Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1982/83:160

Tisdagen den 31 maj

Kl. 10.00

1 § Minnesord över avliden ledamot av riksdagen

Anf. 1 TALMANNEN:

Med bestörtning mottog vi i fredags budet atf Erik Wärnberg hastigt slutat sina dagar. Vi deltar i den stora sorg som drabbat hans närmaste.

Hans bortgång innebär en stor förlust för oss. I över ett kvarts sekel har han spelat en viktig roll i riksdagen. Inom alla de områden där han gav sina krafter var han den naturlige ledaren. Han sökte dock aldrig efter de stora rubrikerna för egen del - han ville vara en i laget. Framgångar för Erik Wärnberg var lagets förtjänst.

Erik Wärnbergs betydelsefulla insatser inom och för riksdagen är väl kända för oss alla. Grundliga kunskaper, objektivitet och omtanke har präglat hans arbete - som ordförande i skatteutskottet, i riksbanken, som ledamot i förvaltningsstyrelsen under många år och många andra betydelsefulla uppdrag.

Som ordförande i kommittén för ombyggnaden på Helgeandsholmen nedlade han ett enormt arbete för att värt nya hem där skulle bli det bästa tänkbara. Dagen före hans bortgång hade vi bestämt oss för atf vid en enkel ceremoni dagen före riksmötets öppnande i höst hylla och tacka honom för hans unika insatser. Det hela skulle komma som en överraskning, för eljest hade han bestämt avböjt och sagt aff hyllningen och facket skall gälla alla som medverkat.

Erik Wärnberg var främmande för stora åthävor - men han saknade infe lidelse när det gällde atf vinna människor för de idéer han trofast omfattade livet ut.

Under hela sitt offentliga liv har Erik Wärnberg åtnjutit lika stort förtroende och lika stor uppskattning av såväl meningsmofståndare som meningsfränder.

Han var en god kamrat och en trofast vän.

Vi ägnar minnet av vännen Erik Wärnberg en stunds tystnad.

Nr 160

Tisdagen den .•i maj 1983

Näringspolitik, m. m.

2 § Föredrogs men bordlades åter Trafikutskottets betänkande 1982/83:23 Näringsutskotfets betänkanden 1982/83:53 och 55 Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1982/83:26

3 § Föredrogs näringsutskottets betänkanden

1982/83:34 om vissa anslag inom industridepartementets område (prop.

1982/83:100 delvis), 1982/83:35 om näringspolifik och 1982/83:50 om vissa anslag inom utrikesdepartementets område (prop.

1982/83:100 delvis, prop. 1982/83:106 delvis).

Utskottets hemställan om att näringsutskottets betänkande 50 skulle avgöras efter endast en bordläggning bifölls av kammaren.

Anf. 2 TALMANNEN:

Voteringarna i näringsutskotfets betänkanden 34, 35 och 50 avses äga rum sedan debatten i alla dessa betänkanden har avslutats.

Först upptas näringsutskotfets betänkande 34 om vissa anslag inom industridepartementets område och näringsutskottets betänkande 35 om näringspolifik. I fråga om dessa betänkanden hålls gemensam överläggning. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande båda dessa betänkanden.

Näringspolitik, m. m.

Anf. 3 ERIK HOVHAMMAR (m);

Herr talman! Sakta kommer nu tecken pä en viss uppgång i världskon-junkfuren. I såväl USA som flera av Västeuropas länder stiger nu industriproduktionen efter några svåra är.

För vårt land är dessa tecken positiva. För trots att vårt land bara har 0.2 % av världsbefolkningen, står vi för 1 % av världsproduktionen och hela 1.6 % av världshandeln.

Sveriges möjligheter att fillvarata de positiva effekterna av världshandeln beror emellertid ytterst på oss själva, främst pä vilken allmän näringspolitik som vi bedriver.

När nu vinsterna i ett antal t orföretag äntligen gär upp. höjs genast ropen från socialistiskt håll att vinsterna måste beskattas hårdare. Motiven kan variera, men ytterst bottnar dessa krav i misstron mot företagens vilja och förmåga atf fa ansvar för utvecklingen inom resp. produktområde.

Men vad finns det egentligen för alternativ till en ekonomi som låter företagen i öppen tävlan konkurrera om köparnas gunst? Ja, ser man till resultatet av experiment med staflig och kommunal företagsamhet måste svaret bli; Inget!

Faktum är att svensk företagsamhet till för några år sedan var en aldrig     Nr 160
sinande mjölkko för stat och kommun. Effektiviteten inom företagsamheten     Tisdaeen den
har finansierat västvärldens största offentliga sektor.                  2\ rnai 1983

Till slut kom emellertid brytpunkten, då inte ens de svenska företagarna ___

m. m.

orkade bära alla pålagor i kombination med ett ständigt ökande antal lagar Näringspolitik och åtföljande byråkrati. I omgångar har vår överkonsumtion av offentliga tjänster fått betalas genom minskat värde på kronan och en allt högre utlandsskuld.

Sverige har bakom sig en period när vi fortfarande trodde att ekonomisk tillväxt var en naturlag som inte gick att undgå. Det var en period då vi med selektiva medel försökte bevara en föråldrad näringslivsstruktur för att undvika arbetslöshet. Resultatet av denna politik har på ett förödande sätt klargjorts av den statliga indusfrisfödsufredningen, som presenterades häromåret.

Herr talman! Det är nu dags att erkänna bristerna i den selektiva näringspolitiken och alltmer övergå till en näringspolitik bedriven med generella medel. En sådan politik har, förutom att den tillgodoser ett "allmänt rättvisekrav", den fördelen att satsningarna också kommer de mindre företagen till del. En politik bedriven med selektiva medel vill jag -för att låna ett uttryck från utrikespolitiken - beteckna som "en ovänlig handling" gentemot de mindre företagen.

Av näringsutskotfets betänkande 1982/83:35 framgår tydligt de skiljelinjer som i dag råder mellan riksdagens socialistiska majoritet och den ickesocialistiska oppositionen. Jag vill göra några kommentarer till vissa av reservationerna.

I reservafion nr 1 pekar vi på att det avgörande för den industriella expansionen är lönsamheten.

Under en lång följd av år har lönsamheten varit i avtagande, vilket lett till en alltför låg soliditet, vilket i sin tur minskat företagens motståndskraft i dåliga tider. Denna förödande effekt har tusentals företagare och anställda fått erfara under 1970-talet.

Därför är det minst sagt uppseendeväckande atf den socialdemokratiska regeringen tycks slå in pä samma förödande linje som under tidigt 1970-tal banade väg för den låga soliditeten. Den antagna vinstskatten, den ökade förmögenhetsskatten samt arbetsgivaravgifter och löneskatter - vilka ökar med inte mindre än 3,7 % om man räknar in den aviserade höjningen från den 1 juli - kommer aff dra kapital från produktiva investeringar till andra ändamål. De dystra minnena från prisexplosionen 1975-1976 manas äter fram. Därfill kommer, vilket är allvarligt, att pengar tas frän de ställen där den högsta kompetensen finns, nämligen inom de enskilda företagen, och i stället överförs till institutioner styrda av stat, kommun och fackföreningsrörelsen.

Herr talman! Av budgetpropositionens rikflinjer framgår att regeringen avser atf utöka den offenfliga styrningen och kontrollen av näringslivet. Det falas om aff skapa öppenhet och samverkan mellan samhället, företagen och de anställda, det falas om vad man kallar en "öppen dialog" mellan samhället

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Näringspolitik, m. m.

och dem som berörs, och det låter ju mycket vackert.

Men av erfarenheterna från löntagarfonder och vinstdelning tycks emellertid den önskade dialogen mest ha blivit en monolog med ensidiga diktat från den socialdemokratiska regeringens sida.

Herr falman! Man kan inte öka styrning och kontroll av företagen utan att detta får negativa konsekvenser för utvecklingen i företagen. Erfarenheterna runt om i världen av det offentligas "vetorätt" i företagen borde utgöra fillräckliga varningstecken för att avhålla regeringen från ytterligare ingrepp. A och O för att få sunda och expansiva företag är att låta dessa utvecklas av egen kraft och inte genom subvenfioner och bidrag.

Just defta atf företagen/näringslivet måste fä utvecklas av egen kraft och konkurrera pä likvärdiga villkor är av yttersta betydelse även för företag som arbetar på hemmamarknaden.

Inom servicesektorn har vi alltför länge låtit den offentliga sektorn växa utan att några mer omfattande analyser av effekterna har gjorts. Här finns stora vinster att göra för samhället, om enskilda företag i högre utsträckning än vad som i dag är fallet tilläts konkurrera med egenregiverksamheten i den offentliga sektorn. Det finns ingen rimlig förklaring fill att inte konkurrensen inom servicebranschen i princip skall vara fri, som f. ö. framförs i reservation nr 3 av moderata samlingspartiet och folkpartiet.

Herr falman! Stat och kommun upphandlar ärligen varor och tjänster för över 70 miljarder kronor. Men denna upphandling skulle kunna bli ännu större om inte myndigheterna ägnade sig åt egen vam- och tjänsteproduktion. Hur omfattande den företagskonkurrerande egenregin totalt är finns det inga uppgifter om, men en rimlig siffra torde ligga på ca 25 miljarder kronor per år. Och då avser jag bara varor och tjänster som privata företag normalf fillhandahåller. Sjukvården, skolväsendet osv. ingår alltså inte. Den angivna siffran innefattar inte heller de statliga och kommunala bolagens omsättning.

Det är ytterst troligt att samhället skulle göra stora vinster på att låta enskilda företag konkurrera om tjänsteproduktionen till den offentliga sektorn. Jämförelser som gjorts visar aff egenregin ligger på mellan 10 och 30 % högre kostnader.

Därför konstaterar vi moderater atf det nu är dags att fastställa regler för hur kostnaderna för den offentliga sektorns egenregiverksamhet skall beräknas. För såväl polifiker som offentliga tjänstemän mäste beslutsunderlaget vid valet av egenregi alternativt entreprenad förbättras. Den offentliga egenregin fär inte vara någon helig ko!

Vi har kunnat notera konsekvenserna av de affärsdrivande verkens expansion utanför det rent monopoliserade området. Med monopolet som utgångspunkt bedriver verken en verksamhet som fått en hel del enskilda företag atf gå fill näringsfrihetsombudsmannen och anmäla verken på grund av otillbörligt utnyttjande av monopolet. Konkurrensen sker inte på likvärdiga villkor, dä verken kan dumpa priserna eller utestänga konkurrenterna i kraft av sitt monopol. Det är nu dags för socialdemokraterna att tala klarspråk. Jag frågar därför: Skall samhället ta till vara kompetensen och

konkurrensfördelarna inom det enskilda näringslivet för att minska det offentligas kostnader - eller föredrar man en utveckling som leder till ökad egenregi med fy åtföljande kostnadshöjningar? Det är en väl motiverad fråga atf ställa. Det är därför jag ställer den här i dag. En ökad konkurrens inom den offentliga sektorn skulle främst komma de mindre och medelstora företagen till godo, något som vi behandlar i reservation nr 4, en borgerlig trepartireservation om åtgärder till stöd för de mindre och medelstora företagen.

Under de borgerliga regeringarna påbörjades ett aktivt arbete för att förbättra situafionen för den mindre och medelstora företagsamheten. Bland de åtgärder som genomfördes var en sänkning av förmögenhetsskatten, inrättandet av en förordning som begränsar myndigheternas rätt atf kräva uppgifter samt införande av rätt till provanställning upp till sex månader. Därtill påbörjades arbetet med en genomgång av ledighetslagarnas inverkan på företagen. Var hamnade den f. ö.? En fortsättning var planerad med ett tredje steg i småföretagarfrågor.

Herr talman! Frän socialdemokratiskt håll har vi ännu inte sett några exempel på reformer till de mindre företagens fromma. Tvärtom! Några exempel pä motsatsen är skärpta kapitalskatter, ändrade rutiner för uppbörd av arbetsgivaravgifter - vilket medför ökat kapitalbehov för företagen -, höjda arbetsgivaravgifter och löneskatter samt ett första steg mot löntagarfonder- vilket f. ö. Kjell-Olof Feldt klart markerade i går här i riksdagen. Det är vad regeringen Palme hittills åstadkommit.

Herr talman! Vill man verkligen stimulera de mindre företagen måste man våga genomföra reformer som också av företagarna själva uppfattas som positiva. Jag vill tydligt markera detta, inte minst med hänsyn till att industriministern glädjande nog befinner sig här i kammaren i dag. Märk väl; utan småföretagare blir det inga småföretag. Därför måste man mycket hårt markera och slå vakt om småföretagaren och hans uppgift i sammanhanget.

Även här står socialdemokraterna vid en skiljeväg. Jag ställer frågan: Vågar ni genomföra reformer som leder till att företagarnas förväntningar om en rimlig avkastning på gjorda arbets- och kapitalinsatser infrias - eller tänker ni fortsätta skatteskärpningspolitiken gentemot företagarna? Vågar ni föra en politik som återställer jämvikten mellan företag och fack - eller skall ni fortsätta med en politik som ytterligare befäster fackets makt och minskar företagens frihet?

Herr falman! Från moderat sida finner vi det naturligt att olika konstellationer driver företag. Det kan sedan gälla fackföreningsägda företag, lantbrukskooperativa, arbefskooperativa eller privat ägda sådana. Det viktiga är här atf konkurrens fär ske på likvärdiga villkor samt att samtliga konstellationer får möjlighet att ge anbud till den offentliga sektorn.

Frän den förra regeringens sida framlades konkreta förslag för att förbättra kooperationens villkor, så att kooperationen på ett bättre sätt skulle kunna konkurrera på kapitalmarknaden. Den socialdemokratiska regeringen har

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Näringspolitik, m. m.

Nr 160 emellertid återkallat lagrådsremissen, vilket innebär en fördröjning av en

Tisdaeen den positiv lösning när det gäller kooperationens riskkapitalförsörjning. Det är

31 mai 1983 ' "8 '-' regeringen att så att säga ta sig i kragen och komma till beslut.

_____________ Men det kanske blir som med tillgodoseendet av företagens behov av

Näringspolitik riskkapital genom skattefondssparandet - det skall avskaffas och ersättas av

m. m.

löntagarfonder.

Slutligen, herr talman, vill jag säga följande. Den socialistiska majoritetens övertro på statens och kommunernas roll i näringslivssammanhang lyser igenom också när det gäller inställningen till läkemedelsindustrin. I en gemensam borgerlig reservation, nr 11, har vi framfört den väl underbyggda åsikten att läkemedelsindustrin skött sina åtaganden väl. Detta dokumenteras också av att denna bransch under en lång följd av är haft en positiv och problemfri utveckling, som inneburit stora framgångar pä exportmarknaden. Problembarnef har varit det statligt ägda KabiVitrum AB. Detta hindrar emellertid inte den socialistiska utskotfsmajoritefen att kräva ökat samhälls-inflyfande. Den fråga vi ställer är därför: Vad har staten att tillföra läkemedelsindustrin? Vårt svar är: inget annat än byråkrati och oerfarenhet. Därför måste värt råd bli: Låt läkemedelsindustrin vara i fred!

Med detta, herr talman, ber jagatt fä yrka bifall till reservationerna 1, 3,4, 7 och 11 i näringsutskotfets betänkande 1982/83:35.

Anf. 4 TAGE SUNDKVIST (c);

Herr talman! Näringsutskotfets betänkande 35 bygger pä 29 motioner från den allmänna motionstiden, som alla behandlar olika frågor inom näringspolitikens ram: Låt mig redan från början säga atf vi frän centerns sida gärna hade sett att det i detta sammanhang också funnits med en proposition från regeringen. Det finns underlag samlat för en proposition om kooperationens villkor i näringslivet, och det hade varit naturligt att föra fram förslag om defta. Det kunde man kanske ha gjort redan i höstas.

Den ekonomiska kris som vi nu genomlever - inte bara i vårt land - har i stor utsträckning sin grund i att näringslivet inte har haft förmåga att utvecklas i den takt som hade varit nödvändigt för att hålla sysselsättningen uppe. Därfill är krisen givetvis orsakad av en minskad efterfrågan. Svenskt näringsliv förlorade sin konkurrenskraft 1975 och 1976 och har sedan, trots mänga goda initiativ frän de borgerliga regeringarnas sida, inte fått den skjuts som skulle varit önskvärd. Detta är naturligtvis till stor del beroende på en lågkonjunktur som drabbat hela industrivärlden.

Men det är viktigt atf den ekonomiska krisen inte får resultera i uppgivenhef och handlingsförlamning. Det är vikfigt att vi inom ramen för en socialt anpassad marknadsekonomi söker bryta nya vägar för att lösa problemen.

Regeringen säger i årets budgetproposition att man avser atf bedriva en ny industripolitik. Men det som den politiken kan antas innehålla kan vi inte ställa oss bakom från centerparfiet. Vi vet - vi har just i dagarna fått klart besked på den punkten - att regeringens närings- och industripolitik som huvudpunkt innehåller införande av löntagarfonder. Det första steget har

tagits redan denna vår genom beslutet om vinstskatt för företagen. Från vår sida tror vi inte ett ögonblick pä att överförande av äganderätten av svenskt näringsliv till kollektivt och anonymt ägda fonder kommer att höja effektiviteten och tillväxten hos svenskt näringsliv.

Men det betyder inte att vi är ointresserade av att pröva nya vägar i näringspolitiken. Vi är heller inte ovilliga att sprida ägandet av svenskt näringsliv. Men det skall då fortfarande vara fråga om ett enskilt ägande, gärna i kooperationens form. Det var därför vi medverkade till att kooperafionsutredningen tillsattes 1977. Kooperationen är ingalunda någon ny företeelse i vårt land, men den arbetar i långa stycken under helt andra former än andra företag, t. ex. aktiebolag. Inte minst gäller det kapitalförsörjningen för de kooperativa företagen, varför det finns anledning att söka nya former och möjligheter för deras arbete. Men det finns också anlednmg att fortsättningsvis se över hur de arbefskooperativa företag som finns fungerar och vilka speciella problem de har ätt brottas med.

Utredningen kom med sina förslag under våren 1982, och efter sedvanlig remissbehandling utarbetades också en lagrädsremiss som överlämnades till lagrådet för atf en proposition skulle ha varit möjlig att lämna till riksdagen i vår. Tyvärr drog den nya socialdemokratiska regeringen tillbaka lagrådsremissen, och nu blir de tilltänkta förbättringarna för de kooperativa företagen åtskilligt försenade - om de ens någonsin kommer till stånd under en socialdemokrafisk regering.

En annan väg inom näringspolitiken som vi beträdde under de är som vi hade regeringsansvaret var förbättrade möjligheter för småföretagen. För första gången i svensk politik presenterade vår regering 1977 ett samlat program för utveckling av landets småföretag. Tidigare hade de mindre företagen satts i strykklass. Näringspolitiken hade ensidigt gynnat de stora företagen. 1982 skedde en uppföljning av den påbörjade småföretagspolitiken genom ett omfattande småföretagspaket, som regeringen lade fram för riksdagen.

Från centerns sida ser vi det som mycket viktigt att de redan tidigare vidtagna åtgärderna fär en uppföljning. Vi har också i vår partimotion, som behandlas i detta betänkande, redovisat de åtgärder som vi anser viktigast att vidta. I förkortad form skulle de kunna sammanfattas i fyra punkter:

För det första är det viktigt att stimulera företagandet.

För det andra är den totala efterfrågan i ekonomin avgörande för de flesta företags - och därmed också småföretags - möjligheter till framgång. Den allmänna ekonomiska politiken måste inrättas med hänsyn till detta.

För det tredje måste insatser göras för att småföretagen skall kunna fungera i marknadsekonomin pä lika villkor med storföretagen.

För det fjärde mäste vissa riktade insatser göras. Det är angeläget att prioritera de begränsade resurserna för detta ändamål, så att de kommer fill största nytta. Insatserna bör därvid styras till de s. k. utvecklingsbara företagen.

Herr talman! Jag övergår nu till att i korthet kommentera en del av de

Nr 160

Tisdagen, den 31 maj 1983

Näringspolitik, m. m.

Nr 160 reservationer som är avlämnade i anslutning till näringsutskottets betänkan-

Tisdagen den ' 35.

31 maj 1983 I reservation 1 upptas frågan om riktlinjer för näringspolitiken. Där slår vi

_____________ reservanter fast att marknadsekonomin måste stärkas. Företagens garanti för

Näringspolitik fortlevnad mäste vara deras egen utvecklingskraft och lönsamhet. Lönsam-

fjl 1 heten - vinsten - skall inte ses som ett problem och begränsas. Den skall ses

positivt - det är ju ur den som framtida investeringar skall göras.

Reservation 4 behandlar de krav som centern ställer i mofion 2132 om en uppföljning av den tidigare förda smäförefagspolitiken. Vi yrkar i reservationen att riksdagen ställer sig bakom de synpunkter som framförs i motionen och gör ett uttalande till regeringen om defta.

Reservationerna 7 och 8 behandlar kooperationens kapitalförsörjning. Lät mig påpeka aff det är en obetydlig skillnad mellan de båda reservationerna. Den borgerliga oppositionen är i sak enig. Till detta kan läggas att det finns en socialdemokratisk motion i samma fråga som blir tillgodosedd i reservafion 8. De kooperativa företagen svarar för en stor andel av den totala svenska industriproduktionen, men de har inte alls samma möjligheter att skaffa kapital som andra delar av näringslivet. Det är här vi menar att det måste till åtgärder. Förslag finns också, som jag nämnt tidigare. Det är bara en fråga om att lägga fram dem.

Reservafion 9 ställer sig bakom krav i center- och folkpartimotioner om en snar utvärdering av de löntagarägda företagen. Jag beklagar att regeringen hittills har visat ett ljumt intresse på det här området. Den företagsform som det här är fråga om kan vara en mycket intressant lösning vid ägarskifte. Och då är det angeläget att vi snabbt får en sammanställning av de erfarenheter som hitfills vunnits pä detta område. Det är just den snabba sammanställningen som vi kräver i reservation 9.

Herr talman! Slufligen några ord om reservation 11, som behandlar frågan om förstatligande av läkemedelsindustrin. Det är en fråga som inte är ny för riksdagen. Den här gängen har den aktualiserats av vpk. Riksdagen har vid tidigare fillfällen avslagit liknande förslag. Lät mig erinra om att vid årets riksdagsbehandling av statliga företag framförde vi förslag om att statliga företag skulle helt eller delvis säljas via börsen. Vi namngav dä nogsamt infe några företag, men det är ingen tvekan om att just läkemedelsföretaget KabiVitrum, statligt ägt, mycket väl skulle kunna vara aktuellt. Det är alltså raka motsatsen fill motionskravet som framfördes från vpk. Detta krav avstyrks.

Med det anförda yrkar jag bifall till reservationerna 1. 4, 5, 8, 9 och 11.

Anf. 5 CHRISTER EIREFELT (fp):

Herr talman! I det här ganska omfattande blocket näringspolitik är det de allmänna riktlinjer som fas upp i betänkande 35 som är viktigast.

Därutöver behandlas en rad konkreta motionsyrkanden som naturligtvis
också var för sig är väsentliga, men där våra resp. ställningstaganden oftast är
10 direkt kopplade till hur vi ser pä näringspolitiken i stort.

En av hörnstenarna i en liberal näringspolitik är frihandeln. Som en följd av att ekonomiska svårigheter i ett stort antal länder nu utlöser en våg av protektionism sätts vi själva allt oftare på prov. Ett aktuellt exempel var debatten här i kammaren om tekopolitiken. Enligt vår uppfattning präglades den i alltför stor utsträckning av olika krav på handelshinder.

För folkpartiet är det självklart att Sverige även i fortsättningen skall ha en öppen ekonomi.

Frihandeln är och har varit basen för ett litet, utlandsberoende land som värt. Vi har i olika internationella sammanhang arbetat för ett ökat varuutbyte länderna emellan.

En mycket stor del av svenskt näringsliv verkar med framgång pä utlandsmarknaderna. Ekonomin, sysselsättningen och levnadsstandarden i Sverige är beroende av fortsatt frihandel och atf svenska företag inte diskrimineras pä utlandsmarknaderna.

Men frihandeln har också inneburit att vissa svenska näringar fått problem. De nya industrialiserade länderna påverkar oss. Den indiska textilindustrin har konkurrerat med bl. a. tekoföretagen i Västergötland, de japanska varven och stålindustrin har "drabbat" både Sverige och andra delar av Europa. Samtidigt har vår export till nyligen industrialiserade u-länder, s. k. NIC-länder, ökat mer än vår import från dessa länder. Vår slutsats blir atf Sverige infe har nägon anledning att försöka hävda sig pä de områden där andra klarar sig bättre. För att skapa en långsiktigt konkurrenskraftig ekonomi och en på egna ben tryggad arbetsmarknad mäste vårt näringsliv anpassa sig till de yttre villkoren och utnyttja de relativa fördelar vi har jämfört med andra. Denna anpassning har varit ett av de viktigaste problemen i vårt samhälle under senare år.

Marknadsekonomin är för oss liberaler den självklara grunden för näringspolitiken. Inget annat system förmedlar lika effektivt signalerna frän konsument fill producent.

Men en väl fungerande marknadsekonomi kräver mänga självständiga företag som ständigt tävlar med varandra. Därför är folkpartiet lika mycket motståndare till privata monopol och karteller som vi är till förstatligande av näringslivet.

När vi i förra veckan här i kammaren kritiserade planerna pä ett bryggerimonopol gjorde vi det oberoende av ägarsituationen i bolaget. Vi är övertygade om atf både privata och statliga monopol höjer priserna och ökar byråkratin.

Den marknadsekonomi vi förordar präglas i stället av en långtgående maktspridning med ett decentraliserat och enskilt ägande och med en arbetsdemokrati som gör att flera får vara med och bestämma. Det bygger pä en annan liberal grundtes; gör man människor delaktiga i besluten frigör man ansvar och idéer.

Men det är viktigt att det är just de människor som berörs som skall engageras i besluten, vare sig man gör det som anställd eller som ägare i företagen.

Detta är ett av flera skäl till att vi bestämt avvisar kollektiva löntagarfon-

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Näringspolitik, m. m.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Näringspolitik, m. m.

der, vars realitet vi f. ö. fick en påminnelse om här i kammaren i gär.

Vi vill att svenskt näringsliv skall styras varken från fackföreningshögkvar-feren eller frän kanslihuset. Men vi tar lika bestämt avstånd från de marknadskrafter som verkar för en långtgående koncentration i det privata näringslivet.

Det finns en risk att intressena i en stark privat maktkoncentration vävs samman med den näringspolitik som bedrivs i de statliga centrala myndigheterna. Många kommer atf sitta pä flera stolar samtidigt.

Vi delar inte regeringens tro på att centrala planerare är bättre skickade att bedöma vad som är värt atf satsa på än folk ute i företagen.

Folkpartiet vill förbättra villkoren för de många mindre och medelstora företagen.

Det är nyföretagandet och den mindre industrin som är grogrunden för näringslivet. Under 1970-talet har skatteproblem, generationsskiften, byråkrati och låg vinstnivå varit problem som medfört ett minskat nyföretagande. De åtgärder som vidtagits sedan 1976 för att stärka näringslivet och förbättra konkurrenskraften har haft positiva effekter inte bara på stora företag utan också pä mindre och medelstora.

En rad åtgärder vidtogs under de icke-socialistiska regeringarna för att stärka våra småföretag. Men mycket återstår, och den nya regeringens intresse sä här långt förefaller stanna vid att man talar vackert om överläggningar med småföretagens organisationer. De konkreta åtgärderna går huvudsakligen i motsatt riktning.

Till det viktigaste nu hör att komma till rätta rned vissa besvärande skattepolitiska problem. Det gäller inte minst dubbelbeskattningen. Denna bör ändras så atf småföretagen inte i praktiken - för att kunna betala skatterna- ställs inför så hårda avkastningskrav att många företagare slutar eller aldrig börjar. Det är därför väsentligt att arbetet på att lösa dessa problem fortsätter. En viktig delfråga är att det i mindre företag arbetande kapitalet inte bör förmögenhetsbeskattas.

Bland småföretagen spelar hantverkarna en viktig men mindre uppmärksammad roll. Vi mäste slå vakt om en levande service- och hantverksnäring. Särskilda hanfverkslinjer inom gymnasieskolan är bra exempel pä stöd. Satsning pä en speciell hantverksnämnd skulle vara av stor betydelse. Vi föreslår därför att medel anvisas för en sådan nämnd. Ofta faller beslut av betydelse för hantverkarna på den kommunala kompetensens bord, t. ex. beträffande upphandling, lokaler och stadskärnesaneringar. Av speciellt stor betydelse i defta sammanhang är en reell konkurrens mellan kommunal verksamhet i egen regi och upphandling frän näringslivet. De existerande bestämmelserna för mervärdeskatten ger t. ex. i vissa fall en konkurrensnackdel för de privata företagen till förmän för kommunal egenregiverksamhet. Vi kräver att dessa bestämmelser ses över.

De här åtgärderna är delar av folkpartiets program för att stärka de mindre företagens situation. Samtidigt är det viktigt att fortsätta arbetet på en särskild bolagsform lämpad för mindre företag.

Folkpartiet har fidigare tagit initiativet till en utredning i syfte att utarbeta

en sådan enklare bolagsform. Det förslag som då framkom var mindre Nr 160
lämpat att ligga till grund för lagsfiftning. Detta arbete måste fortsätta. Tisdaeen den

Detsamma gäller arbetet med atf minska byråkrati och krångel. Jag är ri ppgj 1903

alldeles övertygad om att det gär att ytterligare minska det blankettraseri som

för mänga småföretagare innebär meningslöst arbete pä nätter och Näringspolitik
helger. ,„

De regionala utvecklingsfonderna svarar för en stor del av samhällets stöd till våra mindre företag.

Utvecklingsfonderna har sin rot i de gamla företagarföreningarna. Det är viktigt, tycker vi, att bibehålla dels inriktningen på de små företagen, dels kompetensen från näringslivet. I en studie frän statens industriverk konstateras att fonderna hittills lyckats olika väl i olika delar av landet. SIND-studien tyder också pä att de som utnyttjar fondernas servicekapacitet är relativt stora företag. Det är fel om detta sker på bekostnad av insatserna för de mindre företagen.

Fonderna måste också, liksom f. ö. kommun, landsting och andra organ, uppmärksamma kravet på generella åtgärder som den form i vilken man ger stöd. Kommunallagen utesluter ett riktat stöd, och fondernas service i form av lokaler, konsulttjänster m. m. måste ges icke selektiv karaktär. Nägon snedvridning av den ordinarie marknadskonkurrensen mellan enskilda företag fär inte bli resultatet.

Principerna för utvecklingsfondernas styrelsesammansättning har diskuterats vid flera tillfällen, och det sker också i betänkande 34. Folkpartiet avvisar nu, liksom vi har gjort tidigare, att styrelserna skulle utses pä annat sätt än av landstingen. Vi vill inte ha ytterligare ett partssammansatt organ, där det inte går att utkräva ansvar av styrelseledamöterna på politisk väg. Däremot mäste man, liksom hittills, sträva efter att välja ledamöter som har erfarenheter frän arbetet ute i näringslivet.

Folkpartiet poängterar också det arbete som sker i näringslivets egna organisationer. Vi menar att t. ex. branschorganisationernas arbete är mycket betydelsefullt när det gäller t. ex. service och att förmedla kontakter.

Vi kommer senare in också på verksamheten vid statens industriverk. Hugo Bergdahl kommer då att redogöra för folkpartiets syn bl. a. pä arbetsfördelningen mellan verket och industridepartementet.

Till det här avsnittet hör dock de branschråd och delegationer som finns inom ramen för departementet. Ett antal av dessa bör enligt vår mening redan nu kunna avvecklas. Om regeringen önskar samtala med företrädare för nägon bransch finns det, menar vi, goda möjligheter att göra detta utan särskilda, permanenta organ. En avveckling av sädana råd skulle ge en besparing på flera miljoner kronor. Regeringen bör ges i uppdrag att presentera ett förslag pä vilka av dessa som lämpligen bör avvecklas omedelbart.

Regeringen gör nu tvärtom och anvisar 5 milj. kr. för utarbetande av ett
slags branschprogram för, som det heter, övriga industrisektorer. Med det
menar man branscher som inte är i akut kris utan snarare kan bli eller redan 13

Nr 160 är tillväxtbranscher. Vi menar att det inte är regeringens sak att utarbeta

Tisdaeen den sädana program och peka ut vissa framtidsbranscher. Detta är tvärtom ett

31 mai 1983 område där marknaden arbetar bäst utan statlig inblandning. Inom parentes

_____________ kan nämnas att det knappast finns någon bransch där alla företag är

Näringsnolitik expansiva, lika litet som det finns en bransch där alla företag befinner sig i

„ kris. Tvärtom är det oftast sä att det finns företag inom alla branscher som gär

extremt dåligt resp. extremt bra. Det kan bero på en mängd speciella omständigheter beträffande produktnisch, företagsledningskapacitet, mark-nadskonfakt och annat. Speciella program för en viss bransch blir då av föga värde, och vi yrkar alltså avslag på förslaget om att ett sådant program inrättas.

Herr falman! Som jag nämnde i början av mitt anförande är folkparfiets ställningstaganden pä de olika punkterna i betänkandena 34 och 35 en följd av den liberala syn på näringspolitiken som jag har försökt att redogöra för. Med ett undantag skall jag därför låta reservationernas text vara argument nog. Undantaget gäller vår motion om att stimulera kvinnlig företagsamhet. Även om man börjar kunna utläsa en positivare attityd så har arbetsmarknaden, framför allt den privata, ännu inte accepterat atf kvinnor har arbetsuppgifter som kräver ansvar. I vart fall har man inte gjort det i tillräckligt stor utsträckning. Det finns därför anledning att tro att det just bland kvinnorna finns mycket outnyttjad kreativitet, kunskap och vilja att ta ansvar. Vi menar att man med en mer medveten och målinriktad satsning, t. ex. från utvecklingsfonderna, skulle kunna få betydligt fler kvinnliga företagare.

Herr talman! Jag yrkar bifall till samtliga reservationer' som har undertecknats av folkpartiet till näringsutskottets betänkanden nr 34 och nr 35. Jag ber kammarens ledamöter uppmärksamma det räftelseblad som är utdelat. Det visar att mitt namn skall återfinnas under reservation 7 i betänkande 35, inte under nr 8 som felaktigt kommit att anges.

Anf. 6 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk);

Herr talman! En verkningsfull kamp mot den ekonomiska krisen är bl. a. en kamp för sysselsättning och ökad industriell produktion. Om detta råder inga delade meningar i Sveriges riksdag, även om högerkrafterna med förkärlek nämner toksparande inom den offentliga sektorn och ekonomisk åtstramning som medicin för den sjuka moder Svea.

Sysselsättningen inom industrin har nu kommit in i ett sä allvarligt läge att de mest ambitiösa program för att skapa nya jobb i huvudsak fär ägnas åt atf fylla luckor efter de arbetsfillfällen som i snabb takt försvinner genom strukturrationaliseringar och nedläggningar men också genom utlandsinvesteringarna, som ökar starkt. Pluseffekter utöver den här negativa trenden fordrar enorma insatser, det tror jag att vi alla är överens om.

Sverige tillhör kretsen av äldre västliga industriländer där krisens struktur

och stagnation har gjort sig starkt gällande. Framtidsförväntningarna är

svaga bland dem som ser realistiskt pä den kapitalistiska ekonomins

14 möjligheter till återhämtning. Alla har tyvärr inte denna realistiska syn.

Industrifolket litar till att man skall hitta en egen nisch för produktion där man under en kortare tid hoppas vara ensam producent. Den tanken planterades i kammaren nyss av herr Eirefelt. Andra tror på starka ledare inom industrin - dvs. att de klipska "halvgudarna" inom storfinansens bolag skall lösa problemen. Befria kapitalismen och sätt den i händerna på ledarna, så ordnar sig allt - det är SAF-argument som ekar långt in i Sveriges riksdag.

Socialdemokraterna för sin del har knutit huvudförväntningarna till den devalvering som skall lösa problemen. Man hänvisade till den i betänkandet också. Vissa framsteg har gjorts i år, det skall inte förnekas, men något annat var kanske inte heller att vänta. Det är helt klart atf en konkurrensdevalvering som i ett slag ger oss fördelar jämfört med andra länder vad gäller kostnader osv. ger en kortsiktig framgång, men den kan inte på något sätt lösa de långsiktiga problem som finns inbyggda i värt kapitalistiska ekonomiska system. Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer allt att vara återställt igen och vi är tillbaka i samma läge.

För atf vi skall kunna fa oss ur det förlamande ekonomiska grepp som hålls av vår egen storfinans och av den internafionella storfinansen behövs en helt annan polifik än den ganska passiva och till marknadskrafterna litande politik som med litet olika styrka har förts av både borgerliga och socialdemokratiska regeringar. En sådan politik - som bryter med den gamla - måste innehålla följande element, anser vi.

Sverige mäste slå in på en mer självständig väg i industrialiseringssträvandena. En liten nation hotas annars att helt sugas upp av multinationella och nationellt hemlösa imperier. En överdriven specialisering slår sönder det nät av industriell produkfion som är nödvändigt. Defta har redan hänt, det har redan blivit stora häl i den industriella kakan. Det kan enklast skådas om man tar del av överstyrelsens för ekonomiskt försvar propåer om vad som behövs för att vi skall få en rimlig självförsörjning under kristider. Där ser man verkligen hur stora hålen är.

Ett mera sammanhållet nationellt hushållningssystem framstår som allt nödvändigare för att framtiden i nägon män skall vara i våra egna händer.

Vi skall inte avskärma oss. Vi skall naturligtvis ha exportindustri. Men det finns ett svenskt talesätt som passar väl in pä detta område: Lagom är bäst.

Folkpartiet talar om frihet, om en handelsfrihet som inte finns. Internationell frihandel i dag är inte sä fri som folkpartiet och andra liberaler tror. Den är i stor utsträckning knuten till infernhandel inom multinationella bolag.

Jag skulle vilja passa på att ställa en fråga till folkpartiet, om det tilläts i debatten. Folkpartiet talar om kapitalkoncentration och gillar inga typer av monopol. Man talar varmt om hur man skall kunna förhindra att fonder uppstår som har någon anknytning till arbetarrörelsen. Man säger sig vara motståndare till kapitalistiska monopol. Men man nämner inte med ett ord hur man skall komma åt de kapitalistiska monopolen. Det vore intressant att

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Näringspolitik, m. m.

Nr 160 få en liten debatt med folkpartiet om hur man har tänkt sig att lösa de här

Tisdaeen den problemen. Hur skall man komma åt de stora finanstmsterna? Hur skall man

31 mai 1983 komma ät de stora finansmonopol som man säger sig kämpa mot?

_____________ Vi anser att en ny ekonomisk politik hand i hand med en ny industripolitik

NäringSPoUtik " viktig. För att nå målen krävs vissa åtgärder. Vi har därför väckt en del

„. . mofioner med förslag till sådana åtgärder.

Vi anser att det krävs ingrepp mot monopoliseringssträvandena i ekonomin. Som framgår av betänkandet har vi motionerat om en skärpt konkurrenslagstiftning, där skälen för ingripande enligt lagen måste vidgas till fall där sysselsättning och/eller berörda kommuners intressen hotas. Vidare vill vi ha generellt förbud mot marknadsdelnings- och priskarteller. Det vore ett instrument för att komma åt de privata monopolen och deras härjningar. Men jag förstår atf folkpartiet inte alls ställer upp för det; här vill man ha den liberala friheten.

Socialdemokraterna har några motioner- inte partimotioner utan enskilda - i den här andan. Motionärerna ansluter sig i stort sett till vad vi har sagt i vpk-motionen. Det är intressant att det faktiskt finns tankar i sanmia riktning inom socialdemokratin, även om motionerna naturligtvis inte tillstyrks av utskottsmajoriteten.

Makten över produktionsmedlen och dess användning är av central betydelse för att kunna skapa ett samhälleligt industriprogram av det slag som vi föreslår i vår motion. Storfinansens maktpositioner i banker, investmentbolag och stiftelser måste berövas dem genom att dessa överförs i samhällets ägo. Leva eller låta dö för hela bygder eller industrigrenar kan infe rimligtvis också i fortsättningen få avgöras av en handfull personer, som i de här ärendena har en makt som vida överstiger regeringens och riksdagens.

I den regionalpolitiska debatten häromdagen anförde jag exemplet Fagersta: Det kommer hem en finansman från USA - han bor inte ens i Fagersta - och sträcker upp en hand och har tre miljoner röster. Han dominerar därmed hela Fagersta kommun och dess framtid. Man måste göra någonting ät det här. Någon gäng måste också socialdemokratin ta bladet frän munnen.

Tyvärr finns det inte i några socialdemokratiska motioner eller i betänkandet frän majoriteten ens en antydan om att man skulle ha något intresse av att ingripa mot de här maktpositionerna, trots att det har varit arbetarrörelsens huvudfråga under de hundra år som man organiserat sig inom arbetarrörelsen! Det var därför att maktförhållandena varorimliga som man en gång i tiden började organisera sig! Men det finns inte ett ord om detta, vare sig i motioner eller i betänkande. Det är sorgligt.

En långsiktig industrialisering av landet måste ske. Vi har föreslagit atf
100 000 nya industrijobb skall skapas inom en tioårsperiod. För det behövs
ett program som bör vara en kombination av ekonomisk, industriell,
naturvetenskaplig och socialvetenskaplig kunskap. Man bör arbeta efter i vid
mening samhällsekonomiska bedömningar.
16 De områden som främst kan komma i fråga när det gäller utvecklingspro-

grammet - jag skall infe fördjupa mig särskilt mycket och infe utveckla varje Nr 160 tanke, men jag vill ändå nämna de områden som vi anser att man kan Tisdaeen den utveckla - är avancerade transportsystem, teknik för utbildning och -ji _.„: 1903

kunskapsförmedling, datorer och elektronik, telekommunikationer, indu- _____

strimaskiner, byggnads- och stadsplaneteknik, nya processanläggningar. Näringspolitik alternativ förnybar energi, miljöteknik, medicinsk teknik och s. k. autonoma „ produktionsstrukturer. Det sista kanske borde få sin förklaring.

Mot bakgrund av de stora hål som finns i indusfrikakan och som jag fidigare talat om och de dåliga möjligheter vi har till självförsörjning under avspärrning skulle man kunna bygga upp mera fristående industriella strukturer, utlokaliserade på olika platser i landet. Begreppet autonoma strukturer kommer från Frankrike. Exempel på' det finns också från arbetarkooperativen i norra Spanien.

Hur är det dä med de 100 000 nya jobb vi talar om? Kan det verkligen bli någonting av det - är det infe en propagandafras? Thorbjörn Fälldin lovade ju 400 000 nya jobb, och det blev ju infe ett enda utöver dem som tillkom i kanslihuset - det vet ju alla. Hur skall vpk kunna skapa 100 000 nya jobb? Är det inte ett uttryck för samma löftespolifik, dömd att misslyckas?

Nej, det är det inte. Vår politik baseras inte på grundlösa förhoppningar om en allmänt expanderande ekonomi eller på tomma fraser om att den kapitalistiska marknadsekonomin är så förträfflig att om man bara väntar kommer det fill stånd en utveckling. Borgarnas argument har ju under lång tid varit att bara man skapar lättnader, skall det ordna sig inom kapitalismen.

Socialdemokraterna litar pä konkurrensdevalveringen, vill sänka lönekostnaderna i internationell relafion och hoppas att vinster uppstår i företagen, och den vägen skall kapitalismen börja fungera igen. Man tror att man genom stora vinster och sänkta lönekostnader skall kunna fä kapitalet atf verka som förr, trots att man kanske innerst inne vet att det är andra tider; den internationella utvecklingen har gått så långt att vi aldrig mera fär uppleva 1950-talet. Den svenska modellen kan inte upprepas - det fordras nya tag.

Som vi också säger i en mofion till årets riksdag måste man styra samhällsutvecklingen på ett annat sätt. Vi kräver naturligtvis nafionalisering av banker och storföretag samt skapande av samhällsfonder. De fackliga organisafionerna och de anställda mäste få mer att säga till om. De kan verkligen utveckla sina arbetsplatser. Dessa krav avfärdas i utskottsbefänkandet på en och en halv rad, där man säger att man, eftersom vpk är alltför kritiskt till biandekonomin, infe kan tillstyrka motionen..

Vad är det för biandekonomi vi har? Vad är det för blandning? Jo, en
blandning mellan statligt och enskilt ägande. Men det är ingen biandeko
nomi. Vi har en kapitalistisk ekonomi. Kan någon här förklara var
socialismen i denna ekonomi finns? Jag tycker atf det är en begreppsförvir
ring, som är ganska falsk och farlig. Vi har inte en biandekonomi utan en
kapitalistisk ekonomi med ett blandat ägande. Sä skall det låta. Det vore bra
om socialdemokraterna själva gjorde upp med dessa illusioner. Då kunde de 17

2 Riksdagens protokoll 1982/83:160

Nr 160 kanske komma litet närmare verkligheten, när de skall fatta beslut.

Tisdagen den °' denna bakgrund har Jörn Svensson reserverat sig angående Riktlinjer

31 maj 1983 ör näringspolifiken.

_____________ Privatkapitalet har hitfills fått styra och ställa efter eget huvud. De

Näringspolitik regionalpolitiska inslagen har varit otillräckliga. Det mesta som händer sker

f fYi. kortsiktigt och i förhoppning om en internationell konjunkturuppgång, som,

även om den skulle komma, blir mycket svag och kortsiktig och inte alls kan

lösa de långsikfiga problemen. Med hänvisning till detta anförande, herr talman, yrkar jag bifall till

samfliga vpk-motioner som behandlas i defta betänkande.

Anf. 7 CHRISTER EIREFELT (fp) replik:

Herr talman! Hans Petersson i Hallstahammar frågar efter det liberala alternativet. Låt mig bara kort säga aff det väsentliga är att vi fär en situafion med en mängd olika företag med skilda ägarformer och av olika storlek. De anställda ute i det enskilda företaget skall ha möjlighet att påverka besluten. Konsumenterna skall genom sin efterfrågan få en chans atf bestämma vad som skall produceras. Det skall inte ske genom centrala beslut. Vi tror att detta är det bästa sättet att ta vara på de gemensamma resurserna. Självklart måste defta sedan kompletteras med t. ex. en konkurrenslagstiftning, vilket folkpartiet har tagit initiativ fill, och med en aktiv konsumentpolitik inte minst.

Anf. 8 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk) replik:

Herr talman! Ja, Christer Eirefelt, det är vackra ord det där, men ni ställer inte upp på den skärpning av konkurrenslagstiftningen som vi föreslår och som just är fill för aff man skall kunna fä vidgade möjligheter atf förhindra monopolisering, kartellbildningar, marknadsdelning samt en prissättning sorh är dold men ändå gemensam.

Sä säger ni aff ni är intresserade av att de anställda ute i företagen skall få mera att säga till om. Men hur i all världen skall folkpartiet nä dit? Ni orerar över varje typ av fondförslag. Ändå har vänsterpartiet kommunisterna framlagt ett fondförslag som gäller också lokala fackliga investeringsfonder, varigenom man skapar ett verkligt inflytande för de anställda i företagen. De får möjlighet atf påverka utveckling och investeringar. Det är ett sådant inflytande som ni talar om men aldrig förverkligar.

Hur skall ni med er trohet fill den liberala marknadsekonomin och akfieägarnas gudomlighet kunna få till stånd en sådan utveckling som ni talar om? Inse att det är luftslott som ni bygger så länge ni inte vill föreslå en enda konkret åtgärd för aff komma någonsfans.

Anf. 9 CHRISTER EIREFELT (fp) replik:

Herr talman! Skillnaden mellan värt och vpk:s sätt att se på detta är att vi
anser aff det är de anställda ute i de enskilda företagen som själva skall få
möjlighet att påverka besluten. Påverkan skall inte ske i fackföreningshög-
18 kvarteren eller i andra centrala organ.

Konkurrenslagstiftningen är fillräcklig sådan den ser ut i dag efter den Nr 160

justering som har gjorts. , Tisdagen den

31 maj 1983
Anf. 10 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk) replik; __________

Herr falman! Jag kan bara konstatera aff vad Christer Eirefelt ville nå. Näringspolitik nämligen att de anställda själva skall kunna påverka besluten, har .vi i vpk föreslagit atf man skall skapa instrumenten för. Själv har han inga instrument. Men gjorda undersökningar visar att den avgörande makfen pä bolagsstämman utövas av ett par tre personer, som genom sin närvaro eller rent av genom ombud kan utöva fullständig makt över framfid och utveckling för stora industrikoncerner och för hela kommuner.

Jag tog ett exempel från Fagersta. Vad vill ni göra ät Fagerstakoncernen, där en enda man med tre miljoner röster kan dominera hela utvecklingen, ändra bolagsstämman och sätta kommunen på plats? Vad har ni för alternativ till ett fondförslag, där de anställda får vara med och planera och besluta?

Anf. 11 NILS ERIK WÅÅG (s):

Herr talman! Näringspolifik är ett politiskt begrepp som likt många andra förändras och omvärderas med utvecklingen. Om vi vill göra klart för oss vad vi menar med näringspolitik, då bör vi kanske hålla oss till den definition som finns här i huset: Näringspolifik är vad näringsufskottet handhar, således industripolitik och handelspolitik. Däremot är näringspolifik inte längre'-kanske som ett belägg för förändringen i fiden - konsumentpolitik. I begreppet ingår således infe skatter, infe devalvering och infe löntagarfonder.

Näringsutskoftef är riksdagens industriutskott. Ett, riksdagsutskott är ett erkänt tvärpolitiskt debafforgan, som infe binds i offentlig insyn. Det medför ett ansvar för utskottet atf inte vara bara en budcentral för partiledningarnas faktiska värderingar.

Vad händer när det vänder? Morgondagens indusfri befolkas av projektorer, konstruktörer och ingenjörer samt, på golvet, av operatörer, montörer och reparatörer. Inga "-örer" går och sopar. Hur skall det för svensk indusfri så vikfiga behovet av dessa välutbildade, med lägst det tvååriga tekniska gymnasiet, fillgodoses i framtiden? Hur skall vi undvika att ett de outbildades proletariat bildas? Hur säljs Sverige bättre? Ja, det sistnämnda behövde sannolikt, herr talman, klargöras i en utlandsresa för utskottet. Hur blev resultatet ute pä arbetsplatsen av våra polifiska beslut?

Det här är exempel på frågor som vårt industriutskott mäste fa sig an och umgås med.

Ett belägg för bristen på industripolitisk och näringspolitisk måldiskussion
som jag ser allvarligt på utgör reservation 1 till betänkande 35. Mot en helt
visst ofrånkomlig förnyelse av industripolitiken argumenterar man. där
utifrån allmänt erkända självklarhefer. ,

"------ den bristande lönsamheten inom industrin är det största hindret för

Nr 160 industriell expansion." - Ja, det är en självklarhet som alla häller med

Tisdagen den °'"-

31 maj 1983 Det framhålls vidare att förutsättningarna för näringslivet "måste förbätt-

_____________ ras". - Ja visst!

Näringspolitik Förbättringen skall åstadkommas "genom näringspolitiska åtgärder av

generell natur". - Också det är en självklarhet.

Det måste till "en höjning av lönsamhetsnivån inom näringslivet.---------------------

Näringslivet måste ges förutsättningar att klara nödvändiga omställningar samt möjlighet atf satsa på utvecklingsdugliga industrier." - Ja, detta håller alla här i kammaren med om.

Man måste "slå vakt om de långsiktigt utvecklingsbara enheterna inom industrin. Företagens garanti för fortlevnad mäste vara deras egen utvecklingskraft och lönsamhet - inte offentliga bidrag." - Allt är självklarheter.

"Konkurrensen får inte snedvridas och kapitalmarknaden inte snedbelas-tas." Man måste ha "en positiv syn på förnyelse och strukturomvandling".

Det här var huvuddragen i reservation nr 1.

De kamrater i utskottet som har reserverat sig vet mycket väl atf vi delar -och i vissa fall bryter mark för - dessa uppfattningar. Men i reservationen fär man det aff framstå som om vi socialdemokrater vore den svenska företagsamhetens fiender. Här har utan tvivel partistrategerna segrat över utskotfskamrafernås bättre vetande.

Det Erik Hovhammar sade i sitt anförande lät som en anklagelse mot socialdemokrafin, men han var minst lika krifisk mot de sex borgerliga regeringsåren.

I reservation 3 talas under liknande former som i reservation 1 om främjandet av serviceföretagen och behovet av bättre stöd till små och medelstora företag. Främst moderater talar numera ofta om marknadsekonomi, men vi har hört ordet nämnas även av andra borgerliga talare i dag. Begreppet slår igenom främst i reservation 1.

Sannolikt vill man med ordet marknadsekonomi markera en högervrid-ning i förhällande till det vedertagna begreppet biandekonomi. Men nu är det biandekonomi vi har. Även moderater godtar det lilla socialistiska inslaget av trygghet i vår ekonomi - atf ingen skall behöva svälta eller frysa ihjäl här i landet. Detta må fill sin lilla del vara ett svar till Hans Petersson i Hallstahammar.

Marknadsekonomi däremot finns inte, åtminstone inte i den gamla liberala meningen atf konsumentens fria val styr marknaden. Eftersom marknadsföring förekommer lönar den sig; och marknadsföring innebär att tillverkare och distributörer styr konsumentens val.

Bättresföd till små och medelstora företag-ja, det vill alla i utskottet som

de medvetna industripolitiker de är. Men hur gör vi det bäst? Christer

Eirefelt har antytt en del, men detta bör vara ett ämne för en måldiskussion,

fortlöpande och förutsättningslös.

20 Reservafionerna 5 och 6 bör närmast föranleda en mälprövning i

utvecklingsfondernas styrelse. Fonderna har redan de påtalade möjligheterna.

Jörn Svensson efterlyser i reservation 2 ett långsikfigare perspekfiv i näringspolitiken, och den synpunkten är naturligtvis helt rikfig. Men man kan inte genom ett tillkännagivande i riksdagen hänskjuta en sådan fråga till en regering som är vald pä tre år. Här måste ufskottsledamöterna ta initiafiv i sina partier, så att en bestämd politisk vilja utformas i alla parfier som är företrädda i utskottet.

Även reservation 10 om indusfriplanering för Göteborgsregionen har anknytning till defta resonemang. Men innehållet är intressant och ger ett stimulerande perspekfiv infe bara på. Göteborgsområdet.

I näringsufskottet har vi redan börjat förbereda oss inför en proposition, väntad under nästa budgetår, med anledning av kooperafionsutredningen. Vi har varit i Lönsboda våren 1982 och i Lesjöfors i höstas och tagit del av hur löntagarkooperativer kan byggas upp.

Dä nedläggning av ett företag hotar är det naturligt atf både de anställda och samhället sätter sitt hopp till att ett löntagarkooperativ kan bildas. De företagsekonomiska förutsättningarna för kooperativet är ofta dåliga, särskilt om man övertar företaget utan en föregående sanering, som t. ex. en konkurs kan ha inneburit.

En jämförelse mellan de stora kooperativa organisationerna.och bolagen visar aff trots upprepade förlustbokslut har man vanligen infe haft kraften inom kooperationen att byta ut styrelse och VD. Det leder till tanken att löntagarkooperativet som en demokratisk förening nog bör äga ett akfiebolag som driver rörelsen - ett aktiebolag där VD och styrelsen rekryteras utifrån.

En annan fråga är hembudsskyldigheten. Kan den fillgodoses med en stiftelse fill vilken andelar kan säljas vid frånfälle?

Vad jag antytt visar att en serie frågor finns atf diskutera vid sidan av kapitalförsörjningen, t. ex. företräde vid övertagande o. d., i anslutning fill kooperafionsutredningen och proposifionen nästa budgetär.

Detta är sagt med anledning av reservationerna 7, 8 och 9 om kooperation.

Naturligtvis slår det igenom i utskottet att det också finns vissa ideologiska motsättningar, omöjliga,att överbrygga. En sådan är grunden fill reservation 11 om förstatligande av läkemedelsindustrin. De borgerliga partiernas företrädare meriar som bekant att staten infe skall driva sådan verksamhet som är lönsam. När KabiVitrum nu visar lönsamhet, vill man sälja det på börsen, som Tage Sundkvist sade här.

I reservafion 12 gär vpk längre än vi åtminstone f. n. finner möjligt i fråga om konkurrenslagen.

I reservafion 13 om Landskrona Finans AB menar reservanterna: "Villkoren för kapitaltillskott till bolaget bör i enlighet härmed inte framstå som vare sig alltför förmånliga eller alltför oförmånliga i jämförelse med de villkor andra företag av motsvarande slag kan erhålla." Därmed uttrycker man precis vad utskoffsmajoriteten menat. Om reservationen har fillkommit

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Näringspolitik, m. m.

Nr 160 för att man där uttrycker saken bättre, dä kan den möjligen vara

Tisdagen den berätfigad.

31 mai 1983 långt näringsutskoftets betänkande 35 om näringspolitiken.

_____________ Herr falman! Vitsen med gemensam debatt bör infe missas. Därför

Näringspolitik övergår jag nu fill betänkande 34. Där behandlas det som gäller kortsiktigt

fjj fjj inom näringspolitiken, nämligen anslag för kommande budgetår. Här finns

23 reservationer, som jag något skall beröra.

Utskottet har genomgående biträtt proposifionens förslag. Det är lätt atf allmänt säga atf vi måste spara på statens utgifter. Det är betydligt svårare atf peka ut något bestämt område där besparingarna verkligen kan göras. Till de borgerliga ufskotfsledamöfernas heder må sägas att de gjort betydande försök. I ett läge då det är just till vår industripolitik som samhällets ansträngningar bör knytas kan det dock enligt utskottsmajoriteten inte vara särskilt välbetänkt att avveckla branschråden av kostnadsskäl, som man vill i reservation 1, eller aff vara alltför njugg med anslag till kommittéer, som i reservationerna 2 och 3. Dessutom är det just i utredningar och kommittéer som näringslivet genom sina företrädare kan komma till tals med statsmakterna.

De regionala utvecklingsfonderna är ett resultat av de borgerliga regeringsåren. Det hindrar infe moderaterna att uttrycka sig kritiskt om dem och föreslå nedskärningar i reservafion 4. Folkparfiet och centerparfiet biträder proposifionens anslagskrav, men i reservafion 5 anger de synpunkter inför kommande förslag från regeringen.

Utvecklingsfondernas styrelser har ägnats uppmärksamhet av näringsutskoftef, som inför regeringens behandling av frågan riktat uppmärksamhet på att styrelserna bör få företrädare för näringsliv och fackliga organisationer fastare knutna till sig. Då menar de borgerliga ufskottsledamöterna enligt reservation 6 atf några korporativa inslag i styrelserna infe bör komma i fråga. Ordet korporativism klingar dåligt. Det påminner om fascism. Det är verkligen inte väl formulerat när man uttalar att SHIO, Sveriges hantverks-och industriorganisafion, och SIF, Svenska indusfritjänsfemannaförbundet, bör kunna bli representerade.

I reservation 7 om kombinafion av olika former av industristöd föreslär Christer Eirefelt "atf riksdagen med anledning av mofion 1982/83:2035 som sin mening ger regeringen fill känna vad utskottet anfört". Övriga ledamöter anser utskottets skrivning vara tillräcklig.

En staflig hantverksnämnd vill centern och folkpartiet inrätta enligt reservation 8. Christer Eirefelt vill också ha ett tillkännagivande enligt reservation 9 om utvecklingsfondernas insatser för hantverk och hemslöjd. Hanfverksnämnden kosfar 4,2 miljoner om året - pengar som utskottsma-joriteten inte anser sig kunna uppbringa.

Anslagsfrågorna i övrigt leder till reservationer, 10-18, 20, 21 och 23, där moderaterna genomgående föreslår besparingar. I reservation 19 vill Christer Eirefelt behålla datorforskningen på oförändrad nivå. I reservation 22 vill de borgerliga ufskotfsledamöferna inte inrätta ett mät- och provcent-

22 rum som föreslagits.

Herr talman! Jag yrkar bifall fill utskottets hemställan i betänkandena 34 och 35.

Anf. 12 ERIK HOVHAMMAR (m) replik:

Herr falman! Enligt näringsutskoftets värderade ordförande Nils Erik Wåäg är det väldigt mycket som är självklart i den här debatten. Man behöver infe fa upp exempelvis frågan om löntagarfonder eller nämna den, eftersom den inte tillhör de frågor som näringsufskottet behandlar.

Jag vill påstå atf frågan är sä avgörande för näringslivets utveckling atf den mäste tas med i ett sådant här sammanhang. Skulle man, som socialdemokraterna nu vill, införa löntagarfonder mot viljan hos majoriteten av svenska folket, undanröjer man också marknadsekonomin. Då ges väldigt få möjligheter för enskild företagsamhet och privat äganderätt atf fungera. Därför har vi tagit oss friheten att även nämna begreppet löntagarfonder i den här debatten. Det är många frågor som vi far upp i reservation nr 1 till betänkande nr 35. Betänkande nr 34 kommer andra kolleger frän moderaterna att beröra. Därför skall jag inte gå in på det här.

När det gäller inriktningen av den allmänna näringspolifiken - och det är den som utgör grunden för företagsamheten i vårt land - har vi exempelvis sagt att vi vill ha generella medel, inte selektiva. Jag har noterat atf generella medel i större omfattning än vad som är fallet med selekfiva skulle gynna speciellt de mindre och medelstora företagen.

Vi har också sagt att vi i Sverige har en alltför stor offentlig sektor. Den far ju 70 % av BNP. I denna sektor skulle företagen enligt vår mening fritt få konkurrera med egenregiverksamheten. Vi har kunnat visa att man, om sådan konkurrens äger rum, får fram betydligt förmånligare varor och tjänster än när det offenfliga självt skall handlägga denna verksamhet. Det har gjorts en hel del undersökningar, som jag infe i dag behöver gå in på, vilka tydligt markerar atf det här finns stora pengar att förtjäna.

'V'i har den målsättningen att det i värt land skall föras en politik som är företagsvänlig. Det ärden inte med alla de pålagor som den socialdemokratiska regeringen undan för undan lägger pä näringslivet och som speciellt drabbar de mindre och medelstora företagen.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Näringspolitik, m. m.

Anf. 13 TAGE SUNDKVIST (c) replik:

Herr talman! Det är ett par frågor i Nils Erik Wåågs anförande som jag vill kommentera.

Först frågan om löntagarfonder. Nils Erik Wåäg konstaterar atf det är en fråga som inte hör fill dagens ärende, näringsutskottets ämnesområde eller näringspolitiken i ordets egentliga bemärkelse. Det kan hända atf det som Nils Erik Wåäg på denna punkt säger är helt korrekt, men man kan ändå inte komma ifrån atf ett införande av löntagarfonder kommer att påverka industrin, företagen, ja hela näringslivet i så stor utsträckning att man helt enkelt inte kan gä förbi den frågan om man över huvud taget skall diskutera näringspolifik.

Socialdemokraterna har fidigare gått i filttofflorna när det har gällt frågan

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Näringspolitik, m. m.

om löntagarfonder. I veckoslutet sparkade de emellerfid av sig dessa filttofflor. Numera har de tagit pä sig storstövlarna och talar om atf det kommer atf bli löntagarfonder och atf vi skall få ett förslag till sädana fonder. När man diskuterar näringspolitiken är det naturligt att man omnämner detta faktum.

Hur socialdemokraterna än lägger upp dessa löntagarfonder, kommer de att få en enormt stor påverkan på näringslivet - på ägarförhållandena, styrningen och investeringsviljan. Det kommer alldeles säkert att sätta sina spår.

Den andra frågan som jag vill ta upp gäller kooperation och en utredning om möjligheterna för kooperativa företag atf ordna sin kapitalbildning pä samma sätt som andra företag. Jag är tacksam för atf det nu redovisas att det kommer en proposition. Det är bara det aff denna proposifion kommer att vara försenad ett och ett halvt år. Den skulle mycket väl ha kunnat läggas fram fidigare, om man hade velat.

När det gäller de arbefskooperativa företagen vet vi mycket väl - det har också utskotfsmajoritefen skrivit i sitt betänkande - att det finns en delegation som bevakar detta område. Den skall egentligen göra det i fem års fid. Det är tre år kvar av denna femårsperiod. Vi menar att det är angelägnare än sä atf vi får fill stånd en utvärdering. Det är därför som vi i vår motion har krävt, och sä småningom också reserverat oss för, att det skall göras en utvärdering snabbare.

Det är riktigt, som Nils Erik Wåäg här sade, att utskottet redan har börjat studera dessa frågor. Om jag är litet värdslös, kanske jag kan tolka Nils Erik Wåäg på det sättet atf han ingalunda har för avsikt att vänta i fre är. Då kan vi närma oss varandra rätt betydligt på den punkten.

Anf. 14 CHRISTER EIREFELT (fp) replik:

Herr talman! Jag skall försöka tillgodose utskotfsordförandens önskan och infe tala om löntagarfonder, även om de otvetydigt skulle få en avgörande negafiv inverkan på det näringsliv som vi är safta atf främja. Sä visst hör frågan hit.

Utöver frågan om kollekfiva löntagarfonder är det tydligt att en av de mest påtagliga skillnaderna i värt sätt att se på näringspolitiken gäller just generellt stöd kontra selektivt stöd. Jag tycker för min del att industrisfödsutredning-ens kartläggning verkligen manar fill eftertanke för oss litet var, och borde göra det också bland socialdemokratiska näringspolitiker. Nackdelarna med selektivt stöd har tydligen infe alls uppmärksammats. Man har i varje fall inte dragit några sådana slutsatser, eftersom man nu, såvitt jag kan förstå, gär i direkt motsatt riktning och använder i stor utsträckning just selektiva medel.

Detta innebär enligt min uppfattning med nödvändighet att marknadens normala funkfioner ersätts av polifiska beslut, med allt det negativa som det i sin tur drar med sig. Det är farligt att generalisera, men om jag påstår att politiker oftast är dåliga företagsledare tror jag inte att jag gör mig skyldig till någon överdrift.

Även om det i och för sig infe är någon stor sak, är detta branschprogram Nr 160 för övriga industrisektorer - som det har kommit att heta - ett typiskt Tisdneen den exempel på övertron på selektivt stöd. Det kan inte vara regeringens sak att oi • igo-j

peka ut framtidsbranscher och t. o. m. enskilda företag. Det tror jag att _____

marknaden själv klarar bäst. Näringspolitik,

När det gäller branschråden försvarar Nils Erik Wåäg dem med att de är m yyi nödvändiga som kontaktorgan fill näringslivet. Jag tror inte det. Jag tror att kontaktmöjligheterna finns utan att man har formella organ. Det går att samfala med varandra utan atf sitta på ömse sidor om ett sammanträdesbord.

Anf. 15 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk) replik;

Herr talman! När det gäller industripolitiken slår de borgerliga in öppna dörrar i sin reservation, som herr Wåäg mycket riktigt säger. Det beror på att man har i stort sett samma uppfattning om industripolitik. Precis som jag sade i mitt anförande, har borgerliga och socialdemokratiska regeringar med olika styrka fört samma politik. Därför är borgarnas reservation till förväxling lik de argument som förs fram av herr Wååg. Socialdemokraterna och de borgerliga vill med olika medel stärka kapitalismen. Vänsterpartiet kommunisterna vill ifrågasätta och avskaffa kapitalismen. Det är där som skillnaden ligger, och det är därför som det är så svårt atf se nägon skillnad på borgerlig och socialdemokratisk polifik.

Det var också det som gjorde att man 1976 valde en borgerlig regering. Folk sade: Det är ingen större skillnad - vi provar några andra, så får vi se hur det går. Nu vill det till att socialdemokraterna slår in på en ny väg, så atf folk infe står inför samma problem 1985 och säger: Det blev ju ingen ändring - vi provar med borgarna igen ett tag. Det finns en allvarlig risk för att socialdemokraterna, om de inte lyckas förändra politiken till dess art, står inför ett liknande läge vid nästa val, och det vore jag den förste att beklaga.

Jag fick reda på att socialismen i vår ekonomi är ett antal trygghetslagar. Det är inte att undra på att socialdemokratiska regeringsföreträdare i början av 1970-talef utropade att socialismen är här. Har man den uppfattningen, är det klart aff vi haft socialism i vårt land ganska länge. Det var ju tidiga kampfrågor för arbetarrörelsen, att åtminstone försöka lindra verkningarna av kapitalismen genom olika trygghetslagar. Jag hävdar att vi infe har nägon socialism i vår ekonomi. Det skulle vara intressant atf få beskrivet hur den socialism som vi sägs ha i så fall ser ut.

I kritiken av vår motion säger herr Wåäg atf man inte kan göra som vänsterpartiet kommunisterna vill. Det är i och för sig framåtsyftande förslag som vpk har, säger han. Jag är tacksam för att han säger det och därmed skiljer ut våra förslag från de borgerliga förslagen, som är mer konservativa.

Herr Wåäg säger att man infe kan hänskjuta dessa förslag till en regering
som har bara tre år på sig, utan man måste ta inifiativ i partierna. Men vi har
just tagit initiativ i vårt parti! Och hade man tagit samma initiativ i de andra 25

Nr 160 partierna kanske näringsutskottet hade kunnat enas om en ny utveckling. Jag

Tisdaeen den hoppas verkligen, mot bakgrund av vad jag sade nyss, att det inte är bara tre

31 maj 1983 °'" ' " regering med arbetarinslag och en majoritet för

arbetarpartierna i riksdagen. Jag hoppas att man skall kunna tänka och

Näringspolitik arbeta i litet längre tidsperioder - annars är det alldeles för olyckligt, herr

Wååg. Jag tror att man har en chans att sitta kvar just om man förändrar
politiken.

Anf. 16 NILS ERIK WÅÅG (s) replik:

Herr falman! Som jag försfår saken har jag replikräft bara på vad Hans Petersson i Hallstahammar sade. Men jag vill ändå säga att de borgerliga företrädarna här naturligtvis får diskutera löntagarfonder och skatter om de vill. Jag för min del har svarat pä det som gäller näringsutskotfets betänkanden 34 och 35.

Jag erkänner, Hans Petersson, atf den ifrågavarande reservationen frän er tyder på atf ni har tagit ett initiativ i partiet. Jag håller med om att också de andra partierna borde ta inifiativ, borde pröva frågan om näringspolitik och industripolitik på sikt. Vi försöker göra det i det parfi jag tillhör. Men jag tycker att de reservationer som avgivits från de borgerliga partierna tyder på atf man inte har haft nägon längre gående planering, inte någon långsikfig industripolitik.

Anf. 17 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk) replik: Herr talman! Jag får inkassera framgången, herr Wååg, när ni säger att vänsterpartiet kommunisterna har en framåtsyftande politik. Det är synd att utskottet då inte faller för den politiken och säger att det var ett bra initiativ som skäll fullföljas och därmed fillstyrka vår mofion. Dä hade frågan flyttats fram ett steg i stället för atf avvisas och stanna upp i det borgerliga sammelsuriet inom industripolitiken.

Jag försfär faktiskt inte logiken. Ni säger aff det är bra att kommunisterna har tagit initiativ, men de initiativen vill ni inte försöka föra framåt. Det kan man fakfiskt göra i utskottet.

Anf. 18 NILS ERIK WÅÅG (s) replik:

Herr talman! Skälet, Hans Petersson, fill att vi inte har fallit för charmen i ert tal är atf vi har en egen diskussion om en framåtsyftande politik.

Talmannen anmälde att Hans Petersson i Hallstahammar och Erik Hovhammar anhållit atf till protokollet få antecknat atf de inte ägde rätt fill ytterligare repliker.

Anf. 19 NIC GRÖNVALL (m):

Herr talman! Jag skall beröra en fråga som väl möjligen skulle kunna

betraktas som en mindre fråga i defta stora betänkande, men som jag likafullt

anser vara en väsentlig fråga, eftersom den på sitt sätt illustrerar svagheterna

26 i, och lättheten att misslyckas med, ett statligt engagemang i företagandet -

svagheterna i sammanblandningen mellan politisk verksamhet och kommersiell verksamhet. Det gäller Landskrona Finans AB..

Styrelseledamoten i detta bolags styrelse, Bo Nilsson, har motionerat om en översyn av de avgifter bolaget har att betala fill staten, och det har föranlett atf näringsutskottet fått att överväga denna fråga. Bo Nilsson tycks mena aff avgiften skall relateras fill bolagets resultat, och inte följa en strikt avtalsbunden formel. Han följer därmed upp ett viljkor som angavs av Hans Cavalli-Björkman när han blev tillfrågad om han var villig att äta sig uppdraget att bli ordförande i styrelsen för detta bolag. Hans Cavalli-Björkman ställde dä villkoret atf denna avgift skulle avskaffas och att bolaget fritt skulle få disponera de resurser staten tillskjuter, utan att vara befalningsskyldigf för ränta eller liknande avgifter. Hans Cavalli-Björkman har sedermera uppenbarligen övergivit detta villkor, eftersom han ju åtog sig uppdraget, utan att se fill att villkoret genomfördes. Det är också värt att notera aff Landskrona Finans AB senare genomfört en förhandling med staten i syfte att påverka dess villkor i förhållande till staten, utan att beröra de frågor som Bo Nilsson motionerar om.

När Öresundsvarvet skulle läggas ner kände både staten och de berörda kommunerna ett stort ansvar för de anställda som skulle förlora sina jobb. Landskrona Finans AB bildades då som ett medel att tillföra trakten stora resurser för atf lösa de sysselsättningsproblem som onekligen skulle uppkomma. Svenska Varv fick bli statens medel som huvudfinansiär. Av varvsstödets 900 milj. kr. tillfördes Landskrona Finans AB 100 miljoner och dessutom - det är mycket viktigt - hela varvsanläggningen, utan atf man behövde betala ett öre för den.

Det intressanta med Landskrona Finans AB är att det vilar på ett avtal där
bolagets ändamål har noga preciserats. Detta anges i utskottets betänkande,
s. 20 under p. 2: "Tillskoftsmedlen får tas i anspråk endast för verksamhet
som bedöms kunna vara eller bli företagsekonomiskt lönsam även om
verksamheten omfattar ett högt risktagande ."

Det skall också noteras, herr talman, att i det här avtalet angivits att man förutsätter en revision av avtalsvillkoren sedan erfarenheter vunnits, en revision som alltså skall anpassa villkoren till de erfarenheter som kan vinnas under bolagets existens.

Landskrona Finans AB tillfördes mycket stora resurser. Man skulle t. o. m. kunna använda begreppet enorma resurser. Men bolaget åtog sig också en mycket svår uppgift. Det är värt att notera att bolaget pä dess bolagsstämma för 1982 har framlagt en förvaltningsberättelse, där bolagefs styrelse i den allmänna inledningen anger följande: "Landskrona Finans är ett finansbolag med uppgift atf på kommersiella grunder skapa, utveckla och stimulera annan lönsam verksamhet än varvsrörelse i Landskrona och Svalövs kommuner samt äga, förvalta och bedriva uthyrning av fast egendom." Det skall här också noteras att i bolagefs balansräkning per den 31 december 1982 finns upptagna tillgångar om 111606 000 kr., vilka fillgångar i huvudsak bestod av bankmedel 10 miljoner, fordran hos Svenska Varv 30 miljoner, reversfordringar och rättigheter 13 miljoner, aktier i

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Näringspolitik, m. m.

Nr 160________ dotterbolag, av vilka ett värt 29 miljoner är ett dotterbolag samägt med SKF,
Tisdagen den___ "-" "y fastigheter eller nybyggnader 15 miljoner. Mot denna starka
31 mai 1983____ balansräkning finns inget främmande kapital. Landskrona Finans AB är
_____________ _ alltså ett helt unikt bolag, såvitt gäller dess finansiella styrka och

Näringspolitik, ställning.

Landskrona Finans AB, herr talman, är således ett utomordentligt gynnat,

utomordentligt starkt bolag, som har givits en uppenbarligen skicklig ledning som på ett framgångsrikt sätt löst sin samhällsekonomiska uppgift, nämligen atf skaffa fram sysselsättning för Landskronaområdet..

Det måste emellertid vara självklart att detta bolag liksom alla andra bolag skall betala ränta för sitt kapital: Detta är särskilt självklart för detta bolag som givits så gynnsamma omständigheter.

I takt med att bolaget fyller sitt krav på lönsam verksamhet kommer det att fä avkastning från fastigheter som hyrs ut och av aktier i dotterbolag. Bolaget bör alltså mycket snart kunna övergå till affärsmässig finansiering och därmed inte bara betala ränta till staten utan även betala tillbaka fillskotfsmedel. Hade industriministern varit kvar i kammaren skulle jag ha sänt den hälsningen med honom att det synes vara ett rimligt krav att staten och Landskrona Finans AB upprättar en strategisk plan för verksamheten framöver och i den försöker belysa hur bolaget skall utvecklas, hur ränta skall betalas och hur bolaget skall övergå till affärsfinansiering, så att staten kan få tillbaka de hundra miljoner som staten så väl behöver i dessa tider.

Moderaterna har i en mycket måttfullt formulerad reservafion pekat på det självklara kravet atf Landskrona Finans AB måste driva sin verksamhet på villkor som överensstämmer med vad som gäller för andra-bolag av liknande slag.

Jag hemställer med dessa ord, herr talman, om bifall till denna moderaternas reservation, nr 13.

Anf. 20 NILS ERIK WÅÅG (s) replik:

Herr falman! Vad utskottet velat med sin skrivning är precis det att Landskrona Finans AB skall behandlas som andra finansbolag. Genom det här sättet att räkna avgift till staten intar det en särställning.

Nu är det sä atf det börjar bli allt fler av den här typen av finansbolag. Då är det angeläget att samtliga bolag behandlas lika. Det är vad utskottet sagt, och mot det uttalandet är det väl som Nic Grönvall har reserverat sig.

Anf. 21 IVAR FRANZÉN (c):

Herr talman! Lät mig allra först rätta till en som jag hoppas felsägning som
Hans Petersson i Hallstahammar gjorde sig skyldig till i sitt inlägg, då han
sade att Thorbjörn Fälldin hade lovat 400 000 nya industrijobb. Även om det
var en angelägen målsättning, var dei ju inte sä. Vad vi i centern framfört som
en synnerligen angelägen målsättning har varit 400 000 nya jobb någon gäng i
början på 1980-talet. Vi kan nu konstatera att huvuddelen av denna ökning i
sysselsättningen har skett. Dessutom kan vi konstatera att angelägenheten i
28 målsättningen är lika aktuell i dag som när vi ställde upp den 1976. Hade vi

haft de 400 000 nya jobben, skulle arbetslösheten ha varit mindre än med de     Nr 160
ungefär 300 000 nya arbetstillfällen som har kommit till under den här     Tisdaeen den
perioden.                                                                                         31 j g

Herr talman! Jag skall sä ägna mig åt näringsutskottets betänkande ________

1982/83:34, som omfattar inte mindre än 45 punkter och behandlar bl. a. Näringspolitik många anslagsfrågor inom industridepartementets område. I flertalet fall är nj rn utskottet helt enigt, och det finns ingen anledning att debatten skall handla om de punkterna.

I en viktig fråga är meningarna i utskottet skilda, och det gäller verksamheten vid utvecklingsfonderna.

För centerns del har vi särskilt i reservation 5 poängterat vikten av atf utvecklingsfondernas serviceverksamhet utvecklas och till rimlig kostnad blir fillgänglig framför allt för de nystartade företagen. Denna fråga tar vi också upp i reservation 5 i näringsutskotfets betänkande nr 35. Vad nystartade företag tycks vara i stort behov av är bl. a. en god bokföringsservice, skatterådgivning och god information om de regler som gäller för företagande, regler som anger såväl rätfigheter som skyldigheter. Vi i centern anser att en god service pä dessa områden till nystartade företag har en sådan gynnsam effekt på det framtida resultatet för företagen att en viss subventionering bör övervägas.

Vi i centern anser det också viktigt atf det finns en lyhördhet för de synpunkter som kommer från företagarhåll angående förenklingar och effektiviseringar av fondernas verksamhet. Lika viktigt är det att sainarbetef mellan företagarorganisationerna och fonderna är gott, så att allt dubbelarbete kan undvikas.

Något av en huvudfråga för demokratin i fondernas verksamhet är styrelsens sammansättning och valet av styrelse. Centern har ända sedan fondernas fillkomst 1978 hävdat att styrelsen skall vara politiskt vald och att styrelsen skall kunna ställas till svars i allmänna val. Samtidigt har vi kraftfullt betonat vikten av att i styrelsen finns både omfattande kunskap och erfarenhet från företagande och facklig verksamhet. Vi kan absolut inte acceptera korporativa inslag i styrelsen.

Fondernas anknytning till landstingen är ytterligare ett mofiv för att hela styrelsen skall väljas demokratiskt av landsfingen. Socialdemokraternas inställning på denna punkt är djupt oroande, och industriministerns uttalande om att avtalen med landstingen skall sägas upp och omförhandlas med målsättningen att införa korporativa inslag i styrelsen, kommer vi att på allt sätt motarbeta.

Utskottets uppskattade ordförande Nils Erik Wååg tycker att det låter illa med korporativa inslag, och han försöker här framställa saken som om detta närmast skulle vara en missfirmelse av en rad fina organisationer som SHIO, SIF osv. Så är inte fallet. En sak kan vara mycket bra, men den skall ha rätt plats. Jag skall försöka beskriva detta.

Om Nils Erik Wååg får ett hår i smöret, då påstår han att håret är en
förorening. Om han däremot fär smör i håret säger han med samma
bestämdhet att smöret är en förorening. Men om vi tittar på smöret pä en 29

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Näringspolitik, m. m.

smörgås, anser vi att det är en mycket förnämlig produkt. Ett vackert hår har vi väl ofta njutit av. Alltså: Varje sak pä rätt plats, dä kommer det till sin rätt och fyller avsedd funkfion.

Herr talman! Med defta yrkar jag bifall till reservationerna 5 och 6 i betänkande 34 och reservation 5 i betänkande 35.

Regeringen har på ett påtagligt sätt låtit verksamheten inom departementet svälla ut. Under rubriken Branschråd och liknande organ som bekostas av kommiftéanslaget sker en ganska okontrollerad utökning av departementefs löpande verksamhet. Detta anser vi i centerpartiet vara en icke önskvärd utveckling och hävdar att regeringen omedelbart bör inleda en avveckling av branschråden och så snart som möjligt redovisa för riksdagen efter vilken plan denna avveckling kan ske.

Centern vill emellerfid inte förorda en sänkning av kommiftéanslaget som går ut över ERU:s verksamhet. Däremot anser vi det självklart att regeringen mycket målmedvetet skall tillvarata övriga möjligheter till besparingar. Vi avstår från att precisera besparingarna till visst belopp, men förutsätter att regeringens besparingsarbete kommer till synes i betydande reservationer på anslaget vid budgetårets utgång.

Jag yrkar med detta bifall till reservationerna 1 och 3 i betänkande 34.

Hantverket är enligt centerns mening en alltför dåligt utnyttjad resurs i det svenska samhället. I dag sysselsätts ca 230 000 personer i hantverksyrken och inom hemslöjden. Ett livskraftigt hantverk är en viktig bas för startande och utveckling av nya småföretag. Centern förordar atf omedelbara åtgärder skall vidtas från statens sida för atf förstärka effekterna av de insatser som olika myndigheter och organisationer gör pä hantverksområdet.

Enligt förslag av förre centerriksdagsmannen Johan A. Olsson bör det inrättas en statlig hantverksnämnd som ges en självständig ställning som beslutande organ och erhåller resurser för framåtsyftande insatser, såsom inventeringar och utredningar inom sitt verksamhetsområde. För budgetåret 1983/84 bör 4,2 miljoner anvisas för nämndens verksamhet.

Därmed yrkar jag bifall till reservation 8.

Regeringen vill utöka anslaget till branschfrämjande åtgärder. Centern anser infe att det finns tillräckligt starka skäl för detta. Det kan inte vara regeringens sak att utpeka vissa företag inom en icke-krisdrabbad bransch som framtidsförefag och gynna dessa men inte andra företag i branschen. Vi i centern vill poängtera atf de omvärldsanalyser och andra utredningsinsatser som det föreslagna utökade branschprogrammet bl. a. skulle omfatta likaväl kan ske inom ramen för industriverkets ordinarie utredningsverksamhet.

Centerns ställningstagande innebär att vi yrkar bifall till reservation 13 och till ett anslag för branschfrämjande åtgärder som är 5 milj. kr. lägre än vad regeringen föreslär.

Herr talman! Jag vill också något kommentera en del moderata reservafioner.

Moderaterna vill starkt begränsa utvecklingsfondernas verksamhet. Anslaget fill service och administration föresläs minska med 10 milj. kr., och 50 milj. kr. av ränte- och amorteringsmedel skall årligen dras in till staten.

När det gäller utvecklingsfonderna är det infe fråga om de vanliga, oprecisa, kamerala moderata prutningarna. Här har prutningarna den omfattningen att de på ett påtagligt sätt kommer att påverka fondernas verksamhet och utläningsmöjlighefer.

Utvecklingsfondernas verksamhet har stor betydelse för de små företagen. Centern har, som jag fidigare nämnt i denna debatt, bedömt fondernas serviceverksamhet som mycket värdefull speciellt för nystartade företag. Både de kraftiga nedskärningarna av fondernas resurser och de avgiftshöjningar som moderaterna föreslår kommer att få betydande negativa effekter för ett decentraliserat småföretagande. Jag beklagar att moderaterna så litet beaktar småföretagens intresse.

Erik Hovhammar talade i sitt anförande tidigare om ovänliga handlingar mot småföretagen, och det är en rubrik som mycket väl stämmer in på moderaternas handlande vad gäller utvecklingsfonderna.

Ett litet kors i taket skulle man kanske sätta när moderaterna plussar på 10 miljoner i fråga om räntesubventioner för exportkrediter. Visst finns det vissa skäl för denna höjning, men vägt mot prutningarna gentemot utvecklingsfonderna så känns det fel. Helt klart är det i första hand de stora företagens intressen som moderaterna här företräder.

Kanske är det något av en lustighet som moderaterna presterar i sin generella spariver, när de i reservation 17 föreslår prutningar på utgifter som inte är beslutade.

Moderaterna har också en rad synpunkter på STU:s verksamhet. Det skulle vara intressant om den moderate företrädaren något kunde förtydliga dessa synpunkter. Man sägeri reservation 18: "Det kan emellertid vara svårt för STU atf rätt bedöma på vilka forskningsområden finansiella stödåtgärder gör störst nytta. STU:s verksamhet skulle enligt utskottets mening" - dvs. enligt moderat mening - "därför vinna på en närmare anknytning till vetenskapliga institutioner och industriell kompetens utanför STU."

Vill moderaterna knyta STU härdare till universitet och högskolor? Kan detta i sä fall förenas med en härdare bindning till industrin? Jag ställer dessa frågor eftersom jag gör den bedömningen att det ligger ett värde i STU:s fria ställning öch anser att hårdare bindningar skulle medföra uppenbara risker för sämre resursutnyttjande.

Till sist vill jag bara med anledning av folkpartiefs reservation nr 19 poängtera atf informationsteknologi är ett mycket prioriterat område i STU:s kommande treärsplan. Reservationen slår in vidöppna dörrar. Detta vill jag ha sagt bara för att stryka under ett sakförhållande som även framgår av utskoftsbetänkandet.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Näringspolitik, m. m.

Anf. 22 NILS ERIK WÅÅG (s) replik:

Herr talman! Jag är inte helt övertygad om vad som är smör och vad som är hår i Ivar Franzéns blandning.

Branschråden har inte utökats under den socialdemokratiska regeringsperioden. Däremot har två branschråd avvecklats av den nuvarande industriministern - och de infördes ju på den gamla regeringens tid.

Nr 160 Anf. 23 ERIK HOVHAMMAR (m) replik;

Tisdagen den Herr falman! Jag blev något förvånad när Ivar Franzén säger atf

31 maj 1983 moderaterna icke är vänliga mot småföretagarna. Om Ivar Franzén läser

_____________ igenom våra mofioner - speciellt vår partimotion och vår kommittémotion -

Näringspolitik kommer han att få en uttömmande kartläggning beträffande vad modera-

terna tycker i dessa frågor. Det finns infe något parti som för en mera

småföretagsvänlig politik än moderata samlingspartiet.

Jag vill också säga att när det handlar om utvecklingsfonderna anser vi att kreditgivningen till näringslivet mycket väl och i första hand kan handhas av kreditinstituten. Vi menar också att man beträffande rådgivning och konsultinsatser skall ta betalt för de tjänsterna. Man skall inte i onödan konkurrera ut en hel del mindre företag som bedriver sådan här verksamhet.

Frågorna kring STU kommer min partikollega Per-Richard Molén atf beröra i sitt inlägg.

Kontentan av Ivar Franzéns anförande är atf han infe har läst på läxan. Jag rekommenderar honom att noga ta del av vad moderaterna anser i näringspolifiken, speciellt när det gäller att hantera frågor som rör småföretagsamheten.

Anf. 24 IVAR FRANZÉN (c) replik:

Herr talman! Låt mig till Nils Erik Wååg säga: Låt SHIO representera smöret och SIF håret, båda mycket förnämliga organisationer var och en pä sitt verksamhetsområde. Men låt oss vara överens om att de infe bör blandas in i en demokrafiskt vald styrelse. Då tycker jag att bilden borde vara ganska lättförståelig. Därmed har jag markerat min stora uppskattning av dessa organisafioner. Det jag vänder mig emot är att Nils Erik Wåäg försöker att få vår inställning när det gäller styrelsevalet fill utvecklingsfonderna att se ut som en missaktning mot organisationerna. Sä är icke fallet.

Till Erik Hovhammar; jag gjorde liksom Nils Erik Wåäg tidigare en begränsning till det aktuella betänkandet. Jag skall villigt erkänna att jag infe i fråga om varje kommatecken har studerat alla moderata motioner m. m. Men det ni åskådliggör i detta betänkande hävdar jag är en bra text under rubriken Ovänlig handling mot småföretagen.

Anf. 25 ERIK HOVHAMMAR (m) replik:

Herr falman! Om man avger ett sä generellt omdöme som Ivar Franzén gjorde om moderat näringspolifik och om vår inriktning i småföretagarfrågor, har man skyldighet att sätta sig in i vad vårt parti verkligen vill och kan -inte bara utgå ifrån en enstaka fråga som tagits upp i ett betänkande. Man skall vara litet aktsam innan man för fram sädana här allmänna synpunkter. Därför manar jag ännu en gång Ivar Franzén att läsa igenom motionerna, innan han tar fill orda på sätt som nu har skett.

Anf. 26 IVAR FRANZÉN (c) replik:

Herr talman! Låt mig bara konstatera att i och med sitt inlägg nu erkänner Erik Hovhammar att moderaternas ställningstagande vad gäller utvecklingsfonderna, såsom det beskrivs i betänkande 34, är en ovänlig handling mot småföretagen.

Talmannen anmälde atf Erik Hovhammar anhållit atf till protokollet få antecknat atf han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Näringspolitik, m. m.

Anf. 27 PER-RICHARD MOLÉN (m):

Herr talman! Jag har för avsikt att vid behandlingen av de här två betänkandena från näringsufskottet om näringspolitiken och om anslaget inom industridepartementets område diskutera exportkrediterna och utvecklingsfonderna. Det blir min partikollega Lars Ahlsfröm som kommer att ta upp frågorna om STU.

Först vill jag göra några mer allmänna reflexioner. Jag beklagar att sädana vikfiga frågor som vi just nu behandlar tas upp under riksmötets sista vecka. På det sättet blir den fillgängliga fiden väldigt knapp och medger inte den fördjupade debatt i en vidare krets som skulle vara av intresse när det gäller en sä väsenflig fråga som näringspolifiken.

Vi kan konstatera att den klassiska industripolitiken som syftat till atf upprätthälla konkurrens på marknaderna och som haft ett klart inslag av ett kollekfivt skattefinansierat stöd till vissa industriella utvecklingsprojekt har kommit i skymundan. I stället har vi fått en mycket omfattande flora av statliga subventioner, statliga direkta kapitalinsatser och statliga förefagsre-konstruktioner i företag som knappast har framfiden för sig. Under trycket av akuta händelser och en medveten socialiseringspolitik frän socialdemokraternas sida har marknadsekonomins spelregler luckrats upp. En stor del av marknadens normala funkfioner har ersatts av politiska beslut.

Det är tyvärr bara att konstatera att riksdagen och departementen infe allfid sitter inne med den kompetens som gör dem väl lämpade atf generera affärsidéer eller göra investeringar. Det finns en stor risk för att alla de projekt som genereras i den politiska beslutsprocessen normalt har en lägre lönsamhet än de som genereras i marknaden. Det är därför utomordentligt vikfigt att industripolitiken ånyo länkas in i den ekonomiska polifiken och ges fasta och långsiktiga spelregler. De politiska beslut som skall vara bevis pä politisk dådkraft - eller vad vi skall kalla det - visar sig i tillkomsten av industriverk, investeringsbank och en fjärde AP-fond. När dessa inifiafiv visade sig otillräckliga, fortsatte man i rask takt att besluta om etablerings-bolag, utvecklingsfonder, utvecklingsbolag, regionala investmentbolag och statliga handelshus. När de politiska förväntningarna inte heller efter dessa satsningar har uppfyllts, vänder man blickarna mot löntagarfonder och kanske strukturfonder som den stora lösningen, ett Columbi ägg. Det finns en tendens att de gamla bildade instituten byråkrafiseras och växer av egen kraft, samtidigt som man från den politiska sidan ständigt har lust att skapa nya institut. Det är på det vi känner igen den socialdemokrafiska

3 Riksdagens protokoll 1982/83:160

Nr 160 näringspolifiken med dess beklagliga selektiva inslag.

Tisdagen den lär kan det inte fortsätta. I en intervju i en av våra stora dagstidningar

31 maj 1983 f*" någon månad sedan sade Harry Schein: "Jag känner Krister Wickman

_____________ sedan fyrtiotalet. När han fick budet av Erlander att bli landets förste

Näringspolitik industriminister avrådde jag honom faktiskt." - "Varför det?" frågade

fj2. rn. intervjuaren. "Jag fattar aldrig och har aldrig fattat vad en industriminister

skall göra. Industridepartementet saknar den kompefens som behövs för att industriministern skall kunna leka förefagsdokfor som Nils Åsling gjorde." Jag skulle nog gärna vilja inkludera även vår nuvarande industriminister i den beskrivningen. Han är inte särskilt mycket sämre att leka företagsdoktor än Nils Åsling var.

Harry Scheins inställning är ganska signifikativ för personer som har erfarenhet av företagandet, och den erfarenheten kan man inte frånta Harry Schein.

När det gäller utredningen om industriverk kan man konstatera att omsättningen pä personal är stor. Den saknar erfarenhet från företagssektorn, den ser mest tjänsterna inom industriverk som en utbildning och som en start på en karriär. Det är inte sä som industriverk skall bedrivas - om de nu skall bedrivas. Nej, för industripolitiken behövs fasta spelregler. Det gäller framför allt att hindra att vi uppnår politiska tvångssituationer som leder till ekonomiskt ineffektiva lösningar.

Frän moderata samlingspartiefs sida gör vi därför gällande att industriverket inte behövs, inte heller utvecklingsfonder om vi låter marknaden råda. Då ser marknaden själv fill att förse oss med den kompetens och de varor och tjänster som vi efterfrågar.

Herr falman! Därefter tänkte jag gå över på frågan om exportkrediter. Från moderat sida beklagar vi i vår partimofion att regeringen inte har insett värdet av exportkrediter i hela dess vidd. Att ovanpå den internationellt överenskomna räntan, concensusräntan, lägga en halv procent fördyrar exporten och gör det svårt för företag att hävda sig i den internationella konkurrensen, där marginalerna många gånger är synnerligen små och där exportkrediter, som vi vet, utgör ett väsentligt inslag i konkurrensen.

67 miljarder av svensk export har skett med SEK-krediter under budgetåret 1981/82. Den exporten skulle sannolikt inte ha kommit till stånd utan dessa krediter. Därför bör man kanske ändå notera att de fordringar som fortfarande finns är på bara 1,5 miljarder kronor.

Den SEK-sfödda exporten bidrar också till en betydande sysselsättning för exportföretagen i Sverige. Så länge man internationellt tillämpar den här formen av subventionering är vi från moderat håll beredda att stödja verksamheten. Uppfattningen från socialdemokraternas sida att devalveringen ändå skulle ha skapat fillräckliga exportfördelar delar vi infe. Därför bör vi framöver fillämpa de internationellt överenskomna räntesatserna. Regeringens förslag i det här avseendet bör alltså avvisas.

Sverige kan nu också sedan något år tillbaka ge blandade krediter, krediter

med visst statligt gävoinnehåll, till u-länder. Här kopplas biständsmyndig-

34 heten in, och även regeringen. Gåvodelen i krediten kan belastas bistånds-

anslaget. Frän moderat sida anser vi det motiverat att även övriga kostnader      Nr 160
som har med krediterna till u-länder atf göra påförs bisfåndsanslagen.      Tisdagen den
Konstaterade kreditförluster är också sådant som ganska naturligt bör     31 maj 1983
belasta biståndsanslagen.

På det här sättet kan vi enligt moderat mening utan några som helst Näringspolitik konsekvenser dra ned det statliga anslaget när det gäller exportkrediter med /. . 20 miljoner, vilket vi också ger uttryck för i en av våra reservationer.

När det sedan gäller utvecklingsfonderna och näringsutskotfets behandling av dessa har jag följande kommentarer.

Utvecklingsfonderna skall enligt sina statuter verka för fortsatt utveckling av länens näringsliv och ge ökade möjligheter till trygg sysselsättning pä grundval av samhällets industri-, regional- och sysselsättningspolitik. Den politiska grundvalen för utvecklingsfonderna är alltså klar - fonderna prioriterar i första hand sysselsättning.

Att de mindre företagen har svårigheter är i och för sig ingenting speciellt för Sverige - det är snarare en internationell företeelse. Utvecklingen har dock varit klart mera accentuerad i Sverige än i andra länder, dels beroende på socialdemokraternas utpräglat storföretagarvänliga skatte- och näringspolitik, dels på grund av den fackliga rörelsens åtgärder. Facket har benhårt tvingat in mindre företag i samma mönster som man påtvingat storföretagen, och därmed har hela tyngden av de senaste decenniernas lagstiftningsflod drabbat småföretagen, som oftast var för sig inte har vare sig resurser eller kunskaper att handskas med de nya juridiska och kollektivavtalsmässiga komplikationerna.

Det är alltså i väsenflig grad, herr falman, politikernas åtgärder, förstärkta av den fackliga rörelsens polifik, som lett till de svårigheter som politikerna velat avhjälpa genom aff inrätta utvecklingsfonder. Det är en av anledningarna fill att vi från moderat sida är skeptiska till utvecklingsfonderna. För vår del ifrågasätter vi om det inte vore bättre att i stället för att ge hjälp frän utvecklingsfonderna göra det lättare för småföretagsamheten genom atf gä djupare och åstadkomma ändringar i de regler och förutsättningar som just har förorsakat svårigheterna.

Låt oss sedan se pä fonderna och deras kreditgivning! Meningen är atf fonderna skall kunna acceptera större risker än vad bankerna enligt banklagen kan tillåta. Det finns naturligtvis en uppenbar risk att fondernas intåg på marknaden gör bankerna mera obenägna att ta de största riskerna. Det vore enligt min mening naturligt, om man försöker skyffla över de mest riskfyllda krediterna pä utvecklingsfonderna. Sädana tendenser kan otvivelaktigt redan spåras, även om det är stora skillnader mellan bankerna. På lång sikt kan man utan tvivel utgå från atf verkligheten blir sådan, eftersom detta vore en naturlig anpassning fill marknadsförutsättningarna för bankerna. Om så blir fallet, är det ju möjligt atf fondernas tillkomst och expansion i själva verket inte tillför företagen något nettotillskott av krediter. Fondernas fillskott motsvarar vad bankerna drar tillbaka.

Den polifik som har förts under senare tid - infe minst när det gäller
löntagarfonderna - har medfört att nästan all riskfylld finansiering alltmer 35

Nr 160 kommer atf övergå fill atf lösas genom kreditgivning i institutionella former.

Tisdagen den Eftersom man har velat stimulera ny företagsamhet och utveckling av redan

31 maj 1983 existerande, har villkoren varit lätta.

______________ Samhällets intåg på marknaden med olika grader av riskfylld finansiering

Näringspolitik påverkar marknaden så att tillgängen på verkligt riskvilligt kapital minskar.

fyi ffi Det riskvilliga kapitalet söker sig till andra sektorer. Det mest allvarliga med

institutionaliserat riskkapital är troligen atf den mindre företagsamheten på defta sätt går miste om inte bara värdefullt tillskott av kapital utan även värdefull företagarerfarenhef och kompefens.

Inget samhällsinsfitut i världen, oavsett hur mycket resurser och kompefens det ges, kan ersätta ägarinsatsen och ägarintresset. Frän moderat sida har vi därför i våra mofioner yrkat på att utvecklingsfondernas kreditgivning successivt skall avvecklas. Redan detta budgetår skall således fonderna från sina erhållna amorteringar kunna återlämna 50 milj. kr. till statskassan.

Utvecklingsfonderna utför vid sidan av sin kreditförmedling också prestationer av konsult karaktär ät företagen utan att debitera tjänsterna eller med låg debitering, vilket leder fill en snedvridning av konkurrensen. Fristående konsulter och andra serviceföretag fär svårt att verka jämsides med fonderna, därför atf företagarna har vant sig vid att få dessa tjänster gratis. Det går möjligen atf acceptera detta sysfem i storstadsregionerna, där konsulternas och fondernas marknad ändock kan tänkas vara så stor att båda parter kan existera. Men ute i de mera företagsglesa regionerna ges ingen möjlighet för fristående konsulter att etablera sig. Det värdefulla komplement som konsulterna utgör för att få en bra företagarmiljö går dessa regioner miste om.

Under 1970-falets första hälft har vi många gånger kunnat se hur små familjeföretag köpts upp av stora koncerner. Den tekniska utvecklingen, konstruktionssidan och marknadsföringen har man fört över fill koncernens huvudkontor i storstadsregionen. Vad leder detta fill? Jo, en utarmning av den kompetenta arbetskraften ute i bygderna. Därför upplever jag det såsom mycket angeläget att utvecklingsfonderna mera köper konsulttjänster och skapar en marknad för konsulter än själva anställer unga relafivt oerfarna personer för att ge företagen råd.

Med defta, herr falman, yrkar jag bifall till de moderata reservationerna i näringsutskoftets betänkanden 34 och 35.

Anf. 28 NILS ERIK WÅÅG (s) replik:

Herr falman! Per-Richard Molén klagade, på ett för moderater för all del relativt känt sätt, över en serie förhållanden. Men det var förhållanden som fanns och som frodades på den fid vi hade borgerlig regering här i landet. Delar man Per-Richard Moléns uppfattning, mäste man fråga sig: Vad gjorde de borgerliga egentligen under sina sex regeringsår?

Per-Richard Molén antydde vidare att vi har ungefär samma typ av förefagsdokfor nu som före regeringsskiftet. Men så är det inte alls. Som bekant är doktor Åslings akutmottagning stängd. Den företagsdoktor vi har 36

nu har helt andra arbetsmetoder, som Per-Richard Molén säkert har märkt. Det är inte doktorns fel om patienten är sjuk.

Anf. 29 PER-RICHARD MOLÉN (m) replik:

Herr talman! Jag delar i viss mån Nils Erik Wåågs uppfattning när det gäller funderingarna kring vad som åstadkoms efter 1976. Men hade det varit så atf centern och folkpartiet - kanske centern i synnerhet - insett hur marknadsekonomin egentligen fungerar, tror jag atf deras inställning hade varit en helt annan än den som kom till uttryck i Ivar Franzéns inlägg för en stund sedan.

Däremot delar jag inte Nils Erik Wåågs uppfattning när det gäller Nils Åslings akutmottagning. Det som vår nuvarande industriminister under de fä månaderna hitintills har gjort är ju att lämna ut 13 miljarder kronor i subventioner fill olika företag. Är inte det en form av akutmottagning? Eller har infe problemen inom de branscher det gäller varit av akut karaktär?

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Näringspolitik, m. m.

Anf. 30 LARS AHLSTRÖM (m):

Herr talman! Vore det så enkelt atf vackra ord om det svenska näringslivet kunde lösa dess många problem, så hade vi i dag inga bekymmer. Men allt det riktiga och positiva som sägs följs tyvärr inte av handling i samma anda och riktning - tvärtom.

Någon har träffande sagt atf ideologiska låsningar hindrar idealiska lösningar. Winston Churchill sade en gäng att somliga människor tycks anse atf näringslivet är ett rovdjur som bör skjutas, andra att det är en ko som skall mjölkas så mycket som möjligt, medan det i själva verket är en häst som drar hela lasset.

Åtgärder vidtas som försvårar näringslivefs möjligheter fill expansion och -vad värre är-försvårar dess möjligheter att hälla uppe sysselsättningen. Att i dagens allvarliga situation med hög arbetslöshet, framför allt bland ungdomar, ytterligare höja den allmänna arbetsgivaravgiften, dvs. skatten på arbetskraft, kommer att sätta sina spår. Småföretagarna, som sä många talar vackert om och sätter sin lit till, drabbas som vanligt hårdast. Det var ju hos dem som de nya arbetstillfällena skulle skapas.

Det är inte statligt stöd som det svenska näringslivet behöver. Nej, det är atf den ekonomiska politiken och politiken på andra för näringslivets funktionssätt vikfiga områden utformas på ett sådant sätt att kostnadsläget i förhållande till andra jämförbara länder förbättras och konkurrenskraften på det sättet stärks.

Det snabbt ökande stödet fill industrin under den senaste tioårsperioden har berott på sjunkande lönsamhet, dålig soliditet och drastiskt försämrad internationell konkurrenskraft. Denna för näringslivet negativa utveckling är ju till stor del en följd av den politik vi själva fört.

Vårt kostnadsläge har höjts snabbt och dramatiskt. Den hitfills förda sfödpolitiken har bidragit till att fördröja och försvåra nödvändiga strukturförändringar. Vi moderater vill understryka - ännu en gång - att det krävs en

Nr 160 generellt inriktad politik med sikte på atf sä långt möjligt avveckla den

Tisdagen den selektiva sfödpolitiken.

31 mai 1983- " talman! Vi måste spara, och spara nu.

______________ Jag skall kort beröra ett par moderata reservationer i anslutning fill

Näringspolitik näringsutskottets betänkande 1982/83:34 om vissa anslag inom industride-

fyj partemenfefs område. I reservation nr 1 anser vi att branschråd och liknande

organ är en stor och kostnadskrävande organisafion. Regeringen bör

omgående söka avveckla dem och snarast för riksdagen redovisa denna

plan.

Vi moderater anser i vår reservation 2 att den del av kommittéanslaget som regeringen anslår till den verksamhet som expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) bedriver är klart överdimensionerad. Med en lämplig anpassning av sin ambitionsnivå och genom samarbete med kommittén om det regiönalpolifiska stödet till näringslivet bör ERU:s andel kunna minskas med 2 miljoner.

Reservafion nr 12 behandlar anslaget fill branschfrämjande åtgärder. Här föreslår vi i vår gruppmotion 2007 att ett reservafionsanslag om 10 milj. kr. anvisas, en besparing med 17 740 000 kr. i jämförelse med regeringsförslaget.

Reservation 18: STU spelar en betydelsefull roll när det gäller att främja den tekniska utvecklingen. Vi anser att STU:s verksamhet skulle gynnas av en närmare anknytning fill utanförstående vetenskapliga institutioner och industriell kompetens. En bättre samordning av näringslivets och samhällets forskningsinsatser mäste kunna ge kostnadsbesparingar. Vi hemställer med anledning av vår partimotion 1588, yrkande 2, och vår gruppmotion 2007, yrkande 25, aff riksdagen anvisar ett reservationsanslag av 600 milj. kr., en minskning i förhållande till regeringens förslag med 10,5 milj. kr.

I reservation nr 20 som berör Styrelsen för teknisk utveckling: Utrustning anser vi mot bakgrund av statens behov av besparingar att det vore rimligt om utmsfningsanslagef infe höjs. Ett bättre och ökat utnyttjande av utrustning och tjänster hos bl. a. de tekniska högskolorna bör undersökas. STU skulle också i ökad omfattning kunna finansiera verksamheten genom avgifter. Vi föreslår under punkt 26 ett reservationsanslag av 14 600 000 kr.

I reservafion nr 21 om Bidrag till statens provningsanstalt anser vi moderater att rådgivning fill uppdragsgivare och vidareutveckling av provverksamhet på dessas initiafiv bör avgiftsfinansieras i ökad omfattning. Bidragsanslaget bör uppföras med ett belopp av 33 720 000, dvs. 1 miljon mindre än regeringens förslag.

I reservation nr 22 anser vi att regeringens förslag om inrättande av ett fristående mät- och provcenfrum inte bör genomföras. En sådan omorganisation ökar kostnaderna och medför därmed eventuella avgiftshöjningar för företagen. Vi avstyrker sålunda regeringens förslag.

Reservafionen nr 23 behandlar bidrag fill Marintekniska institutets

verksamhet. Vi anser att insfitutet på grund av sin alltmer kommersiellt

inriktade verksamhet bör kunna ombildas fill aktiebolag. Genom bl. a.

38 avgiftsfinansiering kan man på det sättet undvika att belasta statsbudgeten.

Vi föreslär därför för nästa budgetär ett anslag om 5 milj. kr., en minskning av regeringens förslag med 248 000 kr.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till samfliga i mitt anförande nämnda reservationer.

Anf. 31 NILS ERIK WÅÅG (s) replik:

Herr talman! De reservationer med förslag till nedskärningar som Lars Ahlsfröm nu har kommenterat berörde jag i mitt inledningsanförande bara mycket lätt. Anledningen härtill var atf de bär tydliga spär av atf man sett sig nödsakad att uppfylla sin allmänna politiska intention att i anslagsgivning dra ned pä allting som man på något vis kan dra ned på. Dessa nedskärningar är alltså inte på varje enskild punkt sakligt motiverade, utan tillkomna för att man skall kunna åstadkomma ett bättre resultat ur besparingssynpunkf.

Vad Lars Ahlsfröm här har sagt har infe övertygat mig om att nedskärningarna pä varje punkt för sig är sakligt motiverade;

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

NäringspoUtik, m. m.

Anf. 32 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk):

Herr talman! För tredje året i följd diskuterar riksdagen vpk-krav på en samordnad industriplanering, som syftar fill att angripa de närings- och arbetsmarknadsproblem som kännetecknar Göteborgsregionens utveckling. Trots den mycket kraftiga ökningen av de arbetsmarknadspolifiska åtgärderna försämras sysselsätfningssituationen där mer och mer.

På grund av det kärva ekonomiska läget önskar i dag drygt 80 % av befolkningen i åldrarna 16-64 år förvärvsarbete. Om denna andel inte förändras skulle det fram fill 1987 finnas 72 000 personer som vill ha arbete. Något mer än hälften är ungdomar mellan 16 och 24 år. Antalet arbetstillfällen däremot väntas minska med 4 500 mellan 1982 och 1987, förutsatt att arbetstiderna infe förändras. Ungefär 34 000 personer skulle därmed bli utan arbete. Motsvarande antal är i dag 21 000 öppet och dolt arbetslösa. Den ökade obalansen mellan fillgång och efterfrågan pä arbetskraft framgår av att antalet sökande per ledig plats under augusti uppgick fill 6,4 jämfört med 3,3 för ett år sedan.

När det gäller de framtida arbetsmarknadsufsikterna gör länsarbetsnämnden den bedömningen att det trots stimulansåtgärder och tidigareläggning av offentliga byggnadsarbeten finns risk för högre byggarbetslöshet under det kommande vinterhalvåret än under motsvarande period förra året. Inom verkstadsindustrin är rekryteringsbehovet i dag mycket begränsat, om man bortser från bilindustrins behov av ersäftningsrekryfering med 20-25 personer i veckan. Sammantaget vänfas för branschen fortsatt svag sysselsättningsutveckling under de närmaste åren. Detta beror bl. a. på att storföretagen, som varven, Volvo och SKF, knappast växer mer. Varvsindustrin väntas minska sysselsättningen till år 1985 i enlighet med riksdagens sfrukfurbesluf, vilket för Arendalsvarvet innebär ca 1 000 färre arbetstillfällen.

Pä den offenfliga sektorn har konkurrensen om de lediga platserna inom hälso- och sjukvård ökat under senare år, och denna tendens väntas bli

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

NäringspoUtik, m. m.

förstärkt under prognosperioden. Tillgången på sjuksköterskor, sjukvårdsbiträden och ekonomipersonal betraktas som mycket god, och det är infe ovanligt att antalet sökande till en tjänst fördubblas eller trefaldigas jämfört med för ett år sedan. Anställningsmöjligheterna inom sjukvärden för outbildad arbetskraft blir närmast obefintliga under prognosperioden.

Åtstramningarna inom den offenfliga sektorn väntas fortsätta. Antalet arbetsfillfällen minskar inom statlig verksamhet. Personalomsättningen har dock genomgående minskat, och uppkomna vakanser tillsätts i ökad utsträckning genom omplacering av personal, vilket begränsar rekryteringen. Som exempel kan nämnas aff rekryteringen 1983 av tillsvidareanställda i Göteborgs kommun i dag uppskattas till 2 500 personer. För knappt ett är sedan var antalet 4 300. Utvecklingen inom den offentliga sektorn påverkar också sysselsättningsmöjligheterna för flera grupper pä arbetsmarknaden. Särskilt har den traditionellt kvinnliga arbetsmarknaden begränsats.

De åtgärder regeringen tänker vidta för atf bekämpa arbetslösheten i Göteborgsregionen är i huvudsak koncentrerade på arbetsmarknadspolitik. Vpk hävdar aff satsningen på arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbeten är bra, men att det på lång sikt behövs varakfiga och meningsfulla arbetsuppgifter. Det svåra läget för Göteborgsregionen beror dels på den djupa och omfattande ekonomiska kris som drabbat hela den kapitalistiska världen, dels på den strukturella omvandlingen av svensk och göteborgsk industri. Den internationella kapitalismen befinner sig i en långvarig kris med djupa återkommande konjunktursvackor.

Utvecklingen under 1970-talef skiljer sig från 1960-talets på en rad avgörande punkter: Utvecklingen under 1970-talet kännetecknas av internationell inflation av en omfattning och varaktighet som tidigare infe upplevts under efterkrigstiden och dessutom av en långvarig och växande arbetslöshet, som i dag omfattar över 32 miljoner människor i västvärlden och som enligt tillgänglig statistik och prognoser kommer att stiga också i framfiden med en tilltagande takt. En prognos som redovisas i FN-organet ILO förutspår en mycket kraffig ökning av arbetslösheten i Västeuropa till 1990. Befolkningen i de arbetsföra åldrarna ökar sä kraftigt aff det skulle krävas en årlig fillväxt av bruttonationalprodukten på 5 % för atf den ökade befolkningen skall kunna sysselsättas.

En annan avgörande faktor som kännetecknar 1970-talets utveckling är den tilltagande, snabbt växande automatiseringen och datoriseringen. Enligt SCB:s uppskattningar av datoriseringens effekter fram fill 1975 har 60 000 till 90 000 arbeten försvunnit eller infe kommit till stånd genom datoriseringens framväxt. Omräknat på Storgöfeborg skulle detta innebära atf 3 000 till 6 000 arbetsplatser netto skulle ha försvunnit genom datorisering. Denna kommer sannolikt att öka i framtiden.

Utvecklingen av mikroelektronik, och fallande relativpriser på datorer, minnen och terminaler är faktorer som påskyndar utvecklingen. Inom Datasaab bedöms atf om hela den svenska marknadspotentialen för datateknik utnyttjas, försvinner 600 000 arbeten under 20 är. Omräknat på Storgöfeborg innebär defta en årlig minskning pä 2 000 arbeten. En snabb

förskjutning sker i riktning mot mer komplex teknik och sammansatta produkter. Mer klassiska typer av industriproduktion faller relativt sett fillbaka.

Herr talman! Strukturomvandlingen i Göteborgsregionen har inneburit en markant ökning av uflandsberoendet. Den har inneburit en stark och filltagande monopolisering och multinationalisering av den svenska och göteborgska industrin och ökad utlandsetablering med större andel investeringar utomlands. För Göteborgsregionen har den utvecklingen inneburit att industrisysselsättningen minskat med 20 000 arbeten sedan mitten av 1960-falef, och den vänfas minska ytterligare. Av den senaste AMS-rapporten framgår att indusfrisysselsättningen i landet har minskat med 30 000 jobb pä ett är.

Vänsterpartiet kommunisterna hävdar att arbetslösheten i Göteborgsregionen inte gär atf bekämpa med mindre än atf man akfivt ingriper och påverkar eller styr utvecklingen. I annat fall kommer alla de negativa effekter som strukturomvandlingen har haft att förstärkas och fördjupas.

Vpk anser atf det ligger inom regeringens ansvar och är till det allmännas bästa att statsmakterna utarbetar ett industripolitiskt program med samhällsekonomiska utgångspunkter, som syftar till att minska Sveriges beroende av export, öka förädlingsgraden vad gäller industriproduktionen och öka marknaden för inhemsk produktion, och som vidare syftar till att tillfredsställa människors verkliga behov och inte kapitalefs profitintressen. Därvid måste särskild vikt läggas vid regioner med ensidig industriell inriktning, exportberoende och starka monopoliseringstendenser, och där kristendenserna är uppenbara, såsom i Göteborgsregionen.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till reservation 10 i näringsutskoftets betänkande 35.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Näringspolitik, m. m.

Anf. 33 BO NILSSON (s):

Herr talman! Jag måste kortfattat få ange några synpunkter i anslutning till min motion 302 om avgifter till staten från Landskrona Finans och de svar som näringsufskottet har lämnat på motionen i betänkandet 1982/83:35.

Landskrona kommun har drabbats hårt av nedläggningen av Öresundsvarvet. Ca 3 500 arbetstillfällen har gått förlorade direkt - och naturligtvis ett stort antal jobb indirekt, som en följd av varvsnedläggelsen. För kommunen har konsekvenserna blivit betydande. Bara ett exempel på detta är den omfattande utflyttning som blivit följden av avvecklingen. Ca 2 600 personer har tvingats flytta från Landskrona under den senaste femårsperioden.

Nu menar vi i Landskrona att staten har ett stort ansvar i samband med en sä stor företagsnedläggelse som det här var frågan om. Det var trots allt ett statligt företag som orsakade dessa allvarliga konsekvenser för bl. a. kommunen. Vi menar också att de åtgärder som vidtagits hittills infe på långt när är fillräckliga för att eliminera konsekvenserna.

Får jag i detta sammanhang säga till Nic Grönvall att de hundra miljoner kronor som har gått fill Landskrona Finans frän staten fär ses som en liten del i försöken aff ersätta de förlorade jobben. Jag tror att Nic Grönvall har missat

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Näringspolitik, m. m.

poängen när han säger att defta är ett gynnat bolag och att det är fråga om enorma resurser. Resurserna skall ses i förhällande till den uppgift bolaget har. I detta fall skall man försöka ordna 3 500 nya jobb, och dä menar jag att 100 milj. kr. är i högsta grad otillräckligt.

I samband med nedläggningen av Öresundsvarvet redovisade såväl kommunen som länsstyrelsen omfattande åtgärdsprogram för att klara avvecklingen på ett rimligt sätt. Man kan kanske i dag säga att det bara blivit ett enda konkret resultat, dock ett mycket bra sådant - Landskrona Finans.

Landskrona Finans har kunnat förverkligas genom atf en socialdemokrafisk motion, som föreslog att 100 milj. kr. skulle avsättas för aff utveckla nya produkter vid Öresundsvarvet, vann riksdagsmajoritetens bifall. Meningen var alltså då att varvsproduktionen skulle finnas kvar men kompletteras med detta anslag fill utveckling av nya produkter och därmed arbetstillfällen.

Nu vet vi att det inte blev så. Beslut om varvets avveckling fattades bara ett par månader efter riksdagens beslut om dess fortlevnad. Kommunen och facket arbetade snabbt fram idéerna om Landskrona Finans som ett bra sätt atf skapa nya arbetstillfällen i Landskrona. Efter diverse turer kom så företaget till under 1981. Man fick till sitt förfogande de nämnda 100 miljonerna i enlighet med s-motionen och dessutom överta varvsanläggningen för en symbolisk summa av 1 kr.

Men vad som egentligen aldrig har framkommit klart i massmedia eller i denna kammare är atf bolaget till staten skall betala en avgift om 4 % per år i förhällande fill det uttagna beloppet upp fill 75 miljoner. För är 1982 - det gångna året - fick detta bolag betala en avgift till staten på 1.6 miljoner, och för 1983 räknar vi i Landskrona Finans styrelse med atf behöva betala ca 2,6 miljonertill staten. Detta är, enligt vad jag erfarit, en helt unik konstruktion, och vi protesterade naturligtvis så fort vi fick information om innehållet i just denna del av avtalet med staten. Bl. a. var Landskrona Finans ordförande Cavalli-Björkman, enligt vad jag erfarit, så uppbragt över det här att han meddelade industridepartementet att han knappast kunde ställa upp under sådana förhållanden. Nu övertalades han, och bolaget har kunnat verka, ganska framgångsrikt, i ca två år. Men kvar är den stora skönhetsfläck som avgiften är enligt min, bolagets styrelses, fackets och kommunens uppfattning.

Jag vill säga ytterligare några ord till Nic Grönvall, som i sitt anförande påstod atf Cavalli-Björkman har övergett tanken att bolaget skall slippa avgiften. Det är inte alls pä det sättet. Cavalli-Björkman, såsom bolagets ordförande, och jag har naturligtvis hjälpts åt att skriva motionen, som vi tycker är riktig och som också styrelsen i Landskrona Finans har ställt sig bakom.

Men man vill en sådan här dag fråga sig och kanske också utskottet om det är nägon som pä allvar tror att staten hade fått tillbaka en enda krona om pengarna gått till Svenska Varv i stället för till det här bolaget. En annan fråga är naturligtvis: Borde inte insatsen frän staten ha varit sä mycket större.

när nu varvet lades ner och därmed antalet förlorade jobb blev 1 800 fler än Nr 160
enligt riksdagsbeslutet 1980? Tisdagen den

Låt mig också, herr falman, med några ord fa upp frågan om själva t,[ ppg, 2983

varvsanläggningen som Landskrona Finans övertog för en symbolisk summa.

tn. m.

Denna anläggning har hittills belastat bolaget med ca 6 miljoner i NäringspoUtik driftskostnader, och det kan komma att bli fortsatta underskott under ett antal år framåt.

Nå, nu tycker jag och bolaget att det är fel atf vi, under de omständigheter som jag här redovisat, dessutom skall betala en avgift till staten med mångmiljonbelopp per år. Dessa pengar behövs, hade gjort och kommer att göra mera nytta i Landskrona Finans för att skapa de nya jobb som vi sä väl behöver i Landskrona. Jag har emellertid varit beredd till en kompromiss i min mofion 302, där jag pekar pä möjligheten att åtminstone vinsfrelatera avgiften. Detta kan, menar jag, ändå vara rimligt. Om Landskrona Finans kan hantera sin ekonomi så skickligt atf bolaget går med vinst, kan man tänka sig att det då pä något lämpligt sätt kan utgå en avgift till staten.

Nu har utskottet uttalat sig mycket posifivt för detta alternafiv. Jag tillåter mig att citera från betänkandet:

"Utifrån samhällets och de berörda kommunernas intressen av atf sä snabbt som möjligt skapa nya arbetsfillfällen i stället för dem som försvann i samband med Öresundsvarvets nedläggning framstår enligt utskottets mening en konstruktion som ställer statens ersättning i relation till vinstutvecklingen som mer rimlig."

Det andra citatet lyder:

"Bolagefs möjligheter att verka i enlighet med sitt syfte skulle givetvis förbättras om den nuvarande avgiften ersattes av en resultatanknuten avgift av exempelvis det slag som föreslås i motionen."

Det tredje citatet lyder:

"Sammanfattningsvis finner utskottet att det kan finnas skäl att i stället för den nuvarande avgiftskonsfrukfionen överväga en avgiffsmodell enligt vilken bolagefs avgift till staten sätts i relation till vinstutvecklingen."

Trots dessa enligt min mening mycket klara uttalanden har utskottet till sist tyvärr fastnat för att avstyrka motionen. Jag tolkar dock avslaget så, att denna fråga enligt utskottets mening enklast kan lösas genom en direkt förhandling mellan staten och Landskrona Finans. Om detta är en riktig tolkning vill jag tacka utskottet för ett positivt besked. Jag har dä också goda förhoppningar om att finansdepartementet och bolaget, med detta positiva besked i ryggen, kan lösa denna fråga pä ett för Landskrona bra sätt.

Om defta är en riktig tolkning har jag inget yrkande i dag. Men om frågan infe lösts till nästa motionstid, förbehåller jag mig rätten att återkomma i ärendet. Avgiften är, herr talman, en felaktighet och en skönhetsfläck i avtalet, och sådana måste rätfas till för att ge bolaget möjlighet att på bästa sätt lösa sin mycket svära arbetsuppgift, att skapa nya jobb i stället för dem som gick förlorade vid nedläggningen av Öresundsvarvef.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

NäringspoUtik, m. m.

Anf. 34 NIC GRÖNVALL (m) replik:

Herr talman! Jag tror att Bo Nilsson gör sig skyldig till en sammanblandning mellan den angelägna samhällsuppgiften att lindra påfrestningarna på berörda kommuner av nedläggningen av Landskronavarvet och bildandet av ett akfiebolag. Reglerna för det aktiebolaget är mycket tydligt angivna både i avtalet mellan bolagets intressenter och staten, å ena sidan, och bolaget självt, å andra sidan, och i bolagets bolagsordning.

Jag får anledning att än en gång citera för Bo Nilsson vad bolaget självt skriver i sin förvaltningsberättelse för 1982, nämligen:

"Landskrona Finans är ett finansbolag med uppgift atf på kommersiella grunder skapa, utveckla och stimulera annan lönsam verksamhet än varvsrörelse i Landskrona och Svalövs kommuner".

Ett företag som bildar och utvecklar lönsam verksamhet med pengar som man infe betalar för och i byggnader som man inte har betalat för, måste - pä grund av dess egna definitioner - bli ett vinstgenererande bolag. Och det måste ändå vara ganska självklart att det bolaget skall betala ränta pä sitt kapital och även betala tillbaka kapitalet.

Vad beträffar den angelägna samhällsuppgiften är den en annan polifisk uppgift, som riksdagen naturligtvis skall ta ställning till i andra former.

När det gäller Landskrona Finans måste alltså de villkor som är avtalade för bolagets verksamhet gälla och normera dess verksamhet. Det är fel att i sammanhanget referera till den arbetsmarknadssituation som föreligger i Öresundsomrädet.

Anf. 35 BO NILSSON (s) replik:

Herr talman! Jag tycker inte att det är fråga om en sammanblandning, men om så vore så är den i så fall nödvändig.

Riksdagen har bestämt att man skall lägga ner Öresundsvarvet, en stor arbetsplats i en liten kommun, och då menar jag att staten har ett stort ansvar föratt ersätta de förlorade jobben. Den insats som samhället hittills har gjort är att ge Landskrona Finans 100 milj. kr. för att klara de svära konsekvenser som Landskrona har utsatts för.

Vi som har varit med och grundat det här bolaget har satt upp just det villkoret atf det skall vara lönsamma verksamheter som bedrivs under kommersiella förhållanden. Men alla vet vad det kostar att skapa jobb i dag, och jag tror atf mycket mycket mer pengar än de 100 miljonerna skulle behöva komma Landskrona fill del för att ersätta de 3 500 förlorade jobben.

Anf. 36 NIC GRÖNVALL (m) replik:

Herr talman!'Jag vill konstatera att riksdagen naturligtvis infe kan acceptera att driva arbetsmarknadspolitik i aktiebolagsform. Aktiebolagen är fill för de ändamål för vilka de har bildats och på de villkor som är angivna för deras verksamhet.

Om riksdagen skall besluta om regionalpolitiska eller arbetsmarknadspo-

litiska insatser, skall det ske i andra former. Det är alltså fel att, som Bo Nilsson gör ännu en gång, referera till Landskronas situafion i stort.

Anf. 37 RUNE RYDÉN (m):

Herr talman! Genom SEK-systemet har konkurrensförutsättningarna för svenska företags export av kapitalvaror och anläggningar fill främst u-länder och statshandelsländer närmat sig dem som våra viktigaste konkurrenter arbetar under. SEK-sysfemets särskilda pålagor i form av kronpåslag, löftesprovision m. m. har dock redan tidigare ställt de svenska företagen i ett sämre läge än konkurrenterna.

I årets budgetproposition aviseras ytterligare försämringar av de villkor som svensk exportkredit erbjuder. Jag har i motion nr 1493 utvecklat mina synpunkter pä regeringens förslag.

Redan tidigare tog SEK ut en extra avgift på 0,5 % vid krediter i svenska kronor utöver den ränta som föreskrivs i det internationella consensusavta-let, den gentlemannaöverenskommelse om tillåtna räntesatser, kontantan-del och löptider för statsstödda exportkrediter som varit i kraft sedan 1976. Avtalet reviderades så sent som i juni 1982 efter mycket segslitna förhandlingar. Alla OECD-länder utom Island och Turkiet är med i regelsystemet som kallas consensus.

Den refinansiering som svenska företag kan få av staten skulle enligt regeringens förslag nu komma att ligga 1 % över consensus vid försäljning i svenska kronor och 0,5 % över vid försäljning i andra valutor.

Det är enligt min uppfattning mycket beklagligt atf denna försämring för exportnäringen sker i ett läge dä underskottet i bytesbalansen 1983 enligt regeringens egna prognoser väntas bli någonstans mellan 15 och 20 miljarder kronor. Samtidigt anslår regeringen nästan samma belopp för arbetsmarknadspolitiska åtgärder det kommande budgetåret. Kostnaderna för SEK-systemet, inklusive fartygskrediter, beräknas uppgå fill 1,5 miljarder kronor under samma period.

Storleken av den export som finansieras genom SEK-systemet uppgår f. n. till ca 11 miljarder kronor, motsvarande 6-7 % av Sveriges totala export. Denna export utgörs framför allt av kapitalvaror till u-länder och östländer samt av fartyg. Enligt uppgift frän företagen skulle minst tre fjärdedelar av denna export inte komma till stånd utan statligt kreditstöd.

SEK-systemet åstadkommer också en bättre utdelning i sysselsättningstillfällen än mänga andra sysselsättningsfrämjande statliga insatser. SEK beräknar vid en räntesubvention om 3 procentenheter resp. 2 procentenheter atf varje sysselsatt per är kommer att kosta staten 25 000 kr. respektive 17 000 kr. Som jämförelse kan nämnas att beredskapsarbeten i AMS regi under budgetåret 1980/81 i genomsnitt kostade staten 158 000 kr. per år.

Man har uppskattat atf SEK-systemet under sin första fyraårsperiod finansierat 128 000 manår, varav kreditbeloppet 1981/82 skulle finansiera 61 600 manår. SEK uppskattar att den finansierade sysselsättningen utgör fyra manår per miljon kronor kredit. En miljon kronor i kreditbelopp motsvaras av 85 % finansiering av en fakturering på knappt 1,2 milj. kr. Med

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Näringspolitik, m. m.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Näringspolitik, m. m.

antagandet atf 11 milj. kr. i utbetalade krediter är en lägre gräns per år och att tre fjärdedelar av SEK finansierade order har bortfalit utan stöd, är ca 34 000 arbetstillfällen per är beroende av SEK-stöd.

Att i stället bereda motsvarande sysselsättning via beredskapsarbeten i AMS regi skulle kosta staten ca 4 miljarder kronor per är utöver vad SEK-systemet kostar. Stöd till exporten av en viss storlek har således betydligt större sysselsättningsskapande effekt än om samma stöd ges genom t. ex. AMS, förutom att det också innebär en förstärkning av vår utrikesbalans.

Regeringens i sig lovvärda ambifion atf skära ned de statliga utgifterna även vad gäller exportstödet riskerar därför atf medföra kostnadsökningar pä annat håll i budgeten som betydligt överstiger de besparingar man räknar med aff kunna göra, samtidigt som vår betalningsbalans gentemot utlandet ytterligare försämras. Det verkar enligt min uppfattning inte särskilt framsynt.

Huvuddelen av kostnaderna för SEK-systemet under de kommande åren härrör sig från redan gjorda åtaganden fram till 1982, då skillnaden mellan marknadsränta och consensusränta var flera gånger större än den är nu. För 1984 anges i budgetpropositionen en trolig totalkostnad för SEK-systemet på 1,4 miljarder kronor, varav 1 260 milj. kr. - 90 % - hänför sig till redan gjorda åtaganden, medan endast 10 % skulle hänföra sig fill tillkommande kostnader. Samfidigt blir kreditkonkurrensen på den internationella marknaden mycket hård.

Räntesubventioner enligt consensus är nu sä etablerade att vid kreditförsäljning av investeringsvaror till sfafshandels- och u-länder högre räntenivå knappast kommer i fråga. Infe sällan är consensus den nivå från vilken förhandlingar om ytterligare kreditförmäner börjar.

Det har från regeringshäll hävdats att den 16-procentiga devalveringen försatt företagen i ett gynnsammare ekonomiskt läge, där dessa nu har möjlighet att själva bära en större del av kredifkostnaden genom att ta ut högre priser. Detta är ett teoretiskt resonemang som sällan är tillämpligt vid konkreta affärsförhandlingar, eftersom krediffrägan av köparen ofta behandlas separat. Det är f. ö. svårare för ett företag att offerera ett högre pris till kunder som förväntas kräva särskilt gynnsamma kreditvillkor än till övriga kunder. Detta accepteras sällan av kunderna, som oftast är välinformerade om den normala prisnivån.

SEK-stödet är därför nödvändigt för att företagen skall kunna behälla och öka andelarna av de marknader där kreditkonkurrens förekommer. Blir Sveriges räntesfödspolifik restriktivare än andra i-länders, gynnar detta enbart konkurrenter och leder till förlorade marknadsandelar för svenska företag i u-länder och statshandelsländer. Dessutom tjänar consensusregler-na ett konjunkturpolitiskt syfte genom att upprätthålla efterfrågan på investeringsvaror i utvecklingsländelrna under högränfeperioder.

Ytterligare begränsning av SEK-sysfemets subventionselement bör därför f. n. infe göras. I stället bör de nu införda påslagen, som är nackdelar i SEK-systemet i förhållandet till utländsk konkurrens, tas bort.

Det nuvarande systemet har också den mycket klara fördelen att det - med Nr 160 undantag av fartyg- infe diskriminerar mellan olika svenska varugrupper och Tisdagen den exportbranscher. Systemet främjar exporten av såväl Sveriges mest högtek- t,maj 1983

nologiska produkter som entreprenadföretagens vitt spridda varor och _____

tjänster. Inte minst måste understrykas den exporteffekt som systemet NäringspoUtik åstadkommer indirekt för de många mindre företag som är byggnads- och ,jj anläggningsentreprenörernas underleverantörer.

Regeringens och utskottets förslag om att nu höja kostnaderna för SEK-krediter utöver consensus blir att de svenska företagens relativa konkurrensläge vid export av kapitalvaror till u-länder och statshandelsländer permanent blir sämre än andra OECD-länders företag. Detta mäste pä sikt fä strukturella konsekvenser för särskilt den svenska verkstads- och anläggningsindustrin. De flesta i-landsmarknader är i praktiken nästan stängda vad gäller utrustning till större infrastrukturprojekt, varför företagen inom dessa områden i stor utsträckning är hänvisade fill just u-länder och statshandelsländer.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall fill de moderata reservationerna 14 och 15 till utskottets betänkande.

Jag övergår nu till att tala om kreditgivningen vid Sveriges Investeringsbank AB, den s. k. hemmamatchningen, som jag tog upp i min motion 1494. Näringsufskottet uttalade i sitt betänkande från i fjol, 1981/82:33, enhälligt sitt stöd för ett bibehållande av systemet med hemmamatchning och stödde därmed en av mig tidigare författad mofion. Regeringen uppdrogs att utarbeta förslag till förändringar så att onödigt restriktiva och osmidiga regler skulle tas bort. Näringsutskottet konstaterade också att "så länge behov av detta system föreligger bör det vara så effektivt som möjligt. Onödigt restrikfiva och osmidiga regler, som är till förfång för svensk indusfri, bör utgå. Regeringen bör därför utarbeta förslag till förändringar om reglerna för statsstödd kreditgivning för leveranser inom landet."

Trots utskottets enhälliga uttalande aviseras i årets budgetproposition inga förbättringar av systemet. Tvärtom konstaterar man att systemet i sin nuvarande utformning kommer atf bli mindre utnyttjat och hänvisar till en nordisk arbetsgrupp som tillsatts, med uppgift att föreslå att en överenskommelse om statsstödda exportkrediter fill leveranser mellan de nordiska länderna skall upphöra. Ingen fidsplan anges för arbetsgruppens arbete. Inte heller tas frågan upp om andra former av exportstöd, t. ex. statliga garantier i affärer mellan nordiska länder. Hemmamatchningssystemet har en principiellt vikfig funktion som potentiellt motmedel att förebygga ytterligare utländskt subventionerad kreditkonkurrens pä den svenska marknaden.

Denna funkfion försvåras ytterligare av nuvarande inskränkningar i systemet, främst begränsningen till affärer överstigande 50 milj. kr., eller 10 % av företagets omsättning, samt ränfepåslaget 2 % över consensus.

Problemet med utländskt subventionerade exportkrediter på den svenska
marknaden har enligt min uppfattning inte minskat. I avvaktan pä atf
problemet med statssubvenfionerade exportkrediter löses internationellt
kvarstår således behovet av ett mer effektivt svenskt sysfem för hemma- 47

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Interamerikanska utvecklingsbanken, m. m.

matchning som medger ingripande med stöd direkt till svenska leverantörer. Genom att från svensk sida utnyttja hemmamatchningssystemet bör man lättare kunna uppnå förhandlingsuppgörelser med exportlandets regering eller på annat sätt förmå landet att minska subventioneringen av sin export fill Sverige. Hemmamatchningsärendena bör därför följas upp genom förhandlingar mellan Sverige och den stat som stör den svenska marknaden. Det är en angelägen handelspolitisk försvarsåtgärd atf göra konkurrens-snedvridande stater medvetna om att deras uppträdande inte accepteras på vår marknad. I detta sammanhang är ett effektivt system för hemmamatchning nödvändigt för atf göra beslutsamheten i den svenska hållningen trovärdig. Visserligen utnyttjas hemmamatchningssystemet till relativt fä affärer, men dessa är ofta av strategisk betydelse dä det gäller preferensanläggningar.

Lät mig bara nämna ett exempel: Göteborgs Spårvägars köp av nya vagnar från ASEA. Den affären hade inte kommit till stånd utan hemmamatch-ningsinstifufet.

Herr talman! Med detta slutar jag mitt resonemang om mofionen. Jag har inget särskilt yrkande i denna del.

Överläggningen var härmed avslutad.'

Anf. 38 TALMANNEN:

Kammaren övergår nu fill att debattera näringsutskoftets betänkande 50 om vissa anslag inom utrikesdepartementets område. I fråga om detta betänkande hälls gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

Interamerikanska utvecklingsbanken, m. m.

Anf. 39 PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Interamerikanska utvecklingsbanken - IDB - inrättades 1959. Banken har till uppgift att bidra till utvecklingen i de latinamerikanska medlemsländerna. För detta ändamål utnyttjar banken såväl egna resurser som upplänat kapital. Nya regler för upphandling vid av IDB stödda projekt trädde i kraft så sent som 1976. De nya reglerna innebar att all upphandling med IDB-medel begränsades till bankens medlemsländer. I detta sammanhang fann ett antal nationer anledning att träda in som icke-regionala medlemmar i banken. Sverige blev medlem i banken 1977, efter en omfattande och tidvis hätsk debatt, inte minst i denna kammare.

Efter ett riksdagsbeslut våren 1979 tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté för att göra en bedömning av IDB avseende utlåningspolitik.

'Voteringarna redovisas efter debatten om NU 50.

inriktning i övrigt och en jämförelse med andra regionala utvecklingsbankers
verksamhet. Kommittén överlämnade sitt slutbetänkande i början av
1982. __

Utredningen lade fram ett omfattande faktamaterial om bankens låneverksamhet. Vad avser det svenska handelsintresset av medlemskap i IDB var utredningen enig om att det fanns ett konkret och växande intresse för medlemskapet. Under en undersökt period frän 1977 till slutet av 1980 levererade svenska företag varor och tjänster till IDB-projekt om ca 360 milj. kr. Värdet av exporfvolymen under senare år, mellan 1980 och 1982, har av svenska exportföretag uppskattats till mellan 500 och 1 000 milj. kr. Utredningen anser att volymen IDB-order fill svenska företag har förutsättningar att växa under de kommande åren. Ett utträde ur banken, ansåg utredningen vidare, skulle innebära allvarliga risker för svensk exportindustri av mer långsiktig och svårbedömbar natur, förutom det direkta exportbortfallet.

Det kan således på goda grunder antas att de exportförluster som skulle drabba de svenska företagen skulle bli betydande för framtiden.

Det är därför med tillfredsställelse vi moderater konstaterar atf den f. d. utredningsledamoten och numera utrikeshandelsministern föreslagit ett anslag om 38 milj. kr. fill Inferamerikanska utvecklingsbanken.

Näringsutskottets socialdemokratiska majoritet följer sitt statsråds förslag på den punkten, trots en del sura kommentarer i majoritetsskrivningen. Det är ändå med glädje vi konstaterar att regeringen och den socialdemokratiska majoriteten i utskottet vill fullfölja den politik avseende IDB som de föregående regeringarna förde, i strid med den dåvarande socialdemokratiska oppositionen.

Vad avser det omdebatterade stödet för fred, frihet, demokrati och socialt och ekonomiskt framåtskridande i de latinamerikanska länderna - som så ofta har berörts i debatten under årens lopp - bör defta ges såväl genom arbetet inom och påverkan på IDB som i övrigt biståndsarbete, politisk påverkan och opinionsbildning.

Fru talman! Med det anförda ber jag atf fä yrka bifall till reservation nr 1 i näringsutskottets betänkande nr 50.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Interamerikanska utvecklingsbanken, m. m.

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 40 IVAR FRANZÉN (c):

Fru talman! Det är knappast vanligt att en reservation kommer fill för att man skall få chansen att ge utskottsmajoriteten beröm. I detta ärende är det faktiskt så.

Regeringspartiet har förstått det förnuftiga i den politik som föregående borgerliga regeringar har fört i denna fråga, och det må vara värt ett uppskattningens ord.

IDB-debatten har under gångna år tidvis varit mycket intensiv - och inte

4 Riksdagens protokoll 1982/83:160

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Interamerikanska utvecklingsbanken, m. m.

allfid helt saklig. Jag noterar med tillfredsställelse atf det i dag finns ett klimat som medger en mera saklig analys.

Jag skall inte uppta kammarens tid med att försöka göra en sådan analys -det finns de här i kammaren som, om de vill, kan göra det betydligt bättre än jag - men låt mig ändå peka på ett par saker.

Medlemskapet i IDB har hela fiden varit handelspolitiskt motiverat. Detta markeras också av aff kostnaderna för medlemskapet allfid har bokförts som en handelspolitisk kostnad. Det har också under lång tid funnits en bred majoritet i denna kammare som erkänt, att handelspolitiskt har medlemskapet i IDB varit riktigt.

Indirekt har vi dock, utan att någon protesterat, utan någon debatt, lämnat betydande belopp i biståndspengar till IDB. Sverige lämnar nämligen årligen via biståndsanslaget betydande bidrag fill Internationella fonden för jordbruksutveckling. Denna fond har ingen egen biståndsverksamhet utan bedriver sin verksamhet via Världsbanken och utvecklingsbankerna. IDB har fått stor andel av de medel som IFAD har disponerat. Jag har velat göra detta påpekande för att poängtera att det sannolikt inte är via medlemskapet i IDB som vi har tillfört IDB:s verksamhet de största beloppen, utan det har vi troligen gjort via bisfändspengarna, och defta helt utan någon debatt.

Fru falman! Även om det skulle varit frestande att göra flera kommentarer, skall jag med hänsyn till kammarens pressade tidsschema infe göra det, utan bara än en gång lyckönska regeringen till att för en gängs skull ha gjort en förnuffig kovändning och visat sig kunna fillämpa en helhetssyn pä problemen som leder fill balanserade slutsatser.

Jag yrkar bifall till reservafion 1.

Anf. 41 EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Fru talman! Efter att ha hört de bägge inledande talarna skulle jag vilja ställa frågan till Mats Hellström: Hur känns det egentligen att fä så mycket beröm från moderaterna och centerpartiet? Hur känns det att lyckönskas till det beslut ni har fattat?

Fru falman! Krämarpolifikens triumf, var rubriken på Grafias ledare i november 1982. Och förvisso är det så.

I detta betänkande fas alltså ånyo upp Sveriges medlemskap i IDB. Det finns tvä mofioner, fru talman, där man ställer sig kritisk fill medlemskapet: dels en partimofion från vänsterpartiet kommunisterna - vi har konsekvent motsatt oss detta medlemskap - dels ock en mofion från socialdemokraterna, med Karl-Erik Svarfberg i spetsen, som i stort sett följer upp den linje man fidigare hade från socialdemokrafiskt håll i opposifion.

Som någon talare tidigare påpekade, inträdde Sverige i IDB våren 1977, strax efter den första borgerliga regeringens tillträde. På den tiden var moderafen Burensfam Linder handelsminister. Krifiken från fackföreningsrörelsen och socialdemokraterna var mycket stark. LO gick helt emot förslaget. Argumentet för ett inträde - som vi i dag har fått höra från moderaterna och centerpartiet - var kort och gott att Sverige därmed skulle kunna öka sin export.

Argumenten emot var däremot mänga, och kan kort sammanfattas sålunda.

IDB fyller funkfionen att vidmakthålla USA:s, Reaganadministrationens och de multinationella bolagens grepp över Latinamerika. Det har sagts, men det tål atf upprepas, att när Allende var president i Chile och försökte vrida över resurserna fill folkflertalets förmän, dä ströps alla internafionella krediter till Chile, däribland de som IDB stod för gentemot Chile. Det förtjänar atf upprepas, inte minst därför att vi i år upplever fioårsminnet av den blodiga kupp som Pinochef genomförde och som lett fill omfattande nöd och fattigdom bland det chilenska folket, bland dess arbetare.

Häromveckan lyssnade jag på Hans Göran Franek när han stod på Sergels torg och höll ett flammande brandtal för de chilenska arbetarna. Hur ställer han sig i dag fill att bidra med ytterligare 38 milj. kr., som ett instrument för förtryck av Chiles gruvarbetare? Och infe bara Chiles. Nicaraguas lån efter Somozaregimens fall blockerades omedelbart av IDB. På Jamaica bedrev man samma politik, vilket ledde till aff den progressive politikern Manley snabbt ersattes av högerdikfatorn Seaga. El Salvador har, vilket vi tidigare debatterat här i kammaren, beviljats omfattande lån av IDB, bl. a. fill motorvägsprojekt tvärs igenom befriade områden, lån vars udd är riktad direkt mot FDR/FMLN.

Jag skall infe uppta kammarens tid med atf upprepa all den statistik som finns och som bevisar atf IDB:s län går till de rika länderna, däribland Brasilien och Argenfina, länder där svensk industri har exporfintressen, där kapitalistinfressena härskar. Defta är, fru falman, krämarpolifik.

Mats Hellström har den egenskapen att han, liksom på sin tid herr Gahrfon som ju i dag disputerar på en usel avhandling, endera håller sig undan eller vänder kappan efter vinden. Det är välkommet att Mats Hellström är närvarande i dag och kan försvara denna helomvändning frän socialdemokraternas sida.

Jag återkommer fill Grafia, och inte bara- fill Grafia. Det var många LO-tidningar och fackföreningstidningar som skrev samma sak.

"Grundfrågan gäller den systemafiska roll som IDB spelar för Latinamerikas länder och folk. Och därvid är det helt klart atf IDB är en viktig länk i det system som snärjer Latinamerikas länder och permanentar deras beroende och underutveckling. I mars i år tog socialdemokraternas dåvarande internationelle sekreterare Pierre Schori upp IDB-frågan i ett fal som han höll i Uddevalla. Han sade då: 'Det är en fläck på Sveriges baner att svenska skattepengar går till blodbadet i El Salvador genom medlemskapet i Interamerikanska utvecklingsbanken IDB.' " Nu är han kabinettssekreterare på UD och medverkar till blodbadet.

Per Westerberg säger atf utskottet har vissa sura kommentarer till vårt medlemskap. Ja, utskottet framhåller, och det med rätta, att våra möjligheter att påverka är marginella. Men vi är bundna av tidigare regeringars åtaganden, säger utskottet. Jag tycker mig, fru talman, ha hört precis samma argumentation beträffande såväl JAS som andra principiella solidaritetsfrågor.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Interamerikanska utvecklingsbanken, m: m.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Interamerikanska utvecklingsbanken, m. m.

Jag skulle vilja rekommendera Mats Hellström att läsa den socialdemokratiska mofionen, där det framhålls just att Sveriges möjligheter atf påverka är små, aff USA har vetorätt osv. Jag skulle vilja ha några klargörande besked frän Mats Hellström. Jag skall inte genera honom ånyo med att läsa upp vad han fidigare har skrivit, även om det möjligen kunde roa kammaren.

När tänker sig den socialdemokratiska regeringen att Sverige skall lämna IDB? Hur länge skall Sverige fortsätta, och jag med mina skattepengar, att medverka till ett förslavande av Latinamerikas folk? Hur kan man samfidigt som man säger nej fill en rad andra, progressiva, biståndsprojekt - bl. a. till Grenada - säga ja fill 38 milj. kr. till IDB?

Till sist, fru falman, hur kan socialdemokraterna" så här i efterhand ha kommit på att vi skulle vara så bundna och bli så lurade? De har dock suttit med en omfattande utredningskapacitet. De kan inte ha varit helt omedvetna om vad den borgerliga regeringen gav sig in på.

Om socialdemokraterna var sä medvetna om defta mäste jag ifrågasätta infe bara Mats Hellströms, Pierre Schoris och andra socialdemokraters finansiella och politiska insikt, utan då måste jag ifrågasätta hela den socialdemokrafiska regeringens insikt i hur man skall agera. Detta inger farhågor för framfiden, och det bådar verkligen illa.

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till reservafion 2.

Anf. 42 LENNART PETTERSSON (s);

Fru falman! Jag vill börja med att yrka bifall till näringsutskottets hemsfällan i dess betänkande nr 50 och avslag pä samtliga reservationer. I övrigt kommer jag att koncentrera mitt inlägg fill Sveriges fortsatta medlemskap i Inferamerikanska utvecklingsbanken. Lät mig dä konstatera atf när det gäller IDB så har såväl de borgerliga parfierna som vpk reserverat sig på var sin sida om strecket så att säga. Vpk säger nej till fortsatt medlemskap och fortsatt kapifalpåfyllnad. De borgerliga partierna skiljer ut sig när det gäller motiveringen för Sveriges agerande inom IDB och beträffande bakgrunden till att vi har hamnat i den situation som vi faktiskt är i nu.

Det torde infe vara någon hemlighet för denna kammare att när det gäller IDB och dess länepolifik sä har svensk socialdemokrati invändningar pä flera punkter. Sammanfattningsvis kan man säga att det gär för mycket kapital fill reakfionära regimer av typen Chile och Paraguay och för litet till mera framsfegsvänliga regimer av typen Nicaragua, Costa Rica och Bolivia. Det satsas vidare för litet pengar på projekt till stöd för landsbygdens utveckling och för mycket till sådant som visserligen kan ge tillväxt men som knappast kommer de fattigare befolkningsgrupperna till del.

Det militära förtrycket i mänga latinamerikanska länder och IDB:s skeva uflåningspolitik var grundläggande orsaker till atf svensk socialdemokrati sade nej, när borgerligheten 1977 drev igenom svenskt medlemskap i Inferamerikanska utvecklingsbanken.

Däremot har vi aldrig förnekat atf medlemskapet ger ökade möjligheter

för svensk exportindustri i Latinamerika. Vad man kan diskutera är hur stora dessa fördelar är, men atf de finns där torde vara otvetydigt. Inte minst deltar ju IDB allt oftare i finansieringen av basinvesteringar av typen gruvor, vägar, elektrifiering, hamnar osv., och där är svenska företag ofta starka på marknaden. Reglerna är numera sådana att om man inte är medlem i banken får man inte heller vara med och bjuda på IDB-finansierade projekt.

Detta hade vi väl i och för sig haft råd med att vara utan, om infe ytterligare faktorer som talar emot ett utträde hade kommit in i bilden på senare fid.

Genom aff gå in i IDB har de borgerliga regeringarna de faeto bundit oss fastare fill medlemskapet än vi frän början hade klart för oss. Genom bankens regler och de åtaganden som gjorts sitter Sverige fast med inbetalningar fill banken och med garantiförbindelser, som - vad vi än beslutar här i dag - kommer att gälla fill långt in på 1990-talet. Det är den ena faktorn och det ena nya argumentet i sammanhanget -det är viktigt att ha det i minnet.

Den andra faktorn, som också måste tas med i bedömningen i dagens situation, är den internafionella lånekrisen och hur den slår mot latinamerikanska stater av olika politisk inriktning. Vi kan då konstatera atf lånemöjligheterna pä den internationella kapitalmarknaden starkt har försämrats för många latinamerikanska länder på senare år. Detta drabbar inte minst framstegsvänliga regimer i området, som inte har lika bra relationer med det amerikanska privata bankkapitalet som vissa andra stater. Att i detta nya läge gä ut ur IDB och inte delta i den sjätte kapitalpåfyllnaden skulle direkt vara atf missgynna de länder i Latinamerika som vi speciellt vill värna. För Nicaragua t. ex. är IDB en av de få återstående internationella kapitalkällorna.

Jag tycker att Eva Hjelmström skall tänka på det, när hon diskuterar IDB i de termer som hon gjorde här i sitt inlägg. Det är viktigt, menar vi från socialdemokratiskt håll, att den kanalen hälls öppen även fortsättningsvis. Och i detta nya läge anser vi atf Sverige kan spela en viss roll.

Det är mot denna nya ekonomiska och politiska bakgrund som den socialdemokratiska regeringen har sagt att man är beredd att ställa upp och fortsätta medlemskapet i IDB. Näringsutskottets socialdemokrater instämmer i den bedömningen. Vi gör det dels därför att vi är bundna av de borgerliga regeringarnas beslut fill långt in pä 1990-talef, dels därför att den internationella lånekrisen har gjort IDB viktig för framstegsvänliga regimer i Latinamerika.

Fru talman! Låt mig sluta med att konstatera aff internationella regionala utvecklingsbanker inte är något som man gär in i och lämnar med korta mellanrum. Personligen vågar jag ha den förhoppningen atf utvecklingen i Latinamerika och inom IDB skall bli sådan att Sverige även långsiktigt skall kunna kvarstå som medlem i IDB, liksom vi nu är medlemmar i regionala utvecklingsbanker för andra världsdelar. År man optimistiskt lagd kan man se polifiska tecken som leder ät rätt håll, demokratiskt och socialt - lät vara i liten omfattning, om vi mäter med svenska förhållanden - i själva

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Interamerikanska utvecklingsbanken, m. m.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Interarnerikanska utvecklingsbanken, m. m.

Sydamerika; jag upprepar Sydamerika. Det gäller bl. a. länder som Brasilien, Peru och möjligen också Argentina. Mycket hänger naturligtvis på USA:s agerande i Centralamerika och på hur man från det hållet kan komma aff försöka utnyttja IDB för sina politiska syften.

Men det är en bedömning som vi har anledning att göra under de kommande åren, när vi ändå under 1980-talet sitter fast i de borgerliga regeringarnas IDB-politik.

Med defta, fru talman, ber jag atf fä yrka bifall till hemställan i näringsutskotfets betänkande nr 50.

Anf. 43 EVA HJELMSTRÖM (vpk) replik:

Fru falman! Det är en mycket egendomlig syn man har pä Reaganadministrationens polifik gentemot Latinamerika. Fär jag ställa den direkta frågan: Anser man att den har blivit mer eller mindre aggressiv än tidigare? Det är ju ett faktum att motsättningarna inom området har skärpts, inte minst gentemot Nicaragua och El Salvador på grund av USA:s politik inom området. Men där har socialdemokraterna tydligen en helt annan bedömning än vi från vpk:s sida, och man har skulle jag tro en helt annan bedömning än hela den progressiva rörelsen i världen.

Sedan skyller man återigen på att borgarna har bundit oss fast vid defta till långt in på 1990-talef. Jag sade fidigare att det är egendomligt atf socialdemokraterna infe insåg det. Vi insåg det, men ni kunde tydligen inte inse aff detta var ett beslut som förde oss dithän vi icke ville komma. Jag tycker atf man här försöker bortförklara aff det är krämarpolifik man håller på med.

Man säger att den internationella lånekrisen har förvärrats. Men på vad beror då detta? Jo, det beror ju just pä bl. a. USA;s, de multinationella bolagens och bankernas polifik. Det är en sammanhängande imperialistisk polifik man för mycket medvetet, och den följer också IDB.

Låt mig citera vad som sades i IDB-ufredningen; "Sammanlagt erhöll de icke-demokrafiska regimerna in emot två tredjedelar av bankens totala utlåning 1961-1979." Det finns infe några fakta som visar pä att banken härvidlag skulle ha förändrat sin politik. Det är ett faktum att man försökt strypa lånen bl. a. fill Nicaragua, atf man ströp lånen till Chile på sin tid och aff man hjälpte till att störta den progressiva regimen på Jamaica. Det är ett faktum aff de få progressiva länderna inom detta område har svårt atf få pengar också från IDB.

Jag skulle kunna fortsätta här med Mats Hellström, men han återkommer förmodligen.

Anf. 44 LENNART PETTERSSON (s) replik:

Fru falman! Jag tror atf man kan säga att vi nu bevittnar en utveckling vad gäller IDB och dess låntagarländer som kan tänkas vara intressant på många sätt. Det är helt klart atf den polifik som Reaganadministrationen försöker bedriva i Latinamerika infe är något som svensk socialdemokrati ställer upp på. Den skall vi bekämpa med alla medel som är rimliga atf agera med, både

utrikespolitiskt och på annat sätt. Det pågår samfidigt, och det gäller speciellt situafionen i Centralamerika, en mycket intressant social och polifisk utveckling i själva Sydamerika som gör atf IDB kan komma in i ett bättre sammanhang.

Det pågår positiva strävanden i Brasilien och t. o. m. i Argentina. Vi får se varf de leder. Det pågår en utveckling även i Peru, i Bolivia osv.

De siffror som IDB-ufredningen tog fram, dvs. atf två tredjedelar av utlåningen gick till icke demokratiska länder, kan mycket väl, om de goda tecknen är riktiga och utvecklingen i Sydamerika fär fortsätta, komma att se annorlunda ut.

USA lyckades blockera Chile-lånen från IDB på sin fid, men man har icke lyckats att blockera lånen fill Nicaragua, utan dessa län fortsätter och utgör i själva verket en av de få internationella kapitalkällor som Nicaragua fortfarande har fill sitt förfogande. Det tycker jag talar mycket emot den nattsvarta bild som Eva Hjelmström här redovisade. Därför vill jag nu i min replik ytterligare en gång yrka bifall till näringsutskoftets hemställan i betänkande 50.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Interamerikanska utvecklingsbanken, m. m.

Anf. 45 EVA HJELMSTRÖM (vpk) replik:

Fru talman! Tror verkligen Lennart Pettersson på vad han säger? Vägar han påstå att Sverige kan påverka IDB:s politik i detta avseende? Då motsäger han t. o. m. det som klart sägs i utskottets betänkande, nämligen att Sveriges möjligheter är mycket marginella. Det är ett faktum att USA i detta fall har vetorätt. Tror verkligen Lennart Peftersson att USA kommer att medverka fill att progressiva regimer fär län via IDB till projekt som gynnar folkflertalet i Latinamerika?

Dessa 38 miljoner kan användas på ett helt annat sätt än till att understödja juntan i El Salvador, eller Pinochettregimen, eller Seaga's Jamaica eller Uruguay, Guatemala och andra länder som också fär län frän IDB. Det är alltså defta Sverige bidrar fill i dag. Jag tror inte ätt det bidrar till att stärka Sveriges anseende såsom ett progressivt land bland solidarifetsorganisafio-ner och andra progressiva länder i tredje världen.

Anf. 46 LENNART PETTERSSON (s) replik;

Fru falman! Eva Hjelmström frågade om vi inte kunde använda dessa 38 miljoner som skall utgå i anslag på ett bättre sätt. Låt mig då konstatera atf huvudparten av dessa 38 miljoner är sådant som vi är ålagda genom de borgerliga regeringarnas tidigare beslut atf utbetala till IDB. Dä är det väl bättre att stanna kvar i IDB i den här situationen, när den internationella lånekrisen dessutom ökar, och försöka påverka utnyttjandet av dessa 38 miljoner. Vi kan göra en insats för de framstegsvänliga regimerna, även om vi inte är ensamma i den banken. Vi kan göra en insats för Nicaragua.

Mig veterligt har Nicaragua inte sagt till oss att nu när vi har en socialdemokratisk regering är det lämpligt att vi går ut ur IDB. Det rådet har vi infe fått från det hållet.

I övrigt har jag bara redovisat fakta och bedömningar när det gäller

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Interamerikanska utvecklingsbanken, m. m.

möjligheter fill en positiv utveckling i Sydamerika. Det återstår att se vad det kan bli av den. Men det är ett faktum att USA inte längre har den dominerande roll som man hade ännu för fem är sedan, och jag tror att man skall ta fasta på det litet grand. Man kan konstatera att Nicaragua inte har blivit blockerat när det gäller de lån som landet har fått.

Förste vice talmannen anmälde att Eva Hjelmström anhållit atf till protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt fill ytterligare replik.

Anf. 47 Statsrådet MATS HELLSTRÖM;

Fru falman! I samband med behandlingen av handelshuvudfiteln, som vi just nu diskuterar, finns det skäl atf påminna om den departementsreform som aviserades i regeringsdeklarationen och som genomfördes i höstas. Ett väsentligt led i den reformen var atf det tidigare handelsdepartementets verksamhet skulle upphöra och det man arbetat med där fördelas pä andra departement. Huvuddelen av handelsdepartementets verksamhet hade varit knuten till utrikeshandeln. De ärendena överfördes fill utrikesdepartementet, där man också inrättade en särskild utrikeshandelsavdelning.

Motiven bakom den här delen av departementsreformen - som avspeglats i de anslagsposter som vi diskuterar i dag - var atf effekfivisera och koncentrera resurserna på ufrikeshandelsomrädet genom en integration av alla ufrikeshandelsfrågor i utrikesdepartementet.

Förslaget mötte viss krifik när det först presenterades, men såvitt jag förstår har den krifiken i stort sett tystnat. Den omorganisation som genomförts har visat sig kunna fungera väl. Man har kunnat åstadkomma den effektivisering av utrikeshandelsarbetet som avsågs. Pä tämligen bred front har utrikesrepresentationen kunnat engageras i olika åtgärder för att främja svensk export. Bevakningen av nya och för oss vikfiga och intressanta marknader har intensifierats. Det finns en rad exempel pä hur man har kunnat medverka aktivt från utrikesrepresentationens sida för att underlätta svenska exportansfrängningar.

Jag vill i det här sammanhanget gärna konstatera att omorganisationen har kunnat genomföras på ett smidigt och snabbt sätt fack vare bl. a. en mycket konstruktiv medverkan från personalorganisationernas sida. Trots atf omorganisationen för en del personer har kommit att innebära både förändrade arbetsuppgifter och en ändrad departementstillhörighet, har personalen på ett värdefullt sätt bidragit till konstruktiva lösningar på problemen.

Också från näringslivets och exportföretagens sida har den ändrade organisationen bemötts på ett positivt sätt. De medel som föreslås anvisade till den exporffrämjande verksamheten får en mer effektiv användning genom det samarbete som kan råda på fältet mellan den svenska utrikesrepresentationen och exportföretagen.

En fråga som ägnas särskild uppmärksamhet i det här sammanhanget är exportkredifgaranfierna. Det skärpta läget på de internationella kreditmarknaderna och den ansträngda likviditetssituafionen i en rad av de exportländer

som är viktiga för oss har skärpt uppmärksamheten kring våra möjligheter atf hjälpa exportföretagen med statliga garantier för deras kreditåtaganden. Inom utrikesdepartementets handelsavdelning häller vi f. n. på med en översyn av reglerna för denna exporfkredifgaranti, och vi kommer senare i år atf inom de ramar som sätts av riksdagens beslut föreslå en del förändringar i nu rådande sysfem - allt i syfte att stärka de svenska exportföretagens konkurrenskraft på detta viktiga område.

Fru talman! Jag skulle också vilja säga någonting om en annan av de punkter som berörs nu, nämligen det som diskuterats mest hitfills i dag, dvs. frågan om IDB.

Det är helt entydigt så att Sverige som nation är bundet att göra t. o. m. ökade utbetalningar under 1980-talet, och det är ingalunda sä som Eva Hjelmsfröm sade i sitt pä den punkten osakliga angrepp, att detta är något som vi har kommit på så att säga i efterhand. Tvärtom vill jag påminna om de debatter som fördes när den femte kapitalpåfyllnaden till IDB beslöts i riksdagen mot våra röster. Dä röstade vi mot kapitalpåfyllnaden, liksom vi tidigare hade röstat mot inträde i IDB.

Dä fördes här en debatt, där man från utskottsmajoritetens sida sade atf det kanske infe var så farligt med dessa pengar och att man kanske inte ens skulle behöva betala ut dem, om man sedan skulle göra en utvärdering av IDB. Vi sade då mycket tydligt och entydigt ifrån, Eva Hjelmström, att om riksdagen skulle besluta sig för dessa pengar, då tog man också ett ansvar. Då fick man stå för det ansvaret, liksom för de utbetalningar som skulle följa. Har Eva Hjelmström helt glömt bort den debatten? Det förefaller så, att döma av det utomordentligt osakliga angrepp hon just nu gjorde. Det var precis det som debatten handlade om vid det tillfället.

Sedan kom också den statliga utredning som tillsattes - och som gjorde en mycket noggrann granskning av möjligheterna till utträde - fram till det helt entydiga konstaterandet, som utskottsmajoriteten gjort tidigare, att Sverige som nation, oberoende av vad olika regeringar önskar, är bundet att göra ökande utbetalningar under 1980-talet. Dä förskjuts frågeställningen, och det är det som dagens debatt naturligtvis skall gälla. I ett läge där man är bunden att medverka i en institution som man i mycket stora avseenden är kritisk mot, vilken politik skall man dä föra i den insfitutionen? Det är den frågan som IDB-debatten förskjuts till. Det är alldeles självklart att man i den mycket svåra frågan om hur man skall agera i en institution där man i stora stycken är krifisk både till målsättningarna och till den verksamhet som förs kan ha olika uppfattningar. Alldeles självklart kan man komma fram fill olika slutsatser om hur man skall agera i en sådan situation.

Regeringen beslöt i höstas, mot den bakgrund som Lennart Pettersson redovisade, att man skulle medverka i den sjätte kapitalpåfyllnaden, inte minst i ljuset av den akuta finanskrasch som gällde hela Latinamerika - onda och goda. Det skulle vara ganska svårt att förklara för våra vänner i Latinamerika varför man inte. när man ändå är bunden till banken, skulle medverka i den påfyllnaden. Att regeringen då gjorde den bedömningen har jag respekt för.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Interamerikanska utveckUngs-banken, m. m.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Interamerikanska utvecklingsbanken, m. m.

Samtidigt är det viktigt, precis som det har sagts av socialdemokraterna i våra motioner tidigare, i utredningen och senare i budgetpropositionen, att IDB infe fär bli - detta var också en del av vår kritik förut - Sveriges enda eller viktigaste förbindelse med Latinamerika. Vi måste ha en Latinameri-kapolifik som syftar till att stödja sociala och ekonomiska krafter, som verkar för utjämning och ekonomiskt oberoende. Vi mäste, som nu också föreslås av regeringen, öka vårt direkta bistånd i en samlad Latinamerikapolifik till länder som Nicaragua, Bolivia och andra länder med regeringar som arbetar för social rättvisa. Vi bör öka det bredare samarbetet med Cuba och en del andra karibiska stater, och vi bör stödja och ta kontakt med sädana latinamerikanska samarbetsorganisationer som - till skillnad från IDB -syftar till ett genuint oberoende och en ekonomisk självständighet för Latinamerika, som den Andinska pakten och samarbetsorganisationen SELA.

Den politik som aviseras i budgetpropositionen avser regeringen nu att fullfölja. För atf fa ett exempel frän biståndsområdet är det direkta svenska biståndet till Nigaragua ungefär fyra gånger sä stort som den påfyllnad till IDB som diskuteras i dag. Man kan avslutningsvis konstatera att när det gäller det anslag som vi skall besluta om kommer det att vara något mindre än det anslag som aviserades i höstas. Dä aviserades ett direkt bidrag till IDB pä 8 miljoner dollar. Kapitalpåfyllnaden ansågs då bli av den omfattningen. Vi kommer nu att behöva anslå endast drygt 5 miljoner dollar. Det beror dels pä det allmänna förhandlingsutfallet, men också pä att de svenska förhandlarna har haft instruktioner om att iaktta största möjliga restriktivitet i förhandlingarna med IDB.

Då är jag tillbaka till den fråga som i varje fall för mig är kärnfrågan: När man som sagt är med i en organisation vars värderingar man i stora stycken infe delar, vilken politik skall man dä föra? Min avsikt är atf ha en aktiv, kritiskt, granskande roll i banken, i klart medvetande om att Sveriges möjligheter till påverkan är små och att värt bidrag är och skall vara litet. Vi gör oss inga illusioner om att ha stora möjligheter till påverkan i banken. Men också marginellt är det viktigt atf vi tar till vara de möjligheter vi har atf föra en klar och kritisk linje mot det som vi uppfattar som påtryckningar från stormakter som USA och andra, till förmån för en utlåning som främjar de fattiga folkgruppernas intressen. Det mäste vara Sveriges linje att aktivt, kritiskt granska bankens verksamhet med en sådan målsättning.

Anf. 48 EVA HJELMSTRÖM (vpk) replik:

Fru talman! Det är positivt atf Mats Hellström till skillnad från Lennart Peftersson dels erkänner att vi har mycket små möjligheter att påverka, dels säger att vi aktivt skall granska den politik som banken för och att man från socialdemokratisk sida infe hyser några större illusioner om den politik som Reaganadministrationen via IDB för. Men jag tycker fortfarande inte att jag har fått svar på min fråga: När tänker sig den socialdemokratiska regeringen att vi skall lämna IDB?

Mats Hellström påstår att jag är osaklig. Jag har IDB-ufredningen framför

mig, jag har riksdagsdebatten framför mig. Mats Hellström säger bl. a: att det är vikfigt att man inte genom nya beslut nu binder sig för ytterligare framtida insatser i banken utan skapar handlingsfrihet för regeringen att ompröva medlemskapet. Hur tänker den socialdemokrafiska regeringen göra detta? För det är ju ett faktum atf Sverige tillhör de länder som ger mest pengar till IDB i förhållande till röstantal och liknande. Och det är fortfarande ett faktum att USA har vetorätt. Jag har inte på någon punkt fått klart för mig på vilket sätt banken har ändrat polifik vad gäller vare sig folkflertalens i Latinamerika intressen eller stöd till progressiva länder. Fortfarande är det de reaktionära regimerna som får mest pengar. Jag tycker att defta är en konstruktion i efterhand från socialdemokraternas sida. Det är samma krämarpolitik som förs.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Interamerikanska utvecklingsbanken, m. m.

Anf. 49 Statsrådet MATS HELLSTRÖM:

Fru falman! När det gäller vår kritiska granskning i banken har vi stående instruktioner att motsätta oss alla län till Guatemala, Salvador och Chile. Vi granskar alla andra lån med hänsyn till innehållet i lånen. Vi kommer att vara krifiska och gå emot lån som vi anser är till skada för de fattiga folkgrupperna, till skada för det ekonomiska oberoendet osv. På den punkten avser jag aff föra en mycket aktiv polifik.

Eva Hjelmströms citat var helt korrekt. Jag har ingalunda hållit mig undan i debatten, som Eva Hjelmström antydde. Tvärtom har jag sagt att jag har respekt för den ställning som regeringen tog i höstas eftersom Latinamerika befann sig i en allmän finanskris. Det kan inte ha förbigått Eva Hjelmsfröm, om hon är intresserad av att följa den latinamerikanska utvecklingen, att mycket stora delar av kontinenten befinner sig i en konkurssituation. Det gäller ingalunda bara de länder som vi båda är krifiska mot utan över lag, inte minst ett land som Nicaragua, där IDB i dag är nästan den enda källan för utlåning från internationellt häll. Jag har respekt för att man gör den bedömningen att det vore mycket svårt att förklara för Latinamerika och för våra vänner där om vi i det läget, när vi ändå är med i banken, avstod från aff delfa i en kapitalpåfyllnad. Det sade jag i mitt förra inlägg, och det menar jag verkligen.

Mot bakgrund av vår fidigare inställning, där det viktigaste infe är IDB - de stora pengarna handlar om direkta bistånd och stöd till andra organisationer - avser vi atf föra en samlad Latinamerikapolitik där vi vill stödja social utjämning och ekonomiskt oberoende, där vi vill motverka beroendet av Förenta staterna och motverka en utveckling som leder bort frän utjämning för folkflertalet.

Svaret pä frågan om utträde är, som jag har sagt tidigare, atf Sverige är bundet att med ökande utbetalningar ge bidrag fill IDB under hela 1980-talet och efter beslutet i dag en bit in på 1990-talet. Atf vi under den tid då vi är bundna till utbetalningar fill banken inte skulle utöva vår rösträtt är ett förslag som hittills ingen har ställt i debatten.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Interamerikanska utvecklingsbanken, m. m.

Anf. 50 EVA HJELMSTRÖM (vpk) replik;

Fru talman! Förslag om ett utträde ur banken har vi ställt i debatten.

Jag välkomnar beskedet att vi på allt sätt skall verka för social utjämning och för att de latinamerikanska länderna blir oberoende av USA. Men vad hjälper det när det gäller den konkreta, specifika frågan om medlemskap?

Vi har en stående rekommendation att motsätta oss lån till de mest reaktionära regimerna, som våldför sig pä befolkningen, som våldför sig på kvinnorna och barnen. Men vad hjälper en stående rekommendation, när man vet hur stora möjligheter vi har att påverka? Vi kan inte göra det. Det är USA som har greppet över banken.

De latinamerikanska länderna befinner sig i en konkurssituation när det gäller lån och på annat sätt, säger Mats Hellström. Det är helt korrekt. Men vår bedömning - den gjorde vi också i den biståndspolitiska debatten - är att Sverige på alla sätt skall verka för social utjämning, oberoende frän USA och en polifik i folkflertalefs intresse, bl. a. genom ökade insatser i Nicaragua och genom atf ge ett sådant land som Grenada stöd. Men när det kom till beslut i biståndspolitiken om förslagen om att skära ned anslagen till de reaktionära regimerna och i stället öka biståndet till de progressiva regimerna ställde socialdemokraterna inte upp. Att göra det hade varit ett hederligare sätt att verka för de målen än medlemskapet i IDB.

Anf. 51 Statsrådet MATS HELLSTRÖM:

Fru talman! Låt mig påminna om att den socialdemokratiska regeringen tvärtemot vad Eva Hjelmström säger kraftigt ökat biståndet till Latinamerika. Värt bistånd bara till Nicaragua - det är ju en av de frågor vi nu diskuterar - är genom de ökningar den socialdemokratiska regeringen åstadkommit fyra gånger större än den påfyllnad till IDB som vi just nu diskuterar.

Eva Hjelmström har lämnat felakfiga uppgifter från talarstolen också om IDB:s polifik i förhållande till Nicaragua, och det bör väl ändå inte stå oemotsagt. Vi har följt den mycket noga. Det var inte så att man avbröt långivningen direkt efter Somozas fall. Tvärtom! Detta är ett av de få tillfällen dä IDB faktiskt har fört en tämligen anständig politik i förhällande till ett sådant land. IDB avbröt inte bidragsgivningen, utan Somozalänen fick tvärtom överföras fill sandinistregimen!

Det var i sin tur ett exempel på att IDB:s ledning i sin politik rätt väl följer den amerikanska polifiken. Under perioden av human rights-politik under Carter gav man bidrag också till sandinistregimen. Reaganregeringen har sedan fört en annan politik. Reaganregeringen har blockerat några av lånen till Nicaragua, och Nicaragua skulle i det läget ha svårt att förstå om ett land som Sverige just nu avstod från att backa upp Nicaragua inne i banken.

Eva Hjelmströms sakfel illustrerar ändå en viktig princip, som också är upptagen och rätt ordentligt behandlad i utredningen: IDB;s politik har inte varit konstant utan svängt, och svängt rätt mycket. Den har följt med förändringarna i den amerikanska politiken, alltifrån Kennedys framstegsal-

lians över Nixons hårdhänta inferventionspolifik till Carters i ett avseende valhänta och i ett annat avseende splittrade mänskliga rättighets-politik, som kom att föras under slutet av 1970-talet, och till den hårda polifik Reaganregeringen nu för.

Den utredning vi har diskuterat har också väl kunnat belägga att IDB:s politik i det avseendet följt den amerikanska politiken.

På den punkten råder det alltså ingen som helst oenighet. IDB domineras av amerikanska intressen. Sverige har en marginell roll i IDB. När vi ändå är bundna fill banken, vore det fel av oss att inte göra vår röst hörd där eller atf inte backa upp de länder som i dag har IDB såsom sin enda finansieringskälla och som önskar en svensk uppbackning av sin politik.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Interamerikanska utvecklingsbanken, m. m.

Förste vice falmannen anmälde att Eva Hjelmström anhållit att till protokollet få antecknat atf hon inte ägde rätt fill ytterligare replik.

Anf. 52 ANNA LINDH (s):

Fru talman! Jag vill här anföra följande med anledning av näringsutskottets förslag om ytterligare kapitalpäfyllning till Interamerikanska utvecklingsbanken, IDB.

Beslutet om svenskt medlemskap i banken togs av den borgerliga regeringen 1977 och kritiserades då kraftigt av den socialdemokratiska minoriteten. Minoriteten hävdade då att utrikespolitiska skäl talade mot en anslutning till IDB, och man skrev i en parfimotion; "Ett svenskt medlemskap i IDB skulle strida mot de värderingar som hittills varit vägledande för vår utrikes- och handelspolitik. Huvuddelen av bankens resurser går till militärdiktaturer och andra förtryckarregimer i Latinamerika." Man menade också att de positiva effekterna för den svenska netfoexporten skulle bli av mycket begränsad omfattning.

I och med de borgerliga regeringarnas åtaganden och efter beslutet 1980 att anslå medel till den femte kapitalpåfyllnaden är Sverige bundet att fortsätta anslå medel till banken till 1990-talef. Enligt näringsufskottet bör Sverige därför anslå medel även till den sjätte kapitalpåfyllnaden med ett sammanlagt belopp av 65 milj. kr. I motion 1497 föreslår vi avslag pä detta och begär en omprövning av medlemskapet. Vi menar att om de tidigare argumenten mot medlemskap i IDB och mot ytterligare svenska resurser till IDB fortfarande är giltiga, bör riksdagen inte binda sig för ytterligare kapitalpåfyllningar till IDB utan i stället verka för ett svenskt utträde. Vi bör inte ytterligare ett antal är uppskjuta möjligheten till utträde.

Kvarstår då den tidigare kritiken mot IDB? Ja, enligt vår mening gör den det. Jag skulle vilja citera vad föregående talare, Lennart Pettersson och statsrådet Mats Hellström, tidigare har anfört i riksdagen. Lennart Pettersson har i en reservation till näringsutskottets betänkande 1979/80:29 anfört:

''Nu som tidigare är emellertid de ekonomiska aspekterna helt sekundära. Det är biständspolifiska och allmänt utrikespolitiska synpunkter som mäste bli avgörande när frågan om fortsatt medlemskap i IDB prövas. Slutsatsen

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Interamerikanska utvecklingsbanken, m. m.

kan bara bli en. Medlemskapet står, som konstateras i motion 1979/80:1782, i uppenbar motsatsställning fill de värderingar som hittills har varit vägledande för svensk utrikes- och biståndspolitik. Huvuddelen av bankens resurser går fill militärdiktaturer och andra förtryckarregimer. Symptomatiskt är atf IDB tycks planera och redovisa sin verksamhet utan hänsyn fill arten av den regim som råder i de olika låntagarländerna. Det är huvudsakligen de rikare länderna och de mera besuttna befolkningslagren som drar nytta av bankens resurser." Och man kommer till slutsatsen att "Sverige icke bör upprätthålla detta medlemskap utan så snart som möjligt utträda ur organisafionen".

Mats Hellström anförde i riksdagsdebatten den 29 april 1982: "IDB-utredningens material styrker på samtliga fre huvudpunkter, som varit föremål för debatt i Sverige, den krifik mot bankens verksamhet som tidigare framförts från fackligt och politiskt häll. Det gäller för det första USA:s dominerande inflytande i banken, för det andra det faktum att långivningen mycket litet inriktats på social utveckling och för det tredje att lånen främst har getts och ges till konservativa militärdiktaturer."

Fru falman! Denna kritik kvarstår. USA:s inflytande i banken har infe minskat, och med tanke på att flera av USA:s latinamerikanska experter avsatts den senaste veckan för att de inte fört en tillräckligt reaktionär polifik i Centralamerika, kan det knappast finnas något hopp om att USA kommer att ändra sitt arbete i banken. Istället kommer man att fortsätta aff driva krav på lån till reakfionära militärregimer och motsätta sig lån till progressiva länder.

Långivningen har under 1970-talet i allt större utsträckning styrts bort från sociala projekt och i stället alltmer inriktats på indusfrilän och ekonomisk infrastruktur. De principuttalanden om motsatsen som antagits i banken har infe verkställts i praktiken. Två tredjedelar av bankens totala utlåning under perioden 1961-1979 har gått fill icke-demokrafiska regimer.

Det har hävdats atf vi frän svensk sida bör påverka banken mot en inriktning pä mer socialt orienterade projekt och att de latinamerikanska staterna pä grund av den ekonomiska krisen i dag är sä beroende av IDB:s utlåning att de därför önskar att vi kvarstannar i banken. Men då bör man begrunda våra möjligheter att påverka.

Sverige har ungefär 0,17 % av rösterna. USA har vetorätt när det gäller vissa av de beslut som fattas i banken, och det gäller bl. a. projekt inom särskilda fonden, den del' av banken som ger goda villkor till särskilt behövande stater. Visst har den ekonomiska krisen förvärrats under de senaste åren, men problemen var väl kända även för ett år sedan. Jag ansåg då och gör det fortfarande atf vi bättre skulle stödja de behövande länderna om vi gjorde det på annat sätt än genom IDB.

Sverige har fram till hösten 1982 gett 72 milj. kr. till IDB. Den sjätte kapitalpåfyllnaden med 65 milj. kr. medför nästan en fördubbling.

Det jag främst finner oroande är att det framförts ekonomiska skäl för ett medlemskap i IDB. Man framhåller både i propositionen och i näringsutskotfets betänkande atf de exportförluster som skulle drabba svenska företag om vi inte deltog i kapitalpåfyllnaden skulle bli betydande. Samtidigt är det

väl så atf det finns en motsättning mellan de handelspolitiska och de biständspolifiska målen när det gäller IDB. Om banken följer de sociala mål som vi eftersträvar, kommer de svenska företagens förhoppningar om högteknologisk export aff komma pä skam, dvs. svenska företag har ett ekonomiskt intresse av att de sociala målen inte uppfylls. Dessutom är det tveksamt om de svenska företagens beroende av IDB är så betydande. Enligt undersökningar som gjorts av exportkreditrådet utgör IDB-beställningarna ungefär 3 ä 4 % av den totala handeln med Latinamerika.

Jag tycker att det vore tragiskt om den svenska riksdagen fattade ett beslut som sätter våra egna egoistiska ekonomiska mål före våra biständspolifiska och utrikespolitiska mål. Jag yrkar därför avslag på näringsutskotfets hemsfällan i betänkandet nr 50 avseende p. 5 mom. 1 och 2 och bifall till motion 1497.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Interamerikanska utvecklingsbanken, m. m.

I defta anförande instämde Karl-Erik Svartberg, Margareta Winberg och Ulla Johansson (alla s).

Anf. 53 LENNART PETTERSSON (s) replik:

Fru talman! Jag vill göra några korta kommentarer med anledning av Anna Lindhs inlägg.

Det som Anna Lindhs citat framför allt visar är atf en socialdemokratisk regering aldrig skulle ha förordat ett inträde i IDB. Men det är en sak att gä in i banken, vilket innebär de förpliktelser vi har diskuterat i dag, och en annan sak att sedan det steget väl har tagits gå ut ur den - man hoppar inte in och ut ur sådana här internationella banker hur som helst. Varje regering måste utgå från den situation som gäller i det aktuella fallet. Frän socialdemokratisk sida har vi dä försökt fala om i näringsufskottet att det tillkommit ytterligare faktorer, som faktiskt gör att det inte är lika självklart som tidigare att gä ur banken; de talar tvärtom för att man inte bör göra det. En faktor är den internationella finanskrisen och dess betydelse också för framstegsvänliga regimer i Latinamerika. Men det viktiga är framför allt det faktum atf de borgerliga partierna har bundit oss mycket hårt till medlemskapet genom konstruktionen av de åtaganden som gjorts. Det kan man inte bortse frän, även om vi skulle önska att situationen vore en annan.

Jag menar att den bedömning som regeringen har gjort och det ställningstagande som näringsutskoftef har kommit fram till är det enda rätta i dagens situation. Även om vi endast marginellt kan påverka IDB, är det vikfigt aff vi för fram våra värderingar inom bankens styrelse och i dess beslutande församlingar, så aff vi fär en linje som innebär att vi satsar just på de framstegsvänliga regimer i Latinamerika som vi vill gynna. Ser man optimistiskt pä situationen kan man skönja vissa strimmor av hopp om att IDB:s politik i framtiden kan bli en annan och något bättre. Situationen i vissa delar av Lafinamerika, bortsett från Centralamerika, kanske också kan bli sådan att den ger anledning fill viss optimism.

Men det centrala är ändå, fru talman, att de borgerliga regeringarna har

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Interamerikanska utvecklingsbanken, m. m.

bundit oss fill IDB på ett sådant sätt att något av en ny situation faktiskt har uppkommit.

Anf. 54 ANNA LINDH (s) replik;

Fru talman! Jag vet atf vi har de borgerliga partierna att skylla för inträdet, men det innebär ju inte att vi inte bör påskynda arbetet för att kunna gå ur IDB. Dels finns ju möjligheterna att försöka träffa en överenskommelse med banken om ett fidigare utträde, dels förlänger denna kapifalpåfyllnad vår tid i IDB med ytterligare år och försenar alltså ett utträde.

Vidare är jag väl medveten om, som jag sade i mitt anförande, att många latinamerikanska länder står inför oerhörda ekonomiska problem. Men jag påpekade också aff det finns bättre möjligheter atf stödja dessa länder än att göra det via IDB. För att inte ytterligare förlänga kammardebatten kan jag hänvisa till socialdemokraternas yttrande i samband med IDB-ufredningen.

Fru falman! Jag yrkar återigen bifall till motion 1497.

Anf. 55 HUGO BERGDAHL (fp):

Fru talman! Även från folkpartiets sida noterar vi med tillfredsställelse atf regeringen när det gäller IDB vill fullfölja den politik som de föregående regeringarna förde medan socialdemokraterna befann sig i oppositionsställning.

Jag vill bara kort konstatera att på detta område prisar regeringen i dag det man klandrade i gär. Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 1.

I motion 2168 har vi frän folkparfiet yrkat att riksdagen beslutar att det av importkontoref för u-landsprodukfer föreslagna importgarantisystemet införs pä prov.

U-länderna behöver enligt vår mening både handel och bistånd. Pä den punkten tror jag inte vi behöver ha meningsskiljaktigheter över partigränserna.

Vi hänvisar till att de resurser som kommer u-länderna till godo genom den egna exporten är flerfalt större än de resurser biståndet ger dem. Ändå är det handelsfrämjande biståndet ytterst litet, både det internationella och det svenska. Under utskottsbehandlingen har vi från folkpartiefs sida hävdat att det föreslagna importgarantisystemet bör prövas.

I reservation 3 föreslår vi därför att regeringen fär bemyndigande atf medge importkonforet att införa imporfgarantier enligt de rikflinjer som utredningen föreslagit. Vi anser att systemet bör prövas under en tid av tvä är. Ramen för garantigivningen bör bestämmas till 10 milj. kr.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall även till reservation 3.

Anf. 56 IVAR FRANZÉN (c);

Fru talman! För aff spara tid har jag valt att inte begära replik. Nu vill jag bara kommentera ett par saker. Först och främst uttryckte jag i mitt anförande hoppet om att vi nu hade

klimat för en saklig debatt. Jag beklagar atf framför allt Eva Hjelmström helt har svikit mig i den förhoppningen.

Jag tycker infe det är någon skam att tala om att det finns handelspolifiska motiv för medlemskapet i IDB. Sverige har ju en mycket omfattande utrikeshandel, och det är icke något fel, som jag ser det, atf det finns en koppling mellan detta och medlemskapet i IDB.

Låt mig också säga att jag tror att en dominerande del av folket i Latinamerika befraktar IDB som sin bank. Det finns också en stor majoritet som vill att Sverige skall vara kvar som medlem i IDB. Vi åtnjuter fortfarande ett stort förtroende i dessa delar av världen. Man ser inte värt medlemskap som nägon garant men ändå såsom ett embryo fill en påverkan pä IDB:s verksamhet som man gärna vill ha kvar-och man vill att den växer. Jag tror, och mänga bedömare har sagt så, att IDB är något av en stabilisator pä USA:s växlande polifik för Lafinamerika. Det hade varit värre med Reagans hantering där om infe IDB hade varit denna stabilisator.

Vi analyserade i IDB-ufredningen ganska ingående de olika bankerna. Världsbanken och Interamerikanska utvecklingsbanken. Man kan summera ungefär så här: Frånsett att USA har veto när det gäller den särskilda fonden är det väldigt svårt att dra några konkreta gränslinjer mellan de olika bankerna. Beslut om utträde ur IDB skulle infe vara särskilt välgrundat.

När det gäller fördelningen av lånemedlen kan man med stafistik få fram väldigt olika bilder. Ser vi på hur de pengar som kommer från särskilda fonden -- och det är de billiga pengarna - fördelas per capita, kan vi konstatera att de fill helt dominerande del gär just fill de fattiga folken. Det blir en helt annan bild än den man fär när man lyssnar på Eva Hjelmsfröm. Hon säger att huvuddelen av totalkapitalet går fill de rika länderna, dvs. fill de länder där de mänga människorna bor och där också det ordinarie kapitalet i viss mån placeras, för det är där man har råd att betala.

Tittar vi på hur stor andel som gär till vad vi kallar för sociala ändamål, finner vi atf IDB i dag är jämställd med öyriga banker. Förut var andelen betydligt högre.

Tyvärr är det så att det infe är de regimer som vi skulle önska som har makten i Lafinamerika. Låt mig bara säga atf jag i alla fall fått intrycket atf IDB följer upp sin verksamhet ganska väl. Vi kan känna oss trygga för aff pengarna används som avseffs. Oavsett regim behöver folket friskvatfen, mat osv. Jag är alldeles övertygad om atf IDB-pengarna har gjort mycket god nytta för folket, för de fattiga, även i de länder där regimen infe uppfyller de krav som vi skulle vilja ställa.

Jag tycker aff socialdemokraterna gömmer sig för mycket bakom bindningen - jag vill gärna erkänna atf det finns en sådan bindning - fill medlemskapet. Jag tycker aff det är hedervärt atf man gjort en helhetsbedömning av detta och kommit fram fill ett förnuftigt beslut.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Interamerikanska utvecklingsbanken, m. m:

Överläggningen var härmed avslutad.

5 Riksdagens protokoll 1982/83:160

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

NäringspoUtik, m. m.

Näringsutskottets betänkande 34 Punkt 2

Mom. 1 (avveckling av branschråd m. m.)

Utskottets hemsfällan bifölls med 165 röster mot 142 för reservation 1 av Tage Sundkvist m. fl.

Mom. 2 (anslag fill kommittéer) Hemställan

Utskottets hemsfällan, som ställdes mot hemställan i reservation 2 av Erik Hovhammar m. fl., bifölls med acklamation.

Mofivering

Utskottets mofivering, som ställdes mot den i reservation 3 av Tage Sundkvist m. fl. anförda mofiveringen, godkändes med acklamation.

Punkt 6

Mom. 2 (ändrad inriktning av de regionala utvecklingsfondernas verksamhet)

I kontraproposifionsvoteringen biträddes reservation 4 av Erik Hövhammar m. fl. med 85 röster mot 64 för reservation 5 av Tage Sundkvist m. fl. 157 ledamöter avstod frän atf rösta.

I huvudvoteringen bifölls utskottets hemställan med 166 röster mot 78 för reservation 4 av Erik Hovhammar m. fl. 63 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 3 (utvecklingsfondernas styrelser)

Utskottets hemställan bifölls med 165 röster mot 142 för reservation 6 av Tage Sundkvist m. fl.

Mom. 4 (kombinafion av olika former av industristöd)

Utskottets hemställan, som ställdes mot reservation 7 av Christer Eirefelt, bifölls med acklamation.

Mom. 7 (statlig hanfverksnämnd)

Utskottets hemställan, som ställdes mot reservation 8 av Tage Sundkvist m. fl., bifölls med acklamation.

Mom. 8 (utvecklingsfondernas insatser för hantverk och hemslöjd)

Utskottefs hemställan, som ställdes mot reservation 9 av Christer Eirefelt, bifölls med acklamafion.

Punkt 7

Mom. 2 (täckande av förluster i anledning av garantigivning)

Utskottets hemställan, som ställdes mot reservation 10 av Erik Hovhammar m. fl., bifölls med acklamafion.

Punkts Nr 160

Mom. 1 (täckande av förluster i anledning av industrigaranfilån m. m.) Tisdagen den

Utskoffefs hemställan, som ställdes mot reservation 11 av Erik Hövham- 31 rnai 1983

mar m. fl., bifölls med acklamation. ---------- ■.----

Näriiigspolitik,
Punkt 10 m.m.

Mom. 1 (anslaget till branschfrämjande åtgärder m. m.)

Efter ställda proposifioner pä bifall till

dels utskottets hemsfällan,

dels reservafion 12 av Erik Hovhammar m. fl. öch

dels reservafion 13 av Tage Sundkvist m. fl. bifölls utskottets hemsfällan med acklamafion.

Punkt 17

Mom. 1 (anslag till och räntevillkor för exportkrediter)

Utskottets hemställan, som ställdes mot reservafion 14 av Staffan Burenstam Linder m. fl., bifölls med acklamation.

Mom. 2 (exportkreditstöd och internationella underleveranser)

Utskottets hemställan, som ställdes mot reservation 15 av Staffan Burenstam Linder m. fl., bifölls med acklamation.

Punkt 18 (ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder)

Utskoffefs hemställan, som ställdes mot reservafion 16 av Staffan Burenstam Linder m. fl., bifölls med acklamafion.

Punkt 19

Mom. 2 (viss kreditgivning hos Sveriges Investeringsbank AB)

Utskottets hemsfällan, som ställdes mot reservation 17 av Staffan Burenstam Linder m. fl., bifölls med acklamation.

Punkt 25

Mom. 3 (anslag till styrelsen för teknisk utveckling)

Utskottets hemsfällan bifölls med 229 röster mot 77 för reservation 18 av Staffan Burensfam Linder m. fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 8 (datorforskningen)

Utskottets hemsfällan, som ställdes mot reservation 19 av Christer Eirefelt, bifölls med acklamafion.

Punkt 26 (anslag till Styrelsen för teknisk utveckling: Utrustning)

Utskottets hemställan, som ställdes mot reservafion 20 av Staffan Burenstam Linder m. fl., bifölls med acklamation.

Nr 160 Punkt 32 (bidrag fill statens provningsanstalt)

Tisdagen den Utskottets hemställan, som ställdes mot reservation 21 av Staffan

31 mai 1983 Burenstam Linder m. fl., bifölls med acklamation.

Näringspolitik, P""''* 4 (mät- och provcenfrum)

Utskottets hemsfällan, som ställdes mot reservafion 22 av Staffan

m. m.

Burenstam Linder m. fl., bifölls med acklamafion.

Punkt 36

Mom. 2 (Marintekniska institutet; Bidrag till verksamheten)

Utskottets hemställan, som ställdes mot reservafion 23 av Staffan Burenstam Linder m. fl., bifölls med acklamation.

Övriga punkter och moment

Utskottets hemställan bifölls.

Näringsutskottets betänkande 35

Mom. 1 (riktlinjer för näringspolifiken)

I kontraproposifionsvoteringen biträddes reservation 1 av Tage Sundkvist m. fl. med 142 röster mot 15 för reservation 2 av Jörn Svensson. 150 ledamöter avstod från aff rösta.

I huvudvoteringen bifölls utskottets hemsfällan med 165 röster mot 142 för reservation 1 av Tage Sundkvist m.fl.

Mom. 2 (främjande av serviceföretagen)

Utskottefs hemsfällan, som ställdes mot reservafion 3 av Staffan Burenstam Linder m. fl., bifölls med acklamation.

Mom. 8 (åtgärder till stöd för små och medelstora företag)

Utskoffefs hemställan bifölls med 164 röster mot 142 för reservation 4 av Tage Sundkvist m. fl.

Mom. 9 (utvecklingsfondernas serviceverksamhet)

Utskottets hemsfällan bifölls med 257 röster mot 48 för reservafion 5 av Tage Sundkvist och Per-Ola Eriksson. 1 ledamot avstod från atf rösta.

Mom. 12 (åtgärder för atf stimulera kvinnor aff starta företag)

Utskottets hemställan bifölls med 273 röster mot 34 för reservation 6 av Christer Eirefelt och Jörn Svensson.

Mom. 13 (kooperationens kapitalförsörjning) Efter ställda proposifioner på bifall till . dels utskottets hemställan,

dels reservafion 7 av Staffan Burensfam Linder m.fl. samt
dels reservation 8 av Tage Sundkvist och Per-Ola Eriksson
68 bifölls utskottets hemsfällan med acklamation.

Mom. 14 (arbefskooperation) Nr 160

Utskottets hemställan, som ställdes mot reservation 9 av Tage Sundkvist Tisdagen den
m. fl., bifölls med acklamation. 32 jj 2933

Mom. 16 (samordnad indusfriplanering för Göteborgsregionen) Näringspolitik

Utskottets hemsfällan bifölls med 292 röster mot 15 för reservafion 10 av rn m Jörn Svensson.

Mom. 18 (förstatligande av läkemedelsindustrin m. m.)

Utskottets hemsfällan med godkännande av utskottets mofivering bifölls med 165 röster mot 142 för bifall till utskottets hemställan med godkännande av den i reservation 11. av Tage Sundkvist m. fl. anförda motiveringen.

Mom. 21 (ändringar i konkurrenslagen)

Utskottets hemsfällan bifölls med 291 röster mot 15 för reservafion 12 av
Jörn Svensson. ;

Mom. 24 (Landskrona Finans AB)

Utskoffefs hemsfällan med godkännande av utskottets motivering, som ställdes mot utskottets hemsfällan med godkännande av den i reservafion 13 av Staffan Burensfam Linder m.fl. anförda motiveringen, bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Näringsutskottets betänkande 50 Punkterna 1-4

Utskottets hemställan bifölls. ,

Punkt 5 (Interamerikanska utvecklingsbanken)

Reservation 2 av Jörn Svensson, som ställdes mot motion 1497 av Karl-Erik Svartberg m. fl., antogs fill kontraproposifion i kontraproposifionsvoteringen.

I konfrapropositionsvoferingen biträddes utskoffefs hemsfällan med den ändring i motiveringen som föreslagits i reservation 1 av Tage Sundkvist m. fl. med 143 röster mot 21 för reservafion 2 av Jörn Svensson. 141 ledamöter avstod från att rösta.

I huvudvoteringen bifölls utskottets hemställan med godkännande av, utskottets motivering med 146 röster mot 139 för bifall till utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som föreslagits i reservation 1 av Tage Sundkvist m. fl. 21 ledamöter avstod från att rösta.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983:

Verksamheten ■ vid statens industriverk, m. m.

Punkt 6

Mom. 1 Utskottefs hemställan bifölls.

Mom: 2 (importgararitier)

Utskottets hemställan, som ställdes mot reservafion 3 av Christer Eirefelt, bifölls med acklamation.

4 § Verksamheten vid statens industriverk, m. m.

Föredrogs näringsutskoftets betänkande 1982/83:39 om verksamheten vid statens industriverk, m. m. (prop. 1982/83:113).

Anf. 57 STEN SVENSSON (m):

Fru falman! Regeringens förslag till framfida arbetsuppgifter och verksamhetsinriktning för statens industriverk visar nästan övertydligt att socialdemokraterna har ambitionen att öka styrningen av näringslivet. Den näringspolitik som socialdemokraterna utformade under 1960-talet grundades pä tron att statlig styrning, kombinerad med en övergripande branschplanering, var av godo och atf marknadsekonomin skulle låta sig kontrolleras och fortsätta atf fungera under trycket av en samordnad näringspolitik med socialistiska förtecken.

Under 1960- och 1970-talen har sedan, som en följd av detta, en omfattande flora av subvenfionsformer utvecklats inom industri-, arbetsmarknads- och regionalpolitiken. Marknadsekonomins och det enskilda näringslivefs möjligheter atf fungera har gradvis minskats genom bidrags-och subvenfionspolitiken, de ökande skatterna samt lagstiftnings- och regleringsåtgärder.

Trots att subventions- och regleringspolitiken misslyckats begär regeringen nu atf riksdagen skall ge den mandat att fä utöka och förfina styrinstrumenten som en del i socialdemokraternas samlade strategi för att åstadkomma en övergripande reglering och kontroll i en, som man uttrycker det, "samordnad industri- och regionalpolitik".

Den centrala industrisfödsmyndighet som man avser att bygga upp vidare har utan tvivel planhushållningskarakfär. I debatten vill man ofta förneka sådana ambitioner, men i propositionen falas det numera klartext. Syftet är, sägs det i propositionen, atf "avsevärt förstärka SIND som skall samordna industriella utvecklingsinsatser inom breda insatsområden som kräver medverkan av flera myndigheter och organ." På s. 17 säger industriministern att han vill "effektivare utnyttja den offentliga verksamheten och samhälls-byggandet över huvud taget som en akfiv drivkraft i den industriella utvecklingen."

Dessa jämte andra uttalanden ger en god bild av regeringens framtida ambifioner. Det förefaller som om man parallellt med införande av vinsfdelningsavgifter etc. vill att industriverket skall kunna få utvecklas till en

fondsocialismens centrala utvecklingsfond. Den mest allvarliga krifiken vi moderater riktar mot propositionen gäller således själva principlösningen. Det är symtomatiskt att industriministern vill, som han uttrycker det i propositionen, bygga upp "en slagkraftig myndighet".

1 stället bör man göra det motsatta, vilket vi från moderat håll flera gånger under dagens näringspolitiska debatt har påpekat. Även under fidigare debatter har vi påpekat detta, bl. a. i samband med tekodebatten. Vi vill skapa förutsättningar för ett mer slagkraffigf näringsliv - men då måste bidrags- och subvenfionspolitiken avvecklas, skatterna sänkas och samhället avbyråkratiseras.

Regeringens förslag innebär ökad byråkrati, där den centrala styrningen av näringslivet byggs ut. Den offenfliga sektorn fillåfs växa ytterligare med de ökande driftkostnader som detta siiccessivf medför i takt med förslagefs genomförande. Därför, menar vi, måste propositionen avslås av riksdagen. Ett nytt organisationsförslag bör upprättas i enlighet med de riktlinjer som vi redovisade i den moderata motionen, nämligen:

selekfiva indusfri- och regionalpolitiska stödformer skall successivt avvecklas till förmän för generellt verkande åtgärder,

industriverket skall avvecklas som fristående ämbetsverk, kvarvarande verksamheter hos SIND skall inordnas i styrelsen för teknisk utveckling, STU,

handläggningen av under avvecklingsfiden kvarvarande selekfiva regionalpolitiska åtgärder skall överföras till länsstyrelserna.

Värt avslagsyrkande, fru talman, mofiveras även av andra skäl, och dessa är också så starka atf de i sig mofiverar ett sådant ställningstagande.

Det är för det första uppseendeväckande atf ett utredningsförslag av så stor principiell innebörd blir föremål för en regeringsproposition utan en ordentlig remissbehandling. Som vi framhåller i reservafion nr 1, gemensam för utskottets icke-socialisfiska ledamöter, har ingen länstyrelse inom stödområdet fått yttra sig.

För det andra pågår utredningar om både arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation samt om utformningen av det regiönalpolifiska stödet till näringslivet, vilka väntas bli färdiga under budgetåret 1984/85. Det hade varit naturligt att regeringen avvaktat dessa utredningar innan den lade fram förslag med den betydande räckvidd som präglar den proposifion som kammaren nu behandlar.

För det tredje har regeringen föreslagit att rätfen att anföra besvär hos regeringen mot beslut av industriverket skall slopas. Även utskoftsmajorifeten har reagerat och ger regeringen bakläxa på den punkten. Även på en annan punkt av väsentlig betydelse modifieras regeringens förslag av utskottsmajoriteten.

Det är principiellt vikfigt att beslut skall kunna överklagas till regeringen. Rättssäkerhetsskäl talar för att det även i fortsättningen skall vara möjligt att anföra besvär till regeringen i ärenden rörande finansiellt stöd fill näringslivet.

Slutligen, fru falman, skall jag tillfoga ytterligare några principiellt vikfiga

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Verksamheten vid statens industriverk, m. m.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Verksamheten vid statens industriverk, m. m.

synpunkter, vilkas innebörd också utgör goda skäl för riksdagen att avslå propositionen.

Det råder i dag en sammanblandning i statsmakternas sätt att hantera arbetsmarknads-, närings- och regionalpolifik. Effekten av denna sammanblandning har fått fill följd aff resultaten av besluten inte har kunnat mätas. En annan avgörande brist med nuvarande förhållanden är att kostnaderna för staten är oförsvarligt höga.

De regiönalpolifiska insatserna måste begränsas till åtgärder som är motiverade från regional synpunkt, dvs. i geografiskt begränsade områden där insatserna bäst behövs. Det huvudsakliga ansvaret för industriell fillväxt i landets alla delar måste ligga inom den ekonomiska polifikens ram. En väl fungerande näringspolitik skulle sannolikt avlasta behovet av regionalpolitiska insatser. Sålunda är de industripolifiska och de regionalpolitiska målen ofta oförenliga.

Självfallet kan det förekomma att närings- och arbetsmarknadspolifiska insatser inriktas mot områden som blir föremål för regionalpolifiken. Men just därför är en klar gränsdragning nödvändig. Annars kan allas ansvar leda fill ingens ansvar.

Regeringens uppläggning i propositionen är att den skall få bemyndigande att utforma den slutgiltiga organisafionen. Vi konstaterar att riksdagen i det skedet infe kan påverka ärendets fortsatta handläggning. Defta är klart otillfredsställande! Det blir först när budgetförslaget för budgetåret 1984/85 föreläggs riksdagen som vi kan fä en klar bild av kostnadsuffallet för de föreslagna organisafionsförändringarna. I nuvarande samhällsekonomiska läge är detta tillvägagångssätt anmärkningsvärt.

I stället bör man, som vi har framhållit i den moderata motionen, initiera åtgärder som kan leda fram fill besparingar. Som vi har angett i våra alternafiva förslag bör man i samband med beredningen av de väntade utredningsförslagen rörande arbetsmarknadsverkets organisation och regionalpolitikens framtida inriktning välja sädana lösningar att verksamheten vid statens industriverk efter hand kan avvecklas. Som ett första led i en sådan neddragning av verksamheten föreslår vi i reservation 12 att det sammanlagda anslaget fill verket för budgetåret 1983/84 minskas med 5 milj. kr.

Fru talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till reservationerna 1, 2, 4, 6, 8, 10, 11 och 12.

Anf. 58 OLOF JOHANSSON (c):

Fru falman! En utredning fillsaft av den förra regeringen gavs uppdraget att se över statens industriverks framtida verksamhet och organisation m. m. Det skedde den 12 november 1981. Utredningens förslag överlämnades fill den nya regeringen den 11 november 1982, alltså efter ett års arbete.

"Synpunkter på betänkandet har inhämtats genom ett kombinerat skriftHgt och muntligt förfarande", heter det lakoniskt i regeringens proposition. Från centern har vi starkt kritiserat denna behandling av en organisationsfråga med strategisk betydelse för den framtida närings- och regionalpohtiken. Som påpekats i flera motioner har ingen länsstyrelse i

stödområdet fått yttra sig. Också utskoffsmajoriteten instämmer i kritiken mot den summariska behandlingen av utredningsförslaget och den ofillfredsställande redovisningen i propositionen av synpunkter som har lämnats på utredningsförslaget.

Den första frågan är egentligen varför den socialdemokratiska regeringen fann det förenligt med sina intressen aff visa handlingskraft genom att lägga fram ett dåligt förankrat förslag, dessutom baserat på en fidigare regerings direktiv. Dessa direktiv angav inte den exakta inriktningen för utredarens arbete. Det sägs i stället att "industriverkets verksamhet bör med anledning därav prövas förutsättningslöst". När det gäller en av de mest omdiskuterade frågorna- överföringen av det regionalpolitiska stödets administration från AMS till industriverket-är formuleringen lika öppen, "att på nytt överväga om det är lämpligt atf föra över handläggningen på central nivå av det regionalpolitiska stödet till näringslivet från AMS till industriverket".

Eftersom industriverkets organisation och verksamhet infe kan ses isolerade är det märkligt att regeringsförslagef infe samordnats med förslag från AMS-utredningen och med arbetet i kommittén om det regiönalpolifiska stödet till näringslivet.

Det är någonting som gått snett i behandlingen av utredningsförslaget; den mäste hållas samman i regeringskansliet och ingen annanstans. Därför får också regeringen bakläxa i ett par viktiga avseenden på sitt förslag. Det räcker aff citera vad utskoftsmajorifeten anfört på s. 10 i.betänkandet, där det heter:

"Utifrån de nyss angivna utgångspunkterna för en reform av den industripolifiska organisafionen kan dock invändningar riktas mot regeringens förslag i några hänseenden. De gäller dels att rätten atf anföra besvär hos regeringen mot beslut av industriverket föreslås bli slopad, dels atf det parlamentariska inflytandet i samband med beslut rörande regionalpolifiskt stöd blir otillräckligt."

Uttalanden om besvärsrätten har citerats i det tidigare anförandet.

Fru falman! Med defta vill jag helt kort yrka bifall till reservation nr 1. Där säger vi bl. a.: "I proposifionen saknas varje analys av hur de föreslagna förändringarna påverkar industripolitiken, regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken." Det är naturligtvis en avgörande brist i det framlagda förslaget.

Här skulle jag egentligen kunna stanna - många av de övriga reservationerna är följdreservationer till denna huvudreservafion.

I reservation 3 - den återfinns pä s. 23 i betänkandet - markerar vi de olyckliga effekter på den politiska strukturen som regeringsförslaget får. Där vill jag bara helt kort erinra om den debatt som förts här tidigare i dag med anledning av näringsutskotfets betänkande nr 34 beträffande de regionala utvecklingsfondernas verksamhet och sammansättning. Det senare gällde bl. a. frågan om rätt organisation pä rätt plats.

I reservation 5 begär vi följdriktigt ett nytt förslag av regeringen, och i reservafion 7 slår vi vakt om industrigarantilänen, som i första hand är avsedda för de mindre och medelstora företagen. På motsatt sida finns i den

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Verksamheten vid statens industriverk, m. m.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Verksamheten vid statens industriverk, m. m.

frågan såväl socialdemokrater som moderater. Moderaterna säger i sin reservafion, nr 6, att industrigarantilänen är en stödform som i princip bör utmönstras. Jag skulle vilja tillägga att det är ännu ett exempel pä något som Ivar Franzén tidigare i debatten nämnde: moderata förslag som kan inrangeras under rubriken "ovänlig handling mot småföretag".

Reservation 9 behandlar ändrade rikflinjer för vissa former av regionalpolitiskt stöd. Det är också en följdreservation till reservation 1; den påverkas naturligtvis av atf besvärsrätten nu har modifierats av utskoftsmajorifeten.

I reservation 10 vill moderater och folkpartister att information om formgivning inte skall ligga på industriverket eller de regionala utvecklingsfonderna. Vi anser aff den utredningsverksamhet som där pågår måste kompletteras innan vi tar ställning till frågan. Vi har markerat detta i ett särskilt yttrande, där vi helt kort säger att vi i samband med en ny riksdagsbehandling kommer att ta ställning fill hur de framtida formgivnings-och utbildningsinsatserna bör utformas och kanaliseras.

Fru talman! För att inte onödigtvis förlänga debatten vill jag helt kort yrka bifall till reservafionerna 1, 3, 5, 7, 9, 11 och 13 och i övrigt till utskottets hemställan.

Anf. 59 HUGO BERGDAHL (fp):

Fru falman! Regeringens proposition om verksamheten vid statens industriverk föranledde folkpartiet att motionsvägen yrka avslag på regeringsförslaget. Vi yrkar avslag även på hemställan i näringsutskotfets betänkande nr 39 i samma fråga. Ingenting har i sak förändrat vår grundinställning till proposifionen om förändringar i statens industriverks verksamhet, m. m.

Vi anser t. ex. att det är uppseendeväckande att förslag om förändringar av så stor principiell innebörd som det här ändock är fråga om läggs fram med bara en begränsad remissbehandling av utredningens betänkande. Att t. ex. ingen länsstyrelse inom det s. k. stödområdet har yttrat sig är, såsom fidigare sagts från denna talarstol, högst anmärkningsvärt när det gäller en så stor och viktig fråga just för dessa delar av landet. Man kan fråga: Hur centralstyrt får ett ärende av sådan vikt och omfattning som det här gäller beredas och utarbetas, utan aff berörda landsdelar och människor ges en tillfredsställande remissomgång?

Kanske är det just mot bakgrunden av denna bristande remissbehandling som propositionen saknar varje analys av hur de föreslagna förändringarna påverkar industripolitiken, regionalpolifiken och arbetsmarknadspolitiken. Som vi också konstaterar i folkpartimofionen och i reservationen för man i proposifionen infe någon diskussion om möjligheterna atf överföra industriverkets centrala uppgifter helt eller delvis fill nägon annan myndighet. Det är enligt vår mening berättigat aff efterlysa debatt och analys på detta område -infe minst därför atf regeringen föreslår ytterligare ökad utvidgning av industriverkets ansvarsområde, mer än vad industriverksutredningen föreslår i sitt betänkande.

Den krifik som inledningsvis förts fram är invändningar av framför allt formell natur. Men det är att märka atf invändningarna kommer frän samtliga oppositionspartier. Det är också att konstatera, vilket även görs i reservafion 1, att invändningarna är så allvarliga att riksdagen bör avslå proposifionen när det gäller förslag fill förändringar i industriverkets verksamhet fr. o. m. den 1 juli 1983. Följaktligenyrkar jagatt propositionens förslag till förändringar i statens industriverks verksamhet, m. m. avslås i fråga om momenten 1-7 och 9.

Fru talman! De reservationer som folkpartiet har ställt sig bakom har vi avgivit fillsammans med ett eller två andra partier. Då andra falare före mig har ytterligare klargjort innehållet i dessa reservationer, nöjer jag mig med att yrka bifall fill reservationerna 1, 5, 7, 9, 10, 11 och 13.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Verksamheten vid statens industriverk, m. m.

Anf. 60 TORE CLAESON (vpk):

Fru talman! När regeringen föreslog att industriverket skulle bli en central myndighet för industri- och regionalpolitisk stödverksamhet, väckte det opposifion. Skälen var flera.

Förslaget innebar att den centrala verksnivån förstärktes. Kanalerna mellan länsorgan och regering skulle försvagas. Det nya ämbetsverket saknade den regionala förankring som AMS genom länsarbetsnämnderna hade. Därmed ingick industriverket infe heller pä ett naturligt sätt i kretsen av organ som var kopplade till den regionala politiken.

Det fanns också annat som vållade betänksamhet. Industriverket hade aldrig sysslat med regionalpolifik. Det dominerande synsättet inom verket var tvärtom präglat av en mekanisk och teknokratisk industri- och exporffilosofi. Det föreföll finnas föga utrymme för de mer sammanfattande problem som regional utveckling erbjuder, problem som infe låter sig omedelbart fånga i traditionella ekonomiska termer och marknadsresonemang.

Det fanns en rädsla för att allt detta -förebådade en försvagning av regionalpolitikens ställning och framtida betydelse.

Fru talman! Vad utskottet nu har gjort är att högst väsentligt förändra regeringens förslag.

Rätten att i stödärenden besvära sig hos regeringen behälls oförändrad. Indirekt bevarar detta en parlamentarisk kontroll, eftersom departementschefen är ansvarig inför riksdagen, vilket verkschefen inte är. Det bevarar också en i enskilda fall betydelsefull kanal frän länsstyrelserna direkt fill regeringen.

Dessutom fär det omorganiserade industriverket en parlamentarisk nämnd. Denna skall vara allsidigt sammansatt. Nämnden kan bevaka att de synsätt och den praxis som utvecklas verkligen innebär att verket ger informafion om och far hänsyn fill regionernas krav och behov. Vidare understryker både arbetsmarknads- och näringsutskoftef att utredningsresurser för analys av den regionala utvecklingen skall avsättas inom verket, sä atf detta kan följa upp de regiönalpolifiska målen. Det betonas att dessa mål i många fall står i motsättning till den spontana ekonomiska utvecklingen. Det

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Verksamheten vid statens industriverk, m. m.

är ett understrykande av aff verket infe får låta dessa mål skymmas av synen på den allmänna industripolitiken. Regionalpolitikens särart skall framtona och beaktas.

Speciell betydelse har det när utskottet säger att länsorganens ställning inte fär försvagas genom den nya verkskonstruktionen. Det är över huvud taget inte fråga om att ändra maktfördelningen mellan central och regional nivå. Den frågan står infe alls till diskussion här. När industriverket förstärks är det enbart genom att det övertar uppgifter från arbetsmarknadsverket och ges resurser för att ge sitt eget arbete en nödvändig kvalifikafionsgrad.

Med dessa förändringar och garanfier anser sig vänsterpartiet kommunisterna kunna stödja utskottsförslaget. De farhågor som vi hade och som såvitt vi vet delades av regionala politiker inom socialdemokratin är undanröjda. Vad som återstår aff se är hur industriverket utvecklas i sin nya roll. Det har ju funnits ett väl inarbetat samspel mellan länsmyndigheter i regionalpolitiken, och bytet av huvudman skall inte behöva innebära att t. ex. arbetsmarknadsaspekterna åsidosätts. Länsarbetsnämnderna måste alltjämt vara akfiva medagerande, och länsstyrelserna bör genom att de kan utnyttja industriverkets fördjupade analyser stärka sina kvalifikationer i regionalpolitikens praktik. För industriverket blir det kanske i någon mån en utmaning att tvingas vidga det industripolifiska perspektivet till ett bredare och mer allmänt samhällsekonomiskt och utvecklingspolitiskt. Sådana utmaningar brukar emellertid vara nyttiga.

Fru falman! Sä som utskottets förslag kommit att se ut, finns det ingen större marginal för reservationer. Det har resulterat i atf de borgerliga huvudreservationerna fått ett säreget innehåll. Moderaterna reserverar sig när det gäller besvärsräften mot propositionens förslag, trots aff defta överhuvud inte kommer upp för beslut- utskoftsmajorifeten har ju tagit bort denna del av propositionsförslaget och besvärsrätten finns kvar. Centern och folkpartiet reserverar sig bl. a. mot atf länsorganens roll i regeringsförslaget skulle försvagas. Men utskottet har ju uttryckligen fastslagit atf så inte skall vara fallet, varför reservationen egentligen inte i det stycket är nägon reservation.

Båda de borgerliga huvudreservationerna innehåller dessutom en egendomlig passus. Man vill förringa industriverkets betydelse och framhåller att branschvisa analyser borde kunna göras av näringslivet självt och ställas fill myndigheternas förfogande. Det är, fru talman, en högst märklig inställning. Menar verkligen de borgerliga, att offenfliga myndigheter skulle grunda sina bedömningar pä utredningar, sariimansfällda av privata organisafioner, företrädande enskilda intressen, vilka kanske dessutom är parter i målet? Inser man infe aff defta strider mot varje rimlig rättsuppfattning? En myndighet måste besluta på grundval av egna analyser, och dessa skall vara fillgängliga och föremål för offentlig kontroll. Man skall kunna redovisa metodik och underlag på ett betryggande sätt. Detta är ju en elementär del av allt myndighetsansvar. Sedan när, kan man fråga, skall det vara regel att privata organisafioner tar över rättsligt och administrativt myndighetsansvar?

Man kan ju tänka sig vilket ramaskri det skulle bh i de borgeriiga leden, om någon föreslog att konjunkturinstitutets uppgifter skulle läggas över på LO. Då skulle vi få höra hela litanian av klagomål på fackföreningstyranni oeh korporafivism.

Det är nog så, aff de borgerliga här reserverat sig i blindo. De hade i stora stycken samma kritiska synpunkter på regeringsförslaget som vpk. Men de kunde infe ge denna krifik en konstruktiv verkan. Det berodde på att de inte var överens sinsemellan; moderaterna har en mycket mer negativ grundsyn på industriverket och skiljer sig även i själva synen på regionalpolitiken betydligt från centern.

Fru talman! För vpk är läget det, att vi fått bort nästan allt som vi hade rest invändningar emot. Slutsatsen är för vår del klar. Vi yrkar bifall till utskottets hemställan.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Verksamheten vid statens industriverk, m. m.

Anf. 61 WIVLANNE RADESJÖ (s):

Fru falman! I näringsutskoftets betänkande nr 39 behandlas verksamheten vid statens industriverk. I proposition 113, som ligger till grund för betänkandet, tar man upp frågan om en ökad samordning på myndighetsnivå när det gäller handläggning av regionalpolitiska och industripolitiska företagsstöd. Förslaget går ut på att det bör vara industriverket som blir denna myndighet.

Ufskoftsmajorifefen ställer sig i stort bakom förslaget. Till betänkandet har också fogats ett flertal reservationer. Jag skall kommentera några av dem och börjar med reservation nr 1. Där säger de borgerliga reservanterna sig vilja rikta allvarlig kritik mot regeringens förslag och yrkar därför avslag på proposifionen, så när som på en enda punkt. Jag skall fa upp några punkter i reservafionen, där våra åsikter går isär.

Förslaget frän regeringen innebär att industriverket fär en förstärkt roll genom att handläggning av industripolitiska och regionalpolitiska företagsstöd i större utsträckning skall handläggas på ett ställe liksom ett ökat samarbete skall komma till stånd mellan styrelsen för teknisk utveckling och statens industriverk. Detta ställer utskottsmajorifefen sig bakom. Vi menar aff SIND har en vikfig uppgift i framtiden. Det är här som våra åsikter går starkt isär.

De borgerliga regeringarna gjorde, enligt min mening, under sina regeringsår allt för aff avlöva och försvaga industriverket, sä jag är infe förvånad över motionerna och reservafionerna i ärendet. Det är ju bara en uppföljning av den polifik i dessa frågor som de borgerliga partierna tidigare har drivit.

Jag erkänner gärna aff SIND kunde fungera bättre än vad det gjort hitfills under sin tioåriga verksamhet, och jag tror att omorganisationen ger förutsättningar för verket atf visa sin kapacitet. Det är bra att en genomgäng av verkets funktion och uppgifter har gjorts, så att vi fått problematiken klarlagd. I det här sammanhanget vill jag tillbakavisa reservanternas påstående aff utredningen inte följt sina direktiv. Utredningen skulle göras förutsättningslös, och såvitt jag kan förstå har så även skett.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Verksamheten vid statens industriverk, m. m.

Fru talman! Det är viktigt atf den förändring av rollerna på central nivå som nu görs inte får innebära att samarbetet och samordningen med länsorganen går till spillo eller rubbas. Det är av yttersta vikt att det här samarbetet bedrivs nära och så obyråkratiskt som möjligt, och det får inte på något sätt försvaga de regionala organens roll. Det är ju länsstyrelsen, länsarbetsnämnden och den regionala utvecklingsfonden som har lokal- och företagskännedom ute i länen. Detta kunnande måste tas till vara vid bedömningen, när utbetalningar från olika stödformer skall göras. Vi är, som sagt, däremot inte beredda atf, som bl. a. moderaterna föreslår, slopa den centrala myndigheten.

Industriverket bör i enlighet med vad industriministern föreslår ha det övergripande ansvaret för industri- och regionalpolitiken och bli den centrala myndigheten för det regionalpolitiska stödet fill näringslivet. Gränsdragningen mellan industriverket och regeringen blir också enklare med propositionens förslag, dä industriverket får uppgiften som central myndighet.

I två reservationer har frågan om ändrade förutsättningar för industrigaranfilån tagits upp. Där menar reservanterna att inga förändringar bör ske. Jag vill bara påpeka att utvecklingsfonderna i dag har möjlighet att ställa egnalånochgaranfier upp till 2 milj. kr. till förfogande. Det har fidigare, före 1980, inte varit möjligt, och därför är det inte nödvändigt att läsa industrigarantilänen till endast små och medelstora företag.

Propositionens förslag att slopa den här begränsningen är därför motiverad. Men det här innebär inte atf små och medelstora företag är utestängda, utan när lånebehov eller garantibehov överstiger utvecklingsfondens beloppsbegränsning står givetvis IG-länen även framöver till de mindre företagens förfogande. Jag yrkar avslag pä reservationerna pä denna punkt.

Under allmänna motionstiden väcktes en mofion med nr 2166, där det föreslogs att industriverket ges resurser att gentemot företagen och de regionala utvecklingsfonderna öka informationsinsatserna rörande formgivningens betydelse. Bakgrunden är SIND:s s. k. designutredning, som utmynnar i atf en förbättrad utbildning på detta område är nödvändig. Utskottet instämmer i motionärernas motivering att det är av största vikt att stödja ett ökat utnyttjande av industriell design i små och medelstora företag. Detta borde kunna klaras genom utvecklingsfondens försorg.

Industriministern har också den 7 april i år gett industriverket i uppdrag atf komplettera den här åberopade rapporten, på så sätt att verket skall redovisa åtgärder pä det här området som går aff genomföra inom ramen för befintliga resurser. Därefter tänker regeringen återkomma till riksdagen med förslag fill hur det hela skall lösas.

Med dessa ord vill jag yrka avslag på reservation 10, som är fogad fill betänkandet, och också på motionen - i avvaktan på kommande åtgärder.

Fru talman! Sä över till rådrumssfödet, som tas upp i en motion från folkparfiet och följs upp i reservafion 11. Genom överföring av beslut om

regionalpolifiskt stöd till industriverket når man vissa samordningseffekter när det gäller handläggningen av regional- och industripolitiskt stöd. Detta menar vi i utskotfsmajoritefen, både i näringsutskoftef och i arbetsmarknadsutskottet, är värdefullt. Vi menar aff risken för målkonflikter bör vara mindre med den organisation som föreslås i betänkandet, där den föreslagna, parlamentariskt förankrade, nämnden är ett naturligt forum att ta upp dessa frågor i.

Fru falman! Jag yrkar härmed avslag pä reservation 11, och bifall till näringsutskottets hemställan i betänkande 39 i dess helhet - och därmed också avslag på alla de reservafioner som jag här inte direkt har kommenterat.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Verksamheten vid statens industriverk, m. rn.

Anf. 62 STEN SVENSSON (m) replik:

Fru falman! Wivi-Anne Radesjö konstaterade mycket riktigt att vi frän reservanternas sida har riktat allvarlig kritik mot propositionsförslaget och mot utskottsmajoritetens sätt atf kommentera det - med undantag från de två punkter där man ger regeringen bakläxa, nämligen när det gäller besvärsräff och när det gäller vissa andra detaljer.

De väsentliga frågeställningarna för mig är:

Varför kunde inte Wivi-Anne Radesjö gå in pä den kritik mot själva principlösningen som jag tog upp i mitt anförande?

Varför fick vi inget svar på frågorna varför inte ett fullständigt remissförfarande hade skett innan propositionen lades fram?

Varför fick vi inget besked om varför man inte avvaktade de viktiga utredningar som pågår och som i hög grad berör den här verksamheten?

Varför fick vi inget besked om vad det kommer aff kosta när organisationen blir färdig? Varför skall vi behöva vänta till kommande budgetproposifion för atf kunna konstatera vilket budgefutfall det blir av de förändringar som riksdagen nu skall besluta om?

Varför är det egentligen sä bråttom med dessa förändringar?

Wivi-Anne Radesjö sade i sitt anförande att industriverket skall fä en viktig uppgift i framtiden. Man kan fråga sig: Vad är det för uppgift, den nya stora uppgiften?

Jag antydde i mitt anförande vad vi tror att det kan handla om, men det vore bra om Wivi-Anne Radesjö kunde ge klara besked på de här punkterna.

Anf. 63 OLOF JOHANSSON (c) replik;

Fru talman! Wivi-Anne Radesjö ansåg atf industriverket kunde fungerat bättre. Efter det konstaterandet finns det väl anledning att dra en annan slutsats än hon gjorde. Majoriteten vill ju att SIND skall få ökade uppgifter. En minst lika logisk slutsats är naturligtvis att SIND:s uppgifter bör begränsas, i den mån verket inte har skött dem bra.

Nu tror jag infe i och för sig att det är så enkelt, men jag tror atf det är viktigt atf en myndighet, som sfär mitt i skottgluggen också när det gäller en del polifiskt svårhanterade frågor, har rätt att som grund för sin fortsatta

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Verksamheten vid statens industriverk, m. m.

verksamhetefter en omorganisation stå på ett förankrat beslut. Den chansen har infe den nuvarande regeringen givit industriverket.

När det gäller industrigarantilänen sägs det i majorifefsskrivningen att huvuddelen av antalet lån även i fortsättningen torde komma atf ges fill små och medelstora företag. Men det föreföll på Wivi-Anne Radesjö som om hon var beredd att gå litet längre, och då skulle jag gärna vilja fråga:

Om IG-länen också står till mindre företags förfogande i fortsättningen, är dä avsikten atf de skall göra det i oförändrad omfattning? I så fallkrävs det ökning av resurserna för att tillgodose övriga företags behov.

Anf. 64 HUGO BERGDAHL (fp) replik:

Fru falman! Wivi-Anne Radesjö konstaterar att det har framförts mycket allvarlig kritik i de här frågorna. Det är ett helt riktigt konstaterande. Wivi-Anne Radesjö säger också att utskottsmajoriteten ställer sig i stort bakom propositionen. Ja, det är väl också ett riktigt konstaterande. Av skrivningen framgår tydligt och klart att det är efter stor vända man har ställt sig bakom propositionen.

Det ligger väl någonting i vad Tore Claeson säger om att vpk har påverkat betänkandet. Det har skett en kompromiss i näringsutskoftef, men det har inte gjort produkten bättre.

Industriverkets roll har förstärkts, säger Wivi-Anne Radesjö. Ja, den har förstärkts på bekostnad av de regionala myndigheterna, och det är inte en utveckling som vi från värt häll kan anse vara riktig och lycklig.

Det finns en klar viljeinriktning att allt mer centralstyra den utveckling som man kan påverka pä det här området. Det är för de socialistiska parfierna helt naturligt, men vi tycker att det är en utveckling åt fel håll.

Anf. 65 WIVI-ANNE RADESJÖ (s) replik:

Fru falman! Till svar på Olof Johanssons fråga om IG-lånen vill jag säga atf under senare år har de mesta pengarna gått till de större företagen, medan de flesta länen har gått till små företag.

Eftviktigt argument föratt inte nu utreda frågan om en sammanslagning av industriverket och STU är, tycker jag, att samarbetet fungerar väldigt bra i dag. Lokalmässigt ligger de här verken väldigt nära varandra också. De flesta remissinstanserna har faktiskt varit negafiva till en sammanslagning. STU och SIND har en arbetsfördelning som fungerar bra i dag, även om deras områden närmar sig varandra.

De punkter där ufskoftsmajorifefen infe varit helt ense med industriministern gäller bl. a. besvärsräften. Det är ett område där utskoftsmajorifeten har gått en annan väg och menar att besvärsrätten bör finnas kvar på regeringsnivå. Man tycker atf det är den naturliga instansen. Det är väl inte så underligt att en utskottsmajoritet föreslär ändringar när det gäller detaljer i en proposition. Om jag inte missminner mig, var detta mer regel än undantag under de borgerliga regeringarnas år.

Anf. 66 STEN SVENSSON (m) replik:

Fru talman! Som kammaren noterade avböjde Wivi-Anne Radesjö atf svara på frågor som verkligen var relevanta i sammanhanget och som hör fill ärendets behandling. Jag frågade nämligen: Vad har Wivi-Anne Radesjö att komma med för argument när det gäller invändningar mot själva principlösningen? Den kritik som jag gav uttryck för i mitt anförande har hon knappast kommenterat, varken i sitt huvudanförande eller i sin replik nyss.

Varför infe ett fullständigt remissförfarande? Varför inte avvakta de utredningar som nu pågår? Den ena utredningen sysslar med arbetsmarknadsverkefs framtida organisationsformer. Det berör i hög grad det här ärendet, eftersom man avser att flytta över befogenheter och ansvarsupp-giffer rörande regionalpolifiken från AMS fill industriverket. Den andra utredningen gäller inriktningen av regionalpolitiken. Det är en beställning av riksdagen från föregående riksmöte. Den dåvarande majoriteten begärde atf man skulle göra en sådan översyn och göra en avvägning mellan generella och selektiva åtgärder. Man betonade vikten av att gå över till just generellt verkande åtgärder och avveckla de selektiva åtgärderna. Utfallet av en sådan översyn har enligt min bestämda mening mycket stor betydelse för en bedömning av vilka åtgärder som skall vidtas i fråga om industriverkefs framfida organisation.

Jag fog upp kostnadsaspekten och ställde frågan: Vad kommer kostnads-utfallet att bli i framfida budgetförslag, med de ändringar som socialdemokraterna begär atf riksdagen nu skall ställa sig bakom? Varför så bråttom atf genomdriva förslaget? Slufligen: Vilken uppgift är det, Wivi-Anne Radesjö, som industriverket skall ha i framtiden och som är så betydelsefull? Vad gäller det?

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Verksamheten vid statens industriverk, m. m.

Anf. 67 OLOF JOHANSSON (c) replik;

Fru talman! Jag tror det är vikfigt att reda ut det här med beloppsstorlekar och de stora och mindre företagen. Propositionen föreslår att den begränsning som nu finns när det gäller att främja utvecklingen av främst små och medelstora företag skall slopas. Det anser vi är oacceptabelt. De stora företagen har helt andra möjligheter, med sina bankförbindelser, att skaffa säkerhet än de mindre. Därför menar vi att den här garantin även i fortsättningen skall vara inriktad på främst de små och medelstora företagen. Att sedan högsta beloppen kanske får ändras med tiden, bl. a. pä grund av de regionala utvecklingsfondernas funkfion, är en annan sak, som bara delvis berörs av prioriteringen av de små och medelstora företagen.

Anf. 68 WIVI-ANNE RADESJÖ (s) replik:

Fru falman! Utvecklingsfonderna hade fidigare infe möjlighet att ge garantilän pä det sätt som de i dag har. Efter det atf beloppsgränsen höjdes till 2 milj. kr. har de mycket större förutsättningar för aff hjälpa just de mindre företagen. Det är väl inte så många av de mindre företagen som behöver låna mer än 2 miljoner åt gången, och dä finns möjligheten att få IG-Iän. De mindre företagen är inte utestängda bara därför att det infe sfär i

6 Riksdagens protokoll 1982/83:160

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Verksamheten vid statens industriverk, m. m.

förordningen att lånen främst skall ställas till de mindre och medelstora företagen. Som jag sade har de mesta pengarna under senare år faktiskt gått fill de litet större företagen.

Industriverket skall, Sten Svensson, i varje fall inte bli någon fondsocialismens central, som Sten Svensson sade i sitt anförande. Det har vi infe funderat på. Industriverket skall bli en myndighet som har möjlighet att hjälpa industrin och ställa upp för industrin. Jag vet, som jag sade i mitt anförande, atf moderaterna och de borgerliga över huvud taget har en helt annan inställning till industriverket än vad vi socialdemokrater har. Vi menar aff industriverket har en viktig uppgift.

Under de borgerliga åren försvagades industriverket. Vi säg också hur det gick för industrin under denna tid. Inte blomstrade den därför att den fria företagsamheten kände luft under vingarna.

Vi behöver en övergripande myndighet, som kan hjälpa till när det blir besvärligt för industrin.

Anf. 69 Industriminister THAGE PETERSON:

Fru talman! Det har använts så mänga överord i denna debatt, både allmänt om regeringens näringspolitik och om industriverket, att jag inte känner igen proposifionen eller intentionerna bakom den.

Propositionen om statens industriverk är först och främst ett uttryck för regeringens strävan att utveckla och förbättra industri- och regionalpolitiken. En fungerande industripolitik innebär att det skapas resurser och investeringar som också kan främja den regionala balansen. En framgångsrik regionalpolitik innebär aff vi i ökad grad kan utnyttja våra resurser och ta vara pä den produktionstillväxt som vi kan få genom att tidigare undersys-selsafta människor fullt ut kommer ut i produktiv verksamhet.

Det är utomordentligt vikfigt att statens olika åtgärder samordnas, så atf de inte motverkar varandra utan i stället stödjer varandra. Detta är filosofin bakom organisationsförslagef. En nära samordning mellan indusfri- och regionalpolitiken är därför en förutsättning för att samhällets insatser pä båda dessa områden skall kunna bli framgångsrika. Regeringens kraftsamling och ökade målmedvetenhet i arbetet med de indusfri- och regionalpolitiska frågorna kräver att också organisationen som skall ha hand om politiken, verkställa olika beslut, förbättras.

Förslagen i propositionen om industriverkets framtida organisation syftar fill detta och fill atf möjliggöra en bättre samordning än hitfills av industripolitiken och regionalpolifiken. Genom förändringarna skapas också en klarare ansvarsfördelning mellan regeringen och industriverket i dessa angelägna frågor.

Innebörden av regeringens förslag är att statens industriverk, utöver att vara den centrala industripolitiska myndigheten, också skall bli en central myndighet för det regionalpolitiska stödet till näringslivet. Handläggningen av lokaliseringsstödet överförs frän arbetsmarknadsstyrelsen till statens industriverk. Därmed får vi samma arbetsfördelning mellan de verkställande myndigheterna som redan finns på deparfementsplanet.

Handläggningen av industri- och regionalpolifiskt stöd sammanförs således enligt regeringens förslag i industriverket. Men ärenden som verket bedömer vara av stor vikt eller av principiell betydelse skall verket överlämna fill regeringen för avgörande. Regeringen har också s. k. initiativrätt i fråga om både industristödet och lokaliseringsstödet och kan således på eget inifiafiv ta upp ärenden fill avgörande, t. ex. efter uppvaktningar.

Jag känner till att överförandet av lokaliseringsstödsärendena från arbetsmarknadsverket till industriverket liksom förslaget att slopa besvärsräften hos regeringen har skapat en viss oro, bl. a. för att den polifiska beslutsordningen i någon mening blir åsidosatt när industriverket får ansvaret för besluten. Jag menar emellerfid atf denna oro är oberättigad, därför atf industriverket sfär under samma demokratiska kontroll som alla andra ämbetsverk i Sverige. Dessutom föreslår regeringen att den lokaliseringsdelegation som nu finns på AMS och som ger råd i lokaliseringsärenden också skall inrättas vid industriverket.

Utskottet har vid sin behandling klarare än vad som görs i proposifionen markerat atf delegationen skall vara parlamentariskt förankrad, och det tycker jag är bra. Det bör ge ytterligare stadga ät de framtida besluten om lokaliseringsstödet. Delegationen tillför ju - och skall tillföra - verket kunskaper och erfarenheter av sysselsätfningsmässig och regionalpolitisk art, och det är en viktig del i underlaget för beslut om regionalpolifiskt stöd.

Det är riktigt, precis som Wivi-Anne Radesjö sade i sitt anförande, atf riksdagsutskotten i alla frågor far upp de förslag som regeringen har lagt fram, inte bara för granskning utan också för vidareutveckling, som har skett i detta fall. Jag har ingenting att säga om den punkten.

Den andra ändring som utskottet har gjort av regeringens förslag är att besvärsräften hos regeringen skall bibehållas. Självfallet hade jag föredragit att proposifionens förslag beträffande besvärsräften hade gått igenom. Men när det nu inte blir så kan jag konstatera atf förändringen icke rubbar huvudinriktningen i det som regeringen vill uppnå med den nya organisationen av industriverket, nämligen en i alla avseenden bättre hantering av indusfri- och regionalpolitiken. Jag har förståelse för de synpunkter som kommit fram i näringsutskoftef i denna fråga. Jag har själv suttit där i några år och kan se vilka argument som varit avgörande för utskottets beslut i denna fråga.

En annan fråga som tagits upp i mofioner är att utredningen inte har remissbehandlats på det sedvanliga sättet. Jag har haft frågor som gäller den här saken i riksdagen fidigare. Vi diskuterade defta mycket ingående i departementsledningen innan vi lade fast hur utredningen skulle behandlas, och vi hade ett antal starka skäl för den väg vi valde.

För att kunna genomföra den nya organisationen från den 1 juli 1983 var det helt nödvändigt att tillämpa ett förenklat remissförfarande. I annat fall skulle genomförandet av organisationsförändringen ha fördröjts med ett är. Remissförfarandet bestod av ett seminarium, till vilket ett fyrtiotal myndigheter, organisationer m. fl. kallades. De närmast berörda myndigheterna anmodades dessutom att yttra sig skriftligt. Denna möjlighet hade också

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Verksamheten vid statens industriverk, m. m.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Verksamheten vid statens industriverk, m. m.

övriga som kallades fill seminariet, så också länsstyrelser inom stödområdet, i detta fall Norrbottens länsstyrelse.

Ett vikfigt skäl fill aff vi ansåg oss kunna tillämpa ett förenklat remissförfarande var atf indusfriverksutredningen arbetade mycket öppet och hade omfattande kontakter med myndigheter, näringslivsorganisafioner och fackliga organisafioner. I betänkandet finns inga särskilda yttranden frän de experter som biträtt utredningen. Dessa förhållanden bidrog fill att ett förenklat remissförfarande valdes i detta fall.

Jag vill också fillägga att remissopinionen till helt övervägande del är posifiv fill indusfriverksufredningens förslag. Det kanske kan lugna dem som oroas av flyttningen av lokaliseringsärenden från arbetsmarknadsverket fill industriverket. Åtgärden har alltså ett brett stöd i remissopinionen.

Regeringens förslag är sålunda inte dåligt förankrat, utan har tvärtom stöd av en bred och omfattande remissopinion.

Förslagen i proposifionen innebär i huvudsak organisatoriska förändringar som är ett uttryck för regeringens vilja atf föra en bättre industri- och regionalpolitik. Atf skapa en ändamålsenlig organisafion borde, som jag ser det, vara en fråga där det är möjligt att nä en bred politisk enighet.

Jag delar verkligen Tore Claesons åsikt atf reservafionerna har ett något säreget innehåll. Dessutom förbereddes denna proposition av den borgerliga regeringen pä uppdrag av min företrädare Nils Åsling. Enligt vad jag har erfarit av departementets tjänstemän planerade min företrädare en proposifion med i allt väsentligt samma innehåll som den som nu har framlagts. Det var ju också min företrädare som fillsatte utredningen, och det var han som började arbetet med denna proposition.

Men vad händer? Jo, centern motionerar om atf avslå regeringens och därmed utredningens förslag. Varför? Jag kan inte finna nägon annan förklaring än att centern till varje pris, när man väl konstaterat vänsterpartiet kommunisternas första agerande i utskottet, ville tillfoga regeringen ett nederlag i riksdagen. I förhoppningen om detta - aff regeringen skulle lida nederlag i riksdagen - går centern emot t. o. m. sina egna förslag.

Jag förstår Olof Johanssons lugna och tillbakadragna anförande. Jag är helt säker på att han vill vara i skymundan i den här frågan. Olof Johansson får ursäkta, men jag tycker ändå att det ligger ett tragiskt skimmer över centerns agerande i denna fråga. Centerns företrädare får sina förslag och intentioner tillstyrkta - ändå gär de emot dem. Det är ledsamt menar jag, att centern agerar efter politisk-takfiska överväganden och infe efter vilka ståndpunkter man har i sakfrågan.

Herr talman! Jag vill nu till sist ändå framföra en förhoppning om att statens industriverk, efter det beslut som riksdagen i dag skall fatta, skall fä arbetsro och känna att man har stöd för det viktiga arbetet att bedriva en mer verkningsfull industripolitik och regionalpolitik.

Under defta anförande överfog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 70 OLOF JOHANSSON (c) replik:

Herr falman! Samordning låter ju alltid positivt. Men tar man det alltför hundraprocentigt kan man samordna strängt taget allting.

Det är klart att det är bra med samordning. Men det som saknas i propositionen, och som utredaren inte haft fill uppgift atf analysera i dess helhet - oeh inte heller haft möjlighet atf analysera i dess helhet - är samordningen fill andra pågående utredningar. Detta har jag nämnt i mitt huvudanförande.

Regeringskansliet bär huvudansvaret för att se till att detta tidsmässigt sköts så att synpunkter frän olika häll fångas in. I defta fall är det egentligen fel atf ställa frågor fill Wivi-Anne Radesjö och andra här. Det är ju fill regeringen man skall ställa de frågorna. Det är regeringen som har missat den fundamentala samordningen. Det är en av de vikfiga utgångspunkterna för vår kritik, inkl. naturligtvis den bristande remissbehandlingen.

Om jag ville hålla mig i skymundan i den här frågan, borde jag väl inte ha deltagit i debatten alls. Men det tyckte jag att jag kunde göra utan att känna någon skammens rodnad. Rykten säger aff Nils Åsling skulle ha framlagt samma proposition om han sutfit kvar i industridepartementet, sade Thage Peterson. Detta kan, med förlov sagt, Thage Peterson infe veta någonting om - oavsett vad oförvitliga tjänstemän på industridepartementet säger. Propositioner är regeringars verk. Utredningsförslag som kommer från olika häll värderas vid den fidpunkt då man har alla synpunkter på bordet. Den värderingen hade inte påbörjats, eftersom det var först den 11 november 1982 som Bo Söderberg lämnade sin utrednings förslag.

Jag tycker denna argumentation är litet för enkel för att göra sig riktigt bra i en seriös debatt.

Förslaget har naturligtvis blivit bättre genom de förändringar som har gjorts i näringsutskottet - det är vi de första att erkänna. Ändringarna innebär ett tillgodoseende av vissa av de krav som vi har framställt i vår motion. Jag tror emellerfid att det för industriverkefs fortsatta verksamhet är viktigt - och det är rätt väsentligt inte minst mot bakgrund av vad industriministern sade mot slutet av sitt anförande - att verket får arbetsro i sin förändrade roll. Riksdagen är också en viktig del av den förankring som krävs för atf besluten skall uppfattas som samstämmiga. Tyvärr har hanteringen gjort atf detta infe blivit möjligt. Det beklagar jag.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Verksamheten vid statens industriverk, m. m.

Anf. 71 STEN SVENSSON (m) replik:

Herr talman! Thage Peterson säger atf han inte känner igen proposifionen i betänkandet och i den debatt som pågår här i kammaren. Nej, utskottsmajoriteten har ju gjort ändringar. Vpk yrkade som bekant avslag pä hela propositionen. Beträffande de tvä huvudförslagen sade vpk:s talesman i näringsufskottet, tillika ledamot där, i en tidningsinfervju att "vi säger blankt nej fill båda förslagen".

För en stund sedan hörde vi här i kammaren att vpk:s talesman Tore Claeson förklarade sig helt nöjd med utskottsmajoritetens uttalande. Det innebär alltså att vpk här har gjort tvärtom mot vad man sagt tidigare. Man

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Verksamheten vid statens industriverk, m. m.

kan fråga sig vem som fått backa mest - socialdemokraterna eller vpk.

Aff det var bråttom bekräftades av Thage Peterson. och det föranleder mig atf fill honom vidarebefordra de frågor som jag tidigare ställde till Wivi-Anne Radesjö. Jag frågar alltså industriministern om han har något besked atf ge om varför det var sä bråttom atf fä fram det här förslaget och få det godkänt av riksdagen, även om man fick finna sig i atf majoriteten i utskottet gjorde ändringar beträffande organisafionen. Varför var det sä bråttom trots kritiken beträffande det bristande remissförfarandet? Varför ville man inte avvakta de två principiellt viktiga och betydelsefulla utredningar som pågår och som berör hela detta ämneskomplex?

Anf. 72 HUGO BERGDAHL (fp) replik:

Herr talman! Industriministern konstaterar dock i sitt anförande aff oron finns i anslutning till det här förslaget om verksamheten vid statens industriverk. Men han menar att den oron är oberättigad. Jag tror inte att man stillar denna oro, industriministern, genom atf säga att den är oberättigad. Det är det konkreta innehållet i propositionen som avgör om man hyser oro eller inte. Och här går ändå utvecklingen i en helt annan riktning än den vi är vana vid när det gäller dessa frågor. Det blir större möjligheter för en central myndighet att styra utvecklingen på bekostnad av de regionala intressena. Det är bl. a. det som är oroande.

När det gäller remissförfarandet kommer man infe ifrån att det där föreligger en stor brist. Det måste vara fel att de områden i landet och de människor som i stor omfattning är berörda av det här förslaget icke har fått tillfälle att ge sina synpunkter. Detta gör, herr industriminister, att man allvarligt måste uttrycka sin oro och påtala det bristande remissförfarandet i den här frågan.

Anf. 73 Industriminister THAGE PETERSON:

Herr talman! Jag skall börja med Sten Svenssons debattknep. Jag sade inte att jag inte kände igen propositionen. Jag sade att jag inte kände igen den argumentation och de inlägg som de borgerliga företrädarna gör kring proposifionen och utskoftsmajoritefens förslag.

När det gäller propositionen har utskoftsmajorifeten pä en punkt gjort ett förtydligande, och jag har sagt atf det är bra atf det gjorts. På en punkt har utskottet en annan ståndpunkt, nämligen när det gäller besvärsrätten.

Nu skall jag påminna Sten Svensson om en annan obehaglig sak som han varit inne på tidigare. Han har gjort tvä eller flera inlägg i den här debatten i dag utan aff svara på den hemläxa han fick av mig för fjorton dagar sedan. Han gick då här ifrån talarstolen fill våldsamt angrepp mot alla former av industristöd: De måste avvecklas; allt var till skada för industrin. Samma tongångar har olika m-företrädare i den här debatten förf fram i dag. Jag ställde tre frågor och upprepade dem. Men Sten Svensson ville då inte svara, och jag gav honom dä fid fram fill den här debatten. Jag skall gärna upprepa frågorna som gällde industristödet. Det var fre områden, där Sten Svensson menade atf vi skulle avveckla stödet. Det gällde exportkrediterna, STU-

anslagen och småföretagsstödet. Det var en pinsam tystnad här för några veckor sedan i debatten med Sten Svensson. I dag har han lyckats undvika att svara pä de frågorna. Jag ber stillsamt att fä påminna om dem igen.

Sedan till Olof Johansson! Det är inte så atf en fidigare hantering i ett departement får vara vägledande i en fråga efter ett regeringsskifte. Det är klart att ett regeringsskifte innebär att man får ta ny sats i olika frågor. Men jag gjorde inte det i den här frågan av det skälet atf det var en organisationsfråga. Jag förde dessutom efter regeringsskiftet samtal med min företrädare i denna fråga och känner till hans intentioner. Det är litet synd att min företrädare Nils G. Åsling inte finns här i dag i sin bänk för att diskutera denna fråga utan i stället skickat fram Olof Johansson.

Utredaren aviserade - och det känner Olof Johansson inte till - sina förslag före regeringsskiftet för industriministern, och förberedelsearbetet påbörjades. Det var det jag ville fästa kammarens uppmärksamhet pä. Vad hände med centerparfiet? Man väckte sin motion och ställde fyra krav. Ett par av dessa krav var tillgodosedda redan i propositionen, varefter två blev tillgodosedda i utskottsbehandlingen. Men likväl menade centerpartiet aff man inte kunde ställa upp för denna proposifion. Det fördes diskussion mellan regeringen och centerpartiet, men till min förvåning visade det sig att man frän centerns sida infe var intresserad av att delta i någon sådan överenskommelse utan valde, av andra skäl än sakliga skäl, atf säga nej till proposifionen.

Till det något pikanta i den här historien hör också turerna kring besvärsräften, som centerparfiet har kritiserat mig för. Centerpartiet har i debatten kritiserat mig för beslutet atf delegera vissa ärenden från regeringen till industriverket. Sedan har man också förf fram frågan om en begränsning av besvärsrätten. Men det var ju faktiskt sä att under den borgerliga regeringstiden med Nils Åsling som industriminister, så genomfördes en betydligt större begränsning av besvärsräften över lokaliseringsstödsärenden än den som regeringen nu föreslår riksdagen. Det var ju dä den borgerliga regeringens regionalpolitiska proposition gick igenom i riksdagen. Den innebar atf de beslut som fattades på länsstyrelsenivä inte skulle kunna överklagas.

På förslag av den borgerliga regeringen och min företrädare genomfördes en mycket långtgående begränsning av besvärsrätten utan atf oppositionen hade några erinringar mot detta när det genomfördes.

Sedan har det under diskussionen tagits upp en fråga som jag också vill säga några ord om. Det är resonemanget om att det måste vara klara gränsdragningar mellan regionalpolitiken och näringspolitiken. Till detta vill jag säga att regionalpolitiken inte kan leva sitt eget liv. Bara i en ekonomi som har kraft att satsa på industriell utveckling och förnyelse kan regionalpolitiken nå framgångar. I en stillastående indusfri växer inte idéerna till ny produktion och nya produkter, och det blir ingen fillväxt så att man kan göra etableringar i sysselsättnings- och utvecklingssvaga regioner. Detta styrks av den utveckling vi har haft i Sverige under senare delen av 1970-falet.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Verksamheten vid statens industriverk, m. m.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Verksamheten vid statens industriverk, m. m.

Jag sade i den regionalpolitiska debatten att vi inte sedan det lokalise-ringspolifiska stödet infördes har haft en svagare aktivitet och efterfrågan än nu pä lokaliseringspolitikens område.Jag menar också att det är farligt aff ta regiönalpolifiska beslut som berör företag och industrier - det kan gälla etableringar, det kan gälla utbyggnader - utan att ta in de industripolifiska synpunkterna.

Det kan vara trevligt och kanske t. o. m. roligt atf åka land och rike runt och så att säga dela ut företag och offentliggöra regiönalpolifiska satsningar bara därför atf bygden eller regionen behöver en satsning. Men en sådan politik är i det länga loppet ohållbar, därför att förr eller senare får vi se resultaten och effekterna. Jag menar att det inte kan vara rimligt att göra regiönalpolifiska satsningar utan att samfidigt göra en industripolitisk avvägning av sådana satsningar.

Det är en bit av det resonemang som regeringen för i propositionen för atf uppnå en samordning mellan regionalpolitik och näringspolitik. Vi måste låta också regiönalpolifiska projekt bli föremål för en industripolitisk granskning, t. ex. i fråga om bärkraften, konkurrenskraften och flera andra industripolifiska kriterier. Hänsyn mäste ju tas inte bara till regionen där företaget skall verka, utan också fill branschen som företaget skall arbeta i. Därför hänger jag inte riktigt med när flera talare här och så att säga under resans gäng har kommenterat frågan om behovet av samordning mellan regionalpolifik och näringspolifik och rest sig upp och sagt aff man i stället bör göra mycket kraftiga markeringar i fråga om det ena eller det andra. Jag menar att det först är när regionalpolitiken har blivit framgångsrik som man får en sådan verklig samordning.

Anf. 74 OLOF JOHANSSON (c) replik:

Herr talman! Regeringen har ju delvis fått bakläxa på den här proposifionen, även av utskoftsmajorifeten - låt oss inte glömma bort det. Det är en klar förbättring av förslagen såsom de ligger.

Jag har inte sökt sak i onödan i den här debatten. Jag tycker atf man kan föra den ganska avspänt. Jag tycker nog atf Thage Peterson är ute för att söka sak - det är litet synd.

Samordning med andra utredningar och en bristande remissbehandling, de loppen är ju körda när förslagen kommer hit till riksdagen. Jag känner inte fill några fidigare kontakter i detta avseende med vårt parti där man sanktionerat den sortens hantering av detta ärende. Det skulle förvåna mig utomordentligt mycket om den förre industriministern hade gett sädana sanktioner. Det vore inte likt Nils Åsling atf ta en kort remissbehandling och säga att samordning med utredningarna inte är så viktigt. Jag har inte gått igenom det här ärendet fullständigt med honom innan jag gick upp i den här debatten. Och framför allt, Thage Peterson, är jag inte framskickad! Jag går på egna ben och står också, när det behövs.

Det är viktigt atf konstatera att det finns en viss misstro, infe minst från centerpartiets sida, mot de socialdemokratiska intentionerna i regionalpolitiken. Det är väl inte särskilt förvånande, när regeringen helt enkelt tappar

bort målsättningen, regional balans, i den ekonomiska politiken så som ni gjorde här i januari. Det är klart att det i nägon mån kanske har påverkat en del av stämningarna i vår riksdagsgrupp och på andra häll. Frågan är vilka intentioner ni hade med denna proposifion. Men just detta beteende innebär naturligtvis inte att förtroendet ökar för regeringens regionalpolitiska intentioner. Jag vill bara helt kort säga: Naturligtvis finns den här oron, som också Hugo Bergdahl har talat om, när det gäller just tyngdpunkten, avvägningen mellan industripolitik och regionalpolitik. Jag fick för min del ett tidningsklipp under ögonen häromdagen, och jag citerar direkt ur det;

"Industriminister Thage G Pettersson överbefonar industripolitiken, ansåg Hammarsfen, med bl a Arjeplog i åtanke. Alla lokaliseringsärenden har flyttats från arbetsmarknadsverket fill industriverket." - Där var han ute litet tidigt, måste jag säga. - "Jag känner oro för den utvecklingen." Detta säger landshövdingen i Norrbottens län.

Det här är ett exempel bland andra. Varför förneka att den här oron finns? Det hade varit bra - det är viktigt att betona det återigen - om förslaget hade förankrats bättre innan man hade gått till beslut.

Det förvånar mig också - men mer från personalpolitisk utgångspunkt - att man anser atf det är en kvalitet att under de sista veckorna före halvårsskiftet pressa fram beslut om en stor förändring i organisationen av ett verk där personalen är berörd av denna organisation. Jag kommer ihåg hur debatten fördes när energiverket var aktuellt, men jag skall infe förlänga debatten pä den här punkten. Jag kan dock förstå att det finns vissa problem ur personalsynpunkt aff hantera ett sådant här sent beslut.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Verksamheten vid statens industriverk, m. m.

Anf. 75 STEN SVENSSON (m) replik:

Herr talman! Ändringarna i propositionen är ändå så stora att vpk gär ifrån ett avslagsyrkande som framförts i en partimotion med Lars Werner som första namn. Nog har väl vpk fått något betalt för att göra den helomvänd-ningen - det går inte att bagatellisera bort.

Sedan återkommer Thage Peterson fill den diskussion som vi hade under tekodebatten beträffande det selekfiva branschsfödet. där jag hävdade atf defta successivt bör avvecklas i sin helhet - och det hävdar jag alltjämt. I anslutning till detta ställde Thage Peterson några frågor som inte hade relevans i det sammanhanget - de hörde inte till det ärendet utan fill det ärende som behandlades tidigare i dag.

Jag kan svara Thage Peterson pä den punkten genom att hänvisa fill samtliga reservationer - och de är ganska många - i de betänkanden som behandlas under debatten om näringspolitiken. Där finns också alla våra besparingar pä det här området angivna krona för krona.

Allt detta syftar fill att göra näringslivet mindre beroende av politiska beslut och mindre beroende av bidrag från statliga organ och myndigheter.

Det har fidigare i debatten talats om "ovänlig handling" mot näringslivet. Vi moderater menar atf den mest vänliga handling man kan göra gentemot näringslivet är att skapa förutsättningar sä att näringslivet kan fungera av

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Verksamheten vid statens industriverk, m. tn.

egen kraft och inte hamnar i en situation då företagen tvingas gå till olika statliga myndigheter och begära bidrag, anvisningar och råd i olika sammanhang.

Däremot ställde jag relevanta frågor i förhållande fill den proposition och det ärende som vi nu behandlar - men det gick Thage Peterson förbi. Han talade i sitt inlägg om debatfknep, men kammarens ledamöter får själva avgöra vem det är som utnyttjar sådana. Jag frågade varför det var sä bråttom att lägga fram ett förslag av den här innebörden när det inte remissbehandlats på det sätt som vi önskar och när man inte vill avvakta två betydelsefulla utredningar.

Jag konstaterar slutligen att Thage Peterson inte med ett ord har berört det betydelsefulla förhällandet att vi här inte får någon som helst uppfattning om kostnadsuffallet för de organisationsförändringar som regeringen begär att riksdagen nu skall ställa sig bakom.

Anf. 76 Industriminister THAGE PETERSON;

Herr falman! Jag tycker på sätt och vis atf det här är en ganska intressant debatt med intressanta inlägg. Det måste finnas en orsak till den höga och litet mer aggressiva ton som växer fram i debatten framför allt från Sten Svenssons och Olof Johanssons sida. Jag kan inte se annat än atf den hänger samman med besvikelsen över att partitaktiken i den här frågan grymt har misslyckats. Man sökte ge regeringen ett nederlag mot bakgrund av att den inledande diskussionen i utskottet var sådan att man främst ifrån centerns sida trodde att vpk också skulle gå på ett rent avslag, dvs. innan proposifionen började sakbehandlas. Besvikelsen är stor över att propositionen är på väg aff gå igenom, och att spelet på något sätt är förlorat. Man diskuterar vad som har förändrats i propositionen, och man talar om bakläxa. Det talet, herr falman, vill jag närmast se som en bristande respekt för riksdagens arbete och för utskotten. I ett läge där utskotten gör tvä förändringar i en proposifion, ett förtydligande som jag hälsar med tillfredsställelse, och en ändring, är detta en fasansfull bakläxa i borgerlig tappning. Om defta är en bakläxa var hela den borgerliga regeringsperioden en enda bakläxa. Jag tillhörde näringsutskottet i flera är och där ändrade vi på punkt efter punkt i de borgerliga propositionerna. I flera fall tyckte vi dä att vi kunde göra det utan uppståndelse i kammaren, därför att vi i fullt samförstånd tyckte att vi fick en bättre proposition och en bättre polifik. Det är ändå det som är meningen med regeringsmakten och riksdagsmakfen, att en sådan hantering av olika förslag äger rum och atf det sker en granskning utifrån sakliga utgångspunkter och inte någonfing annat. Den här debatten från Sten Svenssons och Olof Johanssons sida har jagsvårt att förstå, t. o. m. svårt att acceptera. Jag tycker nästan att den är litet förödmjukande för riksdagen.

Sedan fog Olof Johansson upp exemplet Arjeplog, och det var bra att han gjorde det. Jag menar att den perioden då man åkte omkring och delade ut lokaliseringsprojekf bara för att man skulle glädja en bygd och en ort måste vara slut. Det kunde vara roligt för en industriminister eller en annan

minister atf säga så här: Nu kommer ett företag hit med si och så många anställda, det är klart att ni fär lokaliseringsstöd för det här. - Det är alltid lättare att säga ja än att säga nej.

Men nu har vi också fått ett stort antal s. k. lokaliseringsprojekt som kommer tillbaka till regeringen i en ny tappning. Vilken tappning det är fråga om kan nog Olof Johansson räkna ut. Man kan icke låta regionalpolitiska insatser eller lokaliseringspolitiska projekt leva ett eget liv och tro att de företagen lever i en skyddad atmosfär och en skyddad tid bara för att de är lokaliseringsprojekt. Jag trodde inte att herrarna var så främmande för företagande att jag behövde möta sådana argument i riksdagen.

Det är klart att varje företagsprojekt som skall verka i en bygd också måste verka i sitt industripolifiska sammanhang. Ingen fabrik i Arjeplog kan tillverka t. ex. lättklinker för bara Arjeplog eller bara Norrbotten. Fabriken måste ut och konkurrera med andra befintliga företag inom branschen. Dä måste man också göra industripolitiska bedömningar, och det gjorde jag i fallet Arjeplog. Jag kom då fram till atf det enda riktiga beslutet i ett sådant läge var ett nej. Det är ett exempel på vad jag menar när jag talar om atf industripolitiken och regionalpolifiken också mäste gå hand i hand. Detta är inget negativt. Jag vill säga atf detta är en positiv utveckling. Bygder oeh regioner skall ju leva vidare med sina företag och insatser. Dä är det väl bra om man från början gör en rak och hederlig bedömning i stället för atf säga: När det gäller näringspolitiken har vi alla tänkbara granskningar, konkurrenshänsyn och överväganden, men beträffande regionalpolitiken skall man säga ja, fördet innebär så och så många miljoner och möjligheter fill sä och så många jobb. Men en vacker dag vaknar man med att inte debet och kredit går ihop, att infe produkterna går atf sälja, och dä står man där med företaget och med den uteblivna granskningen och kopplingen till ett industripolitiskt sammanhang.

Sä länge jag har ansvaret för de här frågorna kommer jag att fortsätta på denna något härda linje. Det är ändå den som håller i det länga loppet. Jag kan försäkra Olof Johansson atf jag i dag på mitt bord har fullt med ärenden som har kommit tillbaka. Det har ofta varit ärenden som gällt projekt som det har varit skönt och trevligt aff få dela ut och sätta i gång före eller under valrörelsen.

Jag har inte sökt någon onödig diskussion med centerpartiet eller Olof Johansson i denna fråga. Jag har bara velat peka på centerns agerande. Och jag säger i ren vänlighet atf jag av flera skäl har litet svårt att förstå ert agerande.

Det första jag framhöll var - Olof Johansson tog litet illa vid sig av det - vad jag visste och själv kunde notera beträffande de intentioner som min företrädare hade i denna fråga och vad regeringen förberedde. Någonting måste ha hänt under utskottsbehandlingen.

Det andra jag tog upp var de överläggningar som Olof Johansson inte kan förneka att han känner till ägde rum mellan regeringen och hans partiledare i fråga om statens industriverk och den här utredningen. Vi klarade därvid ut punkt efter punkt, och till slut fanns det inga sakliga skillnader i

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Verksamheten vid statens industriverk, m. m.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Verksamheten vid statens industriverk, m. m.

uppfattningarna mellan regeringen och centerpartiet i denna fråga. Andra uppfattningar har i så fall tagit överhand.

Detta har jag varit öppen nog att påminna Olof Johansson om, eftersom jag tyckte att det var litet pikant. Jag förstod att det lugna och sympatiska inlägg som Olof Johansson gjorde i början av debatten berodde på att han helst av allt ville hålla sig i skymundan i denna fråga.

Talmannen anmälde atf Olof Johansson och Sten Svensson anhållit att till protokollet fä antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

Anf. 77 ELVER JONSSON (fp):

Herr falman! Jag tänker begränsa mig till att anföra några synpunkter som berör den regionalpolitiska delen och kommentera en del av vad som har sagts.

Ett centralt mål för regionalpolitiken är att främja sysselsättningen i eftersatta och svaga regioner. Därför är anknytningen mellan regionalpolitik och arbetsmarknadspolitik självklar. Med den utgångspunkten kan vi inte acceptera att den väsentligaste delen av regionalpolitiken på myndighetsnivå förs över fill industripolitiken. Vi använder härom från reservanternas sida ett så hårt ord som oansvarigt.

Vi har alltså så krifiska synpunkter att vi har yrkat avslag pä hela proposifionen när det gäller de slutsatser som regeringen drar. Men vi har också anledning att rikta skarp kritik mot det sätt pä vilket beredningen har gått till. Det är minst sagt uppseendeväckande att en så här stor förändring med djup principiell innebörd föreslås utan att det har förekommit en ordentlig remissbehandling. Det finns infe heller någon analys av hur de föreslagna förändringarna påverkar inte bara regionalpolitiken utan också arbetsmarknads- och industripolitiken.

Att förslaget frän regeringen har mötts med svalt intresse även från utskottsmajorifefen framgår av vad man skriver. Att regionalpolitiken riskerar komma i kläm är också arbetsmarknadsutskottefs socialdemokrater helt pä det klara med. Därför konstaterar man att de målkonflikter som finns vid en ökad anknytning mellan regionalpolitik och industripolitik blir, som socialdemokraterna uttrycker det, annorlunda. Men så tröstar man sig med att med de ändringar som utskottet förordar skall de inte bli värre än att man kan acceptera dem. Och när majoriteten i arbetsmarknadsutskottet och näringsufskottet fillstyrker den regionalpolitiska förändringen framstår denna tveksamhet tydligt. Det är infe av övertygelse som majoriteten ställer upp utan det beror mer pä en långtgående förhoppning om atf den ändrade rollfördelning på central nivå som föresläs i bästa fall skall kunna fungera. Man skriver också i betänkandet att man instämmer i vad motionärerna säger, att remissförfarandet har varit av väl summarisk natur. Som stöd för sina förhoppningar anför man att det har fungerat väl ute i länen trots atf tvä skilda organ har varit inblandade, dvs. länsarbetsnämnd och länsstyrelse.

Näringsutskottets majoritet konstaterar pä s. 9 i betänkandet att stödverksamheten har kommit atf bedrivas i alltmer decentraliserade former. Detta är

helt riktigt. Man far t. o. m. fill sä högtidliga ord som att detta från demokratisk synpunkt är en fördel. Men efter den bekännelsen skriver man några rader längre ned att näringsufskottet vill understryka att en ändrad rollfördelning på central nivå inte får innebära att förutsättningen för detta arbete på länsnivå rubbas.

Hur det skall fungera på länsnivå har varken regeringen eller utskottsmajorifefen något svar pä. Där sätts nu förhoppningarna fill att den särskilda utredningskommiffén skall föreslå en lämplig avvägning mellan central och regional nivå när det gäller beslutsfattandet.

Nu säger Wivi-Anne Radesjö som talesman för näringsutskotfets socialdemokrater att utredningen redan är gjord; SIND-utredningen är avslutad. Men detta står dä i motsättning till vad man skriver på s. 11 i betänkandet, nämligen atf det nu är dags att se över den regionala hanteringen av det regionala stödet och föreslå en lämplig avvägning mellan central och regional nivå när det gäller beslutsfattandet. Man kan då fråga; Hade det inte varit skäl att avvakta ett sådant utredningsresultat?

En av Wivi-Anne Radesjös teser var ju atf det var sä stor fördel atf ha hela handläggningen på ett ställe. Till det är bara att säga att det här kommer att bli betydligt svårare. I dag är det sä atf exempelvis ett utbyggnadsprojekt när det gäller markvärderingsfrägor hanteras av länsarbetsmyndigheter, och sä kommer att ske också i fortsättningen, medan lokaliseringsstödet i den framtida organisationen skall överflyttas till SIND. Det blir alltså inte mycket kvar av Wivi-Anne Radesjös fältrop om att handlägga frågorna på ett ställe.

Det märkliga med det här förslaget är att det inte har fått den seriösa remissbehandling som är vanlig vid stora och principiellt vikfiga förändringar - en sådan menar jag att det här är. Jag vill också påstå att det kan bli ödesdigert för regionalpolitikens möjligheter. Jag tycker att utskottsmajoriteten infe har haft kurage att dra slutsatserna av sin argumentering. Maximen synes i stället ha varit: Gärna en bra debatt, men först ett rejält beslut.

Vpk:s talesman beskärmade sig över atfvi motsatte oss förslaget. Vpk har, precis som folkpartiet, yrkat avslag pä proposifionen. Vpk har beställt ett nytt förslag enligt kommunisternas principer. Den fråga man då skulle vilja ställa är: Vilka principer har socialdemokraterna nu övergivit till förmän för vpk:s? Det vore lämpligt att både vpk och den socialdemokratiska ufskottstalesmannen gav besked om det. Jag skall med spända öron avlyssna det svaret.

Nu har industriministern försökt atf göra ett tillrättaläggande och lämna lugnande besked när det gäller remissomgångens klantiga hantering. Det var inte så illa, menade han. Man hadeeff seminarium, och det var flera personer där-1, o. m. en norrbottning! Han kan ju skriva eller kanske rent av ringa! -Ja, herr falman, jag tror att vi skall betacka oss för en sådan remisshantering. Jag vill gärna hoppas och tro att det här var ett olycksfall och att det fär vara ett undantag och inte bli en regel.

Det allra märkligaste är att remissen gick till ett par län - det är klart atf regeringen aktade sig väldigt noga för att låta remissen gå fill län som hade en

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Verksamheten vid statens industriverk, m. m.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Verksamheten vid statens industriverk, m. m.

god eller stor regionalpolitisk erfarenhet.

Herr talman! Från folkpartiets sida yrkar vi bifall till de reservafioner som är fogade till näringsutskotfets betänkande och under vilka namnen pä folkpartiets företrädare förekommer. Jag vill i det här sammanhanget särskilt påpeka det angelägna i att riksdagen stöder reservationerna 1 och 9.

Anf. 78 TORE CLAESON (vpk) replik:

Herr talman! Elver Jonsson ställde mer eller mindre direkt en fråga. Jag skall naturligtvis svara pä den. Han frågade vilka principer som vpk hade övergivit, eftersom vi först yrkat avslag på propositionen och sedan kunnat komma överens med socialdemokraterna om en majoritefsskrivning i betänkandet. Jag har i mitt inledningsanförande ganska utförligt uppehållit mig vid det. Jag tänker inte upprepa det för Elver Jonsson. Han kan lämpligen ta del av det i protokollet. Jag skall bara mycket kort nämna fyra hållpunkter för honom.

Det som gjorde att vpk anslöt sig till utskottet var bl. a. atf vi pä följande punkter fick gehör för våra krav:

1. Rätfen att i stödärenden besvära sig hos regeringen behålls oförändrad.

2. Det omorganiserade industriverket fär en parlamentarisk nämnd.

3. Utredningsresurser skall ställas till förfogande för analys av den regionala utvecklingen så att verket kan följa upp de regionalpolitiska målen.

4. Utskoffsmajoritefen gör ett klart uttalande om atf länsorganens ställning inte får försvagas genom den nya verkskonstruktionen.

Vpk har infe övergivit några principer. Vi tycker att det är bra att vi har kunnat resonera oss samman i utskottet på detta sätt och önskar att det faktiskt kunde ske vid flera fillfällen än som är fallet. Enligt min uppfattning är det förnuftiga och bra förändringar som har gjorts i förhållande till regeringens proposition, förändringar som faktiskt gagnar majoriteten av det svenska folket samt industrin och regionalpolitikens framtid i defta land.

Anf. 79 ELVER JONSSON (fp) replik:

Herr talman! Jag tackar Tore Claeson för detta svar, även om jag menar att det inte hade så mycket med tunga principer att göra. Yrkandet om besvärsräften ställdes ju från flera håll. Tore Claeson menar att en analys skall göras. Men också övriga motionärer ansåg atf avsaknaden av en analys var ett skäl för atf inte godta proposifionen. Analysen saknas alltså fortfarande.

Det finns ingen garanti för att den länsdemokrafiska biten inte kommer att försvagas. Det finns en förhoppning - det har jag sagt. Det gäller både utskottsmajoriteten och vpk. Men det finns ingen regel eller något verktyg för att hantera den biten.

Tore Claeson påstår att vpk inte har övergivit några principer. Det skall bli intressant att se om det beskedet ges även av den socialdemokratiske talesmannen när det gäller det regionalpolitiska avsnittet.

Anf. 80 TORE CLAESON (vpk) replik;

Herr talman! Trots att man frän olika håll-exempelvis från Elver Jonssons parti och mitt parti - i motioner till propositionen har framfört samma erinringar pä flera punkter, har Elver Jonssons parti ändå inte ansett sig kunna nöja sig med att man i utskottet har fått igenom vad man har föreslagit. Det är det underliga, vilket jag också påtalade i mitt inledningsanförande. Detta gör att reservationerna från borgerligt häll i stort sett faktiskt hänger i luften. Med en annan inställning i sak till frågan om att ni skulle ha velat komma överens, hade det i själva verket inte funnits någonting kvar att reservera sig för, om vi utgår från a) propositionen och b) de olika motionerna och förslagen i dem.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Verksamheten vid statens industriverk, m. m.

Anf. 81 ELVER JONSSON (fp) replik:

Herr talman! Det är helt riktigt, Tore Claeson, att vi inte har nöjt oss med defta. De krav i fråga om de principiella delarna och om väsentliga förändringar som har ställts av både vpk och oss har inte fillgodosetts. Därför har vi inte någon garanfi för en god regionalpolitisk utveckling, vilket utskoftsmajorifeten tror och hoppas pä.

Anf. 82 KARIN FLODSTRÖM (s):

Herr falman! Arbetsmarknadsutskottet har beretts tillfälle att yttra sig till näringsufskottet om verksamheten vid statens industriverk.

Av de förslag som förs fram i propositionen har det funnits anledning för utskottet att beröra

överföring av vissa uppgifter när det gäller handlägging av regionalpolitiskt stöd, investeringsfonder och rådrumsstöd från AMS och regeringen till SIND,

programindelning och organisation vid nya SIND,

ändrad handläggning av regionalpolitiskt stöd, bl. a. slopande av besvärsrätt,

ändrad handläggning vid ianspråktagande av investeringsfonder samt lagförslag härom och, till sist,

anslag fill förvaltningskostnader för det nya industriverket och till statsbidrag till nedläggningshotade företag.

Arbetsmarknadsutskottets majoritet framhåller att anknytningen mellan regionalpolitiken och arbetsmarknadspolifiken fortfarande är viktig för en framgångsrik sysselsättningspolitik. Behovet av att samordna de arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska insatserna är särskilt betydelsefullt på länsnivån, där huvudansvaret för genomförandet av de konkreta åtgärderna oftast ligger. Beslut av detta slag fattas i dag i huvudsak av länsstyrelse och länsarbetsnämnd, dvs. av två skilda organ. Trots det fungerar samordningen väl, så långt utskottet kan bedöma, mellan de arbetsmarknadspolifiska och regionalpolitiska åtgärderna. Detta bör vara möjligt även vid en ändrad rollfördelning på central nivå.

Utskottet konstaterar också att regionalpolitiken anslagsmässigt fär en dominerande ställning vid SIND och aff överföringen av ett sextiotal

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Verksamheten vid statens industriverk, m. m. ■

tjänstemän frän AMS garanterar att omfattande erfarenheter av arbetsmarknads- och regionalpolitik tillförs SIND.

Av de fyra huvudprogrammen för nya SIND:s verksamhet kommenterar utskottet programmen Utredningsverksamhet och Regional utveckling. Utskottet pekar på behovet av att resurser avsätts, med ett självständigt ansvar inom verket, för analyser av den regionala utvecklingen och för uppföljning av att de regionalpolitiska målen följs. Utskottet har alltså inga erinringar mot aff utredningsverksamheten organisatoriskt förs samman fill en enhet inom nya SIND, men pekar på behovet av att den utredningsverksamhet som avser regionalpolitiska frågor bör ingå i programmet Regional utveckling.

Utskottet ansluter sig till förslaget om breddning av verksamheten inom expertgruppen för forskning om regional utveckling, ERU, fill atf också omfatta vissa industripolifiska problemsfällningar, men stryker under att detta inte får innebära en nedprioritering av forskningsinsatserna pä det regionalpolitiska området.

I proposifionen föreslås att en samrådsgrupp av det slag som nu finns vid AMS för behandling av regionalpolifiskt stöd skall inrättas vid det nya verket. I motionerna 2230 av Arne Fransson m. fl. och 2231 av Lars Werner m. fl. föresläs atf en parlamentarisk nämnd skall knytas fill SIND för atf stärka regionalpolitiken. Utskottsmajoriteten har förståelse för dessa synpunkter och tillstyrker därför att den nämnda samrådsgruppen utvidgas till en parlamentarisk nämnd, tillika med företrädare för parterna på arbetsmarknaden. Nämnden bör tillsättas av regeringen. Det ankommer på regeringen att närmare ange ansvarsfördelningen mellan verkefs styrelse och den föreslagna nämnden.

Beträffande handläggningen av regionalpolitiskt stöd innebär förslaget i propositionen aff besvärsrätten över den centrala myndighetens beslut slopas. I samfliga motioner från m, c, fp och vpk förs fram invändningar mot att besvärsräften i här aktuella fall slopas. I motion 2230 av Arne Fransson m. fl. framhålls atf bibehållande av besvärsräften innebär en garanti för att en samlad, översiktlig bedömning av de regionalpolitiska insatserna i en region sker och att denna besvärsrätt är särskilt viktig om en omfattande omorganisation skall ske och nya rutiner skapas. Utskottet stöder yrkandena i nyss nämnda motioner om atf rätten att anföra besvär över den centrala myndighetens beslut om regionalpolitiskt stöd bör bibehållas.

Förslaget i propositionen att ansvaret för flyftningsstöd till arbetskraft som flyttar fill stödområdet skall ligga kvar på AMS möter ingen erinran från utskottets sida.

Förslaget om att ianspråktagande av investeringsfonder flyttas från AMS till nya SIND samt att SIND skall fä ta vissa beslut som nu ankommer på regeringen tillstyrks av utskottet.

Beträffande bidrag till nedläggningshotade företag delar utskottet industriministerns uppfattning att med hänsyn till det sammanhang i vilket detta stöd nu används är det atf befrakta som ett industripolitiskt snarare än ett arbetsmarknadspolitiskt medel. Utskottet vill emellertid stryka under vikfen

av att ett nära samarbete sker mellan nya SIND och AMS vid beslut om stöd av detta slag. Defta kan lämpligen ske inom ramen för den parlamentariskt förankrade nämnd som utskottet tidigare förordat.

Avslutningsvis framhåller utskottet att regionalpolitiken på grund av dess nära anknytning till sysselsättningspolitiken, som är en huvudfråga för arbetsmarknadsutskottet, även i framtiden bör beredas av detta utskott. Det är därför angeläget att övergång till programbudgetering sker vid SIND så snart som möjligt och aff alla de frågor som rör regionalpolitiken samlas i ett program, så atf utskottet utan administrativt krångel, i ett sammanhang, kan behandla regionalpolitiken på ett samlat sätt.

Näringsutskoftets majoritet har - som vi hört tidigare här i dag - på samfliga punkter tagit hänsyn till arbetsmarknadsutskottets yttrande och gjort ändringar beträffande programindelning, tillsättande av en parlamentarisk nämnd och bibehållande av besvärsrätten som majoriteten i arbetsmarknadsutskottet föreslagit. Det är fillfredsställande.

Trots atf utskoffsmajoriteten tagit betydande hänsyn till krav som framförts i motionerna frän oppositionen har tvä avvikande meningar, dels från moderaterna och dels från centern och folkpartiet, avgivits.

Noterbart är speciellt i den avvikande meningen från centern och folkpartiet att man gör ett stort nummer av den slopade besvärsrätten - sä stort att man efteråt i ett särskilt yttrande måste påpeka atf bibehållandet av besvärsrätten och införandet av en parlamentarisk nämnd innebär förbättringar. Det får väl fatfas så, att det är andra motiv än rena sakskäl som ligger bakom ställningstagandet från centern och folkpartiet.

Elver Jonsson frågade alldeles nyss vilka principer vi har övergivit. Men vi har inte övergivit några principer, Elver Jonsson. Däremot har såväl vi socialdemokrater i arbetsmarknadsutskottet som socialdemokraterna i näringsufskottet tagit allvarligt på behandlingen av såväl regeringens förslag som de motioner som har inlämnats och gjort vissa förändringar och, enligt vårt sätt atf se, förbättringar av propositionen.

Herr talman! Med defta vill jag yrka bifall till hemställan i näringsutskotfets betänkande.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Verksamheten vid statens industriverk, m. m.

Anf. 83 OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Jag måste tillstå att jag är litet irriterad över detta ständigt upprepade budskap från socialdemokratiskt håll att vi skulle ha annat än sakskäl för vårt ställningstagande till denna proposition. Karin Flodsfröm kom tillbaka till det budskapet här.

Jag skall inte onödigtvis förlänga debatten, men jag tycker vi skall vara tillräckligt tydliga och klara så att den sortens argument inte skall behöva användas.

Jag har utförligt redogjort för att förberedelsearbetet med proposifionen varotillräckligt i två avseenden: remissbehandlingen, som i stort sett uteblev, och samordning med övriga utredningar. De sakskälen tycker jag borde respekteras.

Det talas mycket om samordning och om samordningens vinster. Visst kan

7 Riksdagens protokoll 1982/83:160

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Verksamheten vid statens industriverk, m. m.

det ligga vinster i samordning av regionalpolitik och industripolitik. Men samordningen har funnits redan fidigare. Det kan också uppstå en berättigad oro, precis som jag illustrerade med Erik Hammarstens uttalande. Samordning kan ju ske pä mänga olika sätt. Jag kan ta extremfallet. Stålverk 80, som exempel på en regionalpolitisk och industripolitisk satsning, sä att Karin Flodström förstår vad jag menar. Det kan inte vara det allra roligaste att bli påmind om den sortens exempel. Naturligtvis är det tråkigt att debatten skall behöva föras på detta sätt, när nu regeringen enligt sina talesmän velat sä väl men hamnat så fel.

Anf. 84 ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Karin Flodström började med att betona att det nära sambandet var särskilt viktigt pä den regionala nivån. Det är helt O.K.. men det borde rimligtvis ha lett till en annan slutsats än den som utskotfsmajo-riteten har dragit.

Jag vill bara fastslå det jag sade i mitt tidigare inlägg, atf det kommer att ligga försämringar pä lur genom det här förslaget Karin Flodström varnade ju också för detta i sitt anförande. Hon säger atf det bör vara möjligt att klara en rad svårigheter. Men det som lyser med sin frånvaro är de stora fördelar som skulle kunna vinnas. Den samordning som det talas om visar sig vara på kollisionskurs när man kommer på det regionala planet - det som var så vikfigt och som Karin Flodström började sitt inlägg med.

Jag har alltså inte låtit mig övertygas ens efter det senaste socialdemokrafiska inlägget, utan jag vidhåller atf vi bör rösta pä reservationerna. Risken är uppenbar aff regionalpolitiken den här vägen realiseras ut.

Anf. 85 KARIN FLODSTRÖM (s):

Herr falman! Olof Johansson frågade hur jag kunde komma med påståendet att det är annat än sakskäl som anförs. Jag har läst förslaget väldigt noga och finner det anmärkningsvärt att man - liksom det sagts tidigare i debatten - på den ena punkten efter den andra, även om man fått sina motionskrav tillgodosedda, ger uttryck åt en avvikande mening och fortsätter atf tala om att vi vill slopa besvärsrätten. Sedan måste man rätffärdiggöra sig genom ett särskilt yttrande och säga: Visserligen innebär detta förbättringar, men det förändrar ingenfing i sak. Det tycker jag är konstigt, eftersom det för mig är sakskälsförändringar som ägt rum.

Olof Johansson har tidigare med industriministern och andra haft debatter om de olika utredningarna, sä det finns ingen anledning att upprepa argumenten.

Elver Jonsson säger att jag varnade för problem på länsnivån. Tvärtom sade jag, Elver Jonsson, att det hela fungerar hyggligt pä länsnivån genom att det är två skilda organ, länsarbetsnämnden och länsstyrelsen, som fattar besluten. Vad är det som säger att det skall bli ändringar därför att vi får en förändrad roll på central nivå? Vi måste väl kunna ställa vissa krav på länsmyndigheterna i fortsättningen också.

Anf. 86 OLOF JOHANSSON (c):

Herr talman! Helt kort: Jag tycker aU Karin Flodström skall lita på vad jag har sagt. Det är det enda jag begär. Jag har utvecklat argumentafionen när det gäller våra sakskäl för avslag på propositionen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 (förändringar i statens industriverks verksamhet, (m. m.)

Utskottets hemställan bifölls med 165 röster mot 141 för reservation 1 av Tage Sundkvist m. fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 4 (rikflinjer för industrigaranfilån)

I kontrapropositionsvoteringen biträddes reservation 6 av Erik Hovhammar m.fl. med 80 röster mot 65 för reservafion 7 av Tage Sundkvist m. fl. 161 ledamöter avstod från att rösta.

I huvudvoteringen bifölls utskottets hemställan med 166 röster mot 77 för reservation 6 av Erik Hovhammar m. fl. 65 ledamöter avstod från atf rösta.

Mom. 6 (informafion om formgivning)

Utskottets hemsfällan med godkännande av utskottets motivering, som ställdes mot utskottets hemställan med godkännande av den i reservafion 10 av Erik Hovhammar m. fl. anförda mofiveringen, bifölls med acklamafion.

Mom. 7 (statsbidrag till nedläggningshotade företag)

Utskottets hemsfällan, som ställdes mot reservafion 11 av Tage Sundkvist m. fl., bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

5 § Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande

1982/83:36 Uppskov till 1983/84 års riksmöte med behandlingen av vissa ärenden

Finansutskottets betänkanden

1982/83:47 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden 1982/83:49 Anslag fill oförutsedda utgifter för budgetåret 1983/84 (prop. 1982/83:100 delvis)

Justitieutskottets betänkande

1982/83:39 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Verksamheten vid statens industriverk, m. m.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Stålindustrin

100

6 § Stålindustrin

Föredrogs näringsutskotfets betänkande 1982/83:41 om stålindustrin.

Anf. 87 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr talman! Den svenska stålindustrins framtid och inriktning har under de senaste fem sex åren varit föremål för relativt stora debatter här i kammaren. I dag blir omfattningen litet mindre, efter vad man kan utläsa av talarlistan. Detta kanske kan tolkas så att de flesta är nöjda med sakernas tillstånd, eller också har de fått för sig att man ingenting kan göra för att förbättra den svenska stålindustrins läge nu och i framtiden.

De omfattande strukturrationaliseringar som skett inom handelsstålsindustrin har haft ett mycket högt pris i fråga om arbetslöshet. För SSAB, Oxelösund, Domnarvet och Luleå och för SSAB:s gruvor blir den gemensamma summan av friställda någonstans kring 8 000 personer - frän 18 000 anställda 1977 fill kanske 10 000, som man i dag är på väg ner mot. Ett par gruvor har räddats i sista stund - åtminstone tillfälligt.

Det är uppenbart att specialstålsindusfrin nu står inför en liknande strukturomvandling som handelsstålet genomgått. Avsaknaden av samhällelig styrning under såväl borgares som socialdemokraters regeringsinnehav har inneburit, atf utvecklingen hittills fått ske helt utifrån storfinansens önskningar. Om dessa kortsikfiga privata intressen även i fortsättningen tilläts styra utvecklingen, kommer åtskilliga aff förlora sina anställningar samtidigt som utvecklingsbara produktionsenheter läggs ner, utan atf något nytt kommer i deras ställe.

I dag slåss orter mot orter. Vilket verk inom specialstålsindusfrin skall bort och vilka fär vara kvar? Sandviken, Avesta, Fagersta eller Degerfors? Facken gör egna utredningar och kommer i konflikt med varandra. Det är helt naturligt, eftersom varje fackklubb i första hand har till uppgift att se till de egna medlemmarnas intressen. Ingen vill direkt utpeka det verk som skall bort, men samtliga hävdar aff just det egna verket måste finnas kvar. Och sä är striden i full gäng mellan kamrater som i realiteten har samma intressen och som egentligen fillhör samma yrkesgrupp och samma proletariat. Regeringen framhåller att man fillsaft en specialstålskommission som skall föreslå åtgärder. Men samtidigt säger regeringen att det är företagen själva som måste sköta den nödvändiga strukturrationaliseringen.

Den specialstälskommission som regeringen haft så stor filltro till och som industriministern hänvisat fill i olika interpellationsdebatter hotar nu att spricka. Självfallet kommer den att spricka, eftersom de privata intressenterna konkurrerar med varandra. Inget övergripande samhällsansvar finns hos kapitalet. Dess hemland är plånboken. Här krävs naturligtvis en helt annan typ av samhällsingripande än tillsättandet av denna kommission om man skall kunna omstrukturera specialstålsindusfrin utifrån samhällets intressen.

Hela den svenska gruv- och stålindustrin måste sammanföras i ett svenskt metallbolag för atf sedan kunna utvecklas efter samhällsekonomiska

rikthnjer med sikte infe bara på nästa räkenskapsår eller de närmaste åren därefter, utan med sikte pä 1990-talef, och kanske ännu längre.

Vänsterpartiet kommunisterna har slagit fast atf utvecklingen bör ske efter fre huvudlinjer.

Den första är att den metallurgiska utvecklingen, som är på gång i vårt land, måste stödjas och utvecklas. Svensk stålindustri har stora möjligheter att bli ledande. Det betyder aff malmen kommer att bli basen i den framfida stålindustrin. Skrotets användning bör inte vara större än det skrotavfall som finns inom landet. Vi utnyttjar våra malmer och slipper importera skrot. En ökad tillverkning av järnsvamp kan ersätta detta skrot.

Den andra huvudlinjen är atf den utveckling som skall ske i stålindustrin måste bli mer integrerad med förädlingsledet. Kring de nya järnprocesserna, som inte kräver extrem storskalighet, kan en mer sammanhållen produktion byggas upp.

En tredje men en mycket viktig huvudlinje är att process- oeh produktutveckling sker i samarbete mellan stålverk och sluttillverkare. Produkfionen bör ha en bas som fyller vikfiga samhällsbehov, t. ex. ny energiteknik, rationellt byggande, kollektivtrafik och transportsystem osv., som kan inlänkas i den ordinarie industripolfiken, vilket vi fidigare har talat om i dag.

Vi anser atf den svenska stålindustrins framtid hänger infimf samman med utvecklingen av den svenska hemmamarknaden. En förnyelse av verkstadsindustrin ger en god marknad för den framfida svenska stålindustrin. Det gäller alltså produkt- och processutveckling, det gäller råvarufrägorna - med sådana saker som järnsvampsprodukfion med de nya sfålprocesserna. Det är nya processer som under relativt läng tid varit på gång, men fått dåligt samhällsstöd trots att de är i samhällsekonomisk mening mycket lönsamma. De bör inordnas i en framfida utveckling på ett helt annat sätt.

Det är ingen slump att Jernkonforets Annaler med Bergsmannen, facktidningen, för något är sedan efter en ståldebatf här i riksdagen ordagrant citerade Lars-Ove Hagberg från vpk. I motsats fill centerns industriminister Åsling hävdade han bestämt att frågan om den svenska stålindustrins framtid är en polifisk fråga som övergripande måste avgöras av polifiska instanser. Rikflinjerna för utvecklingen mäste dras upp här. De sakkunniga skall sedan genomföra planering och verkställighet.

Alla våra ställningstaganden måste grundas på insikten att stålindustrin är en i verklig mening basindustri, utan vilken vi kommer atf tappa nationelh oberoende och förädlingsindustri. Vi måste slå vakt om och utveckla den svenska stålindustrin. Vi måste använda den råvara som finns inom landet, och vi måste förädla den sä långt som möjligt för att rädda arbetstillfällen.

Som ett litet kuriosum kan jag nämna vad jag hittade när jag läste Bergslagens historia för något är sedan. Där sägs aff när man började bygga upp hammare och smedjor efter vattendragen i Bergslagen oeh där förädla järnet mer än man gjort fidigare, så fick hundrafals hammare i Gdanskom-rådet i Polen slå igen. Jag menar inte att man skall driva defta till ytterlighet

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Stålindustrin

101

8 Riksdagens protokoll 1982/83:160

Nr 160 eller att det till varje pris är något efferföljansvärt, men det visar på att man

Tisdaeen den också under andra epoker har kunnat skapa jobb inom stålindustrin i vårt

31 mai 1983 land genom ökad förädling, sä att man slapp importera bearbetade varor från

_____________ utlandet. Efter dessa riktlinjer måste vi också jobba.

Stålindustrin ' *°'' avsnitt i betänkandet handlar om skrotförsörjning och produktion

av järnsvamp som föresläs i vpk-motionen. Såvitt jag kan se av betänkandet får vi i allt väsentligt rätt i våra farhågor om framtida problem med skrofförsörjningen. Det är något som såväl utvecklad malmbaserad teknik i nya processer som järnsvampstillverkning kan råda bot på.

Jernkontoret har - som det anges i betänkandet - nyligen avslutat en undersökning om möjligheten atf ersätta importerat skrot med annan järnråvara, dvs. malmbaserade ämnen. De kommer till i stort sett samma slutsatser som vi gör i vår mofion, och de säger att det tar relativt lång tid atf komma i gång med en alternativ produkfion av ersättningsämnén. De säger ordagrant sä här: "Det är därför angeläget, att de, som är intresserade av produktion av ny järnrävara i Sverige, redan nu tar upp frågan. Det är på dem det ankommer att göra den slutliga bedömningen av framtidsutsikter och risker."

Vi vet atf kapitalet är hemlöst. Vi vet atf storfinansen struntar i om stålet produceras i värt land eller i Brasilien. Det är vi som har intresse av en svensk ståhndusfri. Framfiden för svensk stålindustri är en polifisk fråga, och besluten måste fas av regering och riksdag.

I linje med denna filosofi har vi också motionerat om utvecklingen inom SSAB och om den svenska stålindustrin i allmänhet. Men jag tänker infe gä in på allt. Det är ju behandlat i utskottet - efter noggrann genomläsning, får man hoppas.

Vad säger då utskottet som mofiv för att avslå våra motioner? I princip säger man att det vi tagit upp är viktigt. Men man överlåter ät privata intressen aff sköta utvecklingen, något uttalande från riksdagen är inte nödvändigt, man följer frågan, överläggningar sker mellan stålföretagen. man bör inte nu begära något förslag - osv.

Detta kan vi infe ställa upp för. Vi har preciserat oss i reservationerna. Jag tar mig friheten att läsa ordagrant ur reservation 1: "Det är således av stor vikt att regeringen snarast tar initiafiv fill en samordning av metallurgika-pacitefen för handelsståls- och specialsfålsindusfrierna i syfte atf andelen importerat skrot skall minskas och en fortsatt malmbaserad metallurgi säkersfällas." Ja, defta är solklart. Regeringen mäste ta inifiativ för att detta skall komma fill stånd. Man kan inte lita på storfinans och storkapital.

Vi säger vidare om forskning vid SSAB:

"Det är väsentligt atf långsikfiga insatser prioriteras i SSAB:s forsknings-
oeh utvecklingsarbete. Den centrala forskningsenheten inom SSAB bör
härvidlag ges ett övergripande ansvar. Enheten bör få resurser för egna
operativa insatser av långsiktig karaktär, och SSAB måste i sin helhet
organiseras så att den kunskap som finns inom bolaget blir utnyttjad."
Förmodligen kommer Lars-Ove Hagberg att ta upp litet mer om den
102 långsikfiga utvecklingen inom SSAB.

När det gäller den långsikfiga gruv- och sfålpoHfiken säger vi i reservation Nr 160

"Svensk gruvbrytning och stålpolifik i framfiden bör inriktas på atf befrämja en rättvis global fördelningspolitik. Grundvalen för en ny gruv- och stålpolitik skall vara atf hela gruv- och stålindustrin nationaliseras och samordnas i ett svenskt mefallbolag. Vidare skall gruv- och stålindustrierna utvecklas efter samhällsekonomiska rikflinjer. Gruv-, stål- och verkstadsindustrierna skall samordnas, varvid planer fastställs för lokalisering av förädlingsindustrier till hotade och drabbade bruksorter." Det är ju så att det i bruksorterna går en massa människor arbetslösa som har genuint kunnande i fråga om stälhantering. De har blivit arbetslösa vid den våldsamma omstrukturering som har skett under de senaste åren.

När socialdemokraterna var i opposition hade man ständiga reservafioner fill betänkandena om stålindustrin och bruksorterna. Tyvärr finns ingenting av detta kvar nu, när man sitter i regeringsställning. Jag konstaterar att med dagens betänkande visar socialdemokraterna att de är nöjda med den utveckling och den storstädning inom stålindustrin som borgarna har ställt till med. Man tänker inte föreslå någonting för aff se till atf industrin säkras i framtiden. Man låter kapitalet regera.

Herr talman! Med hänvisning till det sagda yrkar jag bifall fill samtliga reservationer vid detta betänkande.

Tisdagen den 31 maj 1983

Stålindustrin

Under defta anförande överfog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 88 SIVERT ANDERSSON (s):

Herr talman! Det är nu tredje gången under den här våren som kammaren behandlar frågor som rör stålindustrin. Den här gången gäller det mofioner om metallurgi, insafsvaror och planering för specialstålsindusfrin samt något om SSAB.

När det gäller specialstålsindusfrin föreligger det tvä mofioner, en frän vpk som leder fram till kravet på en hy specialstälskommission med helt andra uppgifter än den nuvarande. Den socialdemokratiska motionen går ut på att riksdagen skall uttala behovet av sfmkturplaner för järn- och stålindustrin.

Båda motionerna tar upp frågor som har hög aktualitet. Specialstålsindusfrin är inne i en omfattande omstruktureringsperiod. Speed Steel har bildats och är nu världens största tillverkare av snabbsfål. Pä det smala området för kallvalsat stål har en koncentration skett genom bildandet av US AB. Inom det rostfria området pågår överläggningar om samgående och strukturrationaliseringar, och här är specialstålskommissionen djupt engagerad. En rekonsfmkfionsplan för NUAB föreligger och kommer att behandlas av riksdagen under hösten.

Ett ytterligare problem är de tilltagande riskerna för handelshinder främst i USA. Inom den rostfria sektorn har mycket stora förluster uppstått under senare år. Specialstålskommissionen beräknar att förlusterna i den' rostfria

103

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Stålindustrin

104

industrin på två år uppgår till 1,2 miljarder kronor. Man har också konstaterat att det finns en betydande överkapacitet inom den rostfria metallurgin.

Utanför det rostfria området har strukturrationaliseringen drivits ganska långt med påföljd aff den inbördes konkurrensen mellan svenska företag inte längre är särskilt omfattande. Det finns emellerfid anledning att diskutera stålindustrins framtida utveckling. Defta sker i den av mig förut nämnda specialsfålskommissionen vad det gäller den rostfria sektorn. Industriministern har dessutom gett till känna aff en särskild genomgång skall göras av stålindustrins läge i stort.

När det gäller frågorna om metallurgi och insafsvaror kommer man in i diskussionerna om de nya råjärnprocesserna och skrotförsörjningen.

De nya råjärnsprocesserna gäller fre utvecklingslinjer: ELRED som utvecklas av ASEA/Stora Kopparberg, INRED som utvecklas av Boliden och Plasmasmält som utvecklas av SKF.

Samtliga processer har, såvitt jag kunnat utröna, kommit i det utvecklingsstadium som gör att de bör utvecklas i pilotskaleförsök. Bristande intresse från svensk stålindustri har gjort att sådana försök inte kommit i gång. Alla tre processerna bygger på känd teknik, som man nu vill fillämpa vid framställning av råjärn. En del tekniska problem återstår för samtliga processer, framför allt när det gäller drift i stor skala.

Det som hindrar ett genombrott är att så länge gamla anläggningar har stor överkapacitet finns det ingen uttalad vilja att i större utsträckning satsa på i stort sett oprövad teknik.

Efferfrågekrisen inom sfålområdef har naturligtvis påverkat utvecklingsarbetet och marknadsföringen av de fre stålframsfällningsprocesserna. INRED har emellerfid festats i.halvskalestorlek i Mefos i Luleå. SKF har lyckats med sin plasmametod på ett annat område, nämligen i den anläggning som byggs i Landskrona med medverkan av bl. a. naturvårdsverket för att ta hand om oxidiska avfall.

Hittills har samhället genom industrifonden gett stöd med 20 milj. kr. fill INRED-processen. Plasmametoden har erbjudits stöd från industrifonden, men enligt vad jag erfarit har bolaget tackat nej.

För dagen är det svårt att se hur framtiden kommer att utveckla sig för dessa fre processer. Starka tvivel har rests mot att det kommer att finnas ett större behov av nya processer, i varje fall inom de närmaste åren.

På sikt kan naturligtvis läget ändras. Därför understryker utskotfsmajoritefen vikten av atf regeringen följer,utvecklingen pä dessa områden. Det understryks också att det är önskvärt aff importen av skrot kan nedbringas.

Utskottet konstaterar också att stålindustrin så långt som möjligt bör baseras på inhemskt material. Också dessa frågor räknar utskottet med att överläggningarna om stålindustrins problem kommer atf omfatta, och de kommer därmed atf få sin belysning.

När det gäller SSAB har framtidsplanerna för företaget aktualiserats i reservationen. Perspekfivplanen 87 har nyligen utarbetats för den komman-

de femårsperioden. Denna har de fackliga organisafionerna ställt sig bakom. Nr 160

och perspekfivplanen har också redovisats inför utskottet. Tisdaeen den

När det gäller forsknings- och utvecklingsarbetet är det givetvis en 32 jgj J983

betydelsefull fråga att intensiteten hålls uppe. Utskottet har i sitt betänkande _

redovisat att satsningarna på forskning och utveckling inom SSAB ligger på Stålindustrin 1 % av omsättningen och atf det är i nivå med vad andra konkurrerande bolag sätter in i den verksamheten. Vi kan också notera hur SSAB genom sitt utvecklingsarbete har kommit allt längre i sitt arbete. Någon anledning att nu begära ytterligare åtgärder från regeringens sida föreligger enligt utskotts-majoriteten inte.

När det slutligen gäller vpk-reservationen om förstatligande av gruv- och stålindustrin har den frågan behandlats vid åtskilliga tillfällen i riksdagen. De argument som nu förs fram i vpk-reservafionen ändrar infe tidigare inställning i frågan.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall fill hemsfällan i utskoftsbetänkandet och avslag pä reservationerna.

Anf. 89 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr talman! Ja, det är alldeles riktigt att vi har krävt en specialstålskommission med andra uppgifter än den nuvarande har. Det är klart atf vi helst vill att man skall ha ett mer övergripande samhällsintresse som målsättning för en sådan här kommission. Man kan inte släppa det privata kapitalet fritt atf dansa.

Jag vet infe hur mycket sanning det ligger i ryktena i vissa tidningsartiklar om att kommissionen kommer att spricka. Det är väl möjligt atf den gör det.

Trots atf man skall samverka i en sådan här kommission, finns det många olika intressen i den. För oss räcker det ganska bra med att veta aff Anders Wall är inblandad i Uddeholm. Anders Wall är en person som är känd för att inte syssla med sä mycket annat än spekulation.

Ja, nog har våra frågor hög aktualitet, som Sivert Andersson säger. Och jag kan inte förstå varför man inte försöker få ett fall framåt för dem, när en del av våra krav har tillstyrkts av utskottet, och försöker få stålindustrin att utvecklas i stället för atf stå på stället marsch inför en mycket osäker framfid.

När det gäller den här specialsfålskommissionen kan jag hänvisa fill att industriministern i ett interpellationssvar fidigare i år sade atf regeringen inte har några formella möjligheter aff ingripa när ett enskilt företag beslutar om personalinskränkningar. Den svenska specialstålsindusfrin är en viktig industrigren med hänsyn till både sysselsättning och export, anförde industriministern.

Det är väl märkligt att man infe skaffar sig möjlighet att ingripa om man
har en basindustri som är så oerhört viktig för sysselsättning och export. Vi
har genom våra motioner och reservafioner anvisat politiken, de vägar som
är möjliga. Jag tycker att det parfi som innehar regeringsmakten borde skaffa
sig medlen för att fullfölja den politiken - det vore ganska logiskt. 105

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Stålindustrin.

När det gäller de nya processerna kan jag infe förstå annat än aff våra yrkanden under åren om aff man skall forcera framtagandet av processerna och ge större samhällsstöd, men också planera för deras användning, är mycket viktiga.

Sivert Andersson säger atf det är osäkert vad som kommer att hända, att dessa nya processer möjligen inte kommer aff introduceras inom en nära framfid. Det är klart att det ligger i det internationella stålkapitalefs intresse aff hålla fillbaka ny teknik så länge man har kapital stående i traditionella masugnar méd enorm kapacitet, t. o. m. överkapacitet - det är ju så det går fill.

Så har det blivit med de flesta andra innovationer inom industrin: har det funnits något nytt som har hotat det gamla är man inte så intresserad av att det kommer fram, utan man begraver det hellre.

Det kommer alltså säkert att dröja innan dessa processer kommer fram -om man inte på ett medvetet sätt försöker föra fram dem och lokaliserar dem fill de bruksorter som ändå finns.

För några år sedan var det en väldig debatt om Spännarhyttan och dess behov, frågan om att fortleva eller inte. Jag kan utifrån mina enkla tekniska kunskaper ändå konstatera aff vid en årsproduktion som är lika stor som den som Spännarhyttan hade är de här nya teknikerna fullt lönsamma - man behöver alltså inte någon våldsam uppskalning, behöver inga jättelika verk för aff få processerna att fungera ufifrån optimal lönsamhet. Därför är det mycket lämpligt aff lokalisera ut dessa tekniker t. ex. fill Bergslagen, där vi har stora problem och kommer att möta än större problern.

106

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 (stålindustrins mefallurgiutveckling)

Utskottets hemställan bifölls med 290 röster mot 14 för reservation 1 av Jörn Svensson.

Mom. 2 (planering för specialstålsindustrin)

Utskottets hemställan, som ställdes mot reservation 2 av Jörn Svensson, bifölls med acklamation.

Mom. 3 (en ny plan för SSAB:s framfidsinriktning)

Utskottets hemsfällan, som ställdes mot reservafion 3 av Jörn Svensson, bifölls med acklamation.

Mom. 4 (forskning vid SSAB)

Utskottets hemställan, som ställdes mot reservation 4 av Jörn Svensson, bifölls med acklamation.

Mom.-5 Utskottets hemsfällan bifölls.

Mom. 6 (gruv- och stålpolitiken i allmänhet) Nr 160

Utskottets hemställan, som ställdes mot reservafion 5 av Jörn Svensson, Tisdagen den
bifölls med acklamation. 31 maj 1983

7 § Skyndsamt förfarande i skattebrottmål

Föredrogs jusfifieutskottets betänkande 1982/83:36 om skyndsamt förfarande i skatfebrottmål (prop. 1982/83:134).

Skyndsamt förfarande i skattebrottmål

Anf. 90 BJÖRN KÖRLOF (m):

Herr falman! Vi skall nu diskutera ett ärende som har väckt föga uppmärksamhet i den allmänna debatten, och som har passerat lagrådet med anmärkningsvärt få kommentarer. Den enda motion som har väckts är moderat, och vi moderater i utskottet har fullföljt mofionens skarpa kritik av propositionen och reserverat oss.

Vad handlar då den här saken om? Den handlar om en mycket grundläggande räftspolifisk princip, som nu genom regeringens förslag allvarligt undergrävs inom skattebroftmålsprocessens område. Den princip som jag talar om innebär i korthet att ett brottmål infe får avgöras om det samtidigt pågår en civilräftsprocess vars utgång har betydelse för bedömningen av olika räffsfakta i brottmålet. Principen gäller alltså inte bara inom skatteområdet, utan allmänt i fråga om förhållandet mellan straffrätt och civilrätt.

Låt mig ta ett exempel utanför skatteområdet för att belysa vad jag menar:

Tvä parter råkar i tvist om tolkningen av ett avtal som de har ingått, och den ene stämmer den andre inför domstol med yrkande om att få ut det han anser skall tillkomma honom. Han anser dessutom att den andre har handlat så svekfullt mot honom att det är brottsUgt och anmäler det påstådda brottet fill åtal. Den instämde genmäler att avtalet skall tolkas på ett helt annat sätt och att, om hans tolkning är rikfig, infe vare sig fordran pä honom eller åtalet kan bifallas.

För var och en torde det stå klart atf frågan om avtalstolkningen är grundläggande och först måste lösas innan brottmålet kan avgöras. På liknande sätt förhåller det sig inom skatteområdet. Massor av skatfemål vandrar igenom förvaltningsdomstolarna. Det gäller mål där den enskilde processar mot staten, eller staten mot den enskilde. Det handlar om tolkningen av snåriga skattebestämmelser och har ingenting med brott eller brottslighet aff göra.

Men åtskilliga skatfemål eller skatteprocessmål har också ett skaftebrottmål i släptåg eller tvärtom. Problemet har nu under många år varit aff skatteprocessmålen har tagit mycket lång fid innan man har fått fram lagakraftvunna domar. Denna tidsutdräkt har framför allt berott på ärende-och målbalanser inom skatteförvaltningen och skattedomstolarna. Denna fördröjning har inneburit en på motsvarande sätt lång fördröjning av de fill

107

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Skyndsamt förfarande i skattebrottmål

108

dessa ärenden hörande skattebroftmålen. Det är naturligtvis ofillfredsställande, i synnerhet som en del av dessa skattebrottmål hör fill vad vi kallar ekonomisk brottslighet och ofta rör stora belopp. Den länga fiden gör atf den misstänkte hinner antingen försvinna ur landet eller vidta dispositioner av olika slag för atf undkomma lagföring.

Den naturliga lösningen på det här problemet - och det är också utrett och förslag vänfas härom inom ganska kort tid - är naturligtvis att sammanlägga skatteprocessmålet oeh det till det hörande brottmålet fill samma domstol. I avvaktan på en sådan lösning har regeringen emellertid nu föreslagit att skattebroftmålen i avsevärt större utsträckning än tidigare skall kunna avgöras utan aff utgången av skatteprocessmålen avvaktas. Flera allvarliga rättssäkerhetsfrägor aktualiseras med ett sådant förslag.

Om ett skattebrottmål har avgjorts innan motsvarande skaftemål slutligt har avgjorts och brottmålet resulterar i en oriktig dom, kan den dömde begära resning, och hela brottmålet måste tas om igen. Har frihetsinskränkningar förekommit kan reglerna om ersättning för det bli fillämpliga. Det verkligt allvarliga är naturligtvis att brottmålet får förtur trots atf väsenfliga räffsfakta som är av betydelse i brottmålet avgörs av annan domstol och att man infe får fillgång till dem i brottmålet. Det ligger faktiskt så fill i dag atf i det fall skatteproeessen har mynnat ut i konstaterandet att skattskyldighet infe föreligger är brottmålsdomsfolen bunden av det ställningstagandet och kan i princip inte döma fill ansvar för t. ex. skattebedrägeri.

Departementschefen är självfallet medveten om på vilket gungfly han har givit sig ut. Han säger t. ex. att det infe bör komma i fråga att den allmänna domstolen ger sig in pä egna bedömningar av komplicerade skafferäftsliga frågor när de frågorna samtidigt är anhängiggjorda vid skattedomstol. Risken, säger han, för att högre rätt ändrar en lägre domstols dom är i dessa situationer alltför stor.

Jag ber riksdagens ledamöter lägga märke fill formuleringarna. Brottmåls-domstolen skall alltså inte ge sig in på komplicerade skafterättsliga frågor. Nej, tacka för det - vi har ju särskilda domstolar för det. Risken är alltså enligt departementschefen alltför stor för felaktiga avgöranden i dessa fall. Men om man far bort dessa komplicerade skatterättsliga frågor blir risken tydligen inte så stor. Men en risk finns kvar för att den kategori som han kommer till härnäst kan råka riktigt illa ut. Och nu ber jag kammarens ledamöter lyssna noga.

Är, säger justitieministern, en skatterättslig fråga som är av betydelse för utgången i ansvarsdelen mindre komplicerad men ändå av kvalificerad beskaffenhet, bör det vara möjligt för den allmänna domstolen aff företa brottmålet till avgörande redan med ledning av en lägre skattedomsfols, t. ex. en länsrätts, dom. Det avgörande härvid måste vara hur sannolikt det är att en högre skatfedomstol kommer fill ett annat avgörande vid ett överklagande. Framstår det för den allmänna domstolen som klart att någon ändring på väsenfliga punkter av den lägre skatterättens avgörande infe kommer att äga rum bör man kunna avgöra skattebrottmålef redan på grundval av den icke lagakraftvunna domen i skaffemälet.

Hur är, frågar jag mig, en skatterättslig fråga utstyrd som är mindre komplicerad men av kvalificerad beskaffenhet? I den första gruppen av mål fick ju brottmålsdomsfolen infe ge sig in på komplicerade skafferäftsliga frågor. Men här skall den göra det om frågan är mindre komplicerad men av kvalificerad beskaffenhet. Vilken ledning fär domstolarna i sina avgöranden av en sådan språklig geggamoja? Jag undrar om talesmannen för utskotts-majoriteten kan reda ut för kammarens ledamöter vad skillnaden är mellan en komplicerad skatterättslig fråga och en mindre komplicerad fråga som är av kvalificerad beskaffenhet. Lyckas han med det har han gjort en juridisk och språkligt utomordentlig prestafion till stort gagn för rättssäkerheten här i landet.

Herr talman! Det räcker emellerfid infe med dessa luddiga anvisningar fill domstolarna om skattefrågornas mer eller mindre komplicerade natur. I propositionen anges dessutom att det avgörande för den allmänna domstolens bedömning måste vara hur sannolikt det är att en högre skaftedomstol kommer till ett annat avgörande vid ett överklagande. Brottmålsdomsfolen skall alltså göra ett sannolikhefsbedömande av utgången av skaffemälet och lägga detta sannolikhefsbedömande fill grund för avgörande i brottmålet. Hela detta tillvägagångsäft är främmande för det svenska rättssystemet och för processrätfsprinciperna.

Vi riksdagsledamöter möter ofta i den allmänna debatten kritik för atf vi sfiffar för mänga lagar. Här har vi ett utmärkt exempel på precis detta. Denna-lagstiftning behövs infe. Inom kort får vi ta ställning till en helt annan lösning på problemet an den som nu föreslås, och dä skall lagstiftningen självfallet ändras igen.

Vi moderater vänder oss både mot den rättsosäkerhet som öppnas med proposifionens förslag och mot att majoriteten infe velat följa den princip vi allfid annars följer, nämligen atf invänta ett förslag som enligt vad vi vet inom kort kommer från en arbetande kommitté.

Jag yrkar, herr talman, med det anförda bifall till reservafionen i jusfifieutskottets betänkande nr 36.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Skyndsamt förfarande i skattebrottmål

Anf. 91 HANS PETTERSSON i Helsingborg (s):

Herr falman! Det är ju, som Björn Körlof sade, en läng utdragning av skattebrotten och skattemälen, och det finns många skäl fill det. Det vanliga är atf man överklagar i alla instanser, och då får skaftebrottet vila medan skaffemälet behandlas.

■ F. n. är det på det sättet atf handläggningen av skattebroffmäl ligger nere under långa tider i avvaktan på skatteproeessen, oeh detta även om ett formellt beslut om vilandeförklaring ej har fattats. Så kan man ju infe hälla på år efter år.

Nu säger Björn Körlof att kommissionen mot ekonomisk brottslighet jobbar med de här frågorna, och det gör den. Brottsförebyggande rådet har utarbetat en promemoria om att integrera domstolsförfarandena i skattebrott och i skatfemål. Då skulle de här båda handläggningarna kunna följas åt både processmässigt och utredningsmässigf. Men det tar ju, tror jag, ganska

109

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Skyndsamt förfarande i skattebrottmål

lång fid innan vi får ett godtagbart förslag om det. Brottsförebyggande rådets promemoria innehåller inga som helst lagförslag. Kommissionen mot ekonomisk brottslighet kommer naturligtvis att framlägga förslag, men sedan skall de behandlas, och det kommer säkerligen att dra långt ut på tiden.

Därför har departementschefen föreslagit att man inte skall få lov att yilandeförklara ett skattebroffmäl utan atf det finns skäl fördet. I dag vilar nästan alla skatfemål tills det är klart i förvaltningsmyndigheterna, och sedan överlämnas de till allmän domstol.

Moderaterna har reserverat sig mot den föreslagna regeln om vilandeförklaring med motiveringen att rättssäkerheten åsidosätts. Men som departementschefen säger i propositionen finns det många klara fall som kan avgöras i domstol utan att man inväntar förvaltningsdomstolens utslag.

Jag tror inte, Björn Körlof, att jag skall ge mig in på att redogöra för skillnaderna mellan de här olika sakerna - det tror jag inte jag klarar av. Departementschefen pekar pä s, 11-14 i propositionen pä en hel del fall som man skulle kunna fa upp i allmän domstol utan att invänta skattedomsfolens avväganden. Det finns i dag mänga fall när det gäller avgifter och momsredovisning som är klara i den delen och som man skulle kunna ta till allmän domstol, även om förvaltningsdomstolen inte har sagt sitt.

Jag tror inte - och det tror varken centerpartisterna eller folkpartisterna i utskottet - att rättssäkerheten kommer atf åsidosättas. Vi litar så på våra domstolar atf vi med trygghet kan överlämna till dem att bestämma vilka mål som de kan prioritera utan att först ha ett avgörande i skaffemälet.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag pä den moderata reservationen.

110

Anf. 92 BJÖRN KÖRLOF (m):

Herr talman! Vi är införstådda med att det redan i dag finns en regel, som fillåter domstolarna atf avgöra ett skattebrottmål utan att avvakta utgången av en skafteprocess, om saken är av mycket enkel beskaffenhet. Problemet är kanske att domstolarna inte tillämpar den regeln tillräckligt kraftfullt.

Vad vi vänder oss mot är att man nu via lagsfiftning skall kunna grundläggande ändra på den princip som gäller, nämligen att man om det är ett mål av besvärlig beskaffenhet i princip skall vänta på skatteprocessen, innan man avgör brottmålet. Här ser vi av departementschefens formuleringar att man är beredd att gå alldeles förvånansvärt långt för att få skattebroftmålen avgjorda utan att ha skafteprocessen klar i bakgrunden.

Jag visade med exempel från justitieministerns formuleringar i proposifionen hur luddigt och besväriigt detta ämne är. Nägon vägledning för domstolarna tycker jag inte att man får. Tvärtom har man öppnat en ganska vid kanal för skönsmässiga bedömningar. Det länder Hans Pettersson till heder att han infe försökte reda ut vad skillnaden mellan olika komplikationsgrader i skattemålen i själva verket innebär. Jag vidhåller den kritik som vi har riktat mot rättsosäkerheten i förslaget.

Dessutom vill jag tillägga att vi hade den uppfattningen att kommissionen

mot ekonomisk brottslighet skulle arbeta med utomordentlig snabbhet. Det är i varje fall vad som har anmälts från regeringen och socialdemokraterna upprepade gånger. Nu har arbetet tydligen saktats ned. Förslaget om en sammanläggning av skattebrottmål och skatfemål får vi tydligen vänta pä, vilket är att beklaga.

Anf. 93 HANS PETTERSSON i Helsingborg (s);

Herr talman! Nej, jag tror nog atf den tidsram som är satt för kommissionens arbete skall hällas. Kommissionen kommer sedan att framlägga ett förslag, men det är inget färdigt lagförslag. Liksom i liknande fall skall ett lagförslag utarbetas och remissbehandlas, vilket tar sin tid. Detta är en väldigt besvärlig materia - det är vi överens om - och det går infe atf på en förmiddag skriva ut ett förslag, som gäller hela detta område som är så fungarbetat.

Det är ingen förlust att departementschefen pekar pä alla de minor som finns i det förslag som vi i dag har. Jag tycker atf det är en styrka att han gör det. Domstolarna får då avgöra vilka ställningar de skall ta.

Förslaget innebär atf ett skatfebrottmål får förklaras vilande endast om det är av avgörande betydelse för prövningen av målet att avvakta utgången i skatte- eller avgiftsfrågan. Så är den föreslagna 15 § i skattebrottslagen utformad. Det är alltså endast klara fall av skattebrott som domstolen skall ta upp och avgöra utan att vänta pä skaffemälet.

Jag tycker inte atf man prutar på rättssäkerheten. Alla vet ju hur det ser ut på den här froi ten i dag. Mänga mål får avskrivas, eftersom de blir preskriberade beroende på att man fullföljer sina överklaganden ända upp fill regeringsrätten. I sista instans kanske man sedan också kommer med nya uppgifter eller begär kviftningsförfarande o. d., vilket drar ut på fiden ytterligare.

Anf. 94 BJÖRN KÖRLOF (m):

Herr talman! Hans Pettersson i Helsingborg säger att han tycker det är bra att departementschefen - som Hans Pettersson uttryckte det - pekar på de minor som finns. Jag har uppfattningen att departementschefen nog inte pekar ut minorna, utan möjligen de farvatten där de ligger, och sedan utgår han från atf domstolarna kan navigera med hjälp av det. Det är väl detta problemet handlar om, dvs. att man infe fär de klara anvisningar som vi tycker atf man skall ha när man avgör sådana besvärliga frågor.

Vi har ju skattedomsfolarna. De sitter inne med kompetensen i skatfemål. Det är inte någonfing som de allmänna domstolarna är specialister pä. Det som gör det bekymmersamt är att man lyfter över avgörandena i skatfemål fill de allmänna domstolarna, när det egentligen finns andra domstolar som kan fatta de besluten.

Vi har olika uppfattningar i frågan. Det är bara att konstatera faktum, att vi anser att defta innebär en svaghet ur rättssäkerhetssynpunkt och att ufskoftsmajorifefen infe gör det.

Nr 160

Tisdagen den 31 maj 1983

Skyndsamt förfarande i skattebrottmål

Överläggningen var härmed avslutad.

111

Nr 160 Mom. 1 (vilandeförklaring av skaftebrottmål)

Tisdagen den Utskottets hemställan bifölls med 227 röster mot 75 för reservationen av

31 maj 1983 BJöm Köriof m. fl.

Skyndsamt förfar- Mom. 2 och 3

ande i skattebrott- Utskottets hemsfällan bifölls.

mål

8 § Kammaren beslöt atf förhandlingarna skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

9 § Anf. 95 TREDJE VICE TALMANNEN:

På morgondagens föredragningslista upptas utbildningsutskottets betänkanden 31, 32, 29 och 35 i nu angiven ordning främst bland tvä gånger bordlagda ärenden.

10 § Anmäldes och bordlades
Finansutskottets betänkande

1982/83:45 Kommunalekonomiska frågor inför är 1984, m. m. (prop. 1982/83:90, 1982/83:100 delvis och 1982/83:150 delvis)

Kulturutskottefs betänkande

1982/83:34 Investeringar för lokalbehovet för trossamfund

Utbildningsutskottets betänkanden

1982/83:36 Sysselsättningsskapande åtgärder inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde (prop. 1982/83:150 delvis) 1982/83:37 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Civilufskottets betänkande

1982/83:33 Sysselsättningsskapande åtgärder inom bostadsdepartementets verksamhetsområde (prop. 1982/83:150 delvis)

11 § Kammaren åtskildes kl. 17.4L
In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert

112

Förteckning över talare 1982/83:160

(Siffrorna avser sida i protokollet)

Tisdagen den 31 maj

Talmannen 3, 4, 48

Tredje vice falmannen 112

Ahlsfröm, Lars (m) 37

Andersson, Sivert (s) 103

Bergdahl, Hugo (fp) 64, 74, 80, 86

Chrisopoulos, Alexander (vpk) 39

Claeson, Tore (vpk) 75, 94, 95

Eirefelt, Christer (fp) 10, 18, 24

Flodsfröm, Karin (s) 95, 98

Franzén, Ivar (c) 28, 32, 33, 49, 64

Grönvall, Nic (m) 26, 44

Hellström, Mats, statsråd 56, 59, 60

Hjelmström, Eva (vpk) 50, 54, 55, 58, 60

Hovhammar, Erik (m) 4, 23, 32

Johansson, Olof (c) 72, 79, 81, 85, 88, 97, 99

Jonsson, Elver (fp) 92, 94, 95, 98

Körlof, Björn (m) 107, 110, 111

Lindh, Anna (s) 61, 64

Molén, Per-Richard (m) 33, 37

Nilsson, Bo (s) 41, 44

Peterson, Thage, industriminister 82, 86, 90

Petersson, Hans, i Hallstahammar (vpk) 14, 18, 19, 25, 26, 100, 105

Pettersson, Hans, i Helsingborg (s) 109, 111

Peftersson, Lennart (s) 52, 54, 55, 63

Radesjö, Wivi-Anne (s) 77, 80, 81

Rydén, Rune (m) 45

Sundkvist, Tage (c) 8, 23

Svensson, Sten (m) 70, 79, 81, 85, 89

Westerberg, Per (m) 48

Wååg, Nils Erik (s) 19, 26, 28, 31, 36, 39

113