Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1981/82:98

Tisdagen den 16 mars

Kl. 15.00

Om ett industrijärnvägsspår mellan Örnsköldsvik och Husum

1 § Anmälan om kompletteringsval till utskott

Anf. 1 TALMANNEN:

Socialdemokratiska riksdagsgruppen har som suppleant i justitie- och
utrikesutskotten under Carl Lidboms ledighet anmält hans ersättare Inge
Carlsson. ::'

Talmannen förklarade vald till

suppleant i justitieutskottet Inge Carlsson (s)

suppleant i utrikesutskottet Inge Carlsson (s)

2 § Justerades protokollet för den 8 innevarande månad.

3 § Svar på fråga 1981/82:282 om ett industrijärnvägsspår mellan Örnsköldsvik och Husum

Anf. 2 Kommunikationsministern CLAES ELMSTEDT:

Herr talman! Sven-Erik Nordin har frågat mig om jag är beredd ta initiativ till överläggningar med berörda parter (kommunen, SJ, MoDo) i syfte att förverkliga planerna på ett industrispär Örnsköldsvik-Husum.

Den här frågan har varit aktuell under i stort sett hela 1970-talet. SJ har dock inle ansett sig kunna förränta investeringen, som i dagens penningvärde kan beräknas uppgå till ca 150 milj. kr. Def har inte heller av sysselsättningsskäl funnits anledning att prioritera just detta projekt framför andra som varil mera angelägna.

Min uppfattning är all saken nu kommit) etl annat läge än tidigare. Bl. a. har SJ:s möjligheter att konkurrera om transporterna av virkesrävara till

155

Nr 98

Tisdagen den 16 mars 1982

Om ett industrijärnvägsspår mellan Örnsköldsvik och Husum

skogsinduslrin ökat som en följd av att nya terminallösningar för omlastning mellan lastbil och järnväg utvecklats. Vidare bör nämnas SJ;s planer på atl förbältra och bygga ut tågfärjelrafiken mellan Sverige och kontinenten, vilket skulle möjliggöra effektiva systemtransporter i slutna omlopp mellan producenter och mottagare. Skogsinduslriprodukfer i stora volymer passar bra in i den bilden.

Den möjliga godsvolymen för SJ:s del när det gäller Husum är mot den här bakgrunden större än tidigare, mellan 0,5 och 1 miljon ton per är, vilket påverkar de företagsekonomiska kalkyler som SJ tidigare redovisat och som baseras på betydligt lägre transportvolymer.

Ett spår lill Husum finns vidare med bland de projeki som fortlöpande diskuteras mellan regeringen och SJ och som kan bli aktuella, om särskilda näringspolitiska åtgärder behövs.

Efter vad jag erfarit kommer kontakt nu att tas mellan SJ och MoDo för att ånyo studera de företagsekonomiska förutsättningarna för ett spär fill Husum. Om SJ och MoDo kan komma överens om en långsiktig järnvägslösning för transporterna till och från fabriken, kommer jag alt undersöka förutsättningarna för att spåret skall bli projekterat.

156

Anf. 3 SVEN-ERIK NORDIN (c);

Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret på min fråga.

Jag betraktar svaret som positivt, eftersom kommunikationsministern deklarerar atl saken nu har kommit i ett annat läge än tidigare. Han utvecklar också de rent trafikpolitiska synpunkterna på problemet och på betydelsen av industrispåret pä ell positivt sätt.

Vad jag saknar är elt mera rakt svar på min fråga så som jag hade formulerat den. Jag undrade alltså om departementet skulle ta initiativ till överläggningar med berörda parter. Nu förutsätter kommunikationsministern atl sådana överläggningar kommer till stånd ulan ett direkt initiativ frän departementet. Jag utgår från att departementet är väl underrättat.

Detta är en ganska slor fråga även ekonomiskt - kommunikationsministern nämner summan 150 milj. kr. En av grundförutsättningarna är att kommunen lidigare har förklarat sig vara villig att lösa frågan om inköp av mark. Jag utgår frän atl Örnsköldsviks kommun stär fasl vid vad man lidigare har sagl. Nu är del betydelsefullt atl vi kommer lill skott, atl vi en gång för alla får ett beslul om hur dessa trafikförbindelser skall ordnas.

Om överläggningarna inle går i lås, vill jag fästa kommunikationsministerns uppmärksamhet på ett annat alternafiv, som innebär att man bygger en omlastningsterminal vid den plats där industrispåref slutar i dag, dvs. vid Örnsköldsviks norra industriområde. Detta skulle kompletteras med en ombyggnad av infarten till Husum, för atl man skall kunna la emot den tunga lastbilstrafik som krävs när det järnvägsbaserade virket skall sluttransporle-ras till Husumsfabriken. Även det alternativet skulle kunna utgöra en välkommen lösning pä sysselsättningsproblemen i kommunen. Jag skulle

gärna vilja höra kommunikationsministerns syn på möjligheten av en statlig insats för terminalbygge och en bältre infart lill Husums samhälle.

Anf. 4 Kommunikationsministern CLAES ELMSTEDT: Herr lalman! Som jag sade i svaret är ju situationen annorlunda nu än tidigare. Vi fär väl avvakta resultatet av den kontakt som kommer alt las mellan SJ och MoDo när del gäller förutsättningarna för elt spår lill Husum. Jag kan knappasi gå händelserna i förväg, utan vi fär som sagl avvakta vad som kommer ut av överläggningarna. Skulle de av någon anledning stranda och del inte händer någonting kommer naluriigtvis andra alternativ att prövas, det utgår jag från. Men atl i dag göra några utfästelser i den riktningen är onödigt, därför atl jag tycker all del finns anledning all avvakta det första stegel, som nu är pä väg att tas.

Nr 98

Tisdagen den 16 mars 1982

Om industrisysselsättningen i Jonsered

Anf. 5 SVEN-ERIK NORDIN (c):

Herr falman! Låt mig allra sist bara säga att jag naturligtvis inte var sä optimistisk atf jag hade vänfat mig att kommunikationsministern i detalj skulle reda ut hur han och regeringen kommer att handla i ell visst läge. Jag vill bara understryka alt det är betydelsefullt atl det finns en handlingsberedskap och alt departementet häller sin hand över frågan, sä atl vi fär ett beslut, som jag underströk i mitt första inlägg. Ovissheten är faktiskt bekymmersam, och denna fräga påverkar många andra frågor, inle minsl för kommunen. Jag länker t. ex. pä markfrågor och vissa planfrågor.

Anf. 6 Kommunikationsministern CLAES ELMSTEDT: Herr talman! Jag kan säga till Sven-Erik Nordin atf det är klart att departementet och regeringen följer den vidare processen, när den nu har börjat röra på sig. Del finns all anledning för regeringen att göra det och att fortlöpande hålla sig underrättad, och det försäkrar jag att vi kommer att göra.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på fråga 1981/82:267 om industrisysselsättningen i Jonsered

Anf. 7 Industriministern NILS ÅSLING;

Herr talman! Karl-Erik Svartberg har frågat mig om regeringen planerar inilialiv för atl rädda industrisysselsältningen i Jonsered.

Bakgrunden lill frågan är situationen inom Electrolux Motor AB. Företagets tillverkning av motorsågar bedrivs f. n. i fabriker i Braslad, Tandsbyn, Huskvarna och Jonsered. Enligl vad jag erfarit har företagsledningen upptagit MBL-förhandlingar med berörda fackliga organisafioner om verksamheten vid Jonseredsfabriken.

Belräffande sysselsättningsläget i Jonsered bör, enligl min mening, orten

157

Nr 98

Tisdagen den 16 mars 1982

Om industrisysselsättningen i Jonsered

inte betraktas skild frän Göteborgsregionen i övrigt. Sysselsättningsproblemen i denna region har under de senasle åren kunnai lösas förhållandevis snabbt jämfört med i många andra områden i landet. Eventuella sysselsättningsproblem i Jonsered fär lösas med de medel för arbetsmarknadspolitiken som riksdagen anvisat.

Anf. 8 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! För några år sedan hade Jonsereds industrisamhälle ca 1 300 arbetstillfällen. Inom kort kommer av dessa att återstå endast ett hundratal. Avvecklingen av Jonsered har gått snabbi sedan Electrolux kom in som ägare 1978. Verksamheten styckades och såldes delvis för att sedan i vissa fall läggas ner eller flyttas.

Den 1 januari 1980 bildades Electrolux Motorsågar AB genom en fusion mellan Husqvarnas molorsågsdivision, Jonsereds motorsågsdivision och Partner i Mölndal. Partner lades ner, och etl 70-tal av de anställda flyttades över lill Jonsered. Den sammanläggningen var klar hösien 1981, några månader innan förslaget om nedläggning av jonsered lades fram. Den föreslagna avvecklingen av Jonseredsfabriken planeras ske successivt fram fill mitten av 1983, just vid den tid då Jonsered skulle ha firat 150-ärsjubileum som industrisamhälle. 340 personer berörs av avvecklingen. Av dem är som sagt 75 nyligen överflyttade frän Mölndal.

Det är skrämmande att se hur storföretagen hanterar människor och samhällen. Def är helt naturligt att hela samhället Jonsered sluter upp bakom de anställda och deras organisationer i kampen för atf rädda jobben. Den 2 mars demonstrerade ett tusental mot nedläggningsplanerna. Kyrkan, frikyrkorna, idrottsrörelsen - alla ställer upp i protesterna. Jag tycker att de är befogade, för det är ju samhällets existens som slår på spel.

"I dag är sågarna en av våra bästa artiklar ", säger Hans Werthén.

Han tillägger att resultatet är mycket tillfredsställande. Det är alltså inget förlustföretag som läggs ner. Det är därför lätt att första förbittringen hos de anställda över förslaget till avveckling.

När jag nu tackar Nils Åsling för svaret, måste jag säga att det var ett dåligt svar. Nils Åsling hänvisar till Göteborgsregionen. Ja, där finns 13 000 arbetslösa i dag. Jag mäste fräga industriministern: Betyder en 150-ärig induslrilradition ingenting i det här samhällel? Finns det verkligen ingenting mer att säga frän regeringens sida i denna fråga?

158

Anf. 9 Industriministern NILS ÅSLING;

Herr talman! Jag har tillagt att delproblem som uppstår i Jonsered måste lösas med de instrument som riksdagen har anvisat, nämligen arbetsmarknadspolitiska insatser.

Def framgår inte riktigt klart av Karl-Erik Svart bergs inlägg om def bara är fråga om en allmän protest - def sfär alla fritt att framföra en sådan. Jag vet inle om del är sä eller om Karl-Erik Svartberg på fullt allvar menar att staten på något sätt skulle intervenera i Eleclroluxkoncernen och föreskriva hur den skall sköta sin marknadsföring och sin rationaliseringsverksamhel. Jag vill i

sa fall säga att delta hell naturligt är ett område där inle siaten skall blanda sig i företagens göranden och låtanden. Däremot har vi självfallet ell ansvar när det gäller de arbeismarknadspoliliska problem som inträffar i Jonsered liksom i andra orter. Dess bättre är de i Jonsered inle elakartade.

Anf. 10 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Jag vet att på den tiden då herr talmannen var arbetsmarknadsminister gjorde den socialdemokratiska regeringen en överenskommelse med de större företagen om atf viktiga förändringar i verksamheten -uppåt eller nerät - skulle anmälas till regeringen för eventuella synpunkter och eventuella åtgärder. Jag vill fråga; Förekommer inget sådant samråd nu? Är det fritt fram för storföretagen att hantera människor och samhällen som Electrolux nu har gjort med Mölndal och Jonsered i Partille kommun?

Def här är ju en allmän protest, säger industriministern. Ja, det är klart. Del här är ju ett lönsamt företag. Enheten i Jonsered är lönsam. Det har inte motbevisats från företagsledningens sida. Del är därför som man vägar sig på den här protesten, vågar sig pä övertalningsförsöken när del gäller Eleclroluxledningen. Det skulle naturligtvis vara av intresse för de anställda om industriministern åtminstone biträdde de försöken.

Nu vel jag att de anslällda och kommunen kommer att uppvakta industridepartementet nästa vecka. Jag tycker att det skulle vara välgörande om industriministern själv tog emot denna uppvaktning i stället för nägon tjänsteman på departementet. Det skulle också vara bra om industriministern ville ta sig några minuter under den närmaste veckan för all fundera pä om det verkligen inte går atf göra någonfing åt det här.

Det är alldeles självklart att man inte går in på detaljproblemen i Electrolux. Men detta är inget detaljproblem. Här är det fråga om eft lönsamt företag som skulle kunna drivas vidare. Därför måste jag återigen fräga industriministern; Är detta allt från regeringens sida?

Anf. 11 Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag fick alltså svar på min fråga eller min förmodan, atf vad Karl-Erik Svartberg var ute efter var en allmän missnöjesyttring. När jag ställer frågan om han rekommenderar att staten skall gå in i eft företag och föreskriva hur företaget skall agera, slår han till reträtt och hänvisar lill att man tidigare hade goda kontakter och underrättade om förändringar. Detta gäller alltjämt.

När herr talmannen var arbetsmarknadsminister var han förståndig nog aff infe gå in och föreskriva hur företag skulle agera. Han arbetade via de arbetsmarknadspolitiska instrumenten, och det förfaringssättet gäller än i dag.

Nr 98

Tisdagen den 16 mars 1982

Om industrisysselsättningen i Jonsered

Anf. 12 KARL-ERIK SVARTBERG (s);

Herr lalman! Ingemund Bengtsson arbetade som arbetsmarknadsminister, men den dåvarande industriministern hade ju andra funktioner. Del var del jag trodde alt industriministern Nils G. Åsling också hade. Men nu är det

159

Nr 98

Tisdagen den 16 mars 1982

Otn volframfyndigheten i Tjåmotis

tydligt, med det resonemang som industriministern fört, att det i historieskrivningen kommer att slä ungefär så här: Skottarna Gibson och Keiller byggde tillsammans med arbetare och tjänstemän industrisamhället Jonsered med start 1833. Hans Werthén avvecklade det. Den främste ansvarige för vår industripolitik - Nils G. Åsling - står bara och tittar på.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1981/82:277 om volframfyndigheten i Tjåmotis

Anf. 13 Industriministern NILS ÅSLING;

Herr talman! Sten-Ove Sundström har frågat mig om jag är beredd att vidta snabba åtgärder för att påskynda detaljprospekteringen av volframfyndigheten i Tjåmotis.

Som jag nämnt vid flera fillfällen, bl. a. i frågesvar i riksdagen, förvaltar nämnden för statens gruvegendom de statliga gruvrällighelerna och har ansvaret för den huvudsakliga statliga prospekleringen.

Den statliga prospekteringen har under senare är bedrivits intensivt. Till de medel som anslagils för prospekteringsändamål har också lagts särskilda medel för prospektering i Norrbotten. Den slatliga prospekteringen har således varit omfattande i Norrbotten. Lovande fynd har också gjorts, bl. a. det ifrågavarande fyndet i Jokkmokks kommun.

Enligt vad jag har inhämtat har nämnden funnit att det aktuella fyndel närmare bör undersökas. Undersökningen har redan påbörjats. Dessa uppföljande undersökningar är nödvändiga som underlag när man skall ta ställning till vad som skall göras i fortsättningen.

160

Anf. 14 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Herr lalman! Jag lackar industriministern för svaret på frågan.

Det är sä att vi i nuläget importerar över 80 % av vår volframkonsumtion i del här landet. Volfram används i väldigt stor utsträckning som legering inom stälindustrin i snabbstål m. fl. specialstålskvaliteter. Landets enda volframgruva beräknas kunna upprätthålla en bryfvärdig produktion i ungefär fio år. Sedan kan malmen fa slut om def vill sig illa.

Jakten på nya fyndigheter har nu pågått elt antal år, och en del lovande fynd har också gjorts, bl. a. detta fynd i Tjåmotis i Jokkmokks kommun i Norrbotten. Det är mot den bakgrunden jag ställt denna fråga. Enligt en del uttalanden från olika håll lär den här fyndigheten innehålla flera miljoner ton volframmalm. Om det är möjligt att bryta den skulle det självfallet hjälpa till all skapa sysselsättning i denna kommun, som är mycket hårt drabbad, samtidigt som landet i sin helhet skulle kunna minska importen av volfram.

Jag noterar nu alt industriministern i svaret på frågan säger att undersökningar redan har påbörjats och att dessa uppföljande undersök-

ningar är nödvändiga som underlag när man skall la ställning till vad som skall göras i fortsättningen.

Atl undersökningarna har påbörjats är jag medveten om. Men jag har frågat, om statsrådet är beredd att vidta åtgärder för att påskynda den s. k. detaljprospekteringen, mot bakgrund bl. a. av sysselsättningsläget i kommunen. Kommunen tappar nu mycket snabbt flera hundra vikliga arbetstillfällen inom Vattenfall, och dessutom importerar vi för dyra pengar en stor del av vår volframkonsumtion här i landet.

Beträffande jusl denna viktiga del av frågan - om statsrådet var beredd att påskynda den process som nu har påbörjats - framgick del inle av svaret om statsrådet var beredd till detta.

Nr 98

Tisdagen den 16 mars 1982

Om den aviserade försäljningen av företaget Wasabröd

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på interpellation 1981/82:153 samt frågorna 1981/82:279 och 280 om den aviserade försäljningen av företaget Wasabröd

Anf. 15 Industriministern NILS ÅSLING;

Herr lalman! Bo Södersten har frågat mig dels om jag anser att möjligheterna för en eventuell introduktion av Wasabröd på den svenska fondbörsen beaktats som ett alternativ till den ulländska försäljningen, dels om jag anser all del är likgiltigt om etl företag som Wasabröd kontrolleras av utländska eller inhemska intressen.

Gunnar Olsson har frågat mig om vilka motiv som har legat till grund för regeringens ställningstagande i denna för de anställdas trygghet och för hela Värmland så betydelsefulla fråga.

Thage Peterson har frågat mig vilka skäl som har legal till grund för regeringens beslul all tillåta försäljning av Wasabröd till utländska intressen.

Jag besvarar dessa frågor i etl sammanhang.

Både Svenska Knäcke AB och dess dotterförelag Wasabröd AB har s. k. utlänningsförbehåll i sina bolagsordningar. En förutsättning för det schweiziska företaget Sandoz förvärv av aktierna i Svenska Knäcke och därmed Wasabröd har varit att dessa förbehåll fått tas bort. Enligt lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fasl egendom m. m. får medgivande av regeringen lill ell borttagande av ett sådant förbehåll inte ske, om det skulle strida mot väsentligt allmänt intresse. Regeringen har den 24 februari 1982 medgivit att utlänningsförbehållen får tas bort i fräga om Svenska Knäcke AB och Wasabröd AB. Regeringen har således funnit att detta inte strider mot nägol väsentligt allmänt intresse.

I samband med regeringens prövning av tillståndsfrågan har Sandoz A. G. i en skrivelse angivit syftet med förvärvet och planerna för den fortsatta verksamheten. Av denna skrivelse framgår bl. a.- alt Wasagruppen skall fortsätta som etl svenskt företag och vara en självständig operationell enhet inom Sandozgruppen och all detta får ses som en garanti för atl också den 11 Riksdagens protokoll 1981/82:94-98

161

Nr 98

Tisdagen den 16 mars 1982

Om den aviserade försäljningen av företaget Wasabröd

svenska personalpolitiken kommer alt fortsätta. Vidare framgår alt Sandoz kommer att med sin försäljningsorganisation stödja exporten från Filipstad i de länder i vilka Wasa ännu inle är etablerat för alt bältre ulnyltja Wasas produktionsanläggningar och om så är nödvändigt också bygga ut dem. Sandoz har även för avsikt alt längre fram låta den svenska Wasaorganisationen försälja lämpliga produkler och tjänster frän Sandoz livsmedelsrörelse i hela Skandinavien. Sandoz utesluter inte att delta skulle kunna motivera byggandet av produklionsanläggningar i Filipstad för dessa produkler. Avsikten är inle all reducera den nuvarande verksamhelen i Filipstad. Sandoz har i dag inte iniresse av att ytferiigare bygga ut produktionsslällel i Celle i Västtyskland.

Avslutningsvis kan tilläggas att frågan om introduktion av Wasabröd på den svenska fondbörsen saknar belydelse vid prövningen enligt 1916 års lag.

162

Anf. 16 BO SÖDERSTEN (s);

Herr lalman! Jag ber atl fä tacka statsrådet Åsling för hans svar på min interpellation angående Wasabröd. Tyvärr måste jag dock säga att svaret är mycket formalistiskt och inte tar upp någon av de intressanta sakfrågor som finns involverade i fallet Wasabröd. Ty det finns vikliga principer som berörs i samband med försäljningen av Wasabröd. Lät mig ge en kort bakgrund lill fallet.

Den man som byggt upp företaget, direktör Ulf Lundström, avled 1973. Företagel var dä, liksom nu, ett familjeföretag. Direktör Lundström hade fem barn i två olika äktenskap. Vid bortgången var inget av barnen vid en sådan ålder all det var rimligt att de skulle ta över ledningen för förelaget.

Genom en framställning från familjen löstes arvsskatlefrågan på elt för familjen myckel gynnsamt sätl. Vad statsmakterna 1974 gick med på var alt familjen fick företa en s. k. inferntransaktion genom vilken aktierna i Wasabröd såldes till ett annat av familjen ägt bolag, AB Svenska Knäcke. Härigenom frigjordes också medel för betalning av arvsskaft och en viss realisationsvinstskatt. Själva innebörden i uppgörelsen var att arvingarna inte behövde använda några egna medel för att betala arvsskatten, utan att medlen fick fas ur bolaget. Till en viss del tycks det också ha rört sig om obeskattade medel.

Egentligen var den här typen av inlerntransaktion olaglig vid den här tidpunkten, eftersom den lidigare hade gett upphov lill olika former av missbruk. Men statsmakterna utnyttjade en dispensmöjlighel till förmån för barnen Lundström. Dessutom fick de 20 år på sig atl betala arvsskatten.

Anledningen till den mycket förmånliga behandling som familjen Lundström fick var atl statsmakterna ville tillmötesgå deras krav på atl företaget skulle kunna fortsätta all drivas som ell exklusivt familjeförelag, och att inga utomstående ägare skulle behöva släppas in. Nu vet vi alt Wasabröds fortsättning som familjeföretag inle blev särskill läng. Statsmakternas generositet kvitteras nu med atl företaget säljs lill utländska intressen.

Den här historien innehåller, enligt min mening, etl memento för lagstiftaren. Man kan fråga sig om inle skatteeflergifler av den typ som ägarna till Wasabröd beviljats borde förses med någon spärrklausul om de skall upprepas i framliden. Om man ger en eftergift för all elt förelag skall kunna fortleva som ett familjeföretag borde skattebehandlingen bli en annan om förutsättningarna bryts och företagel säljs ut.

Enligt min mening är del rimligl all säga alt de anställda och samhällel har rätt all ställa vissa moraliska krav på ägarna lill Wasabröd. Lagen ger ju också utrymme för att hindra en försäljning av elt förelag som Wasabröd lill utlandet. Det är här som min krilik av regeringen kommer in.

Wasabröd är i dag ell effektivt och lönsamt företag. Om vi ser pä bokslutet för 1980, det senaste är för vilket jag har haft tillgång till bokslutsrapport, skall vi finna att företagel har ett eget kapital på ca 230 milj. kr. Soliditeten är hög, inemoi 40 %, och 1980 års vinst låg i storleksordningen 60 milj. kr. Det är alltså elt lönsamt och välkonsoliderat företag som det schweiziska multinationella storföretaget Sandoz nu kan lägga händerna pä. Även om köpeskillingen är hemlig har del talats om ett belopp i storleksordningen 300 milj. kr., som arvingarna får i form av Sandozaktier. Såvitt man kan bedöma verkar def vara ett rimligt pris.

Man ställer sig nu osökt frågan; Fanns det inga svenska köpare som kunde ha konkurrerat med Sandoz? Den frågan får vi inget svar på. Men vi borde ha fåll etl svar på den frågan. Innan elt företag som Wasabröd överlåts på utländska händer borde man ordentligt undersöka om det inle finns alternativ med svenskt ägande.

De borgerliga partierna vurmar ju mycket för vår fondbörs. De har genomfört åtgärder som gör vår fondbörs till världens enda statssubventio-nerade fondbörs. Del hade väl i rimlighetens namn bort gå all introducera Wasabröd just pä den svenska fondbörsen. Om inte etl företag som Wasabröd kan introduceras där, då kan man fråga sig om inte den svenska kapitalismen har överlevt sig själv. För min del tror jag inte alt den hardet, i varje fall inte i del här avseendet. Jag tror för min del att del skulle ha varit fullt möjligt med en börsintroduktion. Del är också möjligt att andra svenska ägarinlressen kunde ha varit intresserade för ett mer direkt ägarskifte. En av våra mer kända kapitalister lär ju med beklagan ha sagt: "Vi fick aldrig tillfälle att bjuda på Wasabröd".

Sakkunniga bedömare har antytt all en börsintroduktion skulle ha gett ungefär samma eller möjligen något lägre köpeskilling än den som Sandoz sägs ha bjudit. Den nuvarande affären lycks ge de fem arvingarna en nettobehållning efter skaft på knappt 40 milj. kr. per person. Vid en alternativ försäljning till svenska intressen kunde dessa i arvingar, alltså barnen, kanske ha fått nöja sig med något mindre, säg 35 milj. kr. per person, men det är ingalunda omöjligt atf de kunde ha fått samma belopp eller kanske t. o. m. mer än vad som blir fallet vid försäljningen till Sandoz. Men oavsett hur utfallet hade blivit är det hell rimligl att hävda att staten borde ha sett till de svenska intressena på del sätt som vär lagstiftning ger möjlighel till. De fem arvingarna har under alla förhållanden fått en riklig belöning för

Nr 98

Tisdagen den 16 mars 1982

Om den aviserade försäljningen av företaget Wasabröd

163

Nr 98

Tisdagen den 16 mars 1982

Om den aviserade försäljningen av företaget Wasabröd

tidigare generationers arbetsinsatser. F. ö. kommer heller inle skatten på de ackumulerade vinster som de nu realiserar vid en försäljning alt uppgå till mer än högst 40 %, trots all det är mycket stora belopp som det här rör sig om. Det blir alltså en lägre beskattning än vid en normal arbetsinkomst.

Fallet Wasabröd har fått en olycklig och slapp behandling. När det gäller så betydelsefulla företag som det här är fråga om, bör en ordentlig undersökning om alternativa ägarmöjligheter göras, innan företaget går ur landet. Så har inle varil fallet med Wasabröd. Industriministern försöker trösta oss och andra med att han fått ett brev från Sandoz, som säger att tillverkningen skall fortsätta i Filipstad. Det är gotl och väl, men är knappasi så betryggande som del låter. Wasabröd kommer nu att bli en liten del i en mycket slor koncern. När det kommer till kritan kommer alla avgörande beslut atl fattas i Basel.

Svenska löntagare och svenska samhällsintressen kommer all ha mycket litet att sälta mot, om del verkligen kommer till en konflikt. På litet längre sikt kommer säkert bedömningarna från de schweiziska ägarna atl skilja sig från vad som skulle ha varit fallet om företaget i stället hade varit svenskt. I en värld av hårdnande konkurrens finns det all anledning för oss att slå vakt om våra nationella intressen.

Behandlingen av fallet Wasabröd visar på en lät-gå-menlalitet från regeringens sida. Här liksom i många andra fall tycks man inte ha kraft atf ta itu med problemen. Man väljer den enklaste utvägen och hoppas att allt skall gå bra. Man skjuter svårigheterna framför sig. Kanske sker det i medvetande om att det kommer att bli andra krafter som så småningom får ta sig an de problem som den nuvarande regeringen lämnar efter sig.

164

Anf. 17 GUNNAR OLSSON (s):

Herr talman! Också jag tackar industriministern för def gemensamma svar som lämnats på interpellationen och de två frågorna angående försäljningen av företagel Wasabröd.

Såvitt jag kunnat utläsa av massmedia de senasle dagarna är försäljningen nu till alla delar sanktionerad, och det kan därför kanske verka litet sent att sä här i efterhand ta upp en diskussion omkring den här affären. Dä vill jag till industriminister Åsling säga att motivet till att jag ställde min fråga var att bereda industriministern ett tillfälle att inför riksdagen ange alla de motiv som låg lill grund för regeringens ställningstagande. Delta gör industriministern genom atl hänvisa till innehållet i den skrivelse från de nya ägarna som tydligen blev helt avgörande, när regeringen den 24 februari gav sitt samtycke till försäljningen av Wasabröd.

Jag skall villigt erkänna - och hälla med herr Åsling om - atf de försäkringar som ges i skrivelsen vid första anblicken kan verka ganska optimistiska för det förelag som belyder sä mycket för Värmland och i synnerhet för Fihpstads kommun och de ca 1 200 anställda. I dag är 1 000 helärsarbetare anställda på kollektivsidan och 270 på tjänstemannasidan. Till delta kommer åtskilliga som är verksamma ute i landet, bl. a. på försäljningssidan.

Det talas i svaret om all de nya ägarna Sandoz med sin försäljningsorganisation kommer all stödja exporten frän Filipstad i de länder i vilka Wasa ännu inle är etablerat - detta för att bättre kunna utnyttja Wasas produktionsanläggningar och, om så är nödvändigt, också bygga ul dessa. Sandoz utesluter heller inte möjligheten atl det framdeles skall kunna komma atf finnas motiv för byggande av nya produkfionsanläggningar i Filipslad. I svaret finns en mening som kanske ändå är den som man i Värmland, och i Filipstad i synnerhet, fäster den allra största vikten vid, nämligen: "Avsikten är inte att reducera den nuvarande verksamheten i Filipstad."

Då frågar jag, och de frågorna är def rätt många i Värmland som i dag ställer: Hur pass förpliktande är sädana här uttalanden? Finns det över huvud taget någon som helst garanti för att de nya ägarna skall ha intresse av att företaget lever kvar i Värmland?

Företaget i Filipstad gär f. n. bra - def är effekfivt och lönsamt, som Bo Södersten nyss sade här i talarstolen - men hur kommer det att bli om lönsamheten plötsligt försvagas? Kan man då förvänta sig att de nya ägarna lar ell ansvar för enheten i Filipstad, som ändå omfattar en mycket liten bit av koncernens totala verksamhet?

Som jag ser def kommer möjligheterna att påverka för Filipstad, länsorganen i Värmland och även myndigheter på central nivå atf bli mycket begränsade i en situation då alla de här löftena i skrivelsen och industriministerns svar inte längre är hållbara. Vi skall veta att de drygt 1 200 i Filipstad ändå blir en mycket liten grupp i en koncern med 35 000 anställda.

Wasabröd i Filipstad har växt ur familjeföretagskostymen. Det kan väl ingen bestrida. Def kom dä tydligen ett bra bud från dem som nu har blivit ägare till Wasabröd. Jag vill här knyta an fill def Bo Södersfen anförde och frågade; Ansträngde sig regeringen verkligen vid det fillfället för att Wasabröd i Filipstad skuUe kunna behållas i svenska händer? Jag ställer frågan därför att det kan finnas vidare aspekter pä en sådan här affär. Den kan fungera som en plog, som plöjer fåran för fler ullandsövertaganden av svenska förelag. Lät oss anta atl ett eller flera andra företag fär bra bud på sin enhet någonstans i landet. Då kan man bara hänvisa till denna affär och säga; Eftersom Wasabröd fick försäljas till uflandet bör vi behandlas pä samma sätt. - Wasa fick eft bra bud. Andra företag kan också fä bra bud och säga: Det finns en spekulant även på värt företag. Det bör väl infe föreligga nägra hinder för att även vårt företag leds och styrs från andra delar av Europa?

Jag tror att det är risken för en sådan utveckling som oroar många i Värmland, inkl. länschefen, och del är delta som vi litet lill mans har en inneboende ängslan för.

Nr 98

Tisdagen den 16 mars 1982

Om den aviserade försäljningen av företaget Wasabröd

Anf. 18 HANS GUSTAFSSON (s):

Herr talman! Jag skall börja med att be atf på Thage Petersons vägnar få tacka industriministern för svaret på frågan. Jag föreställer mig att

165

Nr 98

Tisdagen den 16 mars 1982

Om den aviserade försäljningen av företaget Wasabröd

166

industriministern kan överse med all del kan bli en upprepning när tre olika frågor behandlas på en gäng.

Wasabröd är etl av de mest svenska förelag man kan tänka sig, och det har nu sålts till det multinationella företagel Sandoz, som i sin lur är känt som ett av världens största läkemedelsföretag. Vi frågar oss varför detta skedde, varför regeringen gav tillstånd fill att ett av våra största livsmedelsförelag överläts till ett stort multinationellt förelag.

Det har redan betygats att Wasabröd är ell bra, livskraftigt företag. Wasabröd är en för svenska förhållanden ovanligt lönsam koncern. Soliditet och likviditet är hög. Invesieringarna har varit omfattande, och produktionsutrustningen är högmodern. En stor del av investeringarna har finansierats med egna, internt genererade medel. Investeringarna har gjorl Wasabröd till det tekniskt kanske mest utvecklade företagel i världen inom sin bransch.

Vad fanns del dä för allmänna skäl att sälja ett sä bra förelag? Några indusiripoliliska överväganden som talat för en försäljning har i varje fall hittills inle redovisats. Försäljningen beror på att företaget ägdes av fem syskon. Nägon eller några av dem ville sälja sina andelar i företaget. De ville använda sina pengar till någonting annat. De övriga syskonen ville inle eller kunde inte ta över deras andelar i företaget.

Jag är tveksam lill etl ullandsägl Wasabröd av flera skäl. Ett viktigt skäl atl behålla Wasabröd i Sverige är naturligtvis självförsörjningssynpunklen. Wasabröd är en viklig del av den svenska livsmedelsindustrin. I en krissituation är del nödvändigt med en svensk livsmedelsindustri. Sedan Wasabröd sålts är Sveriges tvä största livsmedelsföretag ägda av schweiziska kapitalintressen. Findus i Bjuv ägs av Nestlé, och nu Wasabröd av Sandoz.

Eft annat skäl lill min tveksamhet mot affären är vad som kan hända med Wasabröd i Filipstad, där företagels verksamhet är hell avgörande för sysselsättningen. Wasabröd är f. ö. viktigt för industrisysselsältningen i hela Värmland.

Genom del här köpet får Sandoz kontroll över hela den nordiska marknaden. Den marknaden kan man behälla, även om produktionen i Sverige skulle dras ned. Hittills har Filipsfad varit huvudanläggningen i företaget och har kunnat leva tryggt så länge ägarna varit nöjda med lönsamheten och utvecklingen i koncernen. Sandoz kommer infe att ha samma anledning att utveckla i Filipstad. Sandoz har anläggningar pä andra håll, närmare Schweiz och närmare Sandoz kärna. På sikt kan det bli sä att investeringarna dras ned i Filipstad.

Risken är också stor aff forskning och produktutveckling centraliseras till Västtyskland eller Schweiz. Dä utarmas det svenska företaget och utvecklas till etl produktionsställe.

Det finns ingenting i industriministerns svar som kan mildra oron för en sädan utveckling. Det finns inga garantier frän Sandoz för en vidare utveckling av Wasabröd i Filipstad och Sverige.

Det har infe saknats svenska intressenter när det gällt att ta över företaget. Men syskonen valde all sälja till det multinationella Sandoz - varför vet man

inte, om inle industriministern avslöjar det här i dag. Regeringen och industriministern, som för bara nägra månader sedan tycktes vara beredda alt lagstifta om kontroll av ulländska företags förvärv i Sverige, beslöl -tydligen ulan någon mer omfattande diskussion - atl säga ja till affären.

Industriministern konstaterar i sitt svar aff förvärvet av Wasabröd icke strider mot något väsentligt allmänt intresse. Han har därför sagt ja till förvärvet.

Naturligtvis hade industriministern, om han så hade önskat, kunnat komma till rakl motsatt uppfattning. Om han ansett det viktigt atl Sverige av självförsörjningsskäl behållit denna viktiga del av svensk livsmedelsindustri, om han ansett det viktigt all sysselsättningen i denna hårt drabbade landsända tryggades genom svenskt ägande, om han ansett det fördelaktigt aff forskning och utveckling inom den viktiga livsmedelsbranschen förlades till Sverige, hade försäljningen stått i konflikt med ett väsentligt allmänt intresse. Han valde motsatt väg, och det är att beklaga.

Industriministern hänvisar lill Sandoz skrivelse. Jag tar för gott vad däri sägs om avsikterna med förvärvet. Men jag är övertygad om att om utvecklingen skulle ge vid handen att andra lösningar är fördelaktiga för koncernen, kommer man att företa de förändringar som man då finner fördelaktiga. Erfarenheterna säger oss att sädana i och för sig välmenande deklarationer som i Sandoz skrivelse saknar långsiktigt värde. Regeringen har heller inga medel att se till att avsikterna fullföljs.

I den sista delen av industriministerns svar säger industriministern att man inte har för avsikt att i dag bygga ul i Celle. Det är ett typiskt uttryck för hur de multinafionella företagen behandlar denna typ av frågor. Ingen har ifrågasatt aff man i dag skulle vara beredd att bygga ut i Celle i stället för i Filipstad. Def intressanta är i stället: Vad gör företaget om två år, om tre år eller om fem år? Satsar man då på att bygga ut i Celle eller väljer man att bygga ut i Filipstad?

Regeringen har fattat sitt beslut. Jag kan därför endasl konstatera att beslutet inte stär i överensstämmelse med samhälleliga och fackliga bedömningar och intressen. Hittills har industriministern inle redovisat nägra egentliga skäl till atl godkänna affären. Jag upprepar därför frågan: Varför tillät regeringen försäljningen? Varför var det så bråttom, när det fanns svenska intressenter? Varför kunde man infe ha givit dessa tid aff utarbeta alternativ? Kan industriministern ange ett enda skäl till att det är bättre att Sveriges största livsmedelsföretag ägs av ufländska kapifalintres-sen?

Nr 98

Tisdagen den 16 mars 1982

Om den aviserade försäljningen av företaget Wasabröd

Anf. 19 Industriministern NILS ÅSLING;

Herr talman! Delta är en något märklig debatt, eftersom de tre frågeställarna förutsätter att regeringen skall tillämpa andra bedömningsgrunder än dem som riksdagen har beslutal. Jag ber att herrarna noga tänker igenom den argumentering som ni har uppvisat, där ni säger alt affären borde ha varit annorlunda, att man skulle ha haft andra köpare etc. Vad vi har handlat efter är det mandat som lagen ger regeringen när det gäller att ta

167

Nr 98

Tisdagen den 16 mars 1982

Om den aviserade försäljningen av företaget Wasabröd

168

ställning till om elt utländskt företag är kvalificerat att köpa ett svenskt företag eller fast egendom i Sverige. Frågan gällde om affären stod i strid med ett väsentligt allmänt intresse. Någon affärsmässig prövning kan regeringen självfallet inte göra. Regeringens beslut är f. ö. infe pä något sätt en aukforisafion av affären. Den är ett godkännande av att man ändrar bolagsordningen och far bort uflänningsklausulen. Def är ett beslut som rör just den speciella frågan, och def har självfallet infe med affären som sådan atf göra. Detta är en ganska förvirrad debatt, och vi har dess värre också upplevt den i massmedia under senare tid.

Någon av debattörerna sade alt affären står i strid med fackliga intressen. Del är faktiskt sä att det lokala facket, de berörda pä arbetsplatsen, har tillstyrkt affären.

Bo Södersfen säger aff man borde ha föranstaltat om börsinfroduktion, sökt annan köpare etc. Def är bekant att Wasabröd länge har varit ute efter att hitta en mer varaktig ägarkonstellation. Varför har inget svenskt företag uppträtt som köpare? Varför har man inte tagit chansen? Regeringen kan inte arbeta som mäklare och uppmana svenska företag att gå in - det måste ske på sedvanligt sätt. Man kunde tänka sig att intressen som anser alt knäckebrödstillverkningen är något unikt svenskt skulle ha uppträtt och säkrat ell svenskt ägande av dessa fabriker. Jag hade naturligtvis helst sett detta, men det är inte regeringen som skaffar partner i affärer. Del måste ske på marknadens villkor.

Gunnar Olsson säger att det är sent all la upp debatten. Nej, def är def inte alls. I och för sig kan affären mycket väl, om de ingående parterna det önskar, göras om. Det har regeringen ingenfing att göra med. Vi har bara tagit ställning lill ansökan om borttagandet av uflänningsklausulen. Finns del svenska intressen som vill gå in och bjuda, har regeringen ingenting med den saken att göra.

Sedan frågar Hans Gustafsson vad del fanns för skäl alt sälja företaget och säger: I varje fall föreligger inga industripolifiska skäl. Nej, det är självklart att det infe är eft enskilt industriföretags uppgift att bedriva industripolitik. Man måste ju ändå, Hans Gustafsson, rimligen ha respekt för den arbetsfördelning som råder i samhället. Wasabröd är inget samhällsägt företag, som bekant.

Skall man dra slutsatser av Hans Gustafssons argumentering, att man borde ha stoppat det hela, att man borde ha agerat så att affären inte hade kommit till ständ etc., så leder detta bara lill en enda slutsals - och det är den slutsats man kan dra ocksä av Gunnar Olssons och Bo Söderslens inlägg -nämligen atl egentligen borde alla företag som tillmäts betydelse vara samhällsägda, sä att man hade den konstitutionella kontrollen över företagen.

Faktum är atf riksdagen dess bättre inte accepterar atl regeringen har absolut kontroll över de företag som rör sig inom de legala ramar som riksdagen uppdragit. Det är angeläget atl vi här häller isär dessa begrepp.

Sedan en allmän reflexion. Skall vi säga nej allmänt till utländska

investeringar här i landei? Har vi råd all avstå från det kapilal, det kunnande, de marknadskontakter etc. som utländska investeringar ger i Sverige? Det är klart att i sä fall kan frågan komma i en annan belysning - om man inför en generell regel atl man över huvud tagel inle accepterar utländska förvärv av svenska företag.

Jag säger atf del vore mycket olyckligt. Vi behöver ju den här impulsen, det här utbytet, den här arbetsfördelningen i fria ekonomier, om näringslivet skall fungera. Och för resten, om man skulle ha nägon konsekvens i agerandet, skulle det då inte innebära att man också skulle säga till svenska företag som går ut och köper utländska företag att det får ni infe göra? Vi skall väl inte ha något slags dubbelmoral här i landet, så aff vi säger nej till ufländska förvärv av svenska företag men tillåter våra egna multinationella företag aff, för att stärka sin marknadsposition och därmed också garantera sysselsättningen vid svenska företag, köpa ufländska företag, vilket ju utgör det viktigaste brohuvudet på en internationell marknad. Vi skulle då t. ex. ha förbjudit Volvo att köpa White Motors, den stora lastbilsfabriken i USA, om vi skall ha något slags konsekvens.

Herr lalman! Det finns inte någon som helst legal gmnd för regeringen aff säga nej i fallet Wasabröd, och då måsfe vi från regeringens sida acceptera de spelregler som riksdagen har dragit upp i sin lagstiftning. Herrar ledamöter av denna kammare har ju möjligheter att motionera till kammaren och förändra den lagstiftningen. Men så länge den gäller måste den följas, annars fungerar inte regeringens arbete som det skall.

Nr 98

Tisdagen den 16 mars 1982

Om den aviserade försäljningen av företaget Wasabröd

Anf. 20 BO SÖDERSTEN (s) replik:

Herr talman! Industriministern har inte kunnat vederlägga mitt påstående atl ägarna lill Wasabröd fick en mycket förmånlig behandling vid arvsskiftet 1974. Jag vet inte om herr Åsling var medveten om det när han gav klarsignalen till försäljningen, eller om han inte tyckte att det spelade någon roll. Jag menar att detta är en av de faktorer som måste vägas in. Jag är ganska övertygad om att en socialdemokratisk regering i motsvarande situation också skulle ha gjort det.

Nu är def ju så, trots allt, att def finns ett utlänningsförbehåll i Wasabröds bolagsordning. Det utlänningsförbehållet är till just för att man skall kunna ingripa i en situation som denna.

Om det vore så enkelt som herr Åsling vill påstå, att man oavsett utlänningsförbehåll skall tillåta varje försäljning till ufländska intressen, då behöver man verkligen infe ha någon sådan här ordning.

Vi vet att def här är en omdömesfräga. Mot de särskilda, parfikulära ägarintressena står eft samhällsintresse. Vi kräver någonting som egenfligen är mycket modest. Vi kräver enbart atf regeringen skulle ha tagit sitt ansvar och sett till atf innan ett företag av den här typen säljs ut skulle åtminstone svenska ägare eller svenska intressenter ha haft möjlighet att komma med ett ordentligt bud. Det är helt enkelt inte fallet.

Ni brukar från def borgerliga hållet alltid hävda att det inte är någon brist pä riskvilligt kapital bara def finns lönsamma projekt. Ja, Wasabröd är ju

12 Riksdagens protokoll 1981/82:94-98

169

Nr 98

Tisdagen den 16 mars 1982

Om den aviserade försäljningen av företaget Wasabröd

utan tvivel ett lönsamt företag. Vi har inte frän socialdemokratisk sida hävdat att exempelvis löntagarfonder skulle ha räddat Wasabröd - även om def i och för sig är korrekt - eller att man skulle ha gått i riktning mot ett löntagarstyrt företag eller liknande. Allt vad vi säger är; Se till att svenska kapitalister får en chans till en ordentlig konkurrens med ulländska ägarinlressen. Den ståndpunkten tycker jag att def finns skäl att hävda utifrån ett välförstått nationellt egenintresse, därför att inhemska kapitalister kan vi trots allt alltid komma till tals med, men utländska multinationella företag har vi faktiskt ingen möjHghet att påverka. Ju fler livskraftiga svenska förelag vi har, desto bältre kommer också den svenska ekonomin att fungera i det långa loppet. Jag tycker att herr Åsling borde anlägga ett litet mer långsiktigt perspektiv på den här frågan, för den är sådan lill sin natur att den kräver detta.

170

Anf. 21 GUNNAR OLSSON (s) replik:

Herr talman! Jag gav i den allmänpolitiska debatten den 5 februari uttryck för den allmänna oro som många i Värmland kände inför den här affären. Industriministern säger nu att försäljningen inte står i strid med fackets intressen. Ja, det är väl en sanning med modifikation, därför atf facket har ju på centralt håll reagerat kraftigt mot affären. Inställningen från det lokala facket i Filipstad har varit splittrad. Man har haft delade meningar, och def är möjligt att man fortfarande har det, fast personligen tror jag att inställningen framför allt på kollektivsidan mer och mer har svängt över så att det kommer till uttryck ett motstånd och en skepsis mot att den här affären fullföljs.

Jag skall med några ord återkomma fill frågan om sysselsättningen. De nya ägarna hävdar att det här köpet inte kommer att innebära några personella förändringar. Dock skall den rationaliseringsplan fullföljas som beslutades 1977 och som innebär all personalen 1982-1983 måsfe minskas med omkring 150 personer, som det angavs i beslutet från 1977.

Vi skaU nu inte gå omkring, tycker jag, med några dystra profetior om att fabriken i Filipstad skall behöva läggas ned, därför atf de flesta människor äter ju bröd. Oron återspeglas bl. a. i en hel rad artiklar ur svensk dagspress, såväl rikstidningar som läns- och lokaltidningar - något som också Nils Åsling nämnde. Jag tror personligen atf denna oro grundar sig på att vi vet så väldigt lifefom vad försäljningen innebär för framfiden, vad som händer om tvä, fre, fyra eller fem är. Hans Gustafsson var också inne pä defta.

Wasabröd är den i särklass största arbetsplatsen i Bergslagen, och det får bara infe hända aff den tidigare sä hårt prövade Filipslads kommun nu utsätts för nya prövningar.

Jag skall sluta med att säga att del inte råder någon som helst tvekan om all vi som bor i Värmland helst hade sell att del hade funniis en svensk ägare som hade kunnai ta över Wasabröd och därmed bevara företaget svenskt. Det hade varil den bästa och lugnaste lösningen. Det är, så som lidigare framhållits i något sammanhang, olyckligt att utländska intressen pä detta säll lar över en viktig del av den svenska livsmedelsindustrin. Det tror jag att mänga av oss är överens om. Det har uttryckts ifrån vårt län ganska skarpt, vill jag påstå, via vär länschef.

Anf. 22 HANS GUSTAFSSON (s) replik;

Herr talman! Industriministern säger aff del inte finns några industripolitiska skäl att gå emot försäljningen och vidare att del inte är ägarna som skall bedriva vår industripolitik. Nej, men det skall förhoppningsvis industriministern göra, och det kan inte vara industriministern obelaget att vid sin prövning av vad som här är ett väsenfligt allmänt intresse också göra industripolitiska bedömningar. Om nu industriministern vill anlägga en så legal bedömning av denna fråga som han gjorde i sitt inlägg, förslår jag inte varför industriministern i sitt svar har åberopat Sandoz skrivelse. Den är i så fall helt ovidkommande. Industriministern har ju under sådana förhållanden bara att pröva huruvida försäljningen strider mot väsentliga allmänna intressen.

Jag vill hävda att varken 1916 års lagstiftning eller förarbetena till den ger någon anledning att utgå frän alt en bedömning i det här fallet nödvändigtvis skulle frambringa ett ja till försäljning. Def går att med åberopande av precis samma legala utgångspunkter komma fram till def motsatta svaret, nämligen nej. Här vilar bedömningen på statsmakterna, och om dessa kan ange några objektivt godtagbara skäl fill att affären strider mot väsentliga allmänna intressen, är industriministern oförhindrad att säga nej. Jag anser för min del också att den strider mot väsenfliga allmänna intressen. Både ur försörjningssynpunkt, ur sysselsättningssynpunkt, ur teknik-, forsknings- och ufvecklingssynpunkf är det av väsentligt värde för Sverige att ha kvar äganderätten till Wasabröd och att kunna utnyttja den för de uppgifter som jag här har nämnt.

Nu säger industriministern i sin replik ingenting om brevet från Sandoz. Visserligen är det ovidkommande med hänsyn till hans egen siåndpunkt att åberopa det, men industriministern har ändå gjort det, och han delar tydligen den osäkerhet som vi andra känner inför innebörden av del brevet. Han har inte sagt någonting om vilka bedömningar han gör av de långsiktiga effekterna av utfästelserna i det. Han valde att citera beträffande en frågeställning som gäller dagens situation men inte framtiden.

Också de mera övergripande frågorna om huruvida Sverige skall släppa in kapital utifrån och huruvida Sverige skall sälja företag skall bedömas ufifrån allmänna intressen. Def är ingalunda så, som industriministern här tycktes antyda, att andra länder utan vidare säger ja till svenskt kapital. Def har förekommit åtskilliga affärer, där andra länder med hänvisning till regler liknande dem som gäller hos oss har förklarat aff de icke velat medverka till en förändring av ägandeförhållandena. Samma situation gäller här. Def fanns ingen anledning atf i företaget i fråga utnyttja möjligheten att få in vare sig svenskt kapital eller utländskt kunnande.

Nr 98

Tisdagen den 16 mars 1982

Om den aviserade försäljningen av företaget Wasabröd

Anf. 23 Industriministern NILS ÅSLING;

Herr falman! Fortsättningen av debatten har inte kunna förta intrycket att herrar debattörer egentligen är ute för att exploatera en oro som har blåsts upp och som delvis är grundad på missförstånd av hur ett utländskt företags förvärv av svenskt förelag går till. Jag tycker att det är lilel genant att föra

171

Nr 98

Tisdagen den 16 mars 1982

Om den aviserade försäljningen av företaget Wasabröd

172

denna debatt i kammaren, eftersom det, oavsett vad Hans Gustafsson säger, inte är något tvivel om att det inte finns några reella skäl för att säga att Sandoz inhopp på svensk marknad även i det här avseendet - företaget finns ju i landet även på andra områden - skulle strida mot väsentligt allmänt intresse. Det gäller i varje fall om man vill ha någon form av stringens och konsekvens i bedömningen av vad som är väsentligt allmänt intresse. Skall man, som Hans Gustafsson antyder här, använda den bedömningsgrunden godtyckligt, utan hänsyn till fakta i sammanhanget, är det klart att allfing kan karakteriseras som "väsentligt allmänt intresse". Men om man ser till frågan om tekniköverföring och andra omständigheter som påverkar ett företags roll i den svenska miljön, måste man ändå säga atl del inte finns något väsentligt allmänt intresse som skulle motivera att man skulle säga nej och diskvalificera Sandoz som köpare av ett svenskt företag.

Sedan är def alldeles klart att man kan diskutera framtiden hur mycket som helst, om Sandoz brev på något sätt garanterar framtiden etc. Def råder inget tvivel om att brevet är vad det är - det är avsiktsförklaring. Det ger inga garanlier. Men vilka garantier har man för alt marknaden för ett företag - det må vara svenskägt eller utländskt - utvecklas på etl givet sätt? Kan man ställa upp sådana garantier frän något håll? Skulle ett svenskt företag som köper Wasabröd kunna ge vissa bestämda garantier för hur marknaden skall utvecklas i framfiden? Def faller naturligtvis på sin egen orimlighet.

Bo Södersfen framhärdar i sitt argument för aff regeringen här skulle uppträda som kommissionär och så att säga provocera fram att svenska köpare skulle få erbjudandet först. Som jag sade har det varit allmänt känt att Wasabröd har varit ute pä marknaden en längre tid. Det har dä stått svenska företag fritt att köpa företaget. Det måste rimligen också genom de kontakter som det lokala facket har med det centrala facket ha varit uppenbart för det centrala facket att någonting skulle kunna hända. Varför uppträdde då inte fackföreningsrörelsen eller något annat företag som anser det vara av speciellt värde atl den här typen av företag skall vara svenskt? Varför har de inte gått in tidigare?

Gunnar Olsson vitsordar här alt det lokala facket har sagt ja fill affären -och det är jag tacksam för. Jag delar Gunnar Olssons uppfattning, och jag vill klart säga ut att också jag helst skulle ha velat se en svensk ägare lill företaget, men övertagandet måste ju ske på de villkor som marknaden anger. Har man en fri ekonomi, får man också acceptera de spelregler som gäller och de begränsningar för samhällets föreskrifter och engagemang i affärer som finns.

Min fråga till herrarna kvarstår; Innebär det här - om jag drar en slutsats av er argumentering - att ni menar att vi generellt skall säga nej till utländska företags köp av svenska företag? Innebär del att vi skall säga nej lill utländskt kapital, till utländskt kunnande? Det skulle jag i så fall betrakta som en ödesdiger ståndpunkt. Den är dessutom dubiös ur moralisk synpunkt, eftersom vi från svensk sida gärna ser att svenska förelag expanderar på utländsk marknad. Har vi samma anspråk på behandlingen av svenska

förelag ulomlands, får det väl också accepteras att vi har en generös syn pä udändska företags etablering på svensk marknad.

Anf. 24 BO SÖDERSTEN (s) repHk:

Herr falman! Industriministern försöker här att blanda bort korten. Def är faktiskt sä - även om vi är med i ett internationellt handelssystem - aff def är stor skillnad mellan fri handel och direktinvesteringar av den typ som det här är fråga om. Även om vi alltså i princip ansluter oss till elt frihandelssystem, så finns det ingenting som säger att vi därigenom inte skall kunna kontrollera direktinvesleringar. Detta gör andra länder, och det är också vi i Sverige i vår fulla rätt all göra.

Vad del här i själva verket rör sig om är att ett stort multinationellt förelag ägnar sig ät atl plocka russinen ur den svenska kakan. Inför den typen av verksamhet bör vi se upp. För vad är det som döljer sig bakom allt tal? Ja, det finns fem arvingar till förelaget, som i och för sig har sina legitima intressen. Deras bankförbindelser kanske också kan ha ett visst intresse av samarbete med ett stort multinationellt företag. Men deras särintressen kan i rimlighetens namn infe få vara de enda utslagsgivande.

Vi har visat atf arvingarna tidigare har behandlats mycket väl. Mot detta står också ett fackligt intresse och ett samhällsintresse. Vi kräver bara atl regeringen utnyttjar de kontrollmöjligheter som finns. Vi säger ingenfing mera än detta. Om def nu skulle vara så att man själv tror på sin egen ideologi, följer därav att vi borde kunna se till att få fram svenskt kapital för eft företag som är så klart lönsamt som det ifrågavarande förelaget.

Det hade också funnits möjligheter till förhandlingar med de olika intressenterna. Affären hade då kunnat få en helt annan utgång. I och för sig skall vi kanske inte förvåna oss så mycket om herr Åsling uppträder som ombud för svenska kapitalister, men han skall väl i rimlighetens namn infe behöva la pä sig att också vara ombud för den internationella kapitalismen. Jag tycker alt det här finns ett klart svenskt egenintresse, som vi bör ta hänsyn till när det gäller de lagar och regler som finns. Hade herr Åsling gjort detta med kraft och skickHghel, är jag övertygad om att den här affären skulle ha fått en helt annan utgång än vad som nu har bHvit fallet.

Nr 98

Tisdagen den 16 mars 1982

Om den aviserade försäljningen av företaget Wasabröd

Anf. 25 GUNNAR OLSSON (s) replik:

Herr talman! Jag skall utnyttja mitt sista repliktillfälle till aff säga att även jag tycker att den avsiktsförklaring som indusfriminisfem nyss åberopade och som han refererade till i sitt svar lovar rätt mycket. Jag anser emellertid fortfarande att det finns många frågetecken som borde ha rätats ut, innan regeringen signerat affären. Det är nog inte riktigt atf som herr Åsling säga att vi står här och exploaterar en oro. I stället tror jag att man kan säga att vi försöker att ge uttryck för den oro som man känner i länet. Jag undrar om regeringen verkligen fog kontakt med exempelvis vår landshövding, som gärna hade velat ha eft ord med i laget just den 24 februari, när regeringen fattade det här beslutet. Del fanns ju då från länsstyrelsen en skrivelse, där del gavs uttryck för den oro som även vi här har försökt ge uttryck för, dock

173

Nr 98

Tisdagen den 16 mars 1982

Om den aviserade försäljningen av företaget Wasabröd

utan atl på något sätt exploatera den. Jag vet alltså inle om regeringen tog denna kontakt. I länel har del ändå på flera sätt visals stor tveksamhet, inte minst under den senaste tiden från fackets sida. Jag vill påslå att det lokala facket nu har en något annan attityd än i början.

Till sist vill jag bara fråga: Har kontakter tagits med berörda organ i länet, innan regeringen fattade sill beslut den 24 februari, eller byggde regeringen sitt beslutsfattande enbart på den nämnda skrivelsen?

Anf. 26 HANS GUSTAFSSON (s) replik:

Herr lalman! På vanligt sätt betygsatte industriministern debatten. Han sade atf den börjar bli genant. Jag skall infe själv försöka ge något betyg utan noterar bara atf industriministern ju själv deltar i debatten.

Sedan frågar industriministern varför inte fackföreningsrörelsen tidigare gick in och förklarade sig intresserad av att bli ägare. Det är möjligt att fackföreningsrörelsen trodde på den viljeförklaring som ägarna gjorde i samband med arvsskatten, nämligen atl de ville ha denna betalning av arvsskatten, eftersom de ansåg del väsentligt att företagel skulle bli kvar i svensk ägo. Man hade kanske inle upptäckt att ägarna hade ändrat hållning i frågan.

Industriministern undrar om våra inlägg här innebär alt vi säger generellt nej till utländskt engagemang i svenska företag. Jag skulle vilja fräga industriministern: Innebär industriministerns ställningstagande beträffande Wasabröd och uttalandena här att industriministern säger generellt ja till utländska företags investeringar i Sverige?

När det gäller den legala sidan menar industriministern att det inte har förelegat skäl som har varit etl "väsenfligt allmänt iniresse", vilket skulle ha gjort att industriministern hade kunnat säga nej. Om jag förstod honom rätt, hade han annars gärna velat säga nej, eftersom han tycker att del hade varit bra om företaget hade förblivit svenskt. Vad jag kan se finns det ingenting-vare sig i förarbeten, handlingar eller praxis - som ger stöd för en sådan slutsats. Jag ber därför industriministern ge ett exempel på en enda omständighet som är etl så väsentligt skäl atl man skulle kunna säga nej fill ett företag. Lagstiftaren måste ha haft någon mening med sitt stadgande i 1916 års lag. Det skulle vara bra, om industriministern ville redovisa en sådan omständighet. Jag förstår nämligen inte att inte t. ex. frågan om självförsörjningen ur beredskapssynpunkt är ett allmänt intresse. Vi kan sedan diskutera om det är ett tillräckligt starkt intresse osv., men nog finns det möjligheter för industriministern att - om han vill - göra sådana tolkningar av begreppet eft väsenfligt allmänt intresse som kan leda lill en slutsats motsatt den som här dragils.

174

Anf. 27 Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Bo Södersten framhärdar i anspråken på att regeringen skulle uppträda som kommissionär eller, som han säger, som ombud för svenska kapitalister. Jag avböjer vänligt men bestämt det förtroendet. Affärerna får bedrivas på affärernas villkor. De kan inle bli föremål för

poliliska interventioner. Vi har enligt min uppfattning aff följa de spelregler som gäller.

Hans Gustafsson frågar om min inställning här innebär att jag förespråkar ett generellt ja. Självfallet inle. Men om herrar debattörer anser att denna affär strider mot väsentligt allmänt iniresse, mäste man dra den slutsatsen av deras inställning atl de är beredda att säga generellt nej. Jag kan inle inse vilka strikta skäl som i övrigt kan åberopas när det gäller väsentligt allmänt intresse.

Hans Gustafsson är inte speciellt övertygande när han t. ex. talar om försörjningsberedskapsskäl. Wasabröd ligger faktiskt i Filipstad, och del är inte Filipstad som vi har säll för export. Wasabröd har alltså övertagits av ett utländskt företag, men tillverkningen mäste självfallet fortsätta i Filipsfad. Fortfarande finns således denna tillverkningskapacitet inom landets gränser.

Def skedde 1973 en viss översyn av 1916 års lag. Man pekade då direkt på risken för teknologiöverföring som ett skäl för att säga nej lill utländska företags förvärv. I denna affär finns det inget moment av teknologiöverföring från svensk industri som skulle innebära att vi i svenskt näringsliv skulle förlora en unik teknologi. Det är en ganska viktig omständighet i sammanhanget.

Nr 98

Tisdagen den 16 mars 1982

Om den aviserade försäljningen av företaget Wasabröd

Anf. 28 RAUL BLUCHER (vpk):

Herr lalman! Jag kan inte underlåta aff börja med att citera en ledare i socialdemokratiska Värmlands Folkblad i slutet av februari med rubriken "För sent, tyvärr". Så här skrev då Värmlands Folkblads ledarskribent:

"Sent omsider, alltför sent, har de socialdemokratiska politikerna pä riksplanet börjat agera i Wasabröds-affären. Thage G. Peterson ställde i går en fråga till industriminister Nils G. Åsling och även Ingvar Carlsson och Gunnar Sträng uppges vara upprörda över regeringens beslut alt tillåta försäljning av företaget till den schweiziska multijällen Sandoz.

Det är synd att dessa tunga politiker inte reagerade i denna allvarliga fråga redan innan regeringen gav klartecken för försäljning. Nu är loppet kört och ett av landels mest betydelsefulla livsmedelsföretag övergår i utländsk ägo med allt vad det kan innebära."

Den socialdemokratiska länstidningen kritiserar det egna partiefs tunga politiker, eftersom de inte gärna kan hävda att de skulle ha överrumplats av Wasabrödsaffären - Livsmedelsarbefareförbundet och dess tidning Mål och Medel hade i Hkhet med VF i flera veckor varnat för den här utvecklingen, och Gunnar Olsson fog upp frågan i den allmänpolitiska debatten i riksdagen i början av februari.

Nu är jag varken socialdemokrat eller nägon tung politiker, men jag kan ändå erinra om att jag framställde en interpellation i den här frågan redan den 16 december - alltså i god tid före regeringsbeslutet. Interpellafionen besvarades också av industriministern före regeringens beslut. Svaret lämnades närmare bestämt fredagen den 15 januari. Def fanns alltså en möjlighel för både tunga polifiker och vanliga värmländska politiker att ta

175

Nr 98

Tisdagen den 16 mars 1982

Om den aviserade försäljningen av företaget Wasabröd

176

tillfället i akt och då agera i Wasabrödsfrågan. Jag säger nu inle delta för atl hämta nägon billig poäng på atl jag var allra först med att ta upp frågan om Wasabröds försäljning lill Sandoz. Det var givetvis precis lika värdefullt att Gunnar Olsson gjorde sina påpekanden i den allmänpolitiska debatten.

Men det finns skäl alt instämma i den kritik som Värmlands Folkblad framförde efter det att industriministern hade tillkännagivit det förestående beslutet lördagen den 20 februari. Här kunde ha gjorts betydligt större ansträngningar i riksdagen att ge regeringen besked om de allvarliga invändningar och farhågor som ett tillstånd till försäljningen föranledde.

Men eftersom frågan nu är uppe, fast det är för sent, så finns det ocksä anledning atl gå lillbaka till vad Nils Åsling svarade den 15 januari. Då sade nämligen Nils Åsling att såvitt han kunde bedöma den dagen så var det schweiziska förvärvet av Wasabröd ett seriöst förvärv. Seriösa utländska företag som skaffar sig svenska dotterbolag är välkomna, menade industriministern, och han var också villig atf förorda fler ufländska etableringar i Sverige. Däremot påpekade Nils Åsling den 15 januari atl det också finns icke-seriösa företag och företag som arbetar utifrån andra principer. "De vill inte acceptera den miljö Sverige erbjuder för elableringar. De köper t. ex. svenska företag för att flytta teknologi utomlands etc."

Just mot den bakgrunden finns det anledning att i dag ställa nya frågor till industriminister Nils G. Åsling. Tog industriministern och regeringen i övrigt del av de uppgifter som under januari och februari publicerades i svensk dagspress om del schweiziska förelaget Sandoz? Brydde sig regeringen om att Sandoz i likhet med t. ex. Nestlé säljer modersmjölksersättning, som ökar dödligheten bland spädbarn i utvecklingsländerna?

Besvärade det möjligen industriministerns bild av företaget som seriöst och välkommet till Sverige att det finns uppgifter om långtgående samarbete mellan Sandoz, Nestlé och Unilever - något som bidrar till livsmedelsindustrins internationella monopolisering?

Påverkades över huvud taget Nils Åslings och regeringens tilltro till Sandozkoncernen av den kritik som har framförts i schweiziska tidningar och vidarebefordrats här i Sverige mot företagets hårdhänta rationalisering och mycket märkliga personalpolitik? Jag citerar här nägra av de uppgifterna:

"Enligt de schweiziska tidningarna Weltwoche och Tages Anzeiges har Sandoz under den gångna hösten skrivit industriell historia i Schweiz genom att säga upp 900 anställda inom läkemedelsindustrin fram till mitten av 1983. Den som ledde operationen var Hans Widmer, chef för McKinsey, ett världsomspännande utredningsinstitut. Han har nu en egen avdelning i koncernens toppskikt.

Aktionen har betecknats som 'djävulskt uttänkt', 'psykisk terror' och 'ångestskapande'. I aktionen ingick atf avdelningschefer gjorde upp program för aff klara sig med 40 procent mindre personal. Fjorton tvåmannalag har sedan bestämt vilka som skall avskedas."

Dessa uppgifter har också förekommit i en reportageserie i Dagens Nyheter.

Har regeringen undersökt sannolikheten i dessa uppgifter före beslutet? Har regeringen vägt in de eventuella följderna för jobben i Filipstad?

Industriministern säger här att de tidigare talarna i dagens debatt försöker exploatera den oro som finns bland berörda anställda. Men oron finns ju faktiskt. Oavsett om man kan säga att den exploateras eller ej, är del ju viktigt aff denna oro på något sätt kan vidarebefordras till riksdagen, eftersom regeringen - enligt vad som har framgått av def industriministern har sagt här i dag - tydligen enbart avgör en sädan här fräga på formella grunder. Det har alltså inle så stor betydelse vilka kriterier Nils Åsling har haft och vilka hans skäl har varit för atf bedöma Sandoz som seriöst. Def har inte heller någon betydelse vad Sandoz har uttalat i sina skrivelser, eftersom det är ett formellt avgörande. Vi har också fått veta i dag atf några regionalpolifiska skäl icke har vägts in vid behandlingen av frågan.

Nr 98

Tisdagen den 16 mars 1982

Om den aviserade försäljningen av företaget Wasabröd

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Föredrogs och hänvisades Propositionerna 1981/82:119 till lagutskottet 1981/82:132 till skatteutskottet 1981/82:142 till justitieutskottet 1981/82:149 till kulturutskottet

8 § Föredrogs och hänvisades Motion

1981/82:2185 till socialförsäkringsutskoffef

9 § Föredrogs men bordlades åter
Trafikutskottets betänkanden 1981/82:16, 18 och 21

10 § Anmäldes och bordlades
Proposition

1981/82:134 Förslag till ändring i lagsökningslagen m. m.

11 § Anmäldes och bordlades
Motionerna

1981/82:2186 av Gunnar Biörck i Värmdö

Säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling (prop. 1981/82:102)

1981/82:2187 av Inger Lindquist och Gunnar Biörck i Värmdö

1981/82:2188 av Lars Werner m. fl.

Vidgade möjligheter att avgöra brottmål i den tilltalades utevaro (prop.

1981/82:105)

177

Nr 98

Tisdagen den 16 mars 1982

Meddelande om frågor ■

1981/82:2189 av Tore Nilsson

1981/82:2190 av Lars Werner m. fl.

Försjag lill ny lagstiftning om Sveriges riksvapen och Sveriges flagga (prop.

. 1981/82:109)

1981/82:2191 av Anita Modin m. fl.

Åtgärder mot alkohol- och narkotikamissbruket (prop. 1981/82:143)

12 § Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 15 mars

1981/82:304 av Eivor Marklund (vpk) till industriministern om sysselsättningen i malmfältskommunerna:

Reaktionerna efter offentliggörandet av LKAB-styrelsens senaste dråpslag mot malmfältskommunerna torde (borde) vara väl kända för industriministern. Likaså bör det stå klart vilka enorma samhälleliga och mänskliga konsekvenser ett förverkligande av de aktuella planerna skulle fä. Mot den bakgrunden framstår de i pressen återgivna förslagen till motåtgärder som skrämmande vaga, för att infe säga helt verkningslösa.

Def finns därför anledning atf av industriministern kräva svar på ett antal raka frågor:

1. När nu industriministern säger sig vilja avhjälpa malmfälfskommuner-nas problem med arbetsmarknadspolifiska åtgärder - vart har då regionalpolitiken tagit vägen?

2. Var finns de mäktiga arbetsmarknadspolitiska åtgärder som dels förmår avhjälpa nuvarande slora svårigheter på arbetsmarknaden, dels kan sältas in mot den oöverskådliga ökning av problemen som LKAB-styrelsens planer innebär?

3. Vilken roll spelar nu den av industriministern tillsatta malmfälfsufred-ningen?

4. Vad får LKAB:s planer för konsekvenser för def arbele som lagts ned i den mineralpolitiska utredningen?

den 16 mars

178

1981/82:305 av Tore Claeson (vpk) till utrikesministern om inhämtande av uppgifter rörande asylsökande;

Under senare tid har som bekant förekommit krilik mot svenska beskickningar och deras personal för del sätl varpå personundersökningar och inhämtande av vissa uppgifter i asylsökandes hemländer gär till. Det har

bl. a. ifrågasatts om gällande sekretessbestämmelser följs och om de Nr 98

rapporter som lämnas är tillförlitliga. Kritiken gäller även de instruktioner - Tjsdagen den

eller brist pä instruktioner - som personal vid beskickningarna har för ig moj-Q lOö?

undersökningar om skäl för politisk asyl.

Jag vill fråga utrikesministern; Meddelande om

Anser utrikesministern alt nu gällande ordning vid personundersökningar frågor
av asylsökande i deras hemländer är tillfredsställande och, om inle, är
statsrådet beredd att medverka till en förändring härav?

13 § Kammaren åtskildes kl. 16.27.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert