Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1982/83:43

Onsdagen den 8 december fm.

Kl. 10.00

1 § Justerades protokollet för den 30 november.

2 § Föredrogs och hänvisades Proposition

1982/83:69 fill utbildningsutskottet

3 § Föredrogs och hänvisades
Motionerna

1982/83:139-142 till näringsutskoftet 1982/83:143 fill finansutskottet

4 § Föredrogs men bordlades åter
Konsfitufionsutskottets betänkanden 1982/83:9 och 11
Försvarsutskottets betänkanden 1982/83:1-4
Kulfumfskoftefs betänkande 1982/83:13
Trafikutskottets betänkande 1982/83:4
Näringsufskoftets betänkanden 1982/83:9, 10 och 14

5 § Medbestämmandefrågor m. m.

Föredrogs arbetsmarknadsutskottets betänkande 1982/83:6 om medbestämmandefrågor m. m. (prop. 1981/82:123 delvis).

AnL 1 SONJA REMBO (m):

Herr talman! Den svenska arbetsmarknaden präglas i dag av den ekonomiska krisen och den utomordentUgt svaga utvecklingen av världshandeln. Den offentliga sektorn kan inte längre tillåtas växa, utan resurser måste överföras fill vår krympande industrisektor, så aft en nödvändig strukturomvandling kommer fill stånd.

Detta leder till påfrestningar på arbetsmarknaden, vilka förvärras av den av socialdemokraterna nu inledda ekonomiska polifiken.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Medbestämmandefrågor m. m.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Medbestämmandefrågor m. m.

Vi moderater föreslår i andra sammanhang åtgärder för atf åstadkomma ekonomisk balans, för aft underlätta och sfimulera företagande och investeringar och för aft stärka näringslivets konkurrenskraft.

De påfrestningar vi står inför och måste klara av för att vända den ekonomiska utvecklingen i posifiv riktning så att svenska produkter återigen bUr konkurrenskraffiga på världsmarknaden fordrar gemensamma ansträngningar. För parterna på arbetsmarknaden fordras en vilja fill samförstånd och sökande av lösningar som alla inblandade kan ställa sig bakom. Gruppintressen och revirtänkande som syftar fill egna fördelar på andras bekostnad måste bannlysas.

Det är då också nödvändigt atf arbetsmarknaden kan fås atf fungera bättre,

I den gemensamma borgerliga reservafionen 1 fill utskottets betänkande erinrar de fre parfierna om def omfattande lagsfiffningsarbete på arbetsrättens område som kontinuerligt bedrivits sedan första hälften av 1970-talef, Vi framhåUer betydelsen av att det översynsarbete som påbörjats också fortsättningsvis inriktas på att förbättra samspelet mellan de olika lagarna och därmed arbetsmarknadens funktionssätt utan att man för den skull rubbar lagsfiftningens grundläggande inriktning.

En annan viktig punkt är atf reformarbetet bedrivs på ett sådant sätt att byråkratisering och centralstyrning undviks. Den säkraste garanfin härför i inflyfandefrågor är aft fa sikte på problem som rör de anställda nära och dagligen och atf organisatoriska lösningar får en lokal förankring. Lika väsenfiigt är det att den enskildes integritet respekteras.'

I det remissvar som arbetsdomstolen lämnade inför arbetsmarknadsutskottets behandling förra året av frågor på arbetsrättens område framhöll domstolen atf rättstillämpningen ställts inför betydande problem genom atf vissa regler i lagstiftningen är allmänt hållna. Jag vill därför framhålla hur vikfigt def är atf reglerna utformas så klart och entydigt att parterna på förhand kan avgöra vilken rätt de har och kan bedöma konsekvenserna av sitt handlande i olika situafioner.

Def är anmärkningsvärt aft socialdemokraterna nu väljer att avstyrka sin partimotion från allmänna motionsfiden med hänvisning till aft regeringen avser aft tillsätta en särskild beredningsgrupp vid arbetsmarknadsdepartementet för att bistå regeringen vid överväganden om inriktningen av den fortsatta lagsfiftningen. Def normala för ett oppositionsparti - vilket socialdemokraterna var då mofionen skrevs - är ju annars att i just partimotioner slå fast vilken inriktning partiet arbetar för i en viss fråga.

Till det betänkande om medbesfämmandefrågor som nu behandlas har fogats fre moderata reservationer och ett särskilt yttrande. Min kollega Anders Högfnark kornmer senare i debatten aft fa upp reservafion 9 angående medbestämmande i statsförvaltningen. Jag skall huvudsakligen uppehålla mig vid de frågor som berör fackliga stridsåtgärder.

Rätten att vidta fackliga stridsåtgärder är grundlagsfäst. Parterna på arbetsmarknaden här i allmänhet visat det omdöme och ansvar som följer med en sådan generell rätt. Statsmakfen har därför saknat anledning att i lag

reglera detta område. Det har överlåtits åt parterna själva aft genom avtal lösa uppkommande frågor på def fackliga området. Denna princip har varit en styrka för svenskt arbetsliv och en viktig förutsättning för vårt ekonomiska framåtskridande.

En förutsättning för att denna poUfik har kunnat bedrivas så framgångsrikt under så lång tid är atf det har rått i stort sett balans mellan parterna på arbetsmarknaden i den meningen att sfridsåtgärder från ena partens sida har kunnat mötas med åtgärder från motparten.

Lagstiftningen under senare år har inneburit förändringar som har stärkt löntagarnas ställning på arbetsmarknaden. Organisafionerna på den svenska arbetsmarknaden hade redan tidigare en efter internafionella förhållanden unik ställning. Den höga anslufningsgraden fill de fackliga organisafionerna i kombinafion med en centraUsering av def fackliga agerandet medför att organisafionerna spelar en avgörande roll infe bara på arbetsplatserna utan i samhällsutvecklingen i stort.

Denna utveckling har infe någon direkt motsvarighet i något annat land. Den hänvisning till internationella förhållanden som görs i mofion 1525 av Gunnar Nilsson m. fl., i vilken begärs en utredning som far sikte på att begränsa arbetsgivarpartens oinskränkta lockoufrätf, är således infe relevant. Detta framfördes också av arbetsdomstolen förra året i en kritisk granskning som utmynnade i ett avstyrkande.

Det är intressant atf notera att arbetsdomstolen då hänvisade till förhållandena i Danmark och Norge och den tradition som finns i dessa båda länder med regeringsingripanden i mer omfattande konflikter och då också ställde frågan om def kan vara påkallat att införa etf sysfem med mera aktivt poUtiskt ingripande i lönerörelserna, i sista hand i form av tvångsskiljedom. Denna är givetvis den logiska konsekvensen av en begränsning av lockoufrätf en.

I verkligheten är det arbefsfagarparten som har utomordentligt goda möjligheter aft vidta sfridsåtgärder, vilka är praktiskt taget omöjliga för arbetsgivarsidan atf möta. Detta gäller i synnerhet i fråga orri s. k. begränsade sfridsåtgärder och punktsfrejker. Genom att utlysa blockad mot exempelvis övertidsarbete, tjänsteresor och nyanställningar eller genom aft fa ut en liten, strategiskt placerad grupp arbetare eller tjänstemän i strejk kan löntagarorganisafionerna mycket effektivt lamslå företag och myndigheter.

Detta är åtgärder som vållar arbetsgivarsidan mycket stora svårigheter öch kostnader, medan arbetstagarnas kostnader blir begränsade. I de här fallen har dock arbetsgivarsidan möjligheter att svara med lockout, som då för att bli effekfiv måste bli omfattande:

Då def gäller blockad av enstaka företag till följd av vägran att slufa kollektivavtal, står emellerfid företagaren helt utan möjlighet att svara med motåtgärder. Han kan kapitulera eller lägga ned sitt företag. Def är få som har möjlighet och förmåga aft rida ut en sådan blockad på samma sätt som ett varuhus i Ullared, där en uppgörelse nyligen träffades.

Självfallet är def en fördel för alla parter om kollektivavtal kan träffas i

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Medbestämmandefrågor m. m.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Medbestämmandefrågor m. m.

former som tillgodoser båda parters intressen. Lika självklart borde def vara att sådana avtal träffas frivilligt.

På senare år har det kommit allt tätare rapporter om blockadåfgärder som genomförs på ett sätt som vittnar om atf känslan för demokratiska spelregler håller på aft luckras upp. Enmansföretagare avstängs från varutillförsel. Han tvingas välja mellan atf teckna avtal eller lägga ned sitt företag.

Def tidigare nämnda exemplet, varuhuset i Ullared, tjänar som exempel på hur blockad bedrivs mot företag med anställd personal, men där personlen inte önskar avtal. I Ullared solidariserade sig, som det så vackert heter, sex olika förbund - möjligen fler - med blockaden, allt i syfte att kväsa företagaren och hans anställda till underkastelse. Flera företag blev också blockerade på grund av att de ansågs hjälpa det blockerade företaget med leveranser.

Ett liknande faU är blockaden av en lantgård som, om blockaden blir framgångsrik, kan tvinga en lantbrukare att slakta sin djurbesättning. Här riskerar också två intilliggande gårdar att bli blockerade för påstådd eller verklig hjälp fill den först blockerade gården. I detta fall, liksom i fallet Ullared, har de anställda ställt upp till företagets stöd. De har ingen önskan atf ansluta sig till facklig organisation.

En annan typ av agerande är den som utövas av El-ettan i Stockholm, som först filltvingaf sig avtal från enmansförefag och sedan säger upp dessa avtal med hänvisning fill atf företagen icke har några anställda och därför - allt enligt El-ettan - inte kan befraktas som seriösa. Där utnyttjar man vetorätten i medbestämmandelagen till atf i annonser i dagspressen uppmana alla aft infe godkänna avtalslösa företag som entreprenörer.

Vetorätten i medbestämmandelagen ger de fackliga organisafionerna mycket stora möjligheter att styra valet av entreprenörer och därmed indirekt utöva etableringskontroll. Jag har svårt att klandra de arbetsgivare som ger efter för de fackliga kraven vid val av entreprenörer. Husfriden i def egna företaget sätts före försvaret för andra företags rätt atf bedriva sin verksamhet.

Löntagarorganisationer tolkar lagsfiftningen så, atf den ger dem rätt aft utöva den kontrollfunkfion som rätteligen fillkommer skaftemyndigheterna och domstolarna då def gäller atf hålla efter den ekonomiska broffsligheten. Facket kan utan närmare utredning och hörande av def drabbade företaget eller dess anställda och utan bevis döma det som oseriöst och hindra def från att få delta med andra företag i konkurrensen om entreprenader.

I samband med def nyligen träffade ufveckUngsavtalef mellan parterna på den privata arbetsmarknaden har problemen med enfreprenadreglerna uppmärksammats, och vi har därför denna gång nöjt oss med ett särskilt yttrande fill arbetsmarknadsutskottets betänkande. Def är rimligt atf awakta resultatet av avtalet, men vi kommer givetvis aft följa utvecklingen mycket noga.

Nära sammanhängande med frågan om blockader är frågan om den negafiva föreningsrätten, som tagits upp i två motioner.

Föreningsrätten är inskriven i grundlag. Det borde vara en självklarhet aft

med rätten aft fillhöra en förening följer rätten aft slippa tillhöra en förening. Så har också föreningsrätten tolkats i ett uttalande av Europakommissionen.

I Sverige är dock rätfen aft stå utanför en förening ingen självklarhet. Det mest flagranta exemplet är kollektivanslutningen till def socialdemokratiska partiet av medlemmar i vissa fackliga organisafioner. Visserligen har den kollekfivanslufne medlemmen rätt aft reservera sig, men detta kan inte ske utan röjande av valhemligheten. Denna fråga kommer emellerfid atf behandlas i annat sammanhang.

Vad som är aktuellt i den här debatten är fackliga organisationers påtryckningar på enskilda för aft tvinga dem att bli medlemmar. Dit hör organisationsklausulerna, som i realiteten innebär yrkesförbud för icke medlemmar. Dit hör blockader i syfte aft tvinga företag och enskilda anställda med i facket. Dit hör de annonser i vilka en facklig organisation publicerar namn och personnummer på icke medlemmar som arbetar inom avtalsområdet med en uppmaning fill medlemmar att icka samarbeta med dessa personer. Dit hör en lång rad dagliga trakasserier av icke fackligt anslutna på olika arbetsplatser. Detta är svårt aft belägga, eftersom de som utsätts för förföljelsen av naturliga skäl inte vill framträda.

Frågan om den negativa föreningsrätten har utretts flera gånger, senast i nya arbefsräftskommittén, som nyligen avslutat sitt arbete. Så mycket är känt om det arbetet som atf frågan infe heller denna gång blir löst.

Def är märkligt att detta utredande inte ger något posifivt resultat. Denna fråga liksom frågan om blockader handlar i grunden om de mänskliga fri- och rättigheterna. Sverige berömmer sig i andra sammanhang av atf alltid stå på barrikaderna då def gäller att arbeta för och försvara de mänskliga fri- och rättigheterna i andra länder. Nu när det gäller fri- och rättigheterna för de egna medborgarna är frågan uppenbarligen inte lika angelägen.

Utskoftsmajoriteten avstyrker mofionerna med hänvisning fill aft förslagen har betydande räckvidd och berör hävdvunna principer för konflikter på arbetsmarknaden. Det är, herr talman, ett av de sämsta argument jag hittills hört för ett motionsavslag. Vi har sannerligen i andra sammanhang infe några som helst betänkligheter då def gäller att ta itu med komplicerade frågor med stor räckvidd, de må vara aldrig så hävdvunna.

Socialdemokraternas försvar av de fackliga organisafionernas agerande, oberoende av vilka former det far, är logiskt och helt i linje med den utveckling mot etf korporafivt samhälle som vi nu under socialdemokratiskt styre går emot med stormsfeg. Vad som däremot förvånar mig är def sätt på vilket framför allt folkpartiet - frihetens parfi som man gärna kallar sig -behandlar denna fråga.

I etf särskilt yttrande instämmer folkparfiet fillsammans med centern i aft blockader mot ensamföretagare framstår som en omofiverad facklig sfridsåtgärd och hänvisar till parternas ansvar för att åtgärderna står i rimlig proportion till de resultat man vill uppnå. Det är med den formuleringen svårförståeligt aft man då infe kan gå med på def moderata kravet på utredning av begränsning av blockadrätten.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Medbestämmandefrågor m. m.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Medbestämmandefrågor m. m.

De senaste årens utveckling visar med all önskvärd tydlighet att def ansvar som också jag anser aft de fackliga organisationerna borde visa i många fall inte finns. Detta är beklagligt och utgör på sikt ett hot mot det i stort sett harmoniska tillstånd vi haft på svensk arbetsmarknad och - vad allvarligare är - ett hot mot de enskilda människornas fri- och rättigheter. Det finns därför skäl för riksdagen aft i fid fastställa spelreglerna, när def nu visar sig aft aktörerna själva inte klarar av det.

Grunden för en fungerande, fri demokrafi är fria människor. Till demokratin hör också fria organisafioner på en fri arbetsmarknad. Denna frihet förutsätter respekt för grundläggande demokratiska principer. När dessa principer träds för när, måste statsmakten gå in och fastställa spelreglerna.

Vi anser att det finns så mycket belägg för aft grundläggande fri- och rättigheter åsidosätts av fackliga organisationer i deras sätt att utöva rätten att vidta sfridsåtgärder att den enskilde måste värnas genom en lagstadgad negativ föreningsrätt och att regler för genomförande av fackliga blockader måste utarbetas och snarast föreläggas riksdagen.

Herr falman! Jag yrkar bifall till de moderata reservationerna 1, 4, 9, 10 och 11.

I detta anförande instämde Erik Hovhammar, Hans Nyhage, Nic Grönvall och Erik Olsson (alla m).

AnL 2 ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Omedelbart efter medbestämmandereformen på våren 1976 tillsatte den dåvarande socialdemokrafiska regeringen en särskild kommitté, nya arbefsräftskommittén, med uppgift att bl. a. följa reformens verkningar på medbestämmandeområdet. Under den tid som följde gjordes olika framstötar här i riksdagen, inte minst från socialdemokrafiskf håll, om ändringar i medbestämmandelagen. Vi som under de senare åren haft majoritetsställning här i riksdagen ansåg aft det var rimligt aft hänvisa fill def arbete som pågick i arbefsräffskommiffén. Det var fråga om en parlamentariskt sammansatt kommitté, och den arbetade faktiskt efter direktiv som hade dragits upp av en socialdemokrafisk regering. Vidare ansåg vi atf de frågor som socialdemokraterna aktuaUserade under oppositionsåren lämpligen borde lösas avtalsvägen. Efter hand kom avtal som löste problem på olika sektorer av arbetsmarknaden på det statliga, på def kommunala, på det kooperafiva området och så småningom också på den privata delen av arbetsmarknaden, dvs. ett avtal mellan SAF, LO och PTK.

I utskotfsbefänkandet behandlas nu socialdemokratiska mofioner, väckta fidigare i år. 1 dessa motioner driver socialdemokraterna samma frågor på medbestämmandeområdet som de funnit angelägna under oppositionsåren. Det har fidigare stått strid om dessa frågor inom utskottet och här i kammaren. Men nu när majoritetsförhållandena efter valet är omkastade har vi - glädjande nog, måste jag säga - i sak blivit ense. De alternafiva

skrivningarna i betänkandet om de socialdemokratiska mofionerna kan infe
undanskymma defta faktum. ' '

I höstens regeringsförklaring säger socialdemokraterna att regeringen "avser att återuppta reformarbetet på arbetsrättens och arbetsmiljöns områden". För den skull tillsätts en beredningsgrupp i kanslihuset. Def första ledet i det "reformarbetet" blir nu atf socialdemokraterna avstyrker sina egna mofioner. Det kan tyckas vara ett något ovänfat avstamp för reformarbetet. Den socialdemokrafiska slutsatsen i utskottet har jag ingen anledning aft krifisera. Jag ser def faktiskt som ett klokt beslut, och därför viU jag, herr talman, instämma med socialdemokraterna i arbetsmarknadsutskottet och yrka avslag på de socialdemokrafiska motionerna.

Den egentliga skillnaden ligger strängt taget enbart i skildringen av det historiska förloppet. Socialdemokraterna hävdar i huvudskrivningen aft def mesta av det goda som hänt på arbetsrättens område hände före september 1976. Vi som under tiden 1976-1982 tillhört partier som haft regeringsansvar, och för folkpartiefs del gäller def ju hela perioden, hävdar lika bestämt att det arbefsrättsliga reformarbetet fortsatte med kraft under dessa regeringars tid. Jag tycker atf vår ståndpunkt är ganska bra underbyggd, och vi har i vår alfernafivskrivning pekat på vad som hände under den tiden, nämligen att en rad nya och betydelsefulla lagar kom. Det gällde på arbetsmiljöområdef. Det gällde semesterlagen. Det gällde föräldrars möjlighet fill ledighet för vård av sina barn. Def gällde jämställdhetslagén. Det gällde ledighet för föreningsuppdrag inom skolan. Vi fick en ny anställningsskyddslag, och föregående riksmöte beslöt om en ny arbetstidslag. Därjämte har ett arbete igångsatts med översyn av bl. a. den samlade ledighetslagsfiffningen.

Uppräkningen ger vid handen atf def varit en aktiv reformperiod också under den senare delen av 1970-falet. Därfill kommer aft socialdemokraterna bekämpat flera av just dessa reformer. Det gäller den utökade föräldraledigheten, men det gäller framför allt socialdemokraternas motstånd mot den nya jämställdhetslagén. I en omgång lyckades också socialdemokraterna dra med sig några av jämställdhetens motståndare och förslaget föll på våren 1979. Men den nya trepartiregeringen återkom ju redan samma år, och strax före jul 1979 kunde jämställdhetslagen drivas igenom, trots etf fortsatt socialdemokratiskt motstånd. Därför har vi i reservafionen 1 helt korrekt slagit fast att def regeringen kan göra är att fortsätta def konfinuerUgt bedrivna reformarbetet.

Herr falman, def må vara tillåtet för mig aft som tidigare talesman för arbetsmarknadsutskottet påminna om de arbefsrättsliga debatterna som förts här i kammaren under de gångna åren. I indignerade anföranden gjorde socialdemokrafiska talesmän ofta gällande atf vi motverkade utvecklingen på def arbetsrättsliga området. Senast när vi debatterade medbestämmandefrågor här i kammaren, dvs. för mindre än etf år sedan, gick den socialdemokratiske debattören till våldsamt angrepp mot regeringen och inte minst mot folkpartiet. Han hade inte mycket fill övers för oss, på grund av aft vi infe var beredda aft ställa oss bakom samma socialdemokratiska förslag som vi om en stund, med bred politisk enighet, kommer att avslå.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Medbestämmandefrågor m. m.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Medbestämmandefrågor m. m.

Nu skall man, herr talman, inte gråta om den snö som föU i fjol, eller ens under fidigare vintrar, men jag kan konstatera aft det behövdes en konfrontation med verkligheten för atf socialdemokraterna skulle komma till samma ståndpunkt som vi förfäktat från tidigare regeringsparfier och som vi varit övertygade om i sak varit rikfig.

När det gäller detta betänkande är uppfattningen i sak nog så samstämmig. På bägge sidor har vi varit överens om ätt uppläggningen av det fortsatta reformarbetet bör stämmas av mot bakgrunden av det material som den nya arbefsräftskommittén kommer att redovisa i sitt betänkande, likaså den förändrade situation som föreligger genom aft i princip hela arbetsmarknaden nu täcks av medbestämmandeavtal. En hel del av de saker som finns i de . upptagna mofionerna är till sin natur komplicerade och mår därför väl av en ingående prövning som kan föranledas av aft vi nu har heltäckande avtal. I sak råder en bred enighet - jag höll på att säga även den här gången - i arbetsmarknadsutskottet, även om vi reservanter har varit litet utförligare, och därför vill jag yrka bifall till just reservationerna 1 och 4. Ändå kan man, herr falman, fala om en ny startpunkt när det gäller det fortsatta reformarbetet, därför att en nära nog enig riksdag kommer att göra rent bord med raden av motionsyrkanden, varav väldigt många kommer just från socialdemokraterna. Det innebär aft def kan bli ett förutsättningslöst arbete utan bindningar fill ståndpunkter man tidigare intagit. Där kommer fidigare lagstiftningsarbete, som utan uppehåll pågått under en tioårsperiod, aft fillsammans med tecknade medbestämmandeavtal och med den nya arbets-rättskommifféns iakttagelser som god bredvidläsningslitterafur aft utgöra en god grund för hur vi skall hantera frågor som har med medbestämmande i arbetslivet att göra.

AnL 3 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Vpk har fem motioner i def här betänkandet. Mofion 848 om demokratiska rättigheter på arbetsplatsen är huvudmotionen. Vi har sedan mofionerna 1083, 2409, 1087 och 1535 - alla viktiga för arbetsrätten. De har resulterat i sex reservationer från vår sida. Jag skall här bara peka på varför vpk har ansett det så viktigt, ja, helt avgörande med ändrade maktförhållanden på arbetsplatsen. Jag skall också peka litet på bakgrunden till def ufvecklingsavfal som har träffats och vad def egentligen innehåller.

Def svenska klassamhället kännetecknas av en fåtalsmakt över Sveriges produktiva tillgångar. Samma fåtalsmakt har hand om naturrikedomarna. Sveriges fillgångar och produktionsresultat är djupt orättvist fördelade. Samma orättvisa går igen i löne- och inkomstfördelningen i samhället. Detta samhällssystem präglas nu av stor arbetslöshet, ja, vi har rekordnivåer. Lägger man till AMS-verksamheten blir systemet för def här samhället en katastrof. Och vidare skall man lägga fill den utslagning och utsortering som sker.

Grundorsaken är att den svenska industriproduktionen är hotad. Industrinedläggningar sker, samtidigt som det sker etableringar utomlands. Utvecklingen är oroande. Många arbetares framfid står på spel. Och det är inte

Onsdagen den 8 december 1982

Medbestämmandefrågor m. m.

arbetarklassens verk, nej, det är ett fåtal - väl allierade internationellt - som Nr 43 har profiten som större intresse än hemlandefs väl och ve.

På arbetsplatserna pågår klasskampen dagligen. Där uttrycker kapitalet direkt sin diktatoriska makt. Kraven på profit, effektivitet och ökad produkfivifet genomförs. Arbetsköparna står samlade och målmedvetna. De har en väl uppbyggd klasskampssfrafegi, utformad inom Svenska arbetsgivareföreningens ram.

I de dagliga kraftmätningarna står fackföreningsrörelsens lokala enheter som motståndare. I den lokala kampen är de arbetande klarf försvagade av den klassamarbetspolitik som är förhärskande inom fackföreningsrörelsen. Därför bUr kampen på många håll djupt orättvis. Den blir ojämn. Etf effekfivt och krafffuUt motstånd mot kapitalet innebär aft klassamarbefs-ideologin måste överges.

Illusionerna om att ett medbestämmande skulle rätta fill de skillnader som fanns mellan kapital och arbete har brutalt avslöjats, näsfan som rent skoj. Nu framhävs alltmer det rena klassamarbetet. Det är arbetarrörelsen som skall lägga sig platt på rygg för kapitalets grundläggande krav: ökad lönsamhet och vinst, ökad effekfivitet och produktivitet. Det gäller såväl inom fackföreningsrörelsen som på den polifiska arenan.

Den socialdemokratiska regeringens politik efter valet har klassamarbefs-filosofin som central motor i utvecklingen. För arbetarrörelsen är defta fjärran från de grunder som en gång var utgångspunkten: rättvisa, jämlikhet, solidaritet och gemenskap. Etf sådant samhälle kräver de arbetandes makt och ägande. I dag är dessa utgångspunkter helt övergivna av socialdemokrafin. Numera är SAP och de borgerliga partierna överens om att det kapitalistiska samhället skall bestå. Man fräter bara om hur.

Vpk för fram de kamptradifioner som främst finns på def lokala planet och som går ut på att blottlägga de motsättningar som finns i samhället. Kapitalister och lönarbetare har oförenliga klassintressen, och kapitalets avgörande makt ligger i dess ägande till produktionsmedlen. Därför har vi som kommunister allfid varit emot klassamarbete. Vi är emot såväl Saltsjöbadsandan som den nu skisserade 80-falsmodellen för avancerat klassamarbete. I stället för klassamarbetslagar kräver vpk och många andra radikala krafter en lag som ger de fackUga organisafionerna demokrafiska rätfigheter, så atf de med framgång kan genomföra en utveckling i strid med kapitalets utsugningspolifik. Den fackliga kampen går naturligtvis vidare, även om den infe ges stöd i lagstiftningen. Men det är anmärkningsvärt aft en arbetarregering snarare försvårar än underlättar den kampen.

Vpk föreslår en rätfighetslag med utvidgad förhandlingsrätt, informations-rätt, strejkrätt och vetorätt. Vidare föreslår vi lagar som innebär att arbetsköparnas rätt till lockout avskaffas, att deltagande i strejk aldrig kan utgöra skäl för uppsägning och att facklig organisafion har rätt att solidarisera sig med strejkande arbetare. Detta är en inriktning som de fyra övriga utskoffspartierna infe vill höra talas om, och samstämmigheten är stor när det gäller aft yrka avslag på vpk:s krav.

En ny arbetarregering har förväntningar på sig. Den inger hopp. Sex års

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Medbestämmandefrågor m. m.

borgerligt regeringsinnehav har nu brutits, men vad kommer ut av detta?

Arbetarna tvingas fill ytterligare reallönesänkningar, främst genom den orättvisa devalveringen. Företagens vinster tillåts öka. Man genomför en skatteförändring som gynnar höginkomsttagare, och man genomför en momshöjning som främst drabbar de lågavlönade. Företagen får ytterligare skaffesubventioner. Makfen i företagen skall orubbad ligga i fåtalefs händer. Fondfanken om inskränkt kapitalmakt är begravd, ja, t. o. m. förmulfnad. Def är milt uttryckt en polifik stick i stäv med vad man avsåg i den offensiva rörelse som vann valet åt socialdemokraterna.

Socialdemokraterna har under sex års borgerligt styre lagt fram en rad bra förslag på arbetsrättens område. Dessa förslag avslås nu av dem själva. Inte det minsta krav på en maning eller ett tillkännagivande till regeringen finns. Förslagen stoppas i en säck och överlämnas fill regeringen, som har meddelat atf den skall tillsätta en beredningsgrupp för dessa frågor. De socialdemokratiska ledamöterna i arbetsmarknadsutskottet sade först ja fill mofionerna, men efter betänketid eller sedan man fått direkfiv från regeringen blev det avslag. Det kan som jag ser def bara tyda på en sak: villrådighet om huruvida man över huvud taget skall stå fast vid sina krav.

Nu vill jag säga att dessa krav egenfiigen inte är särskilt djuplodande i vad det gäller grunderna för medbestämmande och klassamarbete. Förslagen rör förändringar i förfroendemannalagen, bristerna i informationsskyldigheten, besluten i koncernerna, arbetsgivarnas skadeståndsskyldighet, 200-kronors-regeln och överläggningsskyldighef vid olovliga konflikter. Men def här förändrar infe medbestämmandelagens innehåll i grunden. Qch faktum kvarstår: De krav som socialdemokraterna förde fram i januari - i opposition - blir nu föremål för avslag av socialdemokraterna i regeringställning. Man har sannerligen intagit en defensiv hållning, som inte bådar gott för framtiden.

Elver Jonsson ville infe gråta över den snö som har fallit. Jag för min del får väl gråta över den snö som inte fallit.

Vi är inne i en ny etapp när def gäller klassamarbetet. Borta är de stora orden om rättvisa och arbetarnas rättigheter. Den brutala kapifaUstiska utvecklingen får råda. Den verkligheten försöker regeringen infe förändra. I stället anpassar man sig fill den. Det är därför som det utvecklingsavtal som nu är tecknat på den privata sektorn är ett avtal som ger kapitalet alla möjligheter och de arbetande hela bördan.

Striderna om § 32 i SAF:s stadgar är slut. Den strategi som Svenska arbetsgivareföreningen presenterade i början av 1960-falef har vunnit all framgång. Arbetsgivareföreningen lade då fram den modell där man slog fast hur samarbetet skulle ske i framfidens företag. Och man fick etf rejält försprång, som vi nu kan se resultatet av. Man sade då:

1. Ökad effektivitet och produktivitet.

2. Arbetstillfredsställelse för de anställda i den mån målsättningen inte strider mot def överordnade effektivitets- och produktivitetskravet.

3. Infressebalans.

Kapitalets ledande roll slogs fast. Det är mycket vikfigt, sade man, atf

formulera målen sä att de anställda sinsemellan uppfatfar dem på samma sätt, och givetvis på samma sätt som företagsledningen. Vidare hette det: "Det är också nödvändigt aft lära de anställda vad måleri innebär och hur de skall realiseras." Och man har fått dem realiserade.

SAF hade också förslag fill medel, men def gällde företagsanpassade samarbetsformer. Det tillsattes ett utvecklingsråd sorri skulle se fill att det hela blev förverkligat. I företagsnämndsavtalet av år 1966 finns fortfarande grunderna: produktivitet och arbetstillfredsställelse.

SAF:s huvudlinje har varit atf få teckna ett ramavtal om samarbete, ett avtal som sedan följs upp med förbunds- och lokalavfal. Def skall vara företagsanpassade avtal. Fackföreningen skall byggas in i företagens Unjeorganisafion.

SAF:s strategi finns sammanfattad i projektet "Nya fabriker". Det talas om "samordnad självständighet i små system". SAF har många vackra honnörsord som döljer kapitalismens makt: självständighet, delegering, små enheter, en ny chefsroll, förefagsanpassning m. m.

I verkligheten handlar SAF:s maktmodell om samordnad styrning av koncerner och företag. De delas upp i ekonomiska resultatenheter, och i varje enhet sitter en av kapitalets chefer med resultatansvar uppåt till dem som bestämt de ekonomiska ramarna och produkfionsnormerna. De s. k. självstyrande grupperna, avdelningarna och företagen isoleras från varandra och spelas ut mot varandra för att öka effektiviteten och profiten: ett nytt styr- och kontrollsystem, där naturligtvis datorn har en central roll.

Till SAF:s makfmodell hör också atf facket skaU utse medbestämmande-ombud och ledamöter i utskott. Fackets ombud skall samarbeta med kapitalets chefer på olika nivåer. Facket kan då bara komma in med sina förhandlingar, om cheferna misslyckas med aft knyta upp facket genom dess ombud.

Utvecklingsavtalef mellan SAF och LO/PTK är i stora och avgörande stycken en följd av SAF:s makfmodell. Jag skall fa några exempel.

"Gemensamma värderingar" heter ett avsnitt som anger samarbetets innebörd. Viljeinriktningen är att utveckla företagets effekfivitet, lönsamhet och konkurrenskraft och skapa förutsättningar för sysselsättning, trygghet och utveckling i arbetet. Dessa målsättningar framställs som i def närmaste konfliktfria, men de strider ju i hög grad mot varandra. Enligt min mening är vägen öppen för samarbete på kapitalets villkor.

Under rubriken "Effektivitet, lönsamhet och konkurrenskraft" skriver man: "Effekfivitefsprocessen kräver en aktiv medverkan från alla som arbetar i företagen, dvs. ledning, anställda och dess fackliga företrädare." Def är bara def att effekfivitefsprocessen sker på kapitalismens villkor, infe minst på kapitalismens internationella villkor, vilket infe befrämjar sysselsättning och anställningstrygghet.

Avtalet innehåller många honnörsord. Def heter atf man vill "främja utveckling och samarbete i företaget", öch def framhålls aft "hög effektivitet inom alla arbetsenheter och på alla nivåer i företaget är avgörande för konkurrenskraft etc". Beträffande teknisk utveckling sägs att teknisk

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Medbestämmandefrågor m. m.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Medbestämmandefrågor m. m.

förnyelse erbjuder många möjligheter för företaget aft överleva. Man skriver vidare: "Investeringar möjliggör produktivitetsutveckling och skapar också möjligheter aft introducera nya produktionssystem, utnyttja modern teknik, utveckla de anställdas kunskaper och därmed öka företagens konkurrens-' kraft." Dessa citat ur avtalet är typiska. Återigen, resultatet innebär fritt fram för utveckling på kapitalets villkor. Def finns inga som helst maktbefogenheter för de anställda eller för facklig organisation.

Att Svenska arbetsgivareföreningen genom detta avtal har kunnat bygga in facket i företagefs Unjeorganisafion råder def inget tvivel om. Avtalet är helt förefagsanpassat till de nuvarande företagens mål och makt, I avtalet står def även aft en annan form för medbestämmande är aft fackliga organisationers företrädare på olika nivåer medverkar i företagets ordinarie linjeorganisation, eller aft medbestämmandet också kan utövas i parfsammansafta samarbets- och informationsorgan, I varje moment känns SAF-strafegin från 1960- och 1970-falef igen.

Utvecklingsavtalef är def definifiva beviset på kapitulationen för kapitalismen. Det kan inte nog poängteras atf hela filosofin om samarbete och medbestämmande är en central ingrediens i den polifik som SAP nu genomför i regeringsställning. Utan detta samarbete skuUe den polifiken ramla ihop som ett korthus. Det är skäl aft påpeka att de som nu till äventyrs har blivit överraskade av regeringspolitiken efter valet och inte ansett den överensstämma med de yviga orden från oppositionsfiden och under valrörelsen infe rimligtvis kan ha saft sig in i medbesfämmandefilosofiri och inte heller tagit del av besluten på LO- och SAP-kongresserna 1981,

Def är inte heller svårt att förstå att de borgerliga parfierna med förtjusning ser def här avtalet, Def måste i alla stycken fillfredsställa de parfier som går i SAF;s fotspår när det gäller filosofin på defta område.

Efter storlockouten 1980 har högervridningen blivit märkbar, även i arbetarrörelsens program. Det var ju socialdemokraternas krisgrupp, med bl, a, Ingvar Carlsson i ledningen, som framförde de här rena högerståndpunkterna, som nu ligger fill grund för regeringspoUfiken, Kongresserna som SAP och LO genomförde gav en provkarta på en liberal välfärdspolitik, byggd på en kapitalistisk marknadshushållning. Löntagarfonderna kastades i papperskorgen i sitt ursprungliga skick.

De här kongresserna avslog - väl att märka i överensstämmelse med dagens regeringspolifik - rättigheter för lönearbetarna när det gäller inflytande på datorisering, rafionaliseringar, investeringar, utlandsetableringar och driftsinskränkningar. Man försvarade MBL:s tandlösa lagstiftning i stället för atf försvara arbetarklassens möjligheter atf bedriva en kollekfiv kamp. Och i stället för att kräva lockoufrätfens avskaffande vill man utreda den lämpliga balansen i parternas möjligheter atf vidta sfridsåtgärder. Socialdemokraterna följer upp denna poHtik genom det beslut som kommer atf fattas med utgångspunkt i dagens betänkande.

Tittar man på LO:s näringspolifiska rapport från föregående år, finner man atf flyttlasspolifiken är legaliserad. Det visas passivitet när def gäller industripolitikens framtid, internationalisering och datorisering.

Det har alltså skett en avgörande förändring sedan sforlockouten 1980, och nu har vi fått en 80-falsmodell för klassamarbetet. Utvecklingsavtalef är en dél av den här modellen - på Svenska arbetsgivareföreningens villkor, som binder den fackliga organisafionen i ett fördjupat klassamarbete. Och det är utmanande i en fid när den kapitalisfiska krisen är djup och när arbetslösheten ökar.

Nej, nu gäller det mer än någonsin aft föra en politik för rättvisa och solidaritet. Människor skall ha arbete. Arbetslivet skall bli drägUgt och ha mänskligt innehåll. Vpk anser atf arbetarnas rätfigheter 1 arbetslivet är av central betydelse för framfiden. Den ensidiga fåtalsmakten måste brytas för att de tidigare nämnda målen skall kunna uppnås. Def gäller att i grunden överge klassamarbefspolitiken - def är utgångspunkten - och som en följd därav utforma lagstiftningen så atf den ger stöd åt en klasskampsinrikfad polifik.

Vi har föreslagit några hörnstenar:

Utvidgad förhandlingsrätt och informationsräff i alla frågor. Inga undantagsregler.

Inga sekretessbestämmelser. Arbetarna skaU ha ansvar och kan ta det.

Lagstadgad strejkrätt för lokal och central fackförening - det är mycket vikfigt i dagens läge.

Vetorätt på för fackföreningarna avgörande områden: Företagsnedläggelser, rationaliseringar, avskedanden, omplaceringar, entreprenadfrågor -inte minst - samt datafrågor.

Det sista, om datapolitiken, är betydelsefullt, Def finns en särskild mofion från oss om datapolitik, som behandlas i def här betänkandet. Jag vill poängtera atf vpk och den radikala rörelsen inte alls är emot datatekniken som sådan utan det sätt på vilket den används. Eftersom vi anser atf def är arbetarna själva som vet hur man kan utnyttja tekniken på bästa sätt är vetorätt för de arbetande det enda som kan leda till en riktig utformning av datapolitiken. Medbestämmande är något annat. Det sker på kapitalets villkor. Vi menar också att fackförening skall ha rätt atf anordna möten på betald arbetstid, I det nu aktuella utvecklingsavtalef förutsätts att mötena skall hållas på överfid. Vi anser vidare aft forskare skall kunna ha tUlgång fill arbetsplatserna, Utvecklingsavtalef löser infe problemen på def området.

Vi menar atf strejkrätten skall finnas. Den är arbetarnas och fackföreningens främsta motvikt mot arbetsköparnas makt och mot dessas ägande av produktionsmedlen. Vi måste mönstra ut fredspliktsparagraferna, och skadestånden måste försvinna. Om dessa infe tas bort, borde de åtminstone sänkas till 200-kronorsgränsen, Arbetsdomstolen har nu skärpt skadeståndet genom indexreglering, så aft 200-kronorsgränsen höjts till 300 kr, - kanske det enda exemplet härpå i dagens Sverige, Vi har infe någon indexreglering av löner i vårt samhälle, men här har man indexregleraf.

Förbudet mot lockout tror jag kan ses som ett avgörande exempel på synen på klassförhållandena. Det är ju inte fråga om jämställda parter. Medan arbetarnas försörjningsmöjligheter hotas genom blockad hotar strejken endast den rikes eller kapitalägarens möjligheter atf berika sig. Strejk och

2 Riksdagens proiokoU 1982/83:43-44

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Medbestämmandefrågor m. m.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Medbestämmandefrågor m. m.

lockout är inte mellan jämbördiga parter jämförbara vapen, och därför kräver vi att arbetsköparnas möjligheter fiU lockout skall förbjudas i lagstiftningen. Man skall göra en skillnad mellan strejk och lockout.

Def är inte så, som Sonja Rembo säger, aft arbetarna har alla möjligheter. De har få möjligheter. De skulle kunna ha många möjligheter, om man ändrade poHtiken, från en klassamarbetsfilosofi fill en mobiliserande inriktning, men lagUgt sett och med övriga möjligheter som står fill buds kan företagarna i dag använda investeringssfrejk, flytta och rafionalisera under avtalsperioden. Def är bära några exempel på arbetsköparnas makt i dag. Lägger man sedan lockout fill defta, blir det en enorm makt.

Vi anser också att ingen skall avskedas vid strejk Uksom att de fackliga förtroendevalda skall kunna solidarisera sig med kamrater som strejkar. Vi menar vidare att man skaU förbättra förfroendemannalagen ufifrån att den skall bidra fill en kampinriktad politik. Vi har understrukit att polifisk verksamhet skall vara fillåten enligt förfroendemannalagen, atf man skall ha rätt att bestämma tidsåtgången, att fackliga möten skall kunna hållas på arbetsfid och atf organisafioner som har minst en femtedel av sina medlemmar på en arbetsplats också skall omfattas av förfroendemannalagen.

De borgerliga parfiernas reservafioner vid defta betänkande är etf smakprov på uttalanden från regeringsparfier som vill peka på vem som gjort mest eller som gjort minst - def är en vanlig träta mellan socialdemokrater och borgare. I sak är reservafion 1 en okynnesreservafion, och det lyser klart mellan raderna fram hur förtjust man är över utvecklingsavtalet. Jag får en gångs skull instämma med Elver Jonsson, som säger att def är stor samstämmighet i sak mellan de fyra parfierna. Jag tycker att detta är beklagligt.

När vi, herr falman, för fram vår krifik gör vi def ufifrån arbetarrörelsens klassiska gmndvalar. Vi har alltså en sociaUstisk utgångspunkt. Vi gör def av omsorg infe om SAP men väl om arbetarrörelsens traditioner och framfid. Def är beklagligt aft arbetarrörelsens ledning i dag kommer alltmer i motsättning fill de olika nivåer inom arbetarrörelsen som de har fått uppdraget av. På annat sätt kan man infe tolka den effervalsdebatt som förs och som har kommit fram i LO-tidningen i vad gäller lokala lönesänkningar. Tidningen avslutar en ledare så här: "Inkomstklyftorna och de sociala klasskillnaderna sticker folket på def berömda verkstadsgolvet i ögonen. Upprorens tid är inte förbi, om nu någon trodde def."

Det är beklagligt att klassamarbefspolitiken stärker sitt grepp över arbetarrörelsen. Utskottets socialdemokrater får infe igenom sina krav ens i regeringsställning. Infe ens en liten skjuts på vägen, inte ens en beställning, och det är ju inte bra heller i etf läge när kapitalet och dess organisation SAF med de borgerliga parfierna i släptåg uppträder både utmanande och hotfullt. Det är beklagligt atf def infe bemötts med en motoffensiv.

Vpk vill med sina krav visa på atf def finns ett alternativ fill klassamarbefspolitiken. Det är dessa krav som är framförda i motionerna och reservationerna från vpk.

Herr falman! Jag yrkar bifall fUl vpk-reservationerna som är fogade vid arbetsmarknadsutskottets betänkande.

AnL 4 LARS ULANDER (s):

Herr falman! De frågor som vi nu behandlar har varit flifigt förekommande i debatten här i kammaren de senaste åren. Aft vi har och har haft olika uppfattningar om hur man skall närma sig problemen på detta område är bara atf konstatera.

Från borgerligt håll har det varit etf faktiskt spel med olika turer. Spelöppningen efter 1976 års val var som jag ser def typisk för borgerlighetens syn på reformeringen av arbetslivet. På arbetsgivarkongressen i Älvsjö tillkännagav dåvarande arbetsmarknadsministern under applåder aft lagen om anställningsskydd skulle försvagas.

Fortsättningen har inte varit annorlunda. Man har tillsatt utredningar som har lagts ned. På ett uppseendeväckande sätt körde regeringen över anställningsskyddskommifténs utredning. En proposition om ny förfroen-demannalag gick så långt som till lagrådet, men på grund av en massiv krifik från parterna på arbetsmarknaden fick riksdagen aldrig ta ställning fill proposifionen.

Vi har här i riksdagen haft en mängd betänkanden från arbetsmarknadsutskottet, där den borgerliga majoriteten har avstyrkt socialdemokrafiska förslag efter löpandebandsprincipen.

De borgerUga parfierna säger i sin reservafion 1: "Det omfattande lagstiftningsarbete på arbetsrättens område som inleddes före regimskiftet 1976 fortsattes med kraft under de följande åren." Detta påstående säger mera om hur reservanterna uppfattar uttrycket "med kraft" än vad som egentligen har hänt på detta område. Som exempel nämns i reservationen arbetsmiljölagen och semesterlagen. Dessa frågor var helt beredda av den förutvarande socialdemokrafiska regeringen och kan inte fas fill intäkt för någon borgerlig kraftfullhef. Det skulle ha varit alltför utmanande aft stoppa dessa förslag.

Vad som nu är viktigt är att få ny fart på arbetet med de arbetsrätfsliga frågorna. Det är också klarf uttalat från regeringen i regeringsförklaringen atf så skaU ske.

Utskottet konstaterar atf vi måste få en samlad bild på detta område, och det är också därför som utskottet säger atf uppslagen fill en förnyelse av arbetsUvet kan fas upp fill en samlad prövning. Utskottet pekar på bl. a. det faktum atf def änfiigen har kommit ett avtal, det s. k. utvecklingsavtalef, på den privata sidan. Def finns anledning att förutsätta aft def blir en fortsättning på defta område. Dessutom kommer arbefsräftskommittén med sitt betänkande. I den prövningen anser utskottet att def är naturligt att de socialdemokrafiska motionerna kommer in.

Arbetsmarknadsministern har nu också tillsaft en beredningsgrupp som har atf beakta behovet av ny lagstiftning inom arbetsrätten men även ta hänsyn fill vad som har hänt genom aft avtal har träffats på oUka områden.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Medbestämmandefrågor m. m.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Medbestämmandefrågor m. m.

Vi kommer i framtiden aft få många möjligheter atf diskutera de enskilda frågor som har tagits upp i detta betänkande. Därför skall jag avstå från atf ge mig in i den diskussion som inte minst Lars-Ove Hagberg har dragit upp tills vi får konkreta förslag att fa ställning till.

Som en liten kommentar till Lars-Ove Hagberg vill jag ändå säga atf när det gäUer fredsplikfen har vi olika uppfattningar. Om vi ser etf värde i aft kunna sluta kollektivavtal, är det infe möjUgf aft mönstra ut fredsplikfsreg-lerna ur avtalen.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemsfällan.

Sedan några ord om den debatt som nu har pågått en stund.

Det är intressant atf kunna konstatera att Sonja Rembo och Lars-Ove Hagberg möts i angreppet på fackföreningsrörelsen. Sonja Rembos hela tal var ett försvarstal för arbetsgivarnas ställning på arbetsmarknaden. Lars-Ove Hagbergs tal var ett angrepp på fackföreningsrörelsen, som han säger bedriver klassamarbete.

Skall vi få ordning och reda, skall vi få ett arbetsliv där demokrafi råder, är def helt nödvändigt atf vi också samarbetar med de fackliga organisafionerna. Def angrepp som Lars-Ove Hagberg kostade på sig kan infe ha någon annan effekt än aft det kanske ger en och annan rubrik. Men def kommer infe atf föra frågan framåt i den riktning som är önskvärd.

Sonja Rembo använde uttryck som på något sätt verkade litet naffsfåndna och forntida. Hon talade om att det inte fanns något ansvar från fackets sida och om förföljelse av medlemmar. Def är påståenden som är rätt otäcka, men def duger infe att bara uttrycka dem f ord utan def krävs bevis. En sak är väl fuUständigt klar, nämligen atf fackföreningsrörelsen i detta land är känd för atf ta ett mycket stort ansvar. Därför är de angrepp på den som Lars-Ove Hagberg tillät sig att framföra inte befogade.

Elver Jonsson gick litet gladlynt in i diskussionen och talade om atf vi nu blivit ense i sak. Det vore bra om vi blev det, men under de sex åren vi haft borgerliga regeringar har def klarf och tydligt visats atf vi icke varit ense i sak när det gäller arbetsrätten. Låt oss, när def nu ges möjligheter, efter beredning i regeringskansliet och efter kontakter med arbetsmarknadens parter, se till aft vi också följer de förslag som den socialdemokrafiska regeringen lägger fram. Vi får då se hur pass mycket def är bevänt med den enighet som Elver Jonsson talade om.

AnL 5 SONJA REMBO (m) replik:

Herr talman! Lars Ulander framhöll aft fackföreningsrörelsen i Sverige är känd för aft ta ansvar. Om Lars Ulander hade lyssnat uppmärksamt på vad jag sade i mitt inlägg skulle han ha hört att det var precis vad jag framhöll. Därför är det desto mer beklagligt atf def från fackliga organisationers sida förekommer akfioner som icke kan tolkas som någonfing annat än rena övergrepp på seriösa och skötsamma företagare samt deras anställda.

Vad dessa frågor egentligen handlar om - rätten till blockader och den negafiva föreningsrätten - är i grunden de demokratiska fri- och rättigheterna. För vad innebär facklig anslutning, och vad innebär det atf teckna

kollektivavtal? Ja, det är inte alltid bara etf sätt atf reglera förhållandena mellan arbetstagare och arbetsgivare. Den som ansluter sig till ett LO-förbund förpliktar sig också i allmänhet atf arbeta för ett socialisfiskt samhälle och att stödja ett socialistiskt parti. Det finns ingen möjlighet att reservera sig på dessa punkter, därför att dessa förpliktelser är i öppen eller förtäckt form inskrivna i praktiskt taget alla LO-förbunds stadgar. För en arbetsgivare innebär kollekfivavfal med ett LO-förbund ofta atf han förpliktar sig aft endast anställa medlemmar i def aktuella LQ-förbundet. Han tvingas alltså atf också medverka fill atf stödja socialistiska partier.

I en demokrati, herr Ulander, har varje människa rätt aft kräva respekt för sina åsikter, och alla har rätt att med fredliga medel argumentera för sina åsikter samt försöka övertyga andra om deras förträfflighet. Atf en facklig organisation med ensidiga tvångsåtgärder försöker kväsa seriösa företagare och enskilda anställda fill underkastelse är icke förenligt med mänskliga fri-och rätfigheter samt demokratisk tradition. Def är detta, herr Ulander, som den här diskussionen handlar om, icke om vi är motståndare eller ej fill facket. Vi moderater stäUer oss bakom de fackliga rörelserna på det sättet atf vi anser aft det är lämpligt med kollektivavtal. Vi stöder strävan att stabilisera förhållandena på arbetsmarknaden och vill medverka fill en gynnsam ekonomisk utveckling. Men det får infe gå till hur som helst, herr Ulander.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Medbestämmandefrågor m. m.

AnL 6 ELVER JONSSON (fp) replik:

Herr talman! Lars Ulander säger att det under de sex årens borgerUga regeringar har pågått ett faktiskt spel. I den mån det har hänt något har det varit uppföljningar av fidigare beredningar under socialdemokrafiskt styre i kanslihuset.

Def är riktigt så fill vida att flera av de utredningar som påbörjades under tidigt 1970-fal har följts upp. Def kan tyda på atf def finns en klar samstämmighet. Men jag räknade ju upp en rad reformer, som socialdemokraterna inte har varit fillskyndare till och där de pä några punkter har gått fill mycket akfivt motstånd, infe bara en gång utan två gånger här i riksdagen. Jag nämnde just jämställdhetslagén såsom exempel.

Nu kommenterar infe Lars Ulander varför socialdemokraterna drev sitt motstånd mot den så häftigt. Jag skall infe kräva honom på ett beklagande, men jag vet aft många av Lars Ulanders partivänner sörjer den hållning som Lars Ulander och andra intog när frågan avgjordes. Det intressanta är atf de otillräcklighefer som man på socialdemokrafiskf håll har menat funnits i regeringspolitiken under senare år och där man haft alternativa förslag är man i dag beredd aft bortse från.

Nu säger Lars Ulander aft man självfallet kommer aft energiskt driva reformarbetet efter de rikfiinjer som har dragits upp i mofionerna. De avstyrkanden som finns i utskottets betänkande skulle vara av mera formell karaktär. Men, Lars Ulander, om viljeinriktningen är oomstridd, hade det varit ganska enkelt att tillstyrka mofionerna. Det hade infe krävts formella märkligheter. Def hade varit enkelt aft tillstyrka de fidigare socialdemokra-

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Medbestämmandefrågor m. m.

fiska reservationerna och göra dem till utskottets hemställan i' detta medbest ämmandebet änkande.

Socialdemokraterna ville ganska länge under utskoftsberedningen följa upp sina krav med etf tillstyrkande. Men så utgick ett påbud - varifrån är för mig okänt - att socialdemokraterna skulle avstyrka sina egna krav. Man fick då rätta in sig i ledet.

Jag beklagar infe, herr falman, den ståndpunkt som socialdemokraterna intar när def gäller slutsatsen, nämligen aft riksdagen bör avslå de socialdemokratiska mofionerna. Def är i sak rikfigt. Men vad vi är oense om är den historieskrivning som har givits. Jag rekommenderar kammarens ledamöter aft läsa båda versionerna, både utskoftsbetänkandet och reservation 1.

AnL 7 LARS-OVE HAGBERG (vpk) repUk:

Herr falman! Den nya farten i den arbetsrättsliga lagstiftningen är atf socialdemokraterna avstyrker förslag och ståndpunkter som de själva drivit i sex år. Def är en märklig fart i så fall - full fart back.

Def skall bli en samlad bild och prövning. Ja, men def har också borgarna sagt i sex år. Man skall samla, man skall pröva och man skall fundera. Man skall jämföra med utvecklingsavtalef. Men, Lars Ulander, är det infe värt aft diskutera vad utvecklingsavtalet egentligen innehåller och vilken analys man kan lägga bakom det? Är ni nöjda och infe tänker göra någonfing, kan jag infe förstå att ens era frågor är täckta i ett utvecklingsavfal. Def minsta ni kan göra är naturligtvis aft tillstyrka förslagen. Jag beklagar atf def infe blev så.

Man skall vänta fills def kommer konkreta förslag. Men debatten borde ju föras före. Kanske arbetsmarknadsministern som befinner sig i kammaren kan ge oss besked om vad som kommer ut av detta och vilken färdriktningen skall bli.

När def gäller fredspUkfen vill jag bara tala om för Lars Ulander - fast det vet han redan - att den är omtvistad. Det är inte så enkelt atf bevara fredspHkten, när arbetsköparen kan lägga ned, flytta, rafionalisera och i stort sett göra vad som helst, medan arbetarna är bundna av fredsplikten. Ni har själva sagt atf det är gmnden fill de s. k. olovliga strejker som utbryter.

Vänsterparfiet kommunisterna angriper infe fackföreningsrörelsen. Skilj på detta! Vi angriper den polifik som är förhärskande i den. Det anser vi atf vi har rätt atf göra. Vi värnar om fackföreningsrörelsens och arbetarrörelsens framtid. Trots detta kan vi ha olika meningar om hur fackföreningsrörelsen skall gå fram. Men vi angriper den inte fiU skillnad från moderaterna. Vi undrar verkligen om de beslut som fattades 1981 och som nu genomförs av socialdemokraterna i regeringsställning gynnar fackföreningsrörelsen och arbetarrörelsen. Vi försöker analysera om det är framgångsUnjen och diskutera det, och vi anser aft def är en helt felakfig väg. Vad vi arbetar för, Lars Ulander, är en socialistisk politik. Vi tänker infe instämma i de borgerliga poUtikernas gnöl på den här regeringen, vi tänker föra en socialisfisk opposifionspolifik och visa vad arbetarrörelsens alternativ är.

Sedan kan jag bara nämna att vår krifik mot 1976 års beslut om medbestämmandelag fill fullo är bekräftad i dag. Lars Ulander kan ju komma ihåg vad hans partiledare då sade: Def var den största reformen på århundraden, den skulle ge makt och nya möjligheter. Nu har avtalet kommit som skulle vara kronan på verket, och fortfarande är det arbetsköparna som i kraft av sitt ägande bestämmer utvecklingen i samhället samtidigt som vi har en ökad internationalisering av def svenska kapitalet - än längre från makt och inflytande, Lars Ulander.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Medbestämmandefrågor m. m.

AnL 8 LARS ULANDER (s) replik:

Herr falman! Sonja Rembo säger att hon inte angrep de fackliga organisafionerna, men så kommer hon fillbaka och menar atf organisafioner inom facket utför oansvariga handUngar och övergrepp. Def anser jag vara liktydigt med def angrepp som jag i mitt huvudanförande påstod att- hon gjorde sig skyldig fill.

Vidare säger Sonja Rembo aft det är på grund av vissa omständigheter man inte kan vara med på detta, och så drar hon fram atf fackföreningsrörelsen skall arbeta för etf socialistiskt samhälle. Det är ju så inom en demokratisk organisafion aft den själv fastställer sina stadgar, och när det gäller def stadgande som man har antagit om att def skall vara en demokratisk, social, ekonomisk demokrafi är det medlemmarna som har bestämt atf def skall vara på def sättet. Det är alltså ett demokratiskt beslut som Ugger fill gmnd för samtliga fackliga organisationers stadgar, och def bör man väl ändå respektera även från moderaternas sida.

Sonja Rembo drar också upp en diskussion om varje människas rätt. Jag hävdar bestämt att varje, människa har rätt aft avgöra huruvida hon skall fillhöra den fackliga organisafionen eUer ej. Det är helt klarf, och def visar väl bl. a. def faktum atf def är rätt många människor som står utanför de fackUga organisafionerna. Naturligtvis har de fackliga organisationerna själva atf se till, aft de övertygar om nödvändigheten att fillhöra facket. Men rätten atf stå utanför finns, och den är icke möjlig atf ifrågasätta.

Elver Jonsson kommer fillbaka och drar upp en del diskussioner om jämställdhetslagén. Många sörjer den hållning som man hade, menar han. Men Elver Jonsson vet Hka väl som kammarens övriga ledamöter aft i den diskussion som föregick jämställdhetslagén hade def socialdemokratiska partiet ett alternativ, också def fillsammans med fackföreningsrörelsen. Men låt oss inte gräla om den biten, för den diskussionen har en gång för alla klarats av.

Nu har äntligen Elver Jonsson fattat vad def är fråga om, nämUgen atf den formella gången när def gäller de socialdemokratiska mofionerna betyder aft vi kommer tillbaka med frågorna. Vi har inte på något sätt ändrat uppfattning från den tid då vi saft i opposifion fram tiU nu, utan skillnaden är helt enkelt den att vi nu har fått möjlighet aft angripa de här frågorna på ett handfast sätt inom regeringskansliet.

Lars-Ove Hagberg säger ungefär samma sak som Elver Jonsson, nämligen att det är full fart back och infe full fart framåt. Jag kan bara hänvisa fill vad

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Medbestämmandefrågor m. m.

jag har svarat Elver Jonsson; jag har precis samma svar fill Lars-Ove Hagberg.

Så till angreppet mot fackföreningsrörelsen. Lars-Ove Hagberg talar här om klassamarbetet inom fackföreningarna. Han ställer alltså medlemmarna mot den fackliga organisafionen, och def anser jag vara ett angrepp.

AnL 9 SONJA REMBO (m) repUk: ,

Herr talman! Lars Ulander säger aft rätten finns att inte tillhöra en facklig organisation och att detta bevisas av att många är oorganiserade. Def är rikfigt så fill vida att def icke finns något tvång att fillhöra en facklig organisafion, men vad händer med dem som icke är fackligt anslutna?

Jag har här i min hand en kopia av etf par sidor i en facklig fidskriff som, med angivande av personnummer och namn, räknar upp vilka människor som arbetar inom avtalsområdet och som icke är organiserade i facket. I tidskriften uppmanas medlemmarna att vägra att jobba fillsammans med dessa människor. Def är etf av de exempel som Lars Ulander efterlyste i sitt tidigare inlägg. Även om man kan säga aft def infe finns ett formellt tvång finns def ett reellt tvång aft fiUhöra facket. Dit hör också de organisations-klausuler som binder arbetsgivare att enbart anstäUa fackligt ansluten personal.

Det är betecknande för socialdemokraternas debatteknik aft de, så fort man tar upp fackets ställning och framför krifik, genast talar om fackföre-ningsfienfiighef. De fackliga organisafionerna är i dag en stor maktfaktor. De har ett oerhört stort inflytande, och de har en monopolställning. Det finns inget alternativ till de fackliga organisafionerna. Människor är hänvisade till atf fillhöra en viss facklig organisafion. Då måste det också ställas mycket stora krav på den organisationens sätt att uppträda. Man får inte, som socialdemokraterna gör, odla en ofelbarhetens princip i fackliga sammanhang.

Det är därför, herr talman, som vi moderater i dessa sammanhang far ställning för de enskUda människorna. Människor behöver skydd mot maktövergrepp, från vad håll det vara må.

AnL 10 ELVER JONSSON (fp) replik:

Herr falman! När Lars Ulander försöker förklara varför socialdemokraterna hamnade så snett när vi hade aft hantera lagen om jämställdhet i arbetsUvet säger han: Vi hade ändå ett alternativ. Visst hade socialdemokraterna def, men alternativet var att säga nej till en lagsfiftning för akfiva åtgärder. Socialdemokraterna hamnade därför på motståndets och konservatismens kant. Def har man i dag sörjt. Jag uppfattar def så aft Lars Ulander t. o. m. beklagar def, när man nu ändå backar från defta motstånd. Det är bra.

Jag tror atf jämställdheten är en fråga som ständigt måste drivas. Risken är atf den lätt kan bli en konjunkturfråga aft jämställdhet blir något exklusivt, som vi arbetar för i goda fider. Jag är därför facksam för atf jag upplever def så att man från socialdemokrafiskt håll har tänkt om under den fid som har

gått. Jag uppfattar det också så, att Lars Ulander nu är beredd att stå fast vid vad riksdagen här har sagt.

Den socialdemokratiske talesmannen sade att vi kommer atf få rika tillfällen atf diskutera dessa frågor. Det är bra. Reformarbetet är nämligen infe avslutat. Det var det inte i början på 1970-falef och infe heller i slutet av 1970-talet, även om jag pekade på atf beslut om en rad reformer hade fattats också under en annan regim än just en socialdemokrafisk. Vi får inte glömma aft mycket av detta reformarbete förutsätter en avtalsuppbyggnad. Det kräver att parterna samverkar och far sitt ansvar, vilket är positivt.

Lars Ulander säger nu att vi inte får förledas aft tro att socialdemokraterna har ändrat uppfattning. Men visst blir man fundersam, när de krav som socialdemokraterna hade i stora delar handlade om viljeinriktningen. Man blir mest förbluffad över agerandet när def gäller det förslag där socialdemokraterna i flera år har haft en färdig lagtext. Nu orkar de inte ens ta sig samman och fullfölja de fidigare kraven, utan de säger: Detta bör vi pröva i ett större sammanhang.

Jag har, herr talman, inget annat att säga än atf det är bra om denna prövning i etf större sammanhang kan vara en väg fill en klarare syn på hur man skall hantera frågorna på arbetsrättens område. Jag tror aft vi då framöver också kan få det som Lars-Ove Hagberg här närmast har beskyllt oss för atf ha, nämligen stor samstämmighet mellan många partier här i kammaren om hur reformarbetet på arbetsrättens område skall bedrivas.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Medbestämmandefrågor m. m.

AnL 11 LARS-OVE HAGBERG (vpk) replik:

Herr talman! Def handfasta sättet, Lars Ulander, är alltså full fart back -def är vad vi har kommit fram fill.

Den här debatten har också visat atf det finns ett önskemål från de borgerliga parfierna att komma överens med socialdemokratin. Jag tycker att det är Utet förnedrande för arbetarrörelsen när man blir överens åt det hållet. Def är någonfing som Lars Ulander bör tänka på som fackföreningsman.

Angrepp på fackföreningen heter det så fort man kritiserar någonting. Liksom mänga andra fackliga ledare skiljer inte Lars Ulander mellan krifik mot fackföreningens politik och sådan kritik som riktas mot rörelsens roll. Det betyder ju i förlängningen att varje kritiskt inlägg mot klassamarbetet är etf angrepp på hela rörelsen. Det är en ohållbar ståndpunkt, Lars Ulander. Det skulle bli totalt tyst på basplanet, om man inte fick föra fram andra meningar.

Jag kan försäkra Lars Ulander att vid varje angrepp från höger på fackföreningsrörelsens samlade styrka kommer vpk atf stå i första ledet bland försvararna, och vi menar aft vi med vår polifik gör det i dag.

För min egen del jobbar jag som många andra vpk:are hängivet för fackföreningen varje dag. Jag har många erfarenheter som visar på bristerna i medbestämmandelagen när det gäller det fackliga agerandet som ställer den fackliga ledningen och arbetarrörelsens politiska ledning i direkt motsättning till dem som strider för sina jobb. Jag kan nämna hela handläggningen av

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Medbestämmandefrågor m. m.

frågan om strukturen inom stålindustrin.

Det vore bra, Lars Ulander, om vi hade vetorätt i någon form vid företagsnedläggningar, rationaliseringar och omplaceringar. Vi föreslår det, men ni viU inte göra def. I stort sett ställer ni den fackliga basen handlingsförlamad i vissa lägen, och vi tycker infe aft det är en rikfig polifik.

Debatten om reallönesänkningarna i höst visar på en ingående kritik inom fackföreningsrörelsen. Egenfiigen riktar den sin udd mot klassamarbetet. Den politik som nu genomförs av regeringen och som har som grund i besluten på LO- och SAP-kongresserna håller infe längre.

Ni vill alltså inte angripa den kapitalistiska verkligheten och förändra den, så att man kan nå de gamla arbefarmålen om solidaritet, rättvisa, jämlikhet och gemenskap. För det krävs det maktbefogenheter för de arbetande i bred mening.

AnL 12 LARS ULANDER (s) replik:

Herr talman! Sonja Rembo återkom med exempel på övergrepp. Men det kan väl också vara rimligt atf den som tillhör en facklig organisation inte finner det särskilt attraktivt att tvingas jobba sida vid sida med en som inte är organiserad och atf han bör ha möjlighet att berätta det för den oorganiserade. Det ser infe jag som något slags maktövergrepp. Def är inte heUer så atf man därigenom förvägrar den andra människan att fatta sitt fria beslut.

Sedan kom Sonja Rembo in på defta med monopolsfällning. Förhållandet är fakfiskt fortfarande det inom svenskt arbetarliv atf den starkare parfen är arbetsgivaren. Men att förvänta sig att en moderat skall ha någon uppfattning i den riktningen är nog atf hoppas alldeles förgäves.

Såvitt jag förstår, inskränkte sig Elver Jonssons förvåning till slut fill att gälla avslagsyrkandef i fråga om den s. k. 200-kronorsregeln när det gäller skadestånd för den enskilde arbetstagaren. Den 17 december lämnar nya arbetsrätfskommittén sitt betänkande till regeringen, I def betänkandet har kommittén tagit upp frågan om de 200 kronorna. När en utredning har arbetat under lång tid, är det väl rimligt att också låta de synpunkter som kommer fram i kommitténs betänkande ligga fill grund för fortsatt arbete med frågan.

Lars-Ove Hagberg säger atf def är av omtanke om fackföreningsrörelsen som han ägnar sig åt de påhopp han gör. Jag vill fortfarande påstå att det är sådana han gör. Allt vad man gör från fackligt håll är klassamarbete och elände, anser Lars-Ove Hagberg. Jag har litet svårt att förstå aft man, om man har den uppfattningen, därmed kan ge något positivt till diskussionen om de fackliga organisafionernas arbete. Det är ju så aft def vardagsfackliga arbetet infe består i aft avge deklarafioner utan i aft se fill atf klara medlemmarnas arbetsförhållanden och förhandla för medlemmarna på ett sätt som gynnar dem. Om det är klassamarbete, kommer det allfid att fortsätta, för det är på det sättet man bedriver facklig verksamhet ute på arbetsplatserna. Det bombasfiska står faktiskt Lars-Ove Hagberg för.

Talmannen anmälde att Sonja Rembo, Elver Jonsson och Lars-Ove     Nr 43
Hagberg anhåUit att fill protokollet få antecknat aft de infe ägde rätt fill    Onsdaeen den
ytterligare repliker.                                                         g december 1982

AnL 13 ANDERS HÖGMARK (m):

Herr falman! Jag har för avsikt aft i mitt inlägg begränsa mig fill den moderata reservationen 9, som rör medbestämmande i statsförvaltningen. Det är inget stort avsnitt i utskottets betänkande, men vår moderata uppfattning är atf det är ett principiellt vikfigt avsnitt. Det är viktigt därför aft det gäller atf slå vakt om den politiska demokratin i förhållande fill den arbefsrättsliga lagstiftning som enligt vår uppfattning gradvis har gröpt ur den politiska demokrafin såväl i kommuner och landsfing som på det nationella planet.

För ungefär ett år sedan debatterade kammaren medbesfämmandefrågor-na. Även då diskuterade vi gränsdragningen mellan den polifiska demokrafin och den arbetsräftsUga lagstiftningen. Utgångspunkten var dels en mofion som behandlade den förhandlingsskyldighet som regeringen har i vad avser propositioner, dels ett par mofioner som gällde gränsdragningsfrågorna för den politiska demokrafin i kommuner och landsfing kontra den arbefsrättsliga lagstiftningen, I anslutning fill den debatten beslöt riksdagen aft gränsdragningsfrågorna skulle utredas. Kommunförbundet och Landstingsförbundet, som var enhälliga, hade i sina remissyttranden påpekat vikten av aft man klarade ut begreppen. Man menade att def rådde stor oklarhet i förarbetena till lagsfiftningen och aft det gällde för utredningen atf se över de här frågorna. Riksdagen beslöt alltså att en utredning skulle filisättas. Från den dåvarande regeringens sida utfärdades under hand vissa direktiv, som gick ut på delning i augusfi.

Min fråga fill Anna-Greta Leijon, som ju befinner sig i kammaren, är: Vad händer i regeringskansliet med riksdagens beställning av denna utredning?

Socialdemokraterna var visserligen splittrade, när beslutet togs, I debatten här i kammaren menade en del socialdemokrater att det infe fanns fog för en sådan utredning, Lars Ulander var en varm förespråkare för den linjen, Hans kolleger i Kommunförbundet och Landstingsförbundet hade en diametralt motsatt uppfattning. Tillsammans med de borgerliga ledamöterna i de båda förbundens styrelser anslöt de sig enhälligt fill linjen att def var mycket klarf motiverat aft göra en sådan här översyn. Man fick alltså se rörelsen delad i två läger. De fackliga organisafionerna hade självfallet inget intresse av en översyn, för de tyckte atf deras maktposifion gradvis hade kunnat fiyttas fram. Från deras utgångspunkt var def i och för sig en ganska fillfredsställande utveckling. Men den borgerliga majoriteten i kammaren hade en annan uppfattning. Man tyckte att def var mer angeläget att slå vakt om den polifiska demokrafin än att se fiU att fackets från dess synpunkt kanske i och för sig berättigade maktanspråk fillgodosågs.

Def vore som sagt, Anna-Greta Leijon, av utomordentligt stort intresse, om vi kunde få ett besked här i kammaren om vad som händer med denna

Medbestämmandefrågor m. m.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Medbestämmandefrågor m. m.

beställning från riksdagen. När kommer utredningen atf fillsäffas, och vilka blir direkfiven?

När def gäller regeringens förhandlingsskyldighet i vad avser proposifioner kunde utskottet konstatera att denna förhandlingsverksamhet och förhands-lingsskyldighef var mindre ändamålsenlig i vissa delar. Utskottet konstaterade vidare att det kunde finnas anledning atf i etf längre perspekfiv ta upp denna fråga till granskning. Ja, man kan förvisso säga att det finns anledning att återkomma till denna fråga. Def är därför som moderata samlingspartiet återkommer i en partimotion 1981/82:2053, Där begär vi atf MBL i statsförvaltningen icke skall fillämpas på frågor som faller inom den politiska demokratins råmärken.

Vad säger då utskottet ett år senare i sitt betänkande? Ja, i stort sett refererar utskoffef på sedvanligt sätt vad man ett år tidigare sade. Utskottet konstaterar även i år aft förhandlingsskyldigheten när det gäller propositionerna är mindre ändamålsenlig i vissa fall. Vidare hänvisar utskottet tiU en granskningspromemoria från konsfitutionsutskottet 1978/79:30, där man från utskottets sida konstaterar att man noga följer utvecklingen.

Min fråga till Anna-Greta Leijon blir: Vad är det som är mindre ändamålsenligt i vissa fall? Det är kanske framför allt Lars Ulander som skall svara på frågan, eftersom def är han som företräder utskoffef här. Men jag utgår från att samstämmigheten är ganska stor i kanslihuset. Lars Ulander fillhör dessutom de sakkunniga i kanslihuset, så det bör väl vara ungefär samma uppfattning de företräder. Frågan kan då riktas till båda två, fiU Anna-Greta Leijon som har att praktiskt hantera i frågorna i kanslihuset -den mindre ändamålsenliga hanteringen - och fill Lars Ulander som har varit med om utskottsmajoritefens skrivning. Jag skulle vilja fråga Lars Ulander vidare: Hur har KU:s nogsamma bevakning av ärendet tagit sig uttryck under den senaste fiden? Vad är def som konsfitufionsutskottet har granskat när det gäller förhandlingsverksamhefen? Def skulle vara intressant atf få några kommentarer.

Situationen är alltså den, herr talman, att socialdemokraterna f. n. har den uppfattningen - def gäller även folkpartiet och centern i utskottet - aft systemet är mindre ändamålsenligt. Men man gör ett tillägg i år i utskottsskrivningen. Man konstaterar att förhandlingsskyldigheten är avtals-reglerad och aft den därför kan ändras, om parterna så önskar och framför allt kommer överens. Det är väl ingen större hemlighet, herr talman, aft ledande socialdemokrater infe odelat är tilltalade av och förtjusta i den nyordning som infördes för några år sedan när def gäller förhandlingsskyldigheten.

Min fråga fill Lars Ulander blir då: Är den här utskoffsskrivningen ett förebud om atf man funderar på nyordning? Jag vet inte riktigt vem jag skall ställa frågan tUl, den sakkunnige eller statsrådet. Statsrådet borde ju rimligtvis vara den som är mest initierad i den förebådade nyordningen. Man har funnit förhållandena oacceptabla, både praktiskt och principiellt felakfiga, så aft def kan vara dags att rensa ut den nyordning som kom till för några år sedan.

Från moderat sida menar vi atf det här inte är någon avfalsfråga i sedvanlig mening. Def handlar i princip och i grunden om att slå vakt om den polifiska demokratin, om de folkvaldas suveräna rätt aft fatta beslut när det gäller verksamhetens art, omfattning och inriktning. Det må gälla på nationellt plan, i kommun eller landsting. Def var riksdagens uppfattning atf gränsdragningsfrågorna skulle redas ut på kommun- och landstingsnivå.

Def finns all anledning att hoppas atf en utredning ganska snart kommer tUl stånd och får vidgade direktiv att även se över förhandlingsskyldigheten inom regeringskansliet och undersöka vilka delar av förhandlingsverksamhefen som är mindre ändamålsenliga och hur man på etf mera ändamålsenligt sätt skall kunna bedriva ett arbete som innebär att de polifiskt valda -regeringen i det här fallet - suveränt kan fatta beslut när det gäller proposifionsarbefef.

Vi menar att def brådskar, eftersom erfarenheterna på alla plan visar atf den polifiska demokratin är utsatt för ett hot när def gäller gränsdragningen i samband med den arbetsrätfsliga lagsfiftningen. Vi har den bestämda uppfattningen aft den politiska demokratin tyst och ibland något ljudligare urgröps. Vi moderater säger klarf nej fill en utveckling som innebär att det korporafiva samhället i aUa former vinner intåg på bekostnad av de folkvaldas suveräna rätt att forma en framfid på alla nivåer i def här landet.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till den moderata reservationen 9, som är fogad fill utskottets betänkande 6.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Medbestämmandefrågor m. m.

Anf. 14 Arbetsmarknadsministern ANNA-GRETA LEIJON: Herr talman! Jag vill bara ge en kort kommentar fill de frågor som har ställts om den utredning om den polifiska demokratin och förhållandet till medbestämmandelagen som riksdagen fidigare har diskuterat. Den dåvarande borgerliga majoriteten tog ställning för en sådan utredning. I def sammanhanget sades def också i riksdagsbeslutet atf innan man gjorde något på den här punkten skulle man avvakta vad den nya arbefsräftskommittén, den s. k. NARK, sade i den här frågan, eftersom den också hade i uppdrag att göra bedömningar av frågor som rör förhållandet mellan medbestämmandet och den politiska demokrafin. Som Lars Ulander sagt tidigare har den här utredningen avslutat sitt arbete, men betänkandet är infe färdigskrivet. Det kommer atf överlämnas fill regeringen först i nästa vecka.

Jag vill fill sist fillägga atf statsrådet Bo Holmberg som ju också har ansvar förde här frågorna, eftersom vi inom arbetsmarknadsdepartementet har ett gemensamt ansvar för frågor som rör medbestämmandet på den offenfiiga sidan, har fått en fråga här i riksdagen som han kommer atf besvara, förmodligen någon dag i den här veckan, och som rör just de problem som här fogs upp.

AnL 15 ANDERS HÖGMARK (m) replik:

Herr falman! Jag tackar Anna-Greta Leijon för upplysningen. Jag är också medveten om atf man hade det fillägget i skrivningen atf vi skulle avvakta

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Medbestämmandefrågor m. m.

NARK. Den tidigare regeringen hade kanske en något annorlunda bedömning. Man hade uppenbarligen under hand fått vissa direkfiv som man diskuterade, och jag kan inte rikfigt frigöra mig från misstanken att def infe bara är hänsynen fiU NARK och dess långrofande som gör aft man avvaktar, utan att def kanske speglar en fidigare minoritets uppfattning, åtminstone i denna kammare - rörelsen är ju djupt delad, eftersom det förelåg enhälliga yttranden i både Kommunförbundet och Landsfingsförbundet. Men det speglar alltså mer den gamla minoritetens uppfattning aft man här inte bör göra någonfing.

Skulle jag mot förmodan ha fel i min tolkning, så hoppas jag att man, när NARK änfiigen har avlämnat sitt betänkande, far itu med de här frågorna. Jag upprepar vad jag har sagt tidigare att det icke är tillfredsställande att regeringsmakten, oavsett vem som besitter den, urgröps genom en förhandlingsskyldighet som inte bara är besvärlig rent prakfiskt utan även principiellt felakfig. Den innebär ett för stort inflytande för organisationer som står utanför de aUmänna valens direkta påverkan. Detta är moderaternas principiella uppfattning.

Eftersom Lars Ulander sitter som sakkunnig på def här området, vill jag fill honom rikta frågan: På vilka områden bedömer Lars Ulander atf förhandlingsskyldigheten har varit mindre ändamålsenUg?

AnL 16 LARS-OVE HAGBERG (vpk) replik:

Herr talman! När arbetsmarknadsministern nu tar till orda och säger att man i stort sett skaU awakta arbefsräffskommitténs förslag, så tycker jag inte atf def av svaret framgår vad det egentligen handlar om. Socialdemokraterna i utskottet började med aft yrka bifall fill de förslag som arbetsmarknadsministern i opposition redan hade biträtt. Det gällde förändringar i förfroendemannalagen, förbättringar av informationsskyldigheten, hur beslut i koncerner skall gå fUl, arbetsgivarens rättighet atf dra av skadestånd, tvåhundrakronorsregeln och överläggningsskyldighefen vid olovliga konflikter. Står regeringen och arbetsmarknadsministern fast vid aUa de här punkterna eller infe? Socialdemokraterna var ju i utskottet tvungna aft yrka avslag på detta. Det är det man funderar över i dag. Är det bara en formsak, eller är def så atf riksdagen infe får uttala någon vilja, enligt regeringens sätt atf bedriva polifik?

Rent politiskt vore det naturligtvis riktigt att det som man drivit i sex år kunde komma fram i ett betänkande och att riksdagen kunde ställa sig bakom def. Men infe ens def sker.

Då måste frågan inställa sig: Är def någon ändring på gång i regeringens politik? Jag menar aft det finns oroande tecken på avancerade förändringar i den hållning som man har intagit tidigare, att man kommer att fördjupa det som jag kallar klassamarbetet och ytterUgare ge sig och kanske släta ut de krav som man haft tidigare.

Jag skulle gärna vilja ha klarhet i den frågan från arbetsmarknadsministerns sida.

AnL 17 TALMANNEN: Nr 43

Med anledning av att Lars Ulander nu begärt replik vill jag erinra om aft Onsdagen den
replik skall avse huvudanförande, ej fidigare repUk, g december 1982

AnL 18 GUSTAV PERSSON (s): Medbestämmande-

Herr falman! Reformer på arbetslivefs områden är vikfiga reformer frågor m. m. eftersom de berör så stora medborgargrupper. En vidgad demokrati fömtsätter också en fördjupning av demokrafin i arbetsUvet, Socialdemokraterna inledde i nära samarbete med löntagarorganisationerna under 1970-falets första del ett brett arbete i syfte atf demokrafisera arbetslivet. Utgångspunkten är och var arbetarrörelsens idéer om allas lika rätt aft kunna påverka villkoren för def egna arbetet.

De borgerliga regeringarnas uttalande atf defta reformarbete skulle fortsätta har inte besannats. Arbetet har stannat upp under senare delen av 1970-falet. I vissa fall har det rört sig om direkta försämringar.

Man behöver bara läsa igenom några av de borgerliga motioner som vi i dag har att behandla för aft uppleva defta. Vi som kommer från fackligt håll har inga goda erfarenheter av de borgerliga parfiernas agerande på arbetsrättens område.

Genom valutslagef den 19 september har förutsättningarna i medbestämmandefrågor väsentligen förändrats. Den negafiva atfityd som de borgerliga partierna både i ord och handling har visat i dessa frågor har i dag inte samma bärkraft,

I den socialdemokratiska regeringsdeklarafionen sägs bl. a. atf man skall åtemppta reformarbetet på arbetsrättens område.

Vi kan förvänta oss stora omställningar på den svenska arbetsmarknaden. Detta kommer att kräva insatser av oss alla. All kunskap och erfarenhet som arbetstagarna har genom sitt dagliga arbete måste vi fillvarata för atf utveckla produktionsförhållanden, marknadsfömfsätfningar, nya och bättre produkter etc. Detsamma gäller också tjänsteproduktionen. En vidgad demokrafi i arbetslivet är en förutsättning för att vi skall kunna tillvarata de anställdas resurser.

Många av de lagar vi har på arbetsrättens område bygger på förutsättningen att de kompletteras med koUekfivavfal. Samspelet mellan lagar och avtal har i vårt land haft en framskjuten plats. Under de borgerliga regeringsåren försämrades detta samspel märkbart i två avseenden. Dels minskade de privata arbetsgivarnas intresse för aft avfalsvägen utvidga medbestämmanderätten för de anställda, dels skedde lagstiftningsarbete utan def nära samarbete med löntagarnas organisafioner som varit fallet under det socialdemokrafiska regeririgsinnehavet.

Som jag nyss nämnde har den nya polifiska situationen väsentligt förändrat förutsättningarna för ett fortsatt reformarbete på arbetsrättens område.

Nya arbetsrätfskommittén har avslutat sitt arbete. Vi har efter lång vänfan fåft ett avtal på den privata arbetsmarknaden genom def utvecklingsavfal som SAF-LO-PTK har utarbetat.

Avtalet innebär att en del frågor som behandlats i mofionerna nu har

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Medbestämmandefrågor m. m.

kunnat lösas avfalsvägen. Def gäller exempelvis koncernfrågor och arbets-fagarkonsulter. Vidare ger avtalet reella möjligheter fill information och inflytande i arbetet för den enskilde arbetstagaren.

Avtalet innebär också att man bättre kan anpassa medbestämmandet fill lokala förhållanden i företag och på olika arbetsplatser. Def blir framför allt lättare atf organisera medbesfämmandearbetet i mindre företag.

Vidare ger avtalet möjligheter atf utveckla arbetsorganisationen. Def betyder atf man med utgångspunkt i lag och avtal kan ta upp frågor om hur den enskildes arbete skall utformas. Här kommer man också in på frågor om jämständhet mellan män och kvinnor.

En förbättrad arbetsorganisation, som utformas med hänsyn till de anställdas behov av god arbetsmiljö och ökat inflytande och ansvar, är också en vikfig förutsättning för att skapa bättre effektivitet på alla nivåer i företagen.

Undersökningar som har gjorts visar att stora grupper på arbetsmarknaden inom TCO och framför allt inom LO-området har mycket små möjligheter atf påverka sin arbetssituation eller att "lära sig nya saker". Bland LO;s grupper saknar en tredjedel inflytande över planeringen av arbetet. Def gäller både män och kvinnor. Motsvarande andel för SACO:s grupper är endast 3 %.

De uppgifter jag redovisar här finns att hämta i SCB:s undersökning om levnadsförhållanden.

Möjligheterna atf delta i utbildning på arbetstid är lika ojämnt fördelade. De som redan har en bra utbildning har lättare atf få ytterUgare utbildning under arbetstid. Över hälften, eller 53 %, av de högutbildade har deltagit i UtbUdning på arbetsfid under de senaste tolv månaderna, mot endast 13 % av de lågutbildade. Här kan man travestera en känd samhällsfilosof: "De som är rika på utbildning blir allt rikare, medan de fatfiga på utbildning blir allt fattigare."

I alltför hög grad har teknikfillämpning och produktionsprocesser utformats utan hänsyn till de arbetandes behov och förutsättningar. Säkerligen kan många ufslagningar från arbetslivet undvikas, om vi får möjligheter att förändra arbetsplatserna. Förändringar i arbetsorganisationen genom atf man exempelvis inför mer lagarbete, arbetsväxling och arbetsutvidgning är andra vikfiga åtgärder.

Hela den tekniska utveckling som möter oss under 1980-talef med robotisering och datorisering kommer aft medföra stora omställningar, infe bara inom industrin utan på hela arbetsmarknaden. Omställningar av defta slag kommer atf underlättas om de anställda kommer in på etf fidigt stadium, när alternativa möjligheter aft möta förändringarna ännu finns och då utbildning fill nya arbetsuppgifter kan ske parallellt med pågående förändringar. Det innebär också att man bättre kan fillvarata de anställdas resurser.

Om lagen och avtalet är bra anpassade till varandra kommer def aft underlätta införandet av ny teknik, som förbättrar vår produkfion och därmed ökar vår konkurrenskraft.

Medbestämmandefrågorna är också vikfiga för atf skapa jämställdhet meUan kvinnor och män på arbetsmarknaden. I jämsfälldhefsavfalet på den privata arbetsfnarknaden mellan LO, PTK och SAF åtar sig parterna atf sträva efter lika villkor i anställning och utbildning, aft genomföra en medveten personalpolitik när det gäller rekrytering, vidareutbildning m. m. och aft utforma arbetsorganisation och arbetsmiljö så att de inte hindrar jämställdhet i arbetslivet. Sambandet mellan medbestämmande och jämställdhet i arbetslivet måste därför uppmärksammas i högre grad än hittUls.

Utvecklingsavtalef SAF-LO-PTK är etf första steg. Områden med frågor som ännu är olösta är bl. a. delar av personalpolitiken och förslagsverksamheten, men här är parterna överens om att vidareutveckla avtalet. LO och PTK har redan i en särskild anmärkning i avtalet klargjort aft man avser atf fa upp de personalpolitiska frågorna fill förhandling.

Av utskottets betänkande framgår att en särskild beredningsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet skall se över medbestämmandefrågorna. Jag tror att defta är nödvändigt av flera skäl. Dels har vi en ny politisk situation i landet efter valet, dels har den nya arbefsräftskommittén nyUgen avslutat sitt arbete, dels har avtalet om medbesfämmandefrågor på den privata arbetsmarknaden tillkommit under året. Behovet av en samordning framstår därmed som helt nödvändigt att tillgodose.

Med dessa mofiveringar vill jag, herr falman, yrka bifall fill utskottets hemställan.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Medbestämmandefrågor m. m.

AnL 19 ELVER JONSSON (fp) replik:

Herr talman! Gustav Persson höll ju ett välformulerat anförande och lyfte näsfan upp det tUI visionens höjder. Han talade om aft det nu inleds något som kan liknas vid en ny epok. Efter valet, menar han, har def skett och kommer att ske väsenfiiga förändringar.

Man frågar sig då vilka stora förändringar som pågår eller som ställs i utsikt. Det enda man uppfattade när man lyssnade på Gustav Persson var att den nya arbefsräftskommittén har avslutat sitt arbete och snart ämnar överlämna betänkandet till arbetsmarknadsministern och regeringen. Men defta kunde ju ha skett även med en annan regering. Vi behöver inte ha en socialdemokratisk regering för att en sex och ett halvt år gammal utredning skall lämna över sitt betänkande. Man får näsfan intrycket aft Gustav Persson skrev sitt fina anförande, innan vi hade nått fram fill slufjusfering i utskottet. Här vill ju folkpartiet, centerpartiet, moderata samlingspartiet och socialdemokraterna ena sig om atf avstyrka just de socialdemokratiska motionerna. När Gustav Persson beskrev vad som hänt - reformer eUer icke reformer under 1970-talet - visar def sig atf hans redogörelse inte stämmer särskilt bra, eftersom uppräkningen i början av debatten vittnar om att det har varit ett konfinuerUgt reformarbete under hela 1970-talef och atf alla reformer verkligen infe har fillkommit på socialdemokratisk tillskyndan. Då def nu talas om ett återupptagande handlar det egentligen om ett fortsättande.

3 Riksdagens protokoU 1982/83:434

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Medbestämmandefrågor m. m.

Sedan tycker jag aft def hedrar alla socialdemokrater som talat i dag att de så bestämt tagit avstånd från den kommunisfiska tanken atf klasskampen skall trappas upp. Vad Sverige, och även andra länder, behöver för att få en demokrafisk arbetsmarknad är utveckUng av både lag och avtal. Då kan man nå fram fill bättre samstämmighet och harmoni på arbetsmarknaden. Det gäller atf hitta en balanspunkt. Flera av dagens inlägg är också av den arten atf jag är förhoppningsfull.

AnL 20 GUSTAV PERSSON (s) replik:

Herr falman!Jag förstår att Elver Jonsson känner sig besvärad när jag säger aft arbetet under den senare delen av 1970-talef har avstannat. Men jag tror fakfiskt aft det förhåller sig på det sättet. Min erfarenhet bygger på 20 års facklig verksamhet. Jag vet vilket samarbete som har funnits mellan socialdemokrafin och fackföreningsrörelsen på en rad områden, ett samarbete som i grunden har förändrat def här samhället. Men jag vet också hur kärvt det blev 1976, när vi skulle börja samarbeta med en borgerlig regering. Detta har, herr falman, varit utgångspunkten för mitt anförande.

AnL 21 ELVER JONSSON (fp) replik:

Herr talman! Det är möjligt atf Gustav Persson upplevde en kärvhet, men anledningen kan kanske vara den atf Gustav Persson redan fidigare hade litet svårt att hålla isär de fackliga och de politiska ambitionerna. Det kan ju vara svårt, om man har två uppgifter, en facklig och en politisk. Kvar står emellerfid att det rör sig om en aktiv reformperiod. När man nu gör ett sådant här avstamp, är def nästan makabert atf det hela utmynnar i krav på ett avstyrki nde av de egna förslagen.

AnL 22 MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Just nu är def etf alldeles speciellt eftårsjubileum i Sundsvall, den kommun som jag själv kommer ifrån. I går var def nämligen exakt ett är sedan en bensinstation i Stöde i västra delen av kommunen blev blockerad av Transporfarbefareförbundet. Sedan dess har den här bensinstationen inte fått en enda leverans av bensin.

Blockaden gäller en bensinstationsinnehavare som varken har eller har haft anställd personal. Bensinstationen och kiosken sköts helt av honom och hans familj. Trots atf han alltså infe har några anställda och alltså inte är arbetsgivare har han blockerats på grund av atf han inte har tecknat kollektivavtal.

Det var främst mot bakgrund av detta uppmärksammade fall som jag tillsammans med min dåvarande riksdagskollega och f. ö. ledamot av arbetsmarknadsutskottet, Margit Odelsparr, i januari väckte mofionen 1080, där vi tar upp frågan om lagsfiftning för att förhindra att sfridsåtgärder vidtas mot enmans- eller familjeförefägare, som ej har några anställda.

Herr talman! Jag ämnar här bara ta upp def avsnitt i utskotfsbefänkandef som berör blockader.

Det råder inget som helst tvivel om att fackliga organisationer i vårt land

fyller synnerligen vikfiga uppgifter för atf tillvarata sina medlemmars och gruppers direkta intressen. Likaså är de fackliga organisafionerna en fömtsättning för ordnade förhållanden på arbetsmarknaden, bl. a. genom atf avtal ingås och respekteras av parterna.

Att arbetsmarknadens parter, när de inte kan komma överens vid förhandlingar, vidtar sfridsåtgärder är allmänt accepterat. Men när, som i fallet med företagare utan anställd personal, sfridsåtgärder - exempelvis .blockader - vidtas mot dessa företagare utan atf de är arbetsgivare, kan det ifrågasättas om sfridsåtgärden kan anses acceptabel.

Då och då förekommer det atf facklig organisation hotar med sfridsåtgärder mot sådana småföretagare. ÄtskiUiga företagare torde falla undan för kravet och teckna kollektivavtal trots att de infe har några anställda. De gör det för att infe drabbas av sfridsåtgärder, exempelvis för att undgå blockad.

Antalet egenförefagare utan några anställda är mycket stort i vårt land. En stor del av de ca 100 000 lantbrukarna tillhör denna grupp liksom många småföretagare inom handel, service, hantverk m. fl. branscher.

Eftersom tendensen atf vara beredd att vidta sfridsåtgärder mot sådana företagare verkar vara i ökande, måste man fråga sig vilken utveckling vi har framför oss och om den kan anses acceptabel av samhället. Skall exempelvis alla lanfbmkare utan anställda, och som vägrar teckna kollektivavtal, riskera att blockeras från leveranser av inköpt foder fill djuren och andra förnödenheter samt hindras att avyttra sina produkter på grund av blockad? Hur skall samhäUet se på detta ur bl. a. djurhälsosynpiinkf? Ser vi på företagare inom handel, service och hantverk som kan drabbas, finner vi att det i första hand är ett problem för dem själva och deras familjer; Men dessutom drabbas ju alla de som är beroende av dessa företagare. Om exempelvis den enda bensinstafionen eller dagligvaruhandeln. i en bygd blockeras, drabbas kunderna mycket hårt. Hur skall denna bygds människor vid en sådan blockad kunna ordna sin varuförsörjning utan oskäligt långa resor? Skall samhället acceptera denna utveckling?

Blockader kan alltså leda fill betydande prakfiska och ekonomiska problem både för småföretagaren och för hans familj men också för hans kunder.

Föreningsfriheten är grundlagsfäst i vårt land, och vi har väl utvecklade fri-och rättigheter, som jag hoppas aft det råder enighet i vårt land om att vi alla skall slå vakt om. Men friheten atf vidta sfridsåtgärder som de beskrivna måste vägas mot de nackdelar de medför för dem de drabbar direkt och indirekt. För de drabbade innebär sfridsåtgärderna en begränsning av fri- och rättigheterna.

I vårt land saknas lagstiftning som begränsar rätten atf gå till facklig strid mot småföretagare som ej är arbetsgivare och därför knappast kan betecknas som motpart.

I mofion 1080 av mig och Margit Odelsparr, mofion 1517 av Marianne Karlsson m. fl, samt i den moderata motionen 457 krävs överväganden om lagsfiftning för aft förhindra sådana stridsåtgärder. Frågan har enligt vad

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Medbestämmandefrågor m. m.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Medbestämmandefrågor m. m.

utskoftsmajoriteten anför på s. 16 "en betydande räckvidd och berör hävdvunna principer för konflikter på arbetsmarknaden". Av denna anledning är utskottet infe berett att föreslå några inifiativ utan avstyrker motionerna. Som framhållits här i debatten av tidigare falare är def etf svagt argument för avslag. Man borde tvärtom, enligt min uppfattning, vara beredd att med hänsyn till ändrade förhållanden och tendenser våga pröva om ändrade regler kan vara motiverade,

I det särskilda yttrandet av Arne Fransson m. fl framhålls att blockader som tillgrips mot ensamföretagare framstår som en omotiverad sfridsåtgärd och att man så tUl vida kan instämma i vad som anförs i motionerna. Jag noterar med tillfredsställelse detta uttalande.

I reservafion 10 av de moderata ledamöterna fas, utöver frågan om blockad av ensamföretagare, även upp frågan om blockad av företagare med oorganiserad personal, I den mofion som jag står bakom tar vi endast upp frågan om blockad mot företagare utan anställda, alltså de som enligt vår mening knappast kan bedömas som arbetsgivare. Det är en prövning av lagregler mot stridsåtgärder riktade mot just dessa företagare som vi begär aft riksdagen skall uttala sig för.

Särskilt eftersom tendensen att använda sfridsåtgärder, eller hot om åtgärder, mot egenförefagare synes vara ökande, får den hitfillsvarande avsaknaden av lagsfiftning på detta område enligt oss motionärer inte vara anledning fill atf samhället även i fortsättningen avstår från aft pröva frågan om det är lämpligt att införa lagreglering så atf blockader mot denna grupp av företagare förhindras.

Herr falman! Med hänvisning fill det-anförda ber jag atf under mom. 13 i betänkandet få yrka att riksdagen med anledning av mofionerna 1981/82:457, 1981/82:1080 och 1981/82:1517 som sin mening ger regeringen till känna vad som i mofionerna anförts om utredning av förbud för facklig organisation att vidta stridsåtgärder mot enmans- eller familjeföretagare som ej har anställd personal.

I detta anförande instämde Marianne Karlsson, Sture Korpås, Rosa Östh, Inger Josefsson, Stina Gustavsson, Sigvard Persson, Bertil Jonasson, Rune Torwald, Kersti Johansson och Sven-Erik Nordin (alla c).

AnL 23 SONJA REMBO (m):

Herr falman! Det är ju beklagligt atf denna manifestafion från centerpartiets sida inte kom till uttryck i utskottet när vi fog ställning till blockadräffen. I så fall hade vi kanske kunnat få en större borgerlig samling omkring behovet av att utreda blockadräften. E)e närvarande representanterna för centerpartiet som instämt i Martin Olssons anförande visar ju atf de inser vilka problem blockaderna leder fill, som de i dag genomförs. Ett krav för genomförande av fackUg blockad borde rimligen vara att def föreligger ett väsentligt fackligt intresse.

Jag beklagar atf vi ännu infe har mött någon motsvarande insikt från folkpartiets sida. Folkpartiet är ändå det parti som anser sig slå vakt om

grundläggande liberala principer. Men vi hoppas att kanske också folkparfiet Nr 43

så småningom kommer till insikt om hur väsenfiigt det är att frågan om Onsdaeen den

blockadräften blir utredd. 8 december 1982

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. I (övergripande reformfrågor på arbetsrättens område)

Utskottefs hemställan med godkännande av utskottets mofivering bifölls med 174 röster mot 144 för bifall fill utskottets hemställan med godkännande av den i reservafion 1 av Alf Wennerfors m. fl. anförda mofiveringen.

Medbestämmandefrågor m. m.

Mom. 2 (slopande av sfrejkskadesfånd m. m.)

Utskottets hemställan bifölls med 300 röster mot 18 för reservafion 2 av Lars-Ove Hagberg.

Mom. 3 (200-kronorsregeln) Hemsfällan

Utskottets hemställan bifölls med 299 röster mot 18 för bifaU till hemställan i reservafion 3 av Lars-Ove Hagberg.

Mofivering

Utskottets motivering godkändes med 174 röster mot 145 för godkännande av den i reservafion 4 av Alf Wennerfors m. fl. anförda motiveringen.

Mom. 4 (demokratiska rätfigheter för fackföreningar m. m.)

Utskottets hemsfällan bifölls med 300 röster mot 18 för reservafion 5 av Lars-Ove Hagberg.

Mom. 5 (förändringar i förfroendemannalagen)

Utskottets hemställan bifölls med 301 röster mot 18 för reservation 6 av Lars-Ove Hagberg.

Mom. 6 (poUfisk verksamhet på arbetsplatserna)

Utskottets hemsfällan bifölls med 301 röster mot 18 för reservation 7 av Lars-Ove Hagberg.

Mom. 8 (vetorätt vid införande av ny teknik m. m.)

Utskoftets hemsfällan bifölls med 300 röster mot 18 för reservafion 8 av Lars-Ove Hagberg.

Mom. Il (tiUämpningen av medbestämmandelagen i statsförvaltningen)

Utskottets hemställan bifölls med 240 röster mot 77 för reservafion 9 av Alf Wennerfors m. fl.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Läroplanen för grundskolan m. m.

Mom. 13 (blockader)

I konfrapropositionsvoferingen biträddes reservafion 10 av Alf Wennerfors m. fl. med 77 röster mot 55 för det av Marfin Olsson under överläggningen framställda yrkandet. 184 ledamöter avstod från att rösta.

I huvudvoteringen bifölls utskottets hemsfällan med 198 röster mot 77 för reservation 10 av Alf Wennerfors m. fl. 44 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 14 (negativ föreningsrätt)

Utskoftets hemstäUan bifölls med 243 röster mot 76 för reservafion 11 av Alf Wennerfors m. fl.

Övriga moment Utskoftets hemsfällan bifölls.

6 § Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande

1982/83:10 Ändringar i kungörandelagen m.m. (prop. 1982/83:66 delvis samt förs. 1982/83:7)

Utskottets hemställan bifölls.

7 § Läroplanen för grundskolan m. m. (forts.)

Fortsattes överläggningen om utbildningsutskottets betänkande 1982/ 83:4.

AnL 24 KENTH SKÅRVIK (fp):

Herr talman! Skolans huvuduppgift är att ge eleverna kunskaper och färdigheter. Skolan skall också fostra eleverna, ge dem allmänt godtagna normer och värderingar, stimulera till kritiskt tänkande och träna dem i demokratiskt arbete.

AUa barn som lämnar grundskolan måste ha de kunskaper och färdigheter som är nödvändiga för aft man skall klara sig i samhället. Särskilt angeläget är det att alla har lärt sig läsa, skriva och räkna. Kraven på detta måste ställas högre än fidigare.

Nu gäller def att genomföra läroplanen i prakfiken. Varje barn skall ges de nödvändiga verktygen för aft kunna fortsätta aft bygga på sina kunskaper. Detta kräver mycket träning och "plugg". Det är viktigt atf barnen får lära sig atf def aldrig finns några genvägar till kunskaper.

Men baskunskaper och basfärdigheter räcker inte i dag. Precis lika vikfigt är atf gå vidare och lära eleverna aft söka mera kunskap på egen hand, att lösa problem och aft bemästra dem i en förändrad situation. Morgondagens samhälle kräver människor som kan söka nya vägar, som kan ställa om sig och som kan tänka i nya banor. Eftersom nya kunskaper ständigt fillkommer

inom alla områden krävs egen förmåga fill eget kunskapsinhämtande hos alla människor och inom alla yrken.

Betygen är f. n. nödvändiga som urvalsinsfrumenf för vidare studier. Därför är folkpartiefs ställning i betygsfrågan klar: Eleverna skall ha betyg i grundskolans årskurs 8 och 9 och i gymnasiet. Mot bakgrund av att socialdemokraterna i sitt partiprogram driver frågan att betygen skall avskaffas, och mot bakgrund av Lena Hjelm-Walléns uttalanden om detta de senaste åren, finns det goda skäl att misstro socialdemokraternas vilja atf lyssna till den samlade opinionen från dem som berörs av besluten.

Den nya läroplanen lägger en mycket stor vikt vid elevernas förberedelse för arbetslivet. Den praktiska yrkesorienteringen skall omfatta 6-10 veckor, vilket ställer stora krav på resurser. Särskilt svårt blir def naturligtvis i de delar av landet där man saknar en välutvecklad arbetsmarknad.

En bra skola försöker ge sina elever så god utbildning och så bra miljö som möjligt. Man måste utnyttja alla fillgängliga resurser- både ekonomiska och personella.

Utskottet tar upp frågan om fackliga skolinformatörer. Folkpartiet vill understryka atf också föräldrarna är en ovärderlig fillgång när def gäller atf skapa så breda kontaktytor som möjligt mot arbetslivet. Föräldrarna har kunskaper och erfarenheter från yrkeslivet som skolan med Lgr 80 :s intenfioner svårligen kan klara sig utan. Alla goda krafter bör utnyttjas och samverka fill elevernas bästa.

Herr falman! Jag har inget annat yrkande än vad som framgår av utskottets hemsfällan, men jag ville ändå fästa kammarens uppmärksamhet på betydelsen av atf också föräldrarnas insatser uppmärksammas.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Läroplanen för grundskolan m. m.

AnL 25 TORE NILSSON (m):

Herr falman! Def finns en skolforskare här i Sverige som för etf par år sedan skrev aft religionskunskap är ett av skolans impopuläraste ämnen. Han tror att def beror på "def intellektuella snömos" som på många håll lever kvar i religionsundervisningen. Det där har vi tagit upp i en mofion i samband med den förra debatten kring grundskolan och dess läroplan. I den motionen framförde vi den uppfattningen att kristendomen och Bibeln måste få en större plats. Vi sade att det är beklagligt att kristendomen bara kommit in i ämnet religionskunskap, där den riskerar atf försvinna.

Om denne forskare har rätt, har alltså def enligt mångas mening betydelsefullaste ämnet på många håll kommit atf behandlas så, att eleverna är okunniga om vad som är kristen tro när de lämnar grundskolan. Det är inget klander mot lärarna, men det är en hopplös situafion. Eleverna har fått en vrångbild av def som är kristet. Skolforskaren påstår också detta. Man har alltså gett sken av atf snömoset är faktisk kunskap.

Vi sade i motionen att man i andra ämnen är mycket angelägen om att allt skall vara objektivt och riktigt framställt. Det går inte atf beskriva fysiska förlopp eller kemiska processer på annat än etf riktigt sätt. Vi har i mofionen menat aft Bibeln, som är kristendomens codex ethicus och samhällets grundval, måste få bättre plats.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Läroplanen för grundskolan m. m.

Utskottet skrev den gången positivt, som man menade, om mofionen. I år har utskottet på nytt betonat atf man anser atf Bibeln får sitt utrymme. Jag fillåfer mig aft betvivla det.

Som etf gensvar på denna motion kom i mitten av fjolåret ett brev från Säo Paulo - jag hoppas jag uttalade def rätt - i Brasilien. Brevet är skrivet av en utlandssvensk som hade fått i sina händer en tidskrift för utlandssvenskar.

"För en tid sedan läste jag i Sverige-Nytt om Er motion för att Bibeln

skall fas med som läromedel i grundskolan. Dessa rader är för att ge er moraliskt stöd och uppmuntran i er kamp för kristendomens återinförande i Sverige. Tyvärr håller hela världen på atf avkrisfnas, och resultatet ser vi runt omkring oss."

Så har han med en rad uttalanden av kända personer i världshistorien om Bibeln. Brevet slutar: "Hela vår västerländska civilisafion och kulfur grundar sig på Bibeln och kristendomen. Vänliga hälsningar" - namn och adress.

Ja, det var ju kuriosa. Def var intressant att höra. Men uttrycket "kristendomens återinförande" hade jag ju inte använt. Jag har gått och funderat på detta. Jag tror att det är detta som vi måste inrikta oss på i Sverige. I motion 1364 i år är vi fyra moderater som har skrivit ungefär defta.

Vi har försökt att se vad som var resultatet av katekesens avskaffande, och vi har försökt säga vad människorna i dag kanske tänker om atf kristendomen borde få mer plats. Jag har också haft tillfredsställelsen aft läsa Mårten Werners motion 1376 och Sven Johanssons motion 1792, De slår igen på samma spik. Det är bra aft utskottet skriver att Bibeln bör komma till fals, men jag menar aft den i praktiken infe gör det.

Jag har här en liten trevlig skrift, som ledamöterna kan skaffa sig som hisforieundervisning. Den heter Universallärobok för den första folkskolan. Den är ett faksimil, tryckt av Almqvist & Wiksell. Boken trycktes första gången 1847,

Jag skall läsa en tänkvärd sak som våra kära elever på den fiden saft och pluggade: Kom ihåg atf allt arbete är lika aktningsvärt, lika nyttigt och nödvändigt. Du må arbeta för aft skaffa dig kunskaper eller plöja jorden i ditt eget land, liksom dina fäder gjorde, eller segla över havet fill främmande länder. Vidare finns här utdrag ur den kristna läran, det finns multipUka-fionstabeller, som man lär ha svårt med i dag, och det finns skönskrift, Def är en väldigt förtjusande liten bok.

Nu är det här ingen lärobok som passar i år, på sätt och vis, men tänk om eleverna i dag lärde sig bara det som står i den här boken - det skulle vara etf ganska bra pensum. Då skulle man ha etf ganska bra underlag för fortsatta studier i andra ämnen.

Kravet i vår mofion är: Gör ämnet kristendom till objektiv undervisning, I klämmen hemställer vi aft def skall kallas krisfendomskunskap och att läroböckerna skall vara riktigare.

Jag kan gärna använda den här brasilsvenskens formulering en gång fill. Återinför kristendomen i Sverige! Def blir bättre politik, det blir bättre ekonomi, kommissionerna för bekämpning av ekonomisk brottslighet kan

snart avvecklas, alkoholens härjningar minskar, fängelserna, som är överfulla nu, kommer att få gott om plats på lång sikt, narkofikan slår ut färre offer, vi får bra hem, färre aborter - vi talade om def förra veckan - och vi får harmoni i skolan. Def här kommer infe som genom ett trollslag, men i def långa loppet bör man återinföra kristendomen.

En del i detta är atf se fill att eleverna i svensk grundskola verkligen får lära känna Bibeln. Def är en fascinerande bok, en underbar bok. Infe minst språkligt är den vikfig. Jag var i Uppsala på en skolförenings årsmöte för ett tag sedan. Def var en rad lärare där från olika nivåer, som påstod att svenska språket håller på atf försvinna, att eleverna t. o. m. kommer till våra högskolor utan att kunna skriva en svensk uppsats. De har infe reda på synonymer fUl vissa ord. De förstår inte gammal svensk litteratur. De försfår inte Bibelns bilder. De försfår infe andra bilder.

Detta är en utveckling som vi alla är ansvariga för - jag står infe här och kastar sten på någon. Defta är någonfing som gör aft vi alla i dag borde fundera på aft återinföra kristendomen och kristendomsämnet.

Herr falman! Jag kommer aft fortsätta att motionera om defta. Förmod-Ugen får jag välvilUga skrivningar. Men förr eller senare måste def bli en ändring.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Läroplanen för grundskolan m. m.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 och 2 (skolans materiella resurser och skolmåltidsavgiffer)

Utskottets hemsfällan bifölls med 295 röster mot 18 för reservafion 1 av Björn Samuelsson.

Mom. 3 (produkfionen av läromedel) Hemställan

Utskottets hemställan biföUs med 293 röster mot 18 för bifall fill hemsfällan i reservafion 3 av Björn Samuelsson. 1 ledamot avstod från atf rösta.

Mofivering

Utskottets motivering godkändes med 238 röster mot 75 för godkännande av den i reservafion 2 av Per Unckel m. fl. anförda mofiveringen.

Mom. 5 (centralt meddelade bestämmelser för frånvaroregisfrering)

Utskottets hemstäUan bifölls med 238 röster mot 75 för reservafion 4 av Per Unckel m.fl.

Mom. 7 (ny läroplan för grundskolan)

Utskottets hemsfällan bifölls med 295 röster mot 18 för reservafion 5 av Björn Samuelsson.

Nr 43 Mom. 14 (avskaffande av ämnet religionskunskap)

Onsdaeen den Utskottets hemställan bifölls med 294 röster mot 18 för reservafion .6 av

8 december 1982 Björn Samuelsson.

Läroplanen för gymnasieskolan rn. m.

Mom. 18 (betyg)

I konfrapropositionsvoferingen biträddes reservafion 8 av Per Unckel m.fl. med 85 röster mot 18 för reservation 7 av Björn Samuelsson, 208 ledamöter avstod från atf rösta,

I huvudvoteringen bifölls utskottets hemsfällan med 233 röster mot 77 för reservafion 8 av Per Unckel m. fl. 2 ledamöter avstod från atf rösta.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Förste vice falmannen övertog ledningen av kammarens förhandUngar.

8 § Läroplanen för gymnasieskolan m. m.

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1982/83:5 om läroplanen för gymnasieskolan m. m.

AnL 26 GÖRAN ALLMÉR (m):

Fru falman! I utbildningsutskottets betänkande 1982/83:5 behandlas en rad mofioner rörande gymasieskolan väckta under den allmänna motionsfiden vid riksmötena 1980/81 och 1981/82. I ett antal av dessa mofioner, däribland flera väckta av företrädare för moderata samlingsparfiet, behandlas behovet av förbättrad lärlingsutbildning och en skolanknufen hantverksutbildning.

Inom moderata samlingspartiet hävdar vi att gymnasieskolans utbildnings-sysfem måste vara så flexibelt atf alla ungdomars behov av utbildning kan tillgodoses. Vi finner därför dessa motioner mycket viktiga. Huvuddelen av utbildningen måste givetvis vara förlagd till den reguljära gymnasieskolan, men därutöver måste def finnas fillräckliga möjligheter fill inbyggd utbildning, förefagsutbildning, lärlingsutbildning och värvning av arbete och kortare kurser. De yrkesinriktade utbildningarna bör i stor utsträckning organiseras i samarbete med arbetslivet för aft garantera aft utbildningen anpassas till arbetslivets aktuella krav.

En gymnasial yrkesutbildning med de praktiska momenten förlagda fill företag, liksom inbyggd förefagsutbildning och lärlingsutbildning, innebär, fru talman, en smidig övergång från utbildning tiU förvärvsliv förutom aft den också ger en god yrkeskompetens. Näringslivet måste därför sfimuleras att engagera sig i en sådan utbildning i ökad utsträckning. Inom en rad mindre branscher råder i dag brist på utbildad arbetskraft samfidigt som många ungdomar efterfrågar utbildning som är direkt inriktad på dessa bransch-

De svårigheter som visat sig att i fillräcklig utsträckning anordna gymnasieutbildning i samverkan med näringslivet kan hänga ihop med att bidragen - trots de betydande höjningar som skett under trepartiregeringarnas tid - alltjämt är små. Men det stora problemet är dock, som vi ser det, vilken arbetsrättslig ställning som elever i olika utbildningsformer har. Genom beslutet hösten 1981 om provanställning upp till sex månader kan problemen till viss del lösas. Moderata samlingsparfiet finner det ytterst angeläget atf situafionen infe på nytt försämras, utan atf de arbetsrätfsliga omständigheterna i defta sammanhang fiUfredssfällande klarläggs.

De speciella svårigheter som föreligger med lärlingsutbildning hos hantverkare, som driver enmansförefag, tror vi fill en del bör kunna undanröjas genom att en tvåårig hantverkslinje inrättas inom gymnasieskolans ram. Den yrkesspecifika delen av utbildningen skall då ske hos en hantverksmästare eller på ett mindre företag.

Utskottet har utförligt behandlat berörda motioner och finner, med hänsyn fill atf bl. a. omfattande försöksverksamhet pågår, att mofionerna bör avstyrkas. Vi accepterar utskottets skrivning i dessa delar men avser att -när försöksverksamheten har utvärderats - på nytt aktualisera frågan om så skulle behövas.

Slufiigen, fru talman, bara några ord om motionerna 1980/81:1714 och 1981/82:587 som båda berör utbildning av fastighetsförvaltare på gymnasie-och högskolenivå. Larz Johansson kommer senare att beröra dessa, varför jag här nöjer mig med att visa på atf def redan i dag finns möjligheter för berörda branschorganisationer att hos skolöverstyrelsen aktualisera sådana utbildningar som de bedömer som angelägna, varför motionerna bör avstyrkas.

Med def anförda, fru falman, yrkar jag bifall till utbildningsutskottets hemställan i betänkande 5 i alla delar utom mom. 7, där jag yrkar bifall till reservation 2, som är fogad fUl betänkandet.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Läroplanen för gymnasieskolan m. m.

AnL 27 LARZ JOHANSSON (c):

Fru falman! I utbildningsutskottets betänkande 5 behandlas mycket utförligt de utbildningar inom fastighetsförvaltningens område som mofionerna 1980/81:1714 och 1981/82:587 efteriyser.

Utskottet redovisar atf det finns utbildningar på både gymnasie- och högskolenivå. I gymnasieskolan finns en tvåårig grundutbildning vars omfattning ökar år från år och nu omfattar ca 1 200 elever. Intresset för utbildningen är stort. Def finns många sökande, och det finns goda förutsättningar att utöka fill planerade 2 000 årselevplatser. Därutöver finns en tvåårig specialkurs i fasfighefssköfsel.

Även inom KOMVUX finns en särskild yrkesinriktad utbildning med en läroplan som har inifierats av arbetsmarknadens parter. Också inom högskolan är det väl sörjt för olika utbildningsvägar, och så sent som innevarande höst startade en ny linje, drift ingenjörslinjen, med inriktning på fastighetsteknik och fastighetsförvaltning. Därutöver finns ett antal kurser med inriktning på def aktuella området.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Läroplanen för gymnasieskolan m. m.

Mofionen 1714 har varit föremål för remissbehandling, och de båda berörda myndigheterna - skolöverstyrelsen och UHÄ - menar att området f. n. är väl tillgodosett, aft def inte krävs några nya utredningar och att man i varje fall först bör dra nytta av de erfarenheter som under de närmaste åren står att vinna av befinfiiga utbildningar. Dessutom är det fuUf möjligt för branschorganisationerna att, i de fall det visar sig påkallat, aktualisera nya utbildningsbehov hos den centrala myndigheten.

Av det jag nu har sagt och av den fylliga redovisning som utskottet har gjort torde det framgå med önskvärd tydlighet att majoritetens tiUkännagivande med anledning av mofionerna är en klar överloppsgärning som infe torde kunna förklaras med annat än att den är ett uttryck för kollegial vänlighet.

Fru talman! Jag ber att få yrka avslag på motionerna 1714 och 587 samt bifall fill reservafion 2.1 övrigt, med undantag av mom. 7, yrkar jag bifall fill utskottefs hemställan.

AnL 28 EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Fru talman! Vi har nyss avslutat den debatt som vi förra veckan med anledning av utbildningsutskottets betänkande 4 påbörjade om läroplanen för gmndskolan. Def jag har att anföra om läroplanen för gymnasieskolan vore i stort sett en upprepning av vad jag då sade om läroplanen för grundskolan. Jag hänvisar alltså i första hand till den debatten, och jag skall fatta mig mycket kort.

Vad vi då framhöll var att skolan, vare sig grund- eller gymnasieskolan, inte får vara en förvaringsplats för människor som infe kan få ett jobb. Inte heller får skolan vara en avpolitiserad del av vårt samhälle, utan skolans liv och verksamhet måste vara en bild av den svenska folkmajoriteten och av vad den demonstrerar för principer för bildning och uppfostran samt när det gäller tradifion.

Vi har i dag i Sveriges riksdag en klar majoritet av en samlad arbetarrörelse. Vi tycker från vpk:s sida att det vore naturUgt atf detta också avspeglas i skolans liv och verksamhetsformer. Våra elever måste få en chans att känna igen sig i undervisningen. Def gäller beskrivningar både bakåt och framåt i tiden. En skola värd namnet måste helt enkelt fa fasta på arbetarrörelsens demokrafiska principer för bildning och uppfostran samt i fråga om tradition.

Jag vill, fru falman, med dessa få ord yrka bifall fill reservafion 1 i utbildningsutskottets betänkande 5.

AnL 29 GÖRAN PERSSON (s):

Fm falman! I utbildningsutskottets betänkande 5 behandlas 23 motioner väckta under den allmänna motionstiden vid riksnriötena 1980/81 och 1981/82. Utskottet föreslår att 21 av dem avslås. När def gäller de övriga två vill utskottet ge regeringen till känna vad man har anfört. Till betänkandet finns fogat två reservafioner, en från vpk och en från de borgerliga samfällt. Dessutom har moderaterna avgivit två särskilda yttranden.

Fru falman! Jag vill börja med att yrka bifall fill utskottefs hemställan i dess helhet.

Vpk-kravet i reservafion 1 aft man nu skall ge rikfiinjer för ett arbete med en läroplan för gymnasieskolan awisar utskottet med den välkända motiveringen att den stora gymnasieutredningen just nu har remissbehandlats. En förändring av gymnasiets läroplan bör helt naturligt ske i anslutning till de förslag som gymnasieufredningen kommer att medföra. Därför avstyrks vpk-kravet.

Utskottets ställningstagande rörande utbildningar på gymnasie- och högskolenivå för fasfighetsförvaltare m.fi. har resulterat i en gemensam borgerlig reservafion. Utskottet grundar sitt ställningstagande på den centrala roll förvaltningen av fasfigheter intar såväl i samhällsekonomin som i enskilda människors vardag. Låt mig belysa området med några siffror.

Det svenska bostadsbeståndet uppgår till ca 3,5 miljoner bosfäder, varav 2 miljoner är upplåtna med bostads- eller hyresrätt. Resten är småhus som bebos av ägarna.

De ägda småhusen förvaltas av de boende själva, medan bostadsrätterna och hyresfastigheterna i huvudsak förvaltas i en yrkesmässigt bedriven verksamhet.

Bostadsrätternas och hyresfastigheternas marknadsvärde 1980 översteg 200 miljarder kronor. De årliga drift- och underhållskostnaderna kunde vid det fiUfällef uppskattas fill närmare 10 miljarder kronor.

Enbart def kommunala fasfighefsbeståndet uppskattades ha etf återan-skaffningsvärde av 100 miljarder kronor. Drift- och imderhållskosfnaderna uppgick 1976 fill drygt 3 miljarder kronor för dessa fasfigheter. De förvaltade objekten innehåller naturligtvis mer än bara bosfäder. Def är byggnader också för andra ändamål, exempelvis skolor, sjukhus, barnsfugor, kontorshus, butiker, verkstäder och andra typer av industrilokaler.

Det säger sig självt aft det har stor betydelse för folkhushållet hur detta fastighetskapital sköts och hur drifts- och underhållsverksamheten ombesörjs. Felakfig skötsel innebär risk för kapitalförstöring för miljardbelopp. Effekfivitetsförluster i driftorganisationen på några få procent betyder genast hundrafals miljoner kronor i ren förlust.

Fasfighetsförvalfningen är vikfig infe bara för ekonomin. Förvaltningen har en avgörande betydelse för den fysiska och sociala miljön. Kvaliteten på skötseln och underhållet påverkar trivseln och välbefinnandet i våra bostadsområden. Detta är en av många komponenter som kan påverka flyftningsbenägenhef och segregafionstendenser. Förvaltningens organisafion avgör, fillsammans med upplåfelseformen, i vilken utsträckning de boende har inflytande över och delakfighet i utformningen och vården av sin boendemiljö.

Vi vet också att vi just nu är mitt uppe i en process som syftar fill aft öka de boendes inflytande i sina områden. Självfallet ställer också en sådan utveckling nya krav på dem som arbetar inom förvaltningen på olika nivåer.

Jämför man de här tunga uppgifterna med det utbildningsutbud som finns.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Läroplanen för gymnasieskolan m. m.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Läroplanen för gymnasieskolan m. m.

är utskottet böjt att hålla med mofionärerna om att detta är etf område som inte är tillgodosett i önskvärd utsträckning. Utskottet vill dock inte gå så långt som att begära atf en särskUd utredning tillsätts. Vi nöjer oss med aft föreslå att riksdagen påpekar vikfen av aft detta område bevakas från departementets sida. Vi hemställer alltså att utskottets text fillsammans med motionerna ges regeringen fill känna.

Def är klarf aft man kan, som Larz Johansson gjorde i sitt tidigare inlägg, bortse från de realiteter som jag har pekat på och tala om aft etf fillkännagivande fill regeringen är en överloppsgärning. Men studerar man de läroplaner som finns på området och de remissyttranden som avgivits i anledning av motionerna, kommer man ganska tydligt aft se att de utbUdningar som vi i dag har är av övervägande teknisk art. Både UHÄ och SÖ säger aft så ligger det till och att def vore önskvärt med större inslag av sociala och ekonomiska moment i utbildningen.

Talet om överloppsgärning framstår antagligen som något underligt för de stora och mycket betydelsefulla företag och organisafioner som har yttrat sig över mofionerna och i stort sett haft samma uppfattning som SÖ och UHÄ, nämligen atf det är den tekniska utbildningen som i dag är tillgodosedd och icke de andra aspekterna. De har sagt aft mofionerna är vällovliga och instämt i deras syfte.

Mot bakgrund av dessa rapporter från fältet från dem som praktiskt arbetar med frågorna har def varit lätt för utskottets majoritet att fa ställning och ställa sig bakom mofionerna. Att kalla det för en överloppsgärning är väl snarast aft underkänna de fåtaliga sakargument man kan ha för sin egen ståndpunkt.

Jag vill också betona aft även om de utbildningar som i dag finns inom sektorn, exempelvis den framgångsrika Du-linjen på gymnasiet, har en i huvudsak teknisk inriktning, skall vårt inifiafiv inte på något sätt ses som en krifik mot den utbildningen. Den är värdefull, den fungerar bra och den får fler sökande fill sig. Men vår argumentering är ju den aft utbildningen behöver kompletteras med andra utbildningar inom området som främst har sin utgångspunkt i ekonomiska och sociala aspekter på fastighetsförvaltningen.

Mot den bakgrunden, fru talman, vill jag återigen i denna del yrka bifall till utskottets hemsfällan öch avslag på reservafion 2.

I ett särskilt yttrande tar moderaterna upp lärUngsutbildningen. På våren 1980 beslöt riksdagen om försöksverksamhet med sådan utbildning. Försöksperioden sträcker sig fram fill den 1 juli 1983. SÖ skall senast den 1 september 1983 redovisa erfarenheterna. Med hänvisning till defta och den aktuella gymnasieutredningen avstyrks samfiiga mofioner av etf enhälligt utskott. Moderaternas särskilda yttrande får väl ses som ett uttryck för den starka tro som de tycks ha på denna ufbildningsform. Vi andra, som också kan se posifiva inslag i verksamheten, föredrar att avvakta utvärderingen innan vi gör vårt definifiva ställningstagande.

AnL 30 EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Fru talman! När det gäller vårt krav på en ny läroplan hänvisar Göran Persson fill gymnasieufredningen. Vi vet aft gymnasieutredningen infe har tagit fasta på det som vi har tagit upp i vår mofion, nämligen en demokrafisering av skolan och en skola i folkflertalets, dvs. arbetarklassens, intresse. Därför tycker vi inte aft dess betänkande kan ligga till grund för en proposifion. Jag viU passa på tillfället att fråga Göran Persson: Kommer gymnasieufredningens betänkande trots all den kritik som har riktats mot def atf föranleda eri proposifion till riksdagen?

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Grundläggande högskoleutbildning m. m.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 5 (ny läroplan)

Utskottets hemsfällan bifölls med 294 röster mot 18 för reservafion 1 av Björn Samuelsson.

Mom. 7 (utbildning för fasfighefssköfsel)

Utskottets hemsfällan bifölls med 172 röster mot 141 för reservation 2 av Kersfin Göthberg m. fl.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

9 § Grundläggande högskoleutbildning m. m.

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1982/83:6 om grundläggande högskoleutbildning m. m.

AnL 31 RUNE RYDÉN (m):

Fru falman! I motion 1981/82:421 med Birgitta Rydle som första namn, vilken väcktes under den allmänna motionsfiden, yrkas av etf antal moderata ledamöter atf försvars- och säkerhetspolitik skall ingå i samhällskunskapslärarnas grundutbildning.

Frågor om fred, försvar och säkerhetspolitik ingår i läroplanerna såväl för grundskolan som för gymnasieskolan. Men vi moderater tycker att det är viktigt att samhällskunskapslärarna har fillräckliga kunskaper inom dessa områden för atf undervisningen skall bli meningsfull. Många lärare anser själva atf deras kunskaper är bristfälliga. Def bevisas bl. a. av etf referat i Lärarfidningen nr 27 1982 inför SL-kongressen. Jag citerar: "Def är inte lätt aft undervisa om de här frågorna, som många elever tycker är alltför abstrakta. Vi lärare har för lite kunskaper och det finns inga bra läromedel aft bygga på."

Utskottets majoritet förutsätter i betänkandet atf freds- och försvarsfrågor bereds plats i lärarutbildningen av dem som har ansvaret för lärarutbildningens innehåll och avstyrker därmed mofionen.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Grundläggande högskoleutbildning m. m.

Vi moderater anser att riksdagen bör betona att dessa för vår demokrati så vikfiga frågor finns med, och vi vUl ha ett uttalande från riksdagen om detta. Vi vill vidare ha etf uttalande om att UHÄ vid översyn av utbildningsplanerna bör ta hänsyn fill att lärarna ej har fillräckliga kunskaper i freds- och säkerhetspolitik. Vårt yrkande återfinns i reservation 2, och jag viU härmed yrka bifall fill reservafionen.

I en annan motion, 1981/82:1000, som också behandlas i detta betänkande påpekar vi def stora behov av och intresse för utbildning av montessorilärare som finns i Sverige. Av utskoffsfexten framgår aft initiafiv har tagits för att fillgodose behoven. Vi har därför inskränkt oss fill aft i ett särskilt yttrande påpeka hur viktigt def är atf def i def svenska skolväsendet ges möjlighet att använda alternativ pegagogik. Detta stämmer väl överens med grundtankarna i den nuvarande läroplanen och med grundtankarna i montessoripedago-giken.

AnL 32 EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Fru talman! Vi från vpk:s sida insfäriimer i utskottets skrivning när def gäller utbildningsutskottets betänkande 6 om grundläggande högskoleutbildning m. m. utom på en punkt, förskollärar- och frifidspedagogutbildning-en.

Det är väl känt aft vi från vpk:s sida kämpat inte bara för fler dag- och frifidshem utan även ställt höga krav när det gäller kvaliteten.

Vi har sagt tidigare och vi säger def i vår reservafion och i vår mofion atf def infe finns några skäl till aft ha mer än en personalgrupp inom barnomsorgen. Vi tycker att de barnskötare och de som nu är obehöriga och som i dag jobbar på dagis och fritids skaU erbjudas utbildning fill förskolläramtbildning med lön under utbildningstiden.

Utskottet yrkar avslag på vår motion när det gäller aft förbättra kvaliteten, aft förlänga utbildningen och aft ge barnskötare och obehöriga utbildning. Utskoffef hänvisar fill aft def är bra som det är i dag, men def tycker infe vi. Vi har framställt defta förslag ufifrån vår övertygelse att barnomsorgsverksam-het är en bra investering för framtiden. Detta gäller självfallet bara en barnomsorg där kvaliteten sätts i första rummet, dvs. med minskat antal barn i grupperna, en ökad personaltäthet och en enhetlig utbildning för personalen. Här har vi stöd i vad socialstyrelsen så sent som i maj skrev fill regeringen om en gemensam utbildning för personal i barngruppsarbete.

Med detta vill jag yrka bifall fill reservafion 1 i utbildningsutskottets betänkande 6.

AnL 33 LARS GUSTAFSSON (s):

Fru falman! Jag skall fatta mig ganska kort och göra några kommentarer till def som har sagts från vpk- och moderafhåll.

Det är riktigt aft vpk önskar tre ting. De vill ha en gemensam utbildning för barnskötare och förskollärare, en förlängd utbildning för förskollärare och fritidspedagoger till fyra år, och de har krav på bibehållen lön under utbildningen.

Jag far def sista först. Jag vill konstatera att def är en avfalsfråga, och den bör infe bli föremål för behandling här. I varje fall är def infe någon fråga för utbildningsutskottet.

Ett par ord om gemensam utbildning för barnskötare och förskollärare. Vi vet aft def var en reform av förskolläramfbildningen som startade den 1 juli 1978, och den har varit i kraft under fyra läsår.

Man kan ju allfid diskutera hur snabbt sådana här översyner och revideringar skall göras av utbildningar. I det här fallet pågår det en översyn som redovisats i utskoftsbefänkandet.

Socialstyrelsen håller på att arbeta med mål och innehåU när det gäller barnomsorgen, och defta finns redovisat i den rapport som vpk åberopar i sin reservation och som Eva Hjelmström talade om alldeles nyss. Def arbetet gäller hur man skall få fram arbetsplaner för def första för förskolan och för det andra för fritidshemmen. Parallellt med socialstyrelsen arbetar UHÄ för sin del med en översyn av alla utbildningsplaner. Def sägs att UHÄ har målsättningen atf man skall försöka vara klar med def arbetet i slutet av 1983.

Praxis är aft man avvaktar utredningar, och det tycker utskottet att vi skall göra också här. Def är nämligen bra om socialstyrelsen först får fram mål och innehåll i barnomsorgen och UHÄ sedan kan göra utbildningsplaner som passar till detta. Ofta kommer annars krifik mot atf man på utbildningssidan gör utbildningsplaner som infe passar för den verksamhet som utbildningen gäller. Därför tycker jag att vi skall hålla oss tUl den här ordningen. Def kommer förmodligen att bli ett samråd mellan socialstyrelsen och UHÄ på den här punkten. Sedan vill jag säga aft def infe står i utskoftsbefänkandet aft vi är nöjda med tillståndet som def är, utan vi hänvisar tvärtom till atf def pågår ett arbete i socialstyrelsen med just defta.

Den sista punkten som vpk far upp gäller en förlängning av utbildningen för förskollärare och fritidspedagoger från två och etf halvt år fill fyra år. Man kan naturligtvis allfid diskutera att förlänga en utbildning, och man kan också hävda att människorna med en längre utbildning bUr bättre skickade i sitt yrke. Men som så ofta är det en kostnadsfråga.

Vi kan räkna mycket grovt på det här fallet och säga att det tas in ca 4 000 på förskolarlärarlinjen och drygt 1 000 på frifidspedagoglinjen. Då rör det sig alltså om en volym på ca 5 000 personer. Om man då räknar med en årssfudiekostnad på 15 000 kr. - jag tror atf det är mycket lågt räknat - och säger att utbildningen skall ökas med etf år, även om det egenfiigen handlar om etf och ett halvt år, kommer man upp i en kostnad på 75 milj. kr. eller mera. Det är en summa som vi inte har fill vårt förfogande. Och dessutom kan man lägga till en förlängning av barnskötarnas utbildning. Av dem som fas in i gymnasieskolan på vårdlinjen är def ungefär 1 800 som går på den här grenen för barn- och ungdomsvård. Det gör atf volymen och kostnaden kan bli ännu större. Och vi har alltså infe resurser fill detta f. n.

Den moderata reservafionen gäller aft samhällskunskapslärarna skall ha fillräckliga kunskaper i försvars- och säkerhetspolitik. Man kan naturligtvis hålla med om atf det är bra om de får bättre kunskaper på detta område, såväl

4 Riksdagens protokoU 1982/83:43-44

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Grundläggande högskoleutbildning m. m.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Grundläggande högskoleutbildning m. m.

som på aUa andra. Men när def gäller att öka på inom något område måste man - om man inte vill förlänga utbildningen - minska inom något annat område.. Och moderaterna anvisar infe vad man skall minska på. Det är som vanligt: när man kräver ökning säger man inte var någonstans det skall ske en minskning, och def är ju synd.

Dessutom kan man faktiskt säga att det finns anledning att knyta an till försvars- och säkerhetspolifiken även under andra huvudmoment än dem som moderaterna tagit upp. Med lika stor rätt och med samma mofivering skulle man kunna kräva atf dessa moment inom geografi, historia och religionskunskap skulle utökas i lärarutbildningen. Och de samlade kraven skuUe då leda fiU en förlängning av utbildningen - om man infe vill fa bort någonfing annat - vilket i sin tur skulle leda till en ökning av kostnaderna. Moderaterna är ju försikfiga med ökning av kostnader för staten, och de borde då kanske fundera över detta också här.

Jag kan också säga aft när en lärare under en förberedelse för sin undervisning upptäcker brister hos sig själv kan han eller hon väl ta reda på mer och läsa in vad man inte kan. Fortbildning i def vardagliga arbetet är en bra metod även på defta område.

Rune Rydén sade att lärarna själva har sagt atf bristen på läromedel är ett stort krux. Möjligen kan def vara så, men då borde väl defta egentligen leda fill aft man sätter in resurserna på atf förbättra läromedlen på det här området, i stället för atf utöka tiden.

Jag kan slufiigen säga aft metoden med att fortbilda sig själv när man under lektionsförberedelse stöter på sådant som man inte tidigare kan tillräckligt, är en ganska bra och naturlig metod för att förkovra sig. Den vägen måste gå att använda även när det gäller lärare - många andra yrkesutövare får använda den. Och jag tror atf den kan vara väl så bra som detta atf förlänga utbildningen.

Med dessa ord, fru falman, ber jag aft få yrka bifall fill utskottets hemsfällan.

AnL 34 EVA HJELMSTRÖM (vpk) replik:

Fru talman! Lars Gustafsson sade beträffande vårt krav på förlängning av utbildningen för förskollärare och barnskötare att detta skulle vara en kostnadsfråga. Vi anser emellerfid att den här verksamheten är så angelägen och aft bamen är så vikfiga att def måste få kosta. Som jag framhöll tidigare vore en satsning på detta enligt vår mening en investering för framtiden,

Lars Gustafsson medger att han inte är nöjd med nuvarande ordning. Som väl alla känner fill sker nu en översyn, och det är naturligtvis bra. Vi behöver en uppsframning av verksamheten, och vi behöver klara formuleringar när def gäller barnomsorgens mål och innehåll som kopplas till en kommande läroplan.

Får jag tolka Lars Gustafsson så, aft en förändring kommer till stånd bl, a, när det gäller en gemensam utbildning? Nuvarande ordning är inte bra.

AnL 35 RUNE RYDÉN (m) replik:

Fm talman! Lars Gustafsson sade aft samhällskunskapslärarna kan lita fill fortbildning. Det tycker jag aft man skall göra i det här sammanhanget, men jag anser infe att defta räcker. Man behöver fa in försvars- och säkerhetspolitik i utbildningsplanerna för lärarna, så att man är säker på atf den övervägande delen av lärarkadern har fillräckUga kunskaper i ämnet för aft på ett fillfredsställande sätt kunna undervisa i def. Som jag framhöll genom def citat jag refererade till tycker lärarna att de har otillräckliga kunskaper och, vilket också Lars Gustafsson berörde, atf def infe finns tillräckligt bra läromedel att bygga på. Lärarna försätts härigenom i en ganska svår situafion, som gör aft de kanske inte fullt ut kan fullfölja läroplanens intenfioner, utan låter ämnet stå åt sidan för en del andra.

Def är infe så som Lars Gustafsson påstår att vårt förslag innebär att def bUr konflikt mellan försvars- och säkerhetspolitiken och något annat ämne. Försvars- och säkerhetspolitik skall enligt läroplanen ingå i undervisningen, och därför behöver jag enligt min uppfattning inte fa upp någon diskussion om kostnader. Detta leder alltså inte fill ökade kostnader.

Vår uppfattning är atf ämnet bör tas in i utbildningsplanerna för lärarna och atf UHÄ i samband med översynen av dessa bör få uppdraget atf utarbeta dem så atf undervisning i försvars- och säkerhetspolitik på ett tillfredsställande sätt kan meddelas lärarna för att de sedan skaU kunna föra ut dessa kunskaper fill eleverna.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Grundläggande högskoleutbildning m. m.

AnL 36 LARS GUSTAFSSON (s) replik:

Fm talman! Eva Hjelmsfröm säger att vi inte är nöjda, men jag konstaterade bara aft utskottet inte talar om humvida man är nöjd eller infe. Utskottet tar inte upp den frågan, men eftersom vi i utskoffsbetänkandet talar om atf det pågår en översyn, kan detta kanske ses som en fingervisning i det här sammanhanget.

Eva Hjelmström sade också att de här utbildningarna är så vikfiga atf man är beredd att acceptera atf det blir ökade kostnader. Också från vårt håll tycker vi att det är viktiga utbildningar, och som jag sade kan man alltid diskutera hur långa de skall vara. Def är mycket möjligt aft det till en viss gräns finns ett samband mellan utbildningarnas längd och kvaUteten man får på människor i olika yrken. Var den gränsen går kan jag inte säga exakt, men def som i dagens läge är avgörande är inte den frågan, utan det är kostnadsfrågan. Man får, som jag också sade tidigare, följa en viss ordning och först awakt a vad socialstyrelsen kommer fram fill i sin översyn. Sedan får UHÄ på utbildningssidan dra konsekvenserna av vad socialstyrelsen redovisar och förändra utbildningsplanerna, så atf de anpassas fill den verksamhet som bedrivs inom förskolan. En förändring som innebär atf man förlänger utbildningen för förskollärare och fritidspedagoger är vi inte beredda att göra i dag. Vi anser att det för stunden kosfar för mycket.

Sedan helt kort fiU Rune Rydén. Han påstod själv att lärarna har sagt att def på det här området inte finns särskilt bra läromedel. Då menar jag atf man i stället får se på läromedelssidan och undersöka om man kan få fram

Nr 43 bättre läromedel för def här ämnesområdet.

Onsdagen den Rune Rydén säger att def inte är någon konflikt med andra ämnen. Det är

8 december 1982 llä'' ff det inte behöver vara det, men det bUr trots allt en konflikt med

--------------- fiden. SkaU man lägga in nya moment, blir def alltid en konflikt med fiden.

Grundläggande ''1 tis" 'it lösa den konflikten så, atf man minskar någon annansfans utan

högskoleutbildning ökar på, blir def fotalt en ökning av fiden, vilket medför större

m. m. kostnader. Det sambandet kan man inte springa ifrån, vilket jag också
påpekat i mitt första anförande,

AnL 37 RUNE RYDÉN (m) replik:

Fru falman! Lars Gustafsson sade atf def infe finns några läromedel och aft man aUtså bör undersöka den sidan och se till aft def kommer fram adekvata läromedel som lärarna kan använda för atf undervisa i freds- och säkerhetspolitik. Jag delar denna uppfattning, men på moderat håll tycker vi inte atf detta är tillräckligt. Lärarna måste också, enligt vår åsikt, få fUlräckUgf goda kunskaper för atf med hjälp av nya goda läromedel på etf tillfredsställande sätt kunna ge eleverna undervisning i de här frågorna som vi på moderat håU anser vara så vikfiga att vi är vilUga atf prioritera dem, fiUsammans med annat, inom ämnet samhällskunskap.

AnL 38 LARS GUSTAFSSON (s) replik:

Fru falman! Def var inte jag som påstod aft def infe finns några bra läromedel på defta område, utan det var Rune Rydén som sade atf lärare själva framhållit detta. Själv har jag ingen kunskap om läromedelssifuatio-nen på def här området, men eftersom Rune Rydén åberopade lärare som sagt att läromedlen är dåUga, drog jag slutsatsen aft def är bäst aft korrigera på läromedelssidan - om def är där skon klämmer.

Förste vice falmannen anmälde aft Rune Rydén anhållit aft fill protokollet få antecknat atf han inte ägde rätt till ytterligare replik.

AnL 39 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela aft anslag om kvällsplenum nu uppsatts.

AnL 40 PÄR GRANSTEDT (c):

Fm falman! I det betänkande som vi just nu behandlar tas det ju upp en lång rad mofionsyrkanden på olika områden när def gäller den högre utbildningen. Def är bara aft konstatera aft många av förslagen vart för sig är mycket bra. Många förnuftiga synpunkter förs fram motionsvägen. Men vi har en etablerad arbetsfördelning, där UHÄ gör utbildningsplaner och där linjenämnderna gör lokala planer och kursplaner. I praktiken är det naturligtvis ogörligt att tänka sig aft riksdagen skulle träda i UHÄ;s och linjenämndernas ställe och börja lägga sig i hur de här lokala planerna och kursplanerna skall se ut och föra in den ena pusselbiten här och den andra där. Vi har inte möjlighet här att skaffa oss den detaljkunskap om verksamheten ute på de enskilda högskolorna som är nödvändig för att

kunna göra ett sådant arbete. När man ser litet närmare på innehållet i de lokala planerna och i kursplanerna, visar det sig också ofta atf en hel del mofionsyrkanden faktiskt är mer eller mindre tillgodosedda. Def är bara def aft motionären infe har haft möjlighet aft tränga in så djupt i planverksam-heten aft detta har upptäckts. Därför har vi genomgående sagt oss atf vi inte kan begära att riksdagen skall ta ställning fill de oHka detaljerna när def gäller den högre utbildningen, utan riksdagen måste inskränka sig till atf dra upp de allmänna rikfiinjerna.

I det föreUggande betänkandet behandlas också en principiellt vikfig cenferparfisfisk mofion, nr 1814, av Chrisfina Rogesfam m. fl. I motionen fas def upp en hel del allmänna principer om grundskoleutbildningen. Etf huvudsyfte med mofionen är att bl. a. skapa förutsättningar för en minskning av stadiegränsernas betydelse i grundskolan. Det som behandlas i def här betänkandet är yrkanden beträffande lärarutbildningen som måste bli konsekvenserna av etf sådant synsätt. Vi vill alltså ha en mer övergripande lärarufbUdning, där sfadiegränserna infe spelar så stor roll. Det gäller både grundutbildning och vidareutbildning av lärare.

Läget är atf LUT 74:s betänkande ligger i regeringskansliet för beredning. Utskoffef har velat ge regeringen chansen atf lägga fram förslag med anledning av def betänkandet. Vi accepterar att regeringen skall få den möjligheten innan riksdagen gör några ställningstaganden. Därför har vi godtagit atf riksdagen infe nu fatfar några beslut med anledning av vår mofion.

Men vi vidhåller naturligtvis vårt principiella synsätt på det här området och förbehåUer oss rätfen aft återkomma om det inte kommer några förslag från regeringen som tillgodoser våra önskemål.

Det finns också ett par reservafioner fogade fill detta betänkande. Lars Gustafsson har ganska väl redovisat hur utskoftsmajoriteten ser på dessa frågor. Jag skulle bara vilja göra den reflexionen när jag läser vpk:s reservation atf def som vanligt inte finns någon botten i vpk:s kassakista. Vpk behöver aldrig bekymra sig över hur man skall klara resursfrågorna. Så kan givetvis etf parfi som vpk handla, som mänskligt aft döma aldrig kommer i regeringsställning. Då riskerar man inte att råka ut för def som socialdemokraterna i dessa dagar upplever, nämligen hur den ena heliga kon efter den andra måste slaktas så aft blodet flyter. Därför kan man ställa sådana yrkanden som vpk gör i sin reservafion.

Den moderata reservafionen är exempel på just hur man plockar ut en fråga och vill försöka pressa in den i utbUdningen utan atf se till helheten. Det är naturligtvis ett orimligt tillvägagångssätt. Def är också på något sätt betecknande aft moderaterna, av det som står i läroplanen om att man i grundskolan skall behandla freds- och försvarsfrågor, drar slutsatsen atf vi behöver en förbättrad utbildning när def gäller försvars- och säkerhetspoHfik. Fredsfrågorna däremot har de helt och hållet glömt bort i sina yrkanden. Rune Rydén har visserligen nämnt fredsfrågorna några gånger i sina anföranden här, men i reservafionen yrkar man bara på en fördjupad utbildning när def gäller försvars- och säkerhetspolitik.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Grundläggande högskoleutbildning m. m.

Nr 43 Det där illustrerar kanske vilket dilemma man kommer i när man försöker

Onsdagen den pressa in sina hjärtefrågor i utbildningsverksamheten utan aft se till helheten.

8 december 1982 Jag tror inte aft vi kan hantera frågan på det sättet.

_____________ Därför, fru talman, viU jag yrka bifall tiU utskottets hemsfällan i dess helhet

Grundläggande och avslag på båda reservationerna.

högskoleutbildning

m. m. AnL 41 EVA HJELMSTRÖM (vpk) repUk:

Fru talrrian! Vi får återkomma till den ekonomiska debatten. Jag vill bara uppmana Pär Granstedt atf läsa våra ekonomisk-politiska mofioner. Där kommer han att finna att det visst finns en botten i kassakistan. Vad def hela är fråga om är vilka prioriteringar som görs, hur man fördelar bördorna och var man lägger pengarna.

Vi har tofalfinansierat våra förslag. Men vi anser att barnen är så vikfiga -barnen är aUas vår framfid - atf det krävs aft man satsar på barnomsorgen och utbildningen av förskolepersonal. Medge, Pär Granstedt, att def är Utet egendomligt att just de som skaU ha hand om de mindre barnen skall nedprioriteras på det sätt som i dag sker inom utbildningsväsendet. De skall under en mycket kort period klämma in oerhört många frågor i sin utbildning, något som är helt orimUgt om man jämför med hur det ser ut när def gäller lärarna för de äldre barnen.

AnL 42 PÄR GRANSTEDT (c) replik:

Fru talman! Vad beträffar det som Eva Hjelmström sist fog upp är det naturUgfvis, som flera talare här har betygat, i och för sig önskvärt med en längre utbildning på det aktuella området. Men aft jämföra den här utbildningen med lärarutbildningen är kanske ändå litet missvisande, eftersom det i lärarutbildningen också ingår ett ganska stort inslag av inhämtande av teoretiska kunskaper, som lärarna skall vidarebefordra till sina elever. Def inslaget finns inte på samma sätt i förskolläramfbildningen eller i frifidspedagogutbildningen. Därför tycker jag aft den jämförelsen haltar något.

När det sedan gäller frågan om det finns en botfen i vpk:s kassakista eller inte är def i och för sig sant aft man kan formulera motioner på etf sådant sätt aft def kan verka som om man hade en t of alfinansiering av sina yrkanden, när de aldrig behöver festas mot verkligheten. Då socialdemokraterna var i opposifion hävdade också de att de hade finansierat alla sina yrkanden och förslag, men när de sedan kom i regeringsställning och skulle testa sin finansiering mot den krassa verkligheten höll finansieringen inte alls, och de tvingas springa ifrån def ena efter def andra av sina krav. Om vpk mot all förmodan - det vill jag understryka med tjocka streck - skulle komma i regeringsställning, skulle def parfiet säkerligen tvingas genomgå samma bittra upplevelse.

AnL 43 EVA HJELMSTRÖM (vpk) replik:.

Fm falman! Def är litet tröttsamt aft höra talet om att vi infe skulle ha täckning för våra krav. Jag upprepar vad jag fidigare sade: Läs våra

motioner! Vi har precis lika god täckning som centerpartiet och de övriga borgerliga parfierna har för sina förslag i riksdagen, ja t. o. m. bättre täckning. Det gäller även fördelningspolifiskf.

Vidare hänvisar Pär Granstedt tUl atf det infe på samma sätt krävs teoretiska kunskaper inom förskolläramfbildningen. Jag tycker att det är att underskatta det arbete som förskollärarpersonalen tvingas utföra. Visst krävs det teoretiska kunskaper också för dem. Visst krävs def att de mindre barnen får lärare med en heltäckande utbildning. Också Pär Granstedt medger ju faktiskt att vi har rätt i vårt krav aft def skulle behövas en bättre utbildning. Och på den punkten står vi, som sagt, inte ensamma, eftersom även socialstyrelsen står bakom detta krav.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Grundläggande högskoleutbildning m. m.

AnL 44 PÄR GRANSTEDT (c) replik:

Fru talman! Eva Hjelmström uppmanar mig att läsa vpk:s mofioner. Det är precis vad jag har gjort, och det är det som är grunden för mitt uttalande atf vpk infe för riågon ansvarsfull ekonomisk poUfik och infe far hänsyn fill den krassa ekonomiska verkligheten.

Eva Hjelmsfröm säger vidare aft def skulle vara en nedvärdering. av förskollärarnas arbete när jag säger att det för dem inte krävs samma typ av teoretiska kunskaper som i annan lärarutbildning. Def uttalandet förefaller mig bottna i en enorm övervärdering från Eva Hjelmströms sida av teoretiska kunskaper. Jag tycker inte atf man skall värdera människors arbetsinsatser med utgångspunkt i vilken volym av feorefiska kunskaper de arbetar med. Andra färdigheter - och olika typer av arbetsinsatser - är precis lika värdefulla.

Tendenser atf försöka använda utbildningens längd som ett slags sätt att gradera människor, något som jag tycker mig skymfa bakom Eva Hjelm-sfiröms sätt att resonera, upplever jag som djupt ojämlika. Sådant visar på en bristande känsla för solidaritet med människor som arbetar i yrken som kräver kortare utbildning.

Förste vice falmannen anmälde att Eva Hjelmström anhållit att till protokollet få antecknat aft hon inte ägde rätt tUl ytterligare repUk.

AnL 45 GUNILLA ANDRE (c):

Fm talman! "Hur skall lärare kunna undervisa i något som inte ingår i deras utbildning? I de flesta fall anses det omöjligt. Ämnen som språk, matematik eller orienteringsämnen fordrar att läraren har ingående kunskaper inom dessa områden för aft kunna vidarebefordra dem. När def däremot handlar om könsrolls-/jämsfälldhetsfrågor förutsätter man atf lärare skall kunna undervisa i stort sett utan utbildning. Def är knappast någon överdrift att påstå att de här frågorna hör fill de svårare, eftersom de berör djupt rotade atfityder och värderingar både hos lärare och elever. Reakfioner som förlöjligande eller aggressivitet är inte ovanliga. Def krävs alltså goda kunskaper och en mogen medvetenhet."

Så började jag en mofion om jämställdhetsfrågor i skolundervisningen som

Nr 43 jag lämnade in i januari. Den behandlas i detta betänkande.

Onsdagen den I mofionen ville jag atf riksdagen som sin mening skulle uttala att i all

8 december 1982 utbildning av lärare för grund- och gymnasieskolan skall avsättas undervis-

_____________ ningstimmar för könsrolls-/jämställdhetsfrågor. Det anser inte utbildnings-

Grundläggande ■ utskottet utan föreslår att riksdagen avslår mofionen. Det finns många sätt
högskoleutbildning att avstyrka mofioner, men jag tycker infe atf mofiveringen i det här fallet hör
ni_ ni. tiU de mer övertygande.

Utskoffef hänvisar tiU en allmänt formulerad mening i UHÄ:s utbildningsplan. Där föreskrivs aft de olikheter i mäns och kvinnors situation och villkor i och utanför skolan som påverkar studie- och yrkesvalet och de ohka rollerna i familj, arbete och samhällsUv skall uppmärksammas särskilt i utbildningen. Def är f. ö. intressant att notera att den meningen kommer efter en uppräkning av andra gmpper, vilkas situation eleverna också bör göras särskilt uppmärksamma på, nämligen de med olika etnisk, språklig, kulturell och religiös bakgrund.

Utskottet säger också atf jämställdhefsfrågor kan fas upp i kursplanerna för de kurser som ingår i Unje. Def åligger linjenämnderna aft svara för innehållet i kursplanerna. Därmed anser utskottet att allt är välbeställt.

Eftersom det infe är de välformulerade skrivningarna som jag vänder mig mot i min motion utan fastmer ifrågasätter den praktiska tillämpningen av, har jag låtit undersöka i vilken utsträckning könsrolls-/jämsfälldhetsfrågorna kommer in i utbildningen av lärare. Pär Granstedt undrade i sitt fidigare inlägg om vi motionärer hade försökt fördjupa oss i de frågor som vi tar upp i våra motioner. Def har jag alltså försökt göra. Jag skall här inte ingående redogöra för de inkomna svaren utan gör bara några allmänna reflexioner och citat. Av samtliga 18 lärarhögskolor som har fillfrågats har 16 svarat. Det är således en mycket bra svarsfrekvens.

Flertalet lärarhögskolor har funnit det svårt att ange timantal och antal lärare som undervisar i könsrolls-/jämsfälldhefsfrågor. Skälen som anges är aft "de förutsätts bli behandlade", "de kommer in som moment i utbildningen", "de tas med i naturliga sammanhang som integrerat inslag", "lärarna torde ha anledning atf fa upp frågorna", "studerandeinfressef får styra" och "förekomsten av sådana moment beror helt på den enskilde lärarens intresseinriktning".

Jag tror att vi kommer sanningen närmast om vi utgår från att det vid de flesta läramfbildningslinjer beror på lärarnas intresseinriktning om köns-rolls-Zjämsfälldhetsfrågor kommer med. Där def finns orädda eldsjälar kan de nog komma med i utbildningen. Men hur många eldsjälar finns det?

Könsrolls-/jämsf älldhef sfrågorna har ingått i läroplanerna för grundskolan
och gymnasieskolan under mycket lång fid. Det har rått enighet om vikfen av
aft ungdomar får undervisning inom detta område, något som gång på gång
har bekräftats här i riksdagen. För skolans jämställdhefsarbete ger lärarhög
skolorna fömtsättningar genom aft utbilda lärarna och genom att sörja för
exempelvis handledamtbUdning. Högskolan har därför ett mycket stort
ansvar för den syn på jämställdhet som läraren kommer att föra vidare i
" ungdoms- och gymnasieskolan samt för de metoder som de kommer att

använda i undervisningen. Det gäller också de normer och värderingar som inte direkt utsagt finns i skolsituationen eller hos insfitutioner som styr denna.

Qm vi vill få in könsrolls-/jämstäUdhetsfrågorna i skolvärlden på etf mer påfagUgt sätt, som kan ge resultat, då måste vi förändra grundutbildningen för lärare.

Fm talman! Jag yrkar bifall fill min mofion 1981/82:980.

AnL 46 IRIS MÅRTENSSON (s):

Fru falman! När man en fid haft möjlighet atf följa olika ärenden här i kammaren, kan man se ledamöternas engagemang i skilda frågor. Frågan om jämställdhet återkommer rätt ofta i oUka sammanhang. Inom skolans värld har den också uppmärksammats på ett positivt sätt. Som Gunilla André åberopade anges i utbildningsplan för varje allmän utbildningslinje, som fastställts centralt, bl. a. syftet med Hnjen och def huvudsakliga innehållet i den. Def vill jag upprepa.

I utbildningsplanerna för samfiiga allmänna utbildningslinjer inom sektorn för utbildning för undervisningsyrken ingår en föreskrift, nämligen att människans situation och Hvsvillkor skall uppmärksammas i utbildningen samt atf de olikheter i mäns och kvinnors situafion och villkor i och utanför skolan som påverkar studie- och yrkesvalet och de olika rollerna i familj, arbete och samhäUsliv särskilt skall uppmärksammas.

Som vi har skrivit i utskoffsbetänkandet kan jämställdhefsfrågor också tas upp i kursplaner för de kurser som ingår i linje. Det åligger således linjenämnderna aft svara för innehållet i kursplanerna.

Jag viU också åberopa vad Pär Granstedt sade, nämligen atf riksdagen infe har möjlighet aft fördjupa sig i alla olika detaljer men att den rent allmänt kan uttala sig om olika frågor.

Fru falman! Med hänvisning fill vad utskottet i sitt betänkande 6 har uttalat yrkar jag bifall till dess hemställan.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Grundläggande högskoleutbildning m. m.

AnL 47 GUNILLA ANDRE (c):

Fru falman! Som jag sade i mitt inlägg riktar jag inte någon krifik mot vad UHÄ så fint har framfört i sin skrift. Men det är hur arbetet i praktiken fungerar ute på skolorna som jag har haft anledning atf ifrågasätta.

Genom forskningen på senare tid vet vi aft det långt ifrån råder jämsfäUdhet inom skolan. Man kan exempelvis peka på atf pojkar får mycket mer av lärarnas undervisningstid,

I utbildningsutskottets betänkande hänvisas bl, a, till ett handlingsprogram för jämställdhet som UHÄ gav ut 1977,

Def kan finnas skäl aft erinra litet om detta handlingsprogram, I detsamma sägs aft UHÄ i samarbete med skolöverstyrelsen skall ge ut en handbok i könsrollsfrågor för bl, a. grundutbildningen av lärare och annan högskoleutbildning, "Handboken bör i första hand behandla läget inom de olika vetenskaper som kan bidra fill en förståelse av könsrollernas uppkomst och förstärkande. Det är därvid viktigt att såväl mans- som kvinnorollen belyses

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Grundläggande högskoleutbildning m. m.

fillfredsställande."

Detta är väldigt bra, och jag instämmer helt. Men beslutet om defta nödvändiga läromedel fattades för fem år sedan. Ännu har ingenting hänt, och det tycker jag är mycket beklagligt,

AnL 48 IRIS MÅRTENSSON (s):

Fru falman! Jag skulle bara såsom en påminnelse vilja upplysa om vad statsrådet Anita Gradin anförde här under den allmänpolitiska debatten den 28 oktober beträffande jämsfälldhefsarbetef. Hon talade om vad hon framdeles skulle komma att göra just för jämställdhetsfrågorna och berörde även forskningen. Anita Gradin sade då att frågorna om arbete, arbetstid, utbildning och yrkesval samt delat ansvar för barn och boendemiljö är väldigt vikfiga frågor som kommer atf tas upp i detta arbete.

AnL 49 GUNILLA ANDRÉ (c):

Fru falman! Iris Mårtensson nämnde forskningen, I våras fattade riksdagen beslut om att forskningen om jämställdhet skall vara ett prioriterat område. Jag förutsätter då givetvis aft def kommer aft bU på def sättet och att vi därmed kanske kan få en större kunskap om def området. Det hindrar dock inte atf vi också måste arbeta för att de planer som är fasfiagda verkligen följs ute på skolorna.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 14 (förlängd förskollärar- och frifidspedagogufbildning m. m.)

Utskottefs hemsfällan bifölls med 295 röster mot 17 för reservafion 1 av Björn Samuelsson.

Mom. 22 (undervisning inom samhällskunskapsläramfbildningen i försvars-och säkerhetspolitik)

Utskottets hemställan bifölls med 234 röster mot 78 för reservafion 2 av Per Unckel m, fl.

Mom. 27 (jämställdhets- och könsrollsfrågor i lärarutbildning)

Utskottets hemställan, som ställdes mot utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall fill mofion 1981/82:980 av Gunilla André, bifölls med acklamafion.

Övriga moment Utskottefs hemstäUan bifölls.

10 § Föredrogs

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1982/83:7 Värdesäkring av statliga egenlivräntor

Utskottets hemställan bifölls.

11 § Tjänstledighet för fackligt och politiskt arbete

Föredrogs arbetsmarknadsutskottets betänkande 1982/83:8 om tjänstledighet för fackligt och polifiskt arbete,

AnL 50 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Fru talman! Till förra riksmötet motionerade vi från vänsterpartiet kommunisterna om atf man skall skapa rättigheter för den enskilde atf ta tjänstledigt från sitt arbete för tidsbestämt uppdrag inom folkrörelse eller poUfiskt parfi. Det kan gälla anställning som ombudsman eller sekreterare eller ett arvodesuppdrag inom. en folkrörelse för att genomföra en viss kampanj. Som exempel kan nämnas en ombudsman eller ordförande i ett partidistrikt som under en valperiod kan behöva arbeta heltid och kampanjledare för en akfion i alkoholfrågor. Exemplen kan göras många på sådana här vikfiga tjänster inom folkrörelserna, men ändå gäller def en relativt Uten grupp människor.

Som vi skriver i motionen måste man tänka sig för två gånger innan man accepterar en funkfionärstjänst t, ex, inom politiken. De politiska konjunkturerna skiftar tid efter annan, och det är infe säkert att det gynnar vare sig personen i fråga eller saken som man kämpar för atf vederbörande tvingas klamra sig fast vid en tjänst i t, ex, ett polifiskt parfi - tvärtom. Som regel måste man välja, antingen en framfid inom en rörelse eller också det vanliga jobbet, som man förhoppningsvis har haft dessförinnan. Nu när arbetslösheten är stor är frågan än mer aktuell, eftersom man har en mycket liten chans atf få komma fillbaka till sitt gamla jobb om man säger upp sig för en annan anställning.

Vår mofion avstyrktes vid utskottsbehandlingen med mofivet att detta i första hand är en förhandlingsfråga. Jag kan naturligtvis inte utesluta den tanken aft def skulle kunna gå aft komma fram förhandlingsvägen. Men def är Utet av aft önska i def blå, när man vet vilken enorm kampanj som t. ex. SAF har bedrivit mot alla de former av ledigheter som redan i dag finns. Dessutom har SAF gUdit över fill att spela rollen av ett slags överparfi. SAF har starka politiska ambifioner, och förhandlarna är säkert inte pigga på att skriva avtal som ger motståndaren i klasskampen en möjlighet atf engagera folk. Därför tycker jag atf utskottets skrivning är något överoptimisfisk.

Def finns redan oerhörda resurser för att anställa kampanjledare som skall driva valrörelser eller sköta lobbyverksamhef som främjar ökad kapitalistisk utsugning. Däremot finns def dåligt med resurser för atf anställa en person under en valrörelse eller en period då vikfiga politiska frågor skall hanteras. Qch def finns ingen möjlighet att ordna sådan tjänstledighet aft personen i fråga kan komma fillbaka till sitt jobb.

Om man ser till folkrörelserna och de politiska parfiernas inre liv och deras relation fill allmänheten, väljare och uppdragsgivare, skulle ett bifall fill denna mofion på sikt fakfiskt gynna demokrafin. Medlemmarna i en organisafion skulle lättare kunna uttala sig om vem de verkligen vill ha på en sådan post, utan att behöva ta hänsyn fill anställningstrygghet osv. Vet man

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Tjänstledighet för fackligt och politiskt arbete

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Tjänstledighet för fackligt och politiskt arbete

atf de personer som man har att välj a mellan för etf uppdrag har möj lighet aft gå tillbaka till sina vanliga jobb, kan man också välja den som man verkUgen vill ha; Mycket av grunden för den kritik som i dag talar om ombudsman-navälde osv, skuUe kunna undanröjas. Man skulle kunna befrämja en växling vid de inflytelserika och viktiga poster som det här är fråga om. Jag tror att alla här i kammaren är mycket väl medvetna om vad def handlar om.

Lars-Ove Hagberg har lämnat en reservation till betänkandet, där han skriver: "För arbetstagaren skulle öppnas möjligheter aft för en begränsad fid pröva på politiskt eller organisatoriskt arbete för att sedan återgå fill det ordinarie arbetet. Detta skulle underlätta växling vid t. ex. en funktionärstjänst och ge möjlighet för flera aft under viss fid ha sådan anställning. För arbetsgivaren skulle den föreslagna ordningen innebära atf arbetsplatsen tillförs nya erfarenheter och upplevelser som kan vara till nytta i arbetet,"

I reservafionen erinras också om vikten av att de anställda inom politiska partier och inom organisafioner har en verklighetsanknyf ning, dvs. atf de kan komma fillbaka till sina jobb, växla mellan ordinarie arbete och arbetet inom organisafionen och inte sitta på livstid på en tjänst som ombudsman eller liknande.

Fru falman! Jag yrkar bifall fill den reservafion som Lars-Ove Hagberg har fogat till betänkandet.

AnL 51 LARS ULANDER (s):

Fru talman! Utskottets svar på mofionen innehåller def som behöver sägas som motiv för avslag på reservafionen, nämligen aft def rimliga är aft frågan löses avtals vägen.

Redan i dag är det fakfiskt på def sättet aft def inte är ovanligt med anställningar av den art som behandlas i motionen och detta trots att def inte finns vare sig avtal eller lagsfiftning. Men utskottefs uppfattning är den atf om detta skall regleras, så är avtal def naturliga.

Jag yrkar bifall tUl utskottets hemställan.

AnL 52 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Fm talman! Sådana här anställningar förekommer säkert, men då beror def på att arbetsgivaren har en välvillig inställning i frågan. Jag har sysslat med detta slags anställningsförfaranden inom vårt parfi, och jag vet att även andra har bekymmer aft ordna tjänstledighet från def ordinarie jobbet. Def är svårt att få loss folk för t. ex, en valperiod. De får inte ledigt helt enkelt.

Visst kan det tänkas att frågan kommer att lösas avfalsvägen. Men Lars Ulander måste ju också veta aft SAF bedriver en våldsam kampanj mot de olika former av ledighet som redan finns, och jag bedömer def som mycket svårt att nå fram avtalsvägen.

Nu är ju utskottets avslagsyrkande infe så hårt skrivet. Jag tycker att man bakom skrivningarna kan skönja förståelse för aft frågan är ganska viktig.

Även om def blir avslag här i dag, är jag säker på aft den prakfiska lösningen Nr 43

av frågan kommer aft mogna fram så småningom. Onsdaeen den

8 december 1982
Överläggningen var härmed avslutad, ________ :___

Utskottets hemstäUan bifölls med 289 röster mot 17 för reservationen av Lars-Ove Hagberg. 2 ledamöter avstod från att rösta.

12 § Föredrogs

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1982/83:9 Statlig lönegaranfi vid konkurs

Utskottets hemsfällan bifölls.

Jämställdhet

13 § Jämställdhet

Föredrogs arbetsmarknadsutskottets betänkande 1982/83:10 om jämställdhet.

AnL 53 GÖREL BOHLIN (m):

Fru talman! Arbetsmarknadsutskottet har i sitt betänkande 10 behandlat två mofioner med samma syfte, nämligen Ann-Cathrine Haglunds och Birgitta Rydles mofion 667 om att vårdarbete i hemmet bör utgöra merit vid intagning fill utbildning och vid anställning samt min och Inger Lindquists motion 1960 om aft vård av barn i hemmet skall utgöra merit vid anställning och befordran. Utskottet har behandlat mofionerna välvilligt.

Med anledning av mofion 667 sägs atf vid tillträde fiU högskolan gäller högskoleförordningen, som innebär att vårdarbete i hemmet skall ge poäng för arbetslivserfarenhet, och man hänvisar beträffande önskemålet om vårdarbete som merit vid ansfäUing till att denna fråga bör lösas genom avtal,

Närdet gäller motion 1960 hänvisar utskottet fill jämsfälldhefskommifféns förslag i betänkandet Förvärvsarbete och föräldraskap med samma inriktning som mofionen. Detta betänkande bereds nu i regeringskansliet.

Med tanke på utskottets skrivning borde jag kunna vara nöjd. Jag skulle ändå, fru falman, något vilja utveckla tankarna bakom mofionerna, särskilt som statsrådet Gradin nyligen uttalat sig i pressen om vårdarbete i hemmet på ett sätt som andas en negafiv atfityd till vad som infe skulle kunna rubriceras som "samhällsomsorg",

JämstäUdhetsarbetet har hittills i hög grad inriktats på att skapa bättre rättvisa för kvinnorna på arbetsmarknaden. Och det är viktigt. Kvinnor är numera i stor utsträckning försörjare, även ensamförsörjare. Kvinnor vill ha förvärvsarbete - av många skäl.

Hushållsarbetet har förenklats. Kvinnor är ofta undersysselsafta i hem-

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Jämställdhet

Kvinnor vill vara ekonomiskt oberoende i förhållande till mannen.

Levnadsomkostnaderna har stigit. Familjen behöver två inkomster.

Kvinnorna har blivit medvetna om att äktenskapet kan vara otryggt som försörjningskälla.

Kvinnor upplever isolering i moderria bostadsområden.

Ja, kvinnor vill ha förvärvsarbete, men önskar också uppleva barnen som små - med andra ord vill de ha både hem, barn och förvärvsarbete.

Jämställdhet är alltså inte bara en fråga om arbete och lön, infe bara en fråga om löntagarjämlikhef. Det är också, som framgick av min uppräkning nyss, en fråga om att få perspektiv på tillvaron, få gemenskap på en arbetsplats, få möjlighet att påverka samhällsutvecklingen - och inte minst aft få bli uppskaffad för en arbetsinsats.

Men jämställdhet gäller infe bara kvinnans rätfigheter. Den gäller också mannens rätt att få lära känna alla de verksamhetsområden, arbetsområden, som av tradifion i generafioner behärskats av kvinnor. Och def gäller infe minst barnens rätt till båda sina föräldrar, att få träffa och umgås med sina, helst infe alltför slitna och trötta föräldrar.

Det är då väldigt viktigt aft jämstäUdhetsarbetet infe får slagsida mot manssamhället, att jämstäUdhetsarbetet inte kommer atf innebära ett förnekande av det värde som kvinnor stått för i generationer när det gäller arbetsfördelningen mellan män och kvinnor.

Kvinnokulfuren, arvet från våra mödrar och mormödrar är värt aft slå vakt om och värna, därför att det ligger etf stort posifivt, mänskligt värde i den. Kvinnoarbetet har tyvärr alltmer blivit osynliggjorf och undervärderat, 1 def gamla bondesamhället var kvinnans arbete och kunnighet i hushållet av stor ekonomisk betydelse för familjens standard. Vad som hänt under senare år är att de traditionella kvinnojobben inom hemmet flyttats ut på arbetsmarknaden, förenklats och nedvärderats.

Fortfarande väljer emellerfid flickor i stor utsträckning mellan ett fåtal tradifionella yrken, trots ansträngningar från bl, a. skolans sida. Det finns en risk för att denna tendens i förening med nedvärderingen av de fradifionellf kvinnliga arbetsuppgifterna konserverar arbetsmarknaden i en låglönear-befsmarknad för kvinnor, och en avancemangsarbefsmarknad med högre löner för män. För kvinnans rätt och möjlighet aft komma in på arbetsmarknaden efter en fid av vårdarbete i hemmet, som hon har valt för sin skull och för vårdtagarens skull, är def vikfigt att vårdarbetet återfår sitt värde, dvs, får etf värde som innebär en merit som utgångspunkt för atf komma in på arbetsmarknaden och återges status och respekt. Också för att def skall vara mer naturligt och intressant även för en man atf välja vårdarbete i hemmet en fid är detta vikfigt, så att också män får känna rikedomen i att behövas i hemmet för ett barn, en äldre eller en. handikappad.

Def är inte rimligt aft det skaU vara så mycket högre värderat och respektabelt att vårda barn och äldre i en institution än i def egna hemmet. Vi vet ju också av omfattande undersökningar att de äldre vill vara kvar i hemmiljö så länge som möjligt, och vi har politiskt från alla parfier sagt oss

vara posifiva fill detta och till atf vilja medverka fill att göra def möjligt.

Men då är det viktigt att på allt sätt erkänna värdet av även def oavlönade arbetet i hemmet och visa respekt för detta, även i prakfisk handling. Vårdarbete i hemmet är en merit och måste erkännas som en merit.

Fru talman! Med hänvisning fill utskottets välvilliga bedömning av mofionerna har jag inget yrkande.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Jämställdhet

AnL 54 KARIN FLODSTROM (s):

Fru falman! Det kan ju tyckas onödigt aft gå upp och diskutera med Görel Bohlin när def är ett enigt utskottsbetänkande, men def kan kanske finnas anledning att också framhålla orsakerna fill att utskoffef är så pass enigt i sin bedömning.! det här betänkandet behandlas sex mofioner som alla handlar om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet m. m. Ett enigt utskott avstyrker mofionsyrkandena om en utvärdering av jämställdhetslagen samt om ändringar i lagen. Anledningen härfill är atf lagen trädde i kraft så sent som den 1 juli 1980 och atf erfarenheterna av den därför är begränsade. Utskottet avstyrker också en mofion angående undanröjande av kvarstående hinder för en ökad chefsrekrytering av kvinnor inom företagen. Jämsfälld-hetsombudsmannen, JämO, kan redan i dag med stöd av lagen vidta den typ av åtgärder som har begärts.

Jämställdhetslagén har alltså varit i kraft under förhållandevis kort fid. Hitintills har jämställdhefsombudsmannen väckt talan vid arbetsdomstolen om könsdiskriminering i 14 fall. Ytterligare fall har stämts in av de fackliga organisationerna. I några fall har talan återkallats efter förlikning. Dom har avkunnats i fem fall. Erfarenheterna av lagen är alltså begränsade, och det är därför, enligt utskoffef, för tidigt aft ha en mening om jämsfälldhefslagens effekter. Utskottet avstyrker därför mofionskravet om en utvärdering av jämställdhetslagén.

Det kan finnas anledning att fa upp den här biten, eftersom det sedan utskottet justerade sitt betänkande har skett en omorganisation på departementet beträffande jämställdhetsfrågorna som innebär atf jämställdhets-kommittén kommer atf avvecklas från den 1 januari. Jämställdhétsrådet utvidgas till aft omfatta infe bara representanter för kvinnoorganisationer, utan även representanter för politiska partier, folkrörelser och arbetsmarknadens parter skall ingå i rådet. Ordförande blir statsrådet Anita Gradin. Flertalet anställda i kommitténs sekretariat kommer aft få uppgifter i den nya enheten i departementet. Även jämställdhetsombudsmannens kansU kommer atf förstärkas. Man kommer också att till departementet knyta en särskild delegafion för jämsfälldhetsforskning, JÄFO. I den skall både forskare och polifiker ingå.

Kvinnoforskning och jämsfälldhetsforskning är eftersatta områden, och tanken är att sådan forskning skall sfimuleras genom att man tillsätter en särskild delegation. Jämsfälldhetsforskningen kan hjälpa oss atf finna förklaringar fill varför det finns så stora skillnader mellan kvinnors och mäns liv. Brisfen på jämställdhet i forskarsamhället skall också uppmärksammas.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Jämställdhet

Att jag tar upp detta beror på atf Görel Bohlin trycker så hårt bara på vissa delar när def gäUer jämställdhetens område. Def finns här många och väsenfiiga frågeställningar, och jag kan fill stor del instämma i vissa synpunkter som Görel Bohlin anförde i sitt inlägg. Jag befraktar def som en förstärkning aft man nu återför jämsfälldhetsfrågorna till den polifiska ledningen, fill departementet, och därmed låter dem få en betydligt högre status än vad de fidigare har haft. Jag tror att både Görel Bohlin och jag kan vara ense om att def är en fillgång på jämställdhefsområdef.

Syftet med jämsfälldhefsarbetef är att nå ett samhälle där kvinnor och män lever under likvärdiga villkor. Ett sådant samhälle är också etf bättre samhälle för barnen.

Man kan beklaga att jämställdhetsfrågorna har blivit liktydiga med kvinnofrågor. Men def är också lätt aft förstå atf def är främst kvinnorna som protesterar mot brisfen på jämställdhet. Fortfarande är kvinnorna mest diskriminerade. De har en snävare arbetsmarknad än männen, lägre löner och en lösare förankring på arbetsmarknaden. De dubbelarbetar och återfinns sällan med arbetsuppgifter som ger stort inflytande i samhället.

Men det är också viktigt - på den punkten är jag överens med Görel Bohlin - att i det moderna samhäUet är även männen diskriminerade. De har oftast orimligt långa arbefsfider, deras vilja att fa ansvar för barnen motarbetas, och deras ekonomiska och sociala situation efter en skilsmässa blir ofta mycket problemafisk.

Även om utskoffef nu är enigt finns det alltså anledning att intensifiera arbetet på jämställdhetens område. Och det tycker jag också att man gör genom den omorganisafion på arbetsmarknadsdepartementet som jag nyss har redogjort för.

AnL 55 GÖREL BOHLIN (m):

Fru talman! Jag vill passa på atf skicka med de här synpunkterna beträffande värdet av hemarbete till den nya jämstäUdhetsorganisafionen. Utan tvivel finns det en negafiv och - skulle jag vilja påstå - ganska insikfslös attityd till det värdefulla hemarbetet, vårdarbetet i hemmet. Def är en förolämpning inte bara mot dem som utför detta viktiga, oavlönade arbete i hemmet utan fakfiskt också mot alla dem som har motsvarande arbetsuppgifter på arbetsmarknaden.

Dessa synpunkter kom fram för infe så länge sedan när jämställdhetskommitfén hade besök från kvinnliga forskare i samband med aft utbildningsutskottet arbetade fram def stora ufbildningsbetänkandef i våras, då gränsen för forskningsstipendier diskuterades. Utan tvivel medför vårdarbete i hemmet - som så många ändå åtar sig - en livslång och eftersläpande effekt beträffande både inkomst och avancemangsmöjligheter. Hon - eller ibland han - förlorar både ekonomiskt och tidsmässigt på en arbetsinsats som verkligen är samhällsnyttig. Infe heller den s. k. samhällsomsorgen, som statsrådet Gradin talade om, den institutionella eller övriga samhällsomsorgen, skulle fungera om inte den frivilliga vården i hemmet fanns som resurs.

Jag vill, fru talman, hoppas atf det blir en mer posifiv inställning i fortsättningen fill värdet av ett vårdarbete i hemmet.

AnL 56 KARIN FLODSTROM (s):

Fru talman! Jag vUl bara påtala för Görel Bohlin det faktum - det nämnde hon också själv - att def betänkande som jämställdhetskommitfén nyligen har gett ut, Förvärvsarbete och föräldraskap, f. n. håller på atf remissbehandlas och beredas i regeringskansliet. I def betänkandet finns de ■viktiga bitar som Görel Bohlin far upp.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Jämställdhet

AnL 57 GÖREL BOHLIN (m):

Fru falman! Det är infe riktigt rätt. Def finns etf förslag i def betänkandet, atf arbete med aft vårda barn i fre år skall räknas som merit. Men dessa båda motioner går längre i sina krav. Man vill atf vårdarbete i hemmet över huvud taget skall räknas som en merit.

Jag skulle vilja passa på skicka en liten varning fill jämställdhefsdelega-tionen, och den gäller jämställdhetsarbefefs inriktning. Def är ju fakfiskt så aft flickorna fortfarande utbildningsmässigf väljer en tradifionell yrkesinriktning. Man kan fråga sig hur deras framtid kommer att fe sig, för pojkarna kan tränga ut flickorna också från de fradifionellf kvinnliga arbetsområdena, eftersom man strävar efter en jämnare könsfördelning inom samfiiga yrken. Flickorna, som alltså väljer en tradifionell utbildning, får allt svårare aft komma in på manligt dominerade arbetsområden. De har således fel sorts utbildning, och om de är hemarbetande under några år har de dessutom ingen chans att få räkna dessa år som merit för att komma in på arbetsmarknaden. Risken finns - och jag är angelägen om att man uppmärksammar den - atf kvinnorna får större svårigheter än f. n. aft komma in på arbetsmarknaden på grund av fel utbildning, på grund av fidsförlust genom hemarbetet och på grund av atf denna tidsförlust infe ger merit för inträde på arbetsmarknaden.

AnL 58 KARIN FLODSTRÖM (s):

Fru falman! Det är naturligtvis rikfigt att i en situafion där def finns allt färre jobb får kvinnorna def svårare än männen. Men vi måste komma ihåg atf den vikfigaste uppgiften i jämstäUdhetsarbetet är atf se fill aft människor kan få arbete. Vi måste se till atf både kvinnor och män kan få arbete. Jag är övertygad om att jämställdhetsdelegafionen, i och med att den arbetar direkt under arbetsmarknadsdepartementet, kommer atf så att säga få en högre status. De synpunkter som Görel Bohlin framförde kommer säkerUgen atf tas till vara i def kommande arbetet.

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets hemställan bifölls.

5 Riksdagens protokoU 1982/83:43-44

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Effektivisering av den fysiska riksplaneringen

14 § Föredrogs

Arbefsmarknadsufskoffets betänkanden 1982/83:11 Medborgarskap

1982/83:14 Granskning av den årliga redogörelsen för fillämpningen av terroristlagsfiftningen (skr. 1982/83:47)

Vad utskottet hemställt bifölls.

15 § Effektivisering av den fysiska riksplaneringen

Föredrogs civilutskotfets betänkande 1982/83:2 om effektivisering av den fysiska riksplaneringen.

AnL 59 TORE CLAESON (vpk):

Fru talman! Civilutskotfets betänkande 2 är föranlett av en parfimofion från vpk, i vilken det föreslås atf riksdagen hos regeringen skall hemsfälla om att den fysiska riksplaneringen ges en legalt bindande karaktär när def gäller bl. a. bevarande av vattendrag, våtmarker, strand- och fritidsområden.

Vpk vill ha ett genom lagfästa garanfier förstärkt skydd för att bevarandeintressena inom den fysiska riksplaneringens ram skall få bättre och bestående genomslagskraft. Vi anser detta särskilt betydelsefullt när det gäller att hindra tillstånd fill utbyggnad av någon eller några av de fyra outbyggda huvudälvarna och andra älvsträckor. Det gäller som bekant Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven samt 15 mindre sträckor i andra älvar,

Civilutskotfets majoritet anser aft motionärernas intresse av aft hävda vissa godtagbara bevarandeintressen får anses tillgodosett utan en särskild begäran från riksdagens sida. Vi anser den markering som vi vill göra nödvändig, inte minst för att undanröja den oro och osäkerhet som på nytt börjar sprida sig bland befolkningen i våra älvdalar.

Fru talman! I radions program 1 diskuterades den 2 december i år vatfenkraffsutbyggnaden, och vattenkraftsinfressenferna framhöll bl. a. att man bör bygga ut en eller flera huvudälvar. Där framkom också atf man räknar med stöd från den nya regeringen för detta. Vidare visade det sig att bevarandekraven blir allt starkare även i medvetandet om de temporära sysselsättningseffekter som en utbyggnad kan få.

Som framgår av vår reservafion 1 vill vi även atf riksdagen skall ge regeringen fill känna att några överväganden om aft möjliggöra utbyggnad i de fyra outbyggda huvudälvarna infe bör inledas.

En typ av lagreglering i den fysiska riksplaneringen är va"d vi viU ha. Frågan är dock: Ger lagskyddet starkare skydd än nuvarande regler? Nej, säger man bl. a, från den socialdemokrafiska regeringens och från utskottsmajoritefens sida. Menar man då exempelvis att dåvarande folkpartiregering lika lätt och snabbt hade kunnat besluta om utbyggnad av Sölvbacka strömmar i övre Ljungan, om def i lag hade varit fastställt att utbyggnad i denna älvsfräcka

infe fick ske? Jag tror atf frågan i sig själv ger svaret. Det hade inte varit Uka lätt atf göra defta, om man hade haft en lagreglering av def slag som vpk nu föreslår.

För inte så länge sedan fanns def en majoritet i riksdagen för ett lagstadgat skydd mot utbyggnad av de fyra orörda stora Norrlandsälvarna, Nu kan vi notera att centern och moderaterna som fidigare i olika sammanhang talat för ett lagstadgat skydd infe längre ställer upp på detta. Kvar står nu vänsterparfiet kommunisterna och folkparfiet.

Jag yrkar bifall till reservation 1 i civilutskotfets betänkande 2.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Effektivisering av den fysiska riksplaneringen

AnL 60 KERSTIN EKMAN (fp):

Fru falman! Den fysiska riksplaneringen är oerhört viktig för naturvården i Sverige, För att den fysiska riksplaneringen skall ha avsedd verkan på hushållningen med mark och vatten måste rikfiinjerna få genomslag i all verksamhet som berörs av riksplaneringen. Det råder nu viss osäkerhet om riktlinjernas status, och de efterlevs infe i den utsträckning som riksdagen avsåg när den antog riktlinjerna. Riksdagen har också uttalat sig för en lagreglering,

Def finns många exempel på rikfiinjernas ofillräcklighef. Bl, a, kan man nämna det expanderande skogsbruket i fjällranden som hotar väsentliga nafurvårdsintressen och strider mot rikfiinjerna för de obrutna fjällområdena.

Våra fyra orörda älvar har kommit i blickpunkfen genom den av regeringen tillsatta utredningen om möjligheten att nå målet för vattenkrafts-utbyggnaden 1990,

När civilutskotfet i maj 1981 behandlade proposifion 1980/81:83 sades det bl, a. atf man i utskottet inte reste någon invändning emot de överväganden som gjordes i regeringskansliet om utformning av en lagreglering,

Def är mot denna bakgrund man skall se de förslag till lag om hushållning med mark- och vattenområden av riksintresse som överlämnades av mittenregeringen till lagrådet för yttrande före regeringsskiftet. Man hade då också påbörjat ett arbete med att utforma lagregler om kopplingen mellan den föreslagna lagen och annan lagsfiftning. Den lagrådsremissen har efter regeringsskiftet återkallats, Defta är beklagligt. Att lagrådsremissen drogs tillbaka kan tydas och förklaras på olika sätt. Man kan skönja en anledning i majoritetens skrivning i utskoftsbefänkandef. Man talar där om just den parlamentariska beredning som jag nyss nämnde. Från folkpartiet ser vi just dessa skäl som ett hot mot våra älvar.

Enligt folkparfiets mening bör def vara möjligt att snabbt kunna lägga fram förslag fill fidigare aviserad följdlagsfiftning och därefter begära lagrådets yttrande över det samlade förslaget. En proposifion skulle sedan kunna föreläggas riksdagen 1983, Ett förslag i enUghet med lagrådsremissens principer skulle ge det skydd som efterlyses i vänsterpartiet kommunisternas mofion. Vad som då sker är aft man skapar fasthet genom ett lagfäst förbud att bygga ut våra fyra outbyggda älvar. Man skulle också få ett skydd för våra obrutna fjällområden.

Fru falman! Jag yrkar bifall fill reservafion 2 i utskottets betänkande.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Effektivisering av den fysiska riksplaneringen

AnL 61 KJELL MATTSSON (c):

Fru talman! I sin mofion angående den fysiska riksplaneringen yrkar vpk att riksdagen hos regeringen hemställer att den fysiska riksplaneringen ges en legalt bidnande karaktär när det bl, a, gäUer bevarande av vattendrag, våtmarker, strand- och fritidsområden.

Utskottets majoritet, dvs, centern, socialdemokraterna och moderaterna, har i nuvarande situafion infe funnit några skäl för att bifalla yrkandet, Defta ställningstagande innebär infe aft man avvisar lagreglering som princip. Tvärtom utgör lagreglering av FRP:s rikfiinjer en viktig del i förslaget fill ny plan- och bygglag.

Delreformer inom PBL har diskuterats under senare år. Som exempel på delreformer som har diskuterats vill jag nämna dels den lagreglering som Kerstin Ekman berörde, dels lagen om exploateringssamverkan och nya regler för bebyggelse utanför plan. Def var endast frågorna om exploateringssamverkan som kom så långt som till en proposifion i riksdagen.

Vid regeringsskiftet fanns en lagrådsremiss för PBL i dess helhet i huvudsak klar i departementet. Den socialdemokratiska regeringen arbetar nu med detta material. Antagligen kommer dess slutliga förslag atf avvika på ett antal punkter fråri def som mittenregeringen hade utarbetat, Def är sådant som vi har möjlighet aft återkomma fill när proposifionen lämnas fill riksdagen.

Frågan om delreformer är nu enligt min mening betydligt mindre intressant. Jag vill gå så långt atf jag säger att jag anser atf def är bäst aft den socialdemokrafiska regeringen lägger fram sitt förslag fill plan- och bygglag samlat och atf tanken på delreformer nu överges. Det är en annan sak att man kan ha olika ikraftfrädandefider för olika delar av lagen.

I folkparfiets och vänsterpartiet kommunisternas reservafioner samt i den allmänna debatten har motsättningen mellan reservanter och majoritet helt koncentrerats fill att gäUa utbyggnad eller ej av de fyra s. k. orörda älvarna. Det är vikfigt att observera att frågan om innehållet i den lagreglerade fysiska riksplaneringen över huvud taget inte har berörts i motionen och infe heller i utskottets sakbehandling.

Jag vill dela upp denna diskussion i två avsnitt: Def första avsnittet gäller skUlnaden meUan riktlinjer och lagreglering och def andra riktUnjernas sakUga innehåU.

Motivet för reglering i lag av den fysiska riksplaneringen är atf när myndigheter avgör ärenden om mark- och vattenanvändning skall beslutet bygga på en tolkning av en paragraf i lag i stället för tolkning av vad riksdagens riktlinjer innebär. Resultatet skaU i båda faUen bli detsamma. En regering kan inte besluta mot riktlinjer som riksdagen antagit- lika litet som mot en bestämmelse i lag. Speciellt gäller detta för den del av FRP som rikfiinjerna om vatfenkraftsutbyggnad utgör. Dessa är ju till sin karaktär sådana att de har en direkt geografisk bestämning- det är en namngiven älv i dess helhet eller en sträcka mellan vissa med namn angivna punkter. Här råder alltså infe några som helst folkningssvårigheter på samma sätt som det gör när ett ärende berör verksamhefsanknutna riktlinjer, t. ex. avseende

skydd av åkermark.

Jag vill fillägga att riksdagens rikfiinjer för skyddet av vattendrag följs upp genom den utformning som den nya vattenlagen föreslås få. Propositionen behandlas nu i jordbruksutskottet, och om riksdagen sedan godkänner proposifionens förslag, kommer älvarna atf få etf i lag fastställt skydd. Reservationerna är aUtså helt överflödiga.

Nu frågar Tore Claeson: Men är då infe en lag starkare än rikfiinjer? Def verkar som om reservanterna infe vågar lita på att framtida regeringar skulle hålla sig inom riksdagens beslut. Vi utgår från majoritetens sida från aft regeringen - vilken sammansättning den än har - kommer atf göra defta.

Efter ett beslut i riksdagen om en ny vattenlag - vilket vi räknar med att den kommer att fatta under innevarande riksmöte - blir läget att den socialdemokratiska regeringen, om den skulle vilja bygga i låt oss säga Piteälven, måste föreslå riksdagen dels atf ändra rikfiinjernas innehåU, dels att ändra 11 kap. i den nya vattenlagen. Därvid måste ändringar göras både i rikfiinjerna och i lagen. Def betyder, som vi ser det, att älvarna, genom den uppläggning som lagstiftningsarbetet nu har och om riksdagen följer den proposition som nu är under behandling i jordbruksutskottet, faktiskt får ett i lag faststäUt skydd.

Frågan om rikfiinjernas innehåll, vilka sträckor som skall undantas osv., har över huvud taget infe berörts i motionen eller, som jag sagt, vid utskottets behandHng.

Tore Claeson sade atf def borde ha varit omöjligt för folkparfiregeringen aft besluta om aft bygga ut Sölvbackaströmmarna, om skyddet för älvarna hade varit fastställt i lag. Tyvärr är det bara så, Tore Claeson, att anledningen fill atf folkparfiregeringen kunde ge tillstånd till utbyggnad av Sölvbackaströmmarna var atf riksdagen infe har undantagit dessa från utbyggnad. Det var alltså ett av de projekt som endera vattendomstolen eller regeringen hade möjlighet aft ge tUIstånd till. Sölvbackaströmmarna kunde alltså byggas ut i det läge då beslutet fattades, alldeles oavsett om lagen hade funnits eller infe, eftersom de inte skyddades av vare sig riktUnjer eller lag.

Tore Claeson säger också atf det bara är vpk och folkpartiet som nu ställer upp bakom skyddet av älvarna. Det är en fullständigt felakfig tolkning av vårt ställningstagande med anledning av vpk:s motionsyrkande. Centerns inställning är klar och kan sammanfattas enklast på följande sätt.

Vi har akfivt arbetat för att riksdagens rikfiinjer om skydd av vissa älvar och älvsträckor skulle få det innehåll som de nu har. Centerpartiet är dessutom ansvarigt för den utformning som förslaget till vattenlag har fått, och vi avser att både i jordbmksufskoftet och i kammaren följa upp proposifionens förslag. Qm detta förslag bifalls, kommer alltså älvarna att få etf lagfäst skydd.

Fru talman! Jag ber att få yrka bifall fill utskoftets hemställan.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Effektivisering av den fysiska riksplaneringen

AnL 62 TORE CLAESON (vpk) replik:

Fm falman! Först en rättelse till det som jag fidigare sade, Def är riktigt, som Kjell Mattsson framhöll, att Sölvbackaströmmarna vid den tidpunkt då

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Effektivisering av den fysiska riksplaneringen

folkpartiregeringen fattade beslutet om utbyggnad inte omfattades av de här rikfiinjerna. Dessa kom först vid en något senare tidpunkt, Def är riktigt så långt. Det förändrar emellertid ingenting i frågan om bedömningen av värdet av att ha ett skydd av älvarna - lagregleraf eller infe - och av vilket skydd som är starkast. Min uppfattning aft det är starkare med ett lagstadgat skydd kvarstår fortfarande,

Kjell Mattsson påpekade vidare aft det är fel atf centern infe skulle stå bakom skyddet av älvarna. Jag vill bara erinra om - som jag framhållit i tidigare sammanhang - aft både centern och moderaterna, senast i höstens valrörelse, sade att de var anhängare av och skulle verka för ett lagskydd mot utbyggnad av huvudälvarna. Det var det som jag närmast ville knyta an fill.

Jag noterar emellerfid atf Kjell Mattsson nu har sagt att man infe avvisar en lagreglering som princip. Alldeles oavsett utgången av dagens ärende kan vi alltså förhoppningsvis förvänta oss aft def skall finnas en majoritet i riksdagen för en sådan lagreglering, vare sig den sedan genomförs i anslutning fiU den nya plan- och bygglagen eller kommer i annat sammanhang.

Sedan erkänner jag gärna atf jag mot bakgrund av gångna års erfarenheter infe litar hundraprocentigt på oHka regeringar då det gäller ställningstaganden som olika riksdagar har gjort, Def finns flera exempel på hur borgerliga regeringar har handlat på ett annat sätt än vad ett riksmöte har uttalat sig för. Det är alltså helt riktigt atf jag inte helt litar på atf kommande regeringar respekterar uttalanden från riksdagen, Def är därför som jag menar atf det är bra att ha en lagstiftning om den fysiska riksplaneringen. Det måste bli svårare atf göra ändringar om det finns en lag. Efter vad jag förstår är Kjell Mattsson i princip - vad def nu innebär - överens med mig om att en sådan lag skall finnas.

AnL 63 KERSTIN EKMAN (fp) replik:

Fru talman! Jag sade i mitt anförande att man kan tyda ställningstagandet i fråga om tillbakadragandet av mittenregeringens lagrådsremiss på olika sätt. Jag påpekade aft önskan att bygga ut en av våra outbyggda älvar kan vara en anledning. Det antagandet stärks när man läser direkfiven till den tillsafta beredningen för vattenkraftens användande.

Jag kan inte förstå vilken anledning centern har atf ändra sin inställning sedan i somras när regeringen lade fram förslaget, Kjell Mattsson har försökt förklara def. Jag finner infe förklaringen godtagbar, Framfiden får visa om centern står fast vid bl, a, skyddet av våra orörda älvar. För naturvårdens skull hoppas jag aft våra farhågor om en ändrad inställning från centerns sida inte bUr besannade. Från socialdemokraterna och moderaterna har jag mindre hopp om att få stöd.

AnL 64 KJELL MATTSSON (c) replik:

Fru falman! Både Tore Claeson och Kersfin Ekman kommer med påståenden om centerns inställning som inte grundar sig på vare sig yrkanden

i någon motion eller inlägg i diskussionen vid utskottsbehandlingen, Def är alltså helt enkelt fråga om lösa beskyllningar mot centerpartiet.

Jag har sagt aft vi i princip inte har något emot en lagreglering, och det har vi inte i praktiken heller. Plan- och bygglagförslagef bygger på att man skall se fill att de rikfiinjer som är antagna - inte bara för älvar, def finns också annat som är värdefuUt att skydda och som har riksintresse - får en form av lagfäst skydd genom att de förs in i den typ av byggnadslagstiftning som man nu arbetar med. Som jag har uppfattat def har samfiiga parfier varit överens om den metoden. Då menar vi att när vi nu har bytt regering och när vi vet att arbetet med lagrådsremissen på PBL-reformen har kommit väldigt långt, är def infe praktiskt aft dela upp detta i delreformer och en slutlig reform på bygglagsområdef.

Eftersom älvarna faktiskt har en särställning genom aft de är uppräknade i vattenlagen, får de under det här riksmötet ett lagfäst skydd. Man kan också säga atf det är bra så länge riksdagen infe tvingar den socialdemokrafiska regeringen atf lägga fram ett förslag om lagreglering. Riksdagen kan säga att regeringen skall komma med förslaget, men vilket innehåll def får avgör regeringen själv. Och den har dessutom majoritet här i kammaren. Så länge någon diskussion om sakinnehållet i lagregleringen infe har kommit upp är älvarna alltså trygga.

Talet om aft regeringar skulle ha fattat beslut mot gällande bestämmelser får Tore Claeson lov att precisera. Jag tror infe atf någon regering skuUe komma på tanken aft fatta ett beslut som strider mot så pass uttryckUgt angivna bestämmelser som dem som finns i riktlinjerna om fysisk riksplanering, i varje fall inte när def gäller älvar eftersom bestämmelserna för dem är exakt angivna. Ingen regering har heller gjort något sådant. När vi har antagit vattenlagen blir def också helt omöjligt för dem. I så fall skulle man direkt bryta mot bestämmelserna i en lag som riksdagen har fastställt. Jag tror inte heller atf någon framfida regering kommer atf uppföra sig på det sättet.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Effektivisering av den fysiska riksplaneringen

AnL 65 TORE CLAESON (vpk) replik:

Fru talman! TUl def sista som Kjell Mattsson sade vill jag anföra följande: Om infe den här risken skulle finnas, varför är då Kjell Mattsson och centerparfiet, som han säger, i princip anhängare av en lagreglering? Nu förstår jag atf Kjell Mattssons avsikt är - det kan uttolkas av vad han sade -att just vattenlagen skall innehålla lagbestämmelser som gör def omöjligt eller ytterst svårt för en regering atf frångå något riksdagens ställningstagande. Kvar står emellerfid min fråga, nämligen vad det innebär att man i princip är anhängare av en lagreglering, Samma sak har f, ö, moderata samlingspartiet uttalat sig för i olika sammanhang, senast i valrörelsen,

Kjell Mattsson upprepar sedan atf innehållet i motionen vad gäller fysisk riksplanering inte skulle ha varit föremål för behandling. Men i betänkandet hänvisas def fakfiskt fill vpk-mofionen 1981/82:469, där den här frågan utvecklas. Låt mig citera följande ur den mofionen: "Sedan etf antal år har vi en fysisk riksplanering. Denna planering skall handla om hushållning med

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Effektivisering av den fysiska riksplaneringen

mark och vatten. Planering och inventering på detta område är naturligtvis i sig bra, men skall arbetet få genomslag i verkligheten måste dess intenfioner bli mera bindande än vad de är i dag. Vi anser att resultatet från den fysiska riksplaneringen, sedan def behandlats i en demokratisk beslutsprocess, måste bli lagligt bindande på ett helt annat sätt än vad nu är fallet. Detta måste särskilt gälla bevarandeintressen inom denna riksplanering. Det kan gälla bevarande av våra sista outbyggda huvudälvar, def kan gälla också skyddsvärda mindre vattendrag, det kan gälla bevarande av våtmarker liksom starkare skydd mot exploatering av stränder och frifidsområden," Jag har velat anföra detta med anledning av aft Kjell Mattsson sade atf det infe talades någonfing om den här saken i mofionen, Def gör def visst, i varje fall om man går fillbaka till huvudmotionen ur vilken civilutskotfet haft atf behandla vissa yrkanden.

AnL 66 KERSTIN EKMAN (fp) replik:

Fru falman! Min reservation, Kjell Mattsson, bygger ju bara på att vi fullföljer def arbete som mitfenregeringarna har påbörjat. Är det då infe anmärkningsvärt och underUgt att infe centern kan ställa upp på def? Om man gör det, medverkar man ju fill atf skapa def skydd för bl. a. älvarna som krävs i mofionen från vpk.

AnL 67 KJELL MATTSSON (c) replik:

Fm falman! I vpk:s motion, Tore Claeson, som vi har behandlat i civilufskottef, argumenteras infe för en ändring av innehållet i riktUnjerna för den fysiska riksplaneringen. Det enda yrkandet i motionen är aft det skall ske en lagreglering.

När vi har beskyllts för att ha övergett tanken på en lagreglering, har jag deklarerat att def är etf felaktigt påstående. Jag upprepar vad jag sade i mitt inledningsanförande, nämligen atf den lagrådsremiss som bostadsdepartementet arbetar med innehåller ett sysfem med lagreglering av riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. Jag tror inte atf någon har kommit på en annan möjlighet att lösa det problemet.

Eftersom vi nu har bytt regering och det råder andra majoritetsförhållanden här i kammaren, tycker jag atf def är rimligt aft den nya regeringen då får komma med sitt förslag till plan- och bygglag. Därmed uppkommer frågan vilket sakinnehåU reglerna skall ha. Centern anser atf def för det intresse som ligger bakom mofionerna är bäst aft vi f. n. infe gör några förändringar. Nu har infe bara älvarna utan även andra värdefulla områden ett skydd, intill dess att riksdagen hittar på något nytt enligt förslag i proposifion eUer mofioner. Vi anser därför aft man här egentligen för en skendebatt. Eftersom den nya bostadsministern har sagt att man skall komma med lagrådsremiss kommer riksdagen i sinom tid att få etf förslag, som antagligen innehåller en lagreglering av den fysiska riksplaneringens riktlinjer.

AnL 68 ROLF DAHLBERG (m):

Fru falman! Efter utskoffsordförandens anförande kan jag fatta mig mycket kort. Debatten i dag har mest kommit aft handla om utbyggnad eller inte av outbyggda vattendrag. Jag vill liksom Kjell Mattson då konstatera aft fillåtlighefsfrågorna när det gäller vatfenkraffsutbyggnaden är mycket hårt reglerade i vatfenlagsfiftningen.

Det tillkommer regeringen att pröva om hinder mot en utbyggnad möter från allmänna planeringssynpunkter. En av riksdagen godtagen riktlinje aft en viss älv eller älvsträcka inte skall byggas ut anses då vara ett sådant hinder. Jag kan alltså lungt konstatera att vi i dag har etf fullgott skydd för vatfenkraffsutbyggnaden.

När det gäller frågan om lagreglering av den fysiska riksplaneringen har vi moderater infe funnit anledning att nu inta en annan ståndpunkt än att avvakta def omfattande arbete som pågår med en ny plan- och bygglag. Vi har alltså i dag inte någon anledning aft stödja vpk-mofionens krav på atf riksdagen snarast skall föreläggas förslag till lagsfiftning i detta avseende.

Infe heller kan vi moderater finna några som helst skäl att stödja folkparfireservationen, som i sak går ut på att den förra regeringens lagrådsremiss skall dammas av och tUlsammans med en lagrådsremiss om viss följdlagstiftning underställas lagrådet och bilda utgångspunkt för en proposition fill riksdagen. Möjligen skulle man våga framföra den uppfattningen aft det nog är bra aft den fidigare lagrådsremissen drogs fillbaka. Jag tror nämligen aft den infe hade klarat av en genomgång från lagfeknisk synpunkt utan hade varit i behov av stora omarbetningar.

Jag vill, fru talman, med det sagda yrka bifall fill civilutskottets hemsfällan.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Effektivisering av den fysiska riksplaneringen

AnL 69 TORE CLAESON (vpk):

Fru talman! Jag skall infe säga så mycket. Jag skall bara ställa en fråga fill Rolf Dahlberg med anledning av vad han sade om att vi i dag har ett fullgott skydd mot vatfenkraffsutbyggnaden. Innebär def i klartext att moderata samUngspartiet då kommer atf motsätta sig varje fillstånd fill utbyggnad av någon eller några av de fyra outbyggda huvudälvarna eller andra älvsträckor som nu är undantagna enligt gällande riktlinjer?

Överläggningen var härmed avslutad.

I kontraproposifionsvoferingen biträddes reservafion 2 av Kersfin Ekman med 23 röster mot 17 för reservafion 1 av Tore Claeson. 273 ledamöter avstod från atf rösta.

I huvudvoteringen.bifölls utskottefs hemsfällan med 278 röster mot 32 för reservafion 2 av Kersfin Ekman. 2 ledamöter avstod från att rösta.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Ändring i byggnadsstadgan - dispensrätt

16 § Ändring i byggnadsstadgan - dispensrätt

Föredrogs civilufskoftets betänkande 1982/83:5 om ändring i byggnadsstadgan (1959:612), m. m. (prop. 1982/83:15) - dispensrätt.

AnL 70 ROLF DAHLBERG (m):

Fru talman! Det lagförslag som vi nu skall behandla innebär att en byggnadsnämnd efter aft ha begärt dispens från regeringen för visst byggnadsprojekt skall få medge mer omfattande dispenser från gällande bestämmelser om byggnadens yttre och inre anordnande än som f. n. är möjliga. Syftet med detta förslag är aft möjliggöra vissa byggnadsprojekt av utvecklingskarakfär.

Man kan redan i dag få tillstånd för sådana här avvikelser av länsstyrelsen, men då skall avvikelserna vara av mindre omfattning. Def lagförslaget tar upp är alltså en utvidgning av möjligheterna atf slippa ifrån byggbestämmel-serna för atf underlätta för byggprojekt av försökskaraktär.

Socialdemokraterna slår vakt om det totalt reglerade byggandet. De vågar nu infe gå med på att deras egen regering skall få denna möjlighet aft fritt pröva sådana här dispenser. Man säger atf regeringen får nöja sig med aft handlägga två eller högst fre ärenden, sedan måste regeringen komma tillbaka fill riksdagen med frågan. Detta är ett mycket förvånande agerande av socialdemokraterna i civilutskotfet, tycker vi. Socialdemokraterna klagar ju ofta på atf byggandet har blivit dyrt och på aft det är dyrt aft bo. Men när man då kommer fram med förslag som skulle möjliggöra atf kanske komma fill rätta med en del av dessa höga kostnader, då vågar de inte vara med. Def enda socialdemokraterna vill göra är atf på olika sätt försöka subventionera bort kostnaderna - en metod som naturligtvis i längden är omöjlig.

Det här förslaget anser de tre borgerliga partierna är etf bra och riktigt förslag, som syftar fill aft motivera dem som jobbar inom byggsektorn att lägga fram nya förslag till hur man i framfiden skall kunna få ett bilUgare och mera rafionellt byggande. Här finns alltså möjligheter för dem som inom defta område verkligen vill utveckla byggandet och på olika sätt hitta nya idéer. Lagförslaget skulle, om man vill fullfölja det i dess helhet, ge möjligheter fill sådana experiment. Def är anledningen till atf moderaterna, centerparfiet oth folkparfiet har ställt upp bakom lagförslaget, och vi tycker atf det är viktigt att det nu fastställs av riksdagen. Men genom att socialdemokraterna har begränsat det så kraftigt har vi måst reservera oss.

Jag ber, fru falman, atf med det anförda få yrka bifall fill den reservation av Kjell Mattsson m. fl. som är fogad till betänkandet.

AnL 71 MARGARETA PALMQVIST (s):

Fru talman! De bestämmelser som reglerar hur en byggnads inre och yttre skall utformas har tillkommit för att fillgodose vissa grundläggande krav: hållfasthet, hygien, ändamålsenlighet, tillgänglighet osv. De flesta kraven är fillkomna för att skydda konsumenten-användaren. En bostad eller en

arbetsplats är en investering som skall kunna nyttjas av etf flertal människor under skiftande förhållanden. Därför kanske det inte är förvånande aft bestämmelserna är många och ibland upplevs som onödigt krångliga.

Nya erfarenheter och ändrade behov liksom möjligheter aft öka grundstandarden har lett fill att man successivt har tillfört nya bestämmelser. Därmed uppstår också behov av utvärdering och prövning av om def går atf avstå från gamla bestämmelser. F. n. pågår ett sådant arbete på planverket.

Regeringen skall med den nu föreslagna ordningen bedöma om långtgående avvikelser från gällande bestämmelser kan tänkas medföra en positiv utveckling för byggandet, ange villkor för dispensgivande och ange krav på hur en utvärdering skall ske.

Utskottet har enhälligt tillstyrkt och understrukit aft den föreslagna dispensmöjlighefen infe får omfatta dispens från gällande krav på byggnaders fillgängUghef för handikappade.

Av proposifionen framgår att det finns viss tveksamhet om hur begreppet "mindre awikelser" i 67 § BS skall tolkas. Def sägs i propositionen atf "def kan utgöra eller i vart fall uppfattas som etf hinder för en förnyelse i byggandet". Planverket har i yttrande fill utskottet redovisat som sin mening att def är möjligt att med gällande bestämmelser medge de dispenser som kan behövas för att genomföra önskvärda utvecklingsprojekt.

Den dispensgivning som i dag förekommer med stöd av gällande 67 § BS åtföljs infe av någon utvärdering. Av etf byggnadslovsärende i Uppsala kommun framgår att det är möjligt för nämnden att tolka gällande lag så att man där accepterar

atf 2 1/2-våningshus med inredd vind får byggas utan hiss - i verkligheten är det 3-våningshus utan hiss,

atf 5-våningshus förses med sopnedkast vid entréerna och aft fre eller fyra 2-våningshus kan få dela pä ett gemensamt soprum,

att förråden förläggs på vindarna utan hiss eller cykelramp - för att fillgodose handikappades behov förläggs några förråd i fristående gårdsbyggnader,

aft extra våtenhefer saknas i större lägenheter förutom i lägenheter med uthyrningsrum,

atf högskåp minskas för eventuell senare individueU komplettering,

aft sovmmmen varieras från 4 1/2 m-, dvs. sovkabysser, fill 12 m,

atf vissa sovrum nås endast via vardagsrum,

att kök och vardagsrum kan vara gemensamt utrymme,

atf husen utförs utan värmeåtervinning - den kompakta lösningen och den minskade takhöjden kan kompensera detta,

aft där kökskammare inreds som standard utbyts ventilationen mot köksvenfilator, och

att ventilationsstandarden begränsas fill vad som krävs för villa.

Det är sådant som kan ske, och som fillåts ske med gällande regler. Utskottet har därför funnit att det kan vara av värde att experimentbyggande kan komma till stånd efter föreslagen prövningsordning, därför att den

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Ändring i byggnadsstadgan - dispensrätt

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Ändring i byggtiadsstadgan — dispensrätt

innehåller krav på utvärdering. Nya erfarenheter samlas centralt och kan relafivt snart utgöra underlag för bedömning av om den föreslagna lagändringen fåft avsedd effekt.

Därmed ges också möjlighet aft - om man så vill - jämföra tillämpningen av nuvarande 67 § i byggnadsstadgan med fillämpningen av den nu föreslagna 67 a §. Def bör kunna ske redan efter två ä tre projekt. Har utvärderingen då visat att den nya bestämmelsen infe lett till några önskvärda resultat, kan vi inte heller ha behov av lagen.

Fru falman! Jag fillstyrker därmed civilufskoftets hemsfällan i betänkande nr 5, och yrkar alltså avslag på reservationen.

AnL 72 ROLF DAHLBERG (m):

Fru talman! Def frågan verkligen gäller går infe Margareta Palmqvist in på. För aft ett projekt skall komma i gång skall det först finnas en byggare som initierar projektet. Han skall gå till sin byggnadsnämnd, övertala den atf detta är ett bra projekt och be byggnadsnämnden att söka dispens hos regeringen. Mer kringgärdat kan infe etf projekt vara.

Men det räcker inte, säger socialdemokraterna. Regeringen får släppa fram högst två eller tre projekt. Def är mot att regeringen binds på detta sätt som vi vänder oss. Ni litar alltså inte på aft er egen regering skall kunna pröva de fall som kan komma in. Jag tycker aft det är rätt fantasfiskt atf man till en regering som man tillsaft för bara ett par månader sedan säger: Vi tror infe att ni klarar ert jobb. Vi måste skriva fast er här i riksdagen så att ni infe överträder era befogenheter. Jag tycker aft Margareta Palmqvist skall fa upp och klargöra denna del av frågan. Det är mot detta vi reagerar i reservationen.

AnL 73 MARGARETA PALMQVIST (s):

Fru falman! Visst litar jag på nuvarande regering. Men jag anser atf man bör vara aktsam, så atf inte vällovliga försök att pressa kostnader drabbar konsumenter, som tvingas att betala en låg standard på etf annat sätt. Jag vill som exempel på detta anföra vad vi vet om andelen äldre människor, som kommer att växa - vilket medför atf också antalet rörelsehindrade ökar.

Redan i dag bor en stor andel av de äldre i dåliga bostäder. Det är 20 % bland äldre jämfört med 5 % av befolkningen i dess helhet som bor omodernt i dag. Det här är etf viktigt underlag för bedömningen av vilka behov som skall tillgodoses under åren framöver. Det nytillskott i bostadsbyggandet som def handlar om att få fram behöver formas så aft def passar t. ex. de äldre människorna. De betalar redan, i form av onödig isolering och onödiga svårigheter, ett rätt högt pris för att kunna klara sig själva. Def handlar också om kommunernas möjligheter att ge den service som de äldre människorna behöver. Detta är ett konkret exempel på en viktig social uppgift som bostadsbyggandet skall fylla.

Detta ger också anledning till eftertanke när det gäller def förslag som vi har framför oss i dag. Vi anser atf det är bra att man får pröva och värdera. Men när def som här handlar om aft öppna möjligheter till avsteg från de

mininormer som riksdagen successivt har förf in i gällande lagar för aft bl. a. med hjälp av dem få ett bostadsbyggande som leder till de mål som riksdagen har enat sig om, nämligen att alla, hela befolkningen, skall ha rätt fill bra bostäder fill skäliga kostnader, finns def anledning för oss atf vara försiktiga. Därför anser vi aft det är mycket vikfigt att resultatet granskas och aft vi här i riksdagen, om def visar sig att försöken infe har blivit fill den nytta som avsågs, bör ha möjligheter att pröva om vi skall behålla lagen eller ej. Def är därför som jag yrkar bifall fill utskottets hemsfällan.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Ändring i byggnadsstadgan - dispensrätt

AnL 74 ROLF DAHLBERG (m):

Fru talman! Def är uppenbart atf Margareta Palmqvist egenfiigen är emot tanken på denna dispens. Hon säger aft man här snabbt måste göra en utvärdering för att se fill att inga fel begås och att ingen av de heliga principer som man slår vakt om kommer i kläm.

Vad det är fråga om är hur vi skall kunna stimulera etf nytänkande inom byggnadssektorn, hur vi skall få till stånd forskning och försöksprojekt. Då kan man inte binda fast de människor som skall hålla på med detta med hårt reglerade bestämmelser även när def gäller enstaka försöksprojekt - vi skall inte fala om hur det är i normalfallet.

Margareta Palmqvist läste här upp en mängd exempel på avsteg från stadgan. Jag förmodar aft hon trodde atf ledamöterna skulle tycka aft det är fruktansvärda avsteg som nu görs. Jag tror infe atf någon reagerar om man i stället för sopnedkast har soprum ute på gården dit de boende far ned sina sopor, om det förbilligar för dem som bor i huset. Jag tror att de boende föredrar def framför etf sopnedkast. Samma sak gäller på punkt efter punkt.

Vi måste hitta former för hur vi i framfiden skall kunna bygga billigare. Då måste vi nu börja bortse från alla dessa regler, normer och bestämmelser som vi har snärjt in oss i. Denna dispensrätt är en möjlighet, men ni säger halvt nej också till det. Jag beklagar det, Margareta Palmqvist.

AnL 75 MARGARETA PALMQVIST (s):

Fru falman! Jag tror infe att def är ointressant om man för all framtid accepterar att sopnedkasten i femvåningshus placeras i entrén. I varje fall är def infe ointressant för oss under den fid av livet då vi har svårt att gå, när vi behöver stöd av en käpp eller två kryckor. Då kan det bli etf mycket stort problem att ta med sig soporna ned fill porfen, trots att vi med friska fötter upplever det som ett litet problem. Detta är bara ett exempel som jag har velat ta fram.

Jag vill ställa defta första exempel mot det andra exemplet som jag anförde. Det gällde det behov som vi har av att skaffa fram bra bostäder åt alla åldringar, som vi vet kommer atf öka i antal - vi kan infe förneka det. Jag tror atf def är mycket vikfigt aft vi får en bostadspolitik som verkligen, på allt sätt, tjänar de sociala mål som vi ställer upp i annat sammanhang. Bostadspolifiken skall bidra fill att vi kan nå dessa mål.

Det är vikfigt att man har klart för sig vilka konsumenters ärenden som

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Ändring i byggnadsstadgan - dispeitsrätt

man går. Till sist är det nog en fråga om vilka konsumenter som vi är ute för att skydda. Jag tror att de konsumenter som Rolf Dahlberg åtminstone i andra sammanhang har velat skydda kanske inte har funderat på att bosätta sig i en vanlig två- eller trerumslägenhet, i varje fall inte i en förkrympt sådan. Om Rolf Dahlberg vill göra sig till tolk för dessa konsumenter, tror jag inte atf han skall vara så rädd för att hävda att vi skall vara försikfiga när vi far bort regler som man har kämpat igenom för atf andra konsumenter skall få def bättre.

AnL 76 ROLF DAHLBERG (m):

Fru falman! Jag talar infe för några alldeles speciella konsumenter utan naturligtvis för den efterfrågan som finns på bostadsmarknaden i stort.

Låt oss fa exemplet med soporna. I femvåningshuset finns det hiss. De som bor på femte våningen kan ta hissen ner och ta soporna med sig.

Jämför sedan med hur def är atf bo i ett småhus. Där får man bära ut soppåsen fill en sopfunna som kanske står 50 meter från huset. Den som bor på det sättet skall alltså klä på sig och gå ut.

Vi kommer i framtiden att få ge avkall på vissa saker för att hålla kostnaderna nere. Man får väga för och emot här, och då menar jag aft def är ingen större försämring för dem som bor fem våningar upp om sopnedkastet skulle vara placerat på bottenvåningen i trappuppgången.

Men jag tror, fru talman, att def här ligger litet grand vid sidan om. Det väsentliga är om man har den politiska viljan att få fill stånd ett experimenfbyggande eller infe, och jag tror att det är ganska klart att def är där skillnaden mellan Margareta Palmqvist och mig finns. Margareta Palmqvist är rädd för experiment, medan jag tycker aft här skall vi verkligen ta chansen att försöka få i gång de människor runt om i landet som har idéer till etf nytänkande på byggsidan.

Vi är som sagt inte överens på den punkten, och det återspeglar också litet grand av skillnaden i våra politiska uppfattningar.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls med 172 röster mot 143 för reservationen av Kjell Mattsson m. fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

17 § Exploateringssamverkan

Föredrogs civilufskoftets betänkande 1982/83:6 om exploateringssamverkan m. m. (skr. 1982/83:39).

AnL 77 BERTIL DANIELSSON (m):

Fru talman! Den dåvarande regeringen presenterade för omkring sju månader sedan en proposition om exploateringssamverkan. På grund av den hårda arbetsbelastningen i kammaren beslöt riksdagen i våras aft skjuta upp behandlingen av propositionen till nu i höst. Vi moderater uttryckte vårt missnöje över detta beslut. Vi framhöll angelägenheten av att lagförslaget antogs utan fördröjning.

Den nya regeringen beslöt den 21 oktober att återkalla propositionen. Regeringens beslut saknar saklig grund.

Angelägenheten av aft riksdagen bifaller lagförslaget i proposition 1981/82:221 har enligt vår uppfattning inte minskat sedan i våras.

1960- och 1970-talen kännetecknades vad gäller bostadsbyggande av stomfbyggnad av en- och flerfamiljshus på råmark. Omfattande råmarksbe-byggande är i dag i huvudsak etf avslutat kapitel. Byggandet kommer under överskådlig framtid aft koncentreras på renovering samt komplettering av äldre bebyggelseområden genom förtätning och förnyelse.

Det är helt orealistiskt att kommunerna skall gå in och förvärva alla de fastigheter som ligger inom dessa förnyelseområden. Det är heller infe önskvärt. Men kommunerna måste ha ett instrument för aft påskynda och underlätta förnyelseplanering. En postiv utveckling av det ofta mycket komplicerade stadsplanearbetef i förnyelseområden förutsätter en aktiv medverkan av de många fasfighefsägarna.

Lagförslaget innebär atf man inför ett system som ger möjlighet för fastighetsägarna att delta i kostnaderna för förändringsåtgärder men också atf få del i exploateringsverksamhetens avkastning. Sådan samverkan, exploateringssamverkan, skall enligt förslaget kunna utmynna i att den byggbara marken fördelas pä de deltagande fastigheterna.

Förslaget medför att även mark med mindre goda förutsättningar frän fastighetsindelningssynpunkt kan komma i fråga för exploatering för bebyggelse.

När många fastigheter berörs eller när fastighetsindelningen är splittrad, ger i och för sig fastighetsbildningslagstiffningen möjlighet aft i viss utsträckning åstadkomma överensstämmelse mellan fastighetsindelning och plan. Men det behövs mänga gånger även en reglering av relationerna mellan markägare och kommun angående exploateringens genomförande. Erfarenheten visar atf defta inte är möjligt att åstadkomma vid en splittrad indelning.

Det finns dessutom rent allmänt ett behov av atf kunna ta fill vara det intresse och den vilja till ansvar som finns bland fasfighetsägare och andra att förnya och förbättra befintliga bebyggelsemiljöer. Insatser från dessa är en avgörande förutsättning för att förändringar över huvud taget skall kunna

Nr 43

Onsdagen cfen 8 december 1982

Exploateringssamverkan

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Exploateringssamverkan

genomföras i förnyelseområden.

Större orter i vårt land omges ofta av äldre villa- och fritidshusområden. I dessa områden har förnyelseplanering och genomförande hitfills varit etf mycket svårt problem. Genom en exploateringssamverkan kan man, när förtätning blir aktuell, föra över mark från en fasfighetsägare till en annan och därigenom få fram ytterligare byggrätt eller utföra gemensamma anordningar som närlekplatser på kvartersmark. Genom exploateringsavtal med kommunen kan åtaganden fastläggas gentemot kommunen öm hur vägar, vatten- och avloppsanläggningar o. d. skall utföras, att viss mark, exempelvis parkmark, skall överlämnas till kommunen osv. Med andra ord: man kan åstadkomma etf i fiden anpassat planinnehåll kopplat fill genomförande, precis som sedan länge sker inom råmarksexploafering.

Socialdemokraterna talar ofta om angelägenheten av aft hålla uppe och även öka bostadsbyggandet. Regeringens beslut innebär aft fal och handling - som så ofta hos socialdemokraterna - inte följs åt.

Vill man hålla uppe bostadsbyggandet, vill man ge kommuner och fastighetsägare etf verksamt instrument, förtätning och förnyelseplanering, då skall man naturligtvis se till att lagförslaget genomförs.

Def är mot denna bakgrund som vi moderater har motionerat om att riksdagen skall anta lagförslaget i proposition 1981/82:221. Som framgår av civilufskoftets betänkande har centern och folkparfiet anslutit sig till denna ståndpunkt, vilket är glädjande.

Herr falman! Majoriteten i civilufskottef har yrkat avslag på vår mofion. Motiveringen härför är Hka innehållslös som motiveringen i regeringens beslut.

Argumenten för aft tillstyrka motionen och därmed anta lagförslaget i proposifion 221 är däremot, som jag fidigare framfört, mycket starka. Jag yrkar därför bifall till reservationen i civilufskoftets betänkande nr 6.

Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

AnL 78 KERSTIN EKMAN (fp):

Herr talman! Det är verkligen mycket beklagligt atf regeringen beslutat lägga förra bostadsministerns proposition om exploateringssamverkan i papperskorgen. Om förslaget i stället hade kunnat genomföras, hade def inneburit förenklingar av def ofta ganska krångliga förhållande som uppstår när flera markägare påverkas av en exploatering. Eftersom den typen av ärenden kommer att bli allt vanligare framöver, då byggandet handlar mer om förtätning och mindre om nyprodukfion på s. k. jungfrulig mark, var det ett angeläget förslag. Mittenregeringen föreslog metoder som möjliggör enklare hantering. Den socialdemokratiska regeringen har, som en av sina första åtgärder, beslutat aft förhindra sådana planer. Det är både anmärkningsvärt och beklagligt.

Herr talman! Jag yrkar bifall fill reservafionen i civilufskoftets betänkande 1982/83:6.

AnL 79 THURE JADESTIG (s):

Herr talman! Som framgår av civilutskotfets betänkande nr 6 ansluter sig utskotfsmajorifefen fill de skäl som regeringen i skrivelse anförde när den återkallade den föregående regeringens proposifion 221.

I skrivelsen anförs bl. a. att de i proposifionen aktuella frågorna närmare skall övervägas i def pågående arbetet i den s. k. plan- och bygglagsberedningen. Dessutom anser man sig behöva överväga de skattemässiga konsekvenserna. Som har framgått av vad reservationens talesmän sagt anser de att de angivna skälen saknar saklig grund, Defta har också framförts i en motion av Rolf Dahlberg och ytterligare några moderater, Utskoftsmajorifeten delar inte den uppfattningen utan anser aft det finns starka sakskäl som talar för aft de i proposifionen föreslagna åtgärderna övervägs i ett större sammanhang. Jag yrkar bifall till utskotfsmajorifetens hemställan.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Förfaringssättet vid försäljning av staten tillhörig fast egendom

AnL 80 BERTIL DANIELSSON (m):

Herr falman! Def är ganska förvånande atf socialdemokraterna avvisar den här möjligheten. Jag har uppfattat socialdemokraterna som anhängare av tanken att se till att kommunerna får genomföra de planer som antas. Hade bifall fill den här reservafionen varit möjlig, hade det instrumentet kommit i kommunernas ägo. Detta är en angelägen uppgift. Thure Jadesfig hänvisar fill aft PBL-förslaget skall fillgodose dessa önskemål.

När kommer PBL-förslaget att kunna tillämpas i prakfiken? Ja, det vet vi inte mycket om, men troligen lär def inte bli förrän i mitten av 1980-falef -1984, 1985, kanske 1986, Men def är just nu som det är angeläget atf dessa åtgärder sätts in. Det är nu som byggandet befinner sig på en låg nivå. Det är nu som förtätningarna bör och måste ske i stadskärnorna. Det blir dessutom billigare för kommunerna att genomföra de planer man har, och def är därför mycket förvånande aft man avvisar det här utomordenfiigt goda förslaget-Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets hemsfällan bifölls med 170 röster mot 144 för reservationen av Kjell Mattsson m, fl.

18 § Förfaringssättet vid försäljning av staten tillhörig fast egendom

Föredrogs finansutskottets betänkande 1982/83:12 om förfaringssättet vid försäljning av staten tillhörig fast egendom.

AnL 81 LENNART BLOM (m):

Herr falman! Motionären far i den nu aktueUa motionen upp ett missförhållande som egentligen borde vara ganska lätt att avhjälpa, nämligen den alltför krångliga byråkrafiska ordning som gäller då staten i vissa fall skall

6 Riksdagens protokoU 1982/83:43-44

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Förfaringssättet vid försäljning av staten tillhörig fast egendom

avyttra fast egendom. I de fall som särskilt omnämns i motionen är infe bara länsstyrelsen utan också kammarkollegiet och regeringen invecklade i hanteringen, och den borde kunna förenklas.

Skillnaden i uppfattning i sak är förmodligen infe särskilt stor mellan majoriteten och minoriteten i utskottet. Def har kommit aft bli närmast en procedurfråga.

Det är inte ett helt nytt problem. Ett angränsande problem har observerats fidigare. Då gällde def gränsdragningen i försäljningssammanhang mellan vad som behövde fas fill riksdagen och vad som infe behövde tas till riksdagen, och riksdagen beslöt att den frågan skulle studeras i särskild ordning genom etf beslut i våras. Minoriteten i finansutskottet menar nu, liksom mofionären, att det vore praktiskt aft snarast ta itu med det problem som uppmärksammas i mofionen, och att def då ligger nära fill hands att låta den utredning som redan är beslutad se över även den frågan. Man skulle vinna tid och kanske t. o. m. pengar på aft någorlunda snabbt komma fill rätta med missförhållandet.

Minoriteten i utskoffef har fakfiskt litet svårt aft förstå varför mofionen har behandlats så relafivt "snävt". Majoriteten framför här ett rent uppskovsyrkande genom att yrka avslag på motionen med hänvisning till den fidigare aktualiserade utredningen. Vi har t, o, m, litet svårt att frigöra oss från intrycket atf def hela är ett utslag av bristande generositet och kanske också av etf presfigefänkande.

Herr talman! Jag ber af t få yrka bifall till den reservafion som i defta ärende föreligger i utskottet.

AnL 82 ARNE GADD (s):

Herr talman! I motionen 693 fill förra årets riksmöte yrkade tredje vice falmannen Karl Erik Eriksson aft man skulle se över reglerna för försäljning av fast egendom, speciellt i de fall som rör allmänna arvsfonden.

Kring önskemålet aft förenkla, snabba på och i ordets bästa mening förbilliga förfaringssättet råder inga som helst delade meningar i utskottet. Som Lennart Blom redan antytt har emellertid finansutskottet under riksdagens vårsession i enighet ställt sig bakom ett förslag som gäller försäljning av fast egendom över huvud taget. Bakgrunden till det formella avslagsyrkande som nu ligger på riksdagens bord är kort och gott att utskoftsmajoritefen infe finner något skäl att av alla de problemställningar som översynen skall omfatta gå in på just def som gäller den allmänna arvsfonden. Ett bifall till mofionen skulle då få def problemet atf framstå som det allra viktigaste, allvarligare än alla andra.

Vi förutsätter att frågorna får sin adekvata behandHng i den översyn som kommer aft ske. Defta är, som framgår av utskottets skrivning, bakgrunden fill vårt avslagsyrkande.

Med den förklaringen vill jag, herr falman, yrka bifall fill finansutskottets hemsfällan i betänkandet 1982/83:12.

AnL 83 LENNART BLOM (m): Nr 43

Herr falman! Majoriteten har formulerat sig på följande sätt: Onsdagen den

"I avvaktan på resultaten av den av riksdagen begärda översynen av 8 december 1982

reglerna vid försäljning av staten tillhörig egendom bör dock infe något-----------

ytteriigare inifiativ nu fas i frågan från riksdagens sida." Minskat krångel

Mofionären har pekat på en angelägen fråga, och vi tycker atf utskottet för företagare
med denna skrivning avstår från aft förvissa sig om aft också den frågan
inbegrips i utredningen. Risken är att det praktiska resultatet blir en allmän
försening,

AnL 84 ARNE GADD (s):

Herr falman! Den tolkningen, dvs, att översynen infe får behandla de frågor som har aktualiserats i Karl Erik Erikssons motion, får stå för Lennart Bloms egen räkning, Def är tvärtom så att vi utgår ifrån att de får sin vederbörliga behandling i den översyn som är beställd. Vi avvaktar för att se frågans lösning i etf vidare och viktigare sammanhang, nämligen en helhetsaspekt på frågan om försäljning av statens egendom.

Överläggningen var härmed avslutad,

Utskoftets hemsfällan bifölls med 169 röster mot 143 för reservafionen av Lars Tobisson m, fl.

19 § Minskat krångel för företagare

Föredrogs finansutskottets betänkande 1982/83:13 om minskat krångel för företagare.

AnL 85 ROLF WIRTÉN (fp):

Herr falman! Motionärerna Daniel Tarschys och Christer Eirefelt vill minska krångel och byråkrafi för företagare. Def är bra.

På etf principiellt plan är "avbyråkrafisering" etf mål som de flesta människor gillar. Def är i själva verket rätt svårt att hitta några motståndare fill tanken aft samhället borde bli enklare och mer genomskinligt, atf ärenden borde handläggas snabbare, att rufiner borde vara mer flexibla och def offentliga språket mer jordnära och begripligt. Men när man går från def abstrakta fill det konkreta, till handfasta åtgärder för att minska krånglet i de enskilda medborgarnas kontakter med myndigheterna, då dyker def väldigt snart fram motståndare ur alla hörn, Def allmänna krånglet har inga försvarare, men def enskilda specifika krånglet har för def mesta en hel hord av ivriga fillskyndare. Och det här är naturligtvis en reflex av att samhället är alldeles sprängfyllf med krafter som genererar byråkrafi och byråkratisering.

Det krävs en stark polifisk vilja för aft minska krånglet. Den behövs för aft få igenom åtgärder som kan få arbetet i näringsliv och inom den offenfiiga

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Minskat krångel för företagare

sektorn aft flyta effekfivare. Det går att åstadkomma resultat. Def visar def anfibyråkrafiarbete som har bedrivits sedan regeringsskiftet 1976. Tag exempelvis anfikrångelproposifionen från fp-regeringen våren 1979. Den innehöll 172 åtgärder för att minska krångel och onödig byråkrafi.

Herr falman! Def anfibyråkrafiarbete som har utförts under senare år förtjänar att i korthet redovisas för kammaren. Här är några exempel:

För def första har förvaltningen rafionaliserats. Kraven på myndigheternas arbete med vardagsrationalisering har skärpts. De senaste åren har de allra flesta ämbetsverk fåft sina anslag minskade med 2 % årligen. Inom många myndigheter har interna arbetsgrupper tagit itu med förenkling, decentralisering och besparingar.

För det andra har regleringarna av kommunerna minskat. Statens detaljreglering av kommunernas verksamhet har inskränkts, t, ex, i fråga om barntillsynen, socialvården, sjukvården och brandväsendet, Specialdesfinerade bidrag har sammanförts fill generella, F, n, sker inom den s, k, stat-kommun-gruppen en systematisk genomgång av gällande regleringar i syfte aft vidga den kommunala självstyrelsen och minska kostnadstrycket på kommunerna.

För def tredje har def utförts en bantning av centralbyråkratin, I takt med atf centralstyrningen inskränkts kan också flera stora ämbetsverk minska i omfång. Inom försvaret pågår sedan länge en planmässig minskning av den centrala förvaltningen. Betydande nedskärningar är också på gång inom socialstyrelsen och skolöverstyrelsen.

För det fjärde har def åstadkommits en minskning av antalet beslut i kanslihuset. Inom statsrådsberedningen sker en forfiöpande prövning av möjligheterna att delegera regeringsärenden till lägre instanser. Sedan 1977 har antalet regeringsärenden, exkl, besvärsärenden, minskat med ungefär 5 % per år.

För det femte gäller def att få bättre service ät allmänheten. Mycket kan göras för atf underlätta medborgarnas kontakter med förvaltningen och göra offenflig informafion mer lättläst. Kanslihuset och flera andra offentliga organ har anställt språkvårdare för att komma fiU rätta med den krångliga kansHsvenskan.

För det sjätte gäller def - och det är det motionen far fasta på - att minska kraven på uppgifter från företag, kommuner och enskilda. Genom delegafionen för företagens uppgiftslämnande (DEFU) har def skett en rensning av gamla uppgiftskrav och en systematisk bevakning av atf def infe tillkommer blanketter som är onödiga eller invecklade. Redan under det första året av sin verksamhet beräknade DEFU atf spara in 25 milj. kr. åt företagen genom att hämma myndigheternas nyfikenhet. Även blanketter som riktar sig fill allmänheten har förenklats, t. ex. i den senaste folk- och bostadsräkningen.

Det gäller också för def sjunde att få fUl stånd en avbyråkrafisering inom särskilda sektorer. Vissa delar av förvaltningen ter sig notoriskt krångliga för medborgarna. Riktade insatser har inifierats på sådana områden. Således har interna avbyråkrafiseringsufredningar genomförts, bl. a. inom posten och

bosfadsstyrelsen. Vi har också förenklat byggnadslovsprövningen. Det mest kända resultatet av detta är den s. k. friggeboden, dvs. en stuga om högst 10 m som nu får uppföras utan byggnadslov. Inom vissa förvaltningsområden, t. ex. fillsfåndsprövningen för invandrare, har insfanskedjan förkortats i syfte atf främja en snabbare handläggning.

Detta är några exempel, herr falman, på hur vi under våra regeringsår har försökt komma åt den alltför rika floran av byråkrati och krångel. Nu gäller def aft vi kommer vidare i detta väsentliga arbete. Särskilt viktigt är det i en tid då def gäller aft öka effektiviteten i svensk industri och i svenskt näringsliv och aft procedurerna förenklas, så atf man mer kan arbeta än skriva blanketter och lämna uppgifter. Därför, herr talman, yrkar jag bifall fill reservafionen.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Minskat krångel för företagare

AnL 86 ARNE GADD (s):

Herr falman! Def mesta av vad Rolf Wirtén sade tror jag atf alla håller med om. Men om vi skulle hålla oss fill vad riksdagen just nu skall behandla, nämligen finansutskottets betänkande nr 13, blir def nödvändigt atf föra diskussionen på etf mera konkret plan. Här gäller det om vi skall ha en kampanjinsats eller infe från regeringen gentemot statliga myndigheter för att minska onödig byråkrati och onödigt krångel. Def är vad vi skall ta ställning fill nu, Rolf Wirtén, inget annat.

I def fallet har utskottsmajorifefen tyckt att def varit besynnerligt aft angripa problemet på det sättet atf regeringen skulle ha något slags kampanj mot förvaltningen för atf förmå denna sin förvaltning till en minskning av krånglet. Är det infe bättre atf regeringen helt enkelt gör sitt vanliga jobb på vanligt sätt? Flera av de insatser som Rolf Wirtén pekade på är naturligtvis nödvändiga. Rolf Wirtén sade atf det gäller aft få till stånd en så smidigt verkande statsförvaltning som möjligt. Vem hittar någon av annan mening?

Jag vill för att nämna bara någonting av def som är på gång peka på den faktiskt centrala insats som den nya regeringen har gjort genom att ägna statsförvaltningen och den offenfiiga sektorn den uppmärksamheten atf avdela etf helt departement som skall ansvara för aft denna verksamhet skall fungera. Def är en konkret arbetsinsats. Men att man skulle börja gå med plakat mot varandra mellan regeringskansli och ämbetsverk förefaller besynnerligt - även om vi minns från energidebatten 1976 att etf nyblivet statsråd fann för gott aft demonstrera med "sandvikare" utanför def kansUhus från vilket han sedan skulle styra landet.

Vi tycker alltså att den reform som föreslås i reservafionen, såsom denna är formulerad, är meningslös. Den retorik som förre statsrådet Rolf Wirtén använt hade dock mycket sympafiska inslag- till slut ändå etf litet försök fill en elakhet i detta sammanhang. Jag vUl säga till Rolf Wirtén, innan han tar i alltför mycket: Minns dock atf mofionen väcktes i januari 1982, då alla perspekfiv faktiskt utgick från den regeringsperiod som Rolf Wirtén nu försöker få atf framstå som så kolossalt effektiv. Herr falman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Minskat krångel för företagare

AnL 87 ROLF WIRTÉN (fp) replik:

Herr talman! Det är bra atf Arne Gadd håller med om att def är viktigt aft den nya regeringen fortsätter def framgångsrika arbete som vi har bedrivit sedan 1976 för att få ned krånglet i den offentliga sektorn och inom näringslivet. Jag hoppas att regeringen kommer atf visa aft def blir en konkretisering på def sätt som Arne Gadd har pekat på som en första åtgärd. Men en åtgärd räcker ingalunda, Arne Gadd. Det är fråga om aft fortsätta så . att ni om ett antal år kan visa på en minst lika lång lista på framgångsrika åtgärder som den förra regeringen kan göra.

Det är etf oerhört viktigt arbete för att öka effektiviteten i svensk industri, och mofionen tar sikte på att man skall gå vidare på def arbete som framför allt DEFU uträttade. I regeringens uppdrag till statens industriverk har man inte med hela näringslivssektorn. Def är vikfigt atf man också täcker in den mindre företagsamheten, exempelvis inom handeln.

AnL 88 ARNE GADD (s) replik:

Herr falman! Jag är helt överens med Rolf Wirtén om att ordentliga insatser måste göras. Men så optimistiska är vi socialdemokrater atf vi tror oss om aft lyckas åtminstone lika bra som ni. Vi har faktiskt ambifionen aft bU ännu mycket bättre. Själva konstruktionen av civildepartementet visar atf regeringen tar frågorna på allvar.

AnL 89 ROLF WIRTÉN (fp) replik:

Herr falman! Jag är tyvärr litet mer pessimistisk på den punkten. Jag vet av erfarenhet atf socialdemokrafin alltför ofta förfaller fill ett regleringssamhälle, medan vi mer vill arbeta med de marknadsmekanismer som går från konsumentens fria val, de signaler som kommer från marknaden in till näringslivet. Det är tyvärr ofta somsocialdemokraferna i stället vill reglera och därmed byråkrafisera samhället. Jag hoppas verkligen atf Arne Gadd försöker motverka en sådan utveckling.

AnL 90 FILIP FRIDOLFSSON (m):

Herr falman! Att vara företagare har sina sidor, både negativa och posifiva. Jag vet vad jag talar om, för jag är så atf säga född småföretagare -det är min livsluft.

Det är både intressant och sfimulerande att vara företagare. Man är med och skapar något. Företagarna är en värdefull samhällsgrupp. Jag tror infe att def är någon överdrift aft säga aft de är en av samhällets viktigaste grupperingar. Inte minst de mindre och medelstora företagen gör en samhäUsinsafs av format. Hundratusentals människor är sysselsatta inom den sektorn. Det är den positiva sidan.

Men det är också en arbetsam och infe minst i dagens ekonomiska läge bekymmersam uppgift aft driva företag. Många kämpar en hård kamp för aft klara sitt företag. Därför måste vi som har säte och stämma i def här huset göra allt för att underlätta företagarnas arbete. En möjlighet är atf förenkla uppgiffsskyldigheten fill olika myndigheter, med andra ord stoppa den

växande byråkrafin som stryper många företag och försvårar arbetet för många.

Jag har i min hand en uppställning över de uppgifter som en företagare under ett kalenderår är skyldig att sända fill myndigheter av olika slag. Det finns också en uppställning på fidpunkterna för inbetalning av avgifter och skatter till staten. När man bläddrar igenom den sammanställningen från januari till december blir man som företagare stressad, bekymrad och irriterad. Man frågar sig: Finns det infe i detta effektiva och datamedvetna samhälle möjlighet atf förenkla och rafionalisera företagarnas informafions-och befalningsplikt - med andra ord minska byråkrafin?

De flesta - för atf infe säga alla - företagare tycker aft def rådande systemet är på tok för invecklat och överarbetat. De som råkar värst ut är de mindre företagen. Ofta har den enskilde småföretagaren inte råd att anställa arbetskraft för att sköta kontakten med och informafionen till statliga myndigheter. Man har fullt upp att göra med att sköta företaget: inköp, arbetsledning, försäljning och ekonomi. Här är def inte fråga om 40 firrirriars vecka - nej, 60-70 veckotimmar är ofta förekommande. Utöver dessa arbetsuppgifter, som är helt nödvändiga för att etf företag skall kunna fortleva, kommer arbetet med ifyllandet av blanketter och inkasseringar av avgifter, som polifikerna har beslutat skall skötas av företagaren. För många är det en omöjlig, för atf infe säga omänsklig, uppgift.

I finansutskottets betänkande 1982/83:13 behandlas en mofion om minskat krångel för företagare. Till betänkandet är fogad en gemensam borgerlig reservation fill förmån för etf tillkännagivande till regeringen. Vi reservanter vill atf regeringen snarast föreslår ytterligare verkningsfulla åtgärder, som kan bidra till atf minska krångel och onödig byråkrafi för företagsamheten. Socialdemokraterna vill infe vara med om denna påtryckning. I stället hänvisar de tiU etf i november månad i år givet uppdrag fill statens industriverk atf utreda vissa frågor om administrativa hinder för industriell uppbyggnad. Det är ett enligt reservanterna begränsat och otillräckligt uppdrag.

Jag vet infe, herr falman, om någon av socialdemokraterna i finansutskottet är företagare eller har förefagsanknyfning. Jag tror i varje fall infe atf Arne Gadd som talesman för socialdemokraterna i utskottet har def. Jag är säker på atf vi, om def funnits någon socialdemokrafisk ledamot i finansutskottet med sådan förankring, skulle ha haft etf enigt betänkande, med reservanternas skrivning.

I stället sätter Arne Gadd och de övriga socialdemokraterna i utskottet sin tilltro till regeringen Palme. Def tycker jag är atf bygga pä lösan sand. Socialdemokraterna är, som Rolf Wirtén också framhöll, av hävd byråkratins försvarare - def vet vi. Infe minst vi företagare, som dignar under mer eller mindre onödiga uppgiffsbördor, kommer dagligen i kontakt med denna byråkrati.

Med detta, herr falman, yrkar jag bifall fill den reservafion med Lars Tobisson som första namn som är fogad till utskottets betänkande.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Minskat krångel för företagare

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Minskat krångel för företagare

AnL 91 ARNE GADD (s):

Herr falman! Låt mig påpeka några saker för FiUp Fridolfsson. Jag sympatiserar med honom såsom företrädare för företagarna men bortser då från hans värdering av den gruppens betydelse jämfört med andra gruppers. Jag uppmanar Filip Fridolfsson, när han möter dessa företagare, att berätta för dem att vi här i eftermiddag har diskuterat om def skall föras en kampanj eller ej inom byråkratin mot krånglet. Det är ju vad vi skulle ha resonerat om. För aft infe bära falskt vittnesbörd, berätta för dem atf den socialdemokrafiska regeringen faktiskt har avdelat ett helt departement för aft genomföra förenkUngar! I så fall blir det kanske litet balans i diskussionen. På def sättet kunde vi kanske t. o. m, lösa dessa frågor på ett hyfsat sätt. Jag tror aft Filip Fridolfsson kan göra en insats. Kom ihåg aft Du i dag här i kammaren bara försvarat en kampanjinsats!

AnL 92 FILIP FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! Vi diskuterar inte en kampanjinsafs, Reservafionen slår fast atf vi anser atf "regeringen snarast bör föreslå ytterligare verkningsfulla åtgärder som kan bidra till aft minska krångel och onödig byråkrafi för företagsamheten". Så är reservafionen formulerad,

Def var bra aft Arne Gadd gav mig rätt, när jag uttalade sympati för företagsamheten. Jag tycker mig ha funnit att det har skett en fillnykfring inom def socialdemokrafiska parfiet när def gäller def stora och mäktiga parfiets inställning fill företagsamheten. Numera görs def ofta- som av Arne Gadd nyss-posifiva uttalanden från det håUet om företagsamheten. Framför allt de s, k. gråsossarna talar med värme i rösten om vilken betydelsefull samhällsinsats företagen gör.

Jag gillar gråsossar, herr falman, därför aft de bromsar de ivriga socialiseringspådrivarna inom partiet. De vet att det finns gränser för byråkrafins framfart. Jag tror att Arne Gadd är på väg att bli en gråsosse. Om tre fyra år är han med i den skaran, Def hör jag av hans fal här och def uppskattar jag. Men atf gå så långt som atf acceptera den förnämliga skrivning som reservanterna här presenterar är han infe mogen för i dag.

AnL 93 ARNE GADD (s):

Herr falman! Jag hoppades att vi skulle komma fill vad saken gäller. Vi kan såsom utskoftsmajoritet inte kommentera en reservafion, utan vi kommenterar mofionen. Kan inte Filip Fridolfsson erkänna detta, så att vi fillsammans - gråsossar eller svarta moderater - kan arbeta på aft verkligen göra en insats och inte bara prata. Jag tror allvarligt talat atf Sveriges företagare, små, medelstora och stora i en enda hög, förstår när man är ute bara för aft göra grejer, som jag hävdar är fallet med denna mofion, eller när man tar frågorna på allvar. Den socialdemokratiska regeringen har aU anledning - kalla dess medlemmar för gråsossar eller någonting annat - atf fala om vad den har gjort under dessa två månader sedan 8 oktober 1982, Def är ingen konst att jämföra med vad ni gjorde under sex år.

AnL 94 FILIP FRIDOLFSSON (m): Nr 43

Herr talman! Qm vi nu skall hålla oss till saken, diskuterar vi den till Onsdagen den

betänkandet fogade reservafionen. Den står också vi riioderater bakom, Def g december 1982

är den reservationen jag försvarar. Den har befunnits äga etf stort värde, när__

man presenterar den ute bland företagarna. Jag har inte diskuterat den något Minskat krångeT diffusa kläm som folkpartimotionen har. Men reservationen tycker jag är för företagare utomordenfiigt väl skriven, och jag yrkar än en gång bifall till densamma,

AnL 95 ARNE GADD (s):

Herr talman! Jag noterar fill kammarens protokoll karakteristiken "den något diffusa klämmen" men att "reservafionen var bättre". Jag gratulerar därmed fill färdriktningen,

AnL 96 FILIP FRIDOLFSSON (m):

Herr falm.an! Jag riktar ett fack till Arne Gadd,

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets hemsfällan bifölls med 170 röster mot 143 för reservafionen av Lars Tobisson m, fl.

20 § Föredrogs
Finansutskottets betänkanden

1982/83:14 Åtgärder mot kapitalflykt och ekonomisk brottslighet 1982/83:16 Ny lagsfiftning beträffande riksgäldskontoret, m. m. (förs. 1980/81:19)

Vad utskoffef hemställt bifölls.

21 § Föredrogs
Finansutskottets betänkande

1982/83:17 Riksdagens revisorers verksamhet under budgetåret 1981/82 (redog. 1982/83:2)

Lades fill handlingarna.

22 § Föredrogs
Finansutskottets betänkande

1982/83:18 Förslag till lag om vissa äldre sedlar (förs. 1982/83:5)

Utskottefs hemsfällan bifölls.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Förlängd tillämpning av allmänna prisregleringslagen

23 § Förlängd tillämpning av allmänna prisregleringslagen

Föredrogs finansutskottets betänkande 1982/83:19 om förlängd fillämpning av allmänna prisregleringslagen (1956:236) (prop. 1982/83:37).

AnL 97 LARS TOBISSON (m):

Herr falman! Sedan 1972 har riksdagen regelbundet vid den här tiden på året förlängt tillämpningen av den allmänna prisregleringslagen med etf år. Det har skett rutinmässigt och utan nämnvärd debatt. Därför kom def kanske som en överraskning för regeringen och för övriga parfier, när vi moderater denna gång, i mofion 53, avvek från den invanda ordningen och hemställde att förlängningen nu endast skall gälla etf kvartal.

Den allmänna prisregleringslagen har karaktären av en beredskapslagsf ift-ning, avsedd för extraordinära krislägen. Dess konstruktion är baserad på förutsättningen och övertygelsen atf en effekfiv konkurrens är den från samhällssynpunkt bästa prisregulatorn. Möjligheten fill prisreglering skaU kunna utnyttjas endast i undantagsfall, och då först sedan beredskapslag-sfiffningen satts i kraft.

Yrkandet i den moderata motionen grundas på det arbete som utförts i den statliga prisregleringskommiffén. Dess uppgift har varit atf företa en utvärdering av prispolitiken. Slufbetänkandet lades fram i maj 1981, och remissbehandlingen har avslutats.

Kommittén konstaterar, att för att en prisregleringspolifik skall ha en chans fill framgång, måste def röra sig om ett sällan förekommande ingrepp av extraordinär karaktär i kombination med omfattande stabiliseringspolitiska åtgärder av annat slag. Det svenska systemet med prisreglering och prisövervakning har emellerfid under de senaste tio åren infe haft någon sådan undanfagskarakfär. 1 stället har regleringsåtgärderna blivit etf reguljärt inslag i den ekonomiska politiken. Men såväl svenska som internationella forskningsresultat visar att prisregleringar infe har någon bestående nedhållande inverkan på prisstegringstakten. I stället orsakar de, konstaterar kommittén, effektivitetsförluster i samhällsekonomin.

Efter denna sammanfattande bedömning av den förda prispolifikens effekter uttalar prisregleringskommiffén följande rekommendation: "En huvudslufsafs blir därvid att prispolitiken inte bör fortsätta i sin nuvarande form. Defta innebär i första hand atf formella prisregleringar enligt PL" -prisregleringslagen - "inte bör tillämpas som ett reguljärt inslag i den ekonomiska politiken."

Den krifiska syn på prisregleringar som den statliga kommittén gett uttryck åt bestyrker de principiella invändningar vi moderater länge framfört från en marknadsekonomisk utgångspunkt. Problemet med priskonfroll och prisreglering är att sådana åtgärder angriper endast symptomen men infe de underliggande orsakerna fill inflafionen. Om def hade varit möjligt atf genom lagstiftning förhindra prisstegring, skulle det ha gjorts för länge sedan. När prisreglerande åtgärder blir ett reguljärt inslag i sfabiliseringspolitiken, är risken stor atf de motverkar sitt syfte och snarast verkar

uppdrivande på inflationstakten. Man kan nog säga att medborgarna vid det här laget har lärt sig aft beslut om införande av priskontroll ger ett tips om aft det framöver stundar stora prishöjningar.

Den nu slutförda översynen av prisregleringslagen är etf fall av flera där initiafiv fill avreglering, som fogs under den borgerliga regeringsperioden, nu avsatt konkreta resultat. För framtiden står helt enkelt valet mellan fortsatt regleringsekonomi och återgång fill liberal marknadsekonomi. Jag beklagar i def här sammanhanget aft folkpartiet, som i anslutning fill publiceringen och remissbehandlingen av prisregleringskommifténs betänkande gjorde klara uttalanden i liberaliserande riktning, infe ansett sig kunna fullfölja denna linje genom en anslutning fill den moderata motionen och reservationen.

Utskoftsmajorifeten betecknar prisregleringar som ett medel i sfabiliseringspolitiken. Den anser prispolitiken vara särskilt vikfig i ett skede med snabba konsumentprisstegringar, som det vi väntar oss 1983. Dessutom finner den det olämpligt aft en fullmakfslag som prisregleringslagen ges en alltför kort giltighetstid.

Jag kan för min del inte förstå hur fio år kan anses vara en alltför kort fid för tillämpningen av, en lag av undanfagskarakfär. Logiken och konsekvensen i påståendet, aft prisregleringar behövs som ett stabiliseringspolifiskt medel i tider då inflafionen är särskilt snabb, är också svår aft uppfatta.

Nej, den enda rimliga slutsatsen är att utskottets ställningstagande bekräftar tesen att det är lättare att införa en reglering än atf avskaffa den. En sådan åtgärd är svår att skiljas ifrån, även sedan dess överraskningseffekt har förklingat så aft endast dess snedvridande verkningar återstår.

Herr talman! Med stöd av prisregleringslagen införde den socialdemokrafiska regeringen vid sitt fillträde och i anslutning till den 16-procentiga devalveringen ett allmänt prisstopp. Regeringen har bl. a. i sin krisplan angett att denna åtgärd skall vara i kraft under en förhållandevis kort tidsperiod. Även om ekonomi- och budgefministern nyligen förklarat att prisstoppet skall kvarstå över årsskiftet, bedömer vi moderater det som möjUgt att avveckla def inom ett halvår efter åtgärdens insättande.

Därmed räcker det att förlänga fillämpningen av den allmänna prisregleringslagen med etf kvartal, dvs. från den 21 december 1982 fill den 20 mars 1983, Därefter bör strävan vara atf den - i enlighet med lagstiftningens bokstav och anda - inte skall utnyttjas annat än undantagsvis i rena krislägen.

Med det anförda yrkar jag, herr talman, bifall fill reservafion nr 1 i finansutskottets betänkande nr 19,

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Förlängd tillämpning av allmänna prisregleringslagen

AnL 98 BJÖRN MOLIN (fp):

Herr falman! Centerns och folkpartiets representanter i finansutskottet biträder regeringens förslag om en förlängning av allmänna prisregleringslagen. Det ställningstagandet är fullt förenligt med en i grunden krifisk inställning till prisregleringar över huvud taget.

Att vi tillstyrker en förlängning av allmänna prisregleringslagen hänger samman med att man eljest skulle beröva regeringen varje möjlighet till

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Förlängd tillämpning av allmänna prisregleringslagen

prispolifiskt ingripande, och def tycker vi infe är riktigt. Jag vill också påminna om att vi under de år då vi haft en borgerlig regering - och även regeringar där moderata samlingsparfiet medverkade - årligen förlängt den allmänna prisregleringslagen, Def förvånar mig aft vi infe nu kan bli ense på den punkten.

Jag upprepar alltså aft detta ställningstagande är fullt förenligt med en i grunden krifisk atfityd till användningen av prisregleringar.

För drygt etf år sedan, sommaren 1981, fick vi ett betänkande från prisregleringskommiffén, Def var ett väldigt intressant betänkande, som på ett övertygande sätt påvisade att den typ av prisregleringar som vi har använt oss av i Sverige inte är effekfiv när def gäller att långsikfigt hålla nere inflationen, Def fanns nyansskillnader i betänkandet om hur säkra slutsatser som kan dras, men det var uppenbart att hela utredningen var ense om att prisregleringar generellt sett infe är något effektivt instrument mot inflafio-

Efter en remissomgång och en grundlig beredning av defta kommittébe-fänkande fattades i juni i år en serie beslut, vilkas innebörd var atf den alldeles övervägande delen av de gamla prisregleringarna avskaffades. Man kan säga aft de återstående resterna av socialdemokraternas regleringspolitik på det här området därmed försvann. Efter def beslutet hade vi inte någon annan form av prisreglering i Sverige än etf prisstopp på mjölk. Vi avskaffade den obligatoriska anmälningsplikten för företag som viU höja sina priser. Vi avskaffade systemet med särskilda överläggningar mellan företagen och statens pris- och kartellnämnd. Vi kunde på def viset rensa bort en serie av onödiga ingrepp i företagens prissättning. Vi kunde göra def, därför aft vi var övertygade om att det är i ett samspel mellan fria företag och fria konsumenter som man bäst säkerställer en riktig prisbildning.

Det intressanta, herr talman, är aft det finns ingenting som tyder på atf priserna i Sverige skulle ha stigit ens en fiondels procent mer på grund av aft man avskaffade prisregleringen än vad de eljest skulle ha gjort, Def är en vanlig vanföreställning aft tro att om man avskaffar prisstopp och prisregleringar, kommer priserna aft skjuta i höjden. Men priserna sköt icke i höjden under månaderna juli, augusti och september i år. Vi hade då en praktiskt taget fri prissättning i landet.

En helt annan sak är att priserna efter det att vi fick en socialdemokrafisk regering, som dessutom införde ett allmänt prisstopp, på nytt kommer atf skjuta fart. Den socialdemokratiske finansministern har ju sagt att man skall förlänga prisstoppet i någon form under nästa år. Den frågan man då ställer sig är naturligtvis: När kommer den socialdemokrafiska regeringen aft våga släppa prisstoppet? Kommer den atf göra det i en mer utpräglat inflationis-tisk situafion någon gång i mitten på nästa år?

Herr talman! Också den här typen av reglering är naturligtvis i grunden verkningslös. Socialdemokraterna i finansutskottet har infe riktigt vågat skriva defta, utan de kryper litet åt sidan och förklarar atf de inte är beredda att dra några långtgående slutsatser men de tycks heller infe vara beredda att försvara prisregleringar generellt sett.

Jag vill fill sist bara säga till Lars Tobisson att jag tycker att det var ett alldeles onödigt påhopp, när han sade att folkparfiet här inte fullföljer sin linje. Vi har ju avgivit etf särskilt yttrande just därför atf man från moderat sida inte skulle kunna använda den i och för sig rätt betydelsefulla frågan om förlängningen av den allmänna prisregleringslagens giltighetstid för att hoppa på oss. Det var när vi från folkpartiefs sida hade def avgörande ansvaret för prispolifiken som det skedde en radikal omläggning av prispolifiken - bort från en regleringspolifik fill en fri prisbildning.

Herr falman! Med defta yrkar jag bifall fill reservation nr 2,

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Förlängd tillämpning av allmänna prisregleringslagen

AnL 99 ROLAND SUNDGREN (s):

Herr talman! Giltighetstiden för den allmänna prisregleringslagen går ut den 20 december, och den fråga som vi nu behandlar gäller en förlängning med ytterligare ett år. Tiden kan förlängas med högst ett år varje gång.

Som Björn Molin mycket rikfigt sade här har lagens gilfighetsfid under de borgerliga regeringsåren också förlängts med ett år i taget. Def har varit ett instrument som de borgerliga regeringarna tydligen ändå ansett sig behöva som ett komplement till andra ekonomisk-politiska åtgärder för att vid särskilda tillfällen kunna dämpa prisutvecklingen. Man har också relativt flitigt använt sig av lagen,

Def är mot denna bakgrund och med tanke på aft vi under 1983 kan vänta oss konsumenfprisstegringar som kanske är snabbare än vad de varit i år, framför allt på grund av devalveringen, ganska överraskande aft man nu kommer med ett förslag om en kvarfalsförlängning av prisregleringslagen. Det var också Lars Tobisson själv tydligen införstådd med. Jag vet inte om def är ett uttryck för atf moderaterna vill så atf säga skjuta på allt som rör sig, eller om vi skall se def som det hittills mest konkreta uttrycket för en kvarfalspolifik som man tydligen är inställd på aft föra.

Jag yrkar, som alla andra ledamöter i utskottet utom moderaterna, naturligtvis avslag på förslaget om kvartalsförlängningen. Samtliga övriga utskoftsledamöter finner def klarf olämpligt atf en fullmakfslag som prisregleringslagen skall ges en alltför kort gilfighetsfid. Vi ser def som angeläget att fillämpningstiden förlängs till etf år. Infe minst under det vikfiga året 1983 är detta etf instrument som regeringen vid akuta behov kan använda i sin strävan att stabilisera den svenska ekonomin och hålla priserna nere.

Den reservafion som centern och folkparfiet har avgivit är också märkUg, Man är helt överens med utskoftsmajorifeten i sakfrågan, att prisregleringslagen skall förlängas med ett år. Men jag fick i Björn Molins anförande förklaringen fill denna s, k, okynnesreservafion. Man vill inte släppa moderaterna loss på defta fält. Därför måste man reservera sig. Den som har läst texten i reservationen och vad som står i utskottsmajoritetens skrivning finner att def är näsfan ordagrant detsamma. Man har bytt ut några ord. Man sätter betyg på prisregleringskommifténs betänkande och ger det betyget förtjänstfullt, Def är någonfing som riksdagen varken kan eller brukar göra. Vi har infe heller haft defta kommiffébefänkande som föremål för

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Förlängd tillämpning av allmänna prisregleringslagen

riksdagsbehandling. Vidare utesluter man mycket märkligt ett par meningar, där def sägs så här:

"Under 1983 kan vi vänta oss konsumenfprisstegringar som är snabbare än i år. Delvis är detta en effekt av de ekonomiskt-politiska åtgärder som vidtagits för aft stärka den konkurensutsafta sektorns läge," Def är alltså fråga om devalveringen, Def är ett konstaterande som ju är helt självklart för alla, Folkparfiet och centern är också överens om atf detta blir effekten av devalveringen.

Eftersom detta skall vara ett uttryck för synen på ännu friare prisbildning, kan man undra om centern står för samma syn som folkparfiet. Vill man ha denna fria prisbildning också då det gäller jordbrukspriserna?

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till finansutskottets hemsfällan i betänkande 19,

AnL 100 LARS TOBISSON (m):

Herr talman! Björn Molin höll etf passionerat försvarstal för fri prisbildning. Det var väldigt bra. Jag vill också gärna ge honom ett erkännande för att han som handelsminister gjorde i stort sett rent hus med då rådande regleringar. Men just mot den bakgrunden tycker jag fortfarande atf det är förvånande atf Björn Molin infe drar konsekvensen av sin slutsats aft regleringar på prisområdet är verkningslösa. Vad skall def då tjäna till att rutinmässigt gå med på den här förlängningen etf helt år?

Def fanns i Björn Molins anförande en oro för att Kjell-Olof Feldt kanske nu inte rikfigt kan komma ifrån det rådande prisstoppet; det skulle ge ett konstigt intryck i samband med atf prissfegringsfakfen nästa år blir hög. Ett sätt att se fill att han kommer ifrån det är just atf begränsa tillämpningsfiden för den här fullmaktslagen, och def är meningen med denna lagkonsfruktion. Vore def infe så, skulle def infe vara en fullmakfslag, utan då skulle def vara en bestämmelse som ständigt var i kraft.

Den höga infiationsfakten nästa år tycks också vara ett mofiv för Roland Sundgren aft vilja ha kvar prisregleringslagen i oförändrat skick. Def har gjorts olika bedömningar av prisstegringen nästa år. Före devalveringen kunde man väl räkna med att den skuUe uppgå fill 8 ä 9 %. Efter devalveringen och regeringens krisplan bedöms den bli fem procentenheter högre. Ufifrån Utet olika utgångspunkter kommer man fram fill att det skuUe ge en inflationstakt på 12 ä 15 %.

Jag vill då fråga Roland Sundgren: Har ni socialdemokrater tänkt på atf ingen, infe ens ni själva, gjort gällande att inflationsnivån nästa år på något sätt skulle påverkas av om det råder prisstopp eller infe. Def är ingen som reserverar sig och säger att om vi har prisstoppet kvar litet längre, bUr inflationen lägre. Detta visar atf prisstoppets syfte inte är att hålla nere priserna, utan syftet är att ge intryck av aft regeringen gör något åt saken.

Det här skulle kunna vara tämligen oförargligt om def infe vore så aft prisbildningen snedvrids genom införande av sådana här regleringsåtgärder med minskad effektivitet i samhällsekonomin som följd. Det är därför

angeläget att vi nu bryter med den långvariga tendensen aft rutinmässigt bara förlänga tillämpningen av den allmänna prisregleringslagen,

AnL 101 BJÖRN MOLIN (fp):

Herr talman! Den socialdemokratiska utskoftsmajorifefens talesman tassade ju ganska försiktigt kring de prispolifiska spörsmålen i allmänhet och försökte antyda att skillnaderna mellan vår reservafion och den socialdemokrafiska utskoffsskrivningen infe var så stora. Även om det infe är så mycket i texten som skiljer tror jag aft def är ganska betydelsefullt.

Vad utskoffef säger är atf def, eftersom vi har aft räkna med en hög inflationstakt under 1983, finns ett särskilt stort behov av prispolifiska åtgärder. Jag vill försäkra Roland Sundgren aft det tror jag inte alls. Om man genomför en 16-procenfig devalvering, måste man givetvis samfidigt införa ett allmänt prisstopp, Def är uppenbart, och då måste man ha en prisregleringslag fill sitt förfogande. Men man bör då försöka utforma den ekonomiska polifiken så atf man kan avveckla defta allmänna prisstopp så snart som möjligt.

Vi skall infe tro aft man genom andra typer av prisregleringar långsiktigt kan hålla inflationstakten nere. Jag har i det sammanhanget anledning aft påminna om vad jag sade i mitt förra anförande, nämligen att vi - under månaderna efter det att vi avvecklat prakfiskt taget alla prisregleringar -hade en mycket låg månatlig inflationstakt, en inflationstakt som låg långt under den som vi kommer att få nästa år. Här finns alltså en betydelsefull skiUnad,

Denna del av utskottets skrivning har tillkommit därför atf utskottet hade att yttra sig över en moderat mofion. Om vår enda uppgift hade varit atf fa ställning fill en förlängning av den allmänna prisregleringslagen, hade det infe varit något problem. Jag tycker fortfarande att def är fel av Lars Tobisson atf försöka dra upp en skiljelinje mellan oss när det gäller den allmänna synen på prispolifiken och frågan om man vill förlänga den allmänna prisregleringslagen eller infe. Det är obestridligen så atf man om man inte förlänger den här bemyndigandelagen har berövat regeringen alla möjligheter till snabba prispolifiska ingripanden.

Jag vill infe utesluta aft det finns situationer då man måste fa till prispolifiska ingrepp. Låt oss tänka oss-vilket naturligtvis inte alls är aktuellt nu - en situation då oljepriserna stiger lavinartat. Då vore det fel atf ha berövat regeringen det prispolitiska instrumentet.

Men däri, herr talman, ligger definitivt inte någon tro på prisregleringar i allmänhet utan tvärtom en övertygelse aft om detta instrument skall vara verkningsfullt, då bör def användas försikfigt och sällan.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Förlängd tillämpning av allmänna prisregleringslagen

AnL 102 ROLAND SUNDGREN (s):

Herr talman! Björn Molin sade i sitt första inlägg att det finns vissa nyanser i prisregleringskommitténs betänkande. Det gör det, och därför är det inte så, Lars Tobisson, atf man säger att den prispolifik som förts sedan 1972 med hjälp av prisregleringslagen har varit helt verkningslös, utan man säger aft

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Förlängd tillämpning av allmänna prisregleringslagen

den har haft en "betydelse på kort sikt genom aft den har dämpat prisstegringarna. Hur def är på längre sikt är man mer osäker på. Men undersökningarna visar atf def inte har blivit någon prisstegringsvåg efter def att ett prisstopp har upphört. Prisregleringslagen har alltså varit ett instrument som man då och då haft nytta av aft använda sig av,

Lars Tobisson frågar mig, beträffande uppgiften om inflationen, om vi har räknat med att prisstoppet skall sänka den. Men där vill jag instämma i vad Lars Tobisson sade i sitt första inlägg, atf def gäller aft fa itu med symptomen fill prisstegringarna. Och vad prisregleringslagen ändå kan göra - och def är mycket viktigt - är atf ge en regering ett tidsutrymme för atf ta itu med symptomen fill de problem som gör att vi har obalanser i ekonomin och därmed får kraffiga prisstegringar. De obalanserna är efter sex års borgerligt regerande formidabla i def här landet. Därför vore def märkligt atf i ett sådant läge avskaffa defta instrument,

Björn Molin säger att skillnaderna så att säga under ytan ändå är större än vad reservafionen kanske ger uttryck för. Möjligen är det så, eftersom reservafionen underförstått är en hyllning fill en fri marknadsekonomi på etf sätt som vi inte utan vidare kan ställa upp på,

Dét var litet märkligt aft höra Björn Molin säga aft det under månaderna juH, augusfi och september, då man infe utnyttjade prisregleringslagen, gick mycket bra aft hålla prisutvecklingen nere. Det är klarf: Visst gör def def, om man för en svångremspoUfik så atf man drar ner aktiviteterna i samhället. Men ett samhälle som vi vill skapa är ett samhälle som har mer akfivitet när def gäller investeringar osv,, och då är def vikfigt att också ha fillgång fill defta instrument.

AnL 103 LARS TOBISSON (m):

Herr talman! Jag måste genast korrigera Roland Sundgren på en punkt, nämligen atf jag skulle ha sagt aft det är viktigt atf vi angriper symptomen i samband med prisstegringen. Min poäng var ju alldeles den motsatta. Jag sade: Med prisreglering angriper man endast symptomen, men vad det gäller är att komma fill rätta med orsakerna fUl prisstegringen, och def gör man infe med prisreglering,

Aft införa prisreglering är som att försöka bota en livshotande sjukdom med magnecyl, Def är tyvärr den inställning som kommer fill uttryck i Roland Sundgrens anförande, en inställning som han plötsligt ville tillvita också mig.

Jag förstår fortfarande infe riktigt Björn Molins resonemang, I sin senaste replik sade han atf def är bra atf ha en prisregleringslagsfiffning fill förfogande. Varför är det bra, om prisregleringar är verkningslösa? Ordet verkningslös citerade jag f, ö, ur Björn Molins anförande, och jag sade inte att def skulle ha varit hämtat ur prisregleringskommitténs betänkande. Jag förstår som sagt infe resonemanget, för vi har ju nu en prisregleringslag som kan sättas i kraft. Lagstiftaren har ansett atf lagen infe ständigt skall vara i kraft, Def är därför han har föreskrivit aft fillämpningen skall gälla bara etf år i taget. Med Björn Molins inställning är def ju en alldeles meningslös

procedur vi talar om här. Ha i stället lagen i kraft ständigt, så finns den där, när den nu skulle vara bra aft ha till hands, trots att de åtgärder man tillgriper med anledning av den är verkningslösa!

Det är värdefullt aft vi börjat resonera om det här. Möjligen kan vi komma fill enighet om saken litet senare.

Inställningen att def skulle vara bra aft ha en lagsfiftning i kraft för säkerhets skull är just etf uttryck för tendensen aft göra en reglering mera långlivad än vad som ursprungligen var avsett och mera långlivad än vad som är nyttigt för ekonomin. På den punkten har en annan av de utredningar som de borgerliga regeringarna fillsatte för atf råda bot på regleringssjukan, nämligen kredifpolitiska utredningen, anvisat etf intressant motmedel. Man säger atf ingen regleringsåtgärd skall få vara i kraft längre än ett år. Därefter -och def är poängen - skall följa en lika lång period, under vilken ingen regleringsåtgärd får vara i kraft. Här har man enligt min uppfattning funnit ett mycket verkningsfullt medel mot tendensen atf ha regleringar för säkerhets skull. Det systemet skulle man nog kunna överföra på fiera andra områden, Def skulle få politiker och regleringsivrare atf tänka sig för och infe fillämpa prisregleringar längre än vad som är absolut nödvändigt. När det gäller prisregleringar vill jag säga att de knappast torde vara nödvändiga över huvud taget.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Förlängd tillämpning av allmänna prisregleringslagen

AnL 104 ROLAND SUNDGREN (s):

Herr falman! Lars Tobisson sade i sitt första anförande atf prisregleringar och prisstopp infe har någon bestående inverkan, eftersom det vikfiga är att man far itu med symptomen. Det var detta också jag ville ha fram. Man behöver använda def här instrumentet för att få fid att fa itu med symptomen,

Atf nämna magnecyl i def exempel som anfördes var kanske infe så dumt, eftersom magnecyl kan vara bra att fa fill vid fillfällig huvudvärk. Prisreglering och prisstopp skall ju också gälla under en kort fid - däri instämmer jag med Lars Tobisson - för att def skall vara verkningsfullt, Def är lättare aft få det hela atf fungera sedan "huvudvärken" är över.

Vi har stora problem som ligger framför oss och som gör def vikfigt atf ha def här instrumentet. Vi har nämnt devalveringen. Vi har kanske också en momshöjning att vänta. Dessutom vänfar en avtalsrörelse som kommer att innebära reallönesänkningar för de svenska medborgarna. Då är def väldigt viktigt att vi på alla sätt använder de instmment vi har för atf hålla nere priserna så mycket vi kan. Därför är det angeläget att tiUämpningen av prisregleringslagen förlängs med ett år.

Överläggningen var härmed avslutad.

Hemställan

Utskottets hemsfällan bifölls med 230 röster mot 82 för bifall till hemställan i reservation 1 av Lars Tobisson m. fl.

7 Riksdagens prolokoU 1982/83:43-44

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Översyn av nödvärnsrätten

Motivering

Utskottets mofivering godkändes med 173 röster mot 64 för godkännande av utskottets mofivering med den ändring däri som föreslagits i reservafion 2 av Rolf Rämgård m. fl. 73 ledamöter avstod från att rösta.

24 § Föredrogs Finansutskottefs betänkande

1982/83:22 Dispositionen av anvisade anslag för budgetåret 1982/83 fill departementen m. m. (prop. 1982/83:65)

Skatteutskottets betänkande

1982/83:13 TiUäggsbudgef I fill statsbudgeten för budgetåret 1982/83 såvitt

avser höjning av garanfi till Systembolaget AB för pensionsåtaganden

(prop. 1982/83:25 delvis)

Vad utskotten hemställt bifölls.

25 § Översyn av nödvärnsrätten

Föredrogs jusfitieutskottets betänkande 1982/83:3 om översyn av nödvärnsrätfen.

AnL 105 KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Den motion jag har väckt om en översyn av den s. k. nödvärnsparagrafen, i syfte att stärka självförsvarsrätten, har på många håll felaktigt uppfattats som en önskan att mer eller mindre beväpna svenska folket. Så är naturligtvis infe fallet. Vad jag har reagerat mot, och den uppfattningen är jag förvisso infe ensam om, är att den som försvarar sig alltför ofta blir fälld för misshandel om vederbörande råkar ta i litet för hårt.

Motionen har varit föremål för en föredömlig remissbehandling, och många remissinstanser anser att nödvärnsparagrafen är mycket klar i och med att det i lagtexten står aft den angripne får försvara sig utan påföljd om det ej är uppenbart oförsvarligt.

Om således de flesta remissinstanser anser atf lagtexten är fillräckligt positivt skriven för den angripne, måste det uppenbarligen brista i tolkningen och tiUämpningen av lagen.

Advokatsamfundet understryker i sitt remissyttrande att def finns en utbredd uppfattning bland försvarsadvokater aft rättstillämpningen i dessa hänseenden är alltför restrikfiv, Aft Advokatsamfundet härvidlag har rätt understryks av en del utslag från högsta domstolen som refererats i utskoftsbetänkandet, där HD korrigerat underrätts dom i en för den angripne förmånlig riktning.

En annan krifik från Advokatsamfundets sida är att den som dömts för atf ha missbrukat nödvärnsrätfen många gånger lämnas i ovisshet om rätfens

mofivering för en fällande dom, Def resonemang som förts i domstolen har varit ofillräckligf eller alltför diffust.

Enligt samfundet är lagtexten härvidlag för den vanliga medborgaren närmast obegriplig, Def gäller 24 kap, 1 § brottsbalken. Även juridiska fakulfefsnämnden vid universitetet i Lund har kritiska synpunkter på detta lagrum och vill ändra texten på sätt som skulle vara fill förmån för den som använder sin nödvärnsräff,

Justitieutskottet har tagit fasta på kritiken mot rättsfillämpningen och understryker vikten av en enhetlig och likformig rättstillämpning i underrätterna.

Förhoppningsvis kommer behandlingen av denna motion, ehuru avstyrkt av utskottet, och infe minst mot bakgrund av senare års utslag i HD, aft leda fill att vi för framfiden kommer att kunna räkna med en mer likformig rättstillämpning, och då fill förmån för den av så många som självklar befraktade nödvärnsrätfen.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Översyn av nödvärnsrätten

AnL 106 BJÖRN KÖRLOF (m):

Herr falman! Låt mig bara lämna några synpunkter på detta enhälliga betänkande från jusfitieutskottet. Jag vill fiU att börja med instämma med Knut Wachtmeister som sade aft det i vårt land och i de flesta länder väl uppfattas som närmast en självklarhet atf vi skall ha rätt atf försvara oss om vi blir angripna. En sådan rätt finns i de allra flesta länders rättsordningar och finns f, ö, inskriven också i Förenta nationernas stadga,

I vårt land är nödvärnsrätfen infe uttryckt i lagtexten som en posifiv rättighet. Det är i stället så att en gärning, brottslig sedd för sig, som någon begår i nödvärn infe kan medföra straffrättsligt ansvar om den infe är uppenbart oförsvarlig. Jag håller gärna med Knut Wachtmeister om att def i defta ligger en ganska krånglig juridik. Vi skall kanske infe fördjupa oss för mycket i den här i dag, för då utvecklar sig väl den här debatten till ett juridiskt seminarium. Jag skulle dock tro aft de flesta medborgare känner fiU att man får försvara sig men aft man inte i sitt försvar bör, kan eller får fillgripa större våld eller göra svårare skada än vad som kan anses vara rimligt. Det är också på den punkten som svårigheten ligger. Hur dessa motstående intressen i de enskilda fallen skall avvägas har vi överlämnat fill domstolarna att avgöra.

Utskottet har tagit på sig uppgiften att söka klargöra hur prejudikat från högsta domstolen i mål om nödvärn har utvecklats de senaste åren. Det är på många sätt en intressant läsning, som jag kan rekommendera fill kammarledamöterna, om de har intresse för detta,

I den mån det funnits en uppfattning om aft domstolarna fUlämpar lagen med en restrikriv hållning fill självförsvarsrätten bör detta betänkande från utskottet i def hänseendet kunna rensa luften något. Rättsläget har alldeles uppenbart förtydligats och preciserats de senaste åren. Alldeles särskilt kan man förmärka aft domstolarna kanske tar den angripne i större försvar än vad man gjorde fidigare.

Också i den mån tillämpningen av lagen i underrätterna kanske infe har

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Översyn av nödvärnsrätten

varit helt följsam mot högsta domstolens prejudikat bör detta betänkande vara till hjälp för en enhetlig rättstillämpning. Jag kan också omtala aft utskottet har låfit ombesörja aft defta betänkande skall komma domstolarna fUl del,

Nödvärnsrätfen fyller alldeles säkert en vikfig funktion i samhället. Både för angriparen och den angripne kan vissheten om rätten till ett förhållandevis kraftigt nödvärn, såsom man kan utläsa def i domstolspraxis, verka dämpande på olika angreppssifuationer där polis infe omedelbart finns fill hands. Mot denna bakgrund framstår det som särskilt viktigt att allmänheten är införstådd med grunderna för nödvärnsrätfen och är medveten om var gränserna går.

Man kan nu endast uttrycka en förhoppning om att också massmedia far på sig uppgiften atf så långt def går enkelt och läftfattligf söka förklara för allmänheten vad man rimligen får och infe får göra i nödvärn. Detta är viktigt, så att inga missförstånd skall uppstå om hur den svenska rätten är utformad på den här punkten.

Herr falman! Jag har inget annat yrkande än bifall till utskottets hemställan.

100

AnL 107 BIRTHE SÖRESTEDT (s):

Herr falman! Knut Wachtmeister anser i sin mofion att man i framfiden måste fa betydligt större hänsyn till självförsvarsrätten och aft en översyn av nödvärnsparagrafen därför bör göras. De regler som finns i brottsbalken 24 kap, 1 och 5 §§ om nödvärn ger en angripen person möjlighet att försvara sig och sina intressen. Nuvarande regler medger att man i självförsvar får tillgripa allt våld som inte är uppenbarligen oförsvarligt.

Den angripne kan gå fri från ansvar även om handlingen varit uppenbart oförsvarlig, om omständigheterna har varit sådana atf han infe har kunnat besinna sig.

Motstående intressen måste beaktas. Dessa har fåft en lämplig avvägning i nödvärnsreglerna. En utvidgning av gällande regler synes kunna medföra en ökning av våldet i samhället - att enskilda på ohka sätt beväpnar sig i självförsvar,

Def är omöjligt ur lagteknisk synpunkt att beskriva och precisera varje mått av våld som får användas. Därför har rättspraxis en avgörande betydelse för atf fastställa rättsläget. Högsta domstolen har prövat etf antal fall angående fillämpningen av reglerna. Utskottets uppfattning är nu liksom 1970, då riksdagen behandlade en liknande mofion, atf rättspraxis infe strider mot de intentioner som har legat till grund för reglernas utformning.

Advokatsamfundet har framfört krifiska synpunkter på rättstillämpningen i underrätterna, Utskoffef understryker vikten av en enhefiig och likformig

rättsfillämpning men finner att det saknas skäl för en översyn av regler- Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Åtgärder mot alkoholförtäring på allmän plats

na. Herr falman! Jag yrkar härmed bifall fill utskottets hemsfällan.

Överläggningen var härmed avslutad,

Utskoftets hemställan bifölls,

26 § Föredrogs

Justifieutskottets betänkanden

1982/83:4 Lagstiftningen rörande TV-övervakning

1982/83:5 Behörighet för polisman aft vara nämndeman i länsrätt

Vad utskottet hemställt bifölls.

27 § Åtgärder mot alkoholförtäring på allmän plats

Föredrogs justifieutskottets betänkande 1982/83:6 om åtgärder mot alkoholförfäring på allmän plats; m, m, (prop, 1982/83:9),

AnL 108 SVEN MUNKE (m):

Herr falman! Förtäring av alkohol på allmän plats är infe i sig straffbar enligt brottsbalken eller enligt annan lag. Häromåret avkriminaliserades även offenfiigt fylleri. Dricker man sprit på allmän plats och def sker under sådana former att def är aft befrakta som förargelseväckande beteende, kan gärningen emellerfid beivras enligt 16 kap, 16 § brottsbalken. Men då skall i allmänhet mer än enbart alkoholförfäring förekomma,

I allmänna ordningssfadgan finns allmänna föreskrifter rörande nyttjandet av allmän plats. Förbud mot alkoholförtäring på allmän plats har med stöd av 7 § allmänna ordningsstadgan föreskrivits i lokala ordningssfadgor. Många kommuner har med stöd av den bestämmelsen inskrivit sådant förbud. Anledningen är främst atf def offentliga superiet på sina håll har tagit mycket störande proporfioner. Överträdelse av förbudsbesfämmelserna är straffbelagd. Straffet är böter, högst 500 kr.

När polisen ingriper mot alkoholförfäring på allmän plats och vederbörande innehar spritdrycker, far naturligtvis polisen hand om dessa. Efter fillnykfring och vid släppandet återfår emellertid den gripne sin sprit.

För att komma till rätta med detta förhållande har regeringen efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen en lagändring i allmänna ordningsstadgan. Ändringen innebär i korthet att de alkoholhaltiga drycker som påträffas hos en omhändertagen, som stört ordningen genom att offenfiigt dricka alkohol på allmän plats, både kan beslagtas och anses förverkade. Många har reagerat mot detta, och bl. a. har ett par mofioner med negafiv attityd till förslaget väckts i anslutning fill propositionen.

101

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Åtgärder mot alkoholförtäring på allmän plats

Nu förhåller det sig faktiskt så, herr talman, att de störningar av ordningen som förekommer i centrumområden och i parker i stor utsträckning beror på alkoholförfäring. Man kan fråga sig om man skall ömka dem som dricker alkohol offentligt med efterföljande berusning framför att skydda det stora flertalet vanliga medborgare från att utsättas för kanske handgripligt figgeri, bråk och slagsmål. För allmänheten kan def många gånger vara förenat med avsevärt obehag atf vistas på platser där dessa störningar av ordningen förekommer. Det finns exempel på parker, som faktiskt tillkommit för medborgarnas rekreation men som nu huvudsakligen befolkas av personer som av olika orsaker fördriver sin fid med offentligt superi.

Enligt utskottets mening räcker def infe med bötesstraff för aft komma till rätta med dessa problem. Def behövs kraffigare sankfionsmedel. Böter betalas sällan av det här klientelet utan blir så småningom förvandlade till fängelse. Men en sådan dom är i sig en chimär, eftersom den efter en fid -eller efter flera domar - oftast blir villkorlig. Qm däremot vederbörande föriorar den sprit han har på sig upplevs straffet som mer påtagligt. Man kan inte undgå att också göra den reflektionen atf ett förverkande av beslagtagen sprit fyller en viktig funkfion ur alkoholpolifisk synpunkt. Av dessa anledningar vill majoriteten i utskottet inte ställa sig bakom motionsyrkandena.

Det kan kanske också, herr falman, vara lämpligt att i detta sammanhang understryka att regeln om förverkande av sprit endast kommer att vara tillämplig i de fall då det i lokal ordningsstadga är meddelat förbud mot alkoholförfäring på allmän plats. Jag nämnde tidigare att det förekommer sådana förbud i flera kommuner. På en del håll är dock förbudet begränsat fill vissa områden i centrum. Jag vet infe hur bestämmelserna är utformade för t, ex. Gärdet eller Hagaparken här i Stockholm, platser på vilka det vid vissa tillfällen under sommarhalvåret förekommer diverse fester. Jag tänker exempelvis på Bellmansdagen, Då ingår som bekant också vindrickning i def allmänna kulfurmönsfref, Att beslagta vinet vid dessa folkfester skulle vara omöjligt, eftersom 20 000-25 000 människor deltar, Def är infe heller meningen att vinet skall beslagtas vid dessa fester; det vore en helt onödig åtgärd. Den skulle också uppfattas som ett utslag av klåfingrighet eller småakfighef,

Def är för alkoholförfäring vid helt andra fillfällen och av ett allvarligare slag som lagen bör komma till. Här handlar def också om utslagna och gravt alkoholskadade personer som är i stort behov av vård och hjälp.

Det kan vidare noteras atf polisen, som sköter omhändertagandet av berusade personer på aUmän plats, måste uppleva def som meningslöst aft återlämna den sprit som beslagtagits vid gripandet sedan vederbörande nyktrat till. Varje rätfsmedvefen person bör inse atf det helt enkelt inte får gå till så. Därför uppfattar majoriteten i utskottet bestämmelsen om förverkandet av beslagtagen sprit som en vettig lösning och ett bra sankfionsmedel.

102

Herr talman! Jag har inget annat yrkande än bifall fill justifieutskottets Nr 43
hemsfällan i dess betänkande nr 6. Onsdaeen den

8 december 1982
Överläggningen var härmed avslutad,

Utskottets hemsfällan bifölls,

28 § Föredrogs

Jusfitieufskottefs betänkande

1982/83:7 Dobbleri (prop, 1981/82:170 delvis)

Röstning i FN beträffande Östra Timor

Lagutskottets betänkanden

1982/83:10 Skyldighet aft avhjälpa vissa tillverkningsfel 1982/83:11 Ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt fill litterära och konstnärliga verk (prop. 1982/83:40)

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

29 § Röstning i FN beträffande Östra Timor

Föredrogs utrikesufskotfefs betänkande 1982/83:8 om röstning i FN beträffande Östra Timor.

AnL 109 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr talman! Ända sedan Indonesiens ockupation av Östfimor i december 1975 har frågan om Östfimors rätt fill självbestämmande tagits upp i FN årligen. Med den resolufion som i år antogs har majoriteten av FN:s medlemsländer för sjunde gången slagit fast Östfimors rätt tUl självbestämmande och oberoende. Tyvärr finns inte längre Sverige med bland dessa länder.

Jag trodde att den borgerliga regeringens ändrade inställning till frågan 1980 skulle bli en parenfes, nu när vi har fått en ny regering - men så blev def inte. Den socialdemokrafiska regeringen - och majoriteten i utrikesutskottet -fullföljer nu den borgerliga politiken. För socialdemokraternas del betyder def att man nu ansluter sig fill en polifik, som man hårt krifiserade så sent som för ett år sedan.

Våren 1981 sade den socialdemokrafiske riksdagsledamoten Mats HeU-sfröm i en debatt här i kammaren att den förändrade hållningen från den borgerliga regeringen visade aft det rimligen är Indonesiens och infe Östfimors intressen som varit viktigast för den svenska regeringen. Hur är def då nu? Vems intressen är vikfiga i dag, när den fidigare så förkastade och krifiserade politiken fullföljs av socialdemokraterna?

För ett år sedan när vår mofion i samma fråga behandlades här i kammaren hade socialdemokraterna ett särskilt yttrande. Man sade atf def inte fanns några bärande principiella skäl, som kunde motivera den ändrade röstning

103

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Röstning i FN beträffande Östra Timor

104

som den borgerliga regeringen stått för. Min fråga måste naturligtvis bli: Gäller infe defta uttalande i dag? Def har inte hänt något som kan motivera en förändring nu heller, och därför borde utskottet ha tillstyrkt vår mofion, som kräver en återgång till den gamla linje som företräddes av socialdemokraterna när de saft i regeringsställning och av den borgerliga regeringen under 1977, 1978 och 1979 innan man ändrade inställning.

Besvikelsen är stor ute i landet bland alla dem som engagerat sig i solidaritetsfrågor. Jag är övertygad om att flera socialdemokrater än vanligt kommer aft rösta mot sin övertygelse, om utskottets betänkande vinner majoritetsstöd här i dag.

Vilka argument använder då utskottet för att hålla fast vid en politik, som man själv fidigare kritiserat så hårt? Vilka argument får socialdemokraterna atf springa över fill en hållning, som man själv har förkastat?

Jo, man säger i utskoffsbetänkandet aft det krävs samarbete med de indonesiska myndigheterna för atf få fram humanitär hjälp. Ett sådant samarbete kräver tydligen enligt socialdemokrafisk logik aft man också lägger sig platt politiskt framför fascisfernas fötter, Atf borgarna i utskottet stöder denna inställning kan man förstå utifrån deras fidigare agerande och de svar som har givits från borgerliga partier tidigare. Nu fullföljer socialdemokraterna den linjen,

Def här har man mod atf påstå trots atf man säkert känner till, hur korrumperad hjälpverksamheten i stor utsträckning har varit. Bl, a, har det fidigare kunnat visas hur stora delar av biståndspengarna som gått åt för att hyra helikoptrar av ockupationsmakten och hur hjälpsändningar snabbt dykt upp på svarta börsen i fätorterna på Östfimor,

Man vill ha ett gott samarbete med en ockupationsmakt som genom en medveten svältpolifik försökt mörda kanske halva befolkningen. Hur många de mördade är är ovisst - def finns olika bedömningar av det - men så mycket är klarf som att def rör sig om något hundratusental, och det är en katastrof som i förhållande till folkmängden inte står den efter som följde i Pol Pot-regimens spår i Kampuchea,

Det kanske är på det sättet att de enda chanserna atf få in något bistånd nu är via ockupanterna, som då naturligtvis kan hantera detta efter sitt eget huvud. Men även om det är så - måste man lägga sig platt politiskt för den sakens skull? Kan man inte stå kvar vid sin kritik av ockupationen och kräva självbestämmande för Östfirrior?

Finns det fler argument från utskoftsmajorifeten? Jo, man påstår aft man inte kunnat rösta för resolufionen, därför att ett fullföljande av innehållet skulle äventyra FN:s generalsekreterares auktoritet.

Vad är nu detta för någonfing? Skall man avstå från aft säga sin mening i folkrätfsliga frågor, därför aft def finns ett svagt stöd - i detta fall en svag majoritet av FN:s medlemsländer, som naturligtvis har blivit svagare av atf Sverige och några andra länder har hoppat av sin fidigare linje? Eller skall man avstå från att kritisera ockupationer och förtryck ute i världen, därför att sådant kan äventyra generalsekreterarens auktoritet? Han uppmanas ju i resolufionen att ta kontakter för atf lösa problemen i området. Vad är defta

för bakvänd argumentation? Hur skall den förklaras?

Är def en ny socialdemokrafisk doktrin, detta att man skall lägga sig när def gäller förslag som man inte tror kan bli framgångsrika? Gäller då inte rätt och moral längre? Skall def här bli den nya linjen i utrikespolifiska frågor, så kommer vi atf få många chocker i framtiden. Och det skulle inte vara svårt aft fa upp andra länderexempel som jämförelse, där man kan fråga om socialdemokraterna tänker inta samma hållning som i den här frågan. Jag bara undrar.

Herr falman! Detta är principlöshet och bristande förmåga atf föra en rakryggad polifik, ingenfing annat. För det kan väl inte vara så, att man lagt sig platt också för de svenska vapenexporförerna, som ju gör goda affärer med Indonesien? Blotta misstanken är förfärlig, men frågan måste ställas mot bakgrund av atf utskoftsmajorifefens argumentation är så ihålig och dålig.

Vapenmarknaden i Indonesien ökar starkt år från år. Andra svenska storföretag befraktar Indonesien som en stor framtida marknad, ASEA, Volvo, Electrolux, Ericssonkoncernen och prins Berfil har ju nyligen varit där och lagt grunden för en god marknadsutveckling, Def är klarf atf ett svenskt stöd för östfimoresernas självbestämmande infe vore så bra för deras marknadsplanering och deras affärer. Jag vill infe tro att sammanhangen bakom den ändrade socialdemokratiska polifiken är så djävulska, men misstanken infinner sig när det infe finns några hållbara argument för den nuvarande inställningen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till den av Bertil Måbrink lagda reservafionen.

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Röstning i FN beträffande Östra Timor

AnL 110 BENGT SILFVERSTRAND (s):

Herr falman! Situafionen på Östra Timor - en liten ö i den ostindiska arkipelagen - har diskuterats många gånger här i riksdagen. Denna diskussion har speglat den upprördhet som många människor i värt land har känt och alltjämt känner inför def koloniala förtryck som ett litet folk på en liten ö genom fiderna utsatts för.

Vad vi i dag skall fa ställning till är en av fiera aff-satser i en vpk-motion som väckts under allmänna motionsfiden i år. Denna atf-sats far upp Sveriges röstning i FN i fråga om resolufioner om Östra Timor. Jag tänker begränsa mitt inlägg fill denna fråga.

Låt mig först slå fast atf Sverige aldrig har erkänt Indonesiens överhöghet över Östra Timor. Vi har krävt självbestämmanderätt för områdets befolkning, och vi härefter vår förmåga bidragit till att lindra den nöd och det lidande som drabbat människorna på ön.

Vi kan emellertid inte bortse från den utveckling som har ägt rum i området under de senaste åren och från den de facto-sifuation som i dag råder, nämligen aft Indonesien har praktiskt taget fullständig kontroll över Östra Timor. Atf man skall kunna vända denna utveckling ter sig alltmer osannolikt, en uppfattning som också återspeglas i omröstningarna i FN, där resolutionerna till stöd för Östra Timor får allt mindre anslutning. Vi kan.

105

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Röstning i FN beträffande Östra Timor

och skall, givetvis beklaga och kritisera denna utveckling. Men vad hjälper def de människor på Östra Timor som fortfarande lever i svält och misär om resolufioner vinner en bred anslutning i FN medan den humanitära hjälp som människorna bäst av allt behöver inte når fram till de nödlidande? Sanningen är ju atf de länder som stött resolutionen av Indonesien utestängts från möjligheterna atf lämna humanitärt stöd till befolkningen i området. Humanitära hjälpinsatser fordrar fakfiskt samarbete med Indonesien. Dessa hjälpinsatser är nödvändiga, och jag har ännu inte hört något förslag, vare sig från vpk eUer från annat håll, om hur vi på annat sätt skulle kunna gå fill väga för att denna hjälp skall nå fram. Inga, aldrig så välformulerade och välmenande resolutioner kan ändra på det förhållandet.

Sverige avstod ännu en gång från att rösta då en resolution om Östra Timor behandlades i FN fidigare i år. Och vi är ingalunda ensamma - ett femtiotal andra länder intar samma hållning. Def nya inslaget i resolufionen är att man skall ge generalsekreteraren i uppdrag att inleda konsultationer med alla direkt berörda parter för att utforska möjligheterna fill en allomfattande lösning av problemet. Detta är resolutionens centrala punkt.

Mot bakgrund av utvecklingen i området och med hänsyn till den internafionella opinionen ter def sig osannolikt, för att inte säga omöjligt, att generalsekreteraren skulle kunna slutföra ett sådant uppdrag med någon utsikt fill framgång.

Eftersom Sverige i flera sammanhang, senast genom utrikesminister Bodström i FN den 15 oktober, framhållit betydelsen av generalsekreterarens auktoritet och understrukit vikten av att man inte försätter honom i omöjliga situafioner, ansåg vi oss infe kunna stödja en resolution där just en sådan omöjlig uppgift skulle läggas på generalsekreteraren.

Att Sverige nu, i likhet med många andra länder, infe kan se något realistiskt alternativ fill den de facto-sifuation som föreligger innebär infe på något sätt aft vi avhänt oss möjligheten att i oHka internationella sammanhang hävda atf Östra Timors folk har rätt till självbestämmande.

Så sent som i torsdags förklarade utrikesministern här i kammaren att Östra Timors befolkning skall ha sin självständighet och atf det faktum att striderna på ön nu helt tycks ha upphört infe ändrat regeringens uppfattning i frågan. Def kan därför infe råda något tvivel om Sveriges inställning.

Den nedlagda rösten i FN betyder infe heller att vi skall avstå från att söka alla framkomliga vägar för att öka vårt humanitära stöd till Östra Timors befolkning. Även om nödsituationen i dag är mindre akut - det finns det många vittnesbörd om - finns hjälpbehoven kvar, och risken för nya, akuta krislägen kvarstår.

Herr falman! Med detta vill jag yrka bifall tiU utrikesutskottets hemställan.

106

AnL 111 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk): Herr talman! Vi får nu höra att socialdemokraterna står fast vid sin linje. Socialdemokraterna har aldrig, säger Bengt Silfverstrand, erkänt den indonesiska överhögheten över Östra Timor. Men i utskoftsfexfen står det

att Östra Timor numera är fast anknutet fill Indonesien. Utskotfsmajorifefen har avvisat den text som vi har velat ha med och som finns i reservafionen, dvs. att Östfimor är ockuperat av Indonesien. Det är ju faktiskt en kvalifafiv skillnad.

Man erkänner de facto-situationen - diktaturen har lyckats. Ja, visst är det en svår situafion, men för den skull behöver man inte lägga sig platt polifiskt när det gäller hållningen fill den situafionen.

Sedan står man här i talarstolen och beklagar aft resolutionen i FN får allt mindre stöd, samfidigt som man själv bidrar fill atf den får allt mindre stöd, dvs. ändrar ståndpunkt i frågan. Def är klart atf en resolufion som man inte röstar för får allt mindre stöd. Def är ungefär som om jag skulle stå här i bänken och infe rösta för våra motioner och sedan beklaga att de inte får något stöd. Def är ju idiofiskt - jag kan inte säga annat.

Det humanitära stödet skall man få fram via förtryckarna, som har gjort allt för atf svälta ihjäl befolkningen. Det är klart atf i en nödsituation får man försöka alla vägar - alla framkomliga vägar, sade Bengt Silfverstrand. En framkomlig väg är ju atf kanalisera en viss del av stödet över Fretilin. Socialdemokraterna, som många gånger har varit i kontakt med dess utrikesminister Horta, vet aft befrielserörelsen kan fa emot stöd och också har begärt att få stöd.

Ni socialdemokrater har farit titt och tätt runt Europa på olika solidaritetskonferenser och utropat ert stöd till Frefilin, ända till den dag när ni kommer i regeringsställning. Då ändrar ni politik. Def är skamlöst!

Ni är i gott sällskap. Många länder har hoppat av. Ja, det är naturligtvis en majoritet av IGGI-länderna, International Governmental Group for Indonesia, som enligt uttalanden från olika departement - jag har citat liggande i min bänk - hävdar att det här är fill för atf lägga en grund för en god marknadsföring osv.

Sverige är alltså med i ett internationellt organ för stöd fill ockupationsmakten, tillsammans med USA och en del andra länder. Def är klarf atf då kan man säga atf man är i sällskap med andra länder som avstår från att votera. Det är ju en helt ohållbar ställning som ni nu har intagit.

Vi trodde i vår enfald - eller skall man kalla det filltro - inför det socialdemokratiska regeringstillträdet, aft nu skulle socialdemokraterna åtminstone fullfölja en polifik som de stridit för under många år. Socialdemokrater har stått här i kammaren tillsammans med kommunister och kritiserat den borgerliga regeringen, och så kliver de direkt in i den borgerliga fållan - och försvarar def med en massa ohållbara argument. Jag finner inte ord, herr falman!

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Röstning i FN beträffande Östra Timor

AnL 112 BENGT SILFVERSTRAND (s):

Herr talman! Man kan vara upphetsad över och besviken på vad som har skett i det område vi nu diskuterar. Den besvikelsen och den upprördheten är ni i vpk inte ensamma om atf känna. Men samma eller likartade förhållanden råder på många håll i vår värld.

Vi konstaterar att situafionen på Östra Timor förändrats. I Östra Timor

107

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Röstning i FN beträffande Östra Timor

har situafionen nu utvecklats på det sättet aft ockupationsmakten - låt oss infe strida om ord, för det är vad def var fråga om från början - har nu kontroll över området. Vi bedömer situationen sådan i dag, och där står Sverige inte ensamt, att vi bäst kan gagna människornas intresse genom att se till att den humanitära hjälp de verkligen behöver når fram. Def har vi medverkat fill i många olika sammanhang och där har inte vpk anmält någon annan uppfattning.

Def är inget dåUgt försvar att hänvisa till behovet av atf stärka FN:s ställning och generalsekreterarens auktoritet. Ett centralt avsnitt i Lennart Bodsfröms tal i FN - jag har infe hört aft vpk har anfört några reservationer eller någon krifik mot det - går just ut på att öka vårt bidrag för atf på olika sätt stärka generalsekreterarens auktoritet. Man stärker inte generalsekreterarens auktoritet genom att lägga på honom omöjliga uppgifter.

Vi kan i dagens läge icke påverka utvecklingen i Östra Timor när def gäller självbestämmanderätten. Vi har fortfarande kvar vår grundinställning atf folken skall ha rätt till självbestämmande. Vad vi kan göra nu är att underlätta för människorna, atf hjälpa dem till bättre förhållanden. Vi slår vakt om den humanitära hjälpen på alla sätt, och den kan nå människorna bara genom de kanaler som accepteras av Indonesien.

108

AnL 113 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk): Herr falman! Något mer liberalt kluvet än det senaste anförandet har man svårt atf finna. Tydligare kan hyckleriet infe beskrivas.

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets hemställan bifölls med 290 röster mot 16 för reservationen av Bertil Måbrink. 3 ledamöter avstod från atf rösta.

30 § Föredrogs
Utrikesutskotfets betänkande

1982/83:10 Internationell undersökningskommission för Raoul Wallenberg

Utskottets hemsfällan bifölls.

31 § Kammaren beslöt att förhandlingarna skulle fortsättas kl. 19.30.

32 § Meddelande om interpellation

Meddelades att följande interpellafion framställts

den 8 december

1982/83:47 av Nils Åsling (c) till industriministern om hantverkets utveckUng:

Statens industriverk genomförde under 1980 ett omfattande utredningsarbete om hantverkets situation och framfidsutsikter. Def utmynnade i betänkandet SIND 1981:2: "Hantverk - produkfion med tradition". Bl. a. föreslogs atf en hanfverksgrupp inom ramen för SIFU tillskapades med uppgift atf bevaka och sfimulera hantverkets utveckling.

Utredningen mötte ett i huvudsak positivt gensvar under remissbehand-Ungen. Såväl i utredningen som i remissomgången betonades hantverkets betydelse för sysselsättningen, för beredskapsmöjligheferna under avspärrning samt den allmänt posifiva effekten av att erbjuda många människor meningsfyllf innehåll i fillvaron. En del åtgärder fogs upp och redovisades i posifiv anda i den s. k. småföretagsproposifionen 1982/83:118, bilaga 4:4.

Näringsutskoftet behandlade vissa lokalfrågor för hantverket i sitt betänkande 1981/82:51 i samband med övriga frågor i nämnda proposition och förutsatte enhälligt att regeringen utan dröjsmål fattar beslut för aft nå en för hantverket posifiv lösning. Riksdagen hade infe annan mening.

I juli gavs ett uppdrag fill dåvarande riksdagsmannen Johan A. Olsson aft biträda inom industridepartementet med vissa frågor rörande hantverket. Utredningsmannen inlämnade en framställning, daterad den 4 oktober 1982, fill industridepartementet med förslag om atf en central hantverksnämnd inrättas vilken skulle ha i uppgift att arbeta med utveckling och sfimulans av hantverket samt att bevaka att hanfverkskunnande med framtidsutsikter infe spolieras. Samtidigt föreslogs etf anslag i 1983/84 års budget på 4,2 milj. kr. för verksamheten.

Enligt min mening är hantverket en för dåligt utnyttjad resurs i def svenska samhället. Här finns utrymme för flexibilitet, nytänkande, resurshushållning och arbetstillfredsställelse - begrepp som alla på ett posifivt sätt kan lämna bidrag också i ett större ekonomiskt perspektiv.

Med hänvisning till det anförda vill jag fråga industriministern:

Är industriministern villig medverka till en positiv lösning av de i bl. a. här nämnda utredning aktualiserade frågorna för hantverksyrkenas utveckling och bestånd?

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982.

Meddelande om interpellation

109

Nr 43

Onsdagen den 8 december 1982

Meddelande om frågor

33 § Meddelande om frågor

Meddelades atf följande frågor framställts

den 8 december

1982/83:173 av Gunnel Jonäng (c) till statsministern om besvarande av frågor i riksdagen:

Den 25 november 1982, vecka 47, framställde jag en fråga till kommunikationsministern om SJ-verkstaden i Bollnäs.

Jag var beredd att ta emot svaret vecka 48. Jag fick emellerid besked atf frågan skulle besvaras den 7 december, vecka 49, vilket jag accepterade.

Dagen före, den 6 december, fick jag besked att kommunikationsministern inte kunde besvara frågan den 7:e på grund av uppvaktning i samma ärende den 8 december.

Mot denna bakgrund vill jag fråga statsministern:

Kommer regeringen framöver att avsätta tid för besvarande av frågor som framställs i riksdagen, eller är uppvaktningar enda möjligheten atf få komma till fals med statsråden?

1982/83:174 av Pär Granstedt (c) till statsrådet Birgitta Dahl om hanteringen utomlands av svenskt kärnkraftsavfall:

I en interpellafion till utrikesministern som besvarades den 3 december 1982 efterlyste jag garanfier mot aft svenskt material, utrustning eller teknologi kan komma atf användas i andra länders kärnvapenprogram. Bl. a. pekade jag på de risker som är förbundna med upparbetning av svenskt kärnkraftsavfall utomlands. Urikesminisfern vägrade atf gä in på detta med hänvisning till att det framför allt var energiministerns ansvarsområde.

Hur avser regeringen att skapa fullständiga garanfier mot att svenskt kärnkraftsavfall kan komma aft missbrukas i utländskt kärnvapenprogram?

34 § Kammaren åtskildes kl. 18.01.
In fidem

110

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert