Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1981/82:88

Torsdagen den 25 februari

Kl. 12.00

Meddelande om interpellationssvar

Om tidpimkten för visst beslut om koncession för torvbrytning

1 § Justerades protokollet för den 17 innevarande månad.

2 § Meddelande om svar på interpellationerna 1981/82:142 och 145

Anf. 1 Industriministern NILS ÅSLING;

Herr talman! Interpellation nr 142 av Jan Bergqvist om åtgärder mot vissa problem med multinationella företag, m .m. kommer på grund av riksdagsuppehållet alt besvaras den 9 mars.

Interpellation nr 145 av Thorsten Larsson om verksamhelen vid domänverket kommer, likaledes pä grund av riksdagsuppehållet, att besvaras den 13 april.

3 § Svar på fråga 1981/82:238 om tidpunkten för visst beslut om koncession för torvbrytning

Anf. 2 Industriministern NILS ÅSLING:

Herr lalman! Åke Green har frågat när jag avser fatta beslut om koncession för torvbrytning i enlighet med ansökan frän Avesta energiverk och Sandvikens energiverk.

Ansökningen gäller bearbetningskoncessioner för torv enligt lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter inom områden belägna i Heby, Gävle och Sandvikens kommuner i Västmanlands och Gävleborgs län. Sädana ärenden prövas av regeringen efter beredning av statens industriverk, som ocksä avger ett eget yttrande över ansökningen.

Industriverkets yttrande i det aktuella ärendet inkom till industridepartementet den 2 oktober 1981. Då vissa frågor ytterligare behövde belysas, lämnade verket den 1 december 1981 vissa kompletterande uppgifter i ärendet.

I ärendet har inkommit yttranden bl. a. frän berörda kommuner, länsstyrelser och statliga myndigheter samt ett antal organisalioner och enskilda. De aktuella områdena omfattas av etl flertal olika motstående markanvändningsinlressen. Beträffande några områden föreligger konkur-

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Om tidpunkten för visst beslut om koncession för torvbrytning

rerande ansökningar. Industriverket har tillstyrkt koncession för energiverket för vissa av områdena. För dessa områden gäller att avstyrkande eller erinringar föreligger från åtminstone någon remissinstans.

Ärendet bereds f. n, i regeringskansliet. Beslut kommer att fattas så snart beredningen har avslutats, vilket enligt vad som nu kan bedömas bör kunna ske under den närmaste månaden.

Anf. 3 ÅKE GREEN (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka industriministern för svaret pä min fråga.

Svaret kan delvis tolkas positivt. Av industriministerns svar framgår ju atl ärendet beräknas vara berett och klart för ett beslut under den närmaste månaden, alltså under mars månad. Men jag tycker i alla fall att behandlingen av detta ärende har tagit onödigt läng tid.

Vi har här ett konkret exempel på två kommuner som har en god framförhållning när det gäller att ersätta olja med fasta bränslen, vilket vi alla i sak är överens om att kommunerna bör göra. Och domänverket säger atl projektet pä just de mossar som berörs av dessa tvä kommuners anhållan om koncession är det förnämsta och rent ekonomiskt bästa projektet i hela Mellansverige.

Saken blir inte mindre intressant av att Fagersta AB nu har utarbetat en speciell värmepanna som kan eldas med mycket väta bränslen, t. ex. vät torv. Man bedömer att pannan kan fungera även om bränslet innehåller ända upp till 78 % vatten. Det gäller dä inte bara torv, utan även skogsavfall. Fagersta AB vill nu tillsammans med Avesta energiverk bygga en anläggning som skulle få utgöra ett pilotprojekt.

Statsrådet säger i sitt svar dels att det föreligger konkurrerande ansökningar beträffande vissa av områdena, dels att det råder delade meningar bland remissinstanserna. De uppgifter som jag har fått säger att det är tämligen eniga remissinstanser som har svarat på industriverkets frågor och funderingar. Det skulle vara intressant att få reda på, om statsrådet kan svara på den frågan, vilka konkurrenterna är som begär koncession för samma områden som de tvä berörda kommunernas energiverk.

Anf. 4 Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag kan inte i dag gå in på vilka konkurrerande ansökningar som finns. Men jag kan utan tvekan konstatera att dels den omständigheten att det finns konkurrerande ansökningar, dels den omständigheten att det under remissomgången har anmälts motstående markanvändningsintressen har gjort all beredningen tar längre tid än om det hade varil etl klart tillstyrkande och en mycket klar beslutsbild.

Vi har frän industridepartementets sida varit angelägna om atl så snabbt som möjligt få ärendet avgjort. Det är därför jag har gjort utfästelsen att vi inom någon vecka skall komma med elt besked. Det är sä snabbt som det över huvud taget går att behandla ett ärende av denna karaktär, som är rätt

komplicerat med tanke på att så många intressenter och parter skall säga sitt Nr 88
innan beslutet fattas. Torsdagen den

25 februari 1982
Överläggningen var härmed avslutad._________________________________

Om åtgärder för
att rädda den
4 § Svar på fråga 1981/82:243 om åtgärder för att rädda den svenska svenska boardin-
boardindustrin dustrin

Anf. 5 Industriministern NILS ÅSLING;

Herr talman! Arne Nygren har frågat mig om regeringen avser alt vidta någon åtgärd för alt rädda den svenska boardindustrin.

Den s. k. Åkermanska utredningen konstaterade i sin promemoria (Ds I 1978:6) "iräfiberskiveindustrin - förslag till framtida struktur" atl del rådde överkapacitet i branschen och att en kraftig nedskärning av kapaciteten måste genomföras. För den härda boarden rekommenderade utredningen i stort en halvering av kapaciteten.

Genom ett aktivt strukturarbete inom branschen har kapaciteten i inte obetydlig utsträckning kunnat anpassas till marknadsförutsättningarna. En förutsättning för att en effektiv branschstruktur skall kunna uppnås är atl företagen genom fortsatta åtgärder successivt stärker konkurrenskraften i branschen. Som etl aktuellt exempel på det pågående strukturarbetet i branschen vill jag nämna de i föregående vecka offentliggjorda planerna på elt samarbete mellan Masonile AB och Swanboard AB.

Regeringen har vid flera tillfällen avvisat krav som innebär alt staten tar på sig ansvaret för att fastställa och genomdriva en viss ulveckling av branschens struktur. Det finns flera skäl för della.

I värt ekonomiska system är det företagen som har det huvudsakliga ansvaret för alt industristrukturen utvecklas sä att konkurrenskraften successivt stärks. Det decentraliserade beslutsfattande som marknadsekonomin innebär är enligt min mening del bästa sättet all säkerställa en långsiktigt konkurrenskraftig industristruktur.

Statsmakterna kan givetvis inle avhända sig möjligheten att, när så anses motiverat, med regionalpolitiska och andra befintliga medel påverka utvecklingen i önskad riktning. Detta kräver en kontinuerlig bevakning av utvecklingen inom branschen. Denna bevakning sker dels inom industridepartementet, bl. a. genom kontakter med enskilda förelag, dels inom statens industriverk. Vidare har staten god inblick i branschen genom det statliga ägandet.

Jag kommer således, genom den bevakning av branschens ulveckling som jag berört, atl fortlöpande få information om berörda företags strukturarbete.

Talmannen konstaterade att frågeställaren ej var närvarande i kammaren och förklarade överläggningen avslutad.

Nr 88

Torsdagen den 25 februari. 1982

Om de statliga företagens verksamhet och framtid

5§ Svar på interpellationerna 1981/82:117 och 120 om de statliga företagens verksamhet och framtid

Anf. 6 Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Thage Peterson har frågat mig vad som är innebörden i och avsikten med de direktiv jag lämnat beträffande de statliga företagen.

Sven Henricsson har frågat mig om jag närmare kan redogöra för de framtida planerna beträffande Statsföretag AB:s verksamhet.

Jag besvarar interpellationerna i ett sammanhang.

I prop. 1981/82:56 om kapitaltillskott till vissa statliga förelag, m. m. anmälde jag att jag avsäg all genomföra en omprövning av förutsätlningarna för Statsföretags verksamhet och återkomma lill regeringen med förslag härom under våren 1982. I enlighet med riksdagens beslul i höstas har de ekonomiska problemen inom LKAB och SSAB fält en tillfredsställande lösning. Nu återstår att ta ställning till och finna lösning pä problemen inom resterande delar av Statsföretagsgruppen.

Stalsföretagsgruppen har under senare är varil föremål för en snabb utveckling. Verksamheten har präglats av omfattande investeringar, till övervägande del i nya anläggningar och av expansionskaraktär. Statsföretag har också medverkat i strukturomvandlingen av vissa branscher som drabbats av avsättnings- och lönsamhetsproblem. Bolaget har uppvisat stora förluster sedan år 1976. Statsföretagsgruppens expansion i kombination med en svag lönsamhetsutveckling har inneburit att verksamheten fält finansieras med externt kapital som i betydande utsträckning utgjorts av slalliga tillskott. Jag har i olika sammanhang framhållit att alla förutsättningar all successivt effektivisera företagsgruppens verksamhet måste tas till vara för att förbättra resultat och lönsamhet. En sådan anpassning av Statsföretags-gruppens omfattning och verksamhet har inte skett. Statsföretags egna åtgärder har således varit otillräckliga för att möta de stora krav pä finansiell medverkan som riktats mot moderbolaget frän etl flertal dotterbolag.

Statsföretag har nu hemställt om ett kapitaltillskott på 1 645 milj. kr. för att lösa ekonomiska problem. Även med ett sådant tillskott kvarstår problemen inom dotterbolagen ASSI och Beroxo att lösa. Den ekonomiska analys som genomförts pekar pä att Statsföretagsgruppen t. o. m. år 1984 har behov av kapitaltillskott på drygt 3 miljarder kronor.

Målet för det pågående utredningsarbetet är i första hand att finna lösningar på Statsföretags ekonomiska problem. De förslag som bearbetats rör inte bara frågan om kapitaltillskott ulan också företagsgruppens organisation och inriktningen av dess verksamhet.

En fråga som jag aktualiserat i detta sammanhang är en utbrytning av vissa företag från Statsföretagsgruppen och en överföring av dessa direkt till staten. Statsföretags styrelse har inte accepterat detta förslag. Utredningsarbetet har därmed försenats, och något förslag kommer sannolikt inte att kunna föreläggas riksdagen i vår.

Frågan om Statsföretagsgruppens struktur och organisation m. m. kommer att utredas vidare av en särskild arbetsgrupp.

Anf. 7 THAGE PETERSON (s):

Herr lalman! Jag ber alt få lacka industriministern för svaret pä min interpellation.

När jag för en dryg månad sedan ställde min interpellation om Statsföretag begärde jag att industriministern skulle redovisa vad han och regeringen höll på med när del gällde de statliga företagens verksamhet och framtid. Jag ville ha reda pä innebörden och avsikten med de direktiv industriministern sade sig ha lämnat som underlag för arbetet med propositionen om de slatliga företagen. Och jag hävdade atl i en fräga som gäller tiotusentals anslällda och deras familjer och hundratals orter runt om i landei - i en sä viklig fråga - är det inte acceptabelt att direktiven hemlighålls i industridepartementet.

Det finns kanske de som menar atl jag har blivit bönhörd över hövan redan utan industriministerns svar här i riksdagen. För under de senaste veckorna har regeringens mänga turer om Statsföretag spelals upp inför öppen ridå, med beskyllningar, sakargument och hol blandade i en enda salig röra.

Men del var inle precis den öppenheten jag efteriysle i min interpellation. Jag ville ha reda pä innebörden och avsikten med industriministerns agerande - och varför industriministern ville göra organisatoriska förändringar i Statsföretagsgruppen.

Vid ell genomförande av så genomgripande förändringar som industriministern antydde all han avsåg all göra, utgick jag ifrån att han naturligtvis hade etl ordentligt beslutsunderlag i bollen. Jag har genom industriministerns vänlighet fält tillgång till det material som ligger till grund för utarbetande av förslagen om organisationsförändringar i Statsföretag. Jag måste säga alt det materialet är mycket torftigt. Det räcker inte med svepande formuleringar om behovet av en decentralisering av besluten i Stalsföretagsgruppen.

Det vi fält veta under de senaste veckorna är att industriministern vill stycka Statsföretag. ASSI och Procordia skall lyftas ut ur koncernen. Vad som därefter skall hända med ASSI har inte sagts. I förlängningen av den här åtgärden skymtar en samordning mellan ASSI, NCB och domänverket, men hur en sädan samordning skall se ut har man ännu inte funderat närmare pä. Därjämte har industriministern framhållit atl en utförsäljning eller privatisering av lönsamma bitar av Stalsföretagsgruppen är länkbar eller t. o. m. önskvärd.

Man fär onekligen intrycket att huvudsyftet med hela operationen är all så diskret som möjligt klara den nödvändiga finansiella rekonstruktionen av Statsförelag. Jag vill säga: Det är ingen bra utgångspunkt för en organisationsförändring. En organisationsförändring av Statsföretag skall grundas pä sakskäl och ingenting annat. Jag skall citera en kommentar som en gammal god vän till herr Åsling fällde direkt efter det att den här historien började rulla upp. Han sade så här; "Det är lite för fixigl och irixigt" - och del kanske man kan hälla med om.

Vi är inte motståndare till en omorganisation av den statliga företagssektorn . Det har jag framhållit flera gånger under senare tid. Jag menar tvärtom alt det finns goda skäl för en översyn av den slalliga företagssektorns

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Om de stadiga företagens verksamhet och framtid

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Om de stadiga företagens verksamhet och framtid

organisation för att få fram den bäsla organisationen. Men självfallet får inte en sådan omorganisation gå till hur som helst - eller hanteras hur som helst. Jag menar atl industriministern har hanterat denna fråga utomordentligt klantigl. Han har varil illa förberedd - bäde sakligt och politiskt. Det beklagar vi. Vi vill icke att Statsföretag eller andra företag i svenskt näringsliv onödigt skall skadas.

Del som har hänl i Slalsföretagsfrågan sedan årsskiftet har skadat Statsföretag. All de anslällda utsatts för onödiga påfrestningar genom den oro som spritts är hell klart. Men ocksä effektiviteten i förelagen har säkerligen också påverkats negativt. Osäkerhet om framliden leder lill försämrade arbetsprestationer - del har vi ofta sett förr. Självklart har Statsföretags relationer till kunderna störts av atl den ansvarige ministern gätt ul och talat om styckning och försäljning. Dessutom - och del har uttalats här och var - har Statsföretags möjligheter att rekrytera kvalificerad personal och ledning försvårats. Det finns en uppenbar risk för att del kommer alt ta en tid att reparera den skadan. Men nu är den skedd, och del finns egenfligen inle sä stor anledning all orda mer om det nu.

Jag vill bara tillägga en sak: Vi socialdemokrater har aldrig velal politisera frågan om Statsföretags organisation. Nu försöker industriministern avpolitisera själva (Kganisationsfrägorna. Och det tycker jag är bra. Det gagnar inte de slatliga förelagen, de anställda där eller berörda kommuner atl onödiga gräl och diskussioner uppkommer.

Vi har inle heller - jag vill upprepa del - förnekat behovet av organisationsförändringar i den statliga företagssektorn. Tvärtom har vi sagl alt en översyn av organisationen är önskvärd. Jag menar att man då måste se till att den genomförs på ett sådant salt alt arbetsron i företagen bibehålls, att det inle sprids oro bland de anslällda och att Statsföretags konkurrensmöjligheter inle försämras.

Jag menar att del är fullt möjligt alt uppnä detta. Men förutsättningen är för del första att målsättningen med organisationsöversynen klart läggs fast från början och för det andra att de berörda - företag och anställda - känner att de fär inflytande över själva organisationsarbetet. Som vi ser det är detta tvä vikliga utgångspunkter när detta arbete nu skall börja; all del finns en klar målsättning med en översyn och atl de berörda företagen i Stalsföretagsgruppen och de anställda känner att de har möjligheter till inflytande över själva organisationsarbetet.

Vi har elt bestämt mål med översynsarbetet. Del målet är att arbetsgruppens förslag skall syfta till att öka den statliga företagssektorns slagkraft och effektivitet. När vi nu hälsar med tillfredsställelse atl industriministern kommer att tillsätta den här arbetsgruppen -jag skall senare återkomma till frågan om sammansättning och direktiv - är det inle därför all arbetsgruppen skall försvaga Statsföretag eller avveckla statlig företagsverksamhet, ulan vi menar all arbetsgruppen skall ha en bestämd målsättning, nämligen att öka den statliga företagssektorns slagkraft och effektivitet.

Situationen är nu också den att del är nödvändigt med snara och betydande finansiella tillskott lill Statsföretag. Vi hade den diskussionen om Statsföre-

tag när vi möttes här i höstas, industriministern och jag. Dä tyckte jag att det var illa nog att dessa tillskott fördröjts lill våren 1982. Jag tror atl del har skapat osäkerhet i planeringsarbetet hos Statsföretag, och del kan ocksä ha vållat stora problem hos enskilda företag i koncernen. Därför är det nu ett krav från vår sida att regeringen gör det möjligt för riksdagen att redan under våren ta beslut om finansiella tillskott till Statsföretag.

En annan omedelbar uppgift för industriministern mäste vara att ge Statsföretag en ledning som kan ta tag i företagets problem men ocksä dess många utvecklingsmöjligheter - det är viktigt atl tillägga della. Jag är medveten om atl det kanske inte blir någon lätt uppgift efter de olika turerna i Statsföretagsfrågan, men uppgiften måste lika fullt lösas.

Herr talman! Interpellationssvaret och de kommentarer som industriministern gjorde i går menar jag på väsentliga punkter innebär en total reträtt från tidigare förslag och uttalanden. Jag hälsar den tillnyktringen med tillfredsställelse.

Del innebär all jag nu är överens med industriministern på elt par viktiga punkter: vi är överens om all en översyn av de slatliga förelagens organisation skall genomföras, och vi är ocksä överens om att en extra bolagsstämma bör inkallas - det har aldrig varil någon kontroversiell fråga.

Men på etl antal punkter är industriministern och jag klart oense.

Den första punkien gäller inriktningen på organisationsöversynen. Jag menar all syftet med översynen klart skall anges - jag upprepar det igen. Målet måsle vara en effektivisering och ulveckling av den statliga förelagssektorn. Arbetet bör då inle inriktas mot de av industriministern tidigare framförda förslagen. Jag menar alt del vore att binda upp arbetsgruppen till förslag som såvitt jag kan se inte har mottagits positivt frän ell enda håll. Efter vad jag har förstått av olika uttalanden har ocksä den nye ordföranden i Statsföretag AB samma inställning till frågorna som den nuvarande styrelsen. Därför är direktivens skrivningar om herr Åslings förslag som huvudförslag orimliga i detta avseende.

Den andra punkten, där vi inte är överens, gällerformerna för översynen. Där behöver del inte vara nägon slörre svårighet alt bli överens. Jag menar att representationen måste breddas. De anställda måste t. ex. bli representerade direkt i arbetsgruppen.

Den tredje punkten gäller behovet av omedelbara finansiella tillskott i Statsföretag. Industriministerns kommentarer här i gär är något oklara därvidlag. Därför är jag närmast ute efter ett förtydligande. Jag hörde industriministern i Morgonekot och fick då närmast intrycket av att det skulle komma förslag i tilläggsbudgeten som skulle tillförsäkra Statsföretag möjligheter att klara de nödlidande förelagen. Men jag vill ha etl förtydligande här, därför att jag även har andra uppgifter som pekar pä all industriministern avser att skjuta också de ekonomiska frågorna lill hösten. Det är enligt min mening inte möjligt, för en sådan handläggning kommer oundvikligen att leda till allvarliga problem för vissa dotterföretag. Därför menar jag att industriministern redan i vär måste tilldela Statsföretag

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Om de statliga företagens verksamhet och framtid

Nr 88

Torsdagen den 25 februari. 1982

Om de statliga företagens verksamhet och framtid

erforderliga kapitaltillskott för att inte utsätta förelag för betydande risker. Här skulle jag gärna vilja ha ett förtydligande frän industriministern.

Den fjärde punkien gäller ett klart och entydigt nej till privatisering av .lönsamma enheter inom Stalsföretagsgruppen, och där känner industriministern till den socialdemokratiska uppfattningen. Självfallet kan man inte ha något totalslopp eller idiolstopp för Statsföretags ledning när det gäller atl handla med företag, atl köpa och sälja företag. En koncernledning måste alllid ha de möjligheterna - det gäller i det privata näringslivet, i det kooperativa och i det statliga. Vad jag här är ute efter är att deklarera den socialdemokratiska uppfattningen, alt säga nej till en privatisering och utförsäljning av just lönsamma enheter. Genom värt agerande och Statsföretags styrelses motstånd har industriministerns planer också stoppats - det skulle ha fått återverkningar på den övriga Stalsföretagsseklorn - åtminstone för elt tag. Men här menar jag att direktiven för arbetsgruppen ocksä mäste rensas på den punkten.

Jag har en direkl fråga till herr ÅsHng; Varför skall inte staten kunna äga lönsamma företag? Om staten fär lönsamma företag inom Stalsföretagsseklorn, varför måste då herr Åsling sälja ut dem? Jag förstår inte resonemanget. Vi önskar ju atl den privata sektorn har lönsamma förelag. Jag tror att lönsamma förelag ofta är en garanti för bättre utveckling och för ökad trivsel bland de anställda. Vi önskar att de kooperativa, såväl de producentkooperativa som de konsumentkooperativa, industriföretagen och andra förelag skall vara lönsamma. På samma sätt önskar vi atl de statliga företagen skall bli lönsamma, om de får utvecklas och får arbetsro. Därför förstår jag inle atl man, sä fort det uppvisas ett plus i resultatet för etl statligt förelag, genast måste fundera på om en privat köpare kan tänkas vara intresserad av företagel. Då för man fram tankar på utförsäljning och privatisering. Är det här möjligen den ideologiska frågan - att industriministerns motstånd mot statlig företagsamhet sä att säga har den utgångspunkten, att sä fort man finner en kund som kan köpa slatliga förelag, så skall man också avveckla stadiga förelag?

Nu skall alltså en arbetsgrupp tillsättas. Det är från början ett bra socialdemokratiskt förslag, så där är vi alltså överens. Jag hoppas atl industriministern kompletterar gruppen och tvättar direktiven sä som jag har föreslagit här. Men jag har också en maning lill industriministern: Ge nu arbetsgruppen arbetsro och möjligheter att arbeta med olika lösningar för att få ett ännu bältre Statsföretag!

Och jag vill tillägga: Det vore bra om industriministern tog sig samman och på alll sätt medverkade till att också själva Statsförelag ges arbetsro. Om industriministern, som jag hoppas, avser att nå detta, så är det litet svårt att förstå varför industriministern fortsätter atl skapa onödig diskussion kring Statsföretag. Jag vet all industriministern är en stridsglad man, men jag tycker att han nu får lugna sig ell tag. Det är t. ex. inte nödvändigt att skapa en diskussion om vad som menas med en enhällig Statsföretagsstyrelse, när dess beslut i den här frågan var enhälliga. Jag tycker atl del är helt onödigt av industriministern atl fortsätta den delen av diskussionen kring Statsföretag.

Jag tror att Statsföretag nu behöver arbetsro, och jag tror också svenska folket vill se all regeringen och riksdagen, som har ansvaret för den statliga företagsverksamheten, tar sig samman och medverkar till all de slalliga företagen bereds arbetsro och utvecklingsmöjligheter.

Jag vill, herr talman, till slut nägol beröra frågan om den roll som vi vill atl de statliga företagen skall spela i industripolitiken. Det finns skäl att i den här debatten påminna om detta, när man frän olika häll - framför allt frän folkpartihäll och frän moderat håll - gör allt för att förfölja de statliga förelagen. Industriministern märkte kanske att jag inte sade från cenlerhåll. Vi ser den statliga företagssektorn som ett instrument i en aktiv industripolitik - inte som etl besvärande påhäng.

Vi menar att det är helt obestridligt all de statliga företagen spelat en viktig roll i regionalpolitiken. Genom de statliga företagen har vi kunnat hålla uppe sysselsättningen i de regioner där arbetsmarknaden är svagast. Del gär inle att påslå, som man gör från konservativt och liberalt håll, all vi i Sverige i det statliga företagandel lar i anspråk resurser som skulle kunna utnyttjas bättre i annan produktion. Tvärtom har del slatliga företagandel inneburit att vi har tagit vara pä arbetskraftsresurser som annars skulle varil outnyttjade. Man hade haft öppen arbetslöshet i stället. Delta måsle vara en av uppgifterna för den stadiga företagssektorn: atl skapa jobb i sysselsättningssvaga regioner.

En annan viktig uppgift för de slatliga företagen är enligt vär uppfattning att vara ett medel som statsmakterna kan sälla in för att påverka slrukturulvecklingen i enskilda branscher. En tredje uppgift är atl vara en kanal för slatliga stimulansåtgärder till industrin.

Jag vill medge att detta inte är några enkla och okomplicerade uppgifter, som läggs pä den slalliga förelagssektorn. Del är tvärtom många svåra problem som måste lösas, och naturligtvis måste man ständigt vara öppen för att söka sig fram längs nya vägar. Men just della är oerhört vikligl; att det finns en vilja till utveckling av nya metoder och en anpassning lill nya förutsättningar. Vad som behövs i dag - i en tid av pessimism i näringslivet och i en tid dä det samtidigt förekommer ett skall mot de statliga företagen -är en offensiv inriktning för att den slatliga förelagssektorn skall bli elt effektivt industripolitiskt instrument. Om man inte tror på statligt företagande, blir man lätt defensiv och passiv. Och jag menar att passivism och defensivt tänkande i denna fråga tyvärr har präglat de borgerliga regeringarna. De har inle trott på statligt företagande. Därmed har också den naturliga lösningen pä problemen för de borgerliga blivil att dra ner och på sikt avveckla den slatliga förelagssektorn.

Vad som har varit betecknande för de borgerliga regeringarnas behandling av den slatliga företagssektorn är avsaknaden av initiativ som varil avsedda att stärka och utveckla de slatliga företagen. Därför måste jag beklaga atl jag inte kan se ett uns av framlidssatsning heller i det herr Åsling nu säger- eller de senaste dagarna sagt - sig vilja göra med Statsförelag. Syftet med organisationsförändringarna är ju inte, i herr Åslings tappning, precis att öka effektiviteten eller förändra utvecklingen. Då frågar jag mig; Kanske är hans

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Om de statliga företagens verksamhet och framtid

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Om de statliga företagens verksamhet och framtid

förslag bara en del i en finansiell transaktion? I sä fall är det ganska meningslöst. Men det kan ju också vara så alt organisationsförändringarna, som han går och länker på, är avsedda att bädda för en privatisering av slalliga företag, eftersom den möjligheten finns med i herr Åslings direktiv. Möjligen ger det applåder frän högern och folkpartiet.

Men del innebär då samlidigt alt vårt motstånd kommer alt hårdna. Jag vill lova industriministern en hård strid om planerna pä atl avrusta och privalisera den statliga företagsamheten skulle fullföljas.

Anf. 8 SVEN HENRICSSON (vpk):

Herr talman! Jag tackar industriministern för svaret, men jag måste samtidigt konstalera alt en hel rad frågetecken kvarstår.

I svaret talas det om behovet av kapitaltillskott men även om en ny organisation och en ny inriktning av Stalsföretagsgruppen. Dessutom signalerar svaret en utbrytning av vissa företag och överföring av dessa direkt till staten.

I detta sammanhang har industriministern bl. a. talat om att slå samman ASSI med domänverket och NCB. Hela idén med en sädan anordning har kritiserats sönder av skogsindustrins fackliga företrädare. Och självfallet har förslaget mötts av betydande oro hos de anslällda. Hur blir det, herr industriminister, med dessa planer i framtiden? Jäg vill gärna vidarebefordra denna fräga nu direkt lill industriministern.

Procordia brukar kallas Statsförelagsgruppens ekonomiskt-finansiella ryggrad. Tillhör då Tobaksbolaget de företag som skall brytas ul ur gruppen, och när kommer en sådan manöver att ske? Hur blir i så fall de framtida driftsformerna och skall företaget kanske privatiseras? Frågorna hopar sig. Diskussionens vågor går höga bland de berörda. Det gäller bl. a. de anställda i Härnösandsfabriken, som vill ha etl klart besked.

Men frågan om Statsförelags framlid har stor betydelse för hela samhällsekonomin. Med en omsättning pä närmare 14 miljarder kronor 1980, med över 46 000 anställda och tyngdpunkten i viktiga basnäringar som gruv-, stål-, skogs- och petroleumbranschen har Statsföretag en avgörande strategisk betydelse för svensk industri. Delta belyses bl. a. av det förhållandet att Statsföretag är 1980 svarade för en femtedel av landets industriinvesteringar. Enbart i Norrland har Statsförelag under 1970-talet investerat ca 5 miljarder kronor. I Norrland, och då främsl i Norrbotten, har Stalsföretagsgruppen 40 % av sina anställda. Ja, stora delar av Norrland kan sägas stä och falla med Statsföretag och utanför denna grupp stående statliga verk och företag. I en tid då det privata kapitalet kännetecknas av spekulation och öppen investeringsovilja har den betydande investeringsverksamhet som Statsföretag bedrivit haft slor betydelse för samhällsekonomin och därmed för människorna. Utan dessa satsningar på investeringssidan hade arbetsmarknadsproblemen i dag varit myckel slörre.

Till bilden av de privata storföretagens investeringsverksamhet, som man bör jämföra med, hör ocksä den uppseendeväckande ökningen av utlandsinvesteringarna. Efter att ha legat relativt konstant på 3,5 miljarder de

senaste åren ökade de till 6,5 miljarder under fjolåret. Tar man vidare hänsyn till den upplåning, med av riksbanken godkänd borgen, från svenska moderförelag som dotterbolagen gör i investeringssyfle uppgår de totala invesieringarna i svenskägda dotterbolag ulomlands uppskattningsvis lill mer än 20 miljarder kronor.

Se då de svenska statsföretagens finansiella problem mot bakgrund av denna utveckling! Så har t. ex. ASSI inte fått låna ens i den svenska statliga Investeringsbanken utan tvingats ut på den internationella länemarknaden. Della är primärorsaken till att ASSI gjorl ca 320 miljoner i ränle- och kursförluster! Regeringens egen finanspolitik, herr industriminister, har skapat denna situation.

Förhållandet är för resten detsamma med statligt ägda Svenska Varv, som vägrades län i svenska kreditinstitut, tvingades ut på den amerikanska lånemarknaden och därmed åsamkades flera hundra miljoner i kursförluster.

Bristen på offensiv framtidsplanering i kombination med en styvmoderiig behandling är kännetecknande för regeringens handhavande av den slatiiga företagssektorn. Det stämmer väl med högerns syn pä densamma. De borgerliga partierna hyllar marknadshushållningen och förordar en privatisering av offentlig verksamhet. En styckning av Statsföretag passar väl in i bilden.

Har då det privata näringslivet skurit några lagrar? En analys som gjorts av ekonomidepartementet och som nyligen publicerats visar alt det privata näringslivet sedan 1965 kan notera ett ras i antalet sysselsatta med 23 % eller med 820 000 personer räknat i s. k. manår, dvs. att deltidstjänster har omräknats till heltid. Räknar man i deltidstjänster blir siffran inte lika hög.

För någol mer än ett är sedan presenterade regeringen en besparingsproposition, nr 1980/81:20. Pås. 5 anförde statsministern följande: "Det behövs mer än 100 000 nya jobb inom den utlandskonkurrerande sektorn i svenskt näringsliv för att den skall bli stor nog att betala vår import." Under den tid som förflutit sedan detta yttrande fälldes av statsministern har Sverige förlorat ytterligare 40 000 industrijobb.

Till saken hör att bortfallen av industrijobb, som för resten pågätt länge, tidigare kunnat kompenseras genom en ökning av jobben i den offentliga .sektorn. Men attackerna från de borgerliga mot den offentliga sektorn har nu verkligen börjat bära frukt. Man kan konstatera kraftiga nedskärningar i rekryteringen lill denna sektor, och nu ges inte längre möjlighet atl kompensera nedskärningar i industrisektorn med motsvarande ökning i den offentliga sektorn.

Då jag nu ändå söker beskriva bakgrunden är det lämpligt att erinra om centerns löfte - eller "målangivelse" - om 400 000 nya jobb, varav 270 000 inom industrin - en målsättning som angavs 1976. Redan då förklarade industriministern i olika sammanhang, bl. a. i en intervju i tidningen Veckans Affärer, målsättningen vara att så långt som möjligt söka privalisera de statliga förelagen.

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Om de statliga företagens verksamhet och framtid

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Om de statliga företagens verksamhet och framtid

De över 40 000 anställda inom Stalsföretagsgruppen är oroade av de signaler om privatisering och uppstyckning av Statsföretag som har kommii från industriministern. Många kommuner är också oroade. Hela frågan om Statsföretags omorganisation ger elt rörigt och tvivelaktigt intryck.

"Frågan om Statsföretagsgruppens struktur och organisation m. m. kommer atl utredas vidare av en särskild arbetsgrupp", skriver industriministern slutligen i sitt svar på min interpellation. Om detta kan sägas atl en omorganisation kan behövas - men inte mot en försvagning ulan mol en förstärkning av Statsföretag. En fråga är berättigad i detta sammanhang; Kommer de fackliga organisationerna, dvs. de anställda, att fä rimlig representation i den omtalade i'"edningen eller kommer de att ställas hell utanför?

Jag vill till slut påminna om de frågor som jag ställde i början av anförandet: Tänker industriministern fullfölja tanken pä en sammanläggning i någon form av domänverket, ASSI och NCB? Skall Procordia eller Tobaksbolaget brytas ul och eventuellt privatiseras?

Anf. 9 MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Herr talman! Såväl sakligt som politiskt är handläggningen av Statsföretagsgruppens problem ylteriigl märklig och otillfredsställande. Besked till såväl Statsföretags styrelse som parlamentarisk opposiiion och allmänhet har lämnats via diverse presskonferenser. Enligl upplysningarna vid gärdagens presskonferens är avsikten nu atl med hjälp av kapitaltillskott på tilläggsbudgeten hälla verksamheten i Statsföretag flytande över valet utan klara mål och riktlinjer. Det finns anledning atl med tacksamhet konstatera alt ingen annan slor svensk industrikoncern sköts pä detta sätt. Den av industriministern valda handlingsvägen påminner mig om etl gammall talesätt: Efter mig syndafloden.

Statsföretags styrelse kan klandras för bristande handlingskraft. Samma krilik måste riktas mol industriministern. Snart har två borgerliga mandatperioder gäll utan all industriministern har förmått ta itu med problemet Statsföretag. Utredningen under Gunnar Söder var klar redan 1978, och den har inte lett till några initiativ, fastän riksdagen har begärt nya riktlinjer för Statsföretags verksamhei. Nu tillsätterindustriministern en departemental arbetsgrupp utan någon som helst industriell expertis för atl utreda vad som skall hända med Statsföretag. Jag menar att avsaknaden av industriell expertis i arbetsgruppen är allvarlig. De flesta av de 40 000 anslällda i Statsförelagskoncernen återfinns ändå i någon form av industriföretag.

Vad som nu behövs är omedelbar handling för alt förebygga ytterligare förluster och ytterligare bördor för skattebetalarna. Detta är självfallet i första hand etl ansvar för Statsföretags styrelse. Är Nils Åsling inte nöjd med styrelsen, skall han naturligtvis byta ut den. Men han skall inte frånta styrelsen dess ansvar och inle omöjliggöra dess arbete. Vad Statsföretag behöver är en handlingskraftig styrelse som omedelbart sätter i gäng all sanera, röja upp, skaffa fram kapital - t. ex. genom försäljningar - och som arbetar på att förebygga ytterligare förluster. De stora förluster som redan är

konstaterade i flera av bolagen är inte så mycket alt göra ål. Men nuvärdet av de framlida förlusterna kan minskas.

Jag förstår inte vilken roll industriministern länker sig för Statsföretags styrelse under de kommande månaderna. Vilka befogenheter skall Statsföretags styrelse känna atl den har? Är del Statsföretags styrelse som skall göra något ål Statsförelags problem eller är det den departemenlala arbetsgrupp som utreder hela koncernen? Det vore intressant att fä höra industriministerns syn på en bolagsstyrelses ansvar. Trots allt är ju Statsföretags styrelse också en bolagsstyrelse.

ASSI är ett företag i behov av omedelbara åtgärder. Även den saken utreds av en person utanför Statsföretag. Jag skulle vilja fråga industriministern: Vilket parlamentariskt stöd anser sig industriministern ha för sina planer pä en sammanläggning av NCB, ASSI och domänverket?

Frän moderat håll avvisar vi konstruktioner som syftar till att dölja föriusterna i ASSI. Vi är ocksä oroliga för konsekvenserna för övrig skogsindustri, om nya stora statliga subventioner skall pumpas in i statliga förlustföretag. Inom skogsindustrin finns ungefär 50 000 anställda; i ASSI och NCB i dag kanske 12 000. Jag tycker alt man måste länka på alla som arbelar i svensk skogsindustri och deras anställningstrygghet.

Vi moderater vill även slå vakt om domänverkets oberoende ställning och dess betydelse på den fria virkesmarknaden. Del finns mänga små sågverk ute i bygderna, som är beroende av virkesflödel från ASSI. Vad ASSI omedelbart behöver är en ny ledning, som griper sig an med frågan hur föriuslflödel i ASSI skall stoppas.

Vad Statsföretag i den akuta krissituationen behöver är en handlingskraftig styrelse, som griper sig an med problemet ASSI. Jag tycker inte att man skall lyfta bort ASSI från det styrelseansvar som Statsföretag har. Ändå har alla felinvesteringar i ASSI skett under Statsföretags ledning under 1970-lalet. Låt då Statsföretag gripa sig an med problemet ASSI och självt rensa upp! Statsföretag skall ocksä ta sig an problemet Beroxo och problemet Eiser, m. m. Statsföretags styrelse skall vara affärsskicklig nog att via affärer med i gruppen ingående företag också skaffa kapital till gruppen, inle bara förbruka kapital.

Det är bra alt industriministern vill omorganisera Statsföretag. Det borde industriministern ha tagit itu med för länge sedan. Dä hade räkningen till skattebetalarna inte behövt bli sä slor. Det vore intressant för kammaren att här i dag få en indikation på vilka belopp som industriminstern kommer att begära i tilläggspropositionen den 31 mars.

Omorganisationen av Statsföretag mäste baseras på 1970-talels erfarenheter, vilka klart visar att staten inle är ägnad att äga och driva företag. Affärsmässigheten och effektiviteten i statlig verksamhet tycks alltid bli lägre än i enskild verksamhet. Den politiska inblandningen går inte all undvika. Styrelsens känsla av självständighet och personligt ansvar undergrävs av att siaten och politikerna finns bakom ryggen.

De senaste veckornas turer runt Statsföretag illustrerar att staten har svårt att utöva sin ägarroll utifrån affärsmässiga överväganden. De företagsmäs-

2 Riksdagens protokoll 1981/82:88-91

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Om de statliga företagens verksamhet och framtid

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Om de statliga företagens verksamhet och framtid

siga och företagsledarmässiga utgångspunkterna har förblivit oanalyserade -i väldigt hög utsträckning också i den debatt som förts under de senaste veckorna. De har lämnats därhän. Någol av ett maktspel mellan industriministern och Statsföretags styrelse har utspelat sig.

Enligt moderat uppfaltning skall statlig företagsamhet förekomma endast när särskilda skäl föreligger. Del kan vara fråga om en monopolsituation eller elt särskill kapitalkrävande projekt eller när särskilda sysselsältnings-och regionalpolitiska skäl är för handen. Ett typexempel här är nalurliglvis LKAB. I övrigt bör företagen drivas i enskild regi och verka inom de ramar för marknadshushållningen som uppställs av statsmakterna.

Sverige är i dag i stort behov av industriell förnyelse. Resursutnyttjandet i hela samhället behöver förbättras och effektiviseras. Statlig företagsamhet är inte vägen atl vitalisera svenskt näringsliv och svensk samhällsekonomi.

Thage Peterson angav själv en av de tunga punklerna i vår kritik mot statlig företagsamhet, och det är jusl att man i de statliga företagen pumpar in resurser som bättre kunde användas i annan produktion. Om inte investeringar ger nägon positiv avkastning, utan förluster, är de fel använda. Investeringar utan avkastning är inte vad Sverige behöver i dag.

4 miljarder i ASSI - förlusterna ökar. När är det slut på förlusterna i ASSI? Inte ens Statsföretag vägar ange när man skall nå någon form av lönsamhet för ASSI. Och hur slora är kostnaderna för Beroxo i dag?

Återigen, för att inget missförstånd skall uppstå; Vi behöver statliga företag i vissa fall för att klara lokaliseringspolitiska och regionalpolitiska mål. Det är självfallet bittert för Thage Peterson alt nu, 15 är efter den stolta lanseringen av socialdemokratisk näringspolitik, bevittna något av bevisen för alt grundtankarna i denna näringspolitik är fel.

Anf, 10 SVEN ANDERSSON (fp):

Herr talman! Det finns väl få företag här i landet som har diskuterats så mycket i denna kammare och vars skötsel man har haft så många uppfattningar om som just Statsföretag. Men jag vill också påstå alt det finns få företag här i landet som sä öppet har redovisat sina resultat som Statsföretag har gjort.

Näringsutskotlet fär ärligen en redovisning av samlliga koncernförelag, och man får moderbolagets årsredovisning. Näringsutskottet, där Thage Peterson sitter, har möjligheter att följa Statsföretags verksamhet mycket ingående. 18 riksdagsmän är särskilt utsedda atl följa Statsföretags arbete.

Ingen kan klaga på atl det har brustit i informationen om Statsföretag. Men när man lyssnar till Margaretha af Ugglas och även pä Thage Petersons mångordiga anförande här verkar det som om Statsföretags besvärliga ekonomi skulle vara ett nytt problem.

Det här är inget nytt. Jag har följt Statsföretag under etl antal är och vill vitsorda vad många andra har sagt här i kammaren, nämligen atl Statsförelags redovisning har varil utomordentlig för riksdagen och för utskottet. Jag var en av de experter som var knutna till Gunnar Söders

utredning om Statsföretag, som var klar 1978, och jag tycker all bäde Margaretha af Ugglas och Thage Peterson kunde ha agerat tidigare för att den utredningens förslag skulle förverkligas.

Thage Peterson anklagar gärna andra för svepande formuleringar, men när han höll sitt mångordiga anförande här svepte han lill med all folkpartiet förföljer Statsföretag. Jag tycker att det är elt påstående som Thage Peterson verkligen skall försöka dokumentera litet bättre i stället för att med bara nägra ord påstå någonting som inle äger någon som helst riktighet.

Vi har varit kriliska i mänga sammanhang mot Statsföretag, framför allt under den socialdemokratiska eran, och jag kan anklaga Thage Peterson för att socialdemokraterna var de som satte in en av de värsta knäckarna mot Statsföretag genom sitt yviga planerande av Stålverk 80. Del tycker jag att vi skall hålla i minnet.

Thage Peterson bör som sagt förklara hur han kan påstå att vi på folkpartihåll förföljer Statsföretag.

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Om de statliga företagens verksamhet och framtid

Anf. 11 Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag skönjer vissa huvudlinjer i denna debatt. Frän bäde höger och vänster anklagar man mig för att handläggningen inte varit som den skulle. Thage Peterson åberopar Gösta Bohman som auktoritet och säger atl det har varit för ryckigt och inle visats det fasta handlag som man skulle vänta.

Jag skulle vilja påstå all vad denna debatt framför allt visar är del som Sven Andersson var inne på, nämligen att det behövs mycket information omkring Statsföretag.

När det gäller handläggningen blev massmedias fokusering kring den tillämnade ordföranden Karl-Axel Linderolhs avgång ett problem sä till vida, att texten till den proposition som sedermera arbetades fram vid det tillfället inte var klar. Debatten kom alltså att röra sig omkring direktiven till propositionsskrivandet, och det blev inte särskill lyckat.

Men jag kan erinra både Margaretha af Ugglas och Thage Peterson öm att detta inte är något nytt problem. Sven Andersson var inne pä detta. Vi hade 1978 att ta ställning till den Söderska utredningen. Remisskritiken var på sina häll ganska bister. Från vänster ville man inte göra någonting alls åt Statsföretag, och från vissa remissinstanser till höger hade man samma orealistiska föreställning som den Margaretha af Ugglas fört till torgs här i dag om möjligheterna till omedelbar privatisering.

Den Söderska utredningen blev liggande, bl. a. därför att regeringen avgick. När vi härnäst tog ställning till Statsföretags organisationsfrågor mot bakgrund av utredningen fick styrelsen i uppdrag att själv ta itu med dessa organisationsfrågor.

Sedan har dess värre inte mycket hänt, mer än att riksdagen har varit tvungen alt besluta om vissa medelstillskott. Det var mot den bakgrunden, i samband med att vi i höstas tog ställning till rekonstruktionen av LKAB och det nya avtalet med SSAB, som vi i industridepartementet bestämde oss för

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Om de statliga företagens verksamhet och framtid

att själva, med anlitande av utomstående expertis, göra den genomlysning och analys av Statsföretags situation som länge hade varit angelägen.

Det var den som resulterade i mitt förslag lill Statsföretags styrelse, som styrelsen av nägon oförklarlig anledning tackade nej till.

Varför säger jag "oförklarlig" anledning? Har inte styrelsen själv mandat atl se över vad som behövs av insatser när det gäller organisation och finansiell rekonstruktion? Jo, förvisso, men om en styrelse i elt företag i december mäste gå till ägaren och be om ett kapitaltillskott pä 2,9 miljarder -vilket riksdagen beviljade - och sedan efter nägra månader kommer lillbaka och redovisar ett medelsbehov under de närmaste tvä åren av 3,2 nya miljarder, mäste styrelsen rimligen vara lyhörd för ägarens krav på effektivitelshöjande åtgärder.

Styrelsens roll är alltså inte så enkel som Thage Peterson och Margarelha af Ugglas gör gällande. I ett företag som har så stora behov av ägarens fortlöpande stöd måste styrelsen enligt min uppfaltning la hänsyn till ägarens direktiv och ägarens begränsade möjligheter att i en ansträngd budgetsituation fortsätta alt ösa in pengar i företagsgruppen.

En annan fråga som har tagits upp här gäller organisationen. Där har intresset fokuserats kring mitt förslag att lyfta ut Procordia. Procordia är ett investmentbolag i ett investmentbolag - en grupp i gruppen, omfattande ett trettiotal företag - som inte har något direkl organisatoriskt eller produk-tionsmässigt samband med Statsföretagsgruppen i övrigt. Men del är inte själva utlyflningen av Procordia som är del väsentliga i sammanhanget. Det väsentliga är ju att få en organisation av Statsföretag som ger garantier för effektivitet och utveckling samt överblickbarhet för de personer som är satta att styra gruppen. Statsföretag är ju ingen liten grupp-den omfattar i runt tal 400 företag, om man inte räknar alla dotierdotlerbolagen, utan i första hand räknar med de rena dotterbolagen. Det är alltså en stor grupp - med 46 000 människor anställda och med en årsomsättning pä 14 miljarder. Erfarenheterna under de år som har gått visar att gruppen är för slor. Den mäste därför decentraliseras, och hela verksamheten måste bli mera flexibel.

Detta var det förslag som jag ställde. Jag är förvånad över kommentarerna frän Margaretha af Ugglas och Thage Peterson här i dag. De är alldeles främmande för kravet på översyn av organisationen i en sä stor företagsgrupp som visar sig ha sä stora finansiella problem.

Frågan om principen har ocksä varit uppe till debatt här. Där vill jag dä säga att jag blir beklämd av att höra Margaretha af Ugglas generellt fördöma statligt företagsägande. Det är ju så, atl det i den statliga företagsgruppen finns företag som är lika goda som företag i den privata sektorn, och det är naturligtvis motiverat att det finns ett statligt företagande, lika väl som det finns ett privat och ett kooperativt företagande. Man kan inte, om man vill göra anspråk pä att bli tagen pä allvar, pä det sätt som Margaretha af Ugglas här gör säga att statligt företagande generellt sett är av ondo.

Men, Margaretha af Ugglas, man skall ställa samma krav pä statliga företag som på privata. De skall alltså vara lika effektiva. Och det kravet var bakgrunden till mitt förslag till Statsföretags styrelse.

Å andra sidan är oppositionens företrädare inte eniga. - Annars märker jag ju alt moderater och socialdemokrater här gär arm i arm i sin kritik, men här förenas de inte. Thage Peterson säger atl man i stort sett inte fär röra Statsförelag. Där fär det inte ske nägon förändring. Man fär inte på statliga företag slälla de krav pä ökad effektivitet som man måste ha i näringshvet i övrigt. Då vill jag fråga Thage Peterson: I en lid när vi är nödsakade att på allt sätt försöka förbättra statens finanser, pressa ner budgetunderskotlet, ålägga enskilda medborgare ganska betydande sparsämhetsätgärder av typen ökad självrisk i sjukförsäkringen, och allt vad del nu är, skall vi då inte visa den respekten för skattebetalarna att vi ställer ökade krav ocksä pä de slatliga förelagen? Skall vi då inte kräva - som jag har gjort - att de statliga företagen ser över om de själva kan frigöra kapital för sina behov och atl de inle, så fort det uppträder ett kapitalbehov, går tillbaka till ägaren och kräver nya kapitaltillskott från skattebetalarna? Ställer vi politiker inte några krav på Statsföretag, så får vi heller inte den effektivitet i organisationen som vi har rätt att kräva.

Får jag sedan direkt svara pä en av Thage Petersons viktigaste frågor, nämligen beträffande Statsföretags fortlöpande finansiering. Vi kan till följd av Statsföretags styrelses samt moderaters och socialdemokraters agerande inle lägga fram en proposition nu, utan det kommer att finnas kvar en viss osäkerhet beträffande organisationsfrågorna fram till i höst. Vad gör vi dä för atl klara den finansiella ulvecklingen i bolaget, och framför allt kanske inom dotterbolaget ASSI, som har varit i fokus för intresset? Jag har också mött den oron på andra håll, bl. a, i bankvärlden, både i den svenska och i den utländska. För min del utgår jag ifrån att Statsföretag som huvudansvarig för gruppens likviditets- och finansplanering, i avvaktan pä att detta rekonstruktionsförslag för hela gruppen presenteras i höst för riksdagen, vidtar de åtgärder som kan behövas för alt trygga dotterbolagens utveckling. Regeringen har också för avsikt - och det är en deklaration som jag är angelägen att göra vid detta tillfälle - att se till att Statsföretag har de finansiella möjligheterna att ta sitt ägaransvar även fortsättningsvis.

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Om de statliga företagens verksamhet och framtid

Anf. 12 THAGE PETERSON (s):

Herr talman! Jag förstår inte riktigt varifrån industriministern har fält uppfattningen alt vi inte skulle vara beredda att se över de statliga företagens organisation. Industriministern vet mycket väl aU vi vill göra detta, vilket jag ocksä flera gånger framhöll i mitt tal. Jag behöver inte upprepa någonting, eftersom industriministern i protokollet kan läsa mitt första anförande. Vi har ju sagl all verksamheten är mogen för en översyn, men denna får inte gå till hur som helst. Framför allt får den inte hanteras hur som helst. Det är helt klart att även vi ställer krav pä de statliga företagen och på Statsförelag när det gäller verksamhetens innehåll - och här drar j u riksdagen upp riktlinjerna - liksom också krav på effektiviteten. Genom sin hantering och brevväxling med Statsföretags styrelse trodde möjligen industriministern att han skulle komma undan riksdagsbehandhngen och i riksdagen lägga fram elt förslag som ingen kan ändra pä. 1969 fastställdes målsättning och riktlinjer för

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Om de statliga företagens verksamhet och framtid

Statsföretagsverksamheten. Vad som dä beslöts gäller fortfarande, det kan inte herr Åsling ändra på. Vill herr Åsling fä till stånd en ändring, fär han gå till riksdagen med sitt förslag. Efter riksdagsbeslutet får väl herr Åsling ta upp diskussion med Statsföretag. Här vände industriministern på allting i tron att han möjligen skulle slippa en besvärlig granskning i riksdagen - vad vet jag?

Vi tycker alltså att det är bra att det nu görs en översyn, men jag har sagl att vi anser att del är utomordentligt viktigt att det inte blir en lösning som trycks på Statsförelag utifrån. Enligt vår åsikt bör också översynsarbetet utföras öppet och ulan någon som helst låsning till just de strukturlösningar som industriministern har kommit med och som har underkänts pä alla håll.

Industriministern sade att vi med hänsyn till alla problem i värt land måste göra den här omorganisationen. Nu liksom i radioprogrammet i morse lalade han om all sjukförsäkringen hade försämrats. Men, herr industriminister, del är ju regeringen som vill försämra sjukförsäkringen. Vad som f. ö. har hänt med vårt lands ekonomi och näringsliv känner väl herr Åsling mycket väl till, eft ersom han har suttit i nästan alla de borgerliga regeringar som gjort sig skyldiga till förstörelseprocesser när det gäller svensk ekonomi. Jag tycker att industriministern skall hålla isär frågorna. Statsföretags organisationsfrågor har inte etl dugg att göra med regeringens förslag att försämra sjukförsäkringen. Industriministern bör också hålla litet bättre reda pä sina uttalanden om vilka lösningar som kostar staten mest med hänsyn till det statsfinansiella läget. Industriministern vet mycket väl att han ännu inte har något säkert sakunderlag för atl kunna hävda att det ena eller det andra alternativet blir dyrare för staten. Ingen vet ännu vilken väg som blir statsfinansiellt dyrast, herr Åslings eller Statsföretags styrelses. Så enkelt är det.

Jag hoppas att jag får en diskussion med industriministern om vad han egentligen menar med sina skrivningar om utförsäljning och privatisering av de statliga företagen. Vi för i dag i Sveriges riksdag debatten om den frågan, och jag tycker inte att industriministern skall smita undan den. Eftersom jusl utförsäljning pä ett helt felaktigt sätt finns med i utkastet till direktiv - eller vad det nu skall kallas - tycker jag att industriministern här skall motivera varför ha;a längtar efter att få sälja ut lönsamma delar av den statliga företagsamheten.

Jag har i mitt inledningsanförande ställt så mänga frågor till industriministern att jag anser att jag nu kan lämna honom för en stund.

Det var på sätt och vis trevligt att få upp Sven Andersson i denna debatt. Jag har alltid respekterat Sven Anderssons politiska insatser i näringsutskottet och kammaren. Och det beröm han gav Statsföretag gladde mig. Folkpartiet har med sin liberala marknadsfilosofi alltid varit tveksamt till statligt ägande och statligt företagande. Men med Sven Anderssons beröm till Statsföretag som underlag kanske man vägar hoppas att folkpartisterna inte längre har den inställningen ulan har tänkt om och att de program och uttalanden som jag har läst inte längre gäller. Det vore bra om jag har rätt pä denna punkt, vilket jag lär få besked om i herr Anderssons replik. Om jag

inte har misstagit mig, kan jag konstatera atl folkpartiet i detta avseende är bättre än sina program och sill rykte. Därför väntar jag nu med spänning på Sven Anderssons deklaration om var folkpartiet står i fråga om statlig företagsamhet.

Margaretha af Ugglas är känd som "älare" av statlig verksamhei. För henne är slatliga företag en styggelse. Enligt Margaretha af Ugglas är det inom den statliga företagssektorn som alla misslyckanden och förluster förekommer. Det är litet väl enögt att se det så. Har inte Margaretha af Ugglas hört talas om föriusler och krascher i det privata näringslivet? Känner inle Margaretha af Ugglas till Oskarshamns Varv och Munksjökoncernen?

Nu säger hon aU man kan behöva statliga företag vid eU enda tillfälle - när inle de privata företagen ställer upp. Jo, jag tackar jag! Jag tror aU människorna i Norrbotten sänder en tacksamhetens tanke till staten för de statliga företagens verksamhet i Norrbotten. Utan dessa förelag hade arbetslösheten i den delen av Sverige varit ännu värre.

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Om de stadiga företagens verksamhet och framtid

Anf. 13 SVEN HENRICSSON (vpk):

Herr talman! Jag har med mig upp i talarstolen moderata samlingspartiets motion om den ekonomiska politiken, som i gär delades ut i våra fack. Jag skulle vilja kalla den moderata samlingspartiets blå bibel. I motionen finns ett avsnitt om Statsföretag. Och jag känner igen formuleringarna som Margaretha af Ugglas här använder. De är tagna direkt ur denna blå bibel.

Bl. a. står det att staten inte bör driva förelag annat än i rena undantagsfall. Moderaterna kräver också nya riktlinjer för Statsföretagsgruppens verksamhet. Man hänvisar till Gunnar Söders utredning och säger att ingenting har hänt sedan den avlämnade sitt betänkande. Förutom att man kräver dessa nya riktlinjer för Statsföretags verksamhet talar man om sanering och utförsäljning av de förelag som arbelar under normala affärsbetingelser.

Det är dä märkligt att detta stämmer så bra med de intentioner som industriministern tycks ha. Eller är det inte sä, herr industriminister, att moderaternas intentioner, som de presenteras i den här motionen, pä sätt och vis tillmötesgås genom kraven pä utredning och privatisering av Statsföretag och försöken att dela upp och sälja ut delar av Statsföretag? Det verkar som om del är moderaterna som styr denna politik. Min fråga blir naluriigtvis: Är regeringen fortfarande så känslig för moderalernas kritik, att den försöker genomföra deras policy?

Margaretha af Ugglas säger att statliga företag möjligen kan användas i regionalpolitiskt syfte, och då vill jag ställa en fräga till henne. Jag kan inle återfinna en sådan formulering i den del av er motion som behandlar Statsföretags roll. Där finns bara det kategoriska påståendet att siaten skall driva förelag endast i rena undantagsfall. Någon formulering om att staten skulle använda sig av denna företagsform i regionalpolitiskt syfte finns inte. Delta mäste alltså vara elt påhitt av Margarelha af Ugglas själv. Hon kan ju förklara sig här, om hon har en från partiet avvikande mening.

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Om de statliga företagens verksamhet och framtid

Nu skall Statsföretag utredas, enligt herr Åsling, och framtiden skall kartläggas av en särskild arbetsgrupp. Jag hoppas alt herr Åsling i sitt nästa inlägg svarar på frågan: Tänker ni se till att de anställda ges en fullständig och fullgod representation i denna arbetsgrupp? Det är ju de anställdas erfarenheter som man kan ha till hjälp, när man skall undersöka förutsättningarna för framtiden.

Jag kan också tillägga följande fräga: Skall denna arbetsgrupp, enligt givna direktiv, arbeta i den anda som genomsyrar moderaternas krav pä Statsföretags utförsäljning och på atl statlig verksamhet skall bedrivas endast i undantagsfall? Eller skall arbetsgruppen arbeta i en anda av att göra Statsförelag mera offensivt, mera som en spjutspets för förnyelse och utveckling av svensk industripolitik?

Jag kan inte befria mig från känslan av att industriministern nu försöker komma ifrän frågan om Statsföretags framtid, genom att skjuta hela ärendet framför sig inför det stundande valet. Är del här en sä besvärlig fräga inför valet att ni måste skjuta på den? Det är i så fall inle just, varken mol riksdagen eller mot väljarna. Alla hundratusentals människor, som direkt eller indirekt är beroende av den framtida statliga industripolitiken, förväntar sig nu ett svar på frågan hur det skall bli med deras jobb, med deras egen och deras hembygds framtid. Den frågan vill de ha svar pä före valet. De vill veta hur partierna står i den här frågan, innan de går till vallokalen. De vill kanske ta detta som en indikation pä hur de skall ställa sig i valet. Alla försök att krypa bakom nya utredningar skapar, som jag ser det, ytterligare villrådighet, oro och ovisshet om framtiden. Det vore bättre om regeringen gav etl klart besked, åtminstone om vilka principer man länker följa när det gäller Statsföretags framtid. Några ord kan det också vara värt att säga om jusl den finansiella situationen, om hur räntepolitiken och devalveringen har påverkal situationen för statsföretagen. Det är faktiskt så att ASSI har fått hårda smällar på grund av regeringens devalvering och räntepolitik.

Anf. 14 MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Herr talman! Min huvudkritik gentemot industriministern går ut på atl del inte har hänt något i fråga om de statliga företagen under de sex år som har gått sedan 1976. Om herr Åslings mäl har varit- som han själv formulerar det - största möjliga effektivitet, kan vi tyvärr konstatera att han inle har lyckats i sitt uppsåt, eftersom vi nu står inför behovet av nya, stora kapitaltillskott till Statsföretag. Då är också att konstatera att Statsföretag under 1970-talet har fält bortåt 13 miljarder kronor genom beslut här i kammaren.

Min kritik nu gär ut pä att industriministern inte orkar med att lägga fram några nya riktlinjer för Statsföretags verksamhet, att han skjuter hela frågan på framtiden, till efter valet. Vi tycker att detta är myckel allvarligt och oroande, eftersom förlustnotorna bara kommer att öka. Här behövs omedelbar handling i en lång rad förlustförelag. Jag undrar vad industriministern väntar sig för handlingskraft av Statsföretags styrelse, efter den behandling som denna styrelse har utsatts för under de senasle veckorna.

Vi är inle emot en ny organisation för de slatliga företagen. Vi har t. ex.

föreslagit att man skall överväga om LKAB och SSAB bör ligga kvar inom Statsföretagsgruppen eller om t. ex. de företag som vi inom moderala samlingspartiet anser ha en särskild roll i lokaliserings- och sysselsättningspolitiken bör ligga kvar. Det är ett av de förslag vi har fört fram i en partimotion till riksdagen.

Men vad som enligl vår mening 'framför alll behövs är en ny målsättning för Statsföretagsgruppen. Jag undrar om industriministern är så överens med Thage Peterson att han anser att den socialistiska målsättningen om största möjliga expansion för de statliga företagen skall få stå kvar. Den har ju fått stå kvar oförändrad - tyvärr. Vi har motionerat i riksdagen om att den skall ändras. Det vet Sven G. Andersson mycket väl. En och annan gång har vi t. o. m. fått stöd från en folkpartist när det gällt yttranden i näringsutskottet.

Till sist vill jag säga några ord till Thage Peterson. Han log upp frågan om resursutnyttjandet, och del var bra. Den slatliga företagssektorn har, som jag sade lidigare, hitintills fått bortåt 13 miljarder genom beslul i riksdagen. Det är mer än dubbelt så mycket som alla nyemissioner på börsen under 1970-talet. Det finns anledning atl begrunda samhällsnyttan i vad gäller resursutnyttjandet i de båda fallen.

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Om de statliga företagens verksamhet och framtid

Anf. 15 SVEN ANDERSSON (fp):

Herr talman! När man följer den här debatten förvånar man sig mer och mer över alt vi inle i näringsutskottel - där såväl jag som Thage Peterson och Margaretha af Ugglas är ledamöter - har kunnai komma med något mera konstruktivt när det gäller Statsföretag, eftersom vi ju har möjlighet att göra det där.

Jag vill, herr talman, tacka Thage Peterson för alla vänliga ord som han sade om min person. Men bortsett från det, kan jag inle annat än förvåna mig över att Thage Peterson står här i talarstolen och påstår, som han gjorde i sitt första anförande, att folkpartiet förföljer Statsföretag. Han kunde inte med etl ord styrka detta i sitt andra anförande. Jag tycker det är verkligt svagt all göra sädana påhopp, när vi i olika sammanhang har möjlighet att föra en debatt vid utskottsbordet och det dä aldrig har framförts några sådana synpunkter. Men det är naturligtvis en annan sak att stä här i talarstolen. Del kan bli mera publicitet om vad som sägs, och vissa påståenden kan slippa igenom som sedan fär stå oemotsagda.

Thage Peterson frågade, med anledning av vad han läst i tidningarna, om folkpartiet har ändrat inriktning när det gäller synen på näringspolitiken.

Under den korta tid som folkpartiet med sina 39 mandal ensam hade regeringsmakten lade vi fram en industripolitisk proposition. Den var kanske den starkaste industripropositionen fram till 1979. Den byggde pä marknadsekonomin men med socialt ansvar. Det är någonting som man inte kan blunda för. Riksdagen biföll i huvudsak den proposilionen. Vi har inle ändrat uppfattning när det gäller vär syn på näringspolitiken. Själv har jag till årets riksmöte väckt en motion om riktlinjer för näringspolitiken. Den baserar sig i

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Om de statliga företagens verksamhet och framtid

huvudsak på marknadsekonomin. I motionen framförs i övrigt olika synpunkter på utveckling, forskning osv.

I dessa debatter kan man använda sig av väldigt många ord, men myckel litet kommer trots allt ut av det. Under alla är som vi haft Statsföretag under ögonen tycker jag att något mer konstruktivt borde ha kunnat föreslås bäde av socialdemokraterna och av moderaterna i denna fräga.

Anf. 16 Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Sven Henricsson sade att det inte var just mot riksdagen och de anställda inom Statsföretag att skjuta på denna fråga över valet. Jag beklagar förseningen. Min avsikt var att lägga fram en proposition den 10 mars - jag kan hänvisa till den propositionsförteckning som lalmannen har fått från regeringskanshet. Margaretha af Ugglas säger också alt det är fel att skjuta på frågan. Men var det ändå inle den nya koalitionen moderater-socialdemokrater som, när Statsföretags styrelse sade nej till min redogörelse för propositionens innehåll, fann det politiskt opportunt att omgående springa ut och ta avstånd från den tillämnade propositionen? Gösta Bohman lalade om tricksande, och han har här fält instämmande från socialdemokratiskt håll.

Ansvaret för förseningen och för oron bland de anställda i Statsföretagsgruppen vilar alltså dels naturligtvis på styrelsen, som gjorde denna oförklarliga manöver gentemot ägaren, dels naturligtvis på socialdemokrater och moderater, som fann det politiskt opportunt att avisera sitt avståndslagande frän de förslag som vi hade för avsikt atl lägga fram.

Det är alltså, Sven Henricsson, koalitionen socialdemokrater-moderater i denna fråga som man får hänvisa till, när de anslällda och andra frågar varför de får leva i osäkerhet beträffande Statsföretag ännu ett tag.

Fär jag till Thage Peterson säga att avsikten självfallet är alt den här arbetsgruppen skall arbeta öppet. Men det är ju en arbetsgrupp för regeringskansliet, eftersom den skall förbereda en proposition. Normalt brukar man inte läta en arbetsgrupp i regeringskansliet som arbetar med en proposition - i detta fall med den nye ordföranden och revisorn Sören Mannheimer som medlemmar - fä en alltför vid representation. Jag kan emellertid försäkra alt avsikten är att arbetsgruppen skall ta alla tänkbara kontakter med de anställda och deras organisationer samt även vara öppen för att höra andra experter. I direktiven anges ocksä mycket riktigt att mitt förslag är huvudalternativ men atl gruppen har frihet att pröva alternativa utvecklingsformer för Statsföretagsgruppen.

Thage Peterson säger alt jag talat om atl försämra sjukförsäkringen. Att införa en ökad självrisk är ju inte nödvändigtvis en försämring, men det är ett symtom på vad vi måste göra i det här landet, nämligen att försöka få balans mellan konsumtion och produktion. Det intressanta är, Thage Peterson, att om vi adderar alla socialdemokratiska förslag sä finner vi alt dessa innebär en ytterligare försämring av budgetutfallet och i reahteten, om det skall finnas någon logik, ännu större tryck pä Statsföretag att visa lönsamhet.

Sedan säger Thage Peterson att det inte finns någol säkert sakunderlag för

min proposition. Det var mycket märkligt. Det är ett sakunderlag som har arbetats igenom mycket omsorgsfullt av revisorer och tillkallade experter. Och även om det kanske inte finns så mycket av ideologiska utfästelser och analyser i det, så är det siffermässigt och resultatmässigt ett säkert sakunderlag. Dessutom hade det förslag som jag ställde på grundval av det sakunderlaget i ett brev till Statsföretags styrelse en mera långsiktig inriktning än det som Statsföretags styrelse sedan stannade inför och som är en mycket kortsiktig historia, där man dessutom lämnar över t. ex. Beroxo-och ASSI-problemen till det ovissa.

Beträftande privatisering vill jag säga att min inställning är att Statsföretag liksom andra företag som eftersträvar maximal effektivitet naturligtvis mäste vara öppet för att sälja företag och hitta partner där det är önskvärt och där det är möjligt. Dessutom är detta krav ännu mer angeläget i dag, när man måsle gä till skattebetalarna för atl få kapitalförstärkning. Då bör gruppen ocksä - och det var avsikten med min uppläggning ~ gä ut pä marknaden och se vilka partner man kan hitta och vad man kan göra själv för att frigöra kapital, så alt bördan på skattebetalarna om möjligt kan lättas. Man kan inte isolera frågan om Statsföretag i från den statsfinansiella situationen.

Margaretha af Ugglas säger att det inte har hänt någonting sedan 1976. Det tycker jag är att verkligen bortse från fakta. Atl Statsföretagsgruppen under de svåra åren, t. ex. 1977-1978, ficksignyauppgifter ålagda-atl ta hand om struktureringen av stålindustrin och ta hand om de svåra problemen i LKAB etc. - innebär väl också att någonting händer. Men att man underden tiden, med den press som då fanns på Statsföretagsgruppen, skulle kunna ålägga gruppen att göra en genomgripande organisationsförändring är naturligtvis au ta i.

Jag är litet undrande inför vad Margaretha af Ugglas här säger, att jag borde ha respekterat styrelsen. Visst respekterar jag styrelsen och dess opinionsyttringar, men jag kan självfallet inte respektera atl den säger nej lill det sätt på vilket ägaren-staten skall reorganisera och refinansiera bolaget. Menar Margaretha af Ugglas därmed att jag borde ha accepterat styrelsens förslag i stället för alt framhärda i att lägga fram det som skulle ha inneburit en organisatorisk och finansiell rekonstruktion pä lång sikt av företagsgruppen? Margaretha af Ugglas är faktiskt skyldig kammaren en förklaring i det här avseendet.

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Om de stadiga företagens verksamhet och framtid

Anf. 17 THAGE PETERSON (s);

Herr talman! Först ytterligare några ord till Sven Andersson. Jo, jag läste ju och var med om atl behandla den lilla folkpartiregeringens indusiripoliliska proposition, och den tycker jag nog att vi helst skall glömma. Del var den propositionen som den nuvarande industriministern hade fräckheten att betygsätta som en enkel trebetygsuppsats.

Det är inle från tidningarna jag har hämtat mina kommentarer lill varför folkpartiet är tveksamt till eller är emot statlig företagsamhet, utan det är från folkpartiets program. Dem har jag studerat med stort intresse. Men det är möjligen så alt de programmen inle gäller för Sven Andersson i riksdagens

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Om de statliga företagens verksamhet och framtid

talarstol, och i så fall vill jag säga alt det är en tillnyktring från Sven Anderssons sida.

Äntligen kom industriministern till frågan om privatiseringen. Jag vill säga några ord i det sammanhanget.

Regeringens industripolitik blir egentligen alltmer häpnadsväckande. Först förstatligar man företag genom att överta en lång rad konkursprojekt till väldigt höga priser. Mari gör utbetalningar för detta på skattebetalarnas bekostnad - skattebetalarna är ett uttryck som herr Åsling ofta använder. Men sedan civerlämnar man ål skattebetalarna att betala för kalaset, dvs. för den formen ;av socialisering. På stålsidan finns det många exempel, som herr Åsling vet.

De lönsamma bitarna skall enligl den filosofi som herr Åsling gör sig till tolk för tas ut ur Statsföretag AB. Kvar skulle då egentligen bli elt andra Samhällsföretag, om industriministerns innersta tankar skulle fullföljas. Vad innebär det här? Jo, det innebär att de privata intressena skall bära frukterna av samhällets insalser. Det är en ekonomiskt dälig politik för skattebetalarna. Men jag kan förstå detta, om det är en medvetet dålig borgerlig politik, som syftar till att bryta sönder Statsföretagsgruppen och att la bort ett av samhällets näringspolitiska instrument. Det är möjligt att regeringens avsikter härvidlag då klarnar. Därför är det verkligen tur att den här debatten, som kunde sioppa en del av industriministerns mest långtgående planer, uppstått.

Avsikten var ju vidare atl en proposition om Statsföretag skulle läggas fram redan i höstas. Nu blev det inte så. Frågor som rörde SSAB och LKAB bröts ut och behandlades i särskild ordning av riksdagen. Övriga finansiella frågor sköts upp till våren. Redan i höstas hävdade vi socialdemokrater att fördröjningen kunde leda till allvarliga problem vid planeringen av verksamheten i en del av Statsföretags dotterbolag. Industriministern kommer ihåg atl jag särskilt pekade på bl. a. Eiser i riksdagsdebatten. Nu försöker industriministern, herr talman, att skylla på Statsföretags styrelse och den politiska oppositionen i riksdagen, som fullgör sina uppgifter när det gäller granskningen av den sittande regeringen. Nu kan herr Åsling inte lägga fram någon proposition eftersom den politiska oppositionen till höger och till vänster har varit ofin nog att kritisera honom för a) hans brevväxling med Statsföretagsgruppen, b) olika presskonferenser samt c) hans så gott som dagliga uttalanden om Statsföretag.

Men vi har ju inte fått några förslag till riksdagen att behandla. Vi har i tidningar kunnat läsa om herr Åslings göranden och låtanden, eller sett pä TV och hört på radio om dem. Det är emellertid först i denna debatt som man frän politiskt häll säger till herr Åsling; Självfallet mäste riksdagen ha en redovisning redan i vär i fråga om de statliga företagen och en redovisning av det finansiella tillskott som behövs till Statsföretag. Dä hävdar jag alt del naturligtvis finns möjligheter att redan nu ta fram lösningar som skapar arbetsro i Statsföretag, utan att man för den skull behövde föregripa resultatet av organisationsutredningen.

Del får ju inle vara så att industriministern sitter i ett hörn och trilskas i

besvikelsen över alt Statsföretagsfrågorna har gäll honom emot. Här slår alllför mänga människors jobb och trygghet pä spel för all vi skall ha råd med den typen av - om jag får begagna etl uttryck som vi ibland använder -prinsessan-på-ärten-fasoner.

Den poliliska oppositionen i riksdagen har sagt nej till herr Åslings olika turer och sagt att dessa skall redovisas här. Jag ansvarar för den socialdemokratiska oppositionen och har dessutom lagl fram ett antal förslag men ocksä gjort ett antal instämmanden i det som herr Åsling nu avser atl göra. Dä är del vikligl att vi i första hand kan koncentrera oss pä att få sakligt rikliga lösningar, på att arbetsgruppen får arbetsro och möjlighet atl komma med sakligt riktiga lösningar som en regering i höst kan presentera för riksdagen, men också atl den nuvarande regeringen lar sill ansvar för atl de slatliga företagen får det finansiella tillskott som de behöver för att kunna arbeta och för atl kunna planera.

Nr 88

Torsdagen den 25. februari 1982

Om de statliga företagens verksamhet och framtid

Anf. 18 SVEN HENRICSSON (vpk):

Herr talman! Som man hanterar en sak sä blir också reaktionerna - det är ju en gammal sanning. Om jag går lill väga på ett visst sätt, kanske litet klantigl, kanske litet fyrkantigt, kanske Htet självrådigt, då blir ocksä reaktionerna därefter. Om jag däremot närmar mig en problematik på ett mjukare sätt och så att säga konsulterar alla krafter som kan ha intresse i frågan, innan jag går till definliva åtgärder, finns det stora utsikter atl man kan komma fram lill lösningar. Det är väl jusl detta, herr Åsling, som man borde ha haft i tankarna, då man attackerade frågan om en omorganisation av Statsföretag.

Herr Åsling vill inle svara på frågan hur det kommer atl gå med ASSI, Domänverket och NCB och idén om att sammanslå dessa tre företag. Det fär jag väl tolka pä det viset atl det ändå ingår i direktiven för utredningen att den skall eftersträva en form av sammanjämkning mellan de här företagen, vilkel ju inte alls är omtyckt av de anslällda.

Margaretha af Ugglas säger att det blir så väldigt dyrt med Statsföretag. Ja, det är klart att det ofta kan bli dyrt när Statsföretag i mänga fall får ta över sådana uppgifter som inte det privata näringslivet vill lägga sin hand vid. Hur dyrt blir då det privata näringslivet här i landei? Arbetslösheten uppgår nu till 153 000 personer. Jag säg ett dokumenterat program i TV, där man hade räknai ul - det har för resten ställ i seriösa tidningar - att arbetslösheten kostar vårt land 7 miljarder kronor per månad eller lika mycket som försvaret. Mäste inte något av dessa förluster gottskrivas den mycket omhuldade marknadshushållningen och den privata företagsamheten, som Margarelha af Ugglas har tagit på entreprenad att alltid försvara?

När det gäller privatiseringen, som här är pä tal, sä låt oss för all del komma ihåg att många av de här krisföretagen faktiskt har kommit frän det privata näringslivet. Man har från statens sida varit tvungen att la över sådana företag som de privata ägarna inte ville ha med att göra. Samhället-staten, som kände ett något större ansvar, måste hoppa in och göra någonting för atl rädda arbetssituationen, sysselsättningen och förhållandena på många orter.

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Om de statliga företagens verksamhet och framtid

Det är bara ett exempel på hur samhällel måste ta itu med problemen, när inte det privata näringslivet klarar dem. Men detta säger man naturligtvis inle ett ord om från moderaternas sida, utan man talar om att man skall försöka privatisera. Ja, det är väl i så fall sådan verksamhet som lönar sig, som går bra, som man vill ta över. Det har ju bevisats atl man inte vill ha atl göra med det som körts i botten och där ägarna har lämnat skutan. Det överlämnar man med varm hand till samhället och de många gånger omhuldade skattebetalarna att ta över ansvaret för. Jag tror att vi skall ha klart för oss att detta också har en ideologisk sida.

Jag skulle till slut vilja citera vad centern sade pä sin stämma den 5-6 mars 1970; "Slalliga företag i näringslivet bör förekomma då enskild eller kooperativ företagsamhet inle står till förfogande för upprätthällande av produktion och sysselsättning eller inte kan tillgodose sociala behov."

Det är med andra ord så att i princip omfattar centerpartiet, och därmed industriministern, naturligtvis samma grundtanke som moderaterna, att detta med statlig företagsamhet är något nödvändigt ont som vi helst skall göra oss av med. Försök inte komma undan den ideologiska frågeställningen!

Anf. 19 MARGARETHA AF UGGLAS (m);

Herr talman! Jag vill ge Sven Henricsson ett konkret exempel. Kabi lär vara ett av de få läkemedelsföretag i världen som har gätt med förlusl och som fortfarande har mycket dåligt resultat. Jag tror att man med fördel skulle kunna sälja Kabi till nägra enskilda läkemedelsintressenler. Statsföretag skulle därmed få loss korta fordringar på över 200 milj. kr. och kanske ännu mer, och det skulle naturligtvis förbättra Statsföretagskoncernens ställning.

Jag vill till industriministern säga, att man kan få intrycket, av hans sätl att debattera, att den ende som inte bär något ansvar i den här tråkiga historien är industriministern själv. Industriministern är väl ändå inte sä lällskrämd att han - när han efter ett skissartat bud, framlagt vid en presskonferens, får mothugg på en punkt, nämligen att staten skall köpa Procordia av sig själv för 2 miljarder kronor - lägger alla sina ambitioner på hyllan? Var hans förslag inte mer genomtänkta än så?

Jag kan försäkra industriministern att vi moderater är beredda att resonera om nya riktlinjer, med omedelbar verkan, för Statsföretags verksamhet. I detta hänseende är jag ense med Thage Peterson. Jag menar att riksdagen under våren måste få en redogörelse för Statsföretags problem och dess ställning och måste få tillfälle att ta ställning lill målsättningen för Statsföretags verksamhet. Men, herr Åsling, försök samla en borgerlig majoritet runt etl sådant förslag!

Med det jag sade om Statsförelags styrelse menade jag något sä enkelt som all den rimliga tågordningen hade varit alt styrelsen först fått presentera etl förslag till hur koncernens problem skall lösas. Då hade i första hand styrelsen fått ta sitt ansvar.

Anf. 20 SVEN ANDERSSON (fp);

Herr talman! Thage Peterson sade atl vi helt skall glömma den proposition om industripolitiken som folkpartiregeringen lade fram 1979. Det är möjligt att Thage Peterson vill glömma att vi har fått statens industrifond, att vi har fäll möjligheter att på ett bättre sätl än tidigare sälja teknik till utlandet. Del är möjligt att Thage Peterson anser atl det är onödigt att vi har en industrifond som kan hjälpa svenska företag med olika utvecklingsprojekt -mänga av dem mycket intressanta. Den fonden kom lill 1979, och det är ett exempel på vad propositionen medförde.

Som jag sade innebar folkpartiregeringens proposition en stark markering av marknadsekonomin. Thage Peterson säger att han nu har läst vårt nya partiprogram, och att det skulle innebära en förändring. Men jag hävdar att vi har samma uppfattning som tidigare. Det är dock rätt naturligt atl man i elt läge där vi har stora problem med vår ekonomi lyfter fram de näringspolitiska frågorna mer än de sociala. I övrigt har inte vår inställning förändrats på något sätt.

Under alla de år jag har varit här i kammaren har jag ofta företrätt partiet i de näringspolitiska frågorna. Och det torde ha framgått med all önskvärd klarhet att vi har velat markera marknadsekonomins betydelse.

Herr lalman! Sedan några ord om folkpartiregeringen. Man får ofta här i kammaren höra uttryck som; Under den tid som det lilla folkpartiet satt i regering. Är det sä att det inte går att få fram en majoritetsregering, då får man trots allt leva med den lilla regering som man lyckats enas om. Märkvärdigare än så är det inte. Detta är verklighelen.

Anf. 21 Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Thage Peterson säger att jag har medverkat till att överbetala konkursförelag, som sedan har tillförts Statsförelag. Det är ett ganska otroligt påstående om man ser det i dess historiska belysning, om man ser på de propositioner och andra åtgärder som vi har diskuterat här i riksdagen tidigare. Jag kan exempelvis nämna propositionen om SSAB - vilken väl är den Thage Peterson främst avser - och propositionen om Svenska Varv. Där harju enighet vunnits i kammaren. Socialdemokraterna har varit med om alt göra dessa strukturinsatser i statlig regi.

Jag har sä många gånger upprepat skälen till att SSAB fick den konstruktion det fick; Det var angeläget att undvika en kollaps i handels-stålsindustrin 1977. Jag behöver inte ödsla många ord på det. Men mot bakgrund av alla våra debatter tycker jag atl man skulle slippa få enkla, schablonmässiga påståenden som att jag slentrianmässigt skulle ha överbetalat konkursföretag.

Sedan sade Thage Peterson - och det är långt mera intressant - att man inle skall sälja lönsamma statliga företag, därför att privata då kan skörda frukterna. Det innebär att man inte kan sälja något! Tar Thage Peterson dä också avstånd frän de försök till arbetskooperativ, dvs: löntagarägande, som förekommer bl. a. inom Eisergruppen? Det är i så fall en mycket doktrinär socialislisk inställning, som jag djupt beklagar. Men den är måhända

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Om de statliga företagens verksamhet och framtid

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Om de statliga företagens verksamhet och framtid

■?2

avslöjande för socialdemokratins - eller i varje fall Thage Petersons - attityd i den här frågan. Jag hoppas att jag har fel här - jag ger nu Thage Peterson möjlighet att korrigera detta intryck.

Thage Peterson sade atl fördröjningen av propositionen är beklaglig, ja, t. o. m. farlig. Han hade väntat en proposition redan i höstas. Vi har i samband med LKAB- och SSAB-propositionerna redovisat varför vi inte kunde framlägga en sådan proposition - vi ville gå igenom och analysera Statsföretags lotala situation, finansiellt och organisatoriskt.

Regeringen väntade självfallet att dessa klara uttalanden och de täta kontakterna skulle resultera i alternativa förslag från styrelsens sida. Men av skilda anledningar har inte några ' Wana kommii. Arbetet har alltså bedrivits i regeringskansliet.

Thage Peterson säger att man mol denna bakgrund redan nu borde framlägga förslag. Ja, som jag sade i mitt första inlägg är jag beredd all i samband med utarbetandet av tilläggsbudgeten fastställa Statsföretags kortsiktiga finansiella behov, sä att man kan lösa de mera akuta problemen.

Men bakom Thage Petersons resonemang ligger, anar jag, att Thage Peterson är något ångerfull beträffande den socialdemokratiska inställningen, som i så avgörande omfattning bidragit till förseningen av hela beslutsprocessen. Jag tycker att det i så fall är en nyttig självprövning som här till sist har skett.

Sven Henricsson säger att jag borde ha samrätt med olika krafter och inte burit mig så, som han sade, fyrkantigt åt. Faktum är att jag under hand haft många kontakter om den tillämnade propositionen, både till höger och till vänster. Den vanliga attityden hos oppositionen till vänster och till höger är att man säger: Kom med en proposition - så får vi se hur vi ställer oss i kammaren.

Denna har attityden varit när vi, i höstas och senare, gäng efter annan diskuterat en reorganisation av Statsföretag. Därför fanns det inga andra möjligheter för mig än all lägga fram ett propositionsutkast.

I detta sammanhang kan jag också lill Margaretha af Ugglas säga att jag alltså i det längsta väntat på initiativ i det avseendet från Statsföretags styrelse. Det var inte sä alt jag lade fram någon skrivelse på en presskonferens. Jag hade anledning alt presentera Statsföretags nye styrelseordförande och något bemöta den synnerligen onyanserade kritik och debatt som jag hade mött med utgångspunkt från vissa påståenden om en uppsplittring av Statsföretag etc.

Här berättar nu Margaretha af Ugglas någonting som är en nyhet; Det var bara förslaget att man skulle lyfta ut 30-företagsgruppen Procordia som moderaterna motsatte sig. Men om Margaretha af Ugglas hade lyssnat pä mig hade hon fått klart för sig att Procordia egentligen bara är en liten symbolfråga. Principfrågan är att få en mer ändamålsenlig, en mer decentrahserad organisation av Statsföretag. Att man sedan har fokuserat debatten kring Procordia är faktiskt inte mitt fel.

Procordia gjorde det möjligt alt illustrera de nya krav som vi måste ställa

pä Statsföretag, nämligen att man med ökad omsorg själv måste frigöra kapital och inte ensidigt kan lita på skattebetalarna och staten när det gäller kapitalpåfyllnad. Genom att betala Procordia med fem års avkastningsvärde hade man givit Statsföretag reella möjUgheter att ta itu med de verkliga problemföretagen. Det är andan och meningen i de utredningsdirektiv som nu gäller.

Margaretha af Ugglas säger att jag först borde ha avvaktat ett förslag från styrelsen, att jag borde ha visat den respekten för styrelsen. Jag var beredd att göra det. Jag betonade i diverse debatter, bl. a. här i riksdagen i höstas och vid olika tillfällen i vintras, atl avsikten var att fä till ständ en reorganisation och göra en genomgång av Statsföretag. Den stund nalkades dä jag var tvungen att lägga min proposition - före den 10 mars. Jag hade fortfarande inget alternativt förslag från Statsföretags styrelse trots mina uppmaningar. Jag var alltså tvungen att lägga ett eget förslag. Därav det brev som gick till styrelsen med redogörelse för den tillämnade propositionens innehåll.

Jag skulle vilja be debattörerna och kammarens ledamöter att i en sådan här fråga se lill de reella dokument och de reella förslag som finns och inte i så stor utsträckning låta sig styras av rubriker och massmediainslag, som i stor utsträckning har sin bakgrund i att en tillämnad styrelseordförande fann sig föranlåten att reagera mot de interna direktiv som jag hade för arbetet i regeringskansliet. Se till substansen och till de konkreta förslagen och diskutera inte utifrån rubriker och lösryckta påståenden! I så fall skulle debatten bli mycket mer meningsfull.

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Om de statliga företagens verksamhet och framtid

Anf. 22 THAGE PETERSON (s);

Herr talman! Tag inte så illa upp uttrycket "den lilla regeringen" om folkpartiregeringen, Sven Andersson! Jag skall ändra mig och i fortsättningen kalla den för den stora regeringen. Det kanske bättre överensslämmer med den regeringens uppträdande gentemot riksdagen - den trodde ju alltid att den hade majoritet i riksdagen.

De statliga företagen har liksom mänga andra företagsgrupper svära problem. Men de har ocksä goda utvecklingsmöjligheter. Dä menar jag att det behövs inga uppslitande pohtiska strider för att få fram den bästa organisationsformen för Statsföretag. Tag vara på den enighet som finns i flera av frågorna, herr Åsling! Men det gör herr Åsling inte. I stället fortsätter han att göra sina egna tolkningar eller misstänkliggöra debattörernas yttranden.

Jag är därmed inne på frågan om det finansiella tillskottet i Statsföretag. Den vinkling som industriministern försökte ge den frågan underströk på ett kusligt och beklagligt sätt att industriministern sitter i ett hörn och trilskas i besvikelse över att Statsföretagsfrågorna har gått honom emot.

Nu säger industriministern atl han inte kan lägga fram några finansiella frågor i den ordning som var tänkt och att det bl. a. är socialdemokraternas fel. Men vi rår inte för att industriministern har hanterat dessa frågor så klantigl att han har fått fastlåsningar åt i stort sett alla häll. Hans hantering får

3 Riksdagens protokoll 1981/82:88-91

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Om de statliga företagens verksamhet och framtid

inte gå ut över Statsföretag och de nödlidande företagen. Det hävdar jag. Det är fullkomligt orimligt att fortsätta all sprida osäkerhet och oro, vilket får negativa konsekvenser i Statsföretagsgruppen, genom att yttra sig sä som industriministern nu gjorde. Eftersom den politiska oppositionen i riksdagen har kritiserat honom för hans olika turer, skall han minsann ge den igen. Vad är detta för resonemang av en industriminister? Vad vi vill se är ju atl industriministern på riksdagens bord presenterar ett sakunderlag, som ger Statsföretag möjligheter till en rekonstruktion av vissa företags ekonomi. Jag upprepar; Här stär alltför många människors jobb och trygghet pä spel för att vi skall ha råd med denna typ av handläggning av frågorna.

Herr talman! Industriministern sade i elt av sina inlägg att man skall tänka på skattebetalarna och uppnå en högre effektivitet i Statsförelag. Det tycker jag är bra. Det kan jag instämma i. Därför hade industriministern fattat tag i organisationsfrågorna. Om nu skälen var dessa, kan man fråga: Varför i Herrans namn har industriministern då handlagt denna fräga sä, alt det höll pä att bli pannkaka av alltihop, innan han slog till reträtt? Herr Åsling lyckades ju komma påkolissionskurs med Statsföretags hela styrelse, med den nye ordföranden i Statsföretag - om olika uttalanden stämmer - med de anställda samt med oppositionen här i riksdagen till höger och vänster. Värst av allt är att hela handläggningen har skadat Statsföretag. Detta är allvarligt.

Jag skulle därför i detta inlägg vilja säga så här: En regering skall utveckla och samla nationen och inte, som Sveriges regering nu gör, slå sönder och skapa olust, onödiga strider och passivisering. Denna fråga har spridit osäkerhet och oro hos de anställda och hos företagsledningarna inom gruppen. Det är olyckligt för Sverige och det svenska folket att landets regering sysslar med att riva ned, sälja ul och skapa oro, när den i stället borde ägna sig ät arbetsuppgifter, som lyfter upp och ger framtidstro. Därför har jag några råd att ge industriministern från denna debatt:

Sätt i gång med att avhjälpa arbetslösheten! Stoppa industridöden! Se till alt byggandet hålls uppe och investeringarna kommer i gång! Hejda den sociala nedrustning som är pä gång med angreppen på sjukförsäkringen! Vad Sverige nu behöver är ändå en lång period, där alla våra krafter samlas för att bygga upp och utveckla Sverige. Då måste vi få stopp pä en politik, som bara river ned och avvecklar.

Anf. 23 SVEN HENRICSSON (vpk);

Herr talman! Jag har här gjort gällande att regeringens ekonomiska politik har bidragit till problemen för Statsföretag och att man i detta fall inte kan se några vattentäta skott mellan industridepartementet och Statsföretag. Regeringen har del i de problem som Statsföretag har fält brottas med. Jag kan dä citera ur ett delbokslut från Statsföretag avseende perioden januari-augusti 1981. Där sägs: "Dollarkursutvecklingen under de två första tertialen har medfört kursförluster för Statsföretagsgruppen pä netto 262 Mkr avseende långfristig upplåning i utländska valutor. Devalveringen i

september beräknas innebära ytterligare ca 240 Mkr i orealiserade kursförluster."

En liknande redovisning har f. ö. lämnats av ASSI. Pä grund av svårigheterna att få kredit t. o. m. hos svenska banker har .ASSI tvingats atl låna pengar på USA-marknaden till höga kostnader, vilkel har bidragit till likviditetsproblemen.

Det var väl ändå så, herr Åsling, att vi till våren 1982 blev lovade en proposition med omprövning av Statsföretags verksamhet. Det är ett faktum, det står ju i handlingarna. Självfallet hade denna skrivning betydelse för utfallet av det beslut som riksdagen fattade i kapitaltillskottsfrågan.

Nu kommer det ingen sädan proposition. Ett löfte är brutet helt enkelt. Det fär man då förklara på olika sätt, men där fanns ett löfte om en proposition, och det har inte infriats.

Margaretha af Ugglas behöver också några ord - det gäller Kabi. Jag vill bara säga att det skulle smaka fågel för privatföretagsamheten att fä ta hand om hela läkemedelsindustrin här i landet. Det skulle vara mums. Varför inte Tobaksbolaget och Vin- & Spritcentralen? Det vore väl ännu mer räntabelt att ha dessa företag.

Jag förväntar fortfarande svar frän industriministern på mitt påstående om att hans intentioner när det gäller Statsförelag praktiskt taget ordagrant stämmer överens med den stora moderatmotionens krav på sönderdelning och privatisering av Statsföretag. Jag kan inte undgå att märka denna klara kongruens mellan de båda företeelserna, industriministerns inställning och moderaternas krav i motionen.

Ta avstånd en gång för alla från privatiseringslinjen!

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Om de stadiga företagens verksamhet och framtid

Anf. 24 MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Herr lalman! Jag har naturligtvis uppmärksamt lyssnat pä industriministerns synpunkter. Bästa sättet att komma ifrån diskussionen via presskonferensen är naturligtvis att förelägga riksdagen en genomarbetad proposition.

Men det besked som jag framför allt saknar från industriministern i den här debatten är hur förlustflödena i de statliga företagen skall minska sä snart som möjligt. Här hjälper inte utredningar. Här behövs en handHngskraftig företagsledning och styrelse och en realistisk målsättning för verksamheten.

Mot den bakgrunden är det djupt beklagligt att industriministern skjuter hela problematiken framför sig - och skjuter den till efter valet. Det tycker jag icke är ansvarsfullt.

Anf. 25 SVEN ANDERSSON (fp);

Herr talman! Thage Peterson är en mycket dålig historieskrivare, när han gör gällande att folkpartiregeringen - den lilla folkpartiregeringen, som han tidigare sade - var väldigt stödd'g när den lade fram sina förslag. Jag vill påstå - och jag har ju litet erfarenhet av hur det var - att det måste till ett visst mått av ödmjukhet i många fall och mycket av överläggningar och resonemang för

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Om de statliga företagens verksamhet och framtid

att regeringen skulle få sina propositioner igenom. Jag tycker att Thage Peterson borde kunna instämma i den historiken i stället för all hävda att vi har visat stöddighet.

Men ändå vill jag säga alt jag tycker att det är kvalificerat larv att hälla pä och tala om den lilla regeringen eller som Thage Peterson nu gör - inom citationstecken såvitt jag kan förstå - den stora folkpartiregeringen. Låt oss sluta med delta! Vi får trots allt arbeta under de förutsättningar som bjuds här i kammaren.

Anf. 26 Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! När Thage Peterson säger att regeringen vill riva ned, sälja ut och skapa oro, låter det som en saga, mol bakgrund av vad som egenfligen har skett under de senasle sex åren i fråga om insatser för atl rädda industristrukturen och åtgärder för att säkra tillgången till arbele. Detta innebär alt vi här i landet ju trots allt har bland de lägsta arbetslöshetssiffrorna i industrivärlden i. n.

Det är faktiskt att missbruka orden och ordens valörer att göra ett sådant påstående som Thage Peterson gjort.

Så sent som i december antog riksdagen på mitt förslag en rekonstruk-tionsplan för LKAB och ett nytt avtal för SSAB, en insats pä 2,9 miljarder. Jag har redan redovisat vilka medelsbehov Statsföretag har för den närmaste tiden, och jag var beredd att framlägga förslag om dessa - de var i storleksordningen 3,2 miljarder. Är det atl riva ned? Är det atl sälja ut? Är det att skapa oro att ikläda sig sädana förpliktelser? Det faller på sin egen orimlighet. En debatt på de villkoren är jag verkligen inte speciellt imponerad av.

Om man försöker sammanfatta denna debatt kan man säga att den framför allt har en konstitutionell aspekt, herr talman. Del handlar om statens relationer till sina företag och om relationerna mellan den som företräder staten och de statliga företagen.

Vad som hände var att Statsföretag fick en redogörelse för hur propositionen skulle se ut. Oppositionen sade ingenting om detta.

När sedan Statsföretags styrelse gick emot mina förslag gick ocksä oppositionen, både socialdemokraterna och moderaterna, ut och tog avstånd från en proposition som ännu inte var framlagd. Man gav sitt stöd till en styrelse som inte respekterade förslagen frän ägarens företrädare. Man föregick alltså den riksdagsbehandling som i vanlig konstitutionell ordning skulle ske av mitt förslag till rekonstruktion av Statsförelag. Man grundade hela sitt agerande på den pressdebatt som uppstod därför att den tilltänkte ordföranden inte ville acceptera mina utredningsdirektiv.

Min konklusion är att detta är rätt anmärkningsvärt. Del är ett bräckligt underlag moderaterna och socialdemokraterna haft för sitt agerande i den här debatten. Jag kan starkt ifrågasätta om det är på detta sätt vi här i kammaren skall ta ansvar för den statliga företagsamheten.

Anf. 27 THAGE PETERSON (s):

Herr talman! Industriministern trodde möjligen att han skulle få sista ordet i och med del här inlägget. Av två skäl kan han dock inte få det.

Först och främsl är det ju så, att om landets regering vill ändra målsättningen och rikflinjerna för Statsföretag, måsle regeringen gå till riksdagen med sin begäran. Industriministern och regeringen kan således inle själva hälla på att "pula" med den frågan, utan regeringen får verkligen la skeden i vacker hand och försl lägga fram sina förslag inför riksdagen. Men det ville industriminister Åsling inte göra. Han försökte i stället tricksa med en egen väg för atl komma fram till riksdagen, nämligen att först göra en affär med Statsföretag. Det brev han sände till Statsföretag innehöll ett affärsbud, vilket Statsföretags styrelse sade nej till.

Den form av ministerstyre som industriministern nu vill ha är främmande för den svenska författningen. Industriministern säger att han är förgrymmad på Statsföretag, därför att detta företag inte gjorde som han ville. Men om spelreglerna skulle ha följts borde industriministern från början ha gått till riksdagen med en anhållan och sedan - med ett riksdagsbeslut i sin hand - ha skött affärerna med Statsföretags styrelse. Nu valde industriministern emellertid att gå en annan väg. Detta är en del av den vådliga hantering av Slalsföretagsfrågan som jag har kritiserat.

Sedan mäste jag säga, när industriministern nu i den här debatten drar in Statsförelags ordförande och den tilltänkte VD:n där, att det väl ändå inte var Karl-Axel Linderoth som tvingade ut herr Åsling på den här galejan. Tvärtom var det väl så, alt industriministern gav färdiga direktiv om att la ut Procordia ur Statsföretagsgruppen, sälja ut lönsamma bitar och företa en omfattande omorganisation av Statsföretags verksamhet. Detta tvingade då industriministern att ge information, som lämnades vid bl. a. presskonferenser. Det är alltså inle korrekt att säga att det var Kari-Axel Linderoths agerande som tvingade ut industriministern; det var ju i stället industriministerns eget agerande, som tvingade ut Karl-Axel Linderoth att ge ett besked beträffande VD-posten - och det beskedet tycker jag att man bör ha den allra största respekt för.

Det är därför litet illa, herr talman, att industriministern när vi ändå i kammaren här i dag kan konstatera att han har slagit till reträtt pä väsentliga punkter i Statsföretagsfrågan och när vi frän vårt häll är överens med honom om flera saker - bl. a. om behovet av en översyn Statsföretag - ändå fortsätter den här debatten med att genom nya tolkningar öka den osäkerhet och den misstämning som säkerligen råder på många håll i den statliga företagsverksamheten. Han kommer med nya turer kring Statsföretagsfrågan. När jag höll mitt första anförande hoppades jag att han inte skulle fortsätta med detta, utan att han skulle ge Statsföretags styrelse - och även den arbetsgrupp som skulle handha den här frågan - arbetsro. Av någon underlig anledning vägrar han att göra det. Stridsglad som han är fortsätter han diskussionen i helt nya banor som om ingenting hade hänt.

Sedan sade industriministern att min bild av Sveriges regering och dess politik verkar som en saga. Jag tror inte, herr Åsling, att de arbetslösas

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Om de statliga företagens verksamhet och framtid

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Om de statliga företagens verksamhet och framtid

tillvaro är någon saga. I allra högsta grad är det fräga om en hård vardag och en härd verklighet. De arbetslösa ungdomarnas tillvaro är ingen saga, och detsamma gäller också de människor som har slagits ut pä grund av den borgerliga industripolitiken. Vi har ju haft den utvecklingen i vårt land att arbetslösheten har stigit till 1930-talshöjd. Vi har förlorat tiotusentals industriarbeten runt om i vårt land. Människor går i dag arbetslösa till följd av regeringens politik. Det är ingen sagovärld, herr Åsling, det är en verklighet.

Anf. 28 SVEN HENRICSSON (vpk):

Herr talman! Det är väl så att vi har kommit till slutet av den här debatten. Den har ju i många stycken varit intressant ur en ideologisk aspekt. Värt parti går inte i god för att Statsföretag är den bästa av förelagsformer. Var och en vet att även de statliga företagen lämnar åtskilligt övrigt att önska när det gäller medbestämmande och demokrati för de anställda. Här skulle vi vilja se en högre grad av självstyrelse för de anställda.

När moderaterna går till bred attack och ifrågasätter allt vad Statsföretag heter och eftersträvar privatisering, visar detta att det ocksä rör sig om en klassfråga, en ideologisk fräga. Moderaterna vill slå ned varje tanke på ett socialt ägande och en social syn på produktionen. Samma resonemang går igen när vi här i landet diskuterar löntagarfonder och andra former för socialt bestämmande över produktionen. Man menar att varje tanke på detta skall krossas, eftersom man anser att det är någonting som är riktal mot den heliga privata äganderätten. Det är därför som jag i den här debatten gör en ideologisk utflykt - jag tycker att det är nödvändigt alt sammanfalla på det viset.

Jag är besviken på centerpartiet. Centerpartiet har ibland visat att det inte alltid sväljer de moderata förslagen och att det inle alltid utan vidare ställer in sig i ledet. Pä centerpartihåll har man faktiskt ofta framfört tanken att vi också måste ha en social syn pä produktionen, ha respekt för kooperation och socialt ägande. Jag skulle ha önskat att industriministern hade avslutat den här debatten genom att ta avstånd från moderaternas attacker mot det sociala ägandet och Statsföretag och frän moderaternas envetna krav pä en privatisering av den statsägda sektorn.

Anf. 29 MARGARETHA AF UGGLAS (m);

Herr lalman! Visst är det bra med en social produktion, men vi behöver nog också lönsam produktion, om vi skall ha råd med den sociala produktionen.

Herr talman! Jag hade inte tänkt att begära ordet mer, men eftersom industriministern avslutade sina inlägg med felaktiga beskyllningar, måste jag bemöta dessa. Lägger man bud på presskonferenser, fär man ofta svar via massmedia. Från moderat håll har vi inte tagit ställning, varken för eller emot herr Åslings bud eller för eller emot Statsföretags styrelses bud i dess helhet. Vi är beredda att ta värt ansvar här i riksdagen. Vi är beredda alt ta det i vär, och vi är, herr industriminister, öppna för alla diskussioner. Enligt vär

mening är det djupt oroande att man skjuter hela problemkomplexet Statsföretag framför sig, att man låter förlustflödena fortsätta. Här mäste det till en handlingskraftig styrelse och ledning, och här måste det också till en realistisk målsättning.

Anf. 30 Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Fär jag med anledning av det senaste inlägget säga att Margaretha af Ugglas härmed tar avstånd från vad både Ulf Adelsohn och Gösta Bohman har sagt i sina kommentarer, där de har varit negativa till mina tankar att dela upp Statsföretag i mera överblickbara enheter, flytta ut Procordia, skogsgruppen etc. Det kallades av Gösta Bohman för att "trixa" med lösningar - ett yttrande som Thage Peterson med välbehag har citerat tidigare. Men är moderaterna benägna för en omprövning, är det klart att det är intressant. Det är dock sent påtänkt. Med hänsyn till gällande regler finns det nu ingen möjlighet att lägga fram en proposition inom föreskriven tid. Vi får återkomma till medelsbehoven och den kortsiktiga redovisningen i samband med tilläggsbudget III. Det har jag tidigare lovat.

Jag är, Thage Peterson, öppen för samförstånd. Jag vill avpolitisera Slalsföretagsfrågan. Jag har försökt hitta vägar ut ur en mycket besvärlig situation. Och jag tycker att jag är skyldig kammarens ledamöter att säga att alla faser i denna process inte har kunnat redovisas här i dag. Jag fär återkomma till de frågorna.

Det bör måhända vara mig förlåtet att jag, när Thage Peterson och andra kritiserar mig för handläggningen av frågan, går i svaromål och påpekar det principiellt och konstitutionellt betänkliga i det sätt på vilket socialdemo krater och moderater har agerat i denna debatt. Thage Peterson har så rätt när han säger; Vill regeringen någonting, har den att lägga fram en proposition till riksdagen. Javisst! Det var också avsikten. Men propositioner måste rimligen förberedas, öch det ansvariga statsrådet måste i det sammanhanget ha rätt att korrespondera med den berörda statliga företagsgruppen och informera om hur de förslag som sedan skall framläggas för riksdagen ser ut. Det var vad som skedde i ett brev till Statsföretag. När Statsföretags ledning reagerade mot detta brev, gick både socialdemokrater och moderater in i beredningsprocessen och kritiserade officiellt en proposition som ännu inte var framlagd, vilket gjorde att jag insåg att jag inte kunde lägga fram den.

Margaretha af Ugglas och Thage Peterson får ursäkta mig, men detta kallar jag faktiskt ren och skär politisk opportunism. Både när det gäller riksdagens arbetsformer och när det gäller hanterandet av stadiga företag är det ytterligt betänkligt att man skall lösa allvarliga framtidsfrågor, såsom frågor om organisatorisk och finansiell rekonstruktion, i den atmosfär som då skapas. Jag hoppas att det är en gemensam erfarenhet som vi drar av denna process alt del inte får gå till på det sättet. Även om massmedia ger sin tolkning och även om det, Margaretha af Ugglas, blir nödvändigt att vid presskonferenser bemöta vissa inslag i debatten, måste regeringen ändå få avsluta sin beredningsprocess, för att sedan, när propositionen ligger på

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Om de statliga företagens verksamhet och framtid

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Om de statliga företagens verksamhet och framtid

riksdagens bord, ta debatten och kritiken. Om det inte skall gå lill så, äventyras våra demokratiska arbetsformer över huvud taget.

Anf. 31 MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Herr talman! Jag är inte medveten om att några moderater har varit inblandade i regeringens beredningsprocess. Vi sitter ju inle längre i regeringen.

Det enda moderata ställningstagande som jag känner till är just reaktionen på industriministerns uttalande i massmedia om Procordia, där staten så att säga skulle köpa av sig själv. Moderaterna tycker inte att det verkar så tilltalande. Något ställningstagande har icke gjorts från moderat håll - jag upprepar det - till förslagen i sin helhet, till herr Åslings bud, som presenterades på en presskonferens, eller till Statsföretags styrelses bud, också presenterat i massmedia. Vi avvaktar förslag till riksdagen, och vi hoppas att de kommer så snart som möjligt.

Anf. 32 THAGE PETERSON (s):

Herr talman! Så här i debattens elfte timme blir herr Åsling plötsligt mycket intressant. Han kastar sig in i den principiella och konstitutionella debatten. Jag har dä en fråga till industriministern; Menar herr Åsling verkligen att om regeringen bär sig klantigl åt eller säger dumheter på en presskonferens, så får inte oppositionen kommentera vad som har sagts eller lägga fram egna synpunkter på den fräga som har behandlats? Menar verkligen industriministern att oppositionen skulle vara förhindrad att t. ex. tala om för en industriminister att han har sagl något dumt, att han är på fel väg, att oppositionen tycker annorlunda?

Hur skall man annars tolka uttrycket opportunism? Vad har det med opportunism att göra, att jag som företrädare för den socialdemokratiska oppositionen tyckte att herr Åsling började hantera Statsföretagsfrågan väl vådligt och att jag snabbt gick ut och sade att frågan får avpolitiseras och dämpas ner om inte Statsföretag skall skadas? Tillsätt en arbetsgrupp, som kan göra översynen av Statsföretag! Lägg litet sordin på upprörda känslor! -Det var mina kommentarer. Menar verkligen industriministern att oppositionen inte skall kommentera den beslutsprocess beträffande Statsföretag som han tillsammans med tidningarna och andra massmedia är inbegripen i?

Anf. 33 Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Nej, förvisso har oppositionen all rätt att säga sin mening. Men tidningar och andra massmedia har knappast någonting med beslutsprocessen att göra. Däremot är naturligtvis mina relationer med och mina skrivelser till Statsföretag en del av beslutsprocessen, av beredningsprocessen, inför propositionsskrivandel. Det är Thage Peterson själv som föranleder mig att påminna om dessa samband, eftersom han nyss sade att om regeringen vill någonting, så har den att lägga fram en proposition för riksdagen.

Vad är det som har skett? Ja, jag har alltså underrättat den berörda företagsgruppen om propositionens innehåll. Plötsligt rusar dä socialdemokrater och moderater in i beslutsprocessen och tar avstånd från förslaget, i inte fullt så sköna ordalag som Thage Peterson nyss refererade - i väsentligt mer opportunistiska ordalag, vill jag påstå. Därmed har ju debatten om propositionen startat innan propositionen var utformad, innan den låg på riksdagens bord och innan man över huvud taget hade en kammardebatt. Oppositionen är självfallet i sin fulla rätt att göra på detta sätt. Men la dä ocksä konsekvenserna!

Och vilka är konsekvenserna? Jo, de är att det inte var möjligt att underställa riksdagen en proposition med det avsedda syftet, att Statsföretags 46 000 anställda lämnas i något större ovisshet. Vi skall se till att de inte behöver leva i den ovissheten, men självfallet blev ovissheten större när inte della samlade grepp kunde tas, som avsikten var. Del är alltså konsekvenserna. Har man det klart för sig bör man från oppositionens sida också tänka över sin situation en annan gång.

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Om de statliga företagens verksamhet och framtid

Anf. 34 THAGE PETERSON (s):

Herr talman! Det sista som industrimihistern sade är ju egentligen fullkomligt nonsens. Om en regering vill ändra på ett riksdagsbeslut, så kan ju detta inte ske genom en brevväxling med Statsföretags styrelse och icke heller genom en två eller tre presskonferenser. Vad som gäller är att riksdagen har fastställt riktlinjer och målsättningar för Statsföretags verksamhet. Det skedde 1969. Dessa har icke Sveriges riksdag ändrat på. Då menar jag att om regeringen vill ha nya riktlinjer, om regeringen vill att en ny målsättning skall gälla, sä måste regeringen faktiskt gå till riksdagen för atl få beslut om detta.

Detta var en av de saker jag sade i min kommentar till industriministerns
agerande i början. Jag ansåg det vara fel atl ta luren med Statsföretag i den
här frågan. Statsföretags styrelse hävdade också mycket riktigt, att industri
ministerns utspel stred mot riksdagens beslut om riktlinjer och målsättning
ar. ..

Nu har industriministern myntat ell nytl uttryck i vär konstitution. Han säger: Utredningsprocessen skall vara nästan fri från oppositionens kritik. Under tiden som.jag håller på med beslutsprocessen för att förbereda min proposition till riksdagen skall inte oppositionen kommentera mina göranden och låtanden.

Del är ell uttalande från industriministern som det vore intressant att fä synpunkter på från ledamöter i konstitutionsutskottet och också från våra grundlagsfäder. Det är verkligen ett nytt inslag i vår svenska demokrati när industriministern säger: När jag håller på att förbereda mina ärenden, sä skall oppositionen lämna mig i stort sett i fred.

Sedan, industriministern: För att få den klarhet som jag ansåg att oppositionen i riksdagen, svenska folket. Statsföretag, dess anställda och kommunerna borde ha i den här frågan framställde jag den 18 januari, alltså för långl mer än en månad sedan, den här interpellationen. Det var direkt

Nr 88

Torsdagen, den 25 februari 1982

Om de statliga företagens verksamhet och framtid

efter det all jag förstod att industriministern enligt min mening hade hamnat på fel väg som jag frågade: Vad är innebörden i och avsikten med de direktiv industriministern har lämnat beträffande de statliga företagen? Jag gjorde det för att få en debatt, för att fä en redovisning av industriministern i riksdagen. Jag hade inte haft någonting emot att få svaret långt tidigare. Jag hade inte sagt nej till ett svar bara ett par dagar efter den 18 januari, för jag var väldigt angelägen att få dessa klarlägganden och en chans att diskutera problemen. Nu fär vi debatten över fem veckor efter det att interpellationen framställdes. Det är en lång beslutsprocess som industriministern har kostat på sig - det måste jag säga.

Anf. 35 MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Herr talman! Beslutsprocessen har varit ännu längre. I en debatt den 10 december i fjol krävde jag besked av industriministern när det gällde Statsföretag. Så nog har industriministern haft tid på sig atl tänka och överväga. Han har även haft tid på sig att ta kontakt med berörda borgerliga partier i den här frågan. Det finns ju trots allt fortfarande en borgerlig majoritet här i kammaren, som det hade varit möjligt att samla till debatt om en realistisk målsättning för Statsföretag.

Vad industriministern kritiserar är ju faktiskt ingenting annat än debatten i ett öppet demokratiskt samhälle. Den vill väl ändå inte industriministern att vi skall avstå från. Jag är förvånad över att industriministern, som är en så garvad politiker, är så lättskrämd inför en sådan debatt.

Anf. 36 Industriministern NILS ÅSLING;

Herr talman! Jag kan försäkra Margaretha af Ugglas att jag inte är lättskrämd. Men om man skalar av missförstånd, missuppfattningar och dålig information och ser till substansen i moderaters och socialdemokraters anmärkningar mot mig i denna debatt, finner man att ett genomgående tema är atl anmärkningarna gäller handläggningen av frågan. Då måste jag faktiskt få försöka sortera begreppen, eftersom ni inte gör det själva.

Jag vill inte på något sätt - det vill jag understryka, Thage Peterson -ifrågasätta oppositionens rätt att när som helst kritisera regeringen och dess enskilda ledamöter. Den rätlen är självklar och oomstridd. Men la då konsekvenserna och skyll inte oron, ståhejet och presskonferenserna på mig. Vad är det som hänt? Jag har alltså avlåtit en skrivelse till Statsföretags styrelse med en redogörelse för vad en tillämnad proposition skulle innehålla. Oppositionen fann det opportunt att gå in i diskussionen då och diskutera frågan vid det tillfället och inte när den tillämnade propositionen ligger på kammarens bord. Det är klart att det skapar oro och förvirring, när man från oppositionens sida går in i ledet mellan ansvarigt statsråd och de statliga företag som är föremål för propositionen och beredningsarbetet. Skyll inte oron på mig. Ta er en funderare på hur ni handlat i denna fräga! -Detta är mina sista ord i den här debatten.

Anf. 37 MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Herr talman! Eftersom industriministern väljer att själv recensera den här debatten och inte denna gäng överlåter det åt massmedia, vill jag nog ända sammanfatta min egen huvudkritik i två punkter.

Den ena gäller varför ingenting hänt i fråga om de statliga företagen under två borgerliga mandatperioder och under de sex år som industriministern varit industriminister.

Den andra punkten är min oro för och min kritik av att man nu skjuter hela frågan framför sig till efter valet.

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Meddelande om frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Föredrogs och hänvisades
Proposition

1981/82:105 till justitieutskottet

7 § Anmäldes och bordlades
Propositionerna

1981/82:69 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Tunisien 1981/82:107 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Republiken

Korea 1981/82:108 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Sovjetunionen 1981/82:112 Lag om styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser

8 § Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts den 25 februari

1981/82:277 av Sten-Ove Sundström (s) till industriministern om volframfyndigheten i Tjåmotis:

Världskonsumtionen av volfram har ökat snabbt under de senaste åren. Sverige importerar över 80 % av sitt behov av volfram som i huvudsak används som legeringsämne i verktygs- och snabbstål. Malmen i landels enda volframgruva beräknas räcka i ca tio år. Jakten på nya fyndigheler har bl. a. resulterat i lovande fynd i Tjåmotis i Norrbotten.

Denna fyndighet beräknas innehålla flera miljoner ton vojframmalm samt anses vara den bästa fyndigheten i landet. Nämnden för statens gruvegendom har mutat in området, som bör detaljprospekteras under de närmaste åren. Med tanke på landets volframbehov samt arbetsmarknadsläget i Norrbotten vill jag till statsrådet och chefen för industridepartementet ställa följande fråga:

Är industriministern beredd alt vidta snabba åtgärder för att påskynda detaljprospekteringen av volframfyndigheten i Tjämotis?

Nr 88

Torsdagen den 25 februari 1982

Meddelande om frågor

1981/82:278 av Nils-Olof Grönhagen (s) till arbetsmarknadsministern om åtgärder för att öka sysselsättningen:

Det har redovisats atl det i dag finns 153 000 arbetslösa i vårt land.

Jag vill därför fråga arbetsmarknadsministern;

Pågår det någol brådskande arbete inom departementet som lar sikte på att snabbt vidtaga extraordinära åtgärder för att öka sysselsättningen och därmed avsevärt minska antalet arbetslösa?

1981/82:279 av Gunnar Olsson (s) till industriministern om den aviserade försäljningen av företaget Wasabröd;

Enligt meddelande som lämnats i massmedia den 24 februari har regeringen denna dag beslutat ge klartecken till försäljningen av Wasabröd AB till den schweiziska firman Sandoz.

Mot bakgrund av detta vill jag lill industriministern ställa följande fråga:

Vilka motiv har legat till grund för regeringens ställningstagande i denna för de anställdas trygghet och för hela Värmland så betydelsefulla fråga?

1981/82:280 av Thage Peterson (s) till industriministern om den aviserade försäljningen av företagel Wasabröd:

En livskraftig inhemsk livsmedelsindustri är viktig inle minst av försörjningsskäl i en eventuell avspärrningssituation. Wasabröd är ett exempel på ett livskraftigt svenskt företag och ett av de starkaste och mest välkända företagen i den svenska livsmedelsindustrin. Wasabröd är också oerhört betydelsefullt för sysselsättningen i Filipstad. En avveckling skulle betyda kalastrof för bygden.

Från industripolitisk synpunkt är det viktigt atl livsmedelsindustrin ökar vidareförädlingen inom landet och ökar exporten av förädlade livsmedelsprodukter. Flera intressenter i Sverige har enligt vad som framkommit förklarat sig intresserade av att gå in i Wasabröd och därmed bevara företaget i svensk ägo.

Trots alla dessa fakta har regeringen fattat beslut om att tillåta det schweiziska multinationella företagel Sandoz alt förvärva Wasabröd. Några garantier för en fortsatt utveckling av Wasabröd i Sverige eller bindande garantier för en bevarad sysselsättning i Filipstad finns såvitt jag vet inte. Jag utgår ifrån att regeringen har fått sådana garantier.

Jag vill fråga industriministern;

Vilka skäl har legat till grund för regeringens beslut att tillåla en försäljning av Wasabröd till utländska intressen?

1981/82:281 av Sten-Ove Sundström (s) lill kommunikationsministern om transportstöd lill viss lyp av förelag i Norrbotten:

December 1981 beslutade riksdagen att begränsa transportstödet för Norrland. Bl. a. slopades utlransportstödet för produkter från järn- och stålverk.

Torsdagen den 25 februari 1982

Meddelande om frågor

I de anvisningar som getts ut av transportrådet innefattas dessutom Nr 88 dotterföretag som ägs av järn- och stålverk, även om dessa tidigare klassals som verkstadsföretag och därigenom erhållit transportstöd. Ett sådant företag är Plannja i Luleå, som nu genom de nya "reglerna" tappar stödet fr. o. m. mars 1982.

Eftersom transportstödet för Plannja har stor betydelse från lokaliseringssynpunkt för verkstadsindustrin vill jag lill kommunikationsministern slälla följande fråga:

Är statsrådet beredd att vidta åtgärder för att norrbottniska företag av Plannjas typ även i fortsättningen skall erhålla transportstöd?

9 § Kammaren åtskildes kl. 14.48.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert