Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1981/82:30

Onsdagen den 18 november em.

Kl. 19.30

Nr 30

Onsdagen den 18 november 1981

Tomträttslån och underhållslån, m. f?i.

Förhandlingarna leddes till en början av andre vice talmannen.

18 § Tomträttslån och underhållslån, m. m. (forts.) Fortsattes överläggningen om civilutskottets betänkande 1981/82:3.

Anf. 100 KJELL MATTSSON (c):

Herr talman! I betänkandet nr 3 behandlar civilulskottet de delar av det ekonomiska paketet som faller inom bostads- och kommundeparlementens ansvarsområden. Vi har ju i riksdagen föregående vecka tagit ställning till riktlinjerna för den ekonomiska politiken och till ett antal av de stora bitarna i regeringens förslag. Jag tänker därför inte ta upp någon stor bostadspolitisk debatt med anledning av de ärenden som behandlas i vårt betänkande, Tore Claeson sade i sitt anförande att han skulle behöva upprepa vad han hade sagt i en debatt med bostadsministern Birgit Friggebo för bara någon vecka sedan. Jag tycker då att vi kan hänvisa till protokollet från den debatten när det gäller de synpunkter som framfördes om det hyrespolitiska läget.

Jag skall göra några kommentarer till de förslag som finns i utskottets betänkande.

När det gäller tomträttslånen har utskottet gått längre än regeringsförslaget och föreslår att de statliga tomträtlslånen till kommunerna helt skall upphöra. Kreditbehovet får i fortsättningen tillgodoses genom krediter frän kommunlåneinstilutén resp. via obligationer för storstadskommunernas del. Här har den situationen uppkommit att utskottet är enhälligt i fråga om att lyfta ut de här lånen från statsbudgeten och därmed minska belastningen på budgeten med 50 milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit. Utskottet har alltså gjort detta ställningstagande, och vi har därmed anslutit oss till ett yrkande i den socialdemokratiska motionen.

Oenigheten gäller vilket alternativ som skall antas. Socialdemokraterna föreslår att bostadsinstituten i fortsättningen skall låna ut pengar och att krediterna skall vara prioriterade. För min del vill jag stryka under att den

8 Riksdagens protokoll 1981/82:29-30

113

Nr 30

Onsdagen den 18 november 1981

Tomträttsiån och underhållslån, m. m.

114

här skillnaden inte ger några särskilt märkliga effekter för kommunerna. Det är fråga om en ränteskillnad på mindre än 1 %. Sedan gör reservanterna ett nummer av alt de vill ha krediterna prioriterade. Inte heller det är någonting som är särskilt praktiskt viktigt. Riksbanken bedömer nämligen att kommunerna kan täcka det här kreditbehovet ändå, och då är ju skillnaden i sak begränsad till, som jag redan sagt, den lilla skillnaden i räntekostnader. Under alla förhallanden är det här inte frågaom skillnader som på något sätt är avgörande för tomträtten som sådan. Valen mellan tomträltsupplåtelse och försäljning kommer även i framtiden alt göras mot bakgrund av andra bevekelsegrunder.

Utskottet avstyrker också de socialdemokratiska moiionsförslagen om temporära hyresrabatter, underhållslån och en ulhyrningsgaranti - förslag som socialdemokraterna vidhåller i de reservationer som Oskar Lindkvist har yrkat bifall till. Kostnaderna för underhållslånen har beräknats till drygt 250 milj. kr. Det är alltså pengar som reservanterna efter riksdagens tidigare beslut nu saknar täckning för. De övriga förslagen har i likartad utformning bedömts tidigare av riksdagen och har även då avvisats. Jag har självfallet ingen invändning mot syftet som sådant, nämligen att öka nyproduktionen. De budgetmässiga skälen mot att subventionera räntor ner till praktiskt taget noll är emellertid så starka att den här utvägen inte är realistisk för majoriteten.

Det jag nu har sagt om de socialdemokratiska reservationerna gäller även vpk-yrkandena. Vi får säkert också anledning att återkomma till de här frågorna i andra sammanhang under detta riksmöte.

Moderaterna har också reserverat sig och yrkar bifall till sin motion. Jag skall inte säga särskilt mycket om den reservationen. Jag tycker alt både reservationen och den motion som ligger bakom är ett exempel på att det inte är så lätt att omsätta en sparvilja i praktiskt möjliga åtgärder. Del är nämligen så. precis som utskottet har sagt i sitt belänkande, att förslaget inte är genomförbart på det sätt som man har tänkt sig i motionen och reservationen. För att det över huvud taget skulle kunna få några effekter måste personal friställas redan från den 1 januari 1982. och det är alltså inte möjligt.

Dessutom är det så att om vi skall få någon effekt av detta, skall vi fatta beslut om att ta bort arbetsuppgifterna som sådana från länsstyrelse och andra organ. Detta måste i så fall grundas på att det framförts förslag från en rad olika departement. Länsstyrelserna behandlar ju inte enbart frågor som hör till kommundepartementets och civilulskottets område, utan den totala anslagsramen för länsstyrelserna är resultatet av att en rad ämbetsverk och departement skall få frågor på den regionala nivån handlagda av länsstyrelserna. Därför är det inte möjligt att pä kort tid och med den effekt som man från moderaternas sida har tänkt sig behandla den typ av frågor som tagits upp i den här motionen. Förslaget får väl betraktas som ett litet olycksfall i arbetet.

Jag vill med detta, herr talman, yrka bifall till civilutskottets hemställan.

Anf. 101 TORE CLAESON (vpk) replik;

Herr talman! Jag vill återkomma till Kjell Mattssons synpunkter beträffande tomträtlslånen, och då närmast till motiveringen för att man nu helt skall avskaffa de statliga tomträttslånen. Jag tror att det finns anledning att erinra Kjell Mattsson om det han säkerligen också själv inser mycket väl, nämligen att delta i realiteten inte handlar om någon besparing totalt sett. Däremot handlar det i realiteten om ökade svårigheter för kommunerna, som idet här sammanhanget nu får ge sig ut på kreditmarknaden och få sämre lånevillkor. Jag kan inte se att det i ulskoltsbetänkandel utöver den påstådda besparingseffekten finns något motiv för den här åtgärden, som jag betraktar som en del av den nedrustning dä del gäller bostadspolitiken som man har hållit på med under de borgerliga regeringarnas tid.

Statens medverkan då det gäller tomträtlslånen, frågan om tomträttsinstitutet som sådant liksom strävan att, i stället för att som nu försvåra möjligheterna på det här området, underlätta för kommunerna genom att skapa bättre och gynnsammare villkor betraktar vi frän vpk:s sida som något som hör till de långsikliga åtgärder som måste vidtas på bostadspolitikens område. Det kan få allvarliga konsekvenser, om staten helt plötsligt går in och på del här sättet plockar bort ett instrument som finns och försvårar för kommunerna att finansiera köp av mark som skall upplåtas med tomträtt.

Jag har som sagt inte sett några andra motiv för detta än den påstådda besparingseffekten. Jag kan nämna att jag har haft kontakter i den här frågan med försläsigpåare i bostadsdepartementet, som har vitsordat att det genom den åtgärd som nu skall vidtas i realiteten icke blir fråga om någon reell besparing. Jag måste säga att jag är väldigt besviken över att man på det här sättet har gett sig på en så viktig sak som det här handlar om. nämligen kommunernas möjligheter att bidra till en bra bostadsförsörjning.

Nr 30

Onsdagen den 18 november 1981

Tomträttslån och underhållslån, in. in.

Anf. 102 OSKAR LINDKVIST (s) replik:

Herr talman! Vi betraktar ju bostadsministerns och regeringens proposition som en attack mot den sociala bostadspolitiken. Det är alldeles riktigt, som Kjell Mattsson säger, att båda riktningarna i civilutskottet har lämnat bostadsministerns förslag åt sitt öde och utarbetat var sitt alternativ till regeringens proposition. Vad vi har sagt inom socialdemokratiska partiet är att vi skapat ett alternativ som ligger sä nära som möjligt de lån som nu sannolikt kommer att försvinna genom majoritetens ställningstagande.

Skillnaden mellan er i utskotlsmajorileten och reservanterna är kort uttryckt att ni med det förslag som ni har lagt fram i betänkandet inte vet någonting om hur finansieringen kommer att kunna genomföras. Visserligen har riksbanken sagt alt den skall medverka till att sälja obligationer, men ni vet ännu inte om några kommer att köpa dessa obligationer. Det finns inga garantier för kommunerna i ert förslag till finansiering. Del finns ingen prioritering innebärande all medlen finns när kommunerna behöver dem. Dessutom är pengarna i ert förslag dyrare än pengarna i det socialdemokratiska förslaget. Vi föreslår prioriterade medel till en lägre ränta än vad ni

Tomträttslån och underhållslån, rn. m.

Nr 30_________ föreslår. Det är den avgörande skillnaden mellan de två förslag som
Onsdagen den__ föreligger. Jag håller gärna med Kjell Mattsson om att det kanske inte blir
18 november 1981 någon särskild effekt på kommunerna. Men om så är fallet, vad är del då som
_____________ gör all ert förslag kostnadsmässigt är högre för konnnunerna än reservan
ternas, i denna vikliga fråga?

Vidare tar Kjell Mattsson upp diskussionen om vad förslagels genomförande skulle kosta. Jag vill säga att del inte är pengar för att klara underhållslånen som fattas, utan att det är viljan som det är fel på hos den borgerliga majoriteten. Enbart avdragen för villor vid beskattningen drar nämligen en samhällskostnad på ungefär 16-18 miljarder kronor. Vad vi nu pratar om är att staten skall låna ut 250 miljoner. Lägg märke till all det är fråga om en utlåning och att det sker i ett läge när pengarna från de tidigare lånen håller på att återvända till statskassan! Del är alltså inte fråga om alt vi inte har råd utan om att ni inte ställer upp för hyresgästerna i ett besvärligt läge på hyresmarknaden. Detta är en myckel viktig och en avgörande skillnad mellan de två förslag som vi nu diskuterar.

Anf. 103 KJELL MATTSSON (c) replik;

Herr talman! Beträffande tomträttslånen är det bara att konstatera att genom det förslag som utskollsmajoriteten nu lägger fram avlastas pengar för tomrättslånen frän budgetens totalbelopp. Det har också vid en hearing i utskottet klargjorts att riksbanken kommer att medverka till att det blir utrymme för kommunlåneinstilutén och obligationsmarknaden för all tillgodose kommunernas behov av upplåning för ändamålet. Det är faktiskt jämfört med mycket annat fråga om ganska små belopp.

En anledning till att vi har följt den angivna linjen är all man. om man skulle ha bifallit socialdemokraternas förslag, skulle ha fått genomföra en långrad förändringar, innan del över huvud tagel hade varit möjligt att få det hela att fungera. Jag tänker på sådant som t, ex. förändringar i bostadsin-slilulens stadgar. Vi bedömde alt del var en så pass stor operation all den inte skall genomföras enbart för att göra del möjligt att ta upp lomtriillslånen på den prioriterade marknaden,

Oskar Lindkvist säger vidare att del för genomförande av de förslag som socialdemokraterna har lagt fram inte erfordras stora pengar. Jag konstaterar då att genom de omröstningar som ägde rum i kammaren föregående vecka har alternativpengarna redan försvunnit. Det finns alltså inte kvar något utrymme för socialdemokraterna att ta dessa pengar i anspråk. Självfallet kan man i och för sig göra det och i så fall få ett i förhållande till socialdemokraternas motion ökat budgetunderskott. Självfallet kan man göra så, men jag bestrider den beskrivning som Oskar Lindkvist här ger när han säger att det inte är pengarna utan viljan som saknas. De förändringar som har gjorts inte enbart på det bostadspolitiska fältet utan också på en rad andra områden av samhället har helt betingats av att vi har en strävan att få ned statens budgetunderskott. I andra sammanhang brukar man ju från socialdemokraternas sida inte spara på krutet när det gäller att skälla på regeringen för att den har låtit budgetunderskottet bli alldeles för stort. Men

varje gång vi här i kammaren diskuterar förslag som kostar pengar, då är del Nr 30
alltså väldigt gott om pengar. Onsdagen den

Så gör Oskar Lindkvist en jämförelse med underskottsavdragen för villor. |o november 1981

Jag tycker att det belopp som Oskar Lindkvist nämnde - och som figurerar i ___

debatten - är alldeles för högt. Om man jämför med de siffror som har Tomträttsiån och angivits i bostadsdepartementets beräkningar tidigare, så finner man att det underhållslån innebär en kraftig överdrift. Vi har dessutom haft ett högt ränteläge, och det „ ™ är inte något som precis har underlättal situationen för dem som i stället för hyra betalar räntor. Därför tycker jag att man inte kan göra den typen av jämförelse och bara utgå från alt de som betalar räntor har gott om pengar och att man gott kan höja deras kostnader och ge pengarna till dem som betalar hyror.

Anf. 104 OSKAR LINDKVIST (s) replik;

Herr talman! Det är rikligt, Kjell Mattsson, alt vårt förslag avlastar budgeten. Och att vi lägger hela finansieringen utanför statsbudgeten är också korrekt.

Men faktum är alt ni icke har någon enda garanti mer än riksbankens förord när det gäller att finansiera kommunernas efterfrågan på lån till tomträtter. Skillnaden mellan ert förslag och vårt är att vi iprioriterar de pengar som skall finnas tillgängliga når kommunerna efterfrågar lån för att skaffa mark till tomträttsupplåtelse. Det är nu fråga om ett tvärkast i statens medverkan vid kommunal upplåning till tomträtt. Därför har vi arbetat fram ett förslag som har så nära anknytning till det gamla förslaget som möjligt.

Sedan säger Kjell Mattsson - och det har också utskottet skrivit i sitt
belänkande - att förslaget medför en rad administrativa svårigheter. Ja, men
de administrativa svårigheterna är inte av den storleksordningen att de förtar
fördelarna med den socialdemokratiska reservationen. Vore det så, att vi '

varje gång riksdagen skulle fatta ett beslut skulle hänga upp oss på
administrativa svårigheter, då skulle riksdagen bli handlingsförlamad. Det är .

alltså här fråga om att upphöja små problem till stora saker för att ha ett argument mot det socialdemokratiska förslaget. Kjell Mattssons förslag lovar inget bestämt när det gäller pengar som kommunerna skall låna till tomträttsupplåtelse, den saken är absolut ett faktum.

Beträffande finansieringen är det ju riktigt att fr. o. m. gårdagen sänktes momsen i de svenska affärerna. Det ställde verkligen till med administrativt trassel, men del bekom tydligen inte majoriteten här i riksdagen någonting. 250 milj. kr. skall hår ses i förhållande till ett budgetunderskott på nära 80 miljarder. Att börja prata om all vi skall spara när det gäller hyresgästerna, som är i stort behov av ett stöd för att klara sina hyror, del tycker jag egentligen är ett övermod som Kjell Maltsson gott kunde bespara sig. Vi har lagt fram förslag om alternativa finansieringsmöjligheter. Vi kan i rimlighetens namn inte hjälpa att den borgerliga majoriteten konsekvent röstar ner

de socialdemokratiska finansieringsförslagen.

117

Nr 30 Anf. 105 TORE CLAESON (vpk) replik:

Onsdaeen den '''' 'alman! Kjell Mattsson återkommer - liksom också utskottet har

18 november 1981 SJ"""* ~ "" '""' ''"' '" avlastning pä budgeten med 50 milj. kr. Nu är det

_____________ ändå så alt man får in pengar i form av amorteringar och räntor när det gäller

Tomträttslån och '■ tidigare tomträftslånen. Även om det budgetmässigt kan redovisas pä det
underhållslån '''"'''" "'' ' avlastning på 50 milj, kr,, är det inte en besparing. Det är

rn. in.

detta jag har uppehållit mig vid. Reellt sett handlar det alltså icke om någon besparing - vilket ändå har varit motivet för den här förändringen.

Jag skulle vilja peka på alt alla åtgärder som försvårar situationen för kommunerna i det här avseendet också har en annan sida. De gör det lättare för privata markintressen och underlättar niarkspekulation av olika slag. Och varje försvagning av tomträltsinstitutet och av möjligheterna för kommunerna att låna på hyggliga villkor - utan att behöva gå ut och höra sig för på olika håll - innebär på sikt att man förändrar förhållandena på bostadsmarknaden då del gäller markpolitiken, och det ger ökat utrymme för privat spekulation.

Sedan skulle jag vilja ställa en fråga. De lånevillkor som nu gäller för tomträtlslånen inkluderar bl. a. amorleringsfrihet. Vilka garantier finns det för alt kommunerna inte kommer att erhålla sämre villkor än med den statliga tomträttslånegivningen? Jag skulle gärna vilja ha ett besked på den punkten av Kjell Mattsson.

Anf. 106 KJELL MATTSSON (c) replik:

Herr talman! Först vill jagsäga till Oskar Lindkvist: Jag kan hålla med om att detta att man behöver vidta en del administrativa förändringar inte får hindra att man genomför reformer. Däremot har vi sagt att för den här rätt begränsade frågan om krediter på 200 milj, kr. är det en alldeles för stor operation att vidta de förändringar som skulle behövas i bostadsinslitutens villkor, som är stadgemässigl fastslagna. Men det hela kan naturligtvis komma i ett annat läge, om vi diskuterar ytterligare överföringar på kapitalmarknaden.

Vi är inte alls ängsliga för kapitalförsörjningen, utan litar pä att riksdagens riksbank står fast vid de löften som getts vid dessa diskussioner och ser till att kommunlåneinstituten och obligationsmarknaden får tillgång till det kapital som kommunerna kan komma att efterfråga.

Sedan menade Tore Claeson alt det inte var fråga om besparingar, eftersom det flyter in amorteringar. Men del kommer del att göra i fortsättningen också. Kvar hos staten kommer att finnas inkomstsidan av kommunernas amorteringar för tomträtlslånen.

Beträffande villkoren kan jag svara med att hänvisa till vad som står i utskottets betänkande. Lånevillkoren är annorlunda, vare sig man väljer socialdemokraternas reservation eller utskottsmajoritetens förslag. Det beror på att kommunlåneinstilutén inte arbetar med lån som är amorterings-fria under ett antal år. Man amorterar alltså redan frän första året. och därmed kommer kostnaderna under de första åren att vara högre med såväl 118

majoritetens förslag som reservanternas, jämfört med vad som gäller i dag.

Anf. 107 THURE JADESTIG (s):

Herr talman! Civilutskotlets betänkande berör den ekonomiska politiken och avser åtgärder för att stimulera bostadssektorn. I betänkandet återfinns ett särskilt yttrande, där det sägs att vissa frågor som är väsentliga inom bostadssektorn skall aktualiseras i annat sammanhang. Det får ses som en bostadspolitisk markering.

Med hänsyn till delta särskilda yttrande skulle jag vilja anföra några synpunkter.

Jag försökte den 27 oktober i år att få en dialog med bosladsministern i hyresförlustlånefrågan, och förväntade mig kunna få ett besked om vilka åtgärder regeringen skulle kunna tänka sig att vidta.

Jag fick ett kort och i och för sig ganska kärvt svar. Bostadsministern avstod därefter med en axelryckning frän vidare dialog. Jag skall inte upprepa de argument som jag då anförde, även om det egentligen i sak skulle behövas. Men frågans storlek och de betydande problemen för mänga kommuner gör det angeläget att ta upp frågan i del här sammanhanget. Den berör också viktiga och centrala delar när det gäller bostadspolitikens framlida utformning. Detta har dokumenterats bl. a. av alt SABO till regeringen har överlämnat ett myckel omfattande material som visar problemens storlek. Många av de berörda kommunerna och deras hyresgäster har också uppvaktat statsrådet med de här frågorna.

Tittar man på kommuner som har speciella svårigheter kan man notera att t. ex. Säffles bestånd av outhyrda lägenheter uppgår till 20,5 %. Landskrona har 16.4 %, Laxå 15.3 %. Oxelösund 15,1 % och Gullspång 15.0 %. Min egen hemkommun Hallstahammar hade den 1 mars, enligt bostadsstyrelsens statistik som jag nu redovisar, 14.8 %, Den kommunen redovisade att man då hade 172 tomma lägenheter i sitt bestånd. Nu kan det noteras att man från den 1 mars till i dag i det närmaste fått en 50-procentig ökning av de outhyrda lägenheterna. Del är klart att delta utgör ett stort problem i en, jag vågar säga, näringspolitiskt krisdrabbad kommun.

I sitt svar den 27 oktober nämnde statsrådet att bostadsstyrelsen aviserat att den skulle belysa problemen för de kommuner och bostadsföretag som under lång tid häften stor del av sina lägenheter outhyrda. Jag hade tänkt mig att jag skulle få svar på min fråga vid det tillfället, men jag ställer frågan återigen i dag med den förhoppningen att statsrådet tar upp den och försöker analyseraden. Innebär det konstaterande som då gjordes- kanske inte minst med hänsyn till bostadsstyrelsens hemställan i sin petitaskrivelse - att riksdagen har att förvänta konkreta förslag om hur de krisdrabbade kommunerna skall få någon form av statlig delkompensation för sina hyresförluster, som beror just på den stora andelen outhyrda lägenheter i bostadsbeståndet?

Ökningen av antalet outhyrda lägenheter är en direkt spegling av den ekonomiska situationen och den vikande sysselsättning som är all notera på

Nr 30

Onsdagen den 18 november 1981

Tomträttsiån och underhållslån, m. m.

Nr 30

Onsdagen den 18 november 1981

Tomträttsiån och underhållslån.

många orter i landet. Påfrestningarna blir särskilt stora i ett antal av landets redan tidigare mest utsatta kommuner, som har haft att notera de här hyresförlusterna i sin budgetberedning under inånga år. Men det är inte riktigt att de som redan förut lever i en besvärlig ekonomisk situation nu också skall fvingas att på egen hand ta konsekvensen av en sådan hög andel outhyrda lägenheter. Bostadsföretagen själva kan genom egna åtgärder endast marginellt påverka uthyrningssituationen. De outhyrda lägenheterna har på ett övervägande antal orter ett direkt samband med den vikande sysselsättningen och den bristande regionalpolitiken samt med avsaknaden av en industripolitik i det här landet. Bortfallet av hyresförlustlånen har inte kompenserats med relevanta justeringar av del extra skalteutjämningsbidrag som utlovades, när man tog bort hyresförlustlånen.

Det finns därför, herr talman, starka skäl för den fråga som jag inledningsvis ställde till bosladsministern. Jag hoppas all jag får besked om hennes syn på saken.

Anf. 108 TORE CLAESON (vpk) replik:

Herr talman! Jag vill i anslutning till Thure Jadestigs resonemang kring hyresförlustlånen först säga att också jag erinrade om situationen, då jag i milt första inlägg här i kväll pekade på hur snabbi dessa problem tilltagit och på den stora omfattning som de har. Del är i första hand sådana orter som den Thure Jadestig kommer ifrån som drabbas. Med andra ord är det industriorter och främst en-industriorter som särskilt drabbas av problemen med outhyrda lägenheter. Det är sä att säga gamla problem som kommit tillbaka till i stort sett samma orter som tidigare.

Thure Jadestig sade alt han i oktober månad hade aktualiserat frågan om hyresförlustlån. Han hade ett utomordentligt tillfälle att aktualisera frågan sex månader tidigare, då han emellertid var med om att rösta mot en vpk-motion om alt återinföra hyresförlustlånen. Det skedde, om jag minns rätt, i april månad i år. Det fanns redan då tillräckliga sakskäl för att kunna biträda en motion med ett sådant yrkande - eller hur, Thure Jadestig?

120

Anf. 109 BERTIL DANIELSSON (m):

Herr talman! Bostadsfrågorna tilldrar sig i regel ganska stort intresse såväl här i kammaren som i den allmänna debatten. I den proposition som nu behandlas har regeringen inte lagt fram några mer genomgripande förslag. Propositionen är ändå i sina olika delar ägnad att hälsas med tillfredsställelse. De besparingsbelopp som det är fråga om är relativt blygsamma. Det är trots detta en utveckling i rätt riktning.

Jag skall närmast ta upp de s-reservationer som är fogade till betänkandet. Inte heller de berör några centrala frågor. Reservationerna speglar ändå på sitt sätt den syn som socialdemokraterna har på bostadspolitiken,

I samhället av i dag uppträder inte så sällan brister och ölägenheter i olika sammanhang. Inom parentes sagt har det ju egentligen alltid varit så. För de flesta framstår det som angeläget att eliminera dessa brister. Det kan då synas naturligt att politiker via politiska beslut rättar till det som de anser vara

orättvist. Särskilt markerad tycks denna uppfattning vara inom socialdemokratin. Varje liten avvikelse från det som anses vara idealtillståndet måste bli föremål för åtgärd, genom exempelvis lagstiftning, bestämmelser eller förbud. Kort sagt synes det vara en medveten strävan från socialdemokraternas sida all i varje situation styra utvecklingen med politiska beslut.

Här finns framför allt två allvarliga invändningar att resa.

För det första får vi härigenom på sikt ett genomreglerat samhälle, där den enskildes utrymme minskas i takt med alt tillvaron regleras. Även om man i varje litet enskilt fall möjligen skulle finna motiv för politiska ingrepp, blir alla de hundratals andra liknande besluten sammantagna förödande. Varje mänsklig aktivitet får inte bli föremål för politisk styrning. Vi känner alla till att bostadssektorn redan nu är en av de mest genomreglerade. Trots delta, eller kanske på grund av detta, återstår det eller dyker det upp nya problem. Alt då ytterligare öka styrningen måste vara felaktigt.

För det andra är praktiskt tagel varje socialdemokratiskt förslag i dessa hänseenden förbundet med ökade utgifter. Även här borde man la hänsyn till helheten, Alla enskilda utgiftshöjningar blir. sammantagna, till stora belopp, I det enskilda fiillet är det nödvändigt alt se resultatet i förlängningen. Något utrymme för ökade utgifter finns inte nu.

Jag tycker att man skall se de här reservationerna från socialdemokraterna i ljuset av dessa små betraktelser. I reservationerna 2, 3 och 4 vill de lösa de problem på bostadsmarknaden som i varje fall reservanterna har upplevt med olika slags stöd och bidrag. Min uppfattning är att man inte löser några problem med hyresrabatter eller uthyrningsgaranlier. Möjligen skjuter man problemen framför sig. och under tiden har det hela koslat pengar. Om man t. ex. ger hyresrabatter till nyproducerade bosläder under en viss lid skulle, inte oväntat, de som flyttade in strax innan rabatten började gälla kunna fråga varför inte de också får rabatt. Liknande fenomen skulle kunna uppstå när rabatten upphör. På så sätt kan nya bestämmelser, nya ingrepp, lätt leda till nya krav, osv.

Min uppfattning är att det behövs andra åtgärder för alt få ordning på de problem som rör bostadsproduktionen och de höga kostnader som är förbundna med den. Men egentligen ligger de stora frågorna utanför dagens debatt, och del finns anledning att återkomma till dem.

Socialdemokraterna vill förlänga underhållslänen med ytterligare ett år. Riksdagen har så sent som i våras sagt att överväganden avseende underhållsftnansieringen bör anstå till dess ett definitivt förslag föreligger. Det har alltså varit känt alt mer pengar här inte var att vänta. Bl. a. mot denna bakgrund finns del nu ingen anledning att bifalla den reservationen.

När det gäller reservation 1 vill jag konstatera att socialdemokraterna här inte tagitstegel fullt ut. Även om man. som socialdemokraterna vill, flyttar ut tomträttskrediterna från staten skulle dessa vara prioriterade. Då skulle iinnu en viss lånevolym rymmas inom den prioriterade sektorn och av den anledningen skulle vissa andra negativa effekter uppslå i systemet.

Nr 30

Onsdagen den 18 november 1981

Tomträttsiån och underhållslån, m. m.

121

Nr 30 Flerr talman! Jag vill mot denna bakgrund yrka bifall till utskottets

Onsdagen den hemställan vid punkterna 1-9 och bifall till reservation 5.

18 november 1981 ' i'S ''" ''"'å passa på tillfället att något beröra det inledningsanfö-

_____________ rande som Oskar Lindkvist höll före middagsuppehällel. Han angrep oss

Tomträttsiån och moderater för vårt agerande i utskottet. Något av orden trolöshet eller trolös
underhållslån användes t. o, m. Det är kanske något förvånande att man tar upp en debatt

ni. m.

på det sättet beträffande utskottets handläggning av ärenden. Som Oskar Lindkvist viil känner till arbetar vårt utskott så. alt ledamöterna yrkar bifall till en proposition eller motion eller på annat sätt ger sin vilja till känna, och detta är alltså preliminära ställningstaganden. Det är på intet sätt någonting som man vid justeringen måste hålla fast vid. Det är först vid jusleringssam-manlrädet som det slutliga ställningstagandet äger rum,

I det här aktuella fallet - det gäller tomträttslånen - stödde vi preliminärt den socialdemokratiska motionen. Vi fann den vara det bästa förslaget. När justeringssammanträdet närmade sig hade emellertid centern och folkpartiet ett annat förslag, som innebar att man frånträdde propositionen på en viktig punkt. Från vår synpunkt var delta förslag det allra bästa. Vi tog oss då friheten all stödja det. Så har del gått till.

Jag kan förslå att Oskar Lindkvist känner indignation över att det blev på det här sättet, men man får väl inte låta besvikelsen speglas alltför mycket i debatten.

Anf. 110 OSKAR LINDKVIST (s) replik;

Herr talman! Det är ett par saker jag vill säga till Bertil Danielsson,

Jag känner absolut ingen indignation över moderaternas uppträdande -jag har aldrig väntat mig någonting mera av moderaterna i dessa frågor. Jag tillhör den del av svensk arbetarrörelse som aldrig någonsin har trott att det finns beröringspunkter mellan socialdemokratin och den gamla högerpolitiken.

Jag känner ingen indignation. Tycker inte Bertil Danielsson själv att moderaterna genom det här agerandet sviker den mytbildning som man försöker alt åstadkonnna i svensk politik. Här finns enligt min mening utrymme för en mycket skarp självkritik.

Jag tror att Bertil Danielsson skall fundera litet närmare över denna avvikelse från det normala förfaringssättet. Även om vi har delade meningar brukar vi försöka hålla vår hederskodex högt.

Jag skall inte gå in på Bertil Danielssons diskussion om vad vi uttalat i vår reservation-det har jag redan diskuterat med Kjell Mattsson. Jag tror att det är fullt tillräckligt. Men en sak vill jag säga.

När Bertil Danielsson talade om socialdemokratin, bostadspolitiken och regleringarna gick det en fläkt av 30-talet genom kammaren. Det är gammal skåpmat som brukar las fram på moderaiernas egna sammankomster.

Bertil Danielsson sade att det nu inte finns något utrymme för utgifter och att vi håller på att få ett genomreglerat samhälle. Kommer inte Bertil Danielsson ihåg att vi sedan 1976 har en borgerlig regering? Under denna tid har moderaterna två gånger varit med i den borgerliga regeringen. Båda

gångerna har de troppat av, ganska molokna och besvikna över att de inte Nr 30

lyckats uträtta någonting värdefullt i regeringen. Onsdagen den

Vad gjorde ni i regeringen mot regleringarna? Berätta för oss som sitter [ november 1981

här i kammaren vilka märkliga och mäktiga insatser moderaterna gjorde för____

att komma åt det svenska regleringssamhållet! Det är viktigare än att komma    Tomträttslån och
med en massa svammel om hur socialdemokraterna enligt moderaternas    underhållslån,
uppfattning borde bete sig i svensk bostadspolitik,                          „!. m.

Anf. 111 BERTIL DANIELSSON (m) replik:

Herr talman! Oskar Lindkvist har uppenbarligen två skäl att vara indignerad. Del berör honom uppenbarligen ganska illa all vi log en saklig ståndpunkt i utskottet. Jag kan inte föreställa mig-även om jagar relativt ny här i kammaren - all del är någonting så unikt att man måste göra ett stort nummer av det.

När det gäller min allmänna ståndpunkt i bostadspolitiken berör det uppenbarligen också Oskar Lindkvist mycket illa att vi vid olika tillfällen för fram de synpunkter som vi anser bör ligga i bollen när vi formar vår politik. Oskar Lindkvist använder uttryck som en fläkt av 30-talet och skåpmat som vi använder på våra egna möten! Jag tror att det kan vara ganska bra alt Oskar Lindkvist har tillfälle alt lyssna pä de synpunkter som kommer fram i sådana här sammanhang.

Min huvudinvändning mot den socialdemokratiska politiken i dessa sammanhang var och år alltjämt att socialdemokraterna tror sig kunna klara alla problem i samhället via ökade regleringar. Så är icke fallet, Trepartiregeringen har brutit den trenden. Alltsedan 1976 har en hel rad åtgärder vidtagits som har brutit den utvecklingen, Oskar Lindkvist känner själv till vilka punkter del rör sig om, så det finns Ingen anledning för mig att räkna upp dem här. Det har hänt en hel del. och jag ville i mitt inlägg nyss påpeka alt från socialdemokratisk sida är man inte beredd att gå oss till mötes. Man vill alltjämt styra.

Anf. 112 OSKAR LINDKVIST (s) replik:

Herr talman! Det är självklart alt jag lyssnar på Bertil Danielsson. Jag har i nära 40 år då och då lyssnat på företrädare för tidigare den gamla högern och numera moderata samlingspartiet. Det iir precis samma resonemang nu som jag har hiirt under fyra decennier. Era omdömen om svensk socialdemokrati och dess regleringsi\er är ingenting nytt - det är en fläkt från det gamla 30-talet och ingenting annat.

Jag frågade emellertid om Bertil Danielsson kan berätta för oss vilka märkliga åtgärder som de regeringar vidtog som hade nöjet att ha representanter från moderata samlingspartiet. Vad har ni gjort som har förändrat förutsättningarna för svensk bostadspolitik, för dess administration, dess byråkrati och dess regleringar',' Det är det frågan gäller. Allt det andra kan vi lämna åt sidan, för jag tror att Bertil Danielsson är för känslolös för alt förstå hur viktigt det är alt samhället ställer upp på de svagas sida. Det är bakgrunden till de reservationer som vi har avgivit till civilutskotlets belänkande.

Nr 30

Onsdagen den 18 november 1981

Tomträttsiån och underhållslån, m. m.

Anf. 113 BERTIL DANIELSSON (m) replik:

Herr talman! Oskar Lindkvist ger sig inte. Han vill ha en förteckning över alla de åtgärder som de borgerliga regeringarna har vidtagit sedan 1976. På tre minuter finns det ingen möjlighet att räkna upp allt. Och även om jag skulle kunna göra det har jag inte allt i minnet-jag kan bara nämna några få punkter.

Vi har gjort det lättare att bygga i glesbygd. Det har skett en förenkling av bygglagstiftningen. Det har fatlats beslut om minskad byråkrati på bostadsområdet. Det finns ytterligare all anföra. Men Oskar Lindkvist är alltså inte beredd all gå med oss på den vägen.

124

Anf. 114 AXEL ANDERSSON (s):

Herr talman! Oskar Lindkvist har i debatten utförligt motiverat de förslag på det bostadspolitiska området som framläggs i den socialdemokratiska motionen nr 46 med anledning av regeringens proposition nr 30, den bilaga som berör bostadsdepartementets verksamhetsområde. Därför skall jag så här i slutet på debatten begränsa mig till några kommentarer till kravet på underhållslån även för är 1982, sett ur hyresgästernas synvinkel.

Herr talman! Civilutskotlets borgerliga majoritet avvisar vårt motionskrav på ett underhållslån för 1982 med motiveringen att frågan utreds och all man vill avvakta underhållsfondsutredningens slutbetänkande, som har aviserats till våren 1982,

Som både Oskar Lindkvist och Tore Claeson har påpekat har underhållslån utgått för åren 1979, 1980 och 1981. Med stor sannolikhet kominer den här frågan att lösas mera långsiktigt från 1983. År 1982 faller alltså bort. Det är inte konsekvent och vållar stora problem för oss som just nu förhandlar med de allmännyttiga bostadsföretagen om hyran för nästa år,

Underhållsullagel i hyran har pa senare år ökat mer än andra delar av den totala hyran - från 16 kr. per kvadratmeter år 1976 till 34 kr, för innevarande år - trots alt underhållslån utgått de tre senaste åren. Inför 1982 vill de allmännvttiga bostadsföretagen höja underhållsdelen i hyran med över 50 % från nuvarande 34 kr, per kvadratmeter till 53 kr. per kvadratmeter om det inte blir något underhållslån för 1982.

Sammanlaget innebär hyreskraven för nästa år en höjning med i genomsnitt nära 20 % av hyran - alltså drygt 200 kr. mer i månaden för en normal trerummare. Hyran tar i dag nära en tredjedel av en genomsnittlig induslriarbelarlön.

Vilka är det som drabbas? Jo. de mest betalningssvaga, och det är det allvarliga i situationen. Ungdomar, barnfamiljer och lågavlönade, de som under flera år av borgerligt styre har fåll se sin reallön försämras, är de som får slå för fiolerna. Många unga har i dag helt enkelt inte råd att efterfråga en egen bostad. Den sociala bostadspolitiken faller sönder bit för bit, och regeringen står bredvid som passiv åskådare.

Ett riksdagens bifiill till vårt förslag om 253 milj, kr. i underhållslån för nästa år skulle innebära att kraven på hyreshöjning kunde dämpas med upp

till 10 kr, per kvadratmeter och år i det allmännyttiga bostadsbeståndet, i hus Nr 30
byggda 1962-1971., Onsdagen den

Herr talman! Det har sagts tidigare i debatten, men det tål att upprepas; |j.> november 1981

Del är ingen subvention som vi begär, inget statsbidrag till hyran. Vi__________

7/,

m. m.

hemställer att riksdagen - i likhet med de senaste tre åren - ställer pengar till Tomträttsiån och förfogande för delta ändamål som lån. Och län skall som bekant återbeta- underhållslån las.

Jag kan erinra om att de underhållslån som har utgått de tre senaste åren nu amorteras och att beloppen rör sig mellan 4 och 5 kr. per kvadratmeter.

Herr talman! Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationer som är fogade till civilulskottets betänkande.

Anf. 115 Bosladsministern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Jag kan konstatera att bostadsdepartementets del av propositionen om den ekonomiska politiken har fått en välvillig behandling av utskottet. Bakgrunden är .självfallet att de förslag som propositionen innehöll ju inte enbart kan motiveras ur besparingssynpunkt utan gäller önskvärda förändringar i regelsystemet och också är motiverade utifrån andra utgångspunkter: minskat svartjobb vid ombyggnad av småhus, antibyråkrati.'rättvisa osv.

De meningsskiljaktligheter som förekommer beror på olika åsikter om andra förändringar. Socialdemokraterna och vpk föreslår ytterligare päspäd-ningar pä budgetunderskottet, medan moderaterna har aviserat för framtiden ytterligare kraftigt sparande inom bostadssektorn.

Jag skall inte här ga in på hela den ekonomiska politiken och förutsättningarna för uppläggningen av bostadspolitiken. Del är saker som har diskuterats i andra sammanhang här i kammaren.

I stället skall jag något diskutera lämpligheten av de förslag som har framlagts mot bakgrund av de begriinsade resurserna.

Socialdemokraterna vill alltså späda på. moderaterna vill rasera bostadspolitiken, och regeringen ligger ungefär mitt emellan med ett ansvar för den ekonomiska politikens restriktiviiei, men också med ett ansvar för all försöka uppnå de bosladssociala målen. Det finns ingen anledning att här diskutera moderaternas kommande besparingsförslag - del får vi göra i ett annat sammanhang. Man kan också hänvisa till den debatt som fördes i kammaren förra veckan.

Socialdemokraterna framlägger ett förslag om att sänka hyrorna eller påverka hyresutvecklingen i nyproduktionen och i befintliga allmännyttiga bostadsförelag. Jag behöver inte erinra kammaren om alt riksdagen vid ett flertal tillfällen har gjort uttalanden beträffande bostadssubventionernas utveckling. Vi har varit överens om att dessa inte kan öka i någon väsentlig grad.

Helt klart är naturligtvis att hyresutvecklingen skall kunna bromsas både i nyproduktionen och i de befintliga bostäderna. Men den viktigaste åtgärden för att åstadkomma delta är att minska kostnaderna, inte att späda på med nva subventioner av olika slag. Det finns ett flertal åtgärder att vidta i

Nr 30 nyproduktionen. Man kan hejda normutvecklingen, som vi har inlett ett

OnsH- (in rl mi arbete på. Man kan bryta ytslandardutvecklingen, som har varit kraftig de

18 november 1981

Tomträttsiån och underhållslåii, ni. m.

senaste åren. Framför allt kan man öka produktiviteten i byggandet.

När det gäller befintliga lägenheter av bebyggelsen handlar det om all skapa större valfrihet, så att människor får välja servicenivå och därmed också den hyra de vill betala.

En viktig sak är energisparande åtgärder. En sänkning av varmvattenförbrukningen med 10 % och en sänkning av uppvärmningen med 0.6 grader motsvarar en kostnadsminskning på hyrorna med 500 milj, kr. Del är del belopp som de senaste åren har utgått i underhållslån. En sådan begränsad och liten åtgärd på energisparsidan motsvarar alltså det belopp som har utgått i undershållslån de senaste åren.

Det är en nationell fråga att se till att vi sparar energi. Del är också bakgrunden till den stora satsning på en sparkampanj som bostadsdepartementet gör tillsammans med energisparkommiltén och bostadsorganisationerna. Det är alltså fråga om alt i första hand sänka kostnader, och här har alla ett ansvar - staten, kommunerna, byggarna, förvaltarna och hvresgäs-lerna.

Oskar Lindkvist sade i sitt anförande alt regeringen har lyckats komma på kant med alla, Axel Andersson påstod alt det över huvud taget hade varit en passivitet över regeringens sätt att behandla hyresgästerna. Låt mig få referera till vad hyresgäströrelsen bl, a. skrivit i ett brev till regeringen under hösten, i vilket man har framfört skilda krav. Man börjar så här:

"Hyresutvecklingen under de senaste åren har kunnat hållas inom ramen och t, o. m, en bit under den genomsnittliga kostnadsökningen i samhället. Detta har varit möjligt tack vare vissa bostadspolitiska åtgärder som vidtagits". Det tycker jag är ett gott betyg till dem som har bidragit till den här utvecklingen. Inte minst pekar hyresgäströrelsen på underhållslånen som en mycket viktig åtgärd. Underhållslånen har haft en betydande och avsedd effekt. De har hållit hyrorna nere, bidragit till sysselsättning och ett bättre underhåll. De har också - kanske ett förbisett ftiktum - bidragit till en bättre ekonomi för bostadsföretagen. Men det har också inneburit att vi har lånefinansierat konsumtion.

Syftet med underhållslånen har alltså uppnåtts. Underhållsstandarden har inte tillåtits att sjunka alltför djupt, vilket det ftinns risk för när vi införde lånen. Visst hade det varit trevligt all kunna fortsätta med underhållslånen, men vi sade redan när de infördes all de var temporära och att de skulle gälla under två år. Vi förlängde dem med ytterligare ett år men sade samtidigt att detta var sista gången. Parterna har vetat om den förutsättningen sedan förra hösten. De har också kunnat följa och påverka arbetet i underhållsftindsui-redningen. Även på den sidan har de alltså varit fullständigt informerade om förutsättningarna inför 1982. Förutsättningarna för förhandlingarna är sålunda inte alls nya. ulan fullt ut kända av parterna.

126

Socialdemokraterna, som i början var litet skeptiska över huvud tagel till alt införa underhållslån men senare ändrade sig. inser att del finns restriktioner vad gäller möjligheterna att via budgeten spä pä med nya

pengar. Man halverar alltså det belopp som har utgått tidigare. Volymen    Nr 30
begränsas också av det faktum att man föreslår att lånen bara skall utgå till     Onsdagen den
allmännyttan - vi kan fråga efter rimligheten i att premiera en speciell     j< november 1981
ägarform framför alla andra,

Effekterna på hyran av socialdemokraternas förslag till underhållslån är Tomträttsiån och ungefär 200 kr, per är. De effekterna skall bl. a. jämföras med effekterna av underhållslån, momssänkningen, som riksdagen fattade beslut om häromdagen - det rör sig di m om ca 700 kr. om året för en genomsniltsfamilj. Det är klart att man måste ta hänsyn till också detta faktum när man trycker på knapparna häi i riksdagen. Vi har således redan en given förutsättning: momsen kommer all sänkas, och den sänkningen kommer att ge mycket större effekter än det skulle bli om man behöll underhållslånen.

Hår har också diskuterats några förslag som riktar in sig på nyproduktionen. Det år fullt klart alt byggandet behöver ökas på de orter där vi har bostadsbrist.

Men jag skulle först vilja säga att jag tycker del är bra alt socialdemokraterna har gått ifrån sitt förslag från i våras, vari de krävde att momsen på bostadsbyggandet skulle tas bort. Den reformen skulle ha blivit förfiirligt dyrbar-den skulle kanske ha koslat 1,5 miljarder kronor-och gett en ytterst liten effekt på hyrorna; bara ca 15 kr, per kvadratmeter. Nu har man valt en annan teknik - man vill ha en hyresrabatt på 60 kr. per kvadratmeter under det första året. Detta skall gälla i bristorler, exempelvis i Stockholm - landets rikaste region, I ickebristorter skall man ha en hyresrabatt på 30 kr, per kvadratmeter. Att sänka kapitalkostnaden med 60 kr, per kvadratmeter skulle betyda att man i ett slag halverar kapitalkostnaden. Det är samma sak som om man skulle sänka den garanterade räntan från 3 % till 1,5 %,

Det är riktigt att behovet av en hyresuljämning mellan nya och äldre hus motiverar att man har en låg ränta i början, men frågan är ju hur långt man kan gå. Jag tycker att 3 % ränta är en ganska bra ränta i enlighet med en långsiktig målsättning med politiken. Den motsvarar ungefärligen realräntenivån. Går man under den räntesatsen, hamnar man också tmder en önskvärd real nivå, som alltså måste ligga på ungefär den nivå som vi har i dag. Om man skulle gå vidare, enligt det socialdemokratiska förslaget, så skulle det komma att leda till bidragsgivning över hela linjen. Litet demagogiskt uttryckt betyder del att socialdemokraterna vill avskaffa bostadslångivningen, medan moderaterna vill avskaffa räntebidragsgivning-en.

Anf. 116 BERTIL DANIELSSON (m) replik:

Herr talman! Anledningen till att jag begärde replik var ett litet ord som bostadsministern råkade uttala. Vi moderater beskylldes för all vilja rasera bostadspolitiken. Jag vill bestämt avvisa detta påslående. Det är alls icke på det sättet.

Vi är alla överens om att det är nödvändigt att vi håller igen på utgifterna.
Del har även Birgit Friggebo sagt. Vi måste spara. Så sent som i förra veckan
var vi. centern och folkpartiet överens om att vi nästa år skall göra en 127

Nr 30

Onsdagen den 18 november 1981

Tomträttsiån och underhållslån, in. m.

besparing på 12 miljarder kronor. Dessa pengar måste tas någonstans.

De förslag som vi nu är i färd med att utarbeta kommer inte alt innebära något raserande. Vi kominer att anpassa dessa besparingar på så sätt all de inte förorsakar några snedvridningar i boendel. Men vi har ändå tillsammans med centern och folkpartiet målet all spara så mycket som 12 miljarder nästa år.

Man kan fråga sig: Vilket parti med en önskan att överleva vill med berått mod gå ut och rasera stora delar av samhällets engagemang i t. ex. bostadsbyggandet? Tanken är orimlig.

Om vi hade haft gott om pengar, skulle självfallet vi också ha varit intresserade av att se till att boendekostnaderna sjönk i stället för steg. Men nu har vi alltså utomordentligt ont om pengar, och vi måste göra stora besparingar- t, o, m. uppoffringar. Det måste vi alla vara överens om och tillsammans arbeta för. Men det kommer inte all innebära något raserande.

128

Anf. 117 TORE CLAESON (vpk) replik;

Herr talman! Jagvill göra ett par kommentarer till det som Birgit Friggebo har sagt.

Först vill jag ta upp det citat som hon hade hämtat från hyresgästernas skrivelse beträffande hyresutvecklingen. Delskall kanske erinras om att man från del hållet också klart har belyst hur prisutvecklingen har varit dels fram till 1976, då hyrorna i stort sett höll jämna steg med annan prisutveckling, dels efter 1976. då hyrorna har sprungit ifrån övrig prisutveckling och framför allt löneutvecklingen. Det är faktiskt på det sättet. Birgit Friggebo,

Dessa siffror ventilerade vi i interpellationsdebatten för två veckor sedan. Jag skall i detta sammanhang erinra om en siffra beträffande hyresutvecklingen som jag även nämnde då. Det gäller hyres- och inkomstutvecklingen under senare är. Inom parentes kan jag säga att dessa uppgifter också kommer från Hyresgästernas riksförbund, som har gjort en utredning på detta område.

År 1976 behövde en industriarbetare betala bara 16.7 % av sin lön i hyra för en nybyggd ivåruinslägenhet. År 1981 får industriarbetaren lov att betala 29.8 % av sin lön i hyra för en nybyggd tvårumslägenhet. Detta illustrerar ganska bra hur hyrorna ökar i allt snabbare takt.

Mot bakgrund av alt Birgit Friggebo inte heller nu kom med eller ställde i utsikt några förslag till konkreta åtgärder som kan förbättra denna situation, måste jag fråga; Vad är det regeringen vill avvakta? Är inte regeringen uppmärksam på situationen, på det katastrofala läge som råder då det gäller bostadsbyggandet i vissa områden men kanske framför allt i fråga om prisutvecklingen inom bostadsproduktionen och hyresutvecklingen? Skall regeringen avvakta ytterligare orättvisor, nya stora prishöjningar och kostnadsökningar för bostadsbyggandet med de problem som följer i form av bostadsbrist, arbetslöshet och hyror i nyproduktionen som hundratusentals hushåll inte förmår att betala? Är det en ytterligare urholkning av samhällets stöd till bostadsbyggandet som skall avvaktas? Eller tänker regeringen lösa

en del av problemen för hundratusentals människor utan egen bostad genom Nr 30

att låta boendet bli så dyrt att människorna måste tränga ihop sig och minska nncriTupn den

sin utrymmesstandard med utökat inneboende och andrahandsuthyrning? 10 november 1081

Tänker regeringspartierna avvakta till dess alt marknadskrafterna tar över_____

ännu mer av den svarta och grå marknaden, så att den blir ännu mer Tomträttsiån orh omfattande och spekulationen ökar, på ungdomarnas och de bostadslösas underhållslån bekostnad? Det är frågor som måste ställas i detta sammanhang.

m. m.

Anf. 118 AXEL ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Birgit Friggebo hänvisade till ett brev från Hyresgästernas riksförbund för att söka leda i bevis att man inom hyresgäströrelsen är nöjd och belåten med regeringens bostadspolitik. Det här lösryckta citatet handlar om gången tid. Detta har redan utvecklats här, så jag behöver inte upprepa det.

Det vi är oroliga för är vad som skall hända med hyrorna inför nästa år, 1982, Då kommer kapitalkostnaderna i hyran att stiga med, såvitt vi nu vet, ca 10 %. Nästan hälften av det beror på den extra upptrappning av basräntan som det har fattats beslut om. Om vi lägger ihop summorna för den normala kapitalkoslnadsökningen som uppkommer genom riksdagsbelutet om höjningen av basräntan, inflationens verkningar och de allmännyttiga bostadsföretagens beräkningar av kostnaderna för underhåll, kommer vi fram till ett hyreshöjningskrav pä, som jag sade, nästan precis 20 % för 1982. Det är dubbelt så mycket som den förväntade inflationen nästa år. När man dessutom vet att de som skall erlägga de kraftigt höjda hyrorna minsann inte är överbelalda - det är ungdomar, barnfamiljer och lågavlönade - tycker jag det är rimligt alt vi frän oppositionens sida begär att regeringen litet mera handfast angriper de här problemen och inte försöker smyga undan och säga att det inte går på grund av det ekonomiska läget. Det är fråga om vad man vill prioritera här i samhället. Bland det viktigaste för människorna är att kunna bo drägligt, även om man inte råkar tjäna sä mycket i månaden.

Anf. 119 OSKAR LINDKVIST (s) replik:

Herr talman! Det var i mänga stycken ett underligt inlägg som bostads-ministern gjorde.

För det första säger hon alt hennes proposition har fåll en välvillig behandling i utskottet. Ja, propositionen fick den behandlingen att båda grupperingarna gått ifrån propositionen och lämnat den åt sitt öde. Är bostadsministern nöjd med så liten utdelning, så må det vara hennes ensak. Men låt oss bara konstatera att ingen har ställt sig bakom propositionsförslaget.

För det andra säger bostadsministern att socialdemokraterna föreslår ytterligare påspädningar på budgetunderskottet, för att strax efteråt kritisera oss för att vi har begärt att de nu föreslagna underhållslånen skall gå till hyreshus inom de allmännyttiga bostadsföretagen. Vad är det för grupper som bostadsministern saknar i det sammanhanget? Är det de privata hyreshusen, som inte har kommit med?

9 Riksdagens protokoll 1981/82:29-30

129

Tomträttslån och underhållslån, m. m.

Nr 30_________ Vi har gjort denna bedömning därför all de allmännyttiga bostadsföreta-
OnsHaopn dpn 8" ' enda som sysslar med en social verksamhet och som är betjänta av
18 nnvpmhpr 1Q81 " " °'a' statligt stöd - stöd i den form som underhållslånen utgör. Jag
_____________ måste säga till bostadsministern: Låt oss nu slippa höra talas om underhålls
lån som subventioner. De är lån - de återbetalas. De tidigare länen år man
redan på väg att återbetala till statskassan. Låt oss inte tala om att det är
subventioner när det ändå är fråga om en ren låneverksamhel.

Jag har i dag fått reda på vad del är för rörelser som pågår i bostadsområdena. Vad är det för några som lämnar bostäderna? Jo. säger man. det är främst arbetslösa ungdomar som återvänder hem. Andra grupper byter ned sig, de orkar inte längre med hyrorna för sina lägenheter.

Vidare säger man alt det nu är färre ungdomar som hör av sig och frågar efter bostad och att när det gäller bostadsbyggandet - i den mån det förekommer; vi är ju snart nere på en bottennivå - styrs efterfrågan mot mindre bostadsyta. Ungdomarna dröjer med att flytta från sina föräldrahem.

Det är precis detta som sker. Vad än Birgit Friggebo säger i talarstolen om de ekonomiska frågorna kan hon inte komma förbi att vi är på väg in i en myckel besvärlig krissituation på bostadsmarknaden och att hon har huvudansvaret för att vi inte mera effektivt kan stödja de grupper i samhället som för sill boende är beroende av samhällspolitiska åtgärder.

130

Anf. 120 THURE JADESTIG (s) replik;

Herr talman! Jag ber att fä tacka talmannen för att jag bereds tillfälle att upprepa min fråga om hyresförlusllånen. Min frågeställning till bosladsministern var, inte minst med hänsyn till bostadsstyrelsens hemställan i sin petitaframställning, huruvida riksdagen under våren eller senare under 1982 kommer med förslag som möjliggör att berörda kommuner med stora hyresförlustlån kan förvänta sig att få någon form av statlig delkompensalion för delta. Jag utgår från all statsrådet mycket väl är insatt i vilka problem en del kommuner har på delta område.

Jag har här en uppgift från min egen kommun om att hyresförlusllånen 1982 kommer att kosta kommunen 7 038 300 kr., enligt kommunens budget. För första gången barman fått ett extra skalteutjämningsbidrag på 1 175 000 kr. för 1982, Del återstår i det närmaste för kommunen att täcka detta med en extra utdebitering med ca 1 kr. Kan det vara rimligt att en från sysselsättningssynpunkt krisdrabbad ort skall behöva ha denna belastning i fortsättningen? Det är en ort där arbetsmarknadssituationen är sådan, att bara under detta år har 680 människor blivit permitlerade frän sina arbeten, och där befolkningsutvecklingen är väldigt negativ.

För att ytterligare konkretisera mig vill jag säga att enligt samma ekonomiska beräkningar frän denna kommun, så kommer hyresförlustlånen alt kosta 8,1 milj, kr. under 1983. 9.4 milj. kr. under 1984 och 11,1 milj. kr. under 1985.

Nog vore det. bosladsministern, skäl att verkligen undersöka vilka förutsättningar staten har att medverka till att bära en del av de konsekvenser

som detta kan föra med sig. Det har i alla fall visat sig att den möjlighet som bosladsministern hänvisade till när man tog bort hyresförlustlånen, dvs. att dessa kostnader skulle täckas genom skalteutjämningsbidrag, var en chimär.

Anf. 121 Bosladsministern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Bertil Danielsson och jag har inte en gemensam målsättning för bostadspolitiken. Pä mitt håll tänker vi inte rasera den genom att ta bort räntebidragen och över huvud taget omöjliggöra bostadsproduktion i detta land. Men jag tror inte all vi behöver diskutera den frågan mer just nu. Vi hade en rejäl omgång förra veckan. Jag debatterade då med Lars Tobisson och med Rolf Dahlberg, och nu försöker Bertil Danielsson. Jag tror inte-hur många talare ni än avverkar i denna talarstol - att ni kan förneka att resultatet av er politik blir det som jag har sagt. Visst måste vi vara återhållsamma, och vi kominer att tvingas all gå vidare med besparingsinsatserna. Men frågan är alltså vilken målsättning man över huvud taget har med politiken,

Axel Andersson menar att jag hade refererat till hyresgäströrelsens skrivning och därmed hade velat ge sken av att man där skulle vara nöjd och till freds med framtiden. Nej. så är bevisligen inte fallet. Hyresgäströrelsen har kommit med en rad krav på nya subventioner. Det gäller krav på sänkta oljeskatter, dvs. en kostnad på 2 miljarder. Vidare gäller del kravet att vi inte skall genomföra någon reducering av räntebidraget, vilket innebär en kostnad på 200 miljoner, kravet på nya underhållslån, dvs, en kostnad på 500 miljoner, osv.

Jag vill inte förneka att det är bekymmersamt för många människor i Sverige. Så kominer det att vara under många år framöver. Men vad jag menar är att vi löser icke några som helst grundläggande problem genom all späda på med nya subventioner av olika slag när det gäller boendet. Del gäller i stället att sänka kostnaderna och att inrikta aktiviteten på det. Det går. och måste gå, i nyproduktionen. Det går. och måste gå. i de befintliga bostäderna, Jaghar här pekat på en, mycket begränsad, åtgärd; Sank värmen med 0,6 grader och minska varmvatlenproduktionen med 10 %. och vi får snabbt ihop 500 miljoner. Det är en ytterst liten början. Men det är mycket mer effektivt, för det får också andra positiva effekter, nämligen effekter på vår handelsbalans, minskad oljeimport osv. Det är sådant vi måste koncentrera oss på. Det finns ingen återvändo.

Oskar Lindkvist tyckte att det var ett underligt anförande jag höll, och det är väl bra om jag på det sättet kan bidra till nöjesverksamheten. Men jag förslår inte vad Oskar Lindkvist menar, när han säger alt utskottet har avfärdat förslagen i propositionen. Det finns en mängd förslag i den, och de är välvilligt behandlade. Utskottet har gjort små avvikelser och haft litet olika åsikter om tomträtlslånen, vilket väl må vara utskottet tillåtet. Det är ju inte något nytt när det gäller civilulskottet. och jag tycker inte att det är någon stor fråga.

Vidare säger Oskar Lindkvist alt det bara är lån vi begär när det gäller ökade utgifter över budgeten. Det är sant att underhållslånen är just lån, men

Nr 30

Onsdagen den 18 noveinber 1981

Tomträttsiån och underhållslån, m. m.

131

Nr 30

Onsdagen den 18 november 1981

Tomträttsiån och underhållslån, m. rn.

132

de har budgeteffekt, och de påverkar budgetunderskottet. Regeringens sätt att'sköta den här frågan är något som ständigt är uppe till debatt här i kammaren.

Men det finns andra förslag, där del är fråga om rena rama bidrag och alltså inte handlar om återbetalning. Jag var tidigare inne på frågan om hyresrabatterna. De skall vara temporära. Man skulle höja hyran med 20 kr, per kvadratmeter i de nya lägenheterna under en treårsperiod. Men det visar sig alllid att sådana temporära åtgärder är svåra att jobba sig ur. Ta exempelvis underhållslånen! De har en hyreseffekl på 7:50 kr. per kvadratmeter. Från visst håll här i kammaren påslår man att det är omöjligt att avskaffa dem, för det får katastrofala följder. Men man är samtidigt beredd att införa ett system som innebär att människor skall få 20 kr. per kvadratmeter i hyreshöjning i botten varje år och därutöver de normala hyreshöjningarna på grund av driftkostnadsökningarna.

Jag måste fråga mig hur de människor som efterfrågar dessa bostäder skall ställa sig. De måste ju ta hänsyn till hur stor slulhyran blir det tredje året när de sätter sig i lägenheterna, för del är ju inte så alt människor kommer all få oanade möjligheter till standardökningar och realinkomslökningar som gör att de kan räkna med kraftigt ökade löner under de här tre åren. så att de klarar påfrestningen med ytterligare 20 kr. Jag skulle vilja påstå alt det är näst intill bedrägligt att göra på det här sättet.

Men låt mig också något jämföra förslagen om hyresrabatter, som alltså skulle sänka hyran med 60 kr. per kvadratmeter det första året i bristorter, med de åtgärder som regeringen har föreslagit och som riksdagen har fatlat beslut om under de senaste åren. Tillsammans har produklionskoslnadsbe-låningen. sänkningen av den garanterade räntan frän 3.9 % till 3 % och införandet av räntebidrag från inflyltningstiden och fram till dess alt statliga bostadslånet betalas ut sänkt hyran med 105 kr. per kvadratmeter. Hyrorna skulle vara 105 kr. per kvadratmeter högre om vi inte hade vidtagit dessa åtgärder.

Det är visst inte pä det sättet all regeringen har legat pä lalsidan när det gällt att försöka upprätthålla bostadsproduktionen. Men jag måste med den erfarenhet som jag har säga att jag inte längre är övertygad om att det är möjligt att via ökade statliga bostadssubventioner locka fram ett kraftigt ökat bostadsbyggande. Om en reducering av hyreskostnaderna med 105 kr, per kvadratmeter inte åstadkommer ett kraftigt ökat bostadsbyggande, tror jag inte heller att ytterligare 60 kr. per kvadratmeter kommer att göra det.

Till delta kommer alla de andra negativa effekterna av att man trappar ned hyran under ett antal år, så alt den pressas ned långt under en vettig real nivå, osv. Men del skall bli intressant att ta del av byggprisutredningens överväganden när det gäller denna fråga. Den har ju till uppgift att se efter hur subventionerna har påverkat effektiviteten och produktionskostnaderna över huvud laget.

Vi har också vidtagit andra åtgärder för alt upprätthålla byggsysselsätt-ningen. Så sent som för några dagar sedan behandlades frågor här i riksdagen på det området. Det är alltså inte bara lån ulan också ytterligare bidrag som

man begär. Jag har velat ta upp dessa frågor, eftersom jag tycker alt man inte Nr 30

bara skall beskriva förslagen från vpk och från socialdemokraterna så, alt de Onsd-iupn d n

partierna accepterar regeringens politik men vill lägga fram en de! överbud. lo novemhpr IQXl

Jag menar att del också i sak finns invändningar mot de konkreta förslagens____

"f°™"'"g' Tomträttslån och

rn. m.

Thure Jadestig har tagit upp en fråga vid sidan om det som direkt nnderhållsl ° behandlas i kammmaren i dag. Jag har inte funnit alt det föreligger något direkt yrkande på punkterna om stöd till lomma lägenheter i den befintliga bebyggelsen. Jag har här i kammaren tidigare svarat på en fråga om detta och sagt att regeringen f, n. inte avser att lägga fram några förslag som skulle återinföra de hyresförlustlån som vi förut har haft. Avsikten har heller aldrig varit att skatteutjämningsbidragen skulle täcka hela bortfallet av hyresförlustlångivningen. Självfallet bidrar de i ganska stor omfattning till all läcka kommunernas kostnader för tomma lägenheter i de kommuner där det finns många tomma lägenheter och där dessa har stor effekt på den kommunala utdebiteringen.

Anf. 122 AXEL ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Troligtvis är både Oskar Lindkvist och jag dåliga, ja närmast odugliga som pedagoger. Vi har försökt efter måttet av vår förmåga alt beskriva för bostadsministern att det icke år fråga om subventioner utan om lån när det gäller underhållsverksamheten och del krav på 253 milj, kr. för 1982 som vi har ställt i motionen. Jagger för min del upp- Oskar Lindkvist är envisare ån jag, och han kanske kommer igen.

Bosladsministern sade i sitt genmåle något som var intressant: Kom inte dragande med del här småplottret! Det löser i alla fall inga problem, och förresten har vi inte råd med del heller. Jag medgergärna att 253 milj. kr. inte är särskilt mycket pengar, om vi jämför med de siffror som vi nu är vana vid i dessa tider med sparplaner pä 12 ä 14 miljarder kronor.

Sedan sade bosladsministern att vad som skall lösa dessa problem är de stora, tjusiga, politiska penseldragen, den handlingskraftiga regeringens åtgärder i de stora politiska frågorna. Jag är litet ängslig för detta. Jag tror inte alt det finns tillräckligt mycket färg i målarburken för alt del skall bli några tjusiga penseldrag. Och än mindre tror jag det blir frän nyår. Om ryktena talar sanning åläggs bostadsdepartementet att för sin del bidra med en dryg miljard kronor i det besparingspaket som kommer. Del skulle vara intressant om bostadsministern, som är i form i kväll, ville beskriva för oss litet av vad det kominer att innebära.

Anf. 23 TORE CLAESON (vpk) replik:

Herr talman! Jo. Birgit Friggebo, beträffande hyresförlustlånen finns del förslag i det betänkande som vi nu behandlar. I mom. 9 i utskottets hemställan behandlas vpk:s motion om återinförande av hvresförlustlånen, ett krav som vi alltså har återkommit med också i delta sammanhang.

Sedan säger Birgit Friggebo all man inte löser några som helst nya problem genom nya subventioner. Men var och en begriper väl ändå alt om vi har ett

133

Nr 30

Onsdagen den 18 november 1981

Tomträttslån och underhållslån, m. m.

problem för hundratusentals hushåll som inte vet hur de skall få pengarna all räcka till och inte ser någon möjlighet alt klara hyran om vi får de stora hyreshöjningar som aviserats, så löser man naturligtvis problemen för dem om man går in med subventioner för att undvika - eller hålla nere - de hyreshöjningarna.

Det krävs då insatser så alt säga för stunden. Men på något längre sikt kan man plocka in de pengarna - och mångfall mer - genom att se till all skapa rättvisa mellan olika upplåtelseformer pä bostadsmarknaden. En del av de miljarder i skattesubventioner som framför allt de rika villaägarna med de stora husen och de stora lånen tillgodogör sig kan föras över till hyressektorn, eller rättare sagt slussas in till statskassan, via ett tak för ränteavdragen och en ökad realisationsvinstbeskattning - för att nu la två konkreta exempel. Lägg de pengarna pä de allmännyttiga hyreshusen, åstadkom därmed effekten att få ett stopp för hyreshöjningarna, inte bara i allmännyttan utan på hela hyresmarknaden! Det skulle vara subventioner som skulle göra nytta där de kom. Birgit Friggebo. var sä säker!

1.-4

Anf. 124 OSKAR LINDKVIST (s) replik:

Herr talman! Jag betvivlar inte ett ögonblick att Birgit Friggebo här försöker ge bidrag till nöjesverksamheten. Men vad vi kritiserar henne för är alt hon inte ger några bidrag till bostadspolitiken - och det är ju det vi diskuterar.

Nu är vi överens om all underhållslånen i vår tappning är återbetalningsskyldiga och att det inte är fråga om subventioner.

Birgit Friggebo har vid två tillfällen tagit upp frågan om hyresrabatterna. De, säger hon. är ju rena rama bidragen. Men det är fel - de är inte alls rena rama bidragen. Om Birgit Friggebo är hygglig och läser vår motion pä s. 50 i motionshäfiel, raderna 24 och 25, finner hon all det slår att den temporära hyresrabatteringen sedan skall avvecklas genom återbetalning med lika årliga belopp under en femårsperiod.

Jag uppfattade att Birgit Friggebo i ett tidigare skede sade någonting om den statliga ulhyrningsgarantin. Då vill jag nämna att det pä raderna 32-33 på s. 50 i motionshäftet står att kostnaderna för hyresrabalteringen och uthyrningsgarantin i nyproduktionen i vårt förslag beräknas till 50 milj. kr. första året. Den siffran kan bostadsministern kvitta mot den besparing vi socialdemokrater åstadkommit beträffande ändrade tomträttsiån. Där finns det exakt 50 milj. kr., som vi sparat genom de nya förslagen.

Del är alltså inte fråga om bidrag eller subventioner. Det är fråga om pengar som till varje öre skall återbetalas till statskassan.

Jag ställer inga andra krav på dem som deltar i debatten än all de i varje fall skall ha läst igenom de ärenden som vi diskuterar. Del framgår helt tydligt alt antingen har bosladsministern inte låst igenom vad vi skrivit i vår parlimolion eller också bryr hon sig inte om vad vi sagt i den.

Jag vill sluta med all säga att vi, när vi diskuterade de här frågorna senast, sade att vi skulle ha en socialt acceptabel avlösning av underhållslånen och att sådana förslag borde föreläggas riksdagen i sådan tid att reglerna kunde

tillämpas fr. o. m, år 1982. Orsaken till att vi nu diskuterar förnyade Nr 30

underhållslån är ju att bostadsministern inte har återkommit med mer Onsd-Hren dpn

långsiktiga förslag. Hade vi haft sådana i dag hade inte den här debatten varit i n november 1981
aktuell.

Vi har hela tiden sagt - och där ligger vår skepsis till underhållslånens Tomträttsiån och konstruktion - att vi vill ha mer långsiktiga lösningar, så att vi kan ge ett underhållslån ordentligt stöd beträffande de sociala problem som är involverade i bostadspolitiken.

Del är vad vi är ute efter, och det tycker jag att bosladsministern skall respektera.

Anf. 125 THURE JADESTIG (s) replik;

Herr talman! Jag har inte frågat bostadsministern huruvida hon ämnar återinföra hyresförlustlånen. Jag har aldrig hemställt till bostadsministern att staten skall ta på sig hela den ekonomiska bördan. Vad jag frågat om och inte fått svar på är huruvida regeringen har för avsikt att under våren komma med förslag med anledning av bostadsstyrelsens hemställan i dess pelita. Styrelsen har insett frågans allvar och innebörd. Och då vore del rimligt - när nu bostadsministern äntligen vill ta upp frågan i någon form-att få klart besked: Kommer det andra bidragsformer än det s, k. extra skatieuijämningsbidra-get. som är en mycket snedvriden bidragsform för dessa kommuner?

Hyresförlusterna i de drabbade kriskommunerna - som gäller bortåt 200 milj. kr. totalt om man drar in samtliga kommuner - beror inte på att dessa områden har dåliga bosläder, inte på bristfällig boendemiljö i områdena, inte på bristande bostadssocial service, för dessa bostadsområden är i regel väl tillgodosedda i del avseendet, utan orsaken är den förändrade befolkningsutvecklingen, som är en följd av närings- och arbetsmarknadspolitiken och arbetsmarknadssituationen i dessa kommuner.

Där har staten och regeringen ett delansvar. Och då är det också rimligt att höja ambitionsnivån när det gäller att biträda dessa kommuner.

Anf. 126 BERTIL DANIELSSON (m) replik:

Herr talman! Helt kort; Birgit Friggebo anser inte att vi har samma målsättning i bostadspolitiken. Det är möjligt att det stämmer. Men jag kan i varje fall konstatera all inför nästa år har vi det. så till vida att vi tillsammans har sagt alt vi måste spara 12 miljarder. Och då måste även bostadssektorn ta sin del.

Därvidlag har vi ganska mycket gemensamt. Och nöjer vi oss med det tror jag att vi kan resonera vidare i framtiden också.

Anf. 127 Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO;

Herr talman! Jag tycker inte att vi skall upprepa hela den långa debatt om den ekonomiska politiken i stort som hölls i kammaren förra veckan. Bertil Danielsson vet myckel väl att han inte har rätt når han säger alt del skall åstadkommas 12 miljoner enbart genom besparingar. Dessutom går det att

göra olika värderingar inom ramarna för besparingarna, och där kommer vi I-;;;

inte att vara överens.

Nr 30

Onsdagen den 18 november 1981

Tomträttsiån och underhållslån, ni. rn.

1.36

Jag vet inte vad det är för skillnad på del ena eller det andra förslaget som Thure Jadestig återkommer till. Skall kompensationen komma från bostads-styrelsen, skall den las från gamla hyresförlustlån eller från något annat? Jag har svarat på en fråga och sagt att vi inte har för avsikt alt gå in och förändra den situation som nu råder; även om jag är fullt medveten om att det är mycket betungande för många kommuner.

Huruvida saker och ting är lån eller bidrag börjar bli en intressant fråga. Jag har aldrig någonsin. Axel Andersson, utgått från att de underhallslån som jag själv har varit idégivare till och varit med om att införa från början är några som helst subventioner-självfallet inte. Jag sade också del: Det är lån. Men det har budgeteffekt och det påverkar budgetunderskottet.

Oskar Lindkvist säger att hyresrabatterna skall återbetalas. Jag har läst motionen myckel noggrant. Jag tycker all det tillhör skyldigheten om man över huvud tagel skall ha det här jobbet och delta i debatten. Jag måste uppriktigt och ärligt säga alt jag trodde alt det var mer eller mindre en lapsus, men så är del alltså inte. Pä något sätt skall rabatten återbetalas, någon användbar teknik för delta har över huvud taget inte redovisats. Men det innebär alltså att man skall ha hyresrabattering under tre år. Människor skall då få en hyreshöjning med 20 kr. per kvadratmeter och år och därulöver de normala höjningar som beror på driftkostnader och annat. Därtill skall de i efterhand så småningom betala tillbaka den bil de fått i hyresrabatt. Det blir ju än värre när del gäller de människornas möjlighet att över huvud taget planera sina boendekostnader. Jag begriper icke hur delta går ihop. Därtill kommer att jag inte är övertygad om att del är möjligt att gå vidare med ökad subventionering - och därmed åstadkomma ett väsentligt ökat bostadsbyggande - mot den bakgrund och den erfarenhet vi har av de åtgärder som är vidtagna under de senaste åren då kapitalkostnaderna alltså har sänkts med 105 kr. per kvadratmeter.

Tore Claeson tar upp en diskussion om långsiktiga och kortsiktiga bidrag. Självfallet kan alla bidrag kortsiktigt kännas bra för människorna. Men man måste också ha ett långsiktigt perspektiv. Om man ständigt går in med nya former av bidrag eller lån eller annan underslödsverksamhel kommer det inte alt vidtas andra åtgärder. Man litar till att del alltid går att knalla upp till regeringen i augusti månad när hyreskalkylerna börjar rinna in och begära ytterligare någon krona här och någon krona där, nya argument och nya poster. Ta bort energiskatten, oljeskatten - det är så man baxnar. Hela energipolitiken går ut på att minska oljeanvändningen genom alt använda prispolitiken, där energiskatten ingår som en del.

När det gäller långsiktig planering måste vi få en annan tingens ordning där de boende får mer alt säga till om och där de i någon utsträckning kan få välja vilken service de vill ha. Vi måste få en helt annan tingens ordning när del gäller energisparande. Flerbostadshusen har här icke - vare sig inom den privata eller inom den allmänna sektorn - tagit sitt ans\ar. Del är bakgrunden till den stora energisparkampanj som nu drivs tillsammans med energisparkommiltén och de stora bostadsföretagen och som även hyresgäst-

rörelsen är involverad i. Här måste del bli helt andra tag, en helt annan Nr 30 ordning.

Onsdagen den 18 november 1981

Andre vice talmannen anmälde att Tore Claeson och Oskar Lindkvist_________ __

anhållit alt till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare Tomt -ittslå 7

repliker. , i 'ii i'

underhållslån.

m. rn.

Anf. 128 BO SÖDERSTEN (s):

Herr talman! Jag skall ta upp den särskilda punkt i civilulskottets belänkande som diskuterats här men som kanske kan belysas litet mer, nämligen den om hyresrabatterna.

Orsaken till att bostadsbyggandet är lågt är trots allt de höga inflyttnings-hyrorna. Det är mot den bakgrunden som vi har föreslagit en särskild subvention av inflyttningshyrorna, så att de sänks med 60 kr. per kvadratmeter, en subvention som sedan avtrappas under en treårsperiod.

Med dagens svaga bostadsbyggande och låga aktivitetsnivå är del naturligt att tillgripa temporära åtgärder för att stimulera investeringarna. En sådan här hyresrabatt sänker inflyttningshyrorna från kanske 2 000 kr. i månaden för en nybyggd trerumslägenhet till kanske I 600 kr. I dagens läge skulle det vara en åtgärd som skulle fä en betydande verkan när det gäller alt stimulera efterfrågan på bostäder, som är en svag punkt. Det skulle betyda alt en betydligt större del av de verkliga behov som finns i dag trots allt skulle kunna tillfredsställas. Dagens bostadspolitik innebär att vi med plånbokens hjälp myckel kraftigt ransonerar bort ungdomens behov av bosläder. En tillfällig hyresrabatt skulle medföra att den typen av ransonering blev litet mindre effektiv än vad den är i dag.

En väsentlig sida av en hyresrabatt är givetvis också att den stimulerar byggandet. Låt mig la ett konkret exempel. Jag representerar ett län som har drabbats mycket hårt av byggarbetslöshelen. I vinter kommer 30 eller kanske 40 % av byggnadsarbetarna i Dalarna att gå arbetslösa. Men vi har behov av nya bostäder även i Kopparbergs län. I kommuner som Gagnef, Rättvik, Leksand, Säter och Hedemora finns i dag en otillfredsställd efterfrågan på bostäder. Att den inte kommer till effektivt uttryck beror just på de höga inflyttningshyrorna. En hyresrabatt skulle göra del möjligt för folk all klara hyrorna även i nyproduktionen. Det skulle betyda att vi kanske kunde bygga ett par hundra lägenheter mer i länet än vad som nu är fallet. För landet som helhet skulle ett stöd av den här typen kanske betyda ett ökat bostadsbyggande i storleksordningen 10 000 lågenheter.

Kostnaden för en hyresrabatt ligger i storleksordningen 50 milj. kr. för 10 000 lägenheter. Det är med andra ord en mycket billig form av subvention, som också snabbt skulle betala sig på grund av de positiva effekter på aktivitetsnivån i vår ekonomi som den skulle skapa.

Varför är då de borgerliga partierna mot delta förslag? All moderaterna år mot det är helt toljdriktigt. De vill ju ta bort alla subventioner till bostadsbyggandet, VIen centern och folkpartiet kan ju inte vara mot förslaget av principiella skäl. Det syftar ju bara till alt jämna ut boendekostnaderna

137

Nr 30 över tiden. Var och en som har någon huni om hur bostadsmarknaden

r 1 1 fungerar inser all en hyresutjämning över tiden är absolut nödvändig. En fri

Onsdagen den . .i &

m " 1 - lOm prisbildning när del gäller bostadsmarknaden har varit förödande i alla de

_____________ länder där den har tillämpats. Sa varför inte driva utjämningen mellan

Tomträttsiån och underhållslån, III. III.

årgångar litet längre än vad som nu är fallet? Ja, det är i grunden den teoretiska fråga som mittenpartierna och fru Friggebo egentligen borde ge ett svar på. Del svar som har antytts hår. alt det skulle ligga något syndfullt i all subventionera ned räntan under 3 %, ;ir rent nonsens. Den reala räntan bestäms av ett komplicerat samspel av ekonomiska faktorer. Det finns inga som helst teoretiska skäl till att realräntan skulle ligga på 3 %. Även empiriskt sett vet vi att realräntan har fluktuerat kraftigt och under långa lider legat pä noll eller t. o. m. varit negaliv. Den argumentering ni använder duger alltså inte. Det är ett rent metafysiskt argument. Del låter nästan som om del vore någon konstig professor som hade satt i fru Friggebo det här. Men delta är. som sagt, en billig reform.

Låt mig ta ett par exempel: Om vi i stället höjde schablonintäkten med låt oss säga 0.5 %. skulle del ge ungeftir 700 milj. kr., dvs. det skulle räcka för all finansiera hyresrabatterna 15 gånger om. och det skulle kosta en villaägare på sin höjd 40-50 kr. i månaden. Eller varför inte ge sig på skatterabatterna till aktiespararna? Tog man bort dem helt skulle man tjäna 1 200 milj. kr. Men låt oss vara försiktiga, fru Friggebo, Varför inte sänka del avdragsgilla beloppet för aktiesparandel från nuvarande 600 kr, till 400 kr. - alltså del som gällde före delta år? Enbart den åtgärden skulle sannolikt ge staten en bit över 100 miljoner i ökade inkomster. Vore inte det. fru Friggebo. en väg värd att pröva?

Dessa åtgärder skulle vara mycket nyttiga, samhällsekonomiskt sett. De skulle också leda till en mer rättvis fördelning, och del skulle ge den stimulans åt vårt bostadsbyggande som det så väl behöver.'

När ni nu äntligen, inom centern och folkpartiet, försöker slinka ur moderaiernas gastkramning, vore del då inte också på tiden att ni blev litet mer vidsynta i er bostadspolitik? Alt anamma det socialdemokratiska förslaget om temporära hyresrabatter vore ett effektivt sålt alt visa att ni fortfarande har en viss förståelse för en bostadspolitik som är både social och effektiv.

Under delta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 129 Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Jag är fullt medveten om all det inte finns någon på
vetenskapliga grunder fastställd realränta som för alltid är den rätta. Men om
man haren långsiktig målsättning med sin politik, om man-som jag-önskar
alt del vore möjligt att införa ett realt skattesystem och ett realt lånesystem
och om man i ett sådant syslem skulle välja vilken realränta man vill ha, tror
jag alt det är rimligt all man ligger närmare 3 % än 1,5 %. Det är därför jag
I2i8 frågar mig: Är det rimligt att gå så långt ned som till 1.5 %? Vad år det som

säger att man inte om 2-3 är finner att man då inte ens kan hålla den nivån ulan måste gå ned till O %? Och då är man framme vid att avskaffa bostadslångi\'ningen. Då får vi lämna bidrag till hela produktionskostnaden och blir på del sättet av med eländet med administration vad gäller långivning och annat som hör dit.

Bo Södersten säger att en liyressänkning på 375 kr. i månaden i en nyproducerad lägenhet, som skall trappas ned med 125 kr. i månaden under de tre kommande åren. kommer all leda till all det byggs 10 000 nya lägenheter. Men de förändringar som vi har gjort under de senaste åren har ju minskal hyran med 700 kr. i månaden. Var är då de 20 000. 25 000 eller 30 000 lägenheter som vi skulle ha fåll på grund av de förändringarna? Dem har vi inte sett mycket av!

Min invändning när det gäller dessa frågor är - jag säger det för tredje gången - all jag inte år helt övertygad om alt det år möjligt alt gå vidare, alt via nya subventioner kraftigt öka bostadsbyggandet.

Nu använder Bo Söderslen ordet subventioner igen och även ordet hyresrabatter. Ordet rabatt leder tankarna till att det är fråga om någon form av bidrag. Nu vet jag snart inte vad jag skall tro. men det är väl så att del är rabatter ni vill ha; Hyran skall trappas upp med 20 kr. per kvadratmeter och år under en treårsperiod, och senare skall hyresgästerna under en femårsperiod betala tillbaka dessa rabatter. Det kommer alt vara ganska ansträngande för dem som inte på förhand är fullt medvetna om vad det är för typ av boende de sätter sig i.

Nr 30

Onsdagen den 18 november 1981

Tomträttslån och underhållslån, ni. m.

Anf. 130 BO SÖDERSTEN (s);

Herr talman! Fru Friggebo har i kväll talat om önskvärdheten av all sänka boendekostnaderna. Det är riktigt att vi bör försöka sänka boendekostnaderna. Det vill vi alla, kanske genom åtgärder av den typ hon har varit inne på. Men det är ju inget argument mot att också utjämna boendekostnaderna. Förslaget om hyresrabatter syftar till att genom utjämning mellan årgångar dels sänka inflyltningshyrorna. dels få fart på bostadsbyggandet.

Det är klart all del kostar pengar all subventionera, men det här är en oerhört billig form av subvention. Jag har pekat på åtgärder som vi kan genomföra och som finansierar del här förslaget många gånger om. Argumentet att man inte kan införa denna typ av hvresrabatl därför att man är rädd all räntan på några årgångar skall sjunka alltför lågt är inte rimligt. Här gäller det alt lösa ett av de allra mest centrala problem vi har.

Jag frågar återigen bostadsminister Friggebo: Vore det inte önskvärt att sänka skatterabatten till aktiesparandet något och därigenom fä medel alt bygga ytterligare kanske 10 000 lägenheter? Är inte det en åtgärd som skulle ha en oerhört positiv effekt på den svenska ekonomin, nu när vi ligger och kryper där nere på bollen och inte kommer någon vart? Skulle del inte också vara en åtgärd som vore efterlängtad av alla de ungdomar på olika håll i värt land som inte kan få en bostad, diirför att hyrorna är alldeles för höga?

Allt måste sältas in i ett sammanhang. Det är klart all vi inte kan avstå frän att uijiimna boendekostnaderna över tiden och att ha ett stöd till

139

Nr 30 nyproduktion. Skulle vi avskaffa det helt skulle svensk bostadsmarknad

Onsdagen den kollapsa totalt. Men det är inte del frågan gäller. Del år här fråga om att

18 november 1981 genom en temporär åtgärd göra en insats som skulle fä en mycket gynnsam

_____________ effekt nu.

Tomträttsiån och Sedan sade fru Friggebo att det skulle vara så farligt att trappa av en sådan

underhållslån subvention. Det tror jag inte alls. Om vi har en löneutveckling på 6 % i

Di Dl. nominella termer räcker det för alt man skall fä en oförändrad boendekost-

nad i den här typen av subventionerade lägenheter. Vi kan ju alla hoppas att vi skall få ned inflationen. Om vi får ned den till ungefär hälften av vad den är i dag ;ir det mycket bra. Jag tror ingen kan vara optimistisk nog all hoppas på att nå längre än så. Påståendet att det skulle vara så farligt att trappa av den här subventionen är alltså ännu ett argument som inte håller streck.

Anf. 131 Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Jag vill be de socialdemokratiska talarna alt samordna sina påståenden något! En del säger att 7:50 per kvadratmeter är en kalastrof når det är tal om att avirappa underhållslånen; det klarar man inte. Men 20 kr. per kvadratmeter klarar man i en nybyggd lägenhet, som dessutom i utgångslägel är dyrare än lägenheter i det befintliga beståndet, där man inte klarar 7:50 i avtrappning! De här resonemangen håller inte!

Nu säger Bo Söderslen igen att rabatteringen är en subvention. Oskar Lindkvist sade förut att det var någonting som skulle betalas tillbaka. Det är inte precis samma besked vi får från de olika företrädarna för socialdemokratin! En viss samordning kanske vore på sin plats.

Jag har ingenting emot all man har en avtrappning av garanterade räntor, att man subventionerar i nyproduktion och sedan trappar av den subventionen. Det är det systemet vi har. Men Bo Södersten bortser i sina diskussioner och när han drar in aktievinslbeskaltning och annat från de långsiktiga frågorna. Den här gången är inan nere i 1.5 % garanterad ränta. Hur myckel är det nästa gång? O %? Det är en orimlighet.

Anf. 132 BO SÖDERSTEN (s):

Herr talman! Del är klart att det här stödet, den här hyresrabatten, är liktydigt med en subvention under den första treårsperiod då den kommer att tillämpas. Men vi har också klargjort att den kommer att trappas av. Och det räcker som sagt med en 6-procentig löneökning för all hyresandelen på grund av den här avtrappningen skall vara konstant.

Bosladsministern vill tydligen inte sätta in bostadspolitiken i ett samhällsekonomiskt sammanhang. Jag beklagar det. Jag fick aldrig svar pä de frågor som jag ställde, flera gånger t. o. m.. om det inte vore bättre att något minska sparslimulanserna exempelvis åt aktiespararna - som är ett rent samhällsekonomiskt slöseri och som leder till att folk flyttar pengar mellan konton till mvcket höga kostnader för samhället - och föra över en del av de resurserna till bostadsområdet, som verkligen är ett av de centrala områdena, där failliten, misslyckandet, starkt bidrar till den ekonomiska kris som vi befinner oss i.

Det finns i dagens läge mycket att göra. En utjämning mellan årgångar är Nr 30

fullständigt nödvändig. En styrning av bostadspolitiken är helt central. Allt Onsdagen den

som vi syftar till är att genom en i och för sig begränsad men mycket effektiv g november 1981

åtgärd göra den styrningen mer verkningsfull än den är i dag.

Jag är ledsen att behöva konstatera att folkpartiet och centerpartiet ännu Tomträttslån och

inte har lyckats frigöra sig från de moderata tankelinjerna tillräckligt för att underhållslån

kunna anamma nya grepp, som skulle vara mycket effektiva när det gäller att , ,
ge oss en samhällsekonomiskt bättre verkande bostadspolitik.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2 (avveckling av slatskommunala bostadsbidrag till vissa folkpensionärer m. fl.)

Utskottets hemställan bifölls med 290 röster mot 15 för motion 65 av Lars Werner m, fl. i motsvarande del.

Mom. 3 (ändrade grunder för tomträttsiån m. m.)

I kontrapropositionsvoteringen biträddes reservation 1 av Per Bergman

m. fl. med 140 röster mot 15 för motion 65 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del. 150 ledamöter avstod från alt rösta.

I huvudvoteringen bifölls utskottets hemställan med 154 röster mot 151 för

reservation 1 av Per Bergman m. fl.

Mom. 4 (avveckling av lån till vissa energibesparande åtgärder) Utskottets hemställan, som ställdes mot motion 65 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, bifölls med acklamation.

Mom. 5 (temporära hyresrabatter)

Utskottets hemställan bifölls med 154 röster mot 151 för reservation 2 av Per Bergman m. fl.

Mom. 6 (underhållslån)

I kontraproposilionsvoteringen biträddes reservation 3 av Per Bergman m. fl. med 139 röster mot 15 för motion 65 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, 150 ledamöter avstod från att rösta.

I huvudvoteringen bifölls utskottets hemställan med 154 röster mot 151 för reservation 3 av Per Bergman m. fl.

Mom. 7 (särskilda lån till de allmännyttiga bostadsföretagen) Utskottets hemställan bifölls med 290 röster mot 15 för motion 65 av Lars Werner in. fl. i motsvarande del.

Nr 30

Mom. 8 (uthyrningsgaranti i nyproduktionen)

Utskottels hemställan bifölls med 154 röster mot 151 för reservation 4 av

Onsdagen den

18 november 1981 Per Bergman m. fl

Foruinregler för mål om renhållningsavgifter

Mom. 9 (återinförande av hyresförlusllånen)

Utskottets hemställan bifölls med 290 röster mot 15 för motion 65 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del.

Mom. 10 (anslagen under Länsstyrelserna m. m.)

Utskottets hemställan bifölls med 236 röster mot 68 för reservation 5 av Knut Billing m. fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

19 § Föredrogs

Skatteutskoltets betänkanden

1981/82:7 om lagfartskostnaden vid gruppbebyggelse

1981/82:11 om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Jugoslavien

(prop, 1981/82:7) 1981/82:12 om ändrat deklaralionsförfarande vid arvs- och gåvobeskaltning-

en (prop. 1981/82:26)

Justitieutskoltets betänkanden

1981/82:1 om skyldighet för polismän att bära synliga namn- eller nummerbeteckningar 1981/82:2 om förbud mot alkoholförtäring på allmän plats

Vad utskotten hemställt bifölls.

20 8 Forumregler för mål om renhållningsavgifter

Föredrogs justitieutskoltets betänkande 1981/82:3 om forumregler för mål om renhållningsavgifter.

Anf. 133 ERIC JÖNSSON (s):

Herr talman! I justitieutskoltets nu föreliggande betänkande behandlas frågan om forumregler för mål om renhållningsavgifter. Anledningen till frågans behandling är en motion från Åke Wictorsson. 1 motionen föreslåsen sådan ändring i renhållningslagen att kommun får rätt att väcka talan om renhållningsavgifter vid faslighetsforum.

Den ordning som nu gäller innebär all renhållningsavgifter inte anses belasta fastigheten och att forum för tvister om sådana avgifter är den domstol där den betalningsskyldige har alt svara i tvistemål i allmänhet, dvs. där svaranden har sin hemvist och är bosatt. Delta innebär att kommuner med en omfattande frilidshusbebvggelse kan tvingas alt processa vid flera olika domstolar i landet i de fall man måste gå till process för att kunna driva in renhållningsavgift.

Ulskottsmajoriteten anser att de regler som finns inte bör ändras. Nr 30

Vi socialdemokrater i utskottet har emellertid reserverat oss till förmån för Onsdagen den
motionens förslag. jg november 1981

Om en tvist skall handläggas vid fastighetsforum, brukar detta motiveras ____

med att det råder en nära anknytning mellan ftistigheten eller dess ägare och Forumrcler för
det som tvisten gäller, 1. ex. att det fordrade beloppet belastar själva »/ rcilhåll-

fastigheien eller all tvisten rör skyldighet för fastighetsägaren att fullgöra ninpsavpifter något i denna sin egenskap.

Även om det i renhållningslagen inte har angetls vem det åvilar att betala renhållningsavgiften, är del i de allra flesta fall fastighetsägaren som är betalningsskyldig.

Det föreligger således i regel en sådan anknytning som jag nyss nämnde, och denna anknytning talar för alt saken borde kunna handläggas vid faslighetsforum.

Men det finns också en rad andra skäl som talar för den av oss föreslagna ordningen. Det kan gälla domstolens lokalkännedom när det föreligger behov av att under rättegången hälla syn på fastigheten.

Om svaranden skall sökas vid sitt personliga forum, kan detta innebära betydande merkostnader för kommuner med omfattande fritidshusbebyggelse. Fritidshusens ägare bor ju ofta i en annan kommun än i den där fritidshuset är beläget. Om renhållningsavgiften inte betalas, kan kommunen därför bli tvungen alt väcka talan vid olika domstolar i landet.

Vi reservanter tycker att kommunens ställning som kärande med nuvarande ordning är oförmånligare än vad som kan anses skäligt. Vi tycker också all de nackdelar som kan uppkomma för de enskilda svarandena, om de skulle vara tvungna att processa vid domstolen i den ort där fritidshuset ligger, är mindre än kommunens olägenheter.

Den ordning i fråga om forum vid tvist om renhållningsavgifter som vi reservanter förordat bör kunna åstadkommas på olika sätt. Om det är mest ändamålsenligt att ändra rättegångsbalkens forumregler eller om någon annan lagteknisk lösning är att föredra, bör närmare ö\ervägas i lämpligt sammanhang. Det bör enligt vår mening ankomma på regeringen alt besluta om formerna för dessa överväganden.

Jag vill med det anförda yrka bifall till reservationen.

Anf. 134 BERTIL LIDGARD (m);

Herr talman! Som framgick av Eric Jönssons anförande står i det här ärendet tvä intressen mot varandra. Det är för oss en fråga om vilken vi skall belasta med de olägenheter som det kan innebära alt man får resa från en ort till en annan. Enkelt uttryckt är frågan om det är den enskilde fritidshusägaren som skall resa till sin värdkommun eller om det är den kommunens tjänstemän som skall resa till fritidshusägarens hemort när intressenterna kommit ihop sig om renhållningsavgifter.

Som Eric Jönsson mycket riktigt konstaterade, anser vi inom ulskottsma
joriteten att det här gäller ett personligt forum. Vi kan inte finna all den
enskildes olägenheter skulle vara mindre än kommunens tjänstemäns 143

IMr 30 olägenheter av att resa, såsom Eric Jönsson säger. Jag tror alt de väger rätt

„ , , jämt. Jag tycker dessutom all diskussionen om kostnaderna kanske är litet

Onsdagen den j b j

,,, " , ,r,,,, ointressant i delta sammanhang, därför alt det faktiskt år sä all den som 18 november 1981

förlorar färdprocessen kan få slå för kostnaderna för den tillresande. Då

" I r- åsamkas ju inte kommunen, om del är kommunen som vinner, några extra
Forumregler for

„, " , „,, utgifter för alt tjänstemännen får resa på delta sätt.

mal om renhall- \

.r Jag är litet förvånad över att man från socialdemokratiskt håll. där man
ningsavgifter

brukar värna om konsumenternas intressen, inte har klart för sig att

fritidshusägaren är en sorts konsument. Han är en konsument av renhållningstjänster. Därför får man kanske betrakta honom på det sättet.

Lät oss göra den fullkomligt halsbrytande funderingen att inkassobyråer-nas förening skulle komina på idén all del skulle vara lättare och bekvämare för inkassobyråerna alt processa på sin arbetsort. Och sedan skulle föreningen komma med en framställning till regeringen om en lagändring som gick ut på att man för inkassobyråernas del skulle ändra forumreglerna och att alla konsumenter, som inkassobyråerna kräver på betalning för fordringar, skulle tvingas alt resa till inkassobyråernas arbetsort. Ett sådant förslag skulle över huvud taget aldrig komina upp till diskussion, och den här saken är ju likställd med detta.

Herrtalman! Vi i ulskottsmajoriteten har bestämt oss för att det är bra som det är, och jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Anf. 135 ÅKE WICTORSSON (s):

Herr talman! Det problem jag tar upp i motionen år. som redan har framhållits i debatten, framför allt aktuellt för sommarstugekommunerna. Jag kan ta exempel från min egen kommun. Norrtälje kommun, där det i dag finns 28 000 fritidshus. I över 300 ärenden per år tvingas kommunen att söka betalningsföreläggande för renhållningsavgifter. Av dessa går uppemot ett femtiotal till prövning vid allmän domstol. Detta innebär att kommunen tvingas föra process vid domstolar runt om i landet, från Kiruna i norr till Ystad i söder, även om huvuddelen naturligtvis ligger i Stockholms län och Uppsala län.

Dessa processer kräver ofta att 2-3 personer vid varje tillfälle får resa till det aktuella tingsstället för att fullfölja bevisningen. Det säger sig ju självt att kommunen inte för andra ärenden till process än dem där man är övertygad om att de leder till ett framgångsrikt resultat.

De betalningsskyldiga är oftast betydligt sämre insalta i de regler som gäller. Detta leder till alt kommunen vinner processerna i 99 % av alla fall. och den betalningsskyldige får, som Bertil Lidgard mycket riktigt påpekar, alltid betala även kommunens kostnad. 1 de fall kommunen förlorar tar man ut kostnaderna så småningom via renhållningsavgifterna. Det är alltså inte kommunen som i första hand drabbas av del nuvarande systemet, ulan det är de betalningsskyldiga.

Om processen i stället fördes vid fastighetsdomstolen i Norrtälje, skulle

den betalningsskyldige visserligen i vissa fall bli tvungen att resa till Norrtälje

144 - den här gången sannolikt med mindre glädje än vid de övriga tillfällena

under året - men det gällde enbart hans kostnader, som han själv ändå har en Nr 30

viss möjlighet all påverka. Kostnaderna för kommunens bevisföring skulle Onsdagen den

självfallet bli betydligt lägre. Det sammanlagda resultatet för den absolut jg november 19S1

största majoriteten av de betalningsskyldiga skulle bli avsevärt mycket lägre _

ningsavgifter

kostnader. Till detta kommer all kommunen anlitar entreprenörer för Forumrepler för renhållningen. Eftersom dessa har utfört den praktiska verksamheten . » renhåll-tvingas de ofta att representera i dessa processer. Även här skulle det uppkomma lägre kostnader och mindre besvär med det förslag som jag har väckt och som den socialdemokratiska reservationen tar upp.

Tyvärr har remissinstanserna inte alls förstått dessa förhållanden. Och av herr Lidgards argumentering framgick också att utskollsmajoriteten inte heller har förstått vem det är som i slutskedet får bära merkostnaderna för detta.

Men detta är inte bara en fråga om pengar. Del är också en fråga om alt skapa ett system som ger förutsättningar för en rationell rättstillämpning som tillfredsställer kraven på rättssäkerhet. Varje kommun har sin egen renhållningslaxa med lokall utformade regler. Det innebår alt när en process inleds så tvingas den aktuella domstolen all sätta sig in i den renhållningstaxa som gäller för resp. kommun. Det säger sig självt att den domstol som får huvuddelen av ärendena från en speciell kommun får särskilda förutsättningar att skaffa sig rutin och kunnande på just denna kommuns renhållningstaxa. Detta leder till en snabbare och säkrare handläggning och lägre kostnader både för samhälle och för betalningsskyldiga.

Det är en gåta för mig att denna fråga har blivit partiskiljande och att utskottet har delat sig i en borgerlig majoritet som avstyrker och en socialdemokratisk minoritet som tillfredsställer motionens krav. Jag hoppas att kammarens ledamöter tar sig en extra funderare innan de trycker pä knapparna, så att vi får en tillfredsställande lösning på denna fråga och alt den blir både praktiskt och förnuftigt handlagd i riksdagen.

Herr talman! Jag hemställer om bifall till reservationen,

Anf. 136 BERTIL LIDGARD (m):

Herr talman! Jagskall gärna erkänna alt jag verkligen inte har faltal alt det var omsorgen om fritidshusägarna som dikterade den här motionen. Del missförståndet är jag tydligen inte ensam om - jag kan se att det även gäller reservanterna. I reservationen skriver man alt upprätthållandet av huvudregeln kan "vålla betydande merkostnader i synnerhet för kommuner med omfattande fritidshusbebyggelse". Och vidare: "De nu beskrivna förhållandena gör enligt utskottets mening kommunens ställning som kärande oförmånligare än som kan anses skäligt."

Jag tror att jag skal! vidhålla det yrkande jag har ställt.

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets hemställan bifölls med 153 röster mot 151 för reservationen av
Lisa Mattson m. fl, '"'■"

10 Riksdagens protokoll l9SL82:29-30

Nr 30 21 § Föredrogs

Onsdagen den Justitieutskoltets betänkande

18 november 1981 1981/82:4 om åialspreskription m. m.

Taxeringsjunktio-iiärers straffrättsliga ansvar

146

Utskottels hemställan bifölls.

22 § Taxeringsfunktionärers straffrättsliga ansvar

Föredrogs justitieutskoltets belänkande 1981/82:5 om taxeringsfunktionärers straffrättsliga ansvar,

Anf. 137 ALLAN EKSTRÖM (m):

Herr talman! Med min motion vill jag upphäva den straffrättsliga immunitet som taxeringsfunktioniirerna i dag åtnjuter. Taxeringsnämndens ledamöter, inkl. nämndens ordförande, kan nämligen i dag inte straffas för vårdslös myndighetsutövning - detta till skillnad frän vad som gäller för tjänstemän inom andra områden. Delta sakernas tillstånd är så mycket mera oefterrättligt som dagens ordning skulle kunna ge intryck av att taxeringsfunktionärerna ej är ansvariga för sina beslut.

Från början fanns immunitetsskyddel inlaget i 1809 års regeringsform. Som bekant fick vi en ny regeringsform år 1974. Trots att den nya regeringsformen inte upptog någon motsvarighet till 1809 års regeringsform på denna punkt, kom immuniteten likväl att leva vidare i fråga om oaklsamina förfaranden, dvs. vad som på juristspråk kallas för vårdslös myndighetsutövning. Även om en taxeringsnämnd gör sig skyldig till en aldrig så otillbörlig nonchalans mot en eller flera skattskyldiga, är nämnden sålunda - som JO nyligen framhållit - fredad från straffrättsliga sanktioner. Jag upprepar, herr talman, all nuvarande ordning har bestått i 172 år. 175-årsjubileum kommer alt kunna hugfästas år 1984.

Justitieutskoltet har enhälligt avstyrkt min motion med hänvisning till pågående utredning. Det har blivit en rent klassisk motivering för avslag under de nära 50 är som det motionerats i ämnet. Jag kan faktiskt inte motstå frestelsen att göra en kort historisk återblick för att peka på den gedigenhet som präglar svenskt utredningsväsende när det är som allra bäst och mest effektivt.

År 1933 väcktes veterligen den första motionen i ämnet. Den avslogs.

Under 1950-talet väcktes m,otioner vid tre olika tillfällen. Vid de två första avslogs motionerna med motiveringen att saken var under utredning- känns formuleringen igen? Vid det tredje tillfället begärde riksdagen alt frågan skulle bli föremål för utredning. Vad som hänt med den utredning som de båda första avslagen grundades på. däri har jag inte lyckats få klarhet. Alltnog, vid det tredje tillfället begärde riksdagen en utredning som skulle göras av dåvarande författningsutredningen. Denna utredning avstod dock uttryckligen från att utreda saken.

Åren 1964 och 1965 väcktes motioner igen. Den första avslogs med

hänvisning till all det då pågick utredningsarbete. Den andra motionen - den Nr 30

från år 1965 - överlämnades till den utredning som då arbetade. Den Onsdagen den

utredningen (1963 års JO-ulredning) avslutade så småningom sitt arbete med g november 1981

det beskedel all man inte ansett sig böra ta ställning till det svårlösta_________ _

spörsmålet om stadgandet i 1809 års regeringsform skulle avskaffas eller inte Förenklad dom--dvs. den uppgift som man fått sig förelagd. Frågan var alltså förd tillbaka till skrivnins nollpunkten igen. Det hade då gäll 30 år från väckandet av den första motionen.

År 1966 motionerades del igen. Den motionen avslogs med den obetalbara motiveringen att 1963 års JO-utrednings betänkande - alltså det betänkande som inte behandlade frågan - var ute på remiss.

Jag tar nu. herr talman, ett historiskt kliv från 1966 till 1975. Del året tillkom ny lagstiftning om ämbelsansvaret. Den kommitté som hade förberett den lagstiftningen (ämbelsansvarskommiltén) hade år 1972 föreslagit alt stadgandet om laxeringsmännens immunitet i 1809 års regeringsform skulle upphävas. Men lagen blev ej sådan. Genom införande av särskilda övergångsbestämmelser permanentades i stället stadgandet i 1809 års regeringsform, som under liden hade upphävts. Dåvarande departementschefen förklarade att frågan om taxeringsnämndens ställning borde prövas av en särskild utredning, som skulle överse den nya taxeringsorganisationen. En motion år 1975 avslogs under hänvisning till denna utredning. Vad föreslog då denna utredning? Ingenting, därför att någon sådan aviserad översyn helt enkelt aldrig kom till stånd.

År 1979 - min historiska exposé närmar sig sitt slut - tillsattes tjänsteansvarskommiltén. Enligt vad som inhämtats - så står del att läsa i utskottets betänkande - avser kommittén att ta upp frågan om taxeringsfunktionärernas straffrättsliga ansvar. Helt följdriktigt och helt i enlighet med den tradition som utbildats och mödosamt utmejslats alltifrån är 1933 röner min motion samma öde som vederfarits alla andra: motionen avstyrks under hänvisning till pågående utredningsarbete. Taxeringsnämndsledarnö-ter har kunnat känna sig trygga under 172 år. För hur inånga år till, herr talman?

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets hemställan bifölls.

23 § Förenklad domskrivning

Föredrogs jusiitieutskottets betänkande 1981/82:6 om förenklad domskrivning (prop. 1980/81:175).

Anf. 138 LISA MATTSON (s):

Herr talman! Alla är vi väl överens om att en grundläggande princip i svenskt rättsväsende år all domstolarna är skyldiga att motivera sina

Nr 30 avgöranden. Del är utomordentligt viktigt att denna princip upprätthålls. Att

r\ .-,).,,„, ,1 ,„ så sker är nämligen en förutsättning för all allmänheten skall ha insvn i

Onsdagen den ° =

IX november I9S1 domslolsverksamheten och för att den enskilde skall kunna hävda sin rätt.

_____________ Gör man avkall på denna princip, kan det medföra att förtroendet för

Förenklad dom- domstolarnas verksamhet minskar. Upprätthållandet av denna princip för de
skrivning allmänna domstolarnas del har också, herr talman, en betydelsefull effekt

beträffande rättsskipning och rättstillämpning inom andra domstolar och övriga samhällsorgan med sådana uppgifter.

Nu har det givits avkall på denna princip. Vi har fått en proposition från justitiedepartementet, som vill att domstolarna - när gärningen är erkänd -inte skall behöva motivera sina avgöranden bl. a. när påföljden bestäms till fängelse i högst sex månader, överlämnande till särskild vård, skyddstillsyn och villkorlig dom.

Man har i propositionen motiverat delta inte bara med effektiviteten hos domstolarna. Man säger också - och det tycker vi reservanter i utskottet är ganska uppseendeväckande - att alla tillfällen till besparingar inom domstolsväsendet måste tas till vara.

Vi blev rätt förbluffade när vi läste det. Vi är kanske inte lika förbluffade i dag, och vi kommer kanske att kunna demonstrera vår inställning längre fram, när betänkandet om minskning av rättshjälpen kommer att behandlas i denna kammare.

Från regeringens sida har man alltså motiverat förslaget med besparings-synpunkter. Det är synpunkter som faktiskt en lång rad remissinstanser inte delar. Några remissinstanser har kunnat tillstyrka justitiedepartementets tankegångar, men de delar inte alls uppfattningen att förenklad domskrivning skulle medföra betydande effektivitetsvinster - den skulle bara innebära en liten, marginell lättnad.

När vi från socialdemokratiskt håll har lagt fram vår reservation, har vi slött oss på främst två motioner, en från vårt håll och en från vpk, som yrkar avslag på propositionens tankegångar. Vi befinner oss därvid i ganska gott sällskap. Lagrådet är inte enigt. Hovrätten för Övre Norrland avstyrker ur både principiella och praktiska synpunkter och framhåller speciellt den hänsyn man måste ta till rättssäkerheten.

Vi reservanter pekar för vår del på att även om en erkänd gärning enligt förslaget icke behöver motiveras när påföljden bestäms till fängelse i högst sex månader, så är ändå fängelse den mest ingripande påföljden i värt rättssystem. Det kan inte hävdas att en fängelsedom någonsin är så självklar eller odiskutabel alt domskälen kan undvaras.

Överlämnande till särskild vård är en samlande beteckning för påföljderna vård enligt barnavårdslagen, vård enligt lagen om nykterhetsvård, sluten psykiatrisk vård, vård i specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda och öppen psykiatrisk vård.

Det är för oss reservanter uppenbart att del åren utomordentligt grann laga

uppgift alt avgöra om en person skall bli föremål för någon av dessa

påföljder. De kan också vara synnerligen ingripande för den enskilde

'■+8 individen. De motiv som bär upp vårt krav pä alt domstolarna skall motivera

sina avgöranden gör sig myckel starkt gällande i fråga om dessa påfölj- Nr 30

o''- Onsdagen den

Medhänsyn till rättssäkerheten och de principersom säger att man skall ha |g november 1981

möjlighet att läsa anledningen till den dom en rätt kommer fram till yrkar vi_____

avslag på propositionen. Förenklad dom-
Jag ber att få yrka bifall till den vid betänkandet fogade reservationen. skrivning

Anf. 139 JÖRN SVENSSON (vpk):

Herrtalman! Ibland bedrar snålheten visheten. Någon gångar del t. o. m. fråga om kvalificerat bedrägeri från snålhetens sida. Ett sådant kvalificerat fall torde nog föreligga här.

Den eventuella och enligt flera remissinstanser mycket osäkra besparing som man här tror sig kunna uppnå har man redan för länge sedan omintetgjort genom de kostnader som statsverket åsamkats genom förberedandet och skrivandet av propositionen och genom behandlingen här i riksdagen - all den tid, allt del besvär och alla trycksaker som gått ål.

Detta föranleder egentligen bara den logiska slutsatsen all frågan inte hade bort väckas från justitiedepartementets sida. Nu finns den emellertid här.

Den huvudsakliga innebörden av förslaget är att man skall kunna ha lägre krav på domstolarnas motiveringar av sina domar, en förenklad domskrivning, även i fall av mera kvalificerad natur, där sådan förenklad domskrivning tidigare inte kunnat förekomma. Även för en del brott på vilka fängelsestraff kan följa vill man medge sådan förenklad domskrivning.

Vi kan från vpk:s sida se framför allt fyra skäl till alt man inte bör godta en sådan utvidgning av möjligheterna till förenklad domskrivning.

För det första: När det är fråga om brott som ändå är så pass allvarliga att ett halvt års fängelse kan följa kan man enligt vår mening över huvud taget inte generellt förutsätta att de är så enkla och okomplicerade att man in blanko skall ge domstolarna fullmakt att slippa motivera sina beslut.

För det andra blir det oundvikligen så - detta är inte någon anmärkning
mot domarkåren utan bara ett påpekande vi gör med kännedom om hur det
mänskliga psyket fungerar i allmänhet - att om man sänker kravet på /

motivering från en myndighet innebär det på en smula sikt all man också ,'

sänker beviskraven, Orn man inte är tvungen att utåt offentligt klargöra vad som lett fram till ett beslut, blir man nästan oundvikligen slarvigare när det gäller att förbereda och grunda beslutet i sak.

För del tredje är erkännanden - som är en av förutsättningarna för alt förenklad domskrivning skall förekomma - i sådana brott på vilka ett halvt års fängelse kan följa inte vilka erkännanden som helst. Sådana erkännanden skall man inte hur som helst ta för gott. Snarare borde man vara mer noga än vad man f. n. är med erkännande i brottmål, med tanke på alla de faktorer som kan påverka en människas situation när han eller hon erkänner.

Slutligen och för del fjärde finns det ett motiv för avslag som jag skulle vilja kalla det pedagogiska motivet. När man börjar sitta ting, börjar utöva ansvar som domare, är man som på alla andra yrkesbanor barn i början. Är del inte då ganska nyttigt och bra att man får börja med de enkla och relativt

Nr 30 okomplicerade fallen och får träna sig i all ge en logisk och rättslig motivering

Onsdagen den '' ' beslut man i sådana fall fattar? Är det inte bra att en sådan träning får

18 november 1981 ' 'e enklare fallen? Kommer inte den synnerligen väl till pass när den

_____________ unge domaren så småningom får ta tag i de mer komplicerade och

Förenklad dom- svårbedömbara fallen'

skrivnins Herr talman! Dessa påpekanden leder oss från vpk:s sida till den

Oundvikliga slutsatsen alt vi måste yrka bifiill till reservationen - detta i enlighet med den motion vi också avgivit i frågan.

150

Anf. 140 BERTIL LIDGARD (m):

Herrtalman! I åtskilliga årtionden har vi i den svenska rättegångsordningen haft regler om förenklad domskrivning när det gäller både civilmål och brottmål. Del är med andra ord inga principiella nyheter vi behandlar i jusiitieutskottets betänkande nr 6, Del nya är au möjligheten alt använda sig av förenklad domskrivning vidgas i brottmål.

Syftet med den föreslagna förändringen är naturligtvis att man skall göra vissa rationaliseringsvinster. Det skall ta mindre tid att formulera domarna när man slipper motivera dem i detalj, och det skall bli mer tid över för domarna till egentlig dömande verksamhet. Naturligtvis kommer man också att göra en del vinster på utskriftssidan, liksom arkiveringsproblemen i någon mån kan minskas. Nu tycker jag inte att vi skall överbetona de rationaliseringsvinster man kan göra. Det skall väl sågas alt det gäller för domstolsväsendet som för all annan offentlig verksamhet alt man måste ta till vara de möjligheter som finns till rationalisering och se till att man inte gör något onödigt arbete.

Beträffande det Lisa Maltson sade om de besparingar man skall göra vill jag peka på att utskottet är väldigt försiktigt i majoriletsullalandel då man berör besparingar. Man säger alt utskottet vill slå fast att besparingsslrävan-dena inte får gå ut över intresset av alt rättssäkerheten upprätthålls. Del är ett viktigt uttalande som utskottet gör. Del aren prioritering soin \i har slagit fast.

Det är självklart att man. då man bedömer frågan om i vilken tilsiräckning domskrivandet kan förenklas, måste ha klart för sig att skriftlig dokumentation av vad som förekommer i rättsliga sammanhang är av myckel stor betydelse både för den enskilda parlens rättssäkerhet och för samhiillets möjligheter att följa utvecklingen av rättstillämpningen. Del är för alt understryka detta som utskottet i sill belänkande klart har uttalat att även om man vidgar möjligheterna till förenklad domskrivning är huvudregeln den skriftligt motiverade domen. Endast när parter och andra inte har något befogat intresse av att få en fullständig dom kan domstolen överväga om del aktuella målet är av sådan beskaffenhet att det uppfyller de andra förutsättningarna för förenklad dom. dvs, om gärningen är erkänd, om eventuella skadeståndskrav är medgivna och om brottspåföljden kan bestämmas till högst sex månader.

Det skall sägas att valet av förenklad domskrivning aldrig kan göras slentrianmässigt av domstolarna. Avgörande för bedömningen måste vara

omständigheten i del enskilda målet. Kanske kan del ibland vara tveksamt Nr 30

vad ett erkännande omfattar. Jag delar Jörn Svenssons åsikter då del gäller Onsdagen den

den saken. När en åtalad inte har rättegångsbiträde är det kanske särskilt Jg november 1981

viktigt att fä fram de rätta orden och den rätta valören på ett erkännande.---------

Kanske kan en påföljd i något fall te sig alldeles naturlig för domare och Förenklad dom-åklagare men helt obegriplig, oförklarlig och oväntad för den tilltalade. I skrivning sådana fall som jag talar om hår är del för mig och även för ulskottet självklart - det framgår av vad utskottet anfört i betänkandet - all en fullständig dom är angelägen.

Det aktuella lagförslaget är i propositionen omgärdat av uttalanden som syftar till att gardera rättssäkerheten från olika synpunkter, och i utskottet har vi sannerligen inte kunnat vara försiktiga nog när vi i delta sammanhang velat utforma vår syn på rättssäkerheten. Det gör att vi anser oss kunna tillstyrka propositionen, och jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

En liten reflexion: Jag sade inledningsvis att vi har haft sådan hår förenklad domskrivning i åtskilliga årtionden. Jag har försökt alt komma underfund med om det under alla de år som gått har förekommit något fall där man kunnat säga att en parts rättssäkerhet har riskerats, och jag har inte funnit något sådant. Såvitt jag förstår har inte heller de som i detta sammanhang är tveksamma hittat något graverande när det gäller den hittillsvarande lagstiftningen. Det tycker jag haren viss betydelse för bedömningen av detta ärende.

Anf. 141 LISA MATTSON (s):

Herr talman! Jag vill påpeka alt även vi reservanter har behandlat möjligheten att förenkla domskrivningen, men vi har gjort det inom ramen för gällande rätt. Vi pekar i reservationen på möjligheten alt kanske ändra attityderna hos domarkåren och kanske också få fram ett kortare skriv-säft.

Det som jag tror ändå måste framhållas är att den här propositionen kommer all skapa en viss ojämlikhet inför lagen. I de fall där någon har erkänt behövs inte någon domskrivning. Men i de fall där någon icke har erkänt är domskrivning nödvändig. Om man går vidare finner man att den som icke har erkänt kan ha mycket större möjligheter att visa hur domstolen har resonerat än den som har erkänt. I hans fall finns ju inte någon motivering alls. Det gäller också domar om skyddslillsyn och i fråga om villkorlig dom. Om någon som dömts till detta återfaller i brott kan det vara avgörande för påföljdsvalet hur domstolen har diskuterat vid den tidigare domen.

Anf. 142 JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Ett påpekande och en fråga till utskottets talesman.

Bertil Lidgard säger alt det som nu föreslås inte är något principiellt nytt. Ja, det beror litet grand på hur man ser det. Om man i fall där det utdöms en speciell form av straff tidigare inte har haft förenklad domskrivning men nu inför sådan, kan man faktiskt ur en viss aspekt säga att del är något principiellt nytt.

151

Nr 30

Onsdagen den 18 november 1981

Säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar

Sä till frågan. Om del är fråga om ett fall som är ytterst enkelt och okomplicerat, ger del naturligtvis under alla omständigheter och oavsett den här lagstiftningen upphov till en enkel och okomplicerad, snabb och billig domskrivning. Del är väl ändå så, Bertil Lidgard. att det för vissa brott, för vilka del stadgas fängelse upp till sex månader, tidigare har funnits en skyldighet alt komma med en ordentlig, logisk och rältslig motivering. Denna skyldighet tar ni nu bort. Hur kan man påstå att delta inte påverkar rättssäkerheten? Möjligen är del så att den påverkas mycket litet, men onekligen påverkas den. Och Bertil Lidgard har inte heller kommenterat vad effekterna av detta blir på en smula sikt. Del giiller också i fråga om hur man resonerar och ställer krav på bevisning.

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets hemställan bifölls med 154 röster mot 149 för reservationen av Lisa Mattson m. fl.

24 § Säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar

Föredrogs justitieutskoltets betänkande 1981/82:7 om säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar (prop. 1980/81:114).

152

Anf. 143 HANS PETTERSSON i Helsingborg (s):

Herr talman! Vi behandlar nu jusiitieutskottets belänkande nr 7.

I proposition 1980/81:114 föreslår regeringen en lag om säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar, syftande till alt förhindra brott som innebår allvarlig fara för någons liv, hälsa eller frihet eller för omfattande förstörelse av egendom.

Förslaget omfattar alla slag av domstolsförhandlingar, vilket skulle innebära att del ger möjlighet till säkerhetskontroll inte bara i samtliga mål vid allmän domstol, inkl. tvistemål och ärenden, ulan också i alla mål vid de allmänna förvaltningsdomstolarna, vid arbetsdomstolen, försäkringsdomstolen, marknadsdomstolen, bosiadsdomstolen och paientbesvärsrätlen. Dessutom föreslås att även arrende- och hyresnämnderna och statens va-nämnd skall kunna förordna om allmän säkerhetskontroll för att förhindra skada på liv eller egendom.

Vidare föreslås i propositionen att beslut om säkerhetskontroll skall fattas av den lillämnade ordföranden vid förhandlingen.

I propositionen föreslås också att vissa personer skall kunna undantas frän säkerhetskontroll om särskilda skäl föreligger samt att advokater alltid skall slippa säkerhetskontroll.

Det har väckts två motioner med anledning av propositionen, en av Christina Rogestam, som föreslår att säkerhetskontrollen begränsas till att gälla förhandling vid allmän domstol om ansvar för brott, på vilket kan följa fängelse i mer än ett år, och en av Lars Werner m. fl. där man yrkar avslag på

propositionen samt hemställer alt regeringen återkommer med ett nytt och mera preciserat förslag.

Vi socialdemokrater i utskottet har stött vpk;s motion, nr 2037, och i vår reservation har vi anfört följande skäl.

Vi anser det felaktigt att skapa lagar som har så stor omfattning och som spänner över ett så brett område. Det är väl inte många som tror alt sådana våldshandlingar som man vill förhindra genom säkerhetskontrollen kommer att ske exempelvis vid statens va-nämnd, vid fastighetsdomstolen, vid arrende- och hyresnämnderna eller över huvud taget vid någon förvaltningsdomstol. Skulle man misstänka att det skall bli oroligheter kan man med nuvarande regler åstadkomma en betryggande säkerhet. Vi instämmer i motionskravel alt säkerhetskontrollen bör inskränkas till att gälla enbart brottmål.

Vi reagerar också mot en ordning som innebär att så ingripande beslut som det är fråga om när del gäller säkerhetskontroll kan komma att fattas av en domare ensam. Vi reservanter anser i likhet med motionärerna alt det finns skäl som talar för all en politiskt ansvarig instans fattar besluten. Om så blir fallet kan också kungörelseförfarandel få en bättre behandling än den som föreslås i propositionen.

När det gäller urvalet av personer som skall kontrolleras anser reservanterna alt del inte ftnns några skäl som talar för all advokater eller andra personer undantas. Lagstiftarnas strävan skall naturligtvis vara att alla behandlas lika. Dock skall naturligtvis rättens ledamöter och andra som skall närvara vid förhandlingarna på grund av sin utövning av allmän tjänst undantas.

Herr talman! Sammanfattningsvis vill vi reservanter inte motsätta oss en lagstiftning som kan förhindra sådana brott som åsyftas i propositionen. Men vi anser att den skall begränsas till de områden där verklig risk för övergrepp kan finnas. Likaså anser vi all man på en hel del punkter i lagen kan komma med mer preciserade förslag.

Jag yrkar bifall till reservationen som är fogad till juslitieulskotlels belänkande nr 7.

Nr 30

Onsdagen den 18 november 1981

Säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar

Anf. 144 JÖRN SVENSSON (vpk);

Herr talman! Vad propositionen föreslår är en begränsning av vissa grundlagsrättigheler. Till de centrala grundlagsrättigheterna hör förhandlingsoffentligheten. Den är i sin tur nära kopplad till informationsfriheten. Förhandlingsoffentlighelen är en viktig del av offentlighetsprincipen, lika viktig som tillgången till skriftliga handlingar. Del innebär att man rent allmänt måste inta en restriktiv hållning när det gäller alla förslag att begränsa eller försvåra förhandlingsoffentligheten och informationsfriheten. Vad man nu föreslår är att man ger i princip varje domstolschef, varje tingsdomare, en rättighet att efter egen subjektiv bedömning införa de här begränsningarna och föranstalta om den här typen av kontroll av människor.

Jag kan inte finna all en så vidsträckt rättighet för ämbetsmän all ingripa i

153

11 Riksdagens protokoll 1981/82:29-30

Nr 30

Onsdagen den 18 november 1981

Säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar

154

förhandlingsoffentlighelen skulle vara motiverad. De fall där man kan säga att den här luckan i rådande säkerhetsbestämmelser, som otvivelaktigt finns, har betydelse är de fall som år kopplade till den grövre organiserade brottsligheten, till fall av terrorism eller liknande, dvs. till relativt ovanliga fall. Så ovanliga fall bör inte medföra generellt utformade rättigheter för lägre tjänstemän all införa begränsningar i grundlagsrältigheterna. Om del vid en process anses föreligga risk för denna typ av grava störningar bör en högre instans, och helst då en politisk instans som kan göras ansvarig politiskt och konstitutionellt, vara den som beslutar om inskränkningarna. Det är inte någonting som skall lämnas ut till ett brett skikt av tjänste- och ämbetsmän.

Man måste också alltid tänka på alt denna typ av undanlagsbestämmelser och inskränkningar inte tillämpas under normala förhållanden -då behövs de inte. De är till för att tillämpas under extrema förhållanden, kanske under speciella samhälleliga och politiska konjunkturer, när alldeles särskilt upprörda stämningar råder. Och all historisk erfarenhet säger att det iir just i sådana lägen som man skall akta sig för alt ge myndigheter alltför generellt utformade befogenheter.

Vi menar alltså alt även om det kan finnas behov av all komplettera gällande säkerhetsbestämmelser pä detta område, bör befogenheterna att göra sådana bestämmelser gällande inte ligga hos vanliga tingsdomare ulan hos en politiskt ansvarig instans, helst regeringen. Vi har vissa erfarenheter från Västtyskland av vad som händer når man på ett kvalificerat sätt begränsar förhandlingsoffentligheten. De erfarenheterna är inte särdeles uppmuntrande.

Del kan sägas att del också kan finnas andra fall där sådana här farosituationer kan uppslå. Här i Sverige saknar vi. såvitt jag vet. exempel i modern tid på fall där hot om fritagning eller liknande har förekommit i grövre brottmål. Jag tror inte heller att man kan göra gällande att man har haft fall av terrorism där del har funnits anledning alt vid den rättsliga prövningen använda sig av sådana här inskränkningar. Del mest aktuella exemplet är väl det s, k. Söderhamnsfallel. där en person hade skjutvapen med sig och avlossade det mot rätten och tingsmenigheten. Men det var ett fall av sinnesförvirring, som under inga omständigheter kunde förutses - där det inte fanns så att säga någon förutsebar risk och där man. hur stränga bestämmelser man än hade haft möjlighet alt tillämpa, förmodligen inte skulle ha tillämpat dem.

Hittills har vi i Sverige varit förskonade från de typer av brottslighet där sådant hot mot rältsproceduren har förelegat som här förutsätts. Det är alltså, tycker jag, en litet väl kvalificerad grad av framsynthet, när regeringen förutsätter alt sådana hot kominer i framtiden och därför hos domare i största allmänhet vill förankra möjligheten till sådana här inskränkningar.

Vi tycker inte att förslaget innehåller tillräckligt trovärdiga motiveringar, och vi yrkar därför bifall till den reservation som avgivits till utskottsbeliin-kandet.

Anf. 145 BJÖRN KÖRLOF (m):

Herr talman! Del här ärendet rör helt säkert vid en av rättssamhällets hörnstenar, nämligen att rättsskipningen vid våra domstolar skall kunna ske i behörig ordning och utan risk för alt våld skall förhindra rättegångens genomförande.

Vi har uppenbarligen länge kunnat leva utan en lagstiftning av den karaktär som vi nu diskuterar, men ökningen av risken för våldsinslag i samband med räiiegångsförhandlingar har tvingat myndigheterna alt med tvivelaktigt förfatiningsstöd genomföra visitationer och säkerhetskontroller.

Behovet av viss säkerhetskontroll och lagstöd för sådan kontroll är alltså uppenbart. Det har framgått av både Hans Petterssons i Helsingborg och Jörn Svenssons anföranden att del ftnns ett sådant behov, så om det har vi inte delade meningar. Diskussionen gäller i stället hur långt kontrollen bör sträcka sig i olika hänseenden.

Alt det här handlar om en sådan rätlighetsinskränkning som enligt grundlagens bud måste ha lagstöd är helt klart. En sådan rältighetsinskränk-ning får aldrig gå ut över vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. Det är en frågeställning som aktualiseras i delta ärende, och justitieutskottet har därför hört konstitutionsutskoltet på denna punkt.

Lagstiftningsförslaget håller sig enligt ett enhälligt konstitutionsutskott inom ramen för de rättighelsinskränkningar som får anses tillåtna. På den punkten är alltså genom ett vägledande uttalande oklarheten skingrad. Inte desto mindre kan naturligtvis hävdas all risken för våldshot mot rättegångs-förhandlingar endast föreligger vid brottmål av allvarligare karaktär och att följaktligen lagstiftningen borde ha stannat vid en reglering av de typfallen.

Justitieutskoltets majoritet har emellertid fäst avseende vid det förhållandet alt vissa typer av mål och ärenden, exempelvis vårdnadsmål och mål i länsrätter om flyttning av barn. kan ha en sådan bakgrund att säkerhetskontroll ler sig befogad också där. Stockholms tingsrätt har i det här ärendet gjort oss uppmärksamma på att man t. o. m. har blivit tvungen att företa personkontroll i ett mål om lagfart.

Man nödgas alltså ta stegel fullt ut och ge lagstöd för säkerhetskontroll vid flertalet av domstolarna. Del förtjänar emellertid all understrykas all detta inte innebär att säkerhetskontroll alltid eller ens ofta skall äga rum. Tvärtom innebär regleringen att säkerhetskontroll är någonting som kan tillgripas först sedan alla andra åtgärder för att säkra förhandlingarna inte bedöms ge tillfredsställande resultat. Säkerhetskontroll ses alltså som en undantagsåtgärd.

I reservationen riktas kritik mot att beslut om säkerhetskontroll skall fattas av domstolen, och det hävdas att ett sådant beslut bör fattas av en politiskt ansvarig instans på högre nivå. Enligt min mening skulle en sådan ordning innebära nackdelar från flera utgångspunkter.

Beslut om säkerhetskontroll torde ofta behöva fattas snabbt, t. ex. därför

Nr 30

Onsdagen den 18 november 1981

Säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar

155

Nr 30

Onsdagen den 18 november 1981

Säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar

att polisen har fåll information om alt hot i någon form kan komma all iscensättas. Man står då inför valet all uppskjuta förhandlingarna i avvaktan på beslut om säkerhetskontroll eller att ta vissa risker.

All domstolen själv, efter en bedömning av målets karaktär, risken för våldsdåd och möjligheterna att med hänsyn till lokalernas utseende ordna bevakning på annat sätt, är bäst skickad alt svara för beslutet, är enligt min mening ganska klart. Även principiella skäl talar för all beslutet bör vara ett domstolsbeslut och inte ett beslut av en politiskt sammansatt instans.

På ytterligare en punkt har reservationsvägen riktats kritik mot lagstiftningen. Det gäller del förhållandel att advokater generellt undantas från säkerhetskontroll, oavsett anledningen till att de bevistar en rättegäng.

Skälet härtill är självfallet det att advokater, med hänsyn till deras intresse av insyn, kunskap och bevakning av domslolsverksamheten, ulan särskild omgång bör kunna bevista alla slags rättegångar. Även i andra hänseenden har advokater en särställning i vår lagstiftning, som bygger på tanken att en från statsmakten oberoende, juridiskt kvalificerad krets av personer skall fritt kunna tjäna allmänheten gentemot statsmaklens rättsväsende. Denna tanke har f. ö. fotfäste också i Europarådets regler om de mänskliga fri- och rättigheterna.

Med det ber jag, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

Anf. 146 HANS PETTERSSON i Helsingborg (s):

Herrtalman! Det är klart alt känslorna kan komma i svallning vid mål som gäller vårdnadshavande och flyttning av barn samt skilsmässor. Men riskzonen i sådana fall är ändå mycket begränsad. Del rör sig kanske om ett par kontrahenter, och del vet ju de som skall upprätthålla ordningen. Med nuvarande regler går det också all upprätthålla en hygglig ordning.

Vad så gäller frågan om kontroll framställer Björn Körlof det som om man väntade sig en kolossal anhopning av sådana fall. Det tror inte jag att det blir. Även i fortsättningen kommer det nog att röra sig om enstaka fall. Om kontroll skall tillgripas, sä måste beslut därom enligt vår mening fattas av en politisk instans. Det får inte den domare göra som utses att leda förhandlingarna.

Jag förstår inte heller varför advokaterna skall undantas från sådan kontroll. Om deras enda funktion vid en rättegång är att de bevistar den av intresse eller för alt utbilda sig. så kan det väl inte vara till förfång för dem all bli avvisilerade, om beslut har fatlats om säkerhetskontroll.

156

Anf. 147 JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Man blir inte imponerad av ulskottstalesinannens motiveringar. Tvärtom tycker jag att de på ett rätt betänkligt sätt brister i logik. Å ena sidan säger Björn Körlof alt det här är någonting som man skall tillämpa med vissrestriklivitet. Å andra sidan radar han upp en mängd typfall, där han tydligen menar alt fara för liv, hälsa och egendom skulle föreligga. Det skulle vara intressant att få veta hur många sådana fall av fara som verkligen har

förelegal. Vilka erfarenheter från de senaste årens rältsprocedurer stöder han sig på? I hur inånga vårdnadsmål har det förelegal risk för alt någon skulle ha använt sig av skjutvapen osv.',' Jag har svårt för att tro all det kan finnas ett rikhaltigt sådant underlag.

Jag kan inte heller finna någon logik i påslåendet att det dröjsmål som domstolen åsamkas, om en politiskt ansvarig instans får pröva frågan om säkerhetskontroll, kan vara något som man har anledning all vända sig emot. Är hotet verkligenså allvarligt att det finns risk för grova fritagningsförsök med användande av skjulvapen, så all fara för liv och hälsa föreligger, då kan man myckel väl ifrågasätta huruvida rätiegångsförhandlingen bör föras just den dagen, just där och just då. Säkerheten tjänar kanske pä all man väntar med förhandlingen tills det har lugnat ner sig.

Björn Körlof åberopar sedan konstitutionsutskollets yttrande. Om jag inte minns fel hänvisar konstitutionsutskottet till en viktig regel, nämligen all en inskränkning i en grundlagsrällighel inte färga längre än till vad det behov föranleder som har gett upphov till inskränkningen. Då ställer jag frågan: Hur stämmer detta med att man vill ge varje enskild domare vid nästan varje typ av domstol denna befogenhet? Är del inte allvarligt att sprida ut en viktig typ av befogenhet till en alltför stor krets av människor? Och står del inte i strid med eller i viss mån i motsättning till tanken, att man skall eftersträva restriktiviiei? Inskränkningarna skall ju inte få göras större än vad som är oundgängligen nödvändigt.

Vad jag nu har sagt accentueras av ytterligare en omständighet, nämligen att när det gäller frågan om inskränkning i en hel del andra medborgerliga rättigheter - inskränkningar beträffande vilka det dä finns lagstiftning - är mig veterligt det normala att ett beslut av en underordnad instans kan överklagas. Här är det däremot så att ett beslut av en tingsdomare inte kan överklagas.

Jag kan därför inte finna att utskottets motiveringar hänger ihop. Jag finner i stället alt man har gett den här bestämmelsen en alltför generell räckvidd - en så generös räckvidd alt propositionen inte bör godkännas, bl. a. av den anledningen.

Nr 30

Onsdagen den 18 november 1981

Säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar

Anf. 148 BJÖRN KÖRLOF (m):

Herr talman! Låt mig först säga alt det här lagstiftningsärendet ju har föregåtts av utredning, remiss och hörande av lagrådet. Justitieutskottet har på den punkt där grundlagsfrågor är berörda hört konstitutionsutskottet, som i ett enhälligt yttrande har klargjort alt denna lagstiftning får godtas med utgångspunkt i grundlagsstadgande. På den punkten råder del alltså inte någon osäkerhet, tycker jag.

Jörn Svensson säger all han inte är imponerad av min logik. Jag skall försöka reda ut det här för honom.

Jörn Svensson säger att jag å ena sidan har sagt att lagstiftningen skall tolkas restriktivt. Detta är naturligtvis rikligt, Å andra sidan har jag radat upp ett antal mål i olika typer av domstolar där denna typ av säkerhetskontroll möjligen kan komma i fråga.

157

Nr 30

Onsdagen den 18 november 1981

Kurdernas situation

Jag tycker inte att det ligger någonting ologiskt i det. När vi nu skall genomföra en lagstiftning om säkerhetskontroll, så måste den naturligtvis vara täckande - även i mycket udda och konstiga fall måste den kunna läckas in. Del gäller ju vid många typer av lagstiftning att det förhåller sig på det viset. Vi har regler i brottsbalken med vissa brottsrubriceringar, där vi förhoppningsvis aldrig skall behöva använda den typen av brottsrubriker som vi har vid åtal. Men ändå har vi denna typ av brottsrubricering, bl, a, för att kunna skydda oss mot händelseförlopp som endast kan tänkas inträffa i ett mycket begränsat antal fall. rent undanlagsvis. Detsamma gäller här - man måste ha en lagstiftning som läcker in även myckel udda och konstiga fall. Det var därför som jag räknade upp den här typen av udda och konstiga mål, som även kan förekomma utanför det allmänna domstolsväsendet, t. ex. i länsrätterna, och som Stockholms tingsrätt angav även i ett mål om lagfartsärende.

När man arbetar med lagstiftning måste man se till att man får en lagstiftning som är heltäckande. På de punkterna tycker jag att jag har bemött Jörn S\enssons invändningar mot mitt sätt att resonera.

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets hemställan bifölls med 151 röster mot 149 för reservationen av Lisa Mattson m. fl.

25 § Föredrogs

Justitieutskoltets betänkanden

1981/82:9 om lagstiftningen rörande TV-övervakning

1981/82:11 om befogenhet för tulltjänsteman att företa ytlig kroppsbesiktning, m. m. (prop. 1981/82:2)

1981/82:12 om ordförandebeslul i kriminalvårdsnämnden (prop. 1981/ 82:21)

Vad ulskottet hemställt bifölls.

26 § Kurdernas situation

Föredrogs utrikesutskottets betänkande 1981/82:7 om kurdernas situation.

158

Anf. 149 OSWALD SÖDEROVIST (vpk);

Herr talman! Sedan vi förra gången debatterade kurdernas situation har den inte förbättrats. Denna folkgrupp har under det senaste året på ett mycket hårt och brutalt sätt drabbats av den utveckling som pågått i delta område i Västra Asien, Mellersta Östern, eller vad man behagar kalla det.

Vi känner alla till utvecklingen i detta område. Vi vet hur kriget mellan

Iran och Irak har slagit mot just de kurdiska bosättningarna. Vi känner också till hur den militärjunta som i Turkiet alltmer skärper förtrycket framför allt riktar sina angrepp mot den kurdiska minoriteten där. Vi vet också att förföljelsen i Irak fortsätter och all den är lika hård som tidigare. Till detta kan läggas - vilket vi inte har tagit upp i vår motion - alt förtrycket i Syrien, där det också finns en minoritet av kurder, är mycket hårt. Det finns alltså all anledning all fortsättningsvis hålla uppmärksamheten riktad mot Kurdistan och vad som händer där.

Utrikesutskottets betänkande är väldigt tunt när det gäller den här frågan i år jämfört med förra året. Jag tycKer all man inte tar tillräcklig hänsyn till vad som har inträffat under liden. Man skriver om vårt första yrkande, där vi kräver alt den svenska regeringen skall protestera osv., alt det är fullt klart var Sverige står. Men det är ju inte något konkret och bestämt ställningstagande i denna särskilda fråga. Det är ett allmänt, vagt och välmenande tyckande, som i och för sig naturligtvis inte är dåligt men som inte på något sätt påverkar några internationella opinioner i någon bestämd riktning. Del skulle alltså ha varit önskvärt att utrikesutskottet mera bestämt hade ställt sig bakom denna folkgrupps krav pä att dess sak äntligen skall kunna få internationellt stöd. Det är märkligt, som jag påpekade redan förra gången då vi hade frågan uppe, att denna stora folkgrupp - en gammal etablerad folkgrupp som har funnits i området i tusentals år - så komplett har blivit bortglömd i alla internationella sammanhang.

Sedan några ord om vårt andra yrkande, i vilket vi har krävt alt Sverige skall försöka föra upp frågan i de internationella församlingarna, framför allt i FN naturligtvis, där det är möjligt att ta upp och föra fram kurdernas sak. Utskottet säger alt man bedömer att det inte finns någon opinion för detta och därför är del inte lönt att ta upp frågan. Det är en ganska märklig inställning. Del finns alltså ingen opinion för den här folkgruppens rättigheter, och därför att det inte finns någon sådan opinion och man inte kan räkna med något stöd, skall man inte arbeta för att skapa en sådan opinion. Tycker inte utrikesutskottets ledamöter att detta är skamligt? Det är ju detsamma som att säga att man struntar i kurderna därför att alla andra struntar i dem. Jag tycker att detta är myckel dåligt och alt det är myckel krystade, vaga och undanglidande formuleringar i utskottsbelänkandet.

UD hargjort vissa undersökningar-vilka jag har fått kännedom om-i den kurdiska frågan. Man har undersökt vad som gjorts under årens lopp. Det är ingen inom Sveriges FN-delegation som över huvud taget har kommit på att man skulle försöka ta upp kurdernas situation i t. ex. FN:s kommission förde mänskliga rättigheterna. Det har aldrig gjorts något försök. Ingen i FN-församlingen eller i FN-byråkratin kan erinra sig alt man någonsin haft den här frågan uppe eller försökt la upp den. Vore det inte ytterst lämpligt alt Sverige log detta initiativ? Skulle del inte vara bra? Vad är del som hindrar Sverige från att la ett sådant initiativ? Jag skulle vilja fråga utskottets talesman om detta.

Det finns en solidarisk grupp i London som arbetar för minoriteternas rättigheter och som upprepade gånger har försökt att la upp kurdernas

Nr 30

Onsdagen den 18 november 1981

Kurdernas situation

159

Nr 30 situation just i FN;s kommission förde mänskliga rättigheterna. Men den har

Onsdaeen den '' tiden misslyckats. Jag tycker all del vore lämpligt att man tog kontakt

18 november I9S1 medden härgruppen. Omman inte kännertill gruppen,så varförändåinle ta

_____________ kontakt med den här gruppen som arbetar för minoriteternas rättigheter?

Kurdernas situation

Den finns i London, och Gunnar Myrdal är en av sponsorerna bakom densamma. På det sättet kunde man försöka föra upp frågan just i FN. Jag tror all det vore bra för Sveriges internationella anseende. Jag tror inte att man skulle ha någonting all förlora på del. Vi kommer att fortsätta att resa det här kravet när del gäller den kurdiska befolkningens intressen. Med delta vill jag yrka bifiill till vpk:s motion.

160

Anf. 150 STURE KORPAS (c):

Herr talman! Vi behandlade besläktade motionsyrkanden forell år sedan, och även då var det Oswald Söderqvist och jag som förde ett resonemang kring kurdernas situation. Vi hade inte då och vi har inte nu någon större skillnad i uppfattning. Det ftnns därför inte anledning till en längre debatt eller till en upprepning av förra årets argument. Jag uppfattade också Oswald Söderqvists balanserade anförande på samma sätt.

Utskottet noterar i årets belänkande, liksom i förra årets, att man delar motionärernas uppfattning, att kurderna utsätts för diskriminerande behandling och förföljelse. Militärkuppen i Turkiet, revolutionen i Iran och kriget mellan Irak och Iran har på de flesta håll ytterligare försvårat kurdernas situation, som Oswald Söderqvist också påpekade.

Kurdernas rätt till mänsklig tillvaro i eget land har kommit i skuggan av palestiniernas. Det finns även andra folk i Främre Orienten som är undertryckta i de stater i vilka de har hamnat när gränserna har dragits över deras huvuden. Det gäller t, ex. också armenier och assyrier.

Utskottet understryker att arbetet på alt stärka respekten för mänskliga rättigheter måste fortgå. Sverige spelar en aktiv roll i del arbetet. Del är välkänt. Att vi står på kurdernas och andra förtryckta folks sida är så självklart, att det inte behövs motioner eller uttalanden från riksdagens sida om det.

Det är också självklart alt Sverige aktualiserar dessa frågor i FN och i andra internationella organ, när det är meningsfullt. Vi har emellertid i utskottet inte ansett det vara någon mening med alt nu - som motionärerna föreslår -formellt föra fram frågan om kurdernas situation i FN eller i andra internationella organ. Av skäl som vi redovisar i ulskoltsbetänkandel ser vi inte att det nu finns förutsättningar att nå framgång med ett sådant initiativ. Vi har sett det så, att ett misslyckat initiativ mera kan skada än gagna.

Jag vill personligen inte helt säga emot Oswald Söderqvist. när han påpekar att del kanske vore dagsalt fundera igenom den här frågan. Men jag tror också att del är angeläget att man funderar igenom andra liknande problem och samlar dem till en insats. Det får inte bli sä att vi av lillfällighetsskäl engagerar oss för den ena folkgruppen eller den andra.

Ett beslut i dag i enlighet med utskottets enhälliga betänkande innebär dock en försäkran till de kurder som har fått en fristad i Sverige, liksom till

deras anförvanter i Irak, Iran, Syrien och Turkiel. Vi försäkrar dem alt vårt land är berett att ställa upp för dem och för varje annat folk som är utsatt för förföljelse. Vi är beredda att ställa upp mot varje form av diskriminering av människor - den må vara grundad på deras politiska eller religiösa övertygelse eller på deras ras eller etniska tillhörighet.

Med detta ber jag. herr talman, alt få yrka bifall till utskottets hemställan.

Anf. 151 OSWALD SÖDEROVIST (vpk);

Herr talman! Jag tror att utrikesutskottet, den svenska utrikesledningen och därmed den svenska regeringen ganska snart kommer att bli tvungna att göra ett mera bestämt ställningstagande i den här frågan, eftersom den internationella opinionen är på väg alt uppmärksamma delta på ett helt annat sätt än vad som har varit fallet tidigare, och del är ju bara att hälsa med tillfredsställelse.

Jag måste säga att jag tycker alt Sture Korpås uttrycker sig mycket positivt när det gäller de frågor jag har tagit upp om kurdernas situation, och då förstår jag inte varför han inte också är positiv till att man från svensk sida ganska snabbt skulle kunna vidta mer konkreta åtgärder. Det vore, som jag sade i mitt första anförande, bra för Sveriges internationella anseende. Det vore ett initiativ som verkligen inte bara skulle väcka uppmärksamhet bland kurderna i Sverige - vilket kanske inte är del viktigaste, för även om de är flyktingar eller är här av andra skäl. sä hårde ju ändå en fristad här i Sverige-utan del skulle vara av oerhörd betydelse för kurderna i deras eget land och för alla andra minoriteter på olika håll i världen som är förtryckta.

Nr 30

Onsdagen den 18 november 1981

Åtgärder mot diskriminering av handikappade

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets hemställan bifölls med 285 röster mot 15 för motion 1980/81:296 av Oswald Söderqvist m. fl.

27 § Åtgärder mot diskriminering av handikappade

Föredrogs utrikesutskottets betänkande diskriminering av handikappade.

1981/82:8 om åtgärder mot

Anf. 152 GUNNEL JONÅNG (c);

Herr talman! Kampen för mänskliga rättigheter får aldrig upphöra. Den kampen måste ständigt hållas levande både inom och utanför vårt land.

Diskriminering av handikappade försiggår på olika sätt. Vi svenskar går inte på något sätt fria när del gäller diskriminerande handlingar. Del behövs bara all man skrapar litet på ytan. så kommer våra fördomar fram. t. ex. när det gäller handikappade i bostadsområden. Intermezzon har också förekommit, där man t. ex. inte velat bada tillsammans med handikappade.

I en motion som jag väckt begär jag alt regeringen vidtar åtgärder i

Nr 30

Onsdagen den 18 november 1981

Anställning av kvinnor som befäl inom det militära försvaret

internationella sammanhang för att förhindra diskriminering av handikappade.

Bakgrunden till motionen finns redovisad i utrikesutskottets betänkande.

En grupp handikappade svenska ungdomar bodde på hotell i Grekland. Det var 1976. En tysk medborgare deltog i en sällskapsresa och bodde på samma hotell. Enligt hennes uppfattning förringades resans värde av de handikappades närvaro. Hon gick till domstol samt begärde och fick i mellanrätten nedsättning av priset för resan.

Detta iir fullständigt otroligt, och tanken på prisnedsältning för resa på grund av människors handikapp är näst intill outhärdlig. Det innebär en oerhörd diskriminering av handikappade och uttrycker en föråldrad syn på handikappade och deras rättigheter och möjligheter.

Domslutet har ju väckt mycket diskussion både här hemma och runt om i världen. Det är bra.

Om ett sådant domslut får prejudicerande betydelse skulle det innebära svårigheter för handikappade att resa och la in på utländska hotell, eftersom deras närvaro kan innebära ekonomiska risker för hotellägarna.

Utskottet har behandlat motionen positivt och framhåller att det är nödvändigt med mer preciserade internationella regler till skydd för handikappades rättigheter. De nuvarande internationella konventionerna är inte tillräckliga. Utskottet förutsätter också att regeringen verkar för att handlingsprogrammet rörande handikappade som skall antas av FN år 1982 får ett sådant innehåll att det även tillgodoser kravet på handikappades rätt och möjligheter att delta på lika villkor i arrangerade resor.

Regeringen måste också i internationella sammanhang ta upp frågan och arbeta för ett förstärkt internationellt rättsskydd för handikappade. Här hemma får vi fortsätta att arbeta med våra egna fördomar.

Jag yrkar, herr talman, bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets hemställan bifölls.

28 § Anställning av kvinnor som befäl inom det militära försvaret

Föredrogs försvarsutskottets betänkande 1981/82:6 om anställning av kvinnor som befäl inom det militära försvaret, m. m. (prop. 1981/82:3).

162

Anf. 153 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Frågan om kvinnor i det militära livet, vare sig det är fråga om befäl eller något annat, är inte någon vanlig, enkel jämställdhetsfråga. Den har framställts som en sådan i det här sammanhanget. Man har sagt oss att vi här har det sista yrket som inte blivit tillgängligt för kvinnor och att det därför bör vara en jåmställdhetsfråga att det öppnas även för kvinnor. Det

kan vara sant ur en synpunkt sett, men ur en annan synpunkt innebär det militära livet fortfarande ett av de mest ojiimlika systemen, en av de mest ojämlika organisationerna i det svenska samhället, lika väl som i alla andra samhällen.

Därför vore det önskvärt att man först fick en större demokratisering för männen i det militära försvaret innan man släppte in också kvinnorna dit. Risken är all man får en grupp av militaristiska kvinnor, och det innebär inte någon jäinslälldhetsreform.

Vi har från vpk:s sida varit myckel kritiska till all kvinnor skall få bli militära chefer och komma in i det militära systemet, medden utformning, de värderingar och den inställning som finns i det i dag. Den kritiken kommer vi självfallet all fortsätta att driva, så länge det inte finns förbättrad demokrati, förbättrad jämlikhet, förbättrat inflytande för dem som tjänstgör pä olika plan i det militära livet.

Dock har vi ställt oss bakom den princip del här gäller, med de undanlag vi har anfört i vår motion. Om man nu skall ta detta viktiga och allvarliga steg. så skall det utnyttjas till att förbättra jämställdhelsförhållandena också för männen i del militära livet. Det finns alltså de möjligheter som även angavs i propositionen. Man skall öka informationen, öka undervisningen, öka debatten om just jämställdhetsfrågor. Vi tycker all detta är ett lysande tillfälle att också diskutera jämställdheten i stort inom del hierarkiska och mycket auktoritära system som det militära livet utgör. Det är ett av de viktiga krav som vi anfört i vår motion - alt man skall utnyttja delta tillfälle att förbättra demokratin i stort för både kvinnor och män i försvaret.

Jag vill därmed, herr talman, yrka bifall till vår motion.

Nr 30

Onsdagen den 18 november 1981

Anställning av kvinnor som befäl inom det militära försvaret

Anf. 154 KERSTIN EKMAN (fp):

Herr talman! När vi i beredningen Kvinnor i försvarels yrken formade våra tankar inför slutbetänkandet sammanfattades de i tre all-satser, nämligen

alt var och en bör bedömas och behandlas på grundval av sina sakliga förutsättningar för arbetet,

att utvecklingen mot ett könsobundcl befälsyrke ingår i strävandena i samhället all nä en jämnare fördelning av kvinnor och män inom de yrken som finns, samt

att öppnandet av befälsbefattningar för kvinnor bedöms positivt påverka försvarsmaktens rekryteringsförutsättningar för befälsyrkel.

Som liberal kunde jag helhjärtat ställa mig bakom delta. Vi anser att delar individuella förutsättningar som skall vara utgångspunkten, och delta skall gälla utan att man först delar upp mänskligheten i två delar, män och kvinnor. Vi anser också alt vårt samhälle och individerna själva mår bra av alt vi får en jämn fördelning av män och kvinnor pä alla områden.

När det gäller just befälsyrket och försvaret har \i av tradition haft en alltför ensidig manlig dominans. De kvinnor som genom civil anställning eller frivilligt åtagande ingår i freds- och krigsorganisationen har ansetts ha en positiv inverkan, men de har ej deltagit på lika villkor.

Jagar väl medveten om alt det hår gäller att bryta ett traditionellt mönster.

163

Nr 30 att iindra attityder. Delta hade också beredningen som skäl när vi föreslog ett

p. ,, .., mycket långsamt, etappvis öppnande av befiilsyrkel. Denna åsikt har helt

18 november 1981 ''" '' departementschefen.

_____________ Vad som är svårare att förstå är det yrkande som framförts i motion

A istillnin'' av 1981/82:22. nämligen att man ej nu skall besluta om ett helt könsobundet

, ■ " hefil befälsyrke. Det är omtanken om vår krigsorganisation som anförs som skäl.

försvaret

Il lilitä-a Motionärerna vill avvakta utvärdering av pågående befälsutbildning för kvinnor.

Vi är alla eniga om alt en utvärdering bör göras. Vi är också eniga om att vi måste skapa och vidmakthålla en effektiv krigsorganisation. Vad vi däremot tycks vara oeniga om är vilka som skall ingå och delta i vårt lands försvar. Folkpartiet anser att del är individens förutsättningar att fullgöra sina uppgifter som skall vara utslagsgivande, oberoende av om det är fråga om män eller kvinnor. Vi tror att del blir en förstärkning av vårt försvar, om man som rekryteringsbas för befälsyrkena får både män och kvinnor. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Anf. 155 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Lät mig först erinra Kerstin Ekman om att försvarsutskottet har avstyrkt motion 22.

Vid den här sena timmen skall jag inte gä närmare in på de många frågor som kan aktualiseras i det här ärendet. Både motionären Oswald Söderqvist och Kerstin Ekman har ju varit föredömligt-åtminstone med tanke på liden - kortfattade.

Försvarsutskottet föreslår i del betänkande som vi nu behandlar, 1981/82:6. att riksdagen slutgiltigt godkänner att rekrytering till befälsyrkel inom samtliga försvarsgrenar får ske oberoentle av kön. Samtidigt föreslås en del åtgärder i svfte att bl. a. underlätta denna nya karriärmöjlighet för kvinnor.

Jag ber. herr talman, redan nu att få yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

Det bör tilläggas all det är ett mycket stort och betydelsefullt steg som här kominer att tas när det gäller iämställdhel mellan könen. Del är ett avgörande steg som inte bara principiellt utan också i praktiken öppnar vägen för kvinnor till mililäryrket. Porten - eller om man så vill kaserngrindarna -öppnas nu till de olika försvarsgrenarna. Som bekant hårde under ett par års tid stått öppna för kvinnor till flygvapnet.

Samma kvalifikalionsgrunder skall fortsättningsvis gälla för såväl kvinnor som män beträffande dessa yrken. Det är alltså fråga om lämplighet, inte om kön.

För alt klart utröna lämpligheten är del emellertid naturligt att forskning sker beträffande de medicinska förutsättningarna. Här återstår en del. all utreda, och därför måste beslutet genomföras i etapper, något som även remissinstanserna är helt införslådda med.

Utskottets hemställan ansluter sig såväl till beredningens som till
164 försvarsministerns förslag och målsättningar. Del innebär att kvinnor på sikt

bör få tillträde till samtliga befattningar för befäl inom det militära försvaret. Nr 30

om det inte finns medicinska hinder för detta. Onsdagen den

Oswald Söderqvists sätt att tala om "militaristiskt" i det militära är 18 november 19SI

onekligen litet konstigt. Det bör vara rimligt all del finns någonting som kan_____ _

kallas mililarism i det militära, men det finns ingen anledning, herr talman, Ansiällniiip «r

att nu la upp den debatten. Den har vi fört här i kammaren tidigare. Det blev kvinnor som befäl

ett enigt ställningstagande av utskottet, som avstyrkte den motion som inom det militära

tidigare framlagts av vpk. försvaret

Anf. 156 OSWALD SÖDEROVIST (vpk);

Herr talman! Mycket kort: Gölhe Knutson har uppfattat vårt tal om mililarism. Men man behöver inte vara militarist bara därför att man är klädd i uniform, utan de största militaristerna är. som Gölhe Knutson själv, civilklädda.

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls med 283 röster mot 16 för motion 23 av Lars Werner m. fl.

Övriga moment

Utskottets hemställan bifölls.

29 § Föredrogs
Försvarsutskottets betänkande

1981/82:7 om rätten till vapenfri tjänst under krig

Utskottets hemställan bifölls.

30 S Kammaren beslöt att uppskjuta behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden till nästa arbetsplenum, onsdagen den 25 november.

31 8 Kammaren åtskildes kl. 23.44. In fidem

TOM T;SON THYBLAD

/Solveig Gemen