Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1981/82:32

Fredagen den 20 november

Kl. 09.00

Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.

1 § Justerades protokollet för den 12 innevarande månad.

2 § Tredje vice talmannen anmälde att Gertrud Sigurdsen (s) denna dag återtagit sin plats i riksdagen, varigenom Anita Modins uppdrag som ersättare upphört.

3 § Tredje vice talmannen meddelade att Maj Britt Theorin anhållit om ledighet från uppdraget som riksdagsledamot under tiden den 20 november-den 19 december.

Kammaren biföll denna ansökan.

Tredje vice talmannen anmälde att Anita Modin (s) skulle tjänstgöra som ersättare för Maj Britt Theorin.

4 § Svar på fråga 1981/82:78 om byggarbetslösheten i Norrbotten

Anf. 1 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON: Herr talman! Frida Berglund har frågat migom jagar beredd att medverka till att skolbyggnadsarbeten i Norrbotten får drivas som beredskapsarbeten, så att den väntade ökningen av byggarbetslösheten kan hejdas innevarande vinter.

Svaret är ja.

Anf. 2 FRIDA BERGLUND (s);

Herr talman! Jag får tacka statsrådet Eliasson för svaret. Det var föredömligt kort, och också positivt - ett mycket bra svar.

Jag hoppas all jag får tolka detta svar så, att regeringens ställningstagande 51

Nr 32

Fredagen den

20 november 1981

Om byggarbetslösheten i Norrbotten

är klart och att det nu är fritt fram att sälla i gång med förberedelserna för byggnationerna. Det är många som med stort intresse och spänning väntar på ett sådant besked.

Detta är i och för sig inget stort ärende, men det betyder mycket. De planerade byggarbetena skulle innebära 110 byggnadsarbetarjobb, och det är många jobb i vårt län. Det har dessutom kommit till ytterligare några projekt sedan jag ställde frågan. För tydlighetens skull vill jag ha reda på om alla dessa projekt är medräknade.

När jag nu ändå står här i talarstolen, tycker jag att det är min skyldighet alt litet grand förmedla den stämning som råder i mitt län. Jag vill då ta upp alt vi den 7 november hade en demonstration i Luleå där tusentals människor deltog. Deras krav var mycket enkelt och klart: de vill ha jobb. Det framfördes också förslag på hur man skulle kunna ordna dessa arbeten. Jag skall inte nu gå in på dessa förslag, då regeringen har fått ta del av dem i annat sammanhang.

Denna demonstration visade att människors vilja till arbete utgör en mycket stor kraftkälla. Det är angeläget att denna kraft kanaliseras till och tillvaratas i produktivt arbete. Man kan inte lämna sådana här naturkrafter otyglade - det är viktigt. Därför är det av mycket stor betydelse att regeringen lyssnar på människorna. I detta fall har statsrådet Eliasson verkligen gjort det.

Det är också viktigt att man handlar snabbt, då tiden är mycket knapp. Det framgår av alla de uttalanden som har gjorts och av de skrivelser som vi har fått. Vi har t. ex. fått en skrivelse från Svenska byggnadsarbetareförbundets avdelning 23, Byggmästarföreningen, LO-distriktet och TCO-dislriktet, där betydelsen av att vi får i gång byggnadsverksamheten framhålls. Stoppet på byggarbetsmarknaden påverkar ju alla sektorer - åkerier, service, handel och träindustri.

Del positiva besked som jag har fått i dag är en smärtlindring, som vi är mycket glada över, men det är inget botemedel. Jag tackar ändå för denna insats.

Anf. 3 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON;

Herr talman! Eftersom Frida Berglund och jag är överens behövs egentligen ingen replik, men jag vill ändå kort ge bakgrunden till både frågan och svaret.

Del är nämligen så att statsbidrag till skolbyggen inte längre utgår, och det innebär att skolbyggen som beredskapsarbeten egentligen inte heller är tillåtna. Regeringen har emellertid gjort ett undantag till följd av den särskilt svåra situation som råder på byggarbetsmarknaden i vissa län. Det innebär att regeringen nu medger undantag från denna regel i stödområdena 4, 5 och 6, såvida det gäller projekt som rör om- och tillbyggnader av skolor. Del innebär för Norrbottens vidkommande att projekt, som vi redan har inne för beslut, i Haparanda, Pajala, Luleå, Piteå, Älvsbyns och Kalix kommuner nu tillåts att dras i gång som beredskapsarbeten. Därutöver har regeringen också fattat beslut i ett ärende som gäller Värmlands län och ett som rör

Kopparbergs län, där man också får starta byggen som beredskapsarbeten.

Alla ärenden har såvitt vi vet ännu inte inkommit till departementet för behandling. Huruvida något mer kommer senare kan jag inte uttala mig om i dag. Men jag gör samma bedömning för Norrbottens vidkommande som Frida Berglund gör, nämligen att dessa projekt tillhopa kan ge drygt 100 byggnadsarbetare sysselsättning.

Anf. 4 FRIDA BERGLUND (s);

Herr talman! Jag får tacka för detta tillägg.

Det är viktigt alt man gör undantag när situationen blir helt ohållbar, och det är den uppe hos oss. I min fråga tog jag upp ärenden som gäller arbeten med om- och tillbyggnader, men nu har det tillkommit ärenden som gäller arbete av annan typ.

När regeringen gör sina överväganden vid behandlingen av de här ärendena tycker jag att man skall se om man kan sträcka sig så långt att man också tar med dessa nybyggnationer. Det gäller ju inte så många. Kommunerna har nämligen räknat med detta i sin planering. De har tagit hänsyn till denna ökningstakt i den kommunala expansionen. Jag tror alltså att del är mycket viktigt att regeringen överväger att ge tillstånd också när det gäller de nytillkomna projekten.

Nr 32

Fredagen den 20 november 1981

Om driftstörningarna vid Ringhals 3

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1981/82:98 om driftstörningarna vid Ringhals 3

Anf. 5 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON;

Herr talman! Ivar Franzén har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av de inträffade driftsproblemen vid Ringhals 3.

De problem med ånggeneratorerna som inträffat vid driften av kärnkraftsblocket Ringhals 3 är av teknisk natur. Rören i ånggeneratorerna har utsatts för icke förutsedd mekanisk åverkan som lett till att de börjat läcka. Anledningen till delta torde ligga i konstruktionen av ånggeneratorerna. Statens vallenfallsverk, som äger kärnkraftsblocket, har tillsammans med reaktortillverkaren Westinghouse inlett undersökningar som syftar till att fastlägga orsakerna till felet. När detta är gjort kommer lämpliga åtgärder för att avhjälpa felet att vidtas. Reaktorinnehavarens åtgärder i detta fall, liksom i övrigt när det gäller drift av kärnreaktorer, sker under överinseende av bl. a. kärnkraftinspektionen och strålskyddsinstitutet. Kärnkraftinspektionen har också uppdragit åt Vattenfall att inge en detaljerad redovisning av det som inträffat vid Ringhals 3. Kärnkraftshlocket kommer enligt vad jag erfarit inte att fä tas i drift förrän kärnkraftinspektionen godkänt de vidtagna åtgärderna.

Reaktorinnehavaren och tillsynsmyndigheterna har således vidtagit de åtgärder som krävs i den uppkomna situationen. Det finns därför ingen anledning för mig att initiera några ytterligare åtgärder.

Nr 32

Fredagen den

20 november 1981

Om driftstörningarna vid Ringhals 3

Anf. 6 IVAR FRANZÉN (c):

Herr talman! Jag tackar arbetsmarknads- och energiministern för svaret.

Jag noterar att ett omfattande utredningsarbete nu pågår. Det är mer än motiverat.

Det är ett mycket allvarligt problem som har drabbat Ringhals 3. Efter bara ca 3 000 timmars drift uppstår omfattande förslitningsskador på konstruktioner som skulle hålla i minst 150 000 timmar. När detta inträffar i verkets starkt radioaktiva delar, är det mycket allvarligt. I dag vet tydligen ingen med säkerhet vad som är orsaken till problemen. Alla tycks dock vara överens om att det inte är materialfel. Några korrosionsskador har man inte konstaterat.

Ånggeneratorerna i Ringhals 3 har en delvis ny konstruktion. Den nedre delen har utformats som en förvärmningszon, bl. a. för att undvika stötar -s. k. vattenslag - vid snabba driftförändringar. Den nya konstruktionen uppges ha testats i omfattande modellförsök, dock ej i full skala. Det är i denna zon förslitningarna har uppstått. Tuberna antas vibrera vid hög belastning, och de nöter då mot de vattenplåtar som skall styra och fördela vattenströmmarna. En tub uppges ha gått sönder. Hundratalet har allvarliga skador. Totalt finns det mer än 14 000 tuber, alla med en ände i förvärmningszonen. Alla kan därmed utsättas för denna helt onormala förslitning.

Redan en trasig tub innebär stora och mycket besvärliga läckage. En situation där hundratalet tuber är allvarligt skadade innebär att risken för samtidigt brott på ett flertal tuber är uppenbar.

Från första indikering tills avställningsbeslut togs förflöt enligt uppgift fyra timmar. Normalt tar nedtagning från full drift - sedan man har fattat beslut -till avställt verk några timmar. Såvitt jag förstår skulle det ha uppstått en mycket allvarlig situation, om flera tuber brustit under denna tid.

Situationen hade t. o. m. kunnat bli så allvarlig, att frågan måste ställas: Hade personalen, med i dag gällande instruktioner, klarat av att undvika en allvarlig kärnkraftsolycka? Frågan är så allvarlig och har en sådan räckvidd, att jag tvekat att ställa den, men enligt de uppgifter jag har fått beskriver den endast vad som faktiskt kunde ha hänt.

Del är denna mycket allvarliga bakgrund som har gjort att jag ställde min fråga till arbetsmarknads- och energiministern. Det är inte reparationskostnaderna på 100 milj. kr., eller ett antal gånger detta belopp, som är del mest oroväckande. Det är inte heller del mycket stora bortfallet i elslrömspro-duktionen som är det stora problemet. Vi har i dag gott om lika "billig" ersättningskraft. Nej, det allvarliga är att traditionell teknik och i flera avseenden beprövad teknik kan ge helt oförutsedda olyckstillbud - kanske olyckor. Det som inte skulle kunna hända, det händer - all osannolikhel till trots.

Jag är mycket medveten om att vi inte har ministerstyre, men det finns frågor som är så viktiga att ansvarig minister måste ta sitt ansvar för dem. Det ansvaret är övergripande och går utöver det som direkt åvilar ägare och

tillsynsmyndigheter. Mot den bakgrunden tycker jag att det är motiverat att statsrådet mera fullständigt redovisar sin syn på det här problemet.

Anf. 7 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON;

Herr talman! Förloppet är ungefär det som Ivar Franzén har beskrivit. Det är alltså fråga om nötningsskador på kontaktytan mot de stödplåtar som håller tuberna på plats. Vilka åtgärder som skall vidtas för att förhindra att ånggeneratortuberna vibrerar har ännu inte bestämts. Utredning pågår för att klarlägga vilka åtgärder som är nödvändiga. Man får nog realistiskt räkna med att det kan komma att ta ganska lång tid - det torde inte vara orealistiskt att anta att Ringhals 3 kan komma att vara ur drift i upp till ett halvt år. Detta är föranlett av att säkerhetsbestämmelserna är rigorösa. Just därför att, Ivar Franzén, det oförutsedda trots allt kan inträffa har vi lagt ned mycken möda på att ha ett säkerhetssystem som fungerar vid ett sådant här tillfälle, och det menar jag att del har gjort.

De myndigheter som har att övervaka och utveckla säkerhetsfrågorna vid drift av kärnkraftsreaktorer har alltså vidtagit alla de åtgärder som jag menar är rimliga, inkl. att informera sådana som har liknande reaktorer och som bör göras uppmärksamma på risken för liknande fel. Jag anser därför att alla de åtgärder som rimligen kan vidtas med anledning av det inträffade redan har kommit i gång.

Nr 32

Fredagen den

20 november 1981

Om arbetslösheten i Skaraborgs län

Anf. 8 IVAR FRANZÉN (c);

Herr talman! Jag tycker att det är ytterligt viktigt att vi alla upplever den allvarliga tankeställare som det inträffade ger. Detta är nog tyvärr inte så att de instruktioner och de säkerhetsbestämmelser som i dag gäller helt har förutsett just denna situation, där - som jag tidigare sade - en traditionell teknik visar sig ha sådana helt otroliga brister redan i begynnelsen av driften av ett kärnkraftverk. Det är egentligen detta jag ville fästa uppmärksamheten på.

Det ankommer inte på mig att bedöma den saken, men det finns anledning för dem som skall bedöma saken att fundera över om det ändå inte finns brister just i dessa, som de tycker, ganska enkla och sedvanliga tekniker och om vi inte måste underkasta dem en alldeles speciell förprövning i full skala innan de tillåts att ingå som delvis nya konstruktioner i de här mycket känsliga delarna, som blir så starkt radioaktiva.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på interpellation 1981/82:64 om arbetslösheten i Skaraborgs län

Anf. 9 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON: Herr talman! Paul Jansson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för alt möta den ökande arbetslösheten i Skaraborgs län samt om

Nr 32

Fredagen den 20 november 1981

Om arbetslösheten i Skaraborgs län

länsarbetsnämnden i länet kommer att få de medel som man begärt för beredskapsarbeten. Vidare har Paul Jansson frågat om jag anser att det är rimligt att en så stor del arbetslösa i Skaraborgs län inte uppbär något kontantstöd och vad jag avser att vidta för åtgärder för att ändra pä delta. Slutligen har Paul Jansson frågat vad jag har för kommentar till att kommunerna tvingas höja skatten för alt bekämpa ungdomsarbetslösheten i kommunerna då del är staten som är ansvarig för sysselsättningspolitiken.

Låt mig först kort beskriva de åtgärder som regeringen hittills har vidtagit och som kommer att ge effekter pä sysselsättningen i vinter.

1 våras beslutade regeringen att förstärka de arbetsmarknadspolitiska insatserna med 1 500 milj. kr. för arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbeten och tidigareläggning av offentliga byggen. Dessutom beslutade regeringen för någon månad sedan om ytterligare 600 milj. kr. till arbetsmarknadspolitiska åtgärder, varav 200 milj. kr. avsåg tidigareläggning av statliga byggen. Delta innebär att regeringen har anvisat 6 100 milj. kr. för arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbeten och tidigareläggning av byggen. Dessa medel beräknas räcka till beredskapsarbeten för 30 000-40 000 personer i vinter. Medlen för arbetsmarknadsutbildning beräknas räcka till 50 000 elever.

Till detta skall läggas de åtgärder som har vidtagits för att rätta till de långsiktiga balansproblemen i ekonomin för att därigenom trygga sysselsättningen på längre sikt.

Som svar på Paul Janssons fråga om det stora antal som inte uppbär kontantstöd vill jag säga följande.

Rätt att bli medlem i någon av de erkända arbetslöshetskassorna har den som arbetar inom del verksamhetsområde som anges i kassans stadgar. De allmänna villkoren för rätt till ersättning säger att den arbetslöse medlemmen skall vara arbetsför och i övrigt oförhindrad att åta sig arbete, vara beredd att anta erbjudet lämpligt arbete samt vara anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen och inte kunnat erhålla lämpligt arbete. Ersättning vid arbetslöshet utgår efter viss karenstid under förutsättning alt den arbetslöse bl. a. har varit medlem i kassan i minst ett år. Dessutom skall han eller hon ha utfört förvärvsarbete i minst fem månader inom en ramtid av tolv månader - det s. k. arbetsvillkoret. Avstängning från kassaersättning kan ske om medlemmen själv medverkar till att han blir arbetslös. Arbetslöshetskassorna hade 1980 drygt 3,1 miljoner medlemmar, vilket svarar mot ungefär tre fjärdedelar av antalet sysselsatta.

Del kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) är ett komplement till arbetslöshetsförsäkrningen och utgår huvudsakligen till arbetslösa som inte är medlemmar i arbetslöshetskassa. Även arbetslöshetsförsäkrade som inte har rätt till kassaersättning och nytilllrädande på arbetsmarknaden kan erhålla KAS. De arbetslöshetsförsäkrade personer som kan få KAS är att finna huvudsakligen bland dem som nyligen inträtt i erkänd arbetslöshetskassa. KAS utges även till den som avslutat sina studier och varit anmäld som arbetssökande genom arbetsförmedlingen i tre månader. Generellt gäller

som villkor för att stöd skall utges för viss dag att vederbörande den dagen Nr 32

varit arbetssökande genom den offentliga arbetsförmedlingen. Sökanden Frpr|Q<jpn fen

skall vidare har varit arbetsför och i övrigt oförhindrad att åla sig arbete samt jn ncvemhpr 1Q81

beredd att anta erbjudet lämpligt arbete.

Som framgår av min redogörelse har i princip alla arbetslösa möjlighet alt arbetslöshet >
erhålla kontantstöd. De som står utanför mölighet til kontant stöd är i första

i Skaraborgs län

hand nytilllrädande på arbetsmarknaden som inte kunna utnyttja utbildningsvillkoret samt personer som inte erhåller ersättning på grund av självförvållad arbetslöshet. Jag är mot den bakgrunden inte beredd att föreslå några ändringar i de regler som gäller för konlantslödel.

Paul Janssons sista fråga gällde de kommunala insatserna för all bekämpa ungdomsarbetslösheten. Jag vill bara påpeka alt - för alt nå balans i samhällsekonomin - kommunernas tillväxt bör ligga på högst 1 %. F. ö. har kommunerna själva rätt att inom den kommunala kompetensen fördela sina resurser så som man finner lämpligast.

Anf. 10 PAUL JANSSON (s):

Herr talman! Jag får tacka arbetsmarknadsministern för svaret pä min interpellation. som gäller sysselsättningen i Skaraborgs län. Men tyvärr kan jag inte vara lika tacksam som Frida Berglund var för en stund sedan.

Det verkar som om Ingemar Eliasson missuppfattat hela interpellationen. Jag har frågat vad arbetsmarknadsministern är beredd all vidta för åtgärder beträffande Skaraborgs läns sysselsättning och i interpellationen tagit upp en lång rad bevis för hur det står till i vårt län f. n. på del området. Detta omnämner inte statsrådet med ett ord.

Det vi tycker är bedrövligt är att borgerliga statsråd har så svårt att la problemen på allvar då del gäller Skaraborgs län. Inte minst det här interpellationssvaret visar att man tycks leva i den tron att Skaraborgs län är en i stort sett välmående bygd, som lever långt bort frän sysselsättningskriser och andra svårigheter.

Jag vill belysa förhållandena med några ytterligare exempel.

Landshövdingen i Skaraborgs län, Karl Frithiofson, har vid upprepade tillfällen under de senaste åren tillskrivit regeringen och i egenskap av ordförande i länsarbetsnämnden uttryckt stor oro för den ökande arbetslösheten, särskilt bland ungdomar. Ibland har han fått svar från någon statssekreterare, ibland inte. I de allra flesta fall har svaret blivit ungefär detta: Er ovannämnda framställning har nu lagts till handlingarna. Eller också kan det ha lytt t. ex. sä här: Er skrivelse har nu avförts från vidare handläggning.

Den 7 noveinber 1980 gjorde en enhällig länsstyrelse genom dess lekmannastyrelse en framställning till cheferna för arbetsmarknads- och bostadsdepartementen om alt åtgärder snabbt mätte vidtas för alt öka byggandet. Till grund för denna framställning låg en beskrivning av den mycket svåra situation som de många byggmalerialinduslrierna i landet har beroende på en undan för undan vikande marknad.

Den 9 september 1981. alltså tio månader senare, meddelar bosladsde-

Nr 32

Fredagen den

20 november 1981

Om arbetslösheten i Skaraborgs län

.s8

parlementel länsstyrelsen all åtgärder för stimulans av bostadssektorn och byggnadsverksamheten föreslagils i propositionerna 1980/81:194 och 202 och att riksdagen beslutat enligt dessa förslag.

1 meddelandet från bostadsdepartementet, som länsstyrelsen fick nästan ett år efter framställningen, sade regeringen att man betraktade ärendet som avslutat och alt den nämnda framställningen nu hade lagts till handlingarna.

Nu är det bara att konstatera, Ingemar Eliasson, att bostadsbyggandet har fortsatt att minska trots dessa s. k. stimulanser frän regeringen. Detta visar klart att vi håller på att förlora byggandet som en motor i vår ekonomi och som ett värn för vår sysselsättning. Det bör inte vara obekant för arbetsmarknadsministern alt byggnadsverksamheten har betydande spridningseffekter på den övriga arbetsmarknaden och ger inånga jobb i andra industrier. Man räknar nämligen med att varje byggnadsarbetare i produktion i sin tur ger jobb ål ytterligare tre anställda inom andra näringsgrenar, exempelvis byggmaterialinduslrin, metallindustrin, transportsektorn och möbelindustrin.

Men de särskilda problem vi har i Skaraborgs län, beroende på att vi har så stor andel av byggmaterialindustrin, intresserar uppenbarligen inte regeringen. Därför har vi under de senaste fem åren blivit ganska vana vid att borgerliga statsråd avfärdar våra frågor med svepande formuleringar eller inte svarar på de frågor vi ställer. I stället för att svara pä de frågor jag ställdejag frågade vad statsrådet tänker göra för att möta den ökande arbetslösheten i Skaraborgs län och om statsrådet tänker ge länsarbetsnämnden de medel den begärt för att öka möjligheterna till beredskapsarbeten - ger statsrådet en allmän orientering om det regeringen föreslagit, och om det som han anser skall förbättra sysselsättningen under kommande vinter. Det visar att de åtgärder som arbetsmarknadsministern hänvisar till - de medel som sattes in i våras och av arbetsmarknadsstyrelsen då ansågs vara otillräckliga och de 600 miljoner som salts in i höst - inte heller kommer att räcka för att bekämpa arbetslösheten under kommande vinter.

Som jag påpekat i interpellationen har länsarbetsnämnden i Skaraborgs län begärt att få 55 miljoner ytterligare för alt ordna fler beredskapsarbeten, särskilt för arbetslös ungdom. Av delta har man endast fått 15 miljoner. Nu upprepar jag min fråga till arbetsmarknadsministern, och den vill jag faktiskt ha svar på: Kommer arbetsmarknadsministern att medverka till att länsarbetsnämnden i Skaraborgs län får de ytterligare 40 miljoner som man oundvikligen måste ha för att klara de värsta problemen under den kommande vintern, eller skall vi tvingas konstatera att ytterligare ett antal unga skaraborgare kastas ut i arbetslöshet på grund av den passivitet vi tvingas konstatera att regeringen visar då det gäller sysselsättningen? Jag vill även upprepa den första frågan i min interpellation, som jag inte heller fått något svar på; Vad avser statsrådet vidta för åtgärder för att möta den ökande arbetslösheten i Skaraborgs län i vinter?

Herr talman! Den tredje frågan ägnade statsrådet den största uppmärksamheten, den upptog två tredjedelar av utrymmet i svaret. I den pekade jag

på alt inte mindre än 59 % av de arbetslösa ungdomarna och 40 % av samtliga arbetslösa i Skaraborgs län inte uppbär något kontantstöd vare sig från A-kassa eller från KAS. Jag efterlyste ett svar på frågan hur Ingemar Eliasson såg pä detta förhållande och vilka åtgärder han ämnade vidta för att ändra på det.

Som svar får jag nu en utförlig undervisning om vilka regler som gäller på det här området. Det är faktiskt så att jag känner till dessa regler. Men det vore bra om Ingemar Eliasson vid del här tillfället ville medverka till att avliva en myt som sprider sig ute i samhället.

Inte sällan påstår borgerliga politiker och även företrädare för arbetsgi-varintressena att det är så många människor som lever på bidrag i vårt samhälle. Man menar att de lever så gott på bidrag att de hellre gör detta än att de tar ett jobb. Det som jag har redovisat här visar ju klart motsatsen. 59 % av de arbetslösa ungdomarna i Skaraborgs län har inget kontant stöd. De är hänvisade till att antingen leva på far och mor eller gå till socialvården för alt få hjälp.

Nu säger arbetsmarknadsministern i sitt svar att alla arbetslösa i princip har möjlighet att få kontant stöd. Då frågar man sig; Vad är den principen värd, när så många som nästan 60 % av de arbetslösa i Skaraborgs län inte får något kontant arbetslöshetsunderstöd? Om regeringen inte vill ändra på gällande regler- och det kan jag kanske ha förståelse för i första omgången, men det gäller ju all noggrant undersöka saken - måste ju arbetsmarknadsministern inse all dessa ungdomar måste få jobb. Man måste salsa pengar åtminstone på beredskapsarbeten, så att de får någonting att göra. Annars riskerar vi att förlora en hel ungdomsgeneration på svensk arbetsmarknad, och det har vi naturligtvis inte råd med.

I min interpellation har jag redovisat alt länsarbetsnämnden räknar med att ca 6 000 skaraborgare kommer alt bli arbetslösa i vinter, om inte kraftfulla åtgärder vidtas. Vid den tidpunkt då jag skrev min interpellation redovisade länsarbetsnämnden att del från 101 företag inkommit varsel om uppsägning, som berörde 2 000 anställda. Permitteringar, som berörde 2 215 personer, hade vidtagits vid 24 företag. Vid ytterligare 15 företag hade varsel lagts om korllidsvecka för 549 anställda. För några dagar sedan kom det nya alarmerande siffror. Jag hoppas att arbetsmarknadsministern har haft kontakt med länsarbetsnämnden i Skaraborgs län och alt ni i regeringen är medvetna om vad som håller pä att ske i Skaraborgs län och även på andra håll ute i landet.

För ett par dagar sedan redovisade länsarbetsnämnden att del hittills i år lagts varsel vid hela 161 företag i Skaraborgs län - varsel som berör 5 735 anställda. Motsvarande siffror förra året var 36 företag och 821 anställda. Detta betyder totalt sett för de tio första månaderna i år att varslen gäller sju gånger så många personer som i fjol och att antalet berörda företag har femdubblats. Om alla dessa varsel kommer att utlösas, kominer antalet arbetslösa i Skaraborgs län - vi har redan nu 4 000 öppet arbetslösa i länet -under vintern och våren att vara uppemot 10 000.

Hur ser arbetsmarknadsministern egentligen på en sådan katastrofal

Nr 32

Fredagen den 20 november 1981

Om arbetslösheten i Skaraborgs län

.■>9

Nr 32

Fredagen den 20 november 1981

Om arbetslösheten i Skaraborgs län

situation, och vilka åtgärder tänker regeringen vidta för all förhindra en sådan utveckling?

Anf. 11 STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Vad läget nu kräver är inte överbudspolilik av traditionell socialdemokratisk modell - utan den mest angelägna uppgiften när del gäller att säkra "Arbete åt alla" är att skapa en ekonomisk, social och näringspolitisk miljö, där skaparlusla, personliga insatser och arbetsvilja befrämjas.

Förbättringar i del allmänna konkurrenslägel som leder till egen livskraft ökar självförtroendet. Ett län, liksom en enskild individ, ett enskilt företag, mår väl av ökad självrespekl som ger en mer hållbar grund för fortsatta ansträngningar än en förlamande känsla av stödbehov någonsin kan göra. Alt inrikta sig på att vänta på ännu en omgång stöd- och krispaket ger ingen företagsamhet. Bättre allmänna konkurrensförhållanden gör del däremot.

Jag har velat redovisa dessa synpunkter inledningsvis för att understryka viklen av en generellt verkande politik som kan sänka näringslivets kostnader och som gynnar tillväxten. Därmed kan situationen förbättras i alla län. De arbetsmarknads- och regionalpolitiska åtgärderna innebär eljest att man flyttar sysselsättningsproblemen mellan regionerna. Och det är, herr talman, värdefullt att arbetsmarknadsministern i sitt svar gav uttryck för vikten att rätta till de långsikliga balansproblemen.

Genom generellt förbättrade villkor för näringslivet kan man bevara och utveckla existerande verksamheter inom jordbruk, industri, handel och turism. En verklig drivkraft och företagaranda kan inte skapas om man först utarmar dessa näringar genom höga pålagor och sedan försöker att i efterhand reparera skadorna genom subventioner.

De viktigaste åtgärderna skall därför åstadkommas genom generellt verkande ekonomisk-politiska åtgärder, främst på skatteområdet. Men det krävs också en offensiv politik på en lång rad andra områden. Jag skall därför, herr talman, la upp ett viktigt ämnesområde, som särskilt berör Skaraborgs län. Och jag skall till skillnad frän Paul Jansson berika denna interpellationsdebalt med en rad förslag till konkreta åtgärder.

Skaraborgs län är ett av landets främsta jordbrukslän. I runt tal utgör jordbruksproduktionen i vårt län inte mindre än 10 % av Sveriges totala produktion. Jag har tidigare i år väckt en motion, vari jag efterlyst åtgärder för att öka vår förädling av livsmedel - främst för all öka vår export. Genom dylika åtgärder torde vi kunna utbilda och engagera fler människor inom jordbruket och inom livsmedelsproduktionen. Att särskilt satsa på utbildning av unga människor i dessa tider med hög ungdomsarbetslöshet skulle vara mycket positivt och innebära en god investering för framtiden. Det behövs fler människor för att förädla livsmedel än för att enbart producera råvaror. Del innebär ett bättre kapacitetsutnyttjande. En breddad förädlingsverksamhet innebär dessutom en ökning av avsättningsmöjligheterna för trädgårdsnäringen och också av förutsättningarna för odling av special-

grödor. Till delta kommer en ökad riskspridning och möjligheter att utjämna säsongsvariationerna.

Min slutsats kan bara bli en: Samhället, staten, måste på allt sätt initiera åtgärder som förbättrar betingelserna för export av förädlade livsmedel. Det är angeläget all vi på alla sätt motverkar den negativa utveckling inom denna sektor som har förutspåtts i industriverkets utredning. I verkets betänkande om livsmedelsindustrin påstod man 1979, alt livsmedelsindustrin skulle minska sin sysselsättning med 6 000 personer fram till 1985. Jag utgår från att arbetsmarknadsministern har tagit del av detta betänkande.

I dag kan vi i dagstidningarna läsa om en utredning som redovisade sitt betänkande i går. Där varnar man för den nuvarande uppläggningen av produktionsinriktningen. Det är en kommitté inom lantbruksuniversitetet som vill initieraåtgärder för att fäborl de nuvarande dyra överskotten. Dessa uppgifter i massmedia gör det än mera angeläget att vi anstränger oss ännu mer för att åstadkomma en omläggning mot en ökad förädlingsverksamhet för avsättning på exportmarknaden.

I somras överlämnade en arbetsgrupp några intressanta förslag till regeringen som nu remissbehandlas. Med utgångspunkt i dessa bör regeringen snabbt komma med ett ålgärdspaket för all stärka sysselsättningsläget på både kort och lång sikt. Ett önskvärt åtgärdspaket under det närmaste halvåret anser jag bör innehålla bl. a. följande:

1. Berörda departement och myndigheter bör ge högre prioritet åt frågor
som rör export av högförädlade livsmedel. En planeringsgrupp bör snarast
inrättas, i vilken bör ingå respresenlanler för arbetsmarknads-, handels-,
jordbruks- och utbildningsdepartementen, jordbruksnämnden och kom
merskollegium. Till gruppen bör knytas företrädare för berörda näringslivs
organisationer samt Sveriges Exportråd. En första uppgift för denna
planeringsgrupp bör vara att utarbeta ett handelspolitiskt aktionsprogram
vad gäller export av högförädlade livsmedel.

2. Förhandlingar bör snarast inledas med EG i syfte att få till stånd lullnedsättningar för sådana högförädlade livsmedel som inte ingår i värt frihandelsavtal.

3. Våra bilaterala jordbruksavtal med Finland och Norge bör utnyttjas för att få till stånd ömsesidiga tullreduktioner även för högförädlade livsmedel.

4. Det i nyssnämnda utredning föreslagna organet, Swedish Food Promotion, måste ges erforderliga finansiella resurser för alt påbörja sin verksamhet från nästa budgetår. I anslutning härtill bör regleringsföreningarna - främst Svensk Költhandel - inrikta sin verksamhet på att främja export av förädlade produkter.

5. Arbetsmarknadsmyndigheter och utbildningsansvariga myndigheter måste inrikta sina ansträngningar på att kartlägga utbildnings- och rekryteringsbehov. Ökad satsning på lärlingsutbildning, yrkesinlroduktion m. m. måste initieras. Den yrkestekniska utbildningen inriktad mot livsmedelsindustrin på både gymnasie- och högskolenivå måste byggas ut.

Det är angeläget all arbetsmarknadsministern, som har ansvar för

Nr 32

Fredagen den

20 november 1981

Om arbetslösheten i Skaraborgs län

Nr 32

Fredagen den 20 november 1981

Om arbetslösheten i Skaraborgs län

syselsättningsfrågorna, på allt sätt medverkar till alt regeringen går till offensiv på det här området. En förädlingsverksamhet närmare lokaliserad till råvaruproduktionen, som t. ex. i Skaraborgs län. innebär besparingar i fråga om råvarutransporter. vilket frigör resurser för den ökade distribu-lionsverksamhel som en mer intensiv förädlingsverksamhet medför. Detta skulle, som också arbetsmarknadsministern underströk, innebära vikliga led i ansträngningarna att förbättra landels ekonomiska balansproblem samt främja sysselsättning och utveckling och åstadkomma förbättrad regional balans.

Herr talman! Med hänsyn till att statsrådet Eliasson också har ansvaret för energifrågorna skall jag ta upp en sådan fråga som också har anknytning till jordbruket.

I motioner har jag tidigare pekat på möjligheterna alt tillvarata de tillgångar som Skaraborgs län har på energiområdet. Det är viktigt att t. ex. forsknings- och utvecklingsresurserna i Ranstad tas till vara. Det nya energiverk som planeras kan här med fördel bygga upp en fältstation för fortsatta försök alt utveckla alternativa energikällor och teknik baserade på råvaror i form av skiffer, torv och biomassa.

Etanolprojektet i Lidköping bör ges allt stöd att utvecklas vidare. Vi måste också stödja planerna på att åstadkomma försök med metanolutvinning i anslutning till verksamheten i Ranstad.

De förslag på dessa och övriga områden som länsstyrelsen har redovisat i sitt planeringsarbete bör fullföljas med kraft i avsikt att åstadkomma alternativa energikällor och därmed minska vårt oljeberoende samtidigt som vi skapar nya sysselsättningstillfällen.

I detta sammanhang skall jag till sist i nyssnämnda syfte peka på ett viktigt delområde, som jag hoppas att arbetsmarknadsministern vill ta fasta på.

Genom åtgärder som syftar till att stimulera skogsägarna att utföra skogsröjning kan en viktig bränslereserv tas till vara samtidigt som arbetslösa ungdomar kan få syselsättning. Det finns - inte minst i Skaraborgs län -myckel arbete som väntar på att bli utfört.

Den speciella ägarstrukturen i Skaraborgs län - med många små enheter och ofta äldre innehavare - utgör en praktisk svårighet när det gäller alt uppfylla röjningsplikten i skogsvårdslagen. Dessa skogsägare behöver hjälp med att organisera röjningen och all skaffa folk till arbetet. I stället för all genom beredskapsarbeten låta statliga myndigheter och organisationer alltmer överta rollen som arbetsgivare i skogen, måste arbetsgivaransvaret ligga kvar på skogsägarna. Däremot bör skogsvårdsstyrelsen genom sina distriktskonsulenter hjälpa till alt organisera en röjningsaktion, medan arbetsmarknadsverket kan rekrytera arbetslag och sköta utbildningen.

För att öka stimulansen bör arbetsgivaravgiften sänkas på det här området. Det är nu dags för ett nytänkande. Använd inte de resurser som det talas om i interpellationssvaret i alltför stor utsträckning för traditionella beredskapsarbeten och liknande lösningar. Använd i stället dessa medel till att sänka arbetsgivaravgiften och kombinera dem med lättnader i Åmanlagarna etc. i åtgärdspaket med inriktningen att ge service och stimulans ål skogsägarna att

med bibehållet arbetsgivaransvar själva uppfylla den röjningsplikt som riksdagen ålagt dem i skogsvårdslagen. Om skogsägarna och för den delen även jordbrukarna märker alt samhället förstår deras problem och vill bidra till att lösa dem, är jag övertygad om att de kommer att visa ytterligare prov på sitt ansvar.

Statsrådet Eliasson skall inom kort besöka Skaraborgs län, enligt vad jag har förstått av uppgifter i massmedia. Jag önskar dä all han närmare sätter sig in i de problemställningar som jag här har pekat på och därefter lar de initiativ som ankommer på honom att medverka till alt förbättra sysselsättningslägel. Det går faktiskt att uträtta en hel del. om bara viljan finns. Vi kan inte bara sitta och utreda, vi måste gå till handling nuArbetslösheten kan aldrig tolereras - allra minst ungdomsarbetslösheten.

Nr 32

Fredagen den

20 november 1981

Om arbetslösheten i Skaraborgs län

Anf. 12 SVEN-GÖSTA SIGNELL (s):

Herrtalman! Liksom Paul Jansson anser jag alt arbetsmarknadsministerns svar inte gav några besked om åtgärder för all möta arbetslösheten i Skaraborgs län. Frånsett det är den del av svaret som oroar mig mest det som arbetsmarknadsministern i slutet på svaret säger om kommunernas ansvar för arbetslösheten. Jag vill fråga arbetsmarknadsministern: Vad är det för pengar som finns att omfördela inom kommunerna? Jag förmodar att arbetsmarknadsministern inte är så främmande för kommunalpolitik att han inte vet all det inte finns något större utrymme i kommunernas budget. Jag har aldrig upplevt att en kommun har visat överskott pä pengar. Alla kommuner lever i dag under knapphetens stjärna. I nyhetssändningarna i radion i morse fick vi höra att utbetalningen av socialhjälp i kommunerna ökar rekordsnabbt på grund av arbetslösheten. Det är till stor del ungdomsarbetslösheten som är orsaken. Kan det verkligen vara rätt att föra över statens ansvar för arbetsmarknadspolitiken till kommunerna och lösa problemen genom socialhjälp? Kan det verkligen vara arbetsmarknadsministerns mening?

I måndags besökte jag länsarbetsnämnden i Skaraborgs län. Jag gjorde även ett besök på arbetsförmedlingen i Skövde för alt orientera mig om läget i vårt län. Det var verkligen en skakande upplevelse att möta de stora skarorna arbetssökande. Myten om att ungdomar inte vill ta arbete i dag utan hellre tar emot bidrag kunde snabbt avlivas. Den är helt felaktig, vilket också Paul Jansson sade. Del är ingen avundsvärd uppgift all vara arbetsförmedlare i dag och se hur skaran av arbetssökande bara ökar.

Paul Jansson har berört dagens situation pä arbetsmarknaden i vårt län. Det är klart att vi är bekymrade över förhållandena. Vad kommer regeringen all göra? Hittills har vårt län under de borgerliga regeringarna inte fått någonting mer än löften och tunna ord. Ni har avlövat vårt län när det gäller verksamheter på den statliga sidan. År 1978 lade ni ner Brasons industrier, ett företag som bevisligen var i gott skick men som ändå lades ner. Vi hade nästan ett löfte om ett institut för yrkesinriktad rehabilitering. Vart tog det institutet vägen? Under den nuvarande arbetsmarknadsministerns tid har del projektet helt försvunnit. Vad har del blivit av civilförsvarsskolan, som den

Nr 32 socialdemokratiska regeringen beslöt skulle byggas i Skaraborgs län? Och nu

Fredaoen den diskuterar vi i riksdagen en ny nedläggning i Skövde - riksbankens

20 november 1981 avdelningskontor. Del är visserligen bara 18 människor som berörs, men del

_____________ år ändå en statlig arbetsplats.

Om arbetslösheten i Skaraborgs län

Vi fick för några veckor sedan besök av ett statsråd. Del var Olof Johansson som var nere i Skaraborgs län. Han berättade att nu står länet verkligen i tur att få statlig lokalisering. Då vill jag fråga; Vad har ni i regeringen för planer när det gäller att lägga statliga lokaliseringar till vårt

I likhet med Sten Svensson har jag också läst i länspressen all arbetsmarknadsministern skall besöka länet den 11 december. Vi hoppas att det dä skall spridas litet ljus i decembermörkret och att det inte blir ett lika tomt svar på de frågor som kommer att ställas i länet om den fortsatta sysselsättningen som del arbetsmarknadsministern i dag har gett här. När arbetsmarknadsministern besöker Skaraborgs län kommer han all möta ett län där arbetslösheten stiger till nivåer som aldrig tidigare skådats där. Det är ett län i kris i dag.

Jag hoppas att arbetsmarknadsministern verkligen hjälper till att sprida litet ljus i decembermörkret.

Anf. 13 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON:

Herr talman! Paul Jansson är inte nöjd med svaret på interpellationen. Får jag då kort rekapitulera vad Paul Jansson har frågat om och vad jag har svarat.

För det första frågade Paul Jansson om vad som görs för att bekämpa arbetslösheten i Skaraborg. Jag har svarat med att peka på de allmänna resurstillskott som regeringen har beslutat om och som det sedan är arbetsmarknadsstyrelsens uppgift att fördela. Dessa åtgärder förstärks nu.

För det andra har Paul Jansson frågat om ersättningen till arbetslösa. Jag har redovisat reglerna men också svarat alt jag inte är beredd alt nu initiera några ändringar i dessa regler, och jag har förstått att del heller inte är Paul Janssons mening.

I detta sammanhang vill jag gärna hjälpa till att avliva en del av de myter som Paul Jansson påpekar finns. Jag har försökt mig på den insatsen ofta, och jag syftar på myten att så många ungdomar inte vill ha något jobb utan i stället går på bidrag. Sanningen är ju den att av dem som är arbetslösa är i grova tal hälften arbetslöshetsförsäkrade, 10-15 % går på kontant arbetsmarknadsstöd, och de andra har ingen ersättning alls. Det är alltså väldigt många av de arbetslösa som dess värre inte har någon kontant ersättning. Det hindrar naturligtvis inte att det kan finnas undanlag från regeln att man hellre vill ha ett arbete än gå på bidrag, men- det är ju inte undantagen som skall få dominera debatten och verklighetsbeskrivningen.

För det tredje har Paul Jansson frågat vad jag tycker om att kommunerna gör stora insatser för att bekämpa arbetslösheten och ibland överväger alt höja skatten med detta som ett motiv. På det har jag svarat att jag menar att det är kommunernas eeet ansvar att fördela sina resurser och att fatta beslut

om eventuella skattehöjningar, men att regeringens och statsmakternas ekonomiska politik ju går ut på att expansionen bör begränsas till 1 %.

För det fjärde ger jag Paul Jansson rätt i alt jag inte har besvarat frågan om länsarbetsnämndens framställning om ökade anslag till beredskapsarbete. Jag ber om ursäkt för att det svaret uteblev. Mitt svar pä den frågan är att de resurstillskott som vi ger till arbetsmarknadspolitiken fördelas till AMS centralt och alt del sedan är styrelsens uppgift att utifrån det läge som råder på de regionala arbetsmarknaderna fördela anslagen. Den framställning som nu föreligger från AMS centralt och de framställningar som i några fall också har inkommit direkt från länsarbetsnämnderna bereds f. n. Svar till AMS kommer att ges inom kort, och sedan kommer arbetsmarknadsstyrelsen att i vanlig ordning besvara de framställningar och önskemål som finns från olika länsarbetsnämnder.

De resurstillskott som redan har skett i år när det gäller arbetsmarknadspolitiken har ju också kommit Skaraborgs län till godo. Det innebär att del nu finns långt fler människor i beredskapsarbete än förra året. Resurserna har räckt till kraftig höjning, just för att möta ett besvärligt arbetsmarknadsläge.

Jag har med svaret velat understryka att sysselsättningsläget i Skaraborgs län måste hjälpas upp genom en förbättring av den allmänna efterfrågan på arbetskraft. Det är därför som jag har pekat på de beslut som regering och riksdag har tagit beträffande den ekonomiska politiken. Vi ser nu att främst devalveringen, men också räntesänkning och momssänkning samt de uppskrivningar av valutor som har skett i andra länder, börjar ge effekt när det gäller svensk ekonomi. Orderingången expanderar, framför allt från exportmarknaderna. Men vi är också medvetna om att det tar ett tag innan effekterna märks på arbetsmarknaden, och det är ju därför som vi har ökat på del arbetsmarknadspolitiska insatserna under vinterhalvåret. Vi vet även -dess värre vet inte alla del eller har inte den insikten - att en betydande volym av arbetsmarknadspolitiska åtgärder också behövs under högkonjunkturer för att understödja den ekonomiska politiken. Många av dem som söker sig ut på arbetsmarknaden är ju i behov av hjälp med utbildning eller arbelslivspraktik för att kunna komma i fråga när det gäller de lediga platser som trots allt finns och som vi hoppas skall växa i antal under loppet av 1982.

Jag är, Paul Jansson, medveten om att sysselsättningsläget i Skaraborgs län är ansträngt och att det har försämrats. Om den hotbild som Paul Jansson målar upp med hänvisning till varselsituationen skulle förverkligas, måste naturligtvis ökade arbetsmarknadspolitiska insatser komma i fråga för länet.

Jag lyssnade med intresse till Sten Svensson när han presenterade sitt ålgärdspaket. Jag skall gärna fortsätta att ta del av de synpunkterna. Men jag vill framhålla att jag sällan har hört en moderat ge uttryck för så stor tilltro till statliga insatser, åtgärder och ingrepp av olika slag som kunde noteras i det ätgärdsprogrammet, i det här fallet relaterat till livsmedelsindustrin. När del gäller vissa inslag har jag emellertid lätt att instämma - detta att satsa på

5 Riksdagens protokoll 1981/82:31-33

Nr 32

Fredagen den

20 november 1981

Om arbetslösheten i Skaraborgs län

Nr 32

Fredagen den 20 november 1981

Om arbetslösheten i Skaraborgs län

lärlingsutbildning och en allmän stimulans för en vidareförädling av livsmedelsindustrin.

När det gäller de energipolitiska frågorna delar jag Sten Svenssons mening, att det nu är dags att gå till handling. Efter att under 1970-lalet i huvudsak ha ägnat oss åt att debattera energipolitik, så måste vi nu förverkliga de riktlinjer som riksdagen har fastlagt. I det sammanhanget måste alla enrolleras, såväl kommuner som näringsliv och enskilda. Naturligtvis skall staten driva på när det gäller allt detta.

För Skaraborgs läns vidkommande har regeringen tagit ett beslut om att ge resurser till en försöksverksamhet med etanolframställning. När det gäller energiverket och omorganisationen av den administration som redan finns, så har jag under de senaste veckorna haft ett stort antal uppvaktningar från olika landsändar. I går tog jag emot representanter för Skövde kommun, vilka beskrev den kommunens förutsättningar samt länets förutsättningar att bereda en god lokalisering för energiverket.

I övrigt gäller ju att decentraliseringsdelegationen - jag kommer då in på Gösta Signells fråga-jobbar aktivt med att hitta möjligheter när det gäller att omlokalisera eller decentralisera statlig verksamhet. Regeringen återkommer i båda de här frågorna senare i vinter. Men det är klart att rent allmänt gäller att uppgiften är svår i ett läge när den statliga förvaltningen hålls i strama tyglar och när det snarare är ett mycket utbrett önskemål att vad som kallas för byråkrati skall hållas tillbaka. Men det är regeringens fasta föresats att söka åstadkomma en decentralisering inom den byråkrati som ändå måste finnas.

Till slut, herr talman, vill jag något kommentera herr Signells synpunkter när det gäller kommunerna. Naturligtvis har kommunerna att inom de resursramar som står till deras förfogande göra en prioritering. Jag är tacksam för att så många kommuner gör en prioritering som innebär att man vill medverka i arbetslöshetsbekämpningen. Vi har inget övrigt att önska när det gäller kommunernas medverkan. Trots de farhågor som har funnits inledningsvis har det inte varit alltför svårt att med kommunernas hjälp skaka fram de beredskapsarbeten som behövs och som kan inrättas inom ramen för de resurser som står till förfogande. Jag har med stort intresse noterat de åtgärder som flera kommuner har vidtagit för att särskilt hjälpa ungdomarna till utbildning och arbetslivspraktik.

Men längre än så vill jag inte gå. Det måste ju ankomma på kommunerna själva att bestämma vilken prioritering de är beredda att göra med de resurser som står till buds, resp. om de anser sig föranlåtna att ytterligare höja utdebiteringen.

Anf. 14 PAUL JANSSON (s):

Herr talman! Jag är tacksam för att arbetsmarknadsministern så klart och entydigt vill hjälpa till att avliva myten om ungdomar som går och hämtar bidrag och inte vill ha jobb. Det vore bra om han sedan också - det är kanske litet svårare - kunde hjälpa till med att avliva en annan myt, nämligen föreställningen att en ändring av Åmanlagarna och införande av möjlighet till

provanställning skulle vara så revolutionerande och lätta på trycket när det gäller ungdomsarbetslösheten. Jag tror att Sten Svensson något var inne på defta.

När2 500 ungdomar går arbetslösa i Skaraborgs län, finns det då anledning att tro att ökade möjligheter till provanställning - från nuvarande tre månader enligt kollektivavtal till sex månader - på något avgörande sätt skulle hjälpa till att klara sysselsättningen för alla dessa ungdomar? Det vore bra om arbetsmarknadsministern även i det avseendet ville hjälpa till att avliva de myter som sprider sig, inte minst i näringslivet, på dessa områden.

Liksom arbetsmarknadsministern höjde jag något på ögonbrynen när Sten Svensson med emfas talade om sin näringspolitiska katalog, där han i så stor utsträckning litade till staten när det gäller att klara dessa uppgifter. Detta verkar för en socialdemokrat ganska förhoppningsfullt. Jag har i princip ingenting emot de uppslag som Sten Svensson har redovisat. De ligger i linje med några av de motioner som också vi har väckt här i riksdagen beträffande förädlingsindustri för livsmedel osv. När det gäller Ranstadfrågan är som bekant Sten Svensson och jag helt överens på många punkter. Men om Sten Svensson är beredd all ställa upp pä den linje som innebär att vi ger staten möjligheter- ökat inflytande och ökat ansvar- att klara dessa uppgifter, sä skall jag naturligtvis vara med och hjälpa till i det avseendet.

Ingemar Eliasson svarade pä frågan hur det skulle gå med länsarbetsnämndens extrapengar. Det var det vanliga svaret, att medlen får tas ur den ram som tilldelas AMS centralt. Som arbetsmarknadsministern känner till accepterar vi socialdemokrater inte den låga tilldelning för arbetsmarknads-politiska åtgärder som trumfades igenom för en vecka sedan här i riksdagen. Vi menade att det var bättre att inte över huvud taget göra någon momssänkning utan använda dessa pengar för att ge AMS de medel som AMS har begärt. Om man hade fått dem, hade ju också möjligheterna för Skaraborgs län blivit betydligt större. Nu lever man under knapphetens kalla stjärna. Jag är mycket bekymrad över att man kanske inte får mera pengar till länet, eftersom läget där ser ut som det gör och eftersom svårigheterna är stora även på andra håll. Jag påstår därmed inte att problemen i Skaraborgs län är de värsta i landet, men vi kommer nu ändå i en situation där arbetslösheten i vissa kommuner - såsom i min egen hemortskommun Töreboda-ligger på över 5 %. Det är 300 arbetslösa i den kommunen. Detta visar att vi nu ligger betydligt över riksgenomsnittet när det gäller de här problemen.

Jag skall ge arbetsmarknadsministern den elogen att han inte den här gången - som vid andra tillfällen då vi har diskuterat Skaraborgs läns sysselsättningsproblem här i riksdagen - säger: Det är så bra ställt i länet, er sysselsättning är mycket bättre än i landet i övrigt, er industrisysselsättning är mycket högre än på andra håll. Så småningom har det trängt igenom till regeringen - och del vill jag då notera - alt problemen i Skaraborg börjar bli betydligt större än vad man tidigare räknat med.

Nu säger arbetsmarknadsministern att om den hotbild av varselsituationen

Nr 32

Fredagen den 20 november 1981

Om arbetslösheten i Skaraborgs län

Nr 32

Fredagen den 20 november 1981

Om arbetslösheten i Skaraborgs län

som jag redovisade här skulle bli verklighet, är man beredd att sätta in resurser. Vi tackar naturligtvis för det, men då är det faktiskt för sent, för om de här varslen utlöses, då tar det ändå en viss tid att få de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna "i sjön", så all säga. Detta har från länsstyrelsens sida vid upprepade tillfällen framhållits. Så skedde särskilt när vi bad om en ökad satsning på byggandet. Det var en enig länsstyrelse som gjorde det uttalandet -där var även Sten Svensson med, såvitt jag vet. Får vi inte fart på byggandet i landet, blir det väldigt besvärligt för näringslivet i Skaraborg, eftersom just den sektorn har så stor betydelse för vår del beträffande byggnadsmaterialindustrin osv.

Om nu arbetsmarknadsministern vill göra någonting speciellt för Skaraborgs län, tycker jag inte att han skall vänta med det tills hotbilden har omsatts i verkligheten - då är det faktiskt för sent. Starta litet tidigare, ha litet framförhållning! Då kanske vi har en möjlighet att lösa problemet.

Anf. 15 STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Jag skulle vilja råda arbetsmarknadsministern alt sedan, när riksdagsprotokollet föreligger i tryck, i lugn och ro gå igenom mitt anförande ytterligare en gång. Då kommer han att finna att jag har pekat på att staten redan är engagerad på det jordbrukspolitiska området. Vad saken gäller är att minska de regleringar och handelspolitiska hinder som staten redan har infört. Det finns ju inget område som är så genomreglerat som det jordbrukspolifiska området. Jag talar inte, Ingemar Eliasson och Paul Jansson, om ytterligare statliga ingrepp och styrning, utan jag talar om att åstadkomma ökad statlig stimulans och om åtgärder för att stimulera enskilda initiativ i näringslivet.

Jag har också föreslagit att man skall ta upp förhandlingar med EG och att man skall se över våra bilaterala jordbruksavtal med Finland och Norge för att få till stånd ömsesidiga lullreduktioner även för högförädlade livsmedel. Och vem skall föra dessa förhandlingar, om inte staten? Jag tror att arbetsmarknadsministern missuppfattade mig på den punkten. Jag har pläderat för statens medverkan till att öka förutsättningarna för att åstadkomma enskilda initiativ ute i näringslivet genom att underlätta saker och ting, minska regleringar, byråkrati och handelspolitiska hinder. Det är det som det handlar om.

Får jag dessutom påminna Ingemar Eliasson om att den arbetsgrupp som föreslog inrättandet av exportorganet Swedish Food Promotion tillsattes av trepartiregeringen. Dess förslag är nu ute på remiss, och i förra veckan lovade jordbruksministern i ett frågesvar här i kammaren att rapporten kommer att läggas till grund för förslag från regeringens sida i det här syftet. Jag har i dagens debatt med utgångspunkt i gruppens principförslag utvecklat en rad idéer till konkreta åtgärder. Jag tycker att det var litet onödigt att ge mig slängen om att det skulle vara en plädering för statliga ingrepp. Det är bättre att ta fasta på de konkreta förslagen och att försöka beakta dem i det fortsatta beredningsarbetet, såsom regeringen också kommer att göra på detta område.

Herr talman! Jag är emellertid glad för att Ingemar Eliasson tog fasta på mina förslag på detta liksom också på det energipolitiska området och för att han förklarade sig villig att när han kommer till oss den 11 december närmare sätta sig in i våra problem och lyssna på företrädarna för myndigheter, näringsliv och andra intressenter, både på länsplanet och på lokalplanet. Då kommer han säkerligen att få god vägledning i det fortsatta arbetet. Jag är tacksam för att Ingemar Eliasson med anledning av mina förslag har givit denna utfästelse.

Jag vill sedan vända mig till Paul Jansson. När vi talar om att öka möjligheterna till provanställning hänvisar han till att det finns avtal i olika sammanhang. Han säger också att det inte erfordras någon lagändring om provanställning. Då kan det vara bra för Paul Jansson att veta hur sådana avtal som han pekar på kan se ut. Jag vill som exempel anföra ett avtal från verkstadsindustrin, där det heter i 16 § 1 mom.:

"Med stöd av lokal överenskommelse kan arbetsgivare och arbetare utöver lagens bestämmelser skriftligen komma överens om anställning för begränsad lid. Sådan överenskommelse kan träffas i fall, där sociala, medicinska eller andra särskilda skäl föreligger och får ej överstiga tre månader.

Anställning av skolungdom under ferier gäller för begränsad tid."

Herr talman! Av detta citat ur ett avtal av den typ som Paul Jansson åberopar framgår att man där inför inskränkningar och restriktioner. Vad vi önskar få till stånd är en generell, inte på något sätt villkorad rätt till provanställning upp till sex månader. Nu kommer förhoppningsvis ett sådant förslag. Med tanke på att regeringen hade utlovat detta till den 6 november tycker jag dock att det är anmärkningsvärt att vi ännu inte har fått se något sådant förslag. I dag skriver vi den 20 november, och såvitt jag vet har något förslag ännu inte kommit på riksdagens bord. Det är tråkigt. Jag tror att ett sådant förslag kan bidra till att förbättra sysselsättningsläget för våra ungdomar.

Nr 32

Fredagen den

20 november 1981

Om arbetslösheten i Skaraborgs län

Anf. 16 SVEN-GOSTA SIGNELL (s):

Herr talman! I den del av arbetsmarknadsministerns svar vilken gällde lokaliseringar till Skaraborgs län lämnades inget definitivt besked. Svaret var på den punkten liksom i övrigt riksinriktal. Men jag tror ändå att jag kan hysa en liten förhoppning, eftersom en representant för regeringen tidigare besökt Skaraborgs län och talat om detta län i lokaliseringssammanhang. Jag förmodar alt det nu som under de socialdemokratiska regeringarnas fid är så att regeringen fungerar som ett lag, där man samarbetar och inte gör solouttalanden. Jag förmodar att det ligger någonfing i det som sagts. Jag är i så fall tacksam för beskedet på den punkten.

Jag är dock inte nöjd med hänvisningen till kommunernas egna möjligheter. Kommunernas medverkan har, som arbetsmarknadsministern säger, varit mycket god - det tycker också jag. Men vad beror denna medverkan på? Jo. helt enkelt på att kommunerna har känt sig tvingade till den, till stor del på grund av regeringens oförmåga att klara uppgifterna. Men ha inte en

Nr 32

Fredagen den 20 november 1981

Om arbetslösheten i Skaraborgs län

alltför stor tilltro till att kommunerna i framtiden skall kunna klara dessa! Jag sade förut att kommunernas resurser är mycket ansträngda. Man kan i fortsättningen inte ställa så stora förhoppningar på dem, utan det måste bli staten som åtar sig det arbetsmarknadspolitiska ansvaret.

Mitt hemlän är uppdelat på 16 kommuner. Länets litenhet gör alt det inte blir så höga siffror i varje kommun. Som Paul Jansson sagt är siffrorna för länet som helhet dock katastrofala. I min hemkommun Skövde har vi i dag omkring 1 000 arbetslösa, mest ungdomar. Det är deprimerande att se.

Jag blir litet rädd när arbetsmarknadsministern säger, att om läget blir ännu mer besvärligt i Skaraborgs län, skall resurser sättas in. Släng inte ut livbojen när den nödställde har sjunkit - gör del innnan han sjunker!

Sedan vill jag bara säga några få ord till Sten Svensson. Vi känner inte igen honom från debatterna vi har haft hemma i Skaraborg. Då har han inte varit någon förespråkare för socialistiska insatser och planhushållning. Men jag tycker att mycket av det som sades i Sten Svenssons inlägg här var bra. Inte skall han be om ursäkt. Var i stället stolt över detta anförande, Sten Svensson! Jag tycker att mycket var bra i anförandet. Och om Sten Svensson i kväll har med sig samma uppfattning hem till Skaraborg, så skall vi i samverkan se till att förverkliga mycket av det som han här har föreslagit, eftersom det är gamla socialdemokratiska idéer.

Anf. 17 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON:

Herr talman! Får jag först något kommentera frågan om provanställning, som Paul Jansson tog upp. Nu kommer förslaget rörande provanställning, och jag hoppas att riksdagen fattar beslut om alt under nästa år, närmare bestämt fr. o. m. den 1 april, i lag tillåta provanställning, Vi har i detta förslag tagit fasta på den ordning som gäller på arbetsmarknaden och i första hand låtit avtalen på ijänstemannaområdet vara till vägledning. Det som anses riktigt och nödvändigt i avtal mellan de parterna måste också kunna tillämpas på resten av arbetsmarknaden och därmed kunna upphöjas till lag.

När det gäller förväntningarna på effekterna av denna möjlighet till provanställning har jag kanske, Paul Jansson, en något mer realistisk syn än den som det har getts uttryck för från visst håll inom näringslivet. Men när vi nu vidtar denna i princip riktiga åtgärd, vill jag rikta en uppmaning till näringslivet; Lev nu upp till de löften som har ställts ut! Genom förslaget ges den begärda möjligheten till provanställning, så nu kan de olika näringslivsorganisationerna uppmana sina medlemsföretag att hålla'de löften som har givits. Klarar man av att infria bara en del av dessa löften, kommer sysselsättningsläget för ungdomar att förbättras. Jag har själv gett uttryck för den uppfattningen att, om en enda pojke eller flicka kan beredas arbete utan att tryggheten försämras för dem som redan har arbete, regeländringen är motiverad.

Så några ord om balansen mellan generella ekonomisk-politiska insatser och arbetemarknadspolitik, som naturligtvis alltid är värd att diskutera. Den fråga som nu har varit aktuell var i vilken grad man skulle sänka momsen och i vilken utsträckning dessa resurser i stället skulle användas för arbetsmark-

nadspolitiska insatser. Här finns del naturligtvis en alldeles klar koppling. Låt mig ta ett exempel. Om vi med en hög moms förorsakar att omsättningen i detaljhandeln sjunker, påverkar detta givetvis möjligheterna för butikerna alt behålla eller öka antalet anställda. I ett sådant läge är det mycket svårt att övertyga butikerna om att i stället ta emot beredskapsarbetare.

Vi kan alltså inte försämra efterfrågan på arbetskraft med den ena handen för att sedan genom utbetalningar försöka kompensera med den andra. Vi måste i huvudsak se till att det finns en spontan efterfrågan. Det var detta som motiverade förslaget om den momssänkning som nu genomförts.

Varselreglerna är införda för att arbetsförmedlingarna och länsarbetsnämnderna skall få erforderlig tid för att hjälpa berörda med omställningsåtgärder av olika slag. Under den tid som nu aktuella varsel ligger kan vi till att börja med hoppas och förvänta oss att de ekonomisk-politiska åtgärderna ger viss effekt på efterfrågan på arbetskraft och att vi inom de lediga platsernas ram, med platsförmedlingens hjälp, kan förmedla de berörda till andra arbeten. Vi kan också hoppas att arbetsmarknadsutbildning dras i gång för dem som måste byta jobb. På den punkten finns fortfarande kapacitetsutrymme. Enligt uppgift gäller det också Skaraborgs län. I övrigt måste vi naturligtvis, om detta inte räcker, se till att ytterligare arbetsmarknadspolitiska åtgärder sätts in, främst då beredskapsarbeten.

När det gäller Sten Svenssons synpunkter på vad som kan göras så verkar det som om oppositionen till höger och vänster vill förena sig om åtgärder som ställer större krav på statliga insatser. Sten Svensson värjer sig, och jag får väl då lita till alt det inte är ökade statliga ingrepp som efterfrågas utan initiativ från statens sida för att minska regleringen. I de delarna instämmer jag naturligtvis i ambitionen att vi skall "avkrångla" så långt det någonsin är möjligt.

När det gäller jordbrukspolitiken har vi emellertid att se till vad som är nödvändigt för vår självförsörjning. I övrigt skall jag inte gå in på jordbruksministerns domäner, men jag har naturligtvis ett allmänt intresse av att följa förändringarna där, i den grad de påverkar sysselsättningsläget.

Sten Svensson får ändå förstå, att när det i ett åtgärdsprogram talas om ökad statlig stimulans så brukar det kosta pengar. Det var med den förlängda reflexen jag reagerade här.

När det gäller propositionen om anställningsskyddslagen kan jag meddela Sten Svensson att den kom till riksdagen i går, enligt uppgift, och jag hoppas att den nu finns i postfacken här ute.

Slutligen vill jag, herr talman, till herr Signell säga ytterligare ett par ord om läget för ungdomarna och kommunernas ansvar. Skolan har ju nu ansvaret för ungdomarna upp till 18 år - en uppgift som skolan i huvudsak klarar mycket bra. Men det krävs ju statliga medel och statliga initiativ när det gäller att utvidga utbildningsmöjligheterna. Jag har fått en uppgift om att man i Skaraborgs län har dragit i gång yrkesintroduktion, introduktionsprogram och lärlingsutbildning för 445 ungdomar. Allt fler ungdomar omfattas alltså av dessa åtgärder. Det är en omläggning av politiken, som herr Signell

Nr 32

Fredagen den 20 november 1981

Om arbetslösheten i Skaraborgs län

Nr 32

Fredagen den 20 november 1981

Om arbetslösheten i Skaraborgs län

tidigare inte alls gillade, som nu ser ut all ge allt fler ungdomar den hjälp de behöver, nämligen en brygga över från skolan till arbetslivet.

Antalet beredskapsarbeten för ungdomar har ökat från 154 förra hösten till 520 nu i oktober. Det är alltså en mycket kraftig insats från statens sida inom arbetsmarknadspolitiken för att komma ungdomarna till hjälp.

Det är mot denna bakgrund, herr Signell, inte särskilt motiverat alt tala om att vi rullar över ansvaret på kommunerna.

Anf. 18 PAUL JANSSON (s);

Herr talman! Jag vill först säga till den nye planhushållaren Sten Svensson att han nu skall stå på sig och inte låta sig skrämmas av de små rallarsvingar som han har fått av arbetsmarknadsministern. Om Sten Svensson har den uppfattning som han gav uttryck åt här, att staten bör gå in mera och hjälpa till i olika sammanhang när det gäller att lösa näringspolitiska frågor och även den framtida utvecklingen på olika håll, inte minst i Skaraborgs län, och om han står på sig, så kan jag, som herr Signell tidigare sade, lova att vi skall backa upp dessa idéer ganska kraftigt.

Jag är tacksam för att arbetsmarknadsministern ville vara med om att åtminstone till hälften avliva en myt beträffande provanställningarna. Arbetsmarknadsministern var så pass öppen att han sade att han är medveten om att saken har överdramatiserats ute i näringslivet, och det är precis vad som har skett. När man träffar näringslivsföreträdare-vi hade en debatt med sådana häromkvällen, där Sten Svensson var med - får man intrycket av att det är så besvärligt med dessa Åmanlagar och arbetsmarknadslagar att det svenska näringslivet förkvävs. Men så är det ju inte. Det medges också från mera sansat håll, när man tar upp denna diskussion. Men detta hindrar inte att jag hyser tvivel om att förslaget om en utökad, generell provanställning kommer att få särskilt stor betydelse. Nu skall ju förslaget prövas av riksdagen, och det är då viktigt att man beaktar vad arbetsmarknadsministern sade, nämligen alt det gäller att näringslivet och företagarna tar sitt ansvar. Det var bra att detta blev utsagt i den här frågan.

Arbetsmarknadsministern säger vidare alt varslen är till för att ge erforderlig tid till länsarbetsnämnderna för att de skall kunna ställa om sig och skaffa fram nya jobb, och det är klart att det är så. Men samtidigt måste ju varslen betraktas som något man har för att ge rådrum och erforderlig tid även för att planera för beredskapsarbeten, när det blir nödvändigt. Med den ekonomiska politik som förs och som vi är motståndare till kan jag inte se att momssänkningen åren åtgärd som skulle komma attfå en sådan betydelse att det plötsligt blir en massa nya jobb. Jag tillåter mig, tillsammans med mitt parti i övrigt, att tvivla på effekterna av den åtgärden. Där står våra uppfattningar emot varandra, men det skulle vara bedrövligt om det visar sig att den här satsningen, som regeringen tror på, slår fel och man samtidigt "avlövar" arbetsmarknadsverket de möjligheter del måste ha om sysselsättningskrisen fördjupas ytterligare. Det finns ändå tecken som lyder på detta, och det finns också tecken som tyder på att den högkonjunktur som vi väntat på och som är försenad med ett år blir försenad ytterligare. Det håller som

bekant på att vända sig nu i Förenta staterna, vilket jag hoppas att arbetsmarknadsministern har lagt märke till. Då kan vi komma i den situationen att vi måste ha ett starkt inslag av arbetsmarknadspolitiska insatser, så att vi inte slänger ut ännu flera människor i arbetslöshet. Särskilt viktigt är det att vi inte ökar svårigheterna för ungdomarna.

Den senare delen av debatten har emellertid ändå medfört att arbetsmarknadsministern torde ha fått upp ögonen för de problem vi har i Skaraborgs län. Jag är tacksam för att han, i motsats till andra borgerliga statsråd, inte har upprepat de gamla slagorden och klyschorna, att Skaraborgs län har det så bra att man egentligen inte behöver göra några insatser där.

Nr 32

Fredagen den 20 november 1981

Om arbetslösheten i Skaraborgs län

Anf. 19 STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Jag vill ännu en gäng understryka värdet i det som arbetsmarknadsministern gav uttryck för, även om vi i sak är oeniga om olika frågor på det skattepolitiska området, nämligen att vi skall inrikta alla våra ansträngningar på att åstadkomma balans i den svenska ekonomin och prioritera generellt verkande åtgärder för att skapa bättre förutsättningar för näringslivet att utvecklas. Det är i linje med denna politik som jag vill att staten på motsvarande sätt skall ta initiativ för att minska regleringar och öka förutsättningen för att ge ett större utrymme för enskilda initiativ på bl. a. livsmedelsområdet. Det är ju statens uppgift att skapa förutsättningar, men arbetena i sig skall åstadkommas av enskilda företag.

Jag har alltså pläderat för bättre villkor och bättre förutsättningar för att investera, bygga ut och skapa flera sysselsättningstillfällen inom livsmedelsindustrin. Detta skall ske genom stimulansåtgärder som gör det mera lönande för de företag som redan finns och för dem som ämnar nyetablera på området att beräkna kalkyler för en dylik satsning. Att det här uppfattas som en plädering för planhushållning är mig en gåta, men det är positivt om nu socialdemokraterna Paul Jansson och Sven-Gösta Signell tycker alt de vill ställa sig bakom detta. Även om de gör en felaktig tolkning av innebörden i min politik, så är jag ändå glad över att kunna konstatera att man vill ställa sig bakom en satsning som går ut på att vi skall öka förädlingsverksamheten inom livsmedelsindustrin i syfte alt skapa flera arbetstillfällen och att vi skall salsa mer på export. Därigenom får vi möjligheter att utveckla samhället vidare.

Får jag till sist, herr talman, också påpeka en sak som rör arbetsmarknadsministerns kommentarer till vad jag sagt när det gäller stimulansåtgärder.

Jag sade när det gäller energiområdet att man inte skulle gå i traditionella banor och bara fortsätta alt använda statliga pengar till beredskapsarbeten, utan i första hand i stället använda dessa medel till att sänka arbetsgivaravgifterna med inriktningen att ge servcie och stimulans för skogsägarna att med bibehållet arbetsgivaransvar själva uppfylla sin röjningsplikt. Det var det jag var ute efter. Om staten med olika åtgärder skapar stimulans så är detta inte att uppfatta som någon styrning, utan härigenom skapar man bättre förutsättningar för det enskilda initiativet att göra sig gällande. Det är delta det handlar om.

Nr 32

Fredagen den 20 november 1981

Om arbetarskyddsreglerna för ungdomars arbete inom sjukvården

Anf. 20 PAUL JANSSON (s):

Herr talman! Jag vill säga ett par ord till Sten Svensson, eftersom det han sade är intressant när det gäller möjligheterna att skapa jobb i Skaraborgs län.

När det gäller industrin för förädling och vidareförädling av livsmedel hade Arne Blomkvist och jag vår första motion i riksdagen 1965. Vi har tidigare varit överens om att vi skall försöka utveckla den här näringsgrenen och göra mer färdiga produkter hemma i Skaraborgs län av den stora råvarubas som vi har på jordbrukssidan. Om Sten Svensson nu ställer upp på de gamla krav som vi haft i snart 20 år, blir man naturligtvis tacksam för att få det stödet.

Den gången handlade det om att staten skulle medverka till att starta en förädlingsindustri för livsmedelsprodukter på Varaslätten. Visserligen avslogs den motionen då, men bankoutskottet, som behandlade detta ärende, skrev att om det blir nödvändigt i framtiden, så var man inte främmande för att staten kunde gå in även på det området. Mot den meningen reserverade sig då samtliga borgerliga ledamöter på Skaraborgsbänken och röstade emot detta uttalande.

Sten Svensson har visat intresse för detta område. Han är yngre och har kanske en vidare blick än de tidigare borgerliga ledamöterna på Skaraborgsbänken. Kanske kan Sten Svensson vara med på att man med statlig hjälp i en eller annan form drar i gång en sådan verksamhet för att åstadkomma ett bättre näringsliv hemma i Skaraborgs län. Jag hoppas bara att han alltfort står fast vid de synpunkter han ursprungligen framförde här i kammaren.

Anf. 21 STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Självfallet står jag fast vid alla de konkreta förslag som jag framförde i mitt första anförande. Jag konstaterar att alla goda krafter nu måste samlas för att åstadkomma sysselsättning och utveckling. Arbetsmarknadsläget i vårt län är ju mycket allvarligt, och vi måste överväga alla tänkbara åtgärder för att engagera våra ungdomar och skapa en framtid för dem, så att de kan stanna kvar och få utbildning och arbete inom sitt eget län.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på interpellation 1981/82:59 om arbetarskyddsreglerna för ungdomars arbete inom sjukvården

Anf. 22 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON:

Herr talman! Pär Granstedt har frågat mig om jag är beredd att se över

gällande arbelarskyddsregler så att inte anställning inom sjukvården av

17-åringar med vårdutbildning försvåras i onödan. Bestämmelserna om minderåriga i arbetslivet sågs över ingående i

samband med arbelsmiljölagens tillkomst. En utgångspunkt för de föränd-

ringar som då gjordes var att reglerna skulle utformas så att de befrämjar ungdomars yrkesutbildning och inte avskärmar ungdomar från arbetslivet.

I arbetarskyddsstyrelsens kungörelse om minderåriga i arbetslivet finns en lista på sådana arbeten som anses riskfyllda för ungdomar under 18 år. Inom vårdområdet är bl. a. arbete på akutmottagningar och intensivvårdsavdel-ningar förbjudna för minderåriga. I kungörelsen finns emellertid undantagsregler som innebär att ungdomar som genomgått utbildning för sådant arbete undantas från förbudet om de kan uppvisa läkarintyg om att risk för skadlig inverkan på hälsa eller utveckling inte föreligger. Således kan ungdomar som bara är 17 är när de lämnat gymnasieskolans vårdlinje beredas arbete inom i stort sett hela vårdområdet.

Det finns däremot inga generella undantag från bestämmelserna om minderårigas arbetstid i arbetsmiljölagen. Dispens måste i varje enskilt fall sökas hos arbetarskyddsstyrelsen. På vårdområdet förekommer relativt ofta arbetstidsscheman som inte ligger inom de tillåtna gränser som gäller för minderårigas arbetstid. I många fall förekommer också sådana arbetsscheman som av erfaren personal bedöms vara mycket påfrestande. Enligt vad jag har erfarit från arbetarskyddsstyrelsen är praxis att dispens beviljas för 17-åringar inom vårdområdet om det rör sig om mindre avvikelser från arbetstidsbestämmelserna.

Jag kan upplysa om att departementet f. n. behandlar arbetstidsutredningens förslag till ny arbetstidslag. Förslaget innebär bl, a, att yrkesinspektionen helt övertar dispensärenden om minderårigas arbetstid. En avsikt med detta är att förkorta handläggningsliderna och utnyttja den lokalkännedom som yrkesinspektionen har.

Enligt min mening är det viktigt att alla ansträngningar görs för att underlätta ungdomars möjlighet att få arbete. Lika viktigt är del också att se tillatt ungdomar i sina första kontakter med arbetslivet inte utsätts för sådana hälso- och olycksfallsrisker söm kan innebära men för deras fortsatta liv och yrkesverksamhet. Jag är därför inte beredd alt i dag generellt ompröva arbetarsskyddsreglerna för minderåriga.

Nr 32

Fredagen den 20 november 1981

Om arbetarskyddsreglerna för ungdomars arbete inom sjukvården

Anf. 23 PÄR GRANSTEDT (c);

Herr talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret på min interpellation.

Vi är alla starkt medvetna om att ungdomsarbetslösheten är ett av de största problem som vi har att brottas med i Sverige just nu, och mycket tyder väl på att det är ett vä.xande problem. I den allmänt besvärliga arbetsmarknadssituation som vi har i dag är ungdomarna de värst drabbade.

Att ungdomsarbetslösheten är så mycket högre än den genomsnittliga arbetslösheten har i och för sig flera orsaker. Men en viktig orsak är alt ungdomarnas arbetsmarknad är mycket mer begränsad än de vuxnas. Särskilt gäller det naturligtvis ungdomar under 18 år. Realiteten är att det inte finns så förfärligt många jobb som de kan ta. Många arbeten faller bort därför att man ställer krav på utbildning och yrkeserfarenhet som ungdo-

Nr 32

Fredagen den 20 november 1981

Om arbetarskyddsreglerna för ungdomars arbete inom sjukvården

marna inte kan ställa upp med. Men många arbetsuppgifter omöjliggörs också av olika typer av arbetarskyddsregler som gäller speciellt ungdomar under 18 år.

Det är naturligtvis viktigt - det är vi väl också eniga om - alt på olika sätt skydda ungdomar mot orimliga påfrestningar i arbetslivet som har att göra med arbetsmiljöns utformning, arbetets art eller arbetstiderna. Det är alldeles givet att vi inte får skapa en situation där ungdomarna riskerar hälsa eller t. o. m. liv på grund av bristande arbetsmiljö. Det kan möjligen sägas att man inte heller skall utsätta vuxna för sådana situationer, men särskilda hänsyn bör naturligtvis tas till ungdomar.

Samtidigt är det viktigt att inte lägga onödiga hinder i vägen för ungdomarnas inträde på arbetsmarknaden. Vi måste vara på det klara med alt i den mån alternativet för en ung människa är arbetslöshet, kan del många gånger vara det skadligaste av allt. Vi vet att arbetslöshet i inledningen av ett skede där man skulle börja sitt yrkesverksamma liv kan skapa mycket stora, långsiktiga problem och leda till utslagning av ungdomar, missbruksproblem osv.

Jag tror därför att det är viktigt - när man ser pä dessa arbetsmiljö- och arbetstidsregler - alt också fundera litet över vad som kan bli alternativet för många ungdomar.

Min interpellation har sin bakgrund i att man inom sjukvården upplever att det finns begränsningar som kraftigt försvårar möjligheterna alt anställa unga människor, både sådana som saknar utbildning och sådana som har vårdutbildning.

De här begränsningarna gäller bl. a. vilka områden unga människor får vara verksamma inom. De begränsningar som finns nämndes lite grand i svaret. Faktum är att begränsningarna är mer omfattande än vad som framgår av den exemplifiering som fanns i svaret. Såvitt jag förstår gäller del , intensivvårdsavdelningar, infektionsavdelningar, operationsavdelningar, brännskadeavdelningar, akutmottagningar, avdelningar för sluten psykiatrisk vård, toxikomanvård, dialysarbeten och arbete vid mikrobiologiskt laboratorium. Kvar blir då i princip medicinsk och kirurgisk vård samt långtidsvård.

Förutom de allmänna begränsningarna, där vissa vårdsektorer är helt uteslutna, finns det krav på anpassning av arbetsuppgifterna för alt de skall passa ungdomarna och stämma med deras förutsättningar. Det krävs alltså en individuell anpassning och i vissa fall även särskild handledning. Del är alltså ett ganska omfattande regelverk som man måste tillämpa.

Nu menar arbetsmarknadsministern i sitt svar att den undantagsregel som finns i den aktuella arbetarskyddskungörelsen, 1980:13. innebär all om man har någon form av vårdutbildning så får man alltid utföra det jobb man är utbildad för. Jag tycker att den tolkning som arbetsmarknadsministern gör är värdefull. Uppenbarligen gör man inte alltid den tolkningen ute på fältet. I varje fall har delta upplevts som ett konkret problem pä många hall, och man har inte uppfattat kungörelsen på det sättet att det är riktigt så lätt att anställa ungdomar som genomgått vårdutbildning på de jobb de utbildats för. Det är

också viktigt att klargöra om undantagsregeln också gäller dem som genomgått 40 veckors yrkesintroduktion, eftersom många unga människor är 17 år då de har genomgått den och då har påtagliga svårigheter att få anställning inom sjukvården. Vi har dessutom kvar problemen att engagera icke yrkesutbildad ungdom inom sjukvården.

Ett annat problem som berörs i min interpellation och även i svaret gäller arbetstidsreglerna. Det är också här givet att man inte skall utsätta ungdomar för orimligt påfrestande arbetstidsscheman. Det borde man, som sagt var, inte heller utsätta vuxna för. Men det är också viktigt att man ser praktiskt på problemet. Det finns dispensmöjligheter, som arbetsmarknadsministern påpekade. Men också här upplever man praktiska svårigheter. Jag har framför mig ett tjänsteutlätande från sjukvårdsdirektören i Stockholms läns landsting. Han berättar att landstinget i Stockholms län vid upprepade tillfällen har begärt dispens som har avsett arbete mellan kl. 20.00 och kl. 21.00 några gånger per vecka för 17-åringar med vårdutbildning. Dessa dispensansökningar har alltså regelmässigt avslagits av yrkesinspektionen. Det kan ifrågasättas om detta att arbeta mellan 20.00 och 21.00 på kvällarna några gånger per vecka är att utsätta 17-åringar för alltför stora påfrestningar. Man kan i synnerhet fråga: Om de arbetstiderna är orimliga för 17-åringar, varför är de då så riskfria för I8-åringarna? Det är egentligen bara ett årsskifte som behövs för att de här reglerna skall upphöra att gälla.

Den decentralisering av beslutsfattandet pä det här området som arbetsmarknadsministern aviserade i sitt svar tror jag i och för sig är positivt. Helt klart har handläggningstiderna för sådana här dispensansökningar i sig varit ett betydande problem, och även det har upplevts som ett stort hinder för att anställa ungdomar. Men det är också viktigt, tror jag, att yrkesinspektionen då får sådana direktiv när det gäller handläggningarna att man undanröjer onödiga hinder i fråga om arbetstidsreglerna, alt man ser någorlunda generöst på arbetstiderna för ungdomar som kanske har ett halvår kvar tills de blir 18 år och får större frihet på arbetsmarknaden. Det gäller att inte ha en massa regler och bestämmelser som krånglar till tillvaron för de unga i onödan.

Sammanfattningsvis, herr talman, vill jag säga att del på det här området som på alla andra områden är viktigt att man inte låter det bästa bli det godas fiende. Det är viktigt att man inte för att undvika ett problem skapar ett annat, som många gånger kan vara större. Det är alltså viktigt att vi i vår i och för sig berättigade iver att skapa goda arbetsförhållanden och goda arbetsvillkor för de unga inte i stället kastar ut dem i arbetslöshet, något som ar betydligt sämre än vad vissa påfrestningar pä arbetsplatsen när det gäller arbetstid och annat kan vara. Jag hoppas alltså att arbetsmarknadsministern skall vara beredd att i den fortsatta handläggningen av dessa frågor gå något längre än interpellationssvaret antyder. .

Nr 32

Fredagen den

20 november 1981

Om arbetarskyddsreglerna för ungdomars arbete inom sjukvården

Anf. 24 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON: Herr talman! Jag tror att jag till att börja med vågar påstå att arbetarskyddsstyrelsen är mycket observant i sitt arbete med anvisningar och

Nr 32

Fredagen den 20 november 1981

Om arbetarskyddsreglerna för ungdomars arbete inom sjukvården

när det gäller att inte onödigtvis ställa upp hinder för ungdomars möjlighet alt få arbete. Vid genomgången av anvisningar för olika typer av arbete uppmärksammas detta ingående - att man inte onödigtvis ställer upp eller häller kvar begränsningsregler som kan hindra ungdomar. Samtidigt är det, som också Pär Granstedt utvecklade i sitt inlägg, en balansgång som skall gås mellan å ena sidan nödvändiga skyddsregler och å andra sidan intresset av att bereda ungdomar sysselsättning.

Jag tror att det är nödvändigt att just i det här fallet något erinra om bakgrunden. Bara för något eller några år sedan var rekryteringsläget på vårdsidan mycket svårare än i dag. Det var svårt att få tag på vikarier av olika slag. Del hände väl då att man ibland tog ganska vida svängar runt de arbelarskyddsregler som trots allt gäller för ungdomar. Om det var till följd av detta eller ej låter jag vara osagt, men sant är alt det inträffade ett antal ganska svåra olycksfall som gällde ungdomar under 18 år och att man därför från arbetstagarsidan slog larm om att man måste uppmärksamma vårdarbetet för ungdomar. Inom vårdsektorn är det - kanske till skillnad från vad många anser-ofta fråga om ett mycket tungt arbete. Del är bakgrunden till att reglerna kom till.

I ett läge där del är nödvändigt att bereda ungdomar fler arbetstillfällen skall man naturligtvis försöka klara av det men inte tumma på nödvändiga arbetarskyddsregler för ungdomar som ännu inte är fullvuxna. Tunga lyft och andra sådana arbetsmoment kan då vara mycket påfrestande och ge men för livet.

Det är också viktigt att komma ihåg att det är mycket vanligt med obekväma arbetstider inom vården. Långa arbetspass och korta nallvilope-rioder förekommer, främst under lördagar och söndagar. Del är vanligt med arbetstider på ca 12 timmar. Exempel finns i dag på arbetspass på ända upp till 14 timmar. En minskning av arbetspassens längd under lördagar och söndagar kan i och för sig schematekniskt åstadkommas genom tätare helgtjänstgöring för berörda personalkategorier. Sjukvårdspersonalen har i allmänhet att välja mellan att endera arbeta oftare under helgerna eller arbeta längre pass. Ofta väljer man det senare för att få mer sammanhängande ledighet. När del gäller ungdomar under 18 år uppkommer ju då problemet om man skall tillåta att de arbetar så långa pass som det kan bli fråga om.

Jag vill inte uttala mig om enskilda ärenden och inte ha någon bestämd mening om huruvida det bör vara tillåtet eller inte tillåtet för ungdomar under 18 år att arbeta efter kl. 20. Men det avgörande. Pär Granstedt, är kanske inte om de arbetar mellan kl. 20 och 21 utan när de påbörjar arbetspasset, dvs. hur långt det sammanhängande arbetspasset blir och hur ansträngande del sammanlagt kan sägas vara.

Slutligen vill jag hänvisa till att de här frågorna behandlas ingående i en nämnd där parterna är företrädda. Jag tror det kan vara en riktig tanke att man skall delegera dispensgivningsrätten till yrkesinspektionerna för att få in ännu mer av lokal kännedom och för att få en ännu snabbare handläggning när det ändå är fråga om dispens, och dispens måste ges.

Anf. 25 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Arbetsmarknadsministern säger att AMS är väldigt observant på de här frågorna och inte onödigtvis vill lägga hinder i vägen. Det är klart alt man gärna vill tro att del stämmer. Men tyvärr är väl detta inte alltid uppfattningen ute på fältet bland dem som praktiskt jobbar med dessa frågor, som försöker finna vägar all anställa unga människor och stöter sin panna blodig mot olika regler.

Visst skall man, som sagt, förebygga olyckshändelser bland ungdomar -det är vi alldeles på det klara med. Men vad vi här diskuterar är den situationen att en ung människa, som slutar sin vårdutbildning när hon eller han är 17 år, många gånger blir utestängd från praktiken, blir utestängd från det jobb som hon eller han har utbildat sig för på grund av regler som säger, all när vederbörande är 17årfår hon eller han inte jobba under de betingelser som här gäller. Om några månader eller ett halvår däremot - dä är det plötsligt O. K., då ställs inte längre dessa krav på arbetstider, på anpassningen till arbetsuppgifter osv. Det måste vara väldigt svårt att förklara för den här vårdutbildade 17-åringen varför arbetsuppgifter, som kommer att vara helt i sin ordning för henne eller honom om ett halvår, är otänkbara nu, när hon eller han just lämnat sin utbildning. I dagens arbetsmarknadsläge kan ju vederbörande tvingas till ett halvårs arbetslöshet för att hon eller han så att säga skall hinna växa i kapp reglerna.

Det här tycker jag är ett exempel på en beklagligosmidighet i hanteringen. Det är ju stor risk för att den unga människan under ett halvårs arbetslöshet tar myckel mer skada än vad som skulle ha blivit fallet om vederbörande hade haft litet besvärliga arbetstider osv. under den här perioden. Jag hoppas att den decentralisering av hanteringen av de här frågorna som arbetsmarknadsministern talar om kommer att leda till en smidigare beslutsordning och en generösare syn på reglerna, så att inte fixa data, fixa åldersprinciper ger alldeles orimliga resultat.

Det måste ändå vara väldigt angeläget i den här situationen att se till att ungdomarna får arbete. Även om man är medveten om bakgrunden till de arbetarskyddsbestämmelser som finns och som arbetsmarknadsministern redovisade, tycker jag all det i dag finns anledning att komma ihåg att alternativet för de här berörda ungdomarna många gånger är arbetslöshet. Man måste väga in den alternativa situationen för de unga när man bedömer hur man skall se på olika arbetarskyddsbestämmelser.

Som sagt, de grundläggande bestämmelserna för att förebygga olika typer av olyckor måste naturligtvis alltid respekteras. Där borde ambitionen snarare vara att se till att reglerna gäller för all personal och att man skall anpassa sjukvårdsarbetet så, att man kan minska olycksriskerna för alla. Annars tror jag att man måste få en något generösare syn på reglerna än vad vi har i dag.

Nr 32

Fredagen den 20 november 1981

Om arbetarskyddsreglerna för ungdomars arbete inom sjukvården

Anf. 26 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON: Herr talman! I det förra inlägget refererade Pär Granstedt till de anvisningar som nu gäller för minderåriga i arbetslivet och räknade upp vilka

Nr 32

Fredagen den. 20 november 1981

Om arbetarskyddsreglerna för ungdomars arbete inom sjukvården

arbetsuppgifter inom vårdarbetet som anses så riskfyllda att minderåriga där inte bör anlitas. Jag uppfattade det inte så all Pär Granstedt direkt föreslog någon ändring i den anvisningen, utan det handlar alltså om hur frågan om dispensmöjligheler skall hanteras.

Åldersgränser är naturligtvis alltid besvärliga alt hantera. De kan i det enskilda fallet te sig fyrkantiga. Pär Granstedt kan ju jämföra den här åldersgränsen med åldersgränsen för körkort. Det ter sig säkert också obegripligt för en pojke eller flicka som är sjutton och ett halvt år alt han eller hon skulle bli så väldigt mycket mera omdömesgill närarlonårsgränsen har passerats. Där finns vad jag vet inte heller någon möjlighet alt få dispens -den möjligheten finns här.

En åldersgräns har alltid sina svagheter. Ändå är den tillkommen för att förenkla handläggningen. I stället för att varje enskild individ skall inställa sig för myndigheten och bli besiktigad kan man utgå från vissa generella principer. Men i de fall där vederbörande kan förete läkarintyg på att en arbetsuppgift inte skulle vålla menlig skada kan alltså den som är under 18 år få dispens. Delta har tillkommit just för att få till stånd en smidig handläggning, för att den generella åldersgränsen inte skall få orimliga effekter.

I det fall som Pär Granstedt talar om - att arbetslöshetstidens längd för en enskild individ skulle bli orimligt lång, om inte en arbetsuppgift kan skakas fram - kan man säkert med god vilja och litet omorganisation inom vårdsektorn hitta en lämplig arbetsuppgift, om där behöver nyrekryteras.

Det verkar pä Pär Granstedt som om det skulle förekomma stora mängder dispensansökningar och en väldig hantering av sådana här frågor. Förra året handlade det om 100 ansökningar. I varje ansökan kunde flera ungdomar vara berörda, men det är alltså inte fråga om någon mycket stor ärendemängd. Det är-vågar jag nog säga-mycket fä ungdomar som hindras alt få en arbetsuppgift, därför all man pä det här området skulle ha osmidiga regler. Tvärtom bifalls de flesta ansökningar. Genom den åtgärd vi överväger - att decentralisera beslutsfattandet - hoppas vi alt besluten skall bli ännu bättre underbyggda och fattas inom ännu kortare lid än som f. n. sker.

Anf. 27 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Det är riktigt att man ibland kan tvingas sätta åldersgränser för alt få till stånd en smidig hantering. Men jämförelsen med körkortet hallar litet. På det här området har vi alltså en vårdutbildning som är så utformad att en stor del av dem som genomgår den avslutar den vid 17 års ålder, litet grand beroende på när pä året de är födda. Vi har vidare infört 40 veckors yrkesintroduktion, som man normalt påbörjar när man är 16 år. Eftersom den varar ett läsår är man normalt 17 år när man avslutar den. Den kan också vara ett slags vårdutbildning.

Vi har alltså i vår vishet byggt upp ett utbildningssystem som gör att stora grupper ungdomar är 17 år gamla när de avslutar sin vårdutbildning. Samma statsmakt har sedan satt upp en åldersgräns som gör att ungdomarna under normala förhållanden inte kan börja sitt arbete förrän de är 18 år. När man

upptäcker detta slås man naturligtvis av tanken att det är någonting som inte stämmer och att vi i onödan har krånglat till tillvaron för oss själva och framför allt för de ungdomar det gäller.

Arbetsmarknadsministern sade att det är få dispensansökningar - bara något hundratal. Del visar enligt hans uppfattning att det här inte skulle vara något stort problem. Jag tycker snarare att det visar att problemet möjligen är ganska stort. Det låga antalet dispensansökningar kan kanske bero på att man från arbetsgivarsidan helt enkelt inte vill ta på sig besväret med de ansökningar som behövs. Den goda viljan, som arbetsmarknadsministern talar om, kanske inte alltid finns i ett läge där arbetsgivaren har relativt stora valmöjligheter. Hade vi ett bra arbetsmarknadsläge och kanske rekryterings-svårigheter för sjukvårdshuvudmännen, hade situationen nog varit annorlunda. Men då hade det inte heller varit lika angeläget för de unga att få de här jobben, för då hade de haft valmöjligheter. Nu har vi en arbetsmarknad på arbetsgivarens villkor, och då är det inte alls säkert att arbetsgivaren driver den här frågan. Och de som kommer i kläm är de unga. Risken är därför att det begränsade antalet dispensansökningar bara visar att man helt enkelt inte tar sig besväret att gå vidare. Bakom den här siffran kan alltså dölja sig en mängd unga människor som får kalla handen - de får beskedet: Vänta tills du blir 18 år, då kan du kanske få jobb här. Och vad som kan hända den unga människan innan dess vet vi inte.

Jag tror alltså alt slutsatsen ändå blir att vi bör titta litet noggrannare på den här frågan, så att vi inte bara för att upprätthålla vissa principer skapar problem och svårigheter som naturligtvis ingen av oss vill ha.

Nr 32

Fredagen den 20 november 1981

Om kontrollen över utlandsägda företags verksamhet i Sverige

Överiäggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på interpellation 1981/82:32 om kontrollen över utlandsägda företags verksamhet i Sverige

Anf. 28 Justitieministern CARL AXEL PETRl;

Herr talman! Jan Bergqvist har frågat industriministern om han kan redogöra för skälen till att regeringen dröjt så länge med att ta ställning till frågan om kontrollen av utlandsägda företag samt om regeringen r.u är beredd att snarast lägga fram förslag till lagstiftning för att skärpa kontrollen över utlandsägda multinationella företags etableringar och verksamhet i Sverige.

Arbetet inom regeringen är så fördelat alt det är jag som skall svara på interpellationen.

Som Jan Bergqvist framhåller finns det ett utredningsförslag som behandlar frågan om särskilda regler för multinationella företag i vårt land, nämligen betänkandet (SOU 1978:73) Kontroll av utländsk företagsetable-ring i Sverige m. m.

Betänkandet avlämnades i november 1978. Det innehöll inget huvudför-

6 Riksdagens protokoll 1981/82:31-33

Nr 32

Fredagen den 20 november 1981

Om kontrollen över utlandsägda företags verksamhet i Sverige

slag. I stället presenterade utredningen tre olika förslag till lösning av frågan om en ny kontrollagstiflning.

Jag har redan tidigare i år berört belänkandet i riksdagen. Som svar på en fråga lämnade jag i juni det beskedet att frågan om utformningen av en ny kontrollagstiftning bereddes i regeringskansliet. Jag nämnde också att arbetet var inriktat på att ett förslag skulle föreligga under riksmötet 1981/82.

Min inställning i denna fråga har inte ändrats. Målsättningen för det arbete som nu görs inom regeringskansliet är att en proposition skall läggas fram till våren.

Anf. 29 JAN BERGQVIST (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka jusfitieministern för svaret. När jag nu skall kommentera det är jag rädd att jag kommer att låta oerhört negativ. Det beklagar jag, men tyvärr ger regeringens agerande hittills i denna fråga inte anledning till något beröm.

Redan nu har åtskilliga utländska multinationella bolag köpt viktiga svenska företag. Det utländska ägandet av näringslivet i Sverige är fortfarande mindre än 10 %, men den situationen kan snabbt ändras, om några av de största svenska företagen slukas av utländska kapitalintres sen.

Är då detta någonting som man behöver oroa sig för? Ja, justitieministern, jag tror faktiskt del. Jag tror att det vore djupt olyckligt om t. ex. Volvo eller andra svenska nyckelindustrier kom i utländska kapitalägares händer. Ett stort utländskt inflytande över svenskt näringsliv innebär allvarliga risker. Det kan hota vårt ekonomiska och nationella oberoende. Hur skall vi över huvud taget kunna planera Sveriges framtida industriella utveckling, om de bästa svenska företagen köps upp av utländska jätteföretag?

Och ännu viktigare: Kan vi göra vår neutralitetspolitik trovärdig om betydande delar av våra nyckelindustrier ägs och kontrolleras av de utländska maktkoncentrationer som nu växer fram? Menar vi allvar med talet om ekonomisk demokrati, kan vi aldrig godta att vår framtid avgörs genom beslut i anonyma koncernledningar, oåtkomliga för politisk och facklig påverkan.

Men vi behöver inte heller inrikta vår politik på en återgång till 1930-talets protektionism och nationella insnördhet. Vi behöver våra egna multinationella företag, och vi behöver inte nödvändigtvis avvisa varje tillskott av utländskt företagande i Sverige. Men vi måste se till att vi så långt det går själva bestämmer förutsättningarna för den verksamhet som företagen skall bedriva i Sverige.

För 80 % av det svenska näringslivet har vi en kontroll, om utländska intressen vill komma in och köpa företag. Finns del egentligen något skäl att år efter år vänta med alt sträcka ut den kontrollen till hela näringslivet? Vad har vi för garantier för att utländska kapitalintressen inte plötsligt köper upp vitala delar av vårt näringsliv - i år eller nästa år? Vi borde redan ha haft skydd för alla våra nyckelindustrier, men på grund av de borgerligas

förhalning kommer vi av allt att döma att sakna detta skydd i varje fall under hela 1982, och det är ovisst när vi kan få del.

Jag vill fråga justitieministern: Vad vinner vi med att vänta så länge med att göra kontrollen heltäckande? Vad har regeringen för garantier att utländska kapitalintressen inte köper upp några svenska nyckelindustrier i år eller nästa år?

Den s. k. Eckerbergutredningen tillsattes hösten 1973. Efter tre år var den i stort sett färdig med sin huvuduppgift. År 1975 motionerade justitieministerns nuvarande statsrådskollega Olof Johansson och sade: Vi kan inte vänta pä att Eckerbergutredningen blir klar. Vi måste omedelbart som ett provisorium under två år besluta om en lag om kontroll av förelagsförvärv i vissa fall med tanke på hotet från de multinationella företagen. Den departementspromemoria som kommit med detta förslag var inte ens remissbehandlad när motionen väcktes, men så bråttom var del för Olof Johansson vid det tillfället.

Så kom centern och de borgerliga i regeringsställning, och så började långhalningen. Låt mig ge några exempel. Fördel första: Något initiativ med anledning av förslaget om kontroll av företagsförvärv togs aldrig, trots att förslaget då hade hunnit kompletteras med positiva remissvar.

För det andra; Man ändrade sammansättningen av den Eckerbergska utredningen, som i det närmaste var klar med huvudbetänkandet. Man satte in några helt nya ledamöter, vilket i sin tur försenade utredningen med nästan två år. Under tre år jobbar sekreteraren, ordföranden, de sakkunniga och experterna för alt få fram ett förslag och lösa en viktig fråga, men när man är i det närmaste klar och skall presentera sitt förslag tillsätts några nya ledamöter som begär att utredningen skall göras en gång till. Så gick ytterligare två år.

För det tredje; När remissvaren på utredningen hade kommit in i juli 1979 gick tiden - två och ett halvt år, alltså ungefär lika länge som det skulle ta att genomföra en helt ny utredning utan något grundmaterial, om man startat från början igen.Och nu-mer än tre år efter det att utredningen överlämnats till regeringen står vi kvar här och har ännu inte fått ett bestämt och definitivt besked om när en proposition kan föreläggas riksdagen.

Carl Axel Petri säger inte ens bestämt att en proposition kommer att läggas fram i vär. Målsättningen för arbetet i regeringskansliet är att en proposition skall läggas fram under våren, säger han. Men vad är ett sådant besked värt? År 1978 förklarade industriministern, som ju är den i sak huvudansvarige inom regeringen för den här frågan, att den Eckerbergska utredningens förslag skulle behandlas med största möjliga skyndsamhet av regeringen. Nu vet vi att det dröjde innan man sände ut förslaget på remiss och att det dröjde innan man på allvar började bearbeta frågan. I december 1980 uttalade industriministern i riksdagen att han trodde att det fanns goda möjligheter för regeringen att under 1981 presentera förslag i ämnet. Nu vet vi att regeringen inte utnyttjade de goda möjligheterna. Och det svar jag här får är alltså att regeringens målsättning är att en proposition skall läggas fram under vären 1982.

Nr 32

Fredagen den 20 november 1981

Om kontrollen över utlandsägda företags verksamhet i Sverige

Nr 32

Fredagen den 20 november 1981

Om kontrollen över utlandsägda företags verksamhet i Sverige

När det gäller statsråd som deklarerar målsättningar så erinrar man sig osökt statsministerns högtidliga deklaration om att åstadkomma 400 000 jobb, varav huvuddelen i industrin, till början av 1980-lalet. Resultatet blev i själva verket en minskning av industrijobben. De har minskat i antal med över 80 000 sedan den målsättningen uttalades. En bitter erfarenhet är att statsråds målsättningar tyvärr inte är mycket att ta på allvar.

Som en sammanfattning vill jag säga att för sin huvuduppgift alt arbeta fram ett förslag behövde utredningen i realiteten ca tre år. Sedan behövs ett halvår för alt avge remissvar och ytterligare ett halvt år för alt utarbeta en proposition. Det blir sammanlagt fyra år. Vi borde ha haft en heltäckande kontroll i kraft den 1 januari 1978. Nu får vi en kontroll som träder i kraft allra tidigast den 1 januari 1983, dvs. fem år för sent - och det är i bästa fall, om justitieministerns målsättning inte spricker. Där har vi alltså i dag inte några säkra garantier. Det är svårt att inte använda starka ord i sammanhanget. Detta är ömkligt, tycker jag.

Allt klarare framstår bilden av en svag regering som inte förmår driva de olika frågorna, som inte kan ge besked som man kan lita på. Industriministern förklarade för några år sedan att han inte tänkte förtröttas i den här frågan. Vi tänker inte lämna någon möda ospard i del här sammanhanget, sade han. Jag frågade nyss justitieministern: Vad är orsaken till den här förseningen? Jag ställde en speciell fråga och ville ha ett besked om orsakerna till detta. Men något egentligt svar ger inte justitieministern. Jag vill ändå försöka få fram en precisering; Vilka resurser har ni i departementet haft för beredningsarbetet under de tre år som gått sedan utredningen lämnade sitt förslag? Hur många tjänstemän har arbetat heltid med det här? Hur stora insatser rör det sig om personalmässigl?

Herr talman! Vi måste utforma en politik som balanserar hotet från de multinationella företagen. Det gäller våra möjligheteralt föra en självständig ekonomisk politik, där de enskilda människorna har inflytande och medbestämmanderätt och där vi demokratiskt kan bygga ett fritt samhälle.

Anf. 30 Justitieministern CARL AXEL PETRI:

Herr talman! Jan Bergqvist har här anfört en utförlig historieskrivning när det gäller denna fråga. Av den historieskrivningen kan vi dra ett par slutsatser. En är att det är en både kontroversiell och komplicerad fråga. En annan slutsats är att man under hela denna lid gärna har målat en viss potentat på väggen men att det dröjsmål som uppenbarligen har förekommit inte har lett till några egentliga olägenheter.

Men jag vill gärna tillägga en sak till den historieskrivning som Jan Bergqvist gjorde. När det Eckerbergska betänkandet remitterades, fick det en oerhört hård remisskritik. Del fordrades alltså stort arbete för alt få ett ordentligt och väl genomtänkt förslag. Även om jag inte då hade ansvaret för dessa frågor vet jag att man satte in resurser i kanslihuset för delta. Sedan jag i somras tog över arbetet har vi ägnat oss intensivt ät frågan. Vi är nu långt framme, och jag kan ge Jan Bergqvist det lugnande beskedet alt det kommer en proposition till våren.

Anf. 31 JAN BERGQVIST (s);

Herr talman! Carl Axel Petri verkar så förnöjd när han säger all några egentliga ölägenheter inte har inträffat. Jag tror att det är en felbedömning. Det här förslaget handlar både om uppköp av svenska förelag och om kontroll av de utländska företagens verksamhet i Sverige. Det finns all anledning att kritisera en del utländska företags agerande i Sverige under den period då den här förhalningen har skett.

Dessutom; När det gäller inköp av svenska företag kan väl inte Carl Axel Petri ge några garantier för vad som kan komma att hända under 1982 fram till den 1 januari 1983, när en kontroll av uppköpen kan vara i kraft. Dels är det alltså sakligt obefogat att vara så belåten som justitieministern här är, dels har vi inga garantier för vad som ytterligare kan komina att inträffa.

Justitieministern gör det väldigt lätt för sig genom all säga all det här är en komplicerad fråga och att det var oerhört hård remisskritik. Jag kan säga till justitieministern att jag har läst samtliga remissvar - jag vet inte säkert om justitieministern har läst dem ordagrant. Mitt bestämda intryck är att de ingalunda är så negativa. Det finns ibland en viss osäkerhet beträffande tekniska frågor. Det finns en spridning av uppfattningarna mellan remissorganen, vilket är ganska naturligt eftersom det också finns en spridning av de intressen som remissorganen företräder.

Men att detta skulle vara ett skäl till denna långa segdragning när det gäller alt få fram propositionen kan jag inte acceptera. Om vi jämför nried många andra propositioner som läggs fram för riksdagen, kan vi konstatera att det inte alls är ovanligt att del förekommer kritik. Denna kritik skall då bearbetas i departementet, och departementet skall lägga fram ett förslag som företräder regeringens uppfattning. Sedan är det riksdagens sak att ta ställning till detta förslag. Men det är alltså regeringen som skall arbeta fram ett förslag på grundval av alla de synpunkter som kommer in.

Jag skulle kunna ta massor av exempel på propositioner där man inte alls har dröjt så länge trots att remisskritiken varit mycket hårdare. Här skall jag bara nämna en rätt aktuell sak, nämligen propositionen om läromedelsfrågor. Utredningen lade fram sitt förslag i juni förra året. En majoritet av remissorganen förkastade förslaget. Ändå kommer regeringen nu i höst och lägger fram samma, hårt kritiserade förslag. - Detta är bara ett exempel.

Den förklaring som Carl Axel Petri här har lämnat håller alltså inte.

Jag noterar med intresse att även centerpartister nu har börjat bli otåliga och börjat ställa frågor i riksdagen: När kommer det någon proposition? Hoppas att den kommer i höst osv. Detta var ju vad som sades i frågan i juni. Den förhoppningen - som då, i juni, uttrycktes av en centerpartistisk ledamot - har alltså grusats. Nu gäller det bara om vi kan lita på det besked som justitieministern har lämnat och att vi verkligen får en kontroll. Sedan får vi hoppas att det inte sker någon olycka fram till den 1 januari 1983, när det här skall träda i kraft.

Nr 32

Fredagen den

20 november 1981

Om kontrollen över utlandsägda företags verksamhet i Sverige

Överläggningen var härmed avslutad.

Nr 32 9 § Föredrogs och hänvisades

Fredagen den Förslagen

20 november 1981 1981/82:5 och 6 till konstitutionsutskottet

10 § Föredrogs och hänvisades
Motionerna

1981/82:107 till näringsutskottet 1981/82:108 till utbildningsutskottet 1981/82:109 till näringsutskottet 1981/82:110 till skatteutskottet

11 § Anmäldes och bordlades
Proposition

1981/82:71 om ny anställningsskyddslag m. m.

12 § Anmäldes och bordlades
Motionerna

1981/82:111 av Anna-Greta Leijon m. fl.

med anledning av proposition 1981/82:25 med förslag till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1981/82

1981/82:112 av Blenda Littmarck och Gullan Lindblad 1981/82:113 av Svante Ltmdkvlst m. fl.

med anledning av proposition 1981/82:48 om upprättande av en toxikologisk informationsservice, m. m.

1981/82:114 av Ivar Franzén 1981/82:115 av Ingvar Svanberg m. fl.

med anledning av proposition 1981/82:25 med förslag till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1981/82

13 § Anmäldes och bordlades
Justitieutskoltets betänkanden

1981/82:8 om spioneribrottet m. m. (prop. 1979/80:176) 1981/82:10 om ändrade arbetsformer i högsta domstolen m. m. (prop. 1980/81:154)

Lagutskottets betänkanden

1981/82:7 om lagregleringen av ytjordvärmeanläggningar m. m.

1981/82:9 om leasing

1981/82:10 om ändring i lagen om företagsinteckning, m. m.

1981/82:11 om ändring i lagen (1970:596) om förenklad aktiehanlering

Utrikesutskottets betänkanden 1981/82:9 om Republiken Korea

Nr 32

Fredagen den 20 november 1981

1981/82:10 om erkännande av PLO, m. m.

1981/82:11 om erkännande av och bistånd till Kampuchea

Försvarsutskottets betänkande

1981/82:10 om upphandlingen för Norrlands dragonregemente i Arvids- Meddelande om
j" frågor

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1981/82:3 om privat läkarvård och tandvård, m. m.

Socialutskottets betänkande

1981/82:1 om barnomsorgen (prop. 1980/81:205)

Kulturutskottets betänkanden 1981/82:8 om vissa åtgärder på musikområdet 1981/82:9 om vissa kyrkliga frågor 1981/82:10 om rekreationspolitiken

Utbildningsutskottets betänkanden

1981/82:1 om läroplan för den kommunala vuxenutbildningen (prop.

1980/81:203) 1981/82:2 om vissa skolfrågor

Trafikutskottets betänkanden

1981/82:4 med förslag till lag om verksamheten hos vissa regionala

alarmeringscentraler (prop. 1981/82:24) 1981/82:5 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1981/

82:30)

Jordbruksutskottets betänkanden

1981/82:9 om försurning av mark och vatten

1981/82:11 orn skydd för sälstammen, m. m.

14 § Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts den 19 november

19SI/H2:123 av Arne Andersson i Ljung (m) till arbetsmarknadsministern om avvecklingen inom AMS av anläggningar för specialanvisad arbetskraft:

Det är känt alt AMS har fattat beslut om en förhållandevis snabb nedläggning av huvuddelen av anläggningarna för specialanvisad arbetskraft. En avveckling skulle i så fall komma att ske under den tid som ett

Nr 32

statligt utredningsarbete som gäller verksamheten pågår. I arbetsmarknadsutskottets utlåtande 1980/81:21 föreslår utskottet riksda-

Fredagen den

20 november 1981 8" '''' " tillkännagivande till regeringen beträffande beredskapsar-

_____________ beten i AMS egen regi. Utskottets förslag sker med anledning av några

Meddelande om frågor

motioner i denna fråga. Utskottet konstaterar bl. a. att mot den bakgrund som utskottet anför "kan det finnas anledning att inte forcera nedläggningen av de förläggningar som finns kvar. Även det faktum att den parlamentariska utredningen skall överväga inriktningen och omfattningen av verksamheten med specialanvisade talar för en sådan uppläggning."

Med anledning härav vill jag ställa följande fråga till arbetsmarknadsministern:

Anser arbetsmarknadsministern all här omnämnda nedläggningsplan överensstämmer med riksdagens här redovisade tillkännagivande till regeringen?

den 20 november

1981/82:124 av Lennart Brunander (c) till ekonomi- och budgelministern om beskattningen av förmån att för privat bruk använda företag tillhörig personbil;

Vid taxering påförs en egen företagare förmån av bil, om vederbörande för privat bruk utnyttjar företagets bil. I ett aktuellt fall, som jag nu vill fråga om, har taxeringsmyndigheterna påfört förmån av bil trots att vederbörande uppgett att företagets bil inte utnyttjats privat. Förelagaren i fråga har två privata bilar och är inte i behov av att nyttja företagets bil. Ändå har taxeringsmyndigheterna ansett att blott detta att det finns en bil i företaget är motiv nog för att påföra förmån av bil.

Med anledning av det anförda önskar jag ställa följande fråga: Avser ekonomi- och budgetministern att vidtaga åtgärd för att förhindra att företagare beskattas för privat bruk av bil i fall då företagets bil inte utnyttjats privat?

15 § Kammaren åtskildes kl. 11.21.

In fidem

BENGT TORNELL

/Solveig Gemen