Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1981/82:83

Torsdagen den 18 februari

Kl. 14.00

1 § Justerades protokollet för den 10 innevarande månad.

2 § Svar på fråga 1981/82:227 om tillgången på professurer i vissa främmande språk

Anf. 1 Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Gunnar Biörck i Värmdö har frågat om jag är beredd alt kommentera bristen på professurer i bl. a. afrikanska språk med hänsyn tagen fill föreställningen att vår ekonomiska framUd är knuten till inhämtande av kunskaper från de nya industriländerna och erövrande av nya marknadsandelar för svensk industri pä främmande marknader.

Jag vill först erinra om att handelns och industrins behov av kunskaper för atl bättre komma ut pä nya marknader inte i första hand tillgodoses genom att man inrättar forskartjänster, t. ex. professurer som här har nämnts. Vad man behöver är ofta rent elementära kunskaper som inte begränsar sig ull språket. Det kan gälla kunskaper om seder och föreställningar eller polifiska, religiösa och sociala förhållanden som råder i ett land. Vad som krävs är därför insatser i första hand på grundutbildningens område. De tjänster som därvid kommer i fråga är bl. a. tjänster som universitetslektor och utländsk lektor. Åtskilliga sädana tjänster har inrättats, som också frågeställaren konstaterar.

De ämnen det här kan gälla är i mänga fall små i fråga om studerandeantal, även om de kan representera stora kulturområden. Universitets- och högskoleämbetet har regeringens uppdrag att se över bl. a. högskoleenheternas utbud i nämnda avseenden i syfte att de knappa resurserna skall kunna utnyttjas bättre.

Jag vill särskilt betona betydelsen av lokala iniuativ från i första hand högskolemyndigheterna men också från andra myndigheter samt företag och organisalioner när del gäller alt utveckla och förnya utbildningen i högskolan. Exempel på sådana initiativ kunde nämnas.

Även om frågan således är ett problem för i första hand grundutbildningen, krävs givetvis också forskning pä dessa områden och en vetenskaplig

12 Riksdagens protokoll 1981/82:80-84

\11

Nr 83

Torsdagen den 18 februari 1982

Om tillgången på professurer i vissa främmande språk

. grund för utbildningen. När det gäller forskning om afrikanska förhållanden vill jag som exempel på forskningsinsatser nämna att humanistisk-samhälls-vetenskapliga forskningsrådet beslutat satsa relativt stora belopp på ett tvärvetenskapligt projekt inom afrikanistiken. Jag återkommer i den proposition om forskning m. m. som regeringen inom kort lägger fram till frågor om tvär- och rnångvetenskaplig verksamhet inom de områden som frågeställaren har berört.

Anf. 2 GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr talman! Först vill jag tacka utbildningsministern för hans utförliga svar.

Min utgångspunkt för denna fråga har varit att internationalisering är nödvändig. Som nation har vi mindre träning i internationellt umgänge och ulomnalionellt tänkande än vissa mindre perifert belägna grannar. Tyvärr är språkundervisningen i skolan nu sämre än tidigare. På min tid hade man tvä spräk i realskolan öch tre i gymnasiet även pä reallinjen. Nu behärskar studenterna högst ett språk hyggligt och därtill hjälpligt ytterligare ett. Varje form av internationalisering kräver förmåga till kommunikation, och därför är språkkunskaper sä viktiga.

Utbildning i allmänhet bör ocksä ses i ett globalt perspektiv. Det är en central uppgift för högskolan att förnya och förändra utbildningen sä, alt de interationella inslagen förstärks och utbildningen därigenom bättre kan svara mot näringslivets och särskilt exportindustrins behov. Del är synpunkter som kommit till uttryck och som jag gärna vill ansluta mig fill.

Vad utbildningsministern här säger om forskartjänster är naturligtvis rätt i formell mening. För min del anser jag att alla professorer skall svara för både grundutbildning och forskning. Det viktigaste inom universiteten är egentligen inte professorerna utan institutionerna. Men insfitutionerna är för det mesta knutna till professorer.

Jag vill kanske en aning omfördela tyngdpunkten i min fråga. Jag har i och för sig ömmat förde afrikanska språken, men jagharframför allt fäst mig vid den ganska svaga besättningen i fråga om japanska och kinesiska. Del är naturligtvis sa, som utbildningsministern säger, att det f. n. är smä ämnen i fräga om sluderandeantal. Men när det gäller relationen mellan studerandeantalet och de egentliga behoven ä ena sidan och institutionernas utformning och tillgänglighet å andra sidan, så är det klart att det rör sig om en växelverkan. Jag tror därför, att om man finge flera institufioner i landet och med rejäla resurser skulle inte minsl industrin och exportindustrin ha glädje av atl använda dem.

Överläggningen var härmed avslutad.

178

3 § Svar på fråga 1981/82:228 om inrättande av kliniska professurer

Anf. 3 Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Gunnar Biörck i Värmdö har frågat mig

dels om regeringen senare i vår avser att återkomma till riksdagen med förslag till khniska professurer,

dels om inrättandet av kliniska professurer skall göras beroende av landstingens överprövning,

och dels om del i sä fall inte har varit fill skada att siaten avhänt sig ansvaret för sina egna undervisningssjukhus.

En inbördes samverkan mellan klinisk, medicinsk utbildning och forskning och sjukvärden är nödvändig. Staten som utbildningshuvudman samverkar därför med vissa sjukvårdshuvudmän på olika sätt och betalar ersättning för de resurser inom vården som därvid las i anspråk. Jag kommer all närmare utveckla min uppfaltning om hur formerna för samverkan mellan högskolan och sjukvårdshuvudmännen bör se ut i framfiden i den proposition om forskning som regeringen inom kort avlämnar till riksdagen.

Inrättande av en tjänst som professor i kliniskt ämne förutsätter atl tjänsten kan förenas med en tjänst som överläkare vid en klinik inom motsvarande område. Överläkartjänsten inrättas av sjukvårdshuvudman. Nya professurer i kliniska ämnen medför ökade anspråk från sjukvårdshuvudmännen pä ersättning frän staten. De avtal mellan staten och sjukvärds-huvudmännen som reglerar dessa ersättningar har föriängts till utgången av innevarande är. Förhandlingar om ett nytt avtal pågår. I avvaktan på etl nytt avtal har jag inle ansett det lämpligt att föra fram förslag som i dagens läge skulle kunna innebära ökade kostnader för staten. När ett nytt avtal har slutits får de samlade kostnadskonsekvenserna vid inrättande av tjänster som professor i kliniskt ämne bedömas utifrån då gällande förutsättningar. Sådana frågor får dä i sedvanlig ordning tas upp i det ärliga budgetarbetet. Vad jag nu har sagt innebär att jag inte avser att föreslå regeringen att under innevarande riksmöte föra fram förslag om nya professurer i kliniska ämnen. Del förhållandel alt staten vill kunna bedöma de totala kostnaderna för att inrätta tjänster som professor i kliniskt ämne innebär naturligtvis inte att staten avhänt sig rätten att inrätta sädana tjänster.

Beslut om överföring av slatliga undervisningssjukhus till kommunala huvudmän har fallats pä grundval av sjukvårdspolitiska överväganden. Forskning och utbildning för hälso- och sjukvård är ett gemensamt intresse för staten och sjukvårdshuvudmännen. Dessa intressen har uppmärksammats vid överföringarna. Jag har därför utgått från att dessa överföringar inle kommer alt skada utbildningen och forskningen.

Nr 83

Torsdagen den 18 februari 1982

Om inrättande av kliniska professurer

Anf. 4 GUNNAR BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr lalman! Utbildningsministern är ju, som vi alla vet, en troende kristen, och han uttrycker då och då fromma förhoppningar. Jag är inte lika optimistisk som han ger sken av i formuleringen av sitt svar. Samtidigt som

479

Nr 83

Torsdagen den 18 februari 1982

Om en professur i rehabiliteringsmedicin

jag vill tacka så mycket för svaret skulle jag vilja ha svar på frågan, om förlängningen av det befintliga avtalet är en regeringsfråga eller en riksdagsfråga. Jag har inte kunnat bli på det klara med det.

Utbildningsministern säger i svaret att han inte avser att framlägga - och det framgår i budgetpropositionen - förslag om några nya professurer i kliniska ämnen. Jag tycker att professurerna i kliniska ämnen därigenom har ställts i något slags pariasklass i årets budgetbehandling, vilket jag finner ganska anmärkningsvärt.

Utbildningsministern säger samtidigt att det förhållandet att staten vill kunna bedöma de totala kostnaderna naturligtvis inte innebär att staten har avhänt sig rätten att inrätta tjänster som professor i kliniskt ämne. Men det är väl ändå så att om vederbörande landsting inte skulle vilja inrätta en överläkartjänst i det ifrågavarande ämnet, så har staten med de här avtalen avhänt sig rätten att inrätta sådana tjänster, när nu staten har övergivit sina egna hittillsvarande undervisningssjukhus, vilket är något som jag mycket beklagar.

Mitt praeterea censeo i den här frågan - och i andra frågor - är att staten måste skärpa sig och väsentligt kraftfullare än hitfills hävda det som i regeringsformen kallas för det allmännas intressen gentemot olika, om än så mäktiga, intressenter. Jag får vädja till utbildningsministern att med all den kraft som han besitter se till att det rör sig i den riktningen.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på fråga 1981/82:241 om en professur i rehabiliteringsmedicin

180

Anf. 5 Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Karin Israelsson har frågat mig om jag nu är beredd att påskynda beslutet om den professur i rehabiliteringsmedicin som äskats av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) men som ej tillstyrkts av regeringen i årets budgetproposition.

UHÄ har bl. a. mol bakgrund av den föreslagna utbyggnaden av sjukgymnastutbildningen i Norrbotten förordat en utökning av forskningsresurserna för medicinsk rehabilitering inom Umeå högskoleregion genom att en tjänst som professor i medicinsk rehabilitering, särskilt fysikalisk medicin, inrättas den 1 juli 1982.

Enligt min mening bör ett ställningstagande till en utveckling av forskningen om rehabilitering i Umeå högskoleregion göras med hänsyn tagen fill utbyggnaden av utbildningen inom området.

I årets budgetproposition har jag förordat att rehabiliteringslinjen skall inrättas i Luleå-Boden fr. o. m. budgetåret 1983/84.

Ett slutligt ställningstagande till utformningen av sjukgymnastutbildningen i Norrbotten bör föregå beslut om inrättande av professuren. Jag räknar

med alt i samband med nästa års budgetproposition återkomma till dessa frågor.

Anf. 6 KARIN ISRAELSSON (c):

Herr lalman! Jag vill tacka statsrådet för svaret på min fräga.

Bakgrunden till min frågeställning är det förhållande som jag här vill redovisa.

År 1978 inrättades vid medicinska fakulteten i Umeå en extra tjänst som professor inom ämnet fysikalisk medicin. Västerbottens läns landsfing åtog sig därvid att svara för vissa kostnader för denna tjänst. Huvudman för tjänsten har Umeå universitet varil. Landstingets kostnadsansvar skulle enligt beslutet i landstinget avse en treårsperiod, alltså fram till den 31 december 1981. I början av 1981 framkom så uppgifter som lalade för att professuren skulle inrättas den 1 juli 1982, varvid landstinget beslutade att förlänga sitt ekonomiska åtagande att omfatta även första halvåret 1982.

Av budgetförslaget för 1982/83 från utbildningsdepartementet framgår det att man ej i dag kan bestämma den framtida utformningen av professuren. Frågan om sjukgymnastutbildningen, som skall förläggas fill Norrbotten, skall utredas innan beslut kan fattas.

I dag fungerar redan denna professur, och det är av stort intresse för huvudmannen och landstinget atl snabbt fä ett besked inför den planering som är nödvändig efter halvårsskiftet i är. Det vore olyckligl om det redan i dag fungerande arbetet ej kunde fortsätta.

Elt samarbete med forskningsinsatser inom en sjukgymnastutbildning som är förlagd till Norrbotten är självfallet möjligt all genomföra. Det är dock viktigt att basen för det arbetet förläggs i anknytning till medicinsk rehabilitering, som innehåller även arbetslerapeututbildning. Den helhetssyn på människan som finns inom rehabiliteringen är vikfig att behålla, och kontakten med andra grenar som hänger samman med rehabilitering av en handikappad människa aren förutsättning för ett gott resultat. Man löser inte dessa problem tekniskt, utan här kompletterar sjukgymnast- och arbetsterapiutbildningarna varandra.

Jag menar att Umeå har de nödvändiga grundförutsättningarna för atl framgångsrikt bedriva medicinsk rehabiliteringsforskning. För de aktuella yrkesgrupperna är det även väsentligt att anknytning till forskningen finns i utbildningen, bl. a. av det skälet att de i framtiden kan ta över utbildningen inom sina yrken. Det är dock inget som hindrar att vissa delar av forskningen förläggs till Norrbotten - Luleå eller Boden. Ett besked så snart som möjligt är välkommet, så atl man kan planera inom Västerbottens läns landsting.

Del är beklagligt atl statsrådets besked i dag inte har kunnat klarlägga framlidssituationen när det gäller denna professur, som redan fungerar och som det finns ett så stort behov av.

Nr 83

Torsdagen den 18 februari 1982

Om en professur i rehabiliteringsmedicin

Överläggningen var härmed avslutad.

13 Riksdagens protokoll 1981/82:80-84

181

Nr 83

Torsdagen den 18 februari 1982

Om väderleksrapporteringen i radio och TV

5 § Svar på fråga 1981/82:259 om väderleksrapporteringen i radio och TV

Anf. 7 Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Christer Nilsson har frågat mig om jag är beredd att medverka till att väderleksrapporteringen i radio och TV även i fortsättningen sker frän Norrköping.

I sin fräga hävdar Christer Nilsson att rapportering från Stockholm skulle minska effekterna av utlokaliseringarna pä 1970-talet och att del vore kvalitetsmässigt olyckligt eftersom det bästa underlaget finns i Norrköping.

Detta är inte en fråga som regeringen avgör, men jag vill ändå lämna några sakupplysningar. Efter vad jag erfarit finns det hos Sveriges Riksradio eller Sveriges Television inga planer pä alt ersätta underlaget från SMHI med något annat lör väderrapportering i radio och TV. Vad man inom Sveriges Television diskuterat är att det kan vara rationellt att låta läsa upp väderleksrapporten från studio i Stockholm i stället för Norrköpingsstudion. Åtgärder av detta slag ingår som ett led i programbolagens rationaliserings-arbete och är därmed en fråga för de olika bolagen atl la ställning till.

182

Anf. 8 CHRISTER NILSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka utbildningsminister Wikström för svaret.

SMHI flyttades från Stockholm till Norrköping i mitten av 1970-talel, och då började man också sända väderleksrapporterna i radio och TV från Norrköping.

Nu har Sveriges Television planer pä all flytta tillbaka väderleksrapporteringen till Stockholm, trots att väderinformationen från Norrköping fungerar bra och trots all SMHLs ledning framhållit att verksamheten bör bli kvar i Norrköping.

Flyttar man väderleksrapporterna från Norrköping minskar man effekterna av utlokaliseringarna pä 1970-talel. Dessutom kommer väderleksrapporteringen att bli kvalitetsmässigt sämre, eftersom det bästa underlaget finns hos SMHI i Norrköping. Nu kan den meteorolog som redovisar vädret i TV studera väderlekssituationen omedelbart före sändningen. Den möjligheten kommer inte att finnas i Stockholm.

Vill man utveckla och förbältra väderinformationen i TV bör sändningarna ske frän Norrköping, där SMHI finns.

Sveriges Television har inte - såvitt jag känner till - presenterat några kalkyler, som talar för att väderleksrapporteringen bör flyttas fillbaka till Stockholm. Man kan se flyttningsplanerna som uttryck för en centralistisk klåfingrighet, som styrelsen för Sveriges Television bör sätta stopp för.

Det är också anmärkningsvärt att man aktualiserar en flyttning av väderrapporterna till Stockholm vid en tidpunkt när TV-företaget försöker flytta folk frän Stockholm lill distrikten.

Herr lalman! Östra TV-distriktet har en expanderande verksamhet och

goda tekniska resurser. TV-husel och SMHI är grannar. Några sändnings- Nr 83

tekniska skäl för flyttningen finns inte. Torsdagen den

18 februari 1982
Överläggningen var härmed avslutad.

Om värderingen
av djurbesättning
6 § Svar på fråga 1981/82:256 om värderingen av djurbesättning vid vid inkomsttaxe-
inkomsttaxeringen ringen

Anf. 9 Ekonomi- och budgetministern ROLF WIRTÉN:

Herr lalman! Karl Leuchovius har - mol bakgrund av riksskatteverkets föreskrifter om beräkning av produktionskostnader för djur på jordbruksfastighet - frågat om jag vill medverka till att de beslutade reglerna får den av riksdagen avsedda tolkningen. Karl Leuchovius synes mena att riksskatteverket i strid mot riksdagens beslut föreskrivit alt de fastställda värdena skall avse hela djurbesättningen och inle bara omsältningsdjuren.

Inkomst av jordbruksfastighet beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Vid inkomstberäkningen görs numera ingen skillnad mellan stamdjur och omsätlningsdjur. De av riksskatteverket fastställda värdena pä djur -värden som fr. o. m. 1981 års taxering baseras på genomsnittlig produktionskostnad - avser således fullt korrekt samtliga djur i en djurbesättning. Det föreligger alltså ingen motsättning mellan riksskatteverkets värden och riksdagens beslut. Det kan tilläggas alt riksskatteverket vid värderingen lar hänsyn fill att djuren kan ha fötts upp under en längre period.

I fullsiändighetens intresse bör nämnas att gränsdragningen mellan slamdjur och omsättningsdjur fortfarande kan vara av betydelse i en speciell situation. Det gäller jordbrukare som först vid 1980 års taxering gick över frän kontantprincipen till bokföringsmässig redovisning. Dessa fär vid 1982 års taxering värdera omsättningsdjuren - men inle stamdjuren - till endast 30 % av riksskatteverkets genomsnittsvärden. Att omsättningsdjuren under en övergångsperiod fär tas upp lill lägre belopp än stamdjur hänger samman med att en jordbrukare inte fillgodoräknas nägol ingångsvärde på omsättningsdjur vid övergängen lill bokföringsmässig redovisning.

Anf. 10 KARL LEUCHOVIUS (m):

Herr lalman! Jag ber att fä tacka budgetminisler Wirtén för svaret pä min fråga. Tyvärr är situationen inte mycket klarare nu än den var innan, och jag har kanske den funderingen att varken riksskatteverket eller budgetministern egentligen förstår vad det gäller.

Del som ligger lill grund för riksdagsbeslutet, som togs våren 1979, är skatleutskottets belänkande om ändrad företagsbeskattning. Där behandlades bl. a. två molioner, med mig som första namn, om befrielse från den beskattning av värdestegring för stamdjur som gällt tidigare. Det handlar inte bara om nötkreatur ulan också om husdjur, och t. o.m. renarna är med i det här sammanhanget.

Det är inte fråga om någon lagerbeskatlning, utan det är den ökning av

1(S3

Nr 83

Torsdagen den 18 februari 1982

Om värderingen av djurbesättning vid inkomsttaxeringen

djurvärdena som hör samman med inflationen som beskattas.

När frågan behandlades i skatteutskottet skrev utskottet en särskild mening som skulle klarlägga förhållandena. Den meningen lyder; "Genom att värdena skall baseras på en genomsnittlig produktionskostnad för djuren kommer någon successiv beskattning av värdestegringen - utöver vad som motiveras av omsättningen - i en djurbesättning inte atl ske."

Det har jag tolkat så att produktionskostnaden för djuren är uppfödningskostnaden och ingenting annat. Man föder inte upp ett djur mer än en gång, och den produktionskostnad som gäller för de två första åren - det är ell visst värde som beskattas i det sammanhanget - skall naturligtvis las upp när det gäller omsättningsdjuren. Med omsättningsdjur menas i detta fall djur som ersätter de sålda djuren och ingenting annat. Den nya produktionskostnaden skall gälla dem och inte hela beskattningen.

Skatteutskotiet skrev den här meningen för att del inte skulle bli några misstolkningar - det är de djur som sätts in i besättningen för att ersätta de äldre djuren som produktionskostnaden skall avse, och produktionskostnaden är detsamma som uppfödningskostnaden.

Det är rätt egendomligt att riksskatteverket kommit fram till sin slutsats.

Det var faktiskt två mofioner, där jag tillhörde undertecknarna, som behandlades i riksdagen - en motion som hade framställts under allmänna motionstiden och en som lades fram i samband med behandlingen av företagsskatleberedningens slutbetänkande. I båda dessa motioner krävdes befrielse frän inflationsbeskattning i detta fall, och i belänkandet från skatteutskottet säger man att motionerna i stort sett är tillgodosedda.

Jag är besviken pä svaret.

Anf. 11 Ekonomi- och budgetministern ROLF WIRTÉN;

Herr lalman! Karl Leuchovius har gjorl sin tolkning av utskotlsbetänkandel, och vi har i likhet med riksskatteverket haft den uppfattning om beslutet som framgår av svaret.

Jag har för dagen egentligen inte något att tillägga, herr lalman. Jag vill bara redovisa ell exempel pä djurvärden under etl antal år, nämligen för en mjölkko. Produktionskostnaderna uppgick år 1979 till 4 300 kronor, är 1980 Ull 4 300 kronor, år 1981 till 2 800 kronor och uppgår är 1982 fill 3 300 kronor. Jag tycker att en sådan sifferserie visar rimligheten i del av riksskatteverket fattade beslutet och hur detta skall tolkas.

För dagen har jag alltså inget mer att tillägga.

184

Anf. 12 KARL LEUCHOVIUS (m);

Herr talman! Jag beklagar budgetministerns tolkning. Den måste med tanke på del beslut som skatteutskottet har fatlat vara felaktig. I skatteutskottets skrivning framhålls att värdena skall baseras pä en genomsnittlig produktionskostnad. Det är då fråga om en genomsnittlig uppfödningskostnad, grundad på uppgifter från olika gårdar. Någon successiv beskattning av värdestegringen utöver vad som motiveras av omsättningen i djurbesättning-

en har man inte tänkt sig. Omsättningen består ju av nyinsalta och inköpta djur, och de skall äsättas den produktionskostnad som gäller för respektive år. Men man kan inte behålla samma uppfödningskostnad för t. ex. en ko, sedan denna väl är uppfödd, under hela dess livstid på kanske 15-20 år. Övriga kostnader är utgifter för mjölkproduktionen, och de hör inte dit. Någon värdestegring utöver produktionskostnaderna skall enligt skatteutskottets betänkande inte förekomma i detta fall.

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 83

Torsdagen den 18 februari 1982

Om slopande av betygen i lärarskicklighet inom lärarutbildningen

7 § Svar på frågorna 1981/82:244 och 252 om slopande av betygen i lärarskicklighet inom lärarutbildningen

Anf. 13 Statsrådet ULLA TILLÄNDER:

Herr talman! Med anledning av en skrivelse från universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) lill universitet och högskolor med lärarutbildning om betyg i lärarutbildning har Margot Wallström frågat mig om jag vill medverka till att myndigheter under utbildningsdepartementet bättre iakttar riksdagens enhälliga beslut. Ylva Annerstedt har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidtaga för att riksdagens beslut skall efterlevas. Jag besvarar de båda frågorna i ett sammanhang.

Bakgrunden är den att i propositionen 1980/81:107 om den stadiga skoladministrafionen m. m. anförde föredraganden, dåvarande statsrådet Mogård, att betyg i lärarskicklighet borde kunna tas bort. Sädana betyg borde, enligl föredraganden, ges sista gången höstterminen 1981. Utbildningsutskottet kunde i sitt betänkande 1980/81:38 inte ansluta sig fill föredragandens förslag om att avskaffa betyget i lärarskicklighet. Utskottet framhöll att man i lärarutbildningen måsle kunna ge ullryck för en studerandes olämplighet för läraryrket. Detta borde, enligt utskottet, ske med betyget "icke godkänd" i lärarskicklighet. I övrigt borde endast betyget "godkänd" förekomma i lärarskicklighet. Utskottet uttalade sig inte om tidpunkten för förändringen. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag (rskr 1980/81:395).

Regeringen har vid tillfällen som dessa två alternafiva vägar atl verkställa riksdagens beslut. Den ena är att meddela föreskrifter i en förordning. Den andra vägen är att i ett särskilt beslut meddela vederbörande myndighet vad riksdagen beslutat. I detta ärende valde regeringen att med etl särskilt beslul meddela UHÄ vad riksdagen beslutat.

I en skrivelse frän UHÄ lill universitet och högskolor med lärarutbildning anför ämbetet atl del inle bedömt det möjligt att tillämpa nya betygsätt-ningsbestämmelser redan fr. o. m. vårterminen 1982 och att ämbetet därför beslutat alt förändrade bestämmelser skall gälla först från den 1 juli 1982.

UHÄ har alltså tolkat riksdagens beslut sä, att eU. genomförande av beslutet skulle vara möjligt först vid denna senare tidpunkt. I den situafion

185

Nr 83

Torsdagen den 18 februari 1982

Om slopande av betygen i lärarskicklighet inom lärarutbildningen

som nu har uppkommit anser jag det lämpligt att de förutsättningar för utbildningen som genom UHÄ;s beslut kommit att gälla vid vårterminens början ocksä fär gälla för utbildningen under hela vårterminen. Jag anser inte att någon åtgärd från regeringens sida nu bör komma i fråga. Någon ylteriigare försening är enligt min mening utesluten, och jag har inhämtat atl UHÄ avser alt utfärda bestämmelser så att endast betygen godkänd/icke godkänd kan ges i lärarskicklighet frän den 1 juli 1982.

Anf. 14 MARGOT WALLSTRÖM (s):

Herr talman! Tack för svaret, även om det känns fel att debatten kommer först nu när det är för sent att ändra pä saken, såvitt jag kan förstå.

Jag kan inle låta bli att vara en aning ironisk och börja med atl berömma regeringen eller rättare sagl de borgerliga regeringarna för elt konsekvent handlande i den här betygsfrågan. Dess värre ligger det konsekventa i förhalandet av frågan under de senasle åren, och dess värre drabbar det lärare och elever i lärarutbildningen.

UHÄ:s skrivelse fill universitet och lärarhögskolor kan väl inte tolkas på mer än tvä sätt; Antingen gav regeringen riksdagen falska förespeglingar om möjligheten att avskaffa de graderade betygen i lärarskicklighet redan fr. o. m. våren 1982, eller också gör UHÄ fel som skjuter upp elt enhälligt riksdagsbeslut.

Av konstitufionella skäl fär man inte kritisera en enskild myndighet i en sädan här fräga, har jag fått veta, och det finns egentligen inte sakskäl för atl göra det heller. Ansvaret är regeringens, och därför vill jag fräga Ulla Tilländer; Varför tog del så lång tid, ca fem månader, för regeringen alt meddela ett regeritigsbeslut till berörd myndighet, UHÄ?

Till sist: Ulla Tilländer känner lika väl som jag till hanteringen av frågan om graderade betyg i lärarutbildningen. Hon känner ocksä till den starka opinion som finns pä lärarhögskolorna. Skall vi uppfatta sista meningen i svaret som ett slags tröst till alla dem som börjat tröttna pä uppskjutna beslut och vilkas fantasi inte räcker för att föreställa sig vad som kan hända nästa gång beslutet skall verkställas?

Anf. 15 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Jag får tacka skolministern för svaret, även om det är ett svar som gör ett stort antal lärarkandidater och lärarutbildare besvikna.

De graderade betygen i lärarskicklighet harju debatterats länge och har av många ansetts utgöra etl hinder för ett förtroendefullt samarbete mellan metodiklektor och kandidat.

UHÄ:s agerande ger onekligen intryck av att man vill förhala förändringen sä länge som möjligt. Frågan kan ju inte vara ny för UHÄ. Redan LUT fick ett särskilt uppdrag att se över den. Detta uppdrag redovisades för regeringen, som överlämnade materialet fill UHÄ för övervägande 1978. Konsekvenserna av en förändring bör alltså inte vara okända för UHÄ, såvida man inte helt har struntat i regeringens propå.

En mycket märklig argumentation förekommer också i UHÄ;s skrivelse.

Man säger atl bestämmelser för betygsättning och bestämmelser för meritvärdering för lärartjänst är beroende av varandra'. Regeringen har den 25 juni 1981 uppdragit åt SÖ att utarbeta ett nytt meritvärderingssystem för lärartjänsttillsättning. Meritvärderingsbestämmelserna bör ocksä vara kända när förändringen genomförs.

Det måste ju vara tvärtom. Förändringen av betygssystemet måste först göras, och därefter kan meritvärderingsbestämmelserna utarbetas. Detta är alllsä inget argument för att förhala borttagandet av de graderade betygen i lärarskicklighet.

UHÄ säger dessutom att de nya bestämmelserna måste avse såväl betyg i de olika ämnena som ingår i utbildningarna som betyg i lärarskicklighet. Detta är ju inte heller nödvändigt. Det går utmärkt att frikoppla bestämmelserna om betyg i lärarskicklighet, om man är intresserad av att få en snabb förändring till ständ.

Skolministern avslutar sitt svar med att bl. a. säga: "I den situation som nu har uppkommit anser jag det lämpligt alt de förutsättningar för utbildningen som genom UHÄ ;s beslut kommii att gälla vid vårterminens början också får gälla för utbildningen under hela vårterminen. Jag anser inte att någon åtgärd frän regeringens sida nu bör komma i fråga."

Mot bakgrund av detta vill jag ställa följande fräga; Har statsrådet någon annan uppfaltning än riksdagen i fråga om betygen i lärarskicklighet?

Nr 83

Torsdagen den 18 februari 1982

Om slopande av betygen i lärarskicklighet inom lärarutbildningen

Anf. 16 Statsrådet ULLA TILLÄNDER;

Herr lalman! Jag gav egentligen ett enligt min mening uttömmande svar i mitt första anförande. Men jag kan tillägga att jag inte anser att del i och för sig är en katastrof att del gamla betygssystemet gäller för sista gången vid utgången av den pågående vårterminen.

Man kan kanske lätt, utifrån sett, förledas att tro att frågan är enklare än den egentligen är - att genomförandet av en förändring av betyg i undervisningsskicklighet är något som klaras av över en natt. Men detta är en fråga av juridisk art, och förändringen är inte sä liten. Del förstår man om man länker pä alla de människor pä lärarhögskolorna - både elever och lärare - som på något sätl är berörda av den.

Som bekant mal statens kvarnar långsamt. Det kan man beklaga, och jag gör det faktiskt i det här fallet. Men en tröst är ä andra sidan att den, såsom vi uppfattar det, långsamma processen samtidigt är noggrann - och man kan faktiskt skynda även om man skyndar långsamt.

Anf. 17 MARGOT WALLSTRÖM (s):

Herr talman! Det jag undrade över var om det skall behöva ta fem månader att meddela ett regeringsbeslut till UHÄ.

Det är ingen katastrof, säger skolministern. Man skall tänka på alla som är berörda - om man gjorde det skulle man inte nonchalera det arbete och den planering som faktiskt görs ute pä lärarhögskolorna. Det är ju ocksä lärare och elever i lärarutbildningen som har reagerat mot att man gör pä det här sättet, att man förespeglar en viss ordning och sedan händer ingenfing.

187

Nr 83

Torsdagen den 18 februari 1982

Om slopande av betygen i lärarskicklighet inom lärarutbildningen

Därför hoppas jag att jag kan få svar pä frågan: Skall det behöva ta fem månader att meddela ett regeringsbeslut till UHÄ?

Anf. 18 YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Skolministern sade att man måste tänka på alla de berörda. Det är just dessa som föranleder den här frågan - alla de berörda kandidater och lärare som nu är besvikna på grund av förhalningen av genomförandet av beslutet. Jag tycker att man på ett bättre sätt hade visat att man tänker på dem som berörs, om UHÄ hade genomfört det nya systemet snabbt.

188

Anf. 19 Statsrådet ULLA TILLÄNDER;

Herr talman! Jag kan hålla med om att den här frågan inte på något sätt är ny. Redan den 18 maj 1978 fick ju UHÄ uppdraget att vidta de åtgärder som ankommer på ämbetet - för att citera vad som stod i direktiven.

Regeringens proposition våren 1981 och riksdagens beslut med anledning därav var naturligtvis också kända för UHÄ - även om UHÄ inte hade fått ett formellt beslut från regeringen.

Jag utgår naturligtvis frän att ämbetsverken i sin planering lägger upp arbetet med utgångspunkt i kända fakta. I det här fallet var fakta att regeringen i sin proposition hade föreslagit att en ändring av betygssystemet skulle ske vid en viss angiven tidpunkt. Som jag sade tidigare beklagar jag att verkställigheten av beslutet har fördröjts. Margot Wallström sade att många är otåliga över att genomförandet har dröjt, men otåligheten har trots allt ett starkt samband med om man är oviss om utgången av något - och om man ser slutet på det som man upplever som eländigt, torde det ändå gjuta olja pä otålighetens böljor. Man får ge sig till tåls - och del är f. ö. en egenskap som man ofta har nytta av i sin fortsatta gärning som lärare.

Anf. 20 MARGOT WALLSTRÖM (s):

Herr talman! Skolministerns senaste replik förstod jag inte mycket av, måste jag säga. Men jag förstod ändå att skolministern var litet ledsen över att beslutet har fördröjts. Det kanske kan vara en tröst för tigerhjärtan ute på lärarhögskolorna.

Det kan då kanske vara på sin plats att trösta skolministern med att man där vid det här laget är rätt härdad. Man har ju fått vänta sedan 1978, och egentligen längre ändå, på att de graderade betygen äntligen skall försvinna.

Anf. 21 Statsrådet ULLA TILLÄNDER:

Herr talman! Jag har gjort en välvillig tolkning av vad som har skett. Det är att tyda alll till del bästa, och det skall man ju. Jag utgår ifrån att ingen av oss här vill antyda att beslutet medvetet fördröjts.

Anf. 22 MARGOT WALLSTRÖM (s): Nr 83

Herr talman! Å andra sidan har skolministern inle svarat pä min fråga Torsdagen den
varför det tog ca fem månader att få fram det här beslutet till UHÄ. jg februari 1982

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1981/82:248 om försöksverksamhet med maskinförarutbildning vid skogsbruksskolan

Om försöksverksamhet med ma-skinförarutbild-ning vid skogsbruksskolan

Anf. 23 Statsrådet ULLA TILLÄNDER:

Herr talman! Iris Mårtensson har frågat mig om jag nu är beredd att klargöra vilka särskilda bestämmelser om maskinförarutbildning som regeringen med hänsyn till kostnaderna m. m. skall meddela för att skapa klarhet om villkoren för att hösten 1982 starta försöksverksamhet med sådan utbildning.

Som jag anfört i årets budgetproposition bör maskinförarutbildning fr. o. m. budgetåret 1982/83 få anordnas i form av ettårig högre specialkurs med inriktning pä främst maskinlära och körning med allmänt förekommande anläggningsmaskiner. Kursen bör bygga på utbildning inom områdena jordbruk, trädgård, skogsbruk eller bygg- och anläggning med inriktning på gatu-, väg- och anläggningsarbeten. Utbildningen bör få anordnas i viss begränsad omfattning och inom de ramar för gymnasieskolans dimensionering som regeringen beslutar. I syfte att i största möjliga utsträckning nedbringa kostnaderna för maskinförarutbildningen bör denna bedrivas i samverkan med företag och arbetsmarknadsutbildningen.

Det bör ankomma på skolöverstyrelsen (SÖ) att besluta om lokaliseringen av utbildningen samt att, som för andra specialkurser, fastställa tim- och kursplaner.

Jag förutsätter att SÖ inför beslut om lokalisering av maskinförarutbildning prövar olika alternafiv för att se var de bästa förutsättningarna finns för att anordna en sådan utbildning.

Vid en sådan prövning har SÖ, som i detta fall där investeringskostnaderna för bl. a. utrustning är höga, att särskilt beakta de möjligheter fill samplanering och sambruk mellan olika utbildningsanordnare och företag som kan finnas på aktuella orter.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om att jag i årets budgetproposition har föreslagit ett särskilt bidrag fill första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel under de närmaste åren för att stimulera en utökning av utbildningskapaciteten på yrkesinriktade utbildningar. Sådana utbildningar kräver oftast dyra investeringar i utrustning. Kommunernas benägenhet att öka kapaciteten pä sädana utbildningar bör därför övergångsvis sfimuleras genom ett sådant särskilt bidrag till utrustning. Detta bidrag bör kunna utgå med upp fill 100 % av bidragsunderlaget, dvs. normalkostnaden, på vissa yrkesinriktade studievägar.

Inom regeringskansliet bereds f. n. hur ett sådant bidrag tekniskt skall 14 Riksdagens protokoll 1981/82:80-84

189

Nr 83

Torsdagen den 18 februari 1982

Om försöksverksamhet med maskinförarutbildning vid skogsbruksskolan

utformas. I detta sammanhang kommer bidraget till maskinförarutbildningen särskilt att beaktas.

Anf. 24 IRIS MÅRTENSSON (s):

Herr talman! Jag tackar skolministern för svaret.

Redan den 6 december 1978 beslöl riksdagen om en begränsad försöksverksamhet med maskinförarutbildning. Gävleborgs läns landsting och min egen hemkommun Ljusdal har visat stort intresse för denna. I en gemensam skrivelse redan 1975 till skolöverstyrelsen föreslog de Ljusdal som lokaliseringsort. Anledningen var dels tillgängen på övningsobjekt, dels den befintliga skogsbruksskolan med god maskinell utrustning och integration med det allmänna gymnasiet.

Intresset för att denna utbildning skall komma i gäng är stort. Givetvis är vi nu intresserade av vad de särskilda bestämmelser som nämns i propositionen kommer att innehålla. Den stora frågan för oss är om de särskilda bestämmelserna om maskinförarutbildning kommer att vara sådana att vi har råd att ta emot utbildningen, om vi nu skulle fä ett erbjudande om att fä den i Gävleborgs län.

Skolministern förordar ett särskilt bidrag fill den första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel. Jag vet att det för denna utbildning krävs dyrbar utrustning, men jag skulle vilja få en precisering av vad skolministern i detta fall menar med stadigvarande undervisningsmateriel.

190

Anf. 25 Statsrådet ULLA TILLÄNDER;

Herr talman! Jag vill återigen påpeka för Iris Mårtensson att frågan om maskinförarutbildning har tagits upp i årets budgetproposition. För att verkligen utnyttja de resurser som finns tror jag det är nödvändigt att samarbeta med företag inom berörda branscher. Man måste också noggrant pröva var de bästa förutsättningarna finns för en lokalisering av denna typ av utbildning.

Som svar på Iris Mårtenssons senaste fråga kan jag nämna att jag i årets budgetproposifion har föreslagit dels att ett statligt stöd skall utgä ull kommunerna för kostnader för förnyelse av undervisningsmateriel, dels att ett särskilt bidrag till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel bör utgå under de närmaste åren för att stimulera en utökning av utbildningskapaciteten på yrkesinriktade utbildningar. Sådana kräver oftast mycket dyrbara investeringar i utrustning. Kommunernas vilja att öka kapaciteten på sådana utbildningar måste därför övergångsvis stimuleras genom ett särskilt bidrag just för den första uppsättningen undervisningsmateriel. Jag har föreslagit att det särskilda bidraget bör kunna utgå med upp till 100 % av normalkostnaden för utrustningen på studievägar inom teknisk-industriell sektor och teknisk-naturvetenskaplig sektor. Kostnaderna härför har jag beräknat ull omkring 80 milj. kr.

Om riksdagen bifaller förslaget i budgetpropositionen, kommer jag att föreslå regeringen att utfärda bestämmelser om detta särskilda bidrag till utrustning som medger etl förhöjt bidrag till vissa studievägar inom

teknisk-industriell sektor. En fordonsteknisk linje med närliggande specialkurser, som kräver dyrbar utrustning, kommer därvid särskill all uppmärksammas. Ett exempel på en sådan studieväg är just kurs för maskinförare.

Anf. 26 IRIS MÅRTENSSON (s);

Herr talman! Jag ber att få tacka för kompletteringarna.

Många inom både arbetslagar- och arbetsgivarorganisationerna väntar på att denna utbildning skall komma i gäng. Det kan inte heller vara försvarbart att en utbildning, som mänga väntar på och som riksdagen har beställt, inte skall komma i gång därför atl den är kostsam. Jag vet att den utrustning som krävs är mycket dyrbar, och jag håller med skolministern om att man bör kunna utnyttja de företag som finns på ort och ställe. Eftersom vi har skogshögskolan i Ljusdal och en rätt god maskinpark, anser jag att man borde kunna utnyttja den sä mycket som behövs i denna utbildning.

Det är ändå snart fem år sedan riksdagen fattade detta beslut. Jag anser att det vore väldigt bra om vi någon gång kunde komma i gång. Ungdomarna väntar på denna utbildning och tycker all den är mycket attraktiv. Jag hoppas därför att det nu verkligen händer någonling. Utbildningen är, såsom tidigare sagts, dyrbar, och det är dä angeläget att kunna utnyttja den maskinpark som finns vid skogsbruksskolan i Ljusdal.

Nr 83

Torsdagen den 18 februari 1982

Om försöksverksamhet med maskinförarutbildning vid skogsbruksskolan

Anf. 27 Statsrådet ULLA TILLÄNDER;

Herr talman! Det är inte regering och riksdag som skall bestämma om var den ena eller andra utbildningen skall förläggas. Men vi försöker skapa förutsättningarna för olika slags utbildning. Såsom Iris Mårtensson säger finns det säkert ett behov. Men vilka platser man slutligen stannar för är det naturligtvis ännu för tidigt att uttala sig om. Ljusdal torde tillhöra de platser som i och för sig kan komma i fråga.

I övrigt delar jag Iris Mårtenssons intresse för utlokalisering av sådan här yrkesinriktad utbildning. Det är vikfigt att utbildningen är anpassad till de behov som föreligger på olika orter eller i olika trakter.

Jag vill till slut bara understryka att det är just sådana här frågor som vi arbetar med i den proposition om flexibel skolplanering som kommer att läggas fram i mars månad.

Anf. 28 IRIS MÅRTENSSON (s):

Herr talman! Också jag känner till att riksdagen inte har med lokaliseringen av en sådan här utbildning att göra. Men jag vill ändå poängtera just den möjlighet som finns när man, som här är fallet, har en skogsbruksskola med fin maskinell utrustning i anslutning till gymnasieskolan. Vi hoppas fortfarande. Naturligtvis är vi väldigt intresserade av att få de ekonomiska förutsättningarna för att ta emot utbildningen.

191

Nr 83

Torsdagen den 18 februari 1982

Om försöksverksamhet med maskinförarutbildning vid skogsbruksskolan

Anf. 29 Statsrådet ULLA TILLÄNDER;

Herr talman! Jag vill lill slut påminna om all det - som Iris Mårtensson säkert känner till - är kommunen som skall ta initiativet, om den vill ha denna typ av utbildning.

Anf. 30 IRIS MÅRTENSSON (s);

Herr talman! Jag började mitt inledningsanförande med alt tala om att både Gävleborgs läns landsting och Ljusdals kommun redan 1975 skrev till skolöverstyrelsen och föreslog att Ljusdal skulle bli kommande lokaliseringsort. Vi har verkligen varit aktiva i denna fråga både frän Gävleborgs läns landsting och från Ljusdals kommun. Hoppet har vi fortfarande kvar.

192

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Föredrogs och hänvisades
Motionerna

1981/82:2166 och 2167 fill socialutskottet 1981/82:2168-2170 till trafikutskottet

10 § Anmäldes och bordlades
Motionerna

1981/82:2171 av Gösta Bohman m. fl.

1981/82:2172 av Nils-Olof Grönhagen m. fl.

1981/82:2173'av Göthe Knutson och Gullan Lindblad

1981/82:2174 av Bo Lundgren och Wiggo Komstedt

1981/82:2175 av Bernt Nilsson

1981/82:2176 av Birger Rosqvist och Arne Andersson i Gamleby

1981/82:2177 av Rolf Sellgren och Eric Rejdnell

1981/82:2178 av BertU Zachrisson m. fl.

Vissa luftfartspolifiska frågor (prop. 1981/82:98)

1981/82:2179 av Lars Werner m.fl.

Riksdagens revisorers förslag angående den ekonomiska uppgörelsen i samband med bildandet av Svenskt Stål AB (förs. 1981/82:8)

11 § Meddelande om interpellation

Meddelades atl följande interpellation framställts

den 18 februari

1981/82:147 av Bertil Zachrisson (s) till kommunikationsministern om krisen inom sjöfartsnäringen:

Den svenska handelsflottan har mer än halverats sedan 1975. Tonnaget har minskat från 13 miljoner dwl till 5,5 miljoner dwt och antalet ombordan-slällda frän 23 500 Ull 11 000. Risken är uppenbar att den svenskflaggade storsjöfarlen helt försvinner om inle kraftfulla åtgärder vidtas.

En konkurrenskraftig svensk handelsflolta behövs av flera skäl. Handelsflottan skapar beiydande exporfinkomster. Försörjningsberedskapen kräver atl vi har en svensk handelsflolta av viss omfattning. Enligt närsjöfartsut-redningen har vi nu nått den gräns under vilken totalförsvarels behov inte längre kan tillfredsställas. Den starka minskningen av handelsflottan ger upphov lill stor arbetslöshet bland svenska sjömän. Dessutom skapar en svensk handelsflotta arbetstillfällen inom varv och verkstäder. Alt näringen har stor ekonomisk belydelse framgår av att sjöfartsneltot beräknas uppgå lill 4,7 miljarder kronor år 1982.

För atl långsiktigt säkra den svenska sjöfartens utveckling är det nödvändigt att staten, redarna och de fackliga organisafionerna samverkar. Statliga insatser för att öka konkurrenskraften hos den svenska sjöfarten bör göras på grundval av myckel väl genomarbetade förslag som föreligger frän parterna på sjöfartsområdet. Vi begärde i en motion vid riksmötets början alt regeringen skulle inleda överläggningar med redarna och de fackliga organisationerna för atl nå en sjöfarlspolitisk uppgörelse. Någon vecka senare tillsatte regeringen sjöfartsverkets chef, generaldirektör Kaj Janérus, som medlare. Del var elt bra inilialiv som ledde till att vi väntade oss att regeringen inför riksdagen under våren skulle kunna redovisa förslag. Redan efter ett par veckors arbete har emellertid Kaj Janérus meddelat att han anser sitt arbete avslutat. Det framgår av rapporten från hans korta verksamhet att han inte hade några som helst konkreta bidrag från regeringen atl erbjuda för alt nå en lösning. Under sådana förhållanden var medlingsarbetel helt meningslöst.

Om regeringen nu inte omedelbart tar nya inifiativ är risken myckel stor alt krisen inom sjöfartsnäringen snabbt ökar. Parterna måste ju tolka den nu uppkomna situationen som att regeringen inle är villig atl medverka fill åtgärder som förbättrar förhållandena för svensk sjöfart. Detta vore utomordentligt olyckligt. Det krävs, enligt min mening, en snabb lösning i samverkan mellan slal. redare och sjöfolk. Det finns en bra utgångspunkt i det förslag som de ombordanslälldas organisationer har lagt inför regering och motpart. Men självfallet måsle man också vara beredd att pröva andra åtgärder som parterna på sjöfartsområdet kan vara överens om för att

Nr 83

Torsdagen den 18 februari 1982

Meddelande om interpellation

193

Nr 83

Torsdagen den 18 februari 1982

Meddelande om frågor

förbättra kostnadsrelationerna för svensk sjöfart.

Det vore en allvarlig och kanske icke reparabel förlusl för hela det svenska samhället om regeringen genom handlingsförlamning medverkar till att i det närmaste utplåna den svenska internationella sjöfarten.

Mot denna bakgrund vill, jag fräga kommunikationsministern:

Varför har den av regeringen tillsatte medlaren mellan sjöfartens parter redan efter ett par veckors arbele gett upp medlingsförsöket?

Vad avser regeringen att göra för atl snabbt lösa den akuta krisen pä sjöfartsomrädet?

12 § Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts

den 17 februari

1981/82:267 av Karl-Erik Svartberg (s) till industriministern om industrisysselsältningen i Jonsered;

"Motorsågsmassaker å la Werthén" har Veckans Affärer satl som rubrik över en artikel som börjar så här: "Jonsered är inte det sista träd som faller i Electrolux röjning i molorsägsskogen."

På kort lid köpte Electrolux upp Husqvarna, Jonsereds och Partner. Jonsereds styckades och såldes åt olika häll. Man behöll motorsägsdivisio-nen. Partners tillverkning i Mölndal flyttades till Jonsered, dit ett antal anställda följde med. Den fusionen var klar hösten 1981. Några månader senare kommer så dråpslaget: Motorsägstillverkningen skall koncentreras till Husqvarna och verksamheten i Jonsered upphöra.

Nästa är, när Jonsered som industrisamhälle fyller 150 är, kommer den industriella verksamheten att vara avvecklad. Pä några få är har dä 1 300 arbetstillfällen reducerats till färre än 100. Detta skall ses mot bakgrund av Hans Werthéns uttalanden om att sågarna är "en av våra bäsla artiklar" och atl resultatet i Electrolux Motorsågar AB är "mycket tillfredsställande".

Med hänvisning till det anförda vill jag fråga industriministern:

Planerar regeringen initiativ för att rädda industrisysselsältningen i Jonsered?

194

1981/82:268 av Gunnar Olsson (s) till industriministern om lönegaranti åt anställda i Vänerskog:

Samtliga tjänstemän vid huvudkontoret i Vänerskogs Ekonomiska Förening får av staten en lönegaranti med 6 milj. kr. Som exempel kan nämnas att förre verkställande direktören för perioden den 1 december 1981 - den 31 juli 1982 får ut 207 600 kr., som är maximibelopp. Av de sex miljonerna får en handfull topptjänstemän ut nära en fjärdedel.

Trots en vädjan från länsmyndigheterna i Värmland och frän facket finns

ingen garanfi för att samtliga anställda skall ges en rimlig omställningsfid för Nr 83

att skapa förutsättningar för en acceptabel rekonstruktion av verksamhe- Torsdaeen rien

'="- 18 februari 1982
Med anledning av att det finns 3 000 anställda inom Vänerskogs olika __

enheter vill jag fråga industriministern; Meddelande om

Är regeringen beredd att medverka fill att alla anställda inom Vänerskog ffA„fj

garanteras lön under den omställningsfid som behövs för att utreda

möjligheterna atl rekonstruera verksamhelen?

13 § Kammaren åtskildes kl. 14.53.

In fidem

BENGT TORNELL

/Solveig Gemert