorsällskapet har rönt intresse från svenska myndigheters sida för en dialog. Detta intresse har nu resulterat i etf beslut om en undersökning av vilka effekter som kiroprakfisk behandUng har på människor med rygg- och nackbesvär.

För det andra har def gått sex år sedan riksdagen biföll socialutskottets förslag i frågan. Många människor i vårt land som har posifiva erfarenheter av kiroprakfik ser med förväntan fram emot def resultat som def utlovade försöket kan tänkas utmynna i. Intrycket av förarbetet är emellerfid förvirrande och behöver klargöras. Har def skett några förändringar beträffande avsikterna med försöket?

För det tredje är nu försöksverksamheten nära förestående. Den skall börja direkt efter nyår. Är man trots de här sex åren redo för pilotstudien i Karlstad? Har man etf trovärdigt underlag? Blir det en betryggande och vetenskaplig undersökning?

Socialutskottet uttalade i sitt betänkande SoU 1976/77:9 att en "seriöst utövad kiroprakfisk verksamhet måste därför anses utgöra en resurs". Utskottet sade också att def är "motiverat atf utredningen även överväger frågan om hur" - alltså ej huruvida - "kiropraktiker med examen som Doctor of Chiropracfic" - det är bara dem jag talar om - "eller motsvarande examen lämpligen skulle kunna inordnas bland de olika kategorier yrkesutövare som finns inom sjukvården".

Det är mot den bakgrunden förvirrande att i Landstingets tidskrift läsa uttalanden av den inom socialstyrelsen ansvarige för försöksverksamheten: ", , . def intressanta blir att få fram vad som orsakar en positiv effekt" och vidare "om det posifiva är något som inte finns i den reguljära vården, så är det önskvärt aft föra in den kunskapen fiU sjukgymnaster och arbetsterapeuter m, fl,"

Detta uttalande tarvar en förklaring. Delar statsrådet inställningen, aft man rent av skall "stjäla" etf yrkeskunnande från en yrkesgrupp för atf föra över def på andra redan legitimerade yrkesgrupper som har en helt annan och annorlunda utbildning och kompefens? Hur skall def i så fall gå fill? Skall man då plussa på dessa gruppers utbildning med etf antal år? De här kunskaperna är ingenting man lär sig på någon weekendkurs. Är infe avsikten med försöket att utröna möjligheten fill en legifimering av Doctors of Chiropracfic?

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

öm viss försöksverksamhet med kiropraktorer

AnL 30 Statsrådet GERTRUD SIGURDSEN:

Herr talman! Jag sade i slutet av mitt svar vad syftet med den här försöksverksamheten är. Def gäller att undersöka om det finns ett medicinskt värde i de här behandlingsmetoderna, och jag vill i dag inte ge mig in på någon närmare diskussion om detta innan resultaten av den här försöksverksamheten föreligger,

Def är precis som Mona Saint Cyr säger atf försöksverksamheten när def gäller pilotstudien vid sjukhuset i Karlstad kommer att starta strax efter

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Meddelande om interpellationssvar

Om arbetskraften vid SIDA-stödda projekt

årsskiftet. Längre fram på året kommer den andra verksamheten aft träda i kraft.

Jag är alltså inte beredd att ge mig in på någon diskussion förrän vi har resultaten av den här försöksverksamheferi.

AnL 31 MONA SAINT CYR (m):

Herr talman! I sex år har man haft den här legitimeringen i Schweiz, och man kan där studera hur det har utfallit. Man har lyckats mycket väl och har posifiva erfarenheter. Utbildningen finns def möjlighet aft studera i USA,

Def är egenfiigen uppläggningen av försöket som jag undrar över och som har föranlett min fråga, eftersom den bl, a, innebär att ortopeden och kiropraktorn arbetar på olika villkor, Ortopeden, som har legitimafion, arbetar med de medel som legitimationen medger, medan kiropraktorn, som saknar legifimafion, arbetar utan de medel som hans utbildning förutsätter, dvs, utan diagnosfiska hjälpmedel. Jag undrar om def kan vara en rättvisande uppläggning. Är def inte så att man vill jämföra yrkeskunnandet och behandlingseffekterna hos båda de här kategorierna mot bakgrund av just deras resp, utbildningar? Är det här en jämförande studie med handikapp?

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Meddelande om svar på interpellation 1982/83:39

Anf. 32 Utrikes- och handelsministern LENNART BODSTRÖM: Herr falman! Med hänvisning till riksdagsordningen 6 kap, 1 § får jag meddela atf jag på grund av utlandsresa ej kommer atf besvara interpellationen av Pär Granstedt om regeringens ställningstaganden i vissa utrikespolifiska frågor inom den angivna tiden fyra veckor. Jag har för avsikt atf besvara interpellafionen fisdagen den 18 januari kl, 13,

10 § Svar på frågorna 1982/83:142 och 160 om arbetskraften vid SIDA-stödda projekt

AnL 33 Utrikes- och handelsministern LENNART BODSTRÖM: Herr falman! Margaretha af Ugglas har återgivit cirkulerande rykten att tvångskommenderad arbetskraft används vid SIDA-understödda projekt i Laos öch vid Bai Bang-projekfet och ställer nu frågan vilka uppgifter jag har om detta samt om jag anser aft denna frågeställning har betydelse för utformningen av svensk biståndspolitik,

Rune Ångström har frågat mig vilka metoder som faktiskt används vid rekryteringen av arbetskraft fill pappersbruket i Bai Bång samt om jag avser

beakta rekryferingsmetoder och andra likartade verksamhetsfrågor i den svenska biståndspolitiken.

Jag besvarar dessa frågor i etf sammanhang,

Vietnam är ett av väridens fattigaste länder med en betydande arbetslöshet och ett ytterst svårt försörjningsläge, särskilt i norr, Bai Bang-projekfet skapar arbete och utkomstmöjligheter i glesbygdsområden i Vietnam och ger sysselsättning åt många främst från Röda Flodens delta.

Den vietnamesiska staten, som har en centralplanerad ekonomi, söker fördela landets ekonomiska och personella resurser på etf sätt som syftar fill aft höja levnadsstandarden för folkflertalet. Rekryteringen fill Bai Bang-projekfet följer vietnamesisk lag och praxis från övriga statliga arbetsplatser. Att begära avsked är möjligt men är i prakfiken beroende av fillgång på ett annat arbete. Vid avvikelse dras givetvis förmåner in, men såvitt bekarit förefas inga övriga sankfioner. Löner och förmåner vid Bai Bang-projekfet fillsammantagna ligger högre än på andra offentliga arbetsplatser.

Rekryteringen till projektet går till så aft tjänstemän från berörda myndigheter besöker områden i deltat och far kontakt med potenfiell arbetskraft. Vanligtvis vänder man sig fill unga män och kvinnor som inte har familj. Den vietnamesiska arbetskraften vid projektet uppför bosfäder för eget behov och bidrar till sitt kosthåll genom egen odling.

Dessa människors rörelsefrihet är densamma som för andra i Vietnam -dvs, de rör sig fritt inom provinsen men måste ha myndigheternas tillstånd att korsa provinsgränsen,

Sverige har vid flera fillfällen framhållit aft Bai Bang-projekfefs genomförande i hög grad är beroende av atf den vietnamesiska personalen vid projektet lever och arbetar under så goda förhållanden som möjligt. Således erhåller arbetarna vid Bai Bång sedan 1980 via svenska biståndsmedel tUläggskost i form av ris och kött konserver. Detsamma gäller sedan början av 1982 för arbetarna i skogsområdena. Vidare utnyttjas biståndsmedel för aft förbättra bostadsstandarden för personalen.

Beträffande frågorna rörande utformningen av den svenska biståndspoU-fiken vill jag framhålla att samarbetet med utvecklingsländerna skall utformas så aft ekonomisk och social utveckling främjas enUgt de bistånds-politiska målsättningarna. Vid Bai Bång produceras nu välbehövligt papper för skolor m, m. Projektet ger betydande sysselsättningseffekter. Även om detta är huvudmålet för projektet så är def givetvis angeläget aft den inhemska personalen vid projektet har goda arbets- och levnadsförhållanden, Sverige har också verkat i denna riktning.

De rykten som frågeställarna återgivit om atf det skulle förekomma tvångsrekryterad arbetskraft vid Bai Bang-projekfet innefattar uppgifter som infe kunnat styrkas och föranleder därför ingen ytterligare kommentar från min sida utöver vad jag nu framhållit.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Om arbetskraften vid SIDA-stödda projekt

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Om arbetskraften vid SIDA-stödda projekt

AnL 34 MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Herr falman! Jag skall be atf få tacka utrikesministern för svaret på frågan. Som jag läser svaret är det infe något svar på de frågor som har ställts i Sverige efter statsrådet Carlssons häpnadsväckande uttalande i Hanoi om att en eventuell fvångsrekryfering av arbetskraft fill SIDA-stödda projekt är en intern vietnamesisk angelägenhet. Jag kan naturligtvis inte vietnamesisk lag, som det hänvisas till i svaret. Jag är därför facksam om utrikesministern kan förklara det hela för mig. Innebär utrikesministerns svar här i kammaren att fvångsrekryfering förekommer eller infe? Jag har faktiskt inte kunnat utläsa ett klarf svar på den frågan.

Har utrikesministern föranstaltat om en utredning i ärendet? Vilken information har de vietnamesiska myndigheterna lämnat på de förfrågningar som jag utgår från att man har riktat fill dem? Avser regeringen - och def är en central fråga - aft ingå nya avtal med Vietnam utan att förhållandena i Bai Bång har retts ut på ett klart och tydligt sätt? Jag vill fortsätta frågeställandet. Jag vill göra def därför att detta ärende har väckt så stor uppmärksamhet i Sverige - jag tror också utomlands - och därför atf def är principiellt viktigt.

Ansvariga personer har i svensk press levererat många häpnadsväckande uttalanden som påbröd på Roine Carlssons uttalande - nu senast statsministern. Han gjorde en jämförelse med bränslekommissionens verksamhet under andra världskriget. Visserligen kan man säga att Vietnam befinner sig i krig, eftersom landet har ockuperat Kampuchea, men jämförelsen är väl ändå en smula halsbrytande.

Är det rimligt, herr utrikesminister, att Sverige betalar hundratals miljoner kronor till biståndsprojekt, om tvångsarbete ingår? Jag vill erinra kammaren om atf def är andra gången som denna fråga nu väcks i Sverige, Tidigare gällde det Laos, Hur ser regeringen på tvångsarbete i svenska biståndsprojekt? Det är på fiden aft vi får etf svar på den frågan, Sverige bmkar i internationella sammanhang arbeta mot tvångsarbete, verka för att tvångsarbete icke skall förekomma, Def är en nödvändighet att vi nu får klara besked om utrikesministerns och den svenska regeringens inställning fill dessa frågor,

AnL 35 RUNE ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret.

Också jag är besviken på att utrikesministern infe har besvarat de konkreta frågorna klarf och tydligt. De frågor som vi absolut infe har fått något svar på är om def skall göras någon utredning beträffande denna rekrytering av skogsarbetare och vilken policy som den svenska regeringen har i sådana här ärenden.

Jag återger vad biträdande industriministern sade i Hanoi beträffande rekryteringen av skogsarbetare till Bai Bang-projekfet: Def är en intern fråga för vietnameserna hur arbetskraften till Bai Bang-projekfet rekryteras. Detta uttalande utgör en mycket viktig del av bakgrunden till de frågor som Margaretha af Ugglas och jag har ställt fill utrikesministern. Def kan väl

anses fastslaget atf biträdande industriministern har fällt detta yttrande.

Beträffande rekryteringen av skogsarbetarna har det vid en presskonferens som SIDA anordnade i Bai Bång sagts atf skogsarbetare mobUiserades från kustområdena fill detta skogsprojekt. Uttrycket "mobiliserades" gick det infe att få någon klar uttydning av vid denna presskonferens. Men det framgick i alla fall att dessa skogsarbetare - def rör sig om väldigt många: ca 10 000 kvinnor och män jobbar i defta område - fick besöka sina familjer endast en gång om året, atf deras mathållning var mycket dålig och aft motivafionen för arbete med skogsfällningen också var mycket svag. Jag undrar om detta är ett sätt att rekrytera arbetskraft fill etf svenskt biståndsprojekt som utrikesministern finner rikfigt och som bör passera utan någon som helst reakfion från svensk sida. Just den sociala utvecklingen är en av hörnstenarna i den svenska bisfåndsdokfrinen, och därför tycker jag atf ett svenskt statsråd, därtill med facklig bakgrund, inte bör kunna hävda atf det är en intern angelägenhet för vietnameserna hur de rekryterar arbetskraften. Jag får kanske etf förtydligande när det gäller dessa frågeställningar.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Om arbetskraften vid SIDA-stödda projekt

AnL 36 Utrikes- och handelsministern LENNART BODSTRÖM:

Herr talman! Här återger nu de två frågeställarna rykten som cirkulerar men vilkas ursprung är helt oklart. De begär sedan ett besked från svenska regeringen om hur def i verkligheten förhåller sig. Det hade varit bättre om man hade visat vad man styrker sina påståenden med i stället för att i dessa termer tala om tvångsarbete, i stället för att framkasta själva anklagelsen och sedan begära en reaktion från vår sida.

Nu vill jag emellerfid beträffande detta projekt säga att det är fråga om ett av Sydostasiens största indusfriprojekt, kanske det största som någonsin safts i gång. Det fungerar, och det har gett en enorm höjning av yrkeskunskap och träning i industriellt arbete och rafionell planering över huvud taget.

Alternativet för de vietnameser som arbetar där torde vara att i bästa fall söka klara existensminimum genom risodling, att gå arbetslös i staden eller på landet eller, om man har tur, vara engagerad i någon hopplöst föråldrad hantverks- eller industriverksamhet. Def troligaste aUernativet är antagligen arbetslöshet.

I Bai Bång och detta skogsområde får den anställde vietnamesen förutom den normala lönen som ett vanligt jobb ger också chansen atf utbilda sig vid vad som definifivt måste vara en av Asiens mest avancerade yrkesskolor, som därfill för ovanlighetens skull är inriktad på omedelbar praktisk tillämpning.

Därför vill jag säga att man måste ange vad def är för form av tvångsarbete man syftar på. Det finns ingenfing styrkt i de påståenden som gjorts.

Vad slufiigen gäller den jämförelse som har förekommit i svenska massmedia, vill jag hävda att om vi t, ex,, som har sagts, skulle låta flickor vara tvungna aft arbeta i socialtjänst eller liknande, skulle det också vara etf tvångsarbete. Sådana förslag har lagts fram i många fall här i Sverige, men de har med skäl tillbakavisats.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Om arbetskraften vid SIDA-stödda projekt

AnL 37 MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Herr talman! Jag tycker att debatten börjar ta en allvarlig vändning efter utrikesministerns senaste inlägg. Är def så aft utrikesministern vill ursäkta ofrihet och tvång med fattigdom, så är det något mycket allvarligt att höra från en svensk utrikesministers sida. Jag hoppas aft det infe är def Lennart Bodström avser. Det finns fakfiskt också en mycket allvarlig mening i detta svar. som jag senare skall fästa kammarens uppmärksamhet på.

Jag tycker att det vore nyttigt att bara få citera en tidningsnofis om vad Anders Thunborg har sagt i FN för en fid sedan, när det var debatt om mänskliga rättigheter. Jag tycker att det passar mycket bra just nu, efter aft ha lyssnat fill utrikesministern:

"Aft skydda individen mot förtryck och maktmissbruk är det grundläg
gande målet för mänskliga rättigheter, framhöll ambassadör Anders
Thunborg---

Ofta hörs argumentet att sådana brott varit mofiverade av hot mot den inre säkerheten och av behov atf komma fill rätta med politiskt oliktänkande.

Om man accepterar sådana argument lämnar man dörren öppen för dubbelmoral, konstaterade Thunborg,"

Jag tycker nu att till de argumenten kan läggas behovet av att fälla bambu, avsaknaden av alternativa arbetsmöjligheter och fatfigdom. Ingenting sådant mofiverar, utrikesministern, brott mot mänskliga rättigheter, fvångsrekryfering och förtryck. Jag vänfar mig ett klarläggande på den punkten.

Sedan gäller ju frågan, herr utrikesminister: Vad har regeringen gjort med anledning av dessa rykten, som utrikesministern föredrar att med sådan emfas kalla uppgifter i massmedia för?

AnL 38 RUNE ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Fortfarande är det en central fråga: Tar utrikesministern avstånd från statsrådet Carlssons yttrande, att def är en intern vietnamesisk angelägenhet hur man rekryterar arbetskraft till biståndsprojekt? Det är en konkret fråga.

Utrikesministern talar om rykten. Svenska journalister har besökt området, SIDA har haft en presskonferens i frågan, där man har använt uttrycket atf arbetskraften har mobiliserats. Sedan har man också konstaterat att vad som ligger i ordet mobilisering väl var litet flytande, men det var fråga om atf människorna flyttades till etf område, var tvungna att vara där och arbeta, fick besöka sina familjer endast en gång per år, atf förhållandena för arbetarna i def här fallet var mycket dåliga och atf motivationen fiU arbete också var mycket dålig.

Föranleder inte sådana uppgifter, om man sedan kallar dem rykten eller inte, att svenska regeringen undersöker om de här uppgivna förhållandena verkligen stämmer?

Mot bakgrund av hur svenska regeringen fidigare har agerat då def gäller FN-organet ILO, som har 150 medlemmar och där man har infe mindre än 158 konventioner just på det här området, tycker jag atf det är väldigt viktigt

att vi så aft säga sopar rent framför vår egen dörr. Och det gäller fakfiskt också ett biståndsprojekt som Bai Bång.

AnL 39 Utrikes- och handelsministern LENNART BODSTRÖM:

Herr talman! Jag har infe gjort annat än att i all anspråkslöshet kräva av dem som ställer dessa frågor att de infe skall påstå att def är etf tvångsarbete utan atf de lägger fram någon form av bevis för defta. Jag har redovisat hur rekryteringen av arbetskraften går till, genom att man från de sydliga överbefolkade delarna försöker värva människor till det här aktuella området.

Det går infe att påstå aft mitt svar har inneburit att tvångsarbete skulle motiveras med fatfigdom och aft det skulle kunna vara på något sätt försvarligt,

Anders Thunborg talade i Förenta nationerna på den svenska regeringens vägnar. Talet uttrycker precis den uppfattning som vi har, Def är alldeles felakfigt att säga atf vi skulle vara inställda på atf acceptera tvångsarbete.

Vad statsrådet Carlsson har sagt innebär ingenting annat än aft han utgår från att man följer vietnamesisk lag och att defta inte innebär tvångsarbete, Def har infe ankommit på honom att vid sitt besök i Vietnam inskrida i detta fall.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Om arbetskraften vid SIDA-stödda projekt

AnL 40 MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Herr talman! Frågeinstitufet i riksdagen är till för att vi skall kunna begära besked av ansvariga statsråd. Här föreligger ju uppgifter om att det förekommer tvångsarbete. Det naturliga är väl aft utrikesministern i Sveriges regering tar reda på hur saken förhåller sig i själva verket och är beredd att redovisa detta för riksdagen. Ge oss klarf besked: Hur är def? Def är ju bara det beskedet vi begär.

Vi önskar naturligtvis även andra viktiga besked. Hur ser t. ex, den svenska regeringen på tvångsarbete i samband med svenska biståndsprojekt? Inte ens på den frågan har Lennart Bodsfröm kunnat lämna ett svar här i riksdagen i dag.

Har man tagit upp denna fråga med vietnamesiska myndigheter? Avser den svenska regeringen att ingå avtal med Vietnam om ytterligare hundratals miljoner utan att ha fått denna fråga klarlagd?

AnL 41 RUNE ÅNGSTRÖM (fp):

Herr falman! Jag vill än en gång fastslå aft etf stort antal svenska journalister har besökt detta skogsområde - def heter Ham Yen, Deras rapporter har entydigt gått ut på atf dessa skogsarbetare har tvångsrekryfe-rafs fill projektet. Det har också - jag återkommer även fill detta än en gång -på en presskonferens SIDA arrangerade i Bai Bång framkommit just de förhållanden som jag tidigare har beskrivit. Sedan är det en definifionsfråga om detta är en mobilisering av arbetskraft eller en tvångsrekrytering. Men jag tycker att det är ganska meningslöst att så att säga dissekera den definitionen särskilt noggrant.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Om arbetskraften vid SIDA-stödda projekt

Def viktiga är om detta är en typ av tvångsarbete enligt vad vi i Sverige lägger in i begreppet. Jag anser aft med hänsyn till FN-sfadgans deklarafion om de mänskliga rättigheterna, som vi har anslutit oss till, är detta en mycket viktig frågeställning - en av de större moraliska frågorna då det gäller vårt u-landsbistånd.

AnL 42 Utrikes- och handelsministern LENNART BODSTRÖM:

Herr talman! Margaretha af Ugglas säger atf frågeinstitufet i riksdagen är avsett att ge sakliga svar på frågor. Lyckligtvis är det också så atf det förs protokoll i kammaren. Det kommer för dem som tar del av denna debatt att bli möjHgt att se vem som framfört de flesta sakUga påståendena -Margaretha af Ugglas i hennes beskyllningar eller jag i de svar som jag har givit.

Det finns ingenfing annat än lösa uppgifter. Vi har försökt kontrollera dessa uppgifter, men vi har infe fåft dem styrkta. Och utan atf ha styrkta anklagelser finns det heller inget skäl att fälla en dom.

Det är alldeles klarf vilken Sveriges inställning är fill tvångsarbete. Vi har skrivit under ILO-konventionen om defta, och vi följer den. Vi påtalar också när det föreligger skäl att utgå från atf tvångsarbete existerar. Vi skulle göra det även beträffande Vietnam, om vi hade några bevis för detta.

Men de besked som vi har fått från arbetsledningen, från projektledningen och från vår ambassad styrker infe de påståenden som talarna här i kammaren har gjort.

AnL 43 MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Herr talman! Jag tycker det är mycket förvånande atf det inte går aft få besked i denna fråga. Det måste väl även gå atf föra överläggningar med de vietnamesiska myndigheterna. Såvitt jag försfår måste sådana överläggningar ske, om det nu pågår förberedelser för nya avtal.

Vad saken handlar om är ju Sveriges näst största mottagarland för bistånd. Utrikesministern vet säkert att inräknat reservafionema står 700 milj. kr. fill Vietnams förfogande under detta år.

Det är fråga om mycket pengar, och det gäller pengar fill ett land som är en kommunisfisk diktatur med hård censur och fångläger. Nu har en mycket allvarlig fråga väckts. Är def icke naturligt atf Sveriges regering genom sin utrikesminister tar reda på hur saken förhåller sig? Jag måste ställa ytterligare en rak fråga till utrikesministern: Är utrikesministern beredd att förorda atf Sverige ingår etf nytt avtal med Vietnam utan aft först ha fått full klarhet i denna viktiga moraliska fråga?

AnL 44 RUNE ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag anser atf def är utomordentligt viktigt att utrikesministern svarar på just frågan: Kommer utrikesministern att ta inifiafiv fill att förhållandena i def aktuella skogsavverkningsområdet undersöks, och kommer utrikesministern aft lämna ett besked om resultatet? Defta sagt med tanke på framfiden. Det är utomordentUgt värdefullt att veta besked på den

punkten när vi skall gå till beslut då det gäller det fortsatta biståndet till Vietnam.

Sedan vill jag bara konstatera att utrikesministern inte har gett etf klart besked om han tar avstånd från statsrådet Carlssons konkreta uttalande att def är en intern angelägenhet för mottagarlandet aft bestämma hur arbetskraften skall rekryteras i def här fallet. Det är klart felaktigt atf karakterisera uppgifter av det slaget som enbart rykten. När en grupp svenska journalister - och jag anser att man kan säga atf hederlighet och ansvar präglar den svenska journalistkåren - kommer med dessa uppgifter tycker jag aft man infe skall avfärda dem som enbart rykten.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Om arbetskraften vid SIDA-stödda projekt

AnL 45 Utrikes- och handelsministern LENNART BODSTRÖM: Herr talman! Margaretha af Ugglas inställning till biståndet i Vietnam är väl känd. Den omständigheten att detta land har stora ekonomiska problem som huvudsakligen är en följd av 30 års krig före 1975 och att man därför möter enorma svårigheter, är för Margaretha af Ugglas inget skäl till atf vi skall stödja detta fattiga land.

Jag har framhållit i mitt svar atf Sverige fortlöpande tar inifiafiv för att förbättra arbetsvillkoren i Vietnam. Det är också klart att vi kommer att granska beskyllningar om tvångsarbete. Men vi kommer, till skillnad från falare som varit uppe i denna debatt, inte att fälla en dom förrän anklagelserna är styrkta.

AnL 46 MARGARETHA AF UGGLAS (m);

Herr falman! Ett förtryck får inte ersättas av ett annat. Att resonera som utrikesministern gör är faktiskt ett hån mot de människor som i dag utsätts för tvång och förtryck.

Fortfarande är följande frågor obesvarade: Handlar det om fvångsrekryfering eller inte, och på vilket sätt tänker utrikesministern föranstalta om dessa undersökningar? Det är nödvändigt atf kammaren får ett svar på de frågorna.

Dessutom kvarstår min fråga: Är det utrikesministerns avsikt att ingå ett nytt avtal med Vietnam innan vi fått ett direkt och fillfredsställande klargörande i denna fråga? Jag tycker atf def är mycket vikfigt atf kammaren fär ett besked också i det avseendet.

Sedan är det faktiskt så, herr utrikesminister, aft det svenska agerandet i det här sammanhanget, om infe utrikesministern är beredd aft ta frågan på allvar, kan innebära att Sverige bryter mot sina internationella förpliktelser i många sammanhang.

AnL 47 RUNE ÅNGSTRÖM (fp):

Herr falman! Jag vill först än en gång slå fast atf den sociala utvecklingen i mottagarländerna är en av hörnstenarna i den svenska biståndspolitiken, och jag tycker det är mycket vikfigt atf slå fast detta.

Sedan vill jag kort göra denna personliga deklaration: Jag har understött den svenska biståndspolitiken med själ och hjärta. Jag tycker atf det är en av

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Om arbetskraften vid SIDA-stödda projekt

de viktigaste polifiska frågorna atf vi bidrar fill aft utjämna orättvisorna i världen. Men jag har också en annan utrikespolitisk hjärtefråga. Den handlar om atf vi allfid skall kämpa mot förtryck, var def än uppträder i världen, och göra det efter måttet av vår förmåga.

I def här fallet kolliderar mitt intresse för u-landsbiståndet starkt med de uppgifter som kommer om att människor tvångsrekryferas fill arbeten, lever avskilda från sina familjer under bedrövliga förhållanden och inte är mofiverade för dessa arbeten.

Detta är allvarliga påpekanden, och det gäller djupt moraliska frågor.

AnL 48 Utrikes- och handelsministern LENNART BODSTRÖM: Herr falman! Här säger fru af Ugglas att den mening som jag har uttryckt skulle innebära aft etf förtryck får ersättas av ett annat. Men def har jag aldrig sagt. Qch det finns ingen antydan om detta vare sig i det inlägg som jag haft här i kammaren eller det uttalande som Roine Carlsson har gjort i Bai Bång.

Jag har klargjort aft vi vänder oss mot tvångsarbete. Jag har klargjort att vi arbetar för atf förbättra villkoren för dem som är sysselsatta i detta område. Och vi undersöker frågan med de möjligheter som står oss till buds. Men vi far infe en anklagelse för god förrän den har blivit styrkt. Och def tycker jag är väsenfiigt i en rättsstat, oavsett om man uttalar sig om förhållanden i sitt eget land eller i något annat.

AnL 49 MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Herr talman! Jag tycker aft jag börjar märka en viss glidning i utrikesministerns attityd. Skall jag uppfatta def så att utrikesministern nu är beredd aft fa denna frågeställning på allvar och fa upp frågan med de vietnamesiska myndigheterna och aft utrikesministern infe tänker förorda atf Sverige ingår nya avtal med Vietnam, innan denna fråga har bUvit ordenfiigt klarlagd, så att vi med säkerhet vet att def rör sig om frivillig arbetskraft på rimliga villkor? Och far utrikesministern därmed också avstånd från statsrådet Roine Carlssons uttalande i Hanoi?

AnL 50 Utrikes- och handelsministern LENNART BODSTRÖM: Herr falman! Det svar som jag har avgivit tillsammans med de repliker som här har förekommit gör fullkomligt klart vad som är regeringens inställning till tvångsarbete, var det än förekommer, och atf vårt bistånd kommer atf användas för atf förbättra förhållandena och naturligtvis inte samverka med något tvångsarbete.

Min eller regeringens inställning till detta har inte förändrats under denna debatt, utan den har varit ursprunglig och har återgeffs korrekt i mitt svar inledningsvis.

AnL 51 MARGARETHA AF UGGLAS (m): Nr 45

Herr talman! Tyvärr delar jag inte utrikesministerns uppfattning att det Torsdagen den

efter denna debatt står klarf för kammaren var utrikesministern och 9 december 1982

regeringen står-i de här frågorna. ---------------

Därför måste jag upprepa mina frågor: Tänker utrikesministern avhålla sig Vissa författnings-

från atf förorda atf något avtal med Vietnam ingås fills dessa frågeställningar frågor m. m.
har blivit ordenfiigt klarlagda? Tar utrikesministern avstånd från statsrådet
Roine Carlssons uttalande i Hanoi? Och vilken är regeringens syn när det
gäller tvångsrekryterad arbetskraft och svenska biståndsprojekt?

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Vissa författningsfrågor m. m.

Föredrogs konstitufionsutskottets betänkande 1982/83:9 om vissa förfaftningsfrågor m.m.

AnL 52 OLLE SVENSSON (s):

Herr falman! För riksdagens nya ledamöter bör def i dag föreliggande betänkandet från konstitufionsutskotfet om i motioner aktualiserade förfaftningsfrågor erbjuda god informafion om den debatt som under senare år har förts om dessa spörsmål. Vi som länge sysslat med denna del av riksdagsarbefet kan möjligen tycka att def mest rör sig om upprepningar. Det finns infe en enda primör i den grundlagsbukett med 14 inslag som utskottet härmed överräcker fill kammaren.

Vi brukar här i landet gärna hävda att de polifiska partierna har vinnlagt sig om atf komma överens om demokrafins spelregler. Ytligt sett ger KU:s betänkande knappast syn för sägen. Till betänkandet är ju knutna 15 reservafioner och 5 särskUda yttranden.

Enligt den ordning som vi har bestämt oss för i syfte att infe ta för lång tid i anspråk kommer i debattens inledningsskede aft beröras samtliga delar av betänkandet, utom den som rör kollektivanslutningen och frågan om vidgad rösträtt för invandrare. Från socialdemokrafiskf håll behandlas dessa avsnitt senare av Kurt Ove Johansson och Kerstin Nilsson.

Efter def att vi senast debatterade ämnet här i kammaren har arbetsgruppen för grundlagsfrågor presenterat ett diskussionsunderlag som rör bl. a. några av de frågor vi har uppe i dagens debatt, nämligen den gemensamma valdagen, upplösningsinstitutet och mandatperiodens längd.

Grundlagberedningen gick bet på aft uppnå enighet om någon handlingslinje. Den borgerliga regering som 1981 fick betänkandet från kommittén för behandling konstaterade atf det infe fanns förutsättningar för proposition före 1982 års val, I stället blev def överläggningar mellan företrädare för de fem riksdagspartierna. Därvid enade man sig om att fullfölja ansträngningarna aft finna en fillfredsställande lösning på framför allt de av mig redan nämnda frågorna samt frågorna om proceduren vid regeringsbildning och

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

regeringens arbetsformer. De två senare spörsmålen finns infe med i här behandlade motioner.

Den 29 oktober i år meddelade vår nuvarande jusfitieminister Ove Rainer atf den nya regeringen ämnar arbeta efter samma modell som den borgerliga för att om möjligt brygga över meningsmotsättningar. Medlemmarna i arbetsgruppen har redan sammanträff en gång under den nye ordföranden, och fortsättning följer i början av februari.

Utskottets majoritet har tagit fasta på ambitionen hos partierna att genom en ny prövning skapa underlag för en förfatfningspolifisk reform med första beslut under innevarande valperiod. Skall sådana förhandlingar ha utsikter att ge resultat, måste olika företrädare för partierna vara beredda att både ge och fa. Därför avvisar utskottet den folkparfimofion som begär förslag om införande av fyraåriga mandatperioder och om avskaffande av den gemensamma valdagen. Centermofionen, med Bertil Fiskesjö som första namn, far upp flera av de frågor som skall diskuteras vidare i arbetsgruppen. Därför förordar en majoritet av socialdemokrater och moderater samt vpk-representanten i utskottet aft motionen överlämnas till arbetsgruppen utan atf någon ställning tas till inriktningen av det fortsatta beredningsarbetet.

Jag tycker att det är litet mycket begärt av folkpartiet och centern att de skall få diktera innebörden i en förfaffningsöverenskommelse. Skulle riksdagen följa deras rekommendationer, kom överläggningarna i arbetsgruppen att starta från låsta positioner. Def vore olyckligt för fortsättningen.

Jag vill fråga: Kan vi då hitta några gemensamma nämnare? Låt mig uttrycka en försiktig optimism. Från socialdemokratisk sida har vi velat framhålla att erfarenheterna från 1970-falet talar för atf en vikfig synpunkt, som bör beaktas vid en reform av våra grundlagar, är intresset av att skapa handlingsdugliga regeringar.

Problemet erkänns även av de borgerliga, då de förenat sig med oss i avslag på kravet från vpk på slopande av spärregeln vid val tUl riksdagen - i varje fall den nuvarande spärregeln 4 %. Man kan även höra min företrädare som KU-ordförande, Berfil Fiskesjö, medge aft def finns risker för det parlamentariska systemets funkfionsduglighef, om vi får en alltför stor uppsplittring av riksdagen på många småpartier. Det finns länder där folk kan rösta in i riksdagen företrädare för ett tiotal parfier. Men det är bara skenbart att detta ger möjlighet till etf allsidigt val mellan politiska budskap. Det brukar bli så att parfierna efter valet låser in sig bakom slutna dörrar för att förhandla sig fram till ett nytt inför väljarna aldrig redovisat program.

Vi socialdemokrater är medvetna om atf fiden infe är mogen för atf i samband med en aktuell förfaffningsreform driva frågan om en reformering av def proportionella valsättet. Men man bör på andra sätt pröva hur man lämpHgen skall förstärka möjligheterna att bilda handlingsdugUga regeringar inom ramen för ett parlamentariskt demokrafiskt system. I det sammanhanget har vi drivit kravet på skapande av etf fungerande upplösningsinstif ut. I gmndlagskommittén föreslog vi socialdemokrater att i den händelse atf ett extra val hålls ett halvt år före den tid som är fastställd för nästa ordinarie val

skall defta val ställas in. Vi vill diskutera detta förslag vidare, och vi vill medverka fill atf åstadkomma bestämmelser som gör upplösningsinstifufef meningsfullt.

Våra ledamöter i gmndlagskommittén diskuterade också i detta perspektiv frågorna om gemensam valdag och en fyraårig mandatperiod. Om den gemensamma valdagen skulle ifrågasättas, hette def i den socialdemokratiska reservafionen, borde def ske från det angelägna i att få fill stånd ett fungerande upplösningsinstifut. Även önskemålet om en längre mandatperiod för riksdagen och de kommunala beslutande församlingarna förutsatte en omprövning av den gemensamma valdagen.

Dessa ståndpunkter står vi fast vid. Vi har alltså infe alls slagit igen några dörrar inför samtal, där önskemål om ändringar från övriga parfier kan ha andra bevekelsegrunder än våra. Ytterligare en sak vill jag peka på. Def var konstitufionsufskottet som i etf betänkande, som vi noggrant diskuterade, gav underlag för direktiven fill grundlagskommittén. Därvid enades vi om aft infe i detta sammanhang ta upp frågor om folkomrösfningsinsfifutet, frågan om vårval och frågan om personval, även om def kan finnas skäl att i senare sammanhang återkomma därfill. Jag yrkar avslag på de reservafioner i vilka i dag krävs inifiafiv från riksdagen inom de områdena.

Under den allmänna mofionsfiden väckte vi socialdemokrater förslag om förkortning fill sju månader av frisfen i den s, k, fiomånadersregeln vid stiftande av grundlag, I en annan mofion har vi hemställt att minimitiden vid vilandeförklaring av räffighetsbegränsande lagsfiftning skall vara sju månader i stället för de tolv månader som nu gäller.

Vi har infe under utskottsbehandlingen vidhållit kravet på en omedelbar ändring. Även dessa frågor har den karaktären, att de bör behandlas i arbetsgruppen utan bindande direkfiv. Regeringen bör verka för aft en ändring av de nuvarande tidsfristerna kan genomföras i bred enighet, skriver ett enhälligt utskott.

Beträffande de kommunala valen uttalade utskottet vid 1980/81 års riksmöte aft regeringen borde på nytt fa upp frågan med sikte på att förslag skall läggas fill riksdagen före nästa val. Här har jusfifieministern aviserat en utredning, Def betyder att riksdagen infe i dag behöver göra något ställningstagande beträffande systemet vid val av kommunfullmäktige.

Vänsterpartiet kommunisterna har återkommit fill utskottet, och därmed återfinns i reservafioner från dem synpunkter på och förslag om statsskicket och regleringen i grundlag av de demokrafiska fri- och rätfigheterna. Jag skall avslutningsvis något kommentera de frågorna.

Vpk återkommer alltså med förslaget om en ändring av statsform till republik, och i bilaga fill betänkandet finns förslag fill nödvändiga ändringar av regeringsformen, Utskotfsmajorifefen yrkar avslag på förslaget under hänvisning fill ställningstagandena i samband med fillkomsten av 1974 års regeringsform. Då rensades bort de sista rester som formellt kvarstod av en personlig kungamakt, och vi har under de senaste åren exempelvis upplevt hur riksdagens falman på ett utmärkt sätt har uppträtt i rollen som regeringsbildare. Det var en uppgift som kungen tidigare hade, 3 Riksdagens protokoU 1982/83:45-46

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

Nr 45

Torsdagen den. 9 december 1982

Vissa, författningsfrågor m. m.

Monarkens ställning är i dag rent representativ, och därför finns ingen anledning atf just nu aktualisera def socialdemokratiska parfikravet på republik. Skulle mot förmodan en renässans uppstå för en personlig kungamakt blev läget ett annat. Jag är säker att en folkmajoritet då vore beredd atf övergå till nytt statsskick, men i dag saknar frågan aktualitet.

Vänsterparfiet kommunisterna uppmanar i en motion riksdagen fill vakthållning kring de medborgeriiga fri- och rätfigheterna. Def är riksdagens ansvar att vara på sin vakt mot tendenser till urholkning av dessa rättigheter, heter def i motionen. Jag vUl hävda aft riksdagen levt upp till detta ansvar. På s. 6-7 i vårt betänkande redovisas ett omfattande utrednings- och lagsfiffningsarbete. Under min tid i utskoffef och i den första fri- och räffighetsuf-redningen har jag haft fillfälle atf medverka till en förstärkning av de medborgerliga fri- och rätfigheterna. Jag tror därför inte att konsfitufionsutskottet har gjort sig förtjänt av snubbor från kommunisterna i detta avseende.

Vi står också inför omfattande reformer inom ytfrandefrihefslagsfiffning-en, där målet är att ge etf i princip lika starkt skydd åt andra offenfiiga uttrycksformer som sedan länge har tillerkänts def tryckta ordet.

Jag vill tillägga: Grundlagens rätfighetsregler verkar inte endast på rättslig väg. De fyller också en viktig uppgift av psykologisk natur genom atf mobilisera medborgaropinionen till försvar för rättigheterna. Ytterst är fri-och rättigheterna beroende av ett fast rotat demokrafiskt medvetande hos medborgarna och en därur vuxen vaksamhet mot alla ansatser atf förkväva de grundläggande friheterna.

Ytterligare en synpunkt på vänsterparfiet kommunisternas krav på fillsäffande av en femparfiufredning; de har tidigare medverkat i fri- och rätfighefsufredningar. Det starkaste skyddet för de medborgerliga fri- och rättigheterna ligger i def demokratiska systemet som sådant med fritt arbetande politiska partier, som slår vakt om de grundläggande politiska rättigheterna, med fria val byggda på allmän och lika rösträtt, med behandling i riksdagen av lagförslag och med en vidsträckt allmän debatt. Det förhåller sig i själva verket så att infe ens det starkaste grundlagsskydd för fri- och rätfigheter hjälper om medborgarnas demokratiska medvetande svikfar. Att den viktigaste garanfin för de grundläggande fri- och rätfigheterna är demokrafins förankring i folkopinionen bestyrks av att de vidsträckta fri- och rätfigheter som i dag fillkommer de svenska medborgarna i betydande omfattning har vuxit fram utan stöd i grundlagen.

I en reservafion begär vänsterpartiet kommunisterna, i anslutning fill en motion av Jörn Svensson, aft riksdagen skall hos regeringen begära utredning om och förslag fill förbud mot s. k. lobbyföretag. Från socialdemokrafisk sida nonchalerar vi inte påtryckare av den typ som verkningsfullt beskrevs i ef t TV-program som mofionären refererar till. Programmet belyste olustiga metoder för påverkan. Det vill jag gärna hävda också som min uppfattning. Men som vi skriver i utskoftets betänkande: "I ett samhälle som det svenska, med dess tradition av en fri och öppen debatt," - massmediernas verksamhet med granskning av olika slags makthavare spelar därvid en vikfig roll - "bör

den risk sorri kan ligga i ett lobbysysfem så som def beskrivs i mofionen inte överdrivas." Därför avstyrker vi motionen med dess krav på utredning och förslag fill förbud.

Herr falman! Jag vill efter denna översiktUga och rapsodiska redogörelse för betänkandet yrka bifall fill utskottets hemsfällan på samfiiga punkter.

AnL 53 ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! I konsfitutionsutskotfefs betänkande nr 9 behandlas en lång rad författningspolifiska frågor. Def skulle vara frestande aft kommentera alla de här ärendena, men jag skall avstå från detta. Orsaken är bl. a. att en arbetsgrupp under ledning av jusfifieministern, precis som konstitutionsutskottets ordförande Olle Svensson just har påpekat, just nu arbetar med att undersöka om möjligheter finns fill en enighet mellan de polifiska parfierna om att reformera vår nuvarande författning på några mycket vikfiga punkter.

I detta läge finns def all anledning att infe binda sig i detaljer. Det är självklart aft den som eftersträvar ett konstruktivt resultat av arbetet i den här gruppen måste ge och ta. Inget parfi kan diktera några absoluta villkor. Försök i den riktningen kan bara leda fill atf möjligheterna fill en förändring -och jag vill säga för många av oss en efterlängtad förändring - blir starkt begränsade.

Mot denna bakgrund, herr falman, har vi från moderata samlingspartiets sida avstått från atf i utskoftets betänkande återupprepa och i detalj precisera våra ståndpunkter. För den som följt förfaftningsdiskussionen under senare år torde våra strävanden i det här avseendet vara välbekanta.

Vi anser för def första aft de nuvarande treåriga mandatperioderna är för korta. En förlängning fill förslagsvis fyra år framstår som alltmer angelägen. Skälen till detta Ugger i öppen dag - polifiska majoriteter måste ges möjlighet till en rimlig långsiktsplanering. Vikfen av en sådan erkänner vi på samhällslivets alla områden. Def vore märkligt om inte behovet skulle vara , minst lika stort i staten, i landsfingen och i kommunerna. Erfarenheterna av de nuvarande treåriga mandatperioderna är infe särskilt posifiva. Men en förlängning fUl fyra år utan förändring av den nuvarande gemensamma valdagen är knappast lämplig. Det torde vara unikt, i så fall, att under en så lång tidsperiod infe ge väljarna någon möjlighet atf delta i något allmänt val. Andra länder har fyllnadsval, kommunala val vid olika fidpunkfer i olika delar av landet etc.

Detta leder oss till aft närmare se på frågan om den gemensamma valdagen. Erfarenheterna av den pekar tyvärr på atf möjligheterna att driva kommunala valrörelser infe är överdrivet stora. Kommun- och landstingsfrågorna druriknar lätt i de rikspolifiska. Förvisso innebär också etf sysfem med skilda valdagar atf rikspolifiken slår igenom i kommunalvalen, men def torde ändå ske i avsevärt mindre utsträckning än vad som nu är fallet.

Def bör också understrykas atf kommunerna i dag genom sin storlek har helt andra möjligheter atf bära upp egna valrörelser än de hade innan kommunreformen var genomförd.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m.m.:

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

Moderata samlingspartiets ståndpunkt är alltså klar: Vi är beredda atf medverka till en reform som ökar mandatperiodens längd och skiljer riks-och kommunalvalen åt.

Exakt hur defta skall ske behandlas aUtså i den arbetsgrupp som jag just nämnde. Där diskuteras också frågan om upplösningsinstitutet, formerna för utseende av statsminister och vissa andra vikfiga förfaftningsfrågor. Med god kompromissvilja från berörda partiers sida finns def enligt min mening fömtsättningar för aft nå en lösning som innebär etf första beslut under innevarande mandatperiod. Men det finns knappast anledning atf här i dag -under pågående utredningsarbete - låsa sig eller mofionera olika konsfifu-tioneUa käpphästar.

Utskottet har också behandlat frågan om ett ökat personvalsmomenf i vårt valsystem. Från moderata samlingsparfiets sida finns ett klarf intresse av att få fill stånd ett sådant. Exakt hur detta skall ske finns def inte någon given lösning på. Inslaget av personvalsmomenf kan göras olika starkt. Vi anser att denna fråga bör utredas vidare i lämpligt sammanhang, och jag ber atf få yrka bifall fill reservafion nr 13,

Vad gäller de kommunala valen blir def ibland dåligt med proportionaliteten. Exempel finns på kommuner där en borgerlig majoritet bland väljarna har blivit en socialistisk majoritet vid mandatfördelningen och vice versa, Def är angeläget att åstadkomma en ökad proportionalitet vid fördelning av fullmäkfigemandat i kommuner som är indelade i valkretsar. Detta kan ske genom att man höjer minsta antalet mandat i en valkrets från 15 till exempelvis 20,

Men inte heller detta skulle ge full rättvisa - vi har förvisso kommuner som inte är valkretsindelade. En möjlighet är aft också vid kommunfullmäktige-valen införa ett system med fasta valkrefsmandat och utjämningsmandat. Defta system har vi redan vid såväl riksdags- som landstingsval, och def är svårt att se varför vi infe skulle kunna diskutera en sådan ordning också i kommunerna. På lämpligt sätt bör denna fråga och andra frågor som hör samman med aft åstadkomma en förbättrad proportionell representation i kommunerna utredas. Där kommer också frågan om olika spärregler in i bilden.

Herr talman! När def gäller de två huvudfrågor som jag inledningsvis nämnde, skilda valdagar och mandatperiodernas längd, är frågeställningarna väl kända och minst sagt ordenfiigt utredda. Här handlar def knappast om förnyade utredningar utan om polifisk beslutsförmåga. Det återstår att se om de politiska parfierna har denna handlingskraft. Med tanke på angelägenheten av en reform på de nämnda områdena finns det all anledning aft hoppas att sådan handlingskraft finns och aft den under innevarande mandatperiod på ett konkret sätt kan manifesteras i ett första beslut.

AnL 54 BERTIL FISKESJÖ (c):

Herr falman! Det förekommer infe sällan i den allmänna debatten atf man ganska generellt klagar på den författning vi nu har som grund för vårt politiska system. Dessa klagomål skjuter enligt min mening ofta över målet

och infe så sällan vid sidan om. Ibland är det väl helt enkelt så att man förväxlar form och innehåll. Man tycker illa om ett och annat beslut som fattas, men def har ju ingenfing med författningen att göra. Författningen skall ange de former i vilka demokratin utövas. Dessa former fylls sedan med innehåll genom beslut i sakfrågor.

Sanningen är väl aft författningen i de flesta gmndläggande avseenden visat sig fungera bra. Jag tror t. ex. inte att def är många som sörjer tvåkammarsystemet, och för de flesta har def riksproporfionella valsystemet blivit en självklarhet - även om Olle Svensson och en och annan övrig socialdemokrat då och då brukar komma med förslag som syftar till aft ge def största parfiet, dvs, socialdemokraterna, överrepresentation. Om jag förstod Olle Svensson rätt i dag, så har han släppt dessa tankar, och det är ju bra. Också boftenspärren i valsystemet har visat sig vara väl avvägd, även om vpk kontinuerligt opponerat sig däremot. Jag har i tidigare debatter utförligt redovisat mina ståndpunkter i den här frågan, och jag skall inte upprepa dem, T, o, m, def på sin fid - och fortfarande då och då - så omdiskuterade systemet för regeringsskiften har i praktiken infe lett fill några större bekymmer. Regeringsskiftena har gått snabbt och smidigt.

Dessa och andra posifiva ting är vikfiga att håUa i minnet när man diskuterar förslag fill förbättringar och förändringar. Inget förfaffningssys-tem är dock fullkomligt, Def finns allfid utrymme för nya uppslag, och def är bra aft diskussionen om författningen hålls levande.

Så har också skett. Sedan vi antog den nya grundlagen har vi haft många utredningar om förfaftningsfrågor, och i konsfitutionsutskottet har vi, som dagens betänkande visar, ständigt en ström av motioner som syftar fill ändringar.

Från centern har vi härvidlag varit pådrivande. År efter år har från centern tagits upp vikfiga förfaftningsfrågor med utförligt mofiverade förslag fill ändringar. I en del fall har vi fått resonans från andra parfier, i andra fall infe. Så är def även i år. Men också där det varit segt kan man stundom notera åtminstone opinionsmässiga fall framåt. Def gäller t. ex. frågan om skilda valdagar för riksdagsval och kommunalval och den därtill kopplade frågan om längre mandatperioder.

Den gemensamma valdagen fillhör onekligen def minst lyckade i vår nya författning. De som följt ärendet vet att def var fråga om ett slags utpressning från socialdemokraternas sida när den nuvarande ordningen infördes. Den gemensamma valdagen var def offer andra fick ge för atf uppnå ett enkammarsystem och ett riksproportionellt valsystem.

Mofiveringarna för den gemensamma valdagen är och förblir dunkla, hur mycket man än grubblar över dem. Om man analyserar argumenten, så finner man aft de är fulla av logiska kullerbyttor. Den viktigaste kullerbyttan är att man säger atf eftersom riksdagens beslut är av stor betydelse för kommunerna så bör det finnas etf tekniskt samband mellan kommunalval och riksdagsval. Defta är i sak obegripligt.

Alla frågor som har betydelse för kommunerna men som avgörs i riksdagen -1, ex. momshöjningar och statsbidrag - är ju rikspolitiska frågor

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

Nr 45

Torsdagen deri 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

av def skälet aft de avgörs i riksdagen. T. o. m. själva kommunallagen beslutas ju av riksdagen och är således en rikspolitisk fråga. Def är riksdagen som bestämmer kommunernas kompefens och fastlägger de ramar inom vilka kommunerna kan agera. Allt detta skall naturligtvis väljarna ta ställning fill i riksdagsvalen, eftersom det är i riksdagen dessa frågor avgörs. Men inom dessa ramar har kommunerna, som vi vet, många och viktiga frågor som de själva bestämmer över. Detta är de kommunalpoUtiska frågorna. Det är dessa som väljarna skall fa ställning, fill i kommunalvalen.

Den logiska slutsatsen är att väljarna bör få en rejäl chans att bedöma rikspolifiska och kommunalpolitiska frågor var för sig. Så är det också i alla med Sverige jämförbara länder. Så är det infe här hos oss. Den gemensamma valdagen hindrar detta rätt effektivt. Def blir de rikspolifiska frågorna som far över nästan helt och hållet, infe minst genom den massmediainrikfning som valrörelserna numera fått. Sakfrågorna liksom kandidaterna i kommunal- och landstingsval kommer i skymundan, och partierna i kommunerna seglar upp och ner på ungefär samma sätt som partierna i riksdagsvalen. Någon egenfiig prövning av kandidater och kommunala program blir def således inte.

Defta är naturligtvis fill stor nackdel för den kommunala demokratin. Vill man ge kommunalpolitiken en rejäl chans, så måste valen arrangeras för sig. Det vill vi inom centern. Vi vill således ha fyraåriga mandatperioder för såväl riksdag som kommuner och skUda valdagar.

Man kan fråga sig varför vi inte lyckats få socialdemokraterna med på dessa krav. Ute i län och kommuner går def knappast längre att leta upp ens några socialdemokrater som vill ha kvar den nuvarande ordningen. Socialdemokrafiska kommunalpolitiker tycker, liksom alla andra på det regionala och lokala planet, aft det de sysslar med är alltför vikfigt för att def skall smusslas undan på det sätt som nu sker.

Men på def centrala planet - och det är här i riksdagen besluten i dessa frågor fattas - krånglar socialdemokraterna. Frågan är utredd på alla möjliga sätt, men socialdemokraterna på det centrala planet hittar alltid på någon ny anledning till att föra över ärendet till en ny utredning för att slippa fatta beslut.

Vad man dessutom gör är att man kopplar samman frågan om skilda valdagar med frågor som inte har med den att göra. Syftet är uppenbarligen atf segdra.

Det är f. ö. något dunkelt vad som mera i detalj är den centrala socialdemokratiska ståndpunkten. Här kan jag kanske få ett klarläggande från Olle Svensson. Statsminister Palme har - om man skall tro uttalanden i •pressen - gjort en återkoppUng till gamla socialdemokrafiska tankegångar, som skulle innebära att priset för skilda valdagar skulle vara aft kommunerna indirekt väljer en del av riksdagen. Detta är från mina utgångspunkter helt oacceptabelt. Riksdagen skall utses direkt av folket och vid ett och samma tillfälle.

De socialdemokrater som sitter i olika utredningar, nu senast en beredning

som leds av justifieministern, vill koppla frågan om den gemensamma valdagen fill en förändring av tillämpningen av upplösningsinstifufef. Syftet med detta är som vi har hört att man vill stärka regeringen på riksdagens bekostnad, vilket också är en gammal av centralistiskf inriktade socialdemokrater odlad tanke. Något samband med fristående kommunalval har den infe, och kopplingen görs väl för atf försvåra och skjuta upp beslut om skilda valdagar.

Inom centern tycker vi aft detta ur utredningssynpunkt är enkla saker att ta ställning fill. Vi menar atf man nu bör se fill atf det äntligen blir beslut om skilda valdagar och fyraåriga mandatperioder. Def är det vi markerar i reservafion 7, som jag härmed, herr talman, yrkar bifall till.

Herr talman! Vi har nu erfarenhet av flera folkomröstningar i vikfiga polifiska sakfrågor, den senaste gällde atomkraften. Andra frågor kan stå på lut. Def är således rätt uppenbart, att om socialdemokraterna skulle framhärda med sitt förslag till fackföreningsfonder, skulle def vara rätt otillständigt - med hänsyn till de genomgripande verkningar som fondför-slagef får - att genomdriva detta förslag utan att folket direkt finge ta ställning.

Vi vet - def visade med all önskvärd tydlighet afomkraffsomrösfningen -att det nuvarande folkomrösfningsinsfifutet har stora brister. Det gäller de olika leden i förberedelserna för folkomröstningar och besluten om sådana, och det gäller tolkningen och tillämpningen av folkomrösfningsresulfafen. Def är enligt vår mening inte tillfredsställande atf man efter en folkomröstning, såsom skedde efter afomkraffsomrösfningen, skall kunna köpslå om vilket utfall omröstningen egenfiigen fick. Medborgarna har rätt aft klart få veta vad de röstar om.

Det folkomröstningsinsfituf vi nu har är etf slags mellanting mellan beslutande och rådgivande institut. Omröstningen är formellt rådgivande. Men i t. ex. afomkraffsomrösfningen band parfierna sig på förhand för att följa omröstningsresulfafet. När defta förelåg hade ingen av de fre linjerna fått majoritet. Def blev alltså fråga om en tolkning av omröstningsresulfafet. De parfier som stod bakom linje 1 och 2 bestämde helt enkelt aft deras röstetal skulle slås ihop, detta trots att man i själva kampanjen före omröstningen betonat hur mycket som skilde dem åt. Det minsta man kan säga är att defta inte är någon snygg ordning.

Herr talman! I centerns mofion och i vår reservation fill utskotfsbetänkandet begär vi aft vi skall få en ordentlig utvärdering av de erfarenheter vi nu har av folkomröstningar, och på grundval av denna utvärdering förslag om förändrade regler. Det är rätt märkligt aft de övriga parfierna inte vill vara med om detta. Tycker man månne att det skulle vara alltför besvärande med en ordentlig genomgång av afomkraffsomrösfningen? Resultatet av atf ingenting händer blir ju att riksdagen nästa gång det blir aktuellt med en folkomröstning drabbas av samma förvirring som vid de fidigare folkomröstningarna. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservafion 10.

Herr talman! Riksdagens arbetsformer är ett kärt tema här i riksdagen, såväl i kammaren som man och man emellan. Mest rör def sig dock om rätt

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författnings-frågor m. m.

40'

oartikulerad veklagan och mycket sällan om konstrukfiva förslag. Centern har år efter år i mycket utförliga motioner tagit upp de här problemen och angett framåtsyftande och rafionella handlingslinjer. Men när def kommit fill kritan har de andra partierna inte alls varit intresserade av aft göra någonfing mera påtagHgt. Så är det även i år. Man vill tydligen fortsätta med sin veklagan.

Nu är inte frågan om riksdagens arbetsformer i första hand en fråga om riksdagsledamöters bekvämlighet. Det är ur allmän demokratisk synpunkt vikfigt att riksdagen fungerar bra och att de ärenden vi har atf avgöra blir ordenfiigt beredda. Centern har i sin motion med betydande utförlighet angett var bristerna ligger, men jag skall inte här gå in i detalj på dem.

Den avgörande svagheten i nuvarande ordning är aft riksdagen endast i formell mening startar när riksmötet öppnas. Vad vi gör under hösten är i stort sett aft behandla ärenden som skjutits från våren - t, o, m, från en tidigare mandatperiod - samt en och annan proposifion som regeringen kan klämma fram i största brådska. Budgetpropositionen och den allmänna mofionsfiden - för aft fa ett par viktiga exempel - kommer i januari, De flesta andra tyngre proposifioner läggs fram i mars, och framåt vårkanten pågår här i huset en formidabel häxdans då lagförslag och budgetbeslut fas i en oändUg rad med riksdagsledamöterna fjättrade som straffångar veckans alla dagar,

Def grundläggande felet är således atf förfatfningsreformens omläggning av riksdägsåret aldrig följdes upp med en omläggning av innehållet i riksdagsarbefet. Arbetsrutinerna är alltfort anpassade till det gamla riksdägsåret, som ju även formellt startade i januari,

Def naturUga borde vara - som vi påpekar i motionen - att vi tiUämpade samma ordning som i andra jämförbara parlament, dvs, att riksdagen startade på hösten med behandling av budgetproposifionen och atf våren huvudsakligen kunde användas till lag- och principförslag.

Därmed skulle det också - och det är ett viktigt tema i vår motion - vara möjligt atf planera riksdagsarbefet på ett rafionellt sätt med ett jämnare arbetstempo under hela riksdagsåret.

Det talas ibland om politikers isolering och om svårigheten att engagera riksdagens ledamöter för arrangemang utanför riksdagen. Vi känner alla väl fill problemen härvidlag. De är högst påfagUga, Def är enligt min mening mycket vikfigt att riksdagens ledamöter kan delta i samhällsdebatten och i föreningslivet utanför riksdagen. Vad def gäller är den konfinuerliga direktkontakten mellan väljare och valda. Detta måste vara en självklar del av def politiska uppdraget. Jag har den uppfattningen att det helt enkelt är vår skyldighet att här i riksdagen organisera arbetet så, att denna viktiga del av polifikemppgiffen infe näsfintill omöjliggörs.

För atf ge särskilt dessa utåtriktade uppgifter ett större utrymme har vi i centermofioner sedan fiera år fillbaka drivit tanken aft riksdagsfria veckor på ett systematiskt sätt skall läggas in i planeringen av riksdagsåret. Vi har haft en viss framgång härvidlag. Numera är det en riksdagsfri vecka på hösten och en på våren, Alla uttalanden jag hitfills hört om dessa har varit positiva. Vi

menar således atf def finns anledning atf gå vidare på den inslagna vägen. Men defta ställer sig onekligen mycket svårt med den uppläggning som riksdagsåret alltfort har, Def är en vikfig anledning till aft vi vill få fill stånd en förändring på denna punkt.

En omläggning av riksdagsarbetet så som vi har skisserat den i vår mofion kräver betydande förändringar i gällande ordning och sannolikt också att riksdagsåret förlängs något. Men jag kan infe finna några allvarligare invändningar mot att riksdagen börjar i september i stället för i oktober. Vad vi skulle vinna är ju aft riksdagens ledamöter fick väsentUgt bättre möjligheter att verka utanför riksdagen och på hemorten under hela riksdägsåret.

Vi har under 1970-talef haft interna riksdagsutredningar och arbetsgrupper som lagt fram förslag fill små justeringar av arbetsformerna. Dessa har säkert i en hel del fall varit nyttiga. Men på något mera avgörande sätt har dé inte påverkat arbetsformerna.

Vi menar således atf det krävs etf betydligt mera omfattande och förutsättningslöst grepp, om något väsentligt skall ske, Def är en utredning med dessa uppgifter som vi pläderar för i vår mofion och i vår reservafion fill utskoffsbetänkandet.

Jag ber således, herr falman, att få yrka bifall också till reservation 9.

AnL 55 OLLE SVENSSON (s) replik;

Herr talman! Jag har alltid tyckt aft Bertil Fiskesjö i diskussioner om de författningspolifiska spörsmålen har kvalificerat sig som den mest konservative deltagaren. Den uppfattningen får stöd också av hans anförande här i dag, som ju gav uttryck för stor förnöjsamhet med def nuvarande läget och relafivt liten vilja att ge någonting i en diskussion om en framtida förfaffningsreform. En sådan borde - så uppfattar jag Berfil Fiskesjös anförande - ske helt på centerpartiets villkor,

Berfil Fiskesjö kom inledningsvis också med en liten släng mot mina tidigare anföranden här i kammaren, där jag framfört personliga synpunkter om en reformering av valsättet. Jag vet att Berfil Fiskesjö infe menade vad han sade, när han summerade mina synpunkter så slarvigt som aft vad jag syftade fill var att ge socialdemokraterna överrepresentation, Bertil Fiskesjö är alltför kunnig i dessa frågor för att kunna ha en så vulgär uppfattning. Vad jag har varnat för är aft vi kan nära nog permanenta minoritetsparlamenfa-rismen genom ett valsystem som är uppbyggt för koalifionsparlamenfarism men passar sällsynt illa för nuvarande i och för sig beklagliga block- och konfronfafionspolitiska skede,

Egenfiigen borde pendelsvängningarna i väljarkåren få större utslag i riksdagens sammansättning, så aft segrande riktning fick bättre möjligheter att förverkliga sina ambifioner. På samma sätt borde tillbakagängen bli större, och pendeln då slå tillbaka, om väljarna utdömer politiken. Jag talar då om båda parter - def gäller inte att gynna någon bestämd meningsriktning.

Menar Berfil Fiskesjö att exempelvis valsystemet i England enbart gynnar

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

Nr 45

Torsdagen den , 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

Labour? Det har naturligtvis i samma mån gynnat de konservafiva.

Men låt oss se på det viktigaste: utgångspunkten för atf försöka komma överens om en förändring av mandatperiodens längd, om den gemensamma valdagen och om upplösningsinstifufef. Jag sade i mitt huvudanförande att vi som utgångspunkt har att söka bevara en handlingsduglighef åt regeringsmakten, något som jag tycker är viktigt i en parlamentarisk demokrati, Bertil Fiskesjös utgångspunkt för att skilja valdagarna var att man skall renodla rikspolitiken i debatter i samband med riksdagsval och renodla kommunalpolitiken i debatter i samband med kommunalval. Det är en orimlig ståndpunkt, Def kommer inte aft bli så, hur man än gör - def visar utländska erfarenheter, 1 all synnerhet måste diskussioner om rikspolifiken inträffa vid kommunalval, om man, som mittenregeringen gjorde, konfiskerar kommunernas pengar eller vill stycka kommunerna. En meningsfull diskussion kring kommunalpolitiken har faktiskt växt fram på grund av att vi har fått starkare, effektivare och handlingskraftigare kommuner genom kommunindelnings-reformen.

AnL 56 BERTIL FISKESJÖ (c) replik:

Herr talman! Jag konstaterar först att Olle Svensson har en litet originell användning av ordet konservativ, Def brukar vara reserverat som beteckning på fenomen och människor som vill bevara saker och ting precis som de är. Om man läser igenom betänkandet och lägger märke till centerns agerande i de frågor som vi nu diskuterar, så står det helt klarf aft det är vi som har föreslagit en lång rad förändringar. Skall def vara någon mening med begreppsanvändningen här, borde ett sådant beteende karakteriseras som radikalt.

Sedan var Olle Svensson litet förnärmad över atf jag hade erinrat om de gånger då Olle Svensson tidigare på olika sätt manifesterat sitt intresse för atf valsystemet borde ändras så, att det skall gynna stora parfier, Def är självklart att Olle Svensson kan hävda att detta är en fråga om generell tillämpning, och det utgår jag ifrån. Men vi vet ju vilken parfibild vi har i Sverige, Den verkliga effekten av förändringar i def proportionella valsystemet i den riktning som Olle Svensson önskar skulle ju vara aft socialdemokraterna gynnas på samma sätt som de gynnades av det fidigare valsystemet med helt valkrefsbundna mandat och med def sätt på vilket första kammaren utsågs.

Detta med def kommunala sambandet är tydligen svårt. Men jag tycker def är enkelt. Vi har en kompetensuppdelning i en lång rad frågor. De viktigaste och mest övergripande, som rör medborgare och kommuner runt om i vårt land, avgörs här i riksdagshuset. De frågorna skall man naturligtvis fa ställning fill vid valet fill den representation där beslutanderätten ligger. Men sedan har vi kommunalpolifiska frågor - jag tycker gott atf vi kunde ge kommunerna betydligt större kompefens, men de har redan betydande kompetens. De frågor som faller in under den kommunalpolitiska kompetensen är kommunalpolitiska frågor, eftersom de avgörs i kommunen. Om etf kommunalval skall vara meningsfullt, är det naturligtvis dessa frågor som

skall diskuteras - polifikernas sätt atf handlägga dem, de kandidater som anmäler sig osv, Def är detta som skall stå i centrum för de kommunala valen.

När det gäller kopplingen till upplösningsrätfen, viljan aft ytterligare stärka regeringens ställning på riksdagens bekostnad osv, försfår jag inte hur de frågorna kan förbindas med frågan om systemet för val fill kommuner och landsting.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

AnL 57 OLLE SVENSSON (s) replik:

Herr talman! Jag skall undvika aft förlänga polemiken med tarike på de samtal som skall föras mellan partierna för att söka nå fram fill en konstrukfiv reform. Jag har hört Berfil Fiskesjös utgångspunkter och bevekelsegrunder. Jag kan respektera dem - de får stå för vad de är värda.

Min utgångspunkt var vad vi slog fast i gmndlagskommittén, när vi diskuterade de här frågorna. Vi sade då att om den gemensamma valdagen skall ifrågasättas, borde def ske från def angelägna önskemålet att få fill stånd ett fungerande upplösningsinstifut. Det har ju klart framgått atf det har funnits situationer under den senaste sexårsperioden då etf extra val hade varit angeläget, men aft detta har varit svårt aft genomföra på grund av nu gällande regler, där man exempelvis infe når fram till möjligheter atf under en längre period behålla den riksdag som väljs i extravalet. Därför kommer också här in önskemålet om en längre mandatperiod för riksdagen och för de kommunala beslutande församlingarna. Får vi skilda valdagar, bör vi också få en större aktivitet under de olika valrörelserna.

Detta är våra ståndpunkter. Vi är inte låsta. Vi.har infe slagit igen några dörrar inför samtalen, men vår utgångspunkt är aft det inte är nödvändigt att skilja valdagarna åt för aft få en diskussion kring de kommunalpolifiska frågorna. Vi får en blandning av kommunal- Och rikspolifiska debafffrågor hur vi än gör, Def tror'jag vi bör vara överens om.

AnL 58 BERTIL FISKESJÖ (c) replik:

Herr falman! Def senaste konstaterandet från Olle Svenssons sida gör att jag får åsäfta honom beteckningen konservativ. Han kan tydligen tänka sig att vi skall ha det kvar som vi har det. Det är verkligen tråkigt, om det är en uppfattning som fortfarande har stark resonans bland socialdemokraterna.

Vi har senast under höstens valrörelse kunnat konstatera att de kommunala frågorna haft oerhört svårt att tränga igenom. Det har varit svårt aft arrangera kommunalpolifiska debatter. Jag kan som exempel fa ett tillfälle då elva kommunalpolitiker satt prydligt uppradade för aft föra en debatt, Def enda som fattades var en enda åhörare,

I massmedia-i TV, i radio och t, o, m, i lokalradio och regional-TV - ges det etf mycket litet utrymme för de lokala och regionala frågorna.

Jag anser atf den kommunala demokratin riskerar att förvandlas fill ett slags skyddad förvaltningsverksamhef, om infe de kommunala frågorna kan föras ut till en allmän debatt i särskilda val.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

I en av debatterna under valrörelsen hade man plockat ihop folk med, som man trodde, ohka åsikter. Men det blev inte någon större debatt, eftersom även den socialdemokrafiska representanten var en övertygad motståndare mot den gemensamma valdagen - han ville ha en förändring. När jag sade att socialdemokraterna vill koppla detta fill extraval, fick jag frågan: Vad har frågan om särskilda val i kommunerna för samband med frågan om upplösningsrätfen? Jag svarade att jag inte tyckte atf de hade något samband, och def tycker jag fortfarande.

Jag har klart deklarerat vilken uppfattning jag har i de olika frågor som Olle Svensson berört utöver dem som jag själv främst diskuterat i andra debatter. Jag har inte här chansen att upprepa mina argument. Men när det gäller extraval och upplösningsräff ligger Olle Svenssons och mina åsikter ganska långt ifrån varandra, Def är helt uppenbart.

AnL 59 LARS ERNESTAM (fp):

Herr falman! Den gemensamma valdagen var ett resultat av de omfattande förfaftningsdiskussioner som fördes på 1960-falef, Länge var man ju inriktad på att ha separata valdagar, men socialdemokraterna drev hårdnackat frågan om "det kommunala sambandet".

Som en kompromiss enades grundlagberedningen på 1960-talet om nuvarande system. Beslut i grundlagsfrågor brukar enligt polifisk praxis fattas i samförstånd, och vi ansåg oss alltså uppbundna av beslutet en fid framåt. Denna fid är nu sedan några år fill ända.

Vi liberaler drev i den grundlagskommitté som tillsattes i februari 1980 och som avlämnade etf icke enhälligt slutbetänkande i mars 1981 linjen om separata valdagar och fyraåriga mandatperioder. Folkpartiet kunde i kommittén möjligen ha fått vissa av sina synpunkter tillgodosedda, men då till priset av ett sysfem med "rullande" perioder, något som vi säger nej fill. Detta är ett sysfem som man f, ö, har i England, i repubUken Irland och i Danmark, Regeringarna där har viss frihet aft utlysa val när def är mest lägligt för dem själva. Samtliga borgerliga partier var överens i de här två grundläggande frågorna, men eftersom man fortfarande önskar enighet i förfaftningsfrågor av denna art kunde inget förslag läggas fram.

Den gemensamma valdagen innebär en stor centralisering och är enligt oss liberaler ett hot mot närdemokratin. Samtidigt som den stora kommunsammanläggningen drog fram över landet fick kommunerna ta hand om allt vikfigare delar av människors närservice. Jag kan nämna barnomsorgen och äldreomsorgen.

Samtidigt som detta skett har de primärkommunala och landsfingskommunala frågorna alltmer kommit att skymmas av de rikspolitiska. För många människor är det just daghem, sjukhus, bussar, fritids- och kulturfrågor som är deras närmaste kontakt med samhället, Atf dessa frågor skall diskuteras i skuggan av de rikspoUtiska trätorna är inte alls självklart.

De kommunala valen har större vikt och förtjänar därför större intresse, och det kan de endast få om en självständig valrörelse kan bedrivas. Det förutsätter uppenbarUgen skilda valdagar. Att kämpa för skilda valdagar är

för oss liberaler att slå vakt om den kommunala demokratin.

Jag har studerat årets kommunala val. Om man bortser från kds, som nu är ett etablerat parfi utanför storstäderna, finns det faktiskt i dag speciella kommunala parfier i nära hälften av kommunerna, Defta är naturligtvis legitimt i en demokrafi, men det tyder på att riksdagsparfierna infe på etf rimligt sätt har kunnat bevaka de kommunala frågorna.

Motståndarna fill skilda valdagar använder två argument. Det första argumentet är def kommunala sambandet. Men defta verkar numera vara ett argument som enbart har sin grund i att man vill skydda den kompromiss som en gång gjordes. Det andra argumentet är atf demokrafin i själva verket skulle försämras vid skilda valdagar; människor är så ointresserade av kommunalpoUtik atf de infe skulle rösta i de kommunala valen, och valdeltagandet skulle minska katastrofalt. Man pekar också på den möjligheten att rösta olika i de tre olika valen som redan finns. Tendensen under 1970-talet har varit atf allt fler röstat olika i de olika valen.

Detta resonemang bygger emellertid på def beteende som folk nu lärt sig: att kommunalpolifiken är en spegel av rikspolitiken. För detta talar visserligen att statsbidragen fill kommunerna spelar en allt vikfigare roll. Men mot det antagandet kan man hävda atf def är först genom atf ge de kommunala valen en chans atf spela en självständig roll som vi kan ge dessa val ett större intresse. Tror man dessutom att blockpolitiken infe är för alla fider given, kan vikten av självständiga kommunala val te sig ännu större.

Mandatperioden var under tvåkammarriksdagen fyraårig. Jämfört med andra länder har vi numera en kort mandatperiod, fre år.

De här två frågorna - skilda valdagar och valperiodens längd - hänger naturUgfvis ihop. Men samfidigt finns det klara argument enbart i fråga om valperiodens längd. Vi påstår att de nuvarande korta mandatperioderna verkligen gör det svårare att fatta besvärUga beslut på ett klokt och rikfigt sätt. Regeringarna hinner nu lära sig under ett år, administrera under nästa år och sedan gå fill val året därpå. Växling vid makten har blivit en realitet, och då krävs def längre mandatperioder för att undvika en förlamande röstvärvningshunger. För kommunerna är problemen desamma som för riket, och jag vill hävda att problemen i kommunerna t. o. m. är större.

Herr falman! Jag yrkar bifall fill Karin Ahrlands reservafion, nr 8, om gemensam valdag och mandatperiodernas längd.

I defta sammanhang vill jag redovisa aft reservafion nr 7 av Bertil Fiskesjö och Sven-Erik Nordin ligger mycket nära de yrkanden vi har. Folkparfiet anser emellerfid att riksdagen nu bör ta ställning till frågan om skilda valdagar och längre valperioder. Centern föreslår en utredning, så atf erforderliga grundlagsändringar kan beslutas första gången före 1985 års val.

Herr talman! Kostnaderna för allmänna val är betydande. Daniel Tarschys har i mofion 328 tagit upp de här frågorna. De svenska valen hör till de dyraste i världen. Kostnaderna bör kunna nedbringas utan skadeverkningar för demokratin. I mofionen nämns kostnader för valsedlar och valkuvert och

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m. .

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

för arvoden till valförrätfare samt kostnader för att hålla posfen öppen. En mycket stor del av rösterna avlämnas nu på posten. Kanske borde därigenom antalet vallokaler kunna nedbringas. Mot defta bör ställas att reglerna är mycket hårda för de partier som står utanför riksdagen. De frågor som tas upp i motionen bör studeras vidare, och jag yrkar därför också bifall till Karin Ahrlands reservafion nr 15 om besparingar i statens och kommunernas kostnader för allmänna val.

Herr falman! Slufiigen vill jag också yrka bifall fill reservationen 13 om ökat inslag av personval i valsystemet.

AnL 60 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr talman! Inledningsvis vill jag något kommentera vad Olle Svensson anförde. Han sade aft kommunisterna infe skulle ge socialdemokraterna några snubbor i demokrafifrågorna, I andra sammanhang här i kammarde-batferna har det sagts atf kommunisterna blåser upp sig. Jag kan märka aft det nu är en litet ny ton parfierna emellan. Men om socialdemokraterna upplever det såsom snubbor, beror det möjligen på att vi trampar på någon öm socialdemokratisk tå. Det beror infe på motionärens illvilja. Dessutom är mofionerna skrivna i januari, då det satt en borgerlig regering. Vi kunde inte vara säkra på aft vi skulle få en socialdemokratisk regering och en socialdemokrafisk majoritet i riksdagen, som senare skulle ta illa upp.

Frågan om gemensam valdag eller skilda valdagar har diskuterats väldigt" här i dag. Frågan är föremål för en utredning och kommer atf debatteras vidare. Jag skall därför infe fa upp fiden med att närmare gå in på den saken. Men def finns faktiska samband mellan rikspolifik och kommunalpolitik, som talar för en gemensam valdag, infe minst def faktum att rikspolifiken är i väldigt hög grad bestämmande för def kommunala handlingsutrymmet. På senare år har man även med rikspolifiska beslut gjort direkta ingrepp i den kommunala ekonomin genom att dra in pengar osv. Så nog hänger polifiken ihop. Den bör behandlas såsom en helhet vid etf och samma fillfälle. Men detta får vi återkomma fill i senare diskussioner.

Jag skall ta upp monarkin, procentspärrarna och valsystemet ute i kommunerna, Jörn Svensson kommer litet senare i debatten att behandla övriga frågor som gäller def första avsnittet i betänkandet.

Återigen kräver vänsterpartiet kommunisterna monarkins avskaffande och övergång fill republik. Vi föreslår aft successionsordningen tas bort från grundlagarna och atf de uppgifter av representativ art som kungen nu har överförs till riksdagens falman, Def behövs infe särskilt många argument för denna självklara reform, men tydligt är att def ändå finns ett hårt motstånd mot den. Vi konstaterar med sorg aft vi är def enda av arbetarpartierna som fullföljer sitt polifiska program genom aft föreslå införande av republik.

Socialdemokraterna tiger stilla så som de har gjort i evinnerliga tider, Def börjar nu faktiskt gå så långt att det ute i samhället myntas bevingade ord kring socialdemokraternas agerande i republikfrågan. Om man har en programförklaring, som man konsekvent undviker, aldrig vill föra på tal och definitivt aldrig kämpar för, kallas det i folkmun för etf "republikkrav". Ett

"republikkrav" är alltså ett krav, som man har skrivit för väljare eller en radikal opinion inom det egna partiet men som man aldrig har för avsikt atf genomföra. Så långt har det gått när def gäller socialdemokrafins agerande i monarki- och republikfrågan aft def börjar myntas begrepp kring det,

I replikväxlingen med Bertil Fiskesjö sade Olle Svensson.atf Bertil Fiskesjö var konservafiv. Jag kan bara konstatera atf konservatismen när def gäller frågan om monarkins avskaffande är väl företrädd i utskottet av de andra fyra parfierna. Där är Olle Svensson och socialdemokraterna i mycket gott sällskap med de verkligt konservafiva.

Nu säger anhängarna av monarkin att kungahuset har mist sin betydelse genom atf de polifiska uppgifterna har beskurits, Olle Svensson sade defta i sitt inledningsanförande. Men kungahuset används utan tvekan i propaganda av olika slag, I debatten i går om Östfimor pekade jag på det faktum att prins Bertil användes vid en marknadsföringsresa till Indonesien för att skapa goda kontakter med fascistregeringen där, Def faktum att vi har ett kungahus och aft medlemmar av detta deltar i sådan verksamhet gör atf def får en propagandistisk och polifisk betydelse.

Dessutom spelar pressbevakningen och fantasierna kring kungahuset én stor roll när def gäller fördumningskampanjer, där man genom ett abnormt intresse kring varje detalj i kungahusefs vardag kan få folk att helt gå upp i kungahusets familjeproblem och glömma sina egna. Jag tycker uppriktigt sagt synd om kungen, som är utsatt för denna bevakning. Jag skulle inte vilja vara i hans kläder. T, o, m, arbetarrörelsens tidningar dehär av och fill i denna fördumningskampanj, Def är möjligt atf ett avskaffande av kungahuset skulle utlösa någon slags ekonomisk kris bland de fidningar som hänger sig åt denna journalistik, men vi får väl hjälpa dem genom ett ökat pressföd och väga detta mot vinster på andra håll.

Det är dock inte av ekonomiska skäl som vi vill avskaffa kungahuset utan av rent demokratiska skäl. Här står vi fast vid arbetarrörelsens gamla ståndpunkt att monarkin är odemokratisk och bör avskaffas. Jag yrkar därför, herr talman, bifall till reservafion 1 fill defta betänkande.

De procentspärrar som finns för val till riksdag och landsfing är vi från vpk starka motståndare fill. Vi återkommer i år med mofioner om etf avskaffande. Vi vill ha en utredning som skall arbeta fram förslag om ett slopande av spärren fill riksdagen och spärren till landsfingen, Def är etf orimligt förhällande aft ca 200 000 röster kan vara bortkastade i ett riksdagsval och att det skall gälla för ett parfi att få 14 mandat eller noll och inget däremellan.

Jag noterade med intresse att Olle Svensson i sitt anförande sade att socialdemokraterna var motståndare till atf avskaffa procentspärrarna,.i varje fall 4-procenfsspärren. Jag tror det var så orden föll. Det vore intressant atf få en närmare belysning av vilka spärrar Olle Svensson kan tänka sig att def är dags atf trappa ned, I så fall skulle def vara ett steg på vägen när def gäller vpk:s krav.

När spärrarna skapades, var det i princip bara vänsterpartiet kommunisterna som hotades. Vi hade i opinionsmätningarna före valet 1970 siffror som

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författnings-frågor m. m.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

visade atf vi skulle hamna under spärren. På det sättet skulle man bli av med kommunisterna i riksdagen. Men ett avskaffande av spärrarna blir mer aktuellt i samma takt som flera partier närmar sig dem. Ganska små förändringar i valresultatet av i dag skulle kunna medföra att två parfier hamnar under 4-procentsspärren och att ett par parfier är halvvägs på väg mot 4-procentsspärren, Ändå representerar de rätt stora opinioner. Jag tänker på t, ex, kds och miljöparfiet. Minst en halv miljon människor, kanske 600 000-700 000, får inte ett resultat av sin röst.

Defta förhållande håller på att få sådana proporfioner aft det infe kan accepteras. Nu är def emellerfid inte dagsläget eller vilka partier som befinner sig i farozonen för spärrarna som får oss att agera. Vi har från början krävt ett avskaffande av dessa spärrar. Det finns strikta demokrafiska skäl bakom våra krav på ett avskaffande av spärrarna.

Jag skall gå in något på utskottets argumentering för dessa spärrar. Utskottet hänvisar fill att def tidigare behandlat detta krav och avstyrkt detsamma. Men i utskottsbefänkandet finns även hänvisningar fill att man vid utformningen av det proportionella valsystemet inte ville driva en rättvis fördelning av mandaten i folkrepresenfafionen så långt att andra värden i def polifiska livet skulle kunna äventyras, Def skulle t, ex, kunna medföra partisplittring.

Om man ställer defta argument mot vad som har hänt sedan spärrarna infördes, visar def sig att farhågan var obefogad. Skulle någon vilja splittra def största partiet - jag tänker på socialdemokraterna - hindras han inte direkt av någon 4-procentsspärr, FörmodUgen skulle det skiljas ut en fraktion, som är större än 4 %, Jag tror infe aft def är någon vild gissning. När det gäller de flisor som har avskilts under åren från småpartierna, t, ex, från vårt parti, har infe 4-procenfsspärren hindrat dem från att med fantasfisk entusiasm kasta sig in i valen och försöka passera 4-procenfsspärren. Def visar sig aft de får 5 000-7 000 röster, vilket inte räcker fill ett enda mandat. Så dessa spärrar har verkligen infe haft någon effekt när def gällt att hindra en uppsplittring,

F, ö. anser jag aft def, om def i riksdagen skulle komma in ett par partier som representerar starka opinioner - jag tänker på kds och miljöparfiet - infe direkt vore någon katastrof för def parlamentariska arbetet. De argument som förs fram mot dessa spärrar används för aft glida undan, I stället för att fortsättningsvis hänvisa fill vad man tänkte och tyckte inför 1970 års reform kan man väl åtminstone försöka tänka till om vad som har hänt sedan dess och om detta har någon betydelse, för att sedan fa ny ställning fill spärrarna. Jag noterar med glädje aft def i Olle Svenssons anförande fanns en formulering som fick mig atf tro atf han åtminstone kan tänka sig en annan spärr än 4-procentsspärren,

Herr falman! Jag yrkar bifall till reservafion 11,

I de primärkommunala valen finns det inga spärrar, men i regel en valkretsindelning som tjänar ungefär samma syfte. Det kan ifrågasättas om infe valkretsindelningen i vissa fall har ännu större effekt än t, ex, en 3-procentsspärr. Jag kan inte reda ut detta matematiskt, men jag har en

känsla av atf def finns vissa platser där man får ännu större fröskeleffekfer genom valkretsindelningen. Effekterna blir i varje fall mycket negafiva för parfier som är jämt fördelade över en kommun med många valkretsar. Där får man infe etf uttryck för folkviljan, eftersom parfierna infe bUr representerade i den kommunala församlingen, Tricksandet med valkretsar och införandet av nya sådana har gjort att vårt parfi, som ju är etf litet parfi och som många gånger har att kämpa med dessa valkretsar, har slagits ut ur kommunala församlingar där def fidigare har varit representerat. Detta kan infe vara demokratiskt.

Vi kräver därför atf man skall införa ett valsystem med fasta valkrefsmandat och utjämningsmandat vid val i kommuner som är indelade i valkretsar. Utskottet hänvisar, som vanligt, fill fidigare behandling av frågan. Med fidigare behandling menas att man infe har kunnat få fill stånd någon enighet kring vpk-förslagen. Men jag kan se att moderaterna fill def i dag aktuella betänkandet har fogat ett särskilt yttrande, där de i princip tar upp det som vi kräver i vår mofion. Samma tankar finns alltså inom moderata samlingspartiet. Vi får hoppas att utskottet så småningom kan enas kring en demokrafisk reform på defta område.

Herr falman! Jag försfår att man inte har kunnat nå enighet om vpk:s förslag, vilket man säger är en nödvändighet, men jag kan inte acceptera att de kommunala församlingarna infe ges möjlighet att spegla det faktiskt avgivna antalet röster för varje parfi. Vi vill förändra de konstitutionella förhållandena på många vikfiga områden, och jag har nämnt några. Jag yrkar nu bifall fill reservafion 12 av Nils Berndfson,

Nr 45

Torsdagen, den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

AnL 61 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Jag har fill utskottets betänkande fogat ett särskilt yttrande för atf markera min sympati för en mofion av Berfil Fiskesjö m.fl, angående riksdagens arbetsformer. Det gäller enkannerligen frågorna om vårval och budgetårets förläggning.

Som universitetslärare i statskunskap har jag i 20 år naturHgtvis haft anledning atf teorefiskt syssla med riksdagens arbetsformer. Nu, herr talman, har jag under några månader också fått vad man kanske kan kalla för en prakfisk arbetslivsorientering. Det har i och för sig inte förändrat min bild, möjligen har bilden blivit något dystrare än jag tidigare tyckte att den var.

Arbetsformerna i riksdagen måste ses i ett större sammanhang. Ytterst är det fråga om riksdagens effektivitet och status, även om det kanske inte gäller just dess betydelse. Betydelsen kan vara avhängig av befogenheterna och av det parlamentariska läget. Men både betydelse och status kan också hänga samman med viljan att nå överenskommelser och lösningar. Jag tror att parfikäbbel i varje fråga sannolikt infe stärker riksdagens betydelse, infe heller dess status, .

Det påstås infe sällan att riksdagens status är låg. För några dagar sedan kunde vi i en av våra större fidningar läsa etf uttalande av en känd kolumnist, som betecknade detta hus som dårarnas paradis. Detta uttryck är kanske mer 4 Riksdagens prolokoU 1982/83:456

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

roligt än relevant, Def är knappast något paradis, Å andra sidan har jag infe heller funnit denna församling dåraktigare än någon annan i detta land, I stället representerar sannolikt riksdagen ett gott tvärsnitt av svenska folket.

Riksdagens status är bl, a, beroende av riksdagsledamöternas ställning, deras integritet och deras möjligheter atf kunna arbeta effekfivt. Av betydelse för sfäUningen och för integriteten är självfallet deras möjligheter att helhjärtat kunna ägna sig åt riksdagsarbefet. Må def fillåfas mig aft göra en randanmärkning, herr falman, och det är att den dåliga ersättning som riksdagsledamöterna uppbär här i Sverige - som f, ö, fillhör de sämst betalda parlamentarikerna i hela Europa- sannolikt infe förbättrar möjligheterna att kunna arbeta effekfivt. Möjligen skadar def också rekryteringen. Historien är full av exempel på att de samhällssystem som infe rimligt ersätter sina beslutsfattare och tjänstemän lever farligt.

Vad gäller själva effektiviteten kan en åtskillnad göras mellan inre och yttre arbetsformer. Till de inre hör bl, a, det skådespel som åhörarna på läktaren får bevittna när riksdagsledamöterna väller in fill voteringar och därmed ser sina arbetsdagar slitas sönder. Enligt vad som har försports kommer det att förbättras i detta hänseende.

Frågan om förbättrade arbetsformer i riksdagen fogs upp av författnings-utredningen, som 1963 föreslog atf budgetpropositionen skulle avlämnas i mitten av december och att arbetet i riksdagen över huvud taget skulle spridas ut jämnare över året. Ordföranden Rickard Sandler efterlyste vad han kallade def strömlinjeformade riksdagsarbefet, I grundlagberedningen föreslog representanter för moderaterna, centern och folkpartiet val på våren och att budgetpropositionen skulle framläggas vid början av riksmötet på hösten, 1973-1975 kopplade konstifufionsufskotfet samman frågan om vårval och budgetår. Moderaterna, centern och folkparfiet krävde en utredning. När budgefutredningen därefter blev klar med sitt arbete såg man på frågan om budgetåret utan att anlägga några konstitutionella synpunkter. Sedan 1975/76 har egentUgen ingenfing posifivt hänt i den här frågan. Fram och fillbaka har man hänvisat fill sambandet mellan vårval och budgetår, där vårval alltså skulle innebära atf budgetåret blir liktydigt med ett kalenderår.

F, n, sitter en arbetsgrupp i konsfitufionsutskottet och en kommitté inom justitiedepartementet som just tittar på grundlagsfrågorna. Men ingendera tar upp frågan om riksdagens arbetsformer i hela dess vidd. På den punkten har reformarbetet uppenbarligen avstannat.

Jag har starka sympatier för de tankar som förs fram i den aktuella motionen, men def är möjligt aft andra lösningar än vårval och förändring av budgetåret kan stå fill buds. Mycket har faktiskt hänt under det senaste decenniet beträffande arbetet i riksdagen, men mycket kan också bli bättre. Under alla omständigheter är def önskvärt att se över arbetsformerna, så att vi får etf modernt arbetande och effekfivt parlament.

Här har förekommit en diskussion mellan olika företrädare om vederbörande skall betecknas som konservativ eller infe. Låt mig, som betecknar mig

själv som konservafiv, få erinra om att lösenordet för allt författningsarbete självfallet måste vara det som en av konservatismens klassiska förgrundsgestalter, Edmund Burke, en gång myntade: Def gäller atf reformera för atf bevara,

I övrigt, herr falman, ber jag aft få instämma i de yrkanden som förts fram av Anders Björck,

AnL 62 JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr falman! Vad är de medborgerUga fri- och rättigheterna? Många tror aft det är vad som står i grundlagen. Andra uppfattar dem som etf slags system av spelregler, som alla eller åtminstone de flesta är inriktade på att följa. Så är def emellerfid infe.

De demokrafiska fri- och rättigheterna bestäms aUtid genom maktkamp. De har aldrig getts människorna ovanifrån. Man har allfid fått fillkämpa sig dem, Def är den sociala maktkampen som avgör deras innehåll och deras själva existens. Både ur den objekfiva utvecklingen av samhällets strukturer och ur de subjekfiva intressena hos härskande maktgrupper kan därför stiga tendenser, som hotar rättigheterna, Def kan ske också i helt olika typer av samhällssystem. Detta är en ständigt pågående process.

Det är därför inte allfid avgörande vad som står i lagar och konstifufioner. Den gamla tyska Weimarförfaftningen hade etf oerhört stort och detaljerat räffighetssysfem. Men långt innan nazistparfiet hade blivit en polifisk kraft, var detta räftighetssysfems innehåll statt i upplösning. Bakgrunden var de sociala och maktpoUfiska strukturerna i det tyska samhället,

Sverige har i sin grundlag länge haft stadganden om yttrande- och tryckfrihet. Men under det andra världskriget sattes rättigheterna fill stor del ur spel. Kommunistiska tidningar fick inte befordras, hundrafals hem blev utsatta för husrannsakan, radikala socialdemokrater, kommunister och syndikaUsfer placerades i specialläger under militär administration. På papperet fanns rättigheterna kvar. Man bara infe brydde sig om dem, Def var vikfigare aft stå väl med makthavarna i Berlin, Def fanns etf överordnat politiskt syfte, och detta bestämde det fakfiska innehållet i rätfigheterna.

Maktkampen och samhällsförhållandena avgör sålunda rättigheternas verkliga innehåll. Finns def då skäl aft i dag uppmärksamma det prakfiska skyddet för de medborgerliga rättigheterna i Sverige? Ja, fru falman, enhgt vår mening är det berättigat. En djupnande ekonomisk och social kris frambringar tendenser och strävanden, som i längden kan förändra rätfighetssystemefs innehåll - om vi infe erkände detta, vore vi dåliga på aft lära av 1900-talets historia. Och även eljest finns i ett samhälle allfid sociala krafter och maktcentra, benägna att se fill att rättigheterna inte blir besvärande för deras intressen.

Fru talman! Låt mig ge några exempel, för atf visa på problemets natur,

I klassisk fryckfrihefsrätt finns en princip om officinernas frihet. Den innebär aft myndigheter infe får tränga sig in på redaktioner, infe forska i

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

vem som skriver vad. Gentemot myndigheterna svarar den ansvarige utgivaren ensam,

I svensk tryckfrihefspraxis har denna princip genombrutits. Det skedde i samband med IB-affären, Efter den är det i praxis fillåtef att göra något som det varit grundlagssfiffarnas mening att man infe skulle göra. Förändringen är en försämring av def tryckfrihetsrättsliga läget. Manipulationen företogs för aft man skulle få fillfälle aft döma människor som man annars inte skulle kunnat döma, Def var en avsikfiig förvrängning av fri- och räffighefernas innehåll.

Tryckfrihetsförordningen är också ett överordnat lagsystem och en exklusiv straff- och processrätt, Def betyder aft fryckfrihefsbrott bara får behandlas enligt tryckfrihetsförordningens system. Man får infe döma sådana brott både som fryckfrihefsbroff och som vanliga brott. Man får heller infe manipulera saken genom atf dela upp samma brott i flera moment och åtala dem efter olika lagsystem, Def sistnämnda strider inte bara mot tryckfrihetsförordningen utan också mot brottsbalken.

Likväl är det numera i Sverige fasfiagt, aft tryckfrihefsrätfens exklusivitet har genombrutits och atf det är fillåtef aft dela upp brott på sätt som brottsbalken förbjuder. Det skedde därför att regering och höga ämbetsmän ville skydda etablissemanget från legal krifik, ville skydda en minister som suttit och ljugit i TV. Man manipulerade därför atf man ville ha folk dömda, som man annars riskerade aft infe kunna döma, eftersom bedömningarna normalf är mer liberala i tryckfrihetsprocesser än i broffsbalksprocesser och naturligtvis skall så vara.

Eftersom riksdagens parfier med undantag av oss godkände proceduren, fick vi alltså ett undergrävande i den delen av rätfighefssysfemefs innehåll. Def blev en sorts bekräftande av atf lagar skall tolkas som def för tillfället passar makten att tolka dem.

Ytterligare exempel. Den nu avsomnade borgerliga regeringen genomdrev häromåret en utvidgning av det straffbara området för spioneribrott. Dittills hade spioneri varit något som enbart kunnat hänföras fill den i litet mer strikt mening militära sektorn. Nu har däremot offentliggörande av alla upplysningar som hänför sig fill vad som kallas totalförsvaret kommit att riskera atf räknas som spioneri.

Totalförsvaret omfattar etf oerhört vidsträckt område av civila verksamheter. Det finns praktiskt taget inga offentliga civila verksamheter som inte är inrangerade i totalförsvaret och får en försvarspoUfisk roll i händelse av ett beredskaps- eller krigsläge.

Utvidgningen av def straffbara området - som alltså skall gälla även under normala, civila, fredliga förhållanden - riskerar aft omöjliggöra normal insyn och normal kritik av vikfiga civila verksamheter, Qm jag t, ex, krifiserar missförhållanden inom en myndighet och nämner konkreta exempel därpå, riskerar jag att beskyllas för atf avslöja sådant som är av betydelse för totalförsvaret. Och det är väldigt mycket som kan vara av betydelse för totalförsvaret. En medborgare som gör sådana avslöjanden vet heller infe rikfigt var gränsen går, vad som kommer att bedömas såsom varande av

betydelse för totalförsvaret eller infe. Hur defta verkar i praxis är helt ufiämnat åt åklagare och domare, Def straffbara området har blivit stort och oklart, och dess definition är omöjlig att utläsa av lagen, I detta kan ligga ett kraftigt undergrävande av yttrande- och tryckfriheten.

När lagändringen genomfördes, röstade både socialdemokraterna och vpk emot. Det är aft hoppas att den nya regeringen inte har glömt denna sin tidigare posifion.

Ytterligare något exempel, för illustrafionens skull, på detta problem.

På en tunnelbanestation i Stockholm skall polisen avhysa en grupp bråkiga ungdomar. På stationen väntar en ung flicka på att åka hem. Hon har ingenfing alls med de övriga ungdomarna aft göra. Hon lider av en ögonåkomma och bör infe onödigtvis vistas ute i kylan. Polisen kräver att hon skall lämna stationen. Hon invänder att hon skall resa med ett annalkande tåg och hänvisar också fill sin ögonsjukdom. Icke förty körs hon inte bara ut utan blir dessutom tvångsvis förd till polissfafionen, där hon hålls kvar i flera fimmar på natten utan aft hennes föräldrar underrättas.

I gällande bestämmelser står aft polisen har befogenhet aft avvisa människor från offentUga platser. Def är obestridligt - den måste så ha. Men def står samtidigt att detta bara skall ske med de medel situationen kräver. Denna andra passus är nu i praktiken upphävd, JO godkände polisens förfarande, och riksdagen godkände JO:s agerande - emot vpk;s invändningar.

Hädanefter gäller alltså atf vem som helst kan få finna sig i vilka orimliga befallningar som helst och att befogade och hyfsat framförda invändningar grundar rätt för polisen att anhåUa människor, kvarhålla dem i timtal utan atf de ens delges misstanke om något brott.

Man frågar sig: Om defta nu skall bli godtagbar praxis, vårär då habeas corpus-principen, var är då medborgarens trygghet till person?

Inom medborgarrättens områden förekommer en rad andra viktiga praktiska problem. De reella ramarna för mötesrätten har blivit snävare, t, ex, genom att mark ägs av konsorfier i vilka kommunerna är delägare. Denna ägandeform gör att vad som är offentlig plats inskränks och att mötesfriheten i prakfiken bestäms av t, ex, chefen för ett köpcenter. Också de lokala myndigheternas begrepp om vad lagen om församlingsfrihet innebär borde synas något närmare, enligt vår uppfattning, Def uppseendeväckande fallet från Halmstad, som vi hade uppe i samband med diskussionen om JO-berättelsen, hade ju inte blivit uppmärksammat -åtminstone infe här i kammaren - ifall infe kpml(r) hade påtalat def.

Fru falman! Jag har med dessa strödda och osysfemafiska men också ganska osympafiska exempel velat visa att frågan om medborgarräffighefer-nas verkliga innehåll infe är någon fråga man skall vare sig leka med eller nonchalera. Det utredningsarbete utskoffef hänvisar fill, och som vi naturligtvis erkänner är positivt, sysslar dock infe med praktiken, med maktkampen ute på fältet mellan olika intressen, utan def rör sig på ett mer formellt och abstrakt plan. Men def är ju infe i första hand formuleringarna saken gäller, utan hur dessa formuleringar fillämpas, förvrids och får sitt

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

reella innehåll ändrat i olika sociala situafioner.

Som en smula ironiskt framstår t, ex, atf utskottet hänvisar till ett beslut från den 10 november i år, enUgt vilket man skulle ha befäst rätten att fa del av offentligt ADB-raaterial och göra detta anonymt, I verkUgheten var detta beslut en inskränkning av anonymitetsräffen, vilket vi hävdade vid den debatten, eftersom def för första gången infördes en rätt för myndigheten att efterforska den sökandes idenfitet för aft pröva om rätt till insyn förelåg. Utskottet framställer här det som är en inskränkning såsom varande en utvidgning, Def är en intressant illustration till hur olika meningar man kan ha och till att här faktiskt föreUgger ett problem. Kan man bättre illustrera vari problemet med fri- och räffighefernas innehåll består? Kan man tydligare visa hur berättigat vpk:s krav är att frågan skall föras fram till en prakfisk undersökning om vad som i verkligheten håller på att hända, i stället för atf den bara seglar omkring i den något abstrakta värld som består av riksdag, regeringskansli och sammanträdesrum för utredningar?

Fru falman! Jag övergår nu till frågan om lobbyföretag, Etf lobbyföretag är alltså en form av affärsverksamhet, avsedd för aft bedriva politisk påverkan på opinioner och myndigheter. Verksamheten bedrivs för deras räkning som har råd atf betala för den,

Lobbyföretagen fillhör de snabbast växande affärsverksamheterna i landet, vilket redan i sig är anmärkningsvärt, Lobbyföretagen rekryterar folk som har tjänstgjort inom högre förvaltning. De har lyckats påverka riksdagsbehandlingen i flera vikfiga frågor-1, ex, när det gäller bestämmelserna rörande direktverkande el och frågan om privatisering av verksamheten på teleområdet.

Men är då inte lobbyföretag ett exempel på fri åsiktsbildning som man infe bör ingripa mot? Här stöter vi återigen på frågan om de demokratiska fri- och rätfighefernas innehåll.

Redan en av den klassiska demokratins ideologer, Thomas Jefferson, hävdade att friheten allfid stod i samband med den sociala maktens fördelning. Präglad av den 1700-falsmiljö i vilken han hade vuxit upp, menade han att friheten förutsatte etf samhälle av små egendomsägare, alla någorlunda jämlika. Men om då samhället är av etf helt annat slag, om koncentrationen av ekonomisk makt stadigt tilltar och de ekonomiska resurserna är mycket ojämnt fördelade? Ja, då blir situationen naturligtvis annorlunda. Slutsatsen blir att friheten riskerar atf undermineras om möjligheterna att utnyttja den är mycket olika fördelade. Frihet förutsätter jämlikhet.

Den principfråga som uppstår gäller hur fri- och rättigheternas innehåll påverkas när det i allt större utsträckning blir möjligt att med köp och pengar fillgodogöra sig dem. Hur blir det med pressens frihet om lobbyföretag systematiskt börjar samarbeta med tidningsföretag och köpa upp sida efter sida i vissa fidningsutgåvor? Hur blir def med vanliga medborgares och för den delen också folkrörelsers situation när lobbyföretag anställer f, d, höga förvaltningstjänstemän och reserverar deras kompefens för dem som har råd att köpa lobbyförefagens tjänster? Och vad blir följden om meningsbildning-

en i Sverige börjar påverkas av utländska lobbyföretag, representerande främmande statsmakters eller mulfinafionella företags intressen - intressen som kan gå ut på aft styra svensk opinion och svensk politik?

Nog hade det mot bakgrund av dessa frågor varit på sin plats med litet mer av förutseende innan en sådan utveckling överfiyglat oss, Def är också på sin plats aft i den principiella diskussionen klarlägga atf åsiktsbildningens frihet är en fråga om människornas frihet, Den är inte - som påstås i vissa nyUberala teorier - en fråga om pengarnas frihet. Om åsiktsfriheten relateras till människans ekonomiska köpkraft, är def fakfiskt etf tecken på atf friheten håller på att undergrävas.

Fru talman! Mot bakgrund av dessa synpunkter yrkar jag bifall till reservationerna 5 och 6,

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

Under detta anförande överfog förste vice falmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

AnL 63 KURT OVE JOHANSSON (s):

Fru talman! Def har blivit tradifion i Sveriges riksdag aft varje år diskutera medlemsanslutningen till det socialdemokrafiska partiet. Vi socialdemokrater välkomnar denna debatt. Varje gång den förs visar def sig att fackföreningsrörelsens intresse för medlemskap i vårt parfi ökar.

Samarbetet mellan fackföreningsrörelsen och def socialdemokrafiska partiet är av mycket gammalt datum, Def är ideologiskt betingat, och def växte fram som en historisk nödvändighet. Man insåg fidigt inom den svenska arbetarrörelsen atf de grundläggande målen när def gäller frihet, jämlikhet och broderskap inte enbart kunde förverkligas genom den fackliga kampen. Den politiska kampen framstod som minst lika nödvändig för att man skulle kunna förverkliga de grundläggande idealen för etf rättvisare samhälle. När man diskuterar samarbetet mellan fackföreningsrörelsen och socialdemokrafin får man således aldrig glömma bort att def är folket ute i de fackUga organisationerna som grundade def socialdemokratiska partiet för aft polifiskt kunna företräda sina medlemmars intressen,

Polifiskt står socialdemokrafin för precis samma grundläggande värderingar som fackföreningsrörelsen står för i den fackliga kampen. För de lokala fackliga organisafionerna framstår därför den organisatoriska anknytningen till def socialdemokratiska parfiet som helt naturlig och i högsta grad förenlig med deras syfte atf bäst tillvarata vikfiga medlemsintressen. Och jag vill tillägga aft def är deras självklara demokrafiska rättighet att få göra defta.

Jag har, fru talman, gått igenom allt vad som har sagts i denna kammare under de senaste fio åren om formerna för anslutning fill det socialdemokratiska parfiet, Def är på många sätt en mycket bedrövlig läsning. Genomgången visar att de borgerliga ledamöterna infe förstått ett dyft av den värdegemenskap som finns inom svensk arbetarrörelse. Detta är sannolikt också förklaringen fill att de borgerliga alltid kommer fel i debatterna om formerna för anslutning till polifiskt parfi.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

Aft också kommunisterna hamnar snett i diskussionen om formerna för anslutning till det socialdemokrafiska partiet är måhända befingat av deras förkärlek att förfalla till doktrinär leninism och ett visst främlingskap för de värderingar som finns inom den demokrafiska arbetarrörelsen.

Oppositionens inställning till vårt partis anslutningsformer visar upp en mycket splittrad bild. Moderaterna, som är ett ytferlighefsparfi i många frågor - så också i denna - kräver lagstiftning mot kollektivanslutning fill poUfiskt parti såväl direkt som indirekt. Vad som nu menas med def sistnämnda vet de måhända knappt själva. Folkparfiet och centern har förenat sig i en gemensam reservation och kräver som fidigare år ett uttalande från riksdagens sida mot kollektivanslutning och önskar sarnfidigt en utredning i frågan.

Vänsterparfiet kommunisterna går också emot koUekfivanslutningen, dock utifrån andra utgångspunkter än de borgerliga partierna. Vpk anför i sin reservation att kollektivanslutningen hämmar fackföreningsrörelsens akfionsförmåga och strider mot demokratiska principer. Mycket skall man höra innan öronen trillar av. Vpk bör vara litet försikfigare med att ta så stora ord i sin mun.

Bilden av oppositionen är således mycket splittrad i diskussionen om kollektivanslutning. Det finns emellerfid en annan sida och en sak som måhända t. o. m. är intressantare än kollektivanslutning fill politiskt parfi och där enigheten i riksdagen tycks vara mycket stor. Def gäller riksdagsparfiernas inställning fill den lagsfiftning som moderaterna föreslår, där samstämmigheten mellan dem är ganska stor. I den här frågan står moderaterna ensamma. AUa andra riksdagsparfier avvisar åtminstone f. n. tanken på lagstiftning, och det gör de - vill jag påstå - på mycket goda grunder. Riksdagen borde enligt min mening en gång för alla uttala atf man aldrig någonsin vill ha en lagsfiftning av moderatmodell, en lagstiftning som kränker föreningsrätten. Vi som omhuldar föreningsfriheten kan kanske komma överens om aft göra någonfing åt detta ett kommande år.

Def brukar hävdas i debatten att det finns delade meningar om anslutningsformerna inom arbetarrörelsen. Vi har aldrig förnekat detta, och vi har därför varit, och är fortfarande, lyhörda för hur våra former för anslutning till parfiet skall kunna förbättras. Def pågår också en ganska omfattande försöksverksamhet mnt om i landet. En arbetsgrupp inom partiet arbetar intensivt med hithörande frågor. Avsikten är vidare att nästa partikongress, dvs. kongressen 1984, på nytt skall behandla frågan om formerna för anslutning till partiet.

På en punkt råder det emellerfid fullständig enighet inom arbetarrörelsen, och def är aft de lokala fackföreningarna själva skall bestämma över sina egna angelägenheter. Det är ingenfing som vpk och de borgerliga parfierna skall besluta om i riksdagen. Frågan om kollektivanslutningen - det vill jag understryka - är en angelägenhet för de lokala fackföreningarna att själva besluta om.

. Etf förbud för de lokala fackföreningarna att fatta beslut om anslutning fill ett polifiskt parfi skulle vara ett kraffigt ingrepp i den fackliga demokratin.

något som definitivt inte hör hemma i ett samhälle av vår typ. Etf sådant ingrepp skulle allvarligt begränsa föreningsfriheten och stå i strid med regeringsformen. I regeringsformen finns nämligen en regel till skydd för föreningsfriheten, för fackföreningarnas och de polifiska partiernas frihet aft genom i demokratisk ordning fattade majoritetsbeslut bestämma om sina inre angelägenheter. Frågan om koUekfivanslutningen är en del av denna frihet.

Protokollen från tidigare debatter här i kammaren om kollektivanslutningen visar många prov på att okunnigheten när det gäller denna fråga är mycket stor på borgerligt håll. Jag måste därför, fru falman, ta kammarens tid i anspråk och lämna några elementära fakta.

Kollektivanslutningen är helt och hållet en lokal fråga. Medlemmarna i de lokala fackliga organisafionerna tar självständigt initiafiv fill och beslutar om anslutning fill arbetarkommunen. Några krav på eller direkfiv om anslutning ges inte vare sig från. fackförbund, LO eller det socialdemokratiska partiet.

Ett förslag om kollektivanslutning föregås av en omfattande behandling i mötesverksamheten och av skriftlig information. Efter anslutning tas frågan om koUekfivanslutningen upp till behandling minst en gång varje år. KoUekfivanslutningen omprövas, om någon så begär. När beslut fattas om kollekfiv anslutning fill partiet föreligger alltid en möjlighet till reservafion mot beslutet. En enskild medlem, som av olika skäl infe ställer sig bakom beslutet, har rätt aft ställa sig helt utanför.

Den som reserverar sig behöver inte ange något som helst skäl för sitt ställningstagande. Den enskilde reservanten röjer således på intet sätt sin polifiska hemvist. Defta sistnämnda vill jag särskilt understryka. Reservafion kan inlämnas när som helst och gäller naturligtvis utan tidsgräns.

Den värdegemenskap som finns mellan fackföreningsrörelsen och socialdemokrafin kan aldrig lagstiftas bort. Def är ett faktum som framför allt moderaterna borde lägga på minnet. Etf beslut om att fa bort kollektivanslutningen har kanske infe så väldigt stor effekt i verkligheten, men det- och detta kanske är det allvarligaste - skulle vara en åtgärd direkt riktad mot fackföreningarnas egna beslutanderätt och därmed på def allvarligaste kränka föreningsfriheten.

Så här sade Arne Geijer här i kammaren den 4 juni 1976: "Åtgärden skulle emellerfid infe alls få den polifiska konsekvens som någon falare här hävdat atf den skulle få. Socialdemokrafin är inte så beroende av de medel som det gäller atf man ur den synpunkten skulle komma någonsfans med en lagsfiftning. Det finns ju olika möjligheter att ge anslag och ekonomiskt stödja en politisk rörelse - det vet ni alla. Dessa möjligheter skulle naturligtvis komma atf utnyttjas därest ett sådant förbud infördes."

Vi socialdemokrater är stolta över den värdegemenskap som finns inom arbetarrörelsen. Den kommer vi att slå vakt om, omhulda och ständigt försöka fördjupa. Vi förstår fullerväl atf denna samhörighet är en vagel i ögat på våra politiska motståndare framför allt på den borgerliga sidan. Men ni har ju valt sida. Ni har valt atf utveckla och fördjupa er värdegemenskap med

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författnifigs-fråg or m. m.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

arbetsgivarorganisationerna och storfinansen. En sak kan jag emellerfid lova er på den borgerliga kanten: Oavsett hur ni organiserar ert samarbete på den kanten, kommer vi aldrig med uttalanden i riksdagen eller med lagstiftning försöka lägga hinder i vägen för ert inre arbete och kränka föreningsfriheten. Vårt partis demokrafiska traditioner är en garanfi för detta.

I detta anförande instämde Anita Johansson, Arne Andersson i Gamleby, Bengt Kronblad, Hans Pettersson i Helsingborg, Inge Carlsson, Bo Krogvig, Ingvar Johnsson, Gustav Persson, Nils Nordh, Erik Johansson och Arne Nygren (alla. s).

AnL 64 HANS NYHAGE (m):

Fru talman! Det är djupt beklagligt atf vi åter skall behöva stå här i Sveriges riksdag och diskutera förekomsten av en företeelse som rimligen inte borde höra hemma i vårt demokrafiska samhälle. Tvångsanslutning av medlemmar till ett politiskt parti är och förblir oförenlig med de grundläggande värderingar och idéer som kännetecknar vårt öppna och fria samhälle. Den av socialdemokraterna tillämpade kollektivanslutningen strider mot de mänskliga fri- och rättigheterna, den strider mot den personliga integriteten och den strider mot valhemligheten.

Detta är en fullkomlig självklarhet för en klar majoritet av svenska folket, vilket undersökningar har visat, och det har följdriktigt också gång på gång kommit fill uttryck här i kammaren under årens lopp. Vid upprepade tillfällen har riksdagen uttalat sig mot kollektivanslutningen och uppmanat socialdemokraterna att upphöra med denna icke-demokratiska, för många människor direkt kränkande hantering. Med förblindad envishet har den socialdemokrafiska minoriteten vidhållit sin anmärkningsvärda inställning.

Def är en allvarlig nonchalans som man från socialdemokrafiskt håll visar mot def högsta beslutande organet i värt samhälle. Vad riksdagen otvetydigt uttalat struntar man helt enkelt i. Detta är milt sagt ett ovärdigt handlande. Med vilken rätt anser man sig kunna sätta sig över av riksdagen fattade beslut? På vilka grunder anser sig socialdemokraterna ha rätt aft kunna tvinga människor atf antingen vara medlemmar i det socialdemokratiska partiet, och därmed också ekonomiskt stödja en politik som de inte omfattar, eller att avslöja var de infe hör hemma polifiskt, vilket strider mot valhemligheten? Detta senare är ju konsekvensen av reservationsrätten, som man från socialdemokrafiskt håll gör så stort nummer av.

För alla andra partier är det en fullkomlig självklarhet atf den enskilda människan själv fritt och frivilligt skall kunna söka och få medlemskap grundat på egen vilja och uppfattning. För socialdemokraterna, däremot, är det höjden av rättfärdighet atf människor skall kollektivanslutas som medlemmar, oavsett om de vill det eller inte och utan hänsyn till att de i åtskilliga fall redan är medlemmar i andra partier.

Def måste vara helt främmande för ett rättssamhälle att människor skall tvingas reservera sig mot aft bli infösta i en polifisk fålla. Den parfipolitiska

tillhörigheten, om något, måste det vara vars och ens personliga angelägenhet atf fritt få avgöra - utan inblandning av socialdemokratiska partigängare. Hur angeläget def än kan vara för dessa atf tillföra sitt parti medlemmar, får defta dock inte ske med åsidosättande av demokratins spelregler. Reservationsrätten är ingenting annat än rent hyckleri, ett ömkligt sätt att söka rättfärdiga en orättfärdig handling. Bevisligen finns det många människor som inte vågar använda sig av reservationsmöjligheten med hänsyn fill de konsekvenser detta får i skilda sammanhang. Exemplen på trakasserier på arbetsplatserna för förment icke socialdemokratisk partitillhörighet är tillräckligt många och talande nog.

Känns def inte besvärande, Kurt Ove Johansson, atf stå här och försvara något som definitivt inte är värdigt ett demokratiskt parfi? Varför vågar ni infe enbart låta människor frivilligt söka medlemskap i ert parti? Kurt Ove Johansson gjorde etf stort nummer av värdegemenskapen inom arbetarrörelsen. Starkare är den tydligen inte än att man måste fillgripa kollektivanslutning av medlemmar fill parfiet. Frivillighefen räcker uppenbarligen inte.

I sitt försvar av kollektivanslutningen åberopar socialdemokraterna också allfid fackföreningarnas rätt atf besluta i sina egna angelägenheter. Om alltså en socialdemokratisk majoritet på ett fackföreningsmöte, oavsett antalet närvarande, beslutar att ansluta alla medlemmar - även de med en icke-socialistisk samhällssyn - fill det socialdemokratiska partiet, är detta uteslutande fackföreningens angelägenhet, hävdar man, något som andra inte skall lägga sig i. Detta är med förlov sagt ingenfing annat än den obotfärdiges försök att försvara en i grunden sjuk sak. Ingenfing kan nämligen hindra socialdemokrafin från aft vägra ta emot medlemmar genom kollektivanslutning. Ingenting hindrar att även detta parti enbart accepterar och tillämpar frivilligt enskilt medlemskap. Atf skjuta fackföreningarna framför sig och skylla på dem faller alltså på sin egen orimlighet. Om bara viljan funnes i det socialdemokrafiska partiet att respektera den enskildes rätt att själv välja partitillhörighet, skulle kollektivanslutningen vara ett minne blott.

Nu saknas dess värre den viljan, vilket är bedrövligt. Man kan inte frigöra sig från tanken aft slantarna som strömmar in från de många tvängsanslutna medlemmarna spelar en avgörande roll. Tydligen upplevs dragningskraften hos ett frivilligt medlemskap i partiet som sä svag, atf fasthållandet vid kollektivanslutningen är starkt ekonomiskt betingat.

Fru falman! Åtta gånger tidigare har riksdagen bestämt tagit avstånd från systemet med kollektivanslutning fill ett politiskt parfi. Den socialdemokrafiska minoriteten har varje gång nonchalerat dessa uttalanden. Även om det i fackföreningsrörelsen ute i landet finns ett och annat ljus i detta annars så totala socialdemokratiska mörker, vilket vissa rapporter vittnar om, så framgår med all tydlighet, atf socialdemokraterna även i fortsättningen avser atf inte respektera ett uttalande från riksdagens sida. Att åter stanna vid etf uttalande är således meningslöst. Eftersom det enligt vår mening är ytterst angeläget, aft den enskilda människans fri- och rättigheter respekteras, är det

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författitings-frågor m. m.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författnittgs-frågor m. m.

nu nödvändigt atf gå i författning om en lagstiftning på området.

Därför, fru talman, yrkar jag nu bifall till den vid betänkandet fogade reservafionen nr 2, avgiven av konsfifutionsutskotfets moderata ledamöter.

I detta anförande instämde Göran Riegnell och Erik Olsson (båda m).

AnL 65 KURT OVE JOHANSSON (s) replik:

Fru falman! Det är beklagligt, säger herr Nyhage, atf vi skall behöva stå här och tala om kollektivanslutning. Jag kan mycket väl instämma i det. Det är faktiskt mycket beklagligt att Sveriges riksdag skall lägga sig i de fria organisafionernas inre arbete. Därför fär jag uttala den förhoppningen atf defta är sista året som vi behöver uppleva det som herr Nyhage kallar för beklagliga debatter.

Hans Nyhage frågade mig om inte jag tyckte aft det var besvärande atf stå här i kammaren och försvara kollektivanslutningen till det socialdemokrafiska partiet.

Nej, jag tycker inte aft det på något sätt är besvärande, tvärtom. Om man slåss för föreningsfriheten slåss man inte för en sjuk sak utan för något som är värt att bevara i svensk tradition. Jag hävdade i mitt första inlägg och jag gör det nu, att moderaternas krav på lagstiftning i detta sammanhang kränker föreningsfriheten. Föreningsfriheten finns inskriven, herr Nyhage, i grundlagen. I 2 kap. regeringsformen finns 14 § som reglerar när begränsningar i föreningsfriheten får ske. Det finns måhända skäl atf åtminstone för herr Nyhage läsa upp vad som där står. Så här lyder kap. 2 14 §:

"Föreningsfriheten får begränsas endast såvitt gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg eller av visst etniskt ursprung."

Det borde stå klart även för herr Nyhage atf denna paragraf inte kan tillämpas på de svenska fackföreningarna. De är inga militära organisafioner såvitt jag förstår, och kollektivanslutningen innebär ingen förföljelse av folkgrupp av det slag som regeln talar om.

Jag tycker att herr Nyhage borde gå hem och i sin studiekammare läsa igenom 2 kap. 14 §. Då slipper vi kanske dessa beklagliga diskussioner i kammaren.

AnL 66 HANS NYHAGE (m) replik:

Fru falman! Def torde vara svårt att åberopa att föreningsrätten kränks av ett förbud mot kollektivanslutning till ett politiskt parfi. Kollektivanslutningen däremot kränker den personliga integriteten och de personliga fri- och rättigheterna.

Jag måste fråga Kurt Ove Johansson: Varför accepterar infe socialdemokraterna i likhet med alla andra partier enbart frivilligt och fritt medlemskap? Varför tror ni infe på ert eget parfis dragningskraft, så att ni kan fillämpa

principen om de personliga fri- och rättigheterna och låta människor av fri vilja ansluta sig till ert parti?

Vi är tydligen överens om att det är beklagligt att vi återigen skall behöva diskutera kollektivanslutningen. Vi beklagar det emellertid från helt skilda utgångspunkter. Jag upprepar atf jag tycker det är beklämmande att vi i Sveriges riksdag skall behöva diskutera något som rimligen inte hör hemma i ett demokratiskt samhälle. Kollektivanslutningen är och förblir något som infe är förenligt med människans fri- och rätfigheter.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

AnL 67 KURT OVE JOHANSSON (s) replik:

Fru talman! Mellan raderna i moderaternas reservafion kan man läsa att de själva har upptäckt aft de genom förslaget till lagsfiftning har hamnat i en ganska brydsam situation. Därför försöker de i reservationen åla sig ur den besvärliga situationen genom att hävda att etf förbud i lag mot kollekfivanslutning infe utgör ett ingrepp i föreningsfriheten, eftersom den friheten infe kan innebära rätt atf ansluta någon till etf politiskt parfi utan vederbörandes samtycke. Jag vill då påpeka för Hans Nyhage atf reservafionsrätfens prakfiska innebörd är atf ingen kan anslutas mot sin vilja.

Grundlagen är faktiskt mycket klar på den här punkten, Hans Nyhage. Det är obestridligen så att skulle man besluta om en lag av det slag som moderaterna föreslår kommer föreningsfriheten aft kränkas. Def är ganska fantasfiskt atf ett polifiskt parti, som i andra sammanhang vill försöka framställa sig som demokratins försvarare, är berett atf i riksdagen slåss mot något så grundläggande för våra fri- och rättigheter i Sverige som föreningsfriheten.

I fidigare debatter i kammaren, bl. a. 1980, försäkrade oss moderaternas dåvarande representant att lagstiftningsförslaget endast skulle avse kollektivanslutningen till def socialdemokratiska partiet. Står moderaterna fast vid denna deklarafion från 1980? Def skulle vara intressant atf få veta det.

AnL 68 HANS NYHAGE (m) replik:

Fru falman! Inget annat politiskt parfi i vårt land fillämpar kollektivanslutningen. Ingen facklig organisafion vid sidan av LO gör det. Def är alltså uteslutande det socialdemokrafiska partiet och fackföreningsrörelsen inom LO som tillämpar kollektivanslutningen. Etf förbud mot kollekfivanslutning rikfar sig alltså just mot def socialdemokratiska parfiet.

Vi slår verkligen vakt om demokrafin, när vi menar att de mänskliga fri-och rättigheterna skall respekteras, att den personliga integriteten skall respekteras, aft den enskilde skall ha rätt aft själv avgöra vilket parti han vill tillhöra och aft valhemligheten skall respekteras.

Reservationsrätten är en ren illusion. Vi har så många exempel på vad som händer på de olika arbetsplatserna med de människor som har vågat använda sig av reservationsrätten aft vi har tillräckligt på fötterna för att agera mot den.-

Jag upprepar återigen min fråga: Varför vågar inte socialdemokraterna -

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

som enda parfi i def här landet - tillämpa enbart en frivillig, på personliga grunder byggd medlemsanslutning?

Förste vice talmannen anmälde att Kurt Ove Johansson anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

AnL 69 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela aft anslag om kvällsplenum nu uppsatts.

AnL 70 SVEN-ERIK NORDIN (c):

Fru talman! Jag är nödsakad atf, innan jag går in på frågan om kollektivanslutningen, göra etf påpekande. Jag är förvånad över den talarordning som gäller i dag. Enligt de oskrivna regler som vi tillämpar här i kammaren är det vanligt att reservanterna inleder debatten och att utskoftsmajorifeten därefter försvarar sitt ställningstagande. I dag går def inte till så. Här är det utskottsmajoritefen som talar först på alla moment. Därmed har tydligen gjorts den markeringen att de socialdemokrafiska utskottstalesmännen numera har upphöjts fill stafsrådsnivå.

Fru talman! Det ligger rätt mycket symbolik i def förhållandet att debatten om kollektivanslutningen numera allfid äger rum vid den fid på året när vinterkylan börjar märkas, när skuggorna ruvar och mörkret dominerar. Om man överför den symboliken fill den fråga vi här debatterar, kan man konsfera aft def råder en stor åsiktsgemenskap partierna emellan när def gäller aft sfiffa lagar fill värn för den enskilda människans frihet och värdighet. Vi har under senare år med mycket stor enighet stiftat lag när det gäller dataregisfrering och sekretess, allt i syfte att skydda den enskildes integritet. Vallagarna är ett annat exempel på hur vi skyddar den enskilde och dennes rösthemlighet.

Så här långt är beslutsklimatet alltid angenämt.

Men när vi kommer in på kollektivanslutningen, på frågan om den enskildes rätt aft fritt och självständigt besluta om sitt medlemskap i ett politiskt parti, då blåser def kalla vindar, då sprider sig de mörka skuggorna, då blir det uppenbart att den svenska demokrafin har sina brister. Kollektivanslutning fill etf polifiskt parfi är en styggelse, ett främmande element i vår demokrafi.

Varför vill infe socialdemokraterna - för det är ju bara socialdemokraterna av landefs alla partier som far emot kollektivt anslutna medlemmar -avskaffa denna odemokratiska form av medlemsrekrytering?

Frågan är förstås infe ny. Den har ställts nio år i följd här i kammaren. Kurt Ove Johansson förklarade för en stund sedan att han hade läst igenom aUa betänkanden och protokollen från alla debatter som hade ägt rum sedan 1973. Def är möjligt atf han har läst, men han har ingenfing lärt.

I dessa debatter har man ibland svarat på den här frågan att det är av ekonomiska skäl, ibland har man förnekat att det är pengarna som är orsaken. Ibland har man hänvisat till historiska traditioner - det gjorde Kurt Ove Johansson nyss. Ibland har man hänvisat fill pågående utredningar inom

det egna partiet - och def gör man återigen.

Men jag förstår svårigheterna atf svara. De framgår ju tydligt av socialdemokraternas korthuggna skrivning i utskoffsbetänkandet.

Där står som vanligt helt kort "aft det måste ankomma på de fackliga organisationerna själva att fatta beslut i sina egna angelägenheter. Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker motionerna."

Men frågan gäller ju infe beslutsfattandet på de fackliga organisationernas möten. Frågan gäller om den enskilde skall ha frihet aft genom en självständig handling avgöra om han eller hon skall tillhöra ett politiskt parti eller inte.

Låt mig erinra om atf def är ett utskoffspaket som rymmer förfaftningsfrågor som vi diskuterar i dag! Låt mig därför återgå någon minut till mina inledningsord!

Våra grundlagar har som ett bärande moment syftet atf skydda den enskilde mot def allmänna. Där är skyddet också gott. Men hur är def med skyddet för den enskilde mot organisafioner som på grund av sin storlek och sin inriktning sätter sig i det allmännas ställe?

Är det månne så att socialdemokrafin nu upplever sig vara något slags statsparti som står ovanför sådana fing som individens fri- och rättigheter? Jag förstår att frågan är obehaglig, men den måste ställas. Jag ställer den i all synnerhet som Kurt Ove Johansson i sitt anförande gång på gång underströk aft def var fråga om organisafionerna och atf man skulle skydda deras rättigheter. Infe ett ord, inte en stavelse hade Kurt Ove Johansson till övers för den enskilda människan. Def är ju för den enskilda människan som organisafionerna och samhället är fill - det är ursprungstanken.

Kammaren skulle slippa debatter av det här slaget, om socialdemokraterna här och nu förklarade atf man i fortsättningen infe far emot andra än dem som enskilt ansöker om medlemskap.

Qch låt mig för femfioelfte gången påpeka att reservationsrätten inte förändrar någonfing - den är infe någon ursäkt! Def är tvärtom så atf den enskilde därmed försätts i en tvångssituation. Anfingen tiger man och lider-och def gör de flesta - eller också reserverar man sig och blir trakasserad på arbetsplatsen av socialdemokrater. Kurt Ove Johansson, def vore intressant aft höra vilka insatser som socialdemokrafiska riksdagsledamöter gjort för aft stoppa dessa trakasserier - de förekommer ju.

Från centerpartiets sida har vi ständigt hävdat och slagit vakt om den enskilda människans fri- och rätfigheter. Av det skälet ogillar vi djupt kollektivanslutningen. Vi vill få slut på denna form av åsiktsdiskrimine-ring.

Vi har också sagt - och jag hänvisar här till vår reservation i konstifufionsufskotfet vid behandlingen av grundlagspropositionen 1973 - atf frågan inte i första hand - jag understryker detta - skall lösas genom lagstiftning utan genom åtgärder från parfiernas sida i form av opinionsbildning mot kollektivanslutningen. Vi var länge övertygade om att socialdemokraterna själva skulle ta itu med den nödvändiga saneringen.

Under de år som gått kunde vi ibland i dunklet skönja ljuset från en och

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

annan tindrande stjärna. Socialdemokraterna startade en intern utredning i frågan. Vi avvaktade denna utredning - ingenting hände. Vi måste konstatera att hoppets stjärna har slocknat. Socialdemokraterna tänker alltså behålla kollektivanslutningsformen för gott.

Därmed tvingas vi atf överväga frågor om lagsfiftning för aft skydda den enskildes rätt.

Vi är medvetna om att en lagstiftning på detta område blir ett känsligt kapitel. Å ena sidan får föreningsfriheten inte inskränkas. Def ligger faktiskt ett värde i att de ideella föreningarnas arbete inte regleras i lag. Å andra sidan har vi en skyldighet att värna om individens rätt aft fritt välja parfi, självklart också rätten att låta bli att organisera sig polifiskt, för den som så vill. Hur den gränsdragningen skall ske kräver en utredning. Vi vill därför infe göra en omedelbar beställning om lag.

Såsom frågan nu har utvecklats och med den nonchalans och ironi som socialdemokraterna visat i den här frågan finner vi det också meningslöst atf begära aft riksdagen gör något uttalande, som fallet varit förr om åren.

Vi föreslår alltså en utredning i frågan.

Jag yrkar därför, fru talman, bifaU tiU reservation nr 3.

AnL 71 LARS ERNESTAM (fp):

Fru talman! Frågan om kollektivanslutning till politiskt parti är en märklig fråga! Den är märklig först och främst genom atf det i vårt genomdemokra-fiserade sysfem ännu år 1982 förekommer att grupper av människor genom anslutningen fill sin fackförening också kan bli medlemmar kollektivt i ett av våra polifiska parfier, nämligen def socialdemokrafiska partiet.

Frågan om kollektivanslutningen är också märklig därigenom aft riksdagen år efter ärbar uttalat sig mot den. Trots detta består denna i en demokrati så ovärdiga registrering av människors politiska uppfattning.

Vi Hberaler har alltid brännmärkt kollektivanslutningen. Många liberaler har under årens gång varit drabbade. Senast i samband med årets val har i pressen refererats hur liberaler i Skåne, som stod på våra listor, också var anslutna till det socialdemokrafiska partiet. Efter oUka piruetter får arbetarkommunen på platsen fa ställning fill de orimlighefer detta sysfem leder till. Man diskuterar eventuell uteslutning.

Problemet gäller dock infe enbart de människor som far polifisk ställning. Def gäller kanske i första hand de människor som inte offentligt vill registrera sin polifiska uppfattning. För att bli befriade från anslutningen måste de göra ett polifiskt tillkännagivande och kanske också göra förödmjukande besök på någon fackföreningsexpedifion. Det är märkligt att sådant kan äga rum i Sverige år 1982.

Liberalerna har alltid varit motståndare fill kollektivanslutningen. Varför har vi då gått emot förslaget om direkt lagsfiftning? Ja, här har naturligtvis tron funnits att de organisationer som har varit med och byggt upp demokratin i Sverige också skulle ha kraft och intresse att själva ta itu med dessa problem och upphäva denna form av polifisk registrering. Visst har def funnits enstaka ljusglimtar. Frågan har då och då diskuterats i det

socialdemokrafiska parfiet. Def som har haft ännu mer praktisk betydelse är aft fackliga organisafioner på basplanet tagit ställning mot kollektivanslutningen. Detta har i och för sig varit glädjande. Ännu mer glädjande skulle det vara om socialdemokraterna centralt på allvar tog tag i frågan. Def är ju def socialdemokrafiska partiet som har ansvaret för i vilken form det far emot medlemmar. Då hjälper det inte, Kurt Ove Johansson, att man hänvisar till lokala fackliga organisationer. Det poUfiska partiet måste självt kunna avgöra i vilken form det far emot medlemmar.

Ett så stort och starkt parfi som def socialdemokrafiska behöver inte klamra sig fast vid kollektivanslutning. Trots detta gör man så. Vad beror det på? Är partiet beroende av medlemsavgifter från människor som inte är socialdemokrater, eller försfår man infe ens år 1982 de demokratiska problem som är förknippade med kollektivanslutning? Det historiska sambandet, som Kurt Ove Johansson har tagit upp här i dag, kan man nu helt bortse från.

Folkparfiets senaste landsmöte uttalade efter en lång debatt atf parfiet skall verka för en utredning om lagligt skydd för den enskildes rätt att själv begära anslutning fill politiskt parfi. Otåligheten växer emellerfid, och bland årets motioner finns def också liberala sådana med önskemål om lagsfiftning mot kollektivanslutning.

Socialdemokraterna har nu också aktualiserat förslaget om redukfion av skaften för fackföreningsavgiffer. Till följd av koUekfivanslutningen blir då frågeställningen: Kan medlemsavgifter fill facket indirekt innebära avgifter också fill politiskt parti? Jag nämner bara frågan, eftersom den kommer att diskuteras i annat sammanhang.

Vi liberaler ställer sålunda, trots otåligheten, i år upp bakom förslaget om en utredning - med en mycket vacklande tro på atf socialdemokraterna rimligen kommer att göra något åt frågan. Vi skall vara mycket försiktiga med aft gå in med lagstiftning mot organisationslivef. På den punkten ger jag Kurt Ove Johansson rätt. Men kollektivanslutningen har sådana konsekvenser atf något snart måste göras. Vi skall väl infe behöva diskutera kollektivanslutningen också 1984, 1986 och 1988?

Jag yrkar under mom. 2, kollektivanslutning fill polifiskt parfi, bifall fill reservafion nr 3, som lämnats av Berfil Fiskesjö, Karin Ahrland och Sven-Erik Nordin.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor rri. m.

AnL 72 KURT OVE JOHANSSON (s) replik:

Fru falman! Sven-Erik Nordin talade om en slocknad stjärna. Jag uppfattade det så, att den stjärna som hade slocknat var Sven-Erik Nordin själv.

AnL 73 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Jag får erinra om att den medgivna repliken avsåg Lars Ernesfams anförande.

5 Riksdagens prolokoU 1982/83:456

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

AnL 74 KURT ÖVE JOHANSSON (s) replik:

Jag ber, fru falman, så mycket om ursäkt. Sven-Erik Nordin och Lars Ernestam talade emellerfid om samma reservation, reservation nr 3 från centern och folkpartiet. Denna reservation är på många sätt mycket krystad.

Man säger t. ex. att man inte riktar kritiken mot facket som beslutar om kollektivt medlemskap, utan att krifiken rikfas mot def socialdemokrafiska parfiet. Def är ett ganska konsfigt resonemang. Def är detsamma som om man vid en trafikolycka skulle säga: Vi kritiserar inte föraren av bilen utan fotgängaren, som lät sig överköras vid övergångsstället. Jag finner alltså denna argumentering i reservafionen av folkpartiet och centern som mycket egendomlig.

Jag vet infe om Lars Ernestam försade sig eller inte, men han gav uttryck för aft han tyckte att detta med kollektivanslutning var någonting som socialdemokraterna själva borde bestämma. Om def nu inte var en felsägning, är jag mycket tacksam för att Lars Ernestam sade så. Def är precis den uppfattning som också jag har, nämligen att kollekfivanslutning infe är någonfing som Sveriges riksdag skall besluta om, utan def skall beslutas av organisafionerna själva.

Jag anklagas här för att infe försvara den enskilde individen. Jag vill tillbakavisa alla sådana påståenden. De som har lyssnat fill mina båda tidigare inlägg måste ju ha uppfattat att vad jag har slagits för är organisationsfriheten, och den införlivar enligt mitt sätt att se också i mycket hög grad den enskildes rätt. När jag slåss för föreningsfriheten slåss jag också för den enskildes rätt.

AnL 75 HANS NYHAGE (m) replik:

Fm falman! Lars Ernesfams inlägg vittnar med all tydlighet om aft folkpartiet nu insett att frågan om kollekfivanslutning inte längre kan lösas enbart genom uttalanden från riksdagens sida. Vi kan alltså konstatera atf såväl folkpartiet som centerpartiet misströstar i tron på att socialdemokraterna själva skall sanera denna fråga och har då valt att gå utredningsvägen. Jag har respekt för atf man nu tänker följa upp frågan här i kammaren, men det finns en klar möjlighet nu för såväl folkpartiet som centerpartiet aft stödja det moderata kravet på att direkt begära en lagstiftning på området.

AnL 76 LARS ERNESTAM (fp) replik:

Fru falman! När jag säger att de polifiska partierna har huvudansvaret för i vilken form de tar emot medlemmar menar jag aft det är partierna som avgör hur de tar emot medlemmar. Därför ligger huvudansvaret i den här frågan helt och hållet på det socialdemokratiska partiet. Jag vill ställa en fråga fill Kurt Ove Johansson: Vad är det för fel på den liberala grundsatsen att var och en själv skall få bestämma vilket parfi han skall fillhöra?

När def gäller Hans Nyhages inlägg vill jag säga aft def för oss liberaler finns ett historiskt samband. Vi vet att socialdemokratin och fackförenings-

rörelsen från början var en enhet. Då var bara en viss procent av befolkningen fackligt ansluten. Men i dagens läge är i princip alla som arbetar inom LO-området anslutna fill någon fackförening, och def gör att denna fråga kommer i etf annat läge. Def finns också en liten syndikalisfisk fackföreningsorganisation. Vi har fortfarande, som jag sade, en vacklande tro på att socialdemokraterna själva skäll fa itu med denna fråga. Efter de inlägg vi har hört i dag är förhoppningarna infe särskilt stora.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

AnL 77 KURT OVE JOHANSSON (s) replik:

Fru falman! Jag konstaterar nu atf Lars Ernestam vid två fillfällen har understrukit aft def är partierna själva som skall avgöra anslufningsformer-na. Jag hälsar då med fillfredsställelse den frontförändring som har ägt rum inom folkpartiet på denna punkt. Men jag viU gärna tillägga att def som Lars Ernestam framför rimmar ganska illa med den reservation som folkparfiet tillsammans med centern har skrivit.

Eftersom Lars Ernestarri, om jag nu har räknat rätt, har ytterligare en replik, skulle jag väldigt gärna vilja ha etf klarläggande beträffande deri reservation som ni har skrivit méd krav på utredning i syfte atf få fill stånd en lagstiftning: Är tanken bakom den skrivning som finns i er reservation att utredningen skall leda fram till etf lagförslag av den modell som moderaterna har anfört i sin reservafion?

En fråga som alltid diskuteras i samband med kollektivanslutningen och som nu har berörts från många håll är i vad mån utnyttjande av reservationsrätten skulle innebära att man avslöjade sin polifiska uppfattning. Jag viU väldigt gärna än en gång hänvisa fill den diskussion som vi förde här i riksdagen den 4 juni 1976, när' Arne Geijer höll ett mycket uppmärksammat anförande. Han bestred då, precis som jag har gjort här i dag, atf ett utnyttjande av reservationsrätten skulle röja den polifiska hemvisten.

Så här uttryckte Arne Geijer det, och jag vill gärna instämma i detta: "Reservafion mot beslut om kollektivanslutning sker inte bara från sådana medlemmar som fillhör etf annat polifiskt parti eller är oorganiserade politiskt, utan reservationsrätten utnyttjas också av sådana som är klarf socialdemokrafiskf organiserade. Jag har upplevt flera fall där aktiva socialdemokrater av principiella skäl är emot kollekfivanslutning,"

Jag har precis samma upplevelser. Ingen ställer några söm helst krav på att man skall ange skäl för reservation, Därföi" röjer man inte heller sin politiska åsikt genom aft utnyttja reservationsrätten.

AnL 78 HANS NYHAGE (m) replik:

Fru falman! Det har tagit nio år för folkparfiet aft komma fill dagens slutsats. Bättre sent än aldrig, kan man kanske säga,

Def finns nu alla möjligheter för folkpartiet att markera kraften av sin övertygelse genom att i varje fall i andra hand stödja den moderata reservafionen, Def vore välgörande med etf klarläggande från Lars Ernestam i detta hänseende.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

AnL 79 LARS ERNESTAM (fp) replik:

Fru falman! Till HansNyhage vill jag säga att vi står för den reservafion vi har lämnat. Vi har fortfarande tron på att socialdemokraterna skall fa itu med den här frågan. Gör de inte def, får vi återkomma senare,

Kurt Ove Johansson säger att yi skiljer på, LO och socialdemokrafiska partiet i den här frågan. Ja, det är självklart att vi främst krifiserar def socialdemokrafiska partiet.

Atf vi krifiserar kollektivanslutningen innebär inte att vi också kritiserar de fackliga organisationerna. Socialdemokraterna måste vara de som tar ställning och ser fiU aft koUekfivanslutningen upphävs.

Förste vice falmannen anmälde aft Kurt Ove Johansson anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt fill ytteriigare replik.

AnL 80 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Fru talman! På kort fid har två Metallfackföreningar i Östergötland upphävt koUekfivanslutningen fill det socialdemokratiska partiet. Enligt vpk är def etf rikfigt beslut som har tagits. Ombudsmannen i Metalls avdelning 83 säger att kollektivanslutningen är en anslutningsform som inte är gångbar längre. I fidningsuftalanden säger ombudsmannen vidare:

"Kollektivanslutningen har passiviserat fackets medlemmar. De har betalt avgifterna och nöjt sig med det."

"Man kan också fråga sig hur demokratiskt def är. Många medlemmar känner ju inte fiU det", säger ombudsmannen för en avdelning som har fattat etf beslut om atf upphäva denna form av anslutning.

Tyvärr hör händelserna i Östergötland infe fill vanligheten. Det socialdemokratiska partiet har inte ändrat sin attityd. Kurt Ove Johanssons ombudsmannaaffityd känns igen. För etf par år sedan var det en debatt inom arbetarrörelsen som ingav visst hopp om att det skulle bU något bättre. Tyvärr har den inte fått någon fortsättning.

Den fråga man vill ställa fiU socialdemokraterna är: Finns def en vilja att inom en mycket snar framfid komma fill rätta med den här osunda företeelsen? Svaret på detta kommer faktiskt att avgöra den fortsatta behandlingen av denna fråga och om def kornmer en fortsättning på def som har hänt i Östergötland.

Att denna debatt fortsätter år efter år i Sveriges riksdag är helt och hållet det socialdemokrafiska partiefs fel. Härigenom kan de borgerliga parfierna år efter år utnyttja denna osunda företeelse.

Vi vet att kollektivanslutningen är omtvistad inom arbetarrörelsen och har varit det ända sedan införandet. Främsta skälet är att kollektivanslutningen är hämmande för fackföreningsrörelsen - den blir alltså inte fri och obunden. Vi har tidigare diskuterat vilka maktcenfra fackföreningsrörelsen skall vara oberoende av. Det finns tre vikfiga maktcenfra som fackföreningsrörelsen måste vara oberoende av, nämligen staten, kapitalägarna och de politiska parfierna.

För aft börja med fackföreningsrörelsen och parfierna skall vi komma ihåg

atf i fackföreningsrörelsens begynnelse var det Uberalerna som byggde upp fackföreningarna öch hade inflytandet. När den socialisfiska arbetarrörelsen utvecklades, var en av uppgifterna atf frigöra fackföreningsrörelsen ur de Uberala, dvs. de borgerliga; bojorna.

Och här har vi faktiskt en del av orsaken fill eländet. I och med den socialistiska epokens början, började piå allvar i organiserad form klasstriderna. Parti och fackförening fanns infe välorganiserade på varje plats. Därför blev def på många håll så, att parti och fack fick ikläda sig varandras roller. Def då av nöden uppkomna läget har fått sin fortsättning i kollektivanslutningen av fackliga medlemmar till def socialdemokrafiska partiet. Men det kan infe gärna vara någon princip. Parollerna frihet, jämlikhet, broderskap vägleder både fackföreningsrörelse och parfi. Det måste vara en felaktig polifisk uppfattning att det är naturligt atf samarbete och värdegemenskap innebär att man har gemensamt medlemskap och kollekfivanslutning.

Hur skall nu förhållandet vara mellan dét sociaUsfiska arbetarpartiet och fackföreningsrörelsen? Den unge Hjalmar Branting utvecklade utförligt detta tema i sitt Gävletal under rubriken Varför arbetarrörelsen måste bli socialisfisk.

Arbetarna måste rikta sin uppmärksamhet möt två olika håll, sade Hjalmar Branting. För det första måste de organisera sin klass som politiskt parfi, vilket sätter som mål for strävandena att få den politiska makten i sina händer. För def andra måste de organisera sig för atf i någon mån kunria hålla kapitalisterna stången i deri dagliga, ekonomiska kampen för sin brödföda.

Hjalmar Branfing fortsatte:

"NaturHgtvis böra bägge dessa organisationer, den fackliga och den poUfiska, gå hand i hand och gemensamt arbeta för det stora målet: arbetarklassens fullständiga frigörelse. Men erfarenheten har allestädes visat det lämpligaste, aft de bägge organisafionerna ej alldeles sammanblandas."

Def avgörande skälet är alltså att utgångspunkten skall vara atf fackföreningsrörelsens och fackföreningens mål är att organisera alla arbetare på en arbetsplats eller ort, oavsett vilka politiska eller religiösa uppfaffningai-arbetarna där har. Det skall således vara fackföreningar som är oberoende i förhållande till polifiska partier men som arbetar gemensamt med den polifiska arbetarrörelsen för arbetarklassens fuUsfändiga frigörelse. Det är ingen doktrinär ståndpunkt, utan def är en klassisk ståndpunkt, som härrör från det socialisfiska arvet. Det här är naturligtvis inget oberoende av det slag som borgerliga parfier och Svenska arbetsgivareföreningen önskar för fackföreningsrörelsen. Dessa vill ju ha ett helt annat oberoende när def gäller fackföreningsrörelsen. Deras attacker syftar i grund och botten till ett oberoende som försvagar arbetarrörelsen. De borgerliga parfierna blandar systematiskt ihop parfipolitisk obundenhet och politisk obundenhet och försöker göra affär av det här. Självfallet måste en fackförening vara socialisfisk. Likaså måste den vara obunden.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

De borgerligas attack sker alltså inte av omsorg om arbetarna utan den har till syfte att försvaga arbetarrörelsen. Tyvärr bidrar def socialdemokratiska partiet fill detta genom aft vidhålla kollektivanslutningen.

I en livaktig demokrafisk folkrörelse måste gräsrötterna kunna komma fill tals på ett meningsfullt sätt- det är själva innehålleti en demokrati. Rörelsen skall kunna säga obehagliga saker till sin ledning, och ledningen skall kunna lyssna på rörelsen. Men den skall infe vara klavbunden-av partilojalifet till hundra procent, för då kommer man ju att lyssna till en rörelse som på grund . av denna lojalitet inte gör sig hörd. Man kommer inte att få höra def som man egenfiigen skall höra för att kunna, utvecklas. Exempel på detta finns i stor mängd.

En socialdemokrat menade i gårdagens debatt om medbestämmandelagen atf krifik riktades direkt mot fackföreningsrörelsen. Men om man har den uppfattningen, tror jag att man har kommit alldeles fel. Då kan jag också förstå atf man fortfarande hävdar kravet på kollektivanslutning.

I det läget får som sagt en ledning bara tillbaka etf eko. Då blir def farligt, för def är i den situafionen som de borgerliga krafterna kan utnyttja arbetarrörelsens svaghet. Vi har fakfiskt haft exempel på det i vårt land - jag avser det faktum atf borgerligheten och borgerlig ideologi trängt in i arbetarrörelsen och försvagat denna och t. o. m. tagit den polifiska makten.

Nu är def ju också så aft centraliseringen inom fackföreningsrörelsen med sforavdelningar, represenfantskap etc. infe är någon tillfällighet. Organisafionerna har byggts upp med den klara inriktningen att slå vakt om den politiska filosofi som har klassamarbetet som ledstjärna. Denna organisationsform sammankopplad med kollektivanslutningen utgör en fara för hela arbetarrörelsen.

När def gäller fackföreningsrörelsens förhållande till de två övriga sociala maktcenfra - staten och kapitalägarna - är socialister (princip överens om att ett fullständigt oberoende skall råda.

Men i ett läge där regeringspartiet mer eller mindre växer ihop med staten - SAP har ju ett visst förflutet i def avseendet och är nu i regeringsställning -kan effekten av kollektivanslutningen bli den atf statsapparaten, parfi och fackföreningsledning i viss mån växer ihop i en värdegemenskap. Dessa tendenser har korporafiva drag, och det är naturligtvis också till skada för arbetarrörelsens politiska innehåll.

Vi från vpk har ingen anledning atf ansluta oss till moderaternas och Ulf Adelsohns kritik härvidlag. Men nog har regeringen redan bjudit borgerligheten på goda karameller att hugga tänderna i - jag tänker på arbetarrörelsen. Def tycker vi är synd.

När def gäller kapitalet och fackföreningsrörelsen finns def också en fara som man infe skall nonchalera. Utvecklingsavtalet, grundat på MBL, utgår från en inflyttning av fackföreningen i företagens linjeorganisation. Intressegemenskap i företagen och kollektivanslutning från samma fackförening fill def parfi som sitter i regeringsställning befrämjar inte en debatt inom arbetarrörelsen som ger styrka.

Därför blir koUekfivanslutningen i dess yttersta former farlig för arbetarrörelsen i framtiden.

Man skall också komma ihåg att när vi tar upp frågan om koUekfivanslutningen tänker vi också på den automatiska anslutningen fill statskyrkan - den måste upphöra. Här och i koUekfivanslutningen har vi de företeelser som innebär att man ansluter enskilda medlemmar utan att de tillfrågas. Men när de borgerliga partierna nu gör affär av kollektivanslutningen till poUfiskt parti har jag hitfills inte hört etf enda ord från deras sida om den här företeelsen. Det vore kanske hederligt att de sade något och såg till aft också denna tvångsanslutning upphör.

Vpk vill upprepa vad riksdagen tidigare har uttalat i fråga om kollektivanslutningen, nämligen att nuvarande missförhållanden inte bör förändras i första hand genom lagstiftning utan genom åtgärder från det parti som använder den här anslufningsformen. Vpk förutsätter att det blir en stark opinionsbildning mot kollektivanslutningen, så atf utvecklingen i Östergötland fortsätter och parfiet förmås att fillämpa en ordning så att kollektivanslutningen avskaffas, så att människor infe registreras som partimedlemmar utan atf veta def.

Man kan naturligtvis dra andra paralleller om hur fackföreningarna skall verka. Vi har på senare år fått en debatt om fackföreningar internationellt. Jag skall fa ett exempel som kan vara viktigt.

Både socialdemokraterna och vänsterpartiet kommunisterna har akfivt verkat för aft en fri och demokrafisk fackförening skall få arbeta i Polen. Men när den skulle verka var den bunden av stat och parti och kunde infe fullgöra sin roll som facklig organisafion, vilket behövs både inom etf socialisfiskt och inom etf kapitalisfiskf samhälle. Jag skall inte hårddra parallellerna med def här landet, men nog finns det ändå en påtaglig likhet med Sverige, när socialdemokraterna vidhåller defta samband mellan parti och fackföreningsrörelse.

Vi för vår del anser både nu och framöver, när det blir socialism, aft fackföreningsrörelsen skaU stå fri och obunden från parfi och statsapparat.

Med detta, fm falman, yrkar jag bifall fill reservafion 4 av Nils Berndfson.

Nr 45

Torsdagen den: 9. december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

AnL 81 KURT OVE JOHANSSON (s) replik:

Fru talman! Lars-Ove Hagberg uttrycker förhoppningen att den opinionsbildning som han försöker driva fillsammans med de borgerliga partierna mot kollektivanslutning skall leda till aft den så småningom upphör. När jag började den här debatten sade jag atf jag hälsar den med glädje och fillfredsställelse. Det har nämligen ofta visat sig att när vi för en sådan här debatt i kammaren brukar intresset från fackföreningarna att kollekfivan-slufa sig till def socialdemokrafiska parfiet snarare öka. Och jag tror aft vi kanske får uppleva def igen.

Det görs ibland väldigt stora nummer av aft en facklig organisation lämnar kollektivanslutningen. Men är inte detta något av ett renhefstecken? Precis

Nr 45

Torsdagen den . 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m. .

som jag sade i min inledning prövas kollektivanslutningen ute i de fackliga organisafionerna minst en gång varje år. Och då är det naturligt om någon facklig organisation som är kollektivansluten lämnar parfiet av def ena eller andra skälet. Men om vi ser på längre perioder tror jag att det visar sig att det är fler organisafioner som kollektivansluter sig fill socialdemokraterna än som går ur partiet. Statistiken talar på den punkten sitt tydliga språk.

Vpk förespråkar i sin reservation ett slags "tuvhopperi" för svensk fackföreningsrörelse. Jag tycker atf vpk någon gång borde lyfta blicken något och se västerut. Fackföreningsrörelsen i exempelvis USA har ju tillämpat vpk:s tuvhoppningsmodell, Lars-Ove Hagberg. Denna fackliga taktik har inte varit särskilt lyckosam. Den har i stället starkt bidragh till aft försvaga fackföreningsrörelsen i USA.

Upprikfigt sagt, Lars-Ove Hagberg, tror jag inte att svensk fackföreningsrörelse behöver några pekpinnar från vpk om hur den bäst skall fillvarata sina medlemmars intressen. Svensk fackföreningsrörelse - åtminstone stora delar av den - har valt ett fastare samarbete med det socialdemokratiska partiet, och def har varit bra. Hade det inte varit bra, skulle samarbetet naturligtvis ha upphört.

Men - och det är vikfigt aft komma ihåg - vad som är bra eller infe bra för fackföreningsrörelsen i def avseendet skaU den själv besluta om. Det skall inte vpk, och för den delen inte heller något annat parti, lägga sig i.

Vad skulle fackföreningsrörelsen egenfiigen vinna - om jag får sluta med en sådan fråga - med ett samarbete t. ex. med vpk eller med etf borgerligt parfi? Jag är personligen övertygad om att def skulle sluta.med anorexia nervösa.

. AnL 82 LARS-OVE HAGBERG (vpk) replik:

Fru talman! Det blev infe mycket sagt av Kurt Ove Johansson när han skulle lämna formaliteterna kring detta och kanske se på vad def polifiska innehåUet betyder för arbetarrörelsen.

Vpk förbehåller sig rätten att ha uppfattningar. Jag som arbetar på gräsrofsnivå inom fackföreningsrörelsen - jag har aldrig blivit vald till ombudsman - diskuterar där ofta just den här frågan, och jag förbehåller mig rätfen aft ha åsikter om den. Men vpk agerar inte tillsammans med borgerligheten. Vi har infe motionerat i frågan, men när ett förslag förs fram tar vi oss rätfen aft redovisa en uppfattning om def, precis som Kurt Ove Johansson,

Vi gör inte så stort nummer av frågan när det gäller Östergötland, men jag vill ändå säga aft jag hade hoppats att def skulle ha funnits riågon ödmjukhet från socialdemokratiskt håll, så att man sagt atf det vi föreslagit kunde vara en väg i utveckUngen, Ombudsmännen säger ju att def är fel aft ha kollektivanslutning- metoden anses vara "ute". Är det inte så att det finns andra sätt att aktivera fackföreningsrörelsens medlemmar i politiskt arbete än genom kollektivanslutning? Det är vad vi borde diskutera, för def är det vikfiga. Förhållandet meUan parfi, fackförening, stat och kapital är avgörande. Men eftersom def är ett grumligt förhållande som råder mellan de

två senare, dvs, stat och kapital, som är väldiga politiska enheter i samarbete, så kan jag förstå aft def polifiskt är lämpligt aft ha en organisatorisk överbyggnad genom att ha kollektivanslutningen kvar. Det är väl infe för infe som kapitalets herrar, när det skall bli reallönesänkning, talar om aft det är bättre med en socialdemokratisk regering, som kan hålla fackföreningsrörelsen tyst. Men man borde dra någon lärdom av vetskapen att detta i förlängningen ödelägger hela arbetarrörelsen, Def är från den utgångspunkten reflexionen från mina förbundskamrater i Östergötland är riktig: def blir ingen polifisk akfivitet med kollektivanslutningen. De har dragit de rätta sliifsaf serna.

Jag behöver inte se västerut. Jag tycker infe aft den modell man har där är något att diskutera. Det är infe fråga om vad som är svart eller vitt, utan om vad vi skall göra här mot den svenska storfinansen. Det är arbetarrörelsens historiska uppgift. Det är fråga om rättvisa, solidaritet, jämlikhet och gemenskap och om hur målet atf skapa dessa grundvalar skall kunna förverkligas. Jag tror infe atf en sådan organisatorisk bindning som kollektivanslutningen utgör.är befrämjande.

Jag säger som jag sade i går i debatten-om medbestämmande: När borgerligheten försöker skj uta arbetarrörelsen i sank, är det alltså vi som står i främsta ledet. Men vi säger samtidigt att kollektivanslutningen försvagar arbetarrörelsen. Därför hamnar vi kanske i olika positioner i synen på arbetarrörelsens framtid,.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

AnL 83 KURT OVE JOHANSSON (s) replik:

Fru talman! Jag har aldrig bestridit Lars-Ove Hagbergs rätt aft ha en uppfattning i de här frågorna, absolut inte, Def har vi naturligtvis alla rätt att ha. Jag har infe heller någonting emot att Lars-Ove Hagberg, som han antydde, åker runt till fackliga organisationer och diskuterar kollektivanslutning, Def är, som jag har sagt fidigare, bara bra, därför aft def har visat sig att när man får en diskussion om kollektivanslutning ökar intresset från fackföreningarnas sida att ansluta sig på det sättet.

Sedan säger Lars-Ove Hagberg atf vi borde vara ödmjuka, eftersom det ibland förekommer krifik på den punkten när def gäller anslufningsformer-na. Jag sade i mitt inledningsanförande att vi är öppna för synpunkter. Jag redovisade också, om Lars-Ove Hagberg lyssnade på vad jag sade, de åtgärder som vi från partiets sida har vidtagit för att pröva andra anslufningsformer. Jag nämnde aft frågan på nytt kommer atf diskuteras på parfikongressen 1984,

När def gäller fri- och rätfigheter skulle jag vilja säga till Lars-Ove Hagberg att vi socialdemokrater - hela vår polifiska tradition och historia visar detta -slagits för aft fördjupa demokratin, Det fanns faktiskt företrädare i riksdagen 1941 som t, o, m, motionerade om att man skulle förbjuda det kommunisfiska parfiet. Socialdemokraterna sin vana trogna slog vakt om fri- och rättigheterna och naturligtvis motsatte de sig sådana förslag. På sitt sätt är det ganska fantastiskt aft Lars-Ove Hagberg delvis i vissa sakfrågor när def gäller kollektivanslutningen är allierad med dem som 1941 ville förbjuda honom aft

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författnings-frågor m. m.

sitta här i kammaren, Def kan vara någonting aft tänka på där hemma i Dalarna under julhelgen,

I och för sig är det inte så konstigt aft vpk är emot kollektivanslutningen. Jag sade i mitt inledningsanförande aft detta är doktrinärt befingat, Leninisferna var ju emot kollektivanslutningen. Kan Lars-Ove Hagberg påminna sig att arbeiderpartiet i Norge uteslöts ur Komintern, därför att det vägrade att avskaffa kollektivanslutningen? Vad var skälet? Jo, skälet var atf Lenin var motståndare tiU kollektivanslutningen. Han ansåg att det var orimligt. Han menade atf man skulle ha ett elifparti. Vi vill ha ett massparti. Det är i allra högsta grad förenligt rried kollektivanslutning.

Försvara gärna, Lars-Ove Hagberg, Lenin och elifparfief!

AnL 84 LARS-OVE HAGBERG (vpk) replik:

Fru falman! Jag skulle vilja säga att nu blir det ännu värre. Nu hamnar vi ännu längre bort.

Jag skall inte försvara något elitparti, Kurt Ove Johansson, tvärtom. Dessutom är jag infe heller allierad med borgarna i den här frågan. Det har jag klart redogjort för, Aft framställa ett sådant påstående är dålig debatteknik och visar på en total nonchalans beträffande ansvaret för arbetarrörelsen. Det är inte hedrande för socialdemokraterna aft ha en talesman som inte seriöst kan skilja på vad som är uttryck för omtanke om arbetarrörelsen och uppfattningar som infe är det.

Sedan tycker jag att Kurt Ove Johansson och socialdemokraterna kunde fa litet lärdom från öst. Jag tänker då på Solidaritet, Nog är def bestickande, Kurt Ove Johansson, att Solidaritet framsprang ur det förhållandet att den gamla fackföreningen var stafsbunden och parfibunden och ville stå fullständigt fri från parti och stat. Ni stöder dem - där!

Jag åker inte runt mellan fackföreningarna. Jag behöver inte göra det. Jag tillhör en fackförening, och där stannar jag. När vi skall ta ställning där, vill vi att vår fackförening skall vara fri och obunden från parti och stat. Det är ju vad det handlar om.

Jag skall bara, fru falman, fa ett exempel, nämligen skogsarbetarnas framgångsrika aktion för månadslön. När de gjorde den aktionen sade de: Vi enas mot huvudmotsfåndaren. Vi riktar slaget mot arbetsköparna, - Och de hade framgång i sin kamp. De byggde upp sin verksamhet på parfipolifisk obundenhet, och därför kunde de få alla med i aktivt arbete. Det är det som är grunden för fackföreningarnas kamp, för den dagliga infressekampen mot kapitalet.

Skulle de ha haft kollektivanslutning och parfipolifiska bindningar hade de inte nått framgång med sin kamp. Då hade de bUvit stjälpta. De hade spelat motståndaren i händerna. Det är den omsorgen, Kurt Ove Johansson, som jag tycker att ledande socialdemokrater borde beakta mer än vad som sker. Jag anser aft om ni tog bort kollektivanslutningen skulle socialdemokratin bli starkare från basplanet. Jag skulle hälsa def med glädje, eftersom jag tror aft hela arbetarrörelsen därigenom skulle bli starkare.

Förste vice talmannen anmälde aft Kurt Ove Johansson anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik,

AnL 85 ALLAN ÅKERLIND (m):

Fru talman! När jag lyssnar till den här debatten tycker jag ätt socialdemokraterna hade betydligt sakligare företrädare tidigare. Jag vill nämna Tage Erlander, Nils Kellgren, Erik Adamsson och Hilding Johansson, som har deltagit i de här debatterna och som, enligt min uppfattning, har haft en mycket sakligare syn än Kurt Ove Johansson har på dessa frågor -trots att vi hade olika uppfattningar.

Vi tvingas nu än en gång debattera den förhatliga kollektiva anslutningen av fackliga medlemmar till det socialdemokratiska parfiet. Socialdemokraterna kunde ha undvikit denna för dem så förnedrande kollektivanslutnings-debatt genom aft avskaffa kollektivanslutningen till partiet.

Men det är def socialdemokrafiska partiet som skall ta inifiafivet. Det är löjligt att ni skyller ifrån er på fackföreningarna - om inte det socialdemokratiska parfiet längre far emot medlemmar genom kollektivanslutning kan ju inte heller någon sådan ske. Det borde väl stå klart även för socialdemokrater.

Socialdemokraterna hävdar att kollekfivanslutning är en facklig angelägenhet och inte en polifisk - men kollektivanslutning är och förblir en politisk angelägenhet.

Jag har egen erfarenhet av just kollektivanslutning. Jag har talat om detta förr, men def finns anledning att upprepa def. Jag vill nämligen göra en jämförelse mellan min egen erfarenhet och def som Kurt Ove Johansson sade i sitt anförande. Han sade bl, a,: Reservationsrättens praktiska innebörd är att ingen kan kollekfivanslutas mot sin vilja, - Jag skrev ned det ordagrant under hans anförande.

Jag tycker aft Kurt Ove Johansson bör ta reda på fakta innan han säger detta,

Def hände för etf antal år sedan att man i min avdelriings represenfantskap - Byggnads avdelning 25 i Uppsala - bestämde atf man skulle kollektivansluta hela avdelningen fill socialdemokrafiska parfiet, I represenfanfskapet satt drygt 1 % av fackföreningens medlemmar. Saken hade inte meddelats medlemmarna i förväg. De övriga medlemmarna hade infe möjlighet att närvara. Man beslöt alltså med några nej-röster och övervägande ja-röster bland dessa som utgjorde drygt 1 % av medlemstalet atf ansluta 6 300 kamrater fill def socialdemokratiska parfiet utan att de var fillfrågade.

Nu råkade det ju också bli så att jag som moderat riksdagsman blev kollektivansluten till socialdemokraterna genom det här beslutet, Qch hur många andra som var lokalt engagerade i olika parfier och som genom defta beslut blev anslutna till socialdemokraterna mot sin önskan vet jag infe, men det var kanske många. Även tillfällighet fick jag efter några månader ögonen på det här och ringde fill socialdemokrafiska parfiets lokala partiorganisation och frågade om man där hade mitt namn i medtemsförteckningen? Då fick jag svaret: Vi får bara reda på antalet medlemmar från fackföreningen, vi fär

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

inga namn. Resultatet blir alltså aft parfiet inte vet vad medlemmarna heter och aft medlemmarna intevéf aft de har blivit medlemmar genom beslut av andra.

Man talar ibland om att koUektivansliitning ger medinflytande för de kollekfivanslufna. Men hur kan någon få medinflytande som inte ens själv vet om aft han har blivit medlem? Och hur kan parfiet ge medlemmarna möjligheter fill inflytande när man inte ens vet vem man skall skicka kallelser fill, eftersom man inte vet deras namn? Det faUer ju på sin egen orimlighet.

Det är detta man skall se i relafion fill vad Kurt Ove Johansson sade om att ingen kan kollekfivanslutas mot siri vilja. När jag hör det här tänker jag på atf vi befinner oss så kolossalt nära år 1984, som George Orwells bok handlar om, när sanning är lögn och lögn är sanning.

De flesta fackföreningsmedlemmar får alltså infe reda på etf beslut om kollektivanslutning. Det är i många fall bara represenfantskapets ledamöter och de medlemmar som de talar med personligen som har reda på beslutet, såvida inte represenfantskapets ledamöter tar upp frågan i andra sammanhang.

Och hur informeras invandrarna? Knappast alls! De har infe en aning om hur def går till i Sverige i det här sammanhanget. Def är ju nästan bara i Sverige som man tiUämpar kollektivanslutning. Vi hörde nyss att man tillämpar systemet i Norge. Man har också tillämpat en avart av kollektivanslutningen i England och på Irland, men icke i något annat land, såvitt jag känner fill. Varför skall man bara fillämpa kollektivanslutning i dessa länder? Varför skall löntagarna i Sverige inte själva anses kunna fatta beslut om huruvida de vill fillhöra etf parti eller infe?

Enligt en opinionsundersökning för några år sedan uppgav bara 8 % av samfiiga LO-medlemmar atf de fillhörde något politiskt parti. Många av dem fillhörde alldeles säkert andra politiska partier än det socialdemokrafiska. Defta är ganska avslöjande med tanke på att 40 % av fackföreningsmedlemmarna vid def tillfället var kollekfivanslufna, Def visar ju hur oerhört många som infe känner fill det här.

Argumenten för koUekfivanslutningen har skiftat genom åren. Argumentet från socialdemokraterna var i början av 1900-talet aft arbetarna saknade rösträtt och föreningsrätt, öch att man därför behövde koUektivanslutningen, Det var kanske riktigt. Det säger jag rent ut. Bl, a, hade Hjalmar Branfing den synen på frågan, aft när arbetarna fick rösträtt och föreningsrätt, skulle kollektivanslutningen definifivt upphöra. Men det är nu snart etf halvt sekel sedan båda dessa krav uppfylldes. Nu kommer nya skäl.

Ett argument framfördes 1967 vid debatten i riksdagen, Nils Kellgren sade då bl, a,: "Frågan om kollekfivanslutning är i mycket hög grad - def kan man aldrig komma ifrån - en fråga om finansiering av politisk verksamhet. Man bör därför se denna fråga i relafion fill hur de polifiska partierna över huvud taget finansierar sin verksamhet."

Nils Kellgren såg alltså detta enbart som en fråga om atf få pengar till def socialdemokratiska parfiet.

Tio år senare, 1977, sade Hilding Johansson i en debatt: "Jag tvekar inte aft säga att det räcker inte för socialdemokrafin atf få parfistöd, - - - Jag vill inte ett ögonbUck förneka betydelsen av det, men låt mig ändå göra klarf aft def räcker inte för atf finansiera verksamheten,"

Det var klartext. Här har både Nils Kellgren och Hilding Johansson med fio års mellanrum deklarerat samma sak: Det är pengarna man vill åt. Jag menar att det är en skam när medlemskap heter pengar, när man tilltvingar sig medlemmar för att komma åt deras pengar.

Vi vet atf socialdemokratiska parfiet snyltar på fackföreningsrörelsen på många sätt, t, ex, genom att många fackUga förtroendemän använder arbetsfid fill att arbeta för socialdemokraterna, genom att man använder fackförbundspressen som språkrör för socialdemokrafiska parfiet, genom att man får fackföreningar och förbund att anslå stora summor pengar till parfiet, pengar som medlemmarna avsett skulle användas för facklig verksamhet. Men det räcker inte med defta; man fortsätter utsugningen genom aft försöka koUektivanslufa allt fler fackföreningar till socialdemokrafiska parfiet, Profitinfresset har tydligen inga som helst gränser. Man kan bara för att få mer pengar fill parfiet trampa på de mänskliga rättigheterna när def gäller att själv bestämma sin parfifillhörighet och behålla valhemligheten.

Reservationsrätten infördes i början på 1900-talet, För aft förhindra att LO:s kongress 1909 bröt alla förbindelser i fråga öm kollektivanslutningen beslöt 1908 års socialdemokrafiska parfikongress atf fillåta atf fackligt anslutna fick rätt att anmäla reservafion mot kollektivanslutningen fill det socialdemokratiska parfiet.

Det är alltså från början ett socialdemokrafiskf beslut på en partikongress aft man skall fillåfa kollekfivanslufna aft reservera sig mot medlemskap i det socialdemokrafiska partiet, Reservafionsrätten har, konstaterar jag igen, införts av def socialdemokratiska partiet och inte av fackföreningsrörelsen.

När fackföreningsmedlemmar som har borgerliga eller kommunistiska sympatier reserverar sig mot beslut om kollektivanslutning, sker detta infe på grund av stadgar i def förbund dé fillhör utan genom beslut av den organisafion, dvs, def socialdemokrafiska partiet, som de infe vill fillhöra,

I en mofion i första kamrriaren 1934 - alltså en 48 år gammal motion - står def med anledning av kollektivanslutningen:

"På socialdemokratiskt håll försvaras koUekfivanslutningen under hänvisning dels till def historiska sambandet mellan fackföreningsväsendet och det

socialdemokratiska partiet, Att ett missförhåUande är historiskt

grundat utgör självfallet icke något mofiv fördess bevarande. Endast för en doktrinärt radikal åskådning kan en sådan onaturlig konservatism fe sig acceptabel," Jag kan helt instämma i detta.

Det står vidare på en annan sida i samma mofion, att "man på socialdemokrafiskf håll som ett försvar för kollektivanslutningen anför, att motståndarna till densamma inom fackföreningarna höra hemma i de

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. rn.

antidemokratiska bolsjevikpartierna, fill vilka inga demokratiska hänsyn
behöva tagas,- ",

Så var det då. Vi har under senare årtionden allt starkare upplevt att socialdemokraterna infe anser sig behöva ta några demokrafiska hänsyn till vare sig kommunister eller borgerligt röstande fackföreningsmedlemmar. Ändå är def så att de borgerliga parfiernas andel inom LO-förbunden nu är ganska stor. Enligt en undersökning, gjord för något år sedan, förklarar sig mer än 10 % av de LO-anslutna beredda att rösta med moderaterna. Med tanke på atf parfiet hade sådana framgångar i valet kan man förmoda att siffran vid valfillfället var ännu högre. Men socialdemokraterna anser tydligen atf man infe behöver visa hänsyn till någon som har avvikande mening gentemot socialdemokraterna,

I regeringsformens 2 kap, 2 § sägs bl, a,: "Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att giva till känna sin åskådning i politiskt,

reUgiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende eUer att tillhöra

politisk sammanslutning ,"

Man skall alltså vara skyddad mot tvång atf tillhöra politisk sammanslutning eller mot tvång att tillkännage sin åskådning. Jag kan inte finna annat än aft kollektivanslutningen, som den tillämpas, vid många tillfällen strider mot denna paragraf. Trots att lagen ger skydd mot att tvingas tillhöra polifisk sammanslutning så biter socialdemokraterna huvudet av skammen och fortsätter aft koUektivanslufa moderater och andra till def socialdemokrafiska partiet.

Riksdagen har vid åtta tillfällen uttalat atf kollektivanslutningen skall upphöra. Vilken annan sammanslutning som helst i Sverige som blev utsatt för en sådan framställning skulle naturligtvis redan vid första eller andra tillfället ett sådant beslut fattades vidta åtgärder för aft följa def. Men så icke socialdemokraterna. De anser sig tydligen stå över både lagar, riksdag, sunt förnuft och vanligt folkvett. Infe ens def förhållandet att framstående socialdemokrater har menat att kollektivanslutningen aren skam har förmått tränga igenom denna självgodhet.

Att allt fler fackföreningar nu börjat reagera mot kollektivanslutningen och andra former av förmynderi är dock etf hälsotecken, Def börjar uppstå en kris mellan sossarna och fackföreningsrörelsen på många håll därför att socialdemokraterna är i skriande behov av både medlemmar och pengar, medan fackföreningsmedlemmarna blir alltmer ointresserade av att skaffa dessa medlemmar och pengar. Man börjar tydligen på fackligt håll alltmer ledsna på socialdemokraternas utnyttjande och utsugning av den fackliga rörelsen.

Men varför hänger sig socialdemokraterna i Sverige fast vid kollektivanslutningen, när den knappast förekommer i något annat land och när Sveriges riksdag så många gånger har sagt ifrån atf man vill att den skall upphöra? Menar socialdemokraterna aft just Sveriges arbetare måste stå under förmyndare, och varför? Varför får infe svenska arbetare full rätt att själva bestämma sin parfianslutning?

Kurt Ove Johansson sade ett par rätt märkliga saker i sitt anförande. Han

menar att def är de lokala fackföreningarna som skall besluta om sina egna angelägenheter, Def tycker jag är riktigt. Men def måste ändå finnas vissa gränser för hur långt man får gå. Annars skulle vi parallellt kunna säga att en man har rätt att slå sin husfru, eftersom mannen skall få besluta i sina egna angelägenheter. En annan organisation skall ha rätt atf besluta atf medlemmarna skall få prygla varandra, för de har rätt atf besluta i sina egna angelägenheter. Skall man fillämpa def här påståendet på det sättet? Det finns ju dock vissa gränser för hur långt man får gå, . Sedan har ändå Kurt Ove Johansson mage atf säga atf han är stolt över kollektivanslutningen, I en debatt sade Hilding Johansson, när han försökte försvara denna företeelse, att första förutsättningen för atf man vill ansluta sig till etf parfi bör väl ändå vara att man gillar dess polifik. Och det är riktigt. Han anslöt sig alltså i sak till vårt resonemang, som kritiserade kollektivanslutningen , Om man ansluter sig till parfiets politik, ansluter man sig frivilligt och behöver inte tvingas därfill.

Många framstående socialdemokrater talar om fred och frihet, men den freden och den friheten skall tydligen bara gälla i andra länder. Fackföreningsmedlemmar som är oliktänkande i Sverige skall tydligen även i fortsättningen vara polifiskt fredlösa, och friheten aft själv välja politiskt parti skall tydligen infe vara accepterad. Låt var och en själv besluta om sin egen partitillhörighet, slufa med utsugningen av fackföreningsrörelsen - def vill jag starkt framhålla!

Kurt Ove Johansson sade att socialdemokraterna är ett massparti och aft kollektivanslutningen därför är rikfig. Konsekvensen skulle väl då bli att man beslöt att koUektivanslufa hela svenska folket, fy då blev def verkligen etf massparti. Vill Kurt Ove Johansson ha det så?

Det finns, fru falman, mycket att säga om denna snuskighef som heter kollektivanslutning. Men jag vill till slut yrka bifall fill reservafion 2 av Anders Björck m. fl.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

AnL 86 KERSTIN NILSSON (s):

Fru falman! Sveriges riksdag beslöt år 1975 atf utvidga den kommunala rösträtten till utländska medborgare som varit kyrkobokförda i landet de närmaste fre åren före valet. Därigenom fogs ett viktigt steg i utvecklingen mot fullständiga demokratiska rättigheter för de invandrare som är varakfigt bosatta i landet. De nya reglerna tillämpades för första gången i 1976 års val fill kommun, landsting och kyrkofullmäktige. Deltagandet i valet blev högre än vad som förufseffs.

Vid de följande riksmötena efter 1976 års val har vi socialdemokrater, i partimotioner eller utskoffsmofioner, med Hilding Johansson som första namn, begärt atf en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift aft utreda frågan om rösträtt vid riksdagsval för invandrare utan svenskt medborgarskap liksom andra åtgärder för att underlätta invandrares deltagande i de politiska beslutsprocesserna. Dessa motionskrav har hitinfills avslagits av borgerliga riksdagsmajorifefer. Inte heller tillmötesgick man krav på en parlamentarisk utredning för atf sammanfatta och utvärdera skilda studier av

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. rn.

invandrarnas deltagande i val öch politiskt arbete.

Vi socialdemokrater vidhåller vårt tidigare ställningstagande om invandrarnas rösträtt.

Vi eftersträvar aft skapa jämlikhet mellan invandrare och svenska medborgare. De som flyttar tiU vårt land och varaktigt bosätter sig här bör så långt def är möjligt ha samma rättigheter och skyldigheter som svenska medborgare. Därför var det i det.här avseendet ett viktigt steg som togs med 1975 års beslut om kommunal rösträtt för dessa invandrare.

Det är därför en rättvis och logisk utveckling att ge dessa invandrare möjlighet att delta i riksdagsvalen. Var def i besvikelsen aft inte fullt ut få utöva poUfisk rösträtt som valdeltagandet sjönk från 1976 års kommunalval till 1979 års? För många invandrare innebär rätten att delta i val ett förtroende. Sålunda föregicks 1976 års primär- och sekundärkommunala val av intensiva studier i svenska samhällsfrågor i studiecirklar och samverkanskurser.

Frågor som behandlas och beslutas i riksdagen är i många fall av lika stor betydelse för varaktigt bosatta utlänningar här i landet som för svenska medborgare. Att den uppfattningen har fått en bredare anslutning i vårt land framgår ju exempelvis av atf invandrare gavs rösträtt vid 1980 års folkomröstning i kärnkraftsfrågan, efter samma regler som gäller vid kommunala val.

Några negafiva konsekvenser av denna utvidgning av rösträtten har infe försports och fiden synes nu mogen för en sådan utvidgning av rösträtten även fill riksdagsval. Naturligtvis skall då alla de bestämmelser som gäller för grundlagsändring iakttas.

Av den anledningen och då vi är medvetna om att det finns principiella och prakfiska frågeställningar att lösa vill socialdemokrafin tillsätta en bred parlamentarisk utredning.

Det är ytterst beklagUgf atf de borgerliga parfierna vill hindra en sådan utredning.

Många invandrare har av olika skäl infe möjlighet atf utöva rösträtt i sitt ursprungliga hemland. De kan inte rösta vare sig i def gamla landet eller i det nya landet. De har inte möjlighet att påverka politiken på riksnivå vare sig i sitt gamla hemland eller i sitt nya hemland. Def är förhållanden som vi bör göra insatser för aft rätta fill genom att knyta rösträtten till vistelseland vid varakfig bosättning.

Med def anförda och mot bakgrund av de erfarenheter som finns från kommunala val ber jag atf få yrka bifall fill utskottefs hemställan under punkt 13.

AnL 87 ANDERS BJÖRCK (m):

Fru talman! Låt oss börja med atf konstatera att de flesta invandrare faktiskt har rösträtt i riksdagsval. De har blivit svenska medborgare och åtnjuter då - oberoende av tidigare nationalitet - alla de rättigheter som fillkommer svenska medborgare, självfallet också rösträtt.

Def är viktigt att hålla detta i minnet. Den aktuella debatten handlar om de

invandrare som inte vill eller i vissa fall infe kan bli svenska medborgare.

Sverige har mycket generösa bestämmelser vad avser förvärv av svenskt medborgarskap. Som redan påpekats avkortades år 1976 kvalifikafionsfiden från tre fill två år för medborgare från de nordiska länderna och från sju till fem år för övriga utländska medborgare. Få länder torde ha lika generösa bestämmelser.

Ett land måste kunna ställa krav på sina invånare. Med rätfigheter följer skyldigheter. För den som vUl påverka svensk rikspolifik är det ett rimligt krav att den personen också söker svenskt medborgarskap.

Om rösträtten är skild från medborgarskapet kan man fråga sig vad det senare kommer att få för innehåll. I praktiken inget alls!

Vi skall infe glönima bort att vi i Sverige t. ex. har ett samband mellan valbarhet till riksdagen och medborgarskap. Hur skall vi lösa den frågan? Skall människor som har rätt aft rösta i svenska riksdagsval också få valbarhet fUl den svenska riksdagen även om de infe är svenska medborgare? Eller skall vi på nytt börja skilja rösträtten från valbarheten?

Med en ordning med rösträtt utan medborgarskap kommer vi att få en rad andra praktiska problem. Skall dessa människor få rösta både i Sverige och i sitt hemland i riksdagsval? Detta kan infe vara rimligt. Kontrollproblem uppkommer, om man försöker tillämpa en ordning där det handlar om atf få rösträtt bara i det ena landet.

Bör vi infe ha en likformighet mellan Sverige och andra länder vad gäller rätten atf rösta? Här om på något område borde väl frågan behandlas i lämpliga internationella fora, innan beslut ensidigt fatfas från svensk sida.

Riksdagen har vid flera fidigare tillfällen behandlat mofioner med krav på rösträtt för icke svenska medborgare i riksdagsval. Dessa krav har avslagits. Något nytt har icke framkommit som mofiverar ett ändrat ståndpunktsfagande.

Om majoriteten verkligen vill ha en saklig debatt i frågan och medverka till prakfiska åtgärder för atf utvidga rösträtten för den aktuella invandrargruppen, borde man ha tagit upp och deltagit i en diskussion med de borgerliga partierna om eventuella ytterligare förändringar av förvärv av svenskt medborgarskap. Så har infe skett, och något intresse i den riktningen har vi infe märkt av.

Mot den bakgrunden finns def anledning aft ifrågasätta vad som ligger bakom den socialdemokratiska ståndpunkten. I stället för att söka en gemensam lösning i en viktig grundlagsfråga - för en sådan handlar def om -försöker man nu driva igenom sin vilja ensidigt - mot den praxis, fru talman, som har utbildat sig här under senare år, atf när det gäller grundlagsfrågor skall vi uppnå största möjliga enighet, innan vi skrider fill beslut. Den principen vill man nu tydligen ändra på. Det kan naturligtvis få konsekvenser även när det gäller andra grundlagsfrågor.

Jag tror infe att detta gagnar saken, vare sig det gäller atf uppnå en hållbar prakfisk lösning eller def gäller atf öka förståelsen för invandrarnas situafion.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

6 Riksdagens prolokoU 1982/83:45-46

Nr 45

Hade man verkligen varit intresserad av detta, skulle man ha valt en annan

Torsdagen den g.

9 december 1982 F""" talman! Jag ber att få yrka bifall fiU reservafionen nr 14.

Vissa författningsfrågor m. m.

AnL 88 KERSTIN NILSSON (s) replik:

Fru falman! De frågor som Anders Björck ställde tillhör det som jag i mitt inlägg kallade frågeställningar av principiell och prakfisk art, som def tillkommer en parlamentarisk utredning att belysa, utreda och lösa. Däri ingår naturligtvis spörsmålen om dubbel rösträtt, dubbel valbarhet och en synkronisering av rösfräffsreglerna länder emellan, I övrigt kan def finnas fullt berättigade skäl för invandrare att infe ge upp sitt tidigare medborgarskap för atf bli svensk medborgare, även om man har varit bosatt i Sverige under lång fid och även om man har en mycket stark samhörighetskänsla och lojalitet med-vårt land.

Som jag framhöll i mitt första inlägg anser vi socialdemokrater att rösträtten bör knytas fill visfelseland, Def finns däremot infe några vägande skäl för att politiskt inflytande här i landet skall utövas av personer som saknar anknytning fill vårt land och för gott har bosatt sig utomlands men behållit sitt svenska medborgarskap, därför atf de någon gång - kanske för åtskilliga decennier sedan -har varit kyrkobokförda i vårt land.

AnL 89 ANDERS BJÖRCK (m) replik:

Fru falman! Låt oss nu inte blanda bort korten. Den utredning som begärs från socialdemokrafiskf håll handlar, om aft utreda hur frågan om att ge rösträtt till invandrare i riksdagsval praktiskt skall lösas. Det handlar alltså om en klar beställning. Det står ordagrant i utskottets betänkande:

"Enligt utskottet är det angeläget atf en utredning om invandrarnas rösträtt nu kommer till stånd i enlighet med vad som uttalats i mofion 1981/82:485."

I utskoftets referat av motionen sägs aft def i mofionen föreslås atf def skall tillsättas en utredning "för att utreda och presentera förslag till hur invandrarnas rösträtt skall kunna utvidgas fill atf också omfatta riksdagsvalen". Def är väl besked nog från socialdemokrafiskt håll. Vad def handlar om är atf klara av vissa rent prakfiska frågor, och man är på socialdemokratiskt håll beredd aft ta ett första beslut i denna grundlagsfråga före 1985 års val. Def tycker jag, fru talman, strider mot den praxis som vi haft fidigare när det gällt behandlingen av grundlagsfrågor.

Jag konstaterar också, fru talman, att direkfiven enligt vad som sägs i det här betänkandet inte tar upp det som skulle ha varit en prakfiskt framkomlig väg, nämligen atf ytterligare förenkla möjligheterna för utländska medborgare aft förvärva svenskt medborgarskap. Där hade def, fru falman, funnits en möjUghet till en gemensam framkomsfiinje, men den vägen har man alltså inte velat utnyttja.

AnL 90 KERSTIN NILSSON (s) replik:

Fru falman! Jag tror att det framgick av mitt anförande också för Anders Björck - även om jag inte uttryckte mig så mångordigt som han - att vår utredning syftar fill att lägga fram förslag om rösträtt för invandrare på det sätt som vi preciserat det. Vi vill ha en bred parlamentarisk utredning för atf komma fram till en gemensam lösning.

AnL 91 ANDERS BJÖRCK (m) replik:

Fru falman! Jag förstår faktiskt inte hur man skall kunna få en bred parlamentarisk lösning när vi om en liten stund skall votera om två helt skilda krav. Det ena är en direkt beställning från socialdemokraterna om en utredning som skall ge invandrarna rösträtt i riksdagsval. Inom justitiedepartementet har man redan satt i gång arbetet med detta. Det andra är ett krav från de borgerliga partiernas sida aft se över om det finns möjligheter att ytterligare förenkla reglerna för förvärv av medborgarskap, varav naturligtvis rösträtt följer.

Det handlar här helt enkelt om att socialdemokraterna vill ta chansen, eftersom de nu har majoritet i kammaren fillsammans med kommunisterna, att genomföra ett första beslut i denna grundlagsfråga före 1985 års val. Den risk man då naturligtvis löper är atf detta blir en inflammerad grundlagsfråga. Riksdagen kan efter 1985 års val naturligtvis komma atf fatta etf motstridigt beslut, och då har man alltså inte lyckats uppnå någonfing för invandrarnas del med den här demonstrativa polifiken.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

AnL 92 BENGT KINDBOM (c):

Fru talman! Återigen har kammaren atf fa ställning fill mofioner om rösträtt för invandrare som inte är svenska medborgare. Det gäller krav dels på en utredning om hur invandrarnas rösträtt skall kunna utvidgas, dels på etf uppdrag till regeringen atf lägga fram förslag om rösträtt för invandrare oberoende av medborgarskapet. Det senare kravet finns i vpk-mofionen, och den mofionen är besvarad av utskotfsmajorifefen.

Sedan 1975 har en rad beslut fattats som berört invandrarna, såsom rikfiinjer för invandrarpolifiken, rösträtt vid kommunala val och ändrad kvaUfikafionstid för erhållande av svenskt medborgarskap.

Olika utvärderingar av invandrarnas deltagande i de kommunala valen har också gjorts. Statsrådet Karin Andersson tillsatte 1980 en utredning som skall se över invandrarpolitiken samt de villkor som gäller för invandrare och etniska minoriteter i Sverige. Denna utredning har som en uppgift att utvärdera effekterna av de beslut som fattades under 1970-talef om vidgning av invandrarnas möjligheter fill politiskt inflytande.

Def har alltså konfinuerUgt pågått ett utvärderingsarbete av det slag som föreslås i den socialdemokrafiska mofionen.

Utskottets minoritet har vid detta fillfälle inte frångått den ståndpunkt som vi intagit under den fidigare mandatperioden. Från centerns sida hävdar vi aft rösträtten bör vara knuten till medborgarskapet. Defta överensstämmer också med de förhållanden som gäller internafionellt. De flesta länder har

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

medborgarskapet såsom en grundläggande förutsättning för val till den beslutande församlingen på def nafionella planet.

Som jag har påpekat i fidigare riksdagsdebatter är huvudfrågan infe om invandrare skall få rösträtt utan hur. Vår utgångspunkt är alltså att def skall ske genom medborgarskapet. Därför har vi pekat på de ändrade regler för erhållande av svenskt medborgarskap som beslutats tidigare. 1976 skedde en förändring av kvalifikationstiden för svenskt medborgarskap så atf den sänktes från tre till två år för medborgare från de nordiska länderna och från sju fiU fem år för andra utländska medborgare. Den ordningen fann riksdagen infe anledning att ändra på så sent som vid gårdagens plenum, då vi behandlade arbefsmarknadsufskoffets betänkande nr 11.

Ett stort antal invandrare har också blivit svenska medborgare och erhållit rösträtt vid val till riksdagen. De har också blivit valbara till riksdagen. Det sista är infe minst viktigt, eftersom debatten hittills har handlat så mycket om rösträtten. Det vore förnedrande om invandrarna eribart skulle befraktas såsom en röstresurs. Utskottsmajorifefen har även radat upp en rad praktiska problem som bör lösas, innan man kan fatta etf beslut om utvidgad rösträtt.

Med den talarordning som vi har i dag har utskottets företrädare i replikerna med Anders Björck utvecklat en del av de synpunkter som också jag hade noterat, varför jag skall stäUa bara ett par frågor. I Sveriges riksdag har def varit en tradition aft söka skapa breda lösningar av grundlagsärenden. Hör denna fråga, Kerfin Nilsson, fill de frågor som socialdemokraterna anser bör lösas i bred parlamentarisk ordning? Innebär det som Kerstin Nilsson sade i slutet av sitt anförande atf utlandssvenskarnas rösträtt skall avskaffas i detta sammanhang?

Fru talman! Med def anförda yrkar jag bifall fill reservafion 14.

AnL 93 KERSTIN NILSSON (s) replik:

Fru falman! Jag hänvisar till mina tidigare inlägg. Vi socialdemokrater har begärt en bred parlamentarisk utredning för aft lösa dessa frågor.

Jag vill fråga Bengt Kindbom: Rådde det odelad enighet, när man utvidgade rösträtten till utlandssvenskar som inte på lång fid varit bosatta i vårt land, som inte hade någon anknytning till vårt land, som inte för sina levnadsvillkor på något sätt var beroende av de beslut som fattats i den svenska riksdagen men som ändå fick möjHghet att påverka den svenska riksdagens sammansättning?

AnL 94 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Fru falman! Jag tänker infe kommentera Anders Björcks inlägg och argumenfafion beträffande frågan om rösträtt för invandrare. Def är samma argumentafion som framförts av borgerligheten och framför allt av moderata samlingspartiet i tidigare sammanhang. Def har varit tillräckligt. Alla kommentarer är därför överflödiga.

Jag noterar med tUlfredssfällelse aft det i riksdagen i dag finns en majoritet för att utreda frågan om hur invandrarnas rösträtt i Sverige skall förverkligas.

Det har emellerfid förekommit en del uttalanden i sammanhanget som oroar, och även i utskoffsbetänkandet finns det antydningar om atf man ser en problemafik, som om den ges genomslag skulle kunna hota hela förverkligandet av en rösfräffsreform för invandrare. Vad det handlar om är tanken aft rösträtt för personer som har medborgarskap i annat land förutsätter avtal med det andra land om var rösträtten skall utövas.

Låt mig först säga, att när det gäller valbarhet fill polifiska organ, så är frågan tämligen enkel. Den kan lösas med en ensidig svensk lagstiftning som säger atf den som låter sig väljas till ett poUfiskt organ i annat land är förhindrad att inneha polifisk förtroendepost i Sverige.

När def gäller att utöva rösträtten vill jag först deklarera aft jag har mycket svårt att se att den svenska demokratin på något sätt skulle kunna lida av atf en person som delfar i riksdagsvalet samfidigt har rätt att rösta i ett annat parlamentsval. Faktum är att vi redan i dag har personer med dubbla medborgarskap som kan utöva sin rösträtt på två olika ställen. Detta kan inte i någon mening jämföras med den självklara grundregeln om en man-en röst som gäller för varje demokrafi. Jämförelsen är inte möjlig, eftersom rösträtten utövas i två från varandra skilda politiska sysfem. Dessutom är det bara en ringa del av de utomnordiska invandrarna som har prakfisk möjlighet atf utöva rösträtten i sina hemländer.

Syftet med atf genomföra en rösfräffsreform för invandrarna måste självfallet vara aft förstärka den svenska demokrafin. Om invandrarna tillerkänns rösträtt fill riksdagsval sker def på två sätt, dels genom aft de själva, oavsett medborgarskap, får möjlighet att påverka politiken där de bor och arbetar, dels genom att def skulle ge en rättvis parlamentarisk representation åt de grupper i samhället vilkas sociala och ekonomiska villkor invandrarna delar. Man kan således infe befrakta frågan enbart ur invandrarnas synpunkt. Frågan om rösträtt för invandrare kan infe heller befraktas som en isolerad svensk fråga. Arbefskraffsmigrafionen i olika delar av världen, liksom flyktingströmmarna, som ökar i ett allt hårdare politiskt klimat, gör aft de demokratiska ländernas skyldighet atf se till att människor kan utöva sin rösträtt blir ett problem av internationell karaktär. Qch man kan anta att etf svenskt ställningstagande får internafionell betydelse.

Om man skulle göra rösträtten för ufiändska medborgare i Sverige avhängig av avtal med hemlandet, skulle def kunna innebära atf hela reformen saboteras. En mycket stor del av den utomnordiska invandringen består av flyktinginvandring. Def bör stå tämligen klarf att militärjunfor som exempelvis de turkiska och chilenska inte har något intresse av atf de som flytt från dessa länder får fulla medborgerliga rättigheter här. Tvärtom gör ju dessa länder allt som står i deras makt för att försvåra flyktingarnas situation. Och argument om aft förstärka demokrafin är knappast något som biter på dessa herrar.

Fru talman! Jag vill med detta understryka vikten av aft utredningen om hur invandrarnas rösträtt skall kunna utvidgas till att också omfatta riksdagsval i Sverige måste genomföras utan i förväg fastställda inskränkningar och med det bestämt uttalade målet atf utvidga den svenska

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författningsfrågor m. m.

demokrafin genom atf, oavsett medborgarskap, var och en som stadigvarande bor och arbetar här tillerkänns rösträtt,

AnL 95 KERSTIN NILSSON (s) repUk:

Fru talman! Vi har varken uttalat oss för eller emot den möjliga dubbla rösträtten eller den möjliga dubbla valbarheten, Vi har endast sagt att det bHr en utrednings uppgift att gå igenom dessa frågor.

AnL 96 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk) replik: Fru falman! I betänkandet står det aft dessa frågor sannolikt kommer att bli föremål för förhandlingar med de länder som invandrarna kommit ifrån. Denna skrivning gör att man måste sätta vissa frågetecken. Menas med detta atf rösträtten för invandrare i Sverige är avhängig av hur deras ursprungsländer kommer att ställa sig i frågan? Menas med detta att grekernas rösträtt i Sverige är beroende avi vilken utsträckning Grekland lämnar sin fillåfelse? Menas med defta atf de turkiska medborgarnas rösträtt i Sverige är avhängig av i vUken utsträckning den nuvarande turkiska regimen ger sin fillåfelse? Jag vill fästa uppmärksamheten just på defta att rösträtten för invandrare i Sverige skaU finnas därför att invandrarna bor och arbetar här, därför atf deras barn växer upp här, därför atf de har bott här i decennier och därför att de förmodligen också kommer att slufa sitt liv i Sverige, Def är därför de skall ha rösträtt, infe därför aft de är ufiändska medborgare.

AnL 97 KERSTIN NILSSON (s) replik:

Fm falman! Vi har nog tänkt oss att gå in i den parlamentariska utredningen mera fömfsäffningslösf än vad Alexander Chrisopoulos tycks förutsätta med tanke på de frågor han ställer.

AnL 98 SVEN-ERIK NORDIN (c):

Fru falman! Def är inte alls min avsikt att ta upp en ny debatt i ett färdigdebafferaf ämne, dvs. kollektivanslutningen. Jag vill bara avge en röstförklaring.

Om det skulle gå så att den gemensamma folkparti- och cenferreservafio-nen i konfrapropositionsvoferingen blir utslagen av moderaternas reservation och aft huvudvoteringen kommer aft stå mellan moderatreservafionen och majorifefsbetänkandet, kommer centerparfiet atf avstå i den voteringen. Vi gör def därför aft vi infe är beredda aft föreslå en lagstiftning förrän konsekvenserna av en sådan tiU fullo är belysta genom en utredning.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 (statsformen)

Utskottets hemsfällan bifölls med 293 röster mot 16 för reservation 1 av Nils Berndfson, 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 2 (kollektivanslutning fill politiskt parfi)

I en förberedande votering biträddes reservafion 3 av Berfil Fiskesjö m, fl, med 65 röster mot 16 för reservafion 4 av Nils Berndfson, 229 ledamöter avstod från att rösta,

I konfrapropositionsvoferingen biträddes reservation 2 av Anders Björck m. fl. med 78 röster mot 65 för reservation 3 av Bertil Fiskesjö m. fl. 167 ledamöter avstod från att rösta.

I huvudvoteringen bifölls utskottets hemsfällan med 150 röster mot 84 för reservafion 2 av Anders Björck m. fl. 76 ledamöter avstod från att rösta.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Vissa författnings-frågor m. m.

Mom. 4 (översyn av de demokratiska fri- och rättigheterna, m. m.)

Utskottets hemställan bifölls med 294 röster mot 16 för reservafion 5 av Nils Berndtson.

Mom. 5 (förbud mot lobbyföretag)

Utskottets hemsfällan bifölls med 293 röster mot 17 för reservafion 6 av Nils Berndtson,

Mom. 7 (den gemensamma valdagen och mandatperiodens längd, m. m.) Reservation 7 av Bertil Fiskesjö och Sven-Erik Nordin, som ställdes mot

reservation 8 av Karin Ahrland, antogs till konfraproposifion. Utskottets hemställan bifölls med 239 röster mot 65 för reservation 7 av

Berfil Fiskesjö och Sven-Erik Nordin, 6 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 8 (vårval, budgetårets föriäggning, m, m.)

Utskottets hemställan bifölls med 256 röster mot 52 för reservation 9 av Bertil Fiskesjö och Sven-Erik Nordin, 2 ledamöter avstod från atf rösta, '

Mom. 9 (folkomröstningsinsfifutet)

Utskottets hemsfällan bifölls med 259 röster mot 50 för reservafion 10 av Berfil Fiskesjö och Sven-Erik Nordin,

Motn. 10 (spärregler vid riksdagsvalet)

Utskottets hemställan bifölls med 294 röster mot 16 för reservation 11 av Nils Berndtson,

Mom. II (de kommunala valen)

Utskottets hemställan bifölls med 293 röster mot 16 för reservafion 12 av Nils Berndfson,

Mom. 12 (personval)

Utskottets hemsfällan bifölls med 216 röster mot 91 för reservafion 13 av Anders Björck m. fl. 2 ledamöter avstod från att rösta.-

Nr 45 Mom. 13 (en vidgad rösträtt för invandrare som inte är svenska medborga-

Torsdagen den '')

9 december 1982 Utskottets hemställan bifölls med 167 röster mot 143 för reservafion 14 av

_____________ Anders Björck m.fl.

Skilda fiskefrågor

Mom. 14 (besparingar i statens och kommunernas kostnader för allmänna

val)

Utskottets hemställan bifölls med 296 röster mot 14 för reservafion 15 av

Karin Ahrland.

Övriga moment Utskottets hemsfällan bifölls.

Talmannen överfog ledningen av kammarens förhandlingar.

12 § Skilda fiskefrågor

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1982/83:7 om skilda fiskefrågor,

AnL 99 ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr falman! Frågan om frisläppande av handredskapsfisket vid södra ostkusten, Gotlandskusfen och i de fem stora sjöarna är infe alldeles ny. Den har varit föremål för övervägande i 1973 års fiskevaftensufredning och prövades följaktUgen då utredningens förslag för ett och etf halvt år sedan behandlades här i riksdagen. Anledningen fill dagens utskottsbetänkande är aft man i två socialdemokrafiska mofioner har aktualiserat frågan.

Herr talman! Jag vill inledningsvis helt kortfattat uppehålla mig vid några principiellt viktiga frågor.

Det är känt att man bland socialdemokraterna inte har rikfigt samma synsätt på äganderäftsliga frågor i ett sådant här sammanhang som vi har inom moderata samlingspartiet. Jag föreställer mig att socialdemokratin anser full rättvisa uppnådd, om man ger hygglig ersättning till markägaren för intrång. Däremot är man så långt jag förstår ganska okänslig för om markägaren vid det aktuella tUlfällef är beredd att göra affär eller infe. Enligt min mycket bestämda mening är det dessutom av stor betydelse vilken typ av samhällsintresse man för fillfället är ute efter att tillgodose.

Utan tvivel innebär def etf stort ansvar aft vara markägare. Det finns därför enligt vår uppfattning många angelägenheter i samhället som är så viktiga atf de får gå före markägarens intressen. Men tanken aft en sådan situafion skulle föreligga i def här fallet är jag helt främmande inför. Det kan nämligen aldrig vara en stor och vikfig samhällsangelägenhet att vidga möjligheterna för en grupp människor att bedriva fritidsaktiviteter på bekostnad av en annan grupps näringsfång.

Def är helt enkelt vad def handlar om. Fisket har en avgörande betydelse

för kustbefolkningens utkomstmöjligheter. Jag säger kustbefolkningen, för def är kanske denna som av opinionsyttringar att döma reagerat starkast på förslaget. Men jag är ganska säker på att detsamma gäller för kustbefolkningen vid Gotlands kust och säkerligen också för den befolkning som finns runt de stora sjöarna. Från den utgångspunkten, herr falman, är den nu föreslagna urholkningen av äganderätten oacceptabel. Den är dessutom, som jag nyss antydde, oacceptabel därför aft det är ett fritidsintresse som tar över en grupps näringsintressen. Med detta har jag också berört etf par av de synpunkter som framförs i reservation 1 fill utskotfsbetänkandet.

Vi pekar också på andra frågor, som verkligen inte heller talar för en inlösen i det här aktuella fallet. Jag vill erinra om atf fiskevattensutredningen gjorde på sin tid en beräkning - om än en mycket grov sådan - atf kostnaderna för inlösen av del av fiskerätten på södra ostkusten skulle belöpa sig, enligt en beräkning för ca fem år sedan, till etf belopp mellan 100 och 200 milj, kr. Med hänsyn fill kostnadsutvecklingen kan man rent allmänt anta atf inlösenkostnaden nu snarare ligger över än under 200 milj, kr. Kostnaden för förräffningsförfarandet finns inte med i denna summa och kan, då expropriation på intet sätt kan uteslutas i defta fall, komma aft bli rent av högre än själva inlösensumman. Beträffande detta säger vi reservanter i utskottet detsamma som f, ö, fiskevattensufredningen var överens om 1978, nämligen att kostnaden inte står i proportion fill de förbättrade fiskemöjlig-heter för fritidsfisket som skulle kunna uppnås genom ett frisläppande. Det ter sig, herr talman, närmast horribelt att, i en tid då hela samhället är inriktat på sträng sparsamhet på alla punkter, ett belopp i denna storleksordning skulle användas i det närmaste meningslöst. Dessutom riktar det sig mot en befolkningsgrupps vitala intressen, i detta fall dess utkomst. Förslaget är från den utgångspunkten närmast stötande.

Förslaget strider dessutom emot riksdagens bärande idé bakom bildandet av skärgårdsförefag. Det må erinras om atf då företagsformen skärgårdsfö-refag inrättades för något år sedan, var meningen att vi skulle få en levande skärgård och en fast befolkning i skärgården. Därför skulle olika aktiviteter fillåtas bli förenade i etf och samma företag och också ges samhällets stöd. En av grunderna för skärgårdsförefaget rycks med detta socialdemokratiska förslag nu undan.

Vi har vidare i vår reservafion pekat på de svårigheter som rimligen skulle uppstå beträffande fiskevårdande arbete - frågor som måste ges en bättre belysning, innan etf sådant här förslag kan komma fill utförande. Hur tror man f, ö, på socialdemokratiskt håll aft det 1981 fattade beslutet om bildande av fiskevårdsområden kommer atf utvecklas? Förslaget om fiskevårdsområ-desbildande var såväl i 1973 års fiskevaffensutredning som i den proposifion till riksdagen som behandlades för ett och etf halvt år sedan tillkommet för atf i första hand skapa kontaktmöjligheter mellan fiskevaftensägare och den fritidsfiskande allmänhet som saknade eller hade otillräckliga fiskemöjlighe-fer. Som etf ytterligare uttryck för samhällets engagemang i den här delen utformades bestämmelserna för statens bidrag fill bildande av fiskevårdsom-

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Skilda fiskefrågor

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Skilda fiskefrågor

råden på def sättet, att bidrag endast skulle utgå fill fiskevårdsområden som hade för avsikt atf upplåta sina vatten.

Från en annan utgångspunkt ter sig också förslaget minst sagt anmärkningsvärt. Det är ingen hemlighet aft Åke Wictorsson, som ordförande i fiskevattensufredningen, under utredningsarbetets gång verkade för att utredningen skulle föreslå inlösen av handredskapsfisket på södra ostkusten. Skälen fill att Åke Wictorsson under utredningsarbetets gång lämnade denna uppfattning vet väl endast Åke Wictorsson själv. Eftersom han emellertid då gjorde bekant i fal och artiklar vilken uppfattning han hade, uppstod redan då en betydande motopinion. Jag kan följaktligen tänka mig att detta opinionstryck, fillsammans med den kallsinnighet fill hans idé som också fanns i utredningen, bidrog fill atf Åke Wictorsson under utredningsarbetet tänkte om.

Följaktligen blev utredningens förslag, herr falman, i fråga om denna del av vårt betänkande enhälligt. Vi säger där aft vi, med hänsyn till kostnaderna för ett inlösenförfarande, och då det förhoppningsvis bör gå atf på frivillig väg få fram erforderliga frifidsfiskemöjligheter, har avstått från atf föreslå inlösen av fiske på södra ostkusten. Denna formulering var alla i utredningsarbetet deltagande partier eniga om, således också de fre socialdemokrafiska ledamöterna med utredningens ordförande Åke Wictorsson i spetsen.

Vi enades i annat sammanhang under utredningsarbetet om regler för bildande av fiskevårdsområden, såsom jag tidigare berört, Defta, Åke Wictorsson, betraktar jag som en överenskommelse våra parfier emellan. Jag gör det så mycket mer som vi också enades om en övergångstid under vilken bildandet av fiskevårdsområden skulle äga rum. Jag anser def rimligt aft det socialdemokratiska partiet - i Varje fall fram tiU dess den övergångstid som vi var överens om har gått ut - är bundet vid vår överenskommelse,

Aft Åke Wictorsson sedan för ett och ett halvt år sedan, då hans egen utredning passerade riksdagen, fann def förenligt med sina måhända rent opportuna intressen aft motionera mot denna sin utredning - alltså för ett fritt handredskapsfiske på södra ostkusten - betraktar jag mest som ett uttryck för intressegemenskap med den fritidsfiskeorganisafion som han just då var på väg att bli ordförande i. Jag medger gärna att den krifik som vi då framförde kanske infe hade den rikfiga skärpan, just av det skälet aft vi vid den fiden hade en borgerlig majoritet i Sveriges riksdag och följakfiigen kunde anföra i första hand lämpUghetsskäl beträffande Åke Wicforssons mycket säregna tilltag.

När han nu återkommer med motionsyrkandet - och i den politiska situation som nu präglar Sveriges riksdag- är läget onekUgen förändrat, Def finns en majoritet i riksdagen för motionsyrkandet. Det gör detta bestämda avsteg från överenskommelsen i 1973 års fiskevaffensutredning än mer anmärkningsvärt! Härigenom övergår def som jag fidigare kallade ett tilltag av Åke Wictorsson från en fråga om lämplighet fill en fråga om poUfisk ohederlighet. Vi som har deltagit i överenskommelsen om lämpliga åtgärder för att främja fritidsfisket, bl, a, på södra ostkusten, befraktar fortfarande denna som bindande för de parfier som delfog i den - och framför allt under

den övergångstid som våra parfier också var överens om.

Herr falman! Jag känner emellerfid infe Åke Wictorsson eller andra socialdemokrater som ohederliga. Jag vill för den skull påpeka att def fakfiskt finns fid kvar att tänka om, aft rätta fill det misstag som nu är mycket nära att leda fill etf riksdagsbeslut. Vi bör inte i dag göra en beställning fill regeringen om åtgärder i enlighet med de socialdemokratiska mofionerna. Vi bör avvakta de resultat som vi har anledning förvänta oss av den fiskevårdsområdesbildning som vi för ett och ett halvt år sedan fattade beslut om.

Med det anförda ber jag, herr falman, att få yrka bifall till reservafion 1,

Till sist ett par ord beträffande reservafion 2 som gäller en något mera speciell fråga och intressena för en alldeles särskild grupp, nämligen ljusterfiskarna vid Blekingekusten, Def finns en fyrpartimofion där man har tagit upp den här frågan, och jag vet aft Ralf Lindström närmare kommer atf utveckla den.

Jag vill från vår sida säga atf vi tror aft Ijusferfisket mycket väl kan tillåtas, även med det avsteg från humanitefsprincipen som defta fiske kan innebära. Det är fullt möjligt atf för en liten skärgårdsgrupps alldeles speciella intressen, med de särskilda regler som är fogade fill möjligheten aft få tillstånd till Ijusferfiske, göra detta - utan att på något sätt inkräkta på den humana inställning vi har beträffande fångstformer i övrigt.

Herr falman! Jag ber också att få yrka bifall till den vid utskottets betänkande fogade reservafion 2,

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Skilda fiskefrågor

I defta anförande instämde Per-Olof Strindberg, Ingvar Eriksson, Bo Arvidson, Sven Munke, Jan-Eric Virgin och Allan Ekström (alla m).

AnL 100 Andre vice talmannen ANDERS DAHLGREN (c):

Herr talman! Det utskottsbetänkande som nu skall behandlas av riksdagen är i sig ett exempel på vad som händer när ett parti i opposition efter ett val förvandlas till majoritetsföreträdare. Utskottets nuvarande majoritet föreslår, på grundval av motioner som väcktes under våren, ett frisläppande av handredskapsfisket vid de delar av kusten och i de stora sjöarna där fiskerätten fortfarande är knuten till fastigheterna.

Massmedia har på etf särskilt olyckligt sätt felinformerat om utskottets ställningstagande. Man har skapat intrycket av att det redan med dagens beslut omedelbart är fritt fram att fiska på alla i dag enskilda vatten - så förhåller def sig ju infe. Vad riksdagen i dag skaU fa stäUning tiU, det är om den skall uppmana regeringen att lägga fram ett sådant förslag om fritt fiske eller infe.

I själva sakfrågan kan konstateras aft def varit ett önskemål från de fritidsfiskande atf få fillgång tUl mera fiskevatten. Redan dén socialdemokratiska regeringen före 1976 var väl införstådd med att man inte utan vidare kunde göra intrång i enskilt ägande och fillsatte 1973 en fiskevattensutredning under Åke Wicforssons ordförandeskap.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Skilda fiskefrågor

När den utredningen lämnade sitt betänkande föreslog man inte ett frisläppande av fiskevattnen utmed södra ostkusten. Infe heller Fritidsfiskarnas riksorganisation önskade ett sådant frisläppande. Utredningen hade naturligtvis noga övervägt konsekvenserna för en inlösen och ett inf rang i den enskilda fiskerätten och sannolikt funnit att kuststräckan utmed södra ostkusten, från Östhammars kommun i norr till Torhamns udde i Blekinge, var sä annorlunda och särpräglad i förhållande fill Norrlands- och västkusten, att etf fritt handredskapsfiske här skulle vålla etf allvarligt avbräck.

I detta område finns fortfarande den genuina skärgårdsmiljön kvar, med dels etf rent yrkesfiske, dels kombinationen jordbruk-fiske, dels också ett fiske som binäring till andra yrken. De statliga och kommunala insatser som gjorts inom def här stora området är betydande - först i form av skärgårdsstöd, sedan i form av glesbygdsstöd. Dessa åtgärder, i kombinafion med de planerings- och utvecklingsinsatser som gjorts av länsstyrelserna för atf kunna behålla en levande skärgård med en året runt boende befolkning, har i många fall varit mycket framgångsrika. Det är därför ingen överdrift att säga att det skapades framtidstro och optimism inom kustbygden med dess skärgård.

Själv fog jag som föredragande i regeringen fasta på denna utvecklings-opfimism i proposition 1980/81:153 om åtgärder för att främja fritidsfisket, vilken proposition grundade sig på den s. k. Åke Wictorssonska utredningen.

Jag konstaterade i propositionen atf fillgången på fiskevatten är god i vårt land men att det fanns anledning atf göra den ännu större eller atf göra fiskevaffnen mer åtkomliga. Detta borde ske inte genom inlösen av fiskevatten men väl genom aft påskynda bildandet av fiskevårdsområden, varigenom möjligheterna till fritidsfiske genom kortförsäljning på större och mera sammanhängande vatten skulle öka. En förbättring av fiskekvalitefen skulle då också bli ett resultat.

En helt ny lag om fiskevårdsområden antogs av riksdagen, en lag som skulle göra def möjligt atf på etf administrativt betydligt enklare sätt och fill betydUgt lägre ekonomiska kostnader bilda fiskevårdsområden.

Jag framförde också i propositionen att statens vatten borde göras lättare tillgängliga genom upplåtelser, även detta för atf öka fritidsfiskets möjligheter.

Lagen om fiskevårdsområden trädde i kraft den 1 januari i år, men förordningen kom tyvärr inte ut fill berörda myndigheter förrän för några månader sedan. Den nya lagen har alltså trätt i kraft men knappast hunnit verka.

Det finns all anledning att förmoda att om riksdagen i dag fattar beslut i enlighet med utskottets hemställan finns det ingen som bildar ett fiskevårdsområde. Det finns ingen som helst anledning att göra def, om handredskapsfisket skall släppas fritt 1984. Mofionärerna och utskottets majoritet har här i sitt nit försfört förutsättningarna för bildandet av fiskevårdsområden. Det beklagar jag djupt. Man har helt enkelt gjort sina egna intressenter.

fritidsfiskarna, en otjänst genom sitt handlande. Det är den ena konsekvensen av utskottets hemsfällan.

Den andra konsekvensen är aft man nu skärper motsättningarna mellan skärgårdsfolket och fritidsfiskarna. Och i den senare gruppen räknar jag in även båtlivets människor. Det är ingen hemlighet att dessa motsättningar redan i dag finns. Ofta beror de på att ett mindre antal uppträder hänsynslöst och uppför sig allmänt illa. Nu kommer motsättningarna aft växa. De fritidsfiskande kommer redan nu atf fa för sig av def som kanske skall bli deras rätt om några år, och skärgårdsfolket kommer att värja sig på sitt sätt. Den här utvecklingen kommer infe aft skapa def samförståndsklimaf till allas båtnad som skulle ha varit önskvärt.

Den tredje konsekvensen av utskottets hemställan blir med största sannolikhet aft naturvården måste värja sig för def ökade båtlivet och den allt större rörligheten av allt fler människor. Nya och fler fågelskyddsområden bildas, nya vetenskapliga reservat bildas, och resultatet blir atf inte oväsentliga arealer vatten kommer att skyddas och dras undan handredskapsfisket. Inte heller detta kommer att vara till fördel för de fritidsfiskande.

En fjärde konsekvens för de fritidsfiskande blir naturligtvis aft detta fria handredskapsfiske i själva verket blir dyrt. Först och främst skall det bli en inlösen av intrånget hos de enskilda. Den summan är f. n. svår atf beräkna, men menar man allvar med talet om inlösen och vill göra rätt för sig tror jag aft def är orealistiskt aft fala om summor i storleksordningen 100-200 milj. kr. Det är mer realisfiskt atf räkna med summor i storleksordningen 0,5-1 miljard kronor. Dessutom tvingar naturligtvis den här åtgärden fram en fiskeavgift av modell jaktkort, som väl i de flesta områden skall kompletteras med ett lokalt fiskekort, innan man kan kasta blänket i sjön. På något annat sätt kan jag infe tolka utskottets skrivning om att bl. a. stora och lättåtkomliga kortfiskeområden skall bildas i de tre storstadsområdena. Jag menar atf det infe är riktigt när man framställer den här frågan så att det nu helt plötsligt uppstår etf grafisfiskande. Det kommer det ju infe att göra. Sannolikt är atf def blir dyrare än om man hade bildat fiskevårdsområden och ägarna själva fått sälja kort.

Men värre än dessa fyra konsekvenser för de fritidsfiskande blir naturligtvis konsekvenserna för skärgården och de människor som där lever och bor,

Def har sagts av företrädare för Fritidsfiskarna aft några sådana negativa konsekvenser kommer def infe att bli - eftersom både Norrland och västkusten fortfarande överlever. Jag vill säga atf sådana yttranden är okunniga eller snarare kanske etf försök atf urskulda sig. Dessa tre kustområden går inte, som jag förut har sagt, aft jämföra.

Det är i dag så, atf många fiskevatfenägare och arrendatorer har en inkomst av både kortförsäljning och fisketurer som nu kommer aft ryckas undan, Def låter oskyldigt atf säga aft vad man kan få upp med handfiskeredskap, det stör inte yrkesverksamheten. Men då säger man infe hela sanningen. Med de alltmer sofisfikerade handfiskeredskap som kommer

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Skilda fiskefrågor

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Skilda fiskefrågor

fram är fångsfmöjligheferna mycket goda.

Fritidsfiskarens fångst utgörs väl huvudsakligen av gädda och abborre, fiskslag som under många år varit dåligt, mycket dåligt, betalda. Men vad som inträffat är ju atf även dessa fiskslag numera betalas med relativt goda priser, beroende på infe minst den export som sker och som är i ökande. För inomskärgårdsfisket är dessa fiskslag i dag högintressanta och därmed ytterligare viktiga för skärgårdsbons ekonomi, Def ökande fritidsfisket kommer att beskaffa dessa fiskslag på ett sätt som helt klarf påverkar överlevnadsmöjligheferna för dem som har fisket som en del i sin näring.

Vi har i dag en fiskelag som förbjuder utfiskning av vatten och som kan ålägga ägaren att bedriva fisket på etf sätt som avhjälper den vanskötseln. Skall staten fortsäftningsvisålägga staten att leva upp till lagen, eller mot vem skall åtgärden rikfas? Eller skall den här lagparagrafen fas bort? Det är frågor som Åke Wictorsson kanske vill besvara.

Sammanfattningsvis kan sägas, aft det förslag som nu skall behandlas är förhastat mot bakgrund av de möjligheter som skapats genom riksdagens beslut 1981 men som ännu infe hunnit verka.

De åtgärder utskottets majoritet föreslår kommer att få olyckliga konsekvenser för kustbygden och skärgården. Redan blommar motsättningarna, och motståndet växer från dem som vill bevara skärgården och kusfbygdensöverlevnadsmöjlighefer. Opinionsmöten avlöser varandra, och eldar tänds utmed hela kusten som lysande protester mot def som människorna befraktar som övergrepp på en befolkningsgrupp och en näringsutövning.

Att så vind och skörda storm - det blir resultatet av def politiska frieriet till den stora grupp fritidsfiskarna utgör, etf frieri som är aningslöst uppbackat av ledningen för Frifidsfiskarnas riksorganisation. Jag har svårt att tro aft de konsekvenser som jag har försökt redovisa har tagits med i beräkningen, när fritidsfiskare uttalat sig för fillgång fill fiera fiskevatten,

Aft man nu går så här bryskt fram - det är t, o, m, många fritidsfiskare emot. Jag har fått många samtal under de här dagarna där t, o, m, organiserade fritidsfiskare säger: "Det var inte det här vi ville. Vi ville ha möjlighet fill flera och större vatten, men vi är beredda att betala och betalar helst fill markägaren och infe till staten," Jag vill därför sluta mitt anförande med att uttala den förhoppningen atf regeringen - även om det ibland nuvarande regeringsledamöter finns de som är mofionärer ifrån våren - skall finna, att def klokaste man kan göra är atf låta 1981 års riksdagsbeslut få den tid som behövs för att fiskevårdsområden skall hinna bildas och därmed öka tillgången till nya fiskeplatser i landet.

Jag yrkar, herr falman, bifall till reservafion nr 1 av Einar Larsson m,fl.

I defta anförande instämde Lennart Brunander, Karin Israelsson, Kerstin Göthberg, Agne Hansson och Sfina Gustavsson (alla c).

AnL 101 LARS ERNESTAM (fp):

Herr falman! När nu riksdagen behandlar jordbruksufskottets betänkande om skilda fiskefrågor vill också jag påminna om regeringsförslaget våren 1981 om åtgärder för att främja fritidsfisket.

När jordbruksutskottet behandlade regeringens proposifion, ägnade vi såväl fid som intresse åt åtgärder för atf förbättra frifidsfisket, Motioner med liknande innehåll som nu behandlas fanns också då.från socialdemokraterna. De avslogs med hänvisning till att kostnaderna för inlösen av fiskevatten skulle bli mycket höga.

Dessutom betonades att möjligheter finns för fritidsfiskarna att utöva sina intressen. Möjligheterna att få nyttja etf bra och för alla tillgängligt fritidsfiske är en angelägen fråga för stora befolkningsgrupper. Men också de människor som har fisket fill yrke har intressen att bevaka.

Jordbruksutskottet ansåg då atf möjligheterna atf under de närmaste åren bilda fler fiskevårdsområden borde prövas. Tillgängligheten för allmänheten kan klaras utan att def förslag som nu redovisas i utskottets betänkande behöver genomföras,

Def finns många exempel på inifiativ som tagits. Ett bra sådant exempel är def fiskekort som gäller i Sforstockholmsområdet och som framtagits i samarbete mellan landsfing, kommuner och Stiftelsen Stockholms skärgård. Den nya lagen om fritidsfisket trädde i kraft den 1 januari 1982 och har ännu infe hunnit få genomslag. Ägar- och yrkesintressen har varit inställda på en försöksperiod till år 1985. Def finns skäl att avvakta utvecklingen fram till år 1985,

Ett annat skäl mot bifall till utskoftets hemställan är att kostnaderna för denna inlösen kommer aft bli mycket höga. Landets ekonomiska läge är sådant att nyttjandet av möjligheter fill fritidsaktiviteter i högre grad än fidigare måste täckas genom avgifter för utnyttjande av servicen, Fritt nyttjande av kustvatten torde infe ge dessa möjligheter.

Ett tredje skäl som jag vill anföra gäller oron för att fiskefrämjande åtgärder kommer att bli eftersatta, Def kan bli så att det blir svårare att skapa engagemang kring fiskevårdsföréningarna för att genomföra inplanteringar och andra åtgärder som är angelägna för god fiskevård. Risken finns ju här atf def blir landsfing och kommuner som måste täcka en stor del av kostnaderna. Även kommunerna måste i dagens läge, som bekant, noga pröva nya utgifter.

Sammantaget yrkar jag, herr talman, bifall till reservafion 1,

AnL 102 ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! I jordbruksufskoftets betänkande 1982/83:7 behandlar man en rad fiskefrågor. Den principiellt sett vikfigaste frågan är inlösen och frisläppande av handredskapsfisket, dvs, spöfisket, utefter södra ostkusten, vid Blekinge och Gotlands kuster och i de stora sjöarna. Den frågan har splittrat utskottet i två hälfter,

Utskotfsmajorifefen föreslår atf riksdagen hos regeringen skall begära förslag till sådant frisläppande. För oss socialdemokrater är det en vikfig

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Skilda fiskefrågor

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Skilda fiskefrågor

uppgift att utveckla en god social rekreationspolifik, Etf viktigt inslag i en sådan är etf akfivt fritidsfiske. Särskilt gäller detta de samhällsgmpper som i dag av ekonomiska eller andra skäl hindras från en berikande rekreafion på sin frifid. Stora grupper av dessa människor återfinns i våra storstäder.

Infe minst vikfig är uppgiften atf underlätta människors kontakt med djur och natur. Människan har under århundraden levt i ett intensivt samspel med djur och natur, Def är först under de senaste decennierna som man har brutit detta samband genom en bosättning i stora stadslandskap, där def är långt fill naturkonfakfer, I detta avseende har fritidsfisket som fritidssysselsättning unika möjligheter. Def ger till mycket små kostnader kontakt med natur och miljö, skänker motion och avkoppling, samtidigt som en naturresurs utnyttjas.

Fritidsfiske kan utövas av alla, Def aktiverar människor i alla samhällsgrupper. Den sociala snedrekrytering som ofta präglar andra fritidsaktiviteter finns infe inom frifidsfisket.

Fritidsfisket är också ett viktigt komplement till andra fritidsaktiviteter, som båtliv, vandringar, semesterresor och camping.

Därför är def en vikfig uppgift aft medverka fill att alla fiskeintresserade erbjuds möjligheten av etf rikt och varierat utbud av fritidsfiske.

Som framhölls av fiskevattensufredningen på sin tid och flertalet av de remissinstanser som yttrat sig över dess förslag, skulle ett frisläppande av handredskapsfisket utefter södra ostkusten, vid Blekinge och Gotlands kuster och i de stora sjöarna - Vänern, Mälaren, Vättern, Hjälmaren och Storsjön - innebära en kraffig förbättring av allmänhetens möjligheter till fritidsfiske.

De flesta av dessa vatten ligger i anslutning till de stora befolkningskon-centrafionerna i vårt land och skulle därigenom kunna användas av etf större antal människor under förutsättning att vattnen vore fillgängliga.

Dessa åsikter och uppfattningar har vi socialdemokrater hävdat under lång tid. Senast gjorde vi det i samband med behandlingen av fiskevattensutredningens förslag här i riksdagen, Def är därför fel, Arne Andersson i Ljung, aft påstå att vi har sprungit ifrån någon överenskommelse. Man skall inte göra detta till stor dramatik, Def är ingen nyhets det vet Arne Andersson mycket väl.

För vanliga människor är det mycket svårt att förstå varför det skall fordras fiskekort utefter södra ostkusten, medan fisket är fritt i Norrland samt efter väst- och sydkusterna. Ännu obegripligare är det att man får fiska fritt med nät i Blekinge och utefter Gotlands kust, men infe med spö.

Utskottsmajoritetens förslag till frisläppande av handredskapsfisket har mötts av stor uppskattning för att inte fala om entusiasm i breda kretsar av vårt land. Det visar att förslaget har en bred förankring hos den stora allmänheten. Det har framkommit i fidningsarfiklar, TV-program, brev och enskilda telefonsamtal, Def är få ämnen som likt fritidsfisket talar fill svenska folkets hjärta. Men def är infe helt oväntat att förslaget också mötts av krifiska röster, som förf fram ungefär de argument som de borgerliga parfiernas företrädare upprepat här i debatten. Jag skall fortsättningsvis fa

upp en del av dessa argument till genomgång.

Det påstås att det fria spöfisket hotar skärgårdsbornas existens och utkomst i skärgården, Qm def verkligen vore så, vore ju det här förslaget förskräckligt, och jag skulle med min bakgrund vara den förste atf bekämpa det. Men nu är def nog infe så farligt. Av det handredskapsfiske som f. n, förekommer utefter södra ostkusten sker ungefär 60 %, alltså mer än hälften, i lånade eller olovligt utnyttjade vatten, Def finns många skäl fill att det är så. Den omfattande småbåtsfrafiken, frifidsfiskets expansion över huvud taget, svårigheterna för allmänheten aft känna till gränserna mellan allmänna och enskilda vatten m, m, medverkar fill den här situafionen,

Qm det är så atf spöfisket i enskilt vatten för korflösande fritidsfiskare är en vikfig fillgång för skärgårdsbornas försörjning, är det i varje fall infe för mycket att säga atf det är en dåligt utnyttjad resurs. Av totalt ca 413 000 hektar enskilda fiskevatten utefter södra ostkusten är i dag endast ca 50 000 hektar tillgängliga för allmänheten i form av korffiske, dvs, drygt 12 %, Huvuddelen av alla enskilda fiskevatten ägs f, ö, av fastighetsägare som infe använder dem i första hand fill fiske utan för sin fritidsverksamhet. Ibland tror man att def möjligen är de som har def högsta ljudlaget i den debatt som pågår.

Nej, i själva verket är def så aft frifidsfisket har betydelse som ett bidrag fill skärgårdsbornas försörjning framför allt i samband med det servicebehov i form av övernatfningsmöjlighefer och i form av olika verksamheter för de fritidsfiskande som uppkommer, om def skall vara möjligt att fa emot etf växande antal sportfiskare, Def är här som det finns möjligheter fill en förbättrad försörjning för skärgårdsborna. Hälften av alla arbetstillfällen som fillkommit i skärgårdsområdet under senare år har ju kommit från en växande turism, Def är här som det går att fortsätta att bygga ut utkomstmöjligheterna för skärgårdsbefolkningen. Detta erkänns också av skärgårdsborna, när de inte fångas av den entusiastiska stämningen på ett skärgårdsting och ser ett hotande rött spöke i varje fritidsfiskare.

Ett annat påstående i debatten är att ett utvidgat handredskapsfiske skulle hota fiskefillgången för yrkesfisket. Detta påstående är en våldsam överdrift. Nuvarande uttag i de aktuella kustvaftnen är ungefär 7,5 kg fisk per hektar och år, medan möjligt uttag är 10-11 kg per hektar och år för både yrkesfisket och icke-yrkesfisket, Däremot är det så att i den lilla del som nu är upplåten för kortfiske är fisket rycket på vissa området för högt, därför aft det infe finns tillräckligt många kortfiskeområden,

Def finns naturligtvis infe heller något underlag som visar riktigheten i påståendet, atf "ett frisläppande av handredskapsfisket skulle i stor omfattning negativt påverka yrkesfiskares inkomstmöjligheter", vilket sägs i en skrivelse från Svenska ostkustfiskarnas centralförbund till riksdagens ledamöter. Det kan ju var och en konstatera som någon gång själv ägnar sig åt verksamheten atf försöka fånga fisk med spö. Det understryks också av atf Insjöfiskarnas förbund, som organiserar fisket i de stora sjöarna, förklarat att det infe har något aft erinra mot ett fritt handredskapsfiske.

Däremot kan det naturligtvis tänkas aft det finns några för yrkesfisket

7 Riksdagens prolokoU 1982/83:456

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Skilda fiskefrågor

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Skilda fiskefrågor

speciellt vikfiga vatten, där det kan vara olämpligt med ett för stort antal frifidsfiskande. Def kan också finnas reproduktionsområden som särskilt bör skyddas. I sådana fall bör fiskenämnderna kunna lägga ut fredningsområden som hänvisar fritidsfiskarna till andra, lämpligare vatten. Defta blir ju en realitet i och med atf samhället får möjlighet aft styra fiskefrycket när handredskapsfisket väl är inlöst. Sådana bestämmelser bör prövas av regeringen i samband med att man utarbetar def slutliga förslag som blir en följd om riksdagen bifaller jordbruksufskoftefs förslag. Detsamma gäller skyddet för yrkesfiskefs redskap som bör ses över. Def är ett problem som f. ö. inte bara gäller de nu aktulla vattnen utan över huvud taget i hela vårt land.

Def har gjorts gällande aft det skulle föreligga en motsättning mellan yrkesfisket och sportfisket på fritid. Så är inte fallet. Fiskemetoderna är vitt skilda från varandra, och de har helt olika fångstkapacitet och inriktning. Tvärtom är en växande skara av aktiva fritidsfiskare def största stödet för ett livskraffigt yrkesfiske. Fisketillgången blir etf gemensamt intresse, och åtgärder för en utökad fiskevård blir bättre förankrade. Atf se till atf fiskevården fungerar blir en uppgift för de statliga fiskenämnderna.

Samtidigt skapas genom fritidsfisket en växande skara aktiva fiskkonsumenter som främjar yrkesfiskefs avsättningsmöjligheter. Def är därför tragiskt att yrkesfiskefs i dag moderata representanter föredrar atf politisera denna fråga, mer till sitt egets partis fördel än till förmån för de uppdragsgivare som finns inom yrkesfisket.

Däremot är def uppenbart aft etf snabbt växande nätfiske av grupper som inte för sin försörjning är beroende av fisket i dag är def allvarligaste hotet mot vårt lands yrkesfiske. Här har frifidsfiske och yrkesfiske etf gemensamt intresse av atf begränsa detta svartfiske. Efter södra ostkusten svarar i dag nätfiskef för ett ungefär lika starkt fiskefryck som spöfisket, trots aft spöfisket redan omfattas av fyra gånger så många utövare. Dessa förhållanden bekräftas också av enskilda yrkesfiskare. För dem är det växande antalet fritidsboende med enskilda fiskerätter, på vilka de fiskar med nät, det verkligt stora hotet,

I debatten har def påståtts atf ett frisläppande av spöfisket leder fill att miljön i skärgårdslandskapef hotas. För detta finns naturligtvis infe heller något faktaunderlag, Ingenfing visar att fritidsfiskarna har sämre förmåga atf umgås med natur och miljö än andra grupper som gästar våra skärgårdar. Tvärtom vill jag påstå att ett aktivt sportfiske ger sina utövare en ökad förståelse för naturens samband och behovet av skydd för viktiga naturin-f ressen, Def är en vikfig uppgift för oss alla att lära nya grupper av människor förståelse för dessa samband. Det gör man infe genom atf stänga dem ute utan genom aft hälsa dem välkomna och lära dem de regler som gäller, I dag är problemet i stället aft möjligheterna atf komma ut i våra skärgårdsområden kraftigt förbättrats genom utbyggnad av kommunikationerna.

När människorna väl kommit ut finns def väldigt litet att göra. Då är det ganska lätt att fillgripa akfiviteter som inte är särskilt väl lämpade för den miljö där de utövas. Det visar exempelvis händelserna föregående midsom-

mar. Därför är def viktigt att vi ger besökarna möjlighet aft i organiserade former finna lämpliga fritidsaktiviteter, där ett aktivt frifidsfiske är en vikfig del, I de fall där behov finns skall naturligtvis erforderliga fågelskyddsområden, nafurvårdsområden och annat både inrättas och respekteras. Men viktigast av allt är atf hos de enskilda människorna skapa ansvar och förståelse för naturens samband, Def får bli en viktig uppgift för de organisafioner som är verksamma på det här området,

Def är orimligt aft för många miljoner kronor fillfredsställa vissa människors behov av fritidsaktiviteter, säger några, och def har framförts också i debatten här i dag. Med def vill man låta bli att lösa in handredskapsfisket.

Enligt gällande nafurvårdslagsfiftning skall samhället ge ersättning när pågående markanvändning hindras. Det bör naturligtvis gälla också för fiskevaftnen och leder alltså fram till ersättningar. Hur dessa skall beräknas och finansieras skall lösas av regeringen i samband med det beredningsarbete som enligt förslaget skall utföras.

Fiskevattensutredningen beräknade aft def skulle kosta mellan 20 och 30 milj, kr, att lösa in handredskapsfisket i de stora sjöarna och utefter vissa kustavsnitt, dock inte södra ostkusten, där inga beräkningar gjordes. Det var alltså fel, som Arne Andersson i Ljung påstod, atf man hade beräknat kostnaden till 100 ä 200 milj, kr, Def beloppet avsåg hela det rörliga fisket inkl, nätfisket. Och det är fel att påstå, som Anders Dahlgren gjorde, att det kostar 0,5-1 miljard kronor. Det finns inget som helst underlag för de siffrorna.

Vi vet att inlösen av hela det rörliga fisket utefter Norrlandskusten i början av 1950-falef kostade drygt 40 milj, kr. Det är i dag omöjligt atf bedöma vad dagens förslag kan komma atf kosta, men låt oss för debatten anta att det bUr 50 milj, kr.

Det kan låta som ett stort belopp och är det självfallet också i etf besvärligt samhällsekonomiskt läge. Men jämfört exempelvis med vad i dag en sporthall eller en simhall kostar, bUr det betydligt rimligare, eftersom detta är ungefär samma belopp. De människor som kan få utbyte av det fria fisket är ju många fler än som utnyttjar en sporthall, och därför blir i själva verket kostnaderna betydligt lägre för fritidsfiskandet.

Till bilden hör också att det organiserade fritidsfisket aldrig har sagt nej fill atf bära sin del av kostnaderna för etf utvecklat frifidsfiske. Men hur det skall gå till får naturligtvis prövas i det fortsatta utredningsarbetet.

Herr falman! Förslaget om ett fritt spöfiske i Östersjön och de stora sjöarna är ett väsentligt inslag i en utvecklad social rekreationspolifik. För oss socialdemokrater går det en rak utvecklingslinje från vaktslåendet om allemansrätten, dess utvidgning genom sfrandskyddsbesfämmelserna som säkrade allmänhetens fillgång till stränderna, en fysisk riksplanering som tryggar markområden för det rörliga friluftslivet och en utbyggd naturvårdslagstiftning fram till dagens förslag om ett fritt spöfiske. Det arbetet har ständigt fått bedrivas i kamp mot intressen som önskat slå vakt om markprivafisering, segregation och spekulafion.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Skilda fiskefrågor

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Skilda fiskefrågor

Varje gång friheten på dessa områden ökat för de många människorna i vårt samhälle har kampen varit hård och debattläget högljutt. När kampen väl har förts fill etf framgångsrikt resultat, har de nådda resultaten varit så väl förankrade hos allmänheten att ingen förmått atf upphäva besluten. Så kommer def också att bli den här gången.

Jag är övertygad om att def fria spöfisket blir en vikfig möjlighet för en bred allmänhet att få uppleva natur och miljö, när vi så småningom går fill att fastlägga ett utarbetat förslag. Jag är också övertygad om att allmänheten kommer att väl motsvara det förtroende som ett genomförande av jordbmksufskottefs förslag innebär, visa ansvar och aktsamhet och iaktta alla de hänsyn fill natur och miljö som detta fordrar.

Jag är också övertygad om att skärgårdsbefolkningen kommer aft finna, när man väl har ett utarbetat förslag och framfört de synpunkter som det finns skäl att beakta i sammanhanget, att den inte drabbas av de våldsamt stora olyckor som olyckskorparna nu siar om.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till jordbruksutskottets hemsfällan i dess helhet.

100

AnL 103 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik:

Herr talman! Jag ytfrade i mitt anförande att jag befraktar def mera som en lämplighetsfråga att mofionera mot sin egen utredning. Hävdar nu Åke Wictorsson att självklara saker, som går aft läsa i utredningsbefänkandet, icke är någon del av den utredning han själv har skrivit under, då tänjer han på def som kallas polifisk hederlighet. Han tänjer det kanske mer än def tål.

Jag ber aft få citera den överenskommelse jag fidigare åberopade men som Åke Wictorsson förnekar. Den står på s. 219 i def här utomordenfiigt vackra betänkandet SOU 1978:75, som Åke Wictorsson och jag och en rad andra människor har avlämnat tillsammans. "Med hänsyn till kostnaderna för ett inlösensförfarande och då det förhoppningsvis bör gå aft på frivillig väg få fram erforderliga fritidsfiskemöjligheter, har vi emellertid avstått från att föreslå inlösen av fiske på södra ostkusten. Vi anser atf fiskeräffsägarna, sedan gemensam förvaltning i fiskevårdsområdefs form kommit till stånd, skall ställa sina vatten fill allmänhetens förfogande genom försäljning av t, ex, fiskekort," Jag kunde citera mer, men jag gör det infe med hänsyn till den knappa tiden,

Åke Wictorsson har också förnekat att utredningen har funderat kring vilka kostnader det kunde vara fråga om, I samma stycke står det, under rubriken Södra ostkusten: "Det enskilda vattnet på södra ostkusten omfattar ca 410 000 ha. Vi har beräknat atf kostnaden för inlösen av fisket med rörligt redskap skulle uppgå fill mellan 100 och 200 milj, kr, 1 detta belopp ingår infe kostnader för fiskeräftsutredningar och kostnader för inlösensförfarandet."

Detta står på s, 219, På s, 4 står ert namn, Åke Wictorsson, tillsammans med en del andra namn. Det var den utredning där ni var ordförande. På ingen annan sida i betänkandet står någon reservation, Åke Wictorsson!

Nu handlar det om polifisk hederlighet. Man kan ändra mening, och man kan måhända redovisa det. Men detta är någonfing som vi har bundit oss vid atf under en viss fid stå för, med hänsyn till fiskevårdsområdesbildning och andra saker, och som skulle lösa de problem vi var överens om fanns.

Den deklarafion Åke Wictorsson gjorde beträffande god social rekreationspolifik, och framför allt vad han sade om att verka för att få goda fiskevatten, är egentligen en målsättning som vi kan dela med det socialdemokrafiska parfiet. Vi har också den inställningen. Men, Åke Wictorsson, på fal om aft ge större fritidsfiskemöjligheter och beträffande att skola medlemmarna i def egna förbundet till god hänsyn till miljön - vad är det för svårskolade människor som prompt blir bättre skolade av aft vi löser in fiskevattnen, om motsvarande frifidsfiskemöjligheter kan åstadkommas genom den överenskommelse vi var överens om?

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Skilda fiskefrågor

AnL 104 Andre vice falmannen ANDERS DAHLGREN (c) replik:

Herr talman! Åke Wicforssons inledande beskrivning har jag inget aft invända mot. Det är vikfigt med en rekreationspolifik, och det är vikfigt atf fillgången på vatten ökas. Men vi är djupt oense om tillvägagångssätfef, Åke Wictorsson vill nu med den starkes rätt göra intrång genom tvång i den svagares näringsverksamhet. Jag förordar det frivilliga bildandet av fiskevårdsområden, där delägarna säljer fiskekort på vatten där den utövade verksamheten infe gör skada för yrkesverksamheten,

I övrigt, herr falman, hade jag nog vänfat mig att Åke Wictorsson skulle gå in litet mera i detalj och förklara varför det nu är så bråttom, aft man inte vill avvakta effekterna av 1981 års beslut.

Vidare beklagar jag aft Åke Wictorsson har försökt att bagatellisera konsekvenserna av det här beslutet. Det gäller konsekvenserna för de bofasta, för näringen och för naturvården, Åke Wictorsson säger att def här med intrång nog inte är så farligt, Def tjuvfiskas ju redan i dag. Ja, def är konsekvent. För aft def skulle tjuvfiskas i dag skall man alltså så atf säga legalisera tjuvfisket genom aft staten löser in aktuella vatten,

Åke Wictorsson ställer följande fråga: Varför skall def erfordras fiskekort om man skall fiska utmed södra ostkusten när det inte behövs för andra delar? Jag vill returnera frågan: Varför säger ni i utskottsbetänkandet att det är angeläget att kortfiskeområden bildas i de fre storstadsområdena? Är infe avsikten aft man skall sälja fiskekort även sedan handredskapsfisket blivit fritt? Om infe, hur skall ni då få in pengar till den utökade fiskevård, den service och den ökade fillsyn som blir nödvändiga?

Jag skulle också vilja ha etf svar på följande frågor: Är det det fiskekort som ni lanserade i utredningen och som Gösta Bohman vid något tillfälle kallade för mörtavgiff som skall utgöra rikskorfet? Skall def dessutom finnas lokala fiskekort? Qch hur skall detta administreras?

Det är ju alldeles klart att de tidigare fiskevatfensägarna infe kan ta in några pengar härvidlag, I så fall måste ju statligt anställda sköta den saken,

Def vore mycket intressant atf få höra Åke Wictorsson redogöra litet mera

101

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Skilda fiskefrågor

i detalj för hur def här skall fungera. Hur har ni över huvud taget tänkt er att ordna med servicen åt fritidsfiskarna? Def är ju ändå så aft de vägar som leder ned till vattnet utmed ostkusten ofta är enskilda markvägar. Skall man expropriera, eller skall man betala för inlösen av parkeringsplatser och för vägupplåtelse?

AnL 105 ÅKE WICTORSSON (s) replik:

Herr falman! Jag skulle vilja uppmana Arne Andersson i Ljung aft, innan han beskyller andra för polifisk ohederlighet, fa reda på vad fiskevattensufredningen föreslagit när def gäller aft skapa fler och mera upplåtna fiskevatten.

Vi föreslog aft handredskapsfisket i de stora sjöarna skulle släppas fritt, vidare att handredskapsfisket skulle lösas in vid Blekinges och Gotlands kuster. Ett annat förslag var mycket riktigt atf vi när def gäller södra ostkusten under en övergångstid - för att fa reda på intensiteten i fiskevårdsområdesbildandet - skulle avstå från aft lägga fram förslag om inlösen. Men vi deklarerade klart att vi såg det som en långsiktig målsättning.

Men vad hände sedan med fiskevatfensufredningens förslag i samband med den borgerliga treparfiregeringens behandling av frågan? Jo, man "spolade" samtliga förslag om att öka upplåtelsemöjligheferna på det här området. Departementschefen, som då var Anders Dahlgren, förklarade atf han infe hade några som helst avsikter på den punkten. Detta ledde till aft vi socialdemokrater vid riksdagsbehandlingen redan förra året aktualiserade kraven i defta sammanhang och framförde förslag, vilka avvisades av den borgerliga majoriteten.

Om Arne Andersson i Ljung skall beskylla en politisk motståndare för falskspel, skall han först göra rent på egen planhalva.

Till Anders Dahlgren: När det gäller förslaget om kortfiskeområden i storstadsområdena skall det också finnas insjövatfen, som måste ingå i en samordnad upplåtelse. Det är mot den bakgrunden som förslaget framförts att man skall vidta åtgärder för att få fram enhetliga kortområden.

102

AnL 106 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik;

Herr talman! Orsak och verkan är stundom en svår fråga atf bena upp. Jag kan fortfarande omöjligt begripa, Åke Wictorsson, vad södra ostkusten har gjort för ont i sammanhanget eftersom det inte lades fram något förslag i vårt betänkande om inlösen av fisket i de stora sjöarna. Det var defta som def infe skrevs någon proposition om i enlighet med förslaget.

Jag kan inte säga att jag varit särskilt ledsen för detta. Jag hade reserverat mig också mot detta - jag har av tidsskäl infe redovisat det - just av det enkla skäl som jag anfört i reservafionen, att jag ansåg atf den metod för fiskevårdsområdesbildning som vi föreslog för södra ostkusten var möjlig fullt ut också för de andra kustvaftnen som omfattades av vårt förslag. Jag tror infe atf Åke Wictorsson kan komma med någon som helst förklaring varför det skulle bli mer fiskevatten vid inlösen än om vattnen på annat sätt

ställs till förfogande. Idén om inlösen är alldeles orimlig.

Till sist, herr falman, ett par synpunkter beträffande det fiskevårdande arbetet. Som def redan har sagts i debatten kommer helt uppenbart def fiskevårdande arbetet att försvåras. För den del av fiskerätten som fas i anspråk på detta sätt kommer förmodligen inte samhället aft engagera sig i det fiskevårdande arbetet, utan det måste rimligen ligga kvar på den juridiska ägaren, dvs. vatfenägaren. Men hur skall det arbetet bedrivas?

Finns det t. ex. någon fundering om hur gäddfisket på ostkusten skall klaras? Gäddan är en stafionär fisk. Den vandrar med vattentemperaturen in och ut. Och den är en betydande fillgång och innebär en förnämlig exportinkomst för kustfisket. Gäddfisket är också ett affrakfivt fritidsfiskes-objekt.

Det går heller aldrig aft i en riksdagsdebatt resonera bort att detta är en väsentlig del av den utkomst som skärgårdsbefolkningen har och som vi -som jag sade i mitt huvudanförande - fäste så stor vikt vid då vi för några år sedan tillskapade den särskilda företagsformen skärgårdsföretag. Det gjorde vi för att bibehålla en levande skärgård. Och det är obegripligt att def socialdemokrafiska partiet - med etf starkt socialt patos - nu är med om aft plocka bort ett av de bärande elementen i skärgårdsföretag.

Jag tycker aft def är tråkigt att behöva tala om polifisk ohederlighet. Men Åke Wictorsson förnekar klara fakta i den utredning som vi gemensamt lade fram och tänjer så hårt på överenskommelsen att det är lockande att fa fill dessa kraftord, som def i och för sig vore önskvärt att infe använda i en riksdagsdebatt.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Skilda fiskefrågor

AnL 107 Andre vice talmannen ANDERS DAHLGREN (c) replik:

Herr talman! Det är rikfigt vad Åke Wictorsson säger - jag hade som föredragande i regeringen inga som helst planer på inlösen av fiskevatten, eftersom vi var helt överens om en annan metod, nämligen att bilda fiskevårdsområden, och på def sättet ställa de större vattnen till förfogande för de frifidsfiskande.

Det är också riktigt att socialdemokraterna, när den här propositionen behandlades i riksdagen, hade både motioner och reservafioner som i stort sett gick ut på vad man i dag föreslår. Men det är också viktigt att säga att socialdemokraterna vid def tillfället i huvudsak tillstyrkte den nya lagen om fiskevårdsområden och deras bildande. Och det var ju litet inkonsekvent, om ni skulle släppa handredskapsfisket fritt, för då finns def ingen som helst anledning atf biträda den lagen. Den är ju helt verkningslös om nu handredskapsfisket släpps fritt.

Def var en intressant upplysning, Åke Wictorsson, atf korffiskeområdena i storstäderna, t. ex. Stockholm, skall bildas inte för atf man skall få fiska i Mälaren och Östersjön utan i de små insjöar och gölar som kan finnas runt omkring. Får jag fråga Åke Wictorsson; Varför står inte Åke Wictorsson kvar vid betänkandet från den utredning där han var ordförande, där det föreslogs införande av en riksavgift för atf man skulle få pengar fill fiskevårdande åtgärder osv.?

103

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Skilda fiskefrågor

AnL 108 ÅKE WICTORSSON (s) replik:

Herr falman! Def finns, Arne Andersson, 413 000 hektar enskilt fiskevatten på södra ostkusten. Av dessa 413 000 hektar är i dag 50 000 upplåtna som kortfiskeområden. Enkel matematik säger mig att def blir 363 000 hektar nya vatten som ställs fill förfogande vid ett genomförande av förslaget om fritt handredskapsfiske.

Sedan vill jag återkomma till frågan om den polifiska överenskommelsen. I sitt senaste anförande var Arne Andersson fillräckligt detaljerad och redovisade atf han redan i utredningen reserverade sig mot den s, k. politiska överenskommelsen. Två fre år efteråt far Arne Andersson upp detta i riksdagens kammare och beskyller mig för att ha sprungit ifrån def han kallar en politisk uppgörelse, som han själv redan från början reserverade sig emot. Det säger allt om Arne Anderssons debatteknik i den här frågan.

När det gäller skärgårdsförefagen vill jag säga att def stödet som bekant kom fill på den socialdemokratiska regeringens förslag. Def innebär bl. a. -och det är riktigt - atf man skall kunna inbegripa yrkesfisket i skärgårdsförefaget. Jag kan infe se något som helst skäl till varför man inte skulle kunna göra det också i framfiden, även om en och annan fritidsfiskare kommer ut med sitt spö till skärgårdsområdena.

Till Anders Dahlgren: Def är naturligtivs förklarligt om Anders Dahlgren infe känner fiU de olika storstadsområdena, men när han påstår att det i Storstockholms omgivningar bara finns små sjöar och gölar kan man verkligen tala om undersfatement. Här finns betydande vattenområden, som det är skäl att organisera. Man tror nämligen aft fritidsfiskarna allfid har tillgång till båt, men så är infe fallet. Framför allt kan man infe påstå detta om de nya grupper som vi vill ge möjlighet atf aktivt ägna sig åt fritidsfiske. Därför finns det behov av aft också i det sammanhanget fillvarata de möjligheter vi nu diskuterar.

Talmannen anmälde aft Arne Andersson i Ljung anhållit atf fill protokollet få antecknat att han infe ägde rätt fill ytterligare replik.

104

AnL 109 JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr talman! Denna fiskefråga har delat utskottet i två hälfter, och det är i och för sig inget unikum när det gäller den här församlingen. Efter den inledande omgången, då alla argument har fiskats fram och bemötts, skall jag nu fatta mig kort för att spara några minuter av kammarens fid - kanske kommer andra ledamöter aft nappa på detta.

Fiskeutövandef har kommit aft spela en allt större roll som fritidssysselsättning för många människor. Omkring två miljoner människor i åldrarna 15-74 år fiskar åtminstone någon gång om året, och av dessa fiskar ca 70 % enbart med handredskap. Detta slås fast av 1973 års fiskevaffensutredning, och jag finner ingen anledning att ifrågasätta detta konstaterande.

Frifidsfiske kan utövas av ung och gammal, av män och kvinnor, och har därför i hög grad karaktär av familjeaktivitet. Def ger kontakt med naturen samt motion och avkoppling. En viktig uppgift för samhället är att skapa ett

fritidsutbud som står öppet för alla, eftersom möjligheterna för den enskilde aft aktivt utnyttja sin fritid är av stor betydelse för hälsa, anpassning och trivsel i samhället. I detta har givetvis fritidsfisket sin givna och naturliga plats,

Defta är bakgrunden till vår mofion i nu aktuella frågor,

I jordbmksufskottefs betänkande som nu behandlas berörs vissa fiske-rättsliga frågor, I anledning av fre motioner från den allmänna mofionsfiden föreslår utskottet ett frisläppande av handredskapsfisket utefter Blekinges och Gotlands kuster, södra ostkusten samt de fem stora sjöarna. Nu höjs från vissa håll kraffiga protester mot ett bifall fill utskoftets förslag, protester som måste betecknas som överdrivna och där det ena argumentet försöker övertrumfa det andra. Den slutliga katastrofen tycks bli ändpunkten av alla de farhågor som nu förs fram.

Jag tror aft det finns skäl till litet besinning - överorden bör sållas bort.

Herr falman! I vår motion 1981/82:1458 har vi, utöver frågan om fritt fiske i 1... aktuella vatten, aktualiserat behovet av aktiva fiskevårdande åtgärder. De mest akuta problem som måste åtgärdas gäller främst bevarandet av goda bestånd av laxartad fisk i kustvatten och insjöar samt biofopförbättrande åtgärder för att ändra vattenmiljön i vissa vatten, där utvecklingen av goda fiskebestånd hindras.

Laxuppgång och reproduktion förekom tidigare i en mängd vattendrag i hela Östersjöområdet. Genom vatfenkraftsutbyggnader och föroreningar har antalet naturliga laxvaftendrag reducerats kraftigt, liksom fillgången på laxartade fiskar. Den nuvarande situationen inger allvarliga farhågor och visar aft de åtgärder och skyddsbestämmelser som kommit till användning i fiskevårdande syfte inte lyckats vända nedgången av fiskebeståndet inom det laxartade släktet. 1 vår mofion anförde vi atf skyndsamma åtgärder måste till för aft garantera ett fortsatt laxfiskebesfånd, eftersom ett sådant har stor betydelse för vårt land.

Utskottet har också för sin del understrukit laxfiskets stora värde och att radikala åtgärder bör vidtas för aft hindra att åtskilliga laxbestånd utrotas.

Herr falman! Våra motionskrav har blivit positivt behandlade i utskottet, och jag kan därför yrka bifall fill utskottets hemsfällan i betänkandet 1982/83:7.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Skilda fiskefrågor

AnL 110 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik: Herr talman! Jag vill till riksdagens protokoll bara fästa den hedersbetygelse som def socialdemokratiska förslaget förärades med av vpk. Jag tycker atf Åke Wictorsson skulle ha kunnat reda upp detta själv.

AnL 111 TALMANNEN:

Repliken får endast avse John Anderssons anförande. Replikväxlingen mellan herrarna Andersson i Ljung och Wictorsson är avslutad.

105

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

SkUda fiskefrågor

106

AnL 112 JENS ERIKSSON (m):

Herr talman! Def är några saker som jag gärna skulle vilja fa upp med anledning av jordbruksutskottefs betänkande nr 7.

I mofion 1981/82:281 begär Kerstin Ekman m.fl.- där finns även jag med - aft regeringen tillsätter en utredning med uppgift att föreslå lämplig utformning av stöd för atf bygga fiskefartyg i material som är omagnefiskt, vilket gör dem lämpade infe bara för fiske utan även för militärt bruk. Den svenska fiskeflottan är föråldrad. Mer än 80 % är fartyg byggda före 1950. Den utgör ingen bra arbetsmiljö, och i många fall är infe säkerheten vad den borde vara.

Sverige har stora fillgångar på fisk av olika slag. Dessa utnyttjas inte på långt när. Ändå importerar vi fisk för mer än 1 miljard kronor, alltså mer än dubbelt vår egen produktion. Fiskimporten utgjorde 1980 11 % av vårt handelsunderskoft.

Som framgår av betänkandet råder infe enighet mellan fiskefs företrädare och de StatUga verk som handlägger fiskets frågor beträffande fiskets framtid och utveckling. I fiskeplanen och jordbruksnämndens yttrande är framtiden målad i svart. Def skulle vara fel att med dessa dystra profetior forma fiskefs framfid. Jag konstaterar redan nu atf bilden är helt annorlunda än fiskeplanen beskriver.

Behållningen i prisregleringskassan låg den 1 juli nästan 20 miljoner högre än vad jordbruksnämnden hade beräknat.

Kostnaden för innevarande års prisreglering hade jordbruksnämnden beräknat till 25 % högre än i fjol. Utfallet innevarande år, under tre månader som vi har siffror på, är en minskad kostnad med 16 %.

Fisket har alltid gått upp och ned. Med def nya prisregleringssystemef, som har varit i gång under 15 månader, skulle svackorna jämnas ut och näringen skulle ges en stabilitet som den tidigare saknat.

Fisket har allfid formats efter verkligheten. I def riksdagsbeslut som fattades i maj 1978 ingår atf fisket skall ha stöd när konjunkturerna sviktar, så aft det inte slås ut av subventionerad import. Fisket saknar i motsats fill jordbruket gränsskydd.

Men vi behöver båtar. Vi behöver förnya flottan, så aft vi kan få ungdomen aft fortsätta yrket och utnyttja våra kvoter,

Sverige med sin långa kust behöver båtar och kunnigt folk när det är ofredsfider. Det är bara fiskefs folk som kan ställa upp där.

Om det finns intresse för atf bevara fisket kommer goda och dåliga år aft utjämna varandra, och näringen blir därigenom totalt sett lönsam, inte bara för sina utövare utan även för landet som helhet.

Om fiskets folk får möjlighet atf leva kvar och utveckla sin näring kan vi hålla skärgården levande, ge er service när ni kommer ut för aft koppla av och uppehålla en beredskap för försvar och folkförsörjning praktiskt taget utan kostnad.

Jag yrkar därför, herr talman, bifall fill mofion 281,

Utskottets majoritet har tillstyrkt socialdemokratiska motioner som, om riksdagen fatfar samma beslut, innebär fritt handredskapsfiske på södra

ostkusten och i de fem stora sjöarna.

Det är ett ingrepp i privat ägande. Härigenom berövas den enskilde en rättighet och en tillgång som han ägt sedan urminnes tider. Vi har från borgerligt håll inte accepterat en konfiskafion som bl, a, innebär aft många berövas sin möjlighet fill försörjning - inte enbart därför atf det blir ett besvärande intrång utan kanske mer därför att ingen nu längre svarar för fiskevården och tillsynen. Det borde ha funnits andra vägar att uppnå ett ännu bättre resultat. Om fiskerätten finns kvar i enskild ägo finns tillsyn och övervakning, och det finns folk som sörjer för frifidsfiskarnas trivsel. Det är inte troligt att etf frisläppande ger frifidsfisket fördelar. Med tanke på det goda samarbete som har rått mellan yrkes- och frifidsfiske har det gått aft finna lösningar, och ingen behöver i dag avstå från att fritidsfiska i brist på fiskevatten. Det goda samarbete och förhållande som nu råder är i fara.

Även om Åke Wictorsson tycker att han gör ett kap till sitt förbund, är jag infe övertygad om att hans medlemmar tycker detsamma. Aft först ta ifrån människor def de äger och sedan förvänta gott samarbete är kanske aft begära i mesta laget.

Det är ett led i socialiseringen, som inte kommer att gagna de människor som har fiske som hobby och rekreation.

De som bor på ostkusten och har sin bärgning ur havet protesterar kraffigt. De ser sin näring och sin existens hotade. Och om de inte längre kan leva på sitt fiske, vilket det finns stor risk för, ställer beslutet fill obotlig skada. Kusten och skärgården är en stor fillgång, som skall vårdas, Def är den bofasta befolkningen som gör detta,

Def blir infe bara svenska medborgare som får rätt aft fiska, då svensk lag också medger ufiänningar rätt att fiska med handredskap, Def har betytt invasion på den svenska västkusten av utlänningar, främst norrmän, och där finns def i dag infe längre något atf fiska med spö, Def kan antas ha fler orsaker än handredskapsfisket. Säkert bidrar också den stora sälsfammen, vattenförändringar och liknande. Men ökningen av handredskapsfisket är utan tvekan en bidragande orsak.

De borgerliga ledamöterna i jordbruksutskottet har reserverat sig.

Jag skall be aft få yrka bifall fill reservafion 1.

Vidare vill jag gärna ta upp min motion 315. Jag har där begärt atf hälften av influtna s. k. 2;10-medel skall användas till fiskevårdande åtgärder och hälften fill forskning och undersökningsverksamhet.

Sverige svarar för två tredjedelar av laxproduktionen i Östersjön, Sverige bedriver också en omfattande forskning. Vid kvofförhandlingar med Finland för ett par veckor sedan klargjorde den svenska laxexperten atf laxbesf åndet i Östersjön infe är i fara. Det är de naturreproducerande stammarna som minskar katastrofalt,

Def hjälper inte atf sätta ut smolf och laxungar i de utbyggda älvarna om man vill rädda de naturliga stammarna. Det hjälper också föga att begränsa havsfisket då laxen i stället fas när den skall vandra upp i älvarna. För att klara reproduktionen och därmed de naturUga bestånden krävs åtgärder vid kusten och i älvmynningarna. Men det finns f, n, inte några pengar för sådant

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

SkUda fiskefrågor

107

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Skilda fiskefrågor

108

ändamål. Ersättningen för de utbyggda älvarna skall användas för utplante-ring. Dessa är med andra ord öronmärkta,

EG bidrar inte längre med medel för laxreprodukfion då vi på två år inte fått ingångna avtal godkända av EG-kommissionen, Def är alltför optimis-fiskt att förvänta aft avtal kommer tUl stånd 1983, Tidigare har en del utsättningar bekostats med prisregleringsmedel. Med nuvarande regleringsekonomi är den möjUgheten starkt begränsad.

Det är ett stort ingrepp att stoppa fisket vid älvmynningarna. Många skulle därvid mista sin inkomst eller en stor del därav. Men def skulle vara en bra lösning aft köpa lekvandrande lax av dem som fiskar och släppa förbi redskapen. Om man använde den ursprungliga fördelningen med 50 % för fiskevårdande åtgärder av 2:10-medlen skulle det räcka att inköpa och släppa förbi 12-15 ton lax. Det skulle bli räddningen för de fyra naturreproducerande älvarnas laxsfammar. Forskningen måste i så fall skäras ner med motsvarande summa, och jag anser att det bör ske för att i stället rädda laxbeståndet i de älvar som är laxreproducerande. Jag yrkar bifall till motion 315.

Innan jag slutar skulle jag vilja säga en sak fill Åke Wictorsson när han beklagar aft yrkesfiskefs representanter fillvarafar sitt folks intresse, Def finns en enig yrkesfiskarkår bakom de uttalanden jag har gjort i den här frågan om fritt handredskapsfiske, Def skulle vara underligt om man inte tillvaratar deras intresse. Det skulle vara illa i så fall.

Det finns ett talesätt på sjön som lyder: Den som seglar för sitt nöje han skall väja för den som seglar för sitt bröd. Man kan resonera likadant om fisket. Den som fiskar för sitt nöje han bör väja för den som fiskar för sitt bröd. De människor som fiskar för sitt bröd på ostkusten är människor som har små inkomster, och det är deras område man inkräktar på. Jag tror inte aft fritidsfisket kommer att vinna särskilt mycket på def.

Jag skulle också vilja rätta Åke Wictorsson på en punkt. Jag tror han har fel beträffande det han sade om handredskapsfiske, dvs, spöfiske. Man kan ha andra slags handredskap, t, ex, släpdörj, boffendörj, m, m,

AnL 113 ÅKE WICTORSSON (s) replik:

Herr falman! Jag anser def också vara mycket angeläget aft den som fiskar för nöjes skull skall väja för den som fiskar för sitt bröd. Jag är mycket angelägen om aft slå vakt om ett livskraffigt yrkesfiske. Det finns många skäl till atf vi skall göra det.

Men nu är Jens Eriksson ordförande i Sveriges fiskares riksförbund.

Eftersom def i debatten gång på gång görs gällande atf en fritidsfiskare med handredskap hotar en yrkesfiskares utkomstmöjligheter, skulle jag vilja be Jens Eriksson aft redovisa ett exempel där en fritidsfiskare har hotat en yrkesfiskares utkomstmöjligheter.

Det finns stora kustområden där den här situationen kan uppkomma i dag, oavsett vilket beslut riksdagen kommer att fatta om någon fimme. Ge exempel på att fritidsfisket med handredskap har hotat yrkesfiskets utkomstmöjligheter!

AnL 114 JENS ERIKSSON (m) replik: Nr 45

Herr falman! Def skall jag gärna göra, Åke Wictorsson, därför att jag har Torsdaeen den erfarenhet av handredskapsfisket. Min far som har fiskat med ålryssjor i hela 9 december 1982

sitt liv fick många redskap förstörda - många ilanddragna ryssjor efter __

Skilda fiskefrågor

helgens handredskapsfiske då man kastat med spö och dragit i land redskap. Hummerfiskarna har gjort precis samma erfarenhet på västkusten, så detta är inget ovanligt.

Det går aft leva med defta, men nog blir det ett stort intrång, def skall vi komma ihåg. Man kan infe förneka de problem som def ställer fill. Vi har haft en fantastiskt stor invasion, bl, a, av norrmän, på Bohuskusten, vilket har skapat problem,

Handredskapsfisket har skapat problem. Det har tagit yrkesfiskarnas inkomster. Det är bra aft Åke Wictorsson vill väja för dem som fiskar för födan, för jag tror att vi behöver göra def i framtiden med anledning av def speciella sätt på vilket man fiskar på ostkusten. Vi har haft ett fantasfiskt fint samarbete med Åke Wicforssons förbund, och jag hoppas atf han kan medverka fill aft def samarbetet fortsätter, Def har aldrig funnits några motsättningar mellan de verkliga fritidsfiskarna och yrkesfiskets organisafioner, men nu tycker jag aft ni är ute på en farlig väg, så ni får nog passa er.

AnL 115 ÅKE WICTORSSON (s) replik:

Herr falman! Jens Eriksson kunde alltså inte ge något exempel på aft yrkesfiskarnas utkomstmöjligheter har hotats av ett fritt handredskapsfiske. Däremot pekade han på vissa problem som kan uppkomma när man infe har fillräcklig respekt för varandras redskap, etf förhållande som jag i mitt inledningsanförande förutskickade att regeringen noga skulle beakta i sitt beredningsarbete. På den punkten är alltså Jens Eriksson tillgodosedd,

AnL 116 JENS ERIKSSON (m) replik:

Herr falman! Jag vet inte vilka bevis Åke Wictorsson vill ha. Det räcker kanske som bevis aft de som bedriver det kusfnära fisket på västkusten är människor med små inkomster.

Utan tvivel finns def stora problem, och frifidsfisket inkräktar på yrkesfisket. På västkusten har vi nästan ingenting kvar längre aft fiska med handredskap. Vi har därför nu infe något särskilt stort fisketryck. Men def beror alltså inte på atf def inte skulle finnas människor som vill fiska utan på att ingenting finns att fiska.

Talmannen anmälde aft Åke Wictorsson anhållit att fill protokollet få antecknat aft han inte ägde rätt till ytterligare replik.

AnL 117 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr falman! Anhängarna av det socialdemokratiska förslag som vi diskuterar i dag vill gärna göra gällande atf ett frisläppande av handredskapsfisket på ostkusten och i de stora sjöarna inte skulle vara till men för den

109

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Skilda fiskefrågor

110

bofasta befolkningen. Jag var i söndags på etf skärgårdsting på Djurö i Stockholms skärgård. Där kunde jag lätt konstatera att befolkningen i Stockholms skärgård har en helt annan uppfattning. Det klargjordes där med eftertryck.

Dess värre var inte Åke Wictorsson närvarande vid det här skärgårdstinget, inte heller någon annan företrädare för den socialdemokrafiska riksdagsgruppen, såvitt vi kunde märka - fanns def någon där var vederbörande i så fall förfärligt tyst och tillbakadragen, Def var naturligtvis beklagligt, och det avslöjar likgiltigheten för skärgårdsbornas synpunkter i denna för dem så avgörande fråga. Jag är oerhört förvånad över att socialdemokraterna lägger fram ett sådant här förslag till omröstning i kammaren och sedan inte ställer upp när de berörda människorna vill diskutera konsekvenserna av def förslaget med dem.

Jag tror att det är vikfigt att vi far skärgårdsbornas bekymmer på allvar. De lever ofta på marginalen, och det krävs inte mycket för aft många av dem skall uppleva sin situation som ohållbar,

I Stockholms skärgård har vi under senare år kunnat se en posifiv utveckling av den bofasta befolkningen, en befolkningsökning efter en lång tid av fillbakagång. Det beror delvis på en framsynt politik från statsmakternas och de regionala myndigheternas sida under senare år, en medveten satsning för aft skapa förutsättningar för en levande skärgård. Nu kan denna utveckling komma aft vändas i sin motsats, Def vore tragiskt.

Detta är ett förslag som uppenbarligen är till men för den bofasta skärgårdsbefolkningens intressen. Men jag vill också, herr talman, påstå att den infe heller är bra ur fritidsfiskarnas och frifidsfolkets synpunkt. För oss som bor i Stockholmsregionen är Stockholms skärgård en oerhört viktig källa till rekreafion. Men skall Stockholms skärgård vara denna värdefulla fillgång för den här delen av landet, så krävs det just atf def är en levande skärgård med en bofast befolkning och ett fungerande näringsliv. Och därvidlag är yrkesfisket en mycket vikfig del, också inomskärsfiskef som nu närmast berörs. Det ligger alltså även i frifidsfolkets och fritidsfiskarnas intresse atf förutsättningarna för en levande skärgård bevaras.

En annan sak som också i hög grad ligger i frifidsfiskarnas intresse är att vi får en god fiskevård. Jag tror inte att det främjas bäst genom en socialisering av fiskevaffnen och en fiskevård i statens regi, utan def främjas bäst genom att man har fiskevårdsområden och vattenägare som har ett lokalf ansvar för varje enskilt vatten,

Def förslag som dåvarande jordbruksministern Dahlgren lade fram och som också riksdagen biföll, om inrättande av fiskevårdsområden, tillfredsställer både fritidsfiskarnas och yrkesfiskarnas behov. Det öppnar tillgång fill fiskevatten för fritidsfiskarna. Samtidigt tryggar det yrkesfiskarnas intressen, eftersom de kan skapa garanfier för att fritidsfisket sker inom de ramar som ett fortsatt yrkesfiske möjliggör. Det tryggar en levande skärgård, och det slår fast ansvaret för fiskevården. Det blir alltså fiskevårdsområdena som har ansvaret för en långsiktigt väl fungerande fiskevård, Def är gynnsamt för den

också gynnsamt för fritidsfolkef i Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

SkUda fiskefrågor

bosatta befolkningen, och def ar skärgården och för fritidsfiskarna.

Därför, herr falman, är det min förhoppning atf riksdagen i dag säger ett klarf nej fill det socialdemokratiska förslaget om att släppa loss handredskapsfisket på ostkusten och de stora sjöarna, Qm riksdagen infe gör det, och def blir en beställning till regeringen, så är min förhoppning atf regeringen begraver den här frågan i en utredning och låter denna utreda frågan så länge som def över huvud taget är möjligt. Och om det till sist kommer ett förslag i den här riktningen från den utredningen, så hoppas jag att def stoppas i en skrivbordslåda. Det är där förslaget bäst kan höra hemma.

Herr falman! Jag ber att få yrka bifall till reservation nr 1,

AnL 118 ALF WENNERFORS (m):

Herr falman! Det har redan sagts mycket i debatten, och det har klart framgått att ärendet har mycket stor principiell betydelse. Men utifrån den mer principiella diskussionen har många praktiska frågor dryftats. Jag skall infe nu diskutera den principiella sidan av saken, utan jag skall begränsa mig fill en mera prakfisk fråga.

För snart 20 år sedan började vi moderater intensifiera Storstockholms-regionens glesbygdsfrågor, och det gällde då framför allt Stockholms skärgård. Vi ville slå vakt om en levande skärgård, dvs, en bygd som inte bara lever upp under sommaren utan som lever under hela året. För alla de hundratusentals svenskar som på olika sätt vill ge sin fritid och sin semester ett innehåll i skärgården är det ofantligt vikfigt att skärgården lever året om. Det gick fakfiskt ganska många år innan vi fick stöd från de övriga parfierna kring målet: en levande skärgård. Men så småningom fick vi allt större förståelse för aft def måste vidtas konkreta åtgärder, och fill detta har inte minst - det vill jag gärna säga - skärgårdsbefolkningen och framför allt skärgårdsföreningarna medverkat. För dem har def stått klarf att vi har den hembygd - var vi än bor - som vi själva förtjänar. Jag skulle alltså vilja väga in sysselsäftningspolitiska synpunkter i debatten.

Def finns ca 120-130 yrkesfiskare i Östersjön. Av dem bor ca 11 i Stockholms län. Därutöver tillkommer sex sju yrkesfiskare som fiskar i Mälaren och som bor i Stockholms län.

I dag är ett trettiotal yrkesfiskare arbetslösa i hela riket, varav en bor i Stockholms lan. Man kan alltså inte säga att arbetslösheten är riktigt så stor, men det är helt klart att yrkesfiskarnas sysselsättning kan påverkas menligt av socialdemokraternas strävan i denna fråga. Detta kan orsaka ökad arbetslöshet.

De fiesta skärgårdsbor utövar flera olika yrken för att få tillräckliga inkomster för sitt uppehälle under hela året. Det var det som var utgångspunkten för den skärgårdsufredning som framlade ett förslag i början av 1970-talef.

Fisket är ett av de yrken som kan bedrivas under viss del av arbetsveckan eller under viss del av arbetsåret - vi bör alltså komma ihåg att just i denna skärgård och den typ av kust som den representerar betyder handredskaps-

111

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Skilda fiskefrågor

fisket mer än något annat fiskesätt. Jag menar att detta bör vägas in när man diskuterar frågor som rör skärgården och kustområdenas befolkning.

Därutöver kan jag litet mera parentetiskt påminna om den ökande konsumentgrupp som efterfrågar färsk fisk. Visst har väl den djupfrysta fisken varit en innovation som vi konsumenter har uppskattat, men nog är det många som föredrar den färska fisken.

Sammanfattningsvis, herr talman, har denna fråga en arbetsmarknadspolitisk aspekt, och jag menar aft den frågan - frågan om sysselsättningen - bör prioriteras.

112

AnL 119 GUNHILD BOLANDER (c):

Herr talman! Jordbmksufskottefs socialistiska majoritet har fattat beslut om att föreslå riksdagen aft uppdra åt regeringen att utarbeta förslag som syftar till att underlätta fritidsfisket för allmänheten genom ett inlösande av handredskapsfiskeräffen utefter vissa kustsfräckor inkl. hela kusten runt Gofiand.

Här har från flera falare framförts betänkligheter mot förslagefs genomförande, och man har påtalat de negativa konsekvenser för yrkesfiskare och andra som bor vid kusterna som kan bli följden.

Jag skall här infe upprepa vad som tidigare har sagts men väl instämma i def som Anders Dahlgren har framfört.

Utskottet talar om allmänna rekreafionspolifiska mofiv som ett bärande skäl för att släppa handredskapsfisket fritt. Jag är inte så säker på att värdet av ökade fiskemöjligheter för de många människorna ligger enbart i atf ohämmat släppa handredskapsfisket fritt, men jag tror aft def är vikfigt att alla berörda parter engageras på ett mera positivt sätt. Där torde bildande av fiskevårdsområden vara ett betydligt bättre sätt atf snabbt åstadkomma den service som fritidsfiskarna efterfrågar och som samhället eftersträvar. Etf frivilligt samarbete mellan fritidsfiskarna och fiskerättsägare skulle bäst fillgodose krav på god fiskevård. Denna uppfattning delas av såväl Gotlands kommun som länsstyrelsen på Gofiand.

Den direkta orsaken fill att jag gått upp i debatten här i dag är att situationen förmodligen blir något allvarligare på Gotland än vid övriga kuster. Def skälet att vi som bekant har mer än 300 000 turister på Gotland varje sommar innebär självfallet att def blir stora påfrestningar på kustbefolkningen, och risken för konflikter är uppenbar.

Sedan urminnes fider används strandängarna och de marker som ligger ner mot stranden till betesmarker för ungdjur och kanske främst för fåren. Markägarna längs kusten är mycket upprörda över de ölägenheter som kommer atf uppstå vid ovarsam framfart med fordon, ofta med ihjälkörda och skadade lammungar som följd, Fritidsfolkef lämnar stängsel öppna efter sig och iaktta! infe alls de villkor som måste gälla vid befesdrift. Detta är erfarenheter som markägare gjort under i dag gällande förhållanden, och man känner alltså en stor oro för den utveckling som kan bli en följd, om förslaget genomförs.

De sfrandbönder vilkas ofta steniga och magra jordar inte ger tillräcklig

bärgning har i fisket ofta haft en inkomstkäUa som gjort att de kunnat existera. Denna möjlighet ser de nu i viss mån hotad.

Ur nafurvårdssynpunkt kan också stora värden stå på spel. Den ömtåliga strandmarken med häckande fåglar är ju ytterst känslig för de störningar som man på goda grunder också kan befara blir en av följdverkningarna.

Herr talman! Med def anförda vill jag yrka bifall fill reservafion 1,

AnL 120 ÅKE WICTORSSON (s) replik:

Herr falman! Utefter Goflandskusten kan varje svensk obehindrat fiska med nät. Däremot är handredskapsfisket inte fritt.

Nu säger Gunhild Bolander att om man släpper lös handredskapsfisket hotar man utkomstmöjligheten för fiskare och för de lantbrukare som existerar på strandområdena.

Min fråga fill Gunhild Bolander är: Hur är detta möjligt? Är infe riskerna för och hotet mot utkomstmöjligheterna och möjligheter atf överleva betydligt större genom def fria nätfiskef som redan i dag finns på Gofiand?

I själva verket är def ju så aft denna punkt av fiskevatfensufredningens förslag en gång i fiden fillstyrktes t, o, m, av yrkesfiskefs riksorganisation i Sverige, därför att man upplevde att de nuvarande förhållandena var så relativt orimliga,

AnL 121 GUNHILD BOLANDER (c) replik:

Herr falman! Jag kan medge aft inkräktandet vid handredskapsfisket kan vara en marginell del av def hela. Då är oron så mycket större bland markägarna och sfrandbönderna för de störningar som följer med fisket.

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Skilda fiskefrågor

AnL 122 KERSTIN EKMAN (fp):

Herr falman! Medelåldern bland de svenska fiskefartygen är hög. Svenska marinens behov av hjälpfarfyg i minröjningsorganisafionen är stort. Def kan ha stor betydelse för svensk varvsnäring, om man från statens sida är beredd att satsa för att klara av en förnyelse av fiskeflottan och förse marinen med användbara hjälpfarfyg.

Defta har framförts i motionen 1981/82:281. Samma synpunkter framfördes i en motion år 1981, dvs. en mofion som står omtalad i utskottets betänkande och som avslogs här i kammaren våren 1981. Frågan är lika aktuell i dag, och i motsats fill utskottet anser vi motionärer atf det behövs en genomgång av tänkbara åtgärder från statens sida. Jag framförde här i kammaren den 2 juni 1981, när den föregående mofionen behandlades, min förvåning över att försvarsutskottet infe beretts möjlighet yttra sig. Den gången var det näringsufskottet som behandlade mofionen. Nu har den i samma fråga väckta motionen behandlats i jordbruksutskoftet, men inte heller nu har försvarsutskottet fått yttra sig. Det.är ganska förvånande att man infe heller denna gång tagit hänsyn till atf problemet gäller både fiskeflottan och marinen.

Vi motionärer delar inte utskottets förhoppning, atf önskemålen om 8 Riksdagens protokoU 1982/83:45-46

113

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Skilda fiskefrågor

statliga insatser för aft få fram fiskefartyg som kan utnyttjas även av marinen skulle vara tillgodosedda. Vad som hänt är att man beslutat att bygga ett fiskeskepp som kan vara användbart även för marint bruk. Intresset är stort från marinen att finna en bra lösning, I motionen begär vi tillsättande av en utredning med uppgift att föreslå lämplig utformning av stödåtgärder för byggande av fiskefartyg i plast, läftmetall eller trä, lämpade för såväl civilt som militärt bruk. Eftersom jag anser att en sådan utredning verkligen behövs för atf man skall hitta en lösning, yrkar jag bifall fill mofionen 1981/82:281,

När def gäller det avsnitt i betänkandet där utskottet talar om behovet och möjligheterna atf förnya fiskeflottan delar jag Jens Erikssons synpunkter och anser atf man vid den fortsatta diskussionen i frågor rörande behov av förnyelse av fiskeflottan bör fa hänsyn till de ändringar som eventuellt kommer atf göras i långtidsplanen.

114

AnL 123 RALF LINDSTRÖM (s):

Herr talman! Jag skall infe ge mig in i debatten om handredskapsfisket på annat sätt än att jag vill uttrycka tillfredsställelse med förslaget om frisläppande. Går förslaget igenom, är det en seger för demokratin, och det torde många känna glädje över.

Jag skaU ta upp den mer udda frågan, den som utskottet kallar ljusterfiske efter ål. Den frågan gäller också en viktig fritidssysselsättning men för ett mycket mindre antal utövare. På grund av att gruppen är så liten har den mycket svårare att göra sig hörd, utöva påtryckningar och idka lobbyverksamhef.

Gruppens storlek borde infe få inverka på riksdagens beslut. Jag tror atf vi generellt har anledning aft vara mycket uppmärksamma på det här området,

Ljusferfiske är egenfiigen inte någon bra beteckning på det fiske som vi mofionärer i mofionen 1981/82:1037 föreslår åter skall få utövas i mycket begränsad omfattning, Def verktyg som vi föreslår skall få användas igen är infe ett konvenfionellt ljuster utan ett specialfångsfmedel för fiske efter ål -bara just efter ål. Namnet ljuster har sedan gammalt en så dålig klang atf det avskräcker dem som inte närmare känner fill fångstsäffet.

Den här frågan diskuterades även förra året här i kammaren, Jag vet att det inte är populärt att envist återkomma när man fått stryk en gång, men jag försäkrar utskottet och kammarens ledamöter aft jag gör def efter många påtryckningar. Frågan engagerar verkligen människorna i Blekingeskärgården - märkligt många med tanke på att alla vet att mycket få skulle få dispens för att använda metoden, om mofionen skulle bifallas.

Ett är klarf: Utskottets inställning har man ingen förståelse för. Den motivering som utskottet använde för avslag vid förra årets behandling hade infe mycken bärighet, och årets motivering är inte ett dugg bättre. Utskottet skriver: "Det kan knappast anses rimligt att medge återinförandet av en gammal fiskemetod av kulturella skäl och frifidssysselsättningsskäl om

fiskemetoden av fiskeexpertis anses olämplig från fiskevårdssynpunkt. Motionen avstyrks således,"

Får jag fråga utskottets talesman: Betyder detta atf def är rimligt aft medge återinförande om vi kan bevisa aft fiskemefoden inte är olämplig från fiskevårdssynpunkt?

Under senare år har jag tagit alla fillfällen i akt aft fråga fiskeexperfis om deras inställning fill s, k, ålhuftning. Ingen jag träffat har ansett att fiskemetoden är särskilt olämplig. Då har jag ändå talat med tjänstemännen på fiskelaboraforief i Lysekil, vid havsforskningsinsfifufet i samma frakt, med tjänstemän i fiskeristyrelsen och med många andra.

Den mest kunniga expertisen på området är utan tvivel ändå att söka i Blekinge, och varför inte peka på medlemmen av denna kammare Hans Wachtmeister, naturvårdaren och djurvännen. Ingen kan på allvar tro att han skulle kunna omhulda fångstmefoder med stort inslag av djurplågeri. Låt mig citera slutorden i hans inlägg i fjolårets debatt: "Det är en mångfusenårig fiskemetod som det gäller, som nu till för kort tid sedan bevarats som ett levande kulturminne - och därfill, vilket man infe minst kan vara glad åt i dessa dagar, utan kostnader för def allmänna. Den kulturhistoriska faktorn väger med andra ord så tungt att man kan ifrågasätta om infe mofionen hade bort remitteras till kulfumtskoffef i stället för till jordbruksutskottet. Vi har anledning aft vara tacksamma mot dem som hjälper oss i denna del av kulturminnesvården, och jag yrkar därför än en gång bifall fill min reservafion,"

Herr talman! Med def sagda hemställer jag till kammarens ledamöter: Gör något ovanligt! Avskaffa etf onödigt förbud! Avskaffa en helt onödig restriktion!

Jag yrkar bifall fill reservafion nr 2,

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Skilda fiskefrågor

AnL 124 Andre vice falmannen ANDERS DAHLGREN (c) replik: Herr falman! En seger för demokrafin, säger Ralf Lindström atf utskottets förslag är. Låt mig säga atf def var ett ovanligt cyniskt yttrande, Ralf Lindström menar att om man bara är i majoritet så är allt tillåtet. Så är def infe, I ett demokratiskt beslut måste omtanken om, omsorgen om och konsekvensen för alla vägas in. De som i kustbygden och skärgården nu snart kanske får uppleva Ralf Lindströms demokratiska triumf befraktar infe denna som resultatet av en demokratisk syn utan som något som är motsatsen. De talar om konfiskation, om ödeläggelse, och deras ord förtjänar också att uppmärksammas i denna debatt,

AnL 125 RALF LINDSTRÖM (s) replik:

Herr talman! Jag menar att det är en seger för demokrafin i och med aft alla får näsfan samma möjlighet aft utöva bl, a. handredskapsfiske. Det är ingen seger för den polifiska demokrafin - def är normalf att majoriteten får råda.

115

Nr 45 AnL 126 Andre vice falmannen ANDERS DAHLGREN (c) replik:

Torsdaeen den Herr talman! DemokratiförRalf Lindström är att alla delar lika. Då ärdet

9 december 1982 demokrati om jag kommer hem fill Ralf Lindström och skördar i hans

trädgård, om han har någon, eller av hans produkter. Det är då den högsta

Meddelande om form av demokrati. Jag kan infe fatta yttrandet på annat sätt.

interpellation

AnL 127 RALF LINDSTRÖM (s) replik:

Herr falman! Jag tycker atf def är en seger, ett litet steg mot ett mer demokratiskt samhälle, om alla får större rätt till naturtillgångarna, för det är vad det gäller.

Tyvärr har jag ingen trädgård, så jag har litet svårt aft svara på frågan. Men om jag hade någon, så tror jag inte att vi skall blanda in den i def här ärendet.

Talmannen anmälde atf andre vice falmannen Anders Dahlgren anhållit att fill protokollet få antecknat aft han inte ägde rätt fill ytterligare replik.

Kammaren beslöt att förhandlirigarna skulle fortsättas kl. 19.30.

13 § Anmäldes och bordlades

Proposition

1982/83:67 Ändring i patentlagen (1967:837) m. m.

14 § Meddelande om interpellation

Meddelades atf följande interpellafion framställts den 9 december

116

1982/83:48 av Sten Sture Paterson (m) till utrikes- och handelsministern om utformningen av. u-landsbiståndet:

Den 9 juli 1982 invigdes Tanzanias Standardiseringsbyrå, Tanzania Bureau of Standards (TBS), av landets premiärminister Cleopa Msuya.

Instifutionsbyggnaden är belägen i Ubungo, Dar-es-Salaam. Byggstarten skedde 1979, och kostnaden fram fill invigningen uppgick till 28 milj. Tsh, ca 20 milj. kr. 1 byggnaden inryms lokaler för administration och provningslaboratorier för textil, livsmedel och kemi samt meteorologi. Som komplement tillkommer vid årsskiftet 1982-1983 etf materialprovningslaboraforium.

Sveriges stöd fill TBS omfattar vidare aft tillgodose behovet av nödvändig experfis (f. n. sju anställda experter), aft utbilda personal (etf tjugofemfal TBS-tjänstemän har utbildats i Sverige, andra som stipendiater i andra länder), att med hjälp av svenska konsulter välja och inhandla utrustning till laboratorierna samt att tillhandahålla "back-up service". Verkställandet av

dessa åtaganden har på uppdrag av SIDA överlåtits på SIS Service AB.

I den löpande driften av TBS är SISSAB:s medverkan nödvändig under ännu några år. Svensk experthjälp skall ges fill PR- och informationsverksamheten, till rådgivning angående distribution och marknadsföring av publikationer och tjänster samt åt TBS förstagångsrepresenfanfer vid internationella möten inom ISO, FAO och WHO. Behov finns av fyra svenska standardiseringsexperfer i linjetjänsf ävensom av konsult för planering av underhåll av byggnader och skötsel av laboratorierna. Finansiell hjälp önskas även till inköp av 18 prefabricerade hus samt fill inköp av reservdelar och förbrukningsmaterial fill laboratorierna.

Med industrialismens genombrott växte så småningom fram etf behov av standardisering av produkterna. Arbetet härmed inleddes i Sverige av svenska elekfrofekniska kommittén (SEK) som bildades 1907, SEK följdes 1919 av elektriska standardiseringskommiffén (ESK) och Sveriges mekan-standardisering (SMS), Ytterligare organ för standardisering fillkom fram fill 1978 då standardiseringskommissionens i Sverige standardiseringsgrupp (SIS-STG) bildades.

Som synes hade Sverige en ca 40-årig snabb industriell utveckling bakom sig innan den första standardiseringskommiffén bildades. Till denna tidrymd får läggas ytterligare 70 år för atf komma fram till dagens organisation av standardiseringsverksamhefen i vårt land,

I belysning av här beskrivna utveckling ger tillkomsten av TBS anledning till vissa reflexioner, Tanzanias indusfri är ännu föga utvecklad. Landet saknar nödvändig primär infrastruktur. Transportsystemet är bristfälligt, Väsenfiiga huvudvägar saknas eller är i dålig kondition på grund av eftersatt underhåll. Fordonsparken har en hög sfillesfåndsprocent på grund av onormalt stort slitage kombinerat med brist på reservdelar, Def fidigare livsmedelsexporferande landet är ej längre självförsörjande. Listan på fundamentala brister kan göras lång.

Utifrån den svenska bisfåndspolifiska målsättningen att ge hjälp till självhjälp finns anledning att ställa frågan om SIDA:s satsning på TBS ligger rätt i tiden för aft uppfylla anförda målsättning. Mera livsnödvändiga behov än ett standardiseringsinstitut finns i nuet atf fillgodose i Tanzania,

TBS har en utgifts- och en kostnadssida. Kapitalet för byggandet av TBS har i huvudsak tillskjutifs från svenska biståndsmedel. Driften av verksamheten skall betalas av Tanzania, Det senare innebär en ytterligare belastning på en redan överansträngd stafiig budget. För lång fid framåt torde det vara ogörligt att för TBS få en finansieringsbild för driften motsvarande den för SIS i Sverige där kostnader fill 55 % täcks av näringslivet, till 15 % genom försäljning och till 30 % av staten. Sammantaget leder detta fill den bedömningen att TBS länge kommer att ingå mera som en tärande än som en närande del av det tanzaniska samhället.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga:

Vilka principiella slutsatser av här refererade exempel drar utrikes- och handelsministern rörande svenska biståndsinsatsers placering i fid och i

Nr 45

Torsdagen den 9 december 1982

Meddelande om interpellation

117

Nr 45 objekt för atf ge bästa resultat enligt målsättningen "hjälp fill själv-

Torsdagen den hjälp"?

9 december 1982

Meddelande om frågor

15 § Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts den 9 december

118

1982/83:175 av Hugo Hegeland (m) till kommunikafions- och försvarsministern om säkerhetsbestämmelserna för transporter på järnväg av högexplosiva varor:

Anser kommunikafions- och försvarsministern atf de säkerhetsbestämmelser som gäller för statens järnvägar vid fransport av högexplosiva samt av mycket giftiga ämnen genom fäffbefolkade områden är fillräckliga?

1982/83:176 av Wiggo Komstedt (m) till kommunikafions- och försvarsministern om spårbunden trafik mellan Stockholm och Arlanda flygplats:

Vid riksdagens beslut om utflyttningen av flygtrafiken från Bromma flygplats tUl Arlanda uttalade den dåvarande socialdemokratiska riksdags-minoriteten aft de då påtalade problemen med kommunikafionerna till och från Arlanda borde lösas med spårbunden trafik.

Har socialdemokraterna samma uppfattning i regeringsställning som de då hade i oppositionsställning?

Om så är fallet, vad avser regeringen aft vidtaga för åtgärder?

1982/83:177 av Maj Kempe (vpk) till arbetsmarknadsministern om anställning vid Samhällsföretag AB av personer med svårare handikapp:

Verksamheten inom Samhällsföretag AB skall enligt riksdagsbeslut bedrivas "effekfivt och i enlighet med företagsekonomiska principer". Farhågor har i olika sammanhang uttryckts för aft detta kan leda till en minskad benägenhet att i verksamheten ta emot personer med svårare handikapp. På senare fid har också förekommit uppgifter, bl. a, från handikapprörelsen och från arbetsförmedlingar, om aft man vid Samhälls-förefags enheter i ökad utsträckning vägrar att ta emot svårt handikappade just med hänvisning till atf man måste uppfylla det nämnda kriteriet. Jag vill mot denna bakgrund fråga arbetsmarknadsministern: Är regeringen beredd att vidta åtgärder för att öka möjligheterna för personer med svårare handikapp att få anställning inom Samhällsföretag AB?

16 § Kammaren åtskildes kl, 17,55, Nr 45

Torsdagen den

In fidem 9 december 1982

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemert