Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1981/82:75

Måndagen den 8 februari

Kl. n.oo

1 § Svar på interpellation 1981/82:110 om handelsförbindelserna med Polen

Anf. 1 Statsministern THORBJÖRN FALLDIN:

Herr talman! Oswald Söderqvist har i en interpellation frågat mig:

1. Vilken uppfattning har den svenska regeringen om de åtgärder som USA:s regering vidtagit mot Sovjetunionen med hänvisning till händelseutvecklingen i Polen?

2. Anser statsministern alt etl utökat svensk-polskt handelsutbyte är en solidaritetsåtgärd för Polen och det polska folkel och lill gagn för den svenska ekonomin?

3. Hur har den svensk-polska handeln utvecklats under de senaste åren?

4. Inom vilka områden bedömer den svenska regeringen att del finns möjligheter att utveckla handeln med Polen? På kort sikt? Pä läng sikt?

Den svenska regeringen har vid flera Ullfällen framfört sin djupa oro över ulvecklingen i Polen. Vi har med kraft fördömt de grova brott mot grundläggande mänskliga rättigheter som begåtts sedan krigslagarna infördes.

Det är vår självklara plikt att kräva atl krigslagarna i Polen upphävs. De som fängslats, däribland Solidaritets ledare Lech Walesa, måste friges. Polen måste fortsätta på den väg av förhandlingar och vilja till kompromisser som så förhoppningsfullt inleddes.

Samlidigt är det angeläget att försöka lindra enskilda människors lidanden. Svenska folket har bl. a. genom de imponerande frivilliga hjälpinsatserna visat prov på stark solidaritet med behövande i Polen. Regeringen har i flera omgångar gett ekonomiska bidrag lill hjälpsändningar till Polen. Bidragen har avsett nödhjälp åt familjer, gamla, arbetslösa och andra särskilt utsatta grupper.

Jag går sä över till Oswald Söderqvists direkta frågor.

Förenta staterna beslöt för en tid sedan att vidta vissa ekonomiska

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om handelsförbindelserna med Polen

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om handelsförbindelserna med Polen

sanktioner mol Polen och Sovjetunionen. NATO-länderna och EG har också beslutal om vissa åtgärder mol Polen och Sovjetunionen.

Några sanktioner från svensk sida är inte aktuella. Sverige är bara berett att della i ekonomiska sanktioner, när sådana har beslutals eller rekommenderats av FN:s säkerhetsråd. En fri världshandel är en oundgänglig förutsättning för en global ekonomisk utveckling och ett viktigt element för atl främja relationerna mellan länder med olika samhällssystem.

När det gäller Oswald Söderqvists andra fråga kan man konstatera att Polen under 1970-talel bedrev en mycket expansiv ekonomisk politik. Importen av kapitalvaror finansierades genom lån, framför allt från Västeuropa. Även Sverige lämnade Polen stora handelskrediter på normala kommersiella villkor, oftast med kreditgaranti.

Skuldbördan blev så småningom mycket slor. Polen har f. n. slora svårigheter att betala räntor och amorteringar. Betalningssvårighelerna har medfört problem för en lång rad längivare och garantigivare, däribland svenska staten, svenska banker och svenska förelag. De 16 största långivarländerna har ingått avtal med Polen om anstånd med betalningarna på slalsgaranterade fordringar under 1981. Det finns elt utkast till liknande avtal med de banker som har fordringar utan statsgaranti. Förhandlingarna om anstånd med betalningarna för 1982 har t. v. uppskjutits.

Under det senasle året har inga svenska banker eller förelag varit beredda att ge krediter utan stalsgarantier. Det är mycket stor risk alt sådana garantier leder till ytterligare förluster för svenska siaten.

För atl möjliggöra fortsatt handel tillmötesgick regeringen i februari 1981 Polen genom att slälla en garantiram på 250 milj. kr. lill förfogande för exportkrediter. Sammanlagt har Sverige genom anstånd med skuldbetalningar och nya krediter bistått Polen med i runt tal tre kvarts miljard kronor. Detta är i hög grad ett uttryck för solidaritet med det polska folkel.

Besluten om krediter togs mot bakgrund av de polska planerna på omfattande ekonomiska reformer med bl. a. en fri fackföreningsrörelse och stor självständighet för företagen. Genom sädana reformer kunde man räkna med att Polens betalningsförmåga skulle återställas, om andra länder - inte minst Sovjetunionen - också fortsatte sin kredilgivning. Dessa omständigheter föreligger av allt att döma inle nu. T. v. kommer kvarvarande medel inom förra årets kreditram att utnyttjas.

Svaret på Oswald Söderqvists tredje fråga om handelsutvecklingen mellan Sverige och Polen framgår av den officiella utrikeshandelsstatistiken. Den svenska exporten till Polen minskade från 1 694 milj. kr. 1975 till 1 140 milj. kr. 1980. Detta är väsentligen en följd av den åtstramning som skett i den polska ekonomin under senare är. Under de lio första månaderna 1981 sjönk den svenska exporten till 418 milj. kr. eller mindre än hälften jämfört med samma period året innan. Den svenska importen från Polen ökade från 816 milj. kr. 1975 till 1 173 milj. kr. 1980. Under de rio första månaderna 1981 uppgick den lill 857 milj. kr.

När del gäller Oswald Söderqvists sista fråga kan man konstatera atl handelns ulveckling är helt avhängig av om Polen genomför sina reform- och

stabiliseringsprogram. På kort sikt är del svårt atl se några möjligheter till någon väsentlig ökning av handeln med Polen. Det är emellertid regeringens förhoppning all del poliliska reformarbetet i Polen skall återupptas, så att en sund ekonomisk utveckling kan påbörjas och Polen kan återta sin plats som en viktig svensk handelspartner.

Anf. 2 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Jag tackar statsministern för svaret på min interpellation.

Jag har självfallet ingen annan uppfattning än statsministern när det gäller de inledande avsnitten i interpellationssvaret, vars innehåll i stort sett överensstämmer med vad jag har skrivit i min interpellation.

Det är också lätt atl konstalera all hjälpsändningarna från Sverige har varil överväldigande slora, och de pågår fortfarande. Men hjälpsändningar är en sak, och handel och handelsförbindelser är någonting annat. Hjälpsändningar är alllid, av naturnödvändighet, av kortsiktig karaktär. Man kan inte fortsätta med sådana hur länge som helst. Över huvud tagel räcker inle solidariteten bland människorna till för att hålla i gång en sådan våg av stödåtgärder under någon längre tid. Därför är det viktigt att man ser till atl dessa förbindelser blir långsikliga, fasta förbindelser på det ekonomiska och handelspolitiska området. Det var närmast en diskussion om detta som jag ville få fram med denna interpellation.

Vi vet, som också sägs i interpellationssvaret, att vi nästan har fått en stämning av det kalla kriget från USA:s och NATO:s sida i dessa dagar, med hot om bojkotter och genomförda bojkotter, inskränkningar i handeln, stopp för s. k. strategiska varor m. m. USA säger sig vilja straffa militärregimen i Polen och även Sovjet för dessa händelser. Det är ju exakt samma polilik som fördes på 1950-lalel under det kalla kriget, då också Sverige blev indraget i mycket hög grad, under dåvarande socialdemokratisk regering. Detta har redovisats långl efteråt, bl. a. av Gunnar Adler-Karlsson, i hans mycket läsvärda bok Hyckleriels årtionde, som visar hur Sverige helt och hållet drogs in i den västliga bojkotten och ställde upp bakom alla krav som framfördes. Det var en polilik som var lill mycket stor skada för Sverige, för svensk induslri och svensk handel. Vi gick miste om slora och vikliga order för svensk stålindustri, exempelvis på pipe-lines, gas- och oljeledningar. Dessa order togs i stället av Västtyskland, pä grund av all vi inte kunde ställa upp och sälja lill Sovjet, som vi annars kunde ha gjort.

Det är alltså mycket viktigt att det misstaget inte upprepas. Jag noterar med tillfredsställelse det raka och klara beskedet av statsministern, all Sverige inle kommer all ställa upp i några slags bojkoltåtgärder utan i stället är berett atl bedriva en fortsatt handel med Polen på bäsla möjliga sätl. Det är alltså etl glädjande besked, som jag nolerar med stor tillfredsställelse.

Vidare vet vi att det finns stora problem i Polen, och det finns en redogörelse för dem i svaret. Vi känner också till att vi själva har ekonomiska problem - vi kan inte ge hur slora kreditgarantier som helst. Ändå är det viktigt atl man försöker hålla i gång underhandlingar, kontakter och annat.

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om handelsförbindelserna med Polen

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om handelsförbindelserna med Polen

så alt Sverige när det blir en förbättring i Polen - vilket vi alla hoppas - skall kunna utnyttja dessa och få i gång långsiktiga handelsförbindelser.

Skillnaden mellan import- och exportsiffror är intressant i detta sammanhang.

Statsministern har nu redovisat atl det skett en åtstramning i Polen, vilket naturligtvis också har medfört minskad import från Sverige. Den svenska importen från Polen har trots detta ökat ganska kraftigt under de senaste åren. Vi har förut haft frågan om den svenska järnmalmsexporten uppe till debatt med industriministern. Polen har varit en stor kund, bl. a. för LKAB, och del är viktigt för svensk järnmalmsexport, svensk gruvnäring osv. att den kanalen hålls öppen också i fortsättningen.

Det som är intressant i sammanhanget är vad man kan få i stället, och där kommer naturligtvis del polska kolet in i bilden. Polen har ju en stor kolbrytning, och jag tror att man kan påslå att landet har - lill skillnad från vad som har sagts i många sammanhang under den senaste tiden - världens mest effektiva kolgruvor. Det är inte så, som har gjorts gällande i viss vulgärpropaganda, att den polska kolindustrin skulle så att säga hanka sig fram, utan den har en mycket välutvecklad kolbrytning, en välutvecklad maskintillverkning på kolbrytningsområdet osv.

Vi behöver ju också komplettera vår energiförsörjning med kol. Del stora problemet är att det polska kolet är ganska smutsigt - det har t. ex. slora halter av tungmetaller och liknande - vilket kan skapa svårigheter.

Jag vill ställa en följdfråga till statsministern, nämligen hur man ser på möjligheten att öka kolimporten från Polen, trots de besvärligheter sorn finns. Det är ju ändå en möjlighet. Vill man sälja, måste man naturligtvis också kunna köpa, och om vi vill öka vår järnmalmsexport - vilket vore önskvärt ur Sveriges synpunkt - vore det också bra om vi kunde öka våra köp av kol från Polen.

Jag vill dessutom med tanke på de långsiktiga problem som tas upp i slutet av interpellationssvaret fråga vilka kontakter regeringen upprätthåller med Polen i nuvarande besvärliga läge. Vilka underhandskontakter, förhand-lingskonlakter osv. på det handelspolitiska området förekommer när det gäller Polen, med inriktning på alt exempelvis öka järnmalmsexporten eller kolimporten?

Anf. 3 Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr talman! Jag förstår atl Oswald Söderqvist liksom hela hans parti upplever situationen och ulvecklingen i Polen som pinsamma. Det som skedde var ju all det polska folket opponerade sig emot det socialistiska system som hade utvecklats och som är uppbyggt på den ideologi som jag har förstått att vpk i grunden arbetar för och vill genomföra i Sverige. När uttrycken för opinionen inom det polska folket blev för starka saltes militärmakt in för atl stävja de krafter som ville verka för en demokratisk utveckling.

Jag tror inte alt vare sig Oswald Söderqvist eller vpk kan rättfärdiga resultaten av dessa socialistiska ambitioner genom alt försöka sig pä

konststycket atl visa större omtanke om det polska folket än vad regeringen har gjort. Vi har från regeringens sida kompletterat svenska folkets hjälpsändningar med pengar till ylteriigare hjälpsändningar. Senast häromdagen beslutade regeringen om ytterligare 10 milj. kr., som ställdes till Luiherhjälpens förfogande, så att denna i ett antal omgångar kan föra över svenskt kött till de behövande i Polen. De leveranserna riktar sig då till de mest utsatta, barnfamiljer och andra som är i en nödsituation.

Får jag påminna Oswald Söderqvist om att jag i mitt svar gav uttryck för att den framtida handelsutvecklingen i hög grad bygger på att de politiska reformerna i Polen skall återupptas, sä alt en sund ekonomisk utveckling kan påbörjas och Polen kan återta sin plats som en viktig svensk handelspartner. I nuläget är inte situationen sådan att det finns anledning att gå in i direkta överläggningar med statsledningen. Dessutom är del svenska systemet uppbyggt så, att del är företagen själva som träffar sina avtal.

När det gäller järnmalm förekom under 1981 bara en obetydlig export till Polen, under början av året. Under hösten förklarade man från polsk sida att man inte avsåg att köpa någon mer järnmalm från Sverige under 1981, trots atl regeringen i sitt beslut om kreditgarantier för 1981 hade reserverat ett belopp på 50 milj. kr. för järnmalm. Detta utnyttjade inte polackerna.

Beträffande vad Oswald Söderqvist säger om kolet är det väl ulomordenlligt tveksamt om polackerna i dagsläget har något kol att exportera. Det är utomordentligt tveksamt.

In summa: Från regeringens sida känner vi det angeläget alt medverka till älgärder för alt lindra det polska/o//cef5 nödsituation. Men en förutsättning för att handeln skall kunna återupptas och utvecklas positivt är ju att man får i gång den demokratiska processen, atl man på denna grund fär i gång reformer och att man på denna grund får i gång det polska näringslivet, så att Polen får kraft och förmåga att utveckla sin ekonomi och därmed utveckla sin handel.

Sverige kommer aldrig alt delta i andra sanktioner än sädana som är beslutade eller rekommenderade av FN:s säkerhetsråd.

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om handelsförbindelserna med Polen

Anf. 4 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Lika bra och sakligt som statsministerns första svar var, lika dåligt och osakligt var den andra halvan av detta svar.

Jag och mitt parti upplever det inle som pinsamt, det som händer i Polen, men vi tycker att det är sorgligt. Det har vi uttryckt många gånger. Som jag sade tidigare, har jag också uttryckt detta i min interpellation, som jag tycker hell och hållet överensstämmer med den bedömning som statsministern gör i sitt svar. Det kan vi alltså vara överens om.

Jag tycker inte att det hör till sakfrågan och sakdiskussionen, men det är klart att det är frestande för alla borgerliga partier - tydligen också för cenierpartiei och dess statsminister-alt försöka använda tragedin i Polen för att göra inrikespolitiska vinster. Jag tycker att det är ganska dåliga argument som anförts. Jag tycker inte heller atl det är särskilt hedrande för den svenske statsministern all la upp en debatt om Polen och dess problem och vad vi kan

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om handelsförbindelserna med Polen

göra i det sammanhanget i stället för att diskutera de andra frågorna. Jag tänker för min del inle driva frågan vidare, men jag tar gärna en fortsatt debatt om detta om statsministern sä önskar.

Vi har från vårt partis sida omsorg om alla förtryckta folk. Vi har tyckt alt del var bra att man har ställt upp så all det har blivit en rörelse för fackföreningen Solidaritet i Polen. Denna hjälp är bra. som jag sagl, men vi måste försöka komma vidare och se litet mer långsiktigt på detta.

Jag är väl medveten om de problem som statsministern här har dragit upp -att man har sagt nej till ytterligare järnmalmsimport från Sverige. Man har inle haft stålverk och sådant i gång under 1981. Förhoppningsvis kanske man om två år eller så har en myckel högre kapacitet och större produktion vid de polska stålverken. Dä blir del alltså fråga om all använda malm igen. Och då är del intressant om Sverige finns med i det sammanhanget fortfarande. Det finns nämligen många andra länder som vill sälja malm - också i Europa. Jugoslavien är en mycket slor järnmalmsexportör till flera stater inom östblocket, bl. a. lill både Ungern och Polen. Och naturligtvis säljer också Sovjet järnmalm till Polen.

Därför är det viktigt alt hålla dessa konlakter öppna och så att säga trycka pä och se till att vi behäller den marknadsandel som vi haft tidigare och helst också utökar den.

Beträffande import av kol: Javisst, i nuläget har del i stort sett varit stillestånd i de polska kolgruvorna. Men Polen har en effektiv kolindustri -det kan man aldrig komma ifrån. Del är den effektivaste kolbrytningsindu-slrin i Europa. Till skillnad från förhållandena i Belgien, Storbritannien, Frankrike och andra länder som rustat ner sina kolgruvor från 1950-lalet och framåt, har man i Polen i stället offrat mycket pä att bygga upp dem, investera. Man har också en omfattande gruvmaskinsinduslri osv.

Pä lilel längre sikl - inte särskilt lång sikt - är det mycket viktigt alt vi har uppmärksamheten på delta.

Jag konstaterar än en gång att statsministern säger alt vi inte skall delta i några sanktioner. All right, del är bra att vi inle skall vara med i några bojkoltaklioner. Men ser regeringen framför sig några möjligheter atl exempelvis nämnvärt eller kraftigt öka importen av polskt kol? Del är ju den naturliga ulbylesvaran-järnmalm mot kol. Det rör sig om korta transporter, är fråga om etl grannland osv.

Detta är en mycket viktig handelspolitisk fråga för Sverige, och den tycker jag att vi bör la upp och föra en saklig diskussion om.

Ill

Överläggningen var härmed avslutad.

2 § Svar på interpellation 1981/82:118 om sitogsvårdsavgiften '■'

Måndagen den
Anf. 5 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN: g februari 1982

Herr talman! Arne Andersson i Ljung har frågat migomför vilka ändamål ____

och till vilka belopp skogsvårdsavgiftsmedlen har disponerats under inneva- Qfjj skogsvårds-
rände budgetår. avgiften

Skogsvårdsavgift erläggs av den som vid taxering till kommunal inkomstskatt har beskattats för garantibelopp avseende jordbruksfastighet som har åsatts delvärdel skogsbruksvärde. Avgiften uppgår vid årets taxering till 4,5 %o av skogsbruksvärdet. Del motsvarar en total summa av ca 250 milj. kr., som redovisas som inkomst på statsbudgeten för nästa budgetår. Vid förra årets taxering var avgiftsuttaget enligt riksrevisionsver-kels beräkningar ca 55 milj. kr. Den summan redovisas som inkomst för innevarande budgetår. Den debiterade avgiften är avdragsgill i förvärvskällan och får alltså inle effekt till hela beloppet för dem som erlägger den.

De grundläggande principerna för användningen av skogsvårdsavgifis-medlen och redovisningen härav har lagts fast av riksdagen i samband med 1979 års skogspolitiska beslut. Riksdagens beslut innebär att avgiftsmedlen skall användas huvudsakligen för sådana ändamål som är till nytta för skogsbruket som sådant eller på sådant sätt att alla skogsbrukare kan få ta del av dem. Som exempel på användningsområden angavs forsknings- och utvecklingsarbete, information, utredningsarbete, översiktliga skogsinventeringar, bidrag som är tillgängliga för alla skogsägare m. m. Riksdagen uttalade också an del är naturligt atl tillämpat skogsforsknings- och utvecklingsarbete samt finansiering av branschinstituten (utan någon särskild precisering) ägnas särskild uppmärksamhet vid fördelningen av avgiftsmedlen mellan olika användningsområden. Riksdagsbeslutet innebar vidare att någon formell avräkning av utgifter mot inflytande avgiftsmedel liksom dittills inle skulle göras. Inte heller skulle någon exakt redovisning göras av hur avgiften används. Vid 1979 års skogspolitiska beslut fördelades ca 60 milj. kr. på dessa användningsområden.

Regeringen har därefter i huvudsak följt de principer jag nu har redogjort för. I de fall som avsteg har gjorts har de först godkänts av riksdagen. Så t. ex. beslutade riksdagen våren 1981 om ett tidsbegränsat extra avdrag i samband med inkomsttaxering för enskilda skogsägare. Vidare infördes ett tidsbegränsat särskilt bidrag till enskilda skogsägares kostnader för ålerväxtålgär-der i Norrlands inland. Båda dessa åtgärder föreslogs finansierade med skogsvårdsavgiflsmedel som tas ut av alla skogsägare. Under våren 1981 beslutade riksdagen vidare om ett tidsbegränsat s. k. klenvirkesstöd, om bidrag lill skogsfröplanlager och om atl särskill avsätta medel för tillämpad skogsproduktionsforskning. Finansieringen av dessa senare åtgärder med skogsvårdsavgiflsmedel är hell i linje med 1979 års riksdagsbeslut och hade därför i och för sig inte behövi redovisas för riksdagen:

I årets budgetproposition har budgelministern och jag redovisal alt det av riksdagen under hösien 1981 beslutade bidraget till avveckling av glesa

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om skogsvårdsavgiften

skogar bör finansieras av både skogsindustrin och skogsbruket, i det senare fallet via skogsvårdsavgiften.

I budgetpropositionen aviseras också elt förslag om att tiden för det extra avdraget för vissa skogsuttag skall förkortas. Det är bl. a. mol den bakgrunden som regeringen föreslår atl skogsvårdsavgifien skall sänkas fr. o. m. den 1 juli i år.

Av den redovisning jag nu har gjorl framgår att det under innevarande budgetär satsas stora belopp pä de åtgärder som riksdagen har beslutal skall kunna finansieras med skogsvårdsavgiftsmedel. Hur stora utbetalningarna verkligen kommer att bli beror pä när forskningsuppgifter och uppdrag redovisas, när skogsvårdsåtgärder är godkända osv. Samtidigt sker inbetalningarna av skogsvårdsavgifterna inte samlat vid en viss tidpunkt, eftersom taxeringen av skogsinkomster är beroende av vilket räkenskapsår som tillämpas i det enskilda fallet. Det är bl. a. mot denna bakgrund som det inte är möjligt atl göra exakta avräkningar för enskilda budgetår.

Anf. 6 ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka jordbruksministern för svaret på min interpellation. Så som jag formulerat min fråga, hur avgiftsmedlen använts under ett visst angivet budgetår, är svaret naturligtvis korrekt. Det framgår av svaret atl avräkning inte görs, och följaktligen ges inte heller något svar på i hur hög grad skogsvårdsavgiftsmedlen utnyttjas.

Jag kan länka mig att om jag i stället hade frågat hur medlen hade utnyttjats för ett par avslutade budgetår, skulle jag haft större möjlighet att få ett mer tillfredsställande svar. Jag vill därför ta mig friheten att ställa den frågan nu. Om jordbruksministern har möjlighel att här och nu tala om hur utfallet har varit under de två närmast avslutade budgetåren, har vi med den här debatten trots allt flyttat positionerna framåt - till den vägledning del kan vara för riksdagen.

Frågan om avgiftens såväl höjd som nyttjande är numera av stort intresse för skogsbruket. För bara ett fåtal år sedan utgjorde avgiften 0,9 %c, och i förening med de gamla skogsbruksvärdena var beloppen för var och en skogsbrukare en om inte försumbar så i varje fall ganska obetydlig summa pengar. Genom de därefter företagna höjningarna från 0,9 %o till 3 %o och nu senast 6 %o, samtidigt som den senaste fastighetstaxeringen generellt sett lorde tredubbla våra skogsbruksvärden, har kostnaden för skogsbrukaren hell enkelt blivit en tung belastning. Det är att märka all vi under den här perioden också haft att dras med en tillfällig skogsavgift, som tillsammans med de övriga avgifterna gjort avgiftsbelastningen för skogsbrukaren alldeles osedvanligt tung. Det hjälper inte alt det är en kostnad som är avdragsgill i rörelsen. Man måsle trots allt ha intäkter för den. Och det är på det sättet, vilkel är väl.känt för jordbruksministern, att vi under den här tiden har haft låg lönsamhet i skogsbruket.

Den yttersta anledningen till min fråga var den sänkning av skogsvårdsavgiften med 1 %c som föreslås i budgelpropsitionen. Jag kan inle undgå att

notera att motiveringarna till sänkningen är olika i budgetpropositionen och i del svar som lämnas i dag.

I budgetproposiuonen säger jordbruksministern;

"En samlad bedömning visar enligt min mening att avgiftsuttaget sä som det beslutades av riksdagen våren 1981 blir för högt. Jag föreslår därför atl

avgiften sänks till 5%o. ." Det beskedet skiljer sig något-om jag förstår

rätt - från den något mer sofistikerade förklaring som ges i interpellationssvaret i dag, där det påpekas att man i budgetpropositionen aviserat förslag om att tiden för det extra avdraget för vissa skogsuttag skall förkortas.

Jag vill beträffande svaret i dag säga alt en förkortning av den extra avdragstiden är olycklig, även om det extra skogsavdraget enligl vår mening är för litet. Alt det sker en avkortning är så mycket mera olyckligt som frågan om marginalskatterna - som ju mycket har med det här att göra - inle heller enligl den överenskommelse som regeringen har träffat med det socialdemokratiska partiet kommer att leda till en bra lösning. Så till vida är det extra avdraget än mera motiverat. Den förkortning som aviseras skulle alltså bli en ytterligare belastning för de grupper som vi just nu talar om.

Jag hade med anledning av min interpellation väntat mig en redovisning som närmare skulle klarlägga förhållandena när det gäller avgifterna och atl det skulle ha kunnat ge ett underlag för riksdagen, så atl den vid sin bedömning av förslaget i budgetpropositionen på någorlunda goda grunder hade kunnat göra en egen och riktigare uppskattning av om just sänkningen med 1 %o är den rätta. Sådana möjligheter ges nu inte, efter den redovisning vi hitintills har fått.

Under föregående år gjorde vi inom moderata samlingspartiet ell försök lill bedömning av skäligheten beträffande avgiftsuttaget. Av naturliga skäl var det brister i beräkningsunderlaget - så mycket mera förståeligt som departementet tydligen också tycker att det är svårt att göra en avräkning av det här slaget. Vår slutsats blir emellertid att ett långt större uttag skulle kunna ske än som framgår av budgetpropositionen.

Jordbruksministerns svar i dag ger varken stöd för eller skäl emol när det gäller riktigheten i vår bedömning. Det får mig att dra slutsatsen att departementets obenägenhet att göra denna redovisning inte beror på ovilja i egentlig mening utan på svårigheten att göra redovisningen. När riksdagen litet senare i år skall ta ställning till förslaget om en sänkning av skogsvårdsavgifien är det enligt mitt sätt att se riktigt att sänkningen blir så pass betydande atl jordbruksministern nödgas återkomma till riksdagen och tala om att pengarna inte räcker till för de olika åtagandena. Då kan man rimligen inle säga att pengarna inte räcker, med mindre än att man redovisar åtagandena till sina beloppsmässiga värden. Då måste kanske jordbruksministern lämna ett annat svar än det han gett i dag.

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om skogsvårdsavgiften

Anf. 7 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Först tror jag atl det är viktigt att komma ihåg hur skogsvårdsavgifterna har förändrats. År 1975 då avgiften togs ul med 0,9 %o inbringade den 11,7 milj. kr., och är 1982 blir del med ell uttag pä 4,5 %o

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om skogsvårdsavgiften

totalt 252 milj. kr. Det är en ökning på sju år med drygl 240 milj. kr. För inkomståret 1982 var avgiften beslutad till 6 %c. Det är den som vi nu föreslår nedjusterad lill 5 %o frän den 1 juli, och då beräknas den ge 280 milj. kr.

Mot den här bakgrunden är det i och för sig lätt att instämma i Arne Anderssons i Ljung allmänna resonemang, alt skogsägarna inte har varit en favoriserad grupp eftersom avgiften har sligil så dramatiskt. Men del skall naturligtvis ses mot bakgrund av vad man här fåll ut för pengarna.

Vi har självfallet företagit den här höjningen medvetet - för att med avgiften motivera skogsägare alt avverka; bidrag och stimulanser, betalade med skogsvårdsavgiftsmedel, kommer då samma skogsägare till godo.

Den allra största utgiftspost som belalas ur influtna skogsvårdsavgiflsmedel är faktiskt den av moderaterna varmt omhuldade skaltesubvenlionen lill skogsägare, som därmed slipper att betala skall för en viss proceni av inkomsten. Kostnaden för det är beräknad all uppgå till inte mindre än 75 milj. kr.

Beslutet att ta bort denna subvention - det har fattats med tanke på att marginalskallerna rent allmänt kommer att förändras - medför ett utgiftsbortfall som gör att vi kan sänka skogsvårdsavgifien. Arne Andersson skall läsa vad som slår i budgetpropositionen och tolka del jag har sagl här i dag på exakt samma sätt.

Om det är så att Arne Andersson vill vela om del är möjligt att genomföra förslaget i den moderata motionen om en sänkning av skogsvårdsavgifien till 3 %o och samtidigt en höjning av skattesubventionerna lill 10 %, vill jag gärna svara alt det är en omöjlighet. Jag beklagar för herr Anderssons egen skull alt den ekvationen inte går ihop. Vill ni höja skallesubvenlionerna måste ni också höja avgiften.

Jag vill också erinra Arne Andersson om att vid alla de tillfällen som skogsvårdsavgiftens användningsområde har förändrats har moderaterna och Arne Andersson varit talesmän för en sådan förändring.

Anf. 8 ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr lalman! Jag har försökt atl ställa den här frågan och även föra debatten så, att det klart skulle framgå atl del inte rått några avgörande skillnader mellan våra partier då besluten om medlens användning har fattats.

Däremoi är det väl ändå på det sättet att skogsvårdsavgiflens användning i någon mån har förändrats - den skulle ju komma till användning huvudsakligen för generella uppgifisområden. Oaktat att besluten om bidrag ur skogsvårdsavgiftsmedlen till del enskilda skogsbruket och för avveckling av glesa bestånd i Norrlands inland sanktionerades av riksdagen torde det kunna sägas att de ligger uianför vad man hade tänkt sig.

Då avgifterna var så låga som de i del längsta var torde effekterna av omfördelningen mellan olika landsändar och mellan olika skogsbrukare egentligen inte ha haft någon betydelse - jag tror att vi har sett del på del sättet. Men med den nya fastighetstaxeringen i botten och med de höjningar av avgiftsbeloppen som förelagils har beloppen i de enskilda fallen blivit så

betydande att man inte får förvåna sig över - del är snarare atl betrakta som en självklarhet - atl skogsbrukaren funderar över vad han får ul av det här, som Anders Dahlgren nyss uttryckte det.

Många skogsbrukare, framför allt de som sköter sin skog väl, har haft väldigt litet att hämta här. Då funderar man över de effekter när det gäller omfördelning mellan t. ex, norra och södra Sverige, mellan enskilt och allmänt ägande, som nu har åstadkommits. Del är ju bekant att också siaten och kyrkan numera är med och betalar. Det är fullt rimligt att kyrkans folk, var de än finns, funderar över det beslut vi senast fattade om ett användningsområde där det slår så snett. Detta för, tycker jag, tanken till att vi kanske borde fundera över om vi nu använder skogsvärdsavgiftsmedlen på rätt sätt.

Jag antydde atl höjningen av skogsvårdsavgiflerna var dramatisk. Det är att ta kammarens tid i anspråk i onödan att läsa upp exempel från enskilda skogsföretag, men i Sjuhäradsbygden, där jag själv bor, har avgiften i många fall höjts från mindre än 100 kr. till några lusenlappar. Följaktligen är det inte fråga om någol oiniressant belopp, och därför är redovisningsmetoden anmärkningsvärd.

Det är riktigt som jordbruksministern sade att sä är det bestämt att vi skall ha det. Men långt mer värdefullt hade det varit om jordbruksministern hade sagl att med hänsyn till avgifternas slortek är det angeläget att vi hittar ett bättre sätt all redovisa. Som jag sade i mitt förra anförande är redovisningsmetoderna sädana att det enda sättet att få grepp om detta är atl sänka avgifterna sä mycket att vi tvingas till en bättre redovisning. Enbart tanken att etl överuttag av medlen faktiskt äger rum - jordbruksministern har verifierat del i budgetpropositionen - gör det nödvändigt för oss atl gå fram den vägen.

Till sist några ord om det extra skatteavdraget. Del är tråkigt atl konstatera atl jordbruksministern har så liten tilltro till den genererande effekt som faktiskt finns i ett skatteavdrag. I initialskedet tror jag det är alldeles riktigt att del krävs pengar för alt finansiera ett inkomstbortfall, avdraget kostar med andra ord pengar. Men jag är fullkomligt säker på att efter den introduklionsperioden är delta skalleavdrag faktiskt självfinansierande och mer därtill. Det stimulerar till det uttag ur skogen som en del politiker med helt andra medel - tvångsåtgärder av olika slag - försöker få fram. Vi skall använda morot i stället för piska, och vi skall använda metoder som gör atl vårt skattesystem för skogsbrukaren i gemen framstår som rimligl och riktigt. Det är svårt att förstå atl vi i våra partier emellan skulle ha olika meningar om detta.

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om skogsvårdsavgiften

Anf. 9 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Jag konstaterar all Arne Andersson i Ljung ändå står fast vid det grundläggande beslut som har fattats av riksdagen om hur avgiftsmedlen skall användas.

Det är inget fel på redovisningen, men del är svårt atl göra en exakt redovisning i förlid. Jag upprepar vad jag sade i svaret, alt dels vet vi inte

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om skogsvårdsavgiften

exakt vilka medel som kommer in och när de kommer in, eftersom inte alla skogsägare deklarerar efter kalenderår - de kan ha brutna räkenskapsår, det skiljer också mellan privatpersoner och aktiebolag -, dels vet vi inte exakt hur myckel pengar som kommer att gå åt till de olika åtgärder som vi ger bidrag till. Vi vet inte exakt hur mycket pengar det går ät till klenvirkesstöd, det vet vi inte förrän redovisningen är gjord. Delsamma gäller skattesubventionerna. Vi vet inle hur mycket pengar som kommer att användas för insektsbidrag i exempelvis Värmland, där det förra året betalades ut 20 milj. kr. och där vi har beräknat lika mycket i årets budget. Vi vet inte exakt hur mycket pengar som går åt till forskning och utveckling, där vi i förra årets budget beräknade 12,5 milj. kr. och där vi i år beräknar 15,7 milj. kr. Därför är det omöjligt att ge den här exakta redovisningen.

Vi använder pengarna på det sätt som riksdagen har beslutat. Vi vidtar de åtgärder som riksdagen har beslutat. I dag krävs det en avgift på 5 %o för att täcka utgifterna. Sedan kan behovet variera med ett antal miljoner mellan olika budgetår. Men jag erinrar om vad som skedde när de beräknade pengarna till gallringsbidraget inte visade sig gä åt under det året. Då förlängde vi den här tiden, och det är också etl sätt atl se till att pengarna kommer skogsägarna till godo.

Eftersom Arne Andersson i Ljung kom in på skattesubventionen vill jag, herr talman, säga honom att det hell visst är möjligt att sänka skogsvårdsavgiften. Dä får man emellertid ta bort några av de utgifter som i dag bestrids med den här avgiften. Jag vet då inte vad Arne Andersson tänker på. Själv hoppas jag att riksdagen kommer atl besluta att skattesubventionen tas bort. Personligen skulle jag bli glad över detta, eftersom den är djupt orättvis fördelningspolitiskt sett. Ännu orättvisare blir naturligtvis skattesubventionen, om den, som ni föreslär, skulle höjas till 10 %. Sanningen om skaltesubvenlionen är ju den alt de skogsägare som inte har marginalskatteproblem genom den egna skogsvårdsavgifien betalar skalteminskningen för de skogsägare som har marginalskatteproblem. Jag vill påstå att den vanliga skogsägaren inom del kombinerade jord- och skogsbruksföretaget i regel inte har marginalskatieproblem. Marginalskatteproblem har oftast de som inte har sin huvudsakliga inkomst frän sin skogsmark utan från annan rörelse eller tjänst. Dess bättre är dessa personer mycket färre än de övriga. Det är emellertid denna mindre grupp som Arne Andersson varmt slår vakt om, och det tycker jag är tråkigt, eftersom det är fördelningspolitiskt felaktigt. Det betalas ju inte av allmänna budgetmedel utan av en skogsvårdsavgift som alla har att betala.

Anf. 10 ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! Jag vill bara helt kort konstatera att jordbruksministerns avslutningsvis framförda synpunkt på vår fördelningspolitiska uppfattning är nonsens och förblir nonsens, även om den upprepas ofta. Jag tycker faktiskt att jordbruksministern kunde se på hur människor reagerar på vår förment felaktiga fördelningspoliliska uppfattning. Människor i gemen tycker inte

som jordbruksministern. För inte fram den där uppfattningen längre, för då blir jordbruksministern ännu mer ensam om den!

Jordbruksministern sade att det går åt 5 %o för alt vi skall kunna klara våra åtaganden. Jag tror att jordbruksministern har den uppfattningen, han är ju en trovärdig och hedervärd person. Det är bara att märka att jordbruksministern i fjol föreslog att det skulle vara 6%c, vilket vi också beslutade, eftersom vi trodde att jordbruksministern hade rätt i sin bedömning. Med hänsyn till detta och till den redovisning som vi har fått i dag finns det inget stöd för att vare sig 6, 5 eller 3 %c är det alltid korrekta talet. Om förlängningen när det gäller gallringsbidraget sade jordbruksministern nyss att pengarna inte gick åt. Vi "masade" därför på ett tag till med gallringsbidrag. Så blev vi av med pengarna. Det är ett bra svar. Dessutom är det korrekt. Vi för vår del tycker emellertid att det är alldeles felaktigt att driva en verksamhet bara för att pengarna skall gå åt. Jag tror, herr jordbruksminister, att vi har ett visst stöd bland människorna när de säger att uttaget av avgifter skall vara beräknat så, att det absolut inte blir fråga om överuttag. För den skull vidhåller jag att överuttag, som fakfiskt konstaterats, skall beivras. Samhällets medel måste alltid vara knappa. Det är helt enkelt endast då vårt samlade avgifts- och skatteuttag blir acceptabelt för dem som skall betala. Jag ber än en gång att få tacka jordbruksministern för svaret på min interpellation.

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om skogsvårdsavgiften

Anf. 11 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN: Herr talman! Jag är ledsen alt jag inte kan uttrycka mig på ett sådant sätt att Arne Andersson i Ljung förstår. Tar man bort skattesubventionen som kostar 75 milj. kr., krävs det också mindre inkomster av skogsvårdsavgiftsmedel, eftersom skattesubventionen bekostas av skogsvårdsavgiftsmedel. I dag ger 1 %c förhoppningsvis 55 milj. kr. i runt tal. Skattesubventionen kostade 75 milj. kr. Följaktligen var det logiskt att föreslå riksdagen en sänkning från 6 %c till 5 %c. Att jag inte gjorde det redan i fjol berodde, herr talman, på att jag vid den tidpunkten inte var förhoppningsfull om att vi skulle kunna sätta den stora marginalskattereformen i sjön 1983. Det är jag däremot i dag, och därför är det lätt att föreslå den här ned justeringen.

Anf. 12 ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! Jag är självfallet också ledsen över att jag inte kan förklara för jordbruksministern alt ett skatteavdrag har en självfinansierande effekt. Så till vida är jag i hyggligt sällskap. Vår partiledare Gösta Bohman och andra skatteexperler i vårt parti har länge försökt undervisa våra vänner i centerpartiet om att en skattesänkning har denna gynnsamma effekt. Om jag nu misslyckades i vår lilla debatt i dag, så får jag väl ta det med en viss ro.

Men det är trots allt litet trist att inte jordbruksministern tilltror ett sänkt skalleuttag någon som helst effekt mer än som en förlust för statskassan. Det är att vara statsman i överkant, och det tycker jag är onödigt.

2 Riksdagens protokoll 1981/82:75-79

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om tidpunkten ■ för förslag till riksdagen rörande dryckesförpackningar, m. m.

Anf. 13 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN: Herr talman! Jag upprepar bara än en gång atl den här alldeles speciella skattesänkningen betalades av skogsvårdsavgiftsmedel, influtna från alla skogsägare. Jag har inte någon gång gillat den, men jag böjde mig för den när den infördes. Det var ett starkt tryck, framför allt från moderat sida, och därför tillkom den. Nu är jag glad att vi skall avskaffa den.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Svar på interpellation 1981/82:108 om tidpunkten för förslag till riksdagen rörande dryckesförpackningar, m. m.

Anf. 14 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Hans Alsén har ställt följande frågor till mig.

Vad är anledningen till alt regeringen ännu inte avlämnat någon proposition med förslag i fråga om dryckesförpackningar? - Hur ser jordbruksministern på de miljöproblem som uppenbarligen redan existerar med anledning av obefintliga återtagningssystem för aluminiumburkar? -Hur ser jordbruksministern på möjligheten alt utveckla ett konkurrenskraftigt och ändamålsenligt returglas? - Finner jordbruksministern, med beaktande av förpackningsproblematiken. Livsmedelsarbetareförbundets oro för bryggeriindustrins framtid berättigad? - Har jordbruksministern tagit del av den finska regeringens förslag om tilläggsaccis på läskedrycker som förpackats i visst engångsemballage? Kan möjligen en sådan lösning bli aktuell i vårt land för att möta och bemästra de skilda problem som aluminiumburken med all sannolikhet kan skapa?

Med anledning av de ställda frågorna vill jag anföra följande.

Del är riktigt som Hans Alsén antyder, att beredningen av frågan om återvinning av aluminiumburken pågått en viss tid i regeringskansliet. Min strävan har därvid varit att denna för berörda delar av näringslivet så viktiga fråga skulle lösas i samförstånd. Jag har därför i flera omgångar överlagt i frågan med representanter för bryggerierna, handeln och PLM. Vid överläggningarna, som nyligen har slutförts, har enighet uppnåtts om atl följande riktlinjer gäller för frågans fortsatta behandling.

1. Från samhällets sida är utgångspunkten i fråga om åtgärder rörande dryckesförpackningar alt åtgärderna skall vara ägnade att - med beaktande av bl. a. konsument- och arbetsmiljöaspekter - främja utvecklingen av förpackningssystem som är resurs- och energisnåla och som medför minsta möjliga olägenheter från nedskräpnings- och andra miljösynpunkter. Med denna utgångspunkt bedöms returförpackningar generellt vara att föredra framför engångsförpackningar. Aluminiumburken är acceptabel från samhällets synpunkt, om den återvinns till minst 75 %.

2. Näringslivsparterna förbinder sig atl bygga upp ett pantsystem för aluminiumburkar som är så effektivt atl återvinningen uppgår lill minsl 75 % under är 1985. Systemet införs under är 1983.

1. Ett särskilt pantbolag bildas av näringslivet för ändamålet. Staten blir ej delägare i pantbolaget men tillförsäkrar sig nödvändig insyn och kontroll.

2. Förpackningsavgiflen hålls t. v. oförändrad men slopas på samtliga förpackningar för öl och läskedrycker i samband med att pantsystemet sätts i gång. Frågan om att införa en differentierad miljöavgift på dryckesförpackningar skall skyndsamt utredas. Uppdraget skall avse att utarbeta ett förslag till en avgift som skall ersätta förpackningsavgiften och som skall vara så utformad atl den främjar förpackningssystem som är resurs- och energisnåla och som medför minsta möjliga ölägenheter från miljösynpunkt, dvs. i princip skall endast engångsförpackningar beröras. Utredningsarbetet skall bedrivas sä snabbt alt politiska beslul om en miljöavgift bör kunna fattas under är 1983.

3. Regeringen är beredd att med näringslivsparterna diskutera en statlig medverkan till finansieringen av kostnaderna för pantsystemets införande.

4. Importerade aluminiumburkar skall behandlas lika med inhemska aluminiumburkar. Vid import av aluminiumburkar kommer därför en lika stor panlkostnad som den som åvilar inhemska burkar att tas ut av importören.

5. Från samhällssynpunkt är del angeläget att bibehålla ett returglassys-tem på dryckesmarknaden. Bryggerierna åtar sig att slå vakt om det nuvarande returglassystemet och att fortsätta det redan inledda arbetet med att utveckla ett bättre returglassystem.

På grundval av de riktlinjer som jag nu har redovisat kommer regeringen atl utarbeta en proposition som skall läggas fram för riksdagen så snart som möjligt.

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om tidpunkten för förslag till riksdagen rörande dryckesförpackningar, m. m.

Anf. 15 HANS ALSEN (s):

Herr talman! Jag vill tacka jordbruksministern för att han har svarat på min interpellation, som jag inom parentes sagt framställde den 4 januari i är.

Jag tvingas tyvärr konstatera att departementet av för mig okänd anledning inte har skickat över det här interpellationssvaret i förväg, varför jag måste reagera en smula spontant. Jag ser att jordbruksministern slår ut med händerna - jag förstår att del är brister i kommunikationerna någonstans. Vi som bor i Uppsala är vana vid det när vi nyttjar postverket och slalens järnvägar. Men det här förhällandet gör att jag tyvärr måste reagera litet mera spontant än vad jag eljest skulle ha gjort.

Jordbruksministern säger att del har tagit viss tid atl komma fram till en proposition, som tydligen är på väg, och det är väl riktigt. Allt som inte sker pä nolltid måsle ju ta viss tid, efter vad jag förstår. Men jag skulle vilja säga att det här har tagit avsevärt längre tid än beräknat - det tror jag vi kan vara överens om. Jordbruksministern aviserade ju en proposition såväl till våren som till hösten 1981. Del har fakliskl också tagit längre tid än vad som har varit lämpligt ur den synpunkten att frågan om burkens framtid för praktiskt taget varje vecka som gått blivit mer och mer uppbunden.

Jordbruksministern pekar på alt syftet med den här något utdragna

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om tidpunkten för förslag till riksdagen rörande dryckesförpackningar, m. m.

handläggningen har varit att via överläggningar nå samförstånd med berörda parter. Detta är i sig en riktig princip och en riktig målsättning, men man måste ju alltid, när man strävar efter samförstånd, fråga på vems villkor och till vems nytta man gör detta. I det här fallet tror jag att det delvis uppenbarligen skett på burkproducentens villkor och till dennes nytta. Jag skall be att få återkomma till detta med kommentarer samtidigt som jag gärna vill säga att det i svaret finns uppgifter som jag tycker är klart positiva. Jordbruksministern har givit besked som jag tycker är värdefulla.

Jag skulle först vilja säga något om returförpackningen och ställa en fråga, eftersom det - i varje fall såvitt jag har hunnit se - icke går att utläsa av svaret hur långt utvecklingen av returglaset har gått och när etl sådant möjligen kan komma ut på marknaden. Eftersom jordbruksministern hänvisat lill överläggningarom burken skulle jag kanske, utan all vara alltför ofin, kunna fråga hur många överläggningar jordbruksministern och hans medarbetare har haft med intressenterna för att påskynda returglasets utveckling och dess eventuella produktion.

En fråga som jag då kan ställa i anknytning till denna undran och dessutom till en fråga i interpellationen är: Kan Livsmedelsarbetareförbundet, som jag har hänvisat till i min interpellation, känna att dess oro kan stillas eller att den är obefogad? Är detta jordbruksministerns uppfattning?

Så till frågan om aluminiumburken. Den produceras för fullt, enligt vad jag förstår, efter investeringskostnader på nästan en kvarts miljon kronor. 500 anställda är involverade i denna produktion, och det beräknas att 600 miljoner burkar skall nå den svenska marknaden. Under sådana förhållanden, menar jag - för att återknyta till vad jag sade inledningsvis - att de bär överläggningarna i viss utsträckning har förts på producentens villkor och i viss mån också till producentens nytta, alltså relativt ensidigt.

Det sägs nu av jordbruksministern, och detta har också framskymtat i massmedia - några sådana har tydligen varil väl underrättade om överläggningarna - att 75 % av de på marknaden befintliga burkarna skall tas tillbaka och att den nivån skall nås under 1985. Men man kan fråga sig: Om inte den nivån nås, vad händer då? Det sägs det ingenting om, men det är ju den mest intressanta frågan. Vad blirdet för påföljd?- om del uttrycket får användas. Och om man når en återvinning på 74 % eller 70 % - som ju är ett tal som jordbruksministern har nämnt som möjligt, har jag sett i fackpressen - hur går det då? Vad skall man då göra? Skall det bli en ny lång utdragen överläggning med alla parter, medan produktionen går vidare? Eller vad är det som är planerat?

Även om man nu når de 75 procenten - vilkel är målsättningen och som alla intressenter har anslutit sig till - innebär det ändå, med 600 miljoner burkar per är på marknaden, att 150 miljoner av dessa burkar hamnar utanför systemet: i naturen i viss utsträckning, kan man tänka, eller i sophanteringen. Därmed kommer man inom de kommunala hanteringarna av avfallet alt få stora bekymmer. Är inte 75 % egentligen ett otillfredsställande lågt tal? Borde man inte försöka komma så nära 100 % som det någonsin är möjligt? Och, herr jordbruksminister, vad är det för fel på

centerstämmans beslut om krav på 80 % återvinning? Är del PLM som har vunnit i de här överläggningarna, så att centerrepresentanten - om jag får uttrycka det på det sättet - har fått stanna vid kravet på 75 %? Det vore intressant att få reda på detta.

Är det vidare tillfredsställande att 150 miljoner burkar hamnar utanför systemet? Det är ju det förhållandet som existerar i dag - och det har jag också antytt i min fråga - att praktiskt taget varje burk som produceras i dag hamnar någonstans där den inte kan tas om hand. Antingen kan den icke destrueras i det nuvarande systemet eller också hamnar den ute i naturen. Oroar inte det jordbruksministern? Jag ställde som sagt den frågan i interpellationen, och jag upprepar den här.

Del sägs i inledningen till interpellationssvaret att intressenterna och jordbruksministern har förhandlat sig fram till vissa gemensamma riktlinjer. Jag skulle mot den bakgrunden vilja påpeka att jag tycker det är mycket värdefullt att man klart har prioriterat returförpackningarna. Men i samband därmed uppstår en liten oro hos mig: det har framskymtat i massmedierna på senare tid att PLM nu börjar tala om burken som en returförpackning. Det är ganska märkligl, och det är inte utan att det uppstår en viss misstanke hos mig. Men jag tycker att jordbruksministern skulle avfärda det resonemanget på en gång genom att uppmana dem: Fyll burken, så får vi se hur vi kan ålerbruka den!

Men här känner jag en beiydande oro. Det är onekligen så att man på producentsidan är ganska skicklig när det gäller att påverka både marknaden och myndigheterna, skulle jag våga tro - jag hoppas all det inte skall anses vara alltför otillbörligt. Detta om delta.

Del sägs att staten skall gå in och i någon form medverka i den här relurhanteringen. Jag frågar: Varför skall man göra del? Vad är syftet och i vilken form skall det ske? Är det fråga om en form av finansiell medverkan? I samma andetag vill jag då ställa frågan: Hur mycket medverkar staten i dag för att utveckla returglaset? Jag tycker att den frågan är berättigad både som singelfråga och som en fråga i anslutning till frågan om statlig medverkan i hanteringen av aluminiumburkar.

Jag skall strax sluta, men jag vill ta upp ytterligare en fråga. Det sägs ingenting om den i svaret, men jag har sett den skymta i massmedia ganska mycket på senare tid. Eftersom mycket av det som jordbruksministern nu säger i sitt svar är just uppgifter som har cirkulerat i massmedia, sä kan det tänkas att också den här uppgiften kan vara nog så viktig. Det har nämligen sagts alt pantens storlek skall stanna vid 25 öre. Det står inle i interpellationssvaret, såvitt jag hunnit se, men i ett uttalande som jordbruksministern gjort i anslutning till den här uppgörelsen, sä är det en fråga som skall hållas öppen och tas upp till avgörande senare. Jag undrar: I vilken form och när skall del avgörandet ske? Enligl min mycket bestämda mening får nämligen aldrig pantbeloppel för aluminiumburken sättas lägre än pantbeloppet för returflaskan, för i så fall kommer man snett. Har jordbruksministern en annan mening på den punkten, så är jag väldigt intresserad av atl få höra varför.

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om tidpunkten för förslag till riksdagen rörande dryckesförpack -ningar, m. m.

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om tidpunkten för förslag till riksdagen rörande dryckesförpackningar, m. m.

Tillslutskulle jag viljasäga alt aluminiumburken både häri kammaren och pä marknaden i vid mening blivil en ganska trist följetong, vars slut jag knappast tror kan lyckliggöra vare sig konsumenterna eller samhället. Men på något sätt är detta logiskt. Denna fråga fick sin upptakt långt över huvudet på företrädare för såväl konsumenter som samhällsintresset. 1 anslutning härtill vill jag citera ur konsumentverkels remissyttrande av den 11 februari 1981 över utredningen Återvinning av dryckesförpackningar:

"Konsumentverket finner det otillfredsställande att en ny förpackning av ifrågavarande slag börjar tillverkas i Sverige innan ställning tagits lill hur den skall hanteras efter användningen. Verket anser atl introduktionen av en svensktillverkad aluminiumburk borde ha uppskjutits lill dess äteriagnings-frägan lösts på elt för samhälle och konsumenter acceptabelt sätt. Konsumentverket delar utredningens uppfattning att 136 a § bygglagen bör ändras så atl den princip som riksdagen lade fast 1975 kommer till direkt uttryck i lagstiftningen."

Jag tycker att detta är viktiga synpunkter, och jag vill gärna höra om del kommer något initiativ i den här riktningen, så atl vi kan förebygga olyckor av liknande slag i framtiden.

Vinnarna - man börjar nu skymta dessa - i spelet om aluminiumburken är få i personer räknat, om man kan uttrycka det så. Men de är kapitalstarka och jag skulle vilja säga inte så dåliga på att bedriva lobbyverksamhet.

Nu har vi att avvakta den kommande propositionen. En proposition harju lovats två gånger tidigare. Blir det nu tredje gången gilll, jordbruksministern?

Anf. 16 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Ja, Hans Alsén, det hoppas jag att det blir.

Jag vill beklaga att Hans Alsén inte har fått svaret i den tid före debatten som föreskrivs. Jag skall undersöka anledningen. Sannolikt är det lördagsutdelningen som inle har fungerat.

Det är möjligt att det förhållandet att Hans Alsén inte har fått lillfälle atl läsa igenom svaret i lugn och ro har gjort att han varit mera kritisk än jag väntat mig. Hans Alsén är ordförande i Kooperativa förbundet med dotterbolaget Wårby Bryggerier. Wårby Bryggeriers representanter har hela tiden varit med i överläggningarna och även accepterat aluminiumburken som förpackning och anslutit sig till de tankar som jag redovisal. Jag hade därför väntat mig en någol annan inställning från Hans Alsén.

Jag skall försöka svara på i varje fall några av de frågor som Hans Alsén ställt. Jag vill börja med atl säga att från allmänna synpunkter är det enligt min mening angeläget att del även på lång sikt finns ett returglassystem på den svenska dryckesmarknaden. Del ligger också i linje med vad riksdagen tidigare har förespråkat. Med hänsyn härtill har jag också vid överläggningarna krävt och fått gehör från bryggerierna atl de skall slå vakt om det nuvarande returglassystemet. Men del är naturligtvis så att det nuvarande returglassystemet behöver moderniseras. Del behöver göras bekvämare för både handeln och konsumenterna. Därför är del angelägel atl slutföra del

arbete som pågår inom bryggerinäringen med att utveckla och införa ett bättre returglassystem. Del har vi också varit överens om vid dessa överläggningar.

Om riksdagen i vår ansluter sig lill de förslag som regeringen kommer att lägga fram med anledning av den träffade uppgörelsen, så anser jag atl vi på detta område kommer all få en genomtänkt förpackningspoliiik, något som vi hittills saknat. Till en sådan polilik hör också en differentierad miljöavgift, som skall avlösa den nuvarande förpackningsavgiften och som i princip bör gälla engångsförpackningar. Den frågan skall skyndsamt utredas.

På förpackningspolitiken bör man vidare ställa kravet att de två retursystemen för glasflaska och aluminiumburk skall ges sådana villkor atl de kan fungera på elt effektivt sätt, samtidigt naturligtvis som utvecklingen på förpackningsområdet inte får hindras. Det är enligt min mening inte uteslutet att del kan komma fram förpackningssystem som visar sig vara överlägsna både returglaseloch aluminiumburken. En sådan förpackning får då inle hindras genom avgifter. Ytterst måste del vara konsument- och miljöintresset som styr.

Jag betraktar inte aluminiumburken som en returförpackning, men jag betraktar den gärna som en återvinningsförpackning i det skede där man uppnått del minsta procenttalet som vi anser oss kunna acceptera. Då har frågan om burken kommit i ett annat läge. Jag har heller ingen anledning att betvivla vad man framfört, nämligen alt man tror sig komma mycket över 75 % i återvinning. Man tror sig kunna komma upp i både 90 och 95 %. Det tror jag är möjligt om del är så atl man använder pantsystemet rätt och skapar sädana förutsättningar för systemet att det blir intressant.

Den statliga medverkan till finansieringen av pantsystemets uppbyggande bör enligl min mening gälla lån som i princip skall belalas tillbaka av panlbolaget. Villkoren bör vara sädana alt riskerna för ekonomiska påfrestningar i inledningsskedet minskas. När det gäller finansieringen återstår ännu en hel del problem som är olösta, och i delta fall fortsätter vi diskussionerna med näringslivsparlerna. Eftersom det är tre parter som varil inblandade tycker jag att det är litet orätt att bara framställa producenten av burkarna såsom den som vi har förhandlat med. Hela tiden har det varit en beslutsför grupp från de samlade bryggerierna närvarande, liksom en beslutsför grupp från livsmedelshandlarsidan jämte producenterna.Vi har hela tiden fört förhandlingarna med de tre närvarande samtidigt.

Hans Alsén frågar vad som händer om man nu inte når upp till en återvinning med minst 75 %. Jag anser att riksdagen bör bemyndiga regeringen atl meddela föreskrifter för pantbolagets verksamhet. Sådana föreskrifter bör enligl min mening avse ålervinningsmålet 75 % och en möjlighet för regeringen atl bestämma pantens höjd. om inte nivån nås under 1985. Sådant kan regleras genom föreskrifter, och jag noterar atl den pant på 25 öre som rent allmänt diskuterats ju inte är slutligen fastställd, eftersom saken faller inom ramen för detta pantbolag, där näringslivsparterna kommer att vara med. Hans Alsén har ju här en utomordentlig möjlighet atl genom Kooperativa förbundet påverka denna situation.

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om tidpunkten för förslag till riksdagen rörande dryckesförpackningar, m. m.

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om tidpunkten för förslag till riksdagen rörande dryckesförpackningar, m. m.

Jag menar vidare atl sådana regeringsföreskrifler bör la sikte på att reglera hur eventuella överskott i bolaget skall behandlas. Någon utdelning till ägarna av panlbolaget som överstiger normal förräntning pä nedlagt kapital kan enligt min mening inte tillåtas.

Hans Alsén frågar slutligen om Svenska livsmedelsarbetareförbundets oro - som han redovisat i sin interpellation - nu kan vara stillad. Delta kan jag inte ge ett entydigt svar på. Jag hoppas att vi har åstadkommit arbetsro i den krisbransch som bryggerierna utgör och att arbetsro åstadkoms är det värdefulla för bryggerierna - det har de hela liden framhållit.

Anf. 17 HANS ALSÉN (s):

Herr talman! Jag vill tacka jordbruksministern för alt han har svarat på de ytterligare frågor jag ställde och för att han i någon män har utvecklat vad han anförl i sitt interpellationssvar.

Jordbruksministern känner sig såvitt jag förstår besviken pä mitt sätt att reagera inför svaret pä interpellationen, framför allt därför att jag är ordförande i KF:s styrelse. Lät mig därför säga att jag inte på någol sätt är partsrepresentant i dessa sammanhang utan förbehåller mig rätten alt som riksdagsledamot hysa de uppfattningar jag finner anledning att ha från olika synpunkter, i detta fall som företrädare i första hand för elt vitt samhällsintresse, som jag ser det, och för ett konsumentintresse. Ur den synpunkten är det helt klart - och det finns stämmobeslut, eller vad man vill belägga det med, som entydigt klargör detta - att KF myckel starkt reagerat mot jusl formen bl. a. för införandet av aluminiumburken på marknaden och dessutom ur konsumentsynpunkt deklarerat sitt avståndstagande från denna form av förpackning, därför att den fördyrar drycken sä pass mycket för konsumenten. Jag står nog på ganska god grund även ur den synpunkten, om jag nu i detta avseende skulle företräda KF-inlressen, men jag vill i detta sammanhang säga atl jag företräder de allmänna konsumentintressen som jag anser att jag har skäl att göra som riksdagsledamot.

När del sedan gäller Wårbys agerande vid förhandlingarna - låt mig nämna det i detta sammanhang - hänger detta samman med alt man har tvingats in i det hela. Det finns ju inte något val - det är den bistra verklighelen. Var någonstans skall man köpa sina förpackningar, om det skall ske till konkurrenskraftigt pris? Jo, det är från PLM. Det är ju på det sättet, och då är det inte så lätt när man representerar en relativt liten del - även om den inte är betydelselös - av marknaden som efterfrågar förpackningar. Då förhandlar man ju i rnånga avseenden just på den andres villkor, och del är tyvärr det som är skälet i detta sammanhang.

Vad jag har sagt - och det sades också under den förra interpellationsde-batten - är att man får lov atl acceptera aluminiumburken. Den är ju ett faktum i dag, med dryga investeringskostnader, med många människor sysselsatta osv. Vi får acceptera detta, men vi får inle acceplera avkall på miljökraven och på andra krav som är konsumenlnära i dessa sammanhang. Det är därför jag uttrycker min oro och det är därför jag undrar: Vad händer om man år 1985 inte når upp till en återvinning med 75 %?

Jordbruksministern säger att del skall utfärdas föreskrifter som reglerar detta förhållande och atl framför alll pantens storlek då skulle kunna komma in i bilden. Detta gör mig inte direkl lugn och jag är rädd för att - svaret antydde ju det - man kommer att gå in med en pant på 25 öre. Jag vågar i della sammanhang säga att både Wårbys och KF:s uppfattning - om den nu här skall nämnas - är klar: Det skall vara 50 öre redan från början av olika skäl, bl. a. för att man skall få en sä hög återvinning som möjligt.

De som skall hanlera delta - och jag tror att det blir duktigt folk som kan återta förbrukat material - säger tydligen all det kan bli fråga om 90-95 procents återvinning. I så fall är det alldeles utmärkt, men Varbergförsöket antydde ju någonting annat. Nu bör del inte göras alltför noggranna jämförelser mellan delta försök och etl system som skall byggas upp på helt andra grunder, men jag anser alt man bör vara skeptisk, och erfarenheterna från Amerika, även om de inte är helt jämförbara, visar ju också på förhållanden som gör att man bör vara skeptisk i detta sammanhang. Jag tycker nog att man skall fundera över, när propositionen nu slutligen skall utformas, om det inte bör ges någon form av föreskrifter om att delta verkligen skall hanleras kraftfullt, så atl vi kommer lill rälta med eventuella framtida problem.

Jag är lacksam för att jordbruksministern så klart och utan något som helst darr på stämman säger att aluminiumburken inte är någon returförpackning utan får ses från andra utgångspunkter. Jag tycker att det är värdefullt att få den deklarationen. Samtidigt håller jag gärna med jordbruksministern när han talar om möjligheten att utveckla förpackningar och förpackningsalternativ på detta område och säger att man bör vara öppen för della. Det finns kanske på detta område en innovation och en teknologi som innebär atl vi kan finna nya former för att förpacka våra drycker i framtiden - det är hell klart.

Jag tycker som sagt att man i och för sig bör vara försiktig, men intill dess atl vi känner atl vi har en sådan dryckesförpackning som jag här nämnt är det viktigt att returglaset verkligen får sin chans och inle kommer i efterhand. Jag anser att det vore värdefullt, om jordbruksministern verkligen tryckte pä intressenterna i della sammanhang sä alt det jag här sagt kommer fram.

Jag tycker atl det är bra att den utredning som nämnts skall se över frågan om en differentierad miljövårdsavgift. Jag anser att resultatet kan ha stor belydelse i delta sammanhang, och jag hoppas att etl förslag skall komma att framläggas så snart som möjligt.

Jag vill till slut, herr jordbruksminister, säga att det nog är klokt alt vara litet försiktig när det gäller att svara pä frågan om livsmedelsarbelarnas oro är stillad med det här. Jag tror att de tyvärr måste känna den oron också fortsättningsvis.

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om tidpunkten för förslag till riksdagen rörande dryckesförpack -ningar, m. m.

Anf. 18 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr lalman! Jag kan nu konstatera atl Hans Alsén och jag pä många

punkter har gjort samma ställningstagande. Jag vill bara ta upp elt par saker

med anledning av det senasle anförandet.

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om tidpunkten
för förslag till
riksdagen rörande
dryckesförpack
ningar, m. m.
\ \

Vi hade inget val. Del finns ingen tillverkare av några andra förpackningar i Sverige, sade Hans Alsén. Del kan vara riktigt. Å andra sidan har jag ofta hört bryggerier tala om hur man ute på världsmarknaden relativt billigt kan köpa bleckburkar och andra förpackningar. Så nog fanns det etl val. Ingen hade tvingats in i detta, om man inte hade trott på den nya produkten i det system som man nu kommer att använda.

Det är fel atl dra en parallell mellan Varbergförsöket och det pantsyslem som vi nu skall starta. Varbergförsöket byggde på elt frivilligt återlämnande, som producenten PLM själv hade tagit initiativ lill. Panlsystemet bygger på atl omkring 30 000 automater skall tillverkas och ställas ut i alla livsmedelsaffärer och på de andra platser där dessa drycker försäljs i burk. Konsumenten skall alllid, genom alt lämna igen burkarna, via denna automat få lillbaka sina pengar. Del är klart alt man med etl sådant system har myckel slörre möjligheter alt uppnå 75 % återvinning än vad som är fallet i ett försök som helt bygger pä frivillighet.

Jag vill, herr talman, för min del avsluta debatten med alt uttrycka den ■förhoppningen atl riksdagsmannen Hans Alsén skall driva samhällsintressena med samma kraft och i samma riktning även när det är ordföranden Alsén i Kooperativa förbundet som talar.

Anf. 19 HANS ALSEN (s);

Herr talman! Vi försöker väl verka var och en pä sitt håll sä gotl det går. Och vi har, som jordbruksministern säger, i många avseenden samma uppfaltning om det viktiga i att på detta område få en så god produkt som möjligt från såväl miljö- som konsumentsynpunkt. Det är min strävan, och den vill jag gärna försöka leva upp till i den utsträckning som jag har möjligheter till det i min egenskap av ordförande i KF:s styrelse.

Man kan kanske ha litet olika meningarom valet av förpackning för Wårby Produkler. Det må vara var och en tillåtet. Men de affärsmässiga bedömningar som har gjorts visar tyvärr att marknaden reellt sett inle var öppen, även om man principiellt kan säga alt den är del. Företagel skulle inte få en konkurrensmässig situation som var likvärdig. Och dä skulle, som man såg del, uppgiften alt agera på marknaden vara omöjlig alt fullgöra. Jag har i varje fall fåll de informationerna.

Jag sade i mitt tidigare inlägg att man kanske inle utan vidare kan jämföra Varbergsystemei och det nya panlsystemet -jag är pä del klara med det. Men det var inte litet "jippo" - om uttrycket tillåls - över Varbergsystemets införande. Myckel lydde på alt de som stod för systemet trodde att man skulle ha beiydande framgångar med det. Men det hade man inle. Vi har anledning att hoppas på del nya systemet, men bör vara avvaktande och en smula skeptiska.

Automaterna i butikerna är kanske litet främmande i den miljön, men jag hoppas alt det skall gä bra. Tydligen är del - av en tillfällighet, kan jag länka mig - samma företag som slår för aulomalproduklionen som för burkpro-duklionen. Uppenbarligen har man i det sammanhanget funnit varandra.

Det var synd atl jordbruksministern inte ville svara på min fråga idet första

anförandet om det tas några initiativ för alt tillgodose bl. a. konsumentverkets önskan. I verkets yttrande över dryckesförpackningen har man ju framfört önskemålet alt samhället innan en produkt av della slag, en förpackning, kommer ul på marknaden skall ha möjlighel att av tillverkaren kräva en redogörelse för etl färdigt syslem för all återvinna produkten.

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om den svenska vapenexporten

4 § Svar på interpellation 1981/82:121 och fråga 1981/82:193 om den svenska vapenexporten

Anf. 20 Handelsministern BJÖRN MOLIN:

Herr talman! Maj Britt Theorin har mol bakgrund av Bofors engagemang i del amerikanska luflvärnssystemet (DIVAD) i en interpellation ställt följande frågor:

1. Är vapenexport för offensiv användning förenlig med riktlinjerna för den svenska vapenexporten?

2. Är export lill USA:s Rapid Deploymenl Force förenlig med nuvarande eller föreslagna riktlinjer för svensk vapenexport?

3. Är det förenligt med svensk neutralitetspolitik all svenska företag deltar i och bygger upp en supermakts offensiva styrka?

4. Är svensk vapenproduktion endasl avsedd för export och inte för del svenska försvaret förenligt med riktlinjerna?

5. Kommer Bofors alt tillåtas exportera delar lill DIVAD?

Oswald Söderqvist har i en fråga ställt spörsmålet om jag, mot bakgrund av den senaste ulvecklingen, anser att Bofors affär med USA, rörande förnyelse av USA:s luftvärnssystem, står i överensstämmelse med de svenska bestämmelserna för vapenexport. Då Oswald Söderqvists fråga berör samma ämne som Maj Britt Theorin tar upp i sin interpellation, besvarar jag frågan och interpellationen i ett sammanhang.

Varje enskilt ärende som rör export av krigsmateriel prövas enligt de rikllinjer som antogs av riksdagen år 1971 (prop. 1971:146).

Enligl dessa bör tillstånd inte beviljas för export lill: slal som befinner sig i väpnad konflikt med annan slal, oavsett om krigsförklaring har avgetts eller ej, stat som är invecklad i inlernationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt eller stat som har inre väpnade oroligheler. Vid tillämpning bör man dock, enligt riktlinjerna, skilja mellan materiel av utpräglat defensiv karaktär och krigsmateriel i övrigt. De allmänna utrikespolitiska skälen mol export har inte samma tyngd i fråga om defensiva vapen, t. ex. kustartilleri och luflvärnsmaleriel. Visserligen bör inle ens defensiv materiel kunna exporteras till stat som befinner sig i väpnad konflikt, men i övriga fall bör export kunna tillålas av sådan materiel som inte kan utnyttjas för atl påverka den föreliggande krissituationen.

Vidare skall tillstånd för export av krigsmateriel inte ges lill en stat som pä grund av deklarerade avsikter eller rådande poliliska förhållanden kan antas

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om den svenska vapenexporten

använda materielen för att undertrycka mänskliga rättigheter som anges i FN-stadgan.

I del nu aktuella fallet har Bofors vid flera tillfällen under en rad år begärt tillstånd atl få utföra viss luftvärnsmateriel till USA för att kunna delta i utprovning - och därmed i en eventuell senare upphandling - av komponenter som skall ingå i ett nytt amerikanskt luftvärnssystem (DIVAD). Regeringen har beviljat ansökningarna, då det inte förelegat några hinder mot detta. I härd konkurrens med ett flertal andra tillverkare av luftvärnsmateriel, bl. a. ett schweiziskt företag, har efter omfattande prov och utvärderingar de av Bofors offererade komponenterna valts ut för fortsatta bedömningar. Bofors del i det kompletta systemet består av ett modifierat eldrör (M/L70) lill en 40 mm luftvärnskanon samt tillhörande ammunition.

DIVAD skall enligt planerna ingå i luftförsvaret såväl i hemlandet som i NATO-försvaret i Europa. Det är avsett som ett av flera system för luftförsvar mot anfall på låg höjd. Systemet väger per batteri 60 lon. Det är inte avsett för de lätta luftvärnsförband som i framtiden skall ingå i Rapid Deploymenl Force. Betydligt lättare system måste las fram för atl passa i dessa styrkor.

Något definitivt ställningstagande från de amerikanska myndigheterna föreligger inte om anskaffning av komponenter från Bofors. Regeringen har därför inte haft anledning atl pröva frågan om tillstånd för eventuella leveranser från Sverige av komponenter lill delta system.

Som svar pä Maj Britt Theorins fjärde fråga vill jag slutligen framhålla att det är det svenska försvarets behov som styr produktutvecklingen vid försvarsindustrin. Därmed följer också att det är för det svenska försvaret framtagna produkttyper som förekommer i vår vapenexport. I det nu aktuella fallet utgör Bofors 40 mm L/70-pjäs en efterföljare till Bofors 40 mm L/60, som varit i bruk både i Sverige och i andra länder under och efter andra världskriget. L/70 är f. n. huvudvapen i Sveriges luftförsvar mot anfall på låga höjder.

Anf. 21 MAJ BRITT THEORIN (s):

Herr lalman! Det hör till kutymen att man börjar med att tacka för svaret på en interpellation. Handelsministern har emellertid undvikit att svara på de flesta av mina fem frågor, vilkel gör tacket något mer begränsat. Det är emellertid min förhoppning alt debatten i dag skall ge svar på frågorna.

Min interpellation handlar om huruvida svenskt engagemang i det amerikanska luflvärnssystemet DIVAD, som är avsett att ingå i Rapid Deploymenl Force, RDF- dvs. den offensiva amerikanska s. k. brandkårsstyrkan - är förenligl med svensk neutralitetspolitik och våra riktlinjer för svensk vapenexport.

Handelsministern svarar på mina frågor med hänvisning till de riktlinjer som riksdagen antog år 1971 bl. a. följande: "Vid tillämpning bör man dock

---- skilja mellan materiel av utpräglat defensiv karaktär och krigsmateriel i

övrigt. De allmänna utrikespolitiska skälen mot export har inle samma tyngd

i fråga om defensiva vapen, t. ex. kustartilleri och luftvärnsmateriel." Detta är en passus som regeringen ofta återkommit till som försvar för diskutabla vapenexporlaffärer. Det föranledde t. ex. den dåvarande folkpartistiske handelsministern Hädar Cars att utan svårigheter tillåta export lill Indonesien för dess bekämpande av befrielserörelsen på Östtimor, därför att det var "defensiv materiel, dvs. försvarsmateriel" - en uppgift som man inom militära kretsar naturligt nog ifrågasatte. Luftvärnsmateriel är naturligtvis användbar också för offensivt syfte, vilket luftvärnskanonerna mot Östtimor tydligt visade. Begreppet "defensiva vapen" bör definitivt tas bort, eftersom det kan ge de mest förunderliga godtyckliga tolkningar.

Om jag bara nöjde mig med handelsministerns skriftliga svar skulle jag välvilligt kunna säga att hans svar egentligen är elt nej på min första fråga, om vapenexport för offensiv användning är förenlig med våra rikllinjer. Och allt skulle därmed kunna vara ganska bra. Svensk vapenexport till en supermakts mest offensiva styrka är naturligtvis varken förenlig med svensk neutralitetspolitik eller med riktlinjerna för vapenexport.

Men i gårdagens nummer av Aftonbladet förklarade handelsministern att användningsområdet inte hade någon avgörande betydelse. Och del gör det hela väsentligt mer komplicerat. Är regeringen på väg att överge den praxis som enligl krigsmaterielinspektören gäller, "nämligen alt också pröva på vilket sätt materielen kan förväntas användas"? I den utredning som haft att se över lagstiftningen på området sägs bl. a.:

"Av 1971 års riktlinjer framgår att i varje exportärende måste köparlan-dels inrikespolitiska förhållande och utrikespolitiska situation, materielens beskaffenhet och" - jag understryker detta- "pä vilket sätt malerielen kan förväntas bli använd prövas." Det här är ett citat ur SOU 1981:39, s. 13. Krigsmaterielutredningens ledamöter var såvitt jag vet eniga om detta. Att släppa denna grundprincip är, efter vad jag förstår, att ge fritt fram för ohämmad vapenexport. Är det regeringens linje? Varför annars detta uttalande för Aftonbladet?

RDF är en militär styrka för snabba insatser i områden som anses kunna hota amerikanska säkerhelsintressen. RDF är under uppbyggnad och planeras omfatta 200 000 elitsoldater från alla fyra vapengrenarna. RDF är främst avsett för Mellersta Östern och Indiska Oceanen. Beslut om RDF togs 1979 och motiverades å ena sidan av Sovjets intåg i Afghanistan, å andra sidan av händelseutvecklingen i Iran. Avsikten var att säkra oljetillförseln. Därför gäller det att snabbt komma över dessa till områden dels via Egypten, dels söderifrån från ön Diego Garcia, som är en marinbas i Indiska Oceanen.

Men även för insatser i Centralamerika - i El Salvador eller Nicaragua -kan Rapid Deploymenl Force komma att ingå. Har det inte någon avgörande betydelse för regeringen om användningsområdet blir El Salvador och Nicaragua? Vad menar handelsministern?

Handelsministern uppger att DIVAD skall ingå i luftförsvaret i hemlandet och i NATO:s försvar i Europa men anlyder alt systemet på grund av sin tyngd - 60 ton per batteri - inte kan användas för de lälla lufivärnsförband

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om den svenska vapenexporten

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om den svenska vapenexporten

som skall ingå i RDF. Delta vittnar om antingen okunskap eller medvetet vilseledande.

Förenta staternas kontinentala luftförsvar är framför allt avsett atl möta interkonlinentala luftangrepp med kärnvapenrobotar. Det hot som konventionella angrepp med flygplan och flollenheter utgör betraktas som sekundärt, vilkel illustreras av att Förenta staterna inle har något kustartilleri i svensk mening. Ett rörligt luftförsvarssystem som DIVAD kan därför antas i första hand vara avsett att användas av amerikanska styrkor på andra häll i världen. Så har Vulcan-syslemet, som DIVAD skall ersätta, använts. En viktig förutsättning för att t. ex. landsatta marinkårsslyrkor skall kunna överleva är just etl sådant transportabelt och rörligt luftförsvar.

DIVAD är konstruerat för att kunna fraktas med flygplanet Lockheed C-5 A Galaxy som en del av RDF. Detta framgår av DMS DIVAD i mars 1980. DMS (Defense Märket Survey) - det betyder försvarsmarknadsöver-sikl - är ett privat förelag i USA som sammanställer och sorterar offentlig information. Flera utländska försvarsmakter, däribland den svenska, utnyttjar information från DMS. Har inle denna information nått regeringen?

Del är riktigt alt DIVAD f. n. inte kan transporteras i stora mängder på en gång. Handelsministern bortser dock ifrån

att flera flygplan av typ C-5 A Galaxy kan utnyttjas - det finns f. n. 70-80 sådana flygplan;

att denna begränsade transportkapacitet har upptäckts i USA, och företaget Lockheed planerar därför för elt nylt transportflygplan som skall kunna la mer materiel alternativt större vikter; samt

all RDF inte enbart består av flygplansbundna enheter. Där ingår marina styrkor, och - vilket är det centrala - del planeras förhandslagring av materiel, inkl. DIVAD, i närheten av oroshärdar, t. ex. på fartyg.

DMS DIVAD i maj 1980 uppger att eftersom det består av redan utprovade delar kommer DIVAD att bli tillgängligt för Rapid Deploymenl Force flera år lidigare än om ett helt nylt vapensystem skulle utvecklas.

Yllerligare bevis för atl DIVAD planeras bli använt av RDF fås från Ford Aerospace, som är systemels huvudleverantör. Mot bakgrund av Bofors tidigare export av 40 mm kanoner skriver Ford Aerospace i en annons i tidiskriflen NATO's Fifteen Nations att den världsomspännande användningen av 40 mm kanoner och ammunition garanterar atl del finns lager för understöd ål Rapid Deploymenl Force. Med andra ord finns det lager av ammunition och reservdelar som kan användas för DIVAD. Björn Hagelin, en fredsforskare som ingående studerat den svenska vapenexporten och DIVAD-affären, säger atl del är hell uppenbart alt DIVAD planeras att bli använt av RDF.

Om Rapid Deploymenl Force med Bofors DIVAD-system sätts in i El Salvador, hur rimmar detta med vår utrikes- och neutralitetspolitik? Stöd ät El Salvadors folks rätt lill självbestämmande, men svenska vapensystem för all bekämpa dem - skall detta bli regeringens linje?

Handelsministern säger vidare alt nägol definitivt ställningslagande från de amerikanska myndigheterna om anskaffning av komponenter från Bofors

inte föreligger. Därför har regeringen inte haft anledning att pröva frågan om    Nr 75
tillstånd för eventuella leveranser från Sverige av komponenter till detta    Måndagen den
system. Detta något kryptiska uttalande skulle således betyda atl Bofors inte    g februari 1982
fått tillstånd att exportera komponenterna till DIVAD ännu.

Om den svenska vapenexporten

Detta säger handelsministern samma dag som USA tillkännager det högsta försvarsanslaget någonsin, vari ingår stora satsningar på RDF och DIVAD. I International Defense Review nr 7 1981 uppges under rubriken The US Army's Division Air Defense System följande:

För det rörliga försvaret av Förenta staternas bemannade styrkor mot luftanfall på låg höjd inträdde den 7 maj 1981 slutfasen före full produktion när den amerikanska armén valde Ford .Aerospace & Communication Corporations Aeronutronic Division för alt bygga det nya Division Air Defense (DIVAD) kanonsystemet. Fords Aeronutronic version av DIVAD-systemet innehåller två Bofors 40 mm L/70 kanoner kopplade till en modifierad version av Westinghouses APG 66 radar, använd i F 16-planet. Den amerikanska armén planerar attjproducera 618 DIVAD-enheter. Den 7 maj erhöll Ford Aerospace elt kontrakt pä 159,2 miljoner dollar för att ta sitt vinnande förslag genom ett sex månaders slutgiltigt utvecklingsarbete till full produktion.

Detta kan väl knappast vara okänt för regeringen. DIVAD-systemet med Boforsenheter har alltså vunnit den amerikanska arméns kontrakt och har gått in i den sista utvecklingsfasen innan full produktion sätts i gång. Den amerikanska armén har gjort sitt formella val. När pengarna anslås till serieproduktion är det för Ford-Bofors-förslaget. Vid vilkel stadium tänker den svenska regeringen säga ifrån atl det inte står i överensstämmelse med svensk neutralitetspolitik och svenska vapenexportregler att delta i uppbyggandet av en supermakts offensiva styrkor? Vore det inte bra atl ge delta klarläggande i dag?

För klarhets skull vill jag till handelsministern upprepa några frågor.

1. Är export av vapen för offensiv användning förenligl med riktlinjerna för den svenska vapenexporten? Ja eller nej.

2. Är export till USA:s Rapid Deploymenl Force förenligl med riktlinjerna för den svenska vapenexporten? Ja eller nej.

3. Är del förenligt med svensk neutralitetspolitik alt svenska företag deltar i och bygger upp en supermakts offensiva styrka? Ja eller nej.

4. Kommer Bofors att tillåtas exportera delar till DIVAD? Ja eller nej.

Anf. 22 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Det är snart etl är sedan jag ställde en fråga om DIVAD lill handelsministern, närmare bestämt den 1 juni 1981. Handelsministern svarade då som nu genom atl hänvisa till de av oss alla så välkända svenska bestämmelserna.

Jag ställde dä en följdfråga till handelsministern, om punkt 2 i bestämmelserna, om stal som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om den svenska vapenexporten

leda till väpnad konflikt, inte ägde tillämpning pä USA. Den frågan besvarade handelsministern med nej vid det tillfället.

Jag hänvisade till konflikten i El Salvador. Och jag frågade handelministern om del inte kunde tänkas atl president Reagan ganska snart skulle trappa upp USA-akliviieterna i Centralamerika och i El Salvador. Så har nu skett ganska ordentligt, som vi vet. Bl. a. har man alldeles nyligen levererat 6 toppmoderna slridshelikoptrar.

Min första följdfråga blir alltså densamma som den 1 juni 1981: Är inte USA en stat som är inblandad i internationella konflikter som kan tänkas leda lill väpnade konflikter?

Handelsministern har i svaret här också tagit upp den passus av mänskliga rättigheter som funniis med tidigare i de svenska bestämmelserna och som det särskill har tryckts på i det kommittébelänkande som nämnts här förut. Då vill jag om igen ställa en andra följdfråga: Hjälper inte USA till med att undertrycka mänskliga rättigheter och på det viset bryta mot FN-stadgan genom sitt engagemang i El Salvador?

Dessa tvä helt avgörande frågor för om vi över huvud taget skall låtsas om att de svenska vapenexportbestämmelserna har något som helst värde anser jag att handelsministern bör svara på här i dag, så att vi kan fä detta klarlagt.

Sedan litet grand om det övriga. Som vanligt talas det om defensiva och offensiva vapen. Vi har, som Maj Britt Theorin nämnde, haft frågan uppe åtskilliga gånger tidigare. Jag har debatterat med Hädar Cars och Staffan Burenstam Linder om dessa vapen. Jag har hänvisat till den svenska arméns bestämmelser för hur de svenska luftvärnspjäserna skall kunna användas, där det tydligt och klart anges att\de går att använda mot markmål, luftmål, sjömäl osv. Del går inle alt dra några gränser för defensiva resp. offensiva vapen. Hur vapnen används beror på hur staten i fråga agerar. Om USA går till anfall mot en annan stat och använder sina luftvärnspjäser i det anfallet, så är de inle längre några defensiva vapen. Det är alltså löjligt att hänvisa till atl vapnen i det här fallet, som del står på s. 3 i interpellationssvaret, skulle användas i hemlandet eller i NATO-försvaret i Europa.

Har handelsministern aldrig hört talas om hangarfartygsbaserat flyg? DIVAD-systemet skall användas bl. a. på de amerikanska hangatfartyg som kommer att ingå i Rapid Deployment Force, som Maj Britt Theorin talade om här. Planen skall starta från hangarfartyg. De skall sättas in där man anser det vara lämpligt - i Mellanöstern, i Centralamerika eller var det passar någonstans. Är det offensivt eller defensivt? Det är klart all det är ett offensivt vapen, ett anfallsvapen, om man använder det i en anfallsstyrka.

Det vore välgörande om vi slapp dessa försök att smyga undan och krypa bakom talet om att man skiljer på defensiva och offensiva vapen när det gäller sådana här klara fall, där det är helt uppenbart att det är ett offensivt syfte som ligger bakom.

Alla frågor kvarstår fortfarande. Jag har bara att konstatera att vi måste få ett besked i det här fallet. Om den här affären kommer till stånd, om

regeringen går med på försäljning av svensk krigsmateriel till USA i det världspolifiska läge som råder i dag, är det lika bra att vi kasserar och skrotar de svenska bestämmelserna, som vi så högtidligt har antagit och så högtidligt har undersökt och utrett i decennier, för de gäller tydligen inte. Det spelar tydligen ingen roll vad som står i dem, när affärsintressen och militära intressen kommer in i bilden.

Anf. 23 Handelsministern BJÖRN MOLIN:

Herr talman! Som jag framhöll i mitt svar och som ju frågeställarna väl känner till finns i de svenska riktlinjerna för export av krigsmateriel ett antal fall angivna, där exporttillstånd inte beviljas. Dessutom, som jag också nämnde i mitt svar, sägs i de här riktlinjerna att de allmänna utrikespolitiska skälen mol export av krigsmateriel inte har samma tyngd i fråga om defensiva vapen. Låt mig stryka under att detta alltså är i enlighet med de riktlinjer som under stor enighet antogs av riksdagen 1971 och att den här distinktionen också görs av krigsmaterielexporikommittén i dess förslag till nya riktlinjer, ett förslag som f. ö. i stort sett innebär att man också fortsättningsvis skall tillämpa 1971 års riktlinjer.

Jag kan gärna hålla med om att det ibland i praktiken kan vara svårt att uppehålla den här distinktionen mellan offensiva och defensiva vapen. Det finns en grå zon emellan klart offensiva och klart defensiva vapen, där man i tillämpningen av riktlinjerna kan få svårigheter. Men vi har nu den här distinktionen, och vi har varit ense om att när det gäller att ta ställning flll tillstånd för krigsmaterielexport försöka göra en bedömning om den krigsmateriel som man begär tillstånd till export för i huvudsak kommer att användas defensivt eller offensivt. Det är då uppenbart att luftvärnsmateriel ingår i kategorin defensiv krigsmateriel. För sådan materiel har praxis sedan länge varil att export skall tillåtas i sådana fall dä vapnen inte kan utnyttjas för att påverka en föreliggande krissituation. Om en stat däremot befinner sig i väpnad konflikt med annan stat, tillåts inte ens export av defensiv materiel.

Det ligger väl i sakens natur att export av krigsmateriel ständigt aktualiserar problem av principiell art och att det finns gränsdragningsproblem. Etl återkommande problem är svårigheten att bedöma olika länders stabilitet på längre sikt - alltså att ta ställning till om ett land, som vid en viss tidpunkt med hänsyn till våra riktlinjer för krigsmaterielexport är en godtagbar mottagare av krigsmateriel, också fortsättningsvis kan komma att vara det. Här finns väl inte så mycket annat att tillägga än att också detta naturligtvis är en svår disfinktion att göra och att det är rimligl att man här är ganska försiktig i sin bedömning.

När det gäller det aktuella fallet så har Bofors under de senaste åren beviljats exportiillstånd för luftvärnsmateriel - klart defensiv materiel, enligt den här definitionen - Ull Förenta staterna. Materielen har varit avsedd för utprovning i Förenta staterna. Tillstånd har därför givits helt i enlighet med de gällande svenska riktlinjerna, som ju, Oswald Söderqvist, pä den här punkten är mycket klara. 3 Riksdagens protokoti 1981182:75-79

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om den svenska vapenexporten

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om den svenska vapenexporten

Maj Britt Theorin bygger i stor utsträckning sitt inlägg pä alt den här materielen, trots vad jag säger i mitt svar, skulle komma atl användas i Rapid Deployment Force, som ju till sin natur är mera offensiv. På det kan jag bara svara atl enligl den information vi har tillgänglig, så är den anskaffning som nu planeras för den amerikanska armén avsedd för de ordinarie amerikanska divisionerna och armékårerna i USA och Europa. Batterierna skall ingå i särskilda luftvärnsbataljoner i de förbanden.

För de lätta divisioner som framdeles kan komma att ingå i Rapid Deploymenl Force avser amerikanarna att la fram ett lättare system, som skall kunna lufltransporteras i de flesta flygplanstyperna inom det amerikanska transporlflyget. Man har nämnt en maximal vikt pä 16 ton. DIVAD-batleriet väger 60 ton. Jag kan därför inte dra någon annan slutsats än den jag drog i mitt interpellationssvar, att DIVAD-systemet icke är avsett att ingå i Rapid Deployment Force.

När det sedan gäller beslutsgången vill jag lill Maj Britt Theorin säga att försäljning av krigsmateriel i de flesta fall naturligtvis är en i tiden långt utdragen process. En första utvärdering, som i och för sig kan la tid, följs i allmänhet av mera ingående demonstrationer av ett urval av olika fabrikat. Inför ett slutligt val tillkommer tekniska prov, som också kan ta tid. Det betyder atl processen kan ta flera är i anspråk. Så är naturligtvis fallet när det gäller anskaffning av helt nya vapensystem. Under tiden kan den poliliska bilden förändras. Förutsättningarna för en försäljning kan ryckas undan. De tillstånd som ges etl svenskt företag att exportera enstaka produkler för prov och utvärderingar innebär aldrig en garanti för atl regeringen kommer alt ge ett slutligt tillstånd. Varje exporiansökan prövas utifrån den information som föreligger och de bedömningar som görs vid den givna lidpunkten. I det fall som frågeställarna har berört är det alltså sä alt frågan om tillstånd lill Bofors för slutlig leverans av delarna till DIVAD-projektet inte har prövats av regeringen.

Under della anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 24 MAJ BRITT THEORIN (s):

Herr lalman! Det var ett intressant klarläggande handelsministern gjorde när han sade att det kan finnas vissa svårigheler med uttrycket defensiva vapen. Jag noterade också alt handelsministern själv uttryckte sig oklart när han talade om detta. Han använde nämligen uttrycket "om det i huvudsak skall användas deienswi eller offensivt". Det antyder alt handelsministern och jag skulle vara överens: Det är själva användningssättet - defensiv eller offensiv användning - som är del centrala, inte om man betecknar vapnet som defensiv eller offensiv materiel.

Men i de svenska riktlinjerna talas det om defensiva vapen, och med den beteckningen urskuldar man export av bl. a. luftvärnskanoner som används för offensiva syften. Skall jag tolka handelsministern så, all han nu är beredd atl säga att om dessa vapen används för offensiva syften, så kan export icke

komma i fråga? I så fall har vi kommit elt bra stycke pä väg. Jag vill gärna ha elt klarläggande på den punkten.

Nåväl. Det verkar som om regeringen är ganska dåligt informerad om DIVAD;s ingående i Rapid Deployment Force. Jag har i min interpellation visat på all della kunde vara anledningen till att man än sä länge har givit tillstånd lill Bofors att exportera delar. Jag har här redovisat flera olika fakta som visar att DIVAD är avsett att ingå i Rapid Deployment Force, och jag kan gärna överlämna dem skriftligt till handelsministern senare.

För alt klargöra skillnaden mellan tung och lätt luftvärnsmateriel vill jag säga att det fakriskt är så atl Rapid Deployment Force icke utesluter tung luftvärnsmateriel - inte alls! Inte någon officiell myndighet, inle heller i USA, kan säga att den tunga luflvärnsmaterielen i DIVAD inte skall ingå i Rapid Deployment Force.

DIVAD är avsett att flygas dels i C-5A Galaxy, dels i del nya transportplanet C-X som skall tas fram - det är nu på ritstadiet. Den nya amerikanska stridsvagnen M-1 skall också kunna lyftas med Galaxyplanel. Enligt Jane's Yearbook har C-5 A Galaxy en maximilasl pä drygt 100 lon. Man har med den flugit två stridsvagnar M-48 - det är chassiet till DIVAD -på 45 ton vardera. Flygplanet kan med lätthet flyga en DIVAD-enhet.

Enligl Mililary Balance i London finns det mellan 70 och 80 flygplan C-5A Galaxy, och det planeras för 115. Det är alldeles riktigt att det kan finnas lättbepansrade system men det kan också finnas tung materiel i RDF. Del är detta som regeringen rimligen borde ha varit uppmärksam på.

Det som för mig är det intressanta är att regeringen verkar ha blundat inför dessa fakta. Vem har man i annat fall fått fakta ifrån? Alt man skall ta fram ett nyare, lättare system för RDF är en uppgift som i varje fall nu inte återfinns bland de officiella uppgifterna. Fördelen med DIVAD är just att det redan är utprovat och existerar. Del som gjort det så användbart för RDF är att det ganska snabbt kan sättas in och att man då inte behöver plocka fram ett nytt, lätt luftvärnssystem.

Den fråga man måste slälla sig är: Blundar regeringen frivilligt för dessa fakta för alt inte behöva säga nej till Bofors?

Den andra och kanske avgörande frågan är: Om Boforssyslemet DIVAD sätts in i Rapid Deployment Force, är detta då att betrakta som fullt förenligt med svensk neutralitets- och utrikespolitik? Detta bör rimligen vara av stort intresse för Sveriges riksdag atl få vela. Är det förenligt med vår utrikes- och neutralitetspolitik atl satsa på offensiva vapensystem för en av supermakterna?

Jag upprepar att i International Defence Review sägs klart och tydligt ifrån att den 7 maj 1981 fick den amerikanska armén till uppgift att i ett slutskede, i den sista fasen, utveckla DIVAD-systemet under en period på sex månader. Från den 7 maj 1981 fram till i dag har mer än sex månader gått. I dag har president Reagan lagt fram sitt förslag lill försvarsbudget. Jag antar att när vi om några dagar ser vad det går ut på kommer vi att finna att där står upptaget ell anslag till den amerikanska armén för DIVAD-systemet. Den kommer

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om den svenska vapenexporten

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om den svenska vapenexporten

säkerligen klart och tydligt också att uppta ett anslag för en ordentlig satsning på RDF.

Skall Sverige bidra till detta? Vore det inte klokt, handelsministern, att en gång för alla göra klart för både Bofors och Sveriges riksdag att Sverige inte skall ingå i uppbyggandet av RDF? Jag är tacksam för svar på i första hand den frågan.

Anf. 25 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Handelsministern undviker att svara pä frågor genom att tillgripa ett ordsvall som vi inte är betjänta av. Jag skall därför upprepa mina frågor från den 1 juni i fjol och från mitt första inlägg här i dag:

Anser handelsministern att USA är inblandat i internationell konflikt som kan tänkas leda till väpnad konflikt, vilket skulle göra det helt uteslutet atl landet fick köpa svenska vapen? Anser handelsministern att USA med sina vapen hjälper till att undertrycka mänskliga fri- och rättigheter i El Salvador i strid mot FN-stadgan?

Dessa frågor har jag ännu inte fått svar pä, och jag ställer dem nu för tredje gången.

Maj Britt Theorin har utförligt talat om defensiva vapen. Det är givetvis användningsområdet som är det viktiga. Bofors luftvärnsartilleri är mycket vikugt i del svenska försvaret, och där är det ett utpräglat defensivt vapen. Vi avser inte att använda det i anfall mot någon annan. Men Bofors 40 mm luftvärnskanoner är ett utpräglat offensivt vapen, om det hamnar i en armé. en marinstyrka eller en flygstyrka som används i ett offensivt syfte. Så var fallet i exempelvis Indonesien, där det är fullt klarlagt att de svenska Boforskanonerna användes av den indonesiska marinen mot gerillan på Östra Timor. Om vi säljer Bofors luflvärnskanoner till Finland är det ett defensivt vapen - Finland tänker inte angripa någon. Om vi säljer dem till Schweiz är det ett defensivt vapen. Men om vi säljer dem till USA är de mot den bakgrund som jag här har tecknat ett vapen som kan användas i offensivt syfte.

Det är meningslöst och en lek med ord och dessutom ovärdigt en saklig debatt att tala om defensiva och offensiva vapen. Det är inget annat än dimridåer. Tag upp en sakdiskussion om dessa klara frågor i stället för att glida undan med en massa andra påståenden!

Vi vet att USA skall förnya sitt luftvärnssystem inom hela sin försvarsmakt, inom alla tre vapenslagen. DIVAD är ett allsystem som skall användas på alla ställena. Därför kommer det naturligtvis också atl användas i Rapid Deployment Force. Man talar om en batterienhet på 60 ton. Det är ganska små vikter i dessa sammanhang - mycket större enheter dras omkring och används i rörliga saminanhang, transporteras med flyg eller andra fordon. Det är fullt möjligt att använda detta syslem också i denna insatsstyrka. Och den kommer, som jag sade tidigare, i stort sett att byggas också pä hangarfartygbaserat flyg. Hangarfartygen kommer självklart att vara försedda med DIVAD. Givetvis finns det svenska Bofors-systemet på alla hangarfartyg och inom alla marina stridskrafter för bekämpning av flygplan

på låg höjd. Då blir det etl offensivt vapen, som kan användas i insalsstyrkan. Försök, herr handelsminister, atl svara på frågorna och håll er lill sakfrågan, glid inte undan i ordströmmar, som är avslöjande både för regeringen och för handelsministern,

Anf. 26 Handelsministern BJÖRN MOLIN:

Herr talman! Lät mig först upprepa att med utgångspunkt i den information som vi har är DIVAD-systemet icke avsett att ingå i de lätta divisioner som skall vara en del av Rapid Deployment Force. De är för tunga för att kunna ingå. Detta spelar ju en rätt stor roll, eftersom vi har anledning alt hålla oss till den i riktlinjerna angivna disfinktionen mellan defensiva och offensiva vapen, en distinktion som jag Udigare medgav kan vara svår att upprätthålla i vissa fall. Ser vi på DIVAD-systemet, kan det alltså konstateras att man successivt försöker hitta luftvärnssystem som kan vara effektivare som försvar mot attacker från flyg eller robot med hänsyn lill den utveckling som äger rum i fråga om attackvapen som flyg och robotar. Luftförsvaret måste kunna verka på olika höjder, och på låga höjder används både robotar och olika typer av kanoner. Det är här som DIVAD-systemet kommer in som elt försvar mot framför allt attackflyg och attackhelikoptrar. Mot denna bakgrund menar jag att DIVAD-systemet inle är något anfallsvapen utan måste karakteriseras som elt defensivt vapen, fortfarande med understrykande av svårigheterna att dra en gräns mellan defensiva och offensiva vapen.

Vi har alltså hittills gett Bofors fillstånd att exportera det här systemet till USA i och för utprovning. Detta har skett helt i enlighet med riktlinjerna. Det innebär att Sverige är med vid den slutliga prövningen, men jag vill stryka under att regeringen inte har tagit slutlig ställning. Det skall göras när en ansökan om utförseltillständ föreligger. Dä skall vi självfallet pröva en sådan ansökan enligt de gällande riktlinjerna. Jag tror inte att det därvidlag blir någon skillnad, om vi går efter 1971 års nu gällande riktlinjer eller om vi nu tar hänsyn till vad krigsmaterielexporikommittén föreslår. Krigsmateriel-exportkommitténs förslag skall ju föreläggas riksdagen i en proposition i

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om den svenska vapenexporten

Anf. 27 MAJ BRITT THEORIN (s):

Herr talman! Jag vill påtala att jag ännu inte har fått svar på frågan om DIVAD kommer att ingå i Rapid Deployment Force. Är det, om så är fallet, förenligl med vår utrikes- och neutralitetspolitik att exportera DIVAD? Handelsministern skakar på huvudet och säger nej, och jag hoppas att jag får del beskedet också härifrån talarstolen. Det är nämligen avgörande.

Fär jag bara slå fast en sak som är myckel viktig för regeringens kunnande i dessa frågor. Krigsmalerielexportkommittén har tydligt och klart sagt ifrån att också användningsområdet skall finnas med i bedömningen. Handelsministern har i gårdagens nummer av Aftonbladet sagt att användningsområdet inte har någon avgörande betydelse för det slutliga ställningstagandet. Nu är det viktigt att veta om regeringen kommer att frångå krigsmaterielexport-

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om den svenska vapenexporten

kommitténs förslag, som såvitt jag vet är enhälligt. Eller kommer man att hålla fast vid det? Då kommer nämligen själva användningen alt bli det avgörande, det centrala. Jag vill absolut ha svar på den frågan: Kommer regeringen att följa krigsmaterielexporlkommitiéns förslag eller inte? Om man inle gör det, dvs. om man inte tillmäter användningsområdet någon som helstbelydelse,såinnebär det fritt fram för export av s. k. defensiv materiel, dvs. luftvärnskanoner, var som helst runt om i världen. Och det kan väl knappast vara den svenska linjen, Sverige som sedan långtid tillbaka i princip har förbud mot vapenexport, från vilket man får göra vissa undantag.

Jag har vid ett flertal tillfällen citerat officiella uppgifter, dvs. de försvarsinformationsuppgifter som finns tillgängliga, som också används av den svenska försvarsmakten och som jag hade hoppats alt Sveriges regering hade fält kunskap om. Där sägs att DIVAD-systemet skall transporteras med flygplan Lockheed C-5A Galaxy som en del av RDF. Men man säger också tydligt och klart ifrån att eftersom DIVAD är ganska tungt måste man ha förhandsplacering, som man bl. a. kommer att ha på fartyg. Del är precis vad också Oswald Söderqvist har påpekat här. Rapid Deployment Force baserar sig på lätta och lunga luftvärnssystem. Det baserar sig på flygplansburen och fartygsstalionerad. i förväg utplacerad materiel och ammunition. Ett av försäljningsargumenten för Ford, när man har gåll ut och klargjort att DIVAD-systemet är så snabbt användbart, är att det redan finns så mycket Boforskanoner och så mycket Boforsammunilion ute i världen.

Av uppgifterna framgår vidare atl DIVAD-systemet - detta uppgav man tydligt och klart i maj 1980, alltså för snart två år sedan - består av redan utprovade delar och kommer au bli tillgängligt för RDF flera år tidigare än om en helt nytt vapensystem skulle utvecklas. Har inte regeringen haft tillgång till dessa uppgifter när man tidigare givit tillstånd till - eller förhandsbesked om -export? Förhoppningsvis kan jag nu tolka handelsministerns uttalande så, all det framgår tydligt och klart också för regeringen att DIVAD är avsett att inga i RDF. Det framgår säkerligen för den svenska försvarsmakten och för alla som läser de internationella militärtidskriflerna och det internationella informationsmaterialet om försvar. När del också framgår för regeringen, kan vi då förvänta oss att regeringen ger etl klart besked till Bofors om alt detta icke är förenligt med våra riktlinjer för svensk vapenexport och heller inte för svensk neutralitets- och utrikespolitik, och att regeringen därför kommer atl svara nej på en förfrågan om man får exportera delar lill DIVAD-systemet?

Det är centralt för oss att få veta detta - och naturligtvis också för dem som arbetar inom del område det här gäller. DIVAD-systemet har gätt in i den sista utvecklingsfasen. Det är inte så, herr handelsminister, att man inte har bestämt sig för DIVAD-systemet. Del gjorde man den 7 maj 1981. Då bestämde sig den amerikanska armén för DIVAD-systemet. Dä fick man 159,2 miljoner dollars kontrakt för sex månaders slutligt utvecklingsarbete till full produktion. Det finns bara elt förslag när väl den amerikanska kongressen anslår pengar. Del här förslaget - Ford-Bofors-förslagel - har segrat hos den amerikanska armén. Det är bara fråga om tidpunkten när

pengarna anslås för full produktion. Som vi vel har det största försvarsanslaget någonsin i amerikansk historia just i dag tillkännagivits i USA. Det är sannolikt atl regeringen inom bara några dagar har vetskap om huruvida pengarna har föreslagils lill DIVAD-systemet. Vore det inte lika bra alt redan nu klarlägga att Sverige inte kan vara med om att bygga upp en supermakts offensiva styrka?

Anf. 28 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Debatten är ju ganska meningslös, men icke desto mindre avslöjande. Handelsminister Björn Molin har nu sällat sig till den länga raden av svenska handelsministrar som biter huvudet av skammen när det gäller den svenska vapenexporten. Jag konstaterar att jag inte fått något svar på mina frågor om hur USA skall klassas enligt de svenska bestämmelserna. Jag tyder obenägenheten atl svara så alt handelsministern finner del obehagligt att svara eller inte kan svara. Jag bara konstaterar delta faktum.

Del finns ingen anledning all ylteriigare ta upp sakfrågan när det gäller de defensiva och offensiva vapnen. Det är klarlagt. Alla handelsministerns utläggningar har inte pä något sätt kunnai vederlägga de påståenden som vi gjorl om all de svenska luftvärnskanonerna är alt betrakta som offensiva vapen beroende pä var de sätts in, hur de sätts in och när man använder dem.

Jag tycker att Maj Britt Theorin, kanske av taktiska skäl e. d., är snäll mot regeringen. Jag tror alt regeringen har kunskaperna lika väl som vi, och kanske i ännu slörre utsträckning. Regeringen vet säkert mycket väl vad som skall användas av DIVAD, var det skall sättas in osv. Det är bara att konstatera atl man inle bryr sig om detta. Man har kunskaper, man vet att de här vapnen kommer atl användas i offensiva syften lill att undertrycka mänskliga fri- och rättigheter på olika ställen på jordklotet. Man vel alt man bryter mot de svenska bestämmelserna, men man bryr sig inte om det. Det är avslöjande för handelsminister Björn Molin, det är avslöjande för den borgerliga regeringen.

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om den svenska vapenexporten

Anf. 29 Handelsministern BJÖRN MOLIN:

Herr talman! Oswald Söderqvist sade att vad jag har framfört här i kammaren stämmer överens med vad en läng rad av tidigare handelsministrar har sagt. Jag har inte möjlighet atl kontrollera det, men jag tror atl det ligger myckel i det. Vi har ju sedan mer än tio är haft en betydande enighel mellan parlierna om principerna för krigsmaterielexport. Krigsmaterielexporikommittén har gjort en genomgång av hur dessa riktlinjer, om vilka det har förelegat enighel, har tillämpats under 1970-talet och kommit till slutsatsen att regeringarna vid tillslåndsgivningen i allt väsentligt har följt de riktlinjer om vilka del har rått enighel. Del finns alltså, Oswald Söderqvist, ingen anledning att bli förvånad över att min uppfaltning i de frågor vi nu diskuterar sammanfaller med vad många tidigare ansvariga statsråd har redovisal.

Får jagsedan säga till Maj Britt Theorin att det är självfallet så, atl min och

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om den svenska vapenexporten

regeringens ståndpunkt framgår av vad jag redovisar här i Sveriges riksdag. Om Maj Britt Theorin vill sätta i gång en polemik på grundval av vad som står i Aftonbladet är det hennes sak. Jag avstår från att göra det här i riksdagen.

Låt mig sedan upprepa vad jag sagt i det svar som jag tidigare i dag lämnat till Maj Britt Theorin och Oswald Söderqvist. Vid prövning av utförseltillständ tar man också hänsyn till användningsområdet. Vid den svåra bedömningen, om krigsmaterielen i huvudsak är av defensiv eller offensiv karaktär skall man också pröva på vilket sätt materielen kan förväntas bli använd. Detta står i 1971 års riktlinjer, och krigsmalerielexportkommittén har samma uppfattning. Vi har att utgå från dessa rikllinjer, och jag noterar alt krigsmalerielexportkommittén i sitt förslag redovisar samma uppfattning. Min egen bedömning, som jag har redovisat tidigare, är att vi i den proposition som skall komma i vår i allt väsentligt skall föra vidare vad krigsmalerielexportkommittén har föreslagit.

Vad jag av naturliga skäl varken kan eller bör gä in på här i kammaren är att redovisa en ståndpunkt i fråga om de utförseltillstånd som ännu inte är prövade av regeringen, och naturligtvis i ännu mindre grad redovisa regeringens uppfattning i fråga om utförseltillstånd i rent hypotetiska fall.

Anf. 30 MAJ BRITT THEORIN (s):

Herr talman! Äntligen kom det en dementi på Aftonbladet-uttalandet! Jag är glad för det och för alt handelsministern har klargjort alt man skall följa krigsmaterielkommitténs uttalande, nämligen att man också skall granska hur materielen kan förväntas bli använd. Att användningssättet skall prövas är en viktig deklaration.

När det gäller de andra delarna i den svenska vapenexporten vill jag bara, hypotetiskt eller inte hypotetiskt, säga att Bofors har varit med och tävlat och att Bofors produkter har ingått i det segrande förslaget. Armén har fåll pengar till den sista utvecklingsfasen för full produktion. Det är nu en fråga om dagar innan man får resten. Om Sverige skall della eller ej är faktiskt ingen hypotetisk fråga, utan det är i allra högsta grad en reell fråga. Det är regeringen som skall svara på den. Anledningen till atl jag har varil sä angelägen om att framhålla att det finns stora risker om regeringen svarar ja pä Bofors ansökan - som rimligen måste ramla in den ena eller andra dagen -är att även om det centrala med Rapid Deployment Force-syslemel, dvs. de amerikanska snabbinsatta styrkorna, är att de, när de togs fram, motiverades med att de skulle placeras i Mellersta östern och Indiska oceanen, så är syftet att det systemet skall sättas in i krishärdar varhelst dessa än uppstår. I dag vet vi att USA med sin märkliga utrikespolitik upplever El Salvador och Nicaragua som krishärdar. Visst är det möjligt - och det är i vart fall inte omöjligt - atl Rapid Deploymenl Force kan sättas in där. Vilken är då Sveriges siåndpunkt?

En sista fråga, som ännu inte har behandlats men som fanns med i min interpellation, vill jag också gärna ha ett klarläggande på. Det gäller frågan, om Sverige skall utveckla vapen allenast för export. Bofors-chefen Winberg

har offentligt förklarat att utvecklingen för export kan bli mera regel än undanlag för Bofors i framliden. Jag tolkar handelsministerns svar på min fråga så, all della i vilket fall som helst inle är regeringens uppfattning, men för säkerhels skull vore det bra om regeringen klargjorde att motivet för svensk vapenutveckling och svensk vapenproduktion är atl leverera materiel till det svenska försvaret. Delar handelsministern krigsmaterielkommitténs synsätt, att den svenska försvarsindustrin och dess kapacitet i huvudsak bör vara anpassad efter den svenska försvarsmaktens behov? Del kan vara pä sin plats atl få också delta klarläggande, eftersom andelen för export av Bofors produktion under senare är har ökat mycket drastiskt och nu befinner sig någonstans uppemot 70 %. Har man för avsikt atl, som Bofors-chefen säger, låta utveckling för export bli mer regel än undantag är man inne på en hell ny linje.

Det vore bra om handelsministern kunde klarlägga att delta icke är regeringens uppfattning.

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om den svenska vapenexporten

Anf. 31 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Jag tror att del vore bra, om handelsminister Molin lilel grand studerade den svenska vapenexportens historia och framför allt de olika tillfällen dä svenska handelsministrar frän skilda håll har varil tvungna atl stiga upp och agera på del sätt som handelsminister Molin har fått göra här i dag, nämligen försvara en sjuk sak med omöjliga argument. Del är nämligen precis vad denna debatt har visat. Det var inte något positivt i den jämförelse med föregående handelsministrar som jag gjorde, vilkel Björn Molin försökte vända del till. Det är mycket, myckel negativt atl del ofta har visat sig atl den svenska regeringen och svenska statsråd har tummat på de svenska vapenexportbeslämmelserna, när stora affärsintressen inom den svenska vapenindustrin har velat göra exportaffärer. Det är en klar linje, som går ända från 1950-talet, över 1960-talet fram till dagens läge.

Det kan vara av intresse all i delta sammanhang påminna om jusl 1960-talet. Då var företrädare för Björn Molins eget parti mycket aktiva i avslöjandet av svenska exportaffärer med vapen som hamnade där de inte skulle hamna. Nu är rollerna ombytta, och då finner man inle någon som helst aktivitet i Björn Molins parti eller några som helst försök att upprätthålla traditionen från folkpartisterna i den svenska riksdagen på 1960-lalel.

Jag konstaterar bara atl makten tydligen korrumperar också i detta fall.

Anf. 32 Handelsministern BJÖRN MOLIN:

Herr talman! I etl demokratiskt syslem får man dra vilka slutsatser man vill. Jag antar att del är en källa till glädje för kommunisten Oswald Söderqvist. Nej, herr Söderqvist, vi har icke tummat pä riktlinjerna! En grundlig ulredning, gjord av krigsmalerielkommiltén, visar tvärtom alt vi när det gäller utförseltillstånd i alll väsentligt har följt de rikllinjer om vilka del har förelegal stor enighet.

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om planeringen för ny förvaltningsbyggnad i Nyköping

Herr talman! Jag begärde emellertid ordet för att svara på Maj Britt Theorins sista fråga, som jag kanske har förbigått. Jag vill gärna säga all jag helt och hållet ansluter mig till den grundläggande principen att vår vapenexport skall omfatta materiel av typer som är framtagna för del svenska försvaret.

Anf. 33 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Ingenting i världen. Björn Molin, kan undanhålla den svenska allmänheten del faktum att ni har tummat pä de svenska vapenexportbestämmelserna i och med atl ni har gett etl löfte om provleveranser till DIVAD-systemet och kanske kommer att ge tillstånd lill en omfattande export. I och med detta har ni brutit mot den andra punkten i de svenska vapenexportbeslämmelserna, som säger atl stat som är invecklad i internationell konflikt som kan tänkas leda till väpnad konflikt inte skall få köpa svenska vapen. Del stämmer perfekt på USA. Vidare skall Sverige inte sälja vapen till stal som kan länkas använda dessa vapen för alt undertrycka mänskliga fri- och rättigheter i enlighet med FN-stadgan. Det stämmer också alldeles utmärkt på USA.

Således har ni - tydligt och klart - tummat på de svenska vapenexportbeslämmelserna.

Anf. 34 MAJ BRITT THEORIN (s):

Herr lalman! Jag är glad alt jag har fält etl så klart svar frän handelsministern att det inle behöver tolkas. Det är definitivt ett avståndstagande frän Boforschefens uttalande atl Bofors i fortsättningen skall satsa på utveckling för export mer som regel än som undantag.

Denna debatt har varit ganska lång. Den har varit betydelsefull, och den har klarlagt en hel del viktiga fakta. Del viktigaste är helt tydligt atl vi nu, tack vare de uppgifter som bl. a. jag har tagit fram, vet att DIVAD-systemet kommer atl ingå i Rapid Deploymenl Force. Vi vet ännu inte regeringens slutliga svar på Bofors ansökan om atl få exportera till delta offensiva vapensystem. Men av debatten att döma har den dåligt informerade regeringen ändå sä mycket klart för sig atl den inte kommer all tillåta vapenexport för offensiva syften. Och farhågor för en sådan export var ändå huvudorsaken till denna debatt.

Överläggningen var härmed avslutad.

5§ Svar på interpellation 1981/82:140 om planeringen för ny förvaltningsbyggnad i Nyköping

Anf. 35 Justitieministern CARL AXEL PETRI:

Herr talman! Holger Bergman har frågat mig om jag vill medverka lill atl etl planerat byggprojekt i Nyköping omfattande tingsrätt, länsrätt och polishus genomförs i etl sammanhang och utan elappindelning.

Uppförandet av förvaltningsbyggnaden i Nyköping är en mycket angelägen fråga. Såväl de berörda domstolarnas som polisens nuvarande lokaler är från flera synpunkter olämpliga.

Av praktiska och ekonomiska skäl är det ofta nödvändigt eller lämpligt all stora byggprojekt utförs i etapper. Byggnadsstyrelsen har i detta fall föreslagit atl byggnaden uppförs i två etapper och har i september 1981 redovisat byggnadsprogram för den första etappen, som avses omfatta lokaler för domstolarna. Byggnadsprogram för etapp 2, som avses omfatta lokaler för polisen och åklagarmyndigheten, kommer enligt vad jag erfarit atl redovisas under våren.

Målsättningen har varit att byggstart för etapp 1 skulle ske under nästa vinter. I 1982 års budgetproposition har regeringen föreslagit alt det för budgetåret 1982/83 anvisas medel för denna etapp.

En gemensam projektering av förvaltningsbyggnadens två etapper skulle försena projektet och omintetgöra en byggstart nästa vinter. Mot den bakgrunden bedömer jag det vara lämpligare att projekteringen sker i etapper.

När byggnadsprogrammet för etapp 2 redovisas i vår kommer regeringen att ta ställning till projekteringen i den delen.

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om planeringen för ny förvaltningsbyggnad i Nyköping

Anf. 36 HOLGER BERGMAN (s):

Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret pä min interpellation.

Jag har ställt samma fråga till justitieministern i en tidigare regering, men anledningen till att jag nu upprepar den är all det har inträffat ett par väsentliga förändringar sedan dess.

Rikspolisstyrelsen har nämligen fr. o. m. den 22 december 1981, pä grund av arbelsmiljörisker, förbjudit polisstyrelsen i Nyköpings polisdistrikt att använda en del av sina lokaler som arbetslokaler.

Del andra som har hänt är atl den ulpendling av byggnadsarbetare till främst Stockholmsregionen som tidigare var möjlig nu nästan helt har upphört. Detta har lett till att arbetslösheten bland byggnadsarbetare i Nyköpingsregionen har ökal med hela 150 % på knappt ett år.

Detta tillsammans med vad som framkommit vid uppvaktningar och tidigare frägedebatter här i riksdagen talar ju för all man borde bygga förvaltningsbyggnaden utan etappindelning.

Nu är situationen som den är, och jag vill absolut inle medverka lill atl byggstarten försenas. På den punkten är vi helt överens.

Men jag tolkar justitieministerns svar så all projektering av etapp 2 skall ske på ett sådant sätt att byggnadsarbetena på de båda etapperna kan fortgå kontinuerligt. Jag vill därför fråga justitieministern: Är denna min tolkning riktig? Är den del, så är jag nöjd med svaret.

Anf. 37 Justitieministern CARL AXEL PETRI:

Herr lalman! Jag tror atl Holger Bergman har tolkat in någol mer i mitt svar än vad jag sade. Jag sade all vi så fort som möjligt vill komma i gäng med

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Om planeringen för ny förvaltningsbyggnad i Nyköping

etapp 1. Viföreberedernu arbetet på etapp 2 och kommer sä fort som möjligt atl ta ställning till byggandet av den etappen. Anledningen till alt vi inle kan la slutlig ställning i dag är att jag, när tillfälle ges, vill ha möjlighet alt göra en bedömning gentemot andra angelägna projekt och andra arbetsmarknadssituationer i landet.

Men jag vill än en gäng understryka att jag har all förståelse för behovet av lokaler för polisen i Nyköping. Jag är väl medveten om vilka besvärliga förhållanden man arbetar under där, och det är nalurliglvis etl starkt skäl för att driva på denna fråga sä mycket som möjligt.

Anf. 38 HOLGER BERGMAN (s):

Herr talman! Egentligen hade det varit förnuftigare att bygga den etapp som omsluter polishus och lokaler för åklagarmyndigheten före lokaler för länsrätt och tingsrätt. De lokalerna är nämligen i större behov av att bytas ut. Men när det nu har gäll sä långl att man inle kan göra någonting åt detta eller ändra pä det, såvitt jag förstår, så skall jag inte vara påstridig på den punkien.

Eftersom de lokaler som nu används är utdömda - garage och verkstadslokaler - blir kanske polismyndigheten i Nyköping tvungen all avskeda folk som sysslar med sådant och gå ut lill fristående företag för att få denna service utförd. Som jag påtalat är dessutom byggarbetslösheten stor i Nyköping på grund av det förhållandel att man nu inte har möjlighel att pendla. Självfallet hade det varit värdefullt om man hade kunnat bli klar med detta till nästa vinter för alt kunna sysselsätta ett större antal byggnadsarbetare då.

Jag bedömer del så, att om det funnits möjligheter att fortlöpande driva arbelet med hela förvaltningsbyggnaden, så skulle i varje fall en del av de byggnadsarbetare som i dag går arbetslösa eller eventuellt framdeles kommer att gä arbetslösa fä arbete under längre tid. Därför är del min förhoppning alt justitieministern gör vad som pä honom ankommer och vad han förmår för att klara den här saken.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Föredrogs och hänvisades
Förslag

1981/82:12 lill finansutskottet

7 § Föredrogs men bordlades åter
Skatteutskottets betänkande 1981/82:28
UtbildningsutskoUets betänkande 1981/82:9
Trafikutskottets betänkanden 1981/82:9-11

8 § Anmäldes och bordlades Förslag

1981/82:8 Riksdagens revisorers förslag angående den ekonomiska uppgörelsen i samband med bildandet av Svenskt Stål AB

9 § Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts

den 5 februari

1981/82:249 av Ingvar Eriksson (m) till jordbruksministern om förbättringar i skördeskadeskyddet:

Hösten 1980 ställde jag en fråga till jordbruksministern angående möjligheten att snabbt förändra skördeskadeskyddet, bl. a. i så måtto atl flera grödor kunde ingå i skyddet.

I sitt svar framhöll statsrådet Dahlgren atl han hade för avsikt all föreslå regeringen att ge vissa uppdrag om kompletterande utredningar vid sidan av arbelet inom jordbruksdepartementet med förslaget "Nytl skördeskade-skydd" (SOU 1979:33). Statsrådet räknade då med att dessa skulle kunna genomföras under första halvåret 1981, varefter arbetet med en proposition skulle kunna slutföras.

I anledning av att ännu inget förslag framlagts och ej heller aviserats enligt vårens propositionsförteckning, vill jag till chefen för jordbruksdepartementet slälla följande frågor:

1. Vad är orsaken till att ännu inget förslag om nytt eller förändrat skördeskadeskydd framlagts?

2. När har jordbruksministern för avsikt atl framlägga proposition i ärendet?

3. Är jordbruksministern beredd att medverka lill atl årets odling av åkerböna och matärtor tas in i det nuvarande skyddet?

1981/82:250 av Martin Olsson (c) till kommunikationsministern om åtgärder för atl höja standarden pä riksväg 83 mellan Ljusdal och Ange:

Vissa sträckor av riksväg 83 mellan Ljusdal och Ange har en myckel otillfredsställande standard och behöver byggas om bl. a. för atl minska olycksfrekvensen. Ombyggnader har diskuterats vid olika tillfällen men inte blivit genomförda.

Vägen är av stor belydelse såväl för genomfartstrafik som för lokal trafik och inte minst för timmerlransporter i detta skogsrika område.

F. n. överväger man atl klassificera denna riksväg mellan Gävleborgs och Västernorrlands län som länsväg i stället för som riksväg.

Överväger kommunikationsministern några åtgärder för ätt höja standarden på riksväg 83 mellan Ljusdal och Ange?

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Meddelande om frågor

Nr 75

Måndagen den 8 februari 1982

Meddelande om frågor

den 8 februari

1981/82:251 av Lars-Erik Lövdén (s) till bostadsminislern om regeringens handläggning av planärende rörande Malmö kommun:

Regeringen har nyligen beslutal att kräva fasiställelse av generalplan för de södra delarna av Malmö kommun, totalt omfattande en tredjedel av kommunens samlade yta. Med beslutet följer nybyggnadsförbud inom de berörda områdena.

Beslutet bygger på en paragraf i byggnadslagen som aldrig tidigare använts, då den ansetts innebära ett alltför starkt ingrepp i den kommunala självbestämmanderätten. Genom underhandskontakter har regeringen tidigare kunnat undvika en så drastisk åtgärd som användandet av denna paragraf.

Regeringens beslul är uppseendeväckande och har lett till massiva protester frän alla politiska partier i Malmö. Genom beslutet läggs en förlamande hand över hela markplaneringen. Bostadsbyggande, serviceutbyggnad och industriinvesteringar omöjliggörs under de närmaste åren -detta i en kommun som har stora sysselsättningsproblem och ekonomiska bekymmer.

Vilka motiv har regeringen för sitt beslut?

Har regeringen noga utrett konsekvenserna innan beslutet logs?

Har några underhandskontakter tagils med kommunen före beslutet?

1981/82:252 av Ylva Annerstedt (fp) till statsrådet Ulla Tilländer om slopande av betygen i lärarskicklighet inom lärarutbildningen:

Med anledning av propositionen om den statliga skoladministrationen beslöt riksdagen förra året att betyg i lärarskicklighet skulle anges med godkänd eller icke godkänd och att denna ordning skulle tillämpas fr. o. m. vårterminen 1982.

Universitets- och högskoleämbetet har i skrivelse av den 21 december 1981 meddelat universitet och högskolor med lärarutbildning atl UHÄ har beslutat all de förändrade bestämmelserna skall tillämpas först fr. o. m. den 1 juli 1982.

Vilka åtgärder avser skolministern vidtaga för att riksdagens beslut skall efterlevas?

10/§ Kammaren åtskildes kl. 13.42.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen