Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1981/82:47

Onsdagen den 9 december em.

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes av andre vice talmannen. 20 § Offentlig upphandling

Föredrogs finansutskottets betänkande 1981/82:6 om offentlig upphandling.

Anf. 108 ANDRE VICE TALMANNEN;

I fråga om detta belänkande hålls gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i belänkandet.

Anf. 109 ARNE GADD (s);

Herr talman! I finansutskottets belänkande nr 6 behandlas frågor om offentlig upphandling. Inte mindre än arton motioner tar upp den offentliga upphandlingen ur olika aspekter. Det är mycket naturligt atl statens, landstingens och primärkommunernas upphandling blir uppmärksammad. Dels rör det sig om väldiga belopp, dels gäller det frågor som direkt eller indirekt rör såväl rättssäkerhet som näringspolitik - alltså centrala politiska frågor.

Staten, landstingen och primärkommunerna upphandlar från industrin varor och tjänster för nära 60 miljarder om året. Den offentliga upphandlingen är därmed mer betydelsefull för vår industri än vad utlandet är. De beräkningar som finns att tillgå lyder på alt den offentliga upphandlingen överstiger landets export med 40 %.

Utifrån handelspolitiska ställningstaganden och grundläggande parlamentariska principer får enskilda myndigheter vid sin upphandling inle la andra hänsyn än rent affärsmässiga. De politiska ställningstagandena ankommer det på regering och riksdag att göra. Hur gärna vi än vill atl samhället skall föra en progressiv socialpolitik och en regionalpolitik som syftar till balans

9 Riksdagens protokoll 1981/82:46-47

117

Nr 47

Onsdagen den 9 december 1981

Offentlig upphandling

118

mellan regionerna, så är det de folkvalda politikerna som avgör vad som menas med god socialpolitik och önskvärd regionalpolitik. Dessa avgöranden är inte tjänslemannafrågor. Om detta råder det en total enighet i finansutskottet - och sannolikt även i riksdagen.

Utifrån näringspolitiska - och speciellt då induslripoliliska - utgångspunkter är det önskvärt alt förelagen tillåts arbeta under likartade villkor. Samhället måste vid sin upphandling se till atl man samarbetar med företag som fullföljer sina åligganden gentemot stat och kommun. I en motion av Rolf Rämgård, centerpartiet, har den sympatiska tanken väckts, all samhället endast bör handla med företag som kan visa upp atl de har skött sina inbetalningar av skatt och arbetsgivaravgifter.

Del finns alltså anledning all än en gång betona att det råder fullständig enighet i utskottet om dessa grundläggande principer. Vi socialdemokrater i finansutskottet har reserverat oss i två avseenden för alt tillämpningen av upphandlingskungörelsen skall bli sådan atl vikliga näringspolitiska och arbetsmarknadspolitiska syften kan uppnås.

Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationer som fogals till betänkandet, närmare bestämt reservationerna 1 och 3.

Reservation 1 gäller teknikupphandling och reservation 3 förändring av organisationen av den statliga slädverksamhelen.

Att använda sig av den offentliga upphandlingen som en pådrivande kraft till teknisk och industriell utveckling är i och för sig ingen ny idé. Vad skulle egentligen ASEA och L M Ericsson ha varit i dag utan en statlig satsning på kraftöverföringens och telekommunikationernas områden? Sannolikt så ligger merparten av förklaringen till all dessa två förelag nått den internationella position som de i dag har just i all de under sina känsliga första uppbyggnadsskeden kunde lita på långsikfiga beställningar från staten.

1 och för sig står inte heller vår upphandlingskungörelse i strid med en framåtsyftande närings- och industripolitik. I motion nr 1980/81 ;872 har Mals Hellström och några andra socialdemokrater sagt;

"För all underlätta en sådan samhällelig teknikupphandling behöver upphandlingsförordningen kompletteras med anvisningar om att upphandlingen skall främja samhällets näringspolitiska målsättningar, i överensstämmelse med våra internationella åtaganden på området och med hänsyn tagen till kravet på all skapa förutsättningar för att upphandlingen blir långsiktigt ekonomiskt gynnsam."

Den socialdemokratiska reservationen till finansutskottets betänkande ansluter sig till detta synsätt. Med tanke på behovet av en vidareutveckling av vår industripolitik genom användande av den offentliga upphandlingen som medel fören framåtsyftande inriklningvore del värdefullt, om vissa riktlinjer kunde ges redan i upphandlingskungörelsen. De avgörande insatserna får sedan göras av regeringen och de statliga organ, exempelvis styrelsen för teknisk utveckling och statens industriverk, som har detta till sin uppgift. Man skall dock inte underskatta betydelsen av all redan i upphandlingskungörelsen ange riktlinjerna, så att en mer progressiv offentlig upphandling

kommer till stånd, som inte står i strid med internationella åtaganden eller med grundläggande parlamentariska förutsättningar för svensk offentlig verksamhet.

Jag yrkar alltså, herr talman, bifall till reservation nr 1, som fogats till utskottets betänkande och i vilken hemställs atl riksdagen med anledning av motion 1980/81:872 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Sedan, herr talman, några ord om en eventuell förändring av organisationen av den statliga slädverksamhelen, en fråga som aktualiserats i en motion av Johan Olsson, centerpartiet, och Sten Svensson, moderata samlingspartiet. Frågan gäller i klartext om statliga myndigheter skall få städa som de nu gör och efter de principer som nu tillämpas, eller om staten i större utsträckning skall använda sig av privata slädfirmor.

Det kan tyckas all frågan om den statliga slädverksamhelen är en myckel liten fråga, men del är den faktiskt inte. Kostnaderna för städningen av statliga lokaler belöper sig fill 750 milj. kr. om året, och inte mindre än 12 000 personer är engagerade i någon form av lokalvårdsarbete inom statsförvaltningen. Det är då naturligt atl kommersiella krafter börjar ägna branschen sin uppmärksamhet.

Enligt socialdemokraterna i finansutskottet finns ingen anledning atl än en gång pröva formerna för statens organisation när det gäller städningen av statens lokaler. Gällande bestämmelser och praxis går tillbaka på riksdagsbeslut så sent som 1972. Det är byggnadsstyrelsen som har ansvaret som centralt planeringsorgan. Det som skett efter 1972 visar entydigt atl byggnadsstyrelsen lyckats väl atl effektivt bedriva lokalvårdsverksamhelen. Principen om "städning efter behov" har gjort del möjligt atl efter hand sänka koslnaderna med uppemot 25 kr. per kvadratmeter och år från en nivå på ungefär 90 kr. per kvadratmeter och år.

Visserligen har ledande industrimän i Sverige gett sig in i debatten och hävdat all stora vinster kan göras, om städningen systematiskt lämnas ut på entreprenad. Men jag tror atl del är en sak att svara för produktion och försäljning av dammsugare och en helt annan sak alt sköta dem.

Slädverksamhelen har skötts bra, och det finns inga skäl alt nu ändra existerande organisation och gällande praxis. I stället måste en rad andra fakta in i bilden utöver de rent förelagsekonomiska. Jag tänker exempelvis på säkerhetsåtgärder för aft myndigheterna skall kunna skydda sig och sina ofta grannlaga uppgifter frän otillbörlig insyn. Jag tänker också på arbetsmarknadsmässiga intressen. Utan tvivel är del just inom städbran-schen som man återfinner nog så många förelag som utnyttjat invandrare och fackligt oorganiserad arbetskraft. Jag citerar remissvaret från Svenska kommunalarbetareförbundet:

"Tyvärr kan man konstalera alt just slädområdel erbjuder konkurrens-möjligheler som, om de tillämpades i det privata näringslivet, skulle betraktas som illojal konkurrens. Med detta avses möjligheten att underbetala och överutnytlja anställd personal, ofta invandrare som har svårt all tillvarata sina intressen."

Nr 47

Onsdagen den 9 december 1981

Offentlig upphandling

119

Nr 47

Onsdagen den 9 december 1981

Offentlig upphandling

120

Det är därför, herr talman, för oss socialdemokrater en ren självklarhet atl motsätta oss varje förändring som skulle gagna syften som Svenska kommunalarbetareförbundet varnar för men som skulle tillgodoses, om riksdagen följer finansutskottets hemställan och förslaget i motion 1133.

Jag yrkar alltså bifall fill den socialdemokratiska reservationen nr 3, som fogals fill betänkandet, dvs. avslag pä motion 1980/81:1133.

Anf. 110 BO SIEGBAHN (m);

Herr talman! Jag vill till en början säga några ord om Mals Hellströms motion rörande teknikupphandling, i anslutning till vad Arne Gadd just anfört. Vi är från moderat sida - och jag skulle tro även från övriga borgerliga partiers sida - i och för sig myckel positiva till tankarna i motionen. Ur ideologisk synpunkt utgör den ju ett erkännande av betydelsen av nytänkande inom näringslivet och nödvändigheten för den offentliga sektorn atl utnyttja den skaparkraft som finns på delta område. Vad som åtminstone gjort oss på moderat sida något tveksamma är kravet på revision av upphandlingslagen, som Arne Gadd också berört. Det är redan nu många gånger svårt alt få olika myndigheter att välja det ur ekonomisk synpunkt fördelaktigaste anbudet. Frestelsen atl låta lokala eller nafionella förelag få företräde är ofta stor. En uppluckring enligt de av motionären och reservanterna föreslagna åtgärderna skulle troligen öka dessa risker.

Däremot är vi helt överens om att ökad propaganda och publicitet beträffande betydelsen av atl finna nya systemlösningar - som på sikt dessutom blir ekonomiskt lönsamma - på alla sätt bör uppmuntras. STU har i sitt remissyttrande redan pekat på dessa möjligheter, och vi får hoppas all de efter hand utnyttjas mer intensivt av såväl statliga som kommunala organ.

Vi bör emellertid följa frågan, och om så visar sig nödvändigt finns del alltid möjligheter atl ompröva vår inställning. Men f. n. ställer vi oss således tveksamma till att ändra på lagstiftningen. Vi försöker i stället atl på andra vägar komma fram till en ökad tillämpning av de principer som Mats Hellström och andra motionärer förordat.

Härefter skall jag övergå till all tala om övriga delar av finansutskottels betänkande nr 6. Detta i sin helhet behandlar ett ganska stort antal motioner, som alla direkt eller indirekt har atl göra med de offentliga organens upphandling. Från moderat sida har vi inställningen alt det rent allmänt, och speciellt i nuvarande ekonomiska läge, är av central betydelse atl koslnaderna i särskilt den offentliga sektorn hålls nere. Ju effektivare denna sektors verksamhet kan skötas, desto fler angelägna behov kan tillgodoses. Härom borde det råda enighet i denna kammare. Hur en sådan effektivisering skall uppnås kan man ha olika meningar om. Vi för vår del anser atl i betydligt större utsträckning än f. n. den offentliga sektorns behov kan billigast och effektivast tillfredsställas genom konkurrens privata företag emellan. Det förutsätter att man i betydligt större utsträckning använder sig av ett offentligt anbudsförfarande: Detta utesluter givetvis inte att det i många

sammanhang härvid kan visa sig aft det offentliga organet i en sådan konkurrens kan hävda sig.

Med den väldiga omfattning som den offentliga sektorn numera har och som även Arne Gadd berört skulle även några få procents kostnadsminskning spara flera miljarder kronor åt folkhushållel.

De områden det här gäller är dels de statliga, dels de kommunala utgifterna. De sistnämnda kan i del här sammanhanget i sin tur indelas i utgifter som görs med statsbidrag, resp. sädana som helt bekostas av kommunerna.

Vad den statliga sidan beträffar har motionerna mer specifikt endast upptagit statliga lokalers städning. Där har enligt tidigare riksdagsbeslut, och framför allt deltas tolkning av byggnadsstyrelsen, gällt atl de statliga organen normall bör använda sig av städning i egen regi. Vi hälsar med tillfredsställelse atl utskottels majoritet nu enats om atl den tidigare tolkningen varit olycklig och att det är angeläget att man alltid när så ske kan undersöker, om inle avtal med enskilda företag kan ge lägre städkostnader. Detta kan uppfattas som en mindre fråga, men - som Arne Gadd också nyss sade - de totala offentliga städkostnaderna rör sig om nära 1 miljard kronor årligen, så det är sannerligen inle småbelopp som här omsätts. Den ovilja mot en affärsmässig handläggning av dessa frågor som har tagit sig ullryck i den socialdemokrafiska reservationen 3 är beklaglig och kan endast ses som en ideologisk markering av en önskan all göra den offentliga sektorn så stor som möjligt.

Visserligen anförde Arne Gadd nyss några synpunkter på att man i en del företag vid vissa tillfällen använder arbetskraft som inte är organiserad eller som inle har avtalsenliga löner. Men det är kanske ändå den obotfärdiges förhinder. Del är ju den allmänna principfrågan som är del första man skall la ställning till. Sedan får man på olika vägar se till all i den mån del förekommer all arbetskraft används på ett otillfredsställande sätt skall del problemet lösas. En synpunkt som också har anförts är all det ibland krävs viss försiktighet med utifrån anställd arbetskraft, med hänsyn till olika statliga och kommunala organs hemliga handlingar. Jag tror atl detta är ett mycket överdrivet problem. Del är samma problem även om man har folk anställda inom det egna företaget, och de stora slädförelagen har också en mycket noggrann personkontroll när det gäller statliga organ av den här typen.

Vad gäller kommunal upphandling med statliga bidrag har representanter för de tre borgerliga partierna i motion 1523 med Eric Hägelmark som första namn föreslagit att i sådana sammanhang bör offentlig upphandling i princip äga rum. Från moderat sida har vi slött denna motion och i vår reservation begärt atl regeringen skall utfärda generella direktiv i frågan. Jag beklagar alt de två övriga borgerliga partierna och naturligtvis socialdemokraterna inle har anslutit sig till vår uppfattning.

Det är självfallet inte fråga om att inskränka kommunernas beslutanderätt. Vilka projekt som kommunerna skall genomföra får de givetvis själva

Nr 47

Onsdagen den 9 december 1981

Offentlig upphandling

121

Nr 47

Onsdagen den 9 december 1981

Offentlig upphandling

besluta om. I den mån beslut emellertid fattas om alt genomföra ett visst projekt där statliga bidrag lämnas, är det naturligt att staten skall ha ett ord med i laget i fråga om hur statsbidraget disponeras.

En sådan åtgärd är inle, som det har sagts från visst håll, ägnad att skapa en ökad byråkrati inom den kommunala förvaltningen, vilken man ju på andra områden har sökt avskaffa genom atl minska öronmärkningen av statliga bidrag, utan del är en naturlig del i hela processen. Det är naturiigtvis inle heller fråga om alt försvåra för små kommuner och glesbygdskommuner all i deras speciella situation använda sig av egen arbetskraft eller ett företag -kanske det enda som finns - inom kommunen. Del gäller i realiteten stora projekt, där man i största möjliga utsträckning bör använda sig av anbudsförfarande.

Med det sagda ber jag att få yrka bifall till reservation 2 och i övrigt till utskottets hemställan.

Anf. 111 ARNE GADD (s) replik;

Herr talman! Bo Siegbahns förklaring, alt det var rent ideologiska avvägningar som den socialdemokratiska gruppen gjorde när den anslöt sig till Kommunalarbetareförbundets varning för atl använda sig av städbolag som ofta konkurrerar med arbetskraft och som betalar löner under avtalen, var riktig. Men del var en intressant markering av en moderat riksdagsman, när Bo Siegbahn sade att man naturligtvis får se till atl detta inte sker. I det fall den nuvarande majoriteten i riksdagen skulle vinna den här omröstningen, utgår jag från atl denna organisafionsinställning beaktas vid lillämpning-

122

Anf. 112 ERIC ENLUND (fp);

Herr talman! Det redovisas enligt min mening inga större meningsskiljakligheter mellan utskottsmajoritel och reservanter i finansutskottels betänkande nr 6. Arne Gadd framhöll också i sitt anförande alt det råder enighet när det gäller bedömningen av den stora betydelse som den offentliga upphandlingen har för vår ekonomiska och industriella utveckling.

I reservation nr 1, som gäller yrkanden i motion 872 angående teknikupphandling, ligger formuleringarna så nära majoritetens skrivning all det är svårt aft se vari skillnaderna beslår. Majoriteten vill inle förorda den ändring i upphandlingskungörelsen som föreslås i motionen, och vi yrkar därför avslag på denna.

I reservationen talar man visserligen om en ändring i kungörelsen som en länkbar åtgärd bland flera andra. Men reservanterna anser den ändå inte vara så avgörande atl de vill yrka bifall till motionen. De nöjer sig med ett tillkännagivande till regeringen. Det reservanterna vill förorda i della tillkännagivande är bl. a. atl åtgärderna "kan vara av den typ som STU och RRV redovisar i sina yttranden".

Della är ju också vad utskotlsmajorileten förordar. Vi pekar på att styrelsen för teknisk utveckling nämner en rad insatser som styrelsen kan och

bör göra för atl stimulera teknikupphandlingen. Vi nämner också riksrevisionsverkets ålgärder i form av informafion och utbildning, juridiskt och tekniskt expertstöd och stöd för ekonomiskt risktagande. Sedan säger vi "atl del i första hand är med sådana ålgärder som motionärernas syfte bör främjas". I vad gäller STU:s och riksrevisionsverkels uppgifter och insatser föreligger alltså samstämmighet mellan utskottsmajoritel och reservanter. Del betyder all hela ulskollet har en posifiv syn på önskemålen i motionen.

Det tillkännagivande till regeringen som reservanterna vill ha skulle till väsentlig del bli en redovisning av vad två myndigheter - i detta fall STU och RRV - sagt om sin egen pågående verksamhet. Vi tycker inte atl ett sådant tillkännagivande är särskilt meningsfullt.

Därutöver talar reservanterna om att särskilda direkfiv skulle utfärdas till berörda myndigheter för all man därigenom skulle främja en samordnad teknikupphandling. Jag vill i det sammanhanget påminna om del förslag som industridepartementet för några veckor sedan överlämnade till kommunförbunden angående utvecklingsfonder för atl främja teknikupphandling. Detaljerna är inte utformade, men syftet är klart angivet, nämligen atl det skall vara en stimulans för svensk industri och att landsfing och kommuner skall kunna få en hög kvalitet på sin utrustning.

De här frågorna ägnas alltså uppmärksamhet från regeringens sida, och därför tycker vi inte all det finns några bärande motiv för del tillkännagivande som förordas i reservation nr 1.

1 reservation nr 2, som Bo Siegbahn nyss har talat om, vill ulskollets moderata ledamöter, med bifall till Irepartimolionen 1523 och med anledning av moderatmotionen 1793, alt riksdagen skall göra ett fillkänna-givande till regeringen.

I motionerna hävdas alt huvudprincipen för kommunall byggande där statsbidrag utgår skall vara atl anbudsförfarande tillämpas vid upphandlingen. Jag vill här erinra om att finansutskottet fidigare uttalat sig för den principen vid den kommunala upphandlingen. Men vad motionärerna bakom motion 1523 därulöver önskar är atl anbudsförfarande skall ställas som villkor för statsbidrag.

Utskottet pekar på två motiv för avslag på motionen.

För del första bör man av hänsyn till den kommunala självstyrelsen undvika tvingande statliga föreskrifter. Defta sägs också i de filläggsdirekliv som regeringen i somras gav de utredningar som berör kommunerna och deras mellanhavanden med staten.

För del andra går vi ju numera i allt högre grad ifrån specialdestinerade bidrag till kommunerna, och därmed bortfaller möjligheterna all knyta villkor till enstaka kommunala byggnadsprojekt.

I reservationen säger utskottets moderata ledamöter alt de helt instämmer i all man av hänsyn till den kommunala självstyrelsen skall undvika tvingande statliga föreskrifter.

Men i nästa mening påstår reservanterna att motionen 1523 berör någonting helt annal. Men så är ju inle fallet. Vad motionen syftar till är ju alt

Nr 47

Onsdagen den 9 december 1981

Offentlig upphandling

123

Nr 47

Onsdagen den 9 december 1981

Offentlig upphandling

nya mer eller mindre tvingande regler skall uppställas för statsbidraget till kommunala byggen.

Vi är överens om huvudprincipen alt upphandlingar skall ske affärsmässigt, vilket ofta innebär anbudsförfarande. Men den bedömningen måste rimligtvis ligga på kommunerna. Alt statliga myndigheter skulle bättre än kommuner och landsting kunna avgöra om affärsmässighet tillämpas finner jag inte särskilt rimligt. Här tycker jag all moderaterna i statens händer vill lägga granskningsuppgifter som sannolikt kommer atl bli de statliga myndigheterna övermäktiga. Atl man, som reservanterna påslår och Bo Siegbahn nyss sade, skulle kunna klara detta ulan ytterligare betungande byråkrati tror jagar ett önsketänkande. Jag förslår inle hur det skulle gå till. Reservanterna säger själva atl många arbetsuppgifter billigast löses i egen regi. Skall statsbidragsbeviljande myndighet då i alla dessa fall avkräva kommunen en redogörelse för förfarandet och därefter göra något slags överbedömning av kommunens bedömning? Och vad skall då hända om bedömningarna leder till olika slutsatser?

Herr talman! Jag yrkar avslag på reservation 2.

Vad slufligen gäller den socialdemokratiska reservationen 3, så är det närmast fråga om en tolkning och tillämpning av 1972 års riksdagsbeslut om den statliga städningen. Utskottet förordar ett tillkännagivande till regeringen med anledning av motion 1133. Jag vill gärna instämma i vad Arne Gadd sade i sill anförande, nämligen att detta är en viktig verksamhet, eftersom det rör sig om så stora pengar-750 milj. kr.-och 12 000 anställda. Men vi anser det vara olyckligt all 1972 års beslut i så hög grad tolkats som ett direkt krav pä myndigheterna atl bedriva slädverksamhelen i egen regi. Jag har svårt alt förslå vad socialdemokraterna kan ha emot all man mer än hittills i de enskilda fallen prövar om man kan få fram en billigare städning.

Utskoltsmajoriteten utesluter inte städning i egen regi. Vi pekar på omständigheter som kan göra den motiverad. Men vi tycker inle att det är bra att myndigheterna känner sig bundna till den formen, och del vill vi ge regeringen till känna.

Jag yrkar alltså avslag även på reservation 3.

Sammanfattningsvis innebär mitt anförande att jag yrkar bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

124

Anf. 113 BO SIEGBAHN (m) replik;

Herr talman! Jag tror nog alt Eric Enlund något har hårdragit motion 1523. Del slår inte, som Eric Enlund sade, alt man skall ställa som villkor för statliga bidrag till kommunala investeringar alt anbudsförfarande skall tillämpas. Det står; "Därför är det motiverat alt regeringen utarbetar riktlinjer om hur huvudprincipen för upphandling skall förverkligas utan alltför betungande byråkratiska inslag." Del är precis det som vår reservation går ul pä.

Vi vill alltså genom så specificerade statliga instruktioner som möjligt driva fram alt kommunerna använder upphandling under de villkor som kan föreskrivas i de statliga riktlinjerna. Del är självklart att de riktlinjerna skall

skrivas med förstånd, och som det står i vår reservation skall det naturligtvis inte ske med en ökad byråkratisering. Men jag har svårt all se alt det skulle behöva innebära en ökad byråkratisering. Om man t. ex. skall bygga en stor sopstation, för vilket ändamål statliga anslag i fortsättningen kan vara öronmärkta, bör man kunna säga alt detta skall ske med anbudsförfarande i stället för i statlig regi. Det kan inle innebära någon ökad byråkratisering, utan bör snarast vara en hjälp för kommunen mot vissa grupper som fill varje pris vill öka arbetet inom kommunalarbelarkåren utan att ta hänsyn till de ekonomiska villkoren.

Vi avser alltså inte all öka byråkratin och inte all minska kommunernas självbestämmanderätt.

Eric Enlund tror sig finna en brist på logik i vårt yttrande när vi säger alt kommunerna naturligtvis skall ha självbestämmanderätt men alt del samfidigt skall finnas en princip om anbudförfarande vid statligt underslödda projekt. Men del är ingen motsättning alls. Kommunerna har som allfid sin självbestämmanderätt beträffande vilka projekt man skall genomföra. Men har man bestämt sig för alt genomföra ett projekt där man får statligt stöd, då skall man använda sig av ett upphandlingsförfarande enligt de riktlinjer som staten kan komma att dra upp.

Nr 47

Onsdagen den 9 december 1981

Offentlig upphandling

Anf. 114 ERIC ENLUND (fp) replik:

Herr talman! Hur den statliga kontrollen av den kommunala byggnadsverksamheten med de här villkoren skulle kunna byggas ut ulan en ökad byråkrafisering - oavsett hur bestämmelserna utformas - har jag mycket svårt att se. Och vad skulle hända, Bo Siegbahn, om statliga myndigheter finner alt kommunens bedömning av vilken regiform som skall väljas inte varit den riktiga? Vad skall då inträffa?

Har man under några decennier varit verksam inom kommun och landsting, låter man sig inte så lätt övertygas om alt det skulle vara till fördel med ytterligare övervakning från statens sida över landsting och kommu-

Anf. 115 BO SIEGBAHN (m) replik:

Herr talman! Jag ber alt få påpeka all del i utskottets yttrande sägs atl staten allfid har ett ansvar för sina bidrag. Ett visst ansvar kommer alltså alllid atl åvila staten. Och jag kan inle förslå all det hela skulle kompliceras, om det fanns en allmän regel med del innehåll som jag nyss skisserat: alt stadiga bidrag skall följas av ett anbudsförfarande. Staten kan aldrig frånsäga sig ett ansvar för en viss kontroll av hur dess egna medel används.

Anf. 116 ERIC ENLUND (fp) replik;

Herr talman! Jag tycker nog ändå, Bo Siegbahn, atl förslaget lyder på misstro mot kommunernas förmåga all själva bedöma vad som är den rikligaste regiformen vid olika byggnadsprojekt.

Vi menar all bedömningen av vilken regiform som är lämpligast i huvudsak måste ligga hos kommunerna och landstingen. Och hur den överprövning

10 Riksdagens protokoll 1981/82:46-47

125

Nr 47

Onsdagen den 9 december 1981

Offentlig upphandling

som del väl ändå blir fråga om - om del skall vara någon mening med del yrkande som Bo Siegbahn för fram - skall utformas ulan all man får dels nya byråkratiska turer mellan kommunen och staten, dels en utökad övervakning av den kommunala verksamheten, vilket vi inte vill ha, det har Bo Siegbahn inle klarat ut.

Utskollsmajoriteten delar inte misstron mot kommuner och landsting, utan anser att del är kommunerna och landstingen själva som gör de bästa bedömningarna.

126

Anf. 117 SVEN HENRICSSON (vpk);

Herr talman! I motion 499 av Arne Fransson m. fl. tar man upp en myckel vikfig fråga som gäller upphandlingskungörelsen. Man säger i motionen:

"Det är angeläget att samhällsekonomiska och sociala faktorer vägs in i upphandlingskungörelsen. Kommunal, landstingskommunal eller statlig upphandling bör på detta sätt ingå som ett viktigt led i en solidarisk regionalpolitik. Della skulle skapa ökade förutsättningar för sysselsättning i regioner som har svårigheter att upprätthålla sysselsättningen. De farhågor som framkommit om all en ändring i systemet skulle leda till svårigheter alt bedriva ett rationellt upphandlingsförfarande bedömer vi som överdrivna.

För all kunna göra andra än strikt affärsmässiga bedömningar vid offentlig upphandling krävs en ändring av nu gällande upphandlingkungörelse. Frågan bör därför bli föremål för lämplig utredning."

Upphandlingskungörelsen är i frågasall nu, när vi i vårt land drabbas av en allt större arbetslöshet och har mycket stora regionalpolitiska problem som en följd av atl allt fler jobb försvinner.

Här i riksdagen har den statliga upphandlingen blivit föremål för flera interpellationer och frågor.

Det gäller försvarels beslut atl inhandla ett radarsyslem från ITT i USA, trots atl kompetensen finns inom landet, hos L M Ericsson.

Det gäller Vallenfalls inköp av transformatorer till kärnkraftverken vid Forsmark och Oskarshamn från Westinghouse i USA, trots att ASEA är utmärkt lämpat för leverans av dessa transformatorer.

Del gäller SJ:s inköp av lastpallar, där andelen svenska leveranser minskar till förmån för beställningar utomlands.

Säkerligen, herr talman, finns det mängder av liknande exempel, förutom dessa stora affärer som nu väckt en viss uppmärksamhet.

Upphandlingskungörelsen ger regeringen möjlighet all gå in i upphandlingen om del är av försvars-, syselsältnings- eller försörjningsberedskapsskäl. Med tanke på denna formulering i kungörelsen kunde man kanske tro atl allt nu är frid och fröjd, men del är inte så. Regeln är all regeringen inle bryr sig om just dessa sysselsältningsskäl, och mot bakgrund av den nyssnämnda radaraffären knappast heller bryr sig så myckel om försvarsskälen.

Upphandlingsreglementet för kommuner och landsting har samma sakliga innebörd som de statliga riktlinjerna för upphandling. Som det nu är kan följande situation uppkomma. Ett landsting som intensivt arbetar för atl

rädda sysselsättning i sin region är på grund av nu gällande upphandlingsregler förhindrad atl genom exempelvis köp av för landsfingets verksamhet nödvändiga textilier samtidigt stödja en i regionen sviktande tekoindustri. Man måste då hålla i minnet atl genom ett sådant köp betydande regionalpoliliska satsningar kan undvikas och all en besparing alltså kan ske.

Ytterligare exempel: Om en skyddad verkstad i Vilhelmina fillverkar sängar, fullt jämförbara med sängar från utlandet, får inte landstinget med nu gällande regler köpa dessa sängar om de skulle råka vara något dyrare. I detta fall gäller det dessutom stöd genom köp till en verksamhet - skyddat arbete eller arbetsvärd - som ligger landsfingets egen målsättning mycket nära.

Frågan om offentlig upphandling hänger f. ö. myckel nära samman med alt skaffa svensk industri kompetens. Då kommer jag in på det som helt rikfigt har framhållits i motion 872 av Mals Hellström m. fl. Tag som exempel den ofta omskrivna motorvagn Y 1 som SJ köpte från Fiatverken i Italien. Ett av skälen till denna misslyckade upphandling uppgavs av beställaren vara "atl inget svenskt företag hade erforderlig kompetens för denna tillverkning". Tidigare hade tillverkare av rälsgående dieselmotorvagnar funnits i landet. Men - och här kommer en vikfig synpunkt - då inga nya vagnar beställts av SJ på flera decennier skulle det inte vara märkligt om kunnande och kompetens för dessa specialfordon uttunnats i landet.

I morgon är del torsdag. Då ställs frågan åter på sin spels vid Göteborgs spårvägar. Man behöver nya spårvagnar fill ett antal av 80. Dessa vagnar kostar mellan fyra och fem miljoner kronor per styck. ASEA i Västerås tävlar nu med två utländska fillverkare, det finska Valmet och det västtyska Diiwag. Ordföranden i verkstadsklubben på ASEA har uttalat sig för pressen och sagt all man behöver få den här beställningen till ASEA för sysselsättningens skull. Men det finns ännu ett viktigt skäl, säger han. Får man inte göra några spårvagnar åt det egna landet är det svårt alt sälja några utomlands också. Därför är den här beställningen av väldig betydelse för hela den framtida spårvagnsproduktionen på ASEA.

Det finns en rad exempel på alt upphandlingen spelar en avgörande roll just för svensk kompelens och industriell utveckling, och Arne Gadd nämnde här exempel som jag gärna vill understryka. Det gäller utvecklingen i fråga om överföring av högspänd likström, utvecklingen av annan materiel för eldistribution och utvecklingen av den moderna teletekniken Hksom lok- och järnvägsteknik främst på elmotorsidan. Tecken tyder nu också på att just sociala behov, samhälleliga behov, dvs. teknik för energi, för miljövård, för trafiksystem osv., blir en framtidssektor. Det är därför angeläget atl man i den offentliga upphandlingen får möjlighel att ta till vara dessa möjligheter mer offensivt, dvs. att stimulera fram innovationer och utveckling av produkter för denna framlidssektor.

Mot den här bakgrunden är del angelägel att se över hela upphandlingskungörelsen, och vi tycker alt man kan göra det genom alt stödja mofion nr 499. Vi kommer också från vpk-gruppens sida alt rösta för reservafionerna 1 och 3.

Nr 47

Onsdagen den 9 december 1981

Offentlig upphandling

127

Nr 47

Onsdagen den 9 december 1981

Offentlig upphandling

En översyn - det står i mofionen att frågan bör bli föremål för lämplig utredning - är ju inget ställningstagande som binder riksdagen för en viss inriktning. Det är bara så att man är medveten om atl del finns en problemalik som man behöver se på, här finns del någonting intressant som blir mer och mer aktuellt för svenskt näringsliv och svenskt samhällsliv. Man kan dä genom en utredning lägga fram fakta för och emot en förändring av upphandlingskungörelsen i den riktning som här har krävts.

Utskottet avvisar motionen med de vanliga argumenten som används när dessa frågor diskuteras. Man vill inle vara med på en rejäl utvärdering av hur del skulle kunna bli om man gjorde en ändring.

Herr talman! Del finns många och lunga skäl för en förändring. Därför menar vi all det är på sin plats med en utredning av förhållandena.

Jag yrkar alltså bifall till motion nr 499, och vpk kommer som sagt atl rösta för reservationerna 1 och 3.

128

Anf. 118 MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! När det gäller teknikupphandlingen, som behandlas i motion 872, finns det i och för sig allmänt vänliga ordalag i den borgerliga majoritetens skrivning, men när man kommer till förslagen är man ändå negativ. Egentligen uppfattar jag den borgerliga majoritetens skrivning snarast som mer restriktiv än industriministerns uttalanden under senare tid, och jag är förvånad över att centerpartisterna har anslutit sig till en sä restriktiv skrivning. Jag anser atl den skär emot de litet mer positiva inlägg som industriministern gjort i de diskussioner han tagit upp nyligen.

När man säger atl del inte finns något hinder i upphandlingsförordningen för teknikupphandling, så är ändå verkligheten sådan - och del tror jag atl många av dem som debatterat den här frågan är överens om - att olika myndigheter och kommuner och landsting, som ju indirekt berörs, känner osäkerhet om i vilken utsträckning man skall gå in på teknikupphandling, bl. a. med hänvisning till upphandlingsförordningen. Som också styrelsen för teknisk utveckling, STU, understryker behövs det signaler från statsmakterna för atl myndigheterna på ett mer aktivt sätt skall göra det som vi tycks vara helt överens om, nämligen bedriva ett mycket mer intensivt teknikupphandlingsarbete.

STU ullalar atl del finns formella möjligheter härvidlag men skriver i sitt remissyttrande över molionen;"Emellertid saknas rekommendationer och anvisningar som stimulerar och anmodar myndigheter alt genomföra teknikupphandling vid viktigare upphandlingar och alt lägga upp anskaffningsplaneringen så all teknikupphandlingen får en förbättrad chans mot upphandling av befintliga produkter pä marknaden som annars vanligen äger rum.

Det är svårt alt i förväg förutse vilka effekter en särskild 'teknikupphandlingsanmodan' spontant skulle få på upphandlingsverksamhelen. STU bedömer atl enbart förekomsten av en sådan paragraf i förordningen sannolikt kommmer atl åstadkomma en förändring av myndigheternas anskaffningsplanering så alt teknikupphandling underlättas."

Jag menar att den signal som STU anser nödvändig är precis det som också motionen avser. Del här är ingalunda lätta frågor. Vid en myndighet, i en kommun eller ett landsting slår man kanske inför valet att antingen köpa en produkt som finns eller all fillsammans med ett företag bedriva ett utvecklingsarbete som leder fram till en ny produkt, som kanske är bättre än tidigare produkter, som kanske förbättrar den svenska tekniska kompetensen och som kanske kan bli föremål för export. Men det här är inle lätt atl göra på egen hand om man är osäker vad gäller statsmakternas signaler. - Jag återkommer till den andra vikliga frågan, som gäller de ekonomiska möjligheterna atl realisera projekt av det här slaget. Del är ju också fråga om ett risklagande.

Del är alltså synd atl den borgerliga majorilelen är så passiv. Della är, menar jag, en praktisk form av näringspolitik, som det egentligen inte borde råda så stora ideologiska meningsskiljakligheter om - i varje fall inle för dem som anser alt den offentliga sektorn i Sverige är väsentlig, atl den har en kompelens och atl myckel av det som finns i vår offentliga sektor också ur ekonomisk synpunkt är all betrakta som referensanläggningar vid försäljning och vid export.

Jag tycker atl den passivitet som den borgerliga majoritetens slutsats är ett tecken på är beklaglig, särskilt mot bakgrund av alt så myckel har misslyckats i de borgerliga försöken all skapa ökade investeringar, ett förbättrat investeringsklimat, en förbättrad investeringsvilja och en förbättrad teknikutveckling i Sverige. I ett läge där investeringar och teknisk utveckling går bakåt borde man rimligen ta tag i den här möjligheten att bedriva näringspolitik av praktiskt slag. Del handlar ju om all den offentliga sektorn, genom all direkt skapa efterfrågan, stimulerar en teknisk utveckling. Det är kanske den mest praktiska formen av näringspolitik. Som Arne Gadd också underströk har den mycket stor ekonomisk betydelse.

I motionen las också upp, även om det inle är föremål för omröstning i dag - kommuners och landstings möjligheter. Myckel av teknikupphandlingen måste starta med utgångspunkt i en värdering rent praktiskt av den egna verksamheten ute i kommuner och landsting. Det mä gälla kollektivtrafik, hälso- och sjukvård eller annal. Det talas i motionen också om behov av atl skapa riskfonder genom vilka man, i samarbete med Kommunförbundet och Landstingsförbundet, kan finansiera en del av överkostnaderna. Sådana fonder kan alltså stå för en del av den ekonomiska risken, som utan tvekan är en av de saker som självfallel kan hämma intresset för teknikupphandling. STU slår för en hel del sådant ekonomiskt risklagande i samarbete med myndigheter och även med kommuner och landsting. Del är bra all regeringen, sedan den här motionen väcktes, också har gått in i diskussioner med Kommunförbundet och Landstingsförbundet om upprättande av sådana här riskfonder.

Jag sade att den här frågan inle borde vara så kontroversiell som den borgerliga majoriteten gör den till. Sverige är ingalunda främst när det gäller atl stimulera teknikupphandling trots vår stora offentliga sektor. Del finns en rad exempel från andra länder. Del finns bl. a. undersökningar som visar, att

Nr 47

Onsdagen den 9 december 1981

Offentlig upphandling

129

Nr 47

Onsdagen den 9 december 1981

Offentlig upphandling

i Sverige har mycket få av de nya småförelagen som vi brukar kalla innovalionsförelag- förelag som har startat med en ny teknisk idé - hjälpts fram genom offentliga beställningar, medan motsatsen är fallet i Förenta staterna. Där har, enligt vissa bedömningar, en majoritet av nya små innovalionsförelag kommit till stånd bl. a. genom teknikupphandling i offentliga organ. Och det är icke enbart fråga om militära beställningar, utan det är också i stor utsträckning civila beställningar. Detta visar alt vi i dagens läge ingalunda ligger främst på del här området, trots atl vi har en stor kompetens i vår offentliga sektor. Det borde leda oss till alt, såsom Arne Gadd föreslog, stödja den socialdemokratiska reservationen 1, som är fogad till det här betänkandet.

130

Anf. 119 ERIC ENLUND (fp);

Herr talman! Mats Hellström försöker teckna bilden av stora motsättningar mellan å ena sidan utskoltsmajoriteten och å andra sidan Mals Hellström själv och de socialdemokratiska reservanterna. Jag tycker inte det är rikligt.

Vi är helt eniga om den stora betydelse som den offentliga upphandlingen har när det gäller många högtekniska produkter. Jag kan nämna värmeteknik, broar, snabbtåg, flygplan, mikroelektronik och gasledningar.

Mats Hellström menar uppenbarligen att upphandlingsförordningen är för trång för atl man skall kunna tillgodose de samlade samhällsekonomiska effekterna. Gentemot det kan dock invändas vad riksrevisionsverket säger i sill yttrande över motion 872.

Verket säger att del är angeläget att teknikupphandlingen inom den offentliga sektorn stimuleras, och på den punkten är vi helt eniga. Men RRV säger också alt detta kan ske inom ramen för gällande upphandlingsregler.

Man säger vidare att konkurrensmöjligheterna skall utnyttjas och att affärsmässighet skall iakttas. RRV har också en definition av begreppet affärsmässighet som inte får lappas bort. Anskaffningen, säger man, skall vara "så ekonomisk och ändamålsenUg som möjUgt för myndigheten". Därvid får "avväganden mellan investerings- och driftskostnader en stor tyngd".

Det är alltså viktigt att samhällets verkliga behov av en speciell utrustning ändå får vara styrande för upphandlingen och alt detta behov vägs mot önskemålet att upphandlingen också skall främja utvecklingen av en ny teknik.

Sammantaget, Mats Hellström, är det inle några stora skillnader mellan våra bedömningar. Det är bara del atl vi inte tycker atl det är nödvändigt med ett tillkännagivande till regeringen, i synnerhet inte mot bakgrund av det som har hänt efter del atl Mats Hellström väckte sin mofion.

Anf. 120 MATS HELLSTRÖM (s);

Herr talman! Eric Enlund hänvisade till riksrevisionsverkets remissvar. Jag vill bara tillägga alt verket också säger; "RRV;s uppfattning avser upphandlingsreglernas principer men inte alllid myndigheternas praxis."

Jag tror - jag vill upprepa det - all det är väl känt för dem som sysslat med teknikupphandling eller deltagit i diskussionen i kommuner, landsting och på myndigheter, att man hos många myndigheter känner en stor osäkerhet om vilka riktlinjer som gäller, mot bakgrund av hur upphandlingsförordningen uppfattas.

Det var också bakgrunden till alt STU menade att man bör komplettera upphandlingsförordningen på den här punkten.

Jag tycker atl detta borde vara okontroversiellt, särskilt som vi tycks vara överens om atl vi nu skall försöka ta ett kliv så att vi får till stånd mer av systematisk teknikupphandling. Det borde då vara särskilt angeläget för statsmakterna alt också ge en signal till myndigheter, kommuner och landsfing om delta.

Nr 47

Onsdagen den 9 december 1981

Offentlig upphandling

Överläggningen var härmed avslutad.

Punkt 1

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls med 288 röster mot 25 för mofion 1980/81:499 av Arne Fransson m.fl. (Se dock mom. 2!)

Mom. 2 (teknikupphandling)

Vid votering genom rösträkning avgavs 157 röster för utskottets hemställan och 157 rösler för reservation 1 av Arne Gadd m. fl.

Kammaren beslöt med 157 röster att punkt 1 i sin helhet skulle återförvisas fill utskottet. 157 röster avgavs för att mom. 2 skulle avgöras omedelbart genom lottning.

Punkt 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkt 3

Mom. 1 och 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3 (riktlinjer om anbudskonkurrens vid kommunalt byggande) Utskottets hemställan bifölls med 247 röster mot 68 för reservation 2 av Bo Siegbahn m. fl.

Mom. 4 (förändring av organisationen av den statliga slädverksamhelen)

Utskottets hemställan bifölls med 157 röster mot 156 för reservation 3 av Arne Gadd m. fl.

131

Nr 47

Onsdagen den 9 december 1981

Ett ändrat skatte-och bidragssystem

Punkterna 4 och 5

Ulskollets hemställan bifölls.

21 § Föredrogs

Finansutskottets betänkanden

1981/82:7 om redovisning av protektionistiska åtgärders konsekvenser

1981/82:8 om översyn av det statliga företagsstödet

Vad utskottet hemställt bifölls.

132

22 § Ett ändrat skatte- och bidragssystem

Föredrogs finansutskottels betänkande 1981/82:9 om ett ändrat skalle- och bidragssystem.

Anf. 121 IVAR FRANZÉN (c):

Herr talman! Jag skall mycket kort kommentera finansutskottets behandling av min motion 1980/81:1130. Det är mycket posifivl att ett helt enigt utskott delar min principiella uppfattning att åtgärder i syfte att styra in den svenska ekonomin på rätt kurs är nödvändiga. Utskottet har också i huvudsak ställt sig bakom de målsättningar som jag redovisar i motionen, såsom:

"- Genom arbete och sparsamhet skall var och en kunna posifivl påverka sin ekonomi. (Det får inte förbli så att den late kan bli rik, medan den flitige förblir fattig.)

- Improduktiva investeringar (guld, frimärken, konst osv.) skall inte vara mer lönsamma än produkfiva investeringar eller bank- och aktiesparande.

- Den direkta inkomstskatten och därmed marginalskatten skall sänkas till högst 50 % för medelinkomstlagaren ,

- De skatteomläggningar som måste göras skall främja en samhällsekonomiskt vetfig produktion och konsumtion samt utformas så atl man bibehåller och förbättrar en socialt medveten resursfördelning."

Man har ställt sig bakom detta genom att redovisa en rad åtgärder som redan har vidtagits, t. ex. den skattereform som socialdemokraterna, folkpartiet och centern har föreslagit. Man tar också upp regeringens förslag om ändringar i sjukförsäkringen, vilket också är ett förslag i min motion. Man redovisar pågående utredning om bostadssubvenlioneringen. Min förhoppning är bara alt de styrmomenl som redovisas i motionen så småningom också kommer till ullryck i utredningens resultat.

När det gäller schabloniseringen av reseavdragen finns det däremot tyvärr ingen överensstämmelse mellan min motion och den hittills vidtagna åtgärden, som går ul på att begränsa avdragsrälten. I della ligger inte den positiva styreffekt som åsyftas i motionen: styreffekten mot ett effektivare

nyttjande av bilen, mera samåkande, ett främjande av kollektiv trafik osv.

Jag kan klart konstatera all utskottet i allt väsentligt har ställt sig bakom motionen, men man har med hänvisning till vad som redan gjorts inle ansett att man i avvaktan på de utredningar som pågår kan göra något mer just nu, och därmed har utskottet i vanlig ordning avstyrkt motionen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets hemställan bifölls.

23 § Föredrogs
Finansutskottets belänkande

1981/82:10 om del statliga redovisningssystemet (förs. 1980/81:16)

Utskottets hemställan bifölls.

24 § Föredrogs
Finansutskottets betänkande

1981/82:11 med anledning av riksdagens revisorers verksamhetsberättelse för första halvåret 1981 (redog. 1981/82:2)

Lades till handlingarna.

25 § Föredrogs
Finansutskottets belänkande

1981/82:12 om fortsatt giltighet av lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel (prop. 1981/82:42)

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 47

Onsdagen den 9 december 1981

Inrättande av en fond för utgivningen av Allan Petterssons musik

26 § Inrättande av en fond för utgivningen av Allan Petterssons musik

Föredrogs kulturutskottets belänkande 1981/82:13 om inrättande av en fond för utgivningen av Allan Petterssons musik.

Anf. 122 STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Den 10 januari 1980 väckte jag en motion med syfte att främja utgivningen av Allan Petterssons musik, men avsikten var också att rikta uppmärksamheten på en av vår lids största symfoniker.

Det är svårt att kortfattat beskriva denne solitär i svensk musik, som vid midsommar 1980 lämnade den synliga delen av vår tillvaro. Jag skall därför citera en erfaren musikrecensent, som enligt min mening gjort en träffande beskrivning;

133

Nr 47

Onsdagen den 9 deceinber 1981

Inrättande av en fond för utgivningen av Allan Petterssons musik

134

"Mitt i all optimism, framstegstro och tillfredsställda krav på årliga standardökningar dök Allan Pettersson upp på arenan vid mitten av 60-lalet. Hans musik gick stick i stäv, för i den låg livsångesten naken och den uttryckte sympati med de utslagna. Han blev ett oroselement i vårt välståndssamhälle, för han sa oss något om självdestruktion. Somliga lyssnade och blev gripna, andra ville inle höra på del örat, och i mitten av 70-talel blev del fighl kring Allan Pettersson.

I efterhand undrar man om inte grälet mer än atl bara gälla för eller emot Pettersson, hade att göra med hur man ställde sig till en döende livsstil som var pä väg all förtära sig själv genom sitt resursslöseri och sin liknöjdhet. Slutet av 70-talel kom och vi fick dämpa både våra förhoppningar och vår rumstemperatur. Petterssons musik fick ruskig aktualitet och han har nu intagit sin plats som en av vår tids intressantaste symfoniskrivande tonsättare..."

Och så torde del förhålla sig. Gustav Mahler sa på sin lid; "Min tid kommer." Och han fick rätt. Allan Pettersson, som föddes samma år som Mahler gick ur liden, 1911, har sagt något liknande.

Under många år har intresset för denna storhet i svenskt musikliv varit svagt utvecklat. Många utmärkelser har genom åren gått Allan Pettersson förbi. Ansträngningarna för uppspelningar i radio och på konserteslrader har varit blygsamma. Det råder inget tvivel om all del svenska musiklivet - även om vissa insatser gjorts genom åren - kunde ha visat ett mera adekvat intresse för tonsättarens produktion. Många verk är fortfarande outgivna på fonogram eller opublicerade i tryck. Endast en av de 15 symfonierna, nr 7, föreligger i tryck.

Emellertid har framstående musikrecensenter på ett tidigt stadium upptäckt Petterssons storhet, och pä mångahanda sätt uttryckt sin uppskattning över hans skaparkraft, bland dem Leif Aare, Åke Brandel, AlfThoor, Carl Tillins och Carl-Gunnar Åhlén. Ett särskilt erkännande ska ges till Sigvard Hammar, som på senare lid har gjort många utmärkta radio- och TV-program om Pettersson.

Med tiden har så intresset ökat för Petterssons musik - inte minst i England och i USA. Och just nu upplever vi en verklig hausse.

Allan Pettersson har ett tonspråk som ingen kan lyssna till oberörd. I sin musik går han kallsinnigt förbi fåfänglighetens verk i den säkra förvissningen atl man en gång kommer all uppskatta hans arbete efter sitt rätta värde. Därför engagerar han en publik långt utanför den som vanligen intresserar sig för konstmusiken.

Carl-Gunnar Åhlén skriver i en nekrolog i Årsboken Anno 80 följande;

"Trots att Allan Pettersson aldrig eftersträvade popularitet utan ständigt vänder taggarna utåt, nådde hans musik en publikskara, som är fä nutida seriösa komponister förunnad. Det bör inte förnekas, alt ålskilliga av del officiella musiklivets insatser för hans person och verk i grund och bollen var uttryck för dåligt samvete. Men de reaktioner, som de f. n. sju symfonierna på skiva givit upphov till utomlands, tyder på alt musiken äger universella

kvaliteter och är på väg att införlivas med den internationella repertoa- Nr 47

Det är också glädjande att konstalera att Allan Pettersson under sitt sista levnadsår fick motta en statlig utmärkelse. Regeringen beslöt strax före årsskiftet 1979/80 atl tillerkänna Allan Pettersson professors namn, heder och värdighet - i likhet med vad som tidigare förunnats andra stora personligheter i svenskt kulturliv.

I min motion, som nu behandlas av kammaren, ansåg jag dock atl statsmakterna skulle gå ett steg längre, nämligen la initiativ till att säkerställa den framtida förvaltningen av de kulturella värden som Allan Pettersson skapat och svara för att kommande generationer lättare kan la del av dessa tillgångar. För ändamålet kunde - i likhet med vad som tidigare åstadkommits för en annan svensk tonsättare, Franz Berwald - en fond instiftas.

Utanför riksdagen blev min motion uppmärksammad långt över förväntan. Jag har sedan den blev känd mött många människor som har kommenterat mitt initiativ i myckel positiv riktning. Jag tror all det sammanhänger med det ökande allmänna intresset för Petterssons musik, dvs. att mitt initiativ låg rätt L fiden. Inte minst utomlands har intresset för Petterssons musik vuxit enormt. Jag har också distribuerat kopior av motionen tillmånga intresserade.

Jag vill i sammanhanget uttrycka min tacksamhet till kulturutskottets presidium och utskottets kanslichef, som genom ett flertal personliga kontakter med mig har låtit orientera sig om de iakttagelser som jag har gjort. Jag är också glad , och tacksam över de positiva uttalanden och de instämmanden i milt syfte med motionen som kulturutskoltet har gjort i det belänkande som kammaren nu behandlar.

Till skillnad från den tidpunkt då motionen väcktes, finns del numera förutsättningar för atl milt syfte kommer att tillgodoses genom privata initiafiv, och följdriktigt kan utskottet konstatera all något riksdagens initiativ inte längre erfordras. Jag har därför, herr talman, inget annat yrkande än utskottets. Motionen kommer således atl få åsyftad verkan, fast på ett annat sätt än jag ursprungligen avsåg.

Jag kan också upplysa kammaren om all en stiftelse för utgivningen av Allan Petterssons musik nyligen har bildals i Tyskland nämligen "Allan Pettersson Interesse-Gemeinschaft" i Munchen. Ibland kan det förefalla som om utlandet först måste upptäcka våra storheter, innan vi själva ser dem.

Ingen svensk har skrivit så många och så stora och betydelsefulla symfonier som just Allan Pettersson. I Allan Petterssons kvarlålenskap finns bl. a. två symfonier, nr 14 och 15, samt ett symfoniskt verk med solislisk saxofon. Nr 14, som är ett beslällningsverk för Konserihussliflelsen här i Stockholm, fick sill uruppförande alldeles nyligen, nämligen den 26 november i år. Det skedde under ledning av dirigenten Sergiu Comissiona. Efter konserten denna kväll fick jag förmånen all samtala med Comissiona. Han berättade hänfört om det storslagna mottagande som Allan Petterssons musik hade fått i USA. Och nii är, berättade Comissiona, flfera turnéer planerade både i USA

Onsdagen den 9 december 1981

Inrättande av en fond för utgivningen av Allan Petterssons musik

135

Nr 47

Onsdagen den 9 december 1981

Inrättande av en fond för utgivningen av Allan Petterssons musik

och i flera europeiska länder, varvid ett flertal verk ur Allan Petterssons produktion kommer all uppföras.

Säkerligen kommer även den 14:de symfonin att finnas med. Den fick efter uruppförandet mycket fin kritik. Pelterssonkännaren Leif Aare skrev i Dagens Nyheter dagen efter uruppförandet följande;

"50 minuter lar den ensalsiga symfonin som under Comissionas magnifika, heta och virtuosa ledning växte till ett av de stora monumenten i svensk 1900-talsmusik."

Aare skriver också alt symfonin blev en stor överraskning. Om inte de följande verken, fortsätter han, kommer som en demenfi, markerar nr 14 en häpnadsväckande förändring. Leif Aare framhåller också att detta inte är musik om outhärdligt lidande, inte om uppgivenhet och nollpunkt. Slutet handlar inle om resignation, ulan om triumf och glans! heter det. Aare tillägger: "Den verkar vara komponerad av en människa som befriat sig från livels hårda och destruktiva prägling."

Och det förefaller, herr talman,vara ett konsekvent steg i den symfonicykel - denna vandring genom mörkrets rymder till ljuset på andra sidan - som Pettersson byggt upp och som antytts i slutet av tidigare symfonier. Redan för 20 år sedan skrev Expressens musikkritiker Alf Thoor: "Han är unik i vår musikkullur. Tar vi vara på honom som vi borde?" Och AlfThoor, som jag avslutningsvis ännu en gång skall citera för att låta detta anförande klinga ul i en hyllning till Allan Petterssons minne, återgav i en recension följande visionära beskrivning av den yttersta framliden; del lysande krön som symfonikern Pettersson gradvis har kämpat sig fram emot i sin symfoniska cykel för all också vi skall upptäcka vägen till ljusets hemland och själens hemort;

"Och till sist, den allra sista

minuten, kommer något av det mest gripande

i musiken.

Ljuset öppnar sig, ett himlaljus,

rent och bländande, i dur,

i milda klara klanger

som är som en sommaräng

eller som en havsstrand

i livets morgon,"

Ske alltså!

I della anförande instämde Bertil Danielsson, Rolf Clarkson, Erik Hovhammar och Ewy Möller (alla m).

136

Anf. 123 KARL-ERIC NORRBY (c);

Herr talman! En lång och välskriven motion har fåll, kan det lyckas, ett mycket kort svar i det betänkande som vi nu behandlar, nämligen kulturutskottels belänkande nr 13. Anledningen är den som motionären här

har beskrivit, nämligen atl frågan under ärendets gång fåll en lösning som -det konstaterar ulskottet - mer eller mindre läcker vad motionären har krävt.

Jag vill här inför kammaren bara vidimera att utskottet delar mofionärens uppfattning om vikten av att de verk som Allan Pettersson skapat bevaras och görs tillgängliga för kommande generationer, vilket utskottet framhåller i betänkandet. Motionären har föreslagit bildandet av en fond, och en sådan skulle, säger utskottet, "på ett värdefullt sätt kunna sprida kännedom om Allan Petterssons musik".

Herr talman! Jag vill till detta foga att Sten Svensson inte bara skrivit den här motionen ulan också, vad jag har mig bekant, aktivt verkat för all frågan har fått den här nämnda lösningen. För delta tycker jag all Sten Svensson skall ha beröm.

Med della, herr talman, ber jag alt få yrka bifall fill ulskollets förslag.

Nr 47

Onsdagen den 9 december 1981

Inrättande av en fond för utgivningen av Allan Petterssons musik

Överläggningen var härmed avslutad. Utskottets hemställan bifölls.

27 § Anf. 124 ANDRE VICE TALMANNEN;

Jag får meddela att på morgondagens föredragningslista uppförs civilutskottets betänkande 8, näringsutskottets betänkande 13 och jordbruksutskottets betänkande 16 i nu angiven ordning främst samt socialförsäkringsutskoltets belänkande 6 närmast efter skatteutskottets belänkande 20.

28 § Kammaren åtskildes kl. 20.54.
In fidem

TOM T;SON THYBLAD

/Solveig Gemen