Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1982/83:32

Tisdagen den 23 november

Kl. 15.00

1 § Justerades protokollet för den 15 innevarande månad.

2 § Upplästes följande inkomna skrivelse:

Till riksdagen

Undertecknad hemställer härmed om entledigande från uppdraget att vara ledamot i Riksbankens jubileumsfond. Stockholm den 12 november 1982 Lars Wohlin

Kammaren biföll denna hemställan.

3 § Svar på fråga 1982/83:70 om viss översyn av presstödet

AnL 1 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Anders Björck har frågat mig om jag avser aft göra utredningen om annonsbladen och dagspressen parlamentarisk eller på annat sätt låta riksdagsparfierna få möjlighet aft påverka översynen på utredningssfadief.

Regeringen beslöt den 16 september 1982 att bemyndiga chefen för utbildningsdepartementet att fillkalla en särskild utredare med uppdrag att undersöka förhållandet mellan annonsbladen och dagspressen. Den dåvarande departementschefen utsåg infe någon person för uppdraget och tog inte ställning till de praktiska frågorna i övrigt.

Med nuvarande arbetsfördelning inom regeringen hör pressfrågorna fill mitt ansvarsområde. Jag delar förre utbildningsministerns uppfattning att annonsbladsfrågan bör undersökas.

Jag anser emellertid att det är angeläget aft pröva även vissa andra frågor som berör det statliga presstödet. Vid min anmälan fill tilläggsbudget I anförde jag att jag skulle föreslå regeringen att tillkalla en utredning med

Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om viss översyn av presstödet

uppdrag att undersöka presstödets ändamålsenlighet för att främja samverkan. Med utgångspunkt i en sådan utrednings resultat avser jag aft överväga åtgärder för att inom ramen för presstödet stimulera tidningsföretagen fill ökad samverkan.

Hur dessa båda problem skall angripas övervägs just nu inom utbildningsdepartementet. Jag kan inte i dag lämna besked om i vilken form annonsbladsfrägan bör utredas. Jag har dock för avsikt att inom kort lägga fram preciserade förslag till regeringen.

AnL 2 ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Som framgår av svaret fick dåvarande utbildningsministern några dagar före valet den sittande regeringens bemyndigande att filisätta en särskild utredningsman för en utredning om annonsbladen och dagspressen. Förvisso behövs def en sådan utredning, men att en så viktig fråga skulle behandlas av bara en enmansutredare är knappast acceptabelt.

Annonsbladens frammarsch har förändrat situationen pä pressmarknaden högst avsevärt. En del av de regler som det nuvarande presstödet bygger pä är knappast tillämpliga längre med tanke på framväxten av annonsblad.

Man kan naturligtvis, herr falman, ha olika åsikter om den snabbt framväxande fioran av annonsblad, men numera handlar det faktiskt om annonsbladsutgivning i stor skala av tidningar som samtidigt uppbär mycket stora belopp i presstöd. Mot den bakgrunden tycker jag aft det nu är dags för en översyn av annonsbladens.situation och presstödefs påverkan på den.

Nu aviserar dock statsrådet Göransson att han avser att också utreda vissa samverkansfrågor inom pressen - vilket i och för sig är bra. Samtidigt får vi en proposifion från regeringen som aviserar höjningar av beloppen för vissa kategorier tidningar. Detta ger en mycket splittrad bild av hur pressfrågorna just nu handläggs. Med den erfarenhet som jag har av pressfödsfrågor, bl. a. efter några års arbete i presstödsnämnden, vill jag bestämt varna statsrådet Göransson för att nu låta ett antal olika utredningar behandla delaspekfer av den besvärliga situation som pressen befinner sig i utan att opposifionen ges möjligheter till någon insyn.

Herr" talman! Jag tackar statsrådet Göransson för svaret på min fråga. Jag vill uttrycka förhoppningen att han tillsätter någon form av utredning, som kan ta ett samlat grepp pä pressfödsfrågorna så fort som möjligt - det behövs och att den här utredningen blir parlamentarisk. Jag tror, herr falman, aft det är en högst rimlig begäran.

AnL 3 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Jag noterar med tillfredsställelse att Anders Björck och jag är överens i uppfattningen att annonsbladsfrågan dels är stor, dels är beroende av att sättas in i ett större sammanhang än det som bara rör annonsbladen. Vi är alltså överens i bedömningen av denna frågas och pressfrågornas angelägenhetsgrad.

Jag kan möjligen beklaga om mitt svar i ett avseende var suddigt. Det står faktiskt i svaret ätt regeringen vill "pröva även vissa andra frågor som berör

det stafiiga presstödet". Det innebär inte att vi avser att pröva varje fråga för Nr 32

sig oberoende av sitt sammanhang, utan det innebär tvärtom att vi nu Tisdaeen den

undersöker hur vi kan göra samlade bedömningar av dessa frågor. 23 november 1982

AnL 4 ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Jag tackar för detta klarläggande, som det inte var helt lätt att få ut av frågesvaret. Men när jag nu har fått det är jag naturligtvis desto mera tillfredsställd. Jag vill bara uttrycka den ytterligare förhoppningen aft en sådan utredning, som berör flera av de aspekter vilkas vikt vi är överens om, i så fall också blir parlamentarisk. Det kan icke vara rimligt, herr talman, att dessa väsentliga frågor blir föremål för en enmansufredning eller någon form av s. k. expertutredning.

Om införande av en bibliotekslag

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på fråga 1982/83:45 om införande av en bibliotekslag

AnL 5 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr falman! Eva Hjelmsfröm har frågat utbildningsministern om hon avser att ge biblioteksutredningen tilläggsdirektiv om införandet av en bibliotekslag. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skaU svara på frågan.

Frågan om lagstiftning på biblioteksornrådet behandlades ingående i 1974 och 1975 års kulfurpropositioner. Litteraturutredningen hade diskuterat för-och nackdelar med en bibliotekslag mot bakgrund av de skillnader i biblioteksstandard mellan olika kommuner som utredningen hade konstaterat. I kulturproposifionen år 1975 redogjorde det föredragande statsrådet för svårigheterna att genom en detaljerad reglering skapa en reell garanti för en standardhöjning i landefs kommuner. Dels skulle en detaljerad lagstiftning i vissa fall motverka sitt syfte, eftersom miniminormer lätt utvecklas fill aft fungera som maximinormer, dels skulle en lagstiftning på biblioteksområdet kunna tas som intäkt för detaljerade statliga bestämmelser också om den verksamhet som kommunerna skall svara för i fråga om t. ex. teater, musik och bildkonst. Ett sådant synsätt fastslogs i propositionen vara oförenligt med 1974 års beslut om den statliga kulturpolitiken.

Förslag om en bibliofekslagstiffning har sedan dess årligen framförts i mofioner till riksdagen. Såväl kulturutskottet som utbildningsutskottet har avstyrkt förslaget med i stort sett samma motivering som låg till grund för nämnda kulturpolifiska beslut.

Folkbiblioteksutredningens direktiv avviker infe på denna punkt från statsmakternas tidigare ställningstaganden. Mot bakgrund av de redovisade skälen mot en lagstiftning på biblioteksområdet är jag inte beredd att ta inifiafiv fUl en utvidgning av folkbiblioteksufredningens uppdrag i def avseendet.

Nr 32 AnL 6 EVA HJELMSTROM (vpk):

Tisdaopn den Herr talman! Jag tackar kulturministern för svaret på min fråga, men jag

23 november 1982 beklagar att det är så pass negativt.

_____________ "Rädda boken, rädda biblioteken!" Så har ropen skallat infe bara från

Om införande av en bibliotekslag

författarna utan också från kulturarbetarna över huvud taget i vårt land under många år. Defta har skett mot bakgrund av aft man har velat rädda boken som medium, och där spelar ju biblioteken en oerhört stor roll.

Det är ett faktum - det konstaterar ju kulturministern också i svaret - att standarden skiftar mycket kraftigt mellan kommunerna. Def är ett faktum att biblioteksanslagen har minskat under senare år, aft inköpen av böcker på sina håll har halverats, att öppethållandetiderna har minskat och aft biblioteken över huvud taget har svårt aft hävda sig.

Kulturministern hänvisar nu till 1974 och 1975 års kulfurpropositioner. Vad man i det sammanhanget bortser från är att situafionen nu infe är rikfigt densamma som 1974 och 1975, därför att vad vi kan se i dag är ju den kommersiella kulfurens allt kraftigare exploatering av inte minst barn och ungdom. Biblioteken framstår som en väsentlig motkraff i det avseendet. Biblioteken kan spela en stor social roll för människorna ute i kommunerna och då inte bara för barnen och ungdomarna utan också för t. ex. pensionärerna.

Kulturministern säger att en detaljerad lagstiftning skulle motverka sitt syfte. Jag är inte övertygad om def. Jag är tvärtom övertygad om aft en lagstiftning skulle innebära - precis som den gjort it. ex. Danmark - att man får en förbättring av standarden på biblioteken, att man får t. ex: utbildade barnbibliofekarier på biblioteken runt om i kommunerna, något som i dag saknas.

Kulturministern hänvisar också fill att en lagstiftning skulle kunna leda fill en ytterligare utvidgning av bestämmelserna i vad gäller teater, musik och bildkonst. Varför inte? Varför är man så rädd för def? Är def rikfigt rättvist att man i glesbygdskommunerna har möjlighet att t. ex. se teater bara en gång om året, medan utbudet på andra håll är betydligt större? Jag tror aft en kulturlag kan vara nödvändig - inte minst mot bakgrund av det som jag fog upp tidigare, nämligen de mål som slogs fast i de nämnda proposifionerna: aft värna om yttrandefriheten och motverka kommersialismens negafiva verkningar.

Vi välkomnade biblioteksutredningen, men vi beklagade att den inte fick utreda den kanske viktigaste frågan, nämligen lagfrågan. Jag tycker det är konstigt att man tillsätter en utredning utan att ge den rnöjligheter att utreda den delen.

Jag vill fråga utbildningsministern om han i något annat avseende är beredd att ta inifiafiv för att rädda boken och rädda biblioteken. Def är nödvändigt, och det är bråttom.

AnL 7 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr falman! I bedömningen av bibliotekens värde och bokens värde är Eva Hjelmström och jag ense. Den fråga som jag har besvarat rörde

införandet av en bibliotekslag, och i bedömningen av värdet av en lagstiftning på biblioteksområdet är vi uppenbarligen djupt-oense.

Alldeles naturligt är det så aft människor som bor runt om i def här landet skall ha tillgång till bibliotek och möjlighet att se teaterföreställningar, konstutställningar och annat som hör hemma på kulturens område. Det är i själva, verket en av de grundläggande principerna för de kulturbesluf som riksdagen fattade 1974 och 1975. Vi har emellertid varit överens om att människor som bor på olika orter själva skall få råda över sina egna förhållanden och ha full beslutsrätt. Det är etf av skälen till att staten inte går in med en alltför detaljerad lagstiftning. Detta talar alltså mot en bibliofekslagsfiftning, lika val som det talar mot en generell kulfurlag. Def som avgör hur fördelningen kan ske mellan olika regioner är hur de statliga anslagen fördelas och infe förekomsten av en lag i sig.

Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om införande av en bibliotekslag

AnL 8 EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Först till själva frågan. Frågan gällde inte att man i dag skulle införa en bibliotekslag. Det tror inte heller jag är möjligt. Vad jag frågade om var om man kunde tänka sig att ge den nu sittande utredningen om biblioteken tilläggsdirektiv, sä att den kunde titta på hur det fungerar i de andra nordiska länderna. Där har man alltså en lagsfiftning på det här området, som av de flesta betraktas som posifiv. Frågan skulle alltså utredas. Jag tycker det är ett rätt rimligt krav aft man när man filisätter en utredning låter denna se på den kanske väsentligaste frågan i sammanhanget.

Åter till frågan om hur lagsfiftningen skall se ut, hur pass detaljerad den skall vara. Defta skulle def också ankomma på utredningen att granska. Jag tror att de farhågor som kulturministern framför om en stor detaljreglering är klarf överdrivna.

Men, jag återkommer fill det, kommunerna är i dag i ett oerhört svårt läge, infe minst efter att de borgerliga regeringarna dragit in miljard efter miljard från kommunerna. Vad de skär ner på är anslag fill kultureUa och sociala ändamål. Då framstår just en statlig reglering som än väsentligare.

Jag konstaterar att kulturministern infe kommenterade det faktum att de kommersiella krafterna accelererat kraftigt under de senaste åren. Därför är det nödvändigt att man far initiativ på def här området, om vi inte helt skall bli beroende av den kommersiella kulturens exploatering i olika avseenden.

AnL 9 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Frågan om de kommersiella krafternas accelererafion kommenterade jag inte i min replik, det är rikfigt. Jag avstod från def därför att jag förutsatte att Eva Hjelmström inte menade att de kommersiella krafterna hade accelererat på grund av att vi inte har haft en bibliotekslag. Jag trodde att def möjligen var andra företeelser i samhället som gjorde aft de kommersiella krafterna accelererade.

Def är ju i själva verket så att biblioteken i dag är den främsta kommunala kulturresursen och den på vilken kommunerna satsar huvuddelen av sina 7 Riksdagens protokoll 1982/83:31-32

Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om införande av en bibliotekslag

resurser på kulturområdet. Def är alltså i stort sett infe någon försummad kulfurresurs. Jag tycker def är vikfigt att defta ändå sägs i kammaren, så att man infe får intrycket att kommunerna i dag utgör någon hjälplös skara, som inte klarar av aft hålla biblioteksservice åt sina medborgare.

När det gäller frågan om utredningsdirektiven, har ambitionen varit att folkbiblioteksufredningen och bokufredningen skall kunna komma med förslag inom en snar framtid. Vi vill få möjlighet att lägga fram en proposifion under denna valperiod. Då är det för aktionen Rädda boken sannolikt vikfigare aft man kan få fram ett proposifionsförslag under denna period än att man förlänger utredningstiden genom att ge filläggsdirektiv i lagstiftningsfrågan.

AnL 10 EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Beträffande kommersialismens krafter vill jag säga att vi menar att folkbiblioteken utgör en viktig motkraff mot kommersialismens negafiva verkningar - på den punkten är vi tydligen överens.

Men det är ju också ett faktum att folkbiblioteken har tvingats rusta ner under de gångna åren. Kulturministern kan åka ut till t. ex. biblioteket i Tensta, där jag var helt nyligen, och konstatera att inköpen av invandrar-litterafur har mer eller mindre halverats - 60 % av invånarna i området är invandrare. I andra kommuner har man tvingats aft stänga biblioteken. Från att ha haft öppet kanske fem dagar i veckan har man nu öppet bara någon dag i veckan. I Stockholm har för första gången en rad bibliotek tvingats ha sommarsfängt - under den period då många människor verkligen skulle kunna ha fid och möjlighet att gå på biblioteket och låna och komma i kontakt med boken som medium. Detta är fakta som kulturministern inte kan förneka.

F. ö. delar inte författarna och kulturarbetarna kulturministerns uppfattning om en lagstiftning.

AnL 11 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Låt mig bara mycket kort säga följande om Eva Hjelmsfröms exempUfiering när det gäller bibliotekstillsfåndef i Stockholm. Hennes exempel må vara riktiga, men som beskrivning av helhetssituationen i Stockholm är beskrivningen icke korrekt.

Skulle man införa en bibliotekslag som tillgodosåg önskemålen i de exempel som Eva Hjelmström ger, skulle den bli mycket detaljerad. Jag noterar att den uppenbarligen även skulle innehålla föreskrifter om sommaröppet och öppettider.

AnL 12 EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Jag upprepar vad jag sade fidigare, nämligen att det måste ankomma på utredningen att undersöka hur pass detaljerad lagstiftningen skall vara - självfallet i kombinafion med statsbidrag.

Kulturministern säger att jag infe känner till Stockholm och att min beskrivning av läget är felaktig. Men jag vidhåller att det inte bara gäller

Stockholm utan även landet som helhet. Def har också omvittnats, bl. a. av Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om åtgärder för an begränsa nyttjande av metalldetektorer

kulturrådets utredningar och av den stafisfik som vi nyligen fått från kulturrådet om läget ute i kommunerna. Skall man ha en lagstiftning, kosfar det självfallet pengar - def är i själva verket där skon klämmer - och det är def man vill undvika.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1982/83:90 om åtgärder för att begränsa nyttjande av metalldetektorer

AnL 13 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr falman! Gunhild Bolander har frågat mig när en proposifion angående begränsning av innehav och nyttjande av metalldetektorer kan förväntas.

Problemet med metalldetektorer har aktualiserats för regeringen på fiera sätt.

Som Gunhild Bolander har anfört i sin fråga uttalade riksdagen i våras aft det "är angeläget aft åtgärder snarast vidtas för att komma till rätta med detta problem".

Riksanfikvarieämbetet har i flera skrivelser pekat på de ölägenheter för den arkeologiska och numismafiska forskningen som det allt flifigare bruket av metalldetektorer har medfört. Verket har föreslagit olika metoder för att komma till rätta med problemet.

En metod som har föreslagits skulle innebära att i fornminneslagen infördes ett generellt förbud att fortsätta grävning eller annat arbete sedan det första föremålet på en arkeologisk fyndplats har påträffats. Det besök på Gotland som representanter för utbildningsdepartementet gjorde i september i år avsåg i första hand att studera om def var möjligt och lämpligt att komplettera det nuvarande skyddet för fornminnen på def sätt som hade föreslagits. Bl. a. vad som framkom vid detta besök visar aft det är många svåra problem som måste lösas om man vill införa etf grävningsförbud. Min slutsats är närmast aft etf grävningsförbud infe är en lämplig lösning.

Vad finns det då för andra sätt att komma fill rätta med frågan?

Både i Gunhild Bolanders mofion, som låg till grund för riksdagens uttalande i frågan i våras, och i skrivelser från riksantikvarieämbetet har det framhållits som troligt att någon form av kontroll av användning eller innehav, alfernafivt försäljning av metalldetektorer, skulle kunna vara ett effekfivt niedel mot def missbruk som förekommer.

Riksanfikvarieämbefets senaste skrivelse den 1 juni i år i detta ärende har varit föremål för en relativt omfattande remiss. Remissinstanserna ombads att göra en preliminär bedömning av förutsättningarna för att genom en utredning kunna åstadkomma den kontroll som har föreslagits.

Remissvaren har nyligen kommit in till departementet. Något ställningstagande i vad gäller den fortsatta beredningen av frågan har ännu infe gjorts.

Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om åtgärder för att begränsa nyttjande av metalldetektorer

100

Den preliminära genomgång av remissyttrandena som har företagits synes dock markera aft frågan om kontroll av användning eller innehav resp. försäljning av metaUdefektorer rymmer en rad problem, bl. a. i vad gäller avgränsningen av den legitima användningen av dessa defekforer. Det är därför enligt min mening helt klart att en eventuell lagsfiftning på detta område måste föregås av ett utredningsarbete. Jag kan därför inte nu ange när eventuella förslag i frågan kan komma aft föreläggas riksdagen.

AnL 14 GUNHILD BOLANDER (c):

Herr talman! Jag ber aft få tacka kulturministern för svaret på min fråga.

Anledningen till aft jag ställt frågan är att riksdagen under våren fattade beslut om att ge regeringen till känna att åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med det problem som jag tagit upp i mofion 1981/82:565. Vid en uppvaktning har man från utbildningsdepartementet aviserat någon form av förslag till åtgärder under hösten. Någon sådan proposition från regeringen har dock hittills infe synts fill.

Trots vissa insatser från regeringen under våren, bl. a. ett anslag på 100 000 kr. för efferundersökningar av skatffyndplafser, vilket har varit en fillgång i arkeologernas arbete på Gotland under sommaren, kvarstår ändå problemet. Plundringen av skafffyndplatserna är lika aktuell som någonsin tidigare, och den olagliga mynthanteringen har stor omfattning. Ett flertal platser har under sommaren varit föremål för sådana olagliga utgrävningar, vilka i efterhand rapporterats fill riksantikvarieämbetet i Visby.

Jag har tagit del av de remissyttranden som utbildningsdepartementet inhämtat angående ett förslag om utredning för att utröna om man genom tvång på licens för användande av metalldetektorer skulle kunna åstadkomma rättelse beträffande de förhållanden som råder inom kulturminnesvården.

De ökade informationsinsatser som man i ett flertal av yttrandena anser att man i första hand skall pröva är redan vidtagna och inte på något sätt fillräckliga. Över huvud taget anger remissyttrandena en oförståelse för problemafiken, vUket jag beklagar. Risken är uppenbar att utvecklingen kommer att medföra ännu större problem, om vi inte lyckas hejda def som pågår i dag, dvs. dels förstörelse av för arkeologerna oskattbara värden ur forskningssynpunkt, dels den olagUga mynthandel som förekommer inom och utom landet.

Den skärpning av fornminneslagen som det talats om anses av arkeologerna på Gotland infe vara fillräcklig, utan man anser att etf direkt förbud borde införas för dem som har skaftletandet som en inkomstbringande hobby.

När nu statsrådet Göransson aviserar en utredning i frågan får jag väl förklara mig någorlunda nöjd med defta, även om jag vet att arkeologerna har den uppfattningen att det infe finns så mycket mer att utreda. Risken med etf utredningsarbete är allfid att def fördröjer frågans åtgärdande, vilket

naturligtvis inte är så bra. Men jag får avslutningsvis uttrycka förhoppningen att den tilltänkta utredningen får direkfiv aft arbeta snabbt.

AnL 15 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr falman! Jag vill bara göra en precisering. Det jag sade i svaret var att denna fråga är både viktig och besvärlig. Den kan alltså inte avgöras så enkelt att man återkommer fill riksdagen med en proposition om förbud mot grävning och mot användande av detekforer. Det krävs under alla omständigheter någon form av utredningsarbete. Jag har däremot inte uttalat i vilken form en sådan utredning skall ske.

Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om utstäUnings-ersättning till konstnärer

AnL 16 GUNHILD BOLANDER (c):

Herr falman! Jag har förståelse för att def kan vara svårt att lägga etf förslag direkt, utan någon form av utredningsarbete. Därför är jag någorlunda nöjd med svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på fråga 1982/83:97 om utställningsersättning till konstnärer

AnL 17 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr falman! Eva Hjelmström har frågat utbildningsministern vilka åtgärder hon är beredd aft vidta för att förverkliga utsfällningsersäffning för konstnärerna. Arbetet inom regeringen är så fördelat aft det är jag som skall svara på frågan.

Sedan år 1978 finns etf avtal mellan staten å ena sidan och Konstnärernas riksorganisation. Föreningen Sveriges konsthantverkare och industriformgivare. Föreningen Svenska tecknare och Svenska fotografernas förbund å andra sidan angående utsfällningsersäffning i samband med alla utställningar av konst och hantverk som anordnas av statliga institutioner.

Enligt vad jag har erfarit har konstnärernas organisationer under etf antal år förhandlat med Kommunförbundet för att få ett avtal fill stånd om utstäUningsersättningför utstäUningar i kommunal regi. Dessa förhandlingar har ännu inte gett något resultat.

Frågan om utsfällningsersäffning i samband med utställningar i kommunal regi och föreningsregi har även behandlats av statens kulturråd i rapporten Stöd till konsfutställningsverksamhet, som lades fram år 1979. Rapporten ledde emellerfid då inte till några åtgärder från regeringens sida.

Kulturrådet har i sin anslagsframställning för budgetåret 1983/84 anmält sin avsikt aft se över sitt fidigare förslag om stöd till lokal konstutställnings-verksamhet. Rådet har därför inte lagt fram några förslag på detta område för nästa budgetår.

Mot den bakgrunden finner jag f. n. inte anledning att fa några inifiafiv i vad gäller utställningsersäftning utanför den statliga sektorn.

101

Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om utställningsersättning till konstnärer

AnL 18 EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr falman! I den fråga jag har ställt fill kulturministern framhåller jag att frågan om utställningsersäftning har diskuterats i decennier men ännu infe fått någon fillfredsställande lösning.

Senast den 14 oktober i år demonstrerade konstnärerna i hela Norden under parollen In i Norden arga konstnärer. De framställde det enkla, ja, självklara kravet att samhället nu äntligen skall gå in och betala konstnärerna - kulturministern var ju själv där.

I våras fattade riksdagen beslut om en bildkonstnärsfond, avsedd för s. k. visningsersäffning. Jag tycker att det var etf principiellt sett mycket bra beslut, eftersom de ovärderliga konstupplevelser som vi dagligen får "gratis" änfiigen erkändes. Det belopp som anslogs var dock för litet, och def påpekade vi också från vpk:s sida.

Frågan om utsfällningsersäffning är annorlunda. När det gäller den har trots riksdagsbeslut inget ansvarstagande från samhäUets sida skett. Staten har fatfat beslut i frågan, vilket också framhålls i svaret, men de flesta kommuner tar inte sitt ansvar. Kommunförbundet har strandat de långdrag-na och segslitna förhandlingar som har förts. Jag tycker aft defta är en skandal i svenskt konsfliv. Som konstnärerna framhåller gäller det deras existens, men det gäller också konstens förnyelse öch fortbestånd. Också i konsflivef tillåts nu marknadskrafterna att fa över.

Herr talman! Jag är medveten om att huvudansvaret i dag åvilar kommunerna, men det finns inifiafiv som man kan ta. Man kan t. ex. öka anslaget till bildkonstnärsfonden.

Jag vill sedan framföra en mer privat fundering: Vi har ju nu en ny majoritet i många kommuner, däribland i Stockholms kommun. Stockholm betyder oerhört mycket för konstnärerna när det gäller just ufsfällningser-sättningen. Jag tror def var Bengfsfors kommun som först fattade beslut om utställningsersättning- def var många år sedan - men något sådant beslut har man ännu infe fattat i någon storstadskommun. Nu har vi en ny majoritet här, och om kulturministern ställde sig positiv fill en utsfällningsersäffning, skulle han kunna uppmana sina partikamrater i Stockholms kommun att medverka fill en sådan.

102

AnL 19 Statsrådet BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Uppgiften att kommunerna infe tar sitt ansvar är i varje fall infe helt korrekt. Kommunerna har överenskommelser när det gäller sådan utställningsverksamhef där inte försäljning förekommer. Problemet är åtminstone i det avseendet löst.

När def sedan gäller etf uttalande från mig mer eller mindre privat om hur Stockholms kommunfullmäktige bör fa ställning till den här frågan vill jag säga att jag avstår från att i kammaren göra den typen av uttalanden.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1982/83:99 om åtgärder för att bekämpa arbetslösheten i Värmlands län

AnL 20 Arbetsmarknadsministern ANNA-GRETA LEIJON:

Herr falman! Margot Wallström har frågat mig om regeringen planerar särskilda insatser för att bekämpa arbetslösheten i Värmlands län.

I slutet av oktober var 9 100 personer utan arbete i Värmland. Def är en arbetslöshet på hela 5,2 %, vilket är betydligt över riksgenomsnittet. Hälften av de arbetslösa är kvinnor. Även om arbetslösheten har ökat mer bland männen under det senaste året, så är kvinnorna fortfarande hårdare drabbade, eftersom def är färre kvinnor i arbetskraften. I vissa kommuner som Torsby, Storfors och Munkfors är arbetslösheten t. o. m. över 7 %. Detta är givetvis inte acceptabelt.

Syftet med devalveringen och övriga ekonomisk-polifiska åtgärder är att skapa förutsättningar för ökad produktion och efterfrågan på arbetskraft. Det investeringsprogram som regeringen presenterade den 10 november syftar fill aft öka sysselsättningen. Dessa åtgärder kan dock inte ge fillräckliga effekter på kort sikt, varför def är nödvändigt aft samtidigt satsa på mer kortsikfiga arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Exempel på sådana sysselsätf-ningshöjande åtgärder finns i det paket som presenterades den 21 oktober.

Investeringsprogrammet på 3 miljarder kronor innebär ökade energiinvesteringar, satsningar på ny- och ombyggnader av bostäder och stora investeringar i vägar och järnvägar.

Sysselsättningspaketet på 4 miljarder kronor innebär bl. a. fidigareläggningar av statliga investeringar, fler beredskapsarbeten, fler platser i arbetsmarknadsutbildningen, större möjligheter till utbildning i företag och omfattande åtgärder mot ungdomsarbetslösheten. De här insatserna kommer att vara betydelsefulla för alla län.

Värmlands län har tilldelats ytterligare 60 milj. kr. i beredskapsmedel. Därmed disponerar länet nu totalt 260 milj. kr. för beredskapsarbeten under defta budgetår. Detta får särskild betydelse för ungdomar och personer som har varit arbetslösa under en längre tid.

Under vinterhalvåret kommer fidigareläggningar av statliga investeringar för 63 milj. kr. att påbörjas i Värmlands län. Def gäller framför allt förbättringar inom vägverkets, feleverkets och luftfartsverkets områden. Sådana investeringar ger arbetsfillfällen både direkt och indirekt i ett kort perspektiv. Men de är också väsentliga på längre sikt, eftersom denna typ av investeringar underlättar industrins expansion. Med en stark indusfri kan vi på längre sikt låta den offentliga sektorn växa ytterligare.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att def för Värmlands län - ett av de mest utsatta länen - är nödvändigt för det första att vi får ordning på den svenska ekonomin och för det andra att en rad av de åtgärder som regeringen nu snabbt har vidtagit kommer att kunna användas i Värmland för att bekämpa den höga arbetslösheten.

Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om åtgärder för att bekämpa arbetslösheten i Värmlands län

103

Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om åtgärder för att bekämpa arbetslösheten i Värmlands län

AnL 21 MARGOT WALLSTRÖM (s);

Herr talman! Tack för svaret.

Jag skaU försöka att kort beskriva det som händer med och de känslor som finns bland många värmlänningar f. n. Dess värre är def nog ingen ny information för arbetsmarknadsministern', eftersom problemen är desamma på många andra håll i landet.

Jag vill beskriva det som en process som börjar med att vi var och varannan dag läser i tidningen eller hör i radio att ett företag skall permittera här, ätt etf annat går i konkurs där, aft kortfidsvecka införs på någon ort och att krisen nu har drabbat ytterligare en arbetsplats. När vi sedan möts på gator och torg, hos grannarna eller i butiken säger vi oroligt till varandra: Vad i all världen skall folk göra i framfiden? Vad skall de egentligen arbeta med?

Om utvecklingen fortsätter som hittills kanske undomarna blir överflödiga. Det är de som drabbas hårt i dag, eftersom många aldrig får en chans på arbetsmarknaden.

Slufiigen - och ibland utan aft vi är helt medvetna om det - föder det här s. k. krismedvefaridet en känsla av maktlöshet och uppgivenhef som lätt sprider sig.

Ganska snart efter det att den nya regeringen hade tillträff i höstas sattes arbefsmarknadspolitiska åtgärder in. För Värmlands del har def betytt aft antalet beredskapsarbeten har kunnat hållas uppe. Fr. o. m. augusti månad och fills nu har arbetslösheten minskat med 1000 personer - med hjälp av 2 000 beredskapsarbeten. Det är bra. Men

fortfarande ligger samfiiga Värmlands, kommuner - utom en - över riksgenomsnittet i stafistiken över dem som är hårdast drabbade av arbetslöshet,

fortfarande tävlar ca 25 personer om varje ledig plats, inkl: deltidstjänster som språklärare i hebreiska och rumänska och

fortfarande är drygt 3 000 värmländska ungdomar öppet arbetslösa.

Låt mig så kommentera svaret. Jag kan inte säga ätt jag är nöjd, men det gör man kanske aldrig i debatter av def här slaget-. Nöjda kan vi ju infe vara förrän vi har levt upp fill målsättningen arbete åt alla. Och det är klarf att man alltid frågar sig: Hur långt räcker de här åtgärderna egentUgen? Hur många nya jobb kommer def att bli?

Jag hoppas verkligen att ungdomarna får del i de jobb som blir följden av de tidigareläggningar av statliga investeringar som kommer aft göras, så att de inte slås ut ytterligare en gång.

Jag hoppas och tror att de åtgärder inom industri- och arbetsmarknadspolitik som planeras i regeringen skall ge resultat, särskilt för Värmlands del. Jag skulle också vilja att arbetsmarknadsministern nu vänder sig speciellt fill ungdomarna och gör klart aft de visst behövs, affdet fortfarande finns viktiga arbetsuppgifter aft utföra i samhälle och näringsliv. Och framför allt bör hon framhålla: Sitt värde och sitt ansvar har man alltid kvar - även om man blir arbetslös!

104

AnL 22 Arbetsmarknadsministern ANNA-GRETA LEIJON;

Herr talman! Jag kan gärna instämma i och understryka det som Margot Wallström sade i slutet av sitt anförande. Tack och lov kan man nog säga aft den diskussion nu har stannat av som tidigare var ganska utbredd och som visade etf ganska stort misstroende mot en del ungdomars vilja att arbeta. De flesta människor inser det som är ungdomarnas verkliga problem - att det finns för litet jobb - och att alla ungdomar vill ha ett arbete, vill vara med och bygga det här samhället. Och precis som Margot Wallström sade kommer vi aft behöva alla de här arbetsvilliga ungdomarna i framfiden.

Av de insatser som görs, bl. a. i form av beredskapsarbeten, går i prakfiken mycket till just ungdomar. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens beräkningar är ungefär 60 % av dem som går i beredskapsarbete ungdomar. Det finns alltså inom ramen för de här åtgärderna en nödvändig prioritering av de arbetslösa ungdomarna.

Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om bättre trafikinformation i lokalradion

AnL 23 MARGOT WALLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag skulle bara vilja tillägga, aft den allvarligaste följden av den höga arbetslösheten är just hopplöshet och att man inte längre vågar tro att man skall få ett meningsfullt arbete, tro på en framtid. Det är också svårt för många ungdomar aft föreställa sig vad de skall arbeta med. Jag tycker därför aft vi som polifiker måste ha ett ansvar för att visa på de viktiga uppgifter som väntar på att bli utförda -inom miljö-, energi-, vård- och byggområdena, för att nämna några exempel.

I Värmland funderar vi över vad som kan göras, på många olika sätt, för aft ta itu med den aktuella situafionen. Vi undrar över om man inte skulle kunna använda beredskapsarbeten för att bygga skollokaler och barnstugor. Statsbidragen till sådana byggen togs ju bort under den förra regeringen. Man får, menar vi, inte glömma bort att diskutera även arbetets innehåll och resultat. Det måste vara någonfing bra som man får ut av arbetet.

Länsarbetsnämnden skriver i sin senaste rapport att den fortsatt mycket höga arbetslösheten i Värmland kommer att kunna bemästras endast med fillgång på en synnerligen omfattande volym av olika arbefsmarknadspolitiska medel.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på frågorna 1982/83:81 och 87 om bättre trafikinformation i lokalradion

AnL 24 Kommunikationsministern CURT BOSTRÖM:

Herr talman! Per Stenmarck har frågat mig vilkaåtgärder jagar beredd att

vidta för aft underlätta lokalradions möjligheter aft snabbt ge allmänheten

information om försämrat väglag. Karin Ahrland har frågat mig hur jag inför vintern avser medverka till en

förbättrad väder- och trafikrapportering i lokalradion.

105

Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om bättre trafikinformation i lokalradion

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Väderrapporteringen i lokalradion har behandlats av riksdagen vid flera fillfällen. Under våren 1982 anvisade riksdagen 100 000 kr. fill SMHI för att underlätta offlprioriteringar inom def totala utbudet av väderinformafion i radio och TV. Medelsanvisningen gjordes i syfte aft säkerställa väderrapporteringen i lokalradion. Regeringen uppdrog därefter till SMHI att se till att en överenskommelse träffas med radion. En sådan överenskommelse är en förutsättning för att SMHl skall få disponera de anvisade medlen.

Överläggniflgen mellan SMHI och lokalradiobolaget pågår f. n. Jag kan därför infe nu närmare kommentera dessa överläggningar.

106

AnL 25 PER StlNMÄRCK (m):

Herr talttian! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret, även om jag tyckéf fltf det af väl tunt.

För någöfi vecka sedan kom dét första vintervädret till Skåne. Dagen efter fannsföljaiide rubriker i tidningarna: "Trafikkaos i Skåne", "Många olyckor i höstovädref": I fldflirigsspalférna kunde man läsa att Malmöpolisen hade 10 halkolyckor på mindre än tré timmar och att frosfhalkan i Ystadstrakfen orsakade flera Olyckor:

Den skånska vintern kotfitner inte allfid i form av snö, som alla ser, eller ett väglag som gör ätt alla kati Uppfatta att vägarna kan vara speciellt farliga. I stället blir det siläbbä isbildningar, frosthalka och vatfenplaning. Och vintern börjar om flera gångéf - än är det barmark, än underkylt regn eller snö, osv. Variationerna är stora. Den s. k. svarta halkan skördar människoliv varje vinter.

Enligt ffafiksäkerhetsverkets statistik var 85 % av alla trafikolyckor i Malmöhus län i december förra året en direkt följd av halkan. Enligt gjorda beräkningar är risken för halkolyckor 2-4 gånger större i Skåne än i övriga delar av landet.

AUa inser dét nödvändiga i att så-långt som över huvud taget är möjligt begränsa det antal olyckor som är en direkt följd av halkan. Trots detta vidtas inte alla de åtgärder soni är möjliga.

Radio Malmöhus har ett unikt joursystem dygnet runt. Man har egen studio hos vägverket i Malmö Varje morgon bemannad med en vägingenjör. Man får denna vinter också etf utökat samarbete.med SJ. Men väderinformation från SMHI saknas fill stor del.

Lokalradions morgonsändningar avlyssnas av 40 % av alla länsinvånare. Informafion om vädret käft därmed nå ut till en mycket stor grupp människor på väg i bil till arbetet,

Lokalradion har i dag också möjlighet aft bryta pågående sändning för aft exempelvis ge informafion om försämrat väglag. Denna möjlighet utnyttjades av Radio Malmöhus vid över 150 tillfällen under 1981, i de flesta fall på grund av halka, snö eller andra vägproblem.

Ofta sker allt detta först när någon olycka redan har inträffat. Sedan januari 1979 pågår nämligen en konflikt mellan SMHI och lokalradion. I våras avsattes, som kommunikafionsministern nämnde, 100 000 kr. för att

underlätta en lösning av problemet.

Jag vill mot bakgrund av detta fråga kommutlikationsministern om han är beredd att medverka till aft dessa pengar får specialdestineras fill storstadsområden typ Stockholm och Malmö alternativt till Skåneregionen. Ett sådant uttalande skulle sannolikt kunna påskynda en lösning.

AnL 26 KARIN AHRLAND (fp):

Herr falman! Också jag tackar naturligtvis för svaret.

Def känns litet underligt för en skåning att stå i riksdagens talarstol och berätta för en norrbottning vad vinter kan vara och medföra. Ni lär ha mycket snö uppe i Boden också - kanske redan nu. Men där finns inte så mycket människor som behöver ett så tätt och framkomligt vägnät söm i Skåne, och def är alldeles tydUgt olika slags vintrar i Skåne öCh i norra Sverige. När snön yr i blåsten på Skåneslätten är det infe nådigt att Vara trafikant på väg fill eller från arbetet och vara beroende av en aldrig så Välvillig kommunikationsminister. Och jag vill gärna säga ifrån att det inte är vägförvaltningens fel.

Många fel finns def hos regeringen, men deri är inte ansvarig för vädret i Skåne. Däremot har regeringen arisvar för att motarbeta katastrofer på grund av vädret. I Skåne är kung Bore nyckfull. Han kommer med storm, snö och halka, han ger sig i väg men sorn en äkta skåning längtar häri alltid fillbaka. Och han kommer fillbaka ungefär en gång i veckan under fre fyra månader.

Olyckorna på grund av vädret i Skåne har Per Stenmarck redan refererat. En möjlighet ätt förhindra många av dem vore en ordentlig väderfapporfe-ring i radion, särskilt i lokalradion, eftefsötti fler människor lyssnar på den än på riksradion.

Det är rikfigt att trafikutskottet i mäfs tillstyrkte pengar. Det ät rikfigt som kommunikafiörisminisfern säger aft regefiiigeri därefter har uppdragit åt SMHI aft se fill att en överenskommelse träffas med radion. Om köfrimUni-kationsminisfern inte just nu kan kornméhtera överläggningarna = öch def begriper jag - kanske statsrådet ändå skulle vilja svara en riksdagsledamot; Delar statsrådet rriin uppfattning att dét är angeläget att SMHl och lokalradion skyndar på överläggningarna Så aft vi kan få ett resulfät innan vintern har kommit och ännu fler olyckor i onödan har inträffat?

Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om bättre trafikinformation i lokalradion

AnL 27 Kommunikationsministern CURT BOSTRÖM: Herr talman! Jag försäkrar både Karin Ahrland och Per Stenmarck att jag är väl medveten om att vintern i Skåne oCkså kan vara svår. Jag underskattar infe på något sätt de problem som uppstår i Skåne, även om jag som norrbottning inser att vi har mer snö inte bara i Boden utan också i Piteå.

När det gäller den konkreta frågan kan jag bara hänvisa till det svar som jag gav, aft pengar har anvisats för att underlätta förhandlingarna mellan SMHI och lokalradion. Jag kan inte annat än hålla med Karin Ahrland om att det är angeläget aft man ser fill att förhandlingarna så snart som möjligt ger ett resultat. Men framför allt Karin Ahrland måste vara på det klara med att

107

Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om bättre trafikinformation i lokalradion

regeringen inte pä något sätt kan påverka programverksamheten. Det är bara att konstatera att regering och riksdag har anslagit pengar för att klara förhandlingarna. Dessa avser i första hand rikstäckande väderrapportering i lokalradion, och någon sådan överenskommelse har ännu inte träffats. För enskilda lokalradioområden har SMHI emellertid slufit avtal, exempelvis för Gofiand.

Från trafiksäkerhetssynpunkt inser jag betydelsen av att man även via lokalradion kan varna trafikanter inför en sådan situation som har beskrivits av frågeställarna.

AnL 28 PER STENMARCK (m):

Herr talman! Kommunikationsministern har givit en utförlig historik över förhandlingar som inte har lett till något resultat. Det är denna brist på resulafaf som är sä beklaglig och som gör aft jag tycker att det är dags för regeringen att försöka ta ytterligare ett steg.

Trafikutskottet har vid upprepade tillfällen understrukit vikten av att man med det allra snaraste når fram till en lösning. Det skedde när frågan om SMHI behandlades här i kammaren 1980. Det upprepades när riksdagen den 14 maj 1981 beslöt om rikfiinjerna för SMHLs verksamhet. Trafikutskottet underströk dä att man "fäster stor vikt vid att frågan om att säkerställa väderinformationen i lokalradion kan ges en snar lösning". I våras skrev utskottet att man ånyo vill understryka den betydelse som den lokala väderinformafionen har. Utskottet förutsatte därvid att regeringen skulle tillse aft en överenskommelse slöts mellan parterna. Def är i det läget som jag menar aft det nu finns anledning att gå ett steg vidare.

I en frågedebaft här i kammaren den 1 februari i år förklarade den dåvarande kommunikationsministern att han tyckte att tiden ännu inte var mogen för att gå in i pågående förhandlingar. Jag ställer nu frågan till den nye kommunikafionsministern: När är def lämpligt att ta detta steg? Förhand-Ungar pågår uppenbarligen år ut och år in, och det är enskilda människor som hela tiden blir lidande av allt defta. Jag ställde också en fråga, om kommunikafionsministern var beredd aft medverka till att man skulle så att säga specialdestinera de här medlen. Anledningen till aft jag har frågat detta är att jag fått uppgifter ifrån dem som sitter och förhandlar i den här frågan om att ifall man kunde få ett klarläggande här, skulle det förmodligen vara möjligt att ganska.snart lösa problemet.

108

AnL 29 KARIN AHRLAND (fp):

Herr talman! Först vill jag be om ursäkt för det härmed Boden och Piteå. Det är som att ta fel på Eslöv och Lund, och det skaU man inte göra.

Om Curt Boström inser att vintern är svår också i Skåne, då måste jag tydligen ge en liten lektion om väderleken på olika ställen i Sverige. Det är faktiskt så att snön - def tror jag Curt Boström håller med om - faller tidigt i Piteå, Boden och hela Norrbotten, och den ligger kvar, men den går att ploga bort. I Skåne går det visserligen ibland att komma fram med plog. Väldigt ofta är det emellertid helt omöjligt, därför att blåsten kommer att medföra att

vägen i alla fall snöas igen fem minuter efter det att plogen har passerat.

Jag vill begagna det här tillfället och säga till kommunikationsministern: Välkommen till Skåne i vinter, men se till, Curt Boström, att fa tåget någon dag innan ovädret har kommit. När ovädret väl har brutit ut går det kanske infe aft komma fram fill Skåne.

Jag är, Curt Boström, helt medveten om att ett statsråd inte kan påverka programverksamheten. Av den anledningen ställde jag inte heller frågan så. Däremot frågade jag om Curt Boström anser att det är angeläget aft SMHl och lokalradion skyndar på överläggningarna. Jag hörde att Curt Boström sade aft han insåg vikfen och betydelsen av den här informafionen. Jag hoppas bara aft de som sitter vid förhandlingsbordet far de orden av statsrådet fill sitt hjärta, så att vi kan få någon ordning innan vintern kommer.

Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om bättre trafik-ittformation i lokalradion

AnL 30 Kommunikationsministern CURT BOSTRÖM: Herr talman! Jag skulle vilja svara på Per Stenmarcks fråga, om jag är beredd att specialdestinera de här pengarna för aft lösa problemet, framför allt när def gäller storstadsområdet, att den möjligheten har jag inte. Riksdagen har fattat ett beslut om att anslå 100 000 kr. och aft def skall gälla förhandlingen mellan SMHI och lokalradion. Jag vet inte om Per Stenmarck är beredd att fillskjuta ytterligare slantar. Vi är i en situation när vi har väldigt svårt att klara vår budget. Jag har i varje fall infe sett det rimligt aft man skulle tillskjuta ytterligare pengar för def här ändamålet.

Per Stenmarck hänvisade till vad riksdagen har sagt. Man kan också säga att riksdagen i det sammanhanget pekade på nödvändigheten av aft man från SMHLs sida försöker finna uppdragstagare som är beredda att betala för SMHLs tjänster. Såvitt jag vet är def någonting sådant som är på gång när det gäller Malmöhus län. Där har jag erfarit att man från visst häll tillskjutit pengar i syfte att få fram en bättre väderservice via lokalradion. Jag vet också aft man från länsstyrelsens sida har agerat mycket kraftigt för att få den frågan löst.

AnL 31 PER STENMARCK (m):

Herr talman! Låt mig först säga aft det här inte är tal om att fa fram ytterligare slantar. Jag är väl medveten om den ekonomiska situation vi lever i. Vad def i stället är tal om är att på ett bra och aktivt sätt använda de pengar som riksdagen redan har avsatt för det här ändamålet.

Det är farligare aft köra bil i Skåne - det har vägverket konstaterat. Def andra skälet fill att jag tycker att man borde kunna göra en specialdesfinafion här är aft def redan inom lokalradion i Malmöhus län finns en uppbyggd organisation för att fa väl vara på de pengar man har möjlighet aft få. De pengar man hittills har kunnat få fram via länsstyrelsen är uppriktigt sagt långt ifrån tillräckliga för att klara den här verksamheten.

De 100 000 kr. som riksdagen beslöt om i våras har def därefter skrivits ett regleringsbrev om, där det står att dessa pengar får "användas för aft underlätta omprioriteringar inom det totala informationsutbudet i radio och

109

Nr 32 TV". Det är ganska obegripligt. Hade man kunnat få ett förtydligande av

Tisdaeen den detta tror jag att det också skulle kunna underlätta, ett förtydligande som

23 november 1982 skulle innebära möjligheter till viss specialdesfinafion.

Om ökade arbetsmarknadspoUtiska anslag till stats kommunala vägar

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på fråga 1982/83:83 om ökade arbetsmarknadspolitiska anslag till statskommunala vägar

AnL 32 Kommunikationsministern CURT BOSTRÖM:

Herr talman! Hugo Bergdahl har frågat mig vilka åtgärder jag avser aft utveckla när det gäller ökade arbetsmarknadspolifiska anslag för byggande av stafskommunala vägar.

Regeringen måste när den tar ställning till hur de arbetsmarknadspolifiska medlen skall fördelas på olika sysselsättningsobjekt framför allt fa hänsyn till arbetsmarknadssituationen i länen. Med utgångspunkt i sysselsättningsläget försöker sedan regeringen fördela tillgängliga medel på de objekt som länen prioriterar hpgst i vägplaneringen. Ett annat vikfigt kriterium är möjligheterna att snabbt komma i gång med de olika objekten så att sysselsättningseffekten komriier vid avsedd tidpunkt.

Tätortsvögar i kommuner som är egna väghållare behandlas med andra ord på samma sätt som statens vägar, dvs. efter prioritetsordningen och - i sådana här fall - efter sysselsäffningsbehovef.

Det är rikfigt som Hugg Bergdahl säger, aft formellt har de vägar där staten är väghållare fått huvuddelen av de medel som regeringen satsat dels genom sysselsättningsbeslutet den 21 oktober i år, dels genom den proposition om ekonomisk-politiska åtgärder som nyligen lades fram för riksdagen: Men detta innebär infe att fätortsvägarnas intressen förbisetfs. Regeringen har tvärtom satsat på att jösa flera stora och dyrbara vägproblem i kominunerna,

Genöjn rggerjngens beslut kommer ca 740 milj. kr. att investeras i vägar som frärnst Igser kornmunala trafikproblem. Några exempel är förbifarten i Hudiksvall, väg E6 förbi Varberg, ny genomfart i Finspång, förbifarten i Avesta samt Värmdöjeden förbi Gustavsberg.

110

AnL 33 HUQQ BERGDAHL (fp):

Herr talrnan! Jftg vill först tacka kommunikafionsministern för svaret på min fråga.

Jag tolkar tyvärf kommunikationsministerns svar så, att några nya initiafiv för en ökad fi||de|nif)g av stafiiga resurser för upprustning av de stafskom-rniinala vägarna jntg är att vänta från regeringens sida just nu.

Anledningen fill mjn fråga är aft stafiiga och statskommunala vägar enhgt rnin och mångs sndras uppfattning bör få en mer likvärdig behandling när regering Qch riksdag för sysselsätfningssfimulerande åtgärder avdelar medel till väguppmstning, Faktum är att hitfiUs har de statskommunala vägarna

kommit på klarf undantag när det gällt fördelning av anslag för upprustning av vägnätet.

Jag vill gärna erinra om att riksdagen så sent som i år beslutat om nya riktlinjer för statskommunal väghållning. Målsättningen skulle vara att fler kommuner blev egna väghållare med hjälp av stafiiga sfimulansmedel. Men skall fler kommuner sfimuleras till att bli egna väghållare måste man satsa mer på de stafskommunala vägarna. De väghållande kommunerna måste behandlas bättre än vad som sker i dag.

För att ta etf exempel: Medan vägverket får 100 % till sina objekt får kommunerna bara 16 %. Samma särbehandling sker när regeringen vill stimulera sysselsättningen genom att bevilja pengar fill upprustning av vägnätet.

I många kommuner, särskilt i de större tätorterna, är behovet av vägförbättringar mycket stort, inte minst med hänsyn fil! trafiksäkerheten. I ett stort antal kommuner finns det färdiga arbetsplaner. Man är beredd att sätta spaden eller skopan i jorden, men ensamma klarar inte kommunerna de här arbetsobjekten utan behöver statens stöd.

Ett annat faktum är att de kommunala förvaltningar som har ansvaret för väg- och gatuhållningen i många fall har en stor överkapacitet av såväl personal som maskiner och fordon. I dag är kapaciteten i stor utsträckning outnyttjad. I många kommuner känns situationen mycket besvärande, QCh under de senaste månaderna har läget blivit aUt svårare.

Jag skulle avslutningsvis vilja fråga kommunikafionsministern: Är det kommunikationsministerns uppfattning att def framfida statUga stödet tiU statskommunala vägar skall procentuellt förbli på riuvarande nivå?

Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om ökade arbets marknadspolitiska anslag till stats-kommunala vägar

AnL 34 Kommunikafionsministern CURT BOSTRÖM:

Herr talman! Närdet gäller den framfida synen på vägbyggandet, det må gälla statligt eller statskommunalt byggande, kgmmer vi aft i budgetpropo sifionen redovisa regeringens uppfattning i frågan, och därför får vi väl anledning aft återkomma.

Hugo Bergdahl nämnde en procentsats som jag inte rikfigt känner igen. Man skulle, menar han, vid något statskommunalt objekt }ia erhållit endast 16 %. Detta är en procentsats som i varje fall infe jag känner till när det är fråga om statligt bidrag till statskommunalt vägbyggande. Det stafiiga bidraget utgår fortfarande med 95 %.

AnL 35 HUGO BERGDAHL (fp):

Herr talman! I våra kommuner, framför allt i de större tätorterna, finns det i dag med tanke på framkomligheten ett stort behov av en upprustning av det kommunala vägnätet.

Def finns också en annan synpunkt som väger tungt när def gäller den här problematiken, nämligen trafiksäkerheten. Statisfik visar att mer än 50 % av trafikolyckorna inträffar på de stafskommunala vägarna. Samtidigt kan man konstatera att endast 30 % av landefs trafikarbete sker på def kommunala vägnätet. Insatser på det kommunala vägnätet borde följakfiigen ge stora

111

Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om postverkets service till allmänheten

samhällsvinster både mänskligt och ekonomiskt. En ökning av bidragen till det kommunala vägnätet skulle främja sysselsättningen i kommunerna. I den kommun, Västerås, som jag kommer ifrån sysselsätts under 1982 drygt 500 årsarbetare inom den bransch som svarar för mark-och anläggningsarbeten. Sysselsättningen 1983 beräknas omfatta ca 300 personer. Det blir med andra ord en kraftig nedgång i sysselsättningen på det här området. Västmanlands län är ett av de län som under de senaste åren drabbats värst av arbetslösheten. Jag har velat nämna detta, eftersom kommunikationsministern framhöll - och detta kan jag hålla med om - att de från arbetslöshefssynpunkt värst drabbade områdena i första hand skall komma i åtanke. Jag delar alltså denna uppfattning, och härvidlag ligger, som bekant, Västmanland mycket illa fill. I stort sett är det bara Norrbottens län som har det sämre. Förutom att sysselsättning kommer att saknas för många människor kommer stora investeringar i maskiner och fordon att bli outnyttjade. Detta är läget infe bara i den kommun som jag har berört, utan situafionen är likartad i ett stort antal kommuner. Jag tycker att regeringen bör ompröva sin inställning när det gäller fördelning av resurser till de statskommunala vägarna.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1982/83:95 om postverkets service till allmänheten

AnL 36 Kommunikationsministern CURT BOSTRÖM:

Herr falman! Tore Nilsson har - mot bakgrund av att brevbäringen i Stockholms innerstad omorganiserats- bett mig redogöra för mofiven till att postverkefs service till allmänheten nu, enligt Tore Nilsson, ytterligare skall försämras.

Postverket skall som affärsverk drivas så, att verket täcker sina kostnader med intäkter från verksamheten. Vart tredje år görs en omläggning av brevbäringen med hänsyn till att bl. a. postrnängderna ändras och nya bostadsområden fillkommer. Vissa hushåll kan efter omläggningen få posten något senare medan andra får den fidigare.

Den allmänna regeln för postufdelningen i tätorter är att posfen delas ut till företag och hushåll mellan kl. 10.00 och kl. 14.30. Företag som i genomsnitt får mer än 50 brev per dag får dock posten före kl. 11. Det är praktiskt och ekonomiskt för postverket att skilja ut dessa storkunders post, eftersom den far för mycket plats i sorteringsfack och brevbärarväskor. I Stockholms innerstad har fidigare även företag med mindre post, trots merkostnaden i form av sortering och utbärning, utan avgift fått posten före kl. 11. Postverket inför nu på försök en avgift för denna extra service.

112

AnL 37 TORE NILSSON (m):

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret på min fråga. Jag vill bara säga aft jag inte är nöjd med def. Vad är postverkefs uppgift? Def

är givetvis att ge service, att genom de tjänster man utför skapa trivsel för oss alla. Def är däremot inte en uppgift för postverket att få överskott utan att fullgöra sina uppgifter.

Det talades i svaret om att postverket skall täcka sina kostnader, och det håller jag med om. I svaret antyds att jag utan fog skulle ha talat om en försärriring. Jag vill med anledning därav fala om att många har instämt i detta mitt påstående. Jag är alldeles övertygad om att den nuvarande utvecklingen är olycklig och tragisk. Det blir dyrare och dyrare att skicka brev, och de kommer fram allt senare. Brevlådorna töms däremot tidigare. Inte minst var det egendomligt att julen 1981 infe få julkorten på julaftonens morgon, trots att def därefter följde tre helgdagar. Man kunde ha kostat på sig aft göra en extra ansträngning i def sammanhanget. Det har aft göra med postverkets service.

Jag vill också ta upp jämlikhetsaspekten. Vem skall betala porfot, Curt Boström? Def är tydligen avsändaren som skall göra det. Men skall i vissa lägen också mottagaren betala? Jag anser att def är orikfigt. Curt Boström har i ett brev av den 17 november - jag har av mottagaren fått en kopia av brevet - sagt att postverket inte kan ge extra service grafis. Men är det här fråga om extra service? Skall man skilja på mottagarna och ge somliga extra service?

Curt Boström avslutar brevet på följande sätt: Jag tycker infe att det är orimligt att posten av företagen tar ut vad extra tidig brevutbäring kostar verket.

Jag har mycket svårt aft förstå etf sådant resonemang. Def är kanske ofint att framföra det som jag nu far upp, men jag tycker att det ligger i linje med def syfte som jag har, nämligen att utvecklingen mot sämre service i vårt land inte får fortsätta. Talet om extra brevbäring är inte sant, utan det är här fråga om vanlig brevbäring.

Jag tycker aft den som fick brevet i fråga har rätt när han pekar på att hans företag har fatt oerhört stora kostnader genom den ordning som införts. När def gäller brevlådstömningen framhåller han t. ex. att man har fått bli sin egen brevbärare genom att man inte kan Uta på aft lådorna blir tömda som de skall. I stället får man skicka i väg posten med bud till postkontoret - och det har också många andra i landet fått göra.

Den person def gäller säger som kommentar till kommunikationsministerns brev i förra veckan: Endast om man accepterar tanken att de små i samhället skall betala för de större, är reformen rättvis. Att tala om extra service i sammanhanget är oriktigt. Posten i Stockholm har helt enkelt misslyckats med sin uppgift.

Jag vill gärna önska Curt Boström, som jag känner väl, lycka till i hans uppgift som kommunikationsminister och ge honom den rekommendationen aft genomföra en reform som verkligen är en reform. Vad som nu har genomförts är ingen reform. Stoppa detta och låt i stället strävandena gå i motsatt riktning, dvs. så aft folk får sina brev fidigare. Det finns säkerligen ändå möjligheter att se till att postverkets verksamhet bär sig.

Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om postverkets service tiU allmänheten

113

8 Riksdagens protokoll 1982/83:31-32

Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om förberedelse för dubbelspår på järnvägssträckan Halmstad-Getinge

Anf. 38 Kommunikationsministern CURT BOSTRÖM: Herr falman! Det är här, Tore Nilsson, inte fråga om annat än att man får betala för servicen, om man vill ha sin post utburen fidigare. Def är mängden post som har varit avgörande för att det har tagit längre fid för hushållen att få sin post. Postverket startar nu en försöksverksamhet, som innebär att man kan pröva huruvida företagarna ser def som en avgjord fördel att kunna få sin post utburen tidigare. Det skuUe då kunna ske som en särskild service, mot en extra avgift.

AnL 39 TORE NILSSON (m):

Herr falman! Curt Boström kan väl inte riktigt stå för det han nu sade. Skulle det gynna näringslivet aft företagen betalar extra för aft de skall få sin post, när de som har skickat posfen redan har betalat porto? Jag har mycket svårt att inse att detta kan vara en rikfig väg att gå. Det måste vara ett olycksfall i arbetet.

Man känner en viss oro för vad som kan följa på denna försämring av servicen. Jag tror inte att det bara är en enstaka företeelse, utan mycket tyder på aft det kan komma en ytterst olyckUg fortsättning.

Det är inte något onormalt att posfen bärs ut kl. 10 på förmiddagen. Def händer fakfiskt i Ulla Vännäs, där jag bor, att vi får brevposten redan kl. 8. Tidningarna kommer halv sex. Det är därför fel när man påstår aft postverkets kunder i Stockholm skulle ha en gynnad ställning och aft det är därför som man har startat denna försöksverksamhet. Dessutom tycker jag infe att medborgarrätt skall heta pengar. Just dessa människor, som kanske får litet fler brev fill följd av att de driver ett företag, skall infe straffas med aft behöva betala extra. Jag ber Curt Boström att tänka om på detta område.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1982/83:101 om förberedelse för dubbelspår på järnvägssträckan Halmstad-Getinge

114

AnL 40 Kommunikafionsministern CURT BOSTRÖM:

Herr falman! Rolf Andersson har med hänvisning fill pågående omläggning av järnvägen mellan Halmstad och Gefinge frågat mig om jag avser aft fa några inifiafiv, så aft markarbefen för att förbereda dubbelspår på hela sträckan utförs redan nu.

Jag vill börja med att förklara att det är SJ självt som enligt de ramar som riksdagen dragit upp bygger och upprustar järnvägar. Västkustbanan, som Rolf Andersson far upp, tillhör den del av järnvägsnätet där kapaciteten är hårt ansträngd i dag. SJ håUer nu på med en omfattande utbyggnad av banan med förlängning av mötesspår och anläggande av dubbelspår på de mest belastade delarna.

SJ har fidigare inte ansett det nödvändigt att förbereda dubbelspår på hela

sträckan mellan Halmstad och Gefinge, eftersom ett sådant spår infe behövdes förrän om ett antal år. Enligt vad jag erfarit övervägs emellertid frågan nu på nytt av SJ. Det finns inget hinder att SJ inom ramen för de medel som verket erhållit för att öka sysselsättningen i länet gör sådana omjjrioriferingar att dubbelspår kan förberedas på hela sträckan Halmstad-Gefinge.

AnL 41 ROLF ANDERSSON (c):

Herr falman! Jag tackar kommunikafionsministern. Def var etf bra svar.

Jag vill dock erinra om att omläggningen av järnvägen mellan Halmstad och Getinge utförs av ett konsortium, där AMS svarar för 67, Halmstads kommun för 57, statens vägverk för 33 och SJ för 16 milj. kr. Enligt överenskommelsen skaU makadambäddsarbete, spårläggning och installation av el- och signalsystem utföras av SJ.

Det är bra aft SJ nu tänker om och undersöker om infe detta arbete bör tidigareläggas. Jag vill då erinra om aft loppet snärt är kört - det måste ske under den kommande vintern. I annat fall står man så småningom inför mångdubbelt större kostnader, om man skall göra ferrasseringen när trafiken är påsläppf. Det är därför som jag har frågat om kommunikationsministern har för avsikt att ta något initiativ för att påskynda detta arbete, som kan ge ett betydande tillskott av arbetsfillfällen redan under denna vinter.

Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om viss lagstiftning rörände marknadsföring av bröstmjölksersättning

AnL 42 Kommunikationsministern CURT BOSTRÖM:

Herr talman! Såvitt jag har erfarit kommer SJ rätt snart att ta definitiv ställning i denna fråga.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1982/83:49 om viss lagstiftning rörande marknadsföring av bröstmjölksersättning

AnL 43 Statsrådet GERTRUD SIGURDSEN:

Herr talman! Gunnel Jonäng har frågat mig om jag är beredd att medverka fill en lagsfiftning om svensk fillämpning av Världshälsoorganisationens (WHO) kod för marknadsföring av bröstmjölksersäftning.

Ett förslag fill svensk etisk kod för marknadsföring av brösfmjölksersättning har överlämnats till regeringen av socialstyrelsen. Förslaget, som har utarbetats i samråd med konsumentverket och statens livsmedelsverk, bygger i allt väsentligt på den internationella koden, som antogs av WHO i maj 1981. Viss anpassning till svenska förhållanden har gjorts.

Ärendet bereds nu inom socialdepartementet. Det är därför för tidigt aft yttra sig om hur de av WHO antagna reglerna kommer att genomföras i vårt land.

115

Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om viss lagstiftning rörande marknadsföring av bröstmjölksersättning

AnL 44 GUNNEL JONÄNG (c):

Herr falman! Jag ber att få tacka för svaret på min fråga.

Det är infe etf särskilt positivt svar. Det förvånar mig litet att Gertrud Sigurdsen, med sitt engagemang i u-landsfrågor, infe har några synpunkter att ge. Det är just farhågorna för aft socialstyrelsens förslag skall genomföras som har gjort aft jag ställt frågan. Det förefaller uppenbart att socialstyrelsen tänker ställa sig på barnmafsindustrins sida.

Både Gertrud Sigurdsen och jag vet hur enormt viktig amningen är för spädbarn. Barn som inte har ammats under de första sex månaderna löper 5-10 gånger så stor risk att dö under de följande sex månaderna som barn som har ammats. Bröstmjölken har en näringsrikfig sammansättning och skyddar mot diarré och andra infektioner. Amningen är en rätfighet för kvinnor och barn, och bröstmjölken är dessutom etf billigt näringsmedel.

Sverige har arbetat intensivt för att i Världshälsoorganisationen få fill stånd en internationell kod för marknadsföring av modersmjölksersättning, och en sådan antogs 1981. Inom parentes kan jag säga att jag inte förstår att man över huvud taget får använda ordet bröstmjölksersäftning, eftersom bröstmjölken faktiskt infe går att ersätta näringsmässigt eller som infekfions-skydd.

Nu rekommenderar WHO att denna kod skall omsättas i internationell lagsfiftning. SIDA;s hälsovårdsbyrå, som arbetar med denna fråga, har i en arfikel om barnmafsindustrins akfiviteter skrivit aft industrin erbjuder sina tjänster till en del länder, där man därigenom får fram mycket svaga koder. Detta kan vara förödande för barnens hälsa och utveckling.

Det är mycket vikfigt att Sverige, som har engagerat sig i denna fråga, fortsätter sitt starka engagemang. Det måste innebära att vi också här hemma får en lagstiftning. Därmed får vi en stark kod, och framför allt blir vi ett moraliskt stöd för andra länder. Def är självfallet betydligt svårare för SIDA att gå ut i u-länderna och arbeta med dessa frågor på etf framgångsrikt sätt, om vi inte ens här hemma vill följa upp WHO:s rekommendation om lagstiftning. Jag hoppas ändå aft Gertrud Sigurdsen, med sitt engagemang för u-länderna, skall medverka fill att vi verkligen får en lagstiftning, så att vi i vårt land står starka och kan moraliskt stödja och hjälpa u-länderna i denna fråga.

116

AnL 45 Statsrådet GERTRUD SIGURDSEN:

Herr falman! Jag tror att Gunnel Jonäng drar förhastade slutsatser, när hon för ett resonemang där hon utgår ifrån aft jag inte skulle förstå betydelsen av den internafionella koden. Jag kan försäkra Gunnel Jonäng att vi i'det arbete som nu pågår inom departementet till fullo kommer att stödja konvenfionen. Att jag inte nu kan ge några detaljerade synpunkter på hur reglerna skall genomföras) Sverige beror på aft vi håller på att arbeta med defta. Det står i koden att antagandet kan ske genom nationell lagstiftning eller på annat sätt. Om vi väljer lagstiftningsvägen, Gunnel Jonäng, kan vi fatta beslut i denna fråga tidigast hösten 1985. Det har med den juridiska statusen aft göra. Vi måste nämligen då göra förändringar i tryckfrihefsför-

ordningen, vilket kräver beslut av två riksdagar med ett riksdagsval emellan. Qm vi på andra vägar genom överenskommelser med branschen kan nå samma resultat som genom en lagsfiftning och det kan ske på ett tidigare stadium - redan i mitten av nästa år - tycker jag att det är att föredra. Men jag kan försäkra Gunnel Jonäng om att innan vi i socialdepartementet fastställer hur vi skall gå fill väga kommer vi att ge kvinnoorganisationerna och konsumentorganisationerna på detta område tillfälle att framföra sina synpunkter. Jag utgår alltså ifrån att Gunnel Jonäng kommer att få fillfälle aft vara med och ge synpunkter på hur vi för svenskt vidkommande skall handla i den här frågan.

Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om viss lagstiftning rörande marknadsföring av bröstmjölksersättning

AnL 46 GUNNEL JONÄNG (c):

Herr falman! Jag vet infe om Gertmd Sigurdsen missuppfattade mig. Jag uttalade ingen misstro mot Gertrud Sigurdsen. Tvärtom hänvisade jag fill det engagemang som Gertrud Sigurdsen har i u-landsfrågor och som jag känner till sedan vår gemensamma fid i utrikesutskoffet. Vad jag ifrågasatte var socialstyrelsens förslag, och det är en annan sak.

När def gäller fidsaspekten och den juridiska sidan vill jag betona att vi redan i dag har begränsningar i yttrande- och tryckfriheten. Vi har t. ex. vissa bestämmelser om marknadsföring av alkohol och tobaksvaror. Def finns ju inget starkare sätt att genomföra en sådan här kod i ett land än just genom lagstiftning. Man måste, tycker jag, ha som målsättning att åstadkomma en lag, i all synnerhet som så många begär def och man vet att det är av stor betydelse för den här frågans utveckling i u-länderna.

Sedan är det positivt att Gertrud Sigurdsen uttalar att kvinnoorganisafio-nerna skall få vara med och ge synpunkter på den här frågan. Det tycker jag är bra, och det uppskattar jag.

AnL 47 Statsrådet GERTRUD SIGURDSEN:

Herr falman! Den tidsödande processen med en lagstiftning på detta område är inte någonting som skapar problem bara för Sverige. Def har nyligen varit en konferens i Köpenhamn, där man diskuterat detta. Också många andra länder har precis samma problem.

Gunnel Jonäng behöver inte vara orolig- den svenska regeringen kommer att medverka fill att det bHr WHO-kodens bestämmelser som skall gäUa. Visst går def att ändra lagstiftningen, men det måste då ta den fid jag nämnde. Def kan bli klarf först 1985. Om vi mycket fidigare kan få samma bindande bestämmelser genom ett avtal, tycker jag att Gunnel Jonäng och alla andra som, liksom jag, är engagerade i den här frågan skall vara nöjda.

AnL 48 GUNNEL JONÄNG (c):

Herr talman! Jag är medveten om aft def tar fid med lagsfiftning och att det går trögt. F. n. är det bara fyra länder som har vänt sig fill WHO för att få hjälp med lagstiftning. Men faran i sammanhanget är naturligtvis att barnmatsindustrin i stället går in och hjälper länderna med koden. Då kan 9 Riksdagens protokoU 1982/83:31-32

117

Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om haschförsäljningen i Holland

resultatet bli att vi får väldigt svaga koder, som infe hjälper kvinnor och barn i u-länderna.

Barns hela mentala och fysiska utveckUng är beroende av att de får rätt mat i rätt mängd. Det vikfigaste är modersmjölken, som ger både detta och immunitet.

Eftersom vi från svensk sida har arbetat så intensivt med denna fråga fidigare, är jag mycket angelägen om att vi skall fortsätta att fa vårt ansvar. Vi bör få till stånd en lagstiftning. Jag litar på att Gertrud Sigurdsen gör def bästa möjliga.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på frågorna 1982/83:77 och 82 om haschförsäljningen i Holland

118

AnL 49 Statsrådet GERTRUD SIGURDSEN:

Herr talman! Kerstin Anér har frågat utrikesministern vilka åtgärder han ämnar vidta med anledning av att den holländska regeringen, i strid mot de internafionella konventioner angående narkotikahandel som Sverige och Holland ratificerat, fillåter personal vid kommunala frifidsgårdar att sälja hasch fill ungdomar. Frågan har överlämnats fill mig.

Thure Jadestig har frågat mig vilka åtgärder regeringen ämnar vidta mot bakgrund av den öppna hantering av hasch som äger rum i Holland.

Jag besvarar frågorna samtidigt.

Genom olika kanaler fick den svenska regeringen uppgifter om att den nederländska kommunen Enschede beslutat medverka till haschförsäljning på ett ungdomscenter. Den nederländske ambassadören i Stockholm uppkallades fill utrikesdepartementet. Från svensk sida ställdes frågan hur nederländska regeringen ställer sig fill beslutet i Enschede och till dess förenlighet med nederländsk lag och med bestämmelserna i narkofikakon-venfionen från 1961. Vi har ännu infe fått svar på våra frågor.

Enligt uppgift beslöt den lokala åklagaren den 17 november att stoppa haschförsäljningen vid ungdomscenfret.

Nederländerna har liksom de flesta andra länder i världen ratificerat the Single Convention om Narcotic Drugs. Enligt konventionen är cannabis narkofika och föremål för kontroll.

Konventionen föreskriver att parterna skall vidta sådana lagstiftnings- och administrafiva åtgärder att bl. a. handel med och innehav av narkofika begränsas till uteslutande medicinska och vetenskapliga ändamål.

Om ett land infe fullgör sina åligganden enligt konventionen får den internationella narkotikakontrollsfyrelsen (INCB) begära förklaringar från regeringen i landet. Därefter kan kommittén anmoda regeringen att vidta fillrättaläggande åtgärder.

Jag anser att det är mycket viktigt att enskilda länder och internationella organisafioner motarbetar alla tendenser till legalisering av cannabis.

Internationell forskning har med allt större skärpa visat på de allvarliga skadeverkningar som kan uppstå vid cannabismissbruk.

I Sverige har vi också på alla sätt försökt klargöra att cannabis är narkofika och att allt missbruk med kraft måste motarbetas:

Det som inträffat i Enschede berör naturligtvis direkt främst Nederländerna och de länder som gränsar till Nederländerna. Def kan emellertid också få betydelse för utvecklingen i vårt land. Enligt vad jag inhämtat har den västtyska regeringen uppmärksammat FN:s narkotikakonfrollstyrelse på det inträffade och uttryckt sin stora oro över de konsekvenser detta kan få. Frågan är därmed anhängiggjord i konfrollstyrelsen. Det ankommer på styrelsen att avgöra vilka åtgärder som bör vidtas enligt konventionen. Sverige kommer även i fortsättningen att reagera mot alla tendenser som kan leda till en accepterande inställning till cannabis.

Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om haschförsäljningen i Holland

Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

AnL 50 KERSTIN ANER (fp):

Herr talman! Jag tackar socialministern för det här svaret, som är så fillfredsställande som def är möjligt. Jag hoppas aft socialministern och utrikesministern så småningom får ett svar från Holland.

Jag har velat fästa uppmärksamheten på den aktuella händelsen i en holländsk kommun därför att den angår oss. Världens länder är infe så rigoröst åtskilda. Missbruk sprider sig snabbt från land till land. Men framför allt visar def holländska exemplet var vi själva hamnar om vi inte med lagar, lagskipning och opinionsbildning fortsätter att beslutsamt ta itu med narkofikaberoendet.

I Sverige har vi under flera år arbetat på att minska missbruket. Vi har inskränkt åtalseftergifterna. Vi har nu hårdare kontroll på anstalterna. Enligt en ny proposition skall det bli vanligt med åtal vid narkotikainnehav på fängelser. En lag utarbetas för att man skall kunna komma åt storhajarna osv.

Om ett land sviker dels genom aft stå för en annan syn på narkotikan, dels genom aft tillåta öppen försäljning, är det nästan omöjligt för oss att stå fast vid den linje som vi följt officiellt. All narkotika är och skall vara förbjuden. I folkpartiets nya narkofikaprogram säger vi: "En missbrukare kan åtalas om han eller hon har en dagsranson på sig men infe när den är förbrukad. Samhällets möjligheter att ingripa mot såväl missbruk som langning och innehav begränsas fill följd av detta. Därför bör det övervägas om infe också missbruket skall kriminaliseras t. ex. om def vid fillfället för gripandet är uppenbart att personen är drogad av narkotika." Också jag tycker att det är ett rikfigt resonemang. Men det anser inte alla, och framför allt inte i Holland.

Jag är övertygad om att statsrådet håller med om att def inte finns några ofarUga narkofika.

Tillåt mig, herr falman, att citera ur ett brev som jag fått från en 16-årig

119

Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om haschförsäljningen i Holland

svensk flicka med anledning av den aktuella händelsen: "När jag läste om det här i tidningen blev jag chockad, ledsen, rädd men framför allt arg. Om Sveriges politiker har någon råg i ryggen så kämpar de ordentligt. En sådan här grej angår oss alla! Man bör akta sig vansinnigt noga för att ge efter på en sådan här punkt. Gör vad som går för att stoppa vansinnet!"

Herr talman! Jag ber om ursäkt för det något oparlamenfariska språkbruket. Men någon gång måste det även i denna kammare få sägas ifrån. Jag håller med den unga medborgaren.

Jag utgår från att Sveriges regering efter def att den holländska regeringen har svarat kommer att bevaka denna fråga i FN:s narkofikakommission när denna möts i februari 1983 och gärna även i FN:s generalförsamling som startar sitt möte i december. Jag skulle väldigt gärna vilja ha socialministerns ord på att Sverige kommer aft ta upp frågan där.

120

AnL 51 THURE JADESTIG (s):

Herr talman! Också jag ber att få tacka statsrådet för svaret. Med erfarenhet av den holländska inställningen till narkofika utgår jag från att den gjorda reträtten är fillfällig.

Det är vidare värt aft notera att def endast är den lokala myndigheten som har reagerat när man stoppat haschhandeln vid ungdomsgården i Enschede.

Om sanningen skall fram kan man inte bara nöja sig med att stoppa försäljningen vid ungdomsgården. Det gäller också att fästa uppmärksamhet på den marknadsföring, den liberalisering som fortfarande pågår. Def är en mycket öppen hantering av hasch fill ungdomar i den holländska staten. Tyvärr har liberaliseringstanken också vuxit i andra städer. Vi är själva inte helt fria från den.

I gårdagens tidning t. ex. rapporterades från vår svenska utpost i Haag - vi har narkotikapoliser stationerade där. I Stockholms-Tidningen kunde man finna den ganska typiska rubriken: Polisen har inte en chans. Dagens Nyheters rubrik lydde: Heroin blockerar kampen mot hasch.

Enligt mitt sätt att se på saken räcker det inte med de av de lokala myndigheterna vidtagna åtgärderna. Vi måste också avkräva den holländska regeringen ett klart besked. Vi måste få garanfier för att haschförsäljnings-försöket i Enschede infe upprepas. Om den holländska narkofikalagen - den heter faktiskt opiumlagen - inte räcker till i kampen när det gäller den lilla marknaden, alltså gatuförsäljningen, måste vi övertyga dem där om att det är vikfigt med en översyn.

Internafionellf gäller den allmänna narkofikakonventionen enbart nyttjande av narkofika när det gäller medicinskt och vetenskapUgt ändamål. Övrig handel står i strid mot konvenfionen.

Jag har mycket noga läst igenorn vad som sägs i konventionen. Den finns faktiskt i svensk översättning i SOU 1967:41 på s. 111-159. Där pekar man

Tisdagen den

23 november 1982

t. ex. i åtta punkter på parternas ansvar. Jag vill referera några av punkterna. Nr 32 Def sägs:

"Parterna,

som känna ansvar för mänsklighetens väl och hälsa.

Om haschförsälj-som inse, aft att tillvänjning fill narkotika utgör en allvarlig fara för ningen i Holland individen och för med sig sociala och ekonomiska risker för samhället,

I de praktiska tillämpningsbesfämmelserna sägs i arfikel 36:

"Varje part skall--- vidtaga nödvändiga åtgärder för att distribu
tion, köp, försäljning, överlåtelse--------------------------- i strid med bestämmelserna i denna

konvention —- skola utgöra straffbara brott, när de begås avsiktligt."

Dessutom sägs i artikel 37 att narkofikan skall beslagtas.

Jag anser att den holländska regeringen har nonchalerat defta, och därför vill jag fråga statsrådet vilka åtgärder som närmast stundar.

AnL 52 Statsrådet GERTRUD SIGURDSEN:

Herr talman! Låt mig först säga fill både Kersfin Anér och Thure Jadestig att vi när def gäller Holland naturligtvis i första hand måste avvakta det officiella svaret. Enligt de underhandskontakter som vi har kan vi förvänta oss ett svar i nästa vecka.

Det är helt riktigt som Kerstin Anér säger, att det inte finns någon ofarlig narkofika. Och jag kan helt instämma med den brevskrivare som tagit upp detta problem i def brev som Kerstin Anér läste upp. Jag tycker att den svenska regeringen har visat att den har råg i ryggen genom aft så kraftfullt fa sig an dessa frågor på olika sätt genom aft tillsätta narkofikakommissio-nen.

Jag kan försäkra er båda att den svenska regeringen kommer att uppmärksamma detta inte bara i berörda FN-organ - vi skall ta upp detta i vårt tal i FN nu i december - utan också i det särskilda organ som finns i Europa för narkofikafrågor, Pompidougmppen. Vi kommer alltså att på olika sätt verka i den riktning som frågeställarna anger.

Jag kan också säga aft vi tillsammans med övriga nordiska länder har särskilda polismän utplacerade som fungerar som sambandsmän beträffande produktions- och transitländer. Vi har polismän utplacerade i Danmark, Nederländerna, Thailand och Grekland, och dessutom finns en särskild kontaktman med Turkiet placerad i Sverige. De andra nordiska länderna har .sambandsmän placerade i England, Västtyskland, Pakistan och Peru.

Jag är beredd att ge allt det stöd till kampen mot narkofikan som är möjlig för en regering.

Överläggningen var härmed avslutad.

121

Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om brytning av kyanit i norra Värmland

norra Värm-

14 § Svar på fråga 1982/83:91 om brytning av kyanit i land

AnL 53 Industriministern THAGE PETERSON:

Herr falman! Björn Samuelsson har frågat mig när man kan räkna med aft få i gång en brytning av kyanit i industriell skala i Hollsjöbergef i norra Värmland.

Kyanit är ett s. k. jordägarmineral. Frågor om tillstånd till brytning av sådana mineral regleras varken i gruvlagen eller i minerallagen. Def innebär att markägaren bestämmer.om utvinning skall ske.

Forshammars Bergverk, som är ett företag inom LKAB-koncernen, har intresserat sig för den aktuella fyndigheten. Bolaget ansökte våren 1982 om lokaliseringsstöd för en investering för att kunna börja bryta kyanit. Därefter har bolaget begärt att ansökningen f. n. infe skall prövas. Något beslut om utvinning har enligt vad jag inhämtat inte fattats.

Som Björn Samuelsson har nämnt i sin fråga har regeringen föreslagit riksdagen ett åtgärdsprogram inom mineralområdet. Programmet är avsett att genomföras under en femårsperiod, och av totalt föreslagna 300 milj. kr. är 50 milj. kr. avsedda för Mellansverige.

Jag kommer mot denna bakgrund att inom kort inbjuda samtliga inom landet verksamma gruv- och mineralföretag för att diskutera olika möjligheter att åstadkomma en långsiktig lönsam breddning av gmv- och mineralindiisfrin.

Jag kan därför ännu inte redovisa vilka projekt som kan bli resultatet av programmet.

122

AnL 54 BJÖRN SAMUELSSON (vpk):

Herr talman! Jag tackar industriministern för svaret på min fråga.

Vid etf antal fillfällen under hösten har def här i kammaren talats om en vagn i utförsbacke. Många talare har försökt att lämna tekniska beskrivningar på hur man skulle kunna hinna ifatt den vagnen och bromsa den. Men, herr talman, läget i Värmland när def gäller arbetslösheten kräver mer än så. Här är def snarare aktuellt att försöka få den s. k. ändan ur vagnen. Det måste alltså hända något.

Ur sysselsättningssynpunkt är det angeläget att vi får i gång en brytning av kyanit i Värmland. Nämnas kan att i Torsby, som infe ligger så långt ifrån Hollsjöbergef, är ca 600 människor arbetslösa i dag. En brytning är enligt min mening intressant med tanke på landets självförsörjning. Vidare är kyanifen i högren form mycket aktuell vid fillverkning av kisel-aluminiumlegeringar. Det sistnämnda borde betyda att en inbrytning på framför allt den europeiska marknaden inte alls vore omöjlig.

Men det finns orosmoln på himlen när det gäller kyanifbrytningen i Värmland. Enligt tidningsuppgifter utreds möjligheten att bryta kyanit i Mo i Råna i Norge. I samband med en sådan brytning skulle den nämnda Forshammargmppen, som är helägf av LKAB, stå för erfarenhet och kunnande, dvs. samma företag som Hka väl skuUe kunna satsa på en brytning

av kyanit i Värmland. Den verksamheten skulle, som jag sade, kunna ge värdefulla arbetstillfällen i Torsby, men också i Filipstad, där def redan finns anläggningar för anrikning av kyanit.

I sitt svar fill mig säger industriministern att bolaget har begärt att ansökningen om brytning av kyanit infe skall prövas. Jag måste då ställa en följdfråga: Betyder detta att en verksamhet i Mo i Råna är mer aktuell än en verksamhet här i Sverige, i det arbefslöshefsdrabbade Värmland?

Industriministern säger vidare att han skall inbjuda samfiiga inom landet verksamma gruv- och mineralföretag fill diskussioner. Kommer industriministern i samband med detta aft verka för att överläggningarna får en sådan inriktning att man så att säga banar väg för en brytning av kyanit i Värmland?

Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om brytning av kyanit i norra Värmland

AnL 55 Industriministern THAGE PETERSON:

Herr falman! Björn Samuelsson får väl ge sig fill tåls något. Den socialdemokratiska regeringen har efter blott ett par månader i kansUhuset lagt fram etf förslag fill riksdagen om åtgärder för att utveckla gmv- och mineralsekforn. Vi har lagt fram förslag som nu behandlas av riksdagens utskott och som går ut på att betydande belopp skall filiföras gruv- och mineralnäringen för att man skall kunna prospekfera, öppna nya gruvor och vinna nya marknader.

Det skall alltså upprättas ett utvecklings- och investeringsprogram för svensk gruv- och mineralnäring enligt def förslag som den socialdemokrafiska regeringen redan har lagt fram i riksdagen. På grundval av riksdagsbeslutet - och jag hoppas att också Björn Samuelsson vill medverka fill att det blir ett bifall fill regeringens förslag - kommer jag att inbjuda samfiiga verksamma gruv- och mineralförefag i Sverige för att diskutera på vilket sätt vi skall kunna åstadkomma ett program för investeringar och utveckUng i den svenska gruv- och mineralnäringen.

AnL 56 BJÖRN SAMUELSSON (vpk):

Herr falman! Jag kan nog ge mig fill tåls när det gäller beslut i den här frågan. Def är värre för alla dem som går arbetslösa hemma i Värmland.

Def som oroar är de tidningsuppgifter som finns - jag nämnde dem tidigare - om aft Forshammargmppen har planer på att bryta kyanifen i Mo i Råna i Norge i stället för i Värmland. Enligt tidningsuppgifterna säger ledningen för Forshammargmppen aft etf avgörande i frågan skall komma före årsskiftet. Def stämmer infe överens med def svar som industriministern har lämnat till mig. Jag tycker att det är tråkigt aft inte industriministern kan svara på de två direkta frågor jag ställde fill honom, nämligen om Forshammargmppen är intresserad av brytning i Mo i Råna i stället för i Värmland, och om han i samband med de överläggningar han skall ha med gruv- och mineralföretagen är villig att bereda vägen för en brytning av kyanit i Värmland.

123

Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om verksamheten vid Scharins Söner AB i Skellefteå

AnL 57 Industriministern THAGE PETERSON:

Herr falman! Avsikten är att jag skall få diskutera sådana frågor med de svenska gruvföretagen när jag på grundval av riksdagens beslut möter dem för en diskussion. Jag måste få säga till Björn Samuelsson aft situationen inte hade bUvit bättre med en borgerlig regering, som inte lade fram några förslag aUs tUl riksdagen om gruv- och mineralpolitiken.

AnL 58 BJÖRN SAMUELSSON (vpk):

Herr falman! Jag har naturligtvis större förhoppningar på en socialdemokratisk regering än på en borgerUg regering. Men jag tolkar svaret från industriministern som att han infe är informerad om Forshammars Bergverks planer på brytning av kyanit i Norge.

Jag kan fråga industriministern direkt. Def var infe länge sedan, def var under valrörelsen, som industriministern var ute och reste i bl. a. norra Värmland. Det läste jag om i tidningarna. Vilken inställning har industriministern tiU att själv verka för en brytning av kyanit i Värmland? Förefaller det industriministern som om en sådan verksamhet vore intressant?

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1982/83:93 om verksamheten vid Scharins Söner AB i Skellefteå

124

AnL 59 Industriministern THAGE PETERSON:

Herr falman! Rune Ångström har frågat mig om jag är beredd att stödja etf projekt med tillverkning av porös board och vidareförädling vid Scharins Söner i Skellefteå.

Scharins Söner AB har under många år bedrivit tillverkning av mekanisk massa och träfiberskivor i Clemensnäs, Skellefteå kommun. Bolaget försattes i konkurs i januari 1981. Bolaget hade då ca 270 anställda. Verksamheten har därefter bedrivits i begränsad omfattning. F. n. produceras såväl hård som porös board. Antalet anställda uppgår till ca 135 personer.

Enligt vad jag erfarit har ett konsultföretag för arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) räkning genomfört en utredning i syfte att undersöka möjligheten av aft bevara en tillverkning av porös board i ett rekonstruerat bolag. F. n. pågår diskussioner mellan enskilda intressenter och AMS om förutsättningarna för en statlig medverkan vid finansieringen av nämnda projekt.

Med hänsyn fill att diskussioner pågår om möjligheten att rekonstruera bolaget är jag inte beredd att göra något uttalande.

AnL 60 RUNE ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Problemen vid Scharins Söner är av gammalt datum och hör ihop med de generella problemen i boardindustrin. Företaget har sedan länge brottats med vikande marknad och dålig lönsamhet i tillverkningen.

Men ledning och anställda vid Scharins Söner har aldrig gett upp. Det har gällt deras arbeten och försörjningen av deras familjer, och därför har de envetet fortsatt att kämpa för aft företaget skall kunna överleva.

Eftersom hårdboarden, som har varit deras huvudprodukt, har haft och även i fortsättningen kommer att ha en dålig marknad, har företagsledning och anställda i samarbete försökt få fram en alternativ produktion.

Man satsade först på den s. k. MDF-platfan som ett alternafiv, men den tillverkningen lades slufiigen i Jokkmokk. Sedan har man prövat produktion av porös board i kombinafion med en vidareförädling, och denna alternafiva inriktning av produkfionen har gett mycket lovande resultat. Man har kunnat lämna röda förlustsiffror i resultatredovisningen och ser nu mycket positivt på möjligheterna aft klara framfiden. Den nya alternativa satsningen beräknas ge sysselsättning åt ca 70 årsanställda, och def är en siffra som betyder väldigt mycket i en bygd som har så stora problem som Skellefteå-bygden har just nu. Produkfionen av porös board planeras ske i fre skift och förädlingen i två skift.

Beträffande porös board är förhållandet att vi f. n. importerar sådan fill Sverige. Vi har en mycket liten fillverkning av porös board i Sverige i nuläget, och enligt bestämda uppgifter kommer denna att minska ytterligare. Här har Scharins en nisch, som är en framtidschans. Företaget behöver närmast en rörelsekredit på - har det uppgivits - ca 5 milj. kr., fördelat under en treårsperiod.

Jag tycker att industriministern är något för defensiv i sitt svar på den här frågan. Någon åsikt om porös board som produkt och Scharins Söner finns väl ändå aft ge till känna i def här fallet. Jag hoppas att def inte befraktas som alltför ofint om jag talar om att flera företrädare för den nu sittande regeringen i två valrörelser har ställt ut långtgående löften om hjälp.till företaget. I de sammanhangen har def inte varit samma återhållsamhet med åsikter.

Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om verksamheten vid Scharins Söner AB i Skellefteå

AnL 61 Industriministern THAGE PETERSON:

Herr talman! Som jag sade i mitt svar pågår diskussioner mellan enskilda intressenter och arbetsmarknadsstyrelsen om förutsättningar för en statlig medverkan vid finansieringen av det projekt som frågeställaren har tagit upp. Det är väl rimligt att de diskussionerna får slutföras i lugn och ro.

AnL 62 RUNE ÅNGSTRÖM (fp):

Herr falman! Jag vill fråga industriministern: Anser industriministern att def finns utrymme för en mindre ökning av tillverkningen av porös board i Sverige?

Ett posifivt svar på den frågan är av betydelse för de anställda och ledningen vid Scharins Söner.

Jag vill också fråga om industriministern, därest en rekonstruktion av företaget kan anses vara möjlig, har en positiv syn på aft företaget fortsätter med just porös board och vidareförädling.

125

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om kartläggningen av nya malmfyndigheter i Stekenjokkområdet

16 § Svar på fråga 1982/83:94 om kartläggningen av nya malmfyndigheter i Stekenjokkområdet

AnL 63 Industriministern THAGE PETERSON:

Herr talman! Rune Ångström har frågat mig om jag är beredd att påskynda prospekferingsarbetet i Stekenjokkområdet.

Boliden Mineral AB svarar för gruvdriften i området och arrenderar statens gruvrättighefer. Jag har från nämnden för statens gruvegendom, som förvalfar rättigheterna, inhämtat att nämnden f. n. förhandlar med Boliden om det fortsatta prospekferingsarbetet i Stekenjokkområdet. Förhandlingarna beräknas vara slutförda under december månad.

I avvaktan på aft de pågående förhandlingarna slutförs är jag inte beredd att göra något uttalande.

AnL 64 RUNE ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag har tydligen haft oturen - eller turen! - att ställa de här frågorna just i s. k. psykologiska ögonblick, då industriministern har svårt att ge någon åsikt till känna.

I det nu aktuella ärendet är bakgrunden till frågan att jag för etf par månader sedan besökte arbetsplatsen vid Stekenjokkgruvan. Såväl gruvledning som anställda var mycket oroade över aft prospekferingen av fortsättningen på den malmkropp där man nu arbetar inte kommit i gång på allvar.

År 1985 beräknas den malmfUlgång som omfattas av def nuvarande avtalet mellan Bolidenbolagef och staten vara färdigbrufen. Då det finns många indikationer på att det finns ytterligare malm är alla inblandade angelägna orn att kartläggningen av denna hinns med, så att verksamheten vid gruvan kan fortgå utan avbrott.

Detta är viktigt för de anställda, och det är vikfigt för Vilhelmina kommun, som investerat stora pengar i samhällsuppbyggnaden. Det är naturligtvis viktigt också för hela regionen att denna arbetsplats med mer än 200 anställda blir kvar.

Med tanke på de problem man har i gruvnäringen på annat håll i Sverige är det kanske särskilt viktigt att vi satsar ordentligt på de ställen där gruvdriften fortfarande är lönsam.

Det har inte heller saknats medel för att bedriva den nödvändiga prospekteringen på def nya området, men def har funnits någon hake; av någon anledning har prospekteringen ändå inte kommit i gång. Jag vill därför i detta sammanhang ställa en mycket snäll fråga fill industriministern: Qm det här kärvar i fortsättningen, vill industriministern då personligen ta tag i ärendet och se fill aft verksamheten verkligen kommer i gång?

126

AnL 65 Industriministern THAGE PETERSON:

Herr talman! Rune Ångströms båda frågor gäller ärenden där förhandlingar pågår och där förhandlingarna måhända också är inne i känsliga skeden. I den aktuella frågan beräknas förhandlingarna vara slutförda under

december månad, dvs. om någon månad. Jag vill gärna göra def uttalandet att jag inte ämnar utöva mitt industriministerämbete på det sättet att jag här i riksdagen uttalar mig i ärenden eller om sakfrågor som är föremål för förhandlingar mellan olika myndigheter eller mellan myndigheter och bolag. Jag menar aft förhandlingarna måste slutföras mellan de avtalsslutande parterna. Om det, mot förmodan, skulle visa sig att de förhandlingar som nu förs infe leder fill ett resultat, är jag öppen för aft diskutera den vidare hanteringen av frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om utländska företags möjligheter att utnyttja svenska mineralfyndigheter

17 § Svar på fråga 1982/83:103 om utländska företags möjligheter att utnyttja svenska mineralfyndigheter

. AnL 66 Industriministern THAGE PETERSON:

Herr talman! Lars-Ove Hagberg har frågat mig vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att förhindra att ufiändska intressen får tillträde fill svenska mineralfyndigheter i Bergslagen och andra områden av vårt land.

Det finns svensk lagstiftning enligt vUken tillstånd krävs för utländska förvärv av bl. a. inmufnigar här i landet. Möjlighet finns således att förhindra att ufiändska intressen får tillträde fill svenska mineralfyndigheter.

Anledningen fill Lars-Ove Hagbergs fråga är det planerade samarbetet mellan LKAB och Svenska BP Mineral AB. En förutsättning för sådant samarbete är aft BP får fillstånd att förvärva inmutningar i Sverige. En ansökan om sådant tillstånd bereds i regeringskansliet. Ärendet remissbehandlas f. n. Så snart beredningen har avslutats avser regeringen att besluta i frågan.

AnL 67 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr falman! Jag får tacka för svaret. Frågan var tydligen fel ställd vid fel tidpunkt enligt industriministern.

Huvudfrågan är faktiskt om ett multinationellt företag som def brittiska BP skall få möjlighet att utnyttja LKAB:s hälftendel av inmutningarna i Syd-och Mellansverige. LKAB har förhandlat fram ett avtal med den här oljejäffen, och man tänker börja 1983.

Brittiska BP har liksom alla andra oljebolag plöjt ner sina stora vinster sedan 1973 i bl. a. mineraltillgångar, och man vill nu behärska en stor del av världens mineralfillgångar. Syd- och Mellansveriges mineraltillgångar är naturligtvis då attrakfiva, och man strävar efter att få in en fot där. För Sverige måste det vara en klar nackdel om mulfinafionella företag köper in sig i svenskt näringsliv. Möjligheten till en självständig och på nationella grunder driven industripolitik måste avsevärt försvåras av ett multinationellt beroende. Ett sådant beroende existerar redan i dag.

Förre industriministern Nils Åsling röjde väg för LKAB-avfalef. Men def har hela fiden varit oklart hur socialdemokratin skulle komma att ställa sig fill

127

Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om utländska företags möjligheter att utnyttja svenska mineralfyndigheter

denna typ av internationella transaktioner. När ärendet behandlades i våras sade socialdemokraterna inte särskilt mycket i näringsutskottet, som Thage Peterson då fillhörde. Man sade i en reservation i alla fall: Därför bör vi få en ny statlig organisafion för prospektering och gruvbrytning i Bergslagen.

Gruvindusfriarbefareförbundet är mycket kritiskt fill BP:s engagemang i Bergslagen. Hur kommer regeringen rent principieUt att bedöma frågan? Finns det planer på ett statligt bolag framöver? Def är vikfigt för bedömningen att veta detta. Def kan väl infe vara så att regeringen bara i det tysta bedömer frågan; man kan väl åtminstone redovisa vilka principer man har? Varför kan infe LKAB driva detta självt? I våras skyllde man på kapifalbrist. Överväger regeringen nu att skjuta till de pengarna?

Ett annat skäl har gällt behovet av kompefens. Liksom Gruvindustriarbetareförbundet bedömer jag def så att Sverige har kompefens. Jag undrar hur industridepartementet ser på den frågan.

Den viktigaste frågeställningen är dock: Hur ser regeringen över huvud taget på att multinationella företag äter in sig i Sverige, typ Wasabröd i . Filipstad?

128

AnL 68 Industriministern THAGE PETERSON:

Herr talman! Jag tycker inte att en fråga kan vara ställd vid fel tidpunkt, men som industriminister måste jag avgöra hur svaret skall se ut. Sedan återstår det att höra om frågeställaren är nöjd med svaret. Innehållet måste statsrådet avgöra med hänsyn till de speciella omständigheter som råder i sakfrågan. Jag vill kommentera defta något.

Först något om lagstiftningen. Den kontrollag som möjliggör särskild prövning av utländska förvärv av fast egendom har funnits sedan 1916. Det är alltså en gammal lagstiftning. Nu träder en ny lag i kraft vid årsskiftet. Den nya lagen innebär inga större förändringar i fråga om principen om fillsfåndsgivning och tillståndskontroll. Frågan om tillstånd för utlänningar aft få inmutning har med ett undantag aldrig prövats enligt gällande konfrollagstiffning. De ufiändska intressen som påbörjade gruvindustrin i malmfälten gjorde def innan det fanns en särskild lagstiftning. Detsamma gäller de gruvor i Mellansverige som också har startats och drivits av ufiändska ägare ända fram fill andra världskriget. Def gäller också de tillstånd som man har fått för att utvidga verksamheten.

Vi har därför i Sverige ingen praxis i vad gäller'ny tillståndsprövning för utländsk verksamhet inom gruv- och mineralindustrin.

Det är väl rimligt aft vi, när vi nu fått en ansökan, bereder den och studerar de remissvar som har kommit in i defta ärende. Men jag vill gärna säga följande. Def är rimUgt att kräva att vi för att ge ett sådant tillstånd måste tillföras någonting som vi saknar. Def kan gälla tekniskt kunnande eller annat som kan bidra till utvecklingen av vårt lands gruv- och mineralindustri. Jag ämnar, herr talman, verka för en synnerligen restriktiv tillämpning av lagen när det gäller rätten för utländska kapitalintressen att exploatera våra naturtillgångar.

AnL 69 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Det allra sista hälsar jag med glädje och ser det som en framgång.

Ser vi på vad Gruvindusfriarbefareförbundef yttrat, finner vi att man är ganska orolig över vad som kan hända. Jag hoppas att tillståndsgivningen blir så restriktiv som möjligt.

Min fråga var ju egenfiigen i grunden: Vad kan man bygga den restriktiva synen på, och vad har man för alternativ? Nu har industrimisfern bara sagt aft han är restriktiv. När def gäller det statliga engagemanget för att förhindra den här utvecklingen har industriministern inte svarat. Jag tycker def är viktigt. Tänker samhället gå in för att hjälpa LKAB eller starta etf eget bolag? Def kan alltså vara en vikfig fråga. Gör man inte det, är def kanske sedan fritt fram. Det blir ett svårt ställningstagande för regeringen.

Jag bedömer att man har kompetensen i landet. Jag förstår inte att def över huvud taget skall finnas någon som helst grund för aft släppa in BP i Sverige.

Jag skulle vilja ställa ytterligare en fråga: Förbereder regeringen någonfing av den typ som fanns i den socialdemokratiska reservationen från i våras - ett statligt gmvbolag eller någonting åt def hållet?

Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om utländska företags möjligheter att utnyttja svenska mineralfyndigheter

AnL 70 Industriministern THAGE PETERSON:

Herr talman! Den socialdemokrafiska uppfattningen är klar. Skulle LKAB av någon anledning dra sig ur Mellansverige, kommer det att skapas ett nytt statligt företag eller etf företag i samarbete mellan staten och privata intressenter för att där prospektera och driva gruvor.

Får jag sedan fillägga aft jag inte generellt vill säga nej fill en fillsfåndsgivning. Jag menar att i situationer då ett samarbete mellan svenska och ufiändska intressen kan mofiveras av att Sverige tillförs ett kunnande som vi saknar får sakfrågan i så fall prövas ufifrån detta. Def kan vara tekniskt kunnande, speciell teknik i gruvbrytningsledet eller i smältningsprocessen osv., eller det kan vara ett kunnande som f. ö. bidrar fill utvecklingen av gruv- och mineralindustrin. Det är denna granskning som regeringen nu håller på med, när vi bereder ärendet i regeringskansliet.

AnL 71 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Den organisafion som kanske står både industriministern och mig närmast, nämligen Gruvindusfriarbefareförbundef, anser att vi här icke skall ge något fillstånd. Vi har det kunnande som behövs. Avsaknad av detta kunnande kan därför inte anföras som motiv för en eventuell fillsfåndsgivning. Frågan om kapital kan inte här vara def svåra.

Är det infe så att satsningen på projektering och mineralutvinning i Sverige gäller en framtidsbransch framför alla andra? Då kan vi infe sälja ut den. Jag bara hoppas på - jag får väl ha en from förhoppning- aft regeringen verkligen är restriktiv och ser fill att mulfinafionella företag icke får tillträde fill svenska

129

Nr 32

Tisdagen den

23 november 1982

Om utländska företags möjligheter att utnyttja svenska minerals fyttdigheter

mineraler, bl. a. med hänsyn till vad Gruvindusfriarbefareförbundef har sagt.

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Föredrogs och hänvisades
Proposifion

1982/83:68 fill näringsutskottet

19 § Föredrogs och hänvisades
Motionerna

1982/83:59 till kulturutskottet 1982/83:60 till socialförsäkringsutskottet

130

20 § Anmäldes och bordlades
Proposition

1982/83:66 Förslag fill följdlagsfiftning m. m. med anledning av beslutade reformer på det kyrkliga området

21 § Anmäldes och bordlades
Mofionerna

1982/83:61 av Gunnar Hökmark

Ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (prop. 1982/83:40)

1982/83:62 av Börje Stensson m. fl.

Ändringar i rättegångsbalken m. m. (prop. 1982/83:41)

1982/83:63 av £/ver/o«j5on 1982/83:64 av Britt Mogård m. fl. 1982/83:65 av Iris Mårtensson m.fl. Vissa närradiofrågor (prop. 1982/83:52)

1982/83:66 av Lars Tobisson m.fl.

Ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar, m. m. (prop. 1982/83:56)

22 § Meddelande om fråga Nr 32

Tisdagen den
Meddelades att följande fråga framställts 2 november 1982

den 23 november Meddelande om

fråga 1982/83:123 av Pär Granstedt (c) till jordbruksministern om skärpta bilavgasregler:

Enligt pressuppgiffer visar en utredning som gjorts på uppdrag av bilavgaskommittén att ca 200 000 svenskar bor eller arbetar vid gator med för höga halter av bilavgaser. Enligt undersökningen har 125 mil gator, främst i Stockholm, Göteborg och Malmö, regelbundet koloxid- och kväveoxidhalfer som överstiger Världshälsoorganisationens gränsvärden. I första hand är naturiigtvis storstadsområdena drabbade, men även många andra tätorter berörs. Utredningen gör enligt uppgifter bedömningen aft vi bara genom att införa de hårda amerikanska avgaskraven kan radikalt förbättra situationen i Sverige fram fill sekelskiftet.

Är statsrådet beredd att fa inifiafiv till sådana skärpningar av avgasreglerna i Sverige att Världshälsoorganisafionens gränsvärden klaras?

23 § Kammaren åtskildes kl. 17.15.

In fidem

BERTIL BJORNSSON

/Solveig Gemert