Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1981/82:81

Tisdagen den 16 februari

Kl. 15.00

Nr 81

Tisdagen den 16 februari 1982

Om regeringens handläggning av planärende rörande Malmö kommun

1,§ Justerades protokollet för den 8 innevarande månad.

2 § Svar på frågorna 1981/82:246 och 251 om regeringens handläggning av planärende rörande Malmö kommun

Anf. 1 Bostadsminislern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Lars-Erik Lövdén har frågat mig om vilka motiv regeringen har för sitt beslut alt kräva fasiställelse av generalplan och nybyggnadsförbud för de södra delarna av Malmö kommun, om regeringen noga utrett konsekvenserna innan beslutet togs och om några underhandskontakter tagils med kommunen före beslutet.

Olle Aulin har frågat mig vilka sakliga skäl jag anser föreligga för beslutet om nybyggnadsförbud.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Regeringen har i beslutet utnyttjat den möjlighel som 1972 infördes i byggnadslagen att kräva fastställd generalplan för att tillgodose ett visst riksintresse, i det här fallet att de av statsmakterna beslutade riktlinjerna för hushållningen med jordbruksmark följs. Syftet med beslutet är att skydda åkermarken och skapa klarhet för både jordbrukarna och kommunen om den planerade tätortsutbyggnaden. Framför allt ifrågasätter regeringen de slora reserv- och ulredningsområden för lätortsändamäl som kommunen har förlagt på den bästa åkermarken - i kommunen och landet. Områdena är ungefär dubbell så stora som den mark kommunen själv räknar med behövs.

Syftet med nybyggnadsförbudet är alt förhindra sådant byggande inom planområdet som kan försvåra planens genomförande. Kommunen har vid ell flertal tillfällen föregripit faslslällelseprövningen av detaljplaner som berört åkermark.

Beslutet innebär inget totalstopp för byggande inom del berörda området, vare sig under den lid då generalplanen upprättas eller efter det all planen har fastställts. En viss utbyggnad skall sålunda kunna ske av tätorterna inom planornrådel - men gränser skall anges för deras lillväxl. Länsstyrelsen har

105

Nr 81

Tisdagen den 16 februari 1982

Orn regeringens handläggning av planärende rörande Malmö kommun

1(16

dessutom möjlighet alt ge dispens frän nybyggnadsförbudet.

Ända sedan 1975 har samråd skett mellan staten och Skånekommunerna inom ramen för den fysiska riksplaneringen bl. a. jusl när del gäller alt tillgodose kravet på alt hushålla med jordbruksmarken. Därvid har krifik framförts mot Malmö kommuns planer för utbyggnad på jordbruksmarken. I övrigt informerade länsstyrelsen kommunen om regeringens beslul innan delta fattades.

Anf. 2 OLLE AULIN (m);

Herr talman! Jag tackar statsrådet Friggebo för alt hon har svarat på min fråga.

Birgit Friggebo har här redovisat de skäl som hon anser föreligga för att man skall lägga byggnadsförbud på ca en tredjedel av Malmö kommuns markområde och därtill kräva en fastställd generalplan. Hon menar all skälen är sakliga. Jag vill påstå att de främst är byråkratiska.

Regeringen använder plötsligt en paragraf i byggnadslagen som inle tidigare använts när det gäller markområden av denna omfattning och som i själva verket inle skall behöva utnyttjas. Tydligen skall denna paragraf dessutom utmönstras ur den bygglag som är under arbete.

Del beslut som regeringen har fattat kommer att innebära ökad byråkrati, med åtföljande merarbete för kommunen och länsstyrelsen, ovisshet om möjligheterna att få byggnadslov och förseningar i planarbelet.

När det talas om kris för byggandet här i landet, då tillgriper regeringen nya regleringar och restriktioner.

Här har regeringen med Birgit Friggebo i spetsen slagit lill i blindo, utan de förtroendefulla konlakter med de kommunala myndigheterna som borde ha legat till grund för handlandet.

Del råder i Malmö total politisk enighet om den generalplan som Birgit Friggebo nu har förkastat. Del är en enighel som har kunnat uppnås sedan moderalerna 1975 lillsammans med centern begärde en omprövning av de förslag till regionplan som då förelåg. Därmed inriktades just planeringsarbetet på ett ökat skydd för jordbruksmarken inom den södra delen av Malmö.

Hade Birgit Friggebo lyssnat på kommunens företrädare och Malmös politiker, tror jag inte atl delta märkliga beslut hade kommit till stånd -åtminstone hoppas jag det. Men Birgit Friggebo har tydligen inle förtroende för, eller är inte på talefol med, ens den egna representanten nere i Malmö, del folkpariistiska kommunalrådet.

Del som har skett är en byråkratisk klåfingrighet utan like. Vart tog folkpartiets vackra tal om minskad byråkrati vägen? Och vad blev det av alla stora ord om decentraliserat beslutsfattande, om att vi måste ge kommunerna ökade möjligheter att själva bestämma? Nej, det är nog så, att sedan den moderate planministern Georg Danell lämnade regeringen upphörde liberaliseringen och även förmågan och viljan atl lyssna på kommunerna och deras företrädare.

Birgit Friggebo talar vackra ord om den goda jorden, och det skall man

göra. Det finns anledning lill del. Men i den generalplan som Malmö har antagit och som Birgit Friggebo har underkänt, har jordbrukets intressen verkligen inte trätts för nar eller trampats på tårna. Kanske har Birgit Friggebo trampats på tärna?

Anf. 3 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Herr lalman! Jag ber atl få tacka bostadsminislern för svaret.

Del är elt uppseendeväckande och anmärkningsvärt beslul som regeringen har fattat när den har krävt fasiställelse av generalplan och därmed också nybyggnadsförbud för samma yta under tre år framöver.

Beslutet grundar sig pä en paragraf i byggnadslagen som aldrig tidigare har använts, då den har ansetts innebära alltför stort ingripande i den kommunala självbestämmanderätten. I en sådan situation borde man åtminstone kunna kräva atl regeringen grundar sill beslul pä utomordentligt starka sakskäl. Några sådana sakskäl finns inte, vilkel förmodligen ocksä bostadsministern i efterhand har begripit.

Bostadsminislern anför två skäl i sitt svar. För det första säger hon att Malmö kommuns anspråk på mark innebär atl mycket stora arealer högvärdig jordbruksmark skulle behövas för tätorlsändamål. Regeringen och bostadsminislern har därvid utgått från all de arealer som i generalplanen har markerats som utrednings- och reservområden skall tas i anspråk för bebyggelse. Detta är, vågar jag hävda, en avsiktlig snedvridning av kommunens utbyggnadsambitioner. Del har aldrig varii kommunens avsikt all bebygga samtliga ytor som har markerats som utrednings- och reservområden. Om bostadsminislern hade bemödat sig alt läsa generalplanen - och inte enbart studerat kartan - samt i övrigt satl sig in i kommunens planeringsarbete, hade hon inte kunnat dra den slutsats hon nu har dragit.

I sitt svar säger bostadsminislern alt syftet med nybyggnadsförbudet är att förhindra sådant byggande inom planområdel som kan försvåra planens genomförande. Då frågar jag: Vem kan bäst genomföra planen? Är det kommunen, som har utarbetat densamma, eller är det genom dekret uppifrån som planen skall genomföras?

Det andra skälet som regeringen anför är att kommunen flera gånger skulle ha överträtt bestämmelserna vid schaktning. Även här har regeringen fel. Vid två tillfällen har det varil akluellt atl schakta inom de berörda områdena. I det ena fallet hade kommunen fullt laglig rätl all bevilja schaklningslov. I det andra fallet var del fråga om eu visst missförstånd, eftersom en lag hade trätt i kraft tre dagar innan schaktningen verkställdes.

Regeringens beslut får utomordentligt allvarliga konsekvenser. Del gäller sysselsättningen, byggnadsverksamheten, servicen och den totala kommunala ekonomin. Regeringen har så alt säga lagl en död hand över elt område som, även om man slår vakt om jordbruksintressena, innehåller betydande ulbyggnadskapacitel - kanske den enda - för kommunen.

Nr 81

Tisdagen den 16 februari 1982

Om regeringens handläggning av planärende rörande Malmö kommun

1117

Nr 81

Tisdagen den 16 februari 1982

Om regeringens handläggning av planärende rörande Malmö kommun

Anf. 4 Bostadsminislern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr lalman! Del är riktigt atl det här är ett ovanligt beslut. Men det är situationen i Malmö som har motiverat del. Till grund för den fysiska riksplaneringen ligger ju också förutsättningen all man i vissa fall skall stärka bevarandeintressena.

Bakgrunden för beslutet är framför allt det markhushållningsprogram som Malmö kommun via länsstyrelsen har skickat in till regeringen, där del visas intressezoner och ulredningsområden som är dubbell så slora som kommunen själv säger sig vara i behov av. Kopplat till den situationen är naturligtvis också hur dessa frågor har hanterats i kommunen. Man har lämnat dispenser, man har schaktat ulan tillstånd, och i samband med de planer som man nu håller på all förverkliga i Oxie visar det sig atl man även där - nu igen - har lämnat sig själv dispenser, innan länsstyrelsens faslställelseprövning har kommii till stånd. Man kan visserligen säga att kommunen har rätt att ge dispenser, eftersom den har fått länsstyrelsens uppdrag atl göra del. Men del är litet uppseendeväckande att prövningsmöjligheien, när statsmakterna skall pröva planerna, är undanröjd - jordbruksmarken finns inle längre på plats. Därmed blir ju prövningen en skenmanöver.

Det sades här att beslutet skulle ligga som en död hand över området. Men det faktum atl nybyggnadsförbud har utfärdats medför inle detta. Att lägga nybyggnadsförbudet har inle heller varit det primära syftet, utan del har varit alt få en fastställd generalplan. Om det skall vara någon mening med beslutet, bör man ju lägga ett nybyggnadsförbud under tiden, sä alt man inte undanröjer möjligheterna att få en ordentligt fastställd plan.

Beslutet kommer inte att innebära något totalstopp, eftersom man får bygga inom fastställda stadsplaner och eftersom länsstyrelsen kan ge dispens.

108

Anf. 5 OLLE AULIN (m):

Herrlalman! Det är jusl detta som jag menar är byråkrati. Nu skall man ta i bruk ett omständligt dispensförfarande i stället för alt klara ut detta med en gäng genom ett besök i Malmö och elt förtroendefullt samtal med kommunalpolitikerna där.

Statsrådet säger att man här har slora intresse- och utredningszoner. Bedömer statsrådet del verkligen så, alt dessa skulle vara hotade av bebyggelse just nu? Det är hell orealistiskt att tro det. Frågorna kring de här utrednings- och intresseområdena kan ju lösas om man pratas vid, och man behöver alltså inte lägga byggnadsförbud pä en tredjedel av stadens mark.

Vad säger dä planverket om Malmös antagna generalplan? Lål mig citera ur det yttrande av den 17 december 1981 som rör den aktuella utvidgningen

av stadsplanen. Planverket säger; "Planen innebär all utbyggnaden i

söder på sikt begränsas och alt fortsatt tillväxt inriktas mot öster, vilket synes lämpligt med hänsyn till bl. a. hushållningen med jordbruksmark. Nägol alternativ för Malmös utbyggnad som inle berör brukningsvärd jordbruksmark finns inte."

Fär jag i det här sammanhanget fråga; Vad har planverket sagt om de åtgärder i form av byggnadsförbud och begäran om fastställd generalplan som regeringen har vidtagit? Har Birgit Friggebo hört planverket, när hon nu inte vill tala med kommunen?

Planverket berör ocksä frågan om eventuella planer pä utfyllnader i Lommabukten som ersättning för jordbruksmark och säger; "Planverket finner det angelägel att en ulredning härom kommer till ständ. Utredningen är omfallande och genomförandel kommunalekonomiskt belastande. Då syftet är att bevara jordbruksmark, som är ett riksintresse, bör enligt planverkels mening regeringen ta upp förhandlingar med kommunen i denna fråga."

Jag vill fräga; Vad har regeringen gjorl i det fallet? Här talades om förhandlingar. Tycker fru Friggebo att maktspråk är en bra utgångspunkt för förhandlingar?

Nr 81

Tisdagen den 16 februari 1982

Om regeringens handläggning av planärende rörande Malmö kommun

Anf. 6 LARS-ERIK LÖVDÉN (s);

Herr lalman! Nu säger bostadsminislern atl det alltid finns möjligheter fill dispens. Det är väl bra sä långt, men det finns inga garantier för att ansökningarna beviljas. Osäkerheten härvidlag är ell allvarligt hol mol sysselsättningen, ekonomin, servicen och planeringen i Malmö. Det är ändå fräga om en tredjedel av kommunens samlade yta, och det gäller ett område som egentligen är det enda utbyggnadsområde som finns i Malmö och som man nu, vill jag hävda, lagt en död hand på.

Detta är en uppfattning som inle bara samtliga partier i kommunen har. Även byggare, företagarföreningen. Hem och Skola-föreningen i Oxie har denna uppfattning.

Birgit Friggebo berörde planeringen i Oxie och del byggande som är pä gång där ute. Det sker ett bostadsbyggande som sedan länge är planerat för alt ge tillräckligt underlag för service i Oxieområdet. Man planerar också ell skolbygge i Oxie för alt man framöver skall slippa bussning. Är det dessa planer som bostadsminislern vill sioppa när det gäller ulvecklingen av bostadsområdet i Oxie?

Lät mig sedan ta upp en fräga som jag inte hann med i mill tidigare inlägg. Regeringen har fattat ett beslut av långtgående och ingripande karaktär ulan att ha haft några som helst underhandskontakter med kommunen. Man har inle ens bemödat sig om att ta reda pä planeringsläget i kommunen och långt mindre besökt kommunen för alt sätta sig in i frågan före beslutsfattandet. Della är ett ytterst anmärkningsvärt handlande. Det strider också mol intentionerna i förslaget till ny bygglag om samråd före beslut.

Så handlägger man inte allvarliga frågor. Hade bostadsministern skött frågan på ett seriöst sätt, hade vi inte fåll de konsekvenser som nu har uppställ.

109

Nr 81

Tisdagen den 16 februari 1982

Om regeringens handläggning av planärende rörande Malmö kommun

Anf. 7 Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Samråd har skett sedan 1975 inom ramen för den fysiska riksplaneringen. Detta är inle nägon ny fräga vare sig för regeringen eller för Malmö kommun.

Nu säger Olle Aulin all dessa intresseområden inle skall las i anspråk. Men varför lägger man då ul dem i markhushållningsprogrammel och i generalplanen? Då kan man i sä fall lika gärna la bort dem. Denna argumentation stämmer inte riktigt.

Någon död hand är det inte fräga om, eftersom man kan bygga pä fastställda stadsplaner. Man kan få dispens. Då svaras det alt det inte finns några garantier. Men man har aldrig några garantier ens för all fä stadsplaner fastställda. Det är alltså inle nägon som helst skillnad.

Kommunalråden i Malmö har varit uppretade. Jag kan delvis förstå del; del aren naturlig reaktion. Men de är trots allt ganska isolerade. Jag har fält en mängd päringningar, brev, blommor och telegram frän människor runt hela landet, som sagt att det här var det bästa beslut som de sett på många herrans är.

Anf. 8 OLLE AULIN (m);

Herr lalman! Del måste väl rimligen vara sä alt om man lägger byggnadsförbud på en så slor del av Malmö kommun, så är det därför att man tror att del finns en betydande risk för atl del skall byggas på den marken på intresse- och utredningsområdena. En sådan risk finns verkligen inte.

Della hade kunnai hanteras på ett helt annat sätl. Jag menar att markhushällningsplan och en generalplan skall vara en inventering som kartlägger problemen och intressekonflikterna. Men att kräva fasiställelse av en sådan inventering och kartläggning innebär bara ökad byråkrati. Del är först i det fortsatta detaljarbetet som man har atl avgöra vilka intressen som har företräde.

Del är en ren beslraffningsfilosofi när Birgit Friggebo talar om att man här har brutit mot bestämmelserna och att vi därför mäste gå till väga på delta sätt. Därför måsle hon ta till sä hårda ord som - för atl citera Birgit Friggebo själv - alt del "skall vara djävligt krångligt alt förstöra miljön".

Låt mig citera Birgit Friggebo i ell sammanhang där det inle förekommer några kraftord. Del gäller regeringens skrivelse till riksdagen. Jag kanske får återkomma fill detta, eftersom min taletid nu är slut, och bara ställa frågan; Tycker inte Birgit Friggebo att hon borde ha lagil personlig kontakt med kommunens företrädare?

Anf. 9 LARS-ERIK LÖVDÉN (s);

Herr talman! Bostadsministern måste ändå medge att beslutet skapar en betydande osäkerhet beträffande planeringssituationen i Malmö kommun. Det är väl också syftet med beslutet - all lägga en hand pä delta område i Malmö kommun och förhindra byggande i området innan generalplanen fastställts. Annars kan det inte vara någon avsikt med alt fatta ett sådant beslul över huvud laget.

Birgit Friggebo säger all del är isolerade reaktioner från några kommunalpolitiker som hon har mött. Men del är inle fråga om några isolerade reakfioner. Det är reaktioner från Hem och Skola-föreningen, byggare och företagarföreningar. Det är dessa reaktioner som Birgit Friggebo har mött.

Beträffande konsekvenserna av beslutet: Det är inte bara i Oxie som man fär allvarliga konsekvenser. Man får konsekvenser när del gäller del planerade gasprojektel, där gasledningarna skall gå just genom de områden som man nu har beslutat om byggnadsförbud för. Man får konsekvenser i Bunkeflo, där del är planerat ett visst byggande för att ge underlag för service. Och man fär konsekvenser i Klagshamn belräffande rekreationsområdet där.

Nr 81

Tisdagen den 16 februari 1982

Om regeringens handläggning av planärende rörande Malmö kommun

Anf. 10 Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO;

Herr talman! Syftet är inte atl skapa oklarhet utan tvärtom att skapa klarhet om vad kommunen har för möjligheter i framliden att klara sin tätortsulbyggnad. Det är inle meningen alt man skall stanna vid de exakta gränser som finns i dag.

Det gäller klarhet för kommunen om vilket planeringsunderlag som finns på längre sikt och att man inte skall behöva pröva det i samband med varje detaljplan. Och del gäller klarhet för jordbrukarna om de skall väga investera i sin mark eller inte.

Reaktioner i Oxie från Hem och Skola-föreningen och byggföretag -självfallet blir del reaktioner när man går ut och säger atl i morgon måsle byggnadsarbetena läggas ned. Men så är det ju inte. Dessa reaktioner har kommit pä helt felaktig information - man har läst tidningar.

Jag tycker alt Lars-Erik Lövdén borde ha läst på litet grand, innan han tar upp en diskussion här i kammaren om de bitar som är helt utklarade nu.

Gasledningar har ingenting med bygglagstiflningen atl göra. De prövas över huvud laget inte via bygglagstiflningen utan följer annan lagsfiftning. De har alltså inte med den här frågan all göra.

Anf. 11 OLLE AULIN (m):

Herr talman! För att skapa klarhet vill Birgit Friggebo tydligen först ha en lång tid av oklarhet.

Jag vill fortsätta med det citat av Birgit Friggebo som jag inte hann med i milt förra inlägg. I regeringens skrivelse 1981/82:29 sägs i ell beslul angående markhushållningen i Skåne;

"Enligt vad som föreslås i promemorian behövs del inte någon ny samlad redovisning från kommunerna av ett markhushållningsprogram för Skåne. Del fortsatta arbelet med markhushållningen bör i huvudsak kunna inordnas i kommunernas löpande planering och bedrivas i de former och med det samrådsförfarande som normalt tillämpas enligl byggnadslagstiftningen."

Beslutet är daterat den 17 september 1981. Tycker Birgit Friggebo all det som nu skett rimmar väl med vad som sägs om normall samrådsförfarande?

111

Nr 81

Tisdagen den 16 februari 1982

Om regeringens handläggning av planärende rörande Malmö kommun

Jag har inle fåll svar. Tycker inte Birgit Friggebo atl del hade varil bra med personlig kontakt och diskussion av de här frågorna, innan man klämde till med detta beslut? Här var det inte tal om samråd längre ulan om maktspråk.

Anf. 12 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Herr talman! Jag nämnde några punkter där del skapas osäkerhet i Malmö kommun. Det gällde Oxie och gasprojektel. Jag skulle kunna fortsätta uppräkningen av sädana punkter där man menar atl del finns osäkerhet, och jag är övertygad om att Birgit Friggebo skulle fortsätta all backa och säga att det alltid finns möjligheter till dispens. Men folk i Malmö- byggare och andra - litar inle på de möjligheterna. Och det är naturligtvis fullständigt klart att de inte kan göra det heller. Dä skulle det inte finnas nägol syfte med beslutet om nybyggnadsförbud för de här områdena i kommunen.

Sedan, Birgit Friggebo: Den klarhet som bostadsminislern efterlyser hade hon kunnat fä, om hon hade åkt ner till Malmö lillsammans med sina medhjälpare och satt sig in i den kommunala markplaneringen, innan hon fattat sä långtgående beslut som hon nu har gjort.

Anf. 13 Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Vi har ganska många tusen ärenden att hantera i departementet varje år. Och i den fräga som del nu gäller har vi osedvanligt slor kännedom om bakgrunden. Därför är det inle nödvändigt alt åka ner till Malmö för att skapa sig en bild av de faktiska förhållandena.

Faktum kvarstår atl man har dubbell sä stora reservområden än vad man faktiskt behöver.

Man litar inte på prövning, dispensgivning och annat sådant, påstår Lars-Erik Lövdén. Prövningen skall ju ske enligt de regler som finns fastlagda i byggnadslagstiftningen. Det är klart atl man aldrig har någon hundraprocentig garanti ens för atl få stadsplaner eller byggnadsplaner fastställda av länsstyrelsen. Dispenserna kommeratt prövas precis på samma sätt, med en lämplighelsavvägning mellan behovet av och önskemålet atl fortsätta utbyggnad och behovet av atl spara jordbruksmark.

Anf. 14 OLLE AULIN (m):

Herr talman! Tusen ärenden var det - och samfidigt erkänner Birgit Friggebo att delta är ell enastående beslut. Krävs det inle atl man inför ett sådant här enastående beslut tar kontakt med vederbörande instanser? Vad sade planverket inför det här beslutet, Birgit Friggebo? Har planverkets styrelse haft ärendet uppe för alt ge råd till regeringen i frågan?

Birgit Friggebo har talat om all bygga igen hälen i Malmö - Malmö är en bombad stad. Ja, visst är den bombad av del här beslutet - del åstadkommer säkert mycket skada, menar jag. Birgit Friggebo som bostadsminister vet mycket väl vilka svårigheler det är atl bygga pä enstaka tomter i en stad med höga kostnader för marken, höga räntekostnader för byggandet; man kan inle bygga industrier där, man kan inte bygga villor där. Man måste ha en

ordentligt klar bild av förutsättningarna för planeringen. Jag tycker att vad planverket lidigare har sagt i sitt yttrande till regeringen stämmer ganska bra med verkligheten där nere. Varför tog inle Birgit Friggebo kontakt med Malmö kommun och med planverket?

Anf. 15 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Herr talman! När det gäller dispenserna blir jag mer och mer förvånad över bostadsminislerns yttrande. Hon utlovar dispenser för det ena och det andra projektet. Totalt omfattar väl nu dispensmöjligheterna samfliga de projekt som kommunen har haft i sin planering. Därmed kan man fråga sig: Vad var syftet med beslutet att utfärda ett nybyggnadsförbud, om man skall ge dispens pä alla områden? Det är en konstig hantering.

Det var ett uppseendeväckande beslut, som var förstasidesstoff i de flesta fidningar. Jag anser att det var ett så uppseendeväckande och anmärkningsvärt beslut att regeringen borde ha haft underhandskontakter med kommunerna. Det borde man åtminstone kunna kräva av en folkparfistisk bostadsminister, som stär för närdemokrati.

Nr 81

Tisdagen den 16 februari 1982

Om regeringens handläggning av planärende rörande Malmö kommun

Anf. 16 Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Jag utlovar inga dispenser. Jag bara redovisar den formella möjligheten att fä dispenser prövade i länsstyrelsen. Därvid skall den vanliga lämplighetsprövningen ske mellan behovet av att bygga ut och att ta i anspråk jordbruksmark. Jag gör ingen prövning i sak av vilka dispenser som sedan skall ges.

När det gäller bombhälen i Malmö kommun så har jag träffat många människor som ställt frågan: Varför avviker Malmö sä mycket från andra kommuner i landet och varför sker det ingenting?

Det kan ibland vara vissa svårigheter att bygga på enstaka tomter, men det är faktiskt så att det i hög grad är kommunen själv som äger och disponerar dessa markutrymmen. Det har varit en kommunalpolitisk stridsfråga nere i Malmö kommun, varför man inte använder denna mark mer.

När blev planverket något slags rådgivare till det moderata samlingspartiet?

Anf. 17 OLLE AULIN (m);

Herr talman! Det brukar vara så att man i regeringsställning tar råd av fackmyndigheter. Man gör ju det i andra avseenden, och man inhämtar yttranden t. ex. över de byggnadsplaner som skulle fastställas. När man nu skall gä till ett enastående beslut, är det då inte vikligl att ta råd av fackmyndigheter och dessutom höra Malmö kommun? Jag har ännu inte fått svar pä frågan, varför inte Birgit Friggebo åker ner och talar med företrädare för kommunen innan ett sådant här beslut fattas.

När del talas om att bygga pä bombad mark, sä vet Birgit Friggebo mycket väl att det har skett en utflyttning från Malmö som gör att det inte är så eftertraktat att bygga mycket dyra hus med höga hyror. Det känner Birgit Friggebo till. Sedan vet Birgit Friggebo också att de borgerliga politikerna i 8 Riksdagens protokoll 1981/82:80-84

113

Nr 81

Tisdagen den 16 februari 1982

Om principerna för utvisning till Turkiet

Malmö - alltså oppositionspolitikerna - klart har redovisat all man skall försöka ta den marken i anspråk i första hand innan man bygger på jordbruksmark.

Anf. 18 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Herr talman! Ingen kontakt med kommunen. Inget råd av fackmyndigheten. Bostadsminister Friggebo är "sig själv nock", som vi säger i Skåne.

Det är dyrt att bygga i innerstaden, bostadsministern. Det kan kanske bostadsministern rätta till genom att sänka koslnaderna i nyproduktionen och bevilja frikostiga lån för markförvärv.

Jag tycker inte att det är lönt att fortsätta den här diskussionen. Jag har fått svar pä mina frågor. Det finns inga sakliga motiv för regeringens beslut. Man har inte utrett konsekvenserna, och man hade inte tagit kontakt med kommunen, innan beslutet fattades.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Svar på fråga 1981/82:233 om principerna för utvisning till Turkiet

Anf. 19 Statsrådet KARIN ANDERSSON:

Herr talman! Karl-Erik Svartberg har frågat mig om det är förenligt med svensk rättstradition att verkställa utvisningar av assyrier/syrianer till militärdiktaturens Turkiet.

Regeringen har i flera sammanhang givit uttryck för sin inställning till militärdiktaturen i Turkiet. Jag behöver inle upprepa del här.

Vad gäller assyrierna/syrianerna från Turkiet har emellertid inget framkommit som tyder på alt deras allmänna situation som religiös minoritet har försämrats efter militärkuppen. Det finns därför ingen anledning att enbart på grund av militärkuppen i Turkiet lata assyrier/syrianer som grupp få stanna i Sverige.

Såväl assyrier/syrianer som andra turkiska medborgare får däremot av individuella politiska skäl stanna i Sverige i större utsträckning nu än före militärkuppen.

114

Anf. 20 KARL-ERIK SVARTBERG (s);

Herr talman! Jag ber att fä tacka statsrådet Andersson för svaret. Jag vill direkt säga att jag inte är helt nöjd med det.

Det som fick mig att ställa frågan var utvisningen till Turkiet av en mor och hennes två flickor, 16 och 8 år gamla.

För det första reagerade jag när de togs i förvar på fångvårdsanstalien Hall, trots all Karin Andersson i oktober lovat att barn inte skulle tas i förvar i häkte eller i fångvårdsanstalt. Men den saken klarades ju ut genom ett regeringsbeslut en eller elt par dagar efter, alltså den 14 januari.

För det andra reagerade jag mot att två skolflickor skulle utvisas till ett

land som de aldrig bott i, aldrig sett. Den äldsta flickan talar nästan perfekt svenska och den yngsta nästan enbart svenska.

Jag tyckte f. ö. att det var underligt att vi här i Sverige, som i alla möjliga sammanhang och med all rätl kritiserar militärdiktaturen i Turkiet för dess ständiga brott mot mänskliga rättigheter, skulle utvisa fler människor dit med de risker som det innebar och fortfarande innebär för dem.

Nu säger Karin Andersson att det inte framkommit någonting som lyder på atl den allmänna situationen för assyrier/syrianer som religiös minoritet har försämrats efter militärkuppen. Nej, det är ju i stället så att deras situation är och länge har varit så dålig som den över huvud taget kan vara. Man har ju uppenbara problem i Turkiet inom dessa grupper. Nog finns del väl hos regeringen några rapporter som visar att assyrier/syrianer far illa i Turkiet. Jag skulle gärna vilja att Karin Andersson kommenterade detta litet grand.

Sedan finns det, tycker jag mig märka, en positiv öppning i den sista meningen i svaret. Jag skulle gärna vilja ha ett förtydligande av Karin Andersson. Del står i svaret att man låter assyrier/syrianer och andra turkiska medborgare stanna i Sverige av individuella politiska skäl i större utsträckning nu än före militärkuppen.

Kan vi kanske mötas på vägen, Karin Andersson, när det gäller det här?

Nr 81

Tisdagen den 16 februari 1982

Otn principerna för utvisning till Turkiet

Anf. 21 Statsrådet KARIN ANDERSSON;

Herr talman! Karl-Erik Svarlberg var inte nöjd med mitt svar, och man kan naturligtvis ha olika utgångspunkter när man diskuterar en fråga.

Får jag fill alt börja med säga något om den allmänna situationen för assyrier/syrianer i Turkiet i ett längre perspektiv. Denna religiösa minoritetsgrupp har - det är vi säkert överens om - levat under ganska pressande förhållanden. Regeringen har också i olika omgångar bedömt dem som vad vi med ett något missvisande ord kallar B-flyktingar i Sverige, och många har fått stanna i Sverige.

Del frågan gällde här, och det jag har ansett att jag skulle svara på, är om deras situafion blivit värre efter militärkuppen. Vi har, med utgångspunkt i samstämmiga uppgifter också från företrädare för gruppen, bedömt att så inte har skett. Man bedömer dem alllsä där som företrädare för en religiös minoritet på samma sätl som tidigare. Det var det jag ville ha fram i svaret, men det kanske inte klart framgår.

Om de däremot, utöver att de fillhör den syrisk-ortodoxa kyrkan, har varit politiskt eller - kanske ännu värre - fackligt aktiva bedöms de på ett annat sätt nu än före militärkuppen. Just för personer som har en sådan bakgrund har situationen i Turkiel hårdnat väsentligt.

Anf. 22 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Jag menar alltså att det är ganska orimligl alt vi kritiserar militärdiktaturen i Turkiet för ständiga brott mot de mänskliga rättigheterna och ändå handlar som vi gör. Vi vel att fackliga ledare och politiskt

115

Nr 81

Tisdagen den 16 februari 1982

Om principerna för utvisning till Turkiet

oppositionella är hårdast drabbade, men vi vel inle i detalj hur man hanterar människorna i Turkiet och vilka som drabbas nästa gäng.

Det är därför jag menar att det inte kan vara förenligt med svensk rätlstradifion att på en och samma gång fortsätta att krifisera militärdiktaturen i Turkiet och ge den fler människor att eventuellt begå övergrepp emot. Det är del sättet att resonera och handla som jag tycker att det är väsentligt att vi får en ändring på.

Anf. 23 Statsrådet KARIN ANDERSSON:

Herr lalman! Det låter naturligtvis myckel bestickande alt man inte till ett land som är föremål för kritik för brott mot de mänskliga rättigheterna borde skicka någon människa som inte själv väljer att åka dit. Jag förstår atl det är den vinklingen Karl-Erik Svartberg vill ge frågan. De brott mot de mänskliga rättigheterna som begås i Turkiet begås ändå mot personer som varit aktiva poHtiskt eller fackUgt. Såvitt vi hittills kunnat förstå - och vi har en ganska klar bild av situationen i Turkiet, eftersom den ständigt är aktuell i våra ärenden - drabbar dessa brott inte den grupp vi här talar om och inte heller särskilt mycket människor som inte alls är aktiva.

Jag kan i och för sig förstå att det kan låta underligt att man över huvud taget säger nej till någon som vill stanna i Sverige, då det innebär att vederbörande måste resa fillbaka till Turkiet, men situationen är densamma avseende många länder.

116

Anf. 24 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! De brott mot de mänskliga rättigheterna som sker i Turkiet har hittills inte drabbat assyrier/syrianer, sade Karin Andersson. Det är just därför jag ställt frågan. Vi vet ju inte vilken nästa grupp blir som militärdiktaturen i Turkiet tar itu med! Det är därför jag menar att vi inte bör utsätta människor för risker genom att utvisa dem till Turkiet.

Karin Andersson medgav sedan att de religiösa minoriteter som assyrier/ syrianer utgör i Turkiet lever under ganska pressande förhållanden, som Karin Andersson uttryckte det. Det bör, tycker jag, vara skäl nog för alt för tillfället avbryta utvisningarna till Turkiet. När det blir normala förhållanden i Turkiet får vi diskutera saken igen.

Anf. 25 Statsrådet KARIN ANDERSSON;

Herr talman! Det finns ingenting som tyder pä - och som jag sade har vi när det gäller Turkiet uppgifter från mänga olika häll - att just gruppen assyrier/syrianer skulle vara i riskzonen för tänkbara framtida åtgärder.

På det här området kan man inte alltid förutse vad som kommer att hända i framtiden. Ofta händer saker och fing mycket snabbt, och de kan hända i de mest oväntade länder. Man får därför utgå från den situation som är överblickbar, och det har vi också försökt göra dä vi tagit ställning när det gäller Turkiet och assyrierna/syrianerna.

Anf. 26 KARL-ERIK SVARTBERG (s);

Herr talman! Jag skulle till sist vilja säga att jag ändå önskar alt regeringen omprövar sill ställningslagande när det gäller dessa flykfingar och försöker att se saken litet mer i enlighet med vår allmänna syn på Turkiet.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på fråga 1981/82:250 om åtgärder för att höja standarden på riksväg 83 mellan Ljusdal och Ange

Nr 81

Tisdagen den 16 februari 1982

Om åtgärder för att höja standarden på riksväg 83 mellan Ljusdal och Ange

Anf. 27 Kommunikationsministern CLAES ELMSTEDT;

Herr talman! Martin Olsson har frågat mig om jag överväger några åtgärder för att höja standarden på riksväg 83 mellan Ljusdal och Ange.

För utbyggnaden av vägnätet finns en särskild planeringsordning, som bygger på ett decentraliserat beslutsfattande. I nu gällande flerårsplaner för perioden 1979-1988 finns vissa smärre arbeten på vägen i Väslernorrlands län upptagna.

Arbetet med att revidera flerärsplanerna har börjat. Nya planer skall upprättas för åren 1984—1993. Det är således möjligt att i del sammanhanget ta med en ombyggnad av vägen i planerna.

I år planerar vägverket att - utöver normalt vägunderhåll - göra vissa förstärkningsarbeten på ca 10 km av vägen söder om Hennan. Vidare planerar verket att utföra gängbanearbeten i Ange. I beredskapsprogrammet finns dessutom ett par vägombyggnader som kan genomföras om verket får beredskapspengar.

Anf. 28 MARTIN OLSSON (c);

Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret på min fråga.

Del kan inte råda något som helst tvivel om att delen Ramsjö-Östavall av riksväg 83 mellan Ljusdal och Ange har en så otillfredsställande standard att en ombyggnad eller nybyggnad är nödvändig. Även i en tid då stor återhållsamhet mäste iakttas med statliga utgifter bör en sädan upprustning anses mycket moUverad. En upprustning skulle nämligen bl. a. öka framkomligheten, öka utvecklingsmöjligheterna för berörda bygder, minska olycksfrekvensen och även minska slitaget på fordonen.

Riksväg 83 är den viktigaste vägförbindelsen mellan västra Medelpad och västra Hälsingland och har därigenom stor regionalpolilisk betydelse för delar av Västernorrlands och Gävleborgs län, som har speciellt stora problem.

Vägen är naturligtvis väsentlig för människorna i berörda områden men även som genomfartsled, inte minst för den nord-sydliga turistströmmen. Den går genom skogrika trakter, och för skogsnäringen är det nödvändigt atl vägen har tillräcklig bärighet och kan utnyttjas till fullo hela året.

Det bör påpekas att det finns planer utarbetade pä att starta brytning av

117

Nr 81

Tisdagen den 16 februari 1982

Om åtgärder för att höja standarden på riksväg 83 mellan Ljusdal och Ange

guldhaltig malm i närheten av området, nämligen vid Enåsen. Såväl för godstransporter som för människors möjligheter att ta arbeten som kan erbjudas fordras en vägstandard som någorlunda fyller vår tids krav.

Många trafikolyckor, några med dödlig utgång, har inträffat efter den aktuella vägsträckan. Varje gäng har nästan desperata krav på åtgärder ställts men hittills utan resultat. Allteftersom belastningen har ökat, bl. a. på grund av skogstransporter, och andra vägar av molsvarande eller lägre klass har rustals upp har kritiken accenturerals och kraven pä åtgärder ökat. Ombyggnader har diskuterats vid olika tillfällen men inte blivit utförda. De förstärkningsarbeten på ca 10 km av vägen söder om Hennan som nämns i svaret är självklart välkomna men inte tillräckliga. Hela vägen måste få en fillfredsställande standard.

Den senaste tidens överväganden om att klassificera denna riksväg som länsväg har medfört atl människorna i bygden nu befarar atl de nödvändiga förbättringarna av vägen skjuts ännu längre in i framtiden. Med anledning av den oro som råder om möjligheterna att få denna väg upprustad efter en eventuell nedklassificering vill jag fräga kommunikationsministern om en klassificering till länsväg kan ha nägon negativ betydelse för tidpunkten när vägen kan rustas upp.

Anf. 29 Kommunikationsministern CLAES ELMSTEDT;

Herr talman! Jag har naturligtvis förståelse för de synpunkter som Marfin Olsson framför. Jag vet lika bra som någon annan vad ett väl utbyggt vägnät betyder i olika hänseenden. Men jag vill återigen hänvisa till att del finns en hanteringsordning för sädana här frågor. Det är i stort sett länsmyndigheterna som bestämmer i vilken turordning de olika vägprojekten skall ulföras. Som jag nämnde i svaret är det möjligt att i flerärsplanerna pröva om man skall ta med den vägsträcka som Martin Olsson har nämnt. Jag tror att aktualiserandet av frågan här i riksdagen kan spela en viss roll i det sammanhanget.

Frågan om vid vilken fidpunkt en väg kommer med i planeringen är inte direkt avhängig av om vägen är riksväg eller länsväg. Del avgörande är naturligtvis vägens beskaffenhet, dess betydelse för dem som trafikerar den och antalet trafikanter. Det är en serie sådana omständigheter som spelar in.

118

Anf. 30 MARTIN OLSSON (c);

Herr lalman! Jag hoppas att jag får tolka kommunikationsministerns svar så att förutsättningarna för att få en ombyggnad av den här vägen ändå är något slörre än vad man tidigare har trott.

Om en riksväg nedklassificeras till länsväg riskerar man att turistströmmarna söker sig till andra vägar, lill dem som alltjämt är riksvägar. Därigenom får man lägre trafikintensitet, och rent statistiskt minskar då förutsättningarna för vägen att hävda sig i prioriteringsordningen.

I Västernorrlands län är vägstandarden lägre än i länen i genomsnitt i vårt land vad gäller både bärighet och antalet belagda vägar. Därför behövs större

anslag till det länet. Jag tog upp den här frågan i riksdagen 1979, och trafikutskottet och riksdagen gjorde dä ell relativt positivt uttalande. Man utgick från att väganslagen skulle fördelas så att länen efter hand fick likartad standard. Jag hoppas därför att väganslagen nu fördelas sä all del blir möjligt att förbättra den vägsträcka som vi här har talat om.

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 81

Tisdagen den 16 februari 1982

Om tågtrafiken mellan Uppsala och Stockholm

5 § Svar på fråga 1981/82:253 om tågtrafiken mellan Uppsala och Stockholm

Anf. 31 Kommunikafionsministern CLAES ELMSTEDT;

Herr talman! Jörgen Ullenhag har frågat mig vilka kortsiktiga och långsiktiga åtgärder som kommer att vidtas för att förbättra situaUonen för tågresenärerna mellan Uppsala och Stockholm.

Inledningsvis vill jag understryka att Uppsalapendeln bara är en del av SJ;s totala trafik. SJ måste inom ramen för sin kommersiella verksamhet göra de prioriteringar och dispositioner av lok och vagnar som är nödvändiga för att klara del samlade trafikulbudet. Enligt min mening är den trafik som SJ Ullhandahåller till och frän Uppsala under normala förhållanden av god standard.

De problem som Jörgen Ullenhag tar upp är dess värre inte speciella för Uppsalatrafiken. Både SJ:s fjärrtrafik och lokaltrafiken i övriga delar av landet har utsatts för stora störningar som en följd av det ovanligt svåra vintervädret och på grund av att vagnparken under fidigare år inte förnyats i tillräckligt snabb takt.

En rad åtgärder sätts nu in successivt för att komma till rätta med problemen. Regeringen har så sent som i början av denna månad gett SJ 110 milj. kr. för att vinterberedskapen skall kunna förbättras. Jag har nyligen här i riksdagen redogjort för hur dessa pengar kommer att användas. SJ har dessutom möjlighet att göra omprioriteringar inom sin ordinarie investeringsbudget för all få fram mer pengar lill vinterberedskapen. Alla de här åtgärderna räknar jag med skall få betydelse för SJ;s trafik och då även för Uppsalatrafiken.

Regeringens uppgift är, vilket jag vill betona, atl ge SJ allmänna förutsättningar alt utvecklas till ett modernt, rationellt och serviceinriktal affärsföretag, men inte lill alt lägga sig i Irafikuppläggningen på enskilda linjer.

När del gäller den långsiktiga inriktningen av just Uppsalapendeln är det, precis som på andra linjer, SJ;s marknadsmässiga bedömningar som är avgörande. Speciella krav på den lokala och regionala tågtrafiken kan regleras genom avtal mellan SJ och berörda regionala trafikhuvudmän, dvs. i det här fallet i första hand Upplands Lokaltrafik.

119

Nr 81

Tisdagen den 16 februari 1982

Om tågtrafiken mellan Uppsala och Stockholm

120

Anf. 32 JÖRGEN ULLENHAG (fp);

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret pä min fråga.

Alla de tusentals pendlarna mellan Uppsala och Stockholm har under en lång tid drabbats av myckel besvärande förseningar. Antalet sittplatser räcker ofta inte till. Dessutom är informationen i samband med tågförseningarna ofta obefintlig eller otillräcklig.

Del här har pågått länge nu. Uppsalapendlarna är elt tåligt släkte, men nu börjar tålamodet tryta.

I Svenska Dagbladet den 7 februari sade ordföranden i Pendlarföreningen Pust Gillis Zingmark: "Så ihållande eländigt att vara pendlare mellan Uppsala och Stockholm som nu har det aldrig varit tidigare. Bara i undantagsfall håller tågen normala tider. Vi får i genomsnitt räkna med 1 timmes extra restid per dag. Vissa dagar flera timmar. Och vi tvingas dessutom många gånger att tillbringa resan i överfulla sovvagnskorridorer."

För ett par dagar sedan berättade fidningen Expressen en osannolik men ändå sann historia om 300Uppsalapendlare, som skjutsades mellan olika tåg. Tåget skulle ha gätt frän Stockholm klockan åtta på kvällen och skulle ha varil i Uppsala en kvart i nio. En kvart över elva kom resenärerna fram lill Uppsala efter en färd på olika tåg.

Jag har, herr talman, vid flera tillfällen i riksdagen tagit upp pendeltrafiken mellan Uppsala och Stockholm. Claes Elmstedt är den tredje kommunikationsministern som jag diskuterar frågan med i denna kammare. Tyvärr måste jag säga att så bedrövlig som situationen har varit de senaste månaderna har den inte varit tidigare, och det säger ganska mycket.

Ulf Adelsohn, den dåvarande kommunikationsministern, lovade mig den 22 april 1980 i en kammardebatt att det åtminstone skulle bli bättre när del gäller möjligheterna att fä sittplats. Ulf Adelsohn sade: "Jag kan säga att det alltså fr. o. m. maj blir bättre, och sedan kommer det att successivt bli bättre varje månad som går. Jag kan för dagen tyvärr inte ange någon exakt tidsram." Bättre har det alltså inte blivit, snarare tvärtom.

Nu vill jag gärna säga atl jag knappast, eller någon annan heller för den delen, kan hålla Claes Elmstedt ansvarig för den bedrövliga situationen. Jag noterar tvärtom att Claes Elmstedt i sitt svar till mig är medveten om atl tågpendlarna har det mycket besvärligt. Han ställer också i utsikt förbättringar som resultat av de åtgärder som han redovisade. Jag vill dock till sist ställa tvä följdfrågor till Claes Elmstedt.

Informationen om tågförseningarna är, som jag nyss nämnde, ofta obefintlig eller ofillräcklig. Om en försening uppkommer är del faktiskt mycket uppskattat, om tågresenärerna både i tågen och på perrongerna får ett vänligt besked om vad förseningen beror på och hur läng den beräknas atl bh.

Min första fräga till Claes Elmstedt lyder: Kommer informationen om tågförseningar att bli bättre?

Min andra fråga lyder; Tror Claes Elmstedt all situationen för Uppsala-

pendlarna när det gäller förseningar och sittplatser allmänt sett förbättras, så atl jag slipper att ta upp den här frågan pä nytl om ett år, om jag då är riksdagsman och om Claes Elmstedt, vilket jag hoppas, fortfarande är kommunikationsminister?

Anf. 33 Kommunikationsministern CLAES ELMSTEDT:

Herr lalman! Jag känner väl till problemen för dem som pendlar mellan Uppsala och Stockholm, och jag förstår deras irritation. Det är klart att man blir irriterad när tågen inte följer den tidtabell som är utsatt. Men Jörgen Ullenhag vel lika bra som jag att det har varit exceptionella problem den här vintern, och det spelar naturligtvis en betydande roll.

Vagnarna räcker inle till, säger Jörgen Ullenhag. Det är möjligt all det är på det sättet, men leveransen av vagnar fill SJ har ju aldrig varil större än den är f. n. Jag har tidigare här i riksdagen kunnai meddela alt sedan ett halvår tillbaka levereras fyra vagnar i månaden till SJ. Del skall ställas i relation till att det under flera år på 1970-talet inte levererades en enda ny vagn, och samtidigl har resandefrekvensen i vissa sammanhang ökat med mer än det dubbla. Saken tar litet tid att klara, men jag hoppas att det skall lösa sig allteftersom leveranserna fortskrider.

SJ fär dessutom ganska mycket pengar - det är del enda verk som fär nettotillskott - för alt kunna fortsätta den här utbyggnaden av både rullande materiel och annat.

Jörgen Ullenhag ställde ett par frågor. Jag börjar med den sista - den gällde om jag kunde lämna garantier, så att Jörgen Ullenhag skulle slippa fråga fler gånger. Ja, det är väl litet äventyrligt att lämna garantier som är sådana alt en riksdagsman inle finner anledning all ställa en ny fråga - del äventyret ger jag mig inle in på.

Den andra frågan gällde en förbättring av informationssystemet. Ja, en ordentlig information är, skulle jag vilja säga, lösningen av 50 % av problemet. SJ fick, i samband med det beslut om nya pengar som regeringen tog för ett par veckor sedan, bl. a. ett antal miljoner för ell bättre utvecklat informationssystem. Jag utgår ifrån att man omedelbart lar itu med deua.

Nr 81

Tisdagen den 16 februari 1982

Om tågtrafiken mellan Uppsala och Stockholm

Anf. 34 JÖRGEN ULLENHAG (fp);

Herr talman! Några garantier bad jag inle om. Jag bad om en bedömning frän kommunikationsministerns sida - några tröstens ord till de tusentals pendlare som nu tycker alt resorna är utomordentligt besvärliga på grund av alla förseningar.

Jag har inför den här frågedebatten blivit uppringd och kontaktad av flera Uppsalapendlare. Många av dem är högst förtvivlade. Del är ensamstående föräldrar som har stora bekymmer med barntillsynen, eftersom de inte vet om de kommer hem klockan 6, 7 eller 8 på kvällen. Andra funderar på att sluta åka tåg och i stället gä över till bil. Ytterligare andra funderar på att flytta frän Uppsala till Stockholm, trots all de inget hellre vill än all bo kvar i Uppsala.

121

Nr 81

Tisdagen den 16 februari 1982

Om förbättringar i skördeskadeskyddet

Jag kan inte, herr talman, använda alla de kraftuttryck som uppretade tågpendlare har bett mig ta till i den här debatten. De uttrycken skulle knappast pryda kammarens protokoll, och jag skulle dessutom riskera att bli avklubbad.

Tyvärr har det inte blivit bältre här. I dag t. ex. kom 7.26-tåget frän Uppsala i väg först efter klockan 8 och kom till Stockholm 50 minuter försenat.

Jag bjöd för knappt tvä år sedan in Ulf Adelsohn till en resa med Uppsalapendeln. Han lovade komma, men gjorde det inte utan blev moderatledare i stället. Jag vågar därför inte be Claes Elmstedt sätta sig på Uppsalatåget. Risken är dessutom alldeles för stor all Claes Elmstedts tåg blir stående på spåret under resan. Jag räknar i stället med att Claes Elmstedt skall göra allt han kan för att förbättra situationen för Uppsalapendlarna och för övriga SJ-resenärer. Hans svar gav ju ändå visst hopp om detta.

Anf. 35 Kommunikationsministern CLAES ELMSTEDT:

Herr talman! När det återigen gäller frågan om huruvida man kan göra en bedömning av om det blir en bättre tingens ordning kommande vinter, sä tror jag mig väga påstå att man kan göra en sådan bedömning. Jag säger detta mot bakgrund av att det ändå hänt en del och håller på att hända en del som pekar i den riktningen.

1980 togs beslut om att bygga en ny avisningshall ute i Älvsjö. Den är nu under uppförande och kommer att vara klar i god lid inför nästa vinter. Jag har så sent som i förmiddags varit och tittat på hallen och då fått information om att kapaciteten i stort sett kommer alt tiodubblas jämfört med de möjligheter man har i dag. Det bör rimligtvis spela en betydande roll och peka i den riktning som både herr Ullenhag och jag önskar.

Vidare har kapaciteten i Hagalund, där SJ har sina hallar och verkstäder, utökats. Vidare kommer man som komplettering atl sätta upp s. k. värmetält för att möta de övriga behov som finns när det gäller avisning. Detta gäller både pendeltåg och fjärrtåg, och det gäller de tåg som går mellan Stockholm och Uppsala.

Del är detta, tillsammans med en del andra mindre åtgärder som planeras och som är på gäng, som gör att jag vägar göra den här bedömningen.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på fråga 1981/82:249 om förbättringar i skördeskadeskyddet

\7J

Anf. 36 Jordbruksministern ANDERS DAFILGREN:

Herr talman! Ingvar Eriksson har frågat mig om orsaken till att ännu inget förslag om nytl eller förändrat skördeskadeskydd framlagts och när jag har för avsikt framlägga proposition i ärendet. Vidare har Ingvar Eriksson frågat

om jag är villig att medverka till att årets odling av åkerböna och matärtor kan las in i det nuvarande skyddet.

Som jag nämnde i ett lidigare frågesvar, vilket Ingvar Eriksson erinrar om i sin nu aktuella fräga, lade utredningen om skördeskadeskyddet i sitt betänkande fram två alternativa förslag till framtida system för skördeskadeskyddet. Det ena består av nuvarande områdesskydd med individuella kompletteringar i form av bl. a. lån och bidrag. Det andra är ett låne- och bidragssystem, grundat på individuell skadebedömning. Möjligheterna till en övergångslösning har ocksä tagits upp. Betänkandet har remissbehand-lals.

Våren 1981 gav regeringen vissa uppdrag om kompletterande utredningar. Parallellt härmed har arbetet inom jordbruksdepartmentet med en proposition i frågan bedrivits vidare.

Under beredningen har vissa problem uppkommit rörande principen för skattebehandlingen av de län som utredningens förslag byggde på. Den frågan kräver ytterligare överväganden.

När det gäller frågan om årets odling av åkerhöna och matärtor kan tas in i del nuvarande omrädesskyddet är jag inte beredd att medverka fill någon förändring. Jag anser det inte vara lämpligt att vidta förändringar av sådant slag i nuvarande skördeskadeskydd samtidigt som frågan om en mer genomgripande reform bereds.

Nr 81

Tisdagen den 16 februari 1982

Om förbättringar i skördeskadeskyddet

Anf. 37 INGVAR ERIKSSON (m):

Herr talman! Jag vill lacka jordbruksministern för svaret. Del är emellerfid inte sä positivt som jag hade hoppats. Det är ju angeläget att vi får fram ett bättre skördeskadeskydd än det som vi i dag har, och det var därför jag hade hoppats att jordbruksministern skulle kunna vara något mer positiv i sitt svar.

Jag har emellertid förståelse för atl problemen kan vara omfattande. Det är helt klart att i de system som utredningen föreslagit finns det anledning att titta närmare pä en del saker. Jordbruksministern har här ocksä hänvisat till att man vill utreda vidare då det gäller skatteproblemen i de här sammanhangen. Han säger att det krävs ytterligare överväganden. Jag skulle i anslutning till det vilja fräga: När bedömer jordbruksministern att man har kommii sä långt alt man kan lägga fram en proposition, med hänsyn tagen lill vad man kommer fram till vid dessa överväganden?

När det gäller åkerbönan ser jag ell av de allvarligare problemen. Den är en för värt land - kanske framför allt när vi ser framåt - vikfig odling. Genom atl odla åkerbönor och ärtor skulle vi ju kanske kunna ersätta en del av vår proleinimport. Vi har ju anledning all försöka minska importen och odla så mycket som möjligt på våra egna jordar. Nu är det ju en känslig odling, som är riskfylld, men om man har tur kan man lyckas hyggligt. Står man däremoi helt utan skydd när det gäller en odling som innebär slora risker, är det givet atl intresset för den kan sjunka, och det betecknar jag som allvarligt. Därför skulle jag i det här sammanhanget vilja fråga jordbruksministern. om han är beredd all göra någonfing för att fä med denna odling i del kommande

123

Nr 81

Tisdagen den 16 februari 1982

Otn förbättringar i skördeskadeskyddet

skördeskadeskyddet. Jag beklagar atl det inte är möjligt att göra något före årets odlingssäsong - det hade varit tacknämligt om detta hade kunnat ske. Men om propositionen kommer lill hösten, finns del kanske möjligheter att lösa problemet fill nästa är. Det skall bli intressant alt få höra jordbruksministerns bedömning.

Anf. 38 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN;

Herr talman! Det är rikligt alt behandlingen av den här frågan har tagit lång tid. Jag kanske var något för optimistisk på hösten 1980 när jag svarade pä Ingvar Erikssons fräga den gängen.

Det är i dag väldigt svårt att säga när en proposition kan läggas fram. Det avgörande är om del system med län och bidrag som vi har tänkt oss skall kunna användas och bli till nytta, samtidigt som det skall bli billigare för staten. I den principiella skattebehandlingen skulle man då använda sig av principen all lånet skulle betraktas som en inkomst det är det gavs och att avdrag skulle få göras. Men detta är ju en avvikelse från vårt nuvarande skattesystem, och del kräver att man noga vet vad man gör innan man kan gä vidare. Det direkia svaret på frågan är att det väl inte kan bli nägon förändring till årets odlingssäsong. Då har vi litet tid pä oss inför nästa år.

När det gäller den andra frågan, om åkerböna resp. ärtor kan las in i det nuvarande skördeskadeskyddet, har mitt svar naturligtvis inte varil grundat på någon avog inställning mot dessa odlingsslag när jag sagt att jag nu inte är beredd att ta in dem, ulan mill besked beror helt enkelt på alt det är för sent alt göra detta inför årets odlingssäsong. Dessutom är det knappast heller någon idé, eftersom vi funderar på att införa ett helt nytt system för ersättning av skördeskador.

Men det är klart att det är viktigt att fä in sä många odlingsslag som möjligt i systemet - det sade jag redan för ett och ett halvt är sedan. Detta är fortfarande min grundläggande inställning.

124

Anf. 39 INGVAR ERIKSSON (m):

Herr talman! Jag tackar jordbruksministern fördel svaret. Jag kan ju dela hans uppfattning om hur viktigt det är att ell nytl skördeskadeskydd verkligen ger etl sä gotl skydd som möjligt, som tillfredsställer de behov som det är avsett för och inle kostar samhället mer än nödvändigt. Jag instämmer därför med jordbruksministern i att alla kompletterande utredningar bör göras sä fullständiga som möjligt.

När det gäller frågan om åkerbönorna och ärtorna kan jag ändock inte underlåta att en än gång säga atl jag hoppas atl jordbruksministern verkligen är positivt inställd lill denna odling, även om den kanske har en lokal prägel, och jag hoppas att det inte gör atl man inle är beredd all komplettera del nuvarande skyddet. Om del inle går att hinna få fram nägon proposition, borde det väl ändå finnas vissa möjligheter atl komplettera skyddet genom alt ta in de här odlingarna i det, kanske till 1983 års odlingssäsong.

Anf. 40 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN; Nr 81

Herr talman! Det sista var väl ändå en litet onödig elakhet. Ingvar Eriksson tjcHq gen den tycktes mena att bara därför att åkerbönor i princip endast odlas i Skåne, så jg februari 1982

skulle jordbruksministern vara avogl inställd. Så är det naturligtvis inte. Man __

kunde då hellre leda tanken lill atl eftersom malarior i så myckel större q skämta reeler utsträckning odlas i Östergötland, borde det vara stor anledning för r aveasrenine jordbruksministern all se till atl de kom in i skyddet.

De rent praktiska svårigheterna beror på att grödorna arealmässigt sett är så små att det är svårt att hitta någon motsvarande gröda att bedöma dem emol vid en avvägning. Det har varit det praktiska problemet.

Anf. 41 INGVAR ERIKSSON (m):

Herr talman! Jag avsäg inte alt vara elak, men odlar man bönor just i det området, tycker man det är ledsamt med de nuvarande reglerna, därför att man är beroende av den odlingen, och man är då angelägen om att få in den i skyddet.

Jordbruksministern säger att han är beredd atl framgent försöka verka för all flera slag av odling kommer in i skördeskadeskyddet. Då hoppas jag atl även östgölaärtorna skall komma in i bilden.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1981/82:255 om skärpta regler för avgasrening

Anf. 42 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr lalman! Grethe Lundblad har frågat mig om jag vill redogöra för orsaken fill alt skärpta regler för bilarnas avgaser skall fördröjas ytterligare två år. Nuvarande bestämmelser om krav pä begränsning av avgaserna från motorfordon meddelades av regeringen år 1972 i bilavgaskungörelsen. I fråga om bensindrivna personbilar gäller bestämmelserna för bilar av 1976 och senare års modeller. De svenska avgaskraven är väsentligt strängare än de som gäller inom EG. Huvudansvaret-för tillsynen av bilavgaskungörelsens efterlevnad övergick är 1979 från trafiksäkerhetsverket till statens naturvårdsverk.

I maj 1981 meddelade naturvårdsverket nya tillämpningsbestämmelser till bilavgaskungörelsen. Dessa bestämmelser, som kallas A 10, ersätter äldre bestämmelser, kallade F40, som meddelats av trafiksäkerhetsverket. Bestämmelserna reglerar i första hand den provning som fordras för atl en biltillverkare skall erhålla ett avgasgodkännande för en ny bilmodell. Ell sådant godkännande måste föreligga, innan en bilmodell kan typgodkännas. Efter elt typgodkännande kan serietillverkade bilar registreras och tas i bruk.

Sedan bilindustrin i överklagande till regeringen yrkat att naturvårdsverkels tillämpningsbestämmelser skulle upphävas, har regeringen nyligen beslutat att göra smärre ändringar i bestämmelserna men all i övrigt avslå

125

Nr 81

Tisdagen den 16 februari 1982

Om skärpta regler för avgasrening

besvären. Samlidigt uppdrogs ät kommerskollegium att skyndsamt notifiera bestämmelserna med de föreslagna ändringarna enligt de internationella förpliktelser som gäller i delta fall. Vidare har regeringen meddelat en föreskrift om vad som gäller lill dess atl slutligt beslul om tillämpningsbestämmelserna föreligger. Den föreskriften innebär att F40-bestämmelserna kan fillämpas på bilar av 1983 eller 1984 års modell, om en biltillverkare begär del. Meningen är således att A 10-bestämmelserna, som i och för sig är bindande föreskrifter, skall tillämpas obligatoriskt först fr. o. m. 1985 års bilmodeller.

Alt en viss övergångstid medgivits beror på all flera biltillverkare inte ansett sig på kortare tid kunna genomföra bl. a. de konstruklionsändringar som för deras del erfordras för atl klara de krav i fråga om uppföljande kontroll av serietillverkade bilar som ställs i de nya bestämmelserna.

126

Anf. 43 GRETHE LUNDBLAD (s);

Herr talman! Jag vill gärna lacka statsrådet för ett i och för sig korrekt svar som dock, tycker jag, döljer orsakerna som jag hade frågat efter.

Jag upprepar vad jag inledde min fräga med: "Trafiken är i dag den största källan till luftföroreningar i Sverige." Därför har riksdagen ocksä önskat ett snabbt ålgärdsprogram mot luftföroreningar pä grund av avgasutsläpp. Naturligtvis har naturvärdsverket, vår främsta miljövårdsmyndighet, haft samma åstundan, och därför har naturvärdsverket lagt fram sitt förslag om nya tillämpningsföreskrifter i maj 1981.

Trots att man tidigare har godkänt bilmodellers avgassystem och därefter typgodkänt vissa bilmodeller, sä har man vid de årliga kontrollerna av bilar kunnat konstatera att dessa bestämmelser inle har följts av biltillverkarna. Det förtroende som provgodkännandet innebar har alltså svikils av bilindustrin i vissa fall. Svensk Bilprovning har kunnat se att avgasreningen på det sättet har blivit sämre än avsett. Del är därför som naturvårdsverket kom med nya bestämmelser, som skulle kunna innebära all man gjorde stickprovskontroller bland de nya bilarna för atl se alt bestämmelserna följdes. Del fanns nämligen lidigare inga bestämmelser om en uppföljande kontroll. Det fanns bara en bestämmelse om atl man kunde återkalla ett avgasgodkännande. Men del skulle innebära alt en oerhörd mängd bilar som redan hade varit i drift skulle återkallas från marknaden. Och det är naturligtvis omöjligt.

Jag har sett atl jordbruksministern för pressen har erkänt att efterlevnaden av bilavgasbeslämmelserna har varit otillfredsställande och att det är anledningen till att naturvårdsverket har kommit med dessa nya bestämmelser. Det är därför anmärkningsvärt att regeringen i sitt beslut ändrar på naturvårdsverkets krav och säger alt de biltillverkare som så önskar kan använda de gamla bestämmelserna för 1983 års och eventuellt 1984 års modeller. Biltillverkarna kan alltså visa upp en bil för godkännande men sedan strunta i atl egentligen följa bestämmelserna.

Del är faktiskt inle bara tätorterna som detta gäller. Även i många mindre kommuner har man stora bekymmer med avgaser från bilar. Enligt

beräkningar skulle nära tre fjärdedelar av koloxiden och hälften av kväveoxiden som bilarna spyr ut på våra galor och vägar försvinna med en rening enligt de bestämmelser som gäller. Men efterlevnaden har alltså blivit mycket sämre än beräknat.

Jag vill fråga statsrådet: Vad är den egentliga orsaken lill alt statsrådet på detta sätt stryker bilindustrin medhårs i en för hela folkel sä viklig fräga som den om minskningen av luftföroreningarna?

Nr 81

Tisdagen den 16 februari 1982

Om skärpta regler för avgasrening

Anf. 44 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr lalman! Mitt svar till Grethe Lundblad är all det inte är någon rättvis bedömning som hon gör, när hon säger att vi har strukit bilindustrin medhårs. Grethe Lundblad skall komma ihåg atl bilindustrin i sitt överklagande har åberopat att Sverige borde införa EG:s bestämmelser i stället för att vidareutveckla de nuvarande svenska avgaskraven. Jämfört med de svenska bestämmelserna innebär exempelvis EG-beslämmelserna krav på väsentligt mindre avgasrening.

Regeringens beslut innebär att vi inte tillmötesgår önskemålen om en mildring av avgaskraven. I stället införs nu en bättre tillsyn av efterlevnaden av bilavgasbeslämmelserna. Härigenom skapas förutsättningar för en förbällring totalt sett av bilavgassituationen.

Av en del biltillverkare fordras nu omkonstruklioner av motorerna, och sädana tar en viss fid. Det mäste vi ta hänsyn lill. Det är ingenting onaturligt i detta. Det är lika naturligt som när den socialdemokratiska regeringen 1972 införde bilavgasbeslämmelserna men samlidigt sade atl de för bensinbilar skulle gälla fr. o. m. 1976 års bilmodeller. Det var ingenting onaturligt i det. Det var ett rikligt beslut som man den gången fattade. Och detta är en parallell fill det beslutet.

Anf. 45 GRETHE LUNDBLAD (s):

Herr lalman! Nej, jag vill inte protestera mot jordbruksministerns beskrivning. Men saken är den att bilindustrin inle har följt de lidigare bestämmelserna, som krävde en avgasrening som var jämförbar med den som man har i USA, Canada och Schweiz. I USA gäller kraven fr. o. m. 1973 års modeller. Trots atl bilindustrin egentligen har struntat i våra bestämmelser, menar statsrådet all biltillverkarna skall få ytterligare tid på sig atl anpassa sig till bestämmelser som i sak inle innebär någon skärpning, utom när del gäller kontrollen. Det allvarliga är alllsä all man skall stryka sådana biltillverkare medhårs som medvetet medverkar lill miljöförstöringen i Sverige. Dem skall vi således inte ta itu med.

Som riksdagsledamot måste man verkligen bli upprörd över sådana beslut från regeringens sida. Riksdagen har begärt all vi snabbi skulle få elt åtgärdsprogram mot luftföroreningar från biltrafiken. I det läget går regeringen ut och medverkar till att nuvarande bestämmelser, som har gällt i flera år, inle skall följas av bilindustrin. Biltillverkarna skall kunna hemställa om att få slippa att följa gällande bestämmelser - del är vad del är fräga om.

127

Nr 81

Tisdagen den 16 februari 1982

Om skärpta regler för avgasrening

Jag tror att mänga föräldrar och barn, som har krävt alt vi ordentligt skall ta itu med frågan om bilavgaserna i våra samhällen, också kommer att bli mycket upprörda över en sådan valhänt behandling av en hemställan från vår viktigaste naturvärdsmyndighel om att få bältre ordning på luftföroreningarna.

Anf. 46 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN: ,

Herr talman! Jag är helt övertygad om, att om Grethe Lundblad sätter sig

ner och läser regeringsbeslutet, kommer hennes upprördhet att försvinna,

för då kommer hon att förstå vad det är fråga om.

Anf. 47 GRETHE LUNDBLAD (s);

Herr talman! Jag vill säga lill statsrådet att jag har läst regeringsbeslutet, och jag har läst naturvårdsverkets ansökan. Jag vet också vilken åsikt naturvärdsverket har i dag. Man tror atl det beslut som regeringen nu har fattat kommer att innebära att regeringen inte tar ordentligt itu med luftföroreningarna i fortsättningen. Man är rädd för att detta ocksä skall fä konsekvenser för övrigt miljövårdsarbete i Sverige. Man anser att det fortsatta arbetet för att förbättra vår luft genom att minska föroreningarna från biltrafiken i dag vilar på en mycket bräcklig grund, just lill följd av regeringens beslut.

Anf. 48 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN;

Herr talman! Jag är ledsen atl säga det, men Grethe Lundblad har inte läst regeringens beslut. Jag har justerat det i dag och skall skriva under det i morgon, så det är inle möjligt att Grethe Lundblad har kunnat läsa det.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Föredrogs och hänvisades
Proposition

1981/82:104 till finansutskottet

9 § Föredrogs och hänvisades
Motionerna

1981/82:2156 och 2157 fill lagutskottet 1981/82:2158 till skaUeutskottet

128

10 § Anmäldes och bordlades

Motionerna

1981/82:2159 av Lars Werner m. fl.

Låneförbudet i aktiebolagslagen (1975:1385) (prop. 1981/82:95)

1981/82:2160 av Frida Berglund och Gudrun Sundström

1981/82:2161 av Gunnar Biörck i Värmdö

1981/82:2162 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson

1981/82:2163 av Lars Werner m. fl. Nr 81

1981/82:2164 av Margareta Winberg och Arne Nygren ,j,. . ,

Hälso- och sjukvårdslag, m. m. (prop. 1981/82:97) g februari 1982

1981/82:2165 av Nils Hjorth m. fl. -------------------

Vissa luftfartspolifiska frågor (prop. 1981/82:98) Meddelande om

fråga

11 § Meddelande om fråga

Meddelades att följande fråga framställts

den 16 februari

1981/82:266 av Ylva Annerstedt (fp) till statsrådet Ulla Tilländer om villkoren för anvisning av ungdomsplatser:

I förordningen om ungdomsplatser framgår klart att skolan skall pröva möjligheterna Ull yrkesintroduktion innan ungdomar anvisas ungdomsplatser.

I dagarna har AMS gått ut med information Ull länsarbetsnämnderna, som kan tolkas så att detta förfaringssätt inte skall vara regel.

Vilka åtgärder avser skolministern vidtaga för att förordningens bestämmelser skall efterlevas?

12 § Kammaren åtskildes kl. 16.22.
In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert