Riksdagens protokoll 1982/83:44 Onsdagen den 8 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1982/83:44

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1982/83:44

Onsdagen den 8 december em.

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en början av tredje vice talmannen. 35 § Verksamheten inom Nordiska rådet

Föredrogs utrikesufskotfefs betänkande 1982/83:11 om verksamheten inom Nordiska rådet.

AnL 114 STURE PALM (s):

Herr falman! Den redogörelse för det nordiska samarbetet som riksdagen nu behandlar visar aft fiera stora frågor återkommer år efter år.

Vid Helsingforssessionen i mars redovisades bl. a. 250 nordiska samar-befsprojekt. En del frågor som då infog en central plats på dagordningen återkommer vid den följande sessionen i Oslo i februari 1983.

I centrum för intresset står av naturliga skäl åtgärder för att bemästra den stora arbetslösheten. Vid Helsingforssessionen upplystes att vid den tidpunkten 650 000 personer var arbetslösa i Norden. Vid det helt nyligen avslutade nordiska statsminisfermötet angavs siffran fill 800 000. Av de arbetslösa utgör ca en tredjedel ungdomar under 25 år. Defta är en förskräckande utveckling.

Arbetslösheten sfiger nu i alla de nordiska länderna med undantag för Island.

I oktober hade Norge 2,5 %, Finland 5 %, Danmark 9,4 %, Island 1 % och Sverige 4 % arbetslösa.

Def finns naturligtvis delade meningar om hur problemen skall bemästras. Nordens fackliga samorganisation har utvecklat stor akfivitet på detta område, och helt nyligen har ett socialdemokrafiskf medlemsförslag väckts i rådet, där man understryker att om inte dessa frågor löses, kan arbetslös-hefsproblemet på längre sikt bli ett hot mot den demokrafiska utvecklingen. Den moderna historien ger som bekant mänga skrämmande exempel pä detta.

Def aktuella medlemsförslagef, som nu skall behandlas i ekonomiska utskoffef, kommer aft inta en central plats vid sessionen i Oslo. I förslaget

111

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Verksamheten inom Nordiska rådet

112

erinras om atf utgifter fill arbetslöshetsunderstöd, olika arbetsmarknadsåtgärder och sociala utgifter stiger raskt. På ett år beräknas de direkta utgifterna för dessa ändamål i de nordiska länderna röra sig om 30-40 miljarder kronor.

Förslagsställarna vill att de nordiska länderna skall söka sig fram till en samordnad stimulanspolitik för atf lösa dessa problem. Som ett led i detta framhålls att etf gemensamt nordiskt handlingsprogram på området snarast bör komma till stånd på inifiativ av ministerrådet.

Bland olika åtgärder som nämns gäller ett bättre nordiskt samarbete i internationella ekonomiska organ, speciellt i OECD. Dessutom aktualiseras valutasamarbetet, inköpsprogram för den offenfiiga sektorn och samarbete på energiområdet - bl. a. petroleumsekforn.

Vi får dagligen uppleva atf de nordiska regeringarna har olika syn på hur de ekonomiska problemen skall lösas, och debatten vid sessionen i Oslo kommer som en följd av dessa förslag aft behandla en av de väsentligaste nordiska frågeställningar som någonsin varit föremål för debatt vid rådets sessioner.

På def kulturella området är samarbetet sedan lång tid tillbaka mer etablerat främst som ett resultat av kulturavtalef. Def framfida nordiska radio-TV-samarbefet har under många år fångat allmänhetens intresse. Tele-X-projektet visar att ansträngningar görs för aft på olika områden utveckla detta samarbete, och vad som skall ske i fortsättningen är föremål för en studiefas. Detta är ingalunda ett problemfritt område, och i satellitteknikens spår följer stora problem för def tradifionella kulturlivet som def vore ett allvarligt misstag atf ignorera. Etf utslag av detta är bl. a. den djupt allvarliga presskrisen.

Vid Helsingforssessionen intog def framtida nordiska forskningssamarbetet en mycket central plats. Vid sessionen i Oslo kommer det framtida allmänkulfurella samarbetet att bli en av de stora frågorna.

Bakgrunden är den s. k. Bergendalsrapporfen, där det gjordes en utvärdering av def hitfillsvarande kultursamarbetet i Norden.

Rapporten, som kommer atf ligga fill grund för debatten, är välgörande krifisk mot svagheter i def nordiska kultursamarbetet. Utredaren, som talat klarspråk, skrev bl. a. i rapporten:

"Det finns tendenser som tyder på att organisationen har otillräcklig förnyelsekraft. Man talar om risken för byråkratisering och rufinisering, om att arvet från kulturkommissionen är slut. En utveckling av def slaget är infe säregen för def nordiska samarbetet. Den kan iakttas också bland de stora nationella administrationer som har byggts upp eller omorganiserats under de senaste årtiondenas stora tillväxt av den offenfiiga verksamheten.

Man bör utgå från att förnyelsekraften i def nordiska kultursamarbetet har en sfimulerande inspirerande roll, och sekretariatet har en vikfig och krävande uppgift som dialogparfner med politiker, ämbetsmän och fältföre-trädare. Def vore emellerfid av flera skäl en mindre lyckad ordning om def förutsattes atf den yttersta drivkraften sitter i administrationen."

Jag tillhör dem som helt ansluter sig fill utredarens kritiska synpunkter.

och dessa frågor har även tagits upp i ett socialdemokrafiskf medlemsförslag. I detta medlemsförslag poängteras med stor skärpa folkrörelsernas roll som en starkt vitaliserande faktor i kultursamarbetet.

Redan nu upptar den nordiska kulturbudgefen över 40 samnordiska insfitutioner. Vi som har arbetat med dessa frågor under flera år är övertygade om atf enbart inrättandet av institutioner sannerligen inte utgör någon garanfi för en nöjaktig vitalisering av det kulturella samarbetet i Norden.

Jag tror aft en ökad aktivitet från de olika folkrörelsernas sida skulle få en välgörande effekt på samarbetet över gränserna och på ett verksamt sätt förhindra att detta samarbete blir alltför insfifufionsbundet.

Av liknande skäl tror jag atf den ökade partipolifisering som under senare år skett inom Nordiska rådet är av stort värde. För första gången genomfördes i år valen av utskoffspresidier efter parfiUnjer. Detta innebär aft de borgerliga partierna f. n. besätter 13 och vänsterpartierna 11 av dessa platser.

Def är också ett steg i rätt riktning att den svenska socialdemokratiska regeringen vid regeringsskiftet i höstas tillsatte en särskild statssekreterare som helt skall ägna sig åt nordiska samarbetsfrågor. Önskemål om liknande arrangemang har fidigare framförts i rådet, och def vore värdefullt om de övriga länderna följde def svenska exemplet.

En ständigt återkommande fråga inom rådet har varit aft söka få parfierna att bli aktivare på detta område. Etf led i denna strävan utgör de nu aktuella planerna på atf 1983 - alltså för första gången - inbjuda parfisekreferarna från alla partier som är representerade i de nordiska parlamenten fill en gemensam överläggning om nordiska samarbetsfrågor. Platsen är fastsfälld fill Färöarna, där ett Nordens hus kommer att invigas i maj månad. Det finns en förhoppning om att defta kan bU inledningen fill etf ökat intresse för de nordiska frågorna i de fem berörda länderna.

Vi är väl medvetna om att utan de politiska parfiernas akfiva intresse och engagemang kommer def nordiska samarbetet infe att kunna föras fram i den takt vi önskar.

Herr falman! Jag har med defta inlägg velat rikta uppmärksamheten endast på några av de samarbetsfrågor som just nu är högaktuella inom rådets verksamhetsområde.

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Verksamheten inom Nordiska rådet

AnL 115 INGRID SUNDBERG (m):

Herr falman! Få betänkanden från utrikesufskoftet är mindre fiU omfånget än nr 11. De anföranden som här hålls med anledning av betänkandet får ses som uttryck för att def är angeläget atf kammarens ledamöter ges en uppfattning om hur det nordiska samarbetet bedrivits under def gångna året. Betydelsen av detta arbete är vida större än vad utskottets betänkande, avgivet i full enighet, ger uttryck för.

Nordiska rådefs session i Helsingfors i mars i år kom atf i högre grad än fidigare präglas av de ekonomiska svårigheter som alla de nordiska länderna i större eller mindre grad brottas med. Budgetöverläggningarna i rådet och 8 Riksdagens protokoU 1982/83:43-44

113

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Verksamheten inom Nordiska rådet

114

den stramare prioritering som utmärker ministerrådefs nya handUngspro-gram och projektarbetet är en följd av de nordiska ländernas nuvarande ekonomiska situafion. I tider då def anses nödvändigt, och är nödvändigt, att minska takten i de offenfiiga utgifternas ökning kan naturligtvis inte de nordiska insatserna vara opåverkade. Statsministrarna konstaterade också vid ett möte före sessionen i våras att det nordiska samarbetet borde ha den strama statsfinansiella situationen som utgångspunkt i planläggningen av nya aktiviteter för samarbetet. I prakfiken innebär detta atf de nordiska regeringarna koncentrerar insatserna på ett mindre antal områden. Det gäller framför allt projekt som kan samlas under de två beteckningarna "Norden som hemmamarknad" och "Tekniken och framfiden".

Det ansågs också vikfigt aft garantera verksamhetens nivå inom viktiga samarbetsområden, t. ex. inom arbetsmarknadspolifiken, som Sture Palm här talade om, och aft stödja nya samarbefsprojekt av större omfattning genom tillskott fill de gemensamma nordiska budgetarna.

Det ekonomiska läget präglar, som jag sade, rådefs arbete. Detta gäller inte bara problem med frysta anslag, hårdare prioriteringar osv., utan en väsentlig del av innehållet i rådets diskussioner har också ägnats och ägnas frågan om hur de nordiska länderna gemensamt skall möta de utmaningar och krav som def ekonomiska läget både i Norden och i omvärlden ställer på arbetet. I ekonomiska utskottets uttalande och i rådefs debatt framhölls bl. a. att de nordiska ländernas engagemang i internafionella fora mer borde inriktas på att få tiU stånd en samordnad ekonomisk politik som kunde bryta den rådande stagnationen.

En viktig fråga på Nordiska rådets dagordning var forskningssamarbetet. Mot bakgrund av ett förslag från ministerrådet - förslaget hade flera gånger varit i kulturutskottet - har Nordiska rådet antagit rekommendationen om ett forskningspolitiskf råd för atf åstadkomma en nödvändig samordning av de nordiska ländernas vetenskapliga forskning och dess resurser såväl inom grundforskning och tillämpad forskning som inom forskarutbildning. Nu har också i dagarna från kulturministrarna meddelats att forskningsrådefs stadgar godkänts den 18 oktober i år och aft rådet fillsafts den 1 december och därigenom bl. a. ersätter den s. k. rådgivände kommittén för forskning. Med hänsyn till att det redan fidigare fanns och fortfarande finns mellan 40 och 50 olika nordiska samarbefsorgan med forskning som en del av sina uppgifter framfördes vid sessionen vissa reservafioner, bl. a. av mig själv, mot att inrätta ett nytt forskningsorgan. Men vi accepterade det som en paraplyorganisation med uppgift atf se över nationella och samnordiska forskningsorgan med sikte på rafionalisering och effekfivisering.

Herr falman! Från moderat sida var vi från början skeptiska fill detta forskningspolifiska råd. Vi har kunnat konstatera atf den rådgivande kommittén för forskning, som nu har upphört i samband med bildandet av rådet, infe utgjort det initierande organ för nordiskt forskningssamarbete som först var tänkt. Man blir också litet misstänksam när man ser vilka utgångspunkterna för stadgearbefet var när def gällde rådefs verksamhet. Bl. a. skaU kultur- och undervisningsministrarna samt samarbetsministrarria

gemensamt ansvara för rådefs verksamhet, genom att med lämpliga meUanrum fastställa riktlinjer för def forskningspolifiska rådets arbete.

Ingenfing är så viktigt för etf lands ekonomiska utveckling som forsknings-och utveckUngsarbefe. Undersökningar visar atf fre fjärdedelar av tillväxten av svensk BNP under första hälften av 1970-talet kan hänföras direkt eller indirekt fill forsknings- och utvecklingsarbete. Samtidigt är def viktigt aft ett land i ekonomiska åtsframningsfider infe låter forskning och utveckling drabbas negativt. Ett effekfivt sätt att undvika oönskad begränsning är atf satsa på nordiskt forskningssamarbete, och def är också def forskningspolifiska rådets uppgift. Dubbelarbete skaU undvikas, och genom gemensam nordisk forskning skall man i högre grad kunna satsa på sådan forskning som har höga kringkostnader i form av avancerad apparatur och andra kostnadskrävande installationer. Jag vill här erinra om det arbete med ett framfida samarbete på den acceleraforbaserade forskningens område som Nordiska rådet har tagit upp.

Def är viktigt att man nu infe - bl. a. genom en ständigt förändrad personuppsättning i den kader av ministrar som skall ha huvudansvaret för def forskningspolifiska rådet - begränsar rådets verksamhet och förhindrar den forskningsinitierade verksamhet som är en viktig del av rådefs uppgifter. Samfidigt - och det vill jag än en gång påpeka - finns def vinster att göra genom att se över den stora mängd befinfUga forskningssamarbefsorgan, vilka kosfar mycket pengar, men vars verksamhet tiU stor del skulle kunna täckas in av det nybildade forskningspolitiska rådet.

Vi kommer fortsättningsvis från moderat håll att lägga effektivitetsbedömningar på våra olika samarbetsorgan. Nordiska rådet har inget värde i sig, bara genom vad det uträttar. Vi får heller infe bortse ifrån aft ett intensifierat ekonomiskt nordiskt samarbete, och då menar jag aft prakfiskt taget allt samarbete på ett eller annat sätt har ekonomiska implikafioner, kan bidra till ökad effekfivisering, samfidigt som man får ett mervärde i förstärkta kontakter de nordiska länderna emellan och därmed också en ökad kulfurgemenskap.

Ett vikfigt led i denna kulfurgemenskap utgörs av den ständigt stigande fiffarfrekvensen beträffande grannländernas TV-program när def gäller dem som är bosatta nära gränserna. Defta TV-fitfande har betytt mer för ökad språkförståelse än kanske något annat som har företagits genom Nordiska rådefs försorg. Def är bara att beklaga att vi på gmnd av de svenska socialdemokraternas tidiga rädsla för Nordsat-projektet nu befinner oss hopplöst på efterkälken för atf få fill stånd ett nordiskt saf ellifsamarbete, som hade kunnat betyda mycket i den internafioneUa safelUfvärld som snart också når oss. Man ville inte eller var oförmögen atf inse vart den tekniska utvecklingen skulle föra oss. Under tryck från kulturarbetare och andra som ville förhindra ett ökat TV-fitfande gick socialdemokraterna emot Nordsat-projektet. Under kommande år har vi verkligheten över oss, och det blir allt mindra angeläget aft satsa pengar på aft få fill stånd möjlighet till sju nordiska TV-kanaler när Västtyskland, Luxemburg och England har sändningar som når de olika nordiska länderna.

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Verksamheten inom Nordiska rådet

115

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Verksamheten inom Nordiska rådet

116

Nåväl, herr talman, strax före Nordiska rådets senaste session drog sig danskarna ur den tvååriga studiefas som ministerrådet hade föreslagit som ett led i arbetet på ett ökat radio- och TV-samarbete baserat på etf satellitsystem. Ministerrådet kände sig därför tvingat atf dra fillbaka sitt förslag till sessionen. Därefter väcktes ett medlemsförslag som låg till grund för rådets och kulfumfskoftefs arbete. Det utmynnade i en rekommendation fill de fyra övriga regeringarna att uppta förhandlingar i syfte att träffa avtal om den fortsatta utvecklingen av ett radio- och TV- samt telesamarbefe baserat på överföring via safeUit. Ett eventuellt förverkHgande av etf sådant samarbete skall underställas rådets session, hette def i en kompromissfext som vi enades om i kulfumtskoffef. Utskottet framhöll bl. a. att de kunskaper och erfarenheter som förberedelserna av Tele-X-projektet i Sverige kunde ge borde utnyttjas vid utvecklingen av def föreslagna fyrlandsprojekfet.

I det sammanhanget, herr falman, vill jag återigen understryka utskottets uttalande att de kulturpolifiska motiven för etf utvidgat nordiskt radio- och TV-samarbete blir tyngre ju fler utomnordiska program som blir fillgängliga i Norden via satelliter. Det vore verkligen olyckligt om det, bland de falrika satellitsändningar som om några år kommer att kunna tas emot från olika delar av Europa, skulle saknas ett nordiskt programutbud. Def är mot denna bakgrund som kulturpoHtiska överväganden helt talar för ett nordiskt safellifsamarbefe.

Dess värre framkom, när utskottet senast sammanträffade med ministerrådet, aft ministerrådet infe såg någon möjlighet atf kunna fatta de nödvändiga besluten i tid ens fill sessionen 1984. Det är verkligen beklagligt, då saken brådskar med hänsyn fill den snabba tekniska utvecklingen i vår omvärld.

Satellifsakens behandling är ett exempel på aft def nordiska samarbetet ibland och kanske i ökad grad i framtiden infe kommer atf bygga på alla de nordiska ländernas deltagande i ett vikfigt projekt. Vår förhoppningen är naturligtvis, både här och när def gäller andra områden, aft samtliga fem länder skall se sig i stånd att kunna delta. Men def är ibland nödvändigt aft starta ett samarbete med två eller flera länder i förhoppning att det sedan skall kunna utvidgas. Det var också en sak som diskuterades under debatten vid Nordiska rådefs senaste möte. Den s. k. "byggklossprincipen", dvs. att bilaterala lösningar kan betraktas som byggklossar för ett samarbete omfattande alla fem länderna, lanserades först från norsk sida. På defta sätt anses t. ex. def svensk-norska avtalet om energi- och industrisamarbetet vara en vikfig stimulans.

Herr talman! Def finns mycket atf säga om behovet av en vidgad språkförståelse mellan de nordiska länderna, om def utbyggda samarbetet som har ägt rum efter genomförandet av förslagen från den s. k. Petrikom-mittén, vilket bl. a. innebär ett ökat inflytande från Grönland, Färöarna och Åland.

Jag skall begränsa mig till vad jag nu har sagt. Jag vill bara instämma i en sak som Sture Palm sade. Det gäller det värdefulla i den ökade politisering som vi i dag kan märka i Nordiska rådets arbete. Def finns en reell fara för aft

en byråkrafisering och en Nordiska-rådef-i-sig-menfalitef skulle kunna sprida sig och "vaere sig selv nok". Genom den partipoUfisering som vi kan förmärka, och som från moderaternas sida har yttrat sig i aft vi fillsammans med de andra konservafiva partierna i de nordiska länderna har tillskapat ett eget kansU, kan en vitalisering komma fill stånd som inte bygger enbart på att vi behöver ökade anslag fill olika projekt utan på aft vi inom ramen för de anslag som våra nordiska parlament anslår till def nordiska samarbetet kan åstadkomma en ökad effekfivitet. Och, herr talman, med effekfivitet menar jag i det här fallet ett ökat närmande de nordiska länderna emellan, men också mellan medborgarna i de olika nordiska länderna.

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Verksamheten inom Nordiska rådet

AnL 116 RUNE GUSTAVSSON (c):

Herr falman! Den som är intresserad av riksdagstryck och läser utrikes-utskotfefs betänkande när det gäller berättelsen över Nordiska rådets verksamhet, får väl den uppfattningen aft nordiska rådefs arbete är av ringa omfattning eller atf den svenska riksdagen infe tillmäter det nordiska arbetet något större intresse.

Jag anser aft def nordiska samarbetet är viktigt, def är omfattande och def kan utvecklas långt mer än vad vi hitfills lyckats med. Detta är av stort värde för de nordiska folken. Det är vikfigt att vi här i riksdagen redovisar något av detta arbete och att vi som riksdagsledamöter för debatten vidare ut i landet för att öka förståelsen för def nordiska arbetet.

Som medlem i Nordiska rådefs social- och miljöutskott tänkte jag i detta anförande presentera några av de viktigare frågorna som vi behandlat i utskottet under de år den här berättelsen gäller. Utskottet framhöll i sitt betänkande inför sessionen vikten av att de ekonomiskt besvärliga fiderna inte fick ge anledning fill aft man slår av på ambitionerna vad gäller de s. k. mjuka värdena, dvs. den sociala välfärden i vid mening.

Detta framhölls i anslutning fill ministerrådets berättelse C 1, där utskottet uttalade farhågor att ministerrådets markanta satsning på ekonomiskt inriktade samarbefsområden som "Norden som hemmamarknad" och "Tekniken och framfiden" skulle gå ut över den sociala välfärden i vidaste mening.

Utskottet har påpekat en del probelem som möter individen vid resa, flyttning och byte av arbetsplats i Norden. Den nya nordiska konvenfionen om social trygghet, som trädde i kraft vid årsskiftet, är av betydelse för att människorna skall kunna färdas, bo och arbeta i annat nordiskt land med oförändrad social trygghet.

Som en uppföljning av denna betoning av individens trygghet och rörlighet i Norden fillsatte social- och miljöutskottet efter sessionen en arbetsgmpp för atf i samverkan med rådets övriga utskott ta fram ett parlamentariskt program under rubriken Det nordiska medborgarskapet. Defta program skall bl. a. föra vidare de strävanden som ligger fill grund för social- och arbefsmarknadskonvenfionerna.

Denna omsorg om individen präglar också den nya överenskommelsen om gemensam nordisk arbetsmarknad, som efter behandlingen i Nordiska rådet

117

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Verksamheten inom Nordiska rådet

118

antogs här i riksdagen den 24 november.

Den fråga som vi har ägnat stort intresse åt är barnens rättigheter. Två av rådsrekonimendationerna behandlar just den frågan. Den ena rekommendationen avser Ukartade bestämmelser om förbud mot kroppslig aga eller annan kränkande behandling av barn, vidareutvecklad föräldrautbildning i de nordiska länderna samt särskUt beaktande av handikappade barns situafion. Den andra rekommendationen avser gemensamt nordiskt agerande på nordiskt plan för en internafionell konvention fill skydd för barnens rättigheter,

I det ursprungliga förslaget, där vi även förordat ett s, k, faddersystem för barn, hade vi med utgångspunkt i FN:s barnår 1979 gjort en bred översikt över barnens situation och miljö. Bl, a, konstaterades atf barnens psykiska och sociala miljö infe utvecklats på samma posifiva sätt som de materiella villkoren. Utskottet instämde i atf den aUt snabbare samhällsomvandlingen bidragit fill atf skapa en inre otrygghet hos barnen. Det borde klarläggas, sade man, hur boende- och uppväxtmiljön påverkade barn och unga, och kontakterna mellan generationerna borde förstärkas,

Def är omöjligt att behandla barn- och ungdomsproblem utan atf beröra def stora hot mot ungdomen som narkotikan utgör. Den lavinartade ökningen av missbruket leder fUl att en aUt större grupp utslagna ungdomar går en fidig död fill mötes. Rådet har uppmärksammat dessa problem och strävat efter aft slå tillbaka den fidigare liberala attityden fill hasch. Vid rådets session 1981 antogs en rekommenfafion om vidareutvecklat samarbete om förebyggande åtgärder, behandling och information. Till årets session föreslog jag och andra medlemmar i rådet effekfivare insatser mot narkofikamissbruket, och det resulterade i en rekommendafion om bl. a. gemensam målsättning i kampen mot narkofikamissbruket, ökade resurser för tull och polis, etf intensifierat samarbete mellan full- och polismyndigheterna i syfte atf komma fill rätta med narkotikamissbruket och narkotika-broffslighefen samt enhefUgare rättsfillämpning på narkofikalagstiftningens område.

Vid ett möte i februari i år har social- och justitieministrarna enats om att motverka alla försök att t, ex, avkriminalisera cannabis och utfäst sig att verka för utökat samarbete mellan full och polis och intensifiera ansträngningarna aft stoppa narkotikahanteringen. Vår målsättning är aft göra Norden tiU ett narkotikafritt område.

En annan fråga som varit uppe till behandUng är jämställdheten, Etf första handlingsprogram på jämställdhetens område fastställdes av ministerrådet 1978, Detta program har medfört mycket få konkreta resultat, även om etf antal projekt har utförts, I år framlades emellerfid ett förslag om ett reviderat samarbefsprogram. Utskottet framförde vid överläggningar med jämsfälld-hefsministrarna flera synpunkter på utkastet, och jag vågar säga atf ministrarna i inte obetydlig omfattning beaktade dessa i def slutliga programmet. Jämställdhet borde enligt utskottets uppfattning omfatta lika möjligheter, Hka rättigheter, Uka villkor och Uka ansvar inom utbildning, arbetsliv, familj, organisafionsliv och samhällsliv i övrigt, Def var viktigt att

skapa en sådan reell situafion atf dessa möjligheter och rätfigheter verkUgen kunde utnyttjas,

Slufiigen vill jag säga atf Nordiska rådet år 1983 skall genomföra ett frafiksäkerhefsår. Det kommer att få én mycket stor omfattning, och det redovisade planeringsarbetet har mottagits med stort intresse,

I den informationsverksamhet som vi bedriver försöker vi att rikta oss till vissa målgrupper, bl, a, lärarna och folkrörelserna, och utarbeta sådant material som kan vara lämpligt i skolundervisningen och i folkrörelsearbe-fet.

Herr talman! Jag har bara velat framföra dessa synpunkter, och jag har inget yrkande.

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Verksamheten inom Nordiska rådet

AnL 117 ARNE GADD (s):

Herr talman! Jag begärde ordet med anledning av Ingrid Sundbergs i långa stycken förnämliga inlägg, och jag vill närmast återkomma fill hennes påpekande om vilka möjligheter vi har i Norden atf gemensamt göra bra insatser på forskningspolifikens område,

Ingrid Sundberg nämnde två saker som jag vill stryka under, och jag vill som bakgrund fill defta poängtera atf def finns en bred enighet om def väsentliga i att vi har partipolifiseraf Nordiska rådet, Def betyder i def här sammanhanget faktiskt atf en moderat och en socialdemokrat kan ha ganska Uka uppfattningar. Inom def nordiska området skulle vi genom etf samarbete kunna lösa frågor som vi på det nafionella planet har mycket stora svårigheter med. Den acceleraforbaserade forskningen kräver av vårt land investeringar under etf decennium på 300-400 milj, kr. Det är investeringar på en sådan nivå att vi i högsta grad måste ifrågasätta om vi mäktar dem ensamma, men inom Norden skulle vi fillsammans kunna göra det,

I samband med att Ingrid Sundberg berörde detta diskuterade hon värdet av en parfipolifisering, men Ingrid Sundberg vet aft def i Nordiska rådet finns krafter som mer eller mindre säger blankt nej till ett sådant samarbete. Men jag tror aft om vi fillsammans skulle kunna vidhålla de uppfattningar som Ingrid Sundberg gjorde gällande var svenskt konservativa, så kanske vi t. o, m, kunde förmå det norska höire atf inta en annan ståndpunkt och få någonting atf ske på def här området.

Jag vill med uppskattning notera den positiva inställning som moderata samlingspartiet tydligen har i forskningspolifiska sammanhang.

AnL 118 STIG ALEMYR (s):

Herr falman! Några falare har påpekat atf det betänkande som utrikesutskottet presenterar för kammaren rörande Nordiska rådets verksamhet är rekordkort. Detsamma gäller betänkandet om Europarådefs verksamhet, som kammaren har att behandla nästa vecka. Detta är ett traditionellt sätt att behandla sådana här berättelser. Det har alltid gått till så. Jag skulle gärna vilja säga atf jag tycker atf det finns starka motiv för att hitta en form för en något utförligare redovisning av de viktiga verksamheter som pågår i såväl Nordiska rådet  som  Europarådet,   Den period  som  den  nu  aktuella

119

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Vissa kulturpolitiska frågor

berättelsen omfattar slutade redan i våras, och def har hänt ganska mycket inom organisationerna sedan dess, som man skulle kunna redovisa i ett något utförligare betänkande.

Herr talman! Jag kommer att i utrikesutskottet aktuaUsera frågan om aft överväga en annan form för redovisning.

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets hemställan bifölls.

36 § Vissa kulturpolitiska frågor

Föredrogs kulturutskottets betänkande 1982/83:10 om vissa kulturpolitiska frågor.

120

AnL 119 LARS AHLMARK (m):

Herr talman! Till kulturutskotfefs betänkande 1982/83:10 finns fogade fre reservafioner av moderata ledamöter. Jag skall här något kommentera de reservafionema.

Den första gäller ansvarsfördelningen inom kulturområdet mellan stat, landsfing och kommuner, Def är en vikfig principiell fråga. Såväl stat, landsting som primärkommuner gör betydelsefulla kulturpolitiska insatser.

Självfallet har staten etf huvudansvar för institutioner av rikskaraktär, landstingen för regionala och kommunerna för lokala verksamheter. Men en stor del av statens kostnader går fill regionala och lokala fing, i markerat specialdestinerade former och med ett totalresultat, som i många delar av landet uppfatfas som orättvist. Åtskilliga kulturinsfitutioner får stöd av alla tre samhällsnivåerna.

Det är tveksamt om detta komplicerade system är i alla avseenden effektivt. I den moderata mofionen 1981/82:2043 med mofivering i mofion 2018 understryks att vi inte är ute efter någon övervältring av kostnader på landsfing och kommuner. Sådana manövrer i ena eller andra riktningen är ointressanta på kulturområdet - det rör sig om, i de stora sammanhangen, alltför små pengar.

Men däremot måste man fråga sig om def inte vore till kulfurens bästa med en klarare ansvarsfördelning, en rättvisare regional fördelning av def statliga stödet och ett större landsfings- och primärkommunalf inflytande över stödets utnyttjande.

Majoritetens skrivning på denna punkt är helt meningslös. Man avstyrker motionen med hänvisning till kulturrådets utredningsprojekt Kommunerna, staten och kulturen.

Som kulturrådet påpekar kommer studien visserligen att omfatta en beskrivning av utvecklingen under senare år, men det är inte aktuellt atf inom projektet utarbeta förslag fill förändringar av gällande principer.

121

Onsdagen den 8 december 1982

Vissa kulturpolitiska frågor

Från moderat sida vill vi infe känna oss så låsta - vi anser att def finns behov    Nr 44 av en mer förutsättningslös diskussion.

Den andra reservafionen gäller formerna för den statliga bidragsgivning-en. På vissa områden - tag till exempel de fria grupperna eller kulturtidskrifterna - är samhällets stöd många gånger avgörande för verksamhetens fortbestånd.

Då är det särskilt väsentligt att fördelningen av stödet sker på ett invändningsfrift sätt. F. n. är def små grupper av förtroendevalda och tjänstemän som skall överblicka mycket rikhaltiga kultursektorer. Def är helt enkelt fysiskt svårt att hinna med.

Därmed uppstår risk för en omedveten eller medveten styrning mot vissa smakriktningar eller andra profileringar. Om inte annat kan en sökande som får avslag på sin ansökan uppfatta situafionen på det sättet. Därför har vi föreslagit aft man skall pröva möjligheterna för atf fiera, sinsemellan oberoende, organ får verka inom samma kultursektor.

Utskottet, liksom kulturrådet, hänvisar fill aft def finns många olika grupper som utdelar stöd. Ja visst. Men def är ju totalt ointressant för den som får avslag på en ansökan om bidrag fill en kuUurfidskrift att veta att det sitter en grupp andra människor och fattar beslut om bidrag fill museijärn-vägar.

Utskottet har i själva verket undvikit att fa upp problemet till seriös granskning, Def kanske är alltför kulfurpolifiskf känsligt.

Bakom den tredje reservafionen står infe enbart moderaterna i utskottet utan även center- och folkpartisterna, Def är bra atf vi på så sätt fåft en samlad borgerlig markering av intresset för nya finansieringsvägar inom kulturområdet.

Det sägs ibland aft i första hand kulfuren kommer i kläm i ekonomiskt kärva fider. Så är nu inte fallet - def visar fillgängUg statistik. Men stagnation kan uppstå, och en regering som klipper fill med en devalvering på 16 % minskar naturligtvis i ett slag kulturens reala resurser kraftigt.

Därför är frågan om alternativa finansieringsmöjligheter vikfig, Samfidigt måste man givetvis bevaka att något otillbörligt inflytande över kulturlivet infe smyger sig in, Atf upprätthålla den rågången behöver infe vara svårt.

Donationer och depositioner skall mottagas endast i den mån de tillför verksamheten något av värde och inte är förknippade med tyngande krav.

Vänföreningar av skilda slag kan tillskapas och ge sitt stöd utan bindningar.

Kulturinsfifutionernas marknadsföring behöver utvecklas, och det kan gärna ske i nära kontakt med organisafioner och företag. Men samarbetet skall ske på institutionernas villkor.

Sponsring är en finansieringsform som bör utnyttjas i mån av möjlighet. Men den får inte, och behöver inte heller, utvecklas till ett beroendeförhållande.

Avgiffspolitiken är av stor betydelse. Välawägda avgifter liksom försälj-

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Vissa kulturpolitiska frågor

ning av exempelvis trycksaker och souvenirer av hög kvalitet kan ge goda inkomstförstärkningar.

Man skall naturiigtvis infe tro atf allt detta på ett avgörande sätt ändrar kulturlivets ekonomiska villkor i vårt land.

Men, som vi exemplifierar i vår reservafion, man kan klara en hel del fing, som annars låge utom ekonomiskt räckhåll: Det kan gälla gästspel, internationellt utbyte och inköp av vissa föremål till museer.

Låt oss göra rent hus med den misstänksamhet som man på socialistiskt håll vill sprida kring nya finansieringskällor och även kring en måttfull avgiftsfinansiering på kulturområdet!

Om kultursektorns företrädare visar prov på idérikedom och initiativförmåga då det gäller atf nå ut med sin verksamhet och om man i varje fall fill en del klarar kostnaderna på egen hand, tror jag atf det blir mycket lättare atf få gehör för fortsatt direkt stöd från det allmännas sida.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall fill reservationerna 1,3 och 4 samt i övrigt bifall fill utskottets hemställan.

AnL 120 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp);

Herr falman! Vi har i rätt stor enighet kunnat behandla överskoffsmofio-nerna från vårriksdagen, vilka berör ganska betydelsefulla frågor. På en punkt har folkpartiets och centerns representanter reserverat sig. Det har vi gjort därför att vi tycker aft den socialdemokrafiska gruppen har en mycket förvirrad skrivning om frågan i vad mån man på kulturinstitutioner kan ta emot ekonomiska bidrag. Jag föreslår aft den som vill veta hur def ligger till och hur det bör. ligga tiU läser reservation nr 4 som är klargörande.

Får jag bara peka på en sak. Def enda argumentet i utskoftsfexfen, som socialdemokraterna har dikterat, är aft om man far emot gåvor fill kulturinstitutioner, skapar det ytterligare ekonomisk obalans fill nackdel för konst som söker nya vägar. Min fråga är: Hur går def påståendet ihop? Om jag kan räkna rätt, måste ju bidrag från en donafor fill en institution snarare möjliggöra för den statsbidragsbeviljande myndigheten atf ge ökade anslag åt annat håll. Det är någonting i defta påstående som infe stämmer.

Jag vänder mig fill Ing-Marie Hansson, eftersom hon senare kommer upp. Def finns ett förslag från den nya regeringen om rätt att vid inkomsttaxeringen göra avdrag för fackföreningsavgiffer. Jag har inte så mycket tiU övers för det förslaget men däremot för en annan tanke, nämUgen den atf man skulle kunna göra avdrag för gåvor avsedda för ideella, humanitära och kulturella ändamål. Jag skulle gärna vilja fråga Ing-Marie Hansson: Varför skall man kunna dra av avgifterna fill den egna fackföreningen men inte kunna medge begränsad avdragsrätt för gåvor avsedda för kulturella ändamål?

Jag yrkar bifall fill reservafion 4,

122

AnL 121 EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr falman! Låt mig först beklaga atf kulturfrågorna - som vanligt -kommer långt ned på talarlistan. Jäg minns än i dag att barnkulturproposi-

tionen på sin fid kom upp tiU behandHng halv tolv på natten, och överläggningen fick sedan avbrytas. Den här debatten kommer något tidigare, men kulturfrågorna får ändå infe den behandUng här i kammaren som de är värda-.

Vi från vpk har under den allmänna motionstiden väckt en motion som handlar om kommersialismens verkningar på kulturområdet. Till det .utskoffsbefänkaride som nu behandlas har vi fogat fre reservationer som jag något skall kommentera.

Det gäller för det första en parlamentarisk utredning om kommersialismens verkningar på kulturområdet främst avseende barnen och ungdomen. För def andra vill vi ha en utredning om en kulfurlag, som garanterar en jämn kulturell standard och förbättrade befingelser för en kraftfull utveckling av kulturlivet i kommunerna. För def tredje handlar def om finansieringen eller sponsorverksamheten, något som Lars Ahlmark berörde.

Mottot för vår syn är: Försvara kulturen! Jag har under de senaste 14 dagarna ställt en rad frågor till kulturministern, frågor som jag också fidigare ställde fill den borgerliga regeringen. Jag har nämligen konstaterat att kulturen i dagens Sverige är allvarligt hotad. Författare, bildkonstnärer, musiker, filmare, sångare, dansare och teaterarbetare tystas och motas ut bakvägen från anslagsgivande myndigheter, säger vi i vår mofion. Så förhåller def sig också,

Lars Ahlmark tog i sitt anförande upp frågan om ansvarsfördelningen mellan stat, kommun och landsfing. Vad man kan konstatera efter sex års borgerligt styre är att kommunerna och landsfingen har berövats miljard efter miljard och att kulturen är mycket allvarligt hotad,

Lars Ahlmark liksom också Jan-Erik Wikström kunde, framgick def av deras inlägg, tänka sig andra finansieringsmöjligheter än att staten gick in och hjälpte inte bara biblioteken utan också de grupper som jag tidigare nämnde, dvs, fria teatergrupper, bildkonstnärer m, fl. Jag tycker atf Lars Ahlmark uttryckte sig mycket motsägelsefullt. Först förklarade han att ekonomin skulle vara avgörande, men sedan sade han atf sponsring eller, i klartext, när näringslivet går in och finansierar kulturlivet, inte betyder aft det uppstår ett beroende när det gäller det kulturella utbudet.

Vi anser att nedrustningen på kulturlivets område under de borgerliga regeringsåren har inneburit aft sponsringen har ökat och aft def i sin tur skapar mycket allvarliga risker för att kulfurUvef än mer kommersialiseras och fas över av Industriförbundet, SAF och liknande organisafioner. Vi är alltså bestämt emot en sådan sponsorverksamhef, I en av våra reservationer framför vi också kravet att riksdagen klarf skall uttala sig mot sådan verksamhet.

Till den här frågan hör också att vi i detta land har en ideologiproduktion som för med sig atf arbetarklassen och framför allt dess barn exploateras. Deras kunskapsbehov och upplevelser hämriias av den propaganda och de nya medier med vilkas hjälp man har spritt myter om livet och samhället i def dubbla syftet aft tjäna pengar och bevara klassamhället. Vi tycker def finns anledning aft omedelbart vidta åtgärder mot detta. Där anklagar vi också

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Vissa kulturpolitiska frågor

123

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Vissa kulturpolitiska frågor

socialdemokraterna för att ha svikit sin uppgift. Vi menar att arbetarrörelsen alltsedan sin uppkomst förf kulturkamp. Arbetarklassen är den samhällsklass som kämpar för kulturell utveckling och rättvisa mot borgerlig kommersialism och ideologisk deformering. Vi menar att arbetarrörelsen borde fa tag i det här och utveckla nya strategier.

Jag läste senast i går broderskapsrörelsens mediepolifiska program, som vi tycker är utmärkt. Dess krav stämmer i mångt och mycket överens med vpk:s. Men tyvärr tvingas vi konstatera att man i utskottet inte går med på en parlamentarisk utredning som snabbt skulle kunna föreslå åtgärder på området. Vi är medvetna om att kulturrådet har en rad utredningar på gång, men vi tycker att frågan bör föras upp på en ideologisk och parlamentarisk nivå så atf man snabbt skulle kunna göra någonfing.

Sedan helt kort om den sista frågan: Vi hade så sent som i går i kultumtskottet en företrädare för kulturrådet som visade hur standardskillnaderna mellan kommunerna har ökat. Kulturrådet säger i sitt remissyttrande över vårt krav på en kulfurlag aft en sådan inte skulle innebära någon förändring. Vi tror infe det. Vi tror att det i dag är nödvändigt att ha en sådan lag som gör aft skillnaderna mellan kommunerna minskar. Det kan inte vara rimligt att barnen i glesbygdskommunerna får se teater kanske en gång vartannat år medan barnen i storstadsområdena har helt andra möjligheter, Samma sak gäller biblioteken. Man kan gå till område efter område inom kulturlivet och se att standardskillnaderna har ökat; det gäller framför allt barnen och invandrarna.

Med detta ber jag atf få yrka bifall fill de tre vpk-reservationerna.

124

AnL 122 ING-MARIE HANSSON (s):

Herr talman! Jag vill koncentrera mina kommentarer till def här betänkandet kring frågor om kulturens decentralisering och fillgänglighet, om ansvarsfördelningen mellan stat, landsfing och kommun och slufiigen om avgiftsfinansiering och stöd från enskilda och företag.

Jag vill börja med atf yrka bifall fill kulturutskotfefs hemställan, vilket innebär avslag på samfiiga reservafioner.

Moderaterna föreslår i en av de mofioner som behandlas i betänkandet en översyn av de mer grundläggande principerna för ansvarsfördelningen mellan stat, landsfing och kommuner inom kultursektorn för att, som det sägs i motionen, åstadkomma en större regional rättvisa och ökat självbestämmande för landsting och kommuner.

Detta låter ju tjusigt, Def skulle innebära en omfattande utredning, särskilt om den skall relateras fill de av riksdagen fastställda kulturpolifiska målen. Vad vill då moderaterna åstadkomma med en sådan översyn? Är ni villiga att öka de stafiiga insatserna, eller förväntas kommuner och landsfing öka sina ekonomiska åtaganden? Om svaret är nej, vill då moderaterna åstadkomma en större regional rättvisa genom atf minska stödet till de stora kulturinsfifutionerna? Def vore intressant att höra en kommentar till den frågan från Lars Ahlmark,

Lars Ahlmark sade i sitt inlägg att den utredning som kulturrådet nu håller

på med och där man utvärderar vad som har hänt inom kommuner och landsting när def gäller kulturpolitiken är meningslös, därför aft utredningsgruppen infe har till direkfiv aft lägga fram färdiga förslag. Men eftersom Lars Ahlmark sitter i kulturrådet och där inte har framställt några yrkanden om atf gruppen skulle ha sådana befogenheter, vet han mycket väl att def är fullt möjligt för kulturrådet att vid delrapporter från den här utredningen initiera förslag fill förändringar.

Kulturrådet har visat att de större regionala institutionerna redan i dag får etf betydligt större primär- och sekundärkommunalf stöd än vad de statliga bidragen utgör och att statens andel allstå infe motsvarar kommunernas åtaganden. Vill moderaterna omfördela resurser från de helstatliga kulturinstitutionerna som Operan, Dramaten och centralmuseerna fill de regionala institutionerna? Frågetecknen hopar sig.

Utan en klarf angiven viljeinriktning för en omfattande utredning förefaller moderaternas förslag närmast leda fill en omständlig byråkrafi. Den raka frågan är egentligen: Vill moderaterna satsa mer eller mindre på kulfuren? Den frågan vill jag gärna ha svar på.

Vidare säger moderaterna att de vill sprida ansvaret för bidragsgivningen till flera, sinsemellan oberoende organ, Def förslaget verkar också dåligt genomtänkt, Def är verkligen infe ett fåtal människor som i dag är involverade i bidragsfördelningen inom kultursektorn, Def är inte heller på detta område som problemen är störst, Def stora problemet är snarare att få pengarna att räcka till, I stället för atf sprida ansvaret är det mer angeläget att överväga om infe formerna för bidragsfördelningen inom kulturrådet skulle kunna förenklas ytterligare. Jag vill dock betona hur viktigt def är att den helhetsbedömning som kulturrådet har fill uppgift aft svara för infe urholkas ännu mer,

I motion 1981/82:2043 föreslår moderaterna atf riksdagen skall uttala att nya vägar för finansiering av kulturverksamhet skall prövas.

De skärpta kraven på offentliga besparingar kommer att leda fill växande behov av andra inkomster för kulturlivet än bidrag från sfat och kommuner, Etf ökat inslag av avgiftsfinansiering är enligt mofionärerna ett naturligt instrument.

I utskottet har samtliga borgerliga parfier enats om atf i en reservafion yrka bifall fill den moderata mofionen,

Def innebär för både centerns och folkparfiets del, såvitt jag försfår, en förskjutning i förhållande fill den tidigare, åtminstone från centerpartiets sida, restriktiva inställningen fill avgiftsfinansiering och sponsorverksamhet, Def sägs i reservafionen aft denna typ av stöd knappast kan medföra någon väsentlig ökning av kulturinsfifufionernas inkomster. Ändå gör Jan-Erik Wikström etf stort nummer av detta förslag och säger aft majoritetens skrivning närmast skulle kunna rubriceras som förvirrad. När man analyserar reservationen, känner man sig förvirrad.

Här vill företrädarna för samfiiga borgerliga parfier slå sig för bröstet för aft de har en mycket posifiv inställning fill en ökad sponsorverksamhet och en ökad avgiftsfinansiering, utan att säga ett enda ord om vilka effekter ökade

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Vissa kulturpolitiska frågor

125

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Vissa kulturpolitiska frågor

avgifter får för de grupper som i dag, med alltmer urholkade löner, drabbas av ytterligare kosfnadspåslag, Def är kanske infe så intressant för moderaterna. Det är numera tydligen infe heller intressant för centern och folkpartiet. Jag noterar aft centern inte har anmält något intresse av att delta i denna debatt. Det innebär faktiskt en avvikelse från centerpartiets tidigare inställning, när man nu ställer sig bakom en gemensam borgerlig reservation när def gäller avgiftsfinansiering och sponsorverksamhef.

Vi har från majoritetens sida betonat aft man måste följa erfarenheterna av denna finansieringsmetod och studera utfallet i andra länder, Qm metoden skulle få samma konsekvenser här som i många andra länder, nämligen att den etablerade konsten och de nya, utvecklande formerna av konstnärlig verksamhet får svårt atf erhålla stöd, kan def innebära en ytterligare ekonomisk obalans till nackdel för konst som söker nya vägar. Det är ganska klarf, och det är mycket anmärkningsvärt aft en före detta kulturminister finner att detta är någonting som han inte riktigt förstår. Det är allvarligt, tycker jag.

Jag hörde på radio här om dagen hur Harry Hjörne, som kanske är bekant med Jan-Erik Wikström, sade så här i frågan om att få stöd från företagen: "Ja, fio gubbar på bandet på Volvo mot några blåsare hos Symfonikerna, Vilken prioritering skall man göra när det kärvar? Jag är kluven," Jag tycker att det var eftersinnande och klokt sagt av Harry Hjörne, och jag vill vädja fiU Jan-Erik Wikström att han i de nära kontakter som ni kanske har nu för fiden inom folkpartiet också lyssnar till Harry Hjörnes funderingar i de här frågorna.

Inställningen fill företagsstöd och avgiftsfinansiering inom kultursektorn är en fråga om värderingar och kultursyn, I utskottets skrivning har vi pekat på de erfarenheter man har fått på andra håll, och vi har varnat för en sådan utveckling. Beroende av avgifter eller möjligheten att få stöd hämmar lätt det fria skapandet.

Låt oss vidhålla samhällets ansvar för ett levande kulturliv också i kärva tider. Forna tiders mecenater som visade sin glans och därmed stärkte sin ställning, sin image, sin makt, borde vi ha passerat.

126

AnL 123 LARS AHLMARK (m) replik:

Herr falman! Ing-Marie Hansson fog genast upp frågan om mer eUer mindre pengar. Men man kan ju också ställa frågan: Kan vi använda de pengar vi har på ett mer effektivt sätt? Jag tror det.

Jag tror alltså atf en översyn av ansvarsfördelningen mellan stat, landsfing och kommuner och vidgade möjligheter för landstingen och kommunerna atf utnyttja det stöd de kan få på etf sätt som står i överensstämmelse med deras egna intentioner är ett bättre sätt aft utnyttja de medel som står till förfogande.

Jag påstod aldrig, Ing-Marie Hansson, att den utredning som sker inom kulturrådet är meningslös. Def jag sade var aft utskottets svar var meningslöst,.eftersom man hänvisade fill en utredning som inte kommer atf gå in på dessa mera principiella frågor utan mera är en kartläggning. Och jag

har i kulturrådet i samband med remissen av de här mofionerna påpekat att jag tycker att detta är otillfredsställande och att man borde vara mera akfiv och gå litet längre på det här området.

Atf flera organ skall kunna vara verksamma med bidragsfördelning inom samma område är en fråga om rättssäkerhet. Jag tror att vi skall vara vaksamma så att vi ser till aft de som är beroende av statligt stöd också känner atf handläggningen av deras ansökningsärenden sker på ett hundraprocentigt invändningsfrift sätt,

Slufiigen i fråga om sponsring: Det är ju fakfiskt så aft mängder av kulturskapare i det här landet, exempelvis författare och konstnärer, är beroende av atf det finns människor som köper deras verk - deras böcker, deras tavlor och vad det kan vara fråga om. Men vi vet aft konstnärerna håller på sin integritet. De väljer att inte falla undan.för frestelsen att skapa sådant som kanske skulle vara lättare för dem atf sälja.

Varför skulle då de kulturinsfitufioner vi har falla undan, om de får etf ekonomiskt stöd från företagen? Def är ju. egenfiigen en anklagelse mot dessa insfitufioners konsfnäriiga integritet.

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Vissa kultur-politiska frågor

AnL 124 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp) replik:

Herr falman! Jag sade atf jag tyckte den socialdemokrafiska texten var något förvirrad, och jag måste ju säga aft om texten är def så var ju Ing-Marie Hanssons utläggning inte så mycket.mera klargörande.

Jag sade också aft i vår reservafion har vi försökt peka på atf def naturligtvis är bra om stat och kommun kan ge ökade anslag - jag har själv kunnat medverkat fill det på kulturområdet under sex år - men atf vi också ställt frågan: Vad är det för fel att ta emot gåvor och donationer? Skall man börja säga nej fill detta? Vad är def för en konsfig moral som gör att man anser att def är helt all right om Volvo stöder fotboll, ishockey eller vad som helst, men aft man infe får ge en donation till Göteborgssymfonikerna?

Sedan verkar def som om Ing-Marie Hansson hade deltagit i någon spirifistisk seans, I varje fall åberopade hon Harry Hjörne, men jag förmodar aft hon syftade på Lars Hjörne. Han har den kloka egenskap som de flesta liberaler har, dvs. han tänker kring de här frågorna.

Det är klart atf def finns problem i sammnhanget - det måtte väl jag veta som har hållit på med detta i så många år. Men Ing-Marie Hansson gör def lätt för sig. Hon har löst alla problem. Det är bara atf öka statsbidragen, hålla nere avgifterna och. säga nej fill gåvor och donationer. Vi får väl se när budgeten kommer i januari med sänkta avgifter på de statliga kulturinsfifutionerna och ett principuttalande om atf man inte skall fa emot gåvor och donationer.

Det som är högsta moral när det gäller idrott blir plötsligt konsfigt när det gäller kultur. Tror Ing-Marie Hansson att Göteborgssymfonikerna spelar en Beefhovensymfoni annorlunda, därför atf de kan få ett stöd från Volvo för atf skaffa sig några extra musiker?

127

Nr 44

Onsdagen den, 8 december 1982

Vissa kulturpolitiska frågor

AnL 125 ING-MARIE HANSSON (s) replik:

Herr falman! Först vill jag rikta mig till Lars Ahlmark, som betonar aft det är viktigt aft vi får bättre möjligheter fill etf samspel när def gäller de anslag som utgår från stat, landsfing och kommuner. I def avseendet är vi helt eniga. Jag tror atf det är av mycket stor betydelse atf man får ett samarbete, så att man hela fiden ser på effekterna av de bidrag och def stöd som utgår, vilka grupper som nås, vilka effekterna blir, vilken variation och bredd på kulturlivet och vilket alternativt kulturliv som man därigenom skapar. Det är just def som kulturrådet håller på atf arbeta med tillsammans med Landstingsförbundet och Kommunförbundet och som inte staten ensidigt kan handha.

Den andra frågan som Lars Ahlmark fog upp var handläggningen av olika bidragsformer, Lars Ahlmark sade att def vore bra, om man kunde tillskapa en handläggning som var fiU 100 % invändningsfri. Jag instämmer i def önskemålet, men jag måste säga aft ett sådant sätt aft hantera bidragsfördelningen får vi inte förrän vi har helt obegränsade ekonomiska resurser att stödja kulturlivet med, för så fort vi kommer fill prioriteringar blir def fråga om avvägningar och bedömningar, Def gäller naturligtvis att hitta en handläggningsform som är någorlunda administrativt hanterlig och ändå fillgodoser sakkunskap och bredd, så att det inte blir alltför få människor som sysslar med defta.

När def gäller ekonomiskt stöd och konstnärlig integritet har vi fakfiskt inte skrivit att vi förbjuder insfitutioner- här rikfar jag mig också fill Jan-Erik Wikström - atf även i fortsättningen fa emot donationer såsom de gjort hittills. Men vi tror infe från socialdemokratisk sida atf detta är något som löser problemen för kulturlivet och som kan innebära någon stor förändring vad gäller stöd.

Svenskt näringslivs största problem i dag är infe hur man skall vältra över pengar på kulturlivet. Svenskt näringsliv har andra problem, som är mycket avsevärda. Def är infe att ösa pengar på Göteborgssymfonikerna som är def största problemet i Göteborg.

128

AnL 126 LARS AHLMARK (m) replik:

Herr talman! Def förvånar mig atf Ing-Marie Hansson tydligen har ett så dåligt grepp om den utredning som kulturrådet avser att genomföra. Det är faktiskt så, och def sägs klarf i kulturrådets yttrande, atf utredningen infe kommer att fa upp de mer grundläggande principerna då def gäller ansvarsfördelningen. Jag tror att det är viktigt aft man tar upp de principerna. Det är lätt att i fider med snabb ekonomisk tillväxt acceptera litet orättvisor här och där. De som känner sig illa tillgodosedda kan allfid räkna med aft ett senare år bli delaktiga i det stöd som kan komma. Men råder stagnation eller nedgång blir dessa ofullkomlighefer mycket svårare atf bära. Därför skall vi se till att få en frihet för kommuner och landsfing atf effekfivt utnyttja det stöd som staten kan ge på kulturområdet. F. n. är det inte på bästa sätt. Det är för snårigt och oklart i fråga om ansvarsfördelningen.

Då def sedan gäller bidragsfördelning till grupper som söker pengar säger

Ing-Marie Hansson aft vi måste ha en smidig administrafiv hantering. Men allfing är inte bara fråga om smidig administrafiv hantering, Def är också fråga om rättssäkerhet och - infe minst på kulturområdet - om atf alla skall behandlas på bästa möjliga sätt - naturligtvis med hänsyn tagen tiU de svårigheter som alltid ligger i den här typen av bedömningar,

Def förvånar mig litet grand att man ifrån socialdemokrafisk sida inte tar den här problemafiken på allvar. Må vara att vi inte genast kan komma överens om formerna. Men att man inte tar diskussionen på allvar och inte heller beaktar, atf en handfull personer i praktiken har ett avgörande inflytande över finansieringen av hela kulturområden är ett centralt problem. Däremot tror jag fakfiskt inte aft det svenska kulturlivet låter sig köpas av några små bidrag från företag. En del ytterligare avgifter här och där inom kultursektorn kan ge utrymme för vissa extra punkfinsatser. Detta tror jag kommer att ha den effekten att det ger uppmuntran för dem som arbetar inom kulturområdet men ingalunda leder till någon farlig styrning.

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Vissa kulturpolitiska frågor

AnL 127 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp) replik:

Herr talman! Nej, def är tyvärr infe så, Ing-Marie Hansson, aft företagen och enskilda individer i vårt land står i kö för att ge bidrag fiU kulfur. Vore det så väl, hade vi en helt annan situafion. Men frågan är: Skall man skrämma bort de få företagsledare i vårt land som visar ett intresse för att också stödja kultur? Hur kan def komma sig att mängder av socialdemokrater, som ledare för våra stora ishockey- och fofbollsklubbar och våra idrottsförbund, med glädje accepterar pengar från företagen, medan man på principieUa grunder skulle säga nej om samma företag ville ge en liten del av detta fill kulfurändamål? Jag kallar def inte moral. Jag kallar det dubbelmoral.

AnL 128 ING-MARIE HANSSON (s) replik;

Herr talman! Först några ord fill Lars Ahlmark, När def gäUer kulturrådets översyn har vi, såvitt jag försfår, i enighet i kulturrådet slagit fast atf de grundläggande principema för statsbidragens konstmkfion inte skuUe ifrågasättas och utredas. Bakgmnden till def är aft statsbidragen tiU kulfurinstifufionerna är baserade på ett avtal mellan stat, kommun och landsting, som grundar sig på atf riksdagen har fastställt de kulturpolifiska målen och iklätt sig ett ansvar för aft också ta på sig en ekonomisk del av bördan. Hela förverkligandet av de kulturpolifiska målen beror alltså av ett förtroende mellan de olika huvudmännen. Där får inte staten svika sin del av ansvaret, därför aft def får konsekvenser, som jag försökt belysa, även för de andra huvudmännens vilja aft bekosta kulturinstitutionerna. Jag tycker aft def är vikfigt aft man slår fast aft vi infe har förändrad inställning där.

När def gäller hantering av bidragen är faktiskt drygt 150 personer knutna till kulturrådet involverade i bidragsfördelningen. Dessutom byts de ut väldigt tätt, därför atf man infe skall ha för långa mandatperioder och få för hårda personbindningar. Jag vill hävda atf detta är etf sysfem som är så spritt när def gäller inflytande att det saknar motsvarighet i världen. Def skulle infe lösa några problem med en mängd självständiga organ. 9 Riksdagens prolokoU 1982/83:43-44

129

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Vissa kulturpolitiska frågor

Jan-Erik Wikström oroar sig för atf vi skulle hamna i bakvattnet när det gäller kultursidan gentemot idrotten och dess sponsorer. Jag har haft förmånen aft syssla ganska mycket med idrotfssidan. Brynas har ju varit av landslagsklass och kämpat ganska bra. Jag har haft hand om dess verksamhet några år.

Jag tycker att det är litet svårt att jämföra idrotfssidan med kultursidan när def gäller stöd från företag. I fotboll och ishockey är reglerna givna. När det gäller att måla tavlor och spela teater är det litet svårare. Det var ganska typiskt att Jan-Erik Wikström nämnde Beethoven som exempel. Def är infe kontroversiellt med Beethoven, men nyskapande svensk musik har i dag väldigt svårt aft finna sponsorer.

130

AnL 129 KARL-ERIC NORRBY (c):

Herr falman! Inledningsvis vill jag yrka bifall fill reservafion nr 4, som är fogad fill kulturutskottets betänkande nr 10, och i övrigt fill utskottets skrivning,

I utskottsbefänkandet fas bl. a. upp fill behandUng centermofionen 1774, vari motionärerna framhåller vikten av fortsatt decentralisering och fördelning av stödet fill regional kulturverksamhet. Motionärerna kräver också aft man skall pröva fömtsättningarna för en omfördelning av stödet fill regionala kulturinsfitufioner för atf i ökad utsträckning fillgodose underförsörjda områden som finns i vårt land.

I mofionen framhålls bl, a,:

"Decentralisering är enligt 1974 års riksdagsbeslut ett av målen för den statliga kulturpolitiken. Vi anser atf decentraliseringsmålef måste ges en framskjuten roll i den statUga kulturpoUfiken, Detta är angeläget infe minst mot bakgrund av den storstadsdominans och geografiska koncentrafion som fortfarande råder i fråga om kulturlivets fasta resurser,

Def är vår uppfattning att den samhällssf ödda kulturverksamheten skall nå
ut till alla delar av landet. Stor yikt måste läggas vid atf forma kulturpolitiken
efter människors behov och önskemål, att ge den kulturella verksamheten en
förankring i närmiljö och vardag och stödja människors eget skapande och
gemenskap med varandra. En decenfraUserad kulturverksamhet är en grund
för ett rikt kulturUv och för demokrafi och jämlikhet,  

Det är etf känt faktum aft medborgarna i ekonomiskt kärva tider i ökad utsträckning söker sig tiU kulturella upplevelser. Sett också i detta perspekfiv är def angeläget aft verksamheten vid de regionala kulturinsfifutionerna kan bibehållas och utökas. Defta gäller i synnerhet de områden i landet som i dag är underförsörjda på kulturell verksamhet av det slag som dessa kan erbjuda. Stödet fill regional teater-, dans- och musikverksamhet fördelas i dag mätt i antal grundbelopp mycket ojämnt mellan olika län och olika för olika kulturformer, Def räcker då inte med atf rättvist söka fördela en mindre årlig ökning av antalet gmndbelopp, utan def framstår också som nödvändigt att möjligheterna prövas och utnyttjas atf förändra existerande ojämlikheter. Således bör möjligheterna även prövas aft inom stödets ramar åstadkomma en omfördelning som medför att ytterligare stöd kan komma områden med

etf i dessa avseenden mindre utvecklat kulturliv till del. Genom åtgärder av defta slag kan successivt de i dag stora regionala skillnaderna minskas och fömtsättningarna för kulturlivets utveckling sammantaget förbättras.

Ytterligare en väg att skapa ökat utrymme för en verksamhefsutveckUng till förmån för små kulturinstitutioner är att de regionala kulturinstitutionerna söker samarbete med varandra och utvecklar det samarbete som redan finns. Ett sådant samarbete kan ske dels inferregionalt mellan olika kulturinstitutioner, dels inom regionerna mellan kulturinstitutioner av olika slag och olika kulturformer. Samarbete kan också ske mellan kulturinstitutioner och fria grupper och amatörer. Ett bättre samarbete mellan centrala och regionala kulturinsfifufioner framstår som starkt motiverat. För kulturlivet i stort bör etf ökat samarbete kunna betyda att tillgängliga resurser utnyttjas bättre och att resurser kan frigöras för att förbättra och utveckla den kulturella verksamheten."

Kulfumtskoffef har med en s. k. välvilHg skrivning avstyrkt mofionen, och vi har infe funnit det möjligt aft nu komma längre med den tillgång fill fakta i ärendet som vi hade när mofionen behandlades, varför vi inte har någon annan mening än vad utskottet har anfört. Jag vet dock nu aft ny stafistik visar aft åtgärder i den riktning som vi pekar på i vår motion är av behovet påkallade. Vi kommer därför ifrån centern aft återkomma i denna för hela vårt land så vikfiga fråga.

Herr talman! Eftersom jag har tid över för mitt anförande, vill jag också lugna Ing-Marie Hansson, Hon befarade att centern i fråga om avgiftspolitiken har frångått fidigare ståndpunkter, Def harvi infe gjort, trots aft vi som sagt står bakom reservafion nr 4. Vi har och kommer att ha en restriktiv inställning fill kulturinsfifufionernas möjligheter att finansiera sin verksamhet med én avgift. Vi kan t. ex, peka på bibUoteken, där vi helt far avstånd från en avgiftsfinansiering.

Men det finns kulturinstitutioner som redan i dag har en icke förakfUg inkomstkälla i avgiftssystemet. Och om Ing-Marie Hansson betänker och ser tillbaka på beslut som vi har fattat i kulturutskottet och här i riksdagen, finner hon att vi har ålagt t,ex, kulturinstitutioner här i Stockholm att ytterligare försöka fa en egen finansiering via avgiftssystemet. Vi tror infe aft det är till nackdel, utan det kanske kan medverka fill att vi får en spridning av kulfuren även i andra delar av landet. De statUga anslagen kanske kan ställas fill förfogande för övriga delar av vårt land.

När def gäller sponsringen har t, ex, idrottens möjUgheter utvecklats att få anslag och donafioner, Ing-Marie Hansson har sagt att hon inte tycker att det är något fel i och för sig. Jag vill påpeka att jag anser aft idrotten är kulfur, och i def fallet behöver det infe vara någon skiUnad, Jag vill påstå atf socialdemokraterna i utskottet infe heller har bortsett från möjligheterna fill sponsring. Ni säger på s, 9 i utskotfsbefänkandef: "Utskottet anser atf regeringen noga bör följa utvecklingen beträffande sponsorverksamheten." Jag vill påstå atf vi i reservafionen har kringgärdat våra yrkanden nästan mer än vad socialdemokraterna har gjort i det avseendet. Vi har t. ex, framhållit vådan av att kulturinstitutionernas utbud påverkas.

Nr 44

Onsdagen dén 8 december 1982

Vissa kultur-politiska frågor

131

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Vissa kulturpolitiska frågor

AnL 130 ING-MARIE HANSSON (s) replik:

Herr falman! Jag beklagar att Jan-Erik Wikström infe lyssnade på Karl-Eric Norrby, för då hade han fåft klarlagt att majoritetens skrivning infe alls är så kategorisk och så avvisande som Jan-Erik Wikström försökte lägga in i sin tolkning.

Jag begärde ordet därför atf jag måste ställa en fråga fill Karl-Eric Norrby, Han talar varmt om decentralisering och säger att den skall ha en framskjuten ställning. Samtidigt ställer sig centern fillsammans med moderaterna i en reservation bakom en mofion, där man i den moderata texten skriver aft det finns ett växande behov av andra inkomster för kulturlivet än bidrag från stat och kommuner, Etf ökat inslag av avgiftsfinansiering är enUgt mofionärerna etf naturligt instrument. Den mofionen har alltså centerpartiet ställt sig bakom fillsammans med folkpartiet och moderaterna i en reservafion.

Detta rimmar illa med allt vackert tal om decentralisering. Vi vet hur svårt def är i dag för teaterverksamheten, bara med de försiktiga krav på ökade avgifter som Riksteatern har ålagts i den senaste budgetpropositionen. Det har gjort atf det är svårt att spela på små orter och i mindre lokaler, där biljetfinfäkterna inte kan finansiera den del av arrangörsavgiffen som den lokala teaterföreningen belastas med. Precis samma sak kan sägas med rader av exempel från andra delar av kulturlivet. Och aft centerpartiet talar för decentralisering men ställer sig bakom en ökad avgiftsfinansiering av kulfurakfivifefer tyder på att man infe rikfigt har förstått vilken väg man vill gå.

132

AnL 131 KARL-ERIC NORRBY (c) replik:

Herr talman! Jag kunde tydligen inte med mitt inlägg på något sätt övertyga Ing-Marie Hansson om aft jag infe har ändrat mening i den här frågan. Jag försökte säga klart att def infe har skett någon ändring från vår sida när def gäller avgiftsfinansiering, Def finns, som jag påpekade, kulturinsfitutioner, som i dag fiU en del finansierar sin verksamhet med avgifter.

Vi har i den reservafion som är fogad fill betänkandet pekat på detta och sagt att troligen kan inga större summor beräknas flyta in genom de här avgifterna, utan aft def egenfiigen är marginella inkomster man kan få den vägen. Men vi tycker ändå att man skall ta fiU vara de möjligheter som finns.

Jag sade också klart och tydligt atf biblioteken icke bör bli föremål för avgiftsfinansiering, Def handlar aUtså infe på något sätt om en avvikelse från vårt fidigare ställningstagande i de här frågorna. Jag vill också påstå att när det gäller den sponsorverksamhet som förekommer - även socialdemokraterna i utskottet är medvetna om atf den förekommer - har vi med vårt uttalande i reservationen, vars tankegångar här har utvecklats bättre av Lars Ahlmark, kringgärdat sponsorverksamhef ens område. Vi säger atf sponsor-verksamheten, donafionerna och bidragen inte på något sätt får stå i strid med de kulturpolifiska målen, Def är en given förutsättning. Skall man ta

emot donafioner, anslag och bidrag får detta inte på något sätt förenas med krav om en ändrad inriktning hos kulturinsfifutionerna.

AnL 132 EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr falman! För aft fatta mig mycket kort om sponsorverksamheten vill jag ställa en fråga till Jan-Erik Wikström, eftersom han talade om Göteborgs symfoniorkester. Jag ser liksom en bild framför mig: Göteborgs symfoniorkesters medlemmar klädda i ljusblå Volvo-overaller, SKF-dekaler på fiolerna och små gula mössor med Prippsreklam,

När man går på idrott i dag är spelarna förvandlade tiU oigenkännlighet. Skall vi när vi går och lyssnar på musik eller ser teater finna samma fenomen där? I dagens kärva ekonomiska läge kan man inte räkna med att företagen gör någonfing utan atf få någonfing i gengäld. Kan Jan-Erik Wikström se scenen framför sig? Kanske def kunde vara en kulfursoaré med FiB-Aktuellt på dekalerna. Det skulle åtminstone störa mitt sinne både för musiken och för teatern.

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Vissa kulturpolitiska frågor

AnL 133 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):

Herr falman! Jag ber kammaren om ursäkt om något av mina inlägg har föranlett detta bisarra inpass från Eva Hjelmström,

Volvo har fakfiskt gjort en donation till Göteborgssymfonikerna, Def finns inga sådana här framsiga villkor förenade med donafionen. De kan bara uppkomma i en förvirrad tanke. Man har naturligtvis också på Volvo sagt sig att det är ganska bra om vi kan förstärka symfoniorkestern i Göteborg så aft den blir lite större än den man har i konserthuset i Stockholm, Och när orkestern spelar bra musik kan def komma hela Göteborg fill del. Märkvärdigare än så är def infe.

Det jag sade till Ing-Marie Hansson var aft jag tycker atf det är så konsfigt att man med förtjusning accepterar pengar fill idrott. Då är all slags sponsring högsta lag. På kulturområdet skall man infe få ta emot en gåva utan att få höra principiella invändningar från Ing-Marie Hansson eller sådant trams som Eva Hjelmström kommer med,

AnL 134 EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr falman! Man måste skilja på enstaka donafioner och sponsring.

Låt mig i def sammanhanget också påpeka, vilket framhölls tidigare, att majorifefsbeskrivningen inte var så kategorisk. Nej, tyvärr, vi är betydligt mer kategoriska vad gäller atf ge näringslivet ett inflytande på kulturområdet. Vi vill i stället atf kommunerna, landsfingen och staten skall stå för kulfumtbudef - och självfallet de enskilda människorna, som är de avgörande i sammanhanget. Men, som sagt, skilj på donation och sponsring!

Jag tycker fortfarande inte att jag fick något klarf svar på min fråga om Jan-Erik Wikström kunde föreställa sig de bilder jag målade upp.

Överläggningen var härmed avslutad.

133

Nr 44                 Mom. 4 (ansvarsfördelningen inom kultursektorn)

Onsdagen den        Utskottets hemsfällan bifölls med 229 röster mot 77 för reservafion 1 av

8 december 1982      Britt Mogård m. fl.

Antagning till högskolan

Mom. 5 (kulturlag)

Utskottets hemsfällan bifölls med 289 röster mot 15 för reservafion 2 av Eva Hjelmsfröm.

Mom. 7 (kulturrådets bidragsgivning)

Utskottets hemställan bifölls med 228 röster mot 77 för reservation 3 av Britt Mogård m.fl.

Mom. 8 (finansiering av kulturverksamhet)

I kontraproposifionsvoferingen biträddes reservation 4 av Britt Mogård m. fl. med 137 röster mot 15 för reservafion 5 av Eva Hjelmsfröm, 154 ledamöter avstod från att rösta.

I huvudvoteringen biföUs utskottefs hemsfällan med 169 röster mot 137 för reservafion 4 av Britt Mogård m, fl.

Mom. 9 (kommersiaUsmens verkningar på kulturområdet)

Utskottets hemställan bifölls med 291 röster mot 15 för reservafion 6 av Eva Hjelmström,

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

37 § Föredrogs

Kulturutskottefs betänkande

1982/83:11 Utlåning av filmverk från arkivet för ljud och bild

Utbildningsutskottets betänkande

1982/83:2 Kompletteringar tUl läroplanen för kommunal vuxenutbildning m. m, (prop, 1982/83:2)

Vad utskotten hemställt bifölls.

38 § Antagning till högskolan

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1982/83:7 om antagning fill högskolan.

134

AnL 135 RUNE RYDÉN (m):

Herr falman! Till utbildningsutskottets betänkande är fogade två moderata reservafioner. Den första handlar om antagningssystemet för högskolan, och den andra rör konkurrenskomplettering. Jag kommer atf behandla dem i

nämnd ordning.

Det största problemet inom högskolan är f, n, antagningssystemet. Def är oerhört komplicerat och svåröverskådligt. På ett mycket effektivt sätt har PUKAS-reformen och högskolereformen visat den tröghet som präglar administrativa regleringar av den högre utbildningen. Jämfört med administrafiva regleringar utgör de studerandes egna reakfioner genom förändrade sfudieval och ändrade preferenser för högre utbildning en smidig och känslig anpassning av studierna till de förändrade yttre förhållandena. Undersökningar visar också aft den sociala snedrekryteringen snarare tenderat aft öka än att minska efter högskolereformen. Genomströmningen i den högre utbildningen har minskat kraftigt, och antalet studieavbrott har ökat. Medianåldern för dem som påbörjar studier har för många ufbildningsUnjer höjts.

Den s. k. ungdomspuckeln, skapad av de höga födelsetalen i början av 1960-talet, då krigsårens stora barnkullar själva skaffade sig barn, har nu lämnat grundskolan, svämmat över bräddarna i gymnasiet och trycker på porfarna fiU högskolor och universitet. Defta inträffar i en fid när vi talar om rekordhög ungdomsarbetslöshet. I en sådan situation borde det Ugga i allas intresse aft underlätta för elever som lämnar gymnasiet att komma direkt in på någon högre utbildning och inte tvinga dem att ge sig ut i arbetslivet för att där skaffa sig yrkeslivspoäng och sedan söka in på den högre utbildningen. Om de kunde komma in direkt, skulle man i någon mån kunna Undra den svåra ungdomsarbetslösheten. Dessutom är def ju så aft bildning och utbildning är bördor som lätt kan bäras, vart man än går i livet.

Litet har för all del gjorts. Maximal poäng för arbetslivserfarenhet erhålls nu efter fre år mot tidigare efter fem år. Den s. k. direkfövergången från gymnasieskolan fill högskolan har ökat från 20 % av antalet platser inom kvotgrupp 1 och 2 till en tredjedel av samfiiga platser på en utbildning.

Def skall i def här sammanhanget sägas att def socialdemokrafiska förslaget ursprungligen omfattade endast 15 % av dessa platser. Vi moderater har sedan länge sagt att detta infe är tillräckUgt och atf i stället minst hälften av platserna på en utbildning måste reserveras för dem som kommer direkt från gymnasiet. Vi har i olika sammanhang fört fram defta krav, men vi har fått mycket Htet stöd.

Finns det möjligen något hopp om atf den socialdemokratiska regeringen kommer att tänka om på den här punkten? De uttalanden som gjorts av statsrådet Lena Hjelm-Wallén ger enligt min uppfattning infe någon vägledning.

Antagningssystemet är roten till def onda i högskolan. Def nuvarande systemet leder dessutom fill takfikval och betygsinflafion. Så har t. ex. antalet elever med genomsniffsbetyget 5,0 ökat fyrfaldigt på den naturvetenskapliga linjen sedan 1979. Förmodligen beror detta på den. hårda konkurrensen till vissa utbildningslinjer och på att endast elever med medelbetyget 5,0 får delta i lottning om platser på populära linjer, t. ex. läkarlinjen.

Lottning borde enligt min uppfattning infe få förekomma. I höst krävde

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Antagning till högskolan

135

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Antagning till högskolan

136

infe mindre än 237 av fotalf 460 ohka utbildningsalternativ på oUka orter maximal poäng av de sökande som kom direkt från gymnasiet för aft de skulle få en chans aft delta i lottningen och därmed få en möjlighet aft komma in. Om direktövergången ökade tUl minst 50 %, som vi moderater förespråkar, skulle detta underlätta för dem som kommer från gymnasiet, och lottningssituationen skulle bli mindre vanlig.

Ett annat allvarligt problem med def nuvarande systemet är att betyg på tvååriga gymnasielinjer i många fall konkurrerar på lika villkor med betyg som ges på treåriga linjer. Def leder av lättförståeliga skäl fill taktikval i gymnasiet, där elever väljer en lättare utbildning för att få ett högre betyg. Vi moderater menar aft treårigt gymnasium i större utsträckning bör vara inträdeskrav till universitet och högskolor. För att förbättra möjUgheterna för studerande med tvåårigt gymnasium och de utomgymnasiala utbildningarna borde man inrätta förberedande utbildning. Den utbildningen skulle ge behörighet fill olika ämnen och utbUdningsvägar på högskolan. Kunskapsredovisningen där bör givetvis ske i form av prov, och de skall betygsättas.

Den här föreslagna utbildningen skulle med fördel kunna förläggas fill existerande vuxengymnasier och de mindre högskolorna. Etf sådant sysfem skulle vara rättvisare än det nuvarande, och ingen skulle behöva tänka på taktikval i gymnasiet. Alla sökande till en viss utbildning på högskolan skulle då också ha samma utbildningsnivå, vilket skulle vara till fördel för både lärare och elever. I dag orsakas många av de studieavbrott som sker just av bristande förkunskaper. Om alla har samma förkunskaper undviker man dessa avhopp i betydligt större utsträckning än f. n.

Vi moderater kräver därför i vår reservafion 1 aft en parlamentarisk utredning skall fillsäffas för att utreda möjligheterna aft införa en förberedande utbildning av detta slag. I def sammanhanget bör frågan om två behörighetsnivåer analyseras. Om man inför en sådan här förberedande utbildning kan den kvotering mellan oUka sökande som nu används vid antagning fill högskolan helt avskaffas. Vid vägning mellan de olika studerandena bör dessa bedömas efter sina meriter och förutsättningar och inte, vilket f. n. sker, värderas som representanter för en grupp som de av någon anledning anses fillhöra. Genom förändringar av defta slag kan antagningen fill den högre utbildningen ges en utformning som stämmer överens med hävdandet av kvalitetskravet, vilket vi moderater sedan gammalt har velat slå fast.

I reservafion 3 far vi också upp frågan om konkurrenskompletfering. Vi moderater anser att bestämmelserna bör ändras så atf alla elever ges rätt att utan fidsbegränsning komplettera och förbättra sina slutbetyg från grundskolan och gymnasieskolan samt att även få tillgodoräkna sig dessa betyg i merithänseende. Genom detta skulle just takfikval, som nu sker på exempelvis gymnasiet, kunna undvikas. Det bör enligt vår uppfattning vara rimligt för en elev atf fä komplettera sitt betyg om han av en eller annan anledning har misslyckats med sina studier. Det kan bero på många olika saker. Han kan vara skoltrött, ha personUga svårigheter, han kan ha flyttat.

kommit i ny miljö etc.

Herr talman! Med def anförda ber jag att få yrka bifall fill de båda moderata reservafionema till utbildningsutskottets betänkande 1982/83:7,

AnL 136 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Antagningssystemet bör ändras. Vi anger i vår reservafion 2 att hälften av antagningsplatserna och flertalet av de allmänna ufbildnings-Unjerna bör avse direkfövergång från gymnasieskolan till högskolan. Vi tycker också att man i större utsträckning skall använda högskoleprovet snarare än lottning när man skall rangordna sökande med maximipoäng. Och vi tycker atf man skall använda sig av vikfning, dvs, ta större hänsyn fill förkunskap som är relevant för den utbildning man skall genomgå.

Jag ber atf få yrka bifall fill reservation 2,

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Antagfting till högskolan

AnL 137 LARS GUSTAFSSON (s):

Herr falman! Låt mig bara mycket kort kommentera de två senaste inläggen.

Moderaterna har fyra krav, såvitt jag förstår. Det gäller def här med att man skall införa förberedande utbildning för dem som har tvåårig gymnasieutbildning, att man skall avskaffa kvoteringen, atf den s, k, garanfin för direkfövergång höjs fill 50 % och att def inte skall vara några föreningsmeriter,

Vad beträffar det första kravet så har vi ju kommunal vuxenutbildning som en möjlighet till komplettering. Vi fog fidigare i dag här i kammaren i full enighet ett beslut om en komplettering av läroplanerna för KOMVUX, Vi tycker nog att def kan räcka som ett instrument för komplettering.

När det gäller frågan om kvotering eller kvofgrupper tror jag fakfiskt att def infe är riktigt så enkelt som man ger sken av i moderatreservafionen. Det finns en rad problem. Jag tror infe atf man löser dem så enkelt - t, ex, problemen med folkhögskoleeleverna, med 25:4-orna och dem som enbart har arbetslivserfarenhet, vilket jag sade fidigare. Avsikten med reformen var ju atf man skulle bredda tillträdet tiU högskolan så aft olika grupper av sökande kunde komma in. Det gjorde man genom atf införa en konstruktion med en ganska bred aUmän behörighet. Sedan kompletterade man med s, k, särskUda behörigheter. Dessa skulle garantera speciella förkunskapskrav i de olika ämnen som var av betydelse för ufbUdningslinjen i fråga. Vi tror alltså infe att man kan klara av def så enkelt som anges i moderatreservafionen. Jag tror att man får fitta litet mera noggrant på den saken.

Man kräver alltså en 50-procenfig direkfövergång, och det gör man innan man ens sett resultaten av den reform som trädde i kraft den 1 juli 1982. Då gick man över till att fillämpa principen atf för en tredjedel av antagningsplatserna skulle gälla direktövergång där sä erfordras. Men jag tycker nog att man skall vänta något år, så att man först kan se resultaten av defta.

I själva verket är det ju så atf def på väldigt många utbildningslinjer är en direkfövergång som ligger högre än den s.k. garantin. Det är egentligen bara på några linjer, vilka är mycket eftertraktade och där def råder väldigt stor

137

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Antagning till högskolan

138

konkurrens, som def blir fråga om just en tredjedel direkfövergångar. Def gäUer framför allt lakar- och tandläkarutbildningarna.

Man kan naturligtvis i samband med def här problemet göra följande reflexion: Betyder betygen så väldigt mycket för den kommande yrkesutövningen? Ibland kan man ju fundera över de små skillnader som finns när det gäller poäng för betyg. Skall de spela en så stor roll? Är det så väldigt viktiga? När man funderar över just de yrkeskategorier som kommer från linjer där det råder väldigt stor konkurrens, kan man ju som sagt fråga sig om just betygen spelar så stor roll. Det kanske finns andra kvaliteter som man också skulle behöva titta på i det här sammanhanget.

Jag fillåfer mig alltså atf uttrycka en viss skepsis mot den väldiga upphaussningen av betygen.

Vidare säger man atf det infe skall vara några föreningsmeriter. Men jag vill då fråga: Har det föreslagits från något håU att föreningsmeriterna skall införas igen? Det är mig inte bekant atf något sådant har föreslagits från något håU. Det verkar som om moderaterna och folkparfisferna är väldigt rädda för det här med föreningsmerifer och aft de därför måste markera det på ett negativt sätt. Men ta def lugnt! Det är ingen ko på isen.

Folkpartiets krav sammanfaller i vissa delar med moderatemas. Jag har ingen anledning atf upprepa de krav som är gemensamma för de båda parfierna, Meri i folkparfireservafionen finns det en passus om atf högskoleproven skuUe användas i större utsträckning, bl, a. i syfte att särskilja inom olika betygsklasser för att diskriminera bättre. Vidare kräver man atf större hänsyn skaU fas tiU relevanta förkunskapsämnen. Om de två senare sakerna är väl bara att säga att def mycket väl kan tänkas atf prov kan spela en ökad roll i högskolan. För min del är jag infe främmande för aft diskutera den saken. Men aft nu.göra bindningar tycker jag inte är särskilt vettigt, att rycka ut defta bara som en sak för sig. Detsamma gäller relevanta förkunskapsämnen - eller vikfning, som man säger. Man kan väl överväga sådana ting också, lika väl som man kan överväga frågan om relevant arbetslivserfarenhet. Även på dessa två punkter tycker jag att det infe är så klokt att isolerat ta stäUning just nu.

I anslutning fill dessa mofioner gör man över huvud taget den reflexionen att frågor om antagning, behörighet och urval är så svåra atf det krävs att man ordenfiigt funderar igenom dem och tar reda på hur de olika delarna hänger samman. Eftersom departementschefen har aviserat en översyn, tycker jag infe att def är så meningsfullt aft rycka loss olika bitar ur komplexet.

Folkpartiets reservation har, som man själv skriver, karaktären av ett krav om etf principbeslut. Men för att nu fatta ett principbeslut krävs enligt min mening att man har med många fler komponenter i sammanhanget. Det sägs t, ex, ingenfing om hur man skall hantera återkommande utbildning, def sägs över huvud taget ingenting om arbetslivserfarenhet och inte heller något om problemet med relevant arbetslivserfarenhet, Def sägs infe särskilt mycket om kvotgmppsindelningen och de problem som är förknippade med den, Relafionen mellan gymnasium och högskola sägs def ytterst litet om. Ett problem i det sammanhanget är hur mycket en överHggande skolform skall få

prägla och påverka en underliggande. Det kan också ha bäring på problemet om prov och betyg; vilket här har antytts.

Vi har vidare relafionen mellan allmän behörighet och särskilda behörigheter, en fråga som också bör studeras innan man gör ett mer principiellt ståndpunktsfagande, Def saknas alltså en rad komponenter i hela defta system.

Man kan också ta upp frågan om uniformiteten. En fråga som kan resas är om vi behöver ha samma bestämmelser på alla Unjer, Jag tycker man behöver fundera över om regelsystemet kanske kan variera mer än nu. En annan sak att fundera över är enkelheten kontra byråkratin. Många kräver just enkelhet i antagningsreglerna. Det kan man åstadkomma, men def finns etf pris även för enkelheten. Det reses också krav på att def skall vara lätt atf informera om antagningssystemet. Men precis som i fråga om enkelheten kräver def sitt pris.

Hur skall denna enkelhet kunna vägas av mot kravet på rättvisa för atf infe säga millimeferräffvisa, som det ibland ställs krav på?

Rättssäkerheten är också etf problem som man behöver fundera över,

Def finns således en rad ting som är rätt svåra aft hantera i sammanhanget. Därför reagerar jag mot tanken på aft plocka ut enskildheter ur systemet och klippa fUl med etf beslut. Vi har ju en del erfarenheter av att det kanske inte är så lyckat att göra det. Jag kan tillåta mig att vara självkrifisk och säga aft det beslut om atf plocka in föreningsmeriter som kom mycket sent i den process som vi hade med kompefensufredning och kompetenskommiffé infe var särskilt lyckat, Def kom efter allt annat, och vi hade inte möjlighet att sammanväga def med andra komponenter.

På samma sätt har def varit med de ändringar som har gjorts av senare borgerliga regeringar. Man har plockat ut en sak och gjort en ändring här och en där, Def har gjort atf det är ganska svårt att utvärdera def ursprungliga förslaget. Jag tycker alltså aft man skall akta sig för detta när man nu åter gör en översyn. Ta i stället det hela i en klump, ta def lugnt och fundera över dessa ganska svåra saker. Mot bakgrund av att vi utredde dessa kompefens-frågor samt frågorna om behörighet och urval i drygt fio år, fattade ett beslut som trädde i kraft den 1 juli 1977 och sedan efter bara etf år gjorde en hel del detaljändringar, så tycker man att åtminstone några årskullar nu skall få gå ut med oförändrade spelregler. Därmed kan systemet utvärderas litet bättre.

Herr talman! Med denna något resignerade suck från en luttrad utredare av kompefens-, behörighets- och urvalsfrågor kan jag säga atf jag f, n, mest lutar åt aft yrka bifall fill utskottets förslag.

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Antagning till högskolan

AnL 138 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp) replik:

Herr falman! Jag är helt överens med Lars Gustafsson om att det här är svåra problem som kräver ganska genomtänkta avvägningar. Men jag tror att det är önskvärt att partierna ger klara besked på de punkter där de har tagit ställning, och vi har gjort det i vår reservation.

Det kan tyckas finnas många skäl för aft vänta och se och låta år läggas till

139

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Antagning till högskolan

år för att man skall få etf bättre underlag för en utvärdering, men för varje vår är det fakfiskt en ny kull gymnasieelever som lämnar skolan och ställs inför ofta mycket svåra situationer. Protesterna mot orättvisan i antagningssystemet är, tycker jag, naturliga, och därför brådskar det. Därför tror jag infe heller atf vi barrad med en utredning som tar alltför lång fid på sig med defta. Skall utredningen bli klar i rimlig tid så atf vi får till stånd förändringar, då gäller def också för partierna att lämna def stadium där man bara konstaterar att def är problem och börjar bestämma sig för vad man skall göra åt defta. Vi har lämnat etf bidrag på några punkter i vår reservafion.

AnL 139 RUNE RYDÉN (m) replik:

Herr falman! Lars Gustafsson sade med en resignerad suck att han anslöt sig tiU utskottefs hemsfällan. Jag tycker atf def är väldigt symtomatiskt; def visar atf Lars Gustafsson i praktiken underkänner hela det nuvarande antagningssystemet men ändå försöker försvara det. Då försvarar han en sak som infe i dagsläget fungerar, def har alla kunnat konstatera, Def är därför vi från moderat håll så klart har drivit frågan och krävt att man först och främst skall fillsäfta en parlamentarisk utredning som skall utreda frågan om de två olika behörighetsnivåerna, I vänfan på atf denna utredning, som skall arbeta skyndsamt, blir färdig vill vi höja direkfövergången från nuvarande en tredjedel fill hälften,

Lars Gustafsson sade atf det nuvarande KOMVUX-systemet skulle kunna vara fillräckligt för atf skapa en sådan utbildning som behövs för aft få fill stånd två olika behörighetsnivåer. Vi anser infe aft def är tillräckligt. Vi vill ha ett betydligt mera flexibelt system, vilket - som jag sade i mitt huvudanförande - skall vara utlokaliserat till de mindre högskoleorterna och fill andra gymnasier. Där kan man kombinera ihop olika kurser på tre, fyra eller fem ämnen, eller vad som kan behövas, och därmed få en studieinriktning som är direkt förberedande för de studier man skall påbörja på universitetet. Genom sådana studier kommer alla aft befinna sig på samma utbildningsnivå, och man har därmed möjlighet att höja kvaliteten vid universiteten, Def kommer atf förhindra studieavbrott, och def kommer aft vara en räffviseåtgärd av stort mått för de studerande, eftersom alla kommer aft ha samma bakgrund och samma förutsättningar aft klara av studierna, vilket de inte har i dagsläget. Därför tycker vi att detta är väldigt vikfigt.

Sedan sysslade Lars Gustafsson en ganska lång stund med att fala om föreningsmeriter och argumentera mot några yttranden som i varje faU jag inte har fällt här i kammaren. Var han har fått dem ifrån vet jag infe.

Vi tycker från moderat håll - för att sammanfatta det än en gång- att det nuvarande antagningssystemet är sä bristfälligt att vi inte kan ha def kvar ens fill kommande år utan omedelbart måste vidta stora förändringar.

140

AnL 140 LARS GUSTAFSSON (s) replik:

Herr falman! Qm jag svarar Rune Rydén först, vill jag påpeka atf det infe är så underligt aft jag uppehöll mig vid föreningsmeriterna, Def står ju i moderatreservationen - om jag nu kan läsa rätt - att man inte viU ha

föreningsmeriter för urval, och jag ställde bara frågan: Vem har sagt atf man skall införa dem igen? 1 varje fall står def infe i utskotfsbetänkandet, Def behandlas över huvud taget inte där. Då kan jag möjligen helt sfillsamt få resa frågan varför man är så angelägen om aft ta upp detta.

Det jag sade i slutet av mitt anförande innebär infe att jag i prakfiken underkänner det nuvarande systemet totalt. Jag är väl medveten om atf def finns brister i de här systemen, men säg def antagningssystem som det infe finns brister i i den meningen atf det kommer att finnas grupper som infe är nöjda med def, Def antagningssystemet går ju infe att konstruera,

Jan-Erik Wikström säger att det har förekommit protester mot defta antagningssystem. Ja, visst har def kommit protester, men hade vi gjort ett annat system, hade def kommit protester från andra håll.

Nu talar ni väldigt varmt om de ungdomssfuderande. Man kan kanske få dra en lans för de äldre också. Jag sade i en passus av mitt inledningsanförande aft ett av syftena med reformen var atf ge äldre som infe tidigare hade fått förmånen att studera på dessa nivåer en chans. Man kanske skall komma ihåg också denna grupp i den här yran att gå de ungdomssfuderande till mötes. Därmed har jag inte sagt aft detta sysfem i alla detaljer är bra eller atf man infe kan ändra på det. Men jag tror inte aft någon av er är så naiv att ni inbillar er atf ni kan konstruera etf antagningssystem som def inte kommer aft bli protester mot. Det är verkligen, med förlov sagt, naivt om någon av er tror def.

Infe heller jag anser atf man skall utreda för länge. Jag kan också säga att den utredningsfid som sammanlagt användes av kompefensufredningen och kompefenskommittén kanske var för lång. Många saker blir ju överspelade. Men det är en sak att inte hålla på så länge och en annan sak att rycka loss detaljer ur sitt sammanhang och fatta beslut om dem utan atf få en översyn av hela fältet på en gång. Def som en sådan här översyn skall leda fill är just att man skall kunna studera alla bitar innan man fattar beslut.

Jag vet inte om det finns anledning att gå in på alla de ting som Rune Rydén fog upp i sitt anförande och i repliken. Def kanske vi kan återkomma fill senare.

Avslutningsvis är def alltså infe fråga om att man bara skall vänta och se hur länge som helst, utan vi menar att man skall ta etf mera samlat grepp på dessa frågor och inte, som ni vill göra, rycka ut enskilda detaljer.

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Antagning till högskolan

AnL 141 RUNE RYDÉN (m) replik:

Herr talman! Får jag uppfatta Lars Gustafssons yttrande om förenings-meriterna så, att inte heller han vill återinföra föreningsmerifer? Det är i så fall någonfing som kammaren bör notera som positivt.

Departementschefen har, herr Gustafsson, i ett svar fill Birger Hagård i denna kammare sagt atf def nuvarande systemet fungerar så dåligt att det infe kan få vara kvar och aft det måste ersättas med något nytt. Jag hoppas aft den utredning som man talar om, men som vi tyvärr inte vet vad den kommer atf innehålla, kommer atf bedrivas mycket skyndsamt. Detta är ett för svenskt

141

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Antagning tiU högskolan

utbildningsväsende utomordenfiigt allvarligt problem, som måste lösas med def snaraste,

AnL 142 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp) replik:

Herr talman! Def är självklart atf det innebär färre platser för de äldre studerande om man ökar kvoten för dem som går till högskolan direkt från gymnasieskolan. Min erfarenhet är att de flesta människor i medelåldern är mer intresserade av aft deras barn kommer in på högskolan än aft de själva" gör det.

Anf. 143 LARS GUSTAFSSON (s) replik:

Herr talman! TUl Jan-Erik Wikström vill jag bara säga atf erfarenheterna kan vara olika. Jag är infe så säker på aft Jan-Erik Wikströms erfarenheter gäller för aUa,

Jag vet inte om Rune Rydén har texten fill det uttalande från utbildningsministern som han återgav eller om det var ett fritt citat. Han skall nog vara Utet försikfig med formuleringarna, så atf han läser rätt. Såvitt jag vet uttryckte sig departementschefen något mera försiktigt än vad Rune Rydén gjorde i sitt senaste inlägg. Vi är emellertid överens om att def skall bli en översyn och aft den infe skall fa så lång tid som den samlade fiden för kompefensuf redningen och kompefenskommittén, nämligen över tio år.

När det gäller föreningsmeriterna vill jag inte föregripa denna översyn genom att gå in på detaljer. Då skulle jag nämligen hamna i samma läge som ni. Ni rycker ut några detaljer och kräver atf de problemen skall lösas på en gång. Vi menar att man bör se över hela systemet i ett sammanhang. Därför får infe Rune Rydén i dag något svar av mig på denna punkt.

Tredje vice falmannen anmälde atf Rune Rydén anhållit att tUl protokollet få antecknat atf han infe ägde rätt till ytterligare replik.

142

AnL 144 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr falman! Def här betänkandet innehåller ju ett antal mofioner med många olika förslag som gäller antagningen till högskolan. Man kan väl göra den allmänna kommentaren atf def visst finns brister och otymplighefer i def antagningssystem som vi har. Den debatt som vi just har lyssnat på illusterar ju atf alla är medvetna om att def finns problem.

Jag delar nog uppfattningen aft skall vi reformera antagningssystemet och inte göra def fill ett ännu värre lappverk än vad def är, då måste vi fa etf helhetsgrepp på def. Det är också den inställning som utskottsmajorifefen har kommit fram fill. Det lönar sig inte atf nu börja rycka ut olika bitar, utan vi får avvakta den översyn som pågår och sedan försöka få ett mera välfungerande och strömlinjeformat antagningssystem.

Därför skall jag inte nu kommentera olika enskildheter i mofionerna utan mera göra några principiella reflekfioner.

Den fråga som diskuteras allra mest och som också har varit på tapeten i den här debatten är om vi skall ha en ökad direktövergång eller om vi skall

låta andra meriter spela en roll. Jag vill gärna för vår del göra den principdeklarafionen att vi anser aft def är vikfigt atf också yrkesmerifer spelar en roll vid antagning fill högskolan, Vi är alltså beredda atf slå vakt om ett sysfem där yrkeserfarenhet är en fillgång när man söker sig fill högskolan.

Det finns flera skäl fill det. Ett av de viktigaste är naturligtvis att etf sådant sysfem leder fill en socialt bredare rekrytering än om man satsar väldigt hårt på direktövergång från gymnasieskolan, Def måste vara angeläget aft se till aft man får den här breddade rekryteringen fill högskolan. Vi vet att det finns brister på det området L n.

Den andra huvudsynpunkten är atf yrkeserfarenhet innan man börjar en högskoleutbildning ofta kan vara en fillgång när man sedan har avslutat denna utbildning och skall tillbaka fill yrkeslivet. Def kan alltså vara en vikfig fillgång för en nyexaminerad civilingenjör som skall ut på en arbetsplats att fidigare ha jobbat på verkstadsgolvet. Det kan vara en stor fillgång för en nyutbildad läkare att tidigare ha arbetat som sjuksköterska, exempelvis.

Vi kommer alltså att fortsätta atf slå vakt om atf yrkesmeriferna skall finnas med i bilden i stort sett i samma omfattning som nu. Jag vill dessutom gärna för att röra om litet i den debatt som varit här säga aft jag infe är främmande för att vi i samband med en översyn av antagningssystemet också skall pröva möjligheten aft återinföra föreningsmeriterna.

Det är ingen tvekan om atf akfiv verksamhet i våra folkrörelser ger erfarenheter och kunskaper som man har nytta av i akademiska yrken av olika slag därefter. Def ger livserfarenheter och def ger människoerfarenheter som man har nytta av. Därför kan def vara en brist att den typen av meriter inte i dag kan medräknas när man söker sig fill högskolan.

Men som sagt var: Hur vi skall utforma def här på bästa sätt, hur vi skall få antagningssystemet så rättvist som möjligt, måste bli en fråga för den mera fullständiga översyn som bör komma snart.

Nr 44

Onsdagen 'den 8 december 1982

Antagning till högskolan

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 (översyn av antagningssystemet)

I konfrapropositionsvoferingen biträddes reservafion 1 av Per Unckel m. fl, i motsvarande del med 80 röster mot 14 för reservafion 2 av Kenth Skårvik, 215 ledamöter avstod från att rösta,

I huvudvoteringen bifölls utskottets hemställan med 219 röster mot 89 föi" reservation 1 av Per Unckel m, fl, i motsvarande del, 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 2 (viss förberedande utbildning)

Utskottets hemställan bifölls med 230 röster mot 79 för reservafion 1 av Per Unckel m, fl, i motsvarande del.

Jörn Svensson (vpk) anmälde att han avsett atf rösta ja men av misstag röstat nej.

143

Nr 44 Mom. 3 och 4

Onsdagen den          Utskottets hemsfällan bifölls,

8 december 1982

_____________    Mom. 5 (konkurrenskompletfering)

Obligatoriskt             Utskottets hemställan bifölls med 230 röster mot 79 för reservation 3 av Per

medlemskap i         Unckel m, fl,

studerandesammanslutningar    39 § Föredrogs

Utbildningsutskottets betänkande

1982/83:8 Landstingskommunal konsumenfekonomisk utbildning m. m.

Utskottets hemstäUan bifölls.

Talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar.

144

40 § Obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutningar

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1982/83:9 om obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutningar (prop, 1982/83:27),

AnL 145 RUNE RYDÉN (m):

Herr talman! I utbildningsutskottets betänkande 1982/83:9 behandlas frågan om obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutningar. Till betänkandet har vi moderater fogat en reservafion där vi yrkar bifall fill min motion 1982/83:49,

Vi reservanter accepterar ett obligatorium av praktiska skäl, Def finns i dag exempelvis etf flertal studentkårer som infe omfattas av obligatoriet men som önskar göra det. Det finns flera anledningar till aft de frivilliga kårerna önskar bli obligatoriska. De frivilliga kårerna har betydligt sämre möjligheter än de obligatoriska att planera sin verksamhet, eftersom de infe med någon säkerhet vet vilka ekonomiska resurser de har att tillgå. Kårerna får genom ett obligatorium möjlighet att arvodera personal och förtroendevalda, något som är väsentligt när man skall ställa krav på kontinuitet och kvalitet på de studerandes företrädare, Etf bortfall av så litet som 10 % av medlemmarna i en kår med 500 medlemmar kan verka förödande. En konsekvens av detta är att frivilliga kårer i motsats fill obligatoriska infe är kredit värdiga i bank. Genom de förslag som framförs i proposifionen löses dessa svårigheter, och dessutom får kårerna nu möjlighet att själva utse sina representanter i de olika högskoleorganen. Därmed försvinner elektorsförsamlingarna och med dem en onödig byråkrafi.

Vi reservanter anser emellertid aft förslaget om obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslufningar innebär inskränkningar i våra fri- och rättigheter av sådan principiell natur att reglering bör ske i särskild lag, vilket är fallet i dag, och inte, som föreslås i proposifionen, endast genom en filläggsparagraf i högskolelagen. Vi reservanter anser också aft etf obHgafo-

riskt medlemskap i studentkår är acceptabelt endast under det uttryckliga villkoret att kårernas verksamhet begränsas till sådana områden där hänsynen till den enskildes integritet infe kommer i fara.

Def nuvarande tvånget för studerande aft fillhöra studentkår har från fid till annan uppfattats som stridande mot denna sistnämnda rätfighet. Flera kårer har också under årens lopp i de studerandes namn agerat på ett sätt som är oförenligt med obligatoriskt medlemskap.

Skyddet enligt 2 kap. 2 § regeringsformen mot tvång att tillhöra sammanslutning för åskådning berör infe det s. k, kårobligaforief, eftersom studentföreningarna infe kan befraktas som åskådningssammanslutningar i paragrafens mening. Detta konstaterade konsfitufionsutskottet i sitt betänkande 1975/76:56,

Emellerfid innehåller proposifionen bestämmelser om kårobligaforium som innebär att riksdagen frånträder sitt lagstiftningsansvar på etf sätt som infe är förenligt med hittills etablerad praxis. Riksdagen bör hos regeringen begära att den lägger fram förslag till lag om kårobligaforium för riksdagen, där den nuvarande lagen om obligatoriska studerandesammanslufningar från 1977 borde kunna tjäna som utgångspunkt.

Vi reservanter har i reservafionen utvecklat de punkter som borde finnas med i lagstiftningen, vilka kriterierna är för begränsat eller fullt medlemskap osv. De som följer distanskurser och decentraliserade kurser bör enligt vår uppfattning ha ett begränsat medlemskap liksom de som följer enstaka kurser som omfattar högst 9 poängs studier. Vidare bör medlemskapet i nafioner och fakulfefsföreningar omfatta alla studerande som studerar på kårorten, I kårernas stadgar skall också finnas en ändamålsparagraf, som innebär att kårernas uppgift skall vara aft främja medlemmarnas studier och vad därfill hör. Besvär över ändamålsparagrafens fillämpning skall också kunna anföras om beslutet har ekonomisk konsekvens. Vidare tycker vi aft def skall finnas föreskrifter om sanktionsmöjlighefer mot dem som infe fullgör sina betalningsåligganden.

Låt mig, herr falman, bara sammanfatta mina synpunkter på propositionen om obligatoriskt medlemskap i sfuderandesammanslufning. Vi moderater accepterar ett obligatoriskt medlemskap av prakfiska skäl. Men vi anser atf denna fråga är av sådan principiell natur aft reglering bör ske i särskild lag, som f, n. Att smyga in en liten paragraf i den nuvarande högskolelagen anser vi klart otillfredsställande.

Herr falman! Med def anförda yrkar jag bifall fill reservafion nr 1 fill utbildningsutskottets betänkande nr 9,

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutningar

AnL 146 INGA LANTZ (vpk):

Herr falman! Kårobligaforief innebär att de som studerar tvingas aft tillhöra en studentkår. Vänsterpartiet kommunisterna är emot ett sådant kårobligaforium, Def är en form av fvångsanslufning, som vi inte kan ställa oss bakom. Vi menar att det är orimligt aft man som studerande måste tillhöra ett slags förening för atf få studera och för att få ut betyg på siha studier. Att fillhöra en kårorganisafion måste bygga på frivillighef, 10 Riksdagens prolokoU 1982/83:434

145

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutningar

Till kåren måste de studerande betalaen kåravgift varje termin. En stor del av de pengarna går fill studenthälsovård, studenfdaghem och bosfäder. Det är saker som vi menar att stat och kommun skall ansvara för, inte studenterna själva. En annan stor del av dessa avgifter går till att avlöna kårbyråkrater, som svarar på remisser och gör uttalanden i studenternas namn. Def är demokratiskt mycket tvivelaktigt atf tvångsansluta alla studerande till en organisation och atf tvinga alla atf ekonomiskt stödja denna organisation.

Det är klarf aft de studerande har vissa gemensamma problem. Men i flertalet viktiga frågor finns inte den intressegemenskap som gör kårobligaforief rimligt. Skall de studerande samarbeta för bättre studievillkor-och def måste de i många fall göra - måste def ske på demokrafisk, frivillig väg. Vpk föreslår därför i en mofion atf proposifionen om kårobligatoriet avslås, och samma argumentation återkommer i vår reservation som är fogad till utbildningsutskottets betänkande 9,

Herr falman! Med detta yrkar jag bifall fill vpk-reservationen 2,

146

AnL 147 PAR GRANSTEDT (c):

Herr falman! Kårerna och studerandesammanslutningarna vid våra universitet och högskolor intar en mycket central roll i studenternas liv och utgör en ram för många av deras aktiviteter. Man kan infe jämföra en sådan här organisafion med en intresseorganisation eller en förening vilken som helst. En studentkår skall inte bara ta till vara studenternas intressen gentemot samhället i övrigt utan har också ett väldigt stort socialt ansvar. Kårerna svarar för mycket av bostadsförsörjningen, en lång rad sociala frågor, frifidsfrågor och service av olika slag för studenterna.

Detta gör att den organisation som är närmast jämförbar med en kår faktiskt är en kommun. Kåren är något av en kommun för studenterna. Kännetecknande för en kommun är ju atf medlemskapet är i princip obligatoriskt - man kan infe välja aft stå utanför den. Anledningen till aft det är obligatoriskt är naturligtvis atf alla solidariskt skall bära de kostnader som den gemensamma sociala verksamheten och servicen medför, oavsett i vilken utsträckning var och en behöver anlita den. Jag tycker aft det är viktigt att denna solidaritetsprincip skall känneteckna också den verksamhet som man organiserar genom studenterna och för studenterna.

Aft kåren kan jämföras med en kommun illustreras också av att det finns ett fungerande partiliv. Kåren är alltså inte en idémässigt, åsiktsmässigt monolifisk organisafion, utan där finns olika grupperingar som kommer fill uttryck i kårparfierna. Man kan alltså inte säga aft man genom att vara obligatorisk medlem av en kår pressas in i en viss åsiktsform. Sin syn på kårens verksamhet kan man ge uttryck för i fria val.

Det är viktigt ur demokrafisk synpunkt att studenterna, som ofta lever utanför sin hemkommun och alltså infe har rösträtt i den kommun där de vistas, genom kårerna får möjlighet att själva ha det avgörande inflytandet på hur den sociala servicen för deras räkning skall organiseras. Jag vill alltså hävda atf def sysfem där den sfudentsociala verksamheten inkl. bostadsfrågor och annat sköts av de av studenterna valda församlingarna är det absolut

mest demokrafiska systemet. Om detta skall fungera förutsätter def aft alla är med i kårerna, aft alla på def sättet deltar i de här församlingarnas fillkomst.

Mot den här bakgrunden tycker jag att vpk:s ställningstagande är föga logiskt. Systemet med obligatoriska kårer är ett uttryck för solidaritet mellan studenterna och uttryck för atf studenternas angelägenheter sköts genom etf demokratiskt beslutsfattande som alla deltar i. Det är förvånansvärt atf infe vpk ställer upp på de principerna.

Den moderata reservafionen, herr talman, är litet mer av en mystifikation i sammanhanget. Jag tror i och för sig att moderaterna, när de skrev sin motion, hade för sig aft det var mer eller mindre konstitutionellt nödvändigt att reglera en sådan här fråga i lag. Men utskottet har undersökt den här frågan mycket noga och bl. a. tagit del av bedömningar som konstifutions-ufskoftet har gjort. Därav framgår klart och tydligt aft det infe behövs lagstiftning för att åstadkomma ett obligatoriskt medlemskap i en sfuderandesammanslufning. Det är alltså inte på något sätt atf träda någons rättigheter för när atf införa det obligatoriska medlemskapet. Moderaterna ställer upp på sakinnehållet. De har, såvitt jag vet, ingen annan uppfattning än övriga partier om vad som skall bli det slutliga resultatet. Aft då föra en debatt om huruvida målet skall uttryckas genom en speciell lag, genom etf fillägg till den befinfiiga lagstiftningen eller genom en förordning är onekligen en tvist om påvens skägg. Jag trodde uppriktigt sagt infe att moderaterna var anhängare av lagsfiftning för dess egen skull. Men detta är såvitt jag försfår ett exempel på lagsfiftning för dess egen skull. Man har infe i sin reservafion kunnat peka på något speciellt syfte som skulle fillgodoses genom denna lag. Def innebär aft den moderata reservationen, som jag ser det, är helt omotiverad.

Herr falman! Jag vUl yrka bifall till utskottets hemställan i dess helhet.

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutningar

AnL 148 RUNE RYDÉN (m) replik:

Herr talman! Till Pär Granstedt vill jag bara säga att den moderata reservafionen ingalunda är någon mysfifikafion. Vi anser faktiskt. Pär Granstedt, aft riksdagen skall vara den högste övervakaren över våra fri- och rättigheter. I den paragraf som nu föreslås i propositionen och som utskottets majoritet har ställt sig bakom överlåts riksdagens ansvar på regeringen för aft den skall utforma detaljerna i förslaget om obligatoriskt medlemskap i sfuderandesammanslufning. Vi vill inte atf defta skall ske. Vi litar nämligen infe på regeringen i den här frågan, utan vi tycker att riksdagen skall ha kvar det avgörande inflytandet över hur detaljerna för sfuderandesammansluf-ningen exakt skall utformas i sina paragrafer. Och, Pär Granstedt, f. n. harvi en sådan lagsfiftning. Def är alltså inget märkvärdigt vi begär. Vi vill bara att den skall finnas kvar, kanske förändras i någon detalj.

AnL 149 INGA LANTZ (vpk) replik:

Herr falman! Pär Granstedt tyckte att det var förvånansvärt atf vpk inte ställer upp på ett kårobligatorium. Vi tycker att det är både oriktigt och i allra

147

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutningar

högsta grad odemokratiskt atf man måste fillhöra en organisation för atf få studera inom högskolans ram i vårt land. Man måste fillhöra en organisation för att få studera och för atf få betyg på sina studier. Det måste vara helt oriktigt och odemokratiskt.

Jag tycker att kårerna bör betraktas som infresseorganisafioner för studenterna - det har talats om studentfacklig verksamhet.

Pär Granstedt sade att det är vikfiga frågor som kårerna har att sköta för studenterna. Det är bostadsfrågor, det är sociala frågor, def är servicefrågor. Men detta är frågor som kommunen och staten skall ansvara för. Det är de som skall ta ansvar för defta och infe studenterna själva via etf sådant här kårobligatorium, Def är orimligt atf jämföra kårerna med kommunerna. Dessutom har sammansättningen på de som studerar på högskolan i dag förändrats, Def är mest vuxna som studerar, vuxna som dessutom delvis förvärvsarbetar för att kunna finansiera sina studier, eftersom vi infe har någon studielön ännu, Def innebär att de vuxna förvärvsarbetande som studerar betalar kommunal skaft i sina hemorter - de bor ju någonstans också. Det är absolut inte förvånansvärt att vpk går emot det här utan det är tvärtom logiskt i allra högsta grad.

148

AnL 150 PAR GRANSTEDT (c) replik:

Herr talman! Rune Rydén tycker att def är fel att överlåta detaljerna till regeringen. Men strängt taget är detta en ganska hävdvunnen princip när det gäller arbetsfördelningen mellan riksdag och regering. Riksdagen drar upp de övergripande rikfiinjerna och bestämmer principerna. Sedan är def regeringen som har ansvaret för atf utforma detaljerna. Ibland är def t. o. m. de statliga verken som utformar detaljerna. Def är alltså inget konsfigt i def här fallet.

Påståendet atf moderaterna i princip bara vill ha kvar den lag som finns stämmer inte. Det framgår om man läser reservafionen. De vill ha förslag till en ny lag, och den skall vara ganska detaljerad, innehålla rader av defaljregler om kårernas verksamhet osv. Detta tycker vi är att göra systemet tungrott och byråkratiskt i onödan. Jag trodde atf vår syn på detta var likartad med moderaternas, åtminstone i det avseendet aft vi vill försöka minska byråkratin i samhället, I varje fall tycks infe moderaternas vilja att minska byråkratin i vårt samhälle vara tillämpUg i det här fallet. Det tycker jag är ganska märkligt.

Inga Lantz säger att kårerna bör vara infresseorganisafioner, fackliga organisationer. O, K,, det är bara att konstatera att def i dag infe är på det sättet. Kårerna fungerar infe i första rummet som intresseorganisationer utan deras kanske viktigaste uppgift är att bereda de studerande service av, vill jag påstå, kommunal karaktär. Den modell som vpk och Inga Lantz gör sig till tolk för innebär att den här sociala verksamheten skall stat och kommun stå för - i prakfiken och med hänsyn fill uppgifternas art, kommunerna. Vad innebär det? Jo, def innebär aft eftersom en mycket stor del av de studerande vid våra universitet och högskolor inte är bosatta och röstberättigade i de kommuner där de visfas medan de studerar, far man från dem def direkta

inflytandet över hur deras sociala angelägenheter handläggs. Hur det skulle kunna uttryckas som mera demokratiskt går över min horisont.

Genom studentkårerna är det studenterna själva söm bestämmer hur deras sociala service i olika former skall lösas. Det tycker vi är en demokrafisk princip. Men skall def fungera måste alla vara med i kårerna, precis som i andra motsvarande serviceorgan där jämförelsen med kommunen ligger närmast fill hands.

Säga vad man säga vill om vpk:s inställning, men någon demokratisk förbättring skulle den infe innebära.

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutningar

AnL 151 RUNE RYDÉN (m) replik:

Herr falman! Ja, Pär Granstedt, visst vill vi moderater minska på regleringar, lagar och förordningar. Det är därför som vi vill att riksdagen skall vara den som beslutar- infe aft något verk eller någon myndighet eller i det här fallet regeringen skall klara av alla detaljer,

Def beror helt och hållet på vilken fråga man arbetar med, Defta är en vikfig fråga. Det rör en begränsning av våra fri- och rättigheter, och därför måste riksdagen enligt vår uppfattning ha hand om lagstiftningen och inte överlåta dess detaljer tUl regeringen. Def är infe en fråga om kursplaner utan om något mera väsentligt,

AnL 152 INGA LANTZ (vpk) replik:

Herr falman! Pär Granstedt sade i sin replik aft kårernas viktigaste uppgifter är sådana uppgifter som har kommunal karaktär. Def är just därför vi har pläderat för aft ansvaret skall ligga på kommunerna. Vi har också decentraliserat högskoleutbildningen, så def finns i alla fall större möjligheter nu än för ett tiotal år sedan att bedriva studier i närheten av sin hemort. Dessutom är def val bara vart tredje år. Pär Granstedt, och nog kan man väl åka hem och bevaka sina intressen på def kommunala planet vid de fillfällena - detta tycker jag inte alls är något argument för att vi skall ha ett kårobligaforium.

Jag vidhåller atf det handlar om ett odemokratiskt sysfem som orättvist drabbar dem som vill studera i vårt rike.

AnL 153 PÄR GRANSTEDT (c) replik:

Herr falman! Def som framgår av utskotfsbetänkandet - med hänvisning fill konstitufionsutskottet - är aft ett kårobligatorium infe är atf befrakta som en inskränkning av fri- och rättigheterna av def slag som kräver lagstiftning. Och det förvånar mig atf moderaterna med denna envishet upprepar etf påstående som i prakfiken blivit motbevisat.

Rent allmänt är det så att ju fler detaljer man slår fast i lagsfiftningen, desto mer stelbent blir samhället, Def är en övergripande princip. Därför försöker vi i många sammanhang få en lagstiftning av ramkaraktär, och sedan skall detaljerna slås fast i förordningar och andra typer av regelverk som är lättare att anpassa fill ändrade förhållanden osv.

Att, som moderaterna föreslår, ha en lag som i detalj reglerar kårernas

149

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutningar

verksamhet är aft skapa en stelbent byråkrafi, och det skall vi infe ägna oss åt, I stället skall vi minska byråkrafin i samhället,

TUl Inga Lantz: Vi kommer bägge från Stockholms län, och det är en region där alla i princip kan bo hemma och studera vid universitetet. Men landet i övrigt ser inte ut på det sättet. Till ytan är def ett ganska stort land, och det innebär att väldigt många bor på kårorfer och inte i sin hemort och alltså åtnjuter kårernas service. Även om de kan åka hem vart tredje år och rösta i sin hemkommun, påverkar de infe den service som de behöver på kårorterna genom detta. Det viktiga är att de kan påverka den service som de använder sig av när de studerar. Och det kan de genom kårerna men infe genom en kommunalisering - då sätts många vikfiga frågor utanför studenternas eget inflytande. Det är därför vpk:s förslag minskar demokrafin för studenterna.

150

Talmannen anmälde att Rune Rydén och Inga Lantz anhållit atf tOl protokollet få antecknat atf de infe ägde rätt till ytterligare repliker.

AnL 154 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! I den nya högskolan har företrädare för allmänheten och företrädare för de fackUga organisafionerna stort inflytande. Min bedömning har hela fiden varit atf studenterna utan etf obligatorium inte har några praktiska möjligheter atf föra sin talan och hävda sina intressen,

Def är därför den aktuella proposifionen har tillkommit, och jag är glad över den breda uppslutningen. Moderaterna är ju också i sak införstådda med detta obligatorium.

Det är alltså en glädje aft få yrka bifall till propositionen och utskottefs hemsfällan.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1

I kontraproposifionsvoferingen biträddes reservafion 1 av Per Unckel m, fl, med 79 röster mot 17 för reservation 2 av Björn Samuelsson, 212 ledamöter avstod från atf rösta,

1 huvudvoteringen bifölls utskottets hemställan med 224 röster mot 77 för reservafion 1 av Per Unckel m. fl. 6 ledamöter avstod från aft rösta.

Mom. 2-4 Utskottets hemsfällan bifölls.

41 § Fristående skolor för skolplikfiga elever m. m.

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1982/83:10 om fristående skolor för skolplikfiga elever m, m, (prop, 1982/83:1),

AnL 155 GUNNAR HÖKMARK (m): ,  Herr falman! Regeringens proposifion om fristående skolor innebär en förbättring av de fristående skolornas ställning. Den förändringen är värd atf välkomnas.

Men tyvärr andas både proposifionen och utskottets betänkande fortfa-. rande en misstro mot de skolor som står utanför def offenfiiga skolsystemet. Def föredragande statsrådet anför t. ex, aft "def för att en skola skall få statsbidrag infe räcker att den uppfyller förutsättningarna för godkännande för skolpliktens fullgörande".

Enligt vår uppfattning rymmer det här betänkandet många frågeställningar av principiell vikt - för de enskilda människorna, för vårt samhällssystem och för hur vi skall få etf skolväsende som är det bästa möjliga för landefs elever. Infe i något av de här fallen kan man påstå aft ett skolväsende som i prakfiken är ett offentligt monopol är det bästa, Tvärtom finns skäl att hävda, att fristående skolor skulle vara bra för människorna, för vårt samhälle och för dynamiken och kvaliteten i vårt utbildningsväsende - och därmed bra för eleverna.

Sverige har åtagit sig i internationella konvenfioner atf fillåfa existensen av fristående skolor under förutsättning att de uppfyller vissa grundläggande krav. I proposifionen konstateras, i och för sig helt riktigt, att defta faktum -att de skall tillåtas - inte behöver innebära att man stöder dem. Men i praktiken gör man möjligheten aft välja skola och skolform illusorisk om man förvägrar fristående skolor villkor som är någorlunda jämförbara med dem som gäller för det offentliga skolsystemet, MöjUgheten att välja skola blir då verklighet endast för mycket privilegierade grupper, kanske olika etniska och religiösa grupper med särskilda engagemang och familjer där föräldrarna gör uppoffringar långt utöver vad andra föräldrar gör eller kan göra.

En frågeställning som betänkandet väcker är därför om de rättigheter som Sverige har åtagit sig aft ge medborgarna är något som enbart skall förbehållas vissa, eller om dessa rättigheter, som vi hyllar i konvenfioner, skall vara var mans egendom.

Vi moderater vill att def skall finnas en reell möjlighet för barn och föräldrar i normala familjer att välja från def offentliga skolsystemet fristående skolor. Men majoriteten i utskottet vill förmena majorifen av svenska folket denna möjlighet och rättighet.

Vi moderater menar att det borde vara en självklarhet atf polifiker verkar för atf barn och föräldrar ges största tänkbara möjlighet atf välja skola och skolform. Vi delar inte uppfattningen aft någon diffus samhällsnytta står i motsatsställning till de enskilda människornas fria val. Tvärtom, i ett

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Fristående skolor för skolpliktiga elever

151

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Fristående skolor för skolpliktiga elever

152

mänskligt samhälle är def fria valet, pluralismen, i allra högsta grad samhällsnytta.

Vad det ytterst gäller här är om politiker skall styra stat och kommun i syfte atf erbjuda människorna de bästa möjligheterna att styra över och utforma sina liv, eller om poUfiker skall styra infe bara över stat och kommun utan också över de enskilda människornas vardag. Mot den bakgrunden har vi moderater reserverat oss fill förmån för en annan, mer positiv, syn på fristående skolor.

Skälen är många.

För det första skall människor själva kunna välja. Defta gäUer inom en lång rad olika områden. Def gäller vården, och det gäller barnomsorgen, för atf ta några exempel. Och det gäller skolväsendet.

För def andra är Sveriges ekonomi ansträngd. Vi har all anledning att ta fill vara de resurser och de idéer som privata inifiativ kan innebära. Att öka utrymmet för konkurrenskraffiga alternativ är i sig en besparingsinsafs som människorna själva vinner på, Def gäller inom många områden, såsom vård, barnomsorg eller som i detta fall skolor.

Det är i def här sammanhanget bestickande atf människor står i kö för att få ha sina barn i skolor som kosfar dem själva uppoffringar och avgifter samfidigt som den totala elevkostnaden i dessa skolor är lägre än i de offentliga skolorna.

För def tredje skulle dynamiken och vitaliteten i vårt skolväsende vinna på att olika alternativ kan existera.

En valfrihet mellan olika skolor och skolformer innebär en ökad anpassning av skolväsendet till den enskilde elevens förmåga och läggning. Mångfalden ökar den kvalitativa anpassningen fill individernas skilda intressen. Och möjUgheten aft välja innebär aft man slipper vara prisgiven åt def som stat och kommun har att erbjuda. Det kan skapa en trygghet för elever, lärare och föräldrar, liksom ett gemensamt engagemang som tyvärr alltför mycket saknas i dag.

För def fjärde skapar konkurrensen meUan oUkä skolor och skolformer nytänkande. Det är ett faktum att dagens offentliga skola har komhiif att dra nytta av det nytänkande i pedagogiken som de enskilda skolorna stått för. Det nytänkandet måste sfimuleras och stödas.

Rätfen att få välja skola, hushållningen med resurser, utvecklingen av de enskilda eleverna, relationerna familj-skola och den pedagogiska utvecklingen vinner på den valfrihet för de enskilda människorna som fristående skolor kan tillföra.

Herr talman! Ett fritt och öppet samhälle har mycket att vinna på en öppenhet i utbildningssystemet, ett önskemål som propositionen infe tiUgodoser,

Trots detta tillstyrker vi regeringens förslag om kriterier för statsbidrag till fristående skolor samtidigt som vi i reservafion 3 yrkar atf regeringen återkommer med ett nytt förslag, där varje fristående skola som uppfyller skollagens  krav  för  godkännande  skall  kunna  erhålla  statligt  bidrag

motsvarande högst de kostnader som staten har för elever i den offenfiiga grundskolan,

I övriga reservafioner, som jag alltså yrkar bifall fill, hemställer vi om förbättringar av def nuvarande förslaget i enlighet med den mer positiva syn på fristående skolor och valfrihet som jag här har redovisat.

AnL 156 LARZ JOHANSSON (c):

Herr falman! I utbildningsutskottets betänkande nr 10 behandlas regeringens proposifion om skolor med enskild huvudman eller, som samUngsbe-teckningen har blivit, fristående skolor.

Till betänkandet finns fogat ett antal moderata reservafioner som jag något skall kommentera i def följande.

Den första reservafionen gäller undervisningsspråket, Där säger reservanterna: "I likhet med vad som numera gäller för grundskolan bör mål och rikfiinjer för verksamheten anges, men defaljanvisningar undvikas. Krav på svenska som undervisningsspråk är oförenligt med denna princip,"

Jag vill fästa kammarens uppmärksamhet på att samma parti som häromdagen krävde centrala regler för hur kommunerna skall ordna elevernas frånvaroregisfrering nu tycker atf undervisningsspråket är en detalj som vi inte skall lägga oss i. En grundläggande förutsättning för atf godkänna en fristående skola är att undervisningen i denna skola ger väsentligen samma kunskaper och färdigheter som grundskolan och att den också i övrigt svarar mot grundskolans mål. Då bör eleverna också få jämförbara kunskaper. Syftet med undervisningen är ju att förbereda eleverna för en tillvaro i det svenska samhället och aft ge möjligheter till fortsatta studier eller fill inträde i arbetslivet. Har man då bristfälliga kunskaper i svenska språket, får man ju sämre möjligheter fill utbildning och sämre möjUgheter i arbetslivet. Också i övrigt öppnar reservanternas förslag ett perspekfiv som jag inte tror att de själva har insett vidden av.

Jag måste i klartext fråga Gunnar Hökmark: Är verkligen kravet på svenska som undervisningsspråk en defaljanvisning?

Även reservafion 2 tangerar den föregående frågeställningen. Här har moderaterna bytt fot igen och anser att det är en statlig myndighet, länsskolnämnden, som i enhetlighetens namn skall besluta om godkännande och infe kommunerna! Alltså, först ett centralt beslut aft skolan kan godkännas för skolpliktens fullgörande, och sedan får den fristående skolan själv, lokalt, avgöra på vilket språk undervisningen skall ske, Def är logik i den högre moderata skolan,

I den tredje reservafionen far man upp det föreslagna statsbidragssystemet och säger atf man fill nöds kan acceptera detta tiUs vidare, men man begär samfidigt att regeringen skall återkomma med etf nytt, mer frikostigt förslag där bidraget motsvarar de kostnader staten har för eleverna i grundskolan, Defta låter ju kosfnadsneufralf och bra, men så är det inte i verkligheten.

Statsbidraget består till sin huvuddel av basresurser som i stort täcker lärarlönerna, Därfill kommer en elevrelaterad försfärkningsresurs och vissa tilläggsbidrag. Basresurser beräknas med en för varje påbörjat tjugofemfal

11 Riksdagens prolokoU 1982/83:43-44

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Fristående skolor för skolpliktiga elever

153

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Fristående skolor för skolpliktiga elever

elever på lågstadiet och en för varje påbörjat trettiotal elever på meUan- och högstadiet, Defta innebär i sin fur atf statens kostnader i form av basresurser fill den enskilda skolenheten oftast blir lika stora, oavsett om en eller annan elev skulle.välja att gå i en fristående skola. Moderaternas förslag innebär således avsevärda merkostnader för statsverket, och def är väl infe precis den utvecklingen som moderaterna brukar bemöda sig om.

Däremot påverkas de elevrelaterade kostnaderna och bidragen på ett annat sätt, och def är därför utskoftsmajoriteten har anslutit sig fill proposifionens statsbidragsmodeU.

Reservafion 4 ansluter till statsbidragssystemet och kräver en kortare kvalifikationstid än den föreslagna på fre år. Reservanterna säger atf detta är ett så rigoröst krav aft startandet av en fristående skola i realiteten omöjliggörs. Men det påståendet är väl litet förhastat. Om def vore sant skulle vi inte ha några fristående skolor alls i dag, och def har vi ju, eller hur Gunnar Hökmark?

Utskottsmajoritefen tycker att det här är en väl avvägd kvalifikafionsfid för aft man skall kunna göra en riktig bedömning av en skolas verksamhet, I def här avseendet förefaller infe moderaterna vara lika noga med den kvalitet som man eljest säger sig vilja slå vakt om i skolan,

I den femte reservafionen som moderaterna presterat gör man upp med den kommunala självstyrelsen. Kommunerna skall av staten åläggas att ge bidrag till de fristående skolorna, om moderaterna får råda. Redan i dag ger många kommuner bidrag till fristående skolor motsvarande de rörliga kostnader som eleven i annat fall skulle ha förorsakat i hemortskommunen. Men vi från majoriteten är inte beredda aft gå med på en lagstiftning som tvingar kommunerna till detta,

I reservation 6 slufiigen vill man aft riksdagen skall göra ett uttalande om atf valet av skolgång i en fristående skola ankommer på föräldrarna och deras barn. Utskottet å sin sida har slagit fast aft samhället måste respektera att def finns enskilda människor som vill driva och utnyttja fristående skolor. Därmed behövs def såvitt vi kan se inte något uttalande av den innebörd som reservanterna förespråkar.

Ett framsteg kan dock noteras med anledning av den sista reservafionen. Här falas om föräldrar och deras barn. Alltför många som har deltagit i den offentliga debatten om de fristående skolorna har hävdat föräldraräften men glömt att def också handlar om barnens rätt.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan i dess helhet.

154

AnL 157 GUNNAR HÖKMARK (m) replik:

Herr talman! Def faktum atf man vill ha enhetliga regler för frånvaroregistrering innebär inte atf man samfidigt skall kunna ge människor möjUghet atf välja för dem vikfiga saker. Det är som Larz Johansson säger, atf frågan om vilket språk man skall få undervisning i infe är någon detalj, utan def är vikfigt för människor atf få möjlighet att välja, Def är en typ av trygghet som man inom def offenfiiga skolsystemet försöker tillgodose bl, a, genom

hemspråksundervisning, och jag kan infe inse varför man infe borde ge också föräldrar och barn en möjlighet att välja fristående skolor.

Men den elementära frågan när def gäller Larz Johansson är om han vill ha fristående skolor, om han tycker atf def är bra med sådana. Vad han egentligen gör när han angriper reservationerna är att han förvägrar människor möjligheten aft välja fristående skolor, Def kunde vara bra att visa litet mera ödmjukhet inför alla de människor som vill ha en möjlighet atf välja olika typer av skolor.

När vi säger att länsskolnämnden skaU svara för godkännande av fristående skolor bygger vi det dels på atf fristående skolor ofta har en vidare rekrytering än inom den enskilda kommunen, dels på att det förekommer missbruk och godtycke när det gäller atf ge fristående skolor en chans.

När def gäller det statliga stödet till fristående skolor gömmer sig Larz Johansson bakom en rad av feknikaUfeter, då i stället det rimliga att diskutera här i Sveriges riksdag borde vara hur vi skall göra för aft med teknikaliteter se fill att människor får största möjUghet att välja mellan olika skolor. Än en gång kommer frågan: Vill Larz Johansson ha fristående skolor? Vill han att enskilda föräldrar skall ha möjlighet att välja fristående skolor? Som det nu är slår han vakt om def privilegium som finns för ett fåtal människor, för en minoritet i Sverige, som har råd och som kan satsa genom ett eget engagemang, att välja fristående skolor för sina barn. Det är ett privilegiesamhälle av den arten han slår vakt om. Vi vill i stället se till atf denna valfrihet kan bli möjlig för normala familjer. Vad är def för fel i att även vanliga människor kan ges möjlighet aft välja fristående skolor för sina barn?

TUl sist, Larz Johansson: Jag tycker def är rätt rimligt att förutsätta att def är barn man talar om när man talar om fristående skolor, Def är fakfiskt barn vårt skolsystem syftar fill atf fa vara på. Då är def också bra om man respekterar def faktum atf barn är olika och atf def därför kan finnas behov av olika skolor, olika skolformer, olika pedagogiker. Därför tycker jag också atf man bör ge människor största möjliga förutsättning att välja mellan fristående skolor. Där går skiljelinjen mellan det som Larz Johansson förespråkar och det som vi moderater vill åstadkomma.

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Fristående skolor för skolpliktiga elever

AnL 158 LARZ JOHANSSON (c) repUk:

Herr falman! Språket är ingen detalj, säger Gunnar Hökmark, men det står i reservationen att kravet på svenska som undervisningsspråk hör fill den typ av detaljanvisningar som är oförenlig med grundskolans principer.

Sedan frågar Gunnar Hökmark om jag vill ha fristående skolor över huvud taget. Propositionen ligger ju här, Def är den vi diskuterar. Det är den som öppnar möjligheter för människor aft starta och driva fristående skolor. Den ger också möjligheter atf få statsbidrag för den verksamheten, om den uppfyller vissa givna villkor. Men såvitt jag förstår är Gunnar Hökmark beredd att tumma på de kraven i ganska hög grad, och då blir jag genast Utet mer tveksam.

Att jag, samfidigt som jag tycker att def är rimligt atf ge de människor som

155

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Fristående skolor för skolpliktiga elever

så önskar den här friheten, också slår vakt om det skolväsende som samhället erbjuder kan möjligen bero på aft jag har en något annan syn på def skolväsendet än den som Gunnar Hökmark gav uttryck åt i sitt första anförande, där han sade atf människor inte skall vara prisgivna åt den skola som samhället erbjuder.

Man kan fakfiskt fråga sig om moderata samlingspartiet inte har haft något med utvecklingen av skolväsendet här i samhället atf göra. Någon gång, i varje faU under den senaste sexårsperioden, har man väl i någon liten mån varit med om att påverka skolan. Att då beteckna def skolsystemet som något som människor skulle vara prisgivna åt låter infe särskilt uppmuntrande.

När def gäller def statUga stödet gömmer jag mig ingalunda bakom teknikaliteter. Men vi har etf statsbidragssystem som ger vissa effekter, och def förslag som moderaterna har redovisat i reservationer och som Gunnar Hökmark nu har talat om leder ofrånkomligen till atf statsverket får ökade kostnader. Då är min enkla lilla fråga: Gäller infe den vanliga sparsamheten för moderaterna längre?

AnL 159 GUNNAR HÖKMARK (m) replik:

Herr falman! Jo, den sparsamhefen gäller. Def är därför som vi också ser fristående skolor som en möjlighet. Som jag sade i mitt inlägg är det faktiskt bestickande hur många människor som står i kö för aft få betala avgifter och göra uppoffringar för aft kunna ha sina barn i fristående skolor samtidigt som elevkosfnaden i dessa ofta är väsenfiigt lägre än i def reguljära skolväsendet.

Så fill detta med aft människorna är prisgivna. Vi moderater vill att def skall finnas en valfrihet i skolan, men den valfriheten behöver infe enbart vara beroende av att polifiker beslutar om hur den exakt skall se ut, utan den kan också vara beroende av hur de enskilda människorna, föräldrarna och barnen, vill utforma den.

För några veckor sedan var det i en av våra större tidningar en artikel skriven av föräldrarna till ett barn som var ambifiöst och begåvat men som blev mobbat i den skola som han gick i. Föräldrarna såg ingen möjlighet aft förändra denna situation, eftersom de hade enbart en skolform aft tillgå. De kunde inte byta skola eller skolform. Det är en prisgivenhef, som vi borde göra någonfing åt. Människor skall kunna känna den tryggheten atf de kan välja en annan skolform.

När det gäller statsbidragen anser Larz Johansson uppenbarligen att vi har etf skolsystem där eleverna är fill för atf finansiera skolorna. Vi moderater anser att vi skall ha ett skolsystem där skolorna är fill för eleverna. Det är därför som vi vill slå vakt om fristående skolor.

156

AnL 160 LARZ JOHANSSON (c) replik:

Herr talman! Det sista var väl ändå Htet väl enkelt, Gunnar Hökmark, Vi har ingalunda ett statsbidragssystem som är fill för atf eleverna skall finansiera skolor. Men vi har ett statsbidragssystem i defta land. Om Gunnar Hökmark skall fortsätta atf argumentera på detta sätt, kanske det är lika bra

att han försöker lära sig åtminstone de fundamentala grunderna i detta statsbidragssystem.

Även om elevkosf naderna i de fristående skolor som i dag finns är lägre än i def reguljära skolväsendet är def inte detta som vi diskuterar med anledning av era reservationer, utan det är vilka kostnader som statsverket skulle åsamkas om ni fick er vilja igenom. Med def statsbidragssystem som vi har -och jag har inte fidigare hört att några moderater har velat ändra på det -skulle det innebära betydligt ökade kostnader för statsverket. Då kan man inte föra resonemanget på det sätt som Gunnar Hökmark gör.

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Fristående skolor för skolpliktiga elever

Talmannen anmälde aft Gunnar Hökmark anhållit att till protokoUef få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik,

AnL 161 ALLAN ÅKERLIND (m):

Herr talman! Jag har med anledning av proposifion 1 väckt en mofion som går ut på atf Ekebyholmsskolan i Rimbo skall få statsbidrag, Ekebyholms-skolan har bedrivit sin verksamhet sedan 1932 - den firade 50-årsjubileum för några veckor sedan. Skolan ägs av Advenfistsamfundet, Skolan erhöll realexamensräftighefer 1955, studenfexamensrätfighefer 1964, fiUstånd aft bedriva 3-årigt högstadium 1965 och tillstånd att bedriva låg- och mellanstadium 1971.

Skolan kan fa emot 115 infernatelever. Dessutom kommer elever från den närmaste omgivningen. Föräldrar från bygden sänder sina barn fill skolan, och de fäller mycket goda omdömen om skolan, framför allt därför aft def är en lugn miljö och god ordning i skolan. En del föräldrar i bygden uppskattar def så mycket atf de betalar de extra skolavgifterna och skjutsar sina barn fill skolan med egna bilar för aft barnen skall få möjlighet att gå i Ekebyholmsskolan,

Sedan eleverna har betalat sina skolavgifter får Advenfistsamfundet, som äger skolan, tillskjuta avsevärda belopp för atf täcka underskottet, som uppgår fill ungefär 2 milj, kr, om året, Def betyder att varje advenfist i detta land som fillhör samfundet offrar över 500 kr, per år av egna medel för att skolan skall ha möjlighet atf fortsätta sin verksamhet. Samtidigt får de med sina skatter vara med om atf bekosta andra skolor. Det är infe rättvist.

Skolan har år efter år sökt statsbidrag, men man har fått avslag. Ingen har kunnat påstå atf skolan är dålig i något avseende, Norrtälje kommun har yttrat sig mycket posifivt, SÖ har menat att skolan har mycket god standard i såväl pedagogiska som sociala och lokalmässiga avseenden och har förordat att skolan skulle få statsbidrag,

Ekebyholmsskolan är den enda internatskola som står under statlig fillsyn som infe har fått statsbidrag, Def är svårt atf förstå varför just den skolan skall tvingas fill etf sämre ekonomiskt läge än andra Uknande privatskolor.

Jag har vid flera tidigare riksmöten väckt mofioner om att Ekebyholmsskolan i Rimbo måste få statsbidrag på samma sätt som de andra privata internatskolorna. Det svar som riksdagen har givit på de motionerna under

157

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Fristående skolor för skolpliktiga elever

senare år har varit aft man skulle invänta resultatet av utredningen om enskUda skolor. Nu har den utredningen blivit klar. Den har remissbehandlats, och den har föranlett den proposifion som nu är föremål för behandling.

Vad säger då utskott och reservanter i det betänkandet som vi nu har att behandla? I reservation 3 sägs aft i ett sådant sysfem som reservanterna förordar kommer exempelvis den i motion 1982/83:11 behandlade Ekebyholmsskolan aft utan särskild prövning kunna få statsbidrag. Det är klartext i reservafionen.

Men utskoftsmajorifeten skriver så här: "Beträffande förslaget i motion 1982/83:11 atf ge Ekebyholmsskolan i Rimbo statsbidrag hänvisar utskottet fill vad utskottet i def föregående har anfört om villkoren för statligt stöd." Uppriktigt sagt är det resonemanget enligt min mening rätt diffust.

"Vidare kan hänvisas", säger utskottet, "fill propositionen (s, 41)," Jag har läst sidan 41 i propositionen flera gånger, och jag vet inte vad det är man hänvisar till på den sidan. Jag skulle vilja fråga utskottets talesman vad det i klartext är för någonfing som utskottet hänvisar fill,

Ekebyholmsskolan har under många många år blivit illa behandlad. Med tanke på alla de goda -vitsord skolan har fått - av den lokala skolstyrelsen, av länsskolnämnden, av skolöverstyrelsen och av föräldrar och barn - anser jag aft def är självklart att skolan skall ha del av statsbidraget, särskilt som def nu bUr andra regler för detta och såvitt jag försfår generösare regler. Då finns det ännu mindre skäl fill aft just den här skolan skall skiljas ut och infe få del av statsbidraget. Jag tycker att det är helt rikfigt som man skriver i reservafionen, att skolan skall ha statsbidrag,

Larz Johansson hävdade nyss att def inte bara handlar om föräldrarnas rätt när det gäller privata skolor utan atf def även handlar om barnens rätt. Ja, det tycker jag också är riktigt. Det är klarf att barn kan vantrivas i privatskolor Uka väl som i skolor med kommunal huvudman - det finns exempel på båda hållen. Men jag känner tiU exempel på atf barn som går i Ekebyholmsskolan har undrat om inte sommarlovet var slut snart, så att de fick börja skolan igen. Det tyder på att de trivs väldigt bra i skolan.

Det finns säkert liknande exempel från andra skolformer, och def finns säkert exempel också på barn som vantrivs, men låt oss inte generalisera.

Låt oss öppna möjligheten för föräldrar och barn atf välja de skolformer de vill. Jag hoppas verkligeri aft det slutar med att Ekebyholmsskolan får sitt statsbidrag på samma sätt som andra liknande skolor. Men jag vill höra vad utskottets talesman säger om detta. Vill man ge Ekebyholmsskolan statsbidrag? Vad är det man hänvisar till i utskottets betänkande när det gäller Ekebyholmsskolan?

Jag yrkar bifall fill de moderata reservationerna. De är klara ställningstaganden.

158

AnL 162 LARZ JOHANSSON (c) repUk:

Herr talman! Jag noterar att också Allan ÅkerUnd förordar def något generösare statsbidraget - det som vi nyss har diskuterat och som skulle

innebära de nämnda merkostnaderna.

På den direkta frågan om hänvisningen vill jag svara att det mitt på s, 41 i propositionen finns en rubrik Skolor av andra slag. Därunder finns det i sin fur hänvisning fill de alternafiva förutsättningar för statsbidrag som föredraganden angett i def föregående. Vidare sägs det i klartext i proposifionen att frågan huruvida en fristående skola skall få statsbidrag på någon tredje grund bör underställas riksdagen i varje särskilt fall, Def är vad som också fortsättningsvis kommer aft gälla för Ekebyholmsskolan,

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Fristående skolor för skolpliktiga elever

AnL 163 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):

Herr falman! Får jag börja med aft säga atf jag delar Allan Åkerlinds uppfattning när def gäller Ekebyholmsskolan i Rimbo. Jag hoppas att den skolan skall kunna få statsbidrag.

I detta betänkande slår ett enigt utskott fast principen om möjligheten att starta fristående skolor som vänder sig fill skolplikfiga barn. Likaså föreslår ett enigt utskott att def bör finnas ett visst utrymme för statsunderstödda fristående skolor.

När det gäller förslaget om principen för fristående skolor och stödets utformning är socialdemokraterna, centern och folkpartiet ense. Betydelsen av det bör infe underskattas. Utskottets förslag innehåller klara förbättringar för de fristående skolorna. Då förutsätter jag självfallet atf framställningar till regeringen om statligt stöd kommer aft behandlas i den anda som återspeglas i det här betänkandet från utbildningsutskottet.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

AnL 164 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! För alla dem som i olika sammanhang har engagerat sig för aft skolor med alternativ pedagogik skall kunna få ett stöd från samhället är naturligtvis det beslut som kammaren snart kommer atf fatta smått historiskt, Def innebär ju aft vi på def här sättet har fått en accept på att dessa skolor bedriver en verkligt samhällsnyttig verksamhet. Nyttan av den verksamhet som dessa skolor bedriver är utan tvivel betydande. De är ett viktigt fomm för nya pedagogiska idéer, som kan omsättas på etf mer konsekvent sätt under friare former än vad som kanske är möjligt inom det samhälleliga skolsystemet. På det sättet får vi också många värdefulla impulser, som skolsystemet i övrigt har dragit nytta av och kommer att kunna dra nytta av i framtiden.

På de platser i landet där dessa skolor finns skapar de ett element av valfrihet, som naturligtvis måste upplevas som positivt. Därför är det väldigt vikfigt atf vi nu har fått förbättrade möjHgheter för samhället att stödja de här skolorna,

Def är viktigt aft vi i tillämpningen samtidigt slår vakt om den pedagogiska frihet som ju är den speciella fillgången för de fristående skolorna. Jag sade atf det var fråga om etf historiskt beslut, men egentligen fogs det första steget redan för etf år sedan, Def var då som regeringen på förslag av dåvarande utbildningsministern Ulla Tilländer föreslog riksdagen och fick stöd för ett

159

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Fristående skolor för skolpliktiga elever

överlevnadsbidrag för de skolor vi har med alternafiv pedagogik, framför allt Waldorfskolor, därav många var direkt hotade ekonomiskt, eftersom samhällets stöd drog ut så långt på fiden.

Nu har vi alltså fått ett stadigt bidragssystem i mera permanent form, Def är klart atf man kan tycka atf detta bidragssystem skulle vara generösare ur den ena eller den andra synvinkeln. Sådana önskemål kan man alltid ha. Men det är en sak som jag tycker är vikfigare - och def var också Jan-Erik Wikström inne på för en stund sedan. Det är den breda politiska förankring som detta bidragssystem har fått genom aft def faktiskt infe är någon i kammaren som har yrkat avslag på propositionens förslag.

Jag tror atf det är en väldigt stor tillgång för de fristående skolorna att vi kan besluta om ett bidragssystem i så stor enighet atf stödet inte blir beroende av vilken majoritet som råkar finnas i denna kammare vid olika fider framöver. Naturligtvis kan man sedan fillägga att def på detta område, lika väl som på andra områden, alltid finns utrymme för ytterligare steg och förbättringar. Vilket utrymme som kommer atf finnas för detta får naturligtvis framfiden utvisa.

Herr falman! Jag vill mot den här bakgrunden yrka bifall fill utskottets hemsfällan i dess helhet.

160

AnL 165 HUGO HEGELAND (m):

Herr falman! Att jag far fill orda vid denna sena timma, när flertalet kammarledamöter hellre vill slumra än lyssna, beror på aft jag själv är engagerad när def gäller fristående skolor. Jag är inspektor för en helt fristående skola. Jag kan redan nu fala om aft den ur kostnadssynpunkt belastar staten väldigt litet. Larz Johanssons fal om aft de fristående skolorna innebär en särskilt stor kostnad för staten är därför helt gripet ur luffen.

Larz Johansson har litet svårt att läsa rätt innantill, även om han har gått i någon skola, förmodligen icke i någon alternafiv skola utan i den enda obUgatoriska som vi har i detta land. Det står nämligen att eleverna skall få kunskaper i svenska språket och de kunskaper om de svenska förhållandena som de behöver. Men def kravet behöver infe medföra att undervisningen skall ske på svenska. Svenska skall inte ens till övervägande del vara undervisningsspråket. Vi anser att det från elevernas synpunkt är en detaljföreskrift att säga vilket språk det skall vara, för dessa elever är i regel tvåspråkiga. Ur deras synpunkt är det alltså en detalj om man talar engelska, franska eller tyska. Det vet alla som har träffat sådana elever. Därför är det inte alls tal om att def är en detalj i och för sig aft man skall tala svenska.

Vidare reagerar jag mot Larz Johanssons påpekande att vi inte kan fillstyrka förslaget om en kvalifikafionsfid om fre år. Vi säger aft def är ett så rigoröst krav att startandet av fristående skolor i realiteten omöjliggörs. Detta föranleder Larz Johansson atf fråga hur vi då över huvud taget kan ha några fristående skolor. Jo, av den enkla anledningen atf de har kommit fill långt fidigare. Förhållandena är sådana att det i Sverige under senare år, jag tror de senaste 10-15 åren, mig veterligt startats endast en fristående skola.

nämligen Vasaskolan i Göteborg, som bygger helt på enskilda bidrag och som inte får något statligt stöd över huvud taget. Denna företeelse är unik.

Om man vill främja möjUgheter fill val mellan olika skolor - def har angivits olika skäl fill aft de pedagogiskt varit mycket framgångsrika - så finns det, herr falman, all anledning atf ansluta sig till reservanternas yrkande,

AnL 166 LARZ JOHANSSON (c):

Herr talman! Jag tror aft det är så aft jag kan läsa innanfill, och jag tror också att jag kan lägga ihop två och två. Jag noterar att det är det förslag fill etf annat statsbidragssystem som moderaterna förespråkar som skulle förorsaka statsverket högre kostnader - inte de fristående skolor som finns i dag och som inte har något statsbidrag alls. Det kan jag också räkna ut, Hugo Hegeland behöver inte påpeka atf de är billigare för staten - det är självklart,

Def vi här diskuterar i dag är dels det statsbidragssystem som proposifionen har föreslagit, dels det frikostigare statsbidragssystem som moderaterna förordar. Nu är det den tredje moderaten som har varit uppe i den här debatten och tyckt att vi visst skall kunna spä på statens utgifter ytterligare, det kan väl ändå inte vara så farligt.

Jag har inte på något sätt kontrollerat uppgifterna, men jag undrar om def var alldeles korrekt som Hugo Hegeland påstod. Om jag infe minns alldeles fel, är def väl så aft merparten av Waldorfskolorna fakfiskt har kommit fill under den senaste tioårsperioden.

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Fristående skolor för skolpliktiga elever

AnL 167 HUGO HEGELAND (m):

Herr talman! Mig veterligt har infe merparten av Waldorfskolorna tillkommit under den senaste tioårsperioden.

Sedan viU jag påpeka atf totalkostnaden för de fristående skolorna är klart lägre än för de obligatoriska skolorna. Ur den synvinkeln är def bara fråga om en rättvisare fördelning av anslagen till undervisningen i Sverige, Det är därför som vi yrkar att man skall göra en omfördelning mellan obligatoriska och fristående skolor,

AnL 168 LARZ JOHANSSON (c):

Herr falman! Vi skall väl infe tvista om huruvida det var merparten eller inte. Men nyss var det enligt herr Hegelands uttalande ingen skola som hade fillkommit. Vi kan alltså ändå vara överens om aft det har fillkommit fristående skolor också under den senaste tioårsperioden,

AnL 169 HUGO HEGELAND (m):

Herr falman! Tvärtom exemplifierade jag och nämnde Vasaskolan i Göteborg som en skola som har fillkommit under senare fid tack vare enskilda ansträngningar och som inte har fått ett öre från staten.

Överläggningen var härmed avslutad.

161

Nr 44                 Mom. 2 (undervisningsspråk i fristående skola)

Onsdaeen den        Utskottets hemstäUan bifölls med 228 röster mot 79 för reservafion 1 av

8 december 1982      Rune Rydén m, fl.

Eti trygghetspaket    Mom. 3 (beslutsmyndighef för godkännande av fristående skola)
för skogsbrukare     Utskottets hemställan bifölls med 228 röster mot 79 för reservation 2 av

Rune Rydén m, fl.

Mom 5 (statligt stöd fill fristående skolor)

Utskottets hemställan bifölls med 226 röster mot 80 för reservation 3 av Rune Rydén m. fl.

Mom. 6 (utformningen av och särskilda villkor för statsbidrag)

Utskottets hemställan bifölls med 228 röster mot 79 för reservation 4 av Rune Rydén m. fl.

Mom. 8 (kommunalt stöd)

Utskottets hemställan bifölls med 227 röster mot 79 för reservafion 5 av Rune Rydén m. fl.

Mom. 9 (valet av skolgång)

Utskottets hemsfällan bifölls med 227 röster mot 78 för reservation 6 av Rune Rydén m.fl.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

42 § Ett trygghetspaket för skogsbrukare

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1982/83:5 om ett frygghetspaket för skogsbrukare.

162

AnL 170 KERSTIN ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag vill först deklarera att jag inte kommer att ställa något yrkande.

Med anledning av fre motioner som väcktes under den allmänna motionsfiden av centern, socialdemokraterna och moderaterna om ett frygghetspaket för skogsbrukare har riksdagen att besluta om jordbruksutskottefs betänkande 1982/83:5. Utskottet är helt enigt när def hemställer om att ge regeringen fill känna atf def vore värdefullt om även de verksamma skogsbrukarna kunde erhålla den trygghet som erbjuds genom arbefsmark-nadsförsäkringarna.

I ett särskilt yttrande har centern, moderaterna och folkparfiet velat framhålla att det vore lämpligt att ta de 15 milj. kr. som den årliga premien kan beräknas fill från intäkterna av skogsvårdsavgifterna. Dessa, har höjts

från 0,09 %o för några år sedan till 0,5 %o nu. Tillsammans med de höjda fastighetsfaxeringsvärdena har det för många fasfigheter inneburit en höjning av skogsvårdsavgifterna med 2 000 % och mer. De sammanlagda inkomsterna från dessa är större än utgifterna fill förmån för skogsbruket. Denna måttliga memfgift på 15 milj. kr. torde, som vi säger i vårt särskilda yttrande, mer än väl täckas av skogsvårdsavgiften med nuvarande uttag.

Herr falman! Jag har bara velat påpeka aft vi är för ett frygghetspaket för skogsbrukarna, men mot en höjning av skogsvårdsavgifferna, eftersom detta är obehövUgf.

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Eti trygghetspaket för skogsbrukare

AnL 171 GUNNAR OLSSON (s):

Herr falman! Jordbruksutskottets betänkande, som vi nu behandlar, avser, som Kersfin Andersson sade nyss, etf s. k. frygghetspaket för skogsbrukare. TiU grund för betänkandet ligger tre mofioner i vilka framhålls att i stort sett alla förvärvsarbetande omfattas av avtalsbundna s. k. AMF-försäkringar. Dessa utgör, som framhålls i betänkandet, ett väsenfiigt komplement fill socialförsäkringssystemets olika ersättningar.

Sedan 1978 har också lantbrukarna ett avtal om motsvarande försäkringsskydd, däremot infe skogsbrukarna. Därför föreslår motionärerna atf frygghefspaketet för lantbrukare utvidgas till atf gälla även för skogsbrukarna och aft försäkringen finansieras via skogsvårdsavgifter.

Def har bedömts att ca 30 000 skogsbrukare årligen arbetar längre eller kortare tid i sitt skogsbruk, och utskottet har för sin del ansett def av stort värde atf det här problemet blir löst. Av samma uppfattning är också skafteufskoftef, som i ett yttrande framhåller önskvärdheten av att problemet får en snar lösning.

Skogsstyrelsen har också pekat på aft förbättrad social trygghet för skogsbrukarna kan utgöra ett led i en ökad själwerksamhef och därmed också medföra ett ökat utbud av virke från det privata skogsbruket.

Skogsstyrelsen liksom domänverket har gjort vissa invändningar mot förslaget fill finansiering, men utskottet delar mofionärernas uppfattning att försäkringskostnaderna, vilka uppskattas fillca 15 milj. kr. per är, finansieras genom ianspråkfägande av skogsvårdsmedel.   .

Alla bör vi ha ett intresse av att avverkningsnivån höjs, och jag tror atf en ökad trygghet, som erbjuds genom arbetsmarknadsförsäkringarna, kan öka aktiviteten hos de självverksamma skogsägarna. Den kategori def här är fråga om är infe yrkesverksam och omfattas heller inte av lantbrukarnas frygghetspaket.

Jag nämnde tidigare hur vikfigt det är aft de självverksamma skogsbrukarna medverkar till atf a-werkningarna hålls på en hög nivå. Detta gäller givetvis också själwerksamhef i fråga om skogsvård där den skogsvårdslag, som nu har varit i bruk i snart ett år, ställer väsentligt ökade.krav på alla som äger skog.

. SkaU vi kunna leva upp fill de krav som ställs i den nya skogsvårdslagen t. ex. vad gäller röjning, gallring, återbeskogning av kalyfor osv., måste självverksamhefen i def svenska skogsbruket öka. Vi kan nämligen aldrig

163

Nr 44

Onsdagen den 8 december 1982

Eti trygghetspaket för skogsbrukare

räkna med att skogsvårdssfyrelsens personal, entreprenörer och andra skall kunna räcka fill för att vi skall kunna komma ifatt den stora eftersläpning som råder på många håll i landet i fråga om skogsvård.

Herr falman! Jag vill med det anförda yrka bifall till vad utskottet sagt i def här ärendet och tycker också att det är riktigt aft premierna skall betalas via skogsvårdsavgiften.

I anledning av def särskilda yttrande som är fogat fill utskottets betänkande och som Kersfin Andersson här berörde framhålls aft den utgift def här är fråga om torde kunna täckas med den skogsvårdsavgiff som nu fas ut.

Jag vill med anledning av Kerstin Anderssons anförande bara kort säga atf framtiden väl får utvisa huruvida den nuvarande skogsvårdsavgiffen är tillräcklig för att täcka alla de utgifter som uppstår om vi vill åstadkomma en effektivare skogsvård och en solidarisk virkesförsörjning.

Def blir frågor som vi får tillfälle att återkomma filT när regeringen presenterar den ambitionsnivå för den svenska skogsnäringen som vi från vårt parti i olika sammanhang pläderat för.

Överläggningen var härmed avslutad. Utskottets hemställan bifölls.

43                        § Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkande 1982/83:6 Tillvaratagande av bär och svamp

Utskottets hemsfällan bifölls.

44  § Kammaren beslöt att förhandlingarna skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

45  § AnL 172 TALMANNEN:

Jag får meddela att på morgondagens föredragningslista uppförs konstitutionsutskottets betänkande 9 främst bland två gånger bordlagda ärenden.

46                        § Kammaren åtskildes kl. 23.26.
In fidem

TOM T:SON THYBLAD

164

/Solveig Gemert