Riksdagens protokoll 1982/83:162 Onsdagen den 1 juni

ProtokollRiksdagens protokoll 1982/83:162

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1982/83:162

Onsdagen den 1 juni em.

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en början av tredje vice talmannen.

9§ Varvsindustrin, m. m. (forts, från prot. 161)

Fortsattes överläggningen om näringsutskotfets betänkande 1982/83:55 och arbetsmarknadsutskottets betänkande 1982/83:26.

Anf. 130 SONJA REMBO (m):

Herr falman! Jag har bett att fä göra det här extra inlägget i debatten, eftersom jag inte hade möjlighet att fidigare besvara Sten Östlunds fråga fill mig. Han frågade: Hur hade det sett ut om staten inte hade lagt sig i varvsverksamheten?

1 all sin enkelhet, herr talman, avslöjar den frågan socialdemokraternas klockarfro pä staten som företagare.

Om staten, Sten Östlund, hade underlåtit att gä in med ägarintressen i varvsindustrin hade det varit möjligt att genomföra en strukturförändring i ett betydligt mer gynnsamt ekonomiskt klimat än det vi har i dag. De människor som år efter är hållits kvar på olönsamma arbetsplatser vid varven hade då sluppit den länga period av oro och vända som Sten Östlund själv sä väl beskrev. Huvuddelen av de 15,5 miljarder kronor som betalats ut fill olönsam varvsindustri, vartill kommer de närmare 6 miljarder som riksdagen nu står i begrepp att fatta beslut om, hade då kunnat disponeras för lönsamma och konkurrenskraftiga verksamheter. Vi hade med andra ord varit i en betydligt mer gynnsam position än vad vi nu är.

Utvecklingen har med all önskvärd tydlighet visat att statligt ägande av företag infe innebär någon som helst garanti för fortsatta trygga jobb för de anställda. Det visar inte minst den polifik socialdemokraterna har bedrivit under det gångna året.

Det vore frestande, herr talman, att nu ta upp den diskussion jag hade med
Kurt Ove Johansson om förtidspensioner som  arbetsmarknadspolifiskf            137

[Njr J62                   instrument, men jag vill begränsa mig till att rekommendera honom att lyssna

Onsdagen deii 1 juni 1983

på den debatt om arbetsmarknadspolitiken som vi kommer att ha i morgon i samband med behandlingen av kompletteringsproposifionen.

Varvsindustrin, m. m.

Anf. 131 STEN OSTLUND (s):

Herr talman! På ett sätt är det väl riktigt det som Sonja Rembo säger, att om inte staten hade gått in i varvsindustrin så hade de här företagen kanske i ett gynnsammare läge kommit att rationaliseras bort. Vi hade då inte haft kvar någon varvsindustri över huvud taget. Låt mig bara konstatera atf inget land som har haft och har varvsindustri har orkat försätta sig i den situationen.

Varvsindustrin har ju pä många sätt spelat en stor roll. Det är ju inte bara de förluster som redovisas vid varven som man mäste ta hänsyn till i dessa sammanhang. Någon har sagt här i kammaren i dag - och det är riktigt - att varven är slutstationen i en monteringsindustri, där väldigt många aktiviteter strålar samman. Jag kan nämna att när vi byggde fartyg räknade vi med atf mellan 70 oeh 80 % av vad en båt kostade utgjorde kostnader för material som vi köpte i huvudsak inom Sverige. Det är detta som har legat till grund för alla regeringars ställningstaganden i dessa frågor. Detta har inte bara varit socialdemokrafiska regeringars dilemma, Sonja Rembo, utan även de borgerhga regeringarna - allt ifrån tillträdet 1976 och i fortsättningen - har i stort sett varit i samma dilemma. Under de borgerliga regeringsåren och även under tidigare år med socialdemokratisk regering förelåg det ju betydande enighet om de insatser som gjordes.

Fortfarande är sysselsättningsläget dåligt, ja det är ännu värre, och de beslut som i dag förväntas tas är enligt min mening nödvändiga.

Jag skall inte förlänga debatten mer. Om vi studerar protokollen tror jag vi kommer att finna att meningsskiljaktigheterna oss emellan beror på att vi har olika grundläggande värderingar, som jag inte tror att Sonja Rembo och jag kan klara ut i en debatt om varvspolifiken.

Anf. 132 SONJA REMBO (m):

Herr falman! Pä den sista punkten ger jag Sten Östlund helt rätt. Den stora skiljelinjen i svensk politik går mellan socialdemokraterna och moderaterna.

Jag ger honom tyvärr rätt också pä en annan punkt, nämligen atf de borgerliga regeringarna alltför länge följde samma mönster som skissats av tidigare socialdemokratiska regeringar. Det fanns dess värre inte i trepartiregeringen eller tväpartiregeringarna - och inte heller i enpartiregeringen, vad det beträffar - kraft atf föra den politik som fordrades för atf vi skulle kunna få ett konkurrenskraftigt och lönsamt näringsliv.

Detta är att beklaga, men det är ingen ursäkt för att fortsätta samma

politik. Den har varit olycklig för Sverige. Den har läst stora resurser i fråga

om kapital och mänsklig kompetens och kunnande i industrier som icke har

någon framtid.

138                            Jag kan ta ett exempel från vår gemensamma hemstad Göteborg: Hade vi

fått en snabbare och i mer sunda banor gående strukturomvandling av varvsindustrin hade Sverige kanske varit inne pä offshore-marknaden åtskilliga är fidigare. Sten Östlund har säkert pä samma sätt som jag hört hur vi pä detta område har förlorat 15 år.

Det är på defta sätt som man förlorar tid och tempo - man permanentar en industristruktur som är olönsam och infe kan konkurrera, i stället för atf skapa möjligheter för nya, lönsamma verksamheter.

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Varvsindustrin, m. m.

Anf. 133 STEN ÖSTLUND (s):

Herr falman! Jag tycker atf vi skall erkänna, Sonja Rembo, atf vi alla har ett ansvar för den varvspolifik som förts. Det må vara att moderaterna under senare år intagit en annan position, men vi har ett gemensamt ansvar i den här frågan.

Det hade inte varit svårt för mig atf som facklig företrädare under tidigare år ställa mig i spetsen för atf vandra över till annan verksamhet som kunnat sysselsätta de varvsanställda. Tyvärr har ingen anvisat de vägarna, utan det är den råa marknadsekonomin som skulle ha fått råda under långa perioder -med hög arbetslöshet och med förhoppningar om atf den marknadsekonomin skulle ha anvisat arbetsplatser ät de varvsarbetare som skulle ha blivit utslagna om staten inte hade ingripit.

Lät mig också säga atf inget land, vare sig under borgerliga eller under socialdemokrafiska regeringar - dess värre ofta under borgerliga - har orkat ta de besluten. Varvsindustrin har bedömts vara alltför värdefull för att man hasfigt och oöverlagt skulle tippa den över ända. Vi har råd och anledning att försöka bevara den ännu en tid och se hur utvecklingen blir - och naturligtvis återkomma om det hela inte går att genomföra.

Anf. 134 SONJA REMBO (m):

Herr talman! Sten Östlund talar om ansvar. Ingen i denna kammare kan avsvära sig något som helst ansvar för vad som händer i Sverige, för de beslut som vi fattar - vi har alla ett gemensamt ansvar. Men frän moderat häll har vi, som framgått i debatten tidigare i dag, tidigt klargjort vårt ställningstagande i varvsfrågan. Vi anser att en olönsam och icke konkurrenskraftig varvssfruk-tur har bevarats alltför länge, oberoende av vilken parfikonstellation som sutfit i regeringsställning.

Man kan inte göra hastiga avvecklingar, säger Sten Östlund. Men Sten Östlund började ju sin historik på 1950-talet! Det kan man väl ändå inte kalla för en hastig avveckling! Hade vi fatfat beslut om en avveckling när problemen inträffade, hade vi fått en långsam avveckling. Nu står vi inför dilemmat att vi i den kanske värsta ekonomiska krisen i västvärldens moderna historia måste avveckla industrier som vi har hållit vid liv med stora statliga subventioner. Trots dessa stora statliga subventioner, inte bara fill varven utan fill en oändlig rad andra industrier- vi är uppe i ca 35 miljarder per är i kostnader för subvenfioner till arbetsmarknadspolitiska åtgärder och industrisysselsättning- har vi en rekordhög arbetslöshet i Sverige i dag; vi får räkna in de människor som står utanför arbetsmarknaden i dess helhet.

139

Nr 162                    Aldrig tidigare har sä många människor i Sverige stått utanför arbetsmark-

Onsdaeen den        nåden, och det är väl om något ett bevis.på hur olycklig politiken har

vant.

1 juni 1983

Varvsindustrin,          nf. 135 SIVERT ANDERSSON (s):

™                               Herr talman! Jag vill bara göra en kort deklaration.

De värderingar som Sonja Rembo givit till känna här i riksdagen vill jag bara ge ett betyg: bedrövliga. Jag när bara den förhoppningen att det här landet skall slippa inflytande från politiska krafter som bär de värderingarna.

Anf. 136 SONJA REMBO (m):

Herr talman! Får också jag lov att sätta betyg på herr Andersson: bedrövligt! Socialdemokrafisk politik visar i handling vad den duger till. Vi har inte haft chansen atf själva visa vad vår politik duger till, men vi har ett klart alternativ som skulle innebära en betydligt gynnsammare utveckling för Sverige.

Överläggningen var härmed avslutad.

Näringsutskottets betänkande 55

Mom. 1 (Kockums och Uddevallavarvet samt medelstillskott till Svenska Varv AB)

I en första förberedande votering biträddes reservation 4 av Jörn Svensson med 27 röster mot 19 för reservation 3 av Christer Eirefelt. 262 ledamöter avstod från att rösta.

I en andra förberedande votering biträddes reservation 2 av Tage Sundkvist och Per-Ola Eriksson med 49 röster mot 20 för reservation 4 av Jörn Svensson. 241 ledamöter avstod frän att rösta.

I kontrapropositionsvoteringen biträddes reservation 1 av Erik Hovhammar m. fl. med 80 röster mot 50 för reservation 2 av Tage Sundkvist och Per-Ola Eriksson. 179 ledamöter avstod från att rösta.

I huvudvoteringen bifölls utskottets hemställan med 152 röster mot 76 för reservation 1 av Erik Hovhammar m. fl. 82 ledamöter avstod från atf rösta.

Mom. 2 (lönsamhetskrav för Svenska Varv)

Utskottets hemställan, som ställdes mot reservation 5 av Erik Hovhammar m. fl., bifölls med acklamation.

Mom. 5 (Svenska Varvs företagsledning)

Utskottets hemsfällan, som ställdes mot reservation 7 av Jörn Svensson, bifölls med acklamafion.

140

Mom. 7 (förvärv av Svenska Varvs aktier i Zenit Shipping AB)

Utskottets hemställan, som ställdes mot reservation 8 av Erik Hovhammar m. fl., bifölls med acklamation.

Mom. 8 (finansiellt stöd till Zenit Shipping AB)

I kontraproposifionsvoteringen biträddes reservation 9 av Erik Hovhammar m. fl. med 78 röster mot 64 för reservation 10 av Tage Sundkvist m. fl. 166 ledamöter avstod frän att rösta.

Utskottets hemsfällan, som i huvudvoteringen ställdes mot reservation 9 av Erik Hovhammar m. fl., bifölls genom votering med uppresning.

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Varvsindustrin, m. m.

Mom. 9 (Zenit Shippings företagsledning)

Utskottets hemställan, som ställdes mot reservation 11 av Jörn Svensson, bifölls med acklamafion.

Mom.   11   (mindre   och   medelstora   varvs   borgensåtaganden   avseende fartygskreditgarantier)

Utskottefs hemsfällan, som ställdes mot utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motion 2340 av Björn Ericson och Anita Johansson, bifölls med acklamation.

Mom. 12 (ändrade riktlinjer i övrigt för fartygskreditgarantier)

Utskottets hemställan, som ställdes mot reservation 12 av Erik Hovhammar m. fl., bifölls med acklamation.

Mom. 13 (ram för fartygskreditgarantier)

Utskottets hemsfällan, som ställdes mot reservation 13 av Tage Sundkvist m. fl., bifölls med acklamation.

Mom. 17 (stafsstödd exportkreditgivning)

Utskottets hemställan, som ställdes mot reservafion 14 av Tage Sundkvist m. fl., bifölls med acklamation.

Mom. 18 (avskrivningslån)

Utskottets hemsfällan, som ställdes mot reservafion 15 av Erik Hovhammar m. fl., bifölls med acklamation.

Mom. 24 (industriella projekt inom varvsregionerna)

Utskottets hemsfällan, som ställdes mot reservation 16 av Christer Eirefelt, bifölls med acklamation.

Mom. 25 (näringspolitiska insatser i Malmöregionen)

Utskottets hemställan, som ställdes mot reservation 17 av Tage Sundkvist ' och Per-Ola Eriksson, bifölls med acklamation.

141

Nr 162                     Mom. 27 (utbyggnad av inrikessjöfarten)

Onsdagen den 1 juni 1983

Utskottets hemställan, som ställdes mot reservafion 18 av Jörn Svensson, bifölls med acklamation.

,/.        ,   ,.        . ,       Mom. 28 (utländska marknader för fartygsprodukfionen)
Vtssa studiesoctala                                                      -                    

r .                               Utskottets hemsfällan, som ställdes mot reservafion 19 av Jörn Svensson,

frågor

bifölls med acklamafion.

Mom. 29 (den svenska handelsflottans inriktning)

Utskottets hemsfällan, som ställdes mot reservafion 20 av Jörn Svensson, bifölls med acklamafion.

Mom. 30 (statlig rederiverksamhet)

Utskottets hemställan bifölls med 290 röster mot 17 för reservafion 21 av Jörn Svensson. 3 ledamöter avstod från att rösta..

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 26

Mom. 1-11

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 12 (särskild förefagspensionering vid Svenska Varv)

Utskottets hemställan med godkännande av utskottets mofivering bifölls med 233 röster mot 76 för bifall fill utskoffefs hemställan med godkännande av den i reservafion 4 av Bengt Wittbom m. fl. anförda motiveringen.

10 § Föredrogs

Trafikutskottets betänkande

1982/83:23 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Utskottefs hemsfällan bifölls.

11 § Vissa studiesociala frågor

Föredrogs socialförsäkringsutskoftets betänkande 1982/83:25 om vissa studiesociala frågor (hälsovård för högskolesfuderande, gymnasieelevers resor och återbetalning av studiemedel) (prop. 1982/83:129) samt Bidrag till hälso- och sjukvård för studerande (prop. 1982/83:100 delvis).

Anf. 137 RUNE BACKLUND (c):

Herr talman! Utskottsbetänkandet behandlar tre olika frågor inom det
studiesoeiala området. Jag skall i mitt anförande begränsa mig fill att
142                          kommentera en av dessa fre frågor, nämligen gymnasieelevernas resor.

I proposifion nr 129 föresläs ett förändrat system för resetilläggen till gymnasieeleverna. Föredragande statsråd föreslår att de medel som i budgetpropositionen avsatts till resetillägg omvandlas till ett rikfat statsbidrag till länshuvudmännen och att dessa också får ansvaret för gymnasieelevernas resor. Som skäl till förändringen anges atf nuvarande system och regler har skapat administrativa problem och varit svåra atf fillämpa. Utskottsmajoriteten har ställt sig bakom de föreslagna förändringarna.

I motion 2354 av Kersfin Göthberg m. fl. har vi från centerns sida föreslagit ett annat och bättre system för hur gymnasieelevernas resor skall organiseras. Vid behandlingen i utskottet har också moderaternas ledamöter ställt sig bakom vårt förslag. Vi föreslär att nuvarande medel omvandlas till ett riktat bidrag fill primärkommunerna och att också ansvaret för resorna läggs på dessa. En omläggning med den inriktningen har flera fördelar i förhållande till det system som föreslås i propositionen. Jag skall redovisa några.

Kommunerna har i dag ansvaret för grundskoleelevernas resor. På skolkontoren och i rektorsområdena finns en fungerande organisation för planering, samordning och upphandling av skolskjutsar. Delar av skolskjuts-verksamheten har inordnats i den kommunala trafikplaneringen, och framför allt på landsbygden har vissa linjer anpassats till skoltiderna. En viss samordning av resorna för grundskole- och gymnasieelever sker redan i dag. Det är enligt vår mening angeläget att denna samordning ökar. En sådan samordning skulle främjas om stödet fick formen av ett riktat statsbidrag till kommunerna. Dessa kunde då göra en gemensam planering och upphandling av samtliga elevresor, vilket skulle ge ökade möjligheter till lokala anpassningar och alternativa lösningar, till gagn för de enskilda eleverna.

Värt förslag har därför en klar fördel framför regeringsförslagef för de elever som inte kan utnyttja länshuvudmännens kollekfivtrafikservice. Dessutom blir sedvanliga kommunala likställighetsprinciper tillämpliga, vilket skulle innebära hel kostnadstäckning för elever som bor vid sidan av kollektivtrafiksystemet. Värt förslag tillgodoser därmed de synpunkter som framförs i motion 2360 av Ingrid Sundberg. Här finns, som vi ser det, samhällsekonomiska vinster att göra genom en samordning. En överflyttning av ansvaret för resorna till kommunerna föreslogs pä sin tid också av studiestödsuf redningen.

Vad innebär då utskottsmajoritetens förslag för länsfrafikbolagen? Såvitt jag kan förstå innebär förslaget att länsfrafikbolagen får en ny arbetsuppgift, för vilken man varken har erfarenhet eller någon organisation. Förmodligen måste man bygga ut sin administration föratt klara den nya uppgiften. Såväl i proposifionen som i utskottsbetänkandet talas det om administrativa vinster för länsbolagen. Vari de här vinsterna består har vi svårt att se av det nu framlagda förslaget. Risken är uppenbar att det blir tvärtom.

I praktiken blir det naturligtvis så att länsfrafikbolagen får ta skolkontoren och skolorna till hjälp för att kunna klara den nya uppgiften. Det är på skolorna man kan överblicka resbehoven och klara samordningen. Vi är då tillbaka vid utgångspunkten för vårt förslag, att det hade varit enklare att flytta ansvaret direkt till primärkommunerna utan att ta omvägen över

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Vissa studiesociala frågor

143

Nr 162         länshuvudmännen. Då hade vi fått ett system som varit enkelt för alla

Onsdaeen den inblandade parter, inneburit ett bättre utnyttjande av befintliga samhällsre-

1 iuni 1983     surser och varit bra för elever som bor vid sidan av den linjebundna

---

                                                                                         trafiken.

Vissa studiesociala " talman! Jag vill yrka bifall fill den gemensamma cenfer-moderaf-

frågor                                                      reservation som finns i detta betänkande.

Anf. 138 LENA ÖHRSVIK (s):

Herr falman! Huvudinriktningen när det gäller arbetet med att förbättra och förenkla reglerna för gymnasieelevernas resor har hela tiden varit att man velat lägga över ansvaret på kommunerna.

Redan 1972 fogs detta upp av glesbygdsufredningen. Studiesfödsufred-ningen föreslog pä sin fid att kommunerna skulle ansvara för både resor och inackordering för gymnasieeleverna. Kommunalekonomiska utredningen fick senare detta på sin lott och ansåg atf kommunerna kunde göra detta, utan särskild kompensation, inom ramen för ett förbättrat skatteutjämningsbidrag.

1978 fick studiestödsutredningen tilläggsdirektiv om att man med förfur borde komma med ett konkret förslag om ett sådant överförande till kommunerna. Regeringen fick det begärda förslaget i december månad 1978. Sedan hände ingenting på några år. Då hade ju Rune Backlunds parti ett visst ansvar för kanslihuset.

Man tog upp frågan i överläggningarna med kommunerna några gånger, men man kunde inte komma överens om ersättningen. Regeringen ville nämligen infe atf nägon särskild ersättning skulle utgå. Detta borde kommunerna klara ändå, sade man.

Frågan har sedan aktualiserats av både CSN och Kommunförbundet, eftersom reglerna om resetillägg blivit otidsenliga och svåra att tillämpa i takt med att den lokala och regionala kollektivtrafiken byggts ut.

Efter ingående förhandlingar mellan regeringen, de båda kommunförbunden och länshuvudmännen har man nu lyckats komma överens om ett sysfem som innebär att ansvaret för gymnasieelevernas resor förs över till länstrafikbolagen och att ett riktat statsbidrag betalas ut för defta. Utgångspunkten är att ingen skall få sämre resemöjligheter och att kostnadsfördelningen mellan stat och kommun skall vara oförändrad.

Denna överenskommelse vill nu centern och moderaterna riva upp.

Centern brukar ibland ta åt sig äran av att länstrafikbolagen har kommit till. Min fråga mäste då bli: Litar ni infe på dessa länstrafikbolag?

Centern brukar också hårt kritisera onödig byråkrati. Varför vill ni dä behålla nuvarande krångliga regler under ytterligare en tid och därefter införa ett sysfem med statsbidrag till kommunerna, som sedan i sin tur betalar ut samma pengar till länsfrafikbolagen?

Det finns inga hinder i propositionens förslag för en lokal samordning med
t. ex. grundskolans skolskjutsar. Tvärtom uppmuntras en sådan samordning,
eftersom huvuduppgiften är atf ordna resan och inte, som nu, att ersätta
144                         redan inköpta biljetter.

Alla inblandade parter är överens om att detta nya system bör införas fr. o. m. den 1 juli i är. Det är bara centern, och pä senaste tiden också moderaterna, som vill ha något annat.

Hur kommer det sig för resten att man sä radikalt har ändrat uppfattning i frågan? Förut har man ju klart deklarerat att defta är något som kommunerna skall sköta utan statsbidrag.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och därmed avslag pä reservafionen.

I det nu aktuella betänkandet behandlas också förslag om ändrad inriktning av och organisation för studerandehälsovården och ett nytt statsbidragssystem för denna.

Regeringen föreslår atf det nya statsbidragssystemet skall träda i kraft fr. o. m. budgetåret 1985/86.

Utskottet tillstyrker detta, eftersom det är praktiskt omöjligt att genomföra det fidigare. Vi måste avvakta just förskjutningen mot förebyggande verksamhet innan vi kan avskaffa ersättningen från sjukförsäkringen, vilket förslaget innehåller bestämmelser om. Dessutom har vi nyligen tagit beslut om obligatoriskt medlemskap i studentkårerna, vilket är en viktig förutsättning för den nya organisationen.

Pä vissa orter har man kommit långt i förändringsarbefet, men tyvärr inte överallt. Därför kan vi inte införa de nya reglerna om statsbidrag förrän budgetåret 1985/86.

Ytterligare en intressant fråga som berörs i betänkandet är ett bemyndigande fill regeringen atf besluta om högre premier än nu vid frivillig förtida återbetalning av studiemedel. Systemet med högre premier kommer att tillämpas på prov under hösten, och vi får se om det kan innebära en snabbare återbetalning av lånen.

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Vissa studiesociala frågor

Anf. 139 RUNE BACKLUND (c) replik:

Herr talman! Lena Öhrsvik ställde i sitt anförande ett par frågor till mig om. länsfrafikbolagen. Hon undrade om vi inte litar pä dem. Visst litar vi på länstrafikbolagen, men de skall naturligtvis i första hand syssla med det som är deras huvuduppgift, dvs. att organisera linjebunden trafik i de olika länen och atf samordna befintliga linjer.

Här vill regeringen på länstrafikbolagen lägga en uppgift som i dag bevisligen sköts på ett utomordenfligt bra sätt ute på skolorna. Där har man kunskap om grundskoleelevernas resor, och det är inga problem atf fullfölja den planeringen även för gymnasieeleverna. Man kan naturligtvis klara en samordning mellan grundskolan och gymnasieskolan och göra en upphandling lokalt. På det sättet behöver det infe byggas upp nägon ny administration eller nägon ny organisafion på länsfrafikbolagen.

Såvitt jag kan förstå, efter atf ha läst utskoftsbetänkandet och propositionen, är huvudmotivet för förändringen att man skall göra administrafiva vinster. Det tycker infe vi att man gör med det förslag som har presenterats i proposifionen. Det är anledningen fill att vi har föreslagit vårt system - att kommunerna skall ta huvudansvaret.

145

10 Riksdagens protokoll 1982/83:161-162

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Vissa studiesociala frågor

Anf. 140 LENA ÖHRSVIK (s) replik:

Herr falman! Det vore bra om kommunerna kunde få huvudansvaret, för det var ju tanken från början. Men man harinte hittat något bra sysfem, och man har infe kunnat komma överens. Nu har vi alltså fått en överenskommelse där Kommunförbundet, Landsfingsförbundet och länshuvudmännen är överens. De har åtagit sig atf införa det här nya systemet frän den 1 juli, och det kan ju infe vara alltför stora fel på det, eftersom man tror att det skall kunna fungera. Rune Backlund sade själv att länsfrafikbolagen har till huvuduppgift atf organisera trafiken. Just det, vi vill alltså förändra och förenkla gymnasieelevernas resor, så att det skall handla om atf ordna själva resan. Nu får däremot eleverna själva lägga ut pengar för att i efterhand fä tillbaka pengarna; Vi vill alltså att man skall ansvara för att eleverna verkligen kommer till skolan och att statsbidraget blir schabloniserat och fördelat till länsfrafikbolagen. Det måste ju bli en administrativ vinst med detta, Rune Backlund. För det första har man ingen individuell prövning, och för det andra fördelar man pengarna fill 26 länshuvudmän i stället för till 280 kommuner.

146

Anf. 141 RUNE BACKLUND (c) replik;

Herr falman! Jag försfår inte rikfigt Lena Öhrsvik när hon säger att man kan göra administrativa vinster, om det här förslaget genomförs. Länstrafikbolagen kommer ju att få handlägga ärenden angående ett antal elever, vilkas resor man infe kan klara inom ramen för den linjebundna trafiken. De här eleverna måste man ju antingen erbjuda andra resformer eller ge kontanta bidrag. Jag bedömer atf det kommer att vara mycket svårt för länstrafikbolagen att överblicka samfliga resor inom ett helt län och att klara samordningen. Därför blir man tvungen att lita på skolorna och skolkontoren. Då kommer vi fram fill slutsatsen atf där funktionerna finns i dag klarar man också de här uppgifterna bäst, dvs. att svara för samordningen och göra de nödvändiga utredningarna.

Anf. 142 KENTH SKÅRVIK (fp):

Herr falman! I proposifion 1982/83:129 föreslås att de studerande liksom fidigare får behålla ansvaret för organisation och drift av studerandehälsovård och mofionsidroff.

Förslaget om ett nytt statsbidragssystem läggs fram mot bakgrund av en förändrad inriktning av verksamheten mot en större tyngd för profylaktisk verksamhet. Detta är en angelägen förändring av verksamheten. Det är då ologiskf att dröja med ikraftträdandet till budgetåret 1985/86, vilket föreslås i proposifionen. På de orter där en välutvecklad verksamhet redan finns borde man redan från budgetåret 1984/85 ges möjlighet att verka i bättre samklang med de intentioner som föredragande statsrådet anför. Det förändrade statsbidragssystemet är en förutsättning härför. Folkparfiet föreslår därför riksdagen att besluta att den nya ordningen får fungera fr. o. m. budgetåret 1984/85.

Proposifionen innehåller också förslag angående gymnasieelevers resor. I

det sammanhanget berörs i förbigående de studiehjälpsberäftigade elever som bor och studerar utomlands. Handläggningen av ärenden som rör dessa elever skall även i fortsättningen skötas centralt av centrala studiestödsnämnden (CSN).

I samband med den 16-procenfiga devalveringen har dessa elevers studiemedel urholkats mycket påtagligt. I många fall har de svårt atf över huvud taget klara sin försörjning. Anledningen till att eleverna studerar utomlands är i allmänhet att den aktuella utbildningen inte finns i Sverige. Det är därför speciellt angeläget att se till att eleverna inte måste avbryta sin utbildning på grund av devalveringens effekter.

CSN bör i fortsättningen speciellt uppmärksamma dessa elevers situation.

Herr talman! Jag vill med hänvisning fill vad jag här anfört yrka bifall fill den av Jörgen Ullenhag och mig undertecknade motionen 2368 och också yrka bifall till reservationen - moment 3 - från centerpartister och moderater angående resetillägg för gymnasieelever.

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Vissa studiesociala frågor

Anf. 143 LENA ÖHRSVIK (s);

Herr falman! Jag vill säga några ord fill Kenth Skårvik med anledning av folkpartiets mofion.

För det första vill jag yrka avslag på motionen. I början av mitt tidigare anförande tog jag upp några argument. Vi ville gärna att statsbidragssystemet skulle kunna träda i kraft fidigare, men det är praktiskt omöjligt att ha ett statsbidragssystem som bara gäller för vissa orter. Man har inte hunnit lika långt på alla orter, och vi mäste fä den här förskjutningen av verksamheten mot den förebyggande vården, innan vi kan ha det nya statsbidragssystemet, som alltså infe innehåller någon ersättning från sjukförsäkringen. Det är alltså praktiskt taget omöjligt. Man har vid beredningen av ärendet försökt att finna en lösning, men det har inte lyckats.

När det gäller den andra delen av motionen, som handlar om studiemedel och studiebidrag, vill jag säga att det var litet oklart vad folkpartiet egentligen menade.

Om man menade studiebidraget till gymnasieelever som studerar utomlands, vill jag framhålla att det har mycket liten omfattning. Det är alltså bara grundbidraget på 275 kr. per månad det gäller. Det påverkas infe särskilt mycket av devalveringens effekter.

När det gäller resefillägg, som också kan utgå fill gymnasieelever, får man redan nu den faktiska kostnaden ersatt. Då har devalveringens effekter räknats in i den ersättningen.

Om det gäller elever med studiemedel, kan jag tala om att vi nyligen har behandlat den frågan i ett fidigare betänkande. I det framkommer att CSN har tagit hänsyn till dessa faktorer i sin bedömning vid begäran om extra studiemedel. CSN har blivit generösare på den punkten, och därmed har man löst åtminstone en del av problemen.

147

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Reglerna för statens upplåning i utlandet

Men det var, som sagt, litet svårt att veta vad folkpartiet syftade på. Om ni har avsett studiehjälpsberäftigade gymnasieelever, så är den frågan också löst genom att CSN redan far den hänsynen.

Anf. 144 KENTH SKÅRVIK (fp):

Herr falman! Jag tackar för det svaret. Jag tycker ändå atf det borde finnas en möjlighet atf börja redan 1984/85. Det finns ju trots allt, som vi säger, en del verksamheter som borde kunna startas om man tittar på det här ordentligt. För dem som kan komma i gång med det här och kan fä det atf fungera från det årsskiftet betyder det väldigt mycket.

När det gäller gymnasieeleverna i utlandet och deras studieresor tror jag atf, även om det bara är ett fåtal som är berörda av detta, devalveringens effekter är sådana att vi inte får se problemet storskaligt, utan tänka pä de små i sammanhanget.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 2 (tidpunkten för införande av ett nytt statsbidragssystem)

Utskottets hemställan, som ställdes mot motion 2368 av Jörgen Ullenhag och Kenth Skårvik i motsvarande del, bifölls med acklamation.

Mom. 3 (resetillägg för gymnasieelever)

Utskottets hemsfällan bifölls med 167 röster mot 141 för reservationen av Nils Carlshamre m. fl.

Mom. 5 (studiehjälpsberäftigade elever som bor och studerar utomlands) Utskottets hemsfällan, som ställdes mot motion 2368 av Jörgen Ullenhag och Kenth Skårvik i motsvarande del, bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemsfällan bifölls.

12 § Reglerna för statens upplåning i utlandet

Föredrogs finansutskottets betänkande 1982/83:43 om anslag för budgetåret 1983/84 fill riksgäldskontoref (prop. 1982/83:100 delvis).

148

Anf. 145 HUGO HEGELAND (m):

Herr talman! Jag skall säga några ord fill försvar för Gunnar Biörcks i Värmdö motion, som finansutskottet har behandlat i samband med behandlingen av anslag för budgetåret 1983/84 fill riksgäldskontoret.

Där finns en sak som vi inte instämmer i när det gäller Gunnar Biörcks förslag, och det är att man skulle kalla riksgäldskontoret för sfafsskuldskon-toret - även om det vore följdriktigt eftersom man talar om statsskuld och stafsskuldsväxlar. Men vi fyra moderater i finansutskottet är faktiskt i det

avseendet mer konservativa än Gunnar Biörck och tycker att vi skall behålla den fina benämningen riksgäldskontoref; och varför infe också fortsätta att säga riksgäldssedlar och riksgälden i stället för statsskulden? Annars kanske snart nog något ljushuvud här i riksdagen kommer atf föreslå att vi skall kalla riksdagen för statsdagen. Det är inte så lämpligt, och då kanske någon tycker atf vi skall kalla den för nationaldagen i stället. Men det har vi redan fått en -den 6 juni, som bekant. Därför är det bäst att bibehålla termen riksdagen.

Gunnar Biörcks motion förekom redan budgetåret 1980/81 och avstyrktes då på ett mycket arrogant sätt av finansutskottets majoritet. Det har Giinnar Biörck redan bemött mycket elegant i stället för arrogant. Vad Gunnar Biörck föreslär är att man skall ha ändrade regler för riksgäldskonforefs upplåning i utlandet och att man skall skriva in de ändamål för vilka lån, särskilt utländska sådana, får resp. infe får upptas i enlighet med vad som har anförts i motionen. Han tycker,att det behövs bindande bestämmelser om att riksgäldskontoref infe får fa upp lån för konsumtionsändamäl utan endast som förr i fiden för förmodat produktiva investeringar.

Det där har finansutskottets majoritet inte velat gå med på utan man bemöter det. Och det gör man med en underbar inledning i sin argumentering som jag inte vill undanhålla de närvarande, ifall ni inte har läst det. Där får ni nämligen en utomordentligt viktig upplysning till atf börja med: "Upplåningsbehovef för atf finansiera underskottet uppkommer genom att statsbudgetens inkomster infe räcker fill för att finansiera utgifterna." Nu vet ni det, om ni inte har tänkt pä det fidigare.

Sedan har man ett underligt resonemang. Man säger att inkomsterna inte är specialdestinerade fill särskilda utgifter, och att då ställa särskilda krav på upplåningen att avse vissa ufgiftsändamål skulle innebära atf också inkomsterna i övrigt måste knytas till vissa utgifter. Man påstår atf budgeten därmed skulle behöva uppdelas i flera specialbudgefar. Men så är det infe. Det går fakfiskt mycket bra att specialdestinera. Som bekant försöker man nu finansiera skatteomläggningen genom att höja skatten på viss energi, bl. a. bensin. Avsikten är att den höjningen skall användas för att täcka skatteomläggningens kostnader budgetåret 1983/84.

Inte heller är det fråga om atf dela upp budgeten i flera specialbudgefar. Vad Gunnar Biörck begär är ingenting annat än att vi skall återgå fill den tidigare ordningen när vi delade upp budgeten i en driftbudget och en kapitalbudgef. Poängen med det var just att driftbudgeten skulle finansieras med skatter eller inkomster, medan kapifalbudgeten skulle finansieras genom upplåning. Kapitalbudgeten avser ju investeringar, och det finns ingen anledning i världen att finansiera investeringar med skatter.

Men det var det som Gunnar Sträng ville. Det var han som slog ihop allt i en enda totalbudget. Dä kunde han nämligen säga atf totalbudgeten givetvis måste balanseras. Han fick då ett utsökt tillfälle att höja skatterna upp fill 100% av totalbudgeten. Så det var effektivt när det gällde att höja skattetrycket i Sverige.

Vad Gunnar Biörck begär är' alltså att man återgår fill den tidigare

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Reglerna för statens upplåning i utlandet

149

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Reglerna för statens upplåning i utlandet

ordningen att konsumfionsutgifter finansieras med skatter oeh avgifter och kapitalutgifter med upplåning. Det är inte alls märkvärdigt att göra det. Utskottsmajoriteten talar om att det skulle på ett avgörande sätt begränsa statsmakternas handlingsfrihet atf använda statsbudgeten som medel för finanspolitiken. Det är inte alls så.

Vi reservanter i utskottet säger därför atf med anledning av vad som anförs i mofion 219 om statens fortsatta utlandsupplåning är det motiverat atf låta utreda möjligheterna att i instruktionen för riksgäldskonforefs upplåning -inom parenfes står det här 23 §; jag har tyvärr vilselett utskottet här, det är 4 § - ytterligare precisera för vilka ändamål den statliga upplåningen må ske.

Så blygsam är vår begäran, herr talman, och därför yrkar jag bifall till reservafionen under punkt. 1 som gäller riksgäldskontorets förvaltningskostnader.

150

Anf. 146 GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr falman! Hugo Hegeland har älskvärt försökt klargöra för kammaren vad det här egentligen rör sig om, men eftersom man under min frånvaro förra veckan ändå hade antecknat mig i ärendet skall jag be att som motionär få säga några ord.

Det referat finansutskottet ger av mofion 1982/83:219 är kanske något ensidigt. Vad jag i min mofion föreslagit är helt enkelt en uppföljning av en skriftlig dialog mellan mig och finansutskottet sedan två år tillbaka.

1981 motionerade jag nämligen om formerna för finansiering av statens utgifter, en mofion som av det dåvarande finansutskottet i dess betänkande 1980/81:21 besfods en mycket utförlig och intressant behandling, till vilken jag knöt an i kammaren. Jag skall be atf få återge något litet av det, som jag nu har följt upp i årets motion.

Dåvarande finansutskottet ansåg att "motionärens inventering av grund-lagsmässiga regler rörande statsbudgetens balansering" skulle representera "en bristande tilltro till statsmakternas vilja och förmåga att av egen kraft sätta gränser för statsutgifternas stegring och att vid varje fillfälle finna en rimlig avvägning mellan inkomster och utgifter". Ehuru utskottet sade sig "i och för sig ha förståelse härför" uttryckte det dock "för sin del tilltro till riksdagens förmåga atf fatta beslut som vänder utvecklingen" och föreslog därför riksdagen atf lämna motionen "utan ytterligare åtgärd".

Detta var den 10 mars 1981, för något mer än två år sedan. Sedan dess har tyvärr varken riksdagen eller någon regering "fattat beslut som vänder utvecklingen". Man har i stället fortsatt i tangentens riktning. Tidpunkten för någon "ytterligare åtgärd" synes därför snabbt nalkas. Denna omständighet har föranlett mig att återvända till problemet med vår stora och växande utlandsupplåning.

I höstens allmänpolifiska debatt tog jag åter upp detta problem, detta så mycket mer som man inom USA:s kongress - trots en mycket mindre oroande finansiell situafion än vår - ägnat stort intresse ät möjligheten att i konstitutionella former begränsa den statliga skuldsättningen.

Det föresvävade mig därvid att man i vårt land skulle kunna gä fram på en

annan väg än genom en grundlagsändring. Riksdagen beslutar ju om den för riksgäldskontoref gällande instruktionen. Denna innehåller i sin 4 § en bestämmelse om de uppgifter för vilka detta kontor får ta upp lån, och dessa är redovisade i finansutskoftets betänkande 1982/83:43. Det skulle inte vara formellt omöjligt att där införa ändamålsbestämmelser som skulle kunna begränsa den utländska upplåningen.

Finansutskottefs majoritet avböjer nu detta förslag under hänvisning fill riksdagens avvisande inställning till specialdesfinering av inkomster. Jag vill ansluta fill vad Hugo Hegeland nyss sade, att utskottet gör defta trots att man just nu från socialdemokratiskt håll är i full färd med atf specialdestinera inkomster fill fonder av skilda slag, existerande och ännu icke existerande.

Endast moderaterna har varit beredda att befrakta den växande utländska upplåningen som ett problem, som infe kan sopas under matfan, utan som kräver att man gär i närkamp med det, för vår egen skull och för våra barns som skall betala tillbaka lånen.

Jag är tacksam för den markering som den moderata reservationen innebär, vilket för framtiden kommer atf visa vilka som känner ett ansvar för att hälla den svenska utlandsskulden, som ju dessutom nu är ytterligare ökad genom devalveringen, under kontroll och vilka söm fortsätter atf vara obekymrade om den.

På den tiden då vi ännu inte hade en utlandsskuld på 100 miljarder - och den tiden är ju inte så avlägsen - lät ordet "riksgäldskontoret" gammaldags och pampigt, och det gör det tydligen fortfarande för Hugo Hegeland. Denna glans består även för dem som infe har gjort klart för sig vad det egentligen rör sig om.

Gäld betyder ju skuld, och en av våra främsta skalder, Carl Michael Bellman, tillbragte en del av sitt liv pä gäldstugan eller bysättningshäkfet. Riksgäldskontoret betyder pä modern svenska "statsskuldskonforet", och kanske borde vi börja tänka i de termerna, när vi talar om detta i och för sig förtjänstfulla kontors verksamhet.

Det är en historisk ironi att detta kontor fillkom är 1719 med uppgift att "likvidera statens skuld och inlösa mynttecknen". Dagens uppgifter är tyvärr precis de motsatta: atf öka statens skulder.

Herr talman! Jag tror det är ganska mänga i värt land som nu är på det klara med att så här kan det inte få fortsätta. Om man inte vill följa den moderata reservationen, får väl finansutskottets majoritet besvära sig med atf anvisa andra framkomliga vägar.

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Reglerna för statens upplåning i utlandet

Anf. 147 ARNE GADD (s);

Herr talman! Jag är för min egen del helt övertygad om att jag inte förmår debattera med professorer; jag misstänker efter att ha hört den här debatten att det är omöjligt att debattera med professorer.

Den kommentar jag vill göra i det här sammanhanget är blott och bart den, att utlandsupplåningen, Gunnar Biörck i Värmdö och moderaterna i finansutskottet, är en av de viktigaste frågorna att lösa för den ekonomiska

151

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Utvidgning av skattskyldigheten i Sverige för aktievinster, m. m.

politiken just nu. Men jagtror infe alls atf man, om ni hade tänkt rätt när det gäller budgettekniken, skulle lägga ansvaret på riksgäldskontoref eller statsskuldskonforet. I stället skall man föra en ekonomiskt ansvarsfull polifik. Det hade man kunnat göra sedan 1976, och dä hade kanske upplåningen varit ett mindre bekymmer. Låt oss därför i morgon föra den relevanta diskussionen.

Under hänvisning både till de argument som herr Hegeland sagt vara hans och fill dem som han refererat från utskottets betänkande 43 finner jag ingen anledning att annat än yrka bifall till utskottets hemsfällan.

Överläggningen var härmed avslutad.

Punkt 1

Mom. 1 Utskottefs hemställan bifölls.

Mom. 2 (reglerna förden statliga upplåningen)

Utskottets hemställan, som ställdes mot reservafionen av Lennart Blom m. fl., bifölls med acklamafion.

Punkterna 2-4

Utskottets hemsfällan bifölls.

13 § Föredrogs

skatteutskottets betänkanden

1982/83:51 om utvidgning av skaftskyldigheten i Sverige för aktievinster,

m. m. (prop. 1982/83:144 och 1982/83:166) samt 1982/83:54 om skogsvårdsavgiften.

Anf. 148 TREDJE VICE TALMANNEN:

Skatteutskottets betänkanden 51 och 54 kommer att debatteras i tur och ordning, och voteringarna äger rum i ett sammanhang efter avslutad debatt.

Först upptas alltså skatteutskottets betänkande 51 om utvidgning av skattskyldigheten i Sverige för akfievinster, m. m.

Utvidgning av skattskyldigheten i Sverige för aktievinster, m. m.

152

Anf. 149 KARL BJÖRZÉN (m):

Herr talman! I skatteutskottets betänkande 51 behandlas två propositioner och en rad mofioner av ganska skiftande innehåll. Det finns tre reservationer fogade vid betänkandet, och de är också av skiftande innehåll. Jag skall gä igenom dem kortfattat i fur och ordning och motivera reservanternas ställningstaganden.

Den första gäller skattskyldighet i Sverige för aktievinster, m. m. Som

grund för förslaget i proposition 144 ligger en promemoria från brottsförebyggande rådet, BRÅ. Vid remissbehandlingen har den promemorian blivit föremål för stark kritik från många remissinstanser, och reservanterna-har upptagit en del av de kritiska synpunkterna. Men därutöver har propositionen gått längre än förslaget i BRÅ;s promemoria, och därigenom har våra invändningar kommit att gå utöver remisskritiken. Sammanfattningsvis kan man säga att det föreliggande regeringsförslaget har så många svagheter att det infe bör läggas till grund för lagstiftning, utan frågan bör prövas på nytt, förslagsvis genom kapitalvinstkommittén eller i annat lämpligt sammanhang.

Den andra reservationen rör ombildning av bostadsförening till bostadsrättsförening. Den anknyter till en motion av Kerstin Ekman och Olle Grahn och handlar om vissa beskattningseffekter då en bostadsförening omvandlas till en bostadsrättsförening.

Frågan har behandlats av 1978 års bostadsrättskommitté, som pekade på möjligheterna att skapa författningsenliga förutsättningar att genom ett förenklat förfarande bringa föreningens stadgar i överensstämmelse med bostadsrättslagen. Kommittén avstod frän att lägga fram förslag, eftersom den ansåg att det krävdes en mer ingående analys av de associationsrättsliga bestämmelserna. Utskottefs majoritet har i sin skrivning uttalat aff man har den uppfattningen att en eventuell lösning av problemet bör eftersträvas i den riktning som kommittén har tänkt sig, men man yrkar avslag på motionen. Reservanterna har velat gå ett litet steg längre och menar atf man genom ett tillkännagivande till regeringen bör kunna föra frågan snabbare till en lösning. Alla parter tycks vara överens om att detta är någonting som bör rättas till och även om i vilken riktning det arbetet bör ske. Därför förstår vi inte att majoriteten inte har velat sträcka sig sä långt som till ett fillkännagivande för att få något att hända.

Reservafion 3 handlar om Alva och Gunnar Myrdals sfiftelse. I proposition 166 har föreslagits att tre stiftelser med allmännyttig karaktär skall befrias frän inkomstskaft och förmögenhetsskatt, frånsett kommunal inkomstskaft för fastighefsinkomster. Beträffande två av de föreslagna stiftelserna har reservanterna inga invändningar, men beträffande Alva och Gunnar Myrdals stiftelse anser vi att de vanligen tillämpade grunderna för skattebefrielse inte föreligger. Vi grundar vår uppfattning på att riksskatteverket, som har yttrat sig i frågan, har avstyrkt förslaget. Att det avstyrkts redovisas i propositionen, men man redovisar inte varför detta avstyrkande har skett. Reservanterna instämmer i uppfattningen atf denna stiftelse är i hög grad allmännyttig men att detta inte räcker, om man skall följa de regler som riksskatteverket hittills har fillämpat. Därför yrkar reservanterna avslag på propositionen i den del som gäller just denna stiftejse.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till de tre reservationerna.

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Utvidgning av skattskyldigheten i Sverige för aktievinster, m. m.

153

Nr 162

Onsdagen den . 1 juni 1983

Utvidgning av skattskyldigheten i Sverige för aktievinster, m. m.

154

Anf. 150 ERKKI TAMMENOKSA (s):

Herr falman! Jag kommer i mitt anförande att beröra de olika frågor som behandlas under denna rubrik.

Proposition 144 innebär ändringar av realisationsvinstbeskattningen för enskilda, dvs. fysiska personer, vid överlåtelse av aktier och andelar i samband med flyttning utomlands. Utomlands boende fysiska personer skattar enligt nuvarande regler inte i Sverige för reavinst pä aktier och andelar. Regeringens förslag grundar sig, som framkommit av tidigare anförande, på en promemoria från brottsförebyggande rådet. Skatteflykt är ju en del av den brottslighet som är svår att komma ät. Regeringsförslaget innebär också att utomlands bosatta fysiska personer skall skatta i Sverige för reavinster pä aktier och andelar fio år efter flyttningen. Säljer man akfier eller andelar medan man är bosatt här i landet och sedan bosätter sig utomlands, skall man beskattas här i landet under utflyttningsåret, även om ersättningen infe fill någon del blivit utbetald före utflyttningen. Har man flyttat ut före försäljningen, skall också beskattningen äga rum här, om man vid något tillfälle under en tioårsperiod närmast före utflyftningstidpunkten varit stadigvarande bosatt i Sverige. Dessutom föresläs att skattskyldigheten träder i kraft vid avyttringen resp. utflytfningstidpunkfen beroende på aktieöverlåtelsen.

Moderaterna har i sin reservation nr 1 yrkat avslag på proposifionen. Utskottets majoritet är medveten om de likviditetsproblem i fråga om att betala skatterna som kan uppstå för den skaffskyldige men menar att vinsterna med förslaget är så stora att det ändå bör genomföras.

I mofionen påpekas att brottsförebyggande rådefs PM var riktad mot fåmansföretag och inte gällde börsnoterade aktier. Utskottsmajoriteten vill framhålla atf missbruket är störst beträffande akfier i fåmansbolag men att de börsnoterade inte är undantagna.

Eventuella oklarheter om skattskyldigheten när den skaffskyldige redan har flyttat ur landet bör tas upp vid revideringen av dubbelbeskattningsavtalen mellan länderna.

Utskottet ansluter sig fill finansministerns tankegångar i förslaget. Utskottet har övervägt fördelar och nackdelar i regeringsförslaget och har inget att erinra.

Herr falman! Jag yrkar således bifall till proposifion 144 och avslag på reservation 1 samt motion 2406.

I mofion 879 och 1170 begärs skärpning av realisationsvinstbeskattningen. Trots aff det finns skäl som talar för motionerna i fråga bör man uppmärksamma atf skaftebelastningen när det gäller aktier har ökats väsentligt. För att undvika en motsatt effekt av en sådan skärpning som föreslås har utskottet avstyrkt motionerna i fråga.

I mofion 222 föreslås att skattskyldigheten för nya ägare när det gäller fastighetsöverlåtelser flyttas från själva avtalstidpunkten till tillträdesdagen. Utskottet finner ingen anledning atf ändra pä gällande praxis och avstyrker motion 222.

I mofionerna 1715 och 1716 föreslär man undantag i skattelagstiftningen

beträffande försäljning av hyreshus i syfte atf bilda bostadsrättsförening. Moderaterna, centerpartiet och folkpartiet har reserverat sig till förmån för mofion 1716. Moderaterna har dessutom ett särskilt yttrande till förmän för motion 1715.

Herr talman! Trots atf det finns en förståelse hos majoriteten i utskottet vill man inte sträcka sig så långt som till att tillstyrka motionerna. I linje med utskottets beslut yrkar jag avslag på mofionerna och reservafion 2.

Jag övergår nu till att behandla proposition 166, där tre stiftelser av allmännyttig karaktär föreslås få skattebefrielse för all annan inkomst än inkomst av fastighet.

I reservafion 3, till förmän för motion 2404, vänder sig moderaterna mot Alva och Gunnar Myrdals stiftelse. Stiftelsen bildades 1981 för att understödja den opinionsbildande verksamheten främst i Sverige vad gäller internationell säkerhet och nedrustning. Tillgångarna består av frivilliga bidrag och bl. a. Alva Myrdals donation av sin andel av fredspriset. Stiftelsens representantskap består av enskilda och organisationer, t. ex. LO och TCO. Utskottet har begärt yttrande av riksskatteverket, och riksskatteverkets uppfattning är att stiftelsen i fråga infe uppfyller de stränga krav beträffande höggradig allmännytta som anges i lagen.

Jag skall infe i detta sammanhang framföra argument för varför utskoffsmajoriteten instämmer med regeringen i uppfattningen att fredsfrågan främjar statsändamål. Det är ju statsmakterna själva som bestämmer i frågan, eftersom definitionen i lagen inte är lättolkad.

Vad jag förstår och hoppas är det infe något politiskt utspel i moderaternas ställningstaganden, utan de grundar sin uppfattning pä riksskatteverkets yttrande. Jag är övertygad om att det goda riksskatteverket har tänkt fel i den här frågan. Majoriteten av utskottet anser således atf Alva och Gunnar Myrdals stiftelse uppfyller kraven på höggradig allmännytta.

Herr falman! Jag yrkar avslag pä reservafion 3, bifall till proposition 166 och bifall till skatteutskottefs hemsfällan på alla punkter.

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Utvidgning av skatts ky Idigh et en i Sverige för aktievinster, m. tn.

I detta anförande instämde Bengt Kronblad (s).

Anf. 151 KJELL JOHANSSON (fp):

Herr falman! Karl Björzén har i sitt anförande berört den folkpartimofion - den har nr 1716 och är avgiven av Kersfin Ekman och Olle Grahn - som behandlas i betänkandet. Jag kan därför fatta mig ganska kort.

I motionen tas frågan om vissa beskattningseffekter då bostadsförening omvandlas till bostadsrättsförening upp. Det motionärerna främst finner orimligt är aff såväl realisationsvinstskaft som stämpelskatt utgår, även i det fall då en sådan omvandling inte innebär något reellt ägarskifte. Denna orimlighet tycker jag, i likhet med Karl Björzén, att vi hade kunnat undanröja genom att ge regeringen till känna att den borde se över detta.

Jag har tittat litet grand i den utredning som skatteutskottets majoritet i sin skrivning åberopar.  Det  behövs sannerligen inget djupare studium  av

155

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Skogsvårdsa vgif-ten

densamma för aff konstatera att det då det gäller bostadsföreningars omvandling till bostadsrättsföreningar råder något som lugnt kan betecknas som regelförbisfring. Det är med viss besvikelse som jag, i likhet med Karl Björzén, konstaterar att skatteutskottets majoritet inte vill vara med och förenkla reglerna för övergång från bostadsförening fill bostadsrättsförening, eftersom detta kan vara bra för de boende. Herr talman! Jag yrkar med vad jag anfört bifall till reservation 2.

Överläggningen var härmed avslutad.*

Anf. 152 TREDJE VICE TALMANNEN;

Kammaren övergår nu fill att debattera skatteutskottets betänkande 54 om skogsvårdsavgiften.

Skogsvårdsavgiften

Anf. 153 BO LUNDGREN (m):

Herr talman! I den proposition som låg till grund för riksdagens skogspolitiska beslut 1979 framhölls att skogsvårdsavgiften, som dä höjdes till 0,3 % av det taxerade skogsbruksvärdet, huvudsakligen borde användas för sådana ändamål som är till nytta för skogsbruket som sådant eller på sådant sätt att alla skogsbrukare kan få ta del av det.

År 1981 fördubblades skogsvärdsavgiften för att finansiera vissa åtgärder -det gällde vissa avdrag vid inkomsttaxeringen och ett s. k. klenvirkesstöd. I det sammanhanget kan man säga atf det är tveksamt om dessa åtgärder egentligen hade bort finansieras genom höjda skogsvårdsavgiffer, eftersom man för att komma i åtnjutande av förmånerna var tvungen atf vidta vissa åtgärder och alla skogsbrukare infe rimligen kunde göra det.

Eftersom dessa bestämmelser nu tagits bort eller kommer att försvinna finns all anledning att åter sänka skogsvårdsavgiften till de 0,3 % som den var 1979. Herr talman! Mot den bakgrunden yrkar jag bifall till reservation nr 1.

Den intervjuundersökning bland skogsbrukare som virkesförsörjningsutredningen gjorde visade att vad som av de enskilda skogsbrukarna främst uppfattades som hinder för ett ökat virkesutbud var lönsamheten generellt, och särskilt de höga marginalskatterna för skogsuttag. För att möjliggöra ett ökat utbud hade det varit naturligt att snabbt genomföra varaktiga marginalskaffesänkningar, och det är ju i så fall inte ensidigt inriktat på att stimulera ett ökat virkesutbud eller på att åtminstone motverka ett hinder för ett ökat virkesutbud; det tillgodoser även s'ftef att försöka få flera människor att tycka att det är lönsamt att arbeta eller satsa pä företagande. Marginalskatterna är alltså även här ett stort hinder.

156

Voteringen redovisas efter debatten om SkU 54.

Det blev tyvärr inte någon varaktig marginalskaftesänkning. Under defta år samt under 1984 och 1985 genomförs en skatteomläggning, som bl. a. innebär sänkta marginalskatter. Denna är emellertid pä grund av det urholkade inflationsskyddet infe varaktig. Om inflationen överstiger 5,5 % om året under genomförandeperioden och om det inte blir ett fullständigt inflationsskydd därefter, kommer marginalskattesänkningarna atf urholkas. Dessutom innebär en under fre år genomförd marginalskattesänkning att det skattemässigt blir förmånligt att avvakta méd skogsavverkningar till dess att man har den lägsta marginalskattesafsen". Jag tror att vi måste vara överens om aff det är på det sättet.

Mot den bakgrunden föreslog tidigare borgerliga regeringar att man borde ändra skogskontoreglerna, så atf det blir möjligt att sätta in hela nettot av en rotpostförsäljning och större delen när det gäller leveransvirkesförsäljningen på skogskonto för atf motverka de negafiva effekterna av en under flera år genomförd marginalskaftesänkning.

Genom en voteringsmiss kom den socialdemokratiska reservationen att vinna, och av naturliga skäl har den nuvarande riksdagsmajoriteten inte velat vidta sädana förändringar i skogskontoreglerna att man motverkar den negafiva effekten av stegvis sänkta marginalskatter. Defta leder naturligtvis till att det finns ett intresse hos en del skogsbrukare atf avvakta till 1985 med atf genomföra avverkningar. Mot denna bakgrund finns det all anledning att genomföraen tillfällig åtgärd, såsom vi moderater har föreslagit i reservation nr 3, nämligen ett tillfälligt skogsavdrag under avverkningssäsongerna 1983/84 och 1984/85. Detta avdrag är utformat pä ett sådant sätt att de som är självverksamma särskilt gynnas, nämligen genom att samma procentsats gäller såväl vid rotpostförsäljning som vid leveransvirkesförsäljning.

Jag ber, herr talman, att fä yrka bifall fill reservation nr 3.

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Skogsvårdsavgiften

Anf. 154 INGEMAR HALLENIUS (c):

Herr talman! I skatteutskottets betänkande 1982/83:54 behandlas skogsvärdsavgiften. I centermofionen 1597 yrkas en sänkning av skogsvårdsavgiften med 0,1 % fill 0,4 % fr. o. m. den 1 julj 1983.

Skogsvärdsavgiften är avsedd atf finansiera vissa statliga insatser för skogsbruket. Den höjning av skogsvärdsavgiften som genomfördes 1981 avsåg att finansiera bl. a. klenvirkesstödet. När klenvirkesstödet nu avvecklas bör också den del av avgiften som finansierar detta stöd slopas. Det finns alltså utrymme för en sänkning av skogsvärdsavgiften med 0,1 % fr. o. m. den 1 juli.

Majoriteten i utskottet föreslår inte någon sänkning av skogsvårdsavgiften. Detta innebär att man frångår gällande princip att avgiften skall användas fill gemensamma åtgärder för skogsbruket. Då blir det infe fråga om skogsvårdsavgiff, utan i stället om en skärpt beskattning av skogsägar-

Det är viktigt att principen skall vara att skogsvärdsavgiften skall täcka vissa för skogsbruket gemensamma kostnader. Detta understryks i cenfer-

157

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Skogs vå rdsa v giften

motionen, och jag vill understryka att det är angeläget att skogsvärdsavgiften anpassas till det behov den skall fylla.

Herr falman! Jag yrkar bifall till reservation nr 2 i skatteutskottets betänkande 54.

Anf. 155 JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr falman! Vpk har väckt motion 2330 med anledning av propositionen om vissa skogspolifiska åtgärder. Två yrkanden i denna motion har behandlats av skatteutskottet.

Det ena yrkandet berör frågan om en skogsbeskattningsreform. Vi anser atf man redan nu bör utreda frågan om en skogsbeskattningsreform, vilken kan införas när skogsbruksplanerna till fullo är upprättade. Allt talar för en ändrad skogsbeskaffning. Virkesförsörjningsutredningen diskuterade frågan, men ansåg att kunskapen om skogsfastigheterna inte var till fyllest för att i det läget förorda en ändring. Nu blir det ett förändrat läge, när skogsbruksplanerna för fastigheterna upprättats. Då läggs den nödvändiga grunden för atf införa en beskattning som vi föreslagit. De fackliga organisationerna inom träsektorn har också starkt framhållit det nödvändiga i atf en sådan beskattning införs. Det kravet har upprepade gånger ställts.

Det andra yrkandet berör frågan om resursförstärkning fill skogsbruket och till forskning och utveckling inom vidareförädlingsindustrin. Det kan bl. a. ske genom en produktionsavgift. Med en sådan skulle skogsindustrin kunna bidra ekonomiskt till åtgärder som syftar till att även förbättra virkesförsörjningen. Skogsindustrin har ju under senare år tvingats impor tera marginalvirke och därmed fått stora merkostnader. Det måste därför vara en angelägenhet av stort intresse för skogsindustrin atf virkesförsörjningen fungerar och att behovet av import minskar eller helt upphör. Vi anser aff denna fråga bör utredas och att förslag om införande av produktionsavgift bör föreläggas riksdagen.

Utskottet har i sin behandling av dessa två yrkanden varit mycket kortfattat. Det kanske beror pä atf andra frågor har tagit så mycket tid. Till frågan om en skogsbeskaftning är utskottet mycket negafivt, medan det med anledning av det andra yrkandet hänvisar till att olika finansieringsmöjligheter f. n. övervägs av regeringen.

Herr talman! Det som utskottet har anfört med anledning av motionen är inte en skrivning som man kan vara nöjd med, och jag vill därför yrka bifall till de aktuella delarna av motion 2330.

158

Anf. 156 RUNE CARLSTEIN (s):

Herr talman! Skatteutskottet har haft till behandling två motioner som yrkar på en sänkning av skogsvärdsavgiften. Den nuvarande avgiften, som för 1983 års taxering är 5,5 %cOch för 1984 5 %o, föreslås i centermotionen bli sänkt fill 4 %c och i moderatmotionen fill 3 %o. De båda yrkandena har följts upp i reservationerna nr 1 och 2.

Som framgått av de gjorda inläggen har användningen äv skogsvårdsav-

giften tidigare varit begränsad till finansiering av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. Men 1975 beslutade riksdagen att avgiften skulle få användas även för andra ändamål inom skogsbruket. 1979 fattade riksdagen ett skogspolifiskt beslut som bl. a. innebar att skogsbruket i princip skulle vara självfinansierat. Skogsvårdsavgiften skulle användas fill sådana ändamål som var till nytta för skogsbruket. Här avsågs områden som forsknings- och utvecklingsarbete, information, utredningsarbete, översiktliga skogsbruksinventeringar, bidrag som skulle vara tillgängliga också för alla skogsägare.

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Skogsvårdsavgiften

Motionärerna och reservanterna menar atf det sker ett överuttag av skogsvårdsavgifter och atf avgiften därför bör sänkas. Men som framhålls i cenfermotion 1596 är det ganska svårt aff få fram en exakt redovisning beträffande skogsvärdsavgifternas användning, och eftersom beslufsår och budgetår inte stämmer överens är det besvärligt att tolka uppgifterna. Avsikten har heller aldrig varit att det skall vara en avstämning mellan influtna medel och utgifter för skogsbruket.

Som framgår i utskottsbefänkandet skulle enligt de förslag som här lagts fram pä skogsbrukets område utgifterna överstiga inkomsterna av skogsvårdsavgifterna. Det här går alltså inte riktigt ihop, om man ser på de utgifter som kommer till för insatser för skogsvården. Utskottet finner därför inte anledning atf nu ändra de gällande bestämmelserna för skogsvårdsavgifterna.

Jag ber att få yrka.avslag på reservationerna 1 och 2.

Så helt kort om reservation 3. Där föreslår reservanterna, moderaterna, atf ett extra avdrag frän inkomster av skogsbruket på 15 % skall införas. Avdraget skall gälla för leveransvirke, rofposter och egna uttag och avse perioden den 1 juli 1983-den 30 juni 1985.

Vi har fidigare haft ett sådant här stimulansavdrag. Det gällde skogsintäkterna för perioden den 1 januari 1981-den 30 juni 1982, men var begränsat fill 3-5 %. Där kom man fram till att giltighetstiden för avdraget skulle avkortas i samband med inkomstskattereformen. Utskottet anser infe att skäl föreligger att på nytt införa ett sådant här avdrag, som moderaterna föreslagit.

Jag ber atf få yrka avslag på reservation 3.

Utskottet har också i det här sammanhanget behandlat yrkandena i vpk:s skogspolifiska motion, som John Andersson här redogjort för. Det gäller dels en omläggning av skogsbeskaffningen, dels frågan om produkfionsav-giffer för förädlingsindustrin. Utskottet har inte kunnat biträda yrkandena, bl. a. av det skälet aff det skulle medföra att vi fick ett tekniskt ganska invecklat skaftesystem. Det är redan i dag krångliga bestämmelser när det gäller våra skatter, och det här skulle sannerligen inte göra det enklare. Därför har vi ansett atf vi inte kan biträda förslagen.

Herr talman! Med det anförda ber jag atf få yrka bifall fill utskottets hemställan i betänkande 54.

159

Nr 162                        Anf. 157 BO LUNDGREN (m):

Onsdaeen den           Hen talman! Vad gäller avdrag vid inkomst av virkesförsäljning konsta-

1 iuni 1983              terar virkesförsörjningsutredningen att det tidigare stimulansavdraget, som

_____________     Rune Carlstein fog upp, på 3 resp. 5 % för leveransvirke, egna uttag och

Skoesvårdsavgif-        rotpostförsäljningar var för litet för att ge nägon effekt. Virkesförsörjnings-
f                              utredningen sade också i sitt betänkande att avdraget för atf ge nägon effekt

borde vara åtminstone dubbelt sä stort. Hade man genomfört en snabb och varaktig marginalskattereform och ändrat skogskontoreglerna så att det inte lönade sig aff skjuta upp avverkningarna, kunde jag förstå invändningarna. Men nu har vi fått en stegvis genomförd marginalskatfereform, som dessutom urholkas genom att inflationsskyddet inte längre gäller fullt ut.

För att vi skall undvika den uppenbara risken atf vi får hinder för ökat virkesutbud vid högkonjunktur finns det all anledning att stimulansvägen genomföra det föreslagna avdraget. Jag förstår inte riktigt Rune Carlsteins invändningar här, för det är faktiskt socialdemokraterna själva som försämrat skogskontoreglerna i förhällande till den fidigare borgerliga majoritetens fid.

När det gäller skogsvårdsavgiften är det svårt med en exakt redovisning av hur mycket medel som används för de för skogsbruket gemensamma ändamålen. Vi har fidigare haft en debatt om detta här i kammaren i form av en frågestund. Arne Andersson i Ljung från vår sida ställde frågor fill jordbruksministern men fick infe något tillfredsställande svar. Jag förstår att det kan vara besvärligt. Men vi menar aff man mäste renodla vad som skall finansieras genom skogsvårdsmedel, så att det verkligen kommer hela skogsbruket och alla skogsbrukare till del. Som vi ser det bör exempelvis kostnaderna för bidrag till avverkningar av glesskog inte finansieras genom skogsvärdsmedel. Då finns det anledning att sänka skogsvårdsavgiften fill 0,3 %.

Låt mig avslutningsvis säga att tillväxtbeskattning, tvångsavverkning, minimiawerkning och allt annat som dessutom har genomförts av den socialistiska majoriteten och riksdagen är åtgärder som milt uttryckt inte bara är principiellt mycket tveksamma - det strider ju mot vårt rättsmedvetande att beskatta något som inte har tagits ut för konsumtion eller som inkomst. Det förhåller sig dessutom så att man, för atf genomföra den typ av åtgärder som bl. a. John Andersson förordar, måste ha en viss säkerhetsmarginal, precis som i fråga om fastighetstaxeringen. Det går alltså inte att beskatta fullt ut. Det finns naturligtvis en uppenbar risk för att denna säkerhetsmarginal blir självuppfyllande. De skogsbrukare, som i dag avverkar över nivån 75 % - en säkerhetsmarginal på 25 % är väl det minsta man kan tänka sig - kanske gör en nedjusfering av avverkningen till normen 75 % eller fill 50 % enligt tidigare riksdagsbeslut. De vill alltså spara skog tills de parfier, som faktiskt vill vidta tvångsåtgärder, höjer gränsen. Naturligtvis kommer vissa skogsägare då atf öka avverkningen.

Om detta blir effekten av de nämnda åtgärderna, vilka f. ö.  också

diskuteras i virkesförsörjningsutredningens betänkande, då leder tvängsåf-

160                         gärder, som är principiellt vidriga, också fill att skogsavverkningarna infe

ökar utan tvärtom kanske minskar. Det är alltså både ur skogsbrukssynpunkt och ur virkesutbudssynpunkt felaktigt atf vidta sådana åtgärder.

Anf. 158 INGEMAR HALLENIUS (c):

Herr talman! När vi förra året diskuterade den här frågan yrkade socialdemokraterna på en enprocenfig skogsvårdsavgiff. Jag noterar med tillfredsställelse att man nu har accepterat vår linje från i fjol om än med ett års eftersläpning. Atf vi nu föreslår en sänkning av skogsvärdsavgiften med 0,1 % beror, som jag tidigare sade, pä att klenvirkesstödet slopas. Det motsvarar just 0,1 % av skogsvårdsavgiften.

Jag anser att våra beräkningar häller väl. Men det är viktigt för framfiden atf den aviserade översynen görs och att det sker en redovisning här i riksdagen beträffande frågan om en ytterligare sänkning av skogsvärdsavgiften.

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Skogsvårdsavgiften

Anf. 159 JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr falman! Jag är litet fundersam över vilken ledamot jag skall replikera. I sitt senaste inlägg talade Bo Lundgren mest om skogsbeskatfningen, varför jag nog vänder mig till utskottets talesman Rune Carlstein.

Det förvånar mig atf utskottet är så avogt inställt till att utreda frågan om ett skogsbeskaftningssysfem. Virkesförsörjningsutredningen fastslog ju att man i nuvarande läge inte kunde föreslå ett sådant system, eftersom kunskaperna om de olika skogsfastigheterna var så ringa. Det föranledde den kommentaren från de fackliga organisafionerna inom träsektorn atf det var dags att skaffa sig dessa kunskaper.

Nu har vi fattat ett beslut om skogsbruksplaner, och det är väl aff hoppas att dessa planer genomförs fram emot 1990-falet. Dä har vi också de kunskaper som rimligen bör krävas för att genomföra ett nytt beskattnings-system. Kravet frän de fackliga organisationerna inom träsektorn om behovet av ett sådant skattesystem är lika starkt i dag, och det upprepas ständigt.

Aff i dag begära atf den här frågan skall ses över betyder atf man är ute i tid. Då kan ingen säga aff ett beskattningssysfem på defta område införs hux flux. I sammanhanget kan man också undersöka om det finns skäl för de farhågor som Bo Lundgren hyser.

I fråga om de här två yrkandena i vpk-motionen skulle man kunna vara till freds med vad utskottet skriver angående de olika finansieringsmöjligheterna. Då det gäller den avoga inställningen fill ett beskattningssysfem kan jag däremot infe alls vara nöjd med vad utskottet skriver. Jag tycker att det finns en så stark opinion och sä väldigt många sakskäl för att man skall fitta närmare på den här frågan. Vad mofionen hemställer om i första hand är ju att man skall utreda frågan.

n Riksdagens protokoll 1982/83:161-162

161

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Skogs vårdsa v giften

Anf. 160 RUNE CARLSTEIN (s):

Herr falman! Förra veckan ägnade riksdagen i stort sett en hel dag åt skogspolitiken och gick noga igenom allt vad som hör till den. Jag tycker att det egentligen inte finns så stor anledning att försöka fä i gäng en ny skogspolitisk debatt här i kväll.

Vad vi tvistar om är om skogsvårdsavgiften skall ligga på 5 %o, 4 %o eller 3 %o. Vi lär inte kunna övertyga varandra om att den ene eller den andre har rätt i det här avseendet. Jag vidhåller utskottets förslag om atf vi skall vara kvar på de 5 %o som nu gäller.

När det gäller moderaternas förslag om atf införa en sådan här möjlighet till skattelättnader för dem som avverkar, vill jag säga atf det finns en bred majoritet i denna kammare som för inte så länge sedan tog bort ett sådant stöd. Detta var visserligen inte sä högt som det som Bo Lundgren nu föreslår, men jag kan infe tänka mig aff det var för att det var för lågt som vi tog bort det, utan vi fog bort det därför atf vi gjorde en inkomstskattereform. Sedan kan vi ha vilka meningar som helst om den inkomstskattereformen - vi har vår uppfattning, och Bo Lundgren har en annan. Men jag finner inte anledning att vi nu på nytt skall genomföra ett sådant stöd till dem som avverkar skogen, och göra det tre gånger så stort som det var tidigare.

Med defta, herr talman, ber jag än en gång atf få yrka bifall till utskottets förslag.

162

Anf. 161 BO LUNDGREN (m);

Herr falman! Jag hade givetvis hoppats att kunna övertyga Rune Carlstein om att skogsvärdsavgiften borde sänkas till 0,3 %. Jag vädjar än en gäng om atf Rune Carlstein far sitt förnuft till fånga och följer den linjen, även om jag kanske infe rikfigt tror på det själv.

När det gäller avdraget är det ändå så att om man genomför en marginalskaftesänkning-den skulle vi kunna diskutera länge, men det skall vi infe göra nu utan i morgon - är det uppenbart atf en skogsbrukare som håller en jämn avverkningsfakt, som har en viss given inkomst, som 1983 skulle ha en marginalskaffesats pä säg 75 %, 1984 pä 65 % och 1985 på 55 % och som väljer om han skall öka avverkningsintensiteten eller inte, om han alls kan försöker vänta med sin avverkning fill dess 1985 har infrätt med 55 % beskattning i stället för 75 % beskattning. Man skulle ha kunnat lösa detta till nöds - fast det är tveksamt om det hade räckt - genom att ändra skogskontolagstiftningen sä atf man fick uppskov för hela den del som man avverkat. Men när vi nu på grund av den socialdemokrafiska och kommunistiska majoriteten i kammaren inte har kunnat få det så, återstår ingenfing annat än att genomföra skogsavdraget. Detta måste då rimligen vara på den nivå som virkesförsörjningsutredningen faktiskt har sagt måste fill för att det skall få stimulanseffekter.

Överläggningen var härmed avslutad.

Skatteutskottets betänkande 51

Mom. 1 (skaftskyldighet i Sverige för akfievinster m. m.)

Utskoffefs hemställan bifölls med 234 röster mot 76 för reservation 1 av Knut Wachtmeister m. fl. i motsvarande del. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 5 (ombildning av bostadsförening till bostadsrättsförening)

Utskottets hemsfällan bifölls med 167 röster mot 141 för reservation 2 av Knut Wachtmeister m. fl.

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Aktieägartillskott tid Sveriges Geologiska AB, m. m.

Mom. 6 (Alva och Gunnar Myrdals sfiftelse)

Utskottets hemsfällan, som ställdes mot reservation 3 av Knut Wachtmeister m. fl. i motsvarande del, bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Skatteutskottets betänkande 54

Mom. 1 (skogsvärdsavgiftens storlek)

I kontraproposifionsvoteringen biträddes reservation 1 av Knut Wachtmeister m.fl. med 80 röster mot 49 för reservafion 2 av Sfig Josefson och Ella Johnsson. 183 ledamöter avstod från att rösta.

I huvudvoteringen bifölls utskottets hemsfällan med 188 röster mot 81 för reservafion 1 av Knut Wachtmeister m. fl. 43 ledamöter avstod från aff rösta.

Mom. 2 Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3 (extra avdrag för vissa skogsutfag)

Utskottefs hemsfällan, som ställdes mot reservafion 3 av Knut Wachtmeister m. fl., bifölls med acklamation.

Mom. 4 (skogsbeskatfningen, m. m.)

Utskottets hemsfällan bifölls med 294 röster mot 17 för mofion 2330 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del. 1 ledamot avstod från att rösta.

14 § Aktieägartillskott till Sveriges Geologiska AB, m. m.

Föredrogs näringsutskoftets betänkande 1982/83:52 om anslag på filläggsbudget III inom industridepartementefs område (prop. 1982/83:125 delvis).

163

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

A ktieägartdiskott till Sveriges Geologiska AB, m.m..

164

Anf. 162 TREDJE VICE TALMANNEN:

I fråga om detta betänkande hälls gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samfliga punkter i betänkandet.

Anf. 163 NIC GRÖNVALL (m):

Herr talman! Jag skall behandla näringsutskotfets betänkande nr 52 i den ordning som reservationer avgivits. Jag börjar därför med regeringens begärda reservafionsanslag om 8 200 000 kr. till täckande av kommittékost-nader.

Det gäller sädana kostnader som infe kunnat beräknas på hösten 1981 då anslaget beräknades. Sedan det under utskottsbehandlingen visat sig atf de medel som regeringen yrkat i stor utsträckning redan har förbrukats, har vi moderater accepterat regeringens yrkande i proposifionen, men gjort uttalandet att det måste vara regeringens strävan att framgent genom sträng hushållning dels söka kompensera budgeföverskridandet, dels varakfigt söka nedbringa kostnaderna för kommittéväsendet.

Jag yrkar bifall till reservation 1.

I proposifionen begär regeringen vidare atf såsom aktieägartillskotf få överföra en fastighet i Mala fill Sveriges Geologiska AB. Fastigheten fillhör f. n. byggnadsstyrelsen som nu har aviserat atf den önskar höja hyran för kommande budgetär med synnerligen betydande belopp, nämligen från ca 500 000 kr. fill drygt 4 milj. kr. Normalf sett måste en hyresgäst som utsätts för en sådan begäran om hyreshöjning, som han inte kan acceptera, överväga om han trots allt mäste betala den högre hyran eller om han måste flytta. I detta fall är hyresgästen ett av staten ägt aktiebolag som bildats för att en av myndighet fidigare bedriven verksamhet skulle övergå till att bedrivas på affärsmässiga grunder. Nu låter alltså defta bolag meddela regeringen att det, inom ramen för dess verksamhet, infe kan betala den högre hyra som fordras av den andra armen av staten, byggnadsstyrelsen. Vips är då regeringen ute och löser problemet genom att helt enkelt föreslå fastighetens överförande från byggnadsstyrelsen fill akfiebolaget utan vederlag.

Vi moderater uppfattar ett sådant beteende som närmast absurt - defta förfarande, att genast åsidosätta de av riksdagen beslutade grunderna för den verksamhet som bedrivs i SGAB, Sveriges Geologiska AB. Det mäste ankomma på bolaget att så planera sin verksamhet eller den ersättning bolaget fordrar för sina tjänster och varor, att hyran kan betalas. Om dessa lokaler är nödvändiga för verksamheten, mäste naturligtvis de som abonnerar pä SGAB:s varor och tjänster betala vad det kosfar att utnyttja dem. Den av den socialdemokratiska regeringen föreslagna lösningen är en utmärkt demonstration på hur svårt det är för socialdemokrater atf rätt förstå och acceptera innebörden av affärsmässiga villkor för affärsverksamhet.

Jag yrkar bifall till reservafion nr 2.

1 tilläggsbudget III yrkar regeringen, efter ett förslag från Vattenfall, atf ett anslag skall meddelas om 337 400 000 kr. för atf Vattenfall skall kunna förvärva 23,4 % av aktierna i Bergslagens Gemensamma Kraftförvalfnings

AB. Vattenfall föreslog atf man skulle få disponera rörelsemedel för detta förvärv och yrkade därför ett medgivande av att den volym rörlig kredit som verket har tillgänglig får höjas med 200 milj. kr. till 550 milj. kr.

Regeringen har emellertid inte accepterat detta förslag utan i stället föreslagit riksdagen att detta aktieförvärv skall genomföras och finansieras över statsbudgeten. Vi moderater kan acceptera atf det finns hållbara skäl för att detta förvärv får genomföras, men vi kan inte acceptera en finansiering över statsbudgeten. Vi anvisar i reservation nr 3 en annan finansieringsform. Men vårt huvudförslag är att Vattenfall bör uppmanas att lämna nytt förslag fill finansieringen. Vi nämner som exempel möjligheten atf avyttra andra tillgångar från vatfenfallsverket. Jag yrkar bifall till reservation nr 3.

Den tyngsta frågan i tilläggsbudget III och i näringsutskotfets betänkande nr 52 är utan tvivel frågan om länet fill Sydgasprojektet. Med anledning av risken för förseningar hemställer regeringen om ett anslag på 74 milj. kr. för genomförande av vissa projektätgärder, som jag infe skall gä in på i detalj. Ej heller anser jag atf jag behöver presentera Sydgasprojektet för kammarens ledamöter. Jag förutsätter att det är väl bekant. Jag vill emellerfid göra några principiella markeringar till den ståndpunkt näringsutskotfets moderater har tagit.

Vi moderater anförde i den allmänna energipolitiska debatten att vi ville se, som det yttrades, mera marknad och mindre politik i energipolitiken. Detta innebär infe och får infe uppfattas så att yi helt förnekar behovet av statliga insatser inom det energipolitiska fältet. Det kan bli nödvändigt med statliga subvenfioner för att genomföra övergripande energipolitiska lösningar. Man kunde alltså i ett fall som defta tänka sig att Sydgasprojektet tillerkändes statliga subventioner, om detta naturgasprojekt utgjorde inkörsporten fill en mer allmän utbyggnad av en nationell energiförsörjning genom naturgas. Projektet kunde i sådant fall tjäna som ufbildningsobjekf och referenspunkt för landets tekniker, kommuner och energiföretag.

Nu kan inte vi - och, föreställer jag mig, inte någon annan - på horisonten se en utveckling som skulle motivera en sådan satsning. Inga tecken tyder på att vi i Sverige skulle kunna eller önska gä över till en större satsning på energiförsörjning genom naturgas. Vi menar därför att Sydgasprojektet måste ses inom en ganska snäv nationell ram.

Det föreligger uppenbarligen mycket stor osäkerhet om detta projekts framtid. Regeringen uttalar sådant tvivel och förutsätter att regeringen mäste återkomma till riksdagen under hösten 1983 med en slutlig redovisning av regeringens syn på Sydgasprojektet. Utskottet har under behandlingen försäkrat sig om informationer om projektet som jag infe här skall redovisa. Jag skall bara slå fast att dessa informafioner inte kunnat övertyga oss om att det blir billigare eller för staten mer förmånligt att fullfölja projektet än att nu förbereda dess avbrytande. Vi ser det som självklart att ytterligare medel ej skall få disponeras för detta projekt, förrän det kan visas atf avvecklingskostnaderna kommer att överstiga statens kostnader för projektets fullföljande. Vi har i reservafion 5 utvecklat de synpunkter som vi menar är beaktansvärda, och jag yrkar bifall till reservation nr 5.

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Aktieägartillskott tid Sveriges Geologiska AB, m. m.

165

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Aktieägartillskott till Sveriges Geologiska AB, m. m.

Till sist, herr falman, vill jag beröra reservafion nr 8, som avser sfirlingmoforprojekfet. Jag har genom atf studera gångna tiders handlingar funnit att sfirlingmotorprojektet lär kunna betecknas som en av denna riksdags många långkörare. Då regeringen nu begär att riksdagen skall ställa ytterligare resurser fill förfogande med anslag om 68 milj. kr., måste det, såvitt jag kan begripa, ske mot regeringens bättre vetande.

Såvitt jag har funnit vid min genomgång av handlingar, dokument och beslut i riksdagen rörande detta projekt har riksdagen redan tidigare sagt ifrån "hit men infe längre". Det är därför förvånande och beklagligt atf näringsutskotfets majoritet fillstyrker det i proposifionen begärda anslaget på 68 milj. kr. och därmed förlänger statens engagemang t. o. m. är 1985 för en del av sfirlingmotorprojektet.

Vi moderater anser att riksdagen inte bör tillstyrka förslaget. Om de delprojekt av sfirlingmotorprojektet som United Stirling har träffat överenskommelser om med amerikanska affärspartner är vad de av de ansvariga företrädarna för Stirlingbolaget uppger vara skall de redan nu kunna finansieras pä kommersiella grunder.

Vi yrkar därför avslag på regeringens yrkande, och jag yrkar bifall fill reservafion 8.

Under defta anförande övertog talmannen ledningen  av kammarens förhandlingar.

166

Anf. 164 IVAR FRANZÉN (c):

Herr talman! I tilläggsbudget III, som behandlas i näringsutskottets betänkande nr 52, vill jag kommentera fre ärenden och börjar med statens vattensfallsverks förvärv av 84 083 aktier i Bergslagens Gemensamma Kraftförvaltning AB. Ärendet är i flera avseenden intressant och kan ha en principiell betydelse.

Proposifionens uppgifter om förvärvet är mycket knapphändiga. Det har inte heller varit möjhgt att på den tid som stått fill buds få fram det material som är nödvändigt för en acceptabel analys av förvärvet.

Föredragande statsrådet konstaterar att förvärvet görs fill en lägre nivå än vid förvärv av Gränges kraffrörelse. Några bevis för detta redovisas infe. Aktierna har ett nominellt värde av 100 kr. och förvärvas till ett pris av 4 013 kr. per styck.

I en tidigare uppgörelse var priset 4 495 kr. Efter införandet av den särskilda vatfenkraffsskatten har omförhandling skett och priset alltså sänkts med ea 10 %, vilket kan synas anmärkningsvärt litet med hänsyn till att regeringspartiet i andra sammanhang har hävdat att vattenkraftsskatten har inneburit en mycket betydande sänkning av värdet på vattenkraft.

BGK redovisade 1981 en vinst pä 9,9 milj. kr. Det kan noteras att BGK:s resultat belastas med 8 milj. kr. avseende räntor och kursförluster för 3;e kärnkraftsaggregatet i Oskarshamn.

Genom delvis avyttring av oljelager har BGK gjort en försäljningsvinst pä 7 miljoner och har upplöst lagerreserver med 15,6 miljoner. 15 miljoner har

avsatts fill investeringsfonden, men någon avskrivning utöver plan har inte gjorts.

Finansiella intäkter överstiger finansiella kostnader med 13,4 milj. kr. Utan detta stora finansnetto och vinsten på oljeförsäljningen skulle BGK visat ett negativt resultat efter planenliga avskrivningar.

Vattenfalls förvärv av 84 083 akfier innebär, enligt vår informafion, att Vattenfall ökar sitt akfieinnehav från 23,6 till 46,9 %. Den direkta avkastningen pä de 337,4 milj. kr. som Vattenfall vill investera i detta aktieförvärv torde under lång tid bli mycket liten.

Vi har ingen möjlighet att bedöma värdet av de samordningsvinster som kan göras, men vi är synnerligen tveksamma fill att de kan vara av den storleksordningen aff ett företag som 1981 infe har gett någon egentlig vinst kan ha ett värde som överstiger i balansräkningen redovisade tillgångar med mycket mer än en miljard.

Att i ett mycket ansträngt statsfinansiellt läge belasta statens budget med denna typ av utgifter kan i varje fall inte försvaras. Vattenfall har föreslagit att förvärvet finansieras med rörelsemedel, vilket kan mofiveras av bl. a. att förvärvet inte kommer att ge någon direktavkastning av betydelse under åtskilliga år. Möjligheterna att belasta förvärvet med normala räntekrav föreligger sannolikt infe.

I reservafion 4 föreslår centern tillsammans med folkpartiet att Vattenfalls förvärv av 84 083 BGK-aktier skall godkännas endast under förutsättning atf det helt finansieras med rörelsemedel och atf propositionens förslag om att anvisa 337,4 miljoner för detta ändamål avslås. Jag skall infe upprepa vad jag har sagt förut om regeringens slösaktighet när det gäller att anvisa medel under innevarande budgetår utan hänvisar till tidigare debatt.

Den andra frågan jag vill beröra är län till Sydgasprojektet. Utskoftsma-joritefen och moderaterna har ett mycket snävt synsätt på defta projekt. I huvudsak pläderar de för att statens kostnader måste begränsas. Detta är i och för sig en vällovlig målsättning, men den får infe dölja väsentliga värden i projektet.

Låt mig först konstatera aff dagens problem med Sydgasprojektet skulle ha varit ett passerat stadium, om riksdagen 1978 hade bifallit det förslag till gasavfal som den då hade atf ta ställning till. Gasavtalet 1978 var väsenfligt fördelaktigare än det vi nu har med Danmark. Dock hjälper det föga att i dag beklaga riksdagsmajorifetens kortsynthet 1978.

Vikfigt i dag är atf vi fullt ut beaktar det framtidsvärde som gasen kan ha. Miljövärdet är ett känt begrepp och allmänt accepterat. Lika lätt är det inte att mäta värdet av den diversifiering av vårt energisystem som införandet av gas innebär. Gasen är en förnämlig industrirävara och en högvärdig energi samt innebär ett viktigt komplement till den traditionella fjärrvärmen. Flertalet av de hus som i dag har vissa fördelar av att övergå från olja till el skulle inom för gasen tillgängligt område sannolikt på sikt ha betydande ekonomiska fördelar av att ansluta fill gas.

Det är självklart inte möjligt atf i dag förutsäga prisutvecklingen på olika energislag. Pä litet längre sikt är det dock mycket troligt att gasen kommer atf

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

A ktieägartdiskott till Sveriges Geologiska AB, m. m.

167

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Aktieägartillskott till Sveriges Geologiska AB, m. m.

vara mycket konkurrenskraftig gentemot elström.

Såsom utskoffsmajoriteten också konstaterar, innebär det sannolikt betydande kostnader att i dag avbryta Sydgasprojektet. Vad centern vill poängtera med sin reservafion är atf det finns all anledning aff göra en positiv framtidsbedömning av gasintroduktionens värde, atf användas som underlag för kommande beslut i denna fråga.

Till sist, herr talman, ett par ord om stirlingmofomtvecklingen. Även bra och framtidsinriktade produkter har ofta stora svårigheter att etablera sig i en väl reglerad produktmarknad. Sfirlingmotorn har uppenbara fördelar pä en rad tillämpningsområden. Ändå kan konkurrensen bli övermäktig frän sedan årtionden väletablerad teknik. Den långa seriens fördelar, som infe kan förnekas, ger i det här fallet den sämre tekniken fördelar som kan vara mycket svåra atf övervinna.

För en positiv utveckling kan det finnas samhällsekonomiska motiv att stödja sådan teknik som sfirlingmotorn representerar tills den får luft under vingarna. Dét finns i dag åtminstone ett par teknikområden där sfirlingmotorn mycket snart bör ha en acceptabel konkurrenskraft. Jag vill nämna undervattenstekniken och viss fillämpning för produkfion av elström med hjälp av solenergi. Därfill skall läggas sfirlingmotorns möjligheter vid viss tillämpning av värmepumpsteknik.

Jag är rätt övertygad om att moderaternas avslagsyrkande är liktydigt med att vi skulle kasta ut barnet med badvattnet. Jag tror att sfirlingmotorn - må vara senvuxen - ändå är en baby med mycket goda framtidsutsikter. Liten blir stor. Det är bra om tillväxten får ske i hägnet av svenskt näringsliv.

Herr falman! Med den anförda argumenteringen yrkar jag bifall till reservafionerna 4 och 6 och i övrigt till näringsutskotfets hemställan i dess betänkande 1982/83:52.

168

Anf. 165 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Jag skall beröra reservafionerna 6 och 7, som handlar om nafurgasintroduktionen i Sverige.

Det är ett märkligt förhållande att Sverige bland alla västeuropeiska indusfristater ensamt visar sä litet intresse för introduktion och användning av naturgas, eftersom de stora industrinationerna pä kontinenten -exempelvis Västtyskland - har satsat och satsar mycket hårt på naturgasintroduktion i sitt energisystem.

För Sverige är det uppenbarligen inte kommersiellt lönsamt, som det sägs. Utskoftsmajorifeten skriver också atf det skall vara kommersiellt lönsamt för att man skall fortsätta att satsa på naturgas i Sverige. Då kan man fråga sig varför det inte är lönsamt i vårt land, när alla andra stora industrinationer i Västeuropa uppenbarligen finner det mycket lönsamt att satsa på naturgas.

Mot bakgrund av den energipolifiska diskussionen och de energipolifiska åtgärder som har företagits i Sverige i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet är det ganska lätt atf finna svaret. Man har medvetet gjort sådana satsningar, i strid mot både folkomröstning och riksdagsbeslut, atf en sä

oerhört bra energikälla som naturgas har ställts offside. Framför allt har man sett fill, atf elproduktionen har slussats in i det svenska energisystemet på ett sätt som över huvud taget infe var förutsett när vi diskuterade de här frågorna fidigare. I första hand är det alltså elvärmen som är en bov i det här dramat. Man har - vilket vi lätt kan konstatera, om vi tittar på energibalanser, energiförbrukning och annat - kört in el i värmesystemet i Sverige på ett sätt som gör att andra energislag, t. ex. naturgasen, nu inte har någon chans atf bli, som det sägs, kommersiellt konkurrenskraffiga.

Det är självklart att kommuner och enskilda i det här lilla påbörjade projektet i Sydsverige inte är intresserade av att satsa på en ny energikälla som naturgas när de billigare kan fä samma energimängd genom el. Hela boven i dramat är den medvetna politik som har förts: att dumpa elströmmen i värmesystemet. Vi kan konstatera - vilket vi kanske återkommer fill i morgon - att elenergin har fått en realprissänkning under de senare åren, som gör aff den ligger långt under i pris jämfört med andra energislag och därigenom naturligtvis blir konkurrenskraftig och slår ut de andra.

Det är också intressant att vid de utfrågningar vi har haft med olika representanter i näringsutskoftef har det aldrig av någon kunnat lämnas étt fillfredsställande svar på frågan, vilken roll elanvändningen i värmesystemet spelar i det här sammanhanget. Varken av Svenska Petroleums representant eller av industridepartementets representant har det kunnat lämnas några konkreta och uttömmande svar på frågan, vilken inverkan elpriset kommer att ha om säg tre eller fyra år eller hur det hittills har bidragit till att stoppa nafurgasintroduktionen i Sverige. Det är naturligtvis där vi har boven i dramat.

Ivar Franzén har tidigare talat om naturgasens fördelar - jag behöver inte gå in på dem. Det säger sig självt, utan större utläggningar, atf naturgas har stora fördelar. Det stora intresse som visas för naturgasen i Europa i övrigt är naturligtvis också någonting som talar för dess fördelar.

Man har sagt i vissa sammanhang att det infe är någon idé att satsa på naturgas, eftersom det är samma energislag som olja. Man menar att olja och gas kommer "ur samma hål", som någon representant i näringsufskottet uttryckte saken, vilket är en grov förenkling och dessutom ett felaktigt påstående. Man tar nämligen i många fall ut naturgas ur fyndigheter i fält där man över huvud taget inte tar ut någon olja - och vice versa naturligtvis. Det är alltså, som det uttrycks i reservationen och som har nämnts här fidigare, fråga om en diversifiering av den svenska energianvändningen, som är mycket angelägen och som det vore värt att satsa på. Både naturgas och olja behövs inom det svenska energisystemet under överskådlig tid. Det är stor skada att vi fortfarande sfär och stampar på samma fläck som ett u-land i fråga om nafurgasanvändning i jämförelse med de övriga industrinationerna i Västeuropa.

Vi har från vpk:s sida i en motion, undertecknad av Berfil Måbrink och mig själv, tagit upp möjligheterna till naturgasimport frän Sovjetunionen via Finland. Vi känner alla fill det stora intresse som har visats i Västeuropa för de sovjetiska nafurgasfyndigheterna och hur man i opposition mot sin

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Aktieägartillskott tid Sveriges Geologiska AB, m. m.

169

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Aktieägartillskott till Sveriges Geologiska AB, m. m

handelspartner och försvarspolitiske partner USA kämpat sig till rätten att ansluta sig till den nya gasledning som nu häller på atf byggas från Sovjetunionen fram fill stora industricentra i Västeuropa. Naturgas är inte bara en billig energikälla, utan en satsning på naturgas ger också stora, lönsamma, viktiga industrikonfrakt i form av ledningstillverkning, olika stationer, pumpar och överföringsanordningar av de mest skilda slag. Det är ett incitament och en uppryckning för framför allt västtysk industri som man med näbbar och klor har slagits för mot USA:s bojkoftförsök m. m.

Men i Sverige är man inteintresserad. Finländarna, som har naturgas frän Sovjet i Kouvola strax öster om Helsingfors, är mycket intresserade av en utvidgning av det finländska nätet och i det sammanhanget naturligtvis oerhört intresserade av svensk medverkan. Det gäller i första hand en framdragning till Helsingfors men också till orter som ligger väster om Helsingfors, alltså närmare kusten och närmare Sverige. Men frän Sveriges sida har intresset hittills varit väldigt dåligt.

I utskottsbetänkandet hänvisar man till atf Swedegas fått i uppdrag att undersöka de här sakerna, göra markstudier, undersöka intresset för anslutning m. m. Men det är ju inte särskilt mycket att ta på i denna viktiga fråga.

Vi har i vår mofion pekat pä vad det skulle betyda för de mellansvenska industriorterna, om man kunde få en anslutning av naturgas över Ålands hav. Vi har pekat pä möjligheterna, vilket också har refererats pä mänga andra håll, fill sammankoppling av en eventuell gasledning frän Nordsjöfyndighe-terna och atf Sverige pä det sättet skulle kunna bli anslutet till det europeiska gasnätet både i väster och öster. Det är ett märkligt förhållande att intresset är så oerhört litet. Vi vet också att kommunerna och länsstyrelserna i berörda regioner - bl. a. Gävle kommun, Uppsala län och industriorterna i Norduppland - är mycket intresserade av ett sådant här projekt. Man kan inte annat än beklaga atf vi fidigare har låtit tågen gä förbi oss i sådana frågor som t. ex. när det gällt naturgasimport från Sovjetunionen, medan andra länder har "hoppat pä". Sitter vi ännu en tid med armarna i kors är jag rädd att tåget tyvärr också den här gången går ifrån oss med allt vad det betyder av sämre energiunderlag, stora förluster i fråga om industriorder fill svensk stålindustri osv.

Jag hoppas alltså att vi, när den undersökning som utlovats i utskoftsmajoritefens förslag är färdig i slutet på 1983, skall fä en positiv framtoning av naturgasimporfen från Sovjetunionen och att vi kan få ett samarbete med Finland, för det vill Finland ha i den här frågan.

Med detta, herr falman, yrkar jag bifall till reservationerna 6 och 7.

170

Anf. 166 LENNART PETTERSSON (s):

Herr falman! I betänkande 52 från näringsufskottet tas blandade anslag inom värt utskoftsområde upp som regeringen föreslagit i tilläggsbudget III. Jag vill börja med att yrka bifall till näringsutskottets hemställan och avslag på samtliga åtta reservationer.

Det är smått och stort som blandas i de reservationer som är fogade till

utskoftsbetänkandet. Till smätferierna vill jag tveklöst hänföra de tvä första     Nr 162 reservationerna, som moderata samlingspartiet ställer sig bakom. I den     Onsdaeen den första av dem går man fill attack mot de ytterligare anslag som behövs för     i jypj 193

kommittéväsendet och som det inte var lätt att beräkna i samband med     _____

avlämnandet av budgetpropositionen. I den andra reservationen motsätter     Aktieägartillskott

sig moderaterna aktieägartillskotf till Sveriges Geologiska AB. Det tillskot-     im Sveriges Geo-

fet behövs för att fill bolaget överföra de statligt ägda lokaler som bolaget     logiska AB  m m

häller till i. Det är ett engängsproblem som blir löst genom det här

aktieägarfillskottef. Detta tillskott är inte sä konstigt som Nic Grönvall

försöker utmåla det hela - att det skulle innebära ett frängående av de

affärsmässiga principer som riksdagen långsiktigt har lagt fast för bolaget.

Det är inte konstigare än om ett privat aktieägartillskotf skulle ha skett till ett

privat företag eller liknande. Vi kan alltså inte rikfigt förstå varför man vill

förstora ärendet så som man har gjort från moderaternas sida. Jag yrkar

därför avslag på de moderata reservationerna.

Efter dessa tvä reservationer följer två andra reservationer som behandlar Vattenfalls köp av akfier i Bergslagens Gemensamma Kraftförvaltning AB. Det är en reservafion från moderaterna och en frän folkpartiet och centerparfiet gemensamt. Jag vill börja med atf konstatera att det är tillfredsställande att de borgerliga partierna ändå inte har velat motsätta sig Vattenfalls köp. Men det är beklagligt att de inte vill bevilja det anslag som regeringen föreslår till förvärvet.

Från borgerligt häll har man i stället tänkt sig andra finansieringsformer. Sådana kan naturligtvis alltid diskuteras, men jag tycker inte att det finns någon större anledning att ändra på det förslag som kommit. Moderaterna vill att Vattenfall skall finansiera köpet genom atf sälja andra fillgångar. Folkpartiet och centern vill att Vattenfall skall fa rörelsemedel för att betala förvärvet.

I olika konkreta situationer kan man naturligtvis överväga defta, men det ena finansieringsalternativet är i stort sett lika bra som det andra, och til syvende og sidst inlevereras ändå rörelseöverskotf och liknande till staten. Dessutom fastställer regering och riksdag investeringsbudgeten för Vattenfall, och där bestäms ramarna. På några års sikt kan det alltså komma pä ett ut hur man i en konkret situation som den nuvarande har finansierat förvärvet. Vi har alltså från utskottsmajorifetens håll inga principiella invändningar mot atf Vattenfall vid ett specifikt fillfälle av energipolifiska skäl gör sig av med några av sina fillgångar. Men vi tycker atf det är olämpligt att man precis nu störfar sig ut och säljer, enbart för att klara det här aktieförvärvet. Inköp och försäljningar bör ses litet mera långsiktigt än vad som framgår av exempelvis den moderata reservationen.

Reservafionerna 5 och 6 tar upp frågan om fortsatta lån till Sydgasprojektet för att hålla det hela gående till dess att regering och riksdag prövat projektefs fortsatta öde. Det ärdels en moderatreservation, somär krifisk till Sydgasprojektet, dels en center-vpk-reservation, där reservanterna mer eller mindre reservationslöst uttalar sig för Sydgasprojektet.

Utskoftsmajorifeten har intagit något av en mellanställning. Vi säger atf           171

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

A ktieägartdiskott till Sveriges Geologiska AB, m. m.

172

det är helt klart att Sydgasprojektet som det nu är infe är ett lämpligt avvägt projekt med hänsyn fill de avtal som föreligger. De avtalen slöts under regeringen Fälldin, och det har visat sig att de, om de fullföljs, kan bli mycket dyrbara för svenska staten. Det är helt enkelt sä att förluster i miljardklassen hotar vid horisonten. Självfallet är defta oroande; därför är regeringen nu sysselsatt med diskussion med de olika intressenterna om revideringar av detta avtal. Förhoppningen är att man sä mycket som möjligt skall kunna begränsa de förluster som kan komma att uppstå. Det är ingalunda självklart - om man inte uppnår ett avtal som är rimligt - atf Sydgasavtalet över huvud taget kommer att bestå. Det krävs ett givande och tagande från olika häll för atf det hela skall gå i lås.   .

Utskottet har sett mycket allvarligt pä den här frågan. Stora pengar är involverade, och vi har ägnat en hel del tid ät ärendet. Vi avvaktar nu med intresse vad regeringen kommer atf redovisa pä den här punkten. Vi hoppas självfallet att man skall kunna komma fram till ett avtal, men samtidigt säger vi i utskoffsmajoriteten i betänkandet att Sydgasprojektet självfallet aldrig kan vara ett självändamål; det finns gränser för vad staten kan ta pä sig. För att understryka allvaret i utskottets bedömning vill jag citera några rader ur utskottets betänkande. Vi säger pä s. 11:

"Vid ett ställningstagande till frågan om Sydgasprojektet skall genomföras eller inte måste det enligt utskottets uppfattning vara en viktig utgångspunkt att de totala kostnaderna för staten skall begränsas sä mycket som möjligt. Vid en beräkning av dessa kostnader bör även beaktas samtliga de kostnader som kan härledas fill projektet i form av eventuella statliga incitament till en gasintroduktion, såsom subventioner till investeringar eller skattemässiga fördelar för gas. Givetvis skall också eventuella kostnader för nedläggning av projektet ingå i den analys som måste göras vid ett ställningstagande i frågan.

Utskottet konstaterar i sammanhanget också att ifrågavarande projekt infe har en så väsentlig betydelse för flexibiliteten i det svenska energisystemet att några betydande extrakostnader för staten av defta skäl är motiverade."

Det är alltså helt klart atf en gasintroduktion söderifrån - med den mera begränsade omfattning som man därvid har att förutse - infe kornmer att ha den betydelse från energipolitisk synpunkt som vi fidigare trodde, och det måste också tas med i bilden.

Vi säger detta för atf markera hur utskottet preliminärt ser pä Sydgasprojektet. I övrigt avvaktar vi regeringens fortsatta redovisning pä den här punkten.

Slutligen, herr talman, vill jag ta upp reservation 8, som gäller fortsatta statliga anslag fill sfirlingmotorprojektet. Vi vill till viss del instämma i den moderata reservafionen, dvs. i att man infe i all evighet kan pytsa in statliga bidrag till defta projekt. Vi anser oss i denna omgång kunna ställa oss bakom regeringsförslaget om sådant bidrag, men vi räknar med att man nu ganska snart måste komma fram fill en kommersiellt grundad fortsatt finansiering av projektet.

Defta statliga bidragsprojekt får inte bli något perpefuum mobile. Det har varit en lång följetong, och det är frågan om ett stort projekt, men det är näringsutskottets förhoppning att de ospecificerade statliga bidragen nu skall komma fill ett slut och att man efter det nu aktuella bidraget skall kunna gå vidare med en finansiering på kommersiell basis.

Herr talman! Jag skall inte närmare gå in på de inlägg som redovisats frän denna talarstol. De har väl delvis besvarats genom det som jag i allmänna ordalag förf fram som motivering för avstyrkandena av reservationerna. Jag nöjer mig därför med att avslutningsvis ännu en gäng yrka bifall till näringsutskotfets hemställan i betänkande 52.

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Aktieägartillskott till Sveriges Geologiska AB, m. m.

Anf. 167 NIC GRÖNVALL (m):

Herr talman! Det är betänkligt att talesmannen för näringsutskoftets majoritet föraktfullt viftar bort yrkanden om anslag på i det ena fallet 29 miljoner och i det andra fallet 337 miljoner såsom småtterier. I en tid då alla ansträngningar här i riksdagen borde förenas i kampen mot ett växande budgetunderskott är det oroande att man fäller sädana kommentarer. Det är betänkligt också frän den synpunkten att det som Lennart Pettersson kallar för småtterier naturligtvis är en mycket betydande del av den affärsmässiga kalkyl på vilken SGAB skall bygga sin verksamhet.

Om man på det här viset viftar bort 29 miljoner som småtterier, tar man också bort underlaget för en korrekt kalkylering av de varor och tjänster som SGAB skall tillhandahålla på marknaden. Jag menar att det är mycket betänkligt att på det sättet handskas både med riksdagens beslut om affärsmässighet och med statens finanser.

Jag vill tacka Lennart Pettersson för det utomordentliga stöd han gav för en moderat ståndpunkt i Sydgasprojektsfrågan. Man kan väl egentligen bara beklaga atf han inte fullföljer de slutsatser han inleder med när han refererar utskoffsmajoritetens ståndpunktstagande. Det finns inte i skrivningen och fanns, såvitt jag kan erinra mig, inte heller i utskottsbehandlingen nägon ordentlig och hållfast redovisning av varför de 74 miljonerna nu skall spenderas. Man har naturligtvis, Lennart Pettersson, också möjligheten att försöka hejda projektet och ta på sig de kostnader som defta kanske för med sig. Då ansluter man till den ståndpunkt som moderaterna intagit i sin reservation, nämligen atf projektet, såsom Lennart Pettersson här anförde, varken kan eller får fortsätta atf genomföras, om det inte kan ske pä sådant sätt som framgår av utskottsmajoritetens skrivning, som citerades av Lennart Pettersson.

Jag tycker alltså atf en mera intelligent och logisk slutsats av majoritetens ståndpunkt hade varit atf ni anslutit er fill moderaternas reservation. Jag önskar er välkomna till den ståndpunkten.

Anf. 168 IVAR FRANZÉN (c):

Herr talman! Lennart Pettersson inleder sitt resonemang om Vattenfalls aktieförvärv med atf konstatera att det kommit ett förslag, och det var regeringsförslaget som han då åsyftade. Det har dock kommit tvä förslag, och

173

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Aktieägartillskott till Sveriges Geologiska AB, m. m.

det har också i Vattenfalls förslag redovisats aff aktieförvärvet skulle bekostas med rörelsemedel.

Jag vill också fa upp ett litet nyansfel i Lennart Petterssons framställning. Det är infe så aff överskottsmedel som Vattenfall får utan vidare inlevereras till staten. Vattenfall inlevererar en ränta pä det statskapital som verket disponerar.

En annan sak som händer om förvärvet förs som en investering är att man skapar möjligheter fill avskrivning pä äteranskaffningsvärdet, som så småningom gör att ganska mycket pengar samlas i Vattenfalls kassakista genom det sysfem som här tillämpas. Det är fakfiskt en rätt stor skillnad mellan de tvä hanferingssäften. Om ett sådant här ur samhällssynpunkf meningslöst aktieförvärv skall genomföras, så skall detta i så fall ske med företagets interna medel. Vår åsikt här grundar sig på aff vi bedömer det förfarandet vara en på sikt större uppoffring för Vattenfall, som därmed blir utsatt för en något litet hårdare prövning.

Sedan vill jag fillägga att med socialdemokraternas sätt att se det är en ökning av budgetunderskottet med 337,4 miljoner tydligen ett plus, jämfört med nästkommande års budgetunderskott.

Jag noterar med tillfredsställelse atf socialdemokraterna inte har några principiella invändningar mot att Vattenfall försäljer vattenkraft. Jag tycker att regeringen skall försöka göra allvar av de tankarna och se till aff detta blir någonting som händer'i praktiken.

Lennart Pettersson sade beträffande Sydgasprojektet aff defta skulle kunna innebära förluster i miljardklassen. Låt mig dä påminna om vad en regeringsföreträdare sade vid vår hearing i näringsufskottet, nämligen att dessa förluster i första hand bestäms av hur energin placeras i energisystemet. Det uttalandet var i viss mån bakgrunden till att jag ville poängtera de framtidsvärden som finns i gasen. De som vill beakta dem får möjlighet att aktivt verka för atf gasen får en sådan placering och en sådan leveransom-fatfning atf gasinfrodukfionen faktiskt blir en ganska bärande investering. Självfallet är infe introduktion av gas något som skall göras som ett självändamål, men den diversifiering av värt energisystem som den innebär kommer att få ett framtidsvärde som ingen bör försumma att beakta.

174

Anf. 169 LENNART PETTERSSON (s):

Herr talman! Jag kan infe underlåta atf ändå beteckna det som moderaterna har reserverat sig emot, bl. a. akfieägartillskoftet fill Sveriges Geologiska AB, som småtterier. Det handlar om ett engångsbelopp som behövs för att klara en specifik finansieringsfråga. Den kan bolaget inte rimligen klara på den korta period som står till förfogande, utan man mäste tänka sig det här tillskottet. Det behöver inte nödvändigtvis påverka företagets kalkyler. Riksdagens krav på affärsmässighet står ju fast. Jag är säker på att regeringen kan hålla i minnet vilka fillskott bolaget härutöver har fått. Affärsmässighet innebär ju även att det som fillskjutits i form av eget kapital också skall förräntas. Det här är närmast en finansieringsfråga, och inte någonfing som har att göra med lönsamhetskalkyler. Jag tycker det finns

anledning atf påpeka att det är viktigt att Nic Grönvall skiljer mellan finansieringskalkyler och kostnads- och intäktskalkyler.

Nic Grönvall påstår att socialdemokraternas ställningstagande när det gäller behovet av ett reviderat Sydgasavtal och en minskning av de stora kostnader som man kan se som ett akut problem innebär att vi har närmat oss den moderata ståndpunkten. Så är inte fallet. Moderaterna saft ju i regeringen vid det tillfälle då defta sällsynt ogynnsamma avtal slöts. Om man skall tala om reträtt pä senare fid på något håll, sä är det moderaterna som retirerat från ett avslag på dessa 74 miljoner och godtar nu att man under vissa villkor betalar ut 74 miljoner. Där har vi alltså den verkliga reträtten, så Nic Grönvall bör inte försöka blanda bort korten på den här punkten.

>Ivar Franzén, centerpartiets företrädare i den här frågan, säger att Sydgasprojektet ingalunda innebär risker för miljardförluster. Som det nu är, är det tyvärr så. Vi blev i utskottet upplysta om aff det kan bli fråga om förluster pä mellan 500 och 2 000 miljoner. Det kan naturligtvis infe accepteras atf man i en tid då budgetunderskotten är så stora som de är gör ytterligare påspädningar. Ivar Franzén talade nyss om behovet av att bekämpa de stora budgetunderskotten. Det måste naturligtvis gälla alla de projekt som riksdagen har att ta ställning till i dagens situafion.

Sydgasprojektet har inte längre sä stor energipolitisk betydelse att vi kan riskera att förlora dessa väldiga belopp. Men min förhoppning är trots allt att regeringen skall kunna förhandla fram ett avtal som är acceptabelt både för staten och för de inblandade kommunerna.

Med detta ber jag aff än en gång få yrka bifall till utskottets hemsfällan.

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

A ktieägartdiskott till Sveriges Geologiska AB, m. m.

Anf. 170 NIC GRÖNVALL (m);

Herr talman! Helt kort: Tillskottet fill SGAB sker till en valuta av en krona, vilket naturligtvis betyder att det i SGAB:s finansieringskalkyler redovisas till värdet av en krona. Det kan och kommer med säkerhet aff utnyttjas som underlag för en speciell kalkylering av de varor och tjänster som SGAB tillhandahåller.

När det gäller Sydgasavtalet, Lennart Pettersson, bryr jag mig inte om att värdera vem som slår till reträtt. Vad vi moderater sätter främst är att inte dra på skattebetalarna stora bördor för projektets genomförande. Det vill av det sagda förefalla som om detta även är riksdagens socialdemokraters strävan. När det nu är så, kan detta uppfattas vara ett mycket viktigt besked till regeringen.

Anf. 171 IVAR FRANZÉN (c);

Herr talman! Lennart Pettersson säger att avtalet med Danmark om gasintroduktion är ett sällsynt ogynnsamt avtal. Låt oss ändå konstatera atf när avtalet ingicks bedömde då fillgänglig expertis att det skulle innebära, även om infe omedelbart så över en viss tidsperiod, en klart lönsam gasinfroduktion. Jag tycker att detta bevisar att förutsättningarna kan förändras ganska snabbt. En av de viktigaste orsakerna fill förändringen är

175

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

A ktieägartillskott till Sveriges Geologiska AB, m. m.

att förbrukningen inte blir så stor som man räknat med. Jag refererade fidigare fill en regeringsföreträdare som menade atf om gasen bara fick den rätta platsen i energisystemet, skulle förlustriskerna i stort sett garderas. Det var det jag refererade till, Lennart Pettersson. Jag gjorde infe några personliga uttalanden om hur stora eller hur små riskerna skulle vara utan hänvisade till den regering som representerar ert parti.

Överläggningen var härmed avslutad.

176

Punkt 1 (kommittéer m. m.)

Utskottets hemställan bifölls med 234 röster mot 75 för reservation 1 av Erik Hovhammar m. fl.

Punkt 4 (aktieägartillskotf fill Sveriges Geologiska AB)

Utskottets hemställan, som ställdes mot reservation 2 av Erik Hovhammar m. fl., bifölls med acklamafion.

Punkt 5

Mom. 2 (förvärv av akfier i Bergslagens Gemensamma Kraftförvaltning AB)

I kontraproposifionsvoteringen biträddes reservation 3 av Erik Hovhammar m. fl. med 76 röster mot 65 för reservation 4 av Christer Eirefelt m. fl. 167 ledamöter avstod frän att rösta.

Utskottefs hemsfällan, som i huvudvoteringen ställdes mot reservafion 3 av Erik Hovhammar m. fl., bifölls genom votering med uppresning.

Punkt 6

Mom. 1 (lån fill Sydgasprojektet m. m.) Hemställan

Utskottets hemställan, som ställdes mot hemställan i reservation 5 av Erik Hovhammar m. fl., bifölls med acklamafion.

Motivering

Utskottets mofivering godkändes med 242 röster mot 49 för godkännande av den i reservation 6 av Jörn Svensson m. fl. anförda mofiveringen, 14 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 2 (naturgasimport från Sovjetunionen)

Utskottets hemställan bifölls med 291 röster mot 18 för reservation 7 av Jörn Svensson.

Punkt 8

Mom. 2 (finansiering av stirlingmotomtveckling) .

Utskottets hemställan, som ställdes mot reservation 8 av Erik Hovhammar m. fl., bifölls med acklamafion.

Övriga punkter och moment

Utskottets hemställan bifölls.

15 § Telesatellitprojektet Tele-X, m. m.

Föredrogs näringsutskotfets betänkande 1982/83:53 om telesatellitprojektet Tele-X, m. m. (prop. 1982/83:168).

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Telesatellitprojektet Tele-X, m. m.

Anf. 172 STEN SVENSSON (m):

Herr falman! I näringsutskottets betänkande nr 53 redovisas utskottets ställningstagande fill regeringspropositionen nr 168 om telesatellitprojektet Tele-X. I propositionen anmäls att förhandlingar mellan Sverige och Norge har lett fram till att förslag till avtal om samarbete på telesatellifomrädet har utarbetats. Som ett första steg i detta samarbete skall Tele-X-projektet genomföras. Riksdagen föreslås nu godkänna detta avtal. Därigenom ikläder sig staten ekonomiska förpliktelser. Kostnaden för att genomföra Tele-X-projektet beräknas fill 1 250 milj. kr. i prisnivån januari 1982. Avsikten är atf Sverige skall svara för 85 % av finansieringen, medan Norges finansieringsandel uppgår fill 15 %.

Det är tillfredsställande att detta avtal om samarbete på telesatellifomrädet inom den nordiska gemenskapen kommer till stånd. Det innebär bl. a. aff ett utbyte av nordiska TV-program kan ske, om än till en i början begränsad omfattning. Samfidigt initieras ett viktigt forsknings- och utvecklingsarbete inom elekfronikomrädet, vilket pä sikt kan ge betydelsefulla indusfripolitis-ka fördelar.

Den rollfördelning mellan stat och näringsliv som vi moderater eftersträvar pä näringspolitikens område innebär att statens uppgift skall vara atf främja fillväxt och sysselsättning generellt, men inte att styra utvecklingen inom och mellan olika branscher. Staten bör - som vi framhåller i vår mofion nr 2408 - inte driva företag annat än i rena undantagsfall. Erfarenheten av verksamheten inom t. ex. Stafsförefagsgruppen visar svårigheterna för statliga företag att nå den effektivitet och affärsmässighet som präglar enskilt ägda företag. Erfarenheterna visar också att statligt ägande av företag infe bidrar till den internationella förnyelse som Sverige så väl behöver.

Valfrihet, mångfald och yttrandefrihet skall vara de grundläggande förutsättningarna för samhällets mediepolitik. Monopol pä massmedieområdet när det gäller såväl traditionella som nya medier skall avskaffas. Staten skall ange de yttre ramarna, men icke svara för detaljstyrning inom dessa. Statens uppgift är således att stimulera fill valfrihet och yttrandefrihet samt fill kvalitet i utbudet.

Mot denna bakgrund är det angeläget att åstadkomma en affärsmässig finansiering av det nu aktuella telesatellitprojektet. Det är naturligt att staten fill viss del kan stödja projekt på experimentstadiet, bl. a. för atf underlätta att dessa leder fram till en kommersiell verksamhet. Men detta synsätt skall infe utesluta att näringslivet ändock i ett sådant skede helt eller delvis svarar

177

12 Riksdagens protokoll 1982/83:161-162

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

TelesatelUtprojek-tet Tele-X, m. m.

för finansieringen. Vi godtar emellertid den uppläggning som redovisas i propositionen, dels med hänsyn fill atf projektet på nuvarande stadium är av experimenfkarakfär, dels med hänsyn fill att staten medverkat till att det aktuella avtalet har kunnat komma till stånd.

Vi utgår emellertid från att projektet skall initiera en framfida kommersiell verksamhet.

Utskottets ledamöter från moderata samlingsparfiet och folkpartiet delar, som framgår av reservafionen nr 2 i betänkandet, motionärernas uppfattning att statens finansiella ansvar bör avvecklas i takt med att satelliterna initierar kommersiell verksamhet. Enligt vår mening mäste regeringen noga följa utvecklingen pä området och ta erforderliga initiafiv i defta syfte. Vi föreslår därför i reservationen aff riksdagen skall besluta att göra ett uttalande av denna innebörd.

Herr talman! Med det anförda ber jag att fä yrka bifall till reservationen nr 2 och i övrigt till utskottets hemställan i den version av betänkandet som senast blivit utdelad.

178

Anf. 173 EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr falman! Vi har riktat stark kritik mot Tele-X i den version som projektet har presenterats i i näringsutskottets betänkande nr 53, och detta av en rad skäl.

Vi har för det första sagt atf Tele-X kostar pengar, vilket också framhölls från moderat håll - 1 250 milj. kr. Av denna summa skall Sverige svara för 85 %. Sverige har helt enkelt ingått ett uselt avtal, och det erkänner också utskottet delvis i sitt betänkande.

För det andra har vi sagt att projektet inte leder till den stimulans för svenskt näringsliv som anges i det ursprungliga förslaget. Det är ju ett faktum. Ny teknik har visat att huvuddelen - precis som beträffande JAS-projektet och en mängd andra sådana här projekt - kommer att förläggas utomlands. I det sammanhanget kan man påpeka att t. o. m. styrelsen för teknisk utveckling anser att Sverige i detta fall ligger fio år efter sin fid. Varför inte satsa på framtidsprojekt i stället för att försöka haka på där andra redan ligger före.

För det tredje innebär inte Tele-X ett samnordiskt samarbete. Detta var ju ett av skälen för Tele-X-projektet. Nu gäller det Sverige och Norge. Finland kan kanske tänka sig komma med. Danmark har hoppat av, och det är alltså Sverige som får bekosta projektet. Samnordiskt samarbete, som det skrivs om i propositionen, är det alltså över huvud taget inte tal om.

För det fjärde får Tele-X allvarliga kulturpolitiska konsekvenser. Det här är ett betänkande från näringsufskottet. Skälet fill att kulturutskottet över huvud taget har fått yttra sig i detta sammanhang är ju vpk:s motion. Enligt vår åsikt är infe Tele-X den modell som man bör välja för ett kulturpolitiskt samarbete i Norden. Tele-X skall ses i ett större sammanhang. Vi har pekat pä kabel-TV-utbyggnaden, som kommer att bli rätt dyrbar. Och vi har också framhållit en rad andra skäl, eftersom vi anser atf Tele-X rent kulturpolitiskt inte är den modell som man bör välja. Nu tar näringsutskottet upp frågan.

och även moderaten talar om valfrihet, mångfald, kvalitet. Det är precis det som jag tror att såväl socialdemokraterna som kommunisterna står för, ja hela arbetarrörelsen, men infe i samma mening som moderaterna.

Trots atf det egentligen är litet knepigt atf så här dags på natten diskutera ett projekt pä 1 250 milj. kr., vill jag inte fa kammarens tid i anspråk längre, utan yrkar bifall till reservationerna 1 och 3.

Anf. 174 BIRGITTA JOHANSSON (s):

Herr talman! I proposition 1982/83:168 föreslår industriministern atf riksdagen skall godkänna de i proposifionen nämnda avtalen, samt anvisa 574,2 milj. kr. för Tele-X-projektet under budgetåret 1983/84.

Under våren 1982 godkände riksdagen genom proposition 1981/82:175 Tele-X-projektets principiella inriktning och riktlinjer för det fortsatta förhandlingsarbetet under 1982. Näringsutskottet hade i betänkande 1981/ 82:48 inget att invända mot projektet. Det fanns heller inga mofioner med anledning av proposifionen. Utskottet godkände vad som i propositionen anförts om Tele-X-projekfets principiella inriktning och om riktlinjer för det fortsatta projekterings- och förhandlingsarbetet under 1982 rörande Tele-X.

Herr talman! Jag har velat ge denna bakgrundsbeskrivning, när vi nu i dag i proposifion 1982/83:168 skall ta ställning till det uppdrag som gavs redan förra året. Stor enighet råder kring Tele-X-projektet. Utskottet har påpekat att telekommunikationsområdet kan väntas bli det dominerande området för rymdteknik under hela 1980-falet. Direkt-TV, videofjänster, datateknik och förbindelser med mobila stationer utgör fler exempel på en framväxande teknik.

Vidare anser utskottet det angeläget att svensk industri tar akfiv del i den teknikuppbyggnad som projektet kommer att innebära. Den stora marknaden för projektet är olika former av terminalutrustning. Även TV-sidan är viktig i vad det gäller satellitmottagare.

Tele-X skall ses som en spjufspetssatsning för avancerad datakommunikation. Den har stor betydelse för den framfida konkurrenskraften hos svenska företag. Tele-X-projektet har en oerhörd betydelse för framfidens exportsatsningar. Exportsatsningar kan komma att ske för satelliter, jordstationer, terminaler och kommunikationsnät på marken.

Rymdfekniken har också en växande allmänpolitisk betydelse inom områden som berör vitala nationella intressen. Det gäller t. ex. internationella och nationella telekommunikationer inkl. rundradio och datatrafik, kartläggning av naturresurser och miljöövervakning. Inflytande och valmöjligheter måste säkersfällas vad beträffar rymdfekniska tillämpningar för nafionella syften. Det är också vikfigt att rymdfeknisk kompetens upprätthålls inom landet.

Moderaterna har i motion 2408 ansett att Tele-X-projektet som framtida satellitprojekt skall finansieras pä ett affärsmässigt sätt. Majoriteten i utskottet anser atf det begärda uttalandet om finansieringen i dag saknar motiv. Statens insatser har varit avgörande för att överenskommelsen med

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Telesatellitprojektet Tele-X, m. m.

179

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Telesatellitprojektet Tele-X, m. m.

180

Norge har kommit till stånd.

Vpk har i motion 2409 yrkat avslag på propositionen. I motion 2409 anförs atf regeringen skall fa upp diskussioner med de övriga nordiska länderna i syfte att få till stånd en ny Tele-X-överenskommelse insatt i ett vidare samhällspolitiskf sammanhang.

Kulturutskottet har yttrat sig fill näringsutskottet med anledning av propositionen. Kulturutskottet påpekar de olika studier och utredningar som arbetat med massmedieområdet. Mot bakgrund av att Tele-X-projektet i dag utgörs av industripolitiska mål, avstyrks motionen. Under allmänna motions-fiden lämnades tvä motioner, en frän folkparfiet och en från vpk. I och med proposifionens förslag är de båda mofionerna i dag inte aktuella. Mot den bakgrunden avstyrks motionerna 1036 och 2187.

Herr falman! Jag yrkar bifall till hemställan i näringsutskottets betänkande och avslag på reservationerna.

Anf. 175 NILS ÅSLING (c):

Herr talman! Det beslut som riksdagen nu pä nytt går atf fatta om TV-safellifprojekfef Tele-X är ett stort och viktigt industripolitiskt beslut. Det är ett beslut som för långt, med hänsyn till informationens teknologiskt centrala roll i samhällets utveckling.

Tele-X blir med det här beslutet det första stora framåtriktade nordiska industriprojekfet. När det gäller stora och framåtsyftande projekt har föret i den nordiska portgången varit trögt. Anledningen är att de affärsmässiga förutsättningarna ofta har saknats. Även ur denna synpunkt vågar jag påstå atf Tele-X är ett lovande och intressant framtidsprojekt. Informafionstek-nologin kommer nämligen att revolutionera mycket i vår vardag, och det är därför angeläget för små länder som Sverige, Norge och Finland att ha inflytande och kompefens på grundläggande teknikområden. Vi behöver en nordisk kompetens så långt det över huvud taget är möjligt, inte bara för atf klara de industripolifiska visionerna, utan också för att ha möjlighet att bedöma och fa ställning fill den nya teknologins betydelse på andra samhällsområden, eller snart sagt alla samhällsområden. Självfallet finns det större möjligheter för de nordiska länderna atf bygga upp denna kompetens och göra denna satsning i framfidens teknologi i samverkan än var för sig. Nordisk samverkan garanterar ett större mätt av integritet än om länderna var för sig skulle vara hänvisade till samarbete med andra utomnordiska partner.

Det finns all anledning att i det här sammanhanget hänvisa till kulfumt-skoffets yttrande, där utskottet betonar det utomordentligt angelägna i aff de kulfurpolitiska konsekvenserna vägs in i det fortsatta utvecklingsarbetet. Det finns också skäl atf säga att utan det tekniska utvecklingsarbete som nu inletts funnes det heller inga realisfiska möjligheter att fillvarata speciella nordiska kulturpolitiska intressen i utvecklingen av den nya tekniken. Även ur kulturpolitisk synpunkt vågar jag alltså påstå att Tele-X är ett lovande framtidsprojekt.

Det finns vid det här tillfället inte någon anledning att närmare beröra

förhandlingsresultatet. Det skulle möjligen vara för atf uttrycka én viss förvåning över att den norska andelen infe blev större än som redovisats i regeringens förslag. Med hänsyn till den industripolitiska nyttan för Norge hade en större norsk andel i och för sig varit motiverad. Det finns också anledning atf hoppas att man relativt snabbt kan komma till en uppgörelse om finsk medverkan.

Till sist, herr falman! Detta aktualiserar på nytt frågan om det nordiska samarbetet. Mig förefaller behandlingen av Tele-X-projektet bekräfta och ytterligare motivera det förslag som Ulf Sundqvist framförde vid nordiska rådet i Oslo i februari, nämligen att tiden nu är inne atf lyfta ut de långsikfiga samarbetsfrågorna och diskussionen om Nordens ställning i ett större sammanhang, från de befintliga beslutsinstanserna till en särskild analys i vad Ulf Sundqvist kallade en nordisk Brandtkommission.

Jag ber att fä yrka bifall till näringsutskottets majoritets förslag.

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Telesatellitprojektet Tele-X, m. m.

Anf. 176 EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Det finns mycket att säga om detta projekt på 1,250 miljarder. Det kallas för ett samnordiskt projekt. Vilka länder deltar i det? Sverige och Norge. Sverige står för 85 % och Norge för 15 % av kostnaderna. Det är, som jag sade fidigare, ett uselt avtal. Och så kallar man det för samnordiskt! Var har vi Finland? Var har vi Danmark? Det är atf trolla bort korten att påstå atf det skulle vara ett samnordiskt projekt. Det är infe ens ett svenskt projekt. Huvuddelen av arbetstillfällena kommer att läggas utomlands.

Sedan säger man atf det är en spjufspetssatsning. Vad dä? Den här tekniken är känd sedan länge. Vi ligger tio år tillbaka i fiden. Vi skaffar oss ingen ny information. Det har också erkänts av socialdemokratiska industriministrar. Vi borde i stället se framåt. Vi borde fitta.pä vad som kommer atf hända om tio år, annars sker det som har skett fidigare med svensk teknik, att vi hamnar bakom alla andra, inte minst Japan.

Vi bör också tänka pä de kulturpolitiska konsekvenser som Tele-X-projektet kan få. Kulturutskottet tycker jag har gjort en ganska genomträngande analys. Det är bra att vi äntligen från kulturpolitiskt håll får yttra oss över denna typ av frågor. Också kulturpolitiskt är det synnerligen tveksamt om Tele-X med två direktsändande kanaler är det som bäst främjar kulturen i Norden. Jag ifrågasätter det, herr talman.

Anf. 177 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:

Herr talman! I betänkandet frän utskottet betonar majoriteten att defta är en industripolitisk satsning. Som fackutskoff har vi inte kunnat göra några kulturpolitiska värderingar utan det har kulturutskottet gjort. Kulturutskottet har uträttat ett fint arbete och har pekat på olika farhågor som kan hysas i sammanhanget. Projektet är emellertid främst industripolitiskt. Även på det rymdtekniska området är det oerhört intressant för Sverige att vara med. Som nation har vi också ett intresse av atf delta i produktionen på detta område..

181

13 Riksdagens protokoll 1982/83:161-162

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Telesatellitprojektet Tele-X, m. m.

Det är rikfigt att vissa delar av satelliten kommer atf tillverkas utomlands, men vi får ändå exportsatsningar på de områden där fillverkning sker i Sverige. Utskoftsmajorifeten pekar också på att detta måste vi på olika sätt fa fill vara.

Anf. 178 EVA HJELMSTRÖM (vpk) replik:

Herr talman! Jag skall infe förlänga diskussionen. Jag håller med om att vi skall hänga med i utvecklingen på det industripolitiska området, men jag ifrågasätter om detta är det bästa sättet att göra det. Tvärtom tror jag att vi genom att satsa på detta projekt kommer att halka efter ytterligare i utvecklingen.

Från vpk:s sida har vi i många år sagt atf samhällets beredskap inför den nya informations- och kommunikationsteknologin är väldigt låg. Vi har påpekat aff den kommer aff få stora och allvarliga konsekvenser inte minst för arbetarklassen. Det har man emellertid tagit fasta på först i år och då tillsatt massmedieutredningen. Men tyvärr tvingas jag konstatera att den inte har fått yttra sig om det här projektet. Utredningen har knappt kommit i gäng, och här startar man nu ett miljardprojekf utan atf ta hänsyn till de konsekvenser det kan få ur sociala och klassmässiga synpunkter.

Anf. 179 BIRGITTA JOHANSSON (s) replik:

Herr talman! Jag vill bara understryka vad jag sade i mitt huvudanförande, att så sent som förra året fanns ingen avvikande mening och inga farhågor av den art som Eva Hjelmsfröm nu drar upp. Det var dä ett enigt utskott som tog ställning till den framfidsinriktning som vi i dag har att fatta beslut om.

Anf. 180 EVA HJELMSTRÖM (vpk) replik:

Herr falman! Jag är medveten om att vi från vpk;s sida ursprungligen accepterade Tele-X, men vi blir litet upprörda när man i budgetpropositionen motiverar projektet på tio rader. Vi förbehöll oss redan då att få studera projektet från både kulfurpolitiska och näringspolitiska utgångspunkter.

Pä fio rader mofiverar man ett projekt för 1,2 miljarder. Jag tycker att det är ynkligt av den socialdemokratiska regeringen, och jag tycker fortfarande atf den proposifion vi har fått infe är tillräckligt genomlysande för atf mofivera de pengar som skall satsas.

182

Anf. 181 ING-MARIE HANSSON (s):

Herr talman! Jag vill bara tillägga till debatten att självfallet har Tele-X-satelliten kulturpolitiska aspekter. Det har belysts av flera talare.

Kulturutskottet har yttrat sig i ärendet, och jag vill fill den tidigare debatten säga atf visst genomförs projektet som ett infernordiskt samarbete. Det pågår nu en studiefas som Nordiska ministerrådet har beslutat om, där man har delat upp arbetet i fre beredningsgrupper.

Programfrågor behandlas av en arbetsgrupp, tekniska och ekonomiska frågor behandlas i en annan och juridiska frågor, närmast ur upphovsrättsliga aspekter, i den tredje arbetsgruppen. Man beräknar att studiefasen skall vara

avslutad i april 1984, och därmed skall vi kunna få underlag för en bättre kulturpolitisk belysning av den här teknikens konsekvenser.

Jag tycker att det är viktigt att betona att ur kulturpolitisk synpunkt kan man inte bara sätta sig pä hasorna, utan man måste se efter hur verkligheten ser ut. Vi har redan i dag tekniken över oss på olika sätt, både kabel-TV och safellit-TV. Vi måste utnyttja de resurserna på ett bra sätt.

Därför har regeringen skärpt direktiven fill de utredningar som pågår och inriktat dem på atf de skall lägga fram konkreta förslag för att vi skall kunna möta utvecklingen pä ett i kulturpolitiskt avseende så bra sätt som möjligt. Jag anser att regeringen har visat handlingskraft och angett en viljeinriktning. Den har vägt samman en näringspolitiskt progressiv syn med ett kulturpolitiskt ansvar, något som jag tycker att vi borde kunna ha förtroende för och kunna följa.

Ur kulturpolitisk synpunkt är det naturligtvis viktigt atf vi delfar i debatten och att debatten förs i samråd mellan de olika utskotten här i riksdagen och andra instanser i samhället som på olika sätt kan vara berörda av utvecklingen.

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Klinisk läkemedelsprövning

Anf. 182 EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Vi har tekniken över oss - men vem skall styra tekniken, Ing-Marie Hansson? Är det så att säga vi som skall styra tekniken? Är det arbetarrörelsen som skall styra tekniken? Vad är detta för passivitet, om jag får fråga?

Här accepterar man att allt multinationellt bara väller över oss. Tyvärr, säger man, får vi acceptera det här, för vi har tekniken över oss.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 (en nordisk felekommunikationssatellit)

Utskottets hemställan bifölls med 292 röster mot 16 för reservation 1 av Jörn Svensson.

Mom. 2 Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3 (finansiering av satellitprojekt)

Utskoffefs hemställan bifölls med 214 röster mot 91 för reservation 2 av Erik Hovhammar m. fl. 2 ledamöter avstod från att rösta.

16 § Klinisk läkemedelsprövning

Föredrogs socialutskottets betänkande 1982/83:35 om klinisk läkemedelsprövning (prop. 1982/83:122).

183

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Klinisk läkemedelsprövning

184

Anf. 183 INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! I anslutning till proposition 122 har vpk väckt en mofion, nr 2242, och i den har vi bl. a. tagit upp följande ändringar av regeringens förslag.

I proposition 1982/83:122 föreslås atf bestämmelserna om kliniska läkemedelsprövningar tas in i läkemedelsförordningen. Genom defta skärps kraven på prövningarna. Det föreslås också att samfliga kliniska läkemedelsprövningar skall genomgå etisk granskning. Detta förslag är ett steg på vägen mot att fä bättre kontroll över läkemedel och läkemedelsindustrin, men det är infe alls tillräckligt långtgående. Vpk har tidigare mänga gånger krävt ett förstatligande av hela läkemedelsindustrin. Detta krav blir allt nödvändigare atf förverkliga.

Socialstyrelsen anser att nu gällande anmälningsförfarande för kliniska prövningar bör ersättas med ett ansökningsförfarande, dvs. ett förfarande där en prövning infe får påbörjas förrän socialstyrelsen har lämnat sitt tillstånd. Genom ett sådant ansökningsförfarande får socialstyrelsen befogenhet atf avslå ansökningar som inte uppfyller kraven pä dokumentation och försöksplanering och som infe heller är tillfredsställande motiverade. Regeringen anser atf det räcker med nuvarande anmälningsförfarande.

Vpk delar socialstyrelsens bedömning i detta fall och föreslår att anmälningsförfarandet utbyts till ett ansökningsförfarande.

När det sedan gäller frågan om samtycke sägs det i propositionen att i kliniska prövningar, som inte har samband med sjukdomsbehandling, skall kravet på samtycke gälla utan undantag. Men när det gäller prövningar som görs i samband med sjukdomsbehandling finns det inte anledning, enligt proposifionen, atf lika strängt upprätthålla kravet pä ett obligatoriskt medgivande från patienten. Enligt vpk:s synsätt är det utomordentligt vikfigt att medgivande, samtycke, ges i samtliga fall. Medgivande skall vara obligatoriskt, menar vi. I fråga om medvetslös patient, barn och omyndigförklarad patient menar vpk att anhörigas eller förmyndares medgivande skall inhämtas.

Utskottet tycker atf det räcker med ett anmälningsförfarande. Vpk vill ha en härdare kontroll av läkemedelsprövningarna. Jag yrkar därför bifall till den vpk-reservation som är fogad till utskoftsbetänkandet och där vi anger att vi inte vill ha ett anmälningsförfarande utan ett ansökningsförfarande.

När det sedan gäller frågan om samtycke är utskottets skrivning ganska bra. Utskottet framhåller mycket klart - jag citerar frän s. 7-8 i betänkandet - att "det är synnerligen viktigt att man i alla situationer strävar efter att informera såväl den berörda pafienten som - om patienten inte har förmåga aff själv fa ställning till frågan - hans nära anhöriga om den tilltänkta behandlingen och efterhöra deras uppfattning. Även om det är praktiskt svårt att inhämta samtycket eller nä kontakt med de anhöriga bör försök härtill göras om det infe framstår som helt meningslöst." Vidare säger man på s. 8 atf "det är nödvändigt att försöka införskaffa samtycke i alla de fall detta är praktiskt oeh tidsmässigt möjligt. Detta är vikfigt inte minst av hänsyn till allmänhetens förtroende för hälso- och sjukvården."

Vi har därför, herr talman, inte ansett det nödvändigt att följa upp mofionen med en reservation i denna del.

Anf. 184 INGEMAR ELIASSON (fp):

Herr talman! Det betänkande som vi nu behandlar har en mycket allvarlig och tragisk bakgrund. Behovet av kliniska prövningar innan läkemedel godkänns blev nämligen uppenbart efter Neurosedynkatastrofen i början av 1960-talet. Då införde dåvarande medicinalstyrelsen bestämmelser om kliniska läkemedelsprövningar. Dessa bestämmelser har fyllt sitt syfte. Vi har sedan dess i stort sett varit förskonade från läkemedelsskador av större omfattning.

Men allting kan bli bättre. Det är därför bra atf dessa bestämmelser nu skärps och förs in i läkemedelsförordningen. Det är angeläget att socialstyrelsen kan följa och påverka den kliniska prövningen. Det ökar säkerheten och underlättar den statliga granskning som föregår registrering av läkemedel.

Innan en klinisk läkemedelsprövning får ske måste den skriftligen anmälas fill socialstyrelsen. Socialstyrelsen har då sex veckor pä sig för att granska och ingripa om den tilltänkta prövningen visar sig illa underbyggd eller onödigt riskfylld. Socialstyrelsen kan också förbjuda en pågående prövning, om det skulle framkomma något som mofiverar det.

Varje framställning om klinisk prövning måste vidare granskas av en forskningsefisk nämnd, sOm skall avge ett yttrande.

Socialstyrelsen har alltså de möjligheter som kan krävas för att ingripa om det skulle visa sig påkallat. Att därutöver kräva - så som sker i reservationen från vpk - ett formellt tillståndsbeslut är onödigt formalistiskt. Det skulle kunna betyda onödig byråkrati utan atf någon ytterligare säkerhet vinns.

Jag yrkar därför avslag på reservationen.

Pä övriga punkter är utskottet enigt. Jag vill emellerfid understryka vikten av de mycket strikta bestämmelserna för pafientens samtycke. Det är självfallet svårt för en patient att sätta sig in i syfte och mening med en prövning och bedöma skaderisker. Det är emellertid vikfigt att patienten har det avgörande inflytandet över prövningen. Huvudregeln skall därför vara samtycke från patienten. Prövning på friska personer får aldrig ske utan samtycke. För barn krävs vårdnadshavarens samtycke, och för omyndigförklarade eller personer som värdas utan samtycke enligt gällande lagar får prövning över huvud taget infe ske.

När det rör sig om sjuka personer kan det ibland vara praktiskt omöjligt att inhämta samtycke. Här kan kravet på samtycke ställas mot behovet aff använda ett ännu icke registrerat läkemedel för atf lindra ett sjukdomstillstånd som kräver snabb behandling. I ett sådant fall bör inget absolut hinder föreligga att utföra klinisk prövning. Men det får inte räcka med att det är svårt att inhämta samtycke eller kontakta anhöriga. Dessa undantag från skyldigheten atf inhämta samtycke måste gälla enbart situationer då det ter sig meningslöst på grund av patientens sjukdomstillstånd.

I propositionen behandlas slutligen förhällandet mellan läkemedelspröva-

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Klinisk läkemedelsprövning

185

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Klinisk läkemedelsprövning

ren och huvudmannen. Det är en fråga som enligt föredragande statsrådet parterna får reglera själva. Utskottet instämmer i den bedömningen. När proposifionen skrevs pågick emellertid överläggning mellan läkemedelsindustrins organisationer och Landstingsförbundet härom. Sedan dess har ramöverenskommelser träffats mellan Sveriges läkemedelsindustri och Landstingsförbundet, medan motsvarande överiäggning med de utländska företagens organisationer infe ännu givit resultat.

Enligt vad utskottet inhämtat skall dessa överläggningar nu återupptagas. Utskottet anlägger inte några synpunkter på överenskommelsernas materiella innehåll, men anser att avtal bör komma till stånd för hela läkemedelsindustrin sä att likvärdiga förhållanden gäller. Det är därför vår förhoppning atf de återupptagna kontakterna mellan Landstingsförbundet och de utländska läkemedelsföretagens organisationer leder fram till en överenskommelse inom en snar framfid.

Herr talman! Jag yrkar bifall till socialutskottets hemställan i betänkande 35 och avslag pä reservationen.

186

Anf. 185 INGA LANTZ (vpk) replik:

Herr falman! Ingemar Eliasson tyckte att vpk-kravet att ersätta anmälningsförfarandet med ett ansökningsförfarande var formalistiskt och onödigt. Men det är inte bara vpk som i detta sammanhang vill ersätta anmälan med ansökan - socialstyrelsen tycker också så; man vill ha en bättre kontroll över de kliniska läkemedelsprövningarna. Socialstyrelsen bedömer att man genom ett ansökningsförfarande får bättre kontroll över dessa angelägenheter. - Jag vill göra det förtydligandet för Ingemar Eliasson.

Anf. 186 INGEMAR ELIASSON (fp) replik:

Herr talman! Också det socialstyrelsen föreslår kan ju vara formalistiskt! Det är den bedömning som regeringen och utskotfsmajoritefen i det här fallet har gjort. Det är fullt betryggande att socialstyrelsen har möjlighet att gå in och granska, pröva och förbjuda en klinisk prövning, om det gäller någonting som visar sig vara dåligt underbyggt. Atf invänta ett formellt beslut också i de fall man inte har någonting att invända ter sig onödigt formalistiskt - det kan man undvara.

Anf. 187 GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr falman! Tillåt mig att på föga mer än en minut göra en kommentar till lagtexten pä s. 11 i detta betänkande.

Man gör inte undersökningar på människor, möjligen av människor. Det riktigaste är atf man undersöker människor, patienter eller försökspersoner, med avseende på ett eller annat, exempelvis blodtryck, synskärpa, läkeme-delseffekfer och biverkningar. Därför är den pä s. 11 i betänkandet återgivna 14 a § språkligt otymplig. Kammaren kan inte nu ändra den, men jag ber att få skicka med protokollet ett förslag till bättre lydelse, till den verkan det hava kan:

"14 a §

Med klinisk läkemedelsprövning förstås i denna förordning en undersökning av upptagningen, fördelningen, omvandlingen och utsöndringen av ett läkemedel eller en registrerad farmacevtisk specialitet, som ges till patienter eller försökspersoner, samt av de effekter och eventuella biverkningar som därvid kan iakttagas, omedelbart eller under förloppet av en undersökningsperiod."

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Utbyggnad av vissa medicinska verksamhetsområden

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 (anmälningsförfarandet)

Utskottets hemställan bifölls med 290 röster mot 16 för reservationen av Marie-Ann Johansson.

Mom. 2-5 Utskottets hemställan bifölls.

17 § Utbyggnad av vissa medicinska verksamhetsområden

Föredrogs socialutskottets betänkande 1982/83:36 om utbyggnad av vissa medicinska verksamhetsområden.

Anf. 188 INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! I betänkandet nr 36 behandlas tvä motioner av vpk. Den ena gäller barnhälsovården.

En utredning inom socialstyrelsen har 1979 presenterat ett förslag om mödra- och barnhälsovårdens innehåll och organisafion inför 1980-talet. Utredningen föreslår att mödra- och barnhälsovården samt sjukvården för blivande mödrar och barn integreras i primärvården. På sikt bör defta enligt utredningen gälla också för skolhälsovården.

På sä sätt kommer vårdcentralernas allmänläkare att överta barnhälsovården. För att få tid hos en barnläkare kommer det att krävas remiss från allmänläkaren. Förslaget innebär också att barnavårdscentralerna mer eller mindre kommer att upphöra.

Bakom den föreslagna omorganisationen ligger den numera välbekanta

187

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Utbyggnad av vissa medicinska verksamhetsområden

188

familjeprincipen, som innebär atf en och samma läkare eller sjuksköterska skall sköta en familj. Den häller på att leda till djupgående förändringar inom barnhälsovården. Inget har ännu kommit fram som talar för att dessa förändringar är fill fördel för våra barns hälsovård.

Barnavårdscentralerna har hitfills haft en unik ställning inom sjukvärden. Verksamheten har en klart förebyggande inriktning. Enligt den nya hälso-och sjukvårdslagen skall även primärvården i övrigt ha en förebyggande målsättning. Men det är långt kvar innan primärvården får patienterna på ett så tidigt stadium att den kan "plocka upp" sina kommande patienter så som i dag sker vid barnavårdscentralerna.

Att barnhälsovården behövs och efterfrågas visar uppgiften om atf barnavårdscentralerna far emot 99,8 % av alla nyfödda. Det förhällandet att Sverige är ett av de länder som har den lägsta barnadödligheten kan till stor del tillskrivas den goda vården vid barnavårdscentralerna.

Om barnavården integreras i den allmänna primärvården, finns det en klar risk för atf den förebyggande verksamheten kommer bort. Det föreligger också risk för kvalitetsförsämring, om primärvårdsansvaret för barnen förs över på allmänläkarna. Deras utbildning i barnmedicin är otillräcklig. Endast tre månader av deras fyraåriga utbildning omfattar barnmedicin. Barnläkarnas likaså fyraåriga utbildning omfattar tre års studier i barnmedicin. Visserligen ingår det i förslaget en utökning av allmänläkarnas utbildning i barnmedicin, men jämfört med specialistkompetensen är detta helt otillräckligt. Det är också vikfigt att komma ihåg att en större ökning av utbildningen i ämnet barnmedicin skulle gå ut över nägon annan del av allmänläkarnas utbildning.

Bakom förslaget att slopa den särskilda organisationen för barnhälsovården ligger givetvis tanken atf man snabbt skall kunna tillgodose primärvärdens behov av allmänläkare. Primärvårdens behov av distriktsläkare måste tillgodoses, men det får inte ske på barnhälsovårdens bekostnad.

Utskottet delar inte vpk:s oro inför den framtida barnhälsovården. Den förändrade organisationen torde inte innebära en kvalitetsförsämring av vården, heter det på s. 21 i betänkandet. Det tror jag, och min oro för det delar jag med bl. a. mänga barnläkare.

Familjeprincipen är helt oprövad, och vetenskapliga data eller undersökningar som talar för att den innebär några fördelar för våra barn i barntäta områden finns inte redovisade. Varken de allmänläkare som förordar den eller socialstyrelsen har ännu kunnat peka pä några vinster eller fördelar. Ändå gär förändringarna mycket snabbt vidare. Ett barnhälsovärdssystem som det tagit decennier atf bygga upp förändras pä några fä är, och ingen vet om det sker till det bättre. Det borde nu vara tid atf åtminstone stanna vid de förändringar som redan hunnit göras och utvärdera dem. En utbyggnad av primärvården borde infe automatiskt behöva innebära förändringar i barnhälsovården.

Samma förändring kommer atf drabba mödrahälsovården, med åtföljande kvalitefsförsämringar. Vad jag inte försfår är att man nu vill slå sönder en väl fungerande organisation. Utskottet hänvisar till att det tids nog kommer att

finnas de rätta läkarna inom både mödra- och barnhälsovården. Jag tycker inte att man kan låta sig nöja med detta.

Den andra motionen, 924, tar upp det alltför gamla kravet på rätt till smärtlindring vid förlossning och en bättre psykosocial mödrahälsovård. Det vore på tiden att kvinnors rätt till smärtlindring förverkligades nu efter 12 år, för så länge är det sedan riksdagen fattade sitt principbeslut i denna fråga. Knappt 20 % av kvinnorna får i dag effektiv smärtlindring, trots atf över hälften skulle behöva få det.

Varför fullföljs inte riksdagens beslut? Vid en hearing som riksdagens socialutskott, med företrädare frän socialstyrelsen, hade i denna fråga i januari förra året framkom att de personella resurserna nu fanns. Det råder alltså infe längre någon personalbrist, inte ens pä anestesiläkare, inom förlossningsvärden. Att smärtlindringen ändå är så dåligt utbyggd på många håll förklaras av att olika sjukhus har olika attityder till att ge smärtlindring. Det är alltså olika sjukhusledningar och olika chefsläkare vid vissa sjukhus som bromsar riksdagens beslut från 1971 om att tillförsäkra kvinnorna den hjälp de behöver i form av en effekfiv smärtlindring.

Detta är ett orimligt förhällande och mäste ändras.

Det finns, som jag tidigare sade, planer på att överföra barn- och mödrahälsovården till primärvärden. Dessa planer måste stoppas. Mödrahälsovården är väl utbyggd i vårt land och når sä gott som alla gravida kvinnor. Mödrahälsovårdens organisatoriska uppbyggnad och tillgängen på specialisfuf bildad personal gör vården av gravida kvinnor och övervakningen av fosfrets utveckling mycket bra. Det finns uppenbara risker för försämringar inom mödrahälsovården, om denna uppgår i primärvården. Mödra-och barnhälsovårdscentralerna skall enligt vpk:s mening även fortsättningsvis ha den särställning de har inom hälsovården.

Därmed inte sagt att mödrahälsovården inte kan bli bättre. Fortfarande är det mest somatisk vård som ges fill kvinnorna, medan den psykosociala vården är knappt tilltagen. Varje mödravårdscentral bör ha tillgäng till psykolog- och kuraforsfjänsfer. Vid besöken på mödravårdscentralen måste god tid anslås för den psykologiska förberedelsen inför föräldraskapet och förlossningen.

I en nyligen publicerad forskningsrapport "Barnfamiljer i behov av stöd. Vad kan mödra- och barnhälsovården göra?" som gjorts av socialstyrelsen konstateras att behovet av psykosocialt stöd är stort bland blivande och nyblivna föräldrar. Därför bör man anlita merpsykologhjälp, heter det bl. a. Man menar i denna rapport att just personalen vid mödra- och barnhälsovården har störst möjlighet att upptäcka föräldrarnas behov av stöd. Man menar också att med ett utökat psykosocialt stöd ökas den förebyggande verksamheten.

Utskottet avstyrker vpk-motionerna, med motiveringar som kan sammanfattas sä här: Det blir nog bra med de förändringar som är på gång. Någon anledning till oro finns infe. Man utgår från att det uppställda målet när det gäller smärtlindring snart skall uppnäs. Det vore ju på tiden.

Jag yrkar bifall fill vpk-reservationerna i detta betänkande.

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Utbyggnad av vissa medicinska verksamhetsområden

189

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Utbyggnad av vissa medicinska verksamhetsområden

190

Anf. 189 MARIA LAGERGREN (s);

Herr talman! Till socialutskottets betänkande 1982/83:36 om utbyggnad av vissa medicinska verksamhetsområden har vpk fogat fyra reservationer, vilka Inga Lantz redogjort för i sitt anförande.

Jag skall inskränka mig till att ta upp de frågor i betänkandet som reservanten berör, eftersom utskottet är enigt om skrivningen i övriga frågor.

Innehållet i såväl motionen om barna- och mödravård som mofionen om psykosocialt stöd inom mödravården och rätten till smärtlindring vid förlossning har under en följd av år debatterats frän denna talarstol.

I mofionerna 735 och 924 av Inga Lantz m. fl. framförs krifik mot att den särskilda organisationen med mödra- och barnavårdscentraler avses upphöra och atf hälsovården för mödrar och barn i stället blir integrerad i primärvården och således läggs under vårdcentralerna.

Som Inga Lantz utförligt redovisade frän denna talarstol finns det risk för en kvalifetsförsämring, om primärvårdsansvaret förs över på läkare för allmänmedicin. Men i socialstyrelsens allmänna råd om hälsovård för mödrar och barn inom primärvården framhålls "att den intensifierade och riktade hälsoövervakningen, som skall bedrivas, förutsätter att antalet vidareutbildade läkare ökar såväl inom gynekologi och obsfefrik som inom pediatrik inom primärvården".

Socialstyrelsen har beräknat att det i mitten av 1980-talef kommer atf finnas 400-450 läkare med specialistkompetens i barnaarens sjukdomar. Dessa läkare behövs inte för barnklinikernas slutna och öppna sjukvård och är sålunda disponibla för tjänstgöring i primärvärden. 300-350 läkare med specialistkompetens i gynekologi och obsfefrik torde vidare vara disponibla för tjänstgöring i primärvärden.

Utskottet anser mot bakgrund av vad jag här har redogjort för att en integrering av hälsovården för mödrar och barn till primärvården inte kommer att innebära en kvalifetsförsämring i vården. Jag vägar tvärtom påstå atf det rent av kan bli en förbättring. Vårdcentralerna har ju vid behov tillgäng till de stora sjukhusens resurser.

I vpk-motion 924 om ökad satsning pä psykosocialt stöd inom hälsovården för mödrar anför Inga Lantz aff det är mest somatisk vård som kvinnorna ges inom mödrahälsovården, medan den psykosociala vården är knappt tilltagen.

Utskottet har så sent som i ett betänkande år 1982 framhållit angelägenheten av aff en utökning av den psykosomatiska vården inom mödrahälsovården kommer till stånd så snabbt som möjligt. Även i defta betänkande understryks det behovet, varför jag anser att reservationen är en överloppsgärning.

Herr falman! Vad slutligen gäller vpk:s reservation om smärtlindring vid förlossning vill jag fästa kammarens uppmärksamhet pä att krav därom har ställts från denna talarstol varje är sedan 1974.

Utskottet har i sitt betänkande redovisat vad som skett pä detta område

sedan 1971, varför jag inte skall ta kammarens tid i anspråk och ännu en gäng redogöra för det.

Det finns, Inga Lantz, inga motsättningar i utskottet när det gäller kvinnornas krav om smärtlindring vid förlossning. Utskottet förutsätter, utan att behöva göra en särskild beställning hos regeringen, att regeringen och socialstyrelsen uppmärksamt följer utvecklingen.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan och därmed avslag pä de fyra vpk-reservationerna.

Anf. 190 INGA LANTZ (vpk):

Herr falman! Mycket kort fill Maria Lagergren: Jag tror att vi kan vara överens om atf mödrahälsovården och barnahälsovärden såsom de har varit uppbyggda organisatoriskt har fungerat väl och täckt behoven. Ingen har klagat på den organisationen. Tvärtom har den rönt en väldig uppskattning.

Vad jag inte försfår är varför man skall slå sönder en väl fungerande organisation när man inte vet vart det leder. Jag befarar att det blir kvalitefsförsämringar därför att man missar bl. a. specialistkompetensen när det gäller barnläkare.

Utskottet borde åtminstone ha uttryckt oro och sagt; Vi stannar upp och gör en utvärdering på de ställen där man redan har hunnit göra den här omorganisationen.

När det gäller smärtlindringen är det riktigt att vi har debatterat detta krav sedan 1974, sedan jag kom med i riksdagen. Varje år har det framförts krav pä defta. Jag tycker atf det är pä tiden att det löfte som riksdagen för 12 år sedan gav kvinnorna, nämligen att garantera dem en effektiv smärtlindring vid behov vid förlossning, förverkligas.

Nu gär det med snigelfart. Fortfarande är det, som jag sade, knappt 20 % av kvinnorna som får denna rätt förverkligad. Utskottet tycker att det sker en utveckling- man säger att användningen av epiduralanestesi har ökat med 1 % från 1980 till 1981. Jag anser att en sådan ökning är oerhört liten i förhållande fill de behov som finns. Jag tycker inte att det räcker med att konstatera att man skall följa utvecklingen, när praxis ute på sjukhusen visar att här behövs helt andra åtgärder för aff få fart pä denna utveckling, sä att kvinnorna får rätt till en effektiv smärtlindring.

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Utbyggnad av vissa medicinska verksamhetsområden

Anf. 191 MARIA LAGERGREN (s):

Herr talman! Jag vill bara säga till Inga Lantz atf vi inte missar specialistkompetensen därför atf vi för över mödra- och barnavärden till primärvården. Meningen är ju enligt socialstyrelsen att specialistläkare just i barnaårens sjukdomar skall knytas till primärvärden.

Vad gäller smärtlindring är vi överens om att det kanske går i långsammaste laget. Men jag tror inte att vi får ytterligare en enda läkare, som kan ge denna bedövning, genom att vi ännu en gång ger regeringen till känna att vi vill ha det sä.

191

Nr 162

Onsdagen den 1 juni 1983

Utbyggnad av vissa medicinska verksamhetsområden

Anf. 192 INGA LANTZ (vpk):

Herr falman! Maria Lagergren svarar inte pä min fråga; Varför slår man sönder en fungerande organisation, den som vi har haft inom barnhälsovården och mödrahälsovården? Vad är det för vits med det, när den har fungerat så bra?

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 (organisationen av mödrahälsovården)

Utskottets hemställan bifölls med 284 röster mot 15 för reservation 1 av Marie-Ann Johansson. 2 ledamöter avstod från att rösta.

192

Mom. 2 (barnhälsovården)

Utskottets hemställan bifölls med 281 röster mot 18 för reservafion 2 av Marie-Ann Johansson. 4 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 3 (psykosocialt stöd inom mödrahälsovården)

Utskottets hemställan, som ställdes mot reservation 3 av Marie-Ann Johansson, bifölls med acklamation.

Mom. 4 (smärtlindring vid förlossning)

Utskottets hemställan, som ställdes mot reservation 4 av Marie-Ann Johansson, bifölls med acklamation.

Mom. 5-7 Utskottets hemställan bifölls.

18  § Kammaren beslöt att förhandlingarna skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

19  § Anf. 193 TALMANNEN:

Morgondagens sammanträde inleds med debatt om den ekonomiska polifiken, m. m.

20        § Kammaren åtskildes kl. 23.59.
In fidem

BERTIL BJORNSSON

/Solveig Getnert