Riksdagens protokoll 1982/83:42 Tisdagen den 7 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1982/83:42

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1982/83:42

Tisdagen den 7 december

Kl. 15.00

1 § Justerades protokollet för den 29 november.

2 § Svar på fråga 1982/83:112 om behandlingen av ansökningar om vuxenstudiestöd

AnL 1 Utbildningsministern LENA HJELM-WALLEN:

Herr falman! Birger Hagård har frågat mig om jag är beredd att medverka fill att regler införs som fastställer vuxenutbildningsnämndernas möjligheter att avslå en ansökan om särskilt vuxenstudiestöd frän en person som inte har blivit antagen fill den utbildning som han eller hon har sökt stöd för.

Enligt studiesfödslagen kan särskilt vuxenstudiestöd utgå till studerande vid de läroanstalter och utbildningslinjer som regeringen bestämmer. Har man inte blivit antagen till en sådan läroanstalt eller utbildningslinje, är man således inte berättigad att uppbära vuxenstudiestöd.

Jag anser aft sfudiestödslagen på denna punkt är klar och entydig. Självfallet skall studiestöd aldrig betalas ut till någon som inte är berättigad till stöd. Så sker infe heller, även om praxis när det gäller lagens tillämpning, enligt vad jag erfarit, varierar något mellan olika nämnder. Centrala studiestödsnämnden (CSN) har emellertid uppmärksammat detta, och jag utgår frän aft CSN kommer att vidta de åtgärder som kan behövas.

AnL 2 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Jag ber aft fä tacka utbildningsministern för svaret på min fråga. Frågan var föranledd av en dispyt mellan vuxenutbildningsnämnden i Linköping och centrala studiestödsnämnden som delvis har återgivits i pressen.

På vissa angivna grunder har vuxenstuderande rätt att erhålla särskilt vuxensfudiestöd. I ansökan, som ställs till vuxenutbildningsnämnden, anges vilken utbildning som man vill genomgå. Resurserna är knappa, och det är många sökande. I Linköping har vuxenutbildningsnämnden alltsedan 1978 rationaliserat hanterandet av dessa ärenden. Vuxenutbildningsnämnden

143

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Om syo-konsu-lentutbildningen

frågar nämligen intagningsnämnden vilka som har kommit in på den sökta utbildningen. Om vederbörande infe har blivit antagen, finns det de facto inte heller någon ansökan att behandla - den kan då avslås. I stället kan de knappa resurserna ges åt dem som verkligen har blivit antagna och behöver stödet.

Från CSN har det i detta fall kommit vad man närmast kan kalla för en byråkratisk reakfion. CSN säger aft det faktum att sökande inte har antagits "utgör inte någon laglig grund för avslag på ansökan". Detta är såvitt jag försfår ett obegripligt hanterande. Vuxenutbildningsnämnden i Linköping har agerat smidigt och föredömligt och samarbetat med intagningsnämnden -helt i enlighet med formuleringen i den gamla regeringsformen som sade att "myndigheterna skola räcka varandra handen" för att på def sättet kunna åstadkomma det bästa resultatet.

Det finns såvitt jag kan finna inte heller någon som helst laglig grund för att vuxenutbildningsnämnden i defta fall skulle hindras frän att arbeta smidigt. Någon enskild kan inte heller bli lidande. Man kan söka många olika utbildningar. Blir man inte antagen på den ena, kan man bli det på den andra. Man kan också i efterhand beviljas medel, om infagningsnämnden skulle ändra ståndpunkt och i efterhand bevilja intagning.

Såvitt jag förstår delar utbildningsministern uppfattningen atf def förekommer olika praxis och att den praxis som jag har redovisat innebär etf smidigt hanterande. Har man inte blivit antagen, kan man heller inte beviljas något stöd. Det framgår ganska tydligt av svaret, där det sägs: "Har man inte blivit antagen till en sådan läroanstah eller utbildningslinje, är man således infe berättigad att uppbära vuxensfudiestöd."

Jag vill än en gång tacka för svaret. Jag hoppas att det har klargjort för de inblandade i dispyten att man kan fortsätta aft agera smidigt och föredömligt och att man på detta sätt kan hålla efter stelbent byråkrati när den gör sig gällande.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Svar på fråga 1982/83:115 om sy o-konsulentutbildningen

144

AnL 3 Utbildningsministern LENA HJELM-WALLEN:

Herr talman! Rune Rydén har frågat mig om jag anser det rimligt aft de framtida syo-konsulenferna, som skall arbeta enligt riksdagens beslut angående proposition 1981/82:15 (UbU 1981/82:6), ges annan ämnesteorefisk behörighet i sitt undervisningsämne än motsvarande ämneslärare.

Enligt nämnda beslut av riksdagen skall statligt reglerade tjänster inrättas för både undervisning som ämneslärare och syo.

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) har på regeringens uppdrag utrett frågan om utbildningen för de nya tjänsterna. UHÄ har därvid konstaterat att endast ämnet samhällskunskap kan ingå i utbildningen, om

syo-funktionärsutbildningen skall hållas inom ramen för nuvarande längd, 120 poäng.

UHÄ anser, och jag delar den uppfattningen, aft det infe är lämpligt med endast kombinationen samhällskunskap-syo. Ett av skälen 'därfill är aft underiaget för tjänster i samhällskunskap kan bedömas bli begränsat framöver. Lärarfillgängen i ämnet är redan nu förhållandevis god.

I nuvarande samhällsekonomiska läge anser jag att det inte är försvarbart att föreslå en förlängning av utbildningen av syo-funktionärer. Därför skulle rimligen infe några andra ämnen än samhällskunskap kunna komma i fråga vid ett genomförande av den beslutade fjänsfekonstruktionen.

Mot den bakgrund jag nu redovisat har regeringen beslutat atf förelägga riksdagen en proposition om atf riksdagsbeslutet om en ny tjänstekonstruktion upphävs.

De problem i fråga om tjänsterna för syo som den beslutade ordningen syftade till att lösa kvarstår emellertid. Jag syftar då på den ofrivilliga deltidstjänstgöringen, beho<'et av en syo-fjänst för varje skolenhet och värdet av en ökad undervisningsanknytning av syon. Jag avser mot denna bakgrund atf ta initiativ till en ytteriigare beredning av dessa frågor inom utbildningsdepartementet med sikte på atf ett nytt förslag skall föreläggas riksdagen senast i 1985 års budgetproposition.

Med hänvisning fill vad jag nu anfört anser jag att det är för tidigt att fa ställning till den fråga Rune Rydén väckt.

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Om syo-konsu-lentutbildningen

AnL 4 RUNE RYDÉN (m):

Herr falman! Jag ber att få tacka för svaret på frågan. Den var så formulerad att endast ett kort ja eller nej behövdes. Naturligtvis önskade jag mig ett klart nej.

Def kan inte enligt min uppfattning vara rimligt att syo-konsulenter skulle ha annan, dvs. lägre, ämnesteorefisk utbildning i sitt undervisningsämne än motsvarande ämneslärare. Tyvärr väljer statsrådet Lena Hjelm-Wallén aft undvika hela problemkomplexet genom aU upphäva det nyss fattade beslutet om syo-funkfionen i grundskolan och i gymnasieskolan och låter de nuvarande syo-konsulenterna och yrkesvalslärartjänsterna vara kvar t. v.

För etf år sedan fattade riksdagen etf beslut om den nya syo-funkfionen. Där slogs fast atf undervisningsämne skall ingå i syo-tjänsten. Svårigheterna att lösa detta inom 120-poängsutbildningen är stora. Men jag tycker att så många skäl talar för undervisningsämne i tjänsten aft def därför borde vara möjligt att pröva även andra lösningar. Har man t. ex. avvägt den rätta fördelningen mellan syo-funkfionen och undervisningsfunkfionen inom den här tjänsten?

Låt mig bara peka på några saker. Det är svårigheter med att ordna fjänstgöringsunderlag för skolan, om man bara har syo-verksamhef i sin tjänst. Många syo-konsulenter tvingas f. n. av dessa skäl att ha bara deltidstjänstgöring. Dessutom försvåras enligt min uppfattning kontakten mellan eleven och syo-funktionären, om syo-konsulenfen inte finns på skolan och har god och nära kontakt med eleverna.

10 Riksdagens protokoU 1982/83:39-42

145

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Om syo-konsu-lentutbildningen

Även om utbildningsministern anser att frågan är för tidigt väckt, tyckts def näst sista stycket i svaret peka på förståelse för värdet av en ämnesfjänstgöring inom en syo-fjänst. Jag hoppas därför att den koppling mellan syo-fjänst och ämnestjänst som riksdagen beslutade för ett år sedan inte helt skall försvinna i en framtida konstrukfion eller i def kommande utredningsarbetet. Jag hoppas att man kan tyda svaret på det sättet.

AnL 5 Utbildningsministern LENA HJELM-WALLÉN: Herr talman! Jag måste konstatera aft riksdagsbeslutet för ungefär ett år sedan i denna del inte vilade på ett så fullgott beslutsunderlag som hade behövts. Det visar bl. a. UHÄ i redovisningen av sitt uppdrag, där man konstaterar att def var praktiskt taget omöjligt atf åstadkomma denna utbildning med den kvalitet som Rune Rydén talar om. Det var utomordentligt svårt aft hålla sig inom 120-poängsgränsen. Det är det som också är orsaken till att vi i regeringen måste skaffa oss ett grundligare beslutsunderlag, innan vi kan be riksdagen ta ställning till denna fråga igen. Def är skälet fill att vi har föreslagit riksdagen att upphäva sitt tidigare beslut.

AnL 6 RUNE RYDÉN (m):

Herr talman! Det är beklagligt att man inte kan komma fram fill ett snabbt beslut i denna fråga, utan aft man genom denna ytterligare utredning tvingas långhala de svårigheter som syo-konsulenterna onekligen upplever ute på fältet. Även om det är förenat med stora problem att ordna en tjänstgöring inom ramen för 120 poäng, borde man kunna pröva andra avvägningar mellan ämnesfunktionen och syo-funkfionen inom 120-poängsramen. Det är enligt min uppfattning viktigt atf man har en fullgod ämnesteorefisk kompefens men också att man har en bra syo-utbildning. En sådan går atf ordna inom de poängramar som är angivna. Def har gjorda utredningar klart visat. Att man sedan i olika sammanhang kommit fram till en idealbild av én utbildning, som ger 140-160 poäng, tycker jag är en annan sak. Vi måste ta hänsyn fill de ekonomiska realiteterna. 1 det avseendet delar jag Lena Hjelm-Walléns uppfattning. Men jag hoppas aft man kan göra denna avvägning i den kommande syo-funkfionen.

AnL 7 Utbildningsministern LENA HJELM-WALLÉN: Herr talman! Vi är inom regeringen väl medvetna om problemen för syo-konsulenterna i deras splittrade fjänstgöringssituation med deltidstjänstgöring osv. Därför är vi måna om att snabbt komma tillbaka till riksdagen med ett förslag.

Jag vill fill Rune Rydén säga atf den krifik som förs fram i första hand bör riktas mot den fidigare regeringen, som infe löste problemet ordentligt. Vad vi nu måste göra är ungefär det Rune Rydén själv säger, nämHgen att gå fram på andra vägar. Än så länge finns inget underlag för det. Vi måste alltså bereda frågan på nytt.

146

AnL 8 RUNE RYDÉN (m):

Herr falman! Kan jag uppfatta det beskedet så, att def fortfarande kommer aft finnas kvar en ämnesbit i den nya syo-konsulenftjänsten och aft.frågan kommer atf få en så snabb behandling atf den kan leda fram till ett beslut även före 1985, vilket antyddes i svaret?

AnL 9 Utbildningsministern LENA HJELM-WALLÉN: Herr talman! Jag avvisar inga lösningar i dag utan är fullt öppen för olika alternativ, och vi kommer atf arbeta så snabbt som möjligt.

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Om SJ:s tidtabell

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på fråga 1982/83:127 om SJ:s tidtabell

Anf. 10 Kommunikafions- och försvarsministern CURT BOSTRÖM:

Herr talman! Ingeborg Hartelius har frågat mig om vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att Tidtabellen eller någon motsvarande publikation skall komma att omfatta samtliga allmänna färdmedel och förbindelser.

Jag vill för min del framhålla atf informationen har en grundläggande betydelse för kollektivtrafiken. För att fler skall välja atf åka kollektivt behövs bra informafion om hur t. ex. tåg och bussar passar ihop.

I publikationen Tidtabellen finns uppgifter om tåg- och flygtrafiken samt om den långväga busstrafiken. För lokal och regional busstrafik finns för flera län kartor över viktigare linjesträckningar samt uppgift på telefonnummer dit man kan vända sig för ytterligare upplysningar: Det är ett starkt önskemål att denna information kan byggas ut till att omfatta samtliga län.

Jag tror dock att def är praktiskt omöjligt att göra en publikation som täcker alla tidtabeller för landefs kollektivtrafik. Den samlade informafionen skulle bli både svåröverskådlig och dyr atf hantera. Jag kan nämna att transportforskningsdelegationen och kollekfivtrafikberedningen nu prövar olika metoder för atf på enklare sätt få informafion. Bl. a. har man startat försök med gemensamma informationscentraler i länen för såväl länstrafik som fjärrtrafik dit man kan ringa för aft få besked. Jag följer dessa försök med intresse.

AnL 11 INGEBORG HARTELIUS (m):

Herr falman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret.

Den nya tidtabellen emotsågs med visst intresse när den kom för ett och ett halvt år sedan. I annonseringen i det sista numret av den gamla Sveriges Kommunikationer den 1 maj 1981 hette def på försätfsbladef: "Tidtabellen kommer att innehålla särskilda avdelningar för tåg, buss, flyg, båt och en turistdel. Den innehåller allt Du behöver veta om resan och - den är lätfiäsf."

Nu när vi haft Tidtabellen under mer än etf års tid kan vi konstatera aft den

147

Nr 42                      inte uppfyller sina utfästelser om allt för resan. I den aktuella utgåvan av

Tisdatjpn den         Tidtabellen (nr 3 1982) är bussförteckningen otjänlig som hjälpmedel för

7 december 1982       reseplanering med allmänna kommunikationsmedel. Bussförteckningen för

_____________ Kristianstads  län  finns  på  s.   708-709.   Kartan  över stomlinjenätet  är

Om nknt antal        överskådlig och detaljerad. Men förteckningen över busslinjer med tidtabel-

nv   nrh lippvae-       '" P detta uppslag upptar endast de fågersäftande bussarna mellan Eslöv

nr i tnv till Jämt-    ' Ystad, som båda ligger i Malmöhus län. Jag frågar mig nu hur en person i

lind'i lön                 Kristianstads län skall kunna använda Tidtabellen som underlag för sin

reseplanering. Hon eller han tvingas använda telefonen för att fä korrekta

besked. För Blekinge län är situationen något bättre - där finns åtminstone

en linjeförteckning på s. 707, men inga fidfabeller. För många andra län är

tidtabellsuppgifterna lika glesa eller obefintliga.

Tidtabellen är formellt en privat publikation. Den har emellertid sedan länge en inarbetad ställning som allmän publikation. Varenda fågmästare och trafikexpedition i landet använder den, så gott det nu går.

För att förbättra medborgarnas fillgång till en samlad översikt'över de allmänna transportmedlen i klass med den norska Rutebok eller den schweiziska Amtliches Kursbuch kan man förfara på två sätt. Antingen förbättras Sveriges Kommunikationer/Tidtabellen så att alla transporter och turer utom direkt lokaltrafik finns med eller så får kommunikationsdepartementet utge en särskild sammanställning. Def första torde vara den enklaste vägen. Men det kan komma att kräva ingripande från statsrådet för atf kunna verksfällas.

Jag uttrycker slutligen förhoppningen atf genom statsrådets försorg en fillfredsställande lösning på detta problem skall kunna nås. Jag ber än en gång aft få tacka för svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1982/83:128 om ökat antal sov- och liggvagnar i tåg till Jämtlands län

Anf. 12 Kommunikafions- och försvarsministern CURT BOSTRÖM:

Herr talman! Ingrid Hemmingsson har frågat mig om jag vill vidta åtgärder för att möjliggöra för SJ att öka sin kapacitet av sov- och liggvagnar till Jämfiands län.

Först vill jag klargöra att enligt de av riksdagen fastlagda ramar som gäller för järnvägen är def SJ självt som bestämmer vilka vagnar man skall ha. Självfallet strävar SJ efter att köpa och sätta in sådana vagnar som behövs bäst och som ger största möjliga resultatförbättring. SJ köper nu fyra nya sittvagnar varje vecka. Vagnarna ingår i en serie på totalt 200 personvagnar. SJ planerar också en framfida anskaffning av sov- och liggvagnar.

Jag kan vidare nämna att regeringen nyligen i den ekonomisk-politiska

proposifionen har markerat sin satsning pä offensiva investeringar för

148                        framtiden. På järnvägsområdet föreslås sålunda att SJ får mer pengar för

beställning av bl. a. nya personvagnar.

När def gäller trafiken till Jämtland uppger SJ att det i regel finns lediga platser i sovvagnarna. Det är endast kring veckosluten och dä särskilt under högsäsong vintertid som vagnarna blir fullbelagda.

För aft klara behovet av sovplatser försöker SJ i första hand sprida tågresandet till de dagar när man har lediga platser. Erfarenheterna från lågprissafsningen 1979 visar också på de betydande vinster som kan göras om resenärerna kan lockas att åka när det är bättre plats i tågen. Jag kan vidare nämna att SJ för att främja turismen i Jämfiand också sätter in särskilda charfertåg fill fjällen.

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Om ökat antal sov- och liggvagnar i tåg till Jämtlands län

AnL 13 INGRID HEMMINGSSON (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret. I svaret sägs att det här är en fråga som skall lösas i framtiden. Men det här problemet är ganska akut just nu. Kommunikationsministern sade också att det finns ledig sovkapacitet. Men problemet är just atf den kapaciteten infe finns under högsäsongen när turistnäringen är särskilt beroende därav.

Orsaken fill att jag ställt min fråga är atf det regionalpolitiskt är förkastligt att turismen, som är en av länets basnäringar, skall vara beroende av så vanskliga transportmöjligheter som f. n. finns. Det är inte i första hand subventioner som Norrlandslänen behöver, utan det är bättre förutsättningar aft utnyttja de egna resurserna för atf i framtiden kunna klara sig med mindre stöd.

I Jämtlands län har vi en väl utbyggd turistnäring med 10 000 kommersiella bäddar på hotell och i stugbyar. Många små företag har under senare år moderniserat och byggt ut sina anläggningar. De är därför helt beroende av hög beläggning. Det råder stor platsbrist på tåg från södra Sverige.

Till Fjälls Resor är den ende researrangör på Sverigemarknaden som har tillgång fill SJ:s charterkapacitet - vad vi nyss hörde är alltså riktigt. Den nuvarande kapaciteten är 500 platser i veckan under högsäsong. Men fr. o. m. mars månad 1983 finns det i dag endast 60 platser kvar när def gäller resor från t. ex. Stockholm och Göteborg, som är stora upptagningsområden. Det är alltså ganska fullbokat på tågen. Men på hotell och i stugbyar finns def ledig kapacitet.

Endast 15 % av turisterna reser kollektivt. Sker det inga förändringar snart, kommer energikostnaderna aft påverka turisternas val av semesterort. Kontinenten och de billiga bussresorna dit utgör trots devalveringen en stor konkurrent till de svenska fjällen. Det är ju fråga om långa avstånd mellan Jämtland och de folkfäta marknaderna i södra Sverige.

Vidare går stora intäkter förlorade för turistnäringen. Man räknar nämligen med atf varje person i genomsnitt lägger ut 1 500 kr. för en vinfervecka. Dessutom förvärras landets balansproblem när människor åker utomlands.

Jag vill ställa en följdfråga till kommunikationsministern beträffande den akuta brist pä sov- och liggvagnar som förekommer under tiden den 15 februari-den 15 april:

149

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Om utredning angående järnvägstrafiken på bandelen Falköping-Ulricehamn-Landeryd

Finns def möjligheter för SJ att under en övergångstid lösa problemet genom en omfördelning av vagnar inom landet, genom inhyrning från något annat land eller genom någon annan tillfällig lösning?

Anf. 14 Kommunikafions- och försvarsministern CURT BOSTRÖM: Herr falman! Jag beklagar också att SJ i vissa situationer - när det är högfrekvent på frafikantområdet - har svårt aft klara kapaciteten. Det är i och för sig ingen ny företeelse, utan detta har förekommit under ett antal år. Från vår sida har vi pekat pä dessa förhållanden och föreslagit speciella satsningar för aft ge SJ möjlighet att öka beställningarna i vad avser vagnparken.

Med stor sannolikhet kommer SJ atf sätta in de speciella charfertåg som jag nämnde i mitt svar, och på SJ torde man också själv kunna bedöma huruvida man kan gå in med speciella insatser. Jag vill bara påpeka att dessa förhållanden infe är speciella just för Jämtland, utan i dessa situationer kan def med stor sannolikhet finnas svårigheter att klara vagnkapaciteten även när def gäller andra resmål.

AnL 15 INGRID HEMMINGSSON (m):

Herr talman! Det är riktigt att dessa förhållanden kanske infe är speciella för Jämfiand. Men jag vill understryka att turismen är en basnäring för oss -vi har ju ingen industri.

Visserligen har vagnkapaciteten fördubblats under 1979 och 1980. Men samfidigt har det också skett en utbyggnad på turistområdet. Och jag tycker atf det rimligtvis borde ligga i samhällets intresse att SJ med sin planering ligger i takt med andra samhällssektorer, så att man kan få ut maximal nytta.

Jag tror också aft SJ bör satsa mer på samarbete med andra transportföretag och med andra näringar som är lika beroende av transporterna som denna näring är.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på fråga 1982/83:134 om utredning angående järnvägstrafiken på bandelen Falköping-Ulricehamn-Landeryd

150

Anf. 16 Kommunikafions- och försvarsministern CURT BOSTRÖM: Herr falman! Inger Josefsson har frågat mig om jag är beredd vidta åtgärder så atf utredningsarbetet angående bandelen Falköping-Ulricehamn-Landeryd fullföljs i enlighet med tidigare gjorda uttalanden.

Genom 1979 års trafikpolitiska beslut har riksdagen bl. a. lagt fast en handläggningsordning vid nedläggningsprövning av persontrafik på trafik-svaga bandelar. Enligt denna handläggningsordning skall länshuvudmännen redovisa alternativa trafiklösningar och ta ställning till frågan om den framfida frafikeringen. I övrigt skall ärendena beredas av fransportrådet.

Genom beslut den 4 november 1982 överlämnade regeringen i enlighet med den av riksdagen fastlagda handläggningsordningen vissa handlingar om bandelen Falköping-Landeryd 'till transportrådet för beredning.

Jag är av den uppfattningen att vi skall hålla oss till den handläggningsordning som riksdagen tagit beslut om.

AnL 17 INGER JOSEFSSON (c):

Herr talman! Jag ber aft få tacka kommunikationsministern för svaret. Men jag är inte nöjd. Jag hade hoppats på ett mer positivt svar om atf utredningsarbetet skulle återupptas!

Nu har transportrådet i samarbete med länstrafikens huvudmän fått i uppdrag att utreda frågan om nedläggning av bandelen Falköping-Ulricehamn-Landeryd. Företrädare för de fem kommunerna Falköping, Ulricehamn, Tranemo, Gislaved och Hylte känner sig missnöjda med atf de har fråntagits det utredningsuppdrag de hade tillsammans med företrädare för departementet, ett utredningsuppdrag som två tidigare kommunikationsministrar ställt sig välvilliga till. I kommunerna fick man inte ens veta vad som planerades förrän man fick regeringsbeslutet i sin hand.

Risken med transportrådet anser vi i kommunerna vara att man där bara utreder frågan om ersättningstrafik men infe intresserar sig för underlaget för trafiken. I transportrådet ägnar man sig enbart åt persontrafiken och bryr sig inte om godstrafiken, varför kostnadsbilden blir en helt annan, och då talar ju allt för landsvägsbuss.

I de fem kommuner jag nämnde nyss anser man aft bandelen är något även livsnerv. I och med aft kostnaderna för drivmedel har ökat väsentligt blir det allt angelägnare att det finns en fungerande kollektivtrafik.

Också för gymnasieskolan i Ulricehamn är det mycket angeläget aft vi får ha kvar bandelen Falköping-Ulricehamn-Landeryd. Tranemo kommun är upptagningsområde även för gymnasieskolan i Ulricehamn. Skulle järnvägen i fråga läggas ned är det sannolikt att gymnasieskolan förlorar en stor del av det hundratal elever som nu kommer från Tranemo. Dessa elever skulle föredra atf i stället ta landsvägsbuss till gymnasieskolan i Gislaved. Landsvägsförbindelsen Tranemo-Gislaved är betydligt bättre och kortare än den mellan Tranemo och Ulricehamn. Minskar elevunderlaget för gymnasieskolan i Ulricehamn är det stor risk för att vissa gymnasielinjer kommer aft dras in, och det är ju särskilt olyckligt i fider med en sviktande arbetsmarknad.

Jag anser aft bandelen Falköping-Ulricehamn-Landeryd torde kunna användas för godsbefordran i långt större utsträckning än vad som nu sker, om banan får en nödvändig upprustning och om godstrafiken från norra och mellersta Sverige och omvänt dirigeras via nämnda handel.

Vad företrädarna för nämnda kommuner nu önskar är aft den nedlagda utredningen återupptas. Man vill inte ge upp förrän man har fått fram ett rikhaltigt siffermaterial för och emot. Visar det sig trots allt att bandelen inte har någon chans att få vara kvar och bli upprustad, utan man föreslår

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Om utredning angående järnvägstrafiken på bandelen Falköping-Ulricehamn-Landeryd

151

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Om utredning angående järnvägstrafiken på bandelen Falköping-Ulricehamn-Lan -deryd

nedläggning, då möter vi det förslaget med nya krav på bättre vägar och höjd standard på busskommunikationerna.

Anf. 18 Kommunikations- och försvarsministern CURT BOSTRÖM:

Herr falman! När den här frågan aktualiserades i departementet 1980, fanns det inte några huvudmän i något av de berörda länen. Den längsta bandelen ligger i Älvsborgs län, och där skulle def dröja över två år innan man hade någon huvudman. Jag kan förstå att man på departementet då sökte finna en möjlighet att fillsammans med kommunerna reda ut vissa frågor om bandelens framtida trafikering. Arbetet inom den informella gruppen har emellerfid av olika skäl infe lett fram fill något konkret resultat, och samtidigt har huvudmännen tagit över ansvaret för den lokala och regionala trafiken i Jönköpings och Skaraborgs län. I Älvsborgs län, som är def tunga länet i def här sammanhanget, har en huvudman nu utsetts som kommer att ta över ansvaret för trafiken fr. o. m. den I juli 1983.

Det finns således infe längre någon möjlighet aft förbigå huvudmännen på det sätt som kommunerna vill. Det är också angeläget att vi följer den handläggningsordning som riksdagen har fastställt. Jag tror att vi med full tillförsikt kan lita på atf transportrådet och huvudmännen utreder dessa frågor med stor sakkunskap. Självfallet kommer de handlingar som redan fidigare har utarbetats att beaktas i samband med att transportrådet bereder frågan.

Beträffande frågan om godstrafiken vill jag säga aft def enligt regeringsbeslutet inte finns något hinder för att transportrådet också behandlar den i samband med utredningen om banans framtid.

152

AnL 19 INGER JOSEFSSON (c):

Herr falman! Kommunikationsministern kanske infe känner till atf def är på grund av sjukdom som utredningen inte har kunnat arbeta så som def var planerat.

Jag tycker atf kommunikationsministern skall medverka till att man tar till vara den resurs som finns ute i våra kommuner i form av det intresse och engagemang man känner för de här frågorna. Människors vilja aft lösa problem och atf presentera kreativa förslag är en tillgång för vårt land, och den bör tillvarafas.

Överläggningen var härmed avslutad.

7§ Svar på frågorna 1982/83:129, 130 och 138 om blockbetygen i grundskolan, m. m.

AnL 20 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Mot bakgrund av regeringens nyligen fattade beslut om undervisning och betygsättning i orienteringsämnen i grundskolan har Barbro Sandberg frågat mig om jag avser att medverka till atf fortbildning anordnas för lärare så aft intentionerna i 1980 års läroplan för grundskolan (Lgr 80) kan fullföljas.

Vidare har Per Unckel frågat mig varför det tar så lång tid att ta bort blockbetygen i grundskolan.

Larz Johansson har slufiigen frågat mig vilken uppfattning regeringen har när det gäller blockbetygen.

Jag besvarar frågorna i etf sammanhang.

I ett svar på en interpellafion och en fråga den 26 oktober 1982 redogjorde jag för mitt principiella synsätt på hur arbetet i orienteringsämnen i grundskolan bör bedrivas och vadsom bör gälla i fråga om betygsättning i dessa ämnen. Regeringen har den 25 november, på grundval av de principer jag redovisade i mitt svar, utfärdat en förordning med provisoriska bestämmelser om undervisning och betygsättning i orienteringsämnen på grundskolans högstadium. Beslutet innebär att betyg skall sättas efter hur undervisningen har varit anordnad. Har undervisningen varit ämnesuppde-lad skall eleverna ha enbart ämnesbetyg, har den varit ämnesövergripande skall de ha sammanfattningsbetyg.

Principiellt har jag uppfattningen aft man inte bör ändra i betygssystemet under pågående termin. Denna uppfattning har jag givit uttryck för i massmedierna. När emellertid lärar-, elev- och föräldraorganisafionerna förklarat att de infe har något emot sådana ändringar, har regeringen valt atf bortse från de principiella betänkligheterna så att beslutet får gälla redan för den betygsäffning som sker innevarande termin.

Samfidigt som förordningen utfärdades uppdrog regeringen åt skolöverstyrelsen (SÖ) att, i enlighet med vad jag redovisade i mitt förra svar, vidta åtgärder för aft stimulera en förändring av arbetssättet i orienteringsämnen i ämnesövergripande riktning. Jag utgår från att SÖ vid fullgörandet av detta uppdrag även kommer aft överväga behovet av fortbildningsinsatser.

Regeringens beslut har fattats sä snabbt som def har varit praktiskt möjligt.

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Om blockbetygen i grundskolan, m. m.

AnL 21 BARBRO SANDBERG (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret.

Anledningen till att jag har ställt frågan är att jag tycker aft betygsdebatten är felaktig. EnUgt min uppfattning är det inte hur betygen skall sättas som skall diskuteras utan hur undervisningen bedrivs.

Betygen är en följd av undervisningen, och enligt Lgr 80 skall vi se samhällsorienterande och naturorienterande ämnen som ämnesblock. Det har vi vetat om sedan läroplanen antogs.

153

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Om blockbetygen i grundskolan, m. m.

Jag citerar ur propositionen: "Internationella studier har framhävt betydelsen av att naturvetenskap och teknik behandlas som en enhet vid undervisningen. Denna enhet måste framstå tydligt för eleverna både i början och vid slutet av ett avsnitt." Litet längre fram står: "Denna inriktning bör betyda en orientering bort från traditionellt upplagt stoff i främst fysik och kemi." Defta gäller också för de samhällsorienterande ämnena.

Kursplanerna är inte heller uppdelade pä de olika ämnena utan gäller för resp. SO- och NO-ämne. Uppdelningen av huvudmomenten följer i båda kursplanerna modellen: människor - människors omgivning - människors verksamhet. Def är därför endast delvis möjligt att hänföra olika huvudmoment till de traditionella ämnesgränserna. Med tanke på de reaktioner vi har upplevt brister def uppenbarligen i samarbetet mellan lärarna, varför fortbildningen måste intensifieras.

Jag noterar med fillfredsställelse att statsrådet givit SÖ i uppdrag att stimulera en förändring av arbetssättet i orienteringsämnena i övergripande riktning och frågar därför: Är det regeringens avsikt att verka för att de medel som statsmakterna ställer till högskolans och kommunernas förfogande för skolutveckling skall prioriteras så, att de lärare som undervisar i ett eller två orienteringsämnen i första hand får en fortbildning i angränsande ämnen och samarbetsmetodik?

154

AnL 22 PER UNCKEL (m);

Herr falman! Jag ber aft få tacka statsrådet Göransson för svaret på min fråga.

För en regering som gärna vill berömma sig av handlingskraft och målmedvetenhet är hanteringen av blockbefygen infe direkt något att yvas över. En särskilt orättfärdig betygsäffning höll sä när på att drabba en hel årskull elever alldeles i onödan. Än har det varit teknisk-administrativa bekymmer atf expediera etf beslut som fått tjäna som ursäkt. Än har det handlat om påstådd hänsyn till den pågående undervisningen.

Def sista är, herr falman, f. ö. ett lustigt argument. Om undervisningen i dag infe sker integrerat - vilket regeringen ju medger - är det väl inte särskilt hänsynsfullt att tillåta att blockbetyg sätts, som inte alls svarar mot undervisningens uppläggning.

Nu blir det emellerfid som elever, föräldrar och lärare begärt. Sent omsider. Atf regeringen i förhållande fill riksdagen aldrig varit bunden av någon tanke atf blockbetyg måste införas, har regeringsbesluten den nu gångna hösten givit tydliga besked om. Def är bra att defta med sådant eftertryck klarlagts. Oredan sedan i våras bär resp. regeringar ensamma ansvaret för.

Men därmed är, herr talman, inte blockbetygsdebatten slut. Regeringen vill för sin del integrera orienteringsämnena så långt att blockbefyg blir självklara och naturliga. Att regeringen nu avskaffat blockbetygen är alltså högst tillfälligt och har skett med en stor suck av beklagande.

Oklart är också om regeringen på bred front, medvetet eller omedvetet, nu har introducerat ett system som till sina konsekvenser åtskilligt liknar det

som det olyckliga regeringsbeslutet från den 2 september skulle ha åstadkommit, nämligen etf system där det blir regel att elever med olika betygsättning jämförs med varandra. Betygsättningen skall ju enligt regeringen anpassas efter undervisningens uppläggning. Och denna kommer förvisso att skifta åtskilligt från en skola fill en annan.

Vi moderater, herr talman, är för samarbete över de traditionella ämnesgränserna och för att lärare som vill och har fallenhet för det samverkar i arbetslag. Men ämnena skall alltjämt vara fullt urskiljbara. Betyg skall ges i varje ämne för sig.

Skälet fill vårt fasthållande vid de enskilda ämnena är ytterst att vi vill behålla kvaliteten i undervisningen. Dén totala integration regeringen vill åstadkomma förutsätter i realiteten lärare som täcker hela ämnesgruppen. Det är sådana lärare som lärarutbildningsutredningen såg som sina ideal -lärare som kan litet om allting men infe tillräckligt om något.

Qm regeringen nu, som utlovats, går i författning om att ändra lärarutbildningen i denna riktning är det därför inte mer än konsekvent. Urholkningen av betygssystemet förenas därmed med en urholkning av kvalitetskravet.

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Om blockbetygen i grundskolan, m. m.

AnL 23 LARZ JOHANSSON (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka skolministern för svaret på min fråga.

Bakgruriden fill frågan är de tvärsäkra uttalanden som skolministern gjorde så sent som dagen innan regeringen fattade sitt senaste beslut i fråga om sammanfaffningsbetyg. Innebörden i de uttalandena var att det var helt omöjligt aft fatta ett sådant beslut som det regeringen nu har fattat. Betyg, sade skolministern, är ingenting man sätter en viss dag i december utan de är resultatet av en hel termins arbete.

Endera uppfattningen är således felaktig. Jag hade hoppats att med min fråga få besked om vilken.

Men frågan kvarstår: Är det skolministern eller regeringen som har fel?

Skolministern upprepar i sitt svar sin mycket enkla och, kan det tyckas, bestickande tes: Har undervisningen varit ämnesuppdelad skall eleverna ha enbart ämnesbetyg, har den varit ämnesövergripande skall de ha sammanfaffningsbetyg. Det här synsättet är nog dess värre litet väl enkelt.

Att förändra arbetssättet i skolan är en process som ibland tar ganska läng tid. Så också i defta fall. I många skolor har denna process startat tidigt, ibland långt före läroplansbeslutet. I andra åter är processen en följd av den information, den utbildning och de utvecklingsinsatser som har skett under fiden från läroplansbeslutef fram fill nu. I en del skolor har den startat först nu när den nya läroplanen är i bruk.

Min följdfråga till skolministern blir därför: Hur skall man sätta betyg i de skolor där man kommit låt oss säga halvvägs i denna utveckling, med varken en traditionellt ämnesuppdelad undervisning enligt den gamla läroplanen eller en  ämnesövergripande  undervisning enligt  Lgr 80?  Jag försäkrar

155

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Om blockbetygen i grundskolan, m. m.

skolministern att många lärare och skolledare med spänning ser fram mot svaret på den frågan.

AnL 24 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Barbro Sandberg är till freds med svaret, och jag noterar det med tacksamhet. Hon ställer emellertid frågan hur fortbildningen skall anordnas. Det bör .naturligtvis komma an på kommunerna atf avgöra det.

När def gäller betygsättningsfrågorna, som Per Unckel och Larz Johansson far upp, vill jag göra en ytterligare kort kommentar. Per Unckel hänvisar fill mitt uttalande innan vi fattade beslutet där jag sade att jag inte såg någon möjlighet att gå in och ändra det beslut som hade aviserats. Men jag sade faktiskt inte "med hänsyn till pågående undervisning'". Jag sade att det rimligen borde vara så att de elever som börjar en undervisning skall veta på vilka premisser betygen sätts. Jag såg alltså inga möjligheter för mig aft föreslå en förändring under löpande termin. Jag såg mig inte heller ha möjlighet att gå ut till fackliga organisationer och begära att de skulle göra avkall på principer som elevfacken och facken för de anställda i skolorna möjligen skulle vara angelägna att upprätthålla. Men när de på eget initiafiv säger att de inte tycker atf det gör någonting om regeringen under pågående termin ändrar betygsättningsprinciperna, fanns det självfallet ingen anledning för mig att stå fast vid atf det inte skulle gå aft göra det. Det var avgörande. Då kunde jag omedelbart ändra förslaget och avskaffa det för eleverna djupt ofillfredsställande beslut som fidigare hade fattats. Skillnaden i betygssystemen kvarstår, säger Per Unckel. Och det gör den. Det system som nu gäller är def system som under moderat tystnad har gällt sedan början av 1970-falet.

156

AnL 25 PER UNCKEL (m);

Herr talman! Skolministerns bekymmer i blockbetygsdebatfen är aft han å ena sidan vill ha etf utbildningsväsende där blockbetyg är naturliga och självklara. Men å andra sidan är han nu tUlbakapressad och tvingas medge att blockbetyg nog ändå inte bör ges för tillfället.

Nu hänvisar skolministern tUl att vi är fillbaka i ett system som har använts sedan början av 1970-talet. Nej, det är fakfiskt inte riktigt så. Det är sant att det har funnits en möjUghet att ge sammanfaffningsbetyg sedan början av 1970-talet. Men det har inte funnits en regering som medvetet har velat driva utvecklingen i riktning mot att blockbetyg skall komma till så vidsträckt användning som möjligt.

Skolministern hävdar nu atf han fattade sitt beslut så snart elev-, lärar- och föräldraorganisafioner sagt ja. Skolministern gick på traditionellt socialdemokratiskt maner fill organisafionerna och frågade: Vad tycker ni? Därefter konstaterar han; Då tycker väl regeringen likadant. Hade det inte varit bättre, skolministern, att från början ha sagt sig att för innevarande termin kolHderar två principer? Den ena principen är att eleverna skall ha rätt att veta på vilka betygspremisser de bedriver sina studier. Den andra principen är aft vi har en orättvisa, därför att integrationen infe har skett och

blockbetyg därmed skulle kunna komma att ges med en utgångspunkt i undervisningen som faktiskt infe stämmer. 1 valet mellan dessa båda principer som kolliderar väljer moderaterna tveklöst att säga att det är rättvisan gentemot eleverna, hänsynen till att undervisningen inte har varit sådan som blockbetygsfeorefikerna förutsätter, som skulle ha satts i första rummet. Def borde, herr talman, skolministern litet snabbare än under den oändliga fid def fog för honom atf fatta sitt beslut också ha kunnat komma fram fill.

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Om blockbetygen i grundskolan, m. m.

AnL 26 LARZ JOHANSSON (c):

Herr talman! Det går infe aft med bibehållen trovärdighet först påstå att en åtgärd är omöjlig att genomföra för att sedan dagen därpå fatta ett beslut om atf genomföra just den åtgärden. Den sortens ordlekar kan man eventuellt ägna sig åt om man håller presskonferens om ubåtar men infe när det gäller en så påtaglig fråga som betygsätfningen. Qm skolministern hade fel i sak är def illavarslande. Om han hade rätt och blev överkörd av regeringen i övrigt är det än mer illavarslande inför framtiden.

Det är rikfigt, som skolministern sade, att vi i en hel del skolor har en integrerad undervisning sedan lång tid tillbaka. Def pekade jag också på i mitt tidigare inlägg. Men jag fick inte tillstymmelsen till svar på min fråga hur man gör i de skolor där man har hunnit ungefär halvvägs med den här integrationen och har en undervisning som varken liknar den i Lgr 69 eller den som fullt ut skall gälla enligt den nya läroplanen. Vilken typ av betyg skall man sätta i de skolorna? Vilken typ av betyg skall man sätta i skolor där man t. ex. har integrerat ett par av orienteringsämnena i ett block men inte de andra? Det är den sortens frågor som skolministern måste svara på.

AnL 27 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr falman! På Larz Johanssons fråga - jag hann inte ta upp den i min första replik - om betygsätfningen i de fall där integreringen inte är fullföljd vill jag svara att betygen självfallet får sättas på samma sätt som har gällt under perioden från 1970-falets början - skolan får bedöma den lämpliga formen för betygsäffning. Det är ingen dramafik i def.

Både Per Unckel och Larz Johansson talade om den oändliga tid som det skulle ha tagit för regeringen att ta ställning i blockbefygsfrågan. Jag vill påpeka att det fakfiskt inte har tagit en oändlig fid. Vi gick in i regeringen den 8 oktober, och jag uttalade samma dag att jag avsåg att förändra detta system. Qch jag såg till atf vi kunde göra def på de premisser som då gällde.

Den princip som jag talar om är inte principen för betygsättning; den princip som jag vill respektera är den att en regering infe lämpligen bör ta initiativ fill aft under pågående termin ändra ett betygssystem. Jag tycker def är en rimlig regel. Men om de olika organisationer som företräder de i skolan arbetande, både anställda och elever, inte anser sig ha något atf invända mot sådana förändringar, ser jag inget hinder för att vidta en önskvärd och nödvändig förändring. Men jag kan inte se något skäl till att jag skall ta

157

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Om åtgärder mot videovåld

initiafiv till den, eftersom def kan få en viss prejudicerande verkan också på andra områden.

AnL 28 LARZ JOHANSSON (c):

Herr talman! Skolministern säger att det är ingen dramatik i detta, aft systemet är likadant som tidigare, att skolan själv kan bedöma detta. Den väsenfiiga skillnaden är att regeringen genom sitt agerande har givit uttryck för en uppfattning som nu sprider sig och som har spritts inte minst i massmedia, aft blockbefygen nu är avskaffade. Frågan är nu vad skolministern tänker göra för atf jäva det påståendet.

AnL 29 PER UNCKEL (m):

Herr falman! Det skall sägas till regeringens försvar att den åtminstone inte har hävdat atf riksdagsbeslut har förbjudit dem att vidta de nödvändiga åtgärderna. Men det är så långt jag vill sträcka mig i fråga om erkännanden.

Bengt Göransson hävdar atf om inte organisafionerna säger ja fill aft avskaffa blockbefygen för innevarande termin, är regeringens ståndpunkt den aft då skall den uppenbara orättvisa som ligger däri aft man blir betygsatt med utgångspunkt i en undervisningsuppläggning som man inte har bibehållas. Men, Bengt Göransson, def är väl ändå regeringens skyldighet atf självständigt bedöma det korrekta och riktiga i en åtgärd som denna?

Det är nog väl, herr falman, atf vi har alerta elever i samhället som är beredda atf skrika till när uppenbara orättvisor begås. För det är tydligt att regeringen behöver människor som ofta talar om vad den bör göra när den inte inser det själv.

AnL 30 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Av Larz Johanssons senaste inlägg kan jag bara dra en slutsats. Han var, om jag är rätt underrättad, sakkunnig i utbildningsdepartementet hos den skolminister som tog det fullkomligt bisarra beslutet den 2 september vilket gav upphov fill hela denna kalabalik. Min slutsats är aft Larz Johansson uppenbarligen inte varit en av skolministerns rådgivare vid def tillfället. Det är jag glad över. Jag hoppas han är det också.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1982/83:139 om åtgärder mot videovåld

158

AnL 31 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Catarina Rönnung har frågat mig om jag avser atf vidta omedelbara åtgärder, t. ex. obligatorisk förhandsgranskning, för att sfävja våldet i videofilmerna.

Lagen (1981:485) om förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag riktar sig mot spridning dels till allmänheten av filmer och

videogram med särskilt grovt våldsinnehåll, dels till barn under 15 år av filmer och videogram med våldsinslag. Förbuden gäller inte filmer som statens biografbyrå har godkänt eller videogram med samma innehåll. Lagen gäller infe för offenfiiga förevisningar av biograffilm eller för sändningar i TV.

Den ursprungliga avsikten var att lagen skulle träda i kraft den 1 juli 1981. Genom atf moderata samlingspartiet i riksdagen utnyttjade möjligheten att uppskjuta avgörandet i tolv månader trädde emellerfid den bestämmelse som gäller filmer och videogram med extrema våldsskildringar i kraft först den 1 augusti i år. I sin helhet har lagen alltså inte gällt i mer än fyra månader.

F. n. pågår förundersökningar angående brott mot lagen pä minst nio orter. Ett femtiotal olika videofilmer har tagits i beslag.

Det är troligt atf lagen redan under den fid den har varit i kraft har lett till en viss självsanering i branschen. Det är dock inte möjligt att med någon säkerhet uttala sig om vilka effekter den nya lagen har förrän några mål enligt lagen har prövats av domstol.

Först om det skulle visa sig att den införda lagstiftningen är otillräcklig finns det anledning att aktualisera andra rättsliga åtgärder. Jag vill erinra om att frågor om förhandsgranskning av filmer och videogram behandlas av yttrandefrihefsutredningen, vars betänkande väntas under nästa år.

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Om åtgärder mot video våld ,

AnL 32 CATARINA RÖNNUNG (s):

Herr falman! Först vill jag tacka för svaret. Def är naturligtvis av intresse att få veta hur Bengt Göransson i egenskap av både kulfur- och skolminister ser på problemet videovåld och dess påverkan på barn.

Undersökningar om videovåldets skadeverkningar på barn har på sistone kommit slag i slag och glädjande nog lett till ökad debatt. Aft ängslan, koncentrationssvårigheter och aggressivitet uppträder speciellt hos i andra avseenden underprivilegierade barn är kontentan av dessa undersökningar. Skolan borde därför rner beakta de negativa verkningarna av barns videokonsumtion. Önskvärt vore att landets länsskolnämnder ålades att ordna kurser och konferenser kring detta tema för skolans personal.

Ämnet massmediekunskap borde dessutom få en mer framskjuten plats i svenskämnet.

Den arbetsgrupp som skall undersöka varför ett ökat antal barn lämnar grundskolan med ofullständiga baskunskaper hoppas jag får till uppgift atf också studera dessa barns TV- och videökonsumtion.

Videobranschen är ytterst lukrativ. Den omsätter 3 milj. kr. om dagen. Trycket från kundernas sida har varit stort att sälja s. k. rysare, filmer med våldtäkter, mord och forfyrscener. Sex av tio kunder efterfrågar dylika.

F. n. har vi en provisorisk lagstiftning som för den mindre seriösa delen av branschen har varit frestande enkel att kringgå, beroende på aft det måste väckas åtal mot den enskilde videohandlaren. Barn under 15 år har utan svårighet kommit över förbjudna filmer, något som bl. a. TT och en del tidningar bevisat genom att låta barn agera kunder. Den förundersökning på

159

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Om åtgärder mot videovåld

nio orter, där ett femtiotal filmer har beslagtagits, visar hur nödvändig en resolut sanering är.

Jag anser att det är av vikt atf ministern upptar överläggningar med branschens parter och med skärpa framhåller atf statsmakterna ser allvarligt på videovåldets utbredning. En ny och bättre lag bör snarast föreläggas riksdagen, sedan yttrandefrihefsutredningen med förtur har behandlat frågan. Där tror jag att vi är helt ense.

Att jag har tagit upp obligatorisk förhandsgranskning i min fråga beror på att reglerna för offentlig visning av videofilmer enligt min mening är bristfälliga och leder fill egenartade konsekvenser. Tekniken att överföra bilder och inte innehållet i det som visas blir def enda avgörande. Överförs bilderna med konventionell filmteknik, måste filmerna förhandsgranskas och i en del fall barnförbjudas. Om bildöverföringen sker på elektronisk väg, blir situafionen plötsligt en annan. En videofilm kan visas för barn utan repressalier, även om den såsom spelfilm skulle ha förbjudits.

160

AnL 33 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Jag delar Catarina Rönnungs uppfattning att videoområdet behöver ägnas uppmärksamhet. Jag är emellertid inte beredd att förklara atf en lag, som har varit i kraft bara fyra månader, utan vidare skall sägas vara onytfig eller dålig. Den bör få någon tid på sig, innan vi bedömer om den har kunnat sanera den marknad som den är till för att sanera.

1 det sammanhanget vill jag gärna understryka vikten av aft föräldrar och andra som har anledning och möjlighet att följa videomarknaden också utnyttjar lagen genom att anmäla de överträdelser som man fakfiskt ser. Det är en moralisk och medborgerlig plikt att anmäla sådant som är förbjudet. Lagen gäller inte bara för dem som bryter mot lagen utan även de andra.

Catarina Rönnung har rätt i aft tekniken avgör om granskning skall ske eller ej. Men man bör komma ihåg att den som för barn visaren ocensurerad film, som innehåller sådana moment att den skulle ha blivit barnförbjuden, kan fällas enligt nuvarande lag. Jag tycker alltså aft vi t. v. kan vara till freds med att vi har ett instrument med vars hjälp vi kan ingripa på denna marknad.

AnL 34 CATARINA RÖNNUNG (s);

Herr talman! Jag är tacksam för ministerns senaste klargörande. Jag har i all anspråkslöshet pekat på några åtgärder som regeringen kan vidta för atf komma fill rätta med videovåldet. Huvudsaken är att svenska folket får alldeles klart för sig atf regeringen arbetar med olika former av åtgärder för att skydda barn och ungdomar från def grova och råa videovåldet.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på fråga 1982/83:140 om meddelarskyddet för tjänstemän i regeringskansliet

AnL 35 Jusfifieministern OVE RAINER;

Herr talman! Jan-Erik Wikström har frågat mig om jag anser atf yttrandefriheten och meddelarskyddet omfattar också tjänstemän i regeringskansliet. Svaret är ja.

Som bakgrund till frågan anger Jan-Erik Wikström att det har cirkulerat envisa uppgifter i dagspressen om att den nya socialdemokratiska regeringen är på jakt efter "läckor" i regeringskansliet. Tjänstemän tillhålls aft infe tala med företrädare för massmedierna och ansträngningar görs atf spåra källorna till uppgifter som återfinns i tidningarna, säger Jan-Erik Wikström.

Vad Jan-Erik Wikström har anfört i sin fråga utgör påstående om att någon eller några i regeringskansliet har bedrivit efterforskning i strid med 3 kap. 4 § första meningen tryckfrihetsförordningen, för vilket brott stadgas böter eller fängelse i högst ett är. Om Jan-Erik Wikström verkligen har något underlag för detta påstående, förutsätter jag aft han anger defta i vederbörlig ordning.

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Om meddelarskyddet för tjänstemän i regeringskansliet

AnL 36 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! I dagspressen har uppgifter cirkulerat om att den nya socialdemokratiska regeringen har ägnat sig åt atf jaga "läckor" i regeringskansliet. Det var mot bakgrund av dessa uppgifter som jag ställde min fråga till justifieministern. Hans svar, för vilket jag väl får tacka, är entydigt. Yttrandefriheten och meddelarskyddet omfattar också tjänstemän i regeringskansliet.

En angelägen uppgift för varje justitieminister är att värna om yttrandefriheten och meddelarskyddet. När journalister, inte minst de som arbetar i detta hus, upplever att tjänstemän i kanslihuset blivit rädda för kontakter med medierna, är det hög tid atf påminna om att yttrandefriheten faktiskt omfattar alla, hur obekvämt det än kan vara.

Sex år av påtaglig öppenhet i regeringsarbetet kunde förvisso vara påfrestande ibland. Det var inte precis någon tystnadens konformism som under de åren bredde ut sig över landet. Ingen journalist klagade under den perioden på att folk var rädda för att fala med tidningarna, men efter den nya regeringens fillträde har en förändring skett, och def är uppgifter om det som har förekommit i pressen.

Jag tolkar justitieministerns svar som ett besked om att tjänstemännen i kanslihuset kan känna sig förvissade om atf meddelarskyddet skall respekteras.

11 Riksdagens prolokoU 1982/83:39-42

161

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Om meddelarskyddet för tjänstemän i regeringskansliet

AnL 37 Justifieministern OVE RAINER:

Herr talman! Jag har i svaret gjort etf par rättsliga klarlägganden, def första något kortfattat som svar på Jan-Erik Wikströms fråga. Det andra klarläggandet har Jan-Erik Wikström inte begärt, men det kan ju vara till nytta ändå.

1 sakfrågan vill jag säga att det mig veterligen inte har förekommit någon jakt på "läckor" i regeringskansliet. Men av yttrandefriheten och meddelarskyddet följer inte att tjänstemännen har någon skyldighet att yttra sig. Tvärtom är det så att tjänstemännen själva får bedöma om def är önskvärt eller försvarligt att yttra sig. Det ligger i sakens natur att etf öppet och förtroendefullt samarbete i regeringskansliet, liksom på andra arbetsplatser, mänga gånger förutsätter att uppgifter inte sprids eller att man i varje fall väljer tidpunkten då man vill sprida uppgiften.

Den omständigheten att en tjänsteman inte lämnar ut en uppgift fill en tidning skall alltså inte tolkas sä att någon har förbjudit honom att lämna uppgiften, utan def kan bero på att han själv har valt att inte lämna ut uppgiften.

AnL 38 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag vet inte till vilka det senaste inlägget var riktat, om det var riktat fill riksdagsjournalisterna - det här är ju självklarheter. Men kan justitieministern förklara hur def kan komma sig att samma tjänstemän som under sex år inte har klagat över defta plötsligt till journalister, som arbetar bl. a. i detta hus, klagar över att en sådan jakt pågår?

Jag kan ju inte begära att justitieministern skall ge sig in på en granskning av detta. Det är inte det jag är ute efter. Jag är ute efter att jusfitieministern skall fullgöra sin plikt att klargöra att sådan jakt inte får förekomma. I samma stund som den upphör, upphör också klagomålen hos journalisterna.

AnL 39 Justifieministern OVE RAINER:

Herr talman! Om påståenden av detta slag har lämnats av tjänstemän i kanslihuset till pressens representanter, skulle jag vara tacksam om de vände sig till mig. Jag har klargjort atf någon jakt efter "läckor" inom regeringskansliet inte fär förekomma. Det är fastslaget, och det är både regeringens och tjänstemännens uppfattning.

Skulle det förekomma någonting av detta slag, bör dessa tjänstemän vända sig till sin departementschef eller till mig.

AnL 40 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag är glad aft jag har gett justitieministern anledning att deklarera detta. När några av våra stora tidningar har haft arfiklar om detta har det inte kommit något sådant påpekande. Jag är säker på att många med tillfredsställelse kommer att läsa vad justitieministern har sagt i kammaren denna dag.

162

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1982/83:105 om svenskundervisningen för invandrare

AnL 41 Statsrådet ANITA GRADIN:

Herr talman! Gunnel Liljegren har frågat utbildningsministern om flyktingars rätt att dels själva välja studieförbund för svenskundervisning, med bibehållen rätt till studiebidrag fråri länsarbetsnämndens flyktingdetalj, dels att gå kvar i påbörjad svenskundervisning i annat studieförbund än ABF och TBV utan att förlora räfterii till studiebidrag. Eftersom jag som invandrarminister har ansvaret för bl. a. svenskundervisning för flyktingar har frågan överlämnats till mig.

Nuvarande ordning innebär i korthet följande. Merparten av de invandrare som får stanna i Sverige som flyktingar eller därmed jämställda kommer hit på enskilt initiativ. En asylsökande deltar i studieförbundens kostnadsfria svenskundervisning under den tid som tillståndsansökningen prövas. När statens invandrarverk har beviljat uppehållstillstånd erbjuds omhändertagande i s. k. enskild inkvartering genom länsarbetsnämndens försorg. Detta innebär att länsarbetsnämnden svarar för uppehälle, svenskundervisning och arbetsplacering m. m. under den tid som det statliga flyktingomhändertagandet omfattar. Svenskundervisningen för flyktingar skall enligt arbetsmarknadsstyrelsens föreskrifter omfatta 240 timmar.

Länsarbetsnämnden skall enligt föreskrifterna anordna denria svenskundervisning i första hand genom avtal med den lokala skolmyndigheten eller AMU-center. Qm detta infe är möjligt kan emellertid undervisningen efter samråd med den lokala skolmyndigheten köpas från studieförbund. Detta förekommer mest i Stockholms län.

Länsarbetsnämnden i Stockholms län har av praktiska skäl de senaste åren samarbetat med två studieförbund som har haft kapacitet att fortlöpande ta emot flyktingar för sådan undervisning. Många asylsökande har också inlett sin svenskundervisning i dessa studieförbund. De som inte har gjort def har, enligt vad jag erfarit, i de flesta fall accepterat atf gä över till annan studieanordnare. Flyktingar som äv olika skäl vill gå kvar i tidigare påbörjad svenskundervisning kan emellertid i undantagsfall göra det. Det är främst personliga och pedagogiska skäl som har motiverat detta. I sådana fall utgår ersättning frän länsarbetsnämnden i vanlig ordning.

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Om svenskundervisningen för invandrare

AnL 42 GUNNEL LILJEGREN (m);

Herr talman! Jag ber att fä tacka för svaret på min fråga. Jag är infe riktigt nöjd. Anita Gradin redogör för praxis. Jag har närmast frågat om ministern är beredd att ändra denna praxis.

1 den utsatta situation som nyanlända flykfingar befinner sig i har kontinuitet i undervisningen ett stort värde. Många flykfingar och grupper av flyktingar i det studieförbund som jag känner bäst fill. Medborgarskolan, har haft kurage nog att protestera mot överflyttningarna. Jag har ingen anledning att förmoda att det skulle förhålla sig annorlunda i andra berörda studieförbund. Det är naturligtvis helt oacceptabelt för såväl studieförbund

163

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Om svenskundervisningen för invandrare

som flyktingar med den påtryckning, man skulle nästan kunna säga utpressning, som förekommit och fortfarande förekommer mot flyktingar i enskild inkvartering. De som inte flyttar över,till de två kontrakterade studieförbunden ABF och TBV riskerar att mista studiebidrag från länsarbetsnämndens flykfingdetalj, om de inte i undantagsfall, som Anita Gradin påpekade, får gå kvar i det studieförbund där de påbörjat sina studier. Den osäkerhet om hur svenskundervisningen för invandrare skall organiseras i framtiden som olika studieanordnare känner blir infe mindre av atf länsarbetsnämnden vidtar så märkliga åtgärder. Någon proposition med anledning av SFI-utredningen har ännu inte aviserats.

En ny termin närmar sig. Studieförbunden måste få besked om hur de skall förfara. Skall de lojalt annonsera sina cirklar, påbörja undervisningen och sedan få uppläggningen spräckt av länsarbetsnämnden? Med andra ord: Kommer länsarbetsnämnden aft förnya kontrakten med ABF och TBV och endast med dessa studieförbund? Det är en fråga som berör såväl arbetsmarknadsdepartementet som utbildningsdepartementet.

Jag vill till Anita Gradin ställa följdfrågan om hon är villig att ta sådana initiativ att alla studieförbund som erbjuder svenskundervisning för invandrare får möjligheter att verka på lika villkor.

AnL 43 Statsrådet ANITA GRADIN:

Herr talman! För det första vill jag erinra Gunnel Liljegren - det torde
nämligen inte vara obekant för henne - om atf frågorna om såväl den
framtida flykfingverksamheten som den framtida svenskundervisningen är
föremål för en skyndsam beredning i regeringskansliet. Den fråga som
Gunnel Liljegren har aktualiserat har ett nära samband med detta
reformarbete, vars resultat jag hoppas kunna förelägga riksdagen mycket
snart. Men remissvaren när def gäller frågan om svenskundervisning ger en
mycket splittrad bild, som infe precis underlättar handläggningen i regerings
kansliet.                                                                                                                 . :

För det andra vill jag säga att det i nuläget är praktiska skäl som gör att länsarbetsnämnden tycker atf den har lättare att administrera undervisningen om den förläggs till ett fåtal ställen. Länsarbetsnämnden vill kunria kontrollera närvaron och kunna informera på svenskkurserna. Båda dessa uppgifter underlättas betydligt om undervisningen äger rum pä enbart några få ställen. Jag vill också understryka, herr falman, att detta naturligtvis även innebär en rationell hushållning med statens resurser.

164

AnL 44 GUNNEL LILJEGREN (m):

Herr talman! För inte så länge sedan gjorde jag etf studiebesök vid länsarbetsnämnden i Malmö. Jag kunde då konstatera att man där, dess bättre, inte går till väga på samma sätt som i Stockholm. I Malmö förekom def att flykfingar i enskild inkvartering i mänga fall fick gå kvar i undervisningen vid de studieförbund där de hade börjat studera.

Jag har i tidningarna sett uttalanden från representanter för arbetsmarknadsdepartementet med den innebörden att studieförbunden inte anordnar

svenskkurser för invandrare på grund av den osäkerhet som nu föreligger medan vi vänfar på propositionen om svenskundervisning för invandrare. Mitt bestämda intryck är emellertid att samtliga studieförbund som fortfarande har denna uppgift gör allt för aft klara av denna undervisning åt staten - de har ju också hundraprocentig ersättning för det. Def vore underligt annars, då-de har överkapacitet i fråga om'administrationspersonal, lärare och lokaler. Det ligger i deras intresse att övergången till etf nytt system - vilket det än blir - görs så mjuk som möjligt. Det blir en mjuk övergång, om studieförbunden får fortsätta att använda sig av den tillgång på lärare, lokaler och administrativ personal som finns.

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Om vården av • : barn och gamla

AnL 45 Statsrådet ANITA GRADIN:

Herr falman! Som jag sade tidigare är frågorna om både den framfida flyktingverksamheten och den framtida svenskundervisningen för invandrare föremål för handläggning i regeringskansliet, men just därför aft remissbilden är så splittrad finns det i dag inget förslag. Men det är självklart aft vi skall se fill att övergången blir mjuk och atf vi på bästa sätt kan hitta lösningar på de här problemen.

AnL 46 GUNNEL LILJEGREN (m):

Herr talman! Def är förvånande aft Anita Gradin inte omedelbart ansett sig kunna rätta fill ett så flagrant missförhållande som det som det här är fråga om. Jag får hoppas atf den proposifion vi båda nämnt och som vi vet en hel del om så småningom kommer att bli färdig. Då löser sig problemet av sig självt.

Överläggningen-var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1982/83:108 om vården av barn och gamla

AnL 47 Statsrådet ANITA GRADIN;

Herr talman! Karl Erik Olsson har frågat mig dels om jag anser att barn och gamla har samma mänskliga rättigheter som människor i arbetsför ålder, dels om jag anser att insfifufionsomsorg allfid är överlägsen omsorg i hemmet. Han har vidare frågat mig om när jag tror atf vi får råd med institutionsomsorg för alla och hur vi skall klara jämställdhet och jämlikhet i familjepolitiken dessförinnan.

Mitt svar är självklart: De mänskliga rättigheterna gäller naturligtvis alla -Sverige har ställt sig bakom FN-deklarationen. Vidare: Samhällets och familjens omsorg kompletterar varandra. Def är naturligtvis inte fråga om antingen-eller utan om både-och.

Den socialdemokrafiska regeringen har prioriterat barn- och äldreomsorgens utbyggnad inom den offentliga sektorns begränsade resurser. Det beror på att vi vet aft det finns ett stort behov av sådan omsorg.

Vårt mål är att samhällsomsorgen skall innebära en tryggad värd för dem

165

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Om vården av barn och gamla

som behöver den. Detta står enligt min mening inte i motsatsställning fill rätten för de äldre atf,bli vårdade hemma så länge som möjligt eller rätten för barn att bli vårdade av sina föräldrar: Utbyggnaden av den sociala hemhjälpen i kommunerna har betytt mycket för att de gamla skall fä bo kvar i sina bostäder, och det är ett angeläget politiskt mål atf de skall kunna få göra det i fortsättningen också. Det är viktigt att kvinnorna inte tvingas lämna arbetsmarknaden därför aft samhället inte har planerat för den sociala tryggheten.

Det ligger inte inom mitt område att uttala mig om institutionsomsorgens för- och nackdelar. Mina svar i intervjun i Svenska Dagbladet syftade inte till att måla ut institutionsomsorgen som överlägsen annan omsorg eller att hävda att alla skall vårdas på institution. Målet rtiåsfe vara att de som behöver det skall ha tillgång till omsorg i olika former.

Jag tror inte att någon är beredd att svara på frågan när vi får råd att bygga ut samhällets omsorg fill full behovstäckning. Takten i utbyggnaden beror i första hand på hur snart vi kan få Sveriges ekonomi på fötter igen. Vår ambitionsnivå är att bereda barn som behöver det plats i barnomsorgen och att ge de äldre en trygg ålderdom.

166

AnL 48 KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Jag ber först att få tacka för svaret på mina frågor. Jag måste säga att jag i stora stycken finner svaret glädjande.

Alla meningsfulla uppgifter, både inom och utom det betalda arbetslivet måste beaktas. Def gäller infe minst i én fid när ekonomi och arbetsmarknad stagnerar. Därför är def allvarligt när s. k. traditionella kvinnosysslor, oavsett om de utförs av kvinnor eller män, förringas. Att ta hand om varandra är kanske vår vikfigaste uppgift.

Mina frågor grundade sig på en tidningsinfervju, där statsrådet säger: Kvinnorna är väl medvetna om sin rätt till arbete och rätt till barnomsorg.''

Defta uttalande visar två saker. Dels visar def att statsrådet anser aft vård av egna barn inte är arbete, dels att barnomsorg är en kvinnans rätfighet. Men är def inte så atf det är barnen som har rätt fill barnomsorg - inte kvinnorna?

I sitt svar här i kammaren säger statsrådet att målet är tryggad vård för dem som behöver den - utan motsatsställning mellan hemvård och institutionsvård. Jag är nöjd med det svaret men måste ställa frågan: Tar statsrådet avstånd frän det av mig nyss återgivna uttalandet?

I tidningsartikeln står def vidare att statsrådet Gradin sagt att "vi upplever def som etf hot när exempelvis en del landsting talar om att ytterligare 5 000 gamla skall skötas hemma". Jag vet atf många gamla ser det som ett hot ätt inte kunna vara hemma i brist på viss tillsyn och service.

Jag kan helt instämma i det svar som jag nu fått att de som behöver vård och omsorg skall ha tillgång till sådana i olika former. Jag hoppas aft detta och inte utmanande uttalanden i pressen är regeringens politik. Jag undrar om det inte vore bättre aft vara litet varsam med orden.

Frågan om full behovstäckning av insfifufionsomsorg beror väsentligen på två faktorer: dels, som statsrådet själv framhåller, våra ekonomiska resurser, dels behovsutvecklingen, beroende på tillgängliga alternativ. Ett kraftigt samhällsstöd till institutioner men ekonomiska problem för dem som tar ett eget omsorgsansvar driver naturligtvis upp behovet av institutionsvård. Går det då. någonsin att täcka det?

AnL 49 Statsrådet ANITA GRADIN:

Herr talman! Mitt uttalande i tidningsartikeln strider infe mot vad jag nu har svarat. Tvärtom är svaret ett komplement fill vad jag sagt i arfikeln i Svenska Dagbladet. Kvinnorna har rätt fill en plats på arbetsmarknaden, och det var def som det handlade om.

När det sedan gäller full behovstäckning av barnomsorg vill jag påminna Karl Erik Olsson om atf de behoven är väldigt stora, därför att vi har haft borgerliga regeringar i sex år som försenat utbyggnaden av den plan som riksdagen antog i mitten av 1970-falet. Den planen fullföljdes inte i den takt som vi faktiskt hade varit överens om. Det är mycket allvarligt för de föräldrar som önskar barnomsorg. Och barnomsorg är viktig för barnen själva. Också de skall ha rätt till den kompletterande omsorg fill familjernas egna omsorger om barnen som samhällets barnomsorg innebär.

AnL 50 KARL ERIK OLSSON (c):

Herr falman! För aft undvika varje missförstånd vill jag gärna säga att när det gäller kvinnornas rätt till plats på arbetsmarknaden är vi fullständigt överens. Def är naturligtvis en rättighet som vi alla bör kämpa för.

Jag vill emellertid fa upp den sista frågan som jag ställde och som fortfarande är obesvarad; Hur skall vi kunna klara av jämlikhet och jämställdhet i familjepolitiken, så länge endast en del får sin omsorg på institution? Jag vill gärna be statsrådet fundera över dessa problem.

Jag vill också ställa en följdfråga; Vore det inte en primär uppgift att rätta
till ojämlikheten och ojämställdheten mellan för det första barnfamiljer som
har en inkomst och vårdar sina egna barn och barnfamiljer som har två
inkomster och har sina barn pä daghem och för det andra kvinnor och män
som är hemmarbefande och kvinnor och män som har s. k. förvärvsarbe
te?          ■

1 dessa båda fall föreligger def stora ojämlikheter och ojämsfälldheter.

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Om vården av barn. och gamla

AnL 51 Statsrådet ANITA GRADIN:

Herr talman! Jag vill bara påminna om att ungefär 80 % av småbarnsföräldrarna finns i arbetskraften. Då gäller def för samhället atf verkligen försöka tillgodose deras krav. Genom att de finns på arbetsmarknaden ställer de krav på service av samhället. Därför måste vi faktiskt på olika sätt och med gemensamma krafter se fill att barnomsorgen blir utbyggd. Det är också därför som regeringen har föreslagit förändringar av statsbidragssystemet och föreslagit atf def så småningom skall bli en ny plan för barnomsorgen.

167

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Om de politiska partiernas medverkan i det statliga jämställdhetsarbetet

Men för den skull finns def också skäl att ställa upp för de barnfamiljer där man bara har en inkomst. Def gör samhället ju också, bl. a. genom aft.ställa upp ekonomiskt i form av bostadstillägg öch flerbarnsstöd.

AnL 52 KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Det mä visserligen vara sant att 80 % av småbarnsföräldrarna finns i arbetskraften. Det är en betydligt mindre andel av barnen som har s. k. insfifufionsomsorg, men def är en stor del av resurserna som går åt till detta.

Jag förstår def här resonemanget, men jag vill ta fasta pä den sista meningen i statsrådets svar, där det står: "Vår ambitionsnivå är att bereda barn som behöver det plats i barnomsorgen och att ge de äldre en trygg ålderdom." Detta tycker jag är bra. Men då kan man heller inte se rött när det handlar om vårdnadsersättning till familjer med små barn i hemmet.

Överläggningen var härmed avslutad.

168

12 § Svar på fråga 1982/83:121 om de politiska partiernas medverkan i det statliga jämställdhetsarbetet

AnL 53 Statsrådet ANITA GRADIN; ' Herr talman! Gunilla André har med hänvisning till en tidningsuppgift om att jämställdhetskommitfén skall läggas ned frågat mig om jag har för avsikt att undandra andra polifiska partier inflytande över och medverkan i det statliga jämställdhetsarbetet.

Jag har förstått atf Gunilla André med sin fråga avser def övergripande jämställdhetsarbetet, som jag ansvarar för.

, Mitt svar är kort och gott: De politiska partierna kommer atf få medverka i jämställdhetsarbetet.

Vi är nu inom regeringskansliet klara med den nya organisationen av jämställdhetsarbetet. Jämställdhetskommittén kommer att avvecklas den 1 januari 1983, och jämsfälldhetsfrågorna kommer då att återföras till den poHtiska ledning som utövas av regeringen.

Ansvaret för jämställdhetsarbetet i statsförvaltningen kommer att ligga i det nya civildepartementet.

Inom arbetsmarknadsdepartementet inrättas ett särskilt sekretariat för jämställdhefsfrågor. Det nuvarande jämställdhétsrådet kommer atf utvidgas till att omfatta inte bara representanter för kvinnoorganisationerna utan även representanter för de polifiska parfierna, arbetsmarknadens parter och folkrörelserna. Därmed blir jämstäUdhetsarbetet förankrat i en bred samhällsdebatt.

Till arbetsmarknadsdepartementet kommer vidare att knytas en särskild delegation för jämställdhetsforskning. I denna delegation skall både forskare och polifiker ingå.

Med den här förändringen kommer regeringens jämställdhetsarbete att

effektiviseras. En av de viktigaste uppgifterna för def nya sekretariatet blir    Nr 42

att medverka fill aft jämsfälldhetsaspekferna beaktas i allt arbete inom    Tisdaeen den

samtliga departement.                                                                  7 december 1982

AnL 54 GUNILLA ANDRÉ (c);

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret på min fråga.

Före 1976 var def statliga jämställdhetsarbetet i stort sett en intern socialdemokrafisk angelägenhet. Under flera år framfördes här i riksdagen, bl. a. från centerns sida, önskemål om en bredare politisk förankring. Det blev också så småningom majoritetens beslut, och sedan 1976 har jämställdhetskommitfén verkat. Alla riksdagspartier har varit representerade i denna.

Utan tvivel har den verksamhet som bedrivits inom kommittén varit värdefull och framgångsrik. Det goda resultatet beror, tror jag, i stor utsträckning på atf vi har kunnat arbeta över parfigränserna. Samarbete i stället för konfrontation är något som f. ö. ligger i linje med kvinnors synsätt. Därför vore det synnerligen olyckligt om den fina grund som jämställdhetskommittén lagt för en samverkan på det här området nu skulle spolieras.

Def är mot den bakgrunden som jag frågat om andra parfier skulle undandras inflytande och medverkan. Jag är ganska tveksam om vad svaret egenfiigen innebär.

När det gäller jämställdhétsrådet så finns ju defta redan, och def utesluter ingalunda andra partiers medverkan i jämställdhetskommitfén. Utvidgningen, som det talas om, till den aktuella mastodontförsamlingen innebär en försvagning av kvinnoorganisationernas möjligheter fill information och meningsutbyte. I svaret nämns också den särskilda delegationen för jämställdhetsforskning. Både forskare och politiker skall ingå i denna. Min fråga till statsrådet blir då: Kommer den här delegafionen att få en pariamentarisk sammansättning?

Om de politiska  > partiernas medverkan i det statliga jämställdhetsarbetet

AnL 55 Statsrådet ANITA GRADIN:

Herr talman! Jag skulle nog vilja råda Gunilla André att följa utvecklingen beträffande det här arbetet. Som ansvarig för jämställdhetsfrågorna inom regeringskansliet har jag upplevt det som mycket angeläget att ett sådant arbete kan bedrivas på traditionellt sätt med handläggare, föredragande och allt vad därtill hör. Def gäller ju atf vara effektiv inom regeringskansliet men också aft få till stånd utåtriktade aktiviteter.

När def gäller den andra frågan, herr falman, om delegationen för jämsfälldhetsforskning, vill jag säga atf def kommer aft bli partiernas sak att välja en parlamentariker eller någon annan representant för sitt parti atf ingå i delegafionen. På det här stadiet i diskussionen har vi tänkt oss fem forskare och fem politiker. Sedan ankommer det på partierna att välja vilken del inom det egna partiet som vederbörande skall representera.

12 Riksdagens protokoU 1982/83:39-42

169

Nr 42

Tisdagen den 7, december 1982

Om den naturliga reproduktionen av lax och havslaxöring i de norrländska älvarna

AnL 56 GUNILLA ANDRE (c):

Herr falman! Statsrådet råder mig atf följa utvecklingen när det gäller jämstäUdhetsarbetet. Självfallet kommer jag att göra det, eftersom jag har stort intresse för den här frågan. Givetvis är jag medveten om att det ibland kan behövas förändringar av verksamheten för att denna skall bli så effektiv som möjligt.

Beträffande min direkta fråga angående forskningsdelegationen vill jag uttrycka min fillfredsställelse över vad statsrådet här säger, att det kommer att bli en parlamentarisk delegation - dvs. atf det kommer att ingå representanter som riksdagsparfierna utser. Jag ser fram emot detta, och jag tackar ännu en gång för svaret.

170

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1982/83:119 om den naturliga reproduktionen av lax och havslaxöring i de norrländska älvarna

AnL 57 Jordbruksministern SVANTE LUNDKVIST:

Herr talman! Erik Olsson har frågat mig om jag avser att förbättra fömtsättningarna för den naturliga reproduktionen av lax och havsöring i de norrländska älvarna.

Den oro för laxartens överlevnad som jag kan läsa ut ur Erik Olssons fråga, den delar jag med honom. Jag vill redan fråri början slå fast att regeringen under de närmaste åren kommer aft verka för sådana förbättrade förutsättningar för den naturliga reproduktionen av lax och havsöring som innebär att bestånden bevaras och tillåts öka.

Det totala fångsfuffaget av lax har ökat under senare år. Vi har under de senaste åren även fått uppleva en mycket tydlig försämring av laxens naturliga reproduktion. Tillgången på lekfisk är nu så liten på många håll, t. ex. i Torne älv, att bestånden kan anses vara hotade.

Fiskeristyrelsen, som är den myndighet som närmast har att verka för vården av fiskbestånden, har antagit ett handlingsprogram för beståndsvårdande åtgärder för lax och öring i Östersjön. Åtgärderna innebär bl. a. ytterligare begränsningar i fisket, för atf t. ex. öka uppvandringen av lax i våra älvar.

Sannolikt kan det också inom kort bli aktuellt att särskilt utreda en rad frågor som är av betydelse för laxens fortbestånd.

Under detta anförande överfog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

AnL 58 ERIK OLSSON (m):

Herr falman! Jag tackar jordbruksministern för svaret. Jag kan där läsa: "Åtgärderna innebär bl. a. ytterligare begränsningar i fisket, för att t. ex. öka uppvandringen av lax i våra älvar."

Anledningen till min fråga är aft jag anser atf tiUgången pä avelsfisk i Norrlandsälvarna är oacceptabel med tanke på vad regleringsförefagen har ådömfs beträffande produkfion av laxyngel. I år har man vid fiskodlingarna i Forsrrio och Hjälfa i Sollefteå endast kommit upp till en tredjedel av def antal avelslaxar som behövs för reproduktionen. Man behöver ca 200 stycken laxhonor men har endast fått 70 stycken i år. Dessutom har denna avelslax varit i mycket dålig kondition. Den har skador framför allt på ryggfenan och i nosen.

Man klagar på aft havsfisket är orsaken till den dåliga fisktillgången i älvarna. Jag vill påstå att det i Ångermanälven är de fasta fiskredskapen som är orsaken. Def finns enligt en uppgift 91 fasta fiskredskap i älvmynningen, och enligt en annan uppgift skall det finnas 130 stycken och dessutom 30 längre uppströms. Om man räknar med att fångstarmarna är ca 300 meter långa skulle detta innebära att det finns mer än 3 mil garn som hindrar fisken att komma upp i älven. Detta "finnfällsfiske" bedrivs av fritidsfiskare och är därför okonfrollerbart.

1 Finland äger staten ensam rätt atf lämna tillstånd fill fiske med fasta redskap. Då staten eftersträvar en begränsning av detta fiske söker man numera vara återhållsam med tillstånden.

I Norge är benämningen på dessa fiskredskap kilnof. I fjordarna är det förbjudet aft nyttja dessa redskap endast under sommarhalvåret. Däremot har man infört etf generellt förbud för fiske med fasta redskap i älvarna under en tioårsperiod.

Herr talman! Jag vill med defta framhålla aft det är av största vikt att laxfisken ges större möjligheter aft vandra uppåt i älvarna genom atf man begränsar fisket med fasta redskap som ligger i älvmynningen och som innebär atf fisken inte har möjligheter atf komma upp.

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Om skärpta bilavgasregler

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1982/83:123 om skärpta bilavgasregler

AnL 59 Jordbruksministern SVANTE LUNDKVIST: Herr talman! Pär Granstedt har frågat mig om jag är beredd att ta inifiativ fill sådana skärpningar av avgasreglerna i Sverige aft Världshälsoorganisafionens gränsvärden klaras. Frågan ställs mot bakgrund av pressuppgifter om . en utredning som bilavgaskommittén beställt.

Bilavgaskommittén, som tUlsattes år 1977, har i uppdrag att se över den svenska bilavgaspolifiken och föreslå de åtgärder som man anser motiverade av bl. a. hälso- och miljöskäl. Sådana förslag kan avse förändringar av avgaskraven eller frafiktekniska åtgärder. Kommittén har även i uppdrag att

171

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Om skärpta bilavgasregler

överväga frågan om införande av riktvärden för luftkvalitet med avseende på bilavgasföroreningar. Jag har erfarit att kommittén bl. a. studerar de riktvärden som olika arbetsgrupper inom Världshälsoorganisationen föreslagit-

Jag har efter kontakt med bilavgaskommittén inhämtat atf kommittén avser atf avsluta sitt arbete under våren 1983. Sedan kommitténs förslag remissbehandlats kommer regeringen aft ta ställning fill de frågor Pär Granstedt far upp.

AnL 60 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka jordbruksministern för svaret på min fråga. Def var vad man skulle kunna kalla ett "procedurellf" svar, som statsråd av alla politiska färger gärna lämnar.

Jag noterar ändå med fillfredsställelse att vi kommer aft få ett förslag från bilavgaskommittén under våren. Vi vet därmed inte när under våren - med vår kan man Ju förstå tiden allfifrån februari-mars fill framåt maj -och därför kan man med en viss oro fråga sig: Hur långt utdragen blir den här processen, innan regeringen kommer fram fill någon form av åtgärder?

Def material jag refererar fill i min fråga visar aft situationen på många håll, framför aUt i våra storsfäder, är mycket alarmerande. Def krävs alltså aft åtgärder vidtas ganska snart. Den nuvarande situationen gör att folk far illa redan nu, och ju fler månader som går - och def kanske t. o. m. kan bU fråga om bortåt ett år, innan åtgärder vidtas - desto värre blir def. Jag skulle därför vilja fråga jordbruksministern om han är beredd aft försöka driva på handläggningen, så att vi får etf förslag från utredningen så snart som möjligt och sedan en något så när snabb hantering när def gäller remissbehandling, beredning i regeringskansliet osv. Det är viktigt att frågan inte drar ut på tiden mer än vad som är absolut nödvändigt.

I min fråga låg också något av en efterlysning av en polifisk markering från jordbruksministerns sida, dvs. ett klarläggande av om avsikten är atf skapa sådana regler att Världshälsoorganisationens krav tillgodoses. Någon sådan markering gjordes inte i svaret, och jag vill därför fråga om jordbruksministern är beredd att göra en deklaration om huruvida arbetet skall ha detta syfte.

172

AnL 61 Jordbruksministern SVANTE LUNDKVIST: Herr talman! Låt mig först få säga att de gränsvärden som Pär Granstedt refererar till i själva verket är rekommendationer från olika expertgrupper som Världshälsoorganisationen har filisatt. Världshälsoorganisationen är således inte bunden till dessa förslag. Rekommendationerna avser de högsta halter av olika ämnen som bedöms lämpliga från medicinska utgångspunkter. För den praktiska tiUämpningen måste även andra aspekter vägas in, t. ex. de tekniska och ekonomiska möjligheterna aft klara olika riktvärden på kortare och på längre sikt, var och hur mätrtingarna skall göras, m. m. Det är bl. a. sådana frågor som bilavgaskommittén arbetar med. När def gäller ambitionsgraden vill jag naturligtvis gärna framhålla att vi borde, vara

överens om att vi skall avvakta resultatet av bilavgasutredningens arbete. Utredningen har arbetat så pass länge atf vi borde ha en hel del att hämta ur dess arbete.

När det gäller den politiska ambition som Pär Granstedt efterlyser kan jag väl få redovisa, att sedan fyra år fillbaka har def parfi som jag representerar krävt ett åtgärdspaket, infe bara rörande själva avgasproblemet utan för att komma fill rätta med bilismens luftföroreningar över huvud taget.

Pär Granstedt vet bäst själv aft den borgerliga majoriteten fidigare i kammaren har avvisat behovet av def åtgärdspakefet. Men jag lovar aft vi skall vara ambitiösa både för atf påskynda def arbete som skall följa sedan kommittén har redovisat sitt resultat och när det gäller att vidta dé övriga åtgärder som i det här sammanhanget kan vara mofiverade. Vi är helt överens om de svåra ölägenheter som är förknippade med de luftföroreningar som förorsakas av bilismen.

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Om skärpta bilavgasregler

AnL 62 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr falman! Huruvida WHO i sin helhet har ställt sig bakom de här siffrorna eller om det är experter som har tagit fram dem är kanske infe av avgörande betydelse. Avgaserna känns nog ungefär lika illa och leder till lika mycket huvudvärk, oavsett om WHO i plenum har sagt aft de är skadliga. Def finns i alla fall klara fakta som säger, atf om man överskrider de här värdena, har avgaserna allvariiga negativa effekter.

Regeringsskiften ger en intressant situation. Jordbruksministern åberopar motionerna om åtgärdspaket. Om jag minns rätt var ett av motiven för den dåvarande majoriteten att avslå de socialdemokrafiska yrkandena atf man borde avvakta den sittande bilavgaskommifténs yttrande. Man ansåg alltså inte i sig atf allt var väl beställt, utan man hänvisade till den sittande bilavgaskommittén. När jag nu ställer denna fråga hänvisar den nye jordbruksministern, som är socialdemokrat, fill precis samma bilavgaskom-mitté som den gamla majoriteten hänvisade fill på sin fid. Sådant händer naturligtvis, det är kanske inte något konsfigt med def.

Det jag har föreslagit är infe att man skall springa före bilavgaskommittén utan att jordbruksministern skall försöka se till att handläggningen av dess förslag sker så snabbt som möjligt. Jag är helt ense med jordbruksministern om aft vi bör ta vara på kommitténs arbete. Det har hela fiden varit min utgångspunkt. Def är därför som jag har stött riksdagsmajoritefen fidigare.

Sedan har jag efterlyst en politisk målsättning från jordbruksministern om vad han strävar efter att de internationella normerna skall innehålla. Något riktigt klart besked har jag inte fått på den punkten.

AnL 63 Jordbruksministern SVANTE LUNDKVIST: Herr talman! Jag konstaterar att vi tycks vara överens om atf vi skall avvakta bilavgaskommifténs förslag. Det är rikfigt som Pär Granstedt säger att def hela fiden har varit motivet för den borgerliga majoriteten aft avvisa vårt förslag om åtgärdspaket.

173

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Om förekomsten av giftalger i vissa insjöar

Vår avsikt med åtgärdspakefet handlade inte enbart om bilavgaskommifténs arbete utan syftade till flera åtgärder. Vi menar att om vi skall lösa de här problemen får vi vidta en rad åtgärder som måste samordnas med varandra. Det var avsikten på den punkten.

När det sedan gäller den politiska ambitionen tycker jag att det är klokt atf vi först avvaktar kommitténs yttrande och sedan lägger fast de normer som vi, med ledning av kommitténs arbete, den remissbehandling som.kan äga rum och det arbete som har utförts på internationell nivå - inte minst inom WHO - kan konstatera är de mest lämpliga. Vår ambitionsgrad på den punkten skall vara atf i möjligaste mån begränsa föroreningarna. Det tror jag att vi kan vara överens om.

AnL 64 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Det är självklart atf vi skall avvakta bilavgaskommifténs resultat när def gäller de åtgärder som skall vidtas. Men som jag sade förut bör man försöka se fill att komma fill skott så snart som möjligt. Däremot borde man redan nu kunna ge uttryck för vart man strävar. Sedan får bilavgaskommittén ge oss ansvisningar om vilka medel vi kan använda oss av för att nå målet, och vi får då också se om vi verkligen lyckas nå det mål vi har satt upp.

AnL 65 Jordbruksministern SVANTE LUNDKVIST: Herr falman! Jag är litet förvånad om Pär Granstedt inte har kunnat uppfatta av mitt inlägg vart vi strävar. Självfallet skall vi eftersträva att begränsa utsläppen i mesta möjliga mån.

Normerna i och för sig är bara ett instrument, och finner vi atf de normer som har föreslagits här är lämpliga skall vi fillämpa dem. Om bilavgaskommittén kommer fram till atf vi skall tillämpa andra normer, skall vi fundera också över det. Men def vikfiga är att vi kan nå resultat. Ambifionen behöver vi inte träta om.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1982/83:126 om förekomsten av giftalger i vissa insjöar

174

AnL 66 Jordbruksministern SVANTE LUNDKVIST: Herr falman! Kersfin Anér har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidtaga med anledning av rapporter om giffalger i svenska insjöar.

Den rapportering som förekommit i massmedia under de senaste veckorna om giftiga alger i svenska insjöar har sin grund i undersökningar som gjorts bl. a. vid naturvårdsverkets vattenlaboratorium i Uppsala. De alger som avses är olika arter avs. k. blågröna alger. Det rör sig alltså i det här fallet inte om samma slags algutveckling som förorsakat problem inom vissa kustvat-fenområden utefter västkusten.

Def har varit känt sedan mycket länge att vissa blågröna alger är giftiga och aft de kan förorsaka allvarlig förgiftning av t. ex. kreatur, som druckit vatten med sådana alger i massufveckling. Naturvårdsverkets undersökningar startade sedan sådan förgiftning uppmärksammats på några platser i landet och sedan blågröna alger konstaterats förekomma i massufveckling i områden där man far vatten för dricksvaffenförsörjningen. Toxikologiska undersökningar i dessa sammanhang bedrivs nu av naturvårdsverket i samarbete med främst norska expertorgan. Vissa undersökningar är just slutförda, men ännu ej utvärderade.

Problem med giftiga blågröna alger finns rapporterade från alla våra grannländer och från många andra håll i världen. Det kan inte nu sägas om problemen ökat under de senaste åren eller om frågan fått ökad aktualitet genom förbättrad undersökningsmetodik. Det finns emellerfid, enligt min uppfattning, all anledning att uppmärksamt följa frågan och atf intensifiera undersökningarna beträffande algers giftighet och påverkan i övrigt på människor och djur! Naturvårdsverket har - såsom jag. tidigare anfört -startat undersökningar på detta område, och ytterligare insatser planeras inom bl. a. ett projekt kring dricksvattenkvalitet och hälsa.

Jag utgår från atf naturvårdsverket i anslutning fill dessa undersökningar kommer att vidtaga de åtgärder som kan vara befogade för aft problem med giftalger i insjöar i vårt land skall kunna begränsas i möjlig omfattning.

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Om förekomsten av giftalger i vissa insjöar

AnL 67 LARS ERNESTAM (fp):

Herr talman! Jag tackar för jordbruksministerns svar på Kerstin Anérs fråga om giftalger.

Giffalger har säkert, som jordbruksministern också framhåller, funnits i många år i våra sjöar. Det är känt atf boskap avlidit efter atf ha druckit sådant här vatten. Def som emellerfid nu är alarmerande är att omfattningen tydligen har ökat och dessutom atf frågan om gift algerna i Sverige nästan inte har utforskats alls.

Provtagningar har visat atf alger av den här arten finns i Mälaren, i Östra Ringsjön i Skåne och sjön Ören intill Åtvidaberg.

I Mälaren finns algerna i Lilla Ullevifjärden och omkring Skäffingeholm. Provtagningar har gjorts i andra sjöar, bl. a. Hjälmaren, och def finns indicier på att de här algerna kan vara mer utbredda än vad man fidigare har haft kunskap om.

Algerna finns i näringsrika sjöar och frodas genom utsläpp av näringsäm? nen som kväve och fosfor från jordbruket. Även reningsverkens utsläpp kan vara en del av anledningen till de problem som uppstått.

Giffalgerna har en stor förmåga att föröka sig, och de kan bli ett stort hot såväl för friluftslivet som för boskap som dricker sjövattnet. Ännu mer oroande är aft många kommuner tar dricksvatten ur sjöarna. Speciellt gäller detta i det aktuella fallet Mälaren, där vattenverk finns inte långt från de områden där dessa giftalger har konstaterats.

Giffalgerna i Lilla Ullevifjärden kan följa med ut i vattenledningarna, sägs det från vatfenlaboratoriet i Uppsala. Varken reningsfilter eller bakterolo-

175

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Om förekomsten av giftalger i vissa insjöar

giska tester kan stoppa giftet. Några förgiftningsrisker för människor sägs däremot inte föreligga.

Jag anser därför att det är mycket alarmerande att def inte finns någon forskning på det här området. Ännu mer alarmerande är aft def inte finns någon egentlig beredskap för att möta problemen när de uppstår. Speciellt angeläget är det att studera vad jordbrukets utsläpp betyder på det här området.

Därför är jag, herr falman, inte fullt nöjd med jordbruksministerns svar. De åtgärder som planeras förefaller mig vara mer av rutinkaraktär. Kan def verkligen vara tillfredsställande att vi har ett sådant här hot mot våra sjöar, ett hot som vi inte vet så mycket om men som ändå genom visade provtagningar är en faktisk realitet. Jag skulle av jordbruksministern velat ha haft ett svar som inneburit aft kraftfullare åtgärder skulle vidtas direkt.

176

AnL 68 Jordbruksministern SVANTE LUNDKVIST;

Herr talman! Jag delar, som framgick av mitt svar, den oro som man känner på denna punkt. Jag kan fillägga, utöver vad jag tidigare sade, aft naturvårdsverket har etablerat ett samarbete med NIVÅ, Norsk institutt for vannforskning, för vissa algtoxikologiska - vattentoxikologiska undersökningar. Verket överväger att i samarbete med statens veterinärmedicinska anstalt i Uppsala bygga upp egna undersökningsmöjlighefer. Verket överväger också atf på andra sätt intensifiera de algtoxikologiska undersökningarna. Jag tror att det är angeläget att man får i gång allt detta.

Jag vill också gärna säga atf vi är medvetna om att tillförseln av näringsämnen, kväve, fosfor och andra organiska ämnen spelar en roll och att def är angeläget för oss att på allt sätt försöka komma underfund med deras roll i detta sammanhang och hur vi skall komma till rätta med problemen. Vi har ju tidigare, i varje fall från vårt håll, när vi exempelvis ville belägga handelsgödseln med en högre avgift, sagt att det är angeläget att få en gödselhanfering i jordbruket som på allt sätt kan begränsa denna typ av risker. Vi har en kemikalieutredning som arbetar på detta område och som snart är färdig med sitt utredningsarbete. Jag utgår från att också denna utredning kan komma atf ha synpunkter på vilka åtgärder man skulle kunna behöva vidta och vilken roll man kan befara aft en övergödsling spelar i dessa sammanhang. Jag tror att det är en serie av åtgärder som skall till, och framförallt ärdet riktigt, som har sagts här, atf forskningen behöver stöd för att kunna satsa på detta område.

AnL 69 LARS ERNESTAM (fp):

Herr talman! Jag tackar för jordbruksministerns fördjupade svar. Av detta svar framgår att åtgärder kommer att vidtas och aft jordbruksministern bevakar detta ärende med uppmärksamhet.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Återkallelse av proposition Nr 42

Tisdagen den
AnL 70 TREDJE VICE TALMANNEN: 7 december 1982

I skrivelse 1982/83:72 har regeringen återkallat proposifion 1982/83:23 om    _

utbildning i räddningstjänst. Återkallelse av

Jag har med anledning härav avskrivit detta förslag samt i anslutning därtill     nrnnnitinn väckt mofion.

Skrivelsen lades till handlingarna.

17  § Föredrogs men bordlades åter Konstitutionsutskottefs betänkande 1982/83:10

18  § AnL 71 TREDJE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela att på morgondagens föredragningslista uppförs arbetsmarknadsutskottets betänkande 6 och konstitufionsutskottets betänkande 10 främst bland två gånger bordlagda ärenden.

19        § Anmäldes och bordlades
Proposifion

1982/83:69 Tjänstekonstrukfionen för studie- och yrkesorientering i grundskolan och gymnasieskolan

20        § Anmäldes och bordlades
Mofionerna

1982/83:139 av Thorbjörn Fälldin m.fl.

1982/83:140 av Sten-Ove Sundström m.fl.

1982/83:141 av Ola Ullsten m.fl.

1982/83:142 av Lars Werner m. fl.

Rekonstruktion av Stafsförefagsgruppen (prop. 1982/83:68)

1982/83:143 av Björn Molin

Riksdagens revisorers förslag angående besparingsåtgärder i statsförvaltningen (förs. 1982/83:8)

21        § Anmäldes och bordlades
Konstitutionsutskottets betänkanden
1982/83:9 Vissa författningsfrågor m. m.
1982/83:11 Vissa ytfrandefrihefsfrågor

Försvarsutskottets betänkanden

1982/83:1 Kommunernas medverkan vid antagningen av hemvärnsmän

1982/83:2 Ansökningsförfarande för militära tjänster

1982/83:3 Översyn av vapenfrilagen

1982/83:4 Tilläggsbudget I  för  1982/83 - försvarsdepartementet  (prop.

1982/83:25) -j

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Meddelande om frågor

Kulturutskottets betänkande

1982/83:13 Vissa kulturminnesvårdsfrågor

Trafikutskottets betänkande

1982/83:4 Öresundsförbindelserna m. m.

Näringsufskoftets betänkanden

1982/83:9 Riksdagens revisorers granskning av den ekonomiska uppgörelsen i samband med bildandet av SSAB Svenskt Stål AB (förs.- 1981/ 82:8)

1982/83:10 Statligt stöd fill industrin (skr. 1982/83:33, förs. 1982/83:4)

1982/83:14 Förfarandet vid rapportering av fondpappersaffärer, m. m. (prop. 1982/83:49)

22 § Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 6 december

1982/83:167 av Anna Lindh (s) till utbildningsministern om åtgärder för aft förhindra att avgifter uttas för universitetsundervisning:

På institutionen för nationalekonomi vid Stockholms universitet finns def planer på atf låta gruppundervisningen ske i Kursverksamhetens regi öch därmed avgiftsbeläggas. Defta skulle i praktiken innebära atf universitetsutbildningen inte längre är kostnadsfri.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga fill utbildningsministern:

Avser statsrådet vidta åtgärder för att förhindra att avgifter uttas för universitetsundervisning?

den 7 december

178

1982/83:168 av Lennart Brunander (c) till jordbruksministern om åtgärder för atf främja trädgårdsnäringen:

De svenska frädgårdsodlarna har en mycket svår ekonomisk situation. Ett högt kostnadsläge - ytterligare förstärkt på grund av ränteläget och nu ännu högre oljepriser - har medfört hård konkurrens från exportländer med starkt subvenfionerade räntor och energipriser. Dessa länder gör även i övrigt stora satsningar för atf främja sina trädgårdsnäringar.

Genom referat i pressen vet jäg att Trädgårdsnäringens riksförbund både i augusti och i oktober månad begärt atf regeringen skall vidta snabba och vei-kningsfulla åtgärder för att främja den svenska trädgårdsnäringen.

Förslag har också i år framlagts av trädgårdsnäringsufredningen. Dessa

syftar till atf understödja de svenska trädgårdsprodukterna med marknadsfrämjande åtgärder. Defta är etf kompletterande utredningsförslag, som etf enhälligt jordbruksutskott och en enhällig riksdag begärt.

Samma jordbruksutskott och riksdag uttalade också "atf de somarbetar inom trädgårdsnäringen skall ha en ekonomisk och social standard söm är likvärdig med den som erbjuds inom andra näringar". De som är sysselsatta inom trädgårdsnäringen kan dock infe leva endast på uttalanden. Statsmakterna måste i handling leva upp till dessa och på olika sätt främja näringen.

Då snabba åtgärder är angelägna för att stärka den svenska trädgårdsnäringens konkurrenskraft, vill jag fill jordbruksministern ställa följande frågor:

1.    Avser statsrådet atf snarast förelägga riksdagen förslag om marknadsfrämjande åtgärder inom trädgårdsnäringen?

2.    Avser statsrådet atf även i övrigt vidta aktualiserade åtgärder som kan främja den svenska trädgårdsnäringen?

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Meddelande om frågor

1982/83:169 av Lennart Brunander (c) fill industriministern om åtgärder för att trygga sysselsättningen vid Eiser Strump AB i Borås:

I slutet av förra veckan beslutade Eisers styrelse atf lägga ned tillverkningen vid Eiser Strump AB i Borås. Beslutet innebär att fillverkningen flyttas till Malmö och atf 200-250 anställda mister sina arbeten i Borås. Enligt fackliga företrädare går fabriken med vinst och borde således kunna drivas vidare.

För Borås är nedläggningen etf svårt slag - man har redan hög arbetslöshet. Def är nödvändigt att alla hjälps åt för aft behålla de arbetsfillfällen som finns i Borås och Sjuhäradsbygden.

Motivet att lägga ned en lönsam verksamhet är svår aft förstå.

Jag vill därför ställa följande fråga till industriministern:

Är industriministern beredd att ingripa för att trygga sysselsättningen vid Eiser Strump AB i Borås?

1982/83:170 av Martin Olsson (c) till bosfadsministern om inrättande av en kartkonserveringscenfral:

I mars 1981 framlade en arbetsgrupp inom lantmäteriverket ett förslag fill uppbyggande av en för hela riket gemensam kartkonserveringscenfral, som i första hand föreslogs lokaliserad till Ange.

I mofionen 1981/82:369 av Margit Odelsparr och undertecknad fogs arbetsgruppens förslag upp. Civilutskottet (CU 1981/82:21) uttalade i anledning av motionen att det är "angeläget aft åtgärder snarast vidtas av regeringen för att skapa de organisatoriska förutsättningarna för en sådan verksamhet inom lantmäteriets ram". Frågan om lämplig lokaliseringsort måste enligt utskottet bedömas även ufifrån regionalpolitiska grunder. Riksdagen beslöt att ge regeringen till känna vad utskottet anfört.

Om behovet av en kartkonserveringscenfral torde ej något tvivel råda. Inte

179

Nr 42

Tisdagen den 7 december 1982

Meddelande om frågor

heller borde def råda något tvivel om aft Ange, som av arbetsgruppen förordats som lokaliseringsort, även av regionalpolitiska skäl är en ort för vilken mycket starka skäl talar. Jag vill därför fråga bosfadsministern:

1.    Överväger regeringen inrättande av en kartkonserveringscenfral?

2.    Avser regeringen att föreslå en lokalisering av centralen till Ange?

1982/83:171 av Per Israelsson (vpk) till statsrådet Roine Carlsson om åtgärder för att trygga sysselsättningen vid Örebro Pappersbruk AB:

Örebro Pappersbruk AB ingår i ASSI-koncernen och har ca 350 anställda. Bruket har lönsamhetsproblem. Både företagsledningen och facket anser att bruket kan bli lönsamt om det får investera ca 20 milj. kr. under en treårsperiod för tillverkning av bl. a. s. k. odlingspapper.

ASSI föreslås i proposition 1982/83:68 få 2 miljarder i ägartillskott från staten för finansiell konsolidering. En konsolidering borde innebära investeringar för lönsamhet och trygga jobb.

Kan de anställda vid Örebro Pappersbruk AB utgå från att bruket får göra de tilltänkta investeringar som skulle kunna leda till lönsamhet och tryggad sysselsättning?

1982/83:172 av Margareta Gärd (m) fill bosfadsministern om låneunderlagef vid beräkning av statligt bostadslån:

Vid ett flertal fillfällen har en kommun lämnat femåriga ränte- och amorteringsfria avskrivningslån fill egnahemsbyggare inom en begränsad del av kommunen.

I lånen ingår kostnader för tomtmark, anslutningsavgift och exploateringsavgift. Samfidigt har kommunens förmedlingsorgan (kommunstyrelsens AU) fillstyrkt aft lånesumman skall ingå i låneunderlagef, dvs. att lån med räntebidrag utgår även på den del av byggkostnaderna som efterskänkts av kommunen.

Anser bosfadsministern atf redan skattefinansierade kostnader skall ingå i låneunderlaget vid beräkning av statligt bostadslån?

23 § Kammaren åtskildes kl. 17.05.

In fidem

180

BERTIL BJORNSSON

/Solveig Gemert