Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1981/82:79

Fredagen den 12 februari

Kl. 09.00

1 § Anmälan om kompletteringsval till utskott

Anf. 1 TALMANNEN;

Moderata samlingspartiels partigrupp har som suppleant i kulturutskottet under Tore Nilssons ledighet anmält hans ersättare Swanle Allgulander.

Talmannen förklarade vald till

suppleant i kulturutskottet Swanle Allgulander (m)

2 § Justerades protokollen för den 4 innevarande månad.

3 § Talmannen meddelade alt Sune Joiiansson ansökt om ytterligare ledighet från uppdraget som riksdagsledamot under tiden den 16 februa-ri-den 31 maj på grund av enskilda angelägenheter.

Kammaren biföll denna ansökan.

Talmannen anmälde att Bo Finnkvist (s) även fortsättningsvis skulle tjänstgöra som ersättare för Sune Johansson.

4§ Svar på interpellation 1981/82:111 om vägpolitiken

Anf. 2 Kommunikationsministern CLAES ELMSTEDT; Herr lalman! Kurt Hugosson har frågat mig

1. om jag anser alt nuvarande vägpolitik följer de intentioner som del trafikpolitiska beslutet från 1979 innebar,

2. vilken drift- och underhållsverksamhet som skall stå tillbaka om vägverket skall följa ell uttalande av mig om omdisponering av driftbudgeten

för atl klara vinierväghållningen 1982. 105

Nr 79

Fredagen den 12 februari 1982

Om vägpolitiken

106

3. om jag är beredd att på tilläggsbudget för 1982 ge vägverket ökade resurser för drift- och underhällssidan, så atl intentionerna i det trafikpolitiska beslutet kan uppfyllas.

Pä Kurt Hugossons första fråga vill jag svara atl regeringen följer den inriktning av vägpolitiken som det trafikpolitiska beslutet innebär. Det är dock så - vilkel Kurt Hugosson helt har undvikit att diskutera - att också ytterligare satsningar pä vägväsendei måste finansieras. Kurt Hugosson nämner inte med ett ord vad riksdagen nu tre år i rad har beslutat i fråga om begränsningar av statens utgifter. Den inriktning av vägpolitiken som riksdagen 1979 beslutade om måste således ställas mol den ekonomiska situation som råder flera är senare och riksdagens beslut om den ekonomiska politiken.

Pä Kurt Hugossons andra och tredje fråga är milt svar att regeringen - med beaktande av samhällsekonomin och riksdagens beslut - ingående och noggrant har prövat vilka resurser som kan avsättas till väghållningen. Jag skall här inte la upp kammarens tid med att redovisa mina ställningstaganden i årets budgetproposition. Kurt Hugosson har säkert läst den. Av budgetförslaget följer alt jag inte är beredd att på tilläggsbudget föreslå en ytterligare belastning på statsbudgeten med de 375 milj. kr. som enligt vägverkets beräkningar behövs. 1982 års driftanslag höjs drygt 11 % i förhållande till 1981. Lägger man på ytterligare 375 milj. kr., skulle det innebära en anslagsökning 1982 med över 26 %! I enlighet med riksdagens beslul tillämpas i stället en beräkningsgrund som innebär 2 % reell minskning av anslagen varje år. Jag menar att Kurt Hugosson inte är realistisk i sina krav på pengar. Regeringen har dock, med hänsyn lill väghållningens betydelse, varit ense om att i budgetförslaget undanta vägdriften från 2-procentsreduktionen och dessutom spä på en del miljoner utöver pris- och löneuppräkningen.

Vi har i dag kommit sex veckor in på ell nytt år. Varken jag, Kurt Hugosson eller statens vägverk kan säga hur stor del av de 2,8 miljarder kronor verket disponerar under 1982 som kommer atl tas i anspråk för vinterväghållningen.

Det är som bekant mycket sällan som de verkliga kostnaderna för vinterväghållning stämmer med budgeterade belopp, oavsett om detta gäller vägverkets eller kommunernas budgetar. En sträng vinter kostar ju mer än en mild.

Liksom fidigare får en utjämning ske över tiden. Även om det skulle gå åt mer pengar än under en normalvinter, så kommer del inle atl påverka övrig drift- och underhållsverksamhel i år. Det är nämligen så, att vägverket kunde spara ca 100 milj. kr. under 1981. Eftersom vägverket har handlat klokt och hushållat väl med de pengar det anförtrotls, finns alltså en viss buffert för de extra åtaganden som en snörik vinter kan innebära.

Del är vidare så bestämt med riksdagen atl kommunikationsministern inte skall gå in och bestämma hur verken inom givna ramar skall disponera eller omdisponera sina resurser. Jag tror att Kurt Hugosson. som ju sitter i verkels styrelse, skulle la illa upp, om jag började ägna mig ål ministerstyre.

Anf. 3 KURT HUGOSSON (s);

Herr talman! Jag ber atl få lacka kominunikationsministern för svaret pä de frågor jag har ställt i min interpellation.

Jag har ställt de här frågorna mot en faktisk bakgrund, som kanske väldigt få människor i detta land har klar för sig, nämligen att 87 % av allt persontransportarbete sker pä våra vägar. Vi har klagat på SJ och på tunnelbanan, och vi har gjorl del med rätta. Men vi skall komma ihåg att 87 % av alla människors förflyttningar till och från arbetet sker på våra vägar, liksom 46-47 % av all godslrafik.

Del är därför utomordentligt viktigt, herr talman, att vi har ett väl fungerande vägnät. Jag är bekymrad för ulvecklingen när det gäller anslagstilldelningen lill vägverket. Jag skulle vilja säga atl vägsystemel är värt lands blodomlopp. Om man kalkar till detta blodomlopp och del blir proppar, råkar näringslivet och människorna ut för ungefär samma bekymmer som en människa som får åderförkalkning i sitt blodomlopp.

Det är mot denna bakgrund som jag i min skriftliga interpellation har försökt att seriöst rikta uppmärksamheten pä dessa problem. Jag är ledsen att behöva säga att jag tycker alt jag inte har fått elt rikligl seriöst svar.

Min första fråga gällde om nuvarande vägpolitik följer de intentioner som en stor majoritet fattade beslul om 1979 när det gällde den nya trafikpolitiken. Av svaret all döma menar kommunikationsministern atl så är fallet, men vi har ekonomiska bekymmer och därför har vi inte kunnat leva upp till della trafikpolitiska beslut. Sanningen är den, atl sedan början av 1970-lalet har vägbyggandet i delta land halverats. Och med den medelstilldelning och de riktlinjer vi nu har fått för den framtida planeringen kan vi räkna med att vägbyggandet fram till 1985 ytterligare halveras.

När det gäller anslagen till drift och underhåll av våra vägar var riksdagen 1979 enig om att vi måste se till att ge sådana anslag för underhåll av vårt vägsystem så att inle våra vägar förstörs pä sikt. I fråga om byggandet ullalade riksdagen också med stor majoriiei all vi skulle ha en högre ambitionsnivå än tidigare.

Jag konstaterar nu, ett par år efter detta beslut, att man inte har uppfyllt dessa krav. När det gäller driftverksamheten har vi både 1981 och i anslagen för 1982 fått en betydlig reduktion, och produklionsulrymmet har minskal med ca 10 %, eller ca 200 miljoner. Nu skall vi planera för de närmaste fem åren. Fr. o. m. den 1 januari finns det en ny femärsplan för driftverksam-helen som vägverket, med utgångspunkt i 1982 års anslagsnivå, har skyldighet att planera sin verksamhet efter. Då visar det sig att den medelstilldelning som verket har erhållit för 1982 pä sikt inle räcker för atl hålla vägarna i etl försvarbart skick. Del förhållandet innebär atl framkomligheten på det lågtrafikerade vägnätet vintertid måsle försämras genom minskade snöröjnings- och halkbekämpningsålgärder. Minskningen av åtgärdsvolymen på del belagda vägnätet får till följd att det investerade kapitalet inle kan vidmakthållas och all trafikanternas kostnader för fordon och energi ökar. Nedslitningen av våra vägar kan l. o. m. gå så långl all vi inte i framliden kan tillåla den belastning vi godkänner i dag.

Nr 79

Fredagen den 12 februari 1982

Om vägpolitiken

1(17

Nr 79

Fredagen den 12 februari 1982

Ont vägpolitiken

108

Kommunikationsministern hänvisar till kostnaderna. Självfallet måste vi göra samhällsekonomiska bedömningar när vi lar ställning till olika punkter i driftbudgeten för siaten. Men man harju nu genom studier visat, all om man minskar driftanslagel med låt mig säga 200 milj. kr. för atl upprätthålla kvaliteten på våra vägar, får samhället i stort en ökad kostnad på 300 milj. kr. Vid den samhällsekonomiska bedömningen måste man alltså utgä ifrån alt en sådan minskning inte innebär något sparande. Den innebär i stället en direkt kapitalförstöring, som i framliden leder till en ökning av kostnaderna.

Det är också intressant att konstatera vad näringslivet säger om detta. De ariella näringarna-skogsindustrin, lantbruket och lantbrukets industrier-är kanske de som i första hand drabbas. Inom skogsindustrin är oron slor för vad de minskade anslagen till framför allt vägunderhållet kommer atl innebära. Flera studier som gjorts inom olika skogsindustriföretag visar hur ökade kostnader för virkeslransporter riskerar alt leda till alt skogsindustrin måste avstå frän att använda svenskt virke. En utredning som Billerudskoncernen nyligen har gjort visar alt den försämring av väghållningen som blir följden av nuvarande låga anslag till vägverket under olika anlaganden skulle leda till en årlig kostnadsökning för skogsnäringen med mellan 200 och 500 milj. kr.

Jag har velat redovisa dessa kostnader, eftersom kommunikationsministern i sitt svar säger alt han gärna skulle vilja leva upp till 1979 års trafikpolitiska besluts intenfioner, men atl han inte kan det av kostnadsskäl. Mol bakgrund av de siffror som jag har redovisat menar jag att kommunikationsministern, om han skall la de samhällsekonomiska kostnadsbedömningarna med i bilden, bör försöka övertyga budgetdeparlemeniet och sina kolleger i regeringen om att det inte innebär någon besparing utan i stället kapitalförstöring, om man inte underhåller vårt vägnät.

Den nuvarande medelstilldelningen för innevarande år och för den kommande femårsperioden när det gäller driftverksamhelen leder lill all vinterväghållningen minskas på det lågtrafikerade vägnätet med 30 % varje är - alltså inte bara 1982, ulan även 1983, 1984 och 1985. Underhållet av det belagda vägnätet minskas med 9 % jämfört med tidigare, vilkel innebär alt beläggningsskadorna ökar och all trafiksäkerheten därmed minskar. Vad är det vägverket får göra, när vägarna inte kan beläggas? Jo, vägverket får hålla på att lappa och laga, och som alla vel är delta ur trafiksäkerhetssynpunkl ett mindre lämpligt sätt.

När det gäller insatserna på grusvägsnätet i glesbygden måste man minska dem med 11%. Tidigare har man haft som målsättning att belägga grusvägar med Y 1 G, alltså en hårdgörning av vägkroppen, 200 mil per år. Det var vad man gjorde under förra femårsplanen. Nu tvingas man, med hänsyn till de medelsanvisningar man får, alt reducera detta lill 95 mil per år.

Konkret, herr talman, betyder detta för den enskilde medborgaren ökade olycksrisker, ökal fordonssliiage, ökad bränsleföbrukning och risk för förseningar. Det är speciellt vissa grupper som drabbas särskilt hän. Del gäller de handikappade, de rörelsehindrade. som får det ännu svårare att leva ett drägligt liv. Det gäller yrkestrafikanterna som drabbas av samma problem

som den enskilde, men som också får en försämring av arbetsmiljön med kraftigt ökade olycksfallsrisker och stora förseningar pä sina turer. Glesbygdens invånare får allt svårare att ta sig lill arbetet eller till affärerna, och de drabbas dubbell, eftersom de tyvärr, höll jag på att säga, ofta bara har bilen an ta fill.

Försämringarna av vägnätet blir mest märkbara på de små och medelstora vägarna. Som jag redan har sagl får företagen betydligt högre kostnader. De får längre leveranstider, det blir förseningar, och detta i sin tur leder till ökade transportkostnader.

Den här minskade anslagstilldelningen fär också fill följd alt vägverket under den kommande femårsperioden måste minska sin personalstyrka med 2 000; ungefär 1000 vägarbetare och 1000 tjänstemän. Självfallet skall vägverkets verksamhet drivas rationellt. Det skall egentligen inte finnas en enda människa mer än vad som behövs. Men den kraftiga personalreduktionen är inte ett uttryck för att man behöver elt mindre antal anställda, ulan det är ett uttryck för alt man inte får de medel som skulle behövas för all upprätthålla en bra driftverksamhet på våra vägar.

Vilka är del då som drabbas när man tvingas till den här personalreduktionen? Jo, självfallet måste vägverket dimensionera, inom ramen för de resurser som tilldelats, vägunderhåll efter trafikvolymen. Man måste sälta in sina resurser i de områden där man har den högsta trafikvolymen. Den här personalinskränkningen drabbar då i stor utsträckning glesbygdsområdena och skogsbruksområdena i det här landei. Inom vägverket räknar man med all under de närmaste fem åren fä nedläggningspröva eller lägga samman 50-60 vägmästarområden eller vägdislrikt. Självfallet skall man utifrån rationella utgångspunkter inte sätta stopp för det här. Men här tvingas man, som en följd av en minskning av medelsanvisningen, all gå betydligt hårdare fram än vad man skulle vilja göra. Man skulle inte behöva göra en sådan här inskränkning, om man följde 1979 års trafikpolitiska beslul och slog vakt om del vägkapilal som vi har i dag.

En vägstation ute i glesbygden har i allmänhet en personalstyrka pä 15-20 personer. Genomsnittet anställda per vägstation är i dag 15. Del var för tio år sedan 25. Den här lilla vägstationen i glesbygden innebär kanske den viktigaste sysselsättningen i orten, och därför får della stora regionalpolitiska effekter. Man kan dä-om man gör den samhällsekonomiska bedömning som kommunikationsministern talar om - fråga sig om detta är ekonomiskt förnuftigt. Vi vel, herr lalman, alt del kosiar ungefär en halv miljon alt tillskapa en ny arbetsplats i dag. Därför är jag mycket bekymrad, och jag tror att det blir fler i debatten som kommer att peka på sådana bekymmer.

Kommunikationsministern säger all del har gått bara sex veckor av den här vintern, varför del inle är så myckel alt oroa sig för. Det må vara hänt alt det har gått bara sex veckor av vintern 1982, men när jag aktualiserade vinterväghållningen i min interpellation gällde det all den femårsplan för driften som vägverket och dess styrelse enhälligt har tvingats fastställa leder till en 30-procentig nedskärning beträffande vinterväghållningen.

Det kommer att dröja betydligt längre lid än vad som var fallet tidigare.

Nr 79

Fredagen den 12 februari 1982

Om vägpolitiken

109

Nr 79

Fredagen den 12 februari 1982

Om vägpolitiken

innan man har resurser att gå ul och röja undan snön pä de mindre trafikerade vägarna. Först när snödjupet blivit 8-10 cm kan inan under vardagarna gå ut och ploga de mindre vägarna. Och del kommer att dröja upp till älta limmar innan detta kan ske.

Beträffande halkbekämpningen, som är sä utomordentligt viktig ur trafiksäkerhetssynpunkl, innebär den nya femårsplanen för driften atl standarden måste sänkas väsentligt. Pä vägar med mindre än 500 fordon per ärsdygn finns det i framtiden inte några resurser för att salta och halkbekämpa mer än vid extrem halka och dä endast i kurvor och backkrön.

Detta är vad som kommer att bli följden under den närmaste femårsperioden, om anslagstilldelningen blir densamma som under innevarande är och som presenterats i budgetpropositionen.

Det är inle bara vi inom vägverket som är bekymrade. Vägverket har atl inom ramen för de medel som regering och riksdag anvisar göra det bästa möjliga och har då tvingats vidta dessa åtgärder. Men det är inte bara jag som är kritisk och bekymrad.

I december uppvaktades kommunikationsministern av Åkeriförbundet. Man riktade i elt uttalande skarp kritik mol regeringens och riksdagens sätt att behandla anslagen för underhåll och service på vägarna.

Man sade: Standarden på vägunderhållet måste omedelbart förbättras. Nödvändiga transporter, även på landsbygdens vägnät, t. ex. för skogsindustrin och lantbruket, måsle kunna ske på ell trafiksäkert sätt. Åkeriföretagen kan inle acceplera den försämring av standarden beträffande plogning, sändning och saltning som redan blivit märkbar.

Regeringen fick också alldeles i början av året en skrivelse från de tre fackliga organisationerna, där man påtalade konsekvenserna av den nuvarande vägpolitiken och bl. a. sade:

"Ökat antal olycksfall, trasiga fordon, inställd trafik, ökad frånvaro frän arbetsplatserna, längre transportlider som var för sig medför kraftigt ökade kostnader för såväl enskilda som företag och samhälle - del är några exempel pä effekten av den drastiskt försämrade standarden på våra vägar. Vägverkets kraftigi minskade anslag innebär en snabb kostnadsövervältring pä allmänheten och förelagen som är betydligt större än de s k 'besparingarna' i Vägverkets budgel."

När kommunikationsministern fick ta del av de här protesterna sade kommunikationsministern: Då får väl vägverket göra omfördelningar inom ramen för sin budget. Då ställde jag i all hovsamhel en fråga: Vad tycker kommunikationsministern alt vi skall inskränka på? Är det grusvägsunderhållet, är det förstärkningen av vägunderhållet eller är det beläggningen med asfalt eller oljegrus pä våra grusvägar? Vi har tvingats minska frän 200 mil lill 95 mil. Skall vi gå ner ytterligare? Jag menar inte att kommunikationsministern skall tala om för vägverket vad del skall göra - det klarar nog vägverket av. Men jag trodde ändå att kommunikationsministern hade en uppfattning i den här frågan.

Herr talman! Min interpellation har jag inle väckt bara för atl vara kritisk

mot kommunikationsministern. Jag har väckt den för alt peka på att den här besparingen inom vägområdet inle är någon besparing - den leder till ökade samhällsekonomiska kostnader.

Det är min förhoppning att denna debatt pä något sätt ändå skall ge kommunikationsministern ett stöd i de diskussioner som jag vet alt kommunikationsministern försöker föra inom regeringen.

Nr 79

Fredagen den 12 februari 1982

Om vägpolitiken

Anf. 4 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Herr lalman! I 1979 års trafikpolitiska beslul angavs bl. a. alt en väl fungerande transportförsörjning är en förutsättning för en balanserad befolknings- och näringslivsutveckling i skilda delar av landet. Trafikpolitiken skall därför utformas så att målen för näringspolitiken, energipolitiken, miljöpolitiken, sysselsättningspolitiken och regionalpolitiken kan uppnås.

Trafikpolifiken skall bidra till att utjämna skillnader mellan landets olika regioner, och därför måste en samordning ske mellan regional- och arbetsmarknadspolitiken.

En myckel viklig förutsättning för atl näringslivet skall kunna utvecklas i Norriand är ett väl fungerande vägnät med goda kommunikationer. Under de senaste åren har anslagen till vägverket inte anpassats till kostnadsutvecklingen. Förutom all delta inneburit svårigheter all klara underhållet av vägnätet, har risken för en betydande kapitalförstöring ökat. Den förändring som sker av vägverkets drifts- och underhällsresurser samt förändringen av verkets driftsorganisation kan fä myckel svåra konsekvenser för främsl Norrlands inland.

11, ex. landets nordligaste län kan en betydande indragning av verkets s. k. arbetsområden komma atl ske, en åtgärd som innebär slora försämringar av underhällsservicen på stora delar av vägnätet.

Nedläggningen av flottningen pä ett flertal Norrlandsälvar har resulterat i en betydande ökning av den tunga trafiken på ett flertal vägar. Naturligtvis ställer denna omläggning av timmerlransporterna frän älvarna till vägarna krav på förstärkningar av underhällsservicen på berörda avsnitt. Det är också viktigt atl de satsningar som sker på turismen inte motverkas genom en försämrad underhållsservice pä vägnätet. Många av de befintliga turistorterna är helt beroende av ell tillfredsställande vägnät, eftersom flyg- och järnvägsförbindelser saknas.

Förändringarna inom vägverkets driftsorganisation med indragningar av verkels vägslationer i Norrlands inland kommer i högsta grad att verka i motsatt riktning mot den regionalpolitiska målsättningen om minskad restid för befolkningen.

I landets nordligaste del, Norrbottens län, berörs främsl sex vägslationer, som är belägna i Koler, Moskosel, Haparanda, Natlavaara, Junosuando och Karesuando, Del är alltså vägslationer som är belägna i inlandet, med långa resavslånd. Man måste därför slälla frågorna; Hur skall vägservicen klaras i dessa regioner, om planerna verkställs? Vad skall hända med de anslällda i dessa orter? Där finns ingen allernaliv sysselsäUning. Hur skall Iransporler-

111

Nr 79

Fredagen den 12 februari 1982

Om vägpolitiken

na klaras när vägservicen försämras sä här drastiskt? Jag tycker det här är frågeställningar som det är viktigt att få klarhet i här i dag.

Vidare har jag läst och tagit del av kommunikationsministerns skriftliga svar noggrant. Jag konstaterar bara att när statsrådet läste upp svaret här i kammaren undvek han en mening, där det står: "Det är lätt att driva överbudspolilik när man inle tar någol ansvar för statens finanser."

Det föranleder mig atl fråga om statsrådet inte tar ansvar för den formuleringen, eller om han har blivit mer klarsynt och menar all vi socialdemokrater tar delta ansvar för statens finanser.

112

Anf. 5 TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! I interpellationssvaret från kommunikationsministern sägs att regeringen följer den inriktning av vägpolitiken som det trafikpolitiska beslutet från 1979 innebär. Den fråga som då automatiskt inställer sig är denna: Hur kan man följa inriktningen ulan att slälla de medel till förfogande som behövs för atl i praktisk handling omsätta sakinnehållet?

Av svaret framgår också att Claes Elmstedt menar att regeringen i årets budgetproposition föreslår anslagsökningar som är större än vad man kunnat räkna med med hänsyn lill den ekonomiska situation som råder. Att regeringen varit ense om sitt ställningstagande till en viss mindre förstärkning av anslaget till väghållningen innebär emellertid inte atl det reellt sett blivil utrymme för några förbättringar. Tvärtom innebär ju regeringens förslag om anslag lill vägväsendei en klar försämring på grund av inflationen.

I det trafikpolitiska beslutet 1979 framhölls att vägverket, t. ex. då det gällde vägstationerna, skulle ta samhällsekonomiska hänsyn. Men vägverket kan ju knappast göra det då regeringen inte gör det. En följd av besparingsoffensiven på detta område blir atl ett femtiotal vägslationer över hela landei riskerar atl läggas ned eller sammanläggas med andra. Därigenom riskeras en försämrad väghållning på många häll, och mänga mindre orter mister en betydelsefull arbetsplats.

Över huvud laget måste man fråga sig om regeringen nu är i färd med att överge det trafikpolitiska beslul riksdagen fattade år 1979. På annat sätt är det svårt att tolka de ständiga prutningar som drabbar landels vägväsende. Del betyder atl förstörelsen av kapital, som salsats pä vägarna tidigare, nu fortsätter. Del betyder all olycksriskerna ökar och atl de som bor i glesbygder drabbas särskill hårt vintertid. Det belyder kraftiga personalminskningar och en ökad arbetslöshet för vägarbelarna.

Redan vid behandlingen av vägverkets anslagsframställning förra budgetåret, 1981/82, varnade vänsterpartiet kommunisterna för de negaUva följder förslaget i den budgeten kunde få. Vpk föreslog då exempelvis en uppräkning av väganslagel till drift av statliga vägar med 100 milj. kr. och molsvarande höjning för kommunala vägar och gator saml privata vägar.

Den 14 december förra året uppmanade vänsterpartiet kommunisternas riksdagsgrupp i en skrivelse regeringen alt slälla ytterligare medel lill vägverkels förfogande för att kunna bibehålla samma vinlerväghållning som lidigare. Vi gjorde delta mol bakgrund av alt det redan då stod klart atl de

kraftiga omprioriteringar som vägverket tvingats till på grund av minskade resurser för driften hade lett till akuta problem för vägtrafiken.

De svåra vinterförhållanden som redan i början av december gjorde sig gällande medförde betydande trafiksvårigheter, samtidigt som trafikanterna utsattes för ökade olycksfallsrisker och förlängda restider. Vpk-gruppen pekade i sin skrivelse bl. a. pä att halkbekämpningen på våra vägar kraftigt dragits ned. Vägarna sandas inte så ofta, en del mindre vägar inte alls och andra bara punktvis i backar och kurvor, och halkbekämpning sker i huvudsak bara vid extrem halka.

Mot bakgrund av den svära snövinter vi nu upplever och de möjligheter fill en förbättring av trafikförhållandena som en ökad satsning på väghållningen skulle innebära, inte minst för att öka trafiksäkerheten och minska olyckorna, är det förvånande att inte kommunikafionsministern eller regeringen i övrigt synes beredda att öka insatserna på detta område.

Kommunikafionsministern säger att man därvid beaktar samhällsekonomin, trots att han måste vara väl medveten om att det är dålig samhällsekonomi då man inte ökar resurserna till detta område utan tvärtom reellt försämrar dem. Sämre resurser innebär risk för fler olyckor, ökad kapitalförstöring, minskad framkomlighet för människorna, framför allt i glesbygd, ökade transport- och reskostnader och en ökad arbetslöshet bland vägarbelarna.

Claes Elmstedt vill i sitt interpellationssvar göra gällande att det inte är möjligt att säga hur vägverket kommer att disponera de medel verket har eller kommer att få fill förfogande, att verket underförstått mycket väl kan satsa vad som behövs för en bra vinterväghållning inom ramen för de medel som finns. Nu vet vi väl allesammans att så enkelt är det inte. Vägverket har varit tvunget att göra långt gående prioriteringar med ganska täta skott mellan olika delar gällande drift och byggnadsverksamhet, mellan vinterväghållning och underhåll osv. Klart är atl den nödvändiga förstärkningen till statens vägverk bara kan ske genom en viss ökning av anslagen i förhällande till regeringens förslag, och det är beklagligt att regeringen inte inser eller vill gå med på detta.

I dagens läge med växande arbetslöshet innebär kraftiga reella prutningar på såväl drift som byggande av vägar ytterligare ett problem pä arbetsmarknaden. Det märkliga förhållandet råder ju att AMS - arbetsmarknadsstyrelsen - som skall svara för beredskapsarbetena, ofta går in med just vägarbeten för att motverka arbetslöshet. Då används vägbyggande som regulator på arbetsmarknaden, varigenom vägbyggare alltså fär en mer otrygg och fillfällig anställning. Vpk har föreslagit vid tidigare riksmöten att medel från AMS beredskapsanslag skulle överföras till de ordinarie vägbyggnadsmedlen. Vi har upprepat detta krav vid flera tillfällen.

Kvar står det jag redan har varit inne på - dagens situation, de akuta svårigheter som nu föreligger. De kan inte avhjälpas genom aldrig så fiffiga omfördelningar inom ramen för de anslag som finns - med hänsyn till de låsningar som redan har skett i femårsplaner och annat - utan kvar står att det, för att vi skall klara den situation vi nu befinner oss i, behövs en ökning av anslagen på det här området. 8 Riksdagens protokoll 1981182:75-79

Nr 79

Fredagen den 12 februari 1982

Om vägpolitiken

113

Nr 79

Fredagen den 12 februari 1982

Om vägpolitiken

114

Jag vill avsluta det här inlägget med alt fråga kommunikationsministern om han, mot bakgrund av ett faktiskt förhållande som ingen kan bestrida - de slora problem som finns på detta område - ändå inte är beredd alt ompröva sitt ställningstagande och medge en viss ökning av anslagen på det här området.

Anf. 6 OVE KARLSSON (s);

Herr talman! Som svar på Kurt Hugossons första fråga, om nuvarande vägpolitik följer de intentioner som det trafikpolitiska beslutet frän 1979 innebar, säger statsrådet att regeringen följer den inriktning av vägpolitiken som det trafikpolitiska beslutet innebär.

Min uppfattning är att regeringen nu gör stora och avgörande avsteg från riksdagens beslut. Det sägs i riksdagens beslut alt det är uttryck för en klar strävan att öka trafiksäkerheten men också möjliggöra väsentliga insatser dels för kollektivtrafiken, dels för del lågtrafikerade. mindre och medelstora vägnätet. Insatser på detta vägnät anses vara nödvändiga för att förbättra näringslivets transportförutsättningar och för atl öka tillgängligheten till arbete, service, m. m. för glesbygdens befolkning.

Den praktiska verkligheten visar väl ändå att riksdagens målsättning från 1979 inte kan följas, därför atl tillräckliga medel inte anslås. Utebliven kompensation för kostnadsfördyringar gör alt vägunderhållet eftersatts. Minskad säkerhet och framkomlighet på vägarna blir resultatet av den nu förda vägpolitiken.

Vid det senaste snöfallet hördes i mina trakter klagomål frän bilister som tyckte att man nu borde sluta betala bilskatt. Man sade: "Jag har betalat bilskatt för att fä en tjänst utförd, för att framkomligheten pä vägarna skulle vara bra. Det är den inte nu. Det får därför vara nog med den redan inbetalda bilskatten." Några ytterligare insatser på det området tyckte man sig inte ha anledning atl göra.

I skogslänen innebär det minskade vägunderhållet att skogstransporlerna försvåras. Del medför i slutänden fördyringar för en viktig export-bransch.

I ett läge med ekonomiska svårigheler får den nu förda vägpolitiken till följd att man flyttar över kostnaderna från statsmakterna till företag och enskilda, som redan betalat för atl få en tjänst utförd. Det är dä framför alll glesbygdens människor som drabbas.

Inte minsl för skogsinduslrin är det nödvändigt med en fungerande transportapparat. Den är helt beroende av ett väl fungerande vägunderhåll. Med den medelsfilldelning som nu råder är det glesbygden som drabbas. Skogstransporlerna skall fram i dessa områden.

En väl fungerande transportapparat är över huvud laget en förutsättning för att svensk industri skall fungera. Transporterna är avgörande för möjligheterna att klara en regional spridning av den industriella verksamheten.

Inie minst inom den induslri som hämtar sin råvara i glesbygden, alllsä skogsindustrin, måste man nu känna slor oro för resultatet av del minskade

väganslaget. Ett högt kostnadsläge för transporterna kan äventyra skogbrukets och skogsindustrins lönsamhet och i förlängningen ytterligare försvåra verksamheten i en bransch som har haft och har stora svårigheter. Vi behöver elt väl fungerande transportsystem här i landet, och då måste statsmakterna ställa upp och ge erforderligt stöd. Varken induslri eller transportörer tål en dålig transportapparat, förorsakad av eftersatt vägunderhåll. Människorna i glesbygden behöver finnas kvar, och dä krävs det att framkomligheten på vägarna är fullgod.

Jag tycker att kommunikationsministern skulle kunna erkänna att väganslagen behöver förbättras för människornas trivsel, för trafiksäkerheten och för att förbättra industrins transportmöjligheter och därmed i förlängningen skapa fler arbetstillfällen. Jag hoppas all de vägslationer som finns i glesbygden blir kvar, till gagn för befolkningen och trafikanterna sä att vi fär en i hela landet väl fungerande transportapparat.

Nr 79

Fredagen den 12 februari 1982

Om vägpolitiken

Anf, 7 Kommunikationsministern CLAES ELMSTEDT:

Herr talman! När man lyssnar pä debattinläggen fär man lätt ett intryck av att vägarna i landet knappast är farbara längre. Det är naturligtvis våldsamma överdrifter. Men jag är den förste atl erkänna betydelsen av etl väl fungerande trafiksystem. Med den inställning som jag och mitt parti har till regionalpolitiken vet vi kanske bättre än de flesta att grundförutsättningarna för en effektiv regionalpolitik är etl väl fungerande trafiksystem. Där kommer vägarna in som en av de tyngre komponenterna. Det är riktigt som Kurt Hugosson sade att människorna lill stor del förflyttar sig just med hjälp av landsvägstransporter. Man kanske inte alltid tänker pä det.

Här har talats om atl smävägarna inte har blivit skötta i vinter, och innan snön kom meddelade vägverket, att om det blev ett plötsligt snöfall, kunde man eventuellt inte rycka ut lika snabbt som fidigare. Jag har emellertid det intrycket att man på de allra flesta håll har lyckats hålla vägarna öppna på ett tillfredsställande sätt. Jag har naluriigtvis även pä informella vägar hört mig för om hur saker och ting ligger till, och jag har fått det bestämda intrycket att vägunderhållet på de flesta håll har fungerat tillfredsställande med tanke på atl vi har haft en ovanligt snörik vinter i kombination med stark kyla. Trots de besvärliga förhållandena i december visar statistiken att antalet olyckor i december 1981 var betydligt lägre än i december 1980 - med de brister som sädan staUstik naluriigtvis har.

Här har sagts atl regeringen inle följer intentionerna i det trafikpolitiska beslul som riksdagen har fattal. Jag vill upprepa vad jag sade i svaret på Kurt Hugossons interpellation, nämligen att jag anser att regeringen gör det. Riksdagen har lagl fast en färdriktning men ingen tidsplan, inget tempo. Det vore väl konstigt om man inte i denna samhällsfunktion, liksom i alla andra samhällsfunktioner, tog hänsyn till de ekonomiska realiteter som finns. Tyvärr finns det inte utrymme för allt man skulle vilja göra på det här området, och där vill jag gärna anknyta till den förvissning som Kurt Hugosson gav uttryck åt avslutningsvis i sitt inlägg, när han sade att han var övertygad om atl jag hade den inställningen att man skulle försöka få sä

115

Nr 79

Fredagen den 12 februari 1982

Om vägpolitiken

116

myckel som möjligt till vägarna. Det är riktigt. Men jag måste böja mig -liksom väl Kurt Hugosson måste böja sig - emellanåt när pengarna inte längre räcker till.

Här har också talats om samhällsekonomiska bedömningar. Ja, man kan ibland göra sådana beräkningar och komma fram till att om man satsar 1 miljon eller 10 miljoner eller vad det handlar om, sä kommer man på sikt att få tillbaka de pengarna. Men dess värre är det ju så - vilket jag antar att alla känner fill - att samtidigt som en regering har att göra den bedömningen måste man också räkna med att det blir ett omedelbart genomslag i budgeten, och därmed ökas budgetunderskottet, som vi har att kämpa med. Regeringen får ju också krifik för att budgetunderskottet är för stort, och det är för stort. Men det skulle naturligtvis bli ännu större ifall man gick hårdare fram här, även om man skulle önska att man kunde göra det.

Man måste hälla isär begreppen. Man kan inte både äta upp kakan och ha den kvar - det är en känd erfarenhet.

Vägverket minskar sin personal, säger man. Ja visst - vägverkets ledning har sagt till mig att det är klart att när vi får begränsade anslag måste vi se fill att vi för de här pengarna får så mycket som möjligt av vägar byggda och vägar underhållna till minsta möjliga administrativa kostnad. Jag antar att vi alla är överens om att det måste vara pä det sättet. Men jag kan hälla med om att när man skall dra ner på personalen är det oerhört viktigt att man noga prövar var någonstans man skall göra detta. Jag vel att vägverket dragit ner både pä den centrala förvaltningen i Borlänge och på förvaltningen ute i landet. Jag är också en av de sista som överger möjligheterna att hålla kvar de mindre vägslationer som finns framför allt i glesbygden. Att de också drabbas är väl ofrånkomligt, men det måste göras en utomordentligt noggrann prövning.

Anslagen för 1982 räcker inte, säger man. Jag vill då erinra om att när det gäller drifianslag och underhållsanslag, så har det gjorts en höjning med 11 % för 1982 jämfört med 1981. Och vad som kanske är mera intressant för framtiden är följande: Med utgångspunkt i regeringens allmänna budgetdirektiv skulle man ha efter pris- och löneomräkning ha dragit ner med 2 %, men detta har icke skett när det gäller anslagen till drift och underhåll av statliga vägar. Där har ingen neddragning gjorts, utan tvärtom har det blivit en liten ökning. Jag erkänner gärna att den är liten - 15 miljoner - men icke förty har åtminstone jag respekt också för 15 miljoner. Det viktiga är emellertid trendbrottet-att kurvan, som pekat svagt nedåt, är bruten och nu pekar svagt uppåt. Med tanke på framtiden tror jag det är värt att notera detta i det här sammanhanget.

När det gäller vinterväghållningen i övrigt - saltning, osv. - är det mänga som har hört av sig till mig och uttryckt sin tillfredsställelse över att det har saltats mindre, för saltning har ju också negativa verkningar. Men självfallet måste hela tiden framkomligheten, trafiksäkerheten, vara avgörande för i vilken utsträckning man skall använda saltning eller andra medel som kan göra del lättare för trafikanterna att ta sig fram ute pä vägarna.

2,8 miljarder har vägverket för 1982 till drift och underhåll. Jag påpekar

också i svaret alt vi bara har kommit sex veckor in på det nya året, och det är kanske litet väl tidigt att rycka ut och använda vinterväghållningen som argument för att man måste öka anslagen.

Därtill kommer att vägverket för 1981 har 100 milj. kr. över, naturligtvis på grund av atl man har fullgjort sina åtaganden på etl bra sätt. Tack vare dessa 100 miljoner kan man göra omprioriteringar. Vinterväghållningen är en av de vikfigare funktionerna i det sammanhanget.

Sedan vill jag lill Tore Claeson säga atl det inte finns några läsningar i femårsplanerna när det gäller drift och underhäll. Det går att göra omdisponeringar, allteftersom omständigheterna så kräver.

Låt mig avslutningsvis bara säga att debatten kanhända har fått för stora proportioner. Jag har respekt för de synpunkter som framförts vid alla de uppvaktningar som gjorts hos mig - det är inte så förfärligt många för resten. När del gäller framtiden uttrycker man oro för om det skall bli en fortsatt neddragning osv. Jag har som sagt slor respekt för detta, och jag förstår problemen. Därför finns det anledning att erinra om att just det anslag som de uppvaktande har varit särskillt ängsliga för icke har minskat i årets budgetproposition. I stället har del ökal någol. Det tycker jag är ett gott tecken för framliden.

Nr 79

Fredagen den 12 februari 1982

Om vägpolitiken

Under detta anförande hade ledningen av kammarens förhandlingar för en stund övertagils av förste vice talmannen.

Anf. 8 KURT HUGOSSON (s);

Herr talman! Jag vill framhålla att jag uppskattar kommunikationsministerns allmänna uttalanden här. Kommunikationsministern uttalar sig positivt för framtiden och understryker vikten av elt väl fungerande vägnät. Det är väldigt bra. Vi har.därför en gemensam plattform när vi diskuterar.

Men jag blev litet bekymrad när Claes Elmstedt sade alt det har förekommit våldsamma överdrifter i debatten här i dag. Jag har verkligen försökt att inte göra mig skyldig till några överdrifter. Jag bara redovisar - det har jag gjort i min interpellation - effekterna för driftverksamheten i den femårsplan som gäller fr. o. m. 1982 och som vägverket har fält i uppgift att utarbeta med utgångspunkt i det anslag som har tilldelats vägverket för 1982.

Jag har bara, rätt upp och ned, redovisat vilka konsekvenserna blir i fråga om det lågtrafikerade vägnätet - det gäller vinterväghållning, beläggningsarbete osv. Jag är ledsen ifall det uppfattas som våldsamma överdrifter. Det är ju en reell redovisning av de faktiska konsekvenser som en enhällig styrelse för vägverket har tvingats acceptera.

Nu säger kommunikationsministern att det i år inle blir någon anslagsminskning på driftsidan när del gäller de statliga vägarna - det har t. o. m. blivil några miljoner mer. Ja, del är riktigt. Det rör sig om 15 miljoner, med utgångspunkt i 1982 års anslag. Ifall vi ulgår från 1979 års trafikpolitiska beslut glömmer kommunikationsministern bort atl 1982 års anslag tyvärr inte

117

Nr 79

Fredagen den 12 februari 1982

Om vägpolitiken

räckte till. Istället blirdet en kapitalförstöring, som en följd av att anslaget är för litet. Jag är orolig för att vi inte anvisar medel så att kvaliteten på vårt vägnät på sikt kan upprätthällas. Därför blir det bekymmersamt när det gäller näringslivets transportkostnader.

Jag frågade i min interpellation om kommunikationsministern var beredd att pä tilläggsstal för 1982 ge vägverket ytterligare medel. Dä säger kommunikationsministern att jag inte är realistisk i mina krav på pengar. Det fattas egentligen, säger kommunikationsministern, 375 milj. kr. i den anslagstilldelning som man har fastställt för 1982. Dessa 375 milj. kr. är framräknade på basis av 1979 års trafikpolitiska beslut. Men, herr kommunikationsminister, så orealistisk har jag inle varil, och så orealistisk är inte socialdemokratin i sina krav. Jag tror att Claes Elmstedt vet alt vi från socialdemokratin på tilläggsstat för 1982 icke har krävt 375 milj. kr. - det anser även jag orealistiskt. Men vi har hovsamt krävt 50 milj. kr. Vi tror nämligen att om vägverket får ylteriigare 50 milj. kr., så klarar man vinterväghållningen och beläggningsarbetena, och man kan dämpa nedläggningslakten när det gäller våra vägslationer.

För mig och för socialdemokralin är vaktslåendet om sysselsättningen det övergripande målet för vår politik. Det finns ett klart samband mellan byggande och underhåll av vägar och sysselsättningen. Det är utifrån dessa utgångspunkter som vi har varit hovsamma och begärt 50 milj. kr. på filläggsstat för innevarande år. I den motion som vi skall behandla i samband med att vi diskuterar anslagen för 1983 - vilket vi får återkomma till - har vi krävt ytterligare 100 milj. kr. på driftssidan; 75 milj. kr. till drift av statliga vägar och 25 milj. kr. för bidrag till statskommunala vägar. Man skall komma ihåg atl det har skett en väsentlig reduktion av anslagstilldelningen när del gäller såväl de statskommunala vägarna som de enskilda vägarna. Därvid uppfylls inte de bestämmelser som gäller för statsbidrag.

Vi har också sagt att i ett läge där sysselsättningen sviktar och alla till buds stående medel måste tillgripas för att få det här landets ekonomi på fötter igen och skapa sysselsättning, så vill vi satsa ökade resurser för att bygga vägar och vidta åtgärder som sätter farl på Sverige. Därför kräver vi ocksä att för nästa budgetår fä sätta i gång angelägna arbeten pä vägbyggnadssidan.

118

Anf. 9 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s);

Herr talman! Kommunikationsministern säger atl vi vet att en grundförutsättning för regionalpolitiken är ett väl fungerande vägnät. Det är väl bekant att det parti som kommunikationsministern tillhör brukar tala varmt om värnet för glesbygden. Det är därför som det är sä angeläget att få svar pä de frågor .som jag ställde här fidigare: Vad kommer ni konkret att göra åt den situation som dessa vägslationer i t. ex. Norrbottens inland befinner sig i? Vad kommer att hända med vägstationerna i Koler, Moskosel, Haparanda, Natlavaara, Karesuando m. fl. orter? Det är alltså verklig glesbygd, där det inte finns alternativ till denna sysselsättning. Vägservicen kommer atl drabbas hårt. Del går inte att i del här fallet både äta upp kakan och ha den

kvar. Man måste bestämma sig. Om det finns någon reell innebörd i     '"
formuleringen "värnet för glesbygden", borde man kunna fä elt klart   Fredagen den
besked. Vad händer med vägstationerna?                                   12 februari 1982

Statsrådet berörde inte med ett ord formuleringen i det skriftliga svaret att _ -.

Om vägpolitiken

det "är lätt att driva överbudspolilik när man inte tar något ansvar för statens finanser". Jag utgår då från att statsrådet tar avstånd från denna formulering i det skriftliga svaret.

Kommunikationsministern säger att debatten har fått för stora dimensioner. Jag kan inle hålla med om detta. Det gäller att få etl besked så alt de anställda kan få klarhet i vad som skall hända med deras jobb i en typisk glesbygd, där man inte har några alternativ. Det finns anledning för statsrådet att klargöra dessa saker här i dag.

Anf. 10 TORE CLAESON (vpk);

Herr talman! Först en kommentar till talet om de våldsamma överdrifterna. Jag tycker del var en våldsam överdrift av kommunikationsministern att påslå att del har varit fråga om några sådana i den här debatten. I varje fall borde väl kommunikationsministern ha angett vari de består och vem som har gjort sig skyldig lill dem. För min del har jag, som alltid, eftersträvat att hålla debatten pä ett sakligt plan och med utgångspunkt i faktiska förhållanden försökt att belysa läget och framhålla behovet av förbättringar.

När vägverket nu exempelvis föreslår atl det skall få 900 miljoner lill byggande av statliga vägar är detta belopp visserligen nominellt detsamma som i fjol, men på grund av inflationen är det en klar försämring av anslaget. De medel som vägverket äskar för att utföra de arbeten som verket har att verkställa har regeringen inte anseit sig kunna lämna. Inte ens vägverkets s. k. besparingsalternaliv, varigenom man i varje fall skulle kunna undvika ytterligare försämring då det gäller belagda vägar samt barmarks- och vinterväghållningen på lågtrafikerade vägar blev tillmötesgått, utan det prutades ned med närmare 300 milj. kr.

Problemen gäller inle heller bara vinterväghållningen - det har kommunikationsministern naturligtvis helt rätt i - även om de problemen är nog så allvarliga. De dåliga erfarenheterna från den gångna vintern är ett resultat av de försämrade anslagen i förra årets budgetproposition. I samband med vägverkets femärsplan har man vidtagit besparingsåtgärder. Kurt Hugosson har varit inne på den frågan i sill första inlägg. Normalt sandar man inte lågtrafikerade vägar, och snödjupet blir betydligt större innan röjning sker. Men ocksä barmarksunderhållet försämras naluriigtvis dä underhållet av belagda vägar minskar med 10 % och grusvägsunderhällel måsle dras ned med ytterligare 11 %. Även om det är de s. k. svagtrafikerade vägarnasom i första hand drabbas av det försämrade vägunderhållet, måste man hålla i minnet alt dessa vägar utgör en mycket stor del av vägnätet. Detta är kommunikationsministern också underkunnig om, eftersom landei har omfattande områden av glesbygdskaraktär med spridd bebyggelse. Men det är också att notera - och della har någon redan varil inne på - alt just på

119

Nr 79

Fredagen den 12 februari 1982

Om vägpolitiken

sådana vägar går de virkestransporter som skall försörja den viktiga skogsindustrin med råvaror, där går de långväga olje- och varutransporterna och transporter av t. ex. mjölk- och slakteriprodukter.

Sedan vill jag återkomma till vad jag berörde i mitt förra inlägg, nämligen frågan om de reella anslagsminskningarna skapar arbetslöshet. Bara under det senaste året har vägverket tvingats att reducera sin personal med 1 500 personer, och under den närmaste femårsperioden måste kraftiga personalminskningar göras enligt vägverket. Verket anser att omkring 2 000 personer måste bort för att verket skall kunna bedriva en effektiv verksamhet med hänsyn till minskat anslag. Vi vet ju att på tio år har ungefär varannan vägarbetare försvunnit frän det som man kallar byggområdet.

Det finns fortfarande etl betydande behov av nya vägar i landet, och vi vet att vägverket har färdiga projekt, som i stort sett är rikstäckande, för omkring en och en halv miljard kronor. De beräknas f. ö., enligl vad vägverket har framhållit, kunna ge sysselsättning ät 6000 - 7000 personer under ett är. Samtidigt barman därifrån betonat vägbyggandets betydelse för utvecklingen av svensk teknologi.

Nu säger kommunikationsministern i sitt andra inlägg att det inte finns några läsningar i vägverkets femårsplaner beträffande drift och underhåll. Det är möjligt att det formellt sett inte finns sådana låsningar - men nog måste vägverket göra ganska långsiktiga beräkningar beträffande åtgången av medel även för de här ändamålen. Det är hell klart att man där måste ha en sådan planering och måste göra sådana beräkningar, och atl man därför inte utan vidare kan flytta över medel från det ena området till det andra. Vad som behövs - jag återkommer till det - är naturligtvis mera pengar totalt sett till vägverket.

120

Anf. 11 OVE KARLSSON (s);

Herr talman! Statsrådet säger att vägverket har lyckats hålla vägarna öppna. Ja, det har trots stora svårigheter hållit vägarna öppna, och vi har verkligen fått bevittna enastående insatser från den personal som arbetar ute på fältet. Vi vet att man, trots detta, i vinter har fått vänta längre än vanligt på snöröjningen, och det är inte bra för transportapparatens funktion. Det är framför allt glesbygdens människor och transporter som drabbas.

För skogsindustrin behövs ett väl fungerande transportväsende, och för detta krävs ett effektivt vägunderhåll, så att man redan på morgonen kan få besked om att under dagen erforderliga transporter kan genomföras. Även de mindre vägarna måste underhållas väl, bl. a. för att industrins, särskilt skogsindustrins, transportbehov skall kunna tillgodoses. Vägverket har en fillförlitlig och kunnig personal, men den behöver medel lill sitt förfogande för att kunna göra en fullgod insats.

Statsrådet sade att antalet olyckor i december 1981 hade varit mindre än i december 1980. Ja, när vägarna blir alllför svårframkomliga stannar folk hemma, och det är naturligtvis det effektivaste sättet att undvika olyckor. Jag anser dock inte att det är på det sättet som vi skall undvika sådana. Vi skall skapa en sådan framkomlighet på vägarna att människor kan trafikera dem

ulan alllför stora risker och ta sig fram till sitt färdmål utan all behöva råka ul för olyckor.

Anf. 12 Kommunikationsministern CLAES ELMSTEDT;

Herr talman! Det som Ove Karlsson nämnde allra sist kan jag instämma i. Också jag pekade på bristerna i statistiken. Jag tror dock inle atl irafikintensiteten var väsentligt myckel lägre än vad den normall brukar vara.

Jag har, herr lalman, egentligen inte så myckel ylteriigare att kommentera. Kurt Hugosson nämnde alt man begärt 50 milj. kr. pä tilläggsbudget. Det är klart att jag har respekt för summan 50 milj. kr. Men del har tidigare sagts att det behövs 375 milj. kr. och atl vägverket har ett överskoll sedan förra året på 100 milj. kr. Idet perspektivet kanske kravet pä 50 milj. kr. inle framstår som lika kraftfullt.

Jag häller med om alt arbeten behöver hållas i gång både här och där. Vägverket är det verk som har den kanske bäsla framförhållningen och den bästa beredskapen när det gäller alt kunna sätta i gång beredskapsarbeten när arbetsmarknadssituationen så kräver. Vägverket har objekt som är färdiga att omedelbart dra i gång. Det har vi också utnyttjat. Under den tid som jag har varit i departementet har vi vid två tillfällen beviljat ganska många miljoner lill både brobyggen och upprustning av vägar. Dessa pengar har nästan undantagslöst gått till just sådana bygder som man här talar sig varm för, nämligen glesbygderna. Del är bygder som även jag har en stark känsla för, och jag vet hur viktigt det är att trafiklederna fungerar också där.

Jag kan inle uttala mig om enskilda vägstalioners möjligheter att hävda sig, Men min allmänna inriktning är den som jag gav uttryck för i milt lidigare inlägg. Neddragningen av personal får inle i första hand gå ut över de mindre vägstationerna i glesbygden. De skall vara med och konkurrera om fortlevnaden precis lika bra som den centrala förvaltningen och verksamheter i de slörre tätorterna över huvud taget.

När jag sade att del har förekommit överdrifter i debatten, trampade jag kanske på en del ömma tär. Det handlar om ordens valör. Vad jag menade var atl de erfarenheter som jag har skaffat mig genom samtal med människor som är ansvariga pä olika trafikområden - iransportchefer inom mejerihan-leringen, taxichaufförer som kör skolskjutsar m. fl. - inte stämmer med debatten i allmänhet. Jag har talat med flera yrkesverksamma som har haft att ta sig fram pä jusl de vägar som enligt vissa uttalanden skulle fä slå tillbaka när det gäller vinlerväghållning och standard över huvud tagel. Ingen av dem har sagl att del har varit speciellt svårt att ta sig fram. Ove Karlsson höll också med mig om att man har lyckats hålla vägarna öppna. Jag noterar att Ove Karlsson har gjort denna erfarenhet, och jag tycker atl det är bra.

Jag tror alt del var Tore Claeson som lämnade uppgiften all varannan vägarbetare har försvunnit pä etl antal är. Ja, men det beror icke på anslagsminskningar, utan i första hand på den ökade mekanisering som ägt rum inom vägbyggnads- och vägunderhållsområdel. Sä är t. ex. vägbelägg-

Nr 79

Fredagen den 12 februari 1982

Om vägpolitiken

121

Nr 79

Fredagen den 12 februari 1982

Öm vägpolitiken

ningen i dag så gott som helautomatiserad. Det är klart alt del har tagit sig sådana uttryck atl antalet personer har minskat. Så har skett inom denna sektor såväl som inom alla andra där tekniken vinner terräng och slår ul den enskilde. Vi kan ha en diskussion om hur långt det skall gå och klokskapen i det i alla lägen, men det är en annan historia.

Anf. 13 KURT HUGOSSON (s);

Herr talman! Kommunikationsministern säger att de informafioner som han har fält vid konktakter ute på fältet inte har gett vid handen att det har varit några större problem. Det är möjligt all kommunikationsministern har haft dessa konktakter och fält dessa synpunkter. Och jag vill instämma i vad Ove Karlsson tidigare sade; De som jobbar på vägverket har gjort ett utomordentligt bra jobb under svåra förhållanden för atl upprätthålla framkomligheten på vägarna. Men del är ändå så, alt Åkeriförbundet har uppvaktat kommunikationsministern och atl del är bekymrat för den här utvecklingens effekter på lång sikt. Och de tre fackliga organisationer som representerar yrkesförarna har i en skivelse till regeringen gett uttryck för dessa bekymmer. Så nog finns det grupper som så att säga konkret kör ute på fältet och som är bekymrade för utvecklingen på lång sikt.

Kommunikationsministern säger nu alt det blev 100 miljoner över 1981 och att del inte är så farligt, för dem kan vi använda 1982. Jag tror att han skall vara myckel försiktig här. Min diskussion har alltså gällt frågan: Vad händer de närmaste fem åren? Vi har fått i uppgift att med utgångspunkt i 1982 års anslagstilldelning göra en femårsplanering för driftverksamheten. Man skall kunna ändra i planen, sägs del. Men vi uppdrar åt länsstyrelser och kommuner att med utgångspunkt i denna plan göra en planering. Det är klart all de tycker alt del är konstigt om man hell plötsligt ändrar i planen.

Vidare säger kommunikationsministern att vägverket har en bra framförhållning, och den har man nytta av när man kan ta fram medel via AMS. Ja. det finns en framförhållning. Jag tror det finns vägbyggnadsprojekt i en vägbank på 1,5 miljarder som är färdigplanerade och som myckel snabbi kan las i anspråk. Men då kommer vi in på ett annat bekymmer, Claes Elmstedt. Tidigare år hade vi 400-500 miljoner i anslag till vägväsendei som inte gick över vägverket ulan över arbetsmarknadsverket. Under vissa år hade vi frän finansfullmakten s. k. särskilda medel som också gick till vägväsendei. Men det bekymmersamma i denna situation är ju att vi förra året bara fick 185 miljoner - om jag minns siffran rätt - från arbetsmarknadsverket. De särskilda medlen har helt försvunnit. Utöver vägverkels anslag hade vi alltså under tidigare år stora resurser, som slussades via AMS. Jag kan väl hålla med om del som sades från vpk-håll, nämligen atl vi har varit irriterade över atl så myckel har gåll över AMS. Det är delta i kombination med den successiva minskningen av byggnadsanslagen som har gjorl alt del är så bekymmersamt.

Jag vill, herr talman, sluta mitt inlägg med att säga atl vi från var sida inle kan acceplera det kortsiktiga anslagslänkande som leder till atl del nuvarande vägnätet slits ned i allt snabbare takt, med kraftigi försämrad

trafiksäkerhet, minskade arbetstillfällen förvägpersonalen i glesbygden och påtagligt ökade transportkostnader för vår industri som följd. Genom en ökad medelstilldelning till väghållningen bör de negativa konsekvenserna för de anslällda, för trafikanterna och för näringslivet kunna moiverkas. Del är därför vi har lagt fram detta förslag om 50 miljoner i tilläggsanslag. Jag tycker all kommunikationsministern, som är en klok man, skall gå till departementet och fundera över om inle delta är etl bra förslag och komma lillbaka till riksdagen med det. Vi har också föreslagit alt man skall satsa ytterligare 100 milj. kr. pä driftsidan, utöver det som kommunikationsministern har föreslagit för nästa år.

Med anknytning till vad kommunikationsministern sade om vägverkels framförhållning, om färdigplanerade projeki, vill jag erinra om atl vi tycker all man i delta bekymmersamma sysselsättningläge skall utnyttja dessa projekt. Det är därför som vi har lagt fram della förslag, som vi skall behandla så småningom, om alt öka anslagen på byggsidan. Vi har krävt ca 400 miljoner för kommande budgetår.

Vi har plockat fram projekt, herr lalman, som är sysselsättningsintensiva och som är angelägna ur industrins och näringslivets synpunkt. Det gäller först och främst byggande av broar, som kan ersätta färjor. Det ger ett långsiktigt bra sparande och ger sysselsättning, inte bara inom vägsektorn utan även inom stålindustrin och kanske inom varvsindusirin. Vi har pekat på en mängd objekt .som kan sänka transportkostnaderna för svensk skogsnäring och skogindustri. Det är viktigt atl vi vidtar alla åtgärder som kan hålla nere kostnaderna för skogsindustrin, eftersom skogsindustrin är en väsentlig basnäring. Vi har plockat fram andra objekt som är färdigprojekterade och som kan sänka transportkostnaderna för övrig svensk induslri. Slutligen har vi tagit fram ett antal objekt som är en förutsättning för ell ökat bostadsbyggande.

Detta är, herr lalman, etl uttryck för den vägpolitik som socialdemokratin vill stå för, även i en ekonomiskt bekymmersam situation. Jag tror all en satsning på vägområdet både när det gäller drift och när det gäller underhäll är etl bra säll alt på sikt få Sveriges ekonomi på fötter igen.

Nr 79

Fredagen den 12 februari 1982

Om vägpolitiken

Anf. 14 TORE CLAESON (vpk);

Herr talman! Även Kurt Hugosson har nu berört del jag påtalade, dvs. det något underliga i detta med vägverket när det gäller AMS-arbeten och överflyttning av medel. Jagskall inte ytterligare kommentera det mer än alt i anslutning lill kommunikationsministerns inlägg säga alt del är klart alt vägverket har projekt i beredskap för AMS-arbeten. då man har tvingats senarelägga en så stor del av sin byggnadsverksamhet på grund av de neddragningar som har skett när del gäller medel som behövs.

Jag sade lidigare all det skett en minskning av antalet vägarbetare med ungefär hälften under de senasle tio åren och atl detta i någon mån har alt göra med den ökade mekanisering som ägt rum. Men jag är inte överens med kommunikationsministern om atl minskningen främst skulle sammanhänga med mekaniseringen. Handen på hjärtat: Nog vet vi väl ändå alt detta

Nr 79

Fredagen den 12 februari 1982

Om vägpolitiken

sammanhänger med att man successivt har trappat ner och minskat möjligheterna atl hålla vägarbelarna sysselsatta i arbeten som inle klaras enbart med en ökad mekanisering?

Det saknas inle projekt i dag, och en ökad satsning behövs för atl hindra en fortsatt kapitalförstöring då det gäller våra vägar. Det är ändå sä alt en mängd angelägna vägbyggen måsle uppskjutas, samtidigt som vägnätet slits ned i en allt snabbare takt.

Låt mig slutligen säga, herr talman, att jag inle alls ställer mig oförstående lill regeringens svårigheler när del gäller att i diskussionerna med de olika departementen få fram tillräckliga medel, då ju varje departement vill ha de pengar som behövs för atl tillgodose olika ändamål inom departementets speciella område. Men jag vill återkomma till det jag sade i mitt första inlägg, alt det samhällsekonomiskt sett är mycket oförnuftigt att skära ned på just detta område och alt inte göra de satsningar som går alt göra. Jag hör nog till dem som menar att del vore försvarbart atl på grund av sådana saisningar något öka budgetunderskottet med hänsyn lill de positiva effekter som satsningarna får också på ganska kort sikt.

124

Anf. 15 OVE KARLSSON (s);

Herr talman! Jag vill bara göra en kort kommentar till det kommunikationsministern sade om att vägarna har hållits öppna.

Det är riktigt atl vägarna har hållits öppna, men man har fått vänta längre än man varit van vid tidigare år, och del har varit till skada för transportväsendet. Och man har fått vänta pä detta sätt. trots mycket fina insatser av den personal som arbetar ute på fältet.

Anf. 16 Kommunikationsministern CLAES ELMSTEDT;

Herr talman! Låt mig bara helt kortfattat återigen fästa uppmärksamheten på en sak. Det är riktigt att de som representerar åkeribranschen, både åkarna och deras anställda, har varit hos mig och framfört sina synpunkter. Det är därför jag sagt här alt just det anslag som de var rädda för skulle fortsätta atl minska icke har blivit föremål för någon neddragning i den budgetproposition som nu är framlagd, utan tvärtom fått en viss ökning. Jag tycker därför att man på det hållet kan se med en viss tillförsikt på framtiden. Jag är angelägen om atl betona detta.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 11 februari

1981/82:263 av Olle Östrand (s) till kommunikationsministern om transportstöd för hyvlade trävaror:

Transportradel beslutade den 10 februari 1982 att transportstöd ej längre skall utgå för transport av hyvlade trävaror från sågar och hyvlerier vid Norrlandskusten. Beslutet synes ej stå i överensstämmelse med riksdagens nyligen fattade bes/ut om inskränkningar i transportstödet. Mot den bakgrunden vill jag ställa följande fråga till kommunikationsministern:

Vill statsrådet medverka fill att transportstöd beviljas för sådana transporter?

1981/82:264 av Bertil Hansson (fp) fill kommunikationsministern om behovet för vissa SOS-tjänster att utnyttja telefonnummer 90 000;

Avser statsrådet att fillgodose behovet för den SOS-tjänst som gäller jourhavande präst, jourhavande medmänniska, jourhavande kurator och socialjour att även i fortsättningen i oförändrad omfattning fä utnyttja telefonnummer 90 000?

6 § Kammaren åtskildes kl. 10.30.
In fidem

Nr 79

Fredagen den 12 februari 1982

Meddelande om frågor

BENGT TORNELL

/Solveig Gemert