Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1981/82:95

Torsdagen den 11 mars em.

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en början av tredje vice talmannen.

28 § Vissa aviserade propositioners grundlagsenlighet

Föredrogs civilutskottets betänkande 1981/82:11 om vissa aviserade propositioners grundlagsenlighet, m. m.

Anf. 110 BERTIL DANIELSSON (m);

Herr talman! Del kan möjligen finnas risk för att motion 1565 av Sten Svensson m. fl., bl. a. mig själv, kan tolkas som ett angrepp på såväl regering som några nu aktuella utredningar. Detta är emellertid ej meningen. Vad det i själva verket är fråga om är att fästa uppmärksamheten på några principiella problem. Samtidigt ger motionen uttryck för en oro inför en pågående utveckling.

Inom bostadssektorn är just nu tre utredningar aktuella, underhållsfondsutredningen, stadsförnyelsekommittén och bostadsrättskommiltén. Även en försiktig bedömning ger vid handen atl fullföljande av utredningarnas förslag kan innebära befogenhetsomflytlningar inom bostadssektorn.

Jag utgår ifrån att inget av förslagen medvetet avsetts få de negativa verkningar som vi varnar för i motionen. I stället kan det vara så att man inte tillräckligt uppmärksamt följt dessa frågor. Dessutom är det sä aU när antalet lagar och bestämmelser ökar, förstärks sällan den enskildes ägande- och nyttjanderätt. Det är ofta tvärtom.

Genom alt vi i motionen pekat på dessa faror har vårt syfte i slora delar uppnåtts.

Emellertid vill jag i detta sammanhang ända peka pä risken all beslul som fattas enligt svensk lag kan stå i strid med exempelvis Europakonventionen om de mänskliga räftigheterna.

I bl. a. massmedia har ett sådant fall uppmärksammats på senare lid. I Europadomstolen behandlas ett mäl, där det skall klariäggas huruvida ett expropriationsärende i Stockholm står i överensstämmelse med Europakon-

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Vissa aviserade

propositioners

grundlagsenlighet

ventionen. Alt ärendet är av stor vikt belyses av att hela domstolen med alla 21 ledamöterna i plenum skall behandla detta mäl. Detta förfarande är mycket ovanligt. Utslag väntas i sommar.

Här skall väl inte spekuleras över utgången. Jag vill ändå erinra om att svensk lagstiftning uppenbarligen kan ifrågasättas. En stor vaksamhet är mot denna bakgrund nödvändig när nya lagar skall stiftas.

Vär motion är därför ingen anklagelseakt, utan med den och det särskilda yttrande som fogats till betänkandet vill vi endast fästa uppmärksamheten på de konflikter som framöver kan uppstå, om vissa utredningsförslag omsätts i en lagstiftning.

Herr talman! Jag har inget särskilt yrkande.

Anf. 111 KJELL MATTSSON (c):

Herr talman! Bertil Danielsson hade en partivän här i kammaren som en gång skrev i en motion att vissa saker är sä självklara att de inte behöver motiveras. Han ville ha en flaggstång pä detta hus.

Det finns också saker som är sä självklara atl de inte behöver föranleda nägon motion. Jag betraktar denna motion som alldeles överflödig.

Om nu regeringen - trots all den kontroll som sker av dess förslag - skulle komma pä den tanken att lägga fram en proposition som kunde innebära överträdande av en grundlag, är det en fråga för riksdagen, som ytterst fattar beslut om lagstiftning, att se till att besluten är grundlagsenliga.

Skulle det vara så att regeringen i sin verkstäUighet skulle begå fel, finns det ett konstitutionsutskott som utövar riksdagens kontroll över att verksamheten håller sig inom gällande bestämmelser. Därför är det märkligt atl behandla den här motionen i civilutskottet, men detta beror på att i den speciellt har angivits elt antal utredningsförslag, vilkas uppföljande i form av en proposition skulle komma att behandlas av utskottet. Av den anledningen har sålunda också denna motion behandlats där.

Jag betraktar dock förslaget som helt överflödigt och skall inte spilla fler ord pa det, utan yrkar bifall till utskottets hemställan.

Anf. 112 BERTIL DANIELSSON (m):

Herr talman! Det kan tyckas som om Kjell Mattsson hade rätt när han sade att den här motionen egentligen är obehövlig. Men just det faktum att vi under de allra senaste veckorna har fått ta del av referat från Europadomstolens behandling av ett ärende som anknyter till just denna sektor visar väl atf det i något fall uppenbarligen ändå kan smyga sig in felaktigheter. Vi vet ännu inte hur utslaget blir, men detta mål har ändå fåll en viss uppmärksamhet. Europadomstolen har under åren behandlat ungefär 9 000 ärenden, men endast 40 av dessa har behandlats av domstolen in pleno. Det är nu andra gången som ärenden av den här typen behandlas där över huvud tagel. Att del vid någol lillfälle kan smyga sig in sädana felaktigheter visar hur svårt del är att fullständigt täcka alla ämnesområden.

Om detta lilla meningsutbyte och den motion som har föranlett det nu ytterligare har fäst uppmärksamheten pä frågan, förutsätter jag all det också

kommer att innebära att vi i framtiden inte behöver befara att bli granskade i Europadomstolen.

Anf. 113 KJELL MATTSSON (c);

Herr talman! I så fall kan del inte bero på att lagstiftningen skulle vara grundlagsstridig, utan att praktiska omständigheter i etl aktuellt mål av den enskilde upplevs som besvärande och inskränkande. Domstolen får väl då ta ställning lill den saken och inte till frågan, huruvida expropriationslagen är förenlig med Sveriges grundlagar eller ej.

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Anslag till bostadsdepartementets kommittéer

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets hemställan bifölls.

29 § Anslag till bostadsdepartementets kommittéer

Föredrogs civilutskottets betänkande 1981/82:12 om anslag till bostadsdepartementet m. m. (prop. 1981/82:100).

Anf. 114 ROLF DAHLBERG (m):

Herr talman! Bostadsdepartementet har hemställt om alt för kommittéarbete under nästa budgetär erhålla 9 milj. kr.

1 en motion har vi från moderata samlingspartiet framfört den synpunkten att det beloppet borde kunna skäras ned till 6 milj. kr.

Anledningen till vårt motförslag är att flera slora utredningar inom bostadsdepartementets ansvarsområde har slutförts eller kommer att avslutas under nu innevarande budgetär. Detta gäller bostadsrättsulredningen, hyresrällsulredningen, lomträltskommittén, utredningen om planmässig sanering efter industrinedläggningar m. fl. Delta gör att man, även om det inom bostadsdepartementets område finns ovanligt många utredningar, i dessa besparingstider borde minska anslaget till av oss äskade 6 milj. kr.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till den reservalion som är fogad till civilutskottets betänkande nr 12.

Anf. 115 KJELL MATTSSON (c);

Herr talman! Det finns säkert anledning all se till att vårt utredningsväsende är effektivt. Regeringen har därför vidtagit åtgärder för att dels begränsa antalet utredningar, dels se lill att kommitléverksamhelen effektiviseras. Detta senare försöker man åstadkomma genom alt ge utredningar en bestämd lid för sitt arbete.

Det är riktigt, som Rolf Dahlberg säger, alt det inom bostadsdepartementets område har varit omfattande utredningsverksamhet, men man har också inom departementet registrerat det förhållandet att ett antal av dem är färdiga.

För innevarande budgetår har vi haft elt anslag pä 10 milj. kr., som tillsammans med ett reservationsanslag har inneburil alt departementet har

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Utformning av proposition om bostadsbidragen

kunnat disponera 13 milj. kr. Inte ens det beloppet täcker den verkliga kostnaden för detta budgetår. Ändå minskar alltså bostadsdepartementet självt sin anslagsframställning för nästa budgetår med 1 milj. kr. lill 9 milj. kr.

Del pågår ett antal utredningar, som naturligtvis är av stort värde och som också kan innebära minskade kostnader. En sak som i dag kostar pengar är kommunernas arbete med plan- och byggfrågor, men statskontoret har satt i gång att studera hur den nya plan- och bygglagen fungerar i kommunal tillämpning. Detta gör man för att i fortsättningen kunna lägga fram förslag till lagstiftning som skall kunna tillämpas så rationellt som det över huvud taget är möjligt ute i kommunerna. Därför har utskottsmajoriteten inte kunnai ansluta sig till det moderata resonemanget om att anslaget skall minskas, utan vi tillstyrker propositionens förslag.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls med 206 röster mot 60 för reservationen av Rolf Dahlberg m.fl.

30 § Utformning av proposition om bostadsbidragen

Föredrogs civilutskottets betänkande 1981/82:13 om utformning av proposition om bostadsbidragen.

Anf. 116 TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Till följd av den förskjutning på två veckor som skett av detta ärendes behandhng, har regeringen nu hunnit lägga fram den aviserade propositionen om bl. a. bostadsbidragen. Vi riksdagsledamöter fick i går eftermiddag tillgång till den proposition, nr 124, som massmedia tydligen haft tillgång till under ett par veckor och som regeringen i ett särskilt pressmeddelande gav viss information om redan den 26 februari.

Vänsterpartiet kommunisterna har under en följd av år krävt att bostadsbidragen skall ges en sådan utformning att hushåll med stor försörjningsbörda och/eller låg inkomst ges möjligheter att behålla en god bostad och även efterfråga en bättre. Vi har dock år efter är tvingats konstatera att regeringens politik avseende utformningen av bostadsbidragen innebär att man alltmera avlägsnar sig från en social bostadspolitik för de grupper i samhället som främst behöver stöd. I vår bostadspolitiska motion som väcktes under den allmänna motionstiden framhöll vi alt den kommande

propositionen beträffande statskommunala bostadsbidrag enligl vår mening borde innehålla förslag som går i följande riktning.

1. Inkomstgränserna - både den nedre och den övre - skall höjas minst sä
mycket alt inte inflationen urholkar bidragens värde och allt flera hushåll
därmed får minskade bidrag eller inga bidrag alls.

2. Inkomstgränserna skall vara lika för barnfamiljer oavsett om hushållet består av en eller tvä vuxna.

3. Den nedre hyresgräns som f. n. gäller skall ligga fast.

4. De övre hyresgränserna skall höjas så, att de medger en höjd
utrymmesslandard när antalet familjemedlemmar ökar. Gränserna skall
sättas sä, att de utgör elt skydd för hyreshöjningar. De skall dessutom
differentieras för varje barn.

5. Bostadsbidragen för bidragstagare med studiemedel skall återföras till vad som gällde t. o. m. utgången av bidragsåret 1981. Detta innebär att studiemedel inte skall räknas in i den bidragsgrundande inkomsten.

6. Ett angeläget krav är också att det statliga bostadsbidraget höjs. En höjning av detta bidrag gagnar speciellt barnfamiljer och ligger således i linje med den utformning av bostadsbidragen som vänsterpartiet kommunisterna eftersträvar.

Herr talman! Det är viktigt atl i olika sammanhang så klart som möjligt ge uttryck för att inga nya försämringar får genomföras då det gäller bostadsbidragen. De borgerliga regeringarna har fyra år i följd med hjälp av borgerlig riksdagsmajoritet genomfört försämringar i vissa avseenden. Det gäller exempelvis höjningar av den nedre hyresgränsen som medfört minskade bostadsbidrag, framför allt för hushåll med relativt låga hyror, vilket ofta är liktydigt med hushåll med låga inkomster. Det gäller beslutet om atl studiemedel-studielån skall inräknas i bidragsgrundande inkomst. Det gäller den stegvisa försämringen av statsbidragen till kommunerna, och det gäller förändringar i inkomstprövningsbegreppet, som har inneburit försämringar för stora grupper bidragstagare, bl. a. ensamstående, studerande och hushåll ulan barn.

Förändringar som har genomförts dä det gäller bostadsbidragen under de borgerliga regeringarnas tid har inneburit alt bostadsbidragen har försvunnit för hundratusentals hushåll. Antalet barnfamiljshushåll med bostadsbidrag har minskat med nästan hälften, frän närmare 600 000 år 1975 till drygt 300 000 i dag. Vpk anser att sädana här förändringar inte kan fä fortsätta, i ett läge där det blir alltmera angeläget att ge flera barnfamiljshushåll ett ökat stöd, mot bakgrund av ständiga prisstegringar, bl. a. på mat och hyra, och den reallöneförsämring som har skett under senare år.

Utifrån vår syn på bidragsgivningens omfattning och inriktning och mot bakgrund av regeringens oförmåga och ovilja att föra en polifik, som gagnar människor med låga inkomster och tung försörjningsbörda, kan vi inte acceplera en fortsatt minskning av antalet hushåll med bostadsbidrag. Inte minst i ett kärvt samhällsekonomiskt läge är det viktigt att föra en fördelningspolitik, som bl. a. genom en riktig utformning av bostadsbidrags-

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Utformning av proposition om bostadsbidragen

7 Riksdagens protokoll 1981182:94-98

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Utformning av proposition om bostadsbidragen

systemet gör det möjligt för hushållen att täcka de ökade bostadskostnaderna.

Av def nu framlagda regeringsförslagel om ändrade regler för räntebidrag och bostadsbidrag m.m. framgår att man i någon mån föreslår förändringar i linje med vad vi från vpk har föreslagit. Förslagen om ändrade regler för bostadsbidrag innehåller vissa förbättringar i förhållande till vad som nu gäller för flerbarnsfamiljer, men direkta försämringar för hushåll utan barn. Förändringar som föreslås från den 1 januari 1983 innebär emellertid ingen förbättring, om hänsyn tas till penningvärdeförsämringen och de kraftigt höjda hyrorna.

Som helhet betraktat, herr talman, synes förslagen vara helt otillräckliga, och vi återkommer naturligtvis med en motion till proposition nr 124. I avvaktan på behandlingen av regeringsförslagen och motioner till dessa vill jag emellertid redan nu framföra ytterligare några synpunkter.

De skillnader i bostadsstandard som beror på olika inkomsl och betalningsförmåga, på skatte- och avdragsbeslämmelser, måste på sikt undanröjas genom en grundläggande förändring av hela bostadspolitiken, på sätt som vpk under mänga år har föreslagit. En sådan förändring måste också innebära att man på sikt kommer fram till etl förhällande där alla hushåll får möjlighet alt disponera en rymlig och välutrustad lägenhet till rimliga kostnader, utan bostadsbidrag.

En förändring av bostadspolitiken måste innebära att en socialt acceptabel hyra uppgår till högst 15 % av en normal industriarbetarlön för en tvårumslägenhet på 60 kvadratmeter. I avvaktan på en bostadspolitik med en sådan inriktning är det emellertid nödvändigt att genomföra olika förbättringar av bostadsbidragen på sätt som vpk föreslår.

Civilutskolfet förutsätter i det betänkande vi nu behandlar att den proposition om bostadsbidragen som aviserats av regeringen i huvudsak kommer att ges en inriktning som ligger i linje med vad civilutskottel tidigare har uttalal och som principiellt kan förenas med huvuddragen i vpk-motionen. För undvikande av missförstånd på den punkten, dvs. i fråga om vad civilutskottet i anslutning till vår motion egentligen vill - det är svårt att läsa ul - borde riksdagen ha beslutat i enlighet med vad som anförs i motionen. Nu är värt yrkande genom förskjutningen av ärendebehandlingen inte aktuellt. Vi får återkomma, herr talman, vid behandlingen av regeringens proposition nr 124.

Anf. 117 KJELL MATTSSON (c);

Herr talman! Att vi nu överhuvud taget behandlar yrkandet i vpk:s mofion 1625 beror på att man från utskottets sida har velat ta ställning och ge riksdagen möjlighet att vara korrekt i hanteringen av detta yrkande. Det är inte utskottets fel att propositionen föreligger när betänkandet behandlas här, utan kammaren har förskjutit ärendebehandHngen så att den situationen har uppstått.

Jag har ingen anledning att nu gå in i någon sakdebatt. Jag tycker alt det vore felaktigt, eftersom det nu är fråga om en proformasak. Vi får

återkomma till sakdebatten när den proposition som vi i dag har fått    Nr 95
remitterad till civilutskottet har blivit föremål för behandling i utskottet.      Torsdaeen den
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.                                      j mars 1982

Överläggningen var härmed avslutad. Utskottets hemställan bifölls.

Offen tligh etsp rin -cipen och ADB

31 § Offentlighetsprincipen och ADB

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande 1981/82:21 om offenflig-hetsprincipen och ADB (prop. 1981/82:37).

Anf. 118 GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m);

Herr lalman! Jag har omöjligen kunnat biträda regeringens proposition 1981/82:37 om offentiighetsprincipen och ADB, och jag anser mig därför böra redovisa varför jag menar att de lagförslag som framläggs i den är dåliga i och för sig och har blivit om möjligt sämre genom de uttalanden konstitutionsutskottet har gjort i sin tillstyrkande skrivning.

Jag har reserverat mig i utskottet, för jag anser inte atf vi skall ha lagar som behöver ursäktas redan innan de antas och som inte kan efterlevas, när de väl har blivit antagna. Edert tal skall vara ja, ja, nej, nej; vad därutöver är, det är av ondo. Så står det i Skriften, men det kan verkligen inte appliceras på de här lagfragmenten.

Det skrevs under den socialdemokratiska regeringens tid lagar som ansågs dåliga genom sina alltför svepande formuleringar. Men justitieministerns lagförslag är dåligt infe minst för att def inte tycks behöva efterlevas. Dessutom - och det är det viktigaste - är det dåligt därför att det inte tar tillräcklig hänsyn till regeringsformens stadgande om värnet av den enskildes privafliv och inte heller till tryckfrihetsförordningens 2 kap. 14 § och sekretesslagens 3 kap. 15 §. Del är obegripligt att lagrådet har kunnat lämna förslaget utan erinran. Det kan möjHgen bero på att juristerna infe har något konkret begrepp om vad för slags uppgifter som finns i olika myndigheters datasystem.

Justitiedepartementets egna system - som vi fick demonstrerade för oss -verkade mycket oskyldiga, men med försäkringskassans, sjukhusens och polisens förhåller det sig inte på samma sätt. På dessa ställen finns personakter som kan innehålla uppgifter av vilka vissa är öppna och andra är hemliga. Med fri tillgång till terminaler för allmänheten finns def ingen möjlighel för myndigheterna atf göra den prövning av rätten att utlämna en handling eller en uppgift som sekretesslagen faktiskt föreskriver. Detta kan bara ske i samband med aff myndigheten tillhandahåller utskrifter, och def är också den metod som tryckfrihetsförordningens 2 kap. 13 § klart anvisar. Som en av företrädarna för sjukvården här i kammaren har jag i defta liksom i tidigare sammanhang ansett mig böra slå till bromsarna.

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Offen tlighetsprin-cipen och ADB

100

Jag har i min mofion och min reservation mera utförligt motiverat dessa synpunkter och hänvisar till dem. Vad propositionen beträffar säger departementschefen själv att "det finns skäl att ytterligare belysa hur tryckfrihetsförordningens begreppsapparat fungerar i relation till ADB", och meddelar atf man tänker studera defta inom departementet och aff han därefter om så befinnes behövligt tänker "ta upp saken pä nytt".

Vad som föreslås är bl. a. två nya paragrafer - 9 och 10 §§ i sekretesslagen -, av vilka den ena föreskriver att "myndighet som i sin verksamhet använder automatisk databehandling skall ordna denna" på ett visst sätt och den andra att "myndighet skall på begäran bereda enskild lillfälle aff själv använda" de här apparaterna samt att den föreslagna lagen skall träda i kraft den \ juh i år.

Om detta säger utskottet: Avsikten (!) är således inte alt myndigheten omedelbart skall tvingas göra om sina system för att uppfylla lagens krav. Skyldigheten i 10 § blir i allmänhet inte aktuell förrän "myndigheterna ordnat sina datasystem såsom förutsätts i 15 kap. 9 § i förslaget till ändring i sekretesslagen". Del är heller inte, säger utskottet, avsikten (!) att alla myndigheter skall behöva ställa terminaler till allmänhetens förfogande. Det

får "ankomma på resp. myndighet att själv bedöma behovet av

åtgärder". Ingen av dessa begränsningar finns angiven i lagtexten. Där står skall och från den 1 juli 1982.

Jag är övertygad om alt Jörn Svensson och andra prompt kommer att infinna sig hos diverse myndigheter torsdagen den 1 juli för att se i vilken utsträckning dessa har iakttagit lagens bud, och i motsatt fall och inte utan fog kanske anmäla det för JO.

I min reservation konstaterar jag att - som departementschefen själv skriver - frågan om relationen mellan tryckfrihetsförordningen och ADB t. v. är otillräckligt klarlagd, och för min del anser jag inte att den utgör erforderlig grund för lagstiftning.

Jag anser vidare att de föreslagna åtgärderna, i varje fall inom de myndigheter som själva - eller genom koppling till andra myndigheters dalasystem - har tillgäng till "blandade" uppgifter, inte är förenliga med sekretesslagstiftningens bestämmelser om "prövning" vid utlämnandet och därför inte bör genomföras, att de svävande formuleringar som propositionen anför såväl om myndighetens skyldigheter som om tidpunkten för de föreslagna bestämmelsernas praktiska genomförande, sedda i relafion fill den föreslagna tiden för lagens ikraftträdande, infe är förenliga med god lagstiftningssed, aff då inga anvisningar lämnas om finansieringen av de nya åtagandena den föreslagna lagstiftningen saknar förankring i verkligheten, att den föreslagna lagstiftningen inte är förenlig med intentionerna i regeringsformens 1 kap. 2 § om värnet av de enskildas privatliv och att för den skull förslaget om lag till ändring av sekretesslagen bör avslås.

Jag har vidare den uppfattningen atf de föreslagna filläggen till 2 kap. tryckfrihetsförordningen knappast är erforderliga och inte lämpligen bör antas nu, utan kan behandlas i samband med de förnyade överväganden i fråga om offentlighetsprincipen som den av justitieministern nu tillkallade

utredningen möjligen kan ge anledning till. Man bör knappast i ofrängt mäl fingra på grundlagarna.

Herr talman! Det lönar sig väl knappast att gå emot ett.utskott, som - om än med en viss betänksamhet hos mina partikamrater - tycks anse att vad far gör är alllid det rätta. Men jag vill åtminstone med gott samvete kunna tvä mina händer den dag dä denna obetänksamma anordning kommer i händerna på skickliga dalaoperalörer i den kommersialiserade sensationsindustrins tjänst.

Kammaren kan emellertid räka i den situationen att Jörn Svensson, som fär ordet efter mig, kan komma alt yrka avslag med motiveringen att lagen är försnäv, medan jag velal avslå den bl. a. därför att den är för vid. För alt inte skapa en alllför förvirrande voteringssiluation avstår jag från atf yrka bifall till min reservation och kommer också alt avstå i voteringen.

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Offentlighetsprincipen och ADB

I detta anförande instämde Jan Prytz (m).

Anf. 119 JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Demokratiska fri- och rättigheter tillkommer inte genom välvilja ovanifrån. De erövras genom folklig kamp mot statens och den härskande klassens auktoritet. ~

Sä är det också med offentlighetsprincipen. Historiskt sett är den en mycket sen företeelse, som först gradvis har kunnat hävda sig inom författningssysfemef.

Offentlighetsprincipen är vad man kallar en nafurräft. Den är en generell, överordnad princip i rättssystemet. Det betyder atf man infe får ställa upp särskilda villkor för dess utövande. Man får inte gradera den. Undanlag frän den får förekomma bara när del särskilt anges. Allt som inle är uttryckliga undantag faller under huvudprincipen. I tveksamma fall gäller alltid huvudregeln, offentligheten.

Offentlighetsprincipen har tvä rötter. Den ena är kontrollaspekten. Den andra är skyddet för källan, sådant det är nedlagt i fryckfrihetsrätfen. Alla medborgare har därför ovillkorlig rätt aff ta del av alla offenfliga uppgifter, och de har rätt atf göra sä anonymt.

Offendighetsprincipens rättssystem utsätts fortlöpande och smygande för angrepp. Ett sådant angrepp godtogs av riksdagen i höstas. Fr. o. m. i år kan även alla civila förhållanden, som ingår i det s. k. totalförsvaret, skyddas genom sekretess. Att t. ex. avslöja missförhållanden inom Eiserkoncernen eller överstyrelsen för ekonomiskt försvar kan numera riskera att bli rubricerat som spioneri. Byråkratin vet alt skydda sig. Och riksdagens flathet för byråkratins önskemål är ibland alltför påfallande.

Nu undergrävs offentiighetsprincipen också genom den tekniska utvecklingen, vilkel är en mer omfallande och farlig tendens. Alltmer offentligt material blir databaserat. Datasystemen i den offenfliga förvaltningen har byggts upp under en följd av är. De har byggts upp utan hänsyn till offentlighetskraven. Fältundersökningar har visat att det ofta är oerhört

101

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Offentlighetsprincipen och ADB

102

svårt atf få tillgång till material, vars offentlighet och tillgänglighet borde vara självklar.

Förvaltningen har här agerat i strid med riksdagens beslut och riktlinjer. Riksdagen har nämligen under justitieminister Geijers tid och på hans förslag klart uttalat, all datoriseringen inte fär innebära minskad offentlighet. Den skall tvärtom användas för att öka den medborgerliga insynen. Vad vi i riksdagen har tolererat sedan dess är att förvaltningen i stor stil saboterat detta vårt enhälliga beslut.

Det är mot denna bakgrund som regeringens proposition blir egendomlig och farlig.

Rättsläget är följande.

Offentlighetsprincipen är som nämnts en överordnad princip. Den gäller alla slag av offentliga uppgifter. Det finns ingensfans grund för att behandla datauppgifter annorlunda än vanliga pappershandlingar. Konstitutionellt sett har alla datauppgifter, som inte är sekretessbelagda, hela tiden varit offentliga. Detta är ju också andemeningen i riksdagens beslut frän den Geijerska eran.

Men def är här som byråkratin tillskapat en grundlagsstridig praxis. Den har hindrat medborgarna frän att ta del av databaserade uppgifter. Den har inte byggt upp något ordentligt system-för atf tillmötesgå offenflighetskraven när det gäller databaserat material. Den har alltså skapat en helt ny praxis för databaserade uppgifter till skillnad från traditionella pappershandlingar.

Detta gör att regeringens proposifion blir så egendomlig. Den uppger sig vilja skapa tillgänglighet för databaserat material, dvs. den utgår i sina resonemang från premissen att en sådan fullödig tillgänglighet tidigare inte existerat. Det strider både mot den naturrättsliga principen och mot riksdagens beslut. Rätteligen behövs inte någon proposition av del här slaget. Det enda som gäller är att upprätthålla den offentlighetsprincip som redan finns och som i fullt mått gäller även databaserat material. Godtar man däremot regeringsförslaget, legitimerar man del godtycke som under en följd av år existerat när det gäller offentlighetsprincipens tillämpning på databaserat material. Man godtar alltså lägre grad av offendighef än vad riksdagen har beslutat skall råda för databaserade uppgifter. Därmed framstår regeringens förslag egentligen som en sorts nådevedermäle till medborgarna, att nu får de rätten att ta del av databaserat material - som om de infe hade haft den tidigare.

Det är denna falska historieskrivning om offentlighetsprincipen och dess giltighet som även lett fill Gunnar Biörcks i Värmdö lilla missförstånd, som vi nu slipper votera om. Han vänder sig mot den medborgerliga insynen, med motivering atf medborgarna vid ett fritt sökande av databaserat material med dataterminal kan råka få fram sekretessbelagda uppgifter. Det verkhga problemet i sammanhanget är egentligen det motsatta: Om terminaler ställs om för enbart sökning och från början hade möjliggjort en separering av offentliga och sekretessbelagda uppgifter, skulle de inte bara fritt kunna manövreras. De borde absolut ha kunnai manövreras fritt. Men det hela är värre än så här.

Regeringsförslaget inte bara legitimerar i efterhand en tidigare grundlagsstridig praxis. Det ger också för framtiden ett sämre skydd åt offentlighetsprincipen än vad som egentligen skall gälla. Jag skall belysa det något.

I en föreslagen ny paragraf sägs atf myndighet skall ordna sitt databaserade material med beaktande av tryckfriheten och medborgares intresse av att utnyttja terminal, dvs. medborgarens grundlagsenliga rättighet - denna överordnade princip - skall gubevars beaktas när man bygger upp datasystem. Det är en mycket märklig formulering. Det är nämligen så att offentlighetsprincipen inte skall beaktas av höga myndigheter - den skall oviUkorligen följas. Den är ingenfing som man bara skall beakta och jämföra med vid sidan av andra intressen. Följden av ett sådant synsätt blir ju att man likställer offentlighetskravet - som skall vara eft primärt och oeftergivligt krav - med t. ex. kostnadsaspekter och arbetsmässiga krav, krav pä att handböcker och nycklar skall stå till förfogande när det gäller databaserat material osv. Man kan ju inte behandla en grundlagsprincip sä, atl man säger atl den skall beaktas men blir det för dyrt att beakta den, behöver man inte göra det. Dä kan man hindra medborgare från att ta del av uppgifterna genom atf använda dataterminal. Regeringsförslagef innebär alltså - som vi här ser - en oacceptabel sänkning av offentlighetsprincipens status. Grundlagen reduceras till en kostnads- och bekvämlighetsfråga för byråkratin.

Helt groteskt är att det på två ställen i lagtexten slås fast aff upplysningar infe behöver lämnas om def stör arbetets behöriga gång. Def är ett helt onödigt påpekande, eftersom det finns med i redan gällande bestämmelser. Det behöver alls infe ges en mera kvalificerad utformning. Där det finns, är def endast avsett atf motivera ett visst praktiskt uppskov med utlämnandet av begärda uppgifter - om def t. ex. är väldigt många uppgifter är def mycket besvärligt att la fram dem. Bestämmelsen om att man inte behöver lämna ut uppgifter om det stör arbetets behöriga gång är ju inte avsedd att i princip hindra medborgaren från att ta del av dessa uppgifter. Den finns där bara för de praktiska fall när def är väldigt besvärligt. Det finns också en annan bestämmelse som säger att man ändå skall ta fram sådana uppgifter, när det är praktiskt möjligt att göra def utan att det stör arbetets behöriga gång. Det skall ske skyndsamt, eller sä skyndsamt som möjligt. Det är så atf säga tankegängen.

En sä överordnad princip som offentlighetsprincipen skall alltså inte utsättas för denna summariska typ av begränsningar som gäller i de föreslagna bestämmelserna. Tvärtom borde man där ha betonat alt just tillhandahållandet av offentligt material skall ske skyndsamt. Nu kan det hela som sagt tolkas som en legitimering - man kan allfid hänvisa till hur besvärligt def är att ta fram uppgifter ur en databas. Det är nämligen ofta - eller i varje fall inte sällan - rätt besvärligt.

Hela resonemanget och logiken i regeringsförslaget är alltså farliga. Försl förnekar man all offentlighetsprincipen hittills har omfattat medborgarens rätt att fritt söka i databaserat material via terminal. Regeringen påstår helt frankt i sin proposition att regeringsrätten i beslut frän 1980 skulle ha

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Offentiighetsprincipen och ADB

103

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Offentlighetsprincipen och ADB

104

fastslagit att rätten alt fritt söka via terminal inle finns. Det är ett påstående som inte bara är konstitutionellt felaktigt, utan del är också en misstolkning av domen.

Om riksdagen fastslagit att datoriseringen inle får inskränka tillgänglighet och insyn är det för det första så atl domstolen sedan inle kan komma och hävda alt tillgängligheten för databaserat material skall vara mindre än för pappershandlingar. Etl sådant beslut är olagligt. Det innebär alt domstolen gör intrång på lagstiftarens område. Lagstiftaren har ju fastslagit de generella rikflinjerna för vad som skall gälla.

Men det värsta är att hela domen, som alltså åberopas i propositionen och i konstitutionsutskottets belänkande, som jag senare kommer till, vilar på en ren felaktighet. Regeringsrätten åberopar nämligen de risker som finns vid manövrering av en terminal. Man hänvisar dä fill ett avsnitt i förarbetena, där det talas om risken med datorer - dvs. att om man får fillgång till en dator kan man radera, påverka inmatningen av nya uppgifter osv. Men i dessa förarbeten talas det inle alls om terminaler. Datorer är en helt annan sak än terminaler. Risken vid manövrering av datorer har egenthgen ingenting att göra med risken vid manövrering av terminaler. Regeringsrättens ledamöter kan eller vill inte skilja på datorer och terminaler. När förarbetena talar om datorer, tolkar regeringsrätten yltandet som om det gällde terminaler - och så tar man detta som utgångspunkt för atf vägra offentlighetsprincipen giltighet vid sökning via terminaler.

Defta missförstånd, som är tydligt nog när man läser texterna, har vpk påtalat i sin motion i ärendet. Det hindrar emellertid inte konstitutionsutskottet frän aff upprepa precis samma genanta och bedrövliga missförstånd och påstå att förarbetena avsett terminaler, när de i verklighelen enbart avsett datorer. Detta gör konslilutionsutskottels ledamöter naturligtvis inte därför atl de saknar kunskap i saken. De gör det för atf gå regeringen och byråkratin till hända. De måste ju rimligen veta vad def verkligen gäller.

Det är beklämmande, menar vi, att ett riksdagsutskott på detta sätt ställer sig på byråkratins sida för att hjälpa fram en tillämpning av offentlighetsprincipen som är annorlunda och sämre än den hittills gällande.

I stället hade det bort vara konslitutionsutskottets uppgift att granska justifieminister Petris underliga roll i det här fula spelet med datorer och offentlighet.

Carl Axel Petri var på sin tid president i kammarrätten i Jönköping. I denna egenskap vägrade han sökande att fritt söka i databaserat material via terminal. Det var detta hans beslut som sedan överklagades till regeringsrätten, vilken pä falska premisser godkände hans vägran. Man letade alltså upp ett avsnitt i förarbetena som handlade om någonfing helt annat än terminaler, nämligen datorer, datamaskiner, och så utnyttjade man det för att ge kammarrättspresidenten rätt. Senare satt justitieministern enligt statsrådsprotokollet i regeringen och deltog i överprövningen av sitt eget beslut som han hade fattat som kammarrättspresident.

Det är mig en gåta hur man med en sädan uppfattning om offentlighetsprincipens och jävsprincipernas innebörd över huvud taget kan bli justitie-

minister. Konstitutionsutskottet har också inne en anmälan frän vpk mol justitieministern för denna hans handläggning.

Vpk menar att riksdagen skall upprätthålla sitt tidigare beslul frän justitieminister Geijers tid om att offentlighetsprincipen inte får inskränkas genom datoriseringen. Man skall därför inte godta en lägre nivå på principens tillämpning, sådan den uppenbart framgår av regeringsförslaget. Man skall heller inte godta de felaktiga och farliga tolkningar av hittills gällande rättsläge vilka görs i regeringsförslaget där man alltså påstår alt rätten atl fritt söka via terminal i databaserat offentligt material inte finns.

Det förvånar oss alldeles särskilt atl den socialdemokratiska oppositionen i utskottet inte har tagit itu med regeringens försök atf vilseleda allmänheten. Socialdemokraterna borde ju ha alldeles särskild anledning att upprätthålla riksdagsbeslutet från justitieminister Geijers tid. Jag tycker detta är ett beklämmande exempel pä bristande vaksamhet.

Herr talman! Vpk anser, pä de här anförda grunderna, att det liggande förslaget skall avvisas, därför att det sänker digniteten och nivån hos offentlighetsprincipen. Jag yrkar bifall till vpk:s båda motioner i ärendet.

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Offentlighetsprincipen och ADB

Anf. 120 BENGT KINDBOM (c);

Herr talman! När dafalagsfiftningskommiffén tillsattes 1976 hade utredningen tre huvuduppgifter.

Den första var en översyn av datalagen och förslag fill författningsreglering av SPAR.

Den andra var frågan om datoriseringens sätt alt påverka offentlighetsprincipen. Kommittén skulle beakta att användningen av ADB-leknik inle fick urholka offentlighetsprincipen. Kommittén skulle också pröva möjligheten att ta ADB-teknikens resurser i anspråk för att om möjligt öka tillgängligheten hos den information som finns samlad hos samhällsorganen.

Den tredje huvuduppgiften gällde den internationella datakommunikationen samt behov och utformning av en generell personregisterlag.

Det är alltså den andra av dessa tre huvuduppgifter som nu lett fram till dagens riksdagsbehandling. Någol nytt eller hastigt påkommet problem är det alltså inte som föranlett regeringen atf lägga fram förslag i detta ärende. Riksdagen har ju också genom ändringar i tryckfrihetsförordningen under 1970-talet anpassat regelsystemet till den tekniska utvecklingen, som under denna period gått mycket snabbt.

DALK hade den uppfattningen atl handlingsoffentligheten skall ha samma principiella innehåll i framliden som i dag. Utredningen ansåg vidare att de grundläggande bestämmelserna i 2 kap. tryckfrihetsförordningen bör kunna ge ett lika bra skydd åt offentlighetsprincipen när det gäller upptagningar för ADB som för handlingar av konventionellt slag.

DALK kom fram till alt ändamålet med bestämmelserna i praktiken inte alltid nås när det gäller ADB-upptagningar. Därför behövs åtgärder för alt användningen av ADB inte skall urholka offentlighetsprincipen. DALK

105

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Offentlighetsprincipen och ADB

106

kom alltså fram lill en uppfattning motsatt den som Jörn Svensson här tidigare redovisat.

DALK föreslog en särskild lag om enskilds rätt all ta del av upptagning för automatisk databehandling m. m. Utskottet konstaterar nu i föreliggande belänkande alt propositionen i sina huvuddrag bygger på vad DALK föreslagit men med en annan lagteknisk lösning.

Två ändringar föreslås i tryckfrihetsförordningen. De gäller dels att begäran atl få avskrift eller kopia av allmän handling skall behandlas skyndsamt, dels rätten till anonymitet. Dessa ändringar är inte särskilt inriktade på ADB-upptagningar utan lar sikte på alla typer av allmänna handlingar - det vill jag särskilt framhålla med anledning av vad Gunnar Biörck i Värmdö sade i sitt anförande. Från utskottets sida anser vi att det är värdefullt att dessa tvä frågor nu regleras i gmndlag.

De regler som mera direkl lar sikte på ADB-behandling införs i sekretesslagens 15 kap. Även om det kan hävdas att gällande lagstiftning, som utskottet skriver, i hög grad är avsedd att tillgodose offentlighetsintres-set, är def enligt utskottets mening viktigt att de problem som ADB-upptagningar i detta hänseende ger upphov fill ställs i förgrunden genom särskild lagstiftning. Utskottet konstaterar därför att propositionen fyller ett viktigt behov vid den fortsatta utbyggnaden av myndigheternas ADB-system. Följaktligen avvisar utskottet de motioner som med anledning av proposifionen väckts från vpk-gruppen och av Gunnar Biörck i Värmdö.

De två avslagsyrkandena utgår från helt olika uppfattningar om propositionens förslag.

Låt mig först något kommentera vpk-motionen. Den utgår ifrån att de föreslagna reglerna inle är tillräckliga och att de befäster uppfattningen atl ADB-uppgifter till sin natur är skilda från andra offentliga uppgifter. Vidare lämnas synpunkter pä lagtextens formulering.

Utskottefs uppfattning och även propositionens är inte den som påstås i vpk-motionen. Tvärtom har utskottet uttalat att det är viktigt att offentlighetsprincipen kan tillämpas fullt ut.

De föreslagna lagreglerna innebär att myndigheternas uppmärksamhet kommer att inriktas pä atf fillgodose tryckfrihetsförordningens krav i framfiden. Def är infe bara lagreglerna som kommer att bidra till detta ulan även förslaget om att myndigheterna skall få bättre information än hittills om vilka regler som gäller och om hur dessa skall tillämpas pä ADB-upptagningar.

Jag vill med anledning av vad Jörn Svensson sade om att byråkratin sätter upp hinder konstatera, att följden av vpk:s avslagsyrkande på propositionen väl måsle bli att byråkratin får möjligheter att fortsätta alt sätta upp hinder!

Detta med sekretess är inte heller så enkelt. Man kan i och för sig diskutera sekretesslagstiftningen och vad som skall vara sekretessbelagl eller inte, men del är inte föremål för debatt och övervägande i dag. Men det är farligt atl gå en sä generell väg som jag uppfattade att Jörn Svensson tyckte atl vi skulle göra - all vi skulle separera offentliga och sekreta uppgifter. Då kan

myndigheterna, med hänvisning lill alt de uppgifter man får fram på en terminal inle är offentliga, underlåta all enligl sekretesslagen pröva utlämnandet av sekretessbelagda handlingar. Det finns ju handlingar som är sekretessbelagda men som kan utlämnas efter prövning. Om man bara gör en teknisk uppdelning kan prövningen komma i bakgrunden.

När det gäller rådgivning och information till myndigheter anför statsrådet i proposifionen att han inte nu vill ta ställning till vilken myndighet som skall åläggas ansvaret att vara rådgivande organ. Valel stär i första hand mellan statskontoret och datainspektionen, framgår det av propositionen. Utskottet har inte haft anledning att ta ställning i denna fråga men anser det angeläget att regeringen snarast lar ställning till vilken myndighet som skall anförtros denna uppgift. Utskottet ifrågasätter också med hänsyn till de skilda kompetensområden som de två nämnda myndigheterna har om inte både statskontorets och datainspektionens kunskap och erfarenhet bör tas i anspråk.

I propositionen tas också upp frågan om hur tryckfrihetsförordningens begreppsapparat fungerar i förhällande till ADB. Under remissbehandlingen pekades på atf de begrepp som används när det gäller offentHga handlingar - inkommen, upprättad och expedierad - ofta får en annan praktisk innebörd när de tillämpas pä ett ADB-medium. Regeringen har uppdragit åt institutet för rättsinformatik vid Stockholms universitet att utföra en vetenskaplig undersökning rörande tillämpningen av offentlighetsprincipen vid myndigheternas användning av ADB.

I den socialdemokratiska motion som har väckts med anledning av propositionen föreslås att yttrandefrihetsufredningen skall fä delta uppdrag. Vi har emellertid i utskottet enhälligt kommit fram till att först skall uppdraget till Stockholms universitet slutföras, och därefter bör en parlamentariskt sammansatt utredning värdera resultatet och eventuellt framlägga förslag. Detta ges regeringen till känna, liksom vad som har sagts om angelägenheten av en uppföljning frän statsmakternas sida av utvecklingen pä ADB-området från i första hand offenllighetssynpunkt. Därmed tillgodoses även ett yrkande i den socialdemokratiska motionen.

Slutligen finns det en reservalion vid utskottets betänkande av Gunnar Biörck i Värmdö. Han har visserligen inte yrkat bifall till den, men låt mig ändå kommentera den på ett par punkter.

Den första punkten gäller möjligheten atf via terminal få tillgång till sekretessbelagda handhngar. Enligt Gunnar Biörcks uppfattning skulle det inte gå atl upprätthålla sekretessen om vem som helst får möjlighet atl manövrera myndigheternas terminaler. Låt mig citera en del av 10 § i sekretesslagen i den föreslagna lydelsen, som ger just det skydd som reservanten frågar efter:

"Sädan skyldighet" - alltså att myndigheten skall bereda enskild lillfälle att själv använda terminal - "föreligger dock inte, om sökanden därigenom får tillgång till upptagning som inte anses som allmän handling hos myndigheten eller om hinder möter på grund av bestämmelse om sekretess.

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Offentlighetsprincipen och ADB

107

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Offentlighetsprin -cipen och ADB

på grund av fara för förvanskning eller förstöring eller av hänsyn till arbetets behöriga gång."

Jörn Svensson tog upp frågan om skillnaden mellan dator och terminal. Jag vill då påpeka att det i detta sammanhang också finns en skillnad mellan terminal och terminal. Utgångspunkten är ju atl man inle skall få förvanska eller förstöra. Är det då en terminal som medger uppdatering, finns det också möjlighet aff lägga in uppgifter eller förändra uppgifter. Den föreslagna skrivningen i 10 § medger infe någon sådan rättighet.

Den andra punkten i reservationen som jag vill peka pä är att man av tryckfrihetsförordningens 2 kap. 13 § inte kan dra den slutsats som reservanten drar. Myndighet kan som en serviceåtgärd lämna ut en ADB-upptagning, men den har inte skyldighet att göra det. I detta fall gäller det magnetband, skivminnen etc. 2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen gör i övrigt ingen skillnad mellan traditionella handlingar och uppgifter som kan uppfattas endast med tekniska hjälpmedel.

Vad slutligen gäller integritet och sekretess i övrigt, vilkel berörs i reservationen och det särskilda yttrandet från utskottets övriga moderater, vill jag hänvisa till att förutom sekretesslagen gäller specifikt för datatekniken att integriteten också skyddas genom datalagen.

Herr lalman! Med del anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

108

Anf. 121 JÖRN SVENSSON (vpk);

Herr talman! Detta anförande av utskottets talesman var det mest avslöjande beviset på atl vad jag tidigare har sagl är riktigt. Den nya lagstiftningen fyller ett viktigt behov, säger Bengt Kindbom. Ja visst, det har jag också förstått. Den fyller nämligen det behovet att skyla över att det i åratal har förekommit en grundlagsstridig praxis när det gäller allmänhetens tillgång fill databaserade offentliga uppgifter. Man har inskränkt den rättigheten och brutit mot grundlagen. Def skall täckas över genom att den nya lagen skall låtsas som om den rättigheten aldrig har funnits. Bengt Kindbom upprepar detta påstående att rättigheten aldrig har funnits.

Jag förstår givetvis att lagstiftningen fyller ett myckel viktigt behov när det gäller aff skydda justitieministerns person. Han har ju i egenskap av kammarrätfspresident vägrat människor deras grundlagsenliga rättighet. Det får man naturligtvis inte låta en så hög ämbetsman som en justitieminister komma till last. Därför måste lagstiftningen ge sken av att han hade rätt. Därför måsfe även regeringsrätten anföra en falsk grund för sitt beslut, när den påstår atf man infe får manövrera fritt i terminaler, medan i själva verket de förarbeten som åberopas handlar om dalamaskiner och uttryckligen endast om datamaskiner. De nämner inte terminaler.

Del är avslöjande att Bengt Kindbom nu inte vägar kommentera mitt påpekande om att regeringsrätten i sin dom har talat om terminaler, medan de förarbeten man åberopar endast talar om dalamaskiner. Nu försöker Kindbom komma ifrån detta genom att säga att det finns skillnader mellan olika terminaler. Det finns sädana som enbart är söklerminaler och sådana

som man kan använda för alt ändra i uppgifterna. Ja visst, men det borde Bengt Kindbom i sin situation och även konstitutionsulskottel för länge sedan ha kunnat åtgärda. Det är nämligen mycket enkelt. En terminal kan spärras enbart för sökning. Det skedde för inte så länge sedan när det gällde kammarrätten i Jönköping, nämligen i oktober 1980. Där gjorde man det som numera justitieminister Petri borde ha gjort redan såsom kammarrättspresident för att säkra allmänhetens tillgång till uppgifterna. Jag har här tör var och en alt läsa handlingen med begäran om att man skulle spärra denna terminal. Den handlingen visar atl det egentligen hade varil mycket enkelt att undanröja alla de påstådda hindren för elt fritt sökande.

Det mest avslöjande är emellertid atf Bengt Kindbom nu gör sig till tolk för utskottet i ett annat falskt påstående, som är ägnat alt direkt undergräva respekten för grundlagen. Han påstår nämligen att det hittills inte skulle ha funnits någon rätt för allmänheten alt fritt söka i databaserat material via terminal, förutsatt atf eft betryggande sökande rent tekniskt kunnat ordnas. Jag skall då be att fä citera vad riksdagen beslöt på justitieminister Geijers tid. Departementschefen uttalade då;

"De offentliga organens verksamhei är något som angår alla medborgare. Det är därför i eft folkslyrt samhälle ofrånkomligt, att myndigheterna lämnar medborgarna en vidsträckt information om sitt arbete. Att så sker är emellertid inte detsamma som aff en offendighetsprincip råder i samhället. Delta innebär något mera, nämligen att den offenfliga verksamheten ligger öppen för medborgarna och de nyhelsförmedlande organen pä sådant sätl atl dessa kan inhämta upplysningar i skilda angelägenheter efter eget val, oberoende av myndigheternas informationsgivning." Riksdagen har alltså för flera år sedan fastslagit den fria sökningsräff som Bengt Kindbom i dag påstår inte har existerat. Bengt Kindbom som jag förmodar har varit med om att ta ställning till proposition 1975/76:160 förnekar nu att riksdagen har fattat något sådant beslut. Han förnekar att den fria sökningsrätten finns. Ett sådant påstående är emellertid orimligt, ty def skulle innebära att man hade en annan princip och ett annat sätt att tillämpa grundlagen när def gäller datahandlingar än man har när def gäller pappershandlingar. Eftersom databaserade uppgifter infe sä atf säga är jämförbara med pappershandlingar rent praktiskt, måste alltså den fria tillgången till pappershandlingar och deras innehåll ersättas med den fria sökningsrälten dä uppgifterna finns på skärmen och inte i form av pappershandlingar.

Det är en fullständig självklarhet att den fria sökningsrätten hela tiden enligt grundlagen har existerat. Det är bara det att datasystemen i förvaltningen hela tiden felaktigt har byggts upp på ett sådant sätt att offentlighetsprincipen har inskränkts. Detta visar ocksä Mats Hedbergs omfattande fältundersökning. Han har besökt myndighet efter myndighet, och det har visat sig all dessa myndigheter inte förstår offentlighetsprincipen. De har inte något begrepp om vad denna princip innebär, och de vägrar gång på gång den sökande medborgaren hans självklara grundlagsenliga rättigheter. De vet inle vad offentlighetsprincipen handlar om. Del som är sä betänkligt är all förvaltningen genom datasystemen och i sitt handhavande av

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Offentlighetsprincipen och ADB

109

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Offentlighetsprincipen och ADB

dem agerar på eft sådant sätt atf de sänker offentlighetsprincipens nivå, och detta står i strid med beslutet. Det är detta man försöker förneka, och man försöker skyla över dessa saker genom atf påstå att rätlen alt fritt söka via terminal inte har existerat. Det hela är etl gigantiskt sätt att försöka rentvå byråkratins missgrepp och justitieministerns missgrepp när det gäller offentlighetsprincipen.

Anf. 122 GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m);

Herr talman! Jag vill gärna till Bengt Kindbom säga att de övningar vi fick vara med om pä försäkringskassan i Stockholm och den föredragning vi hade från datainspektionen har övertygat mig om atf svårigheterna att separera sekreta och öppna uppgifter i "blandat" material är mycket stora. Man var pä försäkringskassan inte särskilt imponerad av den föreslagna utformningen av 15 kap. 10 § sekretesslagen, och jag fick en bestämd känsla av att man förutsåg alt ett genomförande av denna lagstiftning skulle kunna förvandla försäkringskassans kontor till en ytterst intressant informationscentral för dem som vill snoka i andra personers enskilda angelägenheter.

Enligt mitt sätt att se måste man i varje fall när det gäller personregister hålla sig till utskriften, eftersom gällande lagstiftning föreskriver att sekrelessprövningen i sista hand skall ligga vid utlämnandet. Det går ju inte att förlägga någon sådan prövning till en av allmänheten manövrerad terminal, utan prövningen måste ske genom en handling som myndigheten kan läsa och därigenom förvissa sig om atf det är en öppen handling som får lämnas ut.

Vad tryckfrihetsförordningen beträffar har jag inte några egentliga invändningar mot det föreslagna innehållet, men jag tycker att del är klåfingrigt att genomföra en ändring just nu när det samtidigt har igångsatts en utredning om relationerna mellan tryckfrihetsförordningen och ADB som gör att vi kanske får plottra med detta en andra omgång Htet senare. Jag kan inte se atl vi vinner någonting med de ändringar som föresläs, och jag anser därför att vi hade kunnat vänta med dem.

Jag vill vidhålla del motto som jag skrev pä min motion, nämligen "when in doubt, don't", dvs. om du är i tvivel sä handla infe! Jag kan omöjligen rösta för denna proposition och det förslag utskottet framlagt, och jag kan inte heller rösta emof defta förslag på de grunder som Jörn Svensson anför.

110

Anf. 123 BENGT KINDBOM (c);

Herr falman! Jörn Svensson säger att vi kommer att legalisera någon form av felaktig handläggning frän myndigheternas sida. Jag vill därför citera vad utskottet här har sagt. Citatet lyder: "Utgångspunkten för proposifionen liksom för DALK har varit att söka förhindra att ADB-systemen, med den snabba utveckling som råder på området, byggs ut på etl sätl som försvårar tillämpningen av offentlighetsprincipen. De föreslagna reglerna i 15 kap. sekretesslagen skall ses mot bakgrund av detta angelägna syfte. Även om redan den nu gällande lagstiftningen i hög grad är avsedd atf tillgodose offentlighelsintresset är del enligt utskottets mening viktigt att de problem

som ADB-upptagningar i detta hänseende ger upphov lill ställs i förgrunden genom en särskild lagstiftning."

Dessutom vill jag påpeka, när Jörn Svensson säger atl myndigheterna inte förslår hur de skall tillämpa offentlighetsprincipen, atl jag i mill anförande nämnde, alt det inte är bara genom de här lagstiftningsreglerna som vi skall hjälpa myndigheterna, utan del skall vi göra också genom den rådgivningsfunktion som skall byggas upp.

För Gunnar Biörck i Värmdö, som återkom lill detta med de sekretessbelagda uppgifterna, vill jag upprepa att om del är sekretessbelagda uppgifter, så får den enskilde ingen rätt att själv hantera terminalerna just mot den bakgrunden, att det skall ske en prövning.

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Offentlighetsprincipen och ADB

Anf. 124 JÖRN SVENSSON (vpk);

Herr talman! Utgångspunkterna för den här lagstiftningen är väl ändå lydliga nog, om vi repeterar lilel grand och är litet grand sluga, sä atl säga, när det gäller vad det hela handlar om.

Här har alltså en person, som blivit justitieminister, i sin egenskap av kammarrättspresident hävdat principen att en person som kommer in pä kammarrätten inte har rätt att söka i dess diarium via terminal i databaserade uppgifter på samma sätt som medborgaren skulle ha haft ifall dessa uppgifter förelegat i form av traditionella pappershandlingar - dvs. kammarrättspre-sidenfen har då påstått att grundlagen har en lägre dignitet när det gäller datamaterial än när def gäller vanliga pappershandlingar. Sedan har detta blivit överklagat, och då har regeringsrätten pä felaktiga grunder, genom en uppenbarligen medveten förväxling av datamaskiner och terminaler, påstått att en rätt att söka i diarier via terminal inte finns. Därefter har justitieministern, f. d. kammarrättspresidenten, varit med och överprövat sitt eget beslul i regeringen och där upprätthållit den princip som han hävdade i sin egenskap av kammarrättspresident.

Man skall vara bra naiv för atl inte se att det är justitieministerns ära som skall skyddas och inte grundlagen i della fall och att del är en av punklerna i hela den här saken. Jag tycker att man kunde ha varit sä ärlig att man erkänt detta, för det ser varenda människa som har litet praktiskt förnuft.

Bengl Kindbom hävdar, genom att anföra ett antal välvilliga programmatiska fraser ur ulskottsbetänkandet, att utgångspunkten för lagstiftningen varit alt befästa offentlighetsprincipen när det gäller datamaterial. Men varför godkänner man dä en formulering där def heter alt offentiighetsprincipen skall beaktas vid uppbyggnaden av datasystem? Den principen skall följas. Datasystemen skall underordnas offentlighetsprincipen - den skall inte "beaktas". Varför medger man av kostnadsskäl rätten aff uppskjuta "beaktandet", av allt att döma i def oändliga, eftersom det inte är sagt någonting om när datasystemen skall vara anpassade så atf offentlighetsprincipen kan följas. Ni godtar ju att byråkratin i åratal har byggt upp datasystem som sänkt graden av offentlighet i samhället, sänkt graden av medborgerlig insyn- precis som ni i åratal trots motioner och påpekanden frän vår sida inle har beaktat Mats Hedbergs undersökning. Ni har ju godtagit detta hela tiden.

111

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Offentligh etsp rin -cipen och ADB

ni har varil medvetna om det, och nu försöker ni skyla över det genom att ge offentlighetsprincipen när det gäller ADB-rnaterial en lägre dignitet.

Ni betonar till yttermera visso i den nya lagstiftningen att man inle behöver efterkomma en begäran om utlämnande av databaserat material, om det stör arbetets behöriga gäng. Det är precis som om det mest väsentliga var störandet av myndigheten. Däremot upprepar ni inte i lagförslaget det som egentligen är det viktigaste, nämligen att myndigheten skyndsamt skall se till alt medborgaren får de uppgifter han eller hon begär.

Det är märkligt att ni i den nya lagstiftningen så starkt betonar de restriktiva regler som skall ge myndigheterna möjlighet att förhindra eller försvåra för medborgarna. Det är helt emot den anda som skall prägla tillämpningen av en grundlag, nämligen att huvudprincipen skall följas. Om det föreligger praktiska hinder kan de få gälla, men de får inte tänjas hur som helst, utan man skall ändå så snabbt och effektivt som möjligt tillmötesgå kravet på insyn.

Som jag ser det är del uppenbart att ni ger offentlighetsprincipen när det gäller databaserat material en lägre dignitet, bl. a. genom att upprätthålla def egendomliga beslutet från regeringsrätten och skyla över justitieministerns agerande - etl agerande som hade varil fullständigt onödigt om han som kammarrättspresident hade vidtagit de åtgärder som nu vidtagits pä kammarrätten i Jönköping och som fullt ut ger medborgarna tekniska möjligheter att fritt söka i diarierna via terminal.

112

Anf. 125 OLLE SVENSSON (s):

Herr talman! Jag hade infe tänkt delta i denna debatt, då vi ju har nått stor enighet i betänkandet och det bara föreligger en reservation, från Gunnar Biörck i Värmdö. Men jag kan naturligtvis inte slälla mig bakom de tolkningar som Jörn Svensson här har gjort av konsfitutionsutskottets ställningstagande, nämligen att det skulle vara anpassat till något personligt önskemål från justitieministern på grund av dennes agerande i en tidigare egenskap.

Vi har frän socialdemokratisk sida motionerat i dessa frågor. Då har vi haft samma utgångspunkt som Jörn Svensson här nämnde, nämligen de ändringar som beslutades åren 1973-1974 i tryckfrihetsförordningen, rörande offentlighetsprincipens tillämpning pä ADB-upptagningar. Vi socialdemokater står fortfarande bakom kravet på att samma regler skall gälla för ADB-upptagningar som för handlingar av traditionell typ. Men man fär väl ändå inte negligera de svårigheter vid tillämpningen av denna princip som uppkommit på grund av den moderna tekniken.

Jag vill gärna säga alt det finns svårigheter att tillämpa de förslag som har framlagts och som vi här har behandlat. Min uppfaltning är att flertalet av de system som nu är i drift, på ett eller annat sätl måsfe anpassas till nya förutsättningar, om det inte skall bli sä att undantagsbestämmelserna i denna lagstiftning i stället skall bli huvudregler.

Jag vill gärna rikta den kritiken mot den utveckhng som hittills förekommit, aff man vid uppbyggnaden av dagens datasystem har lätit andra

förhållanden än allmänhetens insynsmöjligheter vara vägledande i första hand. Därför måste man fästa väldigt stor vikt vid att tillämpningen nu följs med uppmärksamhet och kräva att allmänheten skall ha tillgång till terminal. Detta bör beaktas i det fortsatta utvecklingsarbetet av datasystem inom den stadiga förvaltningen.

Jag tycker att vi i utskottefs betänkande har fått stöd för dessa synpunkter genom den särskilda skrivelse till regeringen vari påpekas att det bör vara en uppgift för sådana myndigheter som statskontoret och datainspektionen aff se till atf man i det fortsatta utvecklingsarbetet bättre än tidigare far hänsyn fill offentlighetsprincipen.

Min slutsats är alltså att tryckfrihetsförordningens bestämmelser om offentlighetsprincipen bör fillämpas och att denna lagstiftning är överordnad all annan lagsfiftning. Jag anser att def betänkande som vi i dag behandlar infe på något sätt urholkar denna offentlighetsprincip.

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Offentlighetsprincipen och ADB

Anf. 126 GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr talman! Jag begär inte att Bengt Kindbom som regeringsadvokat skall avge en bindande garanti här i kammaren för att det inte skall bli några för allmänheten tillgängHga terminaler på försäkringskassor och sjukhus, men jag uppfattade det han sade så, att det enligt hans personliga uppfattning infe skall bH några sådana.

När Olle Svensson nu säger att offentlighetsprincipen är en överordnad princip mäste jag i alla fall erinra om de bestämmelser som regeringsformen innehåller rörande skyddet för den personliga integriteten och som enligt mitt sätt att se är överordnade offentlighetsprincipen.

Anf. 127 BENGT KINDBOM (c):

Herr falman! Till Gunnar Biörck i Värmdö vill jag säga att det infe är fråga om huruvida det skall bli några terminaler eller inte, eftersom de redan finns där.

Till Jörn Svensson vill jag i frågan om skyndsamheten framhålla att def spörsmålet fortsättningsvis regleras i grundlag, som ju är den lagstiftningsform som har den högsta digniteten.

Men det var egenthgen en annan sak som jag ville säga några ord om, fasfän Olle Svensson nu redan gjort def. Utgångspunkten för dagens lagstiftningsärende är infe - och har inte varit - justitieminister Petri i.hans olika funktioner, utan def arbete som DALK har bedrivit, och direktiven fill DALK beslöts i regeringen pä våren 1976.

Anf. 128 JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr falman! En sista fråga, riktad till alla dem som har varit ansvariga för offentlighetsprincipens tillämpning när def gäller databaserat offentligt material i något avseende - de som har suttit i delegationer och utredningar som haft med den frågan att göra samt riksdagens konstitutionsutskott, som har skyldigheten att fortlöpande se till att grundlagarna följs och upprätthålls: Är det inte eft varningens tecken att man under åratal i förvaltningen

8 Riksdagens protokoll 1981/82:94-98

113

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Offentiighetsprincipen och ADB

har varit tvungen atf utan invändningar bygga upp komplicerade och svårligen ändringsbara tekniska system vilka man själv tvingas att - många år efteråt - erkänna har försvårat tillämpningen av en av våra vikfigaste grundlagsprinciper?

Anf. 129 OLLE SVENSSON (s):

Herr falman! Jo, det bör man observera. Men lägg då också märke till atf den som i dag inte gör någonting för att ändra på detta förhällande är Jörn Svensson, som yrkar avslag på det förslag som konstitutionsutskottet har kommit med.

114

Anf. 130 JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Defta är helt felaktigt, Olle Svensson. Vad vi ville göra var att upprätthålla vad riksdagen sade på justitieminister Geijers fid och som innebar ett betydligt bättre skydd än det som ni nu vill ge, eftersom den lagstiftning som i dag införs så att säga i efterhand godkänner att det har förelegat tekniska och administrativa sabotage mot offentlighetsprincipen när det gäller ADB-material.

Anf. 131 OLLE SVENSSON (s):

Herr talman! Den här lagstiftningen avser aff underlätta offentlighetsprincipens tillämpning - även efter den tekniska utveckling som skett och som har försvårat dess tillämpning.

Anf. 132 JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Hade ni, Olle Svensson, i tid förstått vad denna fråga rörde sig om och lyssnat på varningarna från Mats Hedberg och från oss i vpk om hur det går till ute på förvaltningarna när det gäller databaserat material, hade ni kunnat upprätthålla den ursprungliga princip som riksdagen har uttalat sig för, och då hade den här sämre lagsfiftningen inte alls behövts.

Överläggningen var hämed avslutad.

Mom. 2 (de föreslagna ändringarna i sekretesslagen)

Utskouets hemställan bifölls med 254 röster mot 16 för motion 1981/82:145 av Lars Werner m. fl. 2 ledamöter avstod från aff rösta.

Mom. 5 (uttalande om ADB-materialets offendighef)

Utskottets hemställan bifölls med 255 röster mot 15 för motion 1980/ 81:1510 av Jörn Svensson. 2 ledamöter avstod från att rösta.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

32 § Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande

1981/82:30 Anslag till Allmänna val (prop. 1981/82:100)

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Folkbokföringen

33 § Folkbokföringen

Föredrogs skatteutskoffefs betänkande 1981/82:33 om folkbokföringen.

Anf. 133 EGON JACOBSSON (s);

Herr talman! I skatteutskottets betänkande nr 33, som behandlar folkbokföringen, har vi socialdemokrater inte fått gehör för vårt förslag om en översyn av folkbokföringsförordningen. Det har inneburit att vi till betänkandet har fogat en reservafion.

I vår parfimotion 2013 och i motion 1199 av Bengt Silfverstrand och Hans Pettersson i Helsingborg har vi redovisat skälen för aff vi har krävt en översyn av folkbokföringsförordningen. Nuvarande regler innebär möjligheter att erhålla skattelättnader genom falsk bosättning utomlands och fördelar såväl vid beskattningen som i fråga om sociala förmåner av olika slag genom skenskrivning, dvs. att man skriver sig på annat håll inom landet än där familjen är bosatt. Detta kommer Bengt Silfverstrand att exemplifiera i ett senare inlägg.

Den ekonomiska brottsligheten, skattefusket och skatteflykten breder ut sig alltmer. Det har vi sett många exempel på. I den socialdemokratiska motionen 2012 lämnar vi en översiktlig redogörelse för olika åtgärder mot skattefusk och ekonomisk brottslighet som genomfördes fram till mitten av 1970-talef och för de förslag i samma riktning som lagts fram under vår oppositionstid.

De borgerliga regeringarna har visat en påfallande ovilja och nonchalans när det gällt att fa itu med defta allvarliga samhällsproblem. De reformer som trots allt har genomförts kan i regel härledas anfingen fill förslag som förelåg redan vid regeringsskiftet 1976 eller fill inifiativ som tagits under den socialdemokrafiska regeringens tid. De egna initiativen har varit få.

I oppositionsställning har vi socialdemokrater gjort vad vi har kunnat för atf påskynda erforderliga förändringar. Vi har i åtskilliga mofioner pekat på svagheter i olika system och föreslagit åtgärder som varit ägnade att medföra förbättringar. Våra förslag har, i den mån de prövats, regelmässigt avslagits av den borgerliga majoriteten.

I det avseendet kan man säga att den borgerliga majoriteten har varit konsekvent. Följaktligen vill man också avslå vårt krav på en förbättrad folkbokföring. Det är, herr talman, beklagligt att de borgerliga inte inser faran i det som nu sker. Om vi har ett samhälle, där det blir allt lättare att ägna sig åt ekonomisk brottslighet, skattefusk och skatteflykt, försämras skattemoralen, och vi närmar oss en helt ohållbar situation.

115

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Folkbokföringen

Vi har, trots allt, haft vissa förhoppningar om de båda mittenpartierna. Moderaterna lämnar jag därhän - de har aldrig varit speciellt intresserade av dessa frågor. Men att centern och folkpartiet, som ju innehar regeringsansvaret, inte har modet att gå till offensiv när det gäller att bekämpa skattefusket och skatteflykten är djupt olyckligt. Man kan fråga sig: Är ni styrda av moderaterna även i detta avseende? På annat sätt kan man knappast tolka den handlingsförlamning som råder. Låt mig ge ett exempel.

1976 avlämnades ett utredningsförslag om ett modernare och mer enhelHgt bosättningsbegrepp, om bättre samordning mellan folkbokföringen, beskattningen och olika sociala förmåner och om en bevakning av def allmännas intresse i fråga om folkbokföringen. Utredningsförslaget har remissbehandlats men har i övrigt - trots den långa fid som gått - infe föranlett någon som helst åtgärd. I slutet av förra året avlämnades ett utredningsförslag om folkbokföringens framtida organisation. Defta förslag har ännu inte utsänts på remiss. Varför har detta inte skett? Jag hoppas atf Stig Josefson, när han om en stund kommer upp i talarstolen, vill besvara den frågan. Ni behöver ju infe göra tiU regel aff dra alla frågor i långbänk. När det gäller just den ekonomiska brottsligheten, skaftefusket och skatteflykten är det angeläget aff vi arbetar snabbt. Därför bör riksdagen med anledning av de båda socialdemokratiska motionerna begära atf regeringen behandlar hithörande frågor med förfur.

Herr falman! Jag ber atf få yrka bifall fill den socialdemokrafiska reservationen.

116

Anf. 134 TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Frågan om folkbokföringen och mer eller mindre falska mantalsskrivningar på annan ort är en av de många delar som ingår i vår mofion om åtgärder mot ekonomisk brottslighet.

Den ekonomiska brottsligheten far sig mänga uttryck, men de som sysslar med sådan har oftast samma mål, nämligen att tillskansa sig fördelar genom åtgärder riktade mot andra människor och mot samhället.

Ett av de många sätten är atf utnyttja andra länder för bosättning och därmed dessa länders skafteregler. Ofta är de här bosättningarna mer eft sätt att komma undan def svenska samhällets krav på beskattning än ett eftersträvat mål att flytta till andra miljöer, av hälsoskäl etc. Nu är möjligheten tiU mantalsskrivning utomlands utnyttjad av många men förmenad några. Def har i några fall rönt stora rubriker i fidningarna när någon har stoppats. Men trots de fallen är def här en vanlig väg till skatteflykt.

Orsaken till aff def görs olika bedömningar i olika fall är till stor del att lagstiftningen inte är klar och entydig på delta område. Det tycks hos domstolarna finnas olika uppfattningar om tillämpligheten, och därigenom uppstår olika bedömningar.

Det har blivit vanligt atf i flera sammanhang och av flera orsaker uppge falska uppgifter om boendet även inom landet - detta för att utnyttja

möjligheter till undandragande av skatt eller för att uppnå fördelar och förmåner i beskattningen eller när det gäller sociala förmåner och liknande. Vänsterpartiet kommunisterna vänder sig emot dessa möjligheter att kringgå lagen vare sig det gäller falsk mantalsskrivning utomlands eller inom landet, och vi reser krav på en skärpning av lagstiftningen på så sätt att den undanröjer möjligheterna till skatteflykt i framtiden.

Herr falman! Jag yrkar bifaH fill reservafionen, som tillgodoser de krav vi har rest i mofion 1581.

Under defta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Folkbokföringen

Anf. 135 STIG JOSEFSON (c);

Herr falman! När denna fråga diskuterades i utskottet var det inte några större meningsmotsättningar. Som framgår av utskoftsbefänkandet understryks i detta mycket starkt angelägenheten av atf den av riksdagen begärda översynen snarast kommer fill stånd. Givetvis bör översynen också omfatta de grundläggande bosättningsbegreppen. Utskottet är medvetet om atf en del hithörande problem är komplicerade. En allmän översyn av reglerna bör emellertid inte hindra att vissa förbättringar genomförs så snart som möjHgt. Utskottet framhåller också att några av de detaljer som tas upp i mofionerna f. n. uppmärksammas inom riksskatteverket i en genomgång som pågår beträffande vissa tillämpningsfrågor. Utskottet utgår därför från atf riksskatteverket så snart som möjligt kommer att lägga fram förslag fill åtgärder som bör genomföras utan att resultatet av en mer genomgripande översyn föreHgger.

Vad vill då reservanterna? Om man läser reservationen finner man aff det i den egentligen infe ställs några andra krav än de som framställts i utskottsbetänkandet. I reservationen sägs bl. a. att det borde vara möjligt att genomföra angelägna detaljförbättringar inom ramen för nuvarande system. Utskottet har sagt samma sak, vilket också bekräftas i reservationen. "Def är också nödvändigt att en mer genomgripande översyn kommer fill stånd", sägs def vidare i reservafionen. Det är en sak som också framhållits i utskottsbetänkandef. I reservationen anförs också atf frågan inte bör förhalas och aff regeringen bör behandla den med förtur. Utskottet har

framfört samma uppfattning och skriver; " vill utskottet understryka

angelägenheten av att den begärda översynen snarast kommer till stånd."

Jag tror, att om man vill se sakligt på den här frågan, skall man finna att vi har en och samma uppfattning, nämligen att man så snart som möjligt bör göra någonfing åt detta och komma fram fill åtgärder som kan begränsa de oegentligheter som man pekar på i motionerna, så att man kan stoppa dem. Skillnaden mellan utskotfsmajoritet och reservanter är att utskoffsmajorife-ten har följt regeln atf när en utredning pågår - och i detta fall begärde riksdagen redan förra året den här översynen - konstaterar man detta, och mofionerna föranleder ingen åtgärd. Reservanterna har skrivit i klämmen att man hemställer atf riksdagen med anledning av motionerna ger regeringen

117

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Folkbokföringen

till känna vad som anförts i reservafionen. Def finns alhså inte heller i reservationen något konkret yrkande om åtgärder som skall vidtas. Jag har därför svårt att förstå vad som motiverar att man här försöker skapa ett intryck av att det föreligger stora motsättningar, vilket Egon Jacobsson gjorde i sitt anförande.

Jag tror alltså att vi har exakt samma uppfattning, nämligen att vi vill försöka åstadkomma en förbättring av dessa regler så snart som möjligt. Det är också detta utskoftsbefänkandet syftar till. Det finns därför ingen anledning atf här försöka spetsa till det hela genom att tvista om det eller misstänkhggöra varandra. Det vikfiga är aff vi egentligen kan vara eniga om atf def är i allra högsta grad angeläget att man vidtar de åtgärder som riksdagen redan förra året begärde. Det är alltså angeläget aff den översyn som riksdagen då begärde snarast kommer till stånd.

Vad gäller de yrkanden som framförs i vpk-motionen har också dessa i viss utsträckning blivit tillgodosedda, vilket framgick av def ställningstagande som Tommy Franzén nu redovisade.

Låt oss infe skapa motsättningar i en fråga där vi alla anser atf det är angeläget att åstadkomma en förbättring.

Med detta, herr falman, ber jag att få yrka bifall till utskottefs framställan.

Anf. 136 EGON JACOBSSON (s) replik; . Herr talman! Stig Josefson började med att säga att det inte är några större meningsmotsättningar. Jag tror aff Stig Josefson har rätl om han menar sig själv, men problemet är ju atf def fakfiskt förekommer meningsmotsättningar i förhållande fill de borgerliga partierna.

Den här översynen. Stig Josefson, vill vi skall komma till stånd snart. Problemet är atf det inte sker någonfing.

1976 avlämnade en utredning sitt betänkande. Detta har remissbehandlats, men fortfarande har inga åtgärder vidtagits. I slutet av förra året avlämnade en annan utredning sitt betänkande. Detta har infe skickats ut på remiss. Jag ställde då försynt och stillsamt en fråga till Stig Josefson: Varför har utredningen infe ens skickats ut på remiss?

Sedan säger Stig Josefson atf def nu pågår en utredning. Får jag fråga: Vilken utredning är det som pågår?

118

Anf. 137 STIG JOSEFSON (c) replik:

Herr talman! Om jag sade att det pågår en utredning, så syftade jag på den utredning som avlämnade sitt betänkande strax före jul. I dag prövar man inom regeringen vilka åtgärder som skall vidtas med anledning av den utredningen.

Egon Jacobsson vet säkerligen - eller borde veta - att den utredningen var ganska splittrad. Det kan väl ha bidragit till att betänkandet inte gått ut på remiss än så länge.

När Egon Jacobsson säger att jag skulle ha en annan uppfattning än övriga ledamöter i de borgerliga parfierna, tror jag att def är felaktigt. Jag tror att vi

allesammans har ett iniresse av att all beskattning skall vara så rättvis som möjligt och att man skall försöka komma åt den ekonomiska brottslighet som här har berörts vid flera tillfällen.

Jag anser att det är fel att säga aff mofionärerna inte fått något gehör för sitt krav på en översyn. I sak har utskottet och reservanterna gått ungefär lika långt. Om man begär att utskottets mening skall ges regeringen till känna eller om man i betänkandet konstaterar vad som skett och att utredningen bör verkställas snarast möjligt, så är det en oerhört liten skillnad. Som jag sade i mitt fidigare inlägg är def inte så stora motsättningar. Lät oss hjälpas åt att försöka lösa dessa problem.

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Folkbokföringen

Anf. 138 EGON JACOBSSON (s) replik:

Herr falman! Det faktum att utredningen är splittrad skulle vara skälet till atf betänkandet inte sänts ut på remiss. Det tycker jag i så fall är ett skäl att tillstyrka den socialdemokratiska mofionen.

Stig Josefson betonar igen atf def är en oerhört liten skillnad. Men del händer ju infe någonting. Vi har behandlat frågan i oHka sammanhang, och sedan kan vi konstatera att det inte hänt någonting.

Nu är ju folkbokföringsfrågan inte den enda när det gäller detta stora och viktiga område som har med skattefusk och skatteflykt att göra. Regeringens hela handlande präglas av en försiktighet som är alldeles enorm. Det är där som skillnaden ligger. Stig Josefson, mellan å ena sidan socialdemokraterna och å andra sidan den borgerliga riksdagsmajoritefen.

Anf. 139 STIG JOSEFSON (c) replik:

Herr talman! Det är väl en given sak att om det förekommer splittrade uppfattningar i en utredning, så kan man behöva något längre tid för att fa ställning till vad som skall göras med anledning av utredningen.

En av anledningarna fill att den här översynen infe kommit fill stånd skulle jag förmoda är att man velat avvakta utredningen, och den avgav inte sitt betänkande förrän i slutet av 1981.

Sedan är def en sak som är ganska märklig, Egon Jacobsson. Socialdemokraterna satt i regeringsställning i 44 år. Omedelbart som man lämnade regeringen var det så oerhört stora brister på många samhäHsomräden. Jag tror atf vi bör nyansera debatten litet grand och inte bara rikta kritik mot andra. Vi bör i stäHet själva känna ett ansvar för det som vi har medverkat till.

Anf. 140 BENGT SILFVERSTRAND (s):

Herr talman! En liten bild ur den svenska vardagen:

A har ett företag i X-stad. För att undandra företagets stora vinst från beskattning bildar han ett nytt företag, som fortsätter den verksamhet som bedrevs av det gamla. När kronofogden skall driva in skaften från företag nr 1 finns där inga tillgångar atf hämta, eftersom dessa flyttats över till företag nr 2.

Förfarandet upprepas ett flertal gånger, men sä småningom ser sig A

119

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Folkbokföringen

120

föranlåten att finna andra och mera sofistikerade vägar för att undkomma beskattning; Formellt överlåts tillgångarna till ett bulvanföretag i Stockholm, i vilket A inte syns. Men företaget arbetar under sitt gamla namn. A anmäler själv flyttning till Stockholm, men "far efter några dagar vidare till ett mellaneuropeiskf land". Lokala skattemyndigheten i Stockholm finner vid en undersökning atf mannen inte lämnat Sverige och beslutar därför att inte avregistrera A från folkbokföringen här. A besvärar sig hos länsskatferätten, men kan infe styrka att han varaktigt bosatt sig utomlands.

När lokala skattemyndigheten skall yttra sig i målet ringer en tjänsteman vid myndigheten till företagets kontor i Stockholm; A svarar själv! Efter viss förlägenhet hävdar han att han råkar vara på tillfälligt besök på det företag som han "håller på att avveckla". På frågan: Var bor ni i det andra landet? blir svaret; "Ett ögonblick skall jag se efter."

Detta var alltså en autentisk, och allt vanligare, bild från dagens Sverige -ett Sverige där landets borgerliga regering drar åt tumskruvarna på sjuka, arbetslösa och andra eftersatta grupper, samtidigt som man underlåter atf sanera i det växande träsket av skatteflykt, skattefusk och ekonomisk brottslighet.

Samhället förlorar allt större belopp genom uteblivna skatteintäkter resp. för höga utbetalningar av sociala förmåner, till följd av missbruk av eft otidsenligt och illa fungerande folkbokföringssystem.

Folkbokföringens bosättningsbegrepp är inte bara föråldrat. Def tillämpas bevisUgen också alltför schablonmässigt. Beslut i folkbokföringsfrågor blir ofta otillfredsställande och återverkar inte sällan på den enskilde individens förmåner, rättigheter och skyldigheter i samhället.

I dag finns en rad olika bosättningsbegrepp. Vi har ett begrepp för registreringen i folkregistret, innefattande kyrkobokföringen och mantalsskrivningen. Ett annat begrepp gäller för skyldigheten att betala skaft. Eft tredje bosäffningsbegrepp reglerar sociala förmåner, och ett fjärde åter är knutet fill valutaregleringen.

Skenskrivningar av i min inledning exemplifierat slag blir allt vanligare. Genom att underlåta atf anmäla flyttning eller genom atf lämna vilseledande eller felaktiga uppgifter försöker ett infe obetydligt antal mindre nogräknade och gentemot medmänniskorna osolidariska personer atf bli registrerade på annan plats än där man författningsenligt skall vara bosatt. Härigenom uppnås ofta ofiUböriiga vinster i form av lägre skaft eller högre bidrag. Särskilt lönande ställer det sig att sHppa betala skatt för sina inkomster i Sverige, när man inte heller blir folkbokförd på den utrikes orten, eftersom man varken bor där eller anmält flyttning dit. Då en person som ägnat sig åt dylika manipulationer kan förete intyg om emigration från folkbokförings-myndigheten fill riksbanken medges också utförsel av emigrantvalufa, vilken kan uppgå till både fem- och sexsiffriga belopp.

En ännu vanligare form av skenskrivning är när den person i en familj som har den högsta inkomsten låter skriva sig på fritidshuset för att få lägre skatt, samtidigt som den egentliga hemkommunen får kostnader för barnens skolgång utan att få del av några skatteintäkter. Splittras familjen på detta

sätt skenbart upp pä olika bosättningsorter, erhålls oräffmätigt en rad förmåner såsom avdrag för resekostnader, avdrag för fördyrade levnadskostnader och för periodiskt undersföd för make och barn, högre bostadsbidrag, lägre daghemskostnad, tillgång fill dubbla köer för bostad, pensionärsbostad, tomt, egnahem etc.

I motion 1199 har jag fillsammans med Hans Pettersson i Helsingborg föreslagit en skyndsam översyn av folkbokföring och bosäffningsbegrepp. Bland de förslag till förbättring av systemet som vi pekar på kan nämnas införande av ett enhetligt bosättningsbegrepp, rationalisering när det gäller mantalsskrivningen, inlemmande av juridiska personer i folkbokföringen, effektivare registrering av företag genom inrättande av branschregisfer, skärpning av sankfionsmöjligheferna vid missbruk av folkbokföringen m. m.

Regeringen saknar sannerligen inte underlag för ett snabbt och resolut ingripande mot det tilltagande missbruket i fråga om folkbokföringen. Trots att hemvistsakkunniga, som tidigare nämnts, redan 1976 föreslog en enhethgare terminologi och tidsenHgare bedömning av bosättningsfrågorna har den borgerhga regeringen inte tagit initiativ till någon väsentlig ändring vare sig när def gäller lagar eller tillämpning på något rättsområde. Utskotismajoriieten hänvisar till en tidigare begäran om översyn och till att riksskatteverket uppmärksammat vissa av de frågor som tagits upp i berörda motion. Men om nu rådande missförhållanden bekräftats upprepade gånger av sakkunniga instanser och ett digert utredningsmaterial står till regeringens förfogande, är def mot den bakgrunden obegripligt att denna regering inte orkar lägga ett förslag på riksdagens bord.

Den enda förklaring till detta som jag kan finna är aff den borgerliga majoriteten saknar ett verkligt intresse för aff ingripa mot en tyvärr växande grupp samhällsmedborgare som genom diverse manipulationer vältrar över skattebördorna på dem som solidariskt följer samhällets spelregler.

Stig Josefson har nu ett utmärkt tillfälle att förklara varför man från borgerligt håll finner def så angeläget att sätta in alla besparingsåtgärder mot sjuka, arbetslösa och andra svagare grupper i samhället samtidigt som man inte kan åstadkomma minsta lilla sveda i skinnet på dem som flyr undan från sina skyldigheter gentemot samhälle och solidariska skattebetalare.

Herr talman! Jag yrkar bifall till den socialdemokratiska reservationen.

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Folkbokföringen

Anf. 141 NILS CARLSHAMRE (m):

Herr falman! Jag tänker inte blanda mig i de sakkunniga herrarnas samtal rörande folkbokföringens finesser och eventuella brister. Jag vill bara be Egon Jacobsson precisera sig något i fråga om ett avsnitt i hans första anförande.

Om jag uppfattade rätt, så uttryckte Egon Jacobsson en viss besvikelse över aff han inte hade visats tillmötesgående från mitfenpartiernas sida när det gällde att komma till rätta med ett problem som han tagit upp. Han var inte ens besviken när det gällde moderata samlingspartiet; han hade sä att säga inte väntat sig något annat därifrån. Jag vdl bara be Egon Jacobsson

121

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Folkbokföringen

redogöra för om han anser att moderata samlingspartiet i överensstämmelse med sin natur på något sätt måste sakna intresse för en korrekt folkbokföring eller till äventyrs måste sakna intresse för att försöka undanröja möjligheterna till skattebrott och skattefiffel.

Anf. 142 EGON JACOBSSON (s):

Herr talman! Ja, Nils Carlshamre, jag vet inte hur det egentligen är beträffande en viss besvikelse och moderaternas natur. Men jag utgår i vart fall från verkligheten.

Vad har egenfligen skett, Nils Carlshamre, efter 1976 när del gäller den ekonomiska brottsligheten, skattefusket och skatteflykten? Vi kan ta bara ett exempel - ej inbetalda skaller och avgifter. Hur har utvecklingen varit därvidlag? Det rör sig om siffror från drygt 2 miljarder kronor 1976 till beräknade 8-9 miljarder kronor i dag. Vi kan också spekulera över den svarta ekonomin och omfattningen av denna. Det finns många olika siffror i omlopp.

Men vad som gör mig, och kanske varje socialdemokrat, förvånad och gör att jag kan fälla ett sådant omdöme och påstående är att vi under dessa år i motion efter motion har framställt en stor mängd krav på åtgärder för att komma till rätta med den ekonomiska brottsligheten, men de har regelmässigt avslagits av den borgerliga majoriteten. I den sista motionen som jag nämnde inledningsvis, 2012, har vi bl. a. följande krav; samordning av insatserna mot den ekonomiska brottsligheten, resurser för utredning av ekonomisk brottslighet, skärpning av skatteflykfsklausulen, skärpt offensiv arbefsgivarkonfroll, förbättrad folkbokföring, resurser för kontroll av utrikeshandeln samt ändring av aktiebolagslagens likvidationsregler.

I vart fall har jag gjort den bedömningen aff Stig Josefson och företrädare för mitlenparlierna ändå har större känsla och förståelse för de här frågorna, men de vägar inte med kraft driva dem, Det var därför jag ställde frågan till Stig Josefson om det måhända var så att det var moderaterna som hade bromsat.

122

Anf. 143 NILS CARLSHAMRE (m);

Herr falman! Nu smet Egon Jacobsson undan igen, som han så gärna gör. Nu var def plötsligt den borgeriiga majoriteten, dragen över en kam, nästan hela vägen.

Vad jag ville veta var vad som i just Egon Jacobssons föreställningsvärld i det här speciella avseendet skiljer moderater från andra människor.

Sedan skall jag passa på, när jag ändå är här, att ställa en fråga till. Jag skickar tillbaka den. Egon Jacobsson undrade vad som egentligen har hänt efter 1976. Jag vel inte det. Uppenbarligen måste någonting ha hänt just 1976 och 1977. Vi fick ju faktiskt denna ström av socialdemokratiska motioner i detta ärende fr. o. m. 1977, som vi inte hade fått t. o. m. 1976, när socialdemokraterna satt i regeringsställning - och aldrig fick nej i riksdagen, om de lade fram ett förslag i de här avseendena. Def måste verkligen ha blivit en mycket avsevärd försämring av skaffemoral, folkbokföringsordning och

allt annat just i skiftet 1976-1977. Kanske Egon Jacobsson kan passa pä att upplysa mig om vad det var som hände då.

Fortfarande vill jag gärna veta; Vad var det Egon Jacobsson menade som på något sätl enligt partiets natur skiljer moderata samlingspartiet från andra partier - i just exakt detta avseende, inte något annat?

Anf. 144 EGON JACOBSSON (s);

Herr talman! Före 1976 fördes en aktiv kamp mot den ekonomiska brottsligheten. Jag förnekar infe på något sätt, Nils Carlshamre, att vi hade ekonomisk brottslighet också före 1976. Men den stora skillnaden, om vi jämför med fiden efter 1976, är att detta arbete inte har bedrivits på samma aktiva sätt.

Sedan till den andra frågan. Hur kan jag göra ett sådant påstående som jag gjorde? Ja, jag har tittat bl. a. i moderaternas parfimotion. Jag vet infe om def är en fillfäUighef att man ägnar snatterier lika många rader som ekonomisk brottsHghet.

Nu får ju Nils Carlshamre och jag inom kort möjlighet atf fortsätta frågesfällandet och debatterandet med varandra, så vi skall kanske infe fa kammarens tid i anspråk i kväll.

Anf. 145 NILS CARLSHAMRE (m);

Herr falman! Jag tror i och för sig att de fä ledamöter som är närvarande kanske skulle vara beredda atf offra en eller annan minut för att få svar på den här verkligen intressanta frågan. Men jag har förstått aff det infe är möjligt atf få det. Jag kan gärna försöka igen på måndag, men jag tror inte jag lyckas bättre då.

Även om vi håller på en bra stund fill, får vi fortfarande inte veta någonting Om moderata samlingspartiet. Vi får möjligen veta litet mer om Egon Jacobsson och hans föreställningsvärld och själsliv. Men det vill jag inte veta ■ mer om just nu, för det stinker!

Anf. 146 STIG JOSEFSON (c):

Herr falman! Jag hade inte för avsikt att gå in i debatten på nytt. Men med anledning av den beskyllning Egon Jacobsson riktade emot de borgerliga partierna, att ingen åtgärd hade vidtagits under åren sedan 1976 när det gäller att motverka denna ekonomiska brottslighet, må jag säga att ett sådant uttalande är beklagligt. Det kan inte bero på okunnighet, för Egon Jacobsson måste vara medveten om de mänga förslag som väckts för att komma fill rätta med dessa problem. Jag tänker t. ex. på den verksamhet som brottsförebyggande rådet bedriver för att söka upp och finna vägar för atf komma till rätta med dessa problem, de åtgärder på taxeringsområdet som på olika sätt har vidtagits, generalklausulen osv. Jag skulle kunna räkna upp en lång rad. Jag anser infe att vi skall rikta sådana obefogade beskyllningar mot varandra.

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Folkbokföringen

123

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Folkbokföringen

Anf. 147 EGON JACOBSSON (s):

Herr falman! Jag skall fatta mig helt kort.

Stig Josefson åberopade nu till sist generalklausulen. Förslaget till en sådan fanns redan 1976, men när def så småningom kom fram var det en urvattnad produkt.

Jag försfår fullt ut det dåliga samvetet. Stig Josefson. Jag tror atl Stig Josefson känner det också personligen.

Att vi är så besvikna och gör sådana påståenden som jag gör beror naturligtvis på atf vi regelmässigt fått alla våra goda förslag i motionsform avslagna av den borgerliga riksdagsmajoritefen.

124

Anf. 148 STIG JOSEFSON (c):

Herr falman! Jag vet infe hur länge vi skall fortsätta den här debatten, men jag måste säga att def inte finns något dåligt samvete här - jag talar om de faktiska förhållandena. Jag tror inte atl Egon Jacobsson kan bestrida att def har vidtagits en lång rad åtgärder.

Generalklausulen var, om jag inte minns fel, aviserad att komma pä våren 1976. Men även den socialdemokrafiska regeringen var medveten om att utformningen av den innebar ganska stora svårigheter, om den inte skulle få negativa verkningar. Nu har den genomförts.

Jag tycker att man skall erkänna aff det verkligen gjorts en del för att komma till rätta med den ekonomiska brottsligheten också under dessa år -kanske mer än som har gjorts någon gång tidigare i vårt land för att lösa de här problemen. Anledningen till def är det beklagliga faktum att den ekonomiska brottsligheten har vuxit mer och mer. Vi är medvetna om att man måste tillgripa allt hårdare åtgärder för att komma till rätta med den.

Jag anser att det är fel att här beskylla varandra för atf inte ha intresse av att vidta åtgärder. Def hade varit väsentligt bättre att både i riksdagen och i övrigt - både som riksdagsman, som enskild människa, i kamratkretsen och hela vägen - sluta upp för atf åstadkomma ett förbättrat resultat på detta område.

Anf. 149 EGON JACOBSSON (s);

Herr talman! Om det är som Stig Josef son säger, skulle den borgerliga majoriteten ha tillstyrkt de två motioner som ni nu har tvingat oss atf avge en reservation till förmån för.

Anf. 150 STIG JOSEFSON (c):

Herr talman! Skillnaden mellan betänkandets kläm och reservationens är oerhört liten. Den behöver vi infe blåsa upp till en så oerhört stor sak. I utskottets skrivning har det starkt och bestämt uttalats atf utredning bör komma till stånd snarast möjligt på båda områdena, och def viktigaste är väl atf vi kan åstadkomma det?

Anf. 151 EGON JACOBSSON (s);

Herr talman! Hur starkt och bestämt ett utskott än uttalar sig gentemot denna regering händer det ju ingenting! Det har vi gjorl förut. Det ligger en utredning som är remissbehandlad, och det händer ingenting med den! Riksdagsbesluten måste tydligen bli skarpare för att det skall hända något.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 2 b-d (förbättrad kontroll av folkbokföringen m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 137 röster mol 134 för reservationen av Erik Wärnberg m. fl.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Anslag till tullverket

34 § Anslag till tullverket

Föredrogs skatteutskoffefs betänkande 1981/82:34 om vissa anslag för budgetåret 1982/83 inom handelsdepartementets verksamhetsområde (prop. 1981/82:100).

Anf. 152 EGON JACOBSSON (s);

Herr talman! Även fill detta betänkande, som bl. a. behandlar medelstilldelningen fill tullverket, har vi socialdemokrater tvingats foga en reservation. Den avser förslagsanslaget till tullverket, som vi anser bör uppräknas med 2 milj. kr. Dessa pengar skulle användas för stickprovsvisa kontroller i samband med export och import.

Den utredning som gjorts av brottsförebyggande rådet visar att det förekommer betydande felaktigheter. Vid företagna kontrollaklioner upptäcktes en rad olika fel. Vid import av avgiffsbelagda varor uppgavs t. ex. för lågt värde, felaktigt ursprungsland, felaktiga statistiska nummer, felaktig kvantitet och felaktiga förutsättningar för tullfrihet eller tullnedsätfning och annan avgiftsfrihet. Även andra fel uppdagades. Enbart värdefelet vid lastbilsimport till Sverige uppskattades enligt undersökningen till 1,7 miljarder kronor. Def finns enligt undersökningen skäl att misstänka att def över huvud taget är vanligt med fel och att den ekonomiska brottsligheten -vid import i synnerhet men även vid export - kan vara mycket omfattande och avse flera miljarder kronor årligen som undandras beskattning och avgiftsbeläggning.

Det skall framhållas att den undersökning som jag här kommenterat är en s. k. pilotstudie vilket innebär atf urvalet är begränsat och att det är angeläget atl göra en mer fullständig utredning om ekonomiska brott vid import och export. Del har även den borgerliga riksdagsmajoriteten ansett och tillstyrker det utredningskrav som framförs i en motion som behandlas i detta betänkande.

125

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Anslag till tullverket

Vi är överens om defta och det är bra. Men vad händer under tiden som vi utreder? Vi vet alla hur lång tid utredningar brukar ta. Dessutom leder de inte alltid till åtgärder, vilket vi nyss konstaterade. Redan misstanken om att samhället undandras skatte- och avgiftsinkomster på flera miljarder ärligen borde vara tillräcklig för atf agera mera kraftfullt. Men def anser infe den borgerhga riksdagsmajoriteten. För dem är det tillräckligt atf man har tillstyrkt en motion som kräver en utredning. Att samhället under tiden förlorar mängmiljardbelopp tycks man infe bry sig mycket om. Och detta i en tid, då vi bör ta varje chans att förstärka samhällskassan.

De 2 milj. kr. ytterligare som vi krävt i vår motion innebär med största sannolikhet att det blir en stor nettoinkomstökning till samhället. Men det är, som jag framhöll vid behandlingen av skatteutskottets betänkande om folkbokföringen, inte sä angeläget för de borgerliga att prioritera arbetet med atf bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Vi socialdemokrater anser däremot att samhället Mnte kan sitta med armarna i kors och avvakta utredningsresultat, utan vi vill ge tullverket ökade resurser redan nu, så att det kan kontrollera varuströmmarna.

Herr talman! Jag yrkar bifall till den socialdemokratiska reservationen.

126

Anf. 153 KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Socialdemokraterna har, som vi nyss hörde, i sin reservation yrkat ytleriigare 2 milj. kr. till tullverkets förvahningskontor, varigenom man vill anvisa 638,7 milj. kr. till detta ändamål.

Kravet på tullverket har successivt ökat, inte minst för att def skall kunna förebygga den ekonomiska broftsHgheten, narkofikasmugglingen och miljöförstöringen. Mot bakgrund härav är det välbetänkt att den reduktion av anslagen som skett pä de flesta andra håll inte har drabbat tullverkets anslag. Till yttermera visso är narkotikabekämpningen föremål för synnerlig uppmärksamhet i den proposition om alkohol- och narkotikafrågor som just lagts på riksdagens bord, där 2,5 milj. kr. destineras till tullens narkotikabekämpning.

Tullverket planerar att införa ADB-systemet för tulltaxering, varigenom resurser kan frigöras för ökade kontrollåtgärder på andra håll. I vänfan på denna reform viH nu socialdemokraterna öka anslagen fill denna kontroll under nästa budgetår med fidigare nämnda 2 milj. kr.

Nu är det faktiskt inte bara att plussa på regeringens förslag och tro att def bums går med dessa nya miljoners hjälp att få en effektivare kontroll. Def fordras bl. a. en ganska läng utbildningstid, innan några nyanställda kan utföra några meningsfulla kontrollinsatser. I avvaktan på införandet av ADB-systemet, det s. k. STINA-projektet, kan def därför vara välbetänkt att iaktta en viss återhållsamhet när def gäller utbyggnaden av konfrollor-ganisationen. Detta är bakgrunden fill aff utskottsmajoriteten har tyckt aff den oförändrade ambitionsnivå för nästa budgetår som föreslås i propositionen är väl avvägd.

Med det sagda, herr talman, yrkar jag bifall till utskottefs hemsfällan.

Anf. 154 EGON JACOBSSON (s):

Herr falman! Def är bra atf medelstilldelningen fill tullverket infe minskar.

Knut Wachtmeisler säger sedan aff def inte bara är att plussa på. Nej, det är förvisso riktigt. Vi avser inte heller atf göra def, utan de 2 milj. kr. som vi föreslär skaU användas för att man skall kunna fortsätta stickprovsvisa kontroller. Enligt BRÅ:s utredning finns det anledning att misstänka att samhället årligen undandras skatter och avgiftsinkomster på flera miljarder kronor. Men här återkommer ju detta med försiktigheten i varje sammanhang, och Knut Wachtmeisfer citerade detta också ur utskottets betänkande. Detta med försiktighet åberopades också under den förra debatten: Man skall utreda, man skall avvakta och man skall iaktta en viss försiktighet. Vi kan dock inte acceptera detta när vi har goda skäl att misstänka att man genom atf aktivera dessa stickprovskontroller fakfiskt kan få en betydande netfoinkomsfökning fill samhället. Vi har därför också ställt detta krav i vår reservation.

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Anslag till tidlver-ket

Anf. 155 KNUT WACHTMEISTER (m);

Herr talman! Egon Jacobsson undrar varför man skall utreda frågan och säger samtidigt att man skall kunna få in vissa miljarder, nägol som han modifierar till "betydande belopp". Om vi satsar 2 milj. kr. kan vi alltså vinna miljarder. År det riktigt uppfattat har verkligen Egon Jacobsson en avsevärd tilltro till tullens möjligheter. Men tullstyrelsen har själv meddelat att man genom viss omprioritering kan frigöra resurser för målinriktad spaning mot ekonomisk brottsHghet. Tullstyrelsen planerar också en viss utbildning i kontrollteknik för granskning av företagens dataredovisning inom ramen för tillgängliga anslag. Jag tycker att del är ett utmärkt bra exempel på hur man inom ramen för oförändrade resurser kan effektivisera verksamheten.

Anf. 156 EGON JACOBSSON (s):

Herr talman! Knut Wachtmeisfer lyssnade nog dåligt, fy jag sade att det enligt BRÅ;s utredning finns anledning att misstänka att def här handlar om flera miljarder som årligen undandras samhället. Jag sade sedan, att om tullverket får dessa 2 milj. kr. ytterligare för kontroller stickprovsvis,kan det ge en betydande nettoinkomstökning till samhället. I defta sammanhang använde jag aldrig ordet "flera miljarder".

Anf. 157 KNUT WACHTMEISTER (m);

Herr falman! Def kanske infe är så mycket mera att orda om, fy def är förvisso här inte fråga om någon imponerande höjning- från 636,7 milj. kr. som föreslås i propositionen till 638,7 milj. kr. som socialdemokraterna har föreslagit. Def är således tvivelaktigt om man bara med denna procentuellt ytterst ringa höjning kan nå så stora resultat.

Som jag sade i mitt inledningsanförande får tullen 2,5 milj. kr., om propositionen om alkohol- och narkotikafrågor som lagts på riksdagens bord vinner riksdagens bifall.

127

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Skattelättnader för gåvor till internationell biståndsverksamhet m. m.

Anf. 158 EGON JACOBSSON (s);

Herr talman! Det är naturligtvis riktigt, Knut Wachtmeisler, atf def inte är någon stor summa som vi strider om. Men om vi enligt BRÅ:s utredning kan konstatera atf dessa 2 milj. kr. kan innebära att vi uppdagar mera av det fusk som uppenbarligen förekommer och att vi den vägen kan förstärka intäkterna till statskassan, skall vi naturligtvis ta den chansen. Vi socialdemokrater anser att vi bör fa varje chans att gå till angrepp och offensiv när def gäller att bekämpa den ekonomiska brottsligheten.

128

Anf. 159 KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Alla partier och alla människor är medvetna om att den ekonomiska brottsligheten bör bekämpas med alla till buds stående medel. Men får fullverket ytterligare 2 milj. kr. kan man inte bums sätta ett antal kontrollanter i arbete. Även om man hade fått dessa 2 milj. kr. hade det inte blivit en effektivare övervakning förrän en ytterligare vidareutbildning hade kunnat ske. Vi kan därför gott lugna oss till dess atf STINA-projektet har genomförts.

Överläggningen var härmed avslutad.

Punkt G 1

Mom. 1 a (tullverkets förvaltningskostnader)

Utskottets hemsfällan bifölls med 136 röster mot 135 för reservafionen av Erik Wärnberg m. fl.

Övriga moment Utskoffefs hemsfällan bifölls.

Punkterna G 2 och G 3

Utskottets hemställan bifölls.

35 § Föredrogs Skatteutskottets betänkande

1981/82:35 Avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för ökade levnadskostnader vid sjukdom m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

36 § Skattelättnader för gåvor till internationell biståndsverksamhet m. m.

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1981/82:36 om skattelättnader för gåvor till internationell biståndsverksamhet m. m.

Anf. 160 KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Frågan om rätt till avdrag för gåvor och bidrag fiH ideella organisafioner har diskuterats under många år. När den första trepartiregeringen trädde till 1976 stod det i regeringsdeklarationen aff regeringen ämnade föreslå en sådan avdragsrätt.

Denna viljeyttring resulterade i en bred utredning. Remissvaren på utredningen var emellertid genomgående negafiva, och med anledning härav blev det ingen proposition den gången.

Folkpartiregeringen hade ingen liknande passus i sin regeringsdeklaration hösten 1978, men föreslog likväl i en proposition våren 1979 en avdragsrätt för gåvor, denna gång dock begränsad till organisationer som sysslade med internafionell biståndsverksamhet. Med tanke på den kritik som tidigare riktats mot den nyss nämnda utredningen avslog riksdagen propositionen. Moderata samlingspartiet föreslog dock i en partimotion att riksdagen hos regeringen borde begära ett nytt förslag till avdragsrätt. Denna mofion avslogs emellertid av riksdagen.

Nu Hgger det äter ett folkparfiförslag om skattelättnad i form av en mofion för gåvor fill internationell biståndsverksamhet.

Utskottsmajoriteten avvisar emellerfid motionen med bl. a. motiveringen att dessa ideella organisationer redan nu är avsevärt gynnade när det gäller bidrag, och beskattning.

Med tanke på vårt partis tidigare handlande i frågan om lättnader i beskattningen av gåvor till ideella ändamål har vi infe kunnat ställa upp pä denna motivering, utan vi kan som motivering blott godta de stora och svåra gränsdragningsproblem som ett bifall till folkpartimotionen skulle medföra.

Därför har vi reserverat oss när det gäller motiveringen. Jäg yrkar bifall fill den moderata reservafionen.

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Skattelättnader för gåvor till internationell biståndsverksamhet m. m.

Anf. 161 OLLE GRAHN (fp);

Herr falman! Den mening som inleder recifdelen i skatteutskottets betänkande 1981/82:36 och som hela utskottet står bakom lyder; "Svensk skattelagstiftning saknar bestämmelser om avdrag för bidrag fill ideella organisationer." Utskottet har i denna mening med precision och träffsäkerhet formulerat just vad motionärerna och vi folkparfireservanfer i utskottet anser.

Def är just avsaknaden av bestämmelser om avdrag för bidrag till ideella organisationer som är anledningen till både motion och reservafion.

I den regeringsförklaring som avgavs vid bildandet av en icke-socialisfisk regering hösten 1976 angavs atf avdragsrätt vid beskattning skulle införas för gåvor till ideella och humanitära ändamål. Efter utredning och remissbehandling fullföljdes denna punkt i 1976 års regeringsförklaring av folkpartiregeringen, som i proposition 1978/79:160 lade fram förslag om avdragsrätt i form av skattereduktion för gåvor fill bl. a. internationell biståndsverksamhet.

Enligt förslaget i propositionen skulle avdragsrätten ha samma värde 9 Riksdagens protokoll 1981182:94-98

129

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Skattelättnader för gåvor till internationell biståndsr verksamhet m. m.

130

oberoende av i vilket inkomstskikt givaren befann sig. Propositionens förslag innebar också att de gränsdragningsproblem som fidigare åberopats mot tanken på skattelättnad för gåvor till ideell verksamhet fill största delen kunde undvikas genom att avdragsrätten avgränsades till atf gälla gåvor till organisationer som driver en ideell eller humanitär verksamhet med internationell inriktning.

Riksdagen avslog emellerfid propositionen. Samma lagförslag har därefter på nytt avslagits då det förts fram i motioner åren 1980 och 1981. Frågan om stimulans av enskilda gåvor fill internationell biståndsverksamhet har därmed ännu ett par gånger lämnats olöst.

Enskilda personers gåvor till mission, utvecklingshjälp och katastrofbistånd kan inte rimligtvis befraktas som personliga levnadskostnader. Infe heller är förslaget om rätt till avdrag vid beskattningen för gåvor till sådana ändamål avsett aff skapa personliga förmåner förden som ger gåvan. Syftet är i stället aff de summor som ges fill avsedda ändamål skall öka och att en utbyggnad därmed skall kunna komma till stånd av insatserna för internationellt bistånd, internationellt samförstånd och respekt för de mänskliga rättigheterna. Det är av stor positiv betydelse såväl för de avsedda organisationerna som för samhällsgemenskapen i stort om skattesystemet på denna punkt kan utformas så, atf enskilda personer sfimuleras att öka sina gåvor till ändamål som enligt i vårt samhälle gemensamma bedömningar förtjänar ökat stöd. Svårigheter i den svenska ekonomin bör inte få oss atf glömma bort ansträngningarna atf öka ideella och andra insatser fill stöd för de fattiga ländernas framfida utveckling.

Skafteufskoffets majoritet har tyvärr återigen avvisat förslaget om - skattelättnader för gåvor till internationell biståndsverksamhet och hänvisar till gränsdragningsproblem, trots att motionärerna med hänvisning till i proposition 1978/79:160 och motion 1980/81:1535 anvisat förslag till lagstiftningens principieUa utformning i detta hänseende.

Enligt min mening finns det, inte minst mot bakgrund av den politiska utveckHngen i ett flertal länder under senare är, skäl för riksdagen att ompröva sitt fidigare ställningstagande i fråga om rätten till avdrag för gåvor till internationell biståndsverksamhet. De frivilliga organisationerna har möjligheter aff göra insatser på biståndsområdet som inte bör eller kan utföras inom ramen för den statliga biståndsverksamheten. Som exempel på detta nämns i motion 2088 de kristna samfundens verksamhet i utvecklingsländerna, kooperationens och fackföreningsrörelsens biståndsverksamhet samt insatser från Röda korsets och Rädda barnens sida. Det förslag som framläggs i mofionen och som tidigare fanns med bl. a. i proposifion 1978/79:160 syftar fill atf belopp som skänks fill mission, utvecklingshjälp, katastrofbistånd o. d. skall öka. Härigenom kan en utbyggnad av de ideella organisationernas verksamhet till förmån för internationelU samförstånd och respekt för de mänskliga.rättigheterna komma till stånd.

Herr talman! Jag yrkar avslag på skatteutskottets betänkande 1981/82:36 och bifall till reservation nr 2 av Wilhelm Gustafsson och Olle Grahn.

I detta anförande instämde Bertil Hansson, Bernt Ekinge, Erling Bager, Esse Petersson och Margareta Andrén (alla fp).

Anf. 162 ERIK WÄRNBERG (s);

Herr talman! Utskottets majoritet har två motiveringar för att avstyrka de förslag som förts fram i motionerna 387 och 2088.

Det första skälet är av principiell natur. Utskottet anser nämligen inle atl det finns någon anledning att överlåta liH enskilda människor att bestämma hur skaftemedlen skall användas, även om den enskilda människan anser atf hon begriper det bättre än samhället. Det är ju def som i praktiken skulle ske, om avdragsrätt skulle beviljas för vissa gåvoändamål.

Utskottet håller med om att det finns många ideella och humanitära ändamål som är värda samhällets stöd. Men stödet bör ges genom att samhället beviljar anslag - och det sker också. Samhället beviljar i dag anslag till många humanitära och ideella organisationer, och dessa organisationer omfattas också av en inkomstbeskattning som är synnerligen gynnsam.

Om man använder anslagsregeln, kan man också fa ändamålet prövat mot andra ändamål. Den prövningen sker då inom ramen för def totala belopp som kan användas för humanitära och ideeHa ändamål och infe hos den enskilda människan.

Avdragsrätfen innebär atf gåvan för den enskilde blir avsevärt billigare, naturligtvis varierande något om man väljer avdrag från inkomster eller om man går fram med en skaftereduktion.

Jag, liksom utskoltsmajoriteten, tycker att givandets glädje blir en aning skamfilad, om en stor del av gåvan består av skattemedel, som kanske någon annan får betala på sin skattsedel i stället.

Det andra skälet som utskottet motiverar sin avstyrkan med är av teknisk natur. En avdragsrätt för vissa former av gåvor skulle ytterligare krångla tiH vårt skaftesystem. Åtskilliga bedömningsfrågor kommer att uppstå, t. ex. vilka ändamål som skall vara avdragsberättigade och vilka organisationer som företräder dessa ändamål. I ett läge då alla säger sig vilja verka för elt förenklat skattesystem, är def direkt felaktigt aff tillskapa nya, diskutabla och svårbedömda avdrag.

Herr talman! Med def sagda ber jag atf få yrka bifall till hemsfäHan i skatteutskottets betänkande nr 36.

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Skattelättnader för gåvor till internationell biståndsverksamhet m. m.

Överläggningen var härmed avslutad.

Hemsfällan

Utskottets hemställan, som ställdes mot hemställan i reservation 2 av Wilhelm Gustafsson och Olle Grahn, bifölls genom votering medelst uppresning.

131

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Bevarande av bebyggelsen på. Lövsta säteri

Motivering

Utskottets motivering godkändes med 191 röster mot 61 för utskottets motivering med den ändring däri som föreslagits i reservation 1 av Knut Wachtmeisfer m. fl. 20 ledamöter avstod från att rösta.

37 § Föredrogs

Skatteutskottets betänkande

1981/82:37 SkaUskyldigheten till svenska kyrkan

Försvarsutskottets betänkande

1981/82:14 Förvaring av förutvarande Västmanlands regementes nattvards-käri

Vad utskotten hemställt bifölls.

38 § Bevarande av bebyggelsen på Lövsta säteri

Föredrogs försvarsutskottets betänkande 1981/82:15 om bevarande av bebyggelsen på Lövsta säteri.

132

Anf. 163 SVEN MUNKE (m):

Herr talman! Jag vill först tacka försvarsutskottet för en föredömligt snabb och välvillig behandling av min motion 1728 om kulturbyggnadernas bevarande på Lövsta säteri.

Eftersom jag har ett speciellt intresse för gammal bebyggelse, har jag under studier av sådan kunnat konstatera att de som är i allmän ägo ofta är mest förfallna. Så har också blivit fallet med Lövsta.

När förfallet har gått så långt att en byggnad nått slutstationen, återstår i allmänhet inget annat än att riva. Lövsta skulle också ha mött def ödet i januari. Fortifikationsförvaltningen har erhållit regeringens tillstånd till detta.

Som svar på en fråga till försvarsministern om Granhammars slott gav statsrådet uttryck för synpunkten atf eft bevarande skulle vara tänkbart. Fortifikationsförvaltningen har hand om även denna byggnad. När jag hörde detta i kammaren ställde jag en liknande fråga om Lövsta, och under den allmänna motionstiden fullföljde jag ärendet genom att väcka den nu aktuella motionen.

Jag vill fästa kammarens uppmärksamhet på att om en privat fastighetsägare sköter sina hus på detta sätt, kan han drabbas av vitesföreläggande eller åtal. Detta gäller däremot inte allmänna byggnader. Min mofion handlar om en kulturhistorisk sätesgård från 1640-talet, vilken är ett unikt vittnesbörd om en gången tids byggnadsstil. Den inom regionen verksamma hembygdsföreningen, Håtuna Håbo-Tibble hembygdsförening, är beredd all utan kostnad för försvaret åta sig att restaurera och återställa byggnaden.

Föreningen har redan erfarenheter pä området, eftersom den har räddat andra liknande kulturbyggnader.

Försvarsutskottets betänkande är ett välkommet bevis för att kulturens värde börjar beaktas även hos sådana myndigheter som man inte vanligen kopplar ihop med kulturbevarande insatser. Det är min förhoppning att denna policy skall bH ett vanligt inslag även bland andra som förvaltar byggnader och anläggningar i allmän ägo.

Herr talman! Jag har inget yrkande, eftersom motionens syfte helt tillgodoses i försvarsutskottets betänkande.

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Byggnadsmaterialindustrin

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskoffefs hemställan bifölls.

39 § Föredrogs

Socialutskottets betänkande

1981/82:30 Godkännande av en nordisk överenskommelse om godkännande

av vissa yrkesgrupper för verksamhet inom hälso- och sjukvården och

veterinärväsendet, m. m. (prop. 1981/82:86)

Trafikutskottets betänkande

1981/82:13 Ändring i lagen (1972:435) om överiastavgift (prop. 1981/ 82:100)

Vad utskotten hemställt bifölls.

40 § Byggnadsmaterialindustrin

Föredrogs näringsutskottels betänkande 1981/82:24 om byggnads-materialindustrin.

Anf. 164 TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Byggnadsmaterialindustrin kännetecknas av en fortsatt nedläggning av arbetsplatser, koncentration av fillverkningen fill ett fåtal orter och flyttning utomlands av en del av verksamheten. Defta har varit utmärkande drag under hela 1970-falef. Den kraftiga nedskärningen av bostadsbyggande och offentligt byggande som skett under senare är har förvärrat situationen.

Redovisningen i näringsufskoffefs betänkande visar inte på den mycket kraftiga ökningen.av priserna pä byggnadsmaterial. Def är bekant att kostnaderna för bostadsbyggandet har ökat betydligt mer än vad som motsvaras av förändringen i den allmänna prisnivån.

Vi har, herr lalman, rätt nyligen - så sent som den 16 december förra året -diskuterat den här frågan i kammaren med anledning av en vpk-motion, och jag skall därför inte uppehålla mig sä länge vid de argument som fidigare har

133

Nr 95

Torsdagen den 11 mars. 1982

Byggnadsmaterialindustrin

134

framförts. Jag vill emellertid fästa uppmärksamheten på några frågor i anslutning tiU innehållet i def betänkande vi nu behandlar.

Där sägs aff saluvärdet för byggnadsmaferialindustrin är 1979 uppgick till ca 35 miljarder kronor och att antalet sysselsatta i branschen då var nära 130 000. Vidare sägs alt utrikeshandeln inom detta produktområde är relativt omfattande, att exportandelen av den totala produktionen är 1979 låg nära 30 % och att 20 % av tillförseln till den svenska marknaden utgjordes av import. Det sägs också atf sysselsättningen inom byggnadsmaferialindustrin har utvecklats negativt under hela 1970-talet, men inte varit lika påtagligt minskande som i byggnadsindustrin.

Herr falman! Det finns i detta sammanhang anledning att uppmärksamma en sak som jag tycker är verkligt alarmerande, nämligen att man i stor utsträckning importerar byggnadsmaterial, trots atf def finns goda resurser och förutsättningar för aff inom landet täcka i stort sett hela behovet inte bara för det rekordlåga byggande som vi har nu utan även för eft ökat byggande.

Låt mig ta några exempel på importen av byggnadsmaterial. 1980 importerade Sverige ca 41 500 ton armeringsjärn. 1981 noterades under bara första halvåret en import på drygt 30 000 ton.

Trots att byggandet minskar ökar importen av byggnadsmaterial i flera fall, dvs. användningen av inhemska produkter minskar snabbare än själva byggandet. Importen av träfiberplaffor är ett exempel. År 1979 importerades 223 ton porösa träfiberplattor. 1980 var importen 246 ton. Under första halvåret 1981 utgjorde importen 376 ton.

Importen av hårda träfiberplaffor var 4 020 ton 1979 och 4 684 ton 1980. Första halvåret 1981 var importen 3 768 ton.

För 1980 kan jag anföra ytterhgare några exempel på materialmängder som har importerats: 102 000 ton gipsplattor, 19 259 ton trähus, 160 000 ton cement, 5 430 ton takpapp och 4 200 ton dörrar.

Vi har en stor trähusimport från Finland och en stor cementimport från Polen; 1980 uppgick den till 111 000 ton. Men vi importerar också från längre bort liggande länder. Sverige importerar t. ex. armeringsjärn från Italien och Spanien, dörrar från Taiwan, Canada och USA, fönsterbågar från Italien, fräfiberplattor från Rumänien osv.

Samtidigt som man skrotar svensk industri hämtar man alltså på detta sätt produkter från alla möjliga håll utom landet.

Jag tycker, herr talman, att det verkligen finns anledning att speciellt uppmärksamma den här utvecklingen och försöka göra någonting för att komma bort från dessa förhåHanden.

Utskottet säger i betänkandet bl. a. aff utskottet infe kan finna aff def framkommit några skäl som nu bör föranleda något ändrat ställningstagande av riksdagen jämfört med tidigare år, dä man avstyrkt liknande vpk-motioner.

De skäl som borde föranleda ett ändrat ställningstagande är den kraftiga ökningen av bl. a. byggnadskostnaderna.. Byggnadskostnaderna för exem-

pelvis en trerumslägefthet har i stort sett tredubblats under den senaste
tioårsperioden. /

Sedan säger utskottet någonting som jag tycker är minst sagt förvånande. Jag förstår inle hur utskottet kan göra en enligt min mening så missvisande och oerhört försiktig bedömning. Utskottet säger att det är viktigt att samhället noga följer utvecklingen inom byggnadsmaterialindustrin. Och sä säger utskottet: "Detta är viktigt eftersom det totala byggandet tenderar att minska."

Ja, def infe bara tenderar atf minska. Man måste fräga sig: Har utskottet verkligen infe märkt att bostadsbyggandet har mer än halverats under de senaste lio åren och atl det nu ligger på 1930-talsnivå? Det är något annat än att det totala byggandet tenderar aff minska.

När det gäller prisutvecklingen för byggnadsmaterial vill utskottet nu erinra om alt den frågan studeras inom ramen för byggprisutredningen. Det hänvisade man fill också förra gången när vi behandlade frågan. Jag vill fill det bara säga atf det förhållandet att man nu studerar detta liksom att, som def också hänvisas till i utskoffsbetänkandet, man nu har möjlighet aff ingripa med prisreglerande åtgärder, inte på något sätt garanterar atf regeringen verkligen kommer atf använda sig av dessa möjligheter. Vi vet ju hur det har varit på det här området under praktiskt taget hela 1970-falet, med priskontroll hit och prisreglerande åtgärder dit. Det har varit allt kortsikfigare åtgärder, utan någon riktig konsekvens eller sammanhållning, inom olika delområden av hela byggsektorn.

Vad som nu behövs, och det har vi tagit upp i vpk-motionen, är ett samordnande grepp. Det krävs att man verkligen gör någonting konkret på det här området. Vi har i vår motion tagit upp frågan om ökat samhällsin-flyfande över byggnadsmaferialindustrin. Vi har framhållit atf monopolstrukturen måste brytas. Även om denna vikfiga sektor i samhället nu har betydande svårigheter, som jag något har försökt att illustrera, är def viktigt att öka samhällsinflytaiidet, inte minst för att vi infe skall stå helt avrustade den dag då regering och riksdagsmajoritet äntligen kommer underfund med betydelsen och nödvändigheten av ett ökat bostadsbyggande.

Jag yrkar bifall till vpk-motionen.

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982

Byggnadsmaterialindustrin

Anf. 165 KARL BJÖRZÉN (m):

Herr talman! Som Tore Claeson nämnde har ämnet för den vpk-motion som nu behandlas debatterats här i kammaren så sent som den 16 december. Riksdagen avslog då, på förslag av ett enhälligt utskott, vpk-motionen. När vpk en månad senare återkom med en motion med precis samma motionsyrkande hade knappast någonting inträffat som kan motivera en omprövning av riksdagens stäUningstagande. Inte heller under den ytterligare månad som förflutit sedan utskottet hade att ta ställning till den nya motionen har någonting inträffat som föranlett ändrad uppfattning från utskottets sida.

Med anledning av att en debatt nyligen ägt rum skall jag inte ta kammarens tid i anspråk med något långt inlägg. Motiven för utskottets ställningstagande

135

Nr 95

Torsdagen den 11 mars 1982 ,

Byggnadsmaterialindustrin

återfinns i utskottets betänkande. Men Tore Claeson tog upp en ny fråga i sammanhanget, nämligen import och export på byggnadsmaterialområdet. Jag vill med anledning av det peka på atl den höga materiella standard som vi har i vårt land sammanhänger med specialisering, arbetsutbyte och handel över gränserna. Självfallet är vi intresserade av atl begränsa ithporten och om möjligt öka exporten, men förutsättningen för det är att man kan ha en sådan effektivitet att man kan upprätthålla en konkurrenskraft på området. Regeringens ekonomiska politik är inriktad på att åstadkomma bättre konkurrenskraft för def svenska näringslivet. Jag kan inte se atf motionsyrkandena i den motion som nu behandlas skulle leda till ett sådant resultat. Jag viH, herr falman, yrka bifall till utskottets hemställan.

136

Anf, 166 TORE CLAESON (vpk):

Herr falman! Jag vill bara kort ge en kommentar fill det som Karl Björzén sade, nämligen att det i vart fall infe finns någonting som tyder på eller som kan ge belägg för att ett bifall till vårt motionsyrkande skulle innebära någon försämring på def här området. Tvärtom finns def i de förslag som vi har framställt klara anvisningar om hur man skall kunna få en förbättring till stånd på detta område.

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottefs hernsfällan bifölls med 255 röster mot 15 för mofion 1627 av Lars Werner m. fl.

41 § Kammaren beslöt att förhandlingarna skulle fortsättas vid ett senare sammanträde.

42 § Kammaren åtskildes kl. 22.40. In fidem

BERTIL BJORNSSON

ISolveig Gemert