Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1982/83:37

Tisdagen den 30 november

Kl. 15.00

Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen,

1 § Justerades protokollet för den 22 innevarande månad.

2 § Svar på fråga 1982/83:109 om utbildningen inom dataområdet

AnL 1 Utbildningsministern LENA HJELM-WALLÉN:

Herr falman! Per-Ola Eriksson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att utbildningen inom dataområdet skall motsvara de norrbottniska data- och elektronikföretagens behov.

Utbildningen inom dataområdet har under de senaste åren utvecklats och utvidgats i snabb takt. I detta sammanhang har den roll högskolan i Luleå kan spela för utvecklingen i Norrbotten varit särskilt viktig, Så anordnas t, ex, fr. o. m. innevarande budgetår datatekniklinjen vid denna högskola. Vidare har riksdagen fatfat principbeslut orn att v(d högskolan inrätta en professur inom dataområdet när en tillräcklig forskningsbas härför har byggts upp, För att möjliggöra denna uppbyggnad har särskilda rnedel anvisats högskolan i Luleå.

Genom ett särskilt beslut i augusfi 19§2 medgav den förutvarande regeringen dessutom att högskolan i Luleå f|r äjsponera 7 milj. kr. fgr att förstärka forskningen inom bl. a. områdena elektronik, datateknik och verkstadsteknik. I detta sammanhang vill jag ocks nämna de resurser som finns vid det s. k. mikrodatorcentrum vid högskpla.n.

De förhållanden som jag nu har redovisat hör underlätta expansionen av data- och elektronikföretagen i Norrbotten:

Jag anser att en satsning på utbildning och forskning inom de berörda områdena är angelägen. Jag avser att återkgrnrna till dgssa frågor i budgetproposifionen 1983.

Jag vill slufiigen tillägga att frågan om förbättrade Htvecklingsmöjligheter för Norrbottens näringsliv bereds skyndsamt i särskild ordning inom

6 Riksdagens protokoll 1982/83:34-37

Nr 37 regeringskansliet. 1 detta beredningsarbete kommer också högskolans i

Tisdaeen den Luleå roll för att stödja utvecklingen av bl. a. de industriområden frågesfäl-

30 november 1982 '»ren tagit upp att studeras.

Om utbildnifigen inom dataområdet

AnL 2 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för svaret på min fråga. Jag noterar att svaret går i en positiv.riktning.

Det norrbottniska näringslivet är av tradition mycket ensidigt, men det har faktiskt skett positiva förändringar under de senaste åren. Dit hör tillkomsten av många fina och expansiva företag inom data- och elektronikbranschen. Den branschen var fidigare helt orepresénterad i Norrbottens län. I dag finns det i länet 10-12 olika företag som tillsammans sysselsätter drygt 150 personer. Det kan förefalla vara ett litet antal, men företagen utgör en betydelsefull del av ett i övrigt ensidigt näringsliv i Norrbotten. Dessa företag har inneburit etf ökat kunnande och en breddning av verksamheten i näringslivet.

Under innevarande år har det fattats flera beslut, dels om en kraftig utbyggnad av befintliga företag, dels om nyetableringar. Jag tänker på ett beslut nyligen inom L M Ericsson-koncernen om att lokalisera verksamhet till Luleåregionen. ASEA är ett annat exempel.

Tillkomsten av dessa företag inom data- och elekfroniksektorn skapar således inte bara sysselsättning utan även en differenfiering av näringslivet. Tillväxten i denna typ av företag är intressant också därför att vi pä defta sätt till länet får företag med en verksamhet och en produktion sorri inte är lika känslig ur transportsynpunkt som det övriga näringslivet. Avståndet till marknaden är inte lika kännbart.

Denna kraftiga utökning av data- och elektronikföretagen har dock rest många frågetecken. Sorri jag har framhållit i min fråga kan man t. ex. undra om utbildningsresurserna ligger på en sådan nivå att de stämmer överens med de krav som företagen har. Som jag ser det, måste utbildningen anpassas så aft den går hand i hand med företagsuppbyggandet. Jag vet att företagare har hyst oro och uppställt vissa frågetecken. Jag skrev också i september ett brev fill den förutvarande utbildningsministern där jag fog upp dessa frågor. Men valet kom emellan, och eftersom han nu inte längre är kvar i sitt ämbete har jag ställt denna fråga till Lena Hjelm-Wallén.

Denna högskolelinje på dataområdet är positiv. Där utbildas i dag ca 30 civilingenjörer i en treårig utbildning. Jag kan också säga aft utbildningen fillkom genom inifiativ från centerns ledamot i högskolans styrelse.

Herr talman! Jag noterar i alla fall att utbildningsministerns svar har en positiv inriktning. Jag noterar också med tillfredsställelse att vi, när budgetpropositionen skall föreläggas riksdagen, har ätt se fram emot nya förslag. Dessutom förväntar jag mig att man i det arbete för just Norrbotten som pågår iriom regeringskansliet även beaktar denna fråga och aft vi kan få

en akfivitet som innebär att data- och elektronikområdet utvecklas Nr 37
ytterligare i länet. Jag ber att få tacka för svaret. Tisdaeen den

30 november 1982

Överläggningen var härmed avslutad.

■'■-t .1
Om betygsätt-

ningen vid hög-
3 § Svar på fråga 1982/83:114 om betygsättningen vid högskolornas skolornas ämnes-
ämneslärarlinjer lärarlinjer

' Anf. 3 Utbildningsministern LENA HJELM-WALLÉN:

Herr talman! Gunnel Liljegren har frågat mig om jag är beredd att göra ett förtydligande av bestämmelserna om betyg i undervisningsskicklighet, så att enhetlig praxis tillämpas vid de olika ämneslärarlinjerna vid landets högskolor, samt aft utfärda övergångsbestämmelser för den kurs som avslutas med denna termin.

Frågan om betyg i lärarutbildningen behandlades av riksdagen med anledning av propositionen om den stafiiga skoladministrationen (prop. 1980/81:107). Riksdagen beslöt (UbU 1980/81:38, rskr 1980/81:395) att betyg i lärarskicklighet skall ges i en tvågradig skala med något av uttrycken godkänd och icke godkänd. I ämnesfeori skall den i högskoleförordningen föreskrivna normalordningen med en tregradig skala kvarstå. Regeringen meddelade genom beslut den 1 oktober 1981 universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) vad riksdagen hade beslutat.

UHÄ utfärdade med anledning härav genom beslut den 8 juni 1982 förordning om ändring i utbildningsplanerna för bl. a. ämneslärarlinjerna samt övergångsbestämmelser i anslutning därfill. 1 ett beslut den 11 november 1982 har UHÄ förtydligat dessa övergångsbestämmelser. I beslutet anför UHÄ bl. a. följande: "Eftersom endast en ringa del av teoriundervisningen under den prakfisk-pedagogiska utbildningen ges under den andra terminen och undervisningen då vanligtvis är en direkt uppföljning av genomgången praktikufbildning, bör den del av teoriutbildningen som skall betygsättas rimligen ha varit förlagd till den första terminen. Någon retroaktiv betygsäffning bör därför ej ske."

Jag utgår från att UHÄ meddelar de föreskrifter som behövs för att riksdagens intentioner skall fullföljas. Jag ser för min del ingen anledning att frångå den nuvarande ordningen, aft föreskrifter om betyg på grundval av riksdagens beslut meddelas av den myndighet som fastställer utbildningsplan.

AnL 4 GUNNEL LILJEGREN (m):

Herr talman! Jag är förvånad över den passivitet som för def första UHÄ och för det andra regeringen har visat under våren 1982 i fråga om att meddela anvisningar om hur det nya betygssystemet på ämneslärarlinjen skall fungera. Metodiklektorerna har under våren vittnat om att def har blivit ett positivt arbetsklimat mellan handledare, kandidater och mefodiklekto-rer. Defta kan man utan vidare tillskriva det faktum att betyget i

Nr 37

Tisdagen den . 30 november 1982

Om betygsätt- t ningen vid högskolornas ämneslärarlinjer

lärarskicklighet numera skall omfatta godkänd eller icke godkänd. Det var etf enigt beslut som 1981 fattades på den punkten. Av UHÄ:s direkfiv att döma - direkfiven kom inte förrän i juni 1982 - verkar det emellertid som om metodik skulle befraktas som en kurs i ämnesteori, och teorefisk metodik "skulle betygsättas med graderade betyg: godkänd, icke godkänd eller väl godkänd. Tidigare vägdes metodik in i lärarskicklighet, och betyg gavs som ett delbetyg i fråga om lärarskickligheten, där graderade betyg numera inte skall ges. Genom UHÄ:s tolkning får mefodiklektorerna en helt ny uppgift, nämligen aft sätta graderade betyg i metodik, vilket aldrig tidigare har förekommit. Dessutom har elever och lärare fått veta detta först i juni 1982. Och betyg skall sättas till julen 1982. Det är helt klart att om man tvingas sätta betyg i metodik, kommer de betygen att bli retroaktiva, eftersom den teoretiska delen av metodiken var förlagd fill första terminen, dvs. våren 1982.

Sedan har UHÄ utgivit en tolkning av sin egen förordning som inte gör förvirringen mindre. Det är def förtydligande som Lena Hjelm-Wallén läste upp och som ju är fullständigt obegripligt. Jag vill fråga Lena Hjelm-Wallén: Skall graderade betyg i metodik sättas på lärarhögskolorna i höst, eller skall sådana betyg infe sättas?

AnL 5 Utbildningsministern LENA HJELM-WALLEN: Herr talman! Jag ger Gunnel Liljegren rätt i aft förhållandena beträffande betygsätfningen i lärarutbildningen har varit röriga under senare fid. Def är också så, som Gunnel Liljegren sade, att ansvaret för detta drabbar den fidigare regeringen. När situationen nu är sådan, måste jag samtidigt göra klart att det är UHÄ som har att handlägga denna fråga och att vi från . regeringen inte kan lägga oss i det. Jag hoppas aft det förtydligande som UHÄ har gjort om att det infe skall vara någon retroaktiv betygsäffning och om hur man kan hantera metodikundervisningen - hur den kan integreras i andra ämnen eller i praktikverksamheten - skall klara upp den här situationen.

AnL 6 GUNNEL LILJEGREN (m):

Herr falman! Metodikbetyget kan på ämneslärarlinjen infe integreras i de andra ämnenas betyg, möjligen i pedagogikbetyget, eftersom ämneslärarna kommer till lärarhögskolan med graderade ämnesbetyg i bagaget och skall genomföra sin praktiska utbildning på lärarhögskolan. Avskaffandet av betyg i lärarskicklighet kan få till följd att den prakfiska delen av utbildningen får en mycket mindre tyngd än den teoretiska. 1 stället för att ägna sig åt att förbereda lekfioner skulle lärarkandidaterna kunna plugga metodik och lära sig hur man förbereder en lektion men lägga mindre vikt vid hur man genomför den, eftersom graderade betyg inte sätts.

Lena Hjelm-Walléns kollega har visat prov på en omvändelse under galgen och utfärdat direkfiv beträffande blockbetygen. Def vore på sin plats, tycker jag, att utbildningsministern gjorde detsamma när def gäller dessa betyg på

ämneslärarlinjen och gav klara besked tUl UHÄ. Detta måste det vara möjligt att göra.

AnL 7 Utbildningsministern LENA HJELM-WALLÉN:

Herr talman! Man får ju ändå hålla sig fill bestämmelserna. Situafionen är

den aft föreskrifter om betyg skall utarbetas av den myndighet som fastställer

utbildningsplanen, och def är UHÄ.

Nr 37

Tisdagen den

30 november 1982

Om reglerna för. . avvisning

AnL 8 GUNNEL LILJEGREN (m):

Herr talman! Jag kan inte säga att jag är särskilt nöjd med svaret. Förvirringen består.

På vissa lärarhögskolor kommer skriftliga uppgifter i metodik att ligga till grund för betygsättningen, på andra lärarhögskolor kommer inte def aft vara fallet. Def måste vara en utbildningsministers uppgift aft försöka samordna fillvägagångssätten vid de olika lärarhögskolorna.

AnL 9 Utbildningsministern LENA HJELM-WALLÉN:

Herr falman! I sak är ju Gunnel Liljegren och jag helt överens: att det är en

olycklig situafion, om man nu skulle börja sätta graderade betyg i metodik.

Men formellt ligger def så fill aft den som har att fatta beslut i frågan och som

nu också har tagit itu med den är UHÄ. Jag tror att UHÄ också kommer att

klara av defta.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på fråga 1982/83:107 om reglerna för avvisning

AnL 10 Statsrådet ANITA GRADIN:

Herr talman! Alexander Chrisopoulos har, mot bakgrund av aft en person som är innehavare av ett giltigt franskt resedokument nyligen avvisats från Sverige, frågat mig vilka regler som gäller för avvisning av personer som vid inresa fill Sverige uppvisar giltigt resedokument.

Några särskilda regler om avvisning gäller inte för innehavare av resedokument. De kan precis som andra utlänningar avvisas om de lagliga förutsättningarna är uppfyllda.

Enligt vad jag har inhämtat har det aktuella avvisningsbeslufef fattats med stöd av 29 § utlänningslagen. En ufiändsk medborgare får enligt denna bestämmelse avvisas bl. a. om det skäligen kan antas aft han eller hon kommer att sakna tillräckliga medel för sin vistelse i Sverige, eller i något annat nordiskt land som han eller hon tänker besöka, samt för sin hemresa. Bestämmelsen gäller infe den som har visering hit eller giltigt uppehållstillstånd här.

Beslut om avvisning meddelas av polismyndighet, om infe ärendet skall överlämnas tUl invandrarverket därför aft polifiska skäl har anförts mot avvisning. Awisningsbeslut som har meddelats av polismyndighet vid

7 Riksdagens protokoU 1982/83:34-37

Nr 37

Tisdagen den

30 november 1982

Om reglerna för avvisning

utlänningens ankomst hit eller inom en vecka därefter skall verksfällas utan hinder av anförda besvär. Besvärsräft föreligger fill invandrarverket, vars beslut kan överklagas hos regeringen.

En ufiänning får alltså avvisas om han eller hon infe har tillräckligt med pengar fill uppehälle och hemresa. Vad som menas med tillräckliga medel kan infe anges generellt. Det varierar med hänsyn till vistelsens längd och syfte samt omständigheterna i övrigt. Om utlänningen skall besöka någon som bekostar hans uppehälle här, sänks i motsvarande mån kraven på den egna reskassan. Ett påstående om ekonomisk garant skall i rimlig mån undersökas av polisriiyndigheten, innan beslut fatfas i avvisningsfrågan. Kravet på medel fill hemresan torde vanligen fillgodoses genom aft den inresande visar en för den planerade hemresedagen gällande biljett.

AnL 11 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Herr falman! Jag tackar invandrarministern för svaret. Det aktualiserar i och för sig behovet av att återigen åberopa def exempel jag nämnt i frågan.

Min fråga gäller en minst sagt märklig avvisning av en person vid namn Kemål Bayram.av Arlandapolisen. Personen i fråga anlände förmodligen under förmiddagen torsdagen den 11 november fill Sverige. Ändamålet med resan var att hälsa på goda vänner som lever här. Vid elvatiden på dagen kontaktades Turkiska riksförbundet av Arlandapolisen. Där fanns då ingen som kände fill något om Bayram. Man lyckades emellertid få reda på hans vänner, och mellan kl. 13 och 14 ringde man tUl polisen på Arlanda och meddelade defta. Man fick då svaret att Bayram inte kunde släppas in i landet, eftersom han saknade returbiljett och bara hade 2 000 kr., vilket inte räckte till en flygbiljett till Frankrike, som kostade 2 800 kr.

I def läget tog en person från Turkiska riksförbundet med sig 1 000 kr. och åkte ut fill Arlanda och polisen där. Tillsammans med Bayrams egna pengar skulle det täcka flygkostnaderna fill Frankrike. När denna person kom till Arlanda var kl. 15.30. Han fick emellertid beskedet att det infe räckte med pengar. En flygbiljett fill Frankrike skulle också uppvisas. Man gick då till Air Frances kontor på Arlanda, och för de 1 000 kronorna försökte man köpa en bUjeff mot löfte att betala resterande summa följande dag. Air France gick med på arrangemanget, och tjänstemannen på Air Frances kontor ringde dessutom till polisen på Arlanda och meddelade aft Bayram nu hade en returbiljett till Frankrike. Men Bayram släpptes alltså ändå inte.

Det polisbefäl som var i tjänst - Sven Svedjegård heter han - hade nämligen bestämt att en biljett skulle uppvisas före kl. 16.00. Telefonsamtalet till polisen kom kl. 16.40.

Herr talman! Jag tycker att det fall som jag har beskrivit föranleder en rad frågor som bör belysas:

Är def regelmässigt så att personer med returbiljetter släpps in i landet? Eller har Bayram behandlats på ett särskUt sätt på grund av sin turkiska härkomst?

Har invandrarministern utarbetat några speciella bestämmelser när det

gäller polisens behandling av inresande personer från Turkiet? Nr 37

Borde inte avvisningen av Bayram ha inställts när de krav som polisen ställt Tisdagen den
bevisligen var uppfyllda innan avvisningen i prakfiken var verkställd? 30 november 1982

AnL 12 Statsrådet ANITA GRADIN:

Herr talman! Eftersom besvärsfiden inte har gått ut för det här ärendet är det ytterst angeläget att jag över huvud taget infe berör detta enskilda ärende, utan jag vill hålla mig fill principerna för den här typen av frågor.

Självfallet är def så, Alexander Chrisopoulos, att det infe finns några speciella regler för några speciella grupper som kommer till Sverige utan alla skall behandlas på samma sätt och utifrån gällande utlänningslagsfiftning.

Som jag sade får frågan om vad som är fillräckliga medel avgöras från fall till fall eftersom de är beroende av det sätt på vilket man skall bo. Man kan komma på sommaren och tälta, och då behöver man litet pengar. Man kan bo på hotell, och då behöver man en helt annan summa pengar. Många exempel kan anföras.

Herr falman! Jag ber således återigen att få hänvisa till mitt svar.

Om reglerna för avvisning

AnL 13 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Herr talman! Till aft börja med skall jag referera en del av invandrarministerns svar som är ett citat ur 29 § ufiänningslagen. Där sägs nämligen:

"------ 1. om def kan antas aft han kommer aft sakna tillräckliga medel för

sin vistelse i Sverige eller i något annat nordiskt land, som han tänker besöka,
samt för sin hemresa, ."

Var fallet Bayram sådant att polisen skäligen kunde anta att Bayram inte hade några medel till sitt förfogande, när Turkiska riksförbundet ställde sig bakom honom, när en person fog 1 000 kr. med sig och snabbt åkte till Arlanda för att bemöta polisens krav och när dessutom Turkiska riksförbundet hade hittat hans anhöriga och vänner i Sverige?

Kan man mot den bakgrunden säga att polisens agerande var korrekt i detta fall?

AnL 14 Statsrådet ANITA GRADIN:

Herr talman! Jag måste upprepa att jag infe kan gå in på def enskilda ärendet. Men när def gäller poUsens skyldighet att kontrollera påståenden om ekonomisk garant vill jag hänvisa fill JO:s behandling av den frågan 1979 beträffande två ärenden, vilka har diarienummer 300:1978.

JO ansåg aft det måste ankomma på den inresande som saknar medel för sin vistelse här och för sin hemresa aft visa att en viss person är garant. Den inresande har således ansvaret för att det på något sätt går att komma i kontakt med garanten, exempelvis per telefon. Vid inresekontrollen är polisen skyldig att söka kontrollera uppgifter om uppgiven garant.

Nr 37

Tisdagen den

30 november 1982

Om arbetsmarknadssituationen i malmfälten

AnL 15 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Herr falman! Jag vill påminna invandrarministern om aft garanten i fråga redan var klar. Polisen på Arlanda hade ringt till det turkiska riksförbundet, och därifrån ställde man inte bara upp som garant utan skyndade sig också fill Arlanda med 1 000 kronor, som behövdes just då.

Jag hävdar dessutom aft det exempel som jag nyss refererat från talarstolen är ett bevis på den skillnad som finns mellan lagsfiftningens utformning å ena sidan och den praktiska tillämpningen av lagen hos olika myndigheter å andra sidan. Jag kan klarf hävda aft def sätt som lagen praktiskt fillämpas på av t. ex. polisen på Arlanda inte bara saknar täckning i lagstiftningen och strider mot den allmänna rättsuppfattningen utan också har helt andra syften än att följa lagen. Det är ett agerande som klart strider mot ufiänningslagstiftningen. Och defta bör invandrarministern vara uppmärksam på.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1982/83:110 om arbetsmarknadssituationen i malmfälten

AnL 16 Arbetsmarknadsministern ANNA-GRETA LEIJON:

Herr talman! Per-Ola Eriksson har frågat industriministern vilka åtgärder regeringen avser aft vidta med anledning av den kraftigt försämrade arbetsmarknadssituationen i malmfälten samt om regeringen kommer att acceptera LKAB:s planer på nedläggning av gruvan i Svappavaara.

Frågan har överlämnats till mig.

Jag är helt överens med Per-Ola Eriksson om bedömningen av den svåra situation som råder vid malmfälten. Inom regeringskansliet pågår nu arbetet med den proposifion om Norrbotten som skall föreläggas riksdagen senast i mars. Arbetet grundas i den utvecklingsplan för Norrbotten som utarbetats i samverkan mellan socialdemokraterna och Landsorganisationen.

Under loppet av 1982 har arbetsmarknadsläget ytterligare försämrats i malmfälfskommunerna. I förra veckan besökte därför en av regeringen utsänd arbetsgrupp malmfälten för att klarlägga det akuta behovet av åtgärder. Arbetsgruppen har i dag lämnat sin rapport.

När det gäller LKAB:s planer för den fortsatta driften i gruvan i Svappavaara har något slutligt ställningstagande ännu inte presenterats av företaget. Infe heller har några förhandlingar med personalen inletts. Jag vill därför ännu inte kommentera denna fråga.

AnL 17 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret på min fråga, även om frågan var ställd till industriministern.

Jag måste dess värre säga att svaret inte var särskilt fyUigf. Jag saknar fortfarande besked om vad regeringen avser att vidta för konkreta åtgärder med anledning av situationen i malmfälten. Hänvisningen till den socialde-

mokrafiska UtveckUngsplanen tycker jag inte är ett fillräckligt besked - den var i många avseenden inte så särskilt avancerad. Qch att vi skall få vänta kanske till i mars för att få mer konkreta besked tycker jag är litet oroande mot bakgrund av situationen.

Näringslivet i malmfälten är näsfan helt beroende av LKAB: När malmproduktionen går ner svikfar hela företaget och - vad värre är - hela regionen. Def får direkta konsekvenser på sysselsättningen, LKAB, verkstadsindustrin, SJ och hela transport- och servicesektorn - för att inte säga också den offentliga verksamheten. Def sprider sig också svårigheter fill angränsande kommuner. Pajala kommun har jag nämnt i min fråga, och jag tycker att det är en ganska skrämmande bild som tonar fram när man ser på situationen.

Jag är också medveten om den delegafion som varit uppe i malmfälten den senaste veckan. En rapport har avlämnats till regeringen i dag. Det kunde vara intressant att veta vad man kommit fram till - vilka förslag som presenteras i rapporten.

Att planerna på att ta Svappavaaragmvan ur produkfion har skapat förstämning och oro i malmfälten är helt förståeligt. Försvinner gruvan, drabbas nämligen inte bara orten Svappavaara utan även omkringliggande bygder. Vi vet att möjligheterna att upprätthålla etf fungerande näringsliv och en fungerande verksamhet i den här regionen hänger mycket intimt samman med frågan om Svappavaaragmvans vara eller icke vara. Därför tycker jag aft LKAB:s planer är oroväckande. Jag är medveten om att LKAB:s ledning ännu inte har fattat något definitivt beslut, men def är uppenbart att man har avancerade planer på aft lägga ner Svappavaaragmvan, och det kunde därför vara intressant att veta om regeringen i så fall kommer aft acceptera defta.

Människor som har byggt hus och rotat sig i den här bygden är beroende av att LKAB:s verksamhet är intensiv och kan utvecklas. Bygden förblöder nästan om infe gruvnäringen kan utvecklas eller alternativ sysselsättning skapas, främst inom industrin.

Herr falman! Svaret hade visserligen kunnat vara fylligare, men jag ber ändå att få tacka för def. Jag efterlyser samtidigt svar på frågan om de konkreta åtgärder regeringen tänker vidta då det gäller malmfälten.

Nr 37

Tisdagen den

30 november 1982

Om arbetsmarknadssituationen i malmfälten

AnL 18 Arbetsmarknadsministern ANNA-GRETA LEIJON: Herr talman! Som jag sade tidigare instämmer jag i att läget i malmfälten och i Norrbotten över huvud taget är mycket allvarligt. Regeringen lägger därför största vikt vid sin uppgift att försöka lindra problemen och klara av situationen där uppe.

Jag tycker att def är beklagligt att Per-Ola Eriksson så raskt avfärdar den utvecklingsplan för Norrbotten som vi tillsammans med Landsorganisafionen utarbetade redan förra vintern och som skall utgöra underlag för det arbete som nu skall utföras i regeringskansliet. Det finns knappast något annat förslag som är mera genomarbetat - i varje fall har det infe framlagts något sådant från borgerligt håll.

Nr 37

Tisdagen den

30 november 1982

Om arbetsmarknadssituationen i malmfälten

Jag vill också fillägga att vi under förra veckan från regeringskansliet, framför allt då indusfri- och arbetsmarknadsdepartementen, har haft en arbetsgrupp uppe i Norrbotten. Så sent som etf par fimmar innan defta svar lämnades här i riksdagen i dag har arbetsgruppen lämnat sin rapport fill regeringen. Jag kan berätta att rapporten innehåller mycket omfattande förslag. Trots den korta fid arbetsgruppen har varit i Norrbotten har den gått igenom problemen mycket noga, och man lägger fram en lång rad förslag till regeringen. Bl. a. lämnar man förslag om åtgärder för övertalig personal, om förstärkning av arbetsförmedlingen, om överföring av tjänster från stafiiga myndigheter i Stockholm m. m.

Eftersom den fid vi har för att diskutera är väldigt kort under en frågedebaft, skulle jag vilja upplysa om att rapporten kommer att offentliggöras. För den som är intresserad vill jag också nämna att den kommer att finnas tillgänglig på arbetsmarknadsdepartementet senare under dagen.

AnL 19 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr falman! Anna-Greta Leijon och jag är helt överens då def gäller beskrivningen av problemen i malmfälten, och vi är likaså överens om aft situafionen är prekär och allvarlig. Men mot bakgrund av den upphaussning av uppmärksamheten kring utvecklingsplanen som gjordes i valrörelsen tycker jag det är beklagligt att man inte har kommit längre med just def arbetet. Det fanns inslag i utvecklingsplanen som i förstone inte var så offensiva.

Mot bakgrund av den nya och försvårade situationen i malmfälten borde regeringen enligt min mening ha agerat fidigare. Jag tror att det nu mer än någonsin fidigare krävs offensiva åtgärder. Jag tolkar def så att en del av de förslag i rapporten som Anna-Greta Leijon nämnde är offensiva, medan andra, t. ex. förslaget att stärka arbetsförmedlingen, inte är def i särskilt hög grad. Jag tror att vi behöver en inriktning mot att omstrukturera näringslivet, att aktivera lokaliseringsdelegafionen i regeringskansliet, att öka kontakten med industriföretag och att försöka använda offertprincipen - allt för att få fram nya företag och ny produktion och skapa ett differentierat näringsliv, så att vi kan ta hand om den övertaliga arbetskraften. Jag tror detta är vikfigt. Sedan måste man också sätta in åtgärder som når ut till de glest befolkade områdena, för det är til syvende og sidst de som i första hand drabbas när situationen i LKAB förvärras.

AnL 20 Arbetsmarknadsministern ANNA-GRETA LEIJON: Herr falman! Det är naturligtvis väldigt lätt att komma med svepande krifik. Men den bör helst vara sakligt underbyggd.

Den utvecklingsplan för Norrbotten som jag har talat om innehöll fem olika steg. Det femte steget i. den planen handlade om omedelbara arbetsmarknadspolifiska insatser. I det sysselsättningspaket som regeringen lade fram i slutet av oktober månad - den 21 oktober tror jag att det var -fanns stora satsningar på Norrbotten. Norrbotten har fått mest pengar både när det gäller fidigareläggande av statliga investeringar och när det gäller

tillskott av beredskapsmedel. Därmed har Norrbotten totalt för def här året fått närmare 700 milj. kr. i beredskapsmedel.

Beträffande den rapport som vi har fått i dag, för bara någon timme sedan, vill jag säga aft regeringen självfallet inte har hunnit studera den eller ta ställning till den. Den innehåller väldigt många förslag av varierande slag från den beredningsgrupp som egentligen är en intern beredningsgrupp inom regeringskansliet, vilken har fått i uppdrag att speciellt åka upp till malmfälten för att se vad som kan åstadkommas för att klara sysselsättningen där. Trots att detta är ett arbete som pågår inom regeringen, har vi valt aft i dag offentliggöra förslagen. De kommer alltså att läggas fram senare.

Nr 37

Tisdagen den

30 november 1982

Om information om företagsfusioner m. m.

AnL 21 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr talman! Att det behövs arbetsmarknadspolitiska åtgärder är givetvis sant. Men jag tror aft det är vikfigt att regeringen, då den ökar insatserna fill länen, för över mer resurser tiU länsstyrelserna, som kan använda dem som offensiva regional- och näringspolitiska insatser. Jag tror att man då får långsikfiga effekter av insatserna.

Jag fick inget svar på frågan: Är regeringen beredd att aktivera lokaliseringsdelegationen, beredd aft fa kontakt med större industriföretag i landet, de industriföretag som fakfiskt har en fillväxt, för att få dem att lokalisera sin produkfion fill malmfälten?

Jag fick inte heller svar på min första fråga som gällde Svappavaaragmvan. Om LKAB-ledningen fatfar ett definitivt nedläggningsbeslut, kommer regeringen aft acceptera ett sådant beslut?

AnL 22 Arbetsmarknadsministern ANNA-GRETA LEIJON: Herr talman! Bland de förslag som den här arbetsgruppen nu har förelagt regeringen finns också förslag om kontakter med industriföretag, förslag som syftar till en omstrukturering av näringslivet i malmfältskommunerna.

Beträffande Svappavaara sade jag i mitt svar att LKAB :s ledning ännu inte har tagit ställning fill den frågan. Inte heller har den redovisat några förslag för de fackliga organisationerna vid företaget. Jag menar aft def är alldeles för fidigt för att regeringen i def här läget skulle göra något uttalande. LKAB:s beslut i den här frågan lär komma någon gång i mitten av december.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på fråga 1982/83:117 om information om företagsfusioner m. m.

AnL 23 Arbetsmarknadsministern ANNA-GRETA LEIJON: Herr talman! Kenth Högström har frågat mig om jag överväger att vidta sådana ändringar i lagen om medbestämmande som syftar till att förelägga förefagsägare skyldighet aft ge de anställda informafion om planerade

Nr 37

Tisdagen den

30 november 1982

Om solidpappstill-verkningen vid Forsså Kraftbox AB

företagsfusioner och/eller företagsnedläggningar i så god tid att de ges reella möjligheter att påverka utvecklingen.

Den fråga som Kenth Högström ställer berörs bl. a. av nya arbetsrättskommitténs utredningsuppdrag.

Det framgår av arbetsmarknadsutskottets senaste betänkande om medbestämmandefrågor att regeringen kommer att fillsäfta en särskild beredningsgrupp, som får fUl uppgift att förbereda en samlad bedömning av hur det fortsatta reformarbetet på arbetsrättens område skall läggas upp. Beredningsgruppen kommer därvid aft fa upp också frågan om förbättrad facklig insyn i samband med företagsförvärv eller liknande. Def kommer att ske bl. a. mot bakgrund av nya arbefsräffskommitténs slutbetänkande och vad som kan tänkas komma fram som en följd av utvecklingsavtalef mellan SAF, LO och PTK.

Jag vill först avvakta resultatet av beredningsgruppens arbete innan jag far ställning fill hur kravet på förbättrad informafion bäst kan fillgodoses.

AnL 24 KENTH HÖGSTRÖM (s);

Herr falman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret på min fråga.

Bakgrunden till frågan framgår egentligen av nästa fråga på föredragningslistan, som är ställd fill industriministern. Men bakgrunden kunde också göras mer allmän. Det hör mer till regel än till undantag att företag de facto påbörjar verksamhetsförändringar som exempelvis fusioner, nedläggningar eller omstruktureringar av industrin innan de anställda informeras eller, än mindre, ges reella möjligheter att påverka planerna på förändringar.

Därför hälsar jag arbetsmarknadsministerns svar som en välkommen indikation på förstärkning av endera lagen om medbestämmande eller annan arbetsrättslig lagstiftning i syfte att skapa just de här eftersökta reella möjligheterna för de anställda att påverka.

Arbetsmarknadsministerns svar kan inge olika grupper av indusfrianställda hopp inför framfiden.

På denna punkt ser man ännu en våda av etf sexårigt borgerligt regeringsinnehav.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1982/83:118 om solidpappstillverkningen vid Forsså Kraftbox AB

AnL 25 Industriministern THAGE PETERSON:

Herr talman! Kenth Högström har frågat mig dels om jag anser att avvecklingen av Forsså Bruk har betydelse för strukturen av svensk skogsindustri, dels om jag är beredd att ta upp förhandlingar med PLM AB i syfte att behålla soUdpappstillverkningen vid Forsså Bruk utifrån det lokala alternativ som presenterats.

Forsså Kraftbox AB, som ägs av PLM AB, tillverkar solidpapp av refurfiber i Näsviken, Hudiksvalls kommun. Verksamheten sysselsätter drygt 200 personer.

Enligt vad jag erfarit har verksamheten under etf antal år drivits med mycket svagt ekonomiskt resultat och med dåligt kapacitetsutnyttjande. PLM AB har därför överlåtit maskiner m. m. till Munksjö AB, som har för avsikt att överföra tillverkningen från Forsså till Timsfors, där Munksjö AB har en anläggning för tillverkning av solidpapp. Genomförs dessa planer, innebär det aft Forssåenhefen kommer att läggas ned.

Om en nedläggning av Forsså Bruk sker, innebär det ett mycket hårt slag för de anställda vid bruket och för Hudiksvalls kommun. En nedläggning av bruket påverkar däremot svensk skogsindustris struktur i mera begränsad omfattning.

Jag har även erfarit aft PLM AB har för avsikt att vidta åtgärder för att underlätta skapandet av ersättningssysselsättning om nuvarande verksamhet vid Forsså Bruk upphör.

Nr 37

Tisdagen den

30 november 1982

Om solidpappstiU-verkningen vid Forsså Kraftbox AB

AnL 26 KENTH HÖGSTRÖM (s):

Herr falman! Jag vill tacka industriministern för svaret på frågan.

Anledningen till den första frågan, om affärsuppgörelsen har betydelse för den svenska skogsindustrins struktur, är följande: Den förra socialdemokrafiska regeringen uppvaktades vid etf par tillfällen 1974-1975 av Pappersin-dustriarbetareförbundet, Skogsarbétaréförbundet och Träindustriarbefareförbundet samt indusfrifjänstemän och arbetsledare ingående i fräkartell-samarbetet om behovet av en stafiig sfrukfurplan för svensk skogsindustri. Detta arbete inleddes, men avbröts av den borgerliga regeringens tillträde 1976, vilket var och är beklagligt men icke desto mindre uppfordrande för en socialdemokratisk regering.

En sådan sfrukfurplan behövs, ett praktiskt samhälleligt arbete som inte bara förlitar sig på marknadens egna lagar och krafter- även om marknaden givetvis måste vara grunden. Detta är ännu viktigare i ett annat perspekfiv, nämligen att staten driver Örebro Pappersbruk, ingående i ASSI-koncernen, med årliga miljonförluster. Staten har vidare medverkat till en finansiell rekonstruktion av Munksjökoncernen, som nu uppträder som köpare av en konkurrent, nämligen Forsså Bruk.

Både Örebro Pappersbruk och Munksjö bedriver alltså verksamhet som är likartad eller har en Forsså Bruks näraliggande konkurrensprofil. Sett från den synpunkten har staten etf indirekt ansvar och borde därför påskynda strukturplanearbefet. Just därför har jag frågat industriministern om han är beredd att ta upp en diskussion med PLM i syfte att möjliggöra ett lokalt affärsalternativ som bibehåller produktionskapaciteten i Näsviken.

Industriministern är uppenbarligen infe beredd att göra det. Icke desto mindre är det viktigt, som industriministern säger i sitt svar till mig, aft han har erfarit att PLM är beredd att verka för ersättningssysselsättning. Det är bra. Det behövs i vår bygd, som är mera drabbad än de flesta bygder här i landet med undantag av Norrbotten.

Nr 37

Tisdagen den

30 november 1982

Om solidpappstillverkningen vid Forsså Kraftbox AB

Men industriministern säger i sitt svar: "Jag har även erfarit att PLM AB har för avsikt att vidta åtgärder för att underlätta skapandet av ersättnings-sysselsättning om nuvarande verksamhet vid Forsså Bruk upphör." Det är mycket intressant att industriministern säger "om nuvarande verksamhet upphör". Såvitt jag förstår har PLM redan frånträtt de centrala förhandlingarna och betraktar affärsuppgörelsen såsom varande i hamn. Jag hoppas innerligt aft industriministern kan biträda de anställda och de lokala intressena i Hudiksvall för att få till stånd en snygg avslutning på den här affären.

. AnL 27 Industriministern THAGE PETERSON:

Herr talman! Jag kan instämma i Kenth Högströms synpunkter när def gäller behovet av ett program för svensk skogsindustri. Jag hoppas aft han så småningom skaU få det önskemålet tillgodosett.

Låt mig något kommentera den aktuella frågans och det aktuella brukets betydelse för strukturen.

Forsså Bruk har i dag en produktion på drygt 30 000 ton papper. Denna tillverkning skall nu eventuellt överflyttas fill Timsfors. Självfallet har - det är helt klart, så den frågan behöver vi inte diskutera - en nedläggning av Forsså Bruk mycket stor betydelse för de anställda och för kommunen. Däremot, menar jag, förändrar det inte strukturen i svensk skogsindustri i någon större omfattning, eftersom varken Forsså eller Timsfors i dagsläget har fullt kapacitetsutnyttjande vid sina anläggningar och inte heller beräknar få det under en tid framöver.

. Det lokala initiafivet har ännu inte presenterats för industridepartementet. Hittills har det presenterats via massmedia. Jag kan därför infe ha några bestämda uppfattningar om def.

När det gäller sysselsättningsfrågan vill jag upprepa vad som har kommit fram, nämligen att PLM har för avsikt att vidta åtgärder om nuvarande verksamhet vid Forsså Bruk upphör. Jag vill gärna understryka att PLM måste ha och förmås att ta etf ansvar för att nya sysselsättningstillfällen skapas i Forsså.

Anf. 28 KENTH HÖGSTRÖM (s):

Herr falman! Industriministerns svar om behovet av den skogsindustriella sfmkfurplanen är mycket välkommet. Aft en sådan plan behövs ser vi runt om i våra bygder.

Men frågan är om infe Forsså Bruk industriellt, produktionstekniskt och affärsmässigt är minst lika lämpat att fortsätta som solidpappstillverkare och vidareförädlare av solidpapp i Sverige. Maskinutrustning och annat är bättre där än i de två konkurrerande företagen i Sverige. Eftersom PLM fidigare inte har satsat särskilt hårt på den här enheten inom sin pappemballagedi-vision, finns det alltså lokala affärsintressenter som är beredda att tillsammans med de anställda driva företaget vidare, förutsatt att PLM sätter sig vid förhandlingsbordet. Det skulle kunna gagna bygden och omöjliggör ingalunda för Timsfors att leva vidare i Munksjökoncernen.

Det är denna indikation, denna hjälp som jag efterlyser hos industriministern. Jag vet att industriministern inom kort kommer att få en framställan från lokala intressen, och då hoppas jag verkligen att ni hjälper till, om inte annat så för att lösa frågan om ersättningssysselsäftning.

AnL 29 Industriministern THAGE PETERSON:

Herr talman! Den lokala arbetsgruppen och de anställda är naturligtvis välkomna till industridepartementet för aft presentera det lokala alternativet. Jag kan emellertid i dag infe ha någon uppfattning om detta, eftersom jag inte känner fill innebörden.

Def tillhör en industriministers hårda vardag aft diskutera frågeställningar där olika bygders intressen ofta kolliderar. Jag försöker verka så, att inte region ställs mot region eller ort ställs mot ort. Företagen, vare sig de är statliga, kooperativa eller privata, svarar för den företagsekonomiska bedömningen. De bedömningarna vill jag inte offentligt kommentera.

Nr 37

Tisdagen den

30 november 1982

Om soUdpappstillverkningen vid Forsså Kraftbox AB

AnL 30 KENTH HÖGSTRÖM (s):

Herr talman! Jag har full förståelse för industriministerns föga avundsvärda situation när han skall leda en industrisfrukturomvandling som är den hårdaste som vi har haft under efterkrigstiden. Det är också berömvärt att han försöker undvika att ställa region mot region eller ort mot ort. Jag sade också i mitt tidigare inlägg att det finns möjligheter för solidpapps- och wellpappsfillverkarna att existera på flera håll.

Hudiksvalls kommun och de anställda kommer säkerligen att fråga både arbetsmarknadsstyrelsen och industridepartementet om en annan typ av hjälp. Man kommer också att diskutera frågan om Munksjö. Situationen i dag är nämligen krisartad. Detta nämner jag bara som en upplysning fill industriministern.

Jag ber än en gång att få tacka för svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Föredrogs och hänvisades Motionerna

1982/83:129 fill konstitutionsutskottet 1982/83:130 till arbetsmarknadsutskottef 1982/83:131 fill konsfitufionsutskottet 1982/83:132 fill trafikutskottet 1982/83:133 fill konstitufionsutskottet 1982/83:134 till finansutskottet 1982/83:135 till skatteutskottet 1982/83:136 och 137 tiU lagutskottet

Nr 37 9 § AnL 31 TREDJE VICE TALMANNEN:

Tisdagen den -lg får meddela aft på morgondagens föredragningslista uppförs dels

30 november 1982 utbildningsutskottets betänkande 3 närmast efter socialutskottets betänkan-

_____________ de 7, dels skatteutskottets betänkande 6 närmast efter näringsufskoftets

betänkande 7.

10 § Anmäldes och bordlades
Motion

1982/83:138 av Kjell Mattsson m.fl.

Ändring i byggnadsstadgan (1959:612) (prop. 1982/83:45)

11 § Anmäldes och bordlades
Utrikesutskottets betänkanden
1982/83:5 Kampuchea

1982/83:6 Erkännande av PLO, m. m. 1982/83:7 Den alliansfria rörelsen 1982/83:9 Cypernfrågan

Socialutskottefs betänkanden 1982/83:5 Abortlagstiftningen 1982/83:8 Åtgärder mot fobaksbruket 1982/83:9 Vissa frågor om äldreomsorger m. m.

Kulturutskottets betänkande

1982/83:12 Förvaltningen av vissa donationsmedel

Utbildningsutskottets betänkanden 1982/83:4 Läroplanen för grundskolan m.m. 1982/83:5 Läroplanen för gymnasieskolan m. m. 1982/83:6 Grundläggande högskoleutbildning m. m.

Arbetsmarknadsutskottets betänkanden

1982/83:6 Medbestämmandefrågor m. m. (prop. 1981/82:123 delvis) 1982/83:7 Värdesäkring av statliga egenlivräntor 1982/83:8 Tjänstledighet för fackligt och politiskt arbete 1982/83:9 Statlig lönegaranfi vid konkurs 1982/83:10 Jämställdhet 1982/83:11 Medborgarskap

1982/83:14 Granskning av den årliga redogörelsen för tillämpningen av terroristlagstiftningen (skr. 1982/83:47)

Civilutskotfets betänkanden

1982/83:2 Effektivisering av den fysiska riksplaneringen
1982/83:5 Ändring i byggnadsstadgan, m. m. (prop. 1982/83:15) - dispens
rätt
9 1982/83:6 Exploateringssamverkan m. m. (skr. 1982/83:39)

12 § Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 29 november

1982/83:141 av Mona Saint Cyr (m) fill socialministern om viss försöksverksamhet med kiropraktorer:

Hösten 1976 begärde riksdagen att regeringen skulle låta medicinalan-svarskommittén överväga legitimafion av Doctors of Chiropracfic och personer med motsvarande utbildning. Sedan kommittén 1979 avgivit förslag i frågan uppdrog regeringen den 26 mars 1980 åt socialstyrelsen att i enlighet med kommiftéförslaget genomföra en försöksverksamhet med kiropraktorer i offentlig sjukvård. Försöksverksamheten skall påbörjas vid förestående årsskifte.

Mot bakgrund av uppgifter i pressen, som gör att man ifrågasätter överensstämmelsen mellan riksdagens intentioner och det förestående försöket, vill jag fråga socialministern:

Syftar projektet - förutsatt att det faller väl ut - till legifimation av Doctors of Chiropracfic och personer med motsvarande utbildning, eller syftar det enbart till att föra in själva behandlingstekniken i svensk sjukvård?

1982/83:142 av Margaretha af Ugglas (m) till utrikes- och handelsministern om arbetskraften vid SIDA-stödda projekt:

I somras fördes en diskussion om biståndet till Laos med anledning av uppgifter om att tvångskommenderad arbetskraft användes i anslutning fill SIDA-stödda projekt i Laos. Liknande uppgifter cirkulerar nu i anslutning fill Bai Bang-projekfet. Statsrådet Roine Carisson har enligt TT förklarat att rekryteringen och behandlingen av arbetskraften är en intern vietnamesisk angelägenhet. Frågan kommer inte aft tas upp i kommande förhandlingar.

1. Vilka uppgifter har utrikesministern rörande dessa förhållanden?

2. Anser utrikesministern aft dessa frågeställningar har betydelse 'för utformningen av svensk biståndspolitik?

1982/83:143 av Margaretha af Ugglas (m) till statsrådet Roine Carlsson om vissa husaffärer av dotterföretag fill domänverket:

Allvariiga missförhållanden har uppenbarats i samband med husaffärer som ett dotterdotterbolag fill domänverket har bedrivit i Italien.

1. Har skattepengar kommit fill användning i de transaktioner som gjorts?

2. Drar statsrådet några principiella slutsatser av def inträffade beträffande affärsverks lämplighet att driva affärer i dofferdotterbolags form?

Nr 37

Tisdagen den

30 november 1982

Meddelande om frågor

Nr 37

Tisdagen den

30 november 1982

Meddelande om frågor

den 30 november

1982/83:144 av Arne Fransson (c) tiU komritunministern om de anställdas inflytande inom den kommunala sektorn:

Riksdagen behandlade hösten 1981 etf antal motioner som berörde medbestämmandet inom den offentliga sektorn. Beslut fattades om att förorda en utredning, som skulle klara ut gränsdragningen mellan de anställdas inflytande och den politiska demokrafin.

Kommunförbundefs och Landstingsförbundefs enhälliga styrelser ansåg aft dét var otillfredsställande aft kommunerna vid sina avvägningar saknade fillräcklig vägledning genom aft frågan om gränsdragningen mot den politiska demokrafin blivit dåligt belyst i förarbetena till medbestämmandelagen och lagen om offenflig anställning.

Med anledning härav önskar jag ställa följande fråga till kommunministern:

När avser kommunministern att tillsätta den av riksdagen förordade utredningen om gränsdragningen mellan de anställdas inflytande och den politiska demokratin inom det kommunala verksamhetsområdet?

1982/83:145 av Kenth Skårvik (fp) fill statsrådet Anita Gradin om svenskundervisningen för vuxna invandrare:

En angelägen fråga att lösa är den framfida organisationen av svenskundervisning för vuxna invandrare. Höstens proposifionslista upptar ingen proposition för defta område. Kommuner, studieförbund och lärare behöver besked om vad som planeras. Jag vill därför ställa följande fråga till statsrådet:

När och på vilket sätt avser statsrådet vidtaga åtgärder för att reformera svenskundervisningen för vuxna invandrare?

1982/83:146 av Kenth Skårvik (fp) till utbildningsministern om ett närmare samarbete skola-arbetsliv:

I petita för budgetåret 1983/84 föreslår skolöverstyrelsen att statbidraget fill lärarlöner skall dras in under den fid högstadieeleverna är ute på prakfisk yrkesorientering och då gymnasieeleverna har s. k. yo-vecka. Ett sådant förfarande synes strida mot Lgr 80:s intentioner om ett fördjupat samarbete skola-arbetsliv. Med anledning av det anförda vill jag fråga utbildningsministern: Avser statsrådet fullfölja Lgr 80:s principer om ett närmare samarbete skola-arbetsliv?

13 § Kammaren åtskildes kl. 15.55. Nr 37

Tisdagen den
In fi-em 30 november 1982

BERTIL BJORNSSON

/Solveig Gemert