Riksdagens protokoll 1981/82:27 Måndagen den 16 november

ProtokollRiksdagens protokoll 1981/82:27

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1981/82:27

Måndagen den 16 noveniber

Kl. 11.00

Förhandlingarna leddes av förste vice talmannen.

1 § Anmälan om kompletteringsval till utskott

Anf. 1 FÖRSTE VICE TALMANNEN;

Socialdemokratiska riksdagsgruppen har som suppleant i social- och civilutskotlen under Birgitta Dahls ledighet anmält hennes ersättare Ingrid Andersson.

Centerpartiets partigrupp har som suppleant i socialförsäkrings- och utbildningsutskotten under Larz Johanssons ledighet anmält hans ersättare Bibi Rosengren.

Förste vice talmannen förklarade valda till

suppleant i socialförsäkringsutskottet Bibi Rosengren (c)

suppleant i socialutskottet Ingrid Andersson (s)

suppleant i utbildningsutskottet Bibi Rosengren (c)

suppleant i civilutskottet Ingrid Andersson (s)

2§ Justerades protokollet för den 6 innevarande månad.

133

Nr 27                      3 § Upplästes följande inkomna skrivelse:

Måndagen den

16 november 1981    ™ "'''*'g"

_____________        Jag anhåller härmed om entledigande från suppleaniskapet i konslilutions-

örn åtgärder mot filmer med narkotikainslag, m. m.

utskotlel.

Stockholm 1981-11-13

Eric Hägelinark

Denna avsägelse godkändes.

4 § Förste vice talmannen meddelade atl Mals Hellström och Jan Bergqvist (båda s) denna dag återtagit sina platser i riksdagen, varigenom deras resp. ersättares uppdrag upphört.

5 § Svar på interpellationerna 1981/82:33 och 34 samt frågorna 1981/82:36 och 39 om åtgärder mot filmer med narkotikainslag, m. m.

134

Anf. 2 Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM;

Fru talman! Sture Palm har frågat om min syn på statens biografbyrås behandling av filmer av ett visst slag samt om jag år beredd atl göra en översyn av biografbyråns arbetsrutiner och snabbt vidta åtgärder för all komplettera biografbyråns bestämmelser beträffande ingripande mot nya typer av våldsfilmer och filmer som på olika sätt förhärligar narkotikamissbruket.

Blenda Littmarck har frågat om jag avser atl vidia åtgärder för att avbryta visningen av en viss angiven film med narkotikainslag samt vad som kan göras för att förhindra ett upprepande och förmå biografbyrån att ta sitt samhällsansvar.

Catarina Rönnung har frågat om jag avser alt lägga fram förslag om skärpta bestämmelser mot filmscener där narkotika används. Annika Öhrström har frågat om jag avser att ge biografbyrån nya anvisningar om hur filmcensuren bör bedöma filmer med narkotikan i centrum.

Jag besvarar interpellationerna och frågorna i ett sammanhang.

Reglerna om förhandsgranskning av biograffilm finns i förordningen (1959:348) med särskilda bestämmelser om biografföreslällningar m. m. Enligt förordningen får vid biografföreställning endast förevisas film som i förväg har godkänts av statens biografbyrå.

I förordningen finns också regler om i vilka sammanhang byrån får ingripa mot filmer eller filmscener. Byrån får bl. a. inte godkänna film eller del av film vars förevisande på grund av det sätt på vilket händelserna skildras och det sammanhang i vilket de förekommer kan verka förråande eller skadligt upphetsande eller förleda till brott.

Enligt min mening ger gällande bestämmelser biografbyrån tillräckliga möjligheter att ingripa mot förråande våldsfilmer eller filmer som kan

förleda åskådarna till narkotikamissbruk. I tveksamma fall har biografbyrån möjlighet atl inhämta yttrande av statens filmgranskningsråd innan beslut fattas.

Ett beslut av biografbyrån kan prövas av regeringen endast efter överklagande. Någon möjlighet för regeringen all förbjuda visningen av en film som byrån har godkänt finns alltså inte.

Anf. 3 STURE PALM (s);

Fru talman! Försl ett tack lill utbildningsministern för svaret på min interpellation. Jag måsle tyvärr beteckna det som ganska magert.

Utbildningsministern föredrog biografförordningens instruktion för kammaren - en instruktion som är väl känd för oss i filmgranskningsrådet och av biografbyråns tjänstemän, som dagligen sysslar med dessa frågor. Det är som att bjuda bagarbarn på bröd.

Motivet för interpellationen, som jag framställde för en månad sedan, var att få ökad klarhet från den ansvarige departementschefen om hur han vill att de filmer som förhärligar narkotikabruket skall behandlas av berörda myndigheter.

Statsrådet gjorde ett klart och temperamentsfullt uttalande i pressen när interpellationen framställdes, men han är betydligt försiktigare här i kammaren. Ett uttalande i pressen brukar traditionellt inte upplevas som lika bindande som texten i Svensk författningssamling för dem som skall handlägga ärendena. Ett klarare språk även här i kammaren hade varit av stort värde.

Den begynnande knarkvågen på filmdukarna skapar problem. Kanhända hade den kunnat hanleras inom ramen för de allmänt hållna bestämmelserna. Säkert är det inte. Men den direkta orsaken till att vi måste få ett klart besked är handläggningen av ett par vålds- och narkolikafilmer som gjordes av biografbyrån efter skiftet på byråns chefsstol nu i somras. Denna handläggning väckte livliga protester från allmänheten, pressen och polismännens fackliga organisationer, som har sina medlemmar verksamma i de mest utsatta områdena.

På sina håll ifrågasattes rent av om biografbyråns tjänstemän hade somnat på sin post. Jag vill undefslryka att statens filmgranskningsråd - som är ett rådgivande organ - inte hade kallats, och det vore oroväckande om hanteringen av dessa frågor sker med bristande konsekvens. Vi som har sysslat med dessa frågor i många år vet alt det naturligtvis kan bli strid om hur filmer av detta slag skall bedömas. Därför tillsattes statens filmgranskningsråd för många år sedan för atl ge råd till biografbyrån i bl. a, tvivelaktiga fall. Men-som jag redan har påpekat-i detta fall vartydligentvärsäkerheten så stor på byrån att rådet inte blev kallat. Dess bättre har den sedan i somras pensionerade chefen för biografbyrån nu återinträtt i sin gamla tjänst för något halvår framöver.

Att ta ställning i dessa frågor är mänga gånger svårt. Det handlar om att skydda yttrandefriheten och värna de konstnärliga värden som till äventyrs kan spåras i denna lyp av filmer. Därför är filmgranskningsrådet sammansatt

Nr 27

Måndagen den 16 november 1981

Om åtgärder mot filmer med narkotikainslag, m. m.

135

Nr 27

Måndagen den 16 november 1981

Om åtgärder mot filmer med narkotikainslag, m. m.

136

från dessa utgångspunkter och har lill uppgift att speciellt bevaka all dessa värden inte träds för nära.

Nu vill en del gå längre på förbudslinjen. Och jag är övertygad om, att hade rådet haft en annan sammansättning - bestående av personer som i så hög grad hört av sig hos oss de senaste veckorna - hade säkert bedömningen blivit betydligt hårdare, inte bara av de erbarmliga filmer där slagskämpar och flummare är föreställningens huvudpersoner. Jag skall ärligt erkänna att jag har full förståelse för denna inställning. Men nu finns det en grundläggande liberal inställning i dessa frågor, och den tidigare ultraliberalismen - ibland klädd i halmhatt - har inte blivit sämre företrädd på detta område sedan den nuvarande regeringen fick hand om filmpolitiken i vårt land. Men när även dessa människor kommit i nära kontakt med detta utbud har man blivit pä del klara med hur nödvändigt del är för statsmakterna att säga ifrån på vissa punkter.

Nu borde kampen mot underhållningsvåldet och narkotikaglorifieringen i dessa medier inte vara fullt så svår att bemästra, om inte en liten minoritet i Sveriges riksdag - bestående av moderata samlingspartiets representanter -genom riksdagsbeslutet den 5 juni i år vägrade slänga den bakdörr som nu hålls öppen för videogrammen. En klar majoritet, bestående av samtliga riksdagspartier utom moderaterna, ville införa en provisorisk lagstiftning för alt begränsa videovåldet och narkotikafilmerna. På grund av moderaternas nej omintetgjordes tyvärr den möjligheten, och i dag upplever vi hur en mängd filmer som under senare år har totalförbjudils av biografbyrån säljs i många videogrambutiker.

Detta ställningstagande har verkligen skapat stora problem i kampen mot vålds- och narkotikafilmer. Kanhända kan Blenda Littmarck. som representerar moderata samlingspartiet och deltar i denna debatt, lämna någon kommentar till hur hon ser på den störtvåg av suspekta videogram som nu fritt får säljas, tydligen med lysande förtjänster.

Länge trodde vi på en självsanering inom filmbranschen. Detta har inte lyckats, och ett nytt exempel på delta är videogrammarknaden.

Erfarenheten har lärt oss att mindre nogräknade filmmakare och distributörer ständigt vill bjuda på allt starkare effekter. Vi lyckades hejda karatevågen, och vi stoppade samurajfilmerna - men nu finns många sådana filmer på videogram, som sprids i skydd av yttrandefrihetens bestämmelser.

Del senaste i genren är "snuff-movie"-filmerna, som slår det mesta i råhet och där del förekommer en blandning av knark, våld och sex. Biografbyrån håller emot, men videogrammarknaden har inga hämningar. Avtrubbningen fortsätter. Revolverkulturen är omältlig. Ketchupen i vissa våldsfilmer ersätts numera med färskt djurblod för att höja effekten av det som visas på filmdukarna.

När del gäller narkolikafilmerna har vi ofta frågat oss vem som har intresse av att finansiera dessa filmer. Frågor kan ställas, men det ligger helt utanför vår uppgift att forska efter källan, som det heter när man kommer in på yttrandefrihetsfrågorna.

Vad som nu sker på detta område borde enligt min mening i högsta grad vara av stort intresse för socialminister Karin Söders omtalade arbetsgrupp som skall utreda hur man skall bekämpa drogmissbruket. En studie av biografbyråns material och en genomgång av de erfarenheter som man där har skaffat sig borde ge en del av värde i utrednings- och kartläggningsar-betet. Nog borde man väl ta kontakt över deparlementsgränserna. när det högtidligen har förklarats att dessa problem skall angripas på bred front.

Fru talman! Som jag redan framhållit ger utbildningsministerns svar på min interpellation inte något handgripligt besked till del organ som på statsmakternas uppdrag har att angripa de värsta avarterna i den växande filmvågen, nu senast den som glorifierar narkotikabruket. Att åberopa utbildningsministerns temperamentsfulla uttalande i pressen och övriga massmedier räcker inte när det blir allvar av. Vi måste ha en betydligt fastare grund atl stå på.

De nuvarande reglerna är nu över 20 år gamla. Mycket har hänt, och det krävs en viss flexibilitet för att angripa de aktuella problemen. Därför år del viktigt att det ges preciserade besked från högsta ort. Del år därför som jag hade väntat mig ett mera distinkt besked i den här frågan från utbildningsministern.

Nr 27

Måndagen den 16 november J981

Om åtgärder mot filmer med narkotikainslag, m. m.

Anf. 4 BLENDA LITTMARCK (m):

Fru talman! Riksdagen slår enig bakom uppfattningen att narkotikabruket aldrig får bli en del av vår kultur. Nu har vi genom socialdepartmentel satt i gång kampanjer mol narkotikabruket bland främsl ungdomarna - i skolorna och i deras egna organisationer. Samtidigt befinner vi oss milt i en våg av propaganda för narkotikan i filmer, på skivomslag, i själva ungdomsmusiken och i popgrupper, som t. o. m. får ekonomiskt stöd från statens kulturråd. Vi begär av polis, socialarbetare, lärare och ungdomsledare att de skall följa riksdagens beslut och andemeningen i dessa, men så saboteras de och vi av statens egna organ.

I Dagens Nyheter den 12 november säger statsrådet i en intervju - vilket också framhålls i interpellationssvaret - all vi i dag inte på laglig väg kan förbjuda sådana här inslag, men att han hoppas på att en bred opinion skall växa fram. Visst, det är klart att man alltid kan hoppas, men de valda ombuden för Sveriges folk har tagit ställning och vid flera tillfällen framfört sin uppfattning här i kammaren.

Är det då inte ett fel begånget av statens biografbyrå? Kan man inte åtminstone kräva mera känsla för vad som är rätt och fel och för vad som rör sig hos stora grupper i samhället? Dessutom frågar man sig: Har biografbyrån i det fall som var orsaken till att vi väckte de här interpellationerna följt sin instruktion? Det är möjligt att man i Sture Palms inlägg kan utläsa ett svar på den frågan.

Det är här inte fråga om åsiktsförtryck utan om att la ställning till ett konstaterat ont, en skada som skär igenom stora grupper i samhället och som, om detta inte stoppas, kan åstadkomma samhällets undergång eller undergräva dess bestånd. Just bruket av hasch, som det här är fråga om - vi

137

Nr 27_________ behöver inte direkt föra en narkolikadebalt i dag. utan hålla oss till iiiiinet -
Måndagen den__ ger ju. förutom atl det leder till kriminalitet och sådant, psykiska och fysiska
16 november 1981      skador och dessutom varaktiga skador på intellektet. Del år niånga som i
_____________ delta sammanhang uttalat farhågor för den kommande studentgeneralio-

Om åtgärder mot     "'"•

filmer med nar-         8'* ''" '' ■'''8 " annan film än den som gav upphov lill dagens

kotikainslas           diskussion. Den heter "9 till 5". I och för sig kan den uppfattas som en ganska

m. m.

rolig film. Men där fanns ett försåtligt inslag, där knarket framställdes på ett nästan - ursäkta ordet i sammanhanget, fru talman - charmfullt sätt. Knarkupplevelsen gav via vissa förvecklingar upphov till positiva förändringar på en arbetsplats, och det blev ett lyckligt slut. Filmen är alltså farlig.

Minst en film till med knarkinslag visas f. n., nämligen "Dårfinkarna", men den har jag ännu inte hunnit se. Riksdagsmän har kanske mindre möjligheter än andra människor alt gå på bio. Jag vill därför tacka Norrmalmspolisen för dess uppmärksamhet och för att den handlat. Man skrev lill biografbyrån, till oss och lill många andra som arbetar med missbruksfrågor. Hos de grupper som svarade på Norrmalmspolisens brev och ställde upp finner man ett rop på hjälp. Det är främst Föräldraföreningen mot narkotika och Stockholms stads Hem och Skola-distrikt jag tänker på. Jag fick just upplysningen alt TCQ;s socialpolitiska råd också ställer upp bakom Norrmalmspolisen.

Delta har hänt i Stockholm, därför alt polisen där har varit mer uppmärksam eller på grund av missbrukets utbredning haft lättare alt få fram uppgifter än andra. Jag vill emellertid tala om alt filmen "Sköna drömmar" f. n. visas i Sandviken.

Jag skrev i min interpellation alt alla som arbetar ute på fältet måsle uppfatta biografbyråns handlande som ett slag i ansiktet. Jag vill därför fråga statsrådet: Vad gör vi nu? Statsrådels svar lyder på en hjälplöshet som år oroande. Men kan man anta atl biografbyrån nu tar intryck av vad vi säger här?

Del är når del gäller yttrandefriheten svårt all dra gränser, alt avgöra vad som är åsiktsförtryck och inte. Många gånger i livet står man inför frågan: Vad är flathet och vad är tolerans? Men når det gäller bruk och missbruk av narkotika! tycker jag att gränsen är alldeles klar. Alltså: Vad gör vi nu?

Jag skulle också kunna svara på Sture Palms frågor. Jag förstod att han skulle komma med delta, och jag tillade därför efter vad som sades i debatten om videon. Men nu gäller del i dag inte video, ulan det gäller vissa filmer som vi ställt frågor om; videofrågan har vi inte tagit upp.

I debatten om videon sade emellertid Anders Björck all "debatten gäller alltså en videogramform som utgör mindre ån 1 % av det toiala utbudet". Han sade också att vi "håller på all få ett utbud som motsvarar del som vi har på biograferna i vårt land". Han säger vidare alt man har undersökt antalet hyreskontrakt, och han fortsätter: "Emellertid väcktes inga åtal, därför att det inte kunde konstateras att del förekom någon egentlig uthyrning till ungdom under 15 år. Hade så varit fallet hade åtal naturligtvis väckts. Bortemot  200 000  hyreskontrakt   granskades.   Vi   har  fåll   in   officiella

1.38

uppgifter som lyder på all man i 4 fall av 180 000 hade konstaterat all uthyrning förekommit till personer under 15 år." Det innebär, säger Anders Björck, all "vi skyddar barn under 15 år från att få hyra eller köpa kasseller med våldsinslag. Enligt denna lag hindrar vi också barn från all vara närvarande vid uppspelning av sådana videogram."

Det skulle finnas en hel del att säga om delta, men den här frågan skall ju las upp igen. Frågan vilar, och vi väntar på två utredningar som skall komma med sina förslag. Vi borde i stället koncentrera oss på dagens ämne och be alt få ett ytterligare besked av statsrådet om vad han anser atl vi kan göra.

Anf. S CATARINA RÖNNUNG (s):

Fru talman! Jag ber all få tacka utbildningsministern för svaret.

Det är inte en dag för tidigt att man diskuterar vissa massmediers roll som opinionsbildare för knark i denna kammare.

En ny haschvåg, liknande den vi hade för tio år sedan, väller inöver landet. Enligt en utredning gjord av socialstyrelsen har hälften av alla skolelever någon gång använt detta narkotikum. Skolläkarna och polisen i Slockholm ser allvarligt på situationen.

Hasch kan vara inkörsport till tyngre narkotika. En amerikansk undersökning visar all en fjärdedel av de high school-sludenter som varje dag rökte marijuana under en femårsperiod gick över lill andra droger: opiater, amfetaminer och barbiturater.

Åven haschet i sig skadar hälsan. Avlrubbning av psyket och onormal trötthet är symtom. Psykoser som kräver vård på mentalsjukhus kan bli följden av regelbundet haschmissbruk.

Enligt den medicinska forskaren Gabriel Nahas medför haschmissbruk skador på lungfunktionen, hjärtat, immunförsvaret och troligen också arvsanlagen. 200 ungdomar dör varje år i Sverige - offer för narkotikans skadeverkningar.

Detta bekymrar föga de personer som säljer narkotika eller dem som bedriver propaganda för hasch och kokain. Unga människors framtid, liv och hälsa väger lätt när det finns grova pengar atl tjäna. Kan man tänka sig en mer cynisk spekulation i unga människors godtrogenhet?

Den penningstarka internationella narkotikamaffian köper in sig i olika massmedia världen över som skall bedriva narkolikapropaganda för deras räkning. Narkotikamaffian har en svans som villigt går dess ärenden -naturligtvis även delta av snöd ekonomisk vinning.

Som olycksfall i arbetet hoppas jag man får betrakta del etablerade bokförlaget Esseltes. biografkedjan Sandrevvs och filmbolaget Warner-Columbias medverkan till spridandel av narkotikapropaganda i Sverige. Men helt säker är jag inte.

Narkotikapropagandan ser ul på olika sätt. Popgrupper sprider den via sin musik och sina skivomslag, och kosmetikafabrikanter använder namn som alluderar på hasch. Ungdomsorganisationernas och antidrogrörelsens upplysningsverksamhet är därför mycket viktig att stödja.

I Sverige såldes lill i januari i år tidningen High Times, som uteslutande

Nr 27

Måndagen den 16 november 1981

Om åtgärder mot filmer med narkotikainslag, m. m.

139

Nr 27

Måndagen den 16 november 1981

Om åtgärder mot filmer med narkotikainslag, m. m.

innehöll ohöljd hasch- och kokainpropaganda. När TV 2:s Rapport med anledning av en riksdagsmotion uppmärksammade saken drogs tidningen snabbt in. Bokförlaget Esselte är inte längre återförsäljare av detta alster i Sverige.

Yttrandefrihetsutredningen utreder möjligheten atl genom lagstiftning stoppa tidningar som innehåller reklam och propaganda för hasch.

Tidskrifterna Playboy, High Times, Head och Grass finaniserar dessutom en omfattande lobbyverksamhet för att få hasch och kokain legaliserat i så många länder som möjligt. Den största och mesl kända av legaliseringsrö-relserna heter National Organisation for the Reform of Marijuana Laws.

I filmen Sköna drömmar fanns reklam i form av tröjtryck för tidningen High Times, och man kan kanske anta alt även filmbranschen bidrar med pengar lill denna lobbyverksamhet.

Filmen Sköna drömmar, som visats på Sandrewbiografer i Stockholm och imponerats av filmbolaget Warner-Columbia har som ett trollslag försvunnit från repertoaren till denna dags kammardeball. Detta hindrar inte. vad jag förstår, att den kan dyka upp någon annanslans i landet, och vi hörde nyss att den visas i Sandviken. En del biografer hade ända upp lill fem visningar per dag av filmen.

Europarådels konferens i Madrid, i september i år, antog ett uttalande, atl riktlinjer för kampen mot narkotika skall utarbetas där också hänsyn skall tas till massmediernas, opinionsbildarnas och reklamens roll. Mot bakgrund av att bl. a. filmen Sköna drömmar frisläppts är jag av den uppfattningen all filmcensurreglerna och biografbyråns arbetsrutiner behöver ses över. Filmcensurreglerna kom lill innan smygreklam för narkotika ännu förekom. Jag tror inte att filmer med starka psykedeliska inslag är de farligaste när det gäller påverkan. Farligast är filmer som haren förljugen och falskt glättad syn på narkotikabruk, filmer där hasch framställs som lika naturligt att röka som vilken cigarett som helst och filmer där hasch ingår som en accepterad del av tonårskulturen.

De producenter som vill sälja filmer med narkotikabudskap studerar säkert olika länders censurregler noggrant och lägger sill budskap så att del kan slinka igenom filmcensurnätet. Filmen Sköna drömmar år ett bra exempel på all detta har hänt här i Sverige. Det handlar inte om att beskära yttrandefriheten i dess egentliga mening. Det handlar om att förhindra att mindre nogräknade personer och företag tjänar grova pengar på att förhärliga en knarkkultur som kan leda till alt andra människor, främsl ungdomar, hamnar i ett drogberoende som de inte kan ta sig ur.

Regeringen går i höst ut med en kampanj mot droger. 7 milj. kr. satsas av statsmedel på det man kallar fördjupad opinionsbildning mot droger. Biografbyrån har nyligen frisläppt en knarkfilm som direkt motverkar detta syfte. Del är därför egendomligt all man inte tar några initiativ från regeringens sida och lägger fram en proposition om atl skärpa filmcensurreglerna så all knarkpropaganda i filmer förbjuds.

140

Anf. 6 ANNIKA ÖHRSTRÖM (c);

Fru talman! Jag ber att få lacka för svaret på min fråga, om utbildningsministern avser att ge statens biografbyrå nya anvisningar om hur filmcensuren bör bedöma filmer med narkotikan i centrum. Till min bestörtning noterar jag nu att utbildningsministern inte har för avsikt att meddela nya klara anvisningar för hur filmcensuren skall ingripa när del gäller filmer med narkolikainslag.

I en tidningsartikel i Dagens Nyheter av den 13 oktober säger Roland Häggbom. som är censor vid statens biografbyrå:

"I våra anvisningar fastställs inget om hur vi bör bedöma filmer som innehåller scener med narkotikan i centrum. Jag kan förslå polisens och anti-drog-rörelsernas reaktioner. Ytterst är väl detta ett fall för utbildningsdepartementet, som vi sorterar under. Man bör ge oss nya, klarare anvisningar och man ställer sig förstående lill reaktionen mol narkolikain-slagen i filmerna."

Vidare har, som tidigare nämnts här, den fackliga sektionen vid Norrmalmspolisen i Stockholm, som är Sveriges tyngst belastade vaktdis-trikl, formulerat en skrivelse lill statens biografbyrå dår man fördömer visningen av filmen Sköna drömmar. I detta agerande har ett flertal organisationer och enskilda människor instämt. Det torde vidare vara allom bekant på vilket sätt människor i vårt land engagerar sig i kampen för ett drogfritt samhälle. Med socialminister Karin Söder i spetsen engagerar sig nu tusentals människor, föräldrar och andra, i varenda kommun för en drogfri framtid och för att skapa en framtidstro hos våra ungdomar. Del måste kännas tungt och svårt för alla dem som deltar i del förebyggande barn-och ungdomsarbetet, när kulturen inte vill la sitt sociala ansvar och när etikens grundläggande värderingar får stryka på foten för s. k. konstnärlig utlevelse. Jag kan väl förstå poliskårens reaktion på förhärligandet av knarkkulturen.

I övrigt har jag inte myckel all tillägga lill vad övriga talare här har sagt. Slutligen vill jag ändå hoppas atl utbildningsministern ånyo överväger atl utfärda nya klara anvisningar för hur filmcensuren i framtiden bör och kan ingripa.

Nr 27

Måndagen den 16 november 1981

Om åtgärder mot filmer med narkotikainslag, m. m.

Anf. 7 Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM: Fru talman! Sture Palm sade att jag i något eller några tidningsultalanden hade varit mera lemperamentsfull än i mitt interpellationssvar. Det ligger väl i sakens natur att del blir så.

Den fråga som flera av interpellanterna tagit upp gäller om det är önskvärt med nya anvisningar till statens biografbyrå. Då vill jag såga all utan en grundlagsändring kan vi f. n. inte skärpa eller utvidga filmcensuren i Sverige. Den frågan prövas just nu av yllrandefrihelsutredningen. Skälet lill att vi inte kunde välja metoden med förhandsgranskning av våld i videogram var just detta. Jag tror naturligtvis atl del är nödvändigt all vi får en översyn av hela regelsystemet för filmcensuren. Den kommer så fort yttrandefrihetsutredningen är klar.

141

Nr 27                         Niista fråga gällde om det var riktigt av en tjänsteman på biografbyrån att

Måndapen den       'S* "*"■ '"  '"'  kunde ingripa mot filmer med narkolikainslag ulan

16 november 1981    ytterligare anvisningar från utbildningsdepartementet. Av mitt svar framgår

_____________    att jag inte alls delar den uppfattningen.

O     ötpnrler mnt      Enligt svensk lag år all spridning och allt innehav av narkotika brottsligt.

fl     r mp i nar         '"  '''" förleder lill brott är en klar grund att klippa i eller förbjuda den.

k  tkn'    I IP           ''8 ''" alltså inte förstå hur man för ett ögonblick kan hävda att man inte

skulle kunna ha grund för ingripande i filmer av del här slaget.

Jag menar alltså alt de nuvarande bestämmelserna är fullt tillräckliga. Dessutom finns det klart angivet i instruktionen alt i tveksamma fall skall biografbyrån rådgöra med filmgranskningsrådet. Det är ju. som Sture Palm framhöll, det organ som regeringen har tillsatt för alt just vägleda statens biografbyrå. Del gäller självfallet bl. a. i frågor som kan antas få en prejudicerande innebörd.

Med delta har jag markerat att de nuvarande anvisningarna är fullt tillräckliga, att det enligt min mening krävs en skärpt, mycket restriktiv hållning också från biografbyråns sida till filmer som förhärligar narkotika. Grunden för detta är atl allt innehav och all spridning av narkotika utom av medicinska skäl år brottsligt i Sverige.

Regeringen har inte möjlighet att i efterhand gå in och korrigera ell beslut, när biografbyrån har släppt fram en film. Vår enda möjlighet ligger i alt vi får tillfälle att pröva ett ärende som överklagas. Så snart biografbyrån klipper i en film av detta slag eller förbjuder den och ett sådant ärende överklagas, kommer regeringen att få tillfälle att visa sin restriktiva hållning.

Till sist vill jag säga att det är uppenbart alt opinionsbildningen är utomordentligt avgörande i ett fall som delta. Det kan vara så att många, både statliga tjänstemän och andra, har varit aningslösa - kanske inte känt igen alla symboler för knarkromantik och annat. Nu tror jag att uppmärksamheten har skärpts genom del sätt pä vilket den här debatten har förts under den senaste månaden. Jag är för min del övertygad om all inte biografbyrån förblir opåverkad av denna opinionsbildning.

Anf. 8 STURE PALM (s);

Fru talman! Vi sätter värde på utbildningsministerns uttalande till protokollet. Anledningen till alt jag menade att svaret var alltför knapphändigt och alltför litet framålriktande är det som finns angivet i det utdelade svaret på min interpellation. Men detta uttalande som nu har gjorts får tydligen tas som utgångspunkt för att kunna gå hårdare fram mol narkotikafilmerna.

Nu är det ju så att dessa regler är 20 år gamla, som jag sade förut. Det hade haft sitt värde - vi är alldeles övertygade om det - atl dels göra en utvärdering av dessa 20 års erfarenheter, dels se vad som har skett på området.

Jag läste för någon tid sedan en intervju med chefen för den danska

filmcensuren. I Danmark avskaffade man filmcensuren för rätt länge sedan.

Vederbörande tjänsteman, som  var principiell  motståndare lill censur,

142                        uttalade sin förfäran inför vad som höll på att hända och sade all hon 1969

inte hade kunnat drömma om att utvecklingen skulle kunna bli så fasansfull som den har blivit när det gäller utbudet. Del är vad vi har upplevt, vi som sysslar med de här sakerna, att det ständigt sker en förändring som kräver en ökad vaksamhet. Det skulle naturligtvis ha ett värde om man drog slutsatserna av detta, gjorde en utvärdering och också gjorde en omarbetning av regelsystemet.

Men nu gör vi det själva. Vi har adopterat uttryck som exempelvis att filmerna har en avhumaniserande karaktär - det har filmgranskningsrådet använt i flera år, men det finns ingenting i instruktionen som talar om det. Vi säger all är filmen avhumaniserande så skall den borlfrån filmdukarna. Dess bättre har ju också regeringen i de flesta fall följt filmgranskningsrådels rekommendationer. Denna möjlighet har vi alltså själva skaffat oss för alt få några riktlinjer. De riktlinjer som finns f. n. är nämligen enormt vaga, de är otillräckliga och de skapar osäkerhet; därav den debatt som förekommer.

Jag nämnde att jag gissar att biografbyråns tjänstemän gärna skulle slå lill tjänst med att dela med sig av sina erfarenheler. inte minst till Karin Söders antidroggrupp. som inte har besvärat de tjänstemännen alltför mycket. Del finns dock åtskilligt alt hämta från del material vi har där när det gäller altitydpäverkan och vad som egentligen sker på delta område. Våra svårigheter är ju att verksamheten år för litet känd.

Nu blir del rabalder om en film som biografbyråns tjänstemän har släppt i väg. Ni skulle bara se den sörja som vi förbjuder-det är ungefär 10-20 filmer om året - så skulle ni häpna över vad man kan prestera!

Fru talman! Bara några ord lill fru Blenda Littmarck. Hon menar på alt vi inte skall diskutera videogrammen i det hår sammanhanget. Jag log upp detta i min replik till utbildningsministern av det skälet all del är ett av de allra största problem vi har f. n. Det var ju ett bedrövligt beslut som vi fick i riksdagen den 5 juni när moderaterna, med hjälp av den minoritetsregel vi har, omintetgjorde en provisorisk lagstiftning syftande till alt man skulle kunna klippa till mot del vålds- och narkotikaulbud som det är fråga om.

Jag har en lista på tio totalförbjudna filmer som nu går för fullt ute i videogrambutikerna och säljs i stora upplagor. Jag har som exempel en film som vi har granskat i tre olika omgångar. Den har klippts ner mellan varje prövning, men nu går den i oklippt skick över videogrammarknaden. Fru Littmarck talade om sabotage av statens egna organ. Jag tycker att del år en jällemiss man har gjort på biografbyrån  del är väl också alla överens om. På tal om sabotage tycker jag atl det var ett utomordentligt allvarligt sabotage, när man omintetgjorde den provisoriska lagstiftning, som man hade kunnat klippa till med mot den utomordentligt obehagliga videogrammarknad det här är fråga om.

Nr 27

Måndagen den 16 november 1981

Om åtgärder mot filmer med narkotikainslag, m. m.

Anf. 9 CATARINA RÖNNUNG (s):

Fru talman! Reglerna för filmcensuren är helt tillräckliga, sade utbildningsministern. Om yllrandefrihelsutredningen kommer fram till motsatt uppfattning, nämligen alt de är helt otillräckliga, hoppas jag atl regeringen tar intryck. Jag hoppas också, och är ganska förvissad om. atl vi har en

143

Nr 27

Måndagen den 16 november 1981

Om åtgärder mot filmer med narkotikainslag, m. m.

regering med en annan konstellation i landet, när yttrandefrihetsutredningen är klar med sill arbete.

I en tidningsinlervju säger utbildningsministern: Jag anser att filmcensuren, här som på andra områden, står inför tolkningsfrågor: Vad kan anses förhärligande och därmed en risk i vad gäller förledande till brottslig handling - i detta fall användande av narkotika i någon form?

Utbildningsministern är själv mycket tveksam till hur tolkningen av reglerna skall ske, fast i dag låter han oerhört tvärsäker och påstår att filmcensurreglerna är tillräckliga. Då kan man kanske fråga sig vad den mångårige medarbetaren vid statens biografbyrå Gustaf Lindenbaum tycker. Han anser all 3 § i förordningen med särskilda bestämmelser om biografföreställningar m. m. år ett mycket trubbigt vapen för biografbyrån. Byrån kan endast stödja sig på lagtextens "förleda till brott" men samtidigt, säger han, måste byrån la hänsyn till del sätt varpå händelserna skildras och det sammanhang de förekommer i. Nuvarande praxis är också ganska mild, eftersom filmen "Sköna drömmar" släpptes igenom. Biografbyrån barntill-låler inte sådana filmer som "9 lill 5", men annars verkar del som om byrån eflerlyser litet fastare regler, särskilt då på narkotikaområdet. Som Sture Palm sade var narkotikapropaganda tämligen okänd då filmcensurreglerna kom lill för 20 år sedan.

Anf. 10 BLENDA LITTMARCK (m):

Fru talman! Statsrådet säger att de nuvarande anvisningarna är fullt tillräckliga. Samtidigt förstår man av hans svar atl han helt ogillar alt de här filmerna släpps fria. Kan man betrakta detta som en reprimand ifrån utbildningsministern till statens biografbyrå, så alt den här debatten alltså kommer all ha önskad effekt?

Anf. 11 ANNIKA ÖHRSTRÖM (c);

Fru talman! Sture Palm säger att Karin Söders droggrupp inte besvärat filmcensuren. Dä frågar jag; Varför har inte filmcensuren med Sture Palm i spetsen besvärat Karin Söders droggrupp? Det är uppenbarligen så. atl detta är ett utbildningsproblem. Det är ett problem atl kulturen så all säga vill avskärma sig från övriga delar av vårt samhällsliv. Jag undrar om de som svarar för filmcensuren har läst boken "Film och TV i barnens värld", som är en sammanställning som Kerstin Elmhorn har gjort av forskningsresultat. Det är en rapport från videogramutredningen. Värdefullt vore om de som handhar dessa frågor vid censuren loge del av denna rapport och lärde sig på vilket sätt barn, ungdomar och vuxna påverkas och hur inlärning går till.

144

Anf. 12 Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM: Fru talman! Jag delar Sture Palms uppfattning att det är nödvändigt med en översyn av reglerna för filmcensuren dels därför atl den skall ses i ljuset av hela yltrandefrihetsproblemaliken, dels därför atl det onekligen har hänt myckel under de 20 år som har gått sedan de nuvarande reglerna fastställdes.

Sedan undrade Blenda Littmarck över karaktären på det uttalande jag gjort. Vad jag säger mycket bestämt är att jag inte kan läsa de paragrafer som står i förordningen för statens biografbyrå på annat sätt än att om man bedömer all de filmer som har den karaktären att de kan förleda till brott, och innehav och spridning av narkotika är brottslig handling, då har man möjlighet att ingripa. Nu kan ju inte regeringen uttala sig om ett ärende som inte är föremål för dess prövning, men när jag säger delta så gör jag det för att det uttalandel skall vara vägledande. Och jag är angelägen atl göra det. om det skulle finnas oklarhet inom biografbyrån om huruvida del finns grund för ingripande i fall av denna art. Jag menar alt del finns fullt tillräcklig grund för ett ingripande.

Nr 27

Måndagen den 16 november 1981

Om arbetsmarknadssituationen i Olofström

Anf. 13 STURE PALM (s):

Fru talman! Det är väl onödigt all förlänga den här debatten och ge sig in
på sådana resongemang som Annika Öhrström gav sig in på. Hon menar att
biografbyråns tjänstemän skall säga lill ell antal sakkunniga, som är tillsatta
av ett statsråd för atl ge sig in på ell område, vad del finns för material atl
tillgå. Såvitt jag förslår av den beskrivning som givits är det ju en så allsidigt
sammansatt grupp atl den skall den ska kunna kalla sig sakkunnig och känna
lill vad som finns, sammanställa det, systematisera det och utvärdera det
samt lägga fram förslag pä grundval av del.     ;

Jag har aldrig varit med om att man i olika organ har talat om för sakkunniga atl '"här finns det en hel del material att hämta". Då år gruppen fel sammansatt. Jag har suttit i många sådana grupper, och det uppspårandet brukar man kunna sköta, med alla kontakter man har. Del är rätt allvarligt och ett underbetyg ål gruppen alt man i riksdagen har en känsla av alt man behöver knuffa på en grupp som skall ge sig ut och bekämpa narkotika. Då borde gruppen få en annan sammansättning.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på fråga 1981/82:73 om arbetsmarknadssituationen i Olofström

Anf. 14 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON;

Fru talman! Jörn Svensson har frågat mig vad regeringen avser alt göra med anledning av den akuta situationen i Olofström. Som bakgrund till sin fråga pekar Jörn Svensson på atl en av Sveriges storkoncerner avser att lägga ner sin verksamhet i Olofslröm.

Jörn Svensson avser då L M Ericssons planerade nedläggning. Nedläggningen berör ca 260 personer och är planerad att ske i slutet på april nästa år. Företaget har erbjudit samtliga anställda nya anställningar vid sina anläggningar i Kristianstad, Ronneby och Karlskrona. Arbetsmarknadsverket är givelvis berett att använda de medel som verket har till sitt förfogande för att underlätta omställningarna för dem som nu riskerar atl bli arbetslösa. 10 Riksdagens protokoll 1981/82:25-28

145

Nr 27

Måndagen den 16 november 1981

Om arbetsmarknadssituationen i Olofström

146

Jag vill också peka på att Olofströms kommun kan erhålla regionalt stöd som om kommunen var inplacerad i stödområde 4. Detta motsvarar alltså ett ganska generöst regionalpolitiskt stöd för att utveckla industrin i kommunen.

Anf. 15 JÖRN SVENSSON (vpk):

Fru talman! Jag tackar för svaret. Det blir i sådana här fråge- och interpellationsdebatter allt snabbare och kortare svar från regeringen, och innehållet blir därefter.

Det verkar som om arbetsmarknadsministern inte riktigt har förstått eller inte riktigt vill förslå frågans verkliga innebörd. Erfarenheten visar all när en sådan här förflyttning sker är det nästan alltid ell led i en inskränkning av företagets verksamhet. Detta att man erbjuder nyanställningar innebär inte att de blir bestående, utan problem kommer atl uppstå på de orter dit denna verksamhet har flyttats, eftersom nedläggningen är ett led i en allmän krympning. Detta har dock inte direkt med frågan om Olofslröm all göra.

Visserligen riskerar de anställda i Olofström inte atl bli akut arbetslösa, eftersom det sker en förflyttning av arbetsplatser till andra orter, men en minskning med 260 jobb kommer ganska snart alt ge effekt på ortens näringsliv. Eftersom vi hade haft en genomströmning på dessa 260 arbetsplatser om de hade varit kvar i Olofslröm, hade det skapats ett fortlöpande utrymme för den yngre arbetskraft som finns där. Vi vet att Olofström tidigare har drabbats av svåra slag och inskränkningar. Vi vet att där finns en ung befolkning som i stor utsträckning tränger ut på arbetsmarknaden. Och frågan gällde vilka åtgärder den skärpning av läget i Olofström som förflyttningen innebär föranleder från regeringens sida. På delta svarar arbetsmarknadsministern alltså inte.

Jag räknar nämligen inte som ett svar alt han säger atl Olofströms kornmun har inplacerats i det regionalpoliliska stödområdet klass 4, eftersom vi vet alt del i dag praktiskt taget inte finns några lokaliseringsbara förelag i Sverige och atl lokaliseringsstödet därför över huvud taget inte kommer till användning. Lokaliseringsstödet är inget aktivt stöd för att förändra saker och ting, utan del är ett passivt stöd. Det kommer till stånd bara om det finns förelag som vill utnyttja del, och såvitt jag vet existerar det inget sådant förelag i det här fallet.

Jag vill gärna begära en ordentlig precisering av hur man ser på den här situationen. Del är nämligen inte sä, all när arbetslösheten gradvis förvärras, som den nu kommer att göra i Olofström, står det stora möjligheter lill buds för de arbetslösa där atl flytta till andra orter. Situationen är likartad i nästan hela regionen - i södra Småland, i Blekinge och i Skåne. Skåne år en av de värsta arbetslöshetsregionerna, i varje fall om man undantar de allra sämst ställda, i övre Norrland och på några andra håll. Del är denna frågeställning jag vill ta upp. Frågan gäller alltså inte förflyttningen utan dess fortlöpande effekter på Olofslröms arbetsmarknad, där det redan råder svåra förhållanden.

Anf. 16 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON:

Fru talman! Det kommer atl uppslå problem på de andra orterna, säger Jörn Svensson. Ja. vi vet alt del i ett röriigt näringsliv och i en öppen ekonomi alllid sker omställningar. Men de som erbjuds anställningar i ett stort och världsomspännande företag kan ju ändå känna en annan trygghet än de som jobbar i mindre företag.

Nu gör L M Ericsson de aviserade förändringarna just för att kunna trygga sysselsättningen på andra orter. Jag gör ingen bedömning av var och i vilken omfattning detta bör ske. Jag konstaterar bara att sådana förändringar är nödvändiga för all man skall kunna klara tryggheten inom koncernen i stort. Det innebär alltså atl de enskilda berörda får erbjudanden om annan sysselsättning inom koncernen. Därutöver tillkommer alt Volvo i Olofström har en viss ersäliningsrekrytering.

För kommunen betyder det naturligtvis bekymmer att så många arbetsplatser försvinner. När del förra gången var aktuellt med nedläggning gick regeringen in med stöd för att göra del möjligt att bygga hantverks- och industrihus. Det är min förhoppning att dessa skall kunna fyllas med sådan verksamhet som ger ersättningsarbete. Därutöver kommer alt de arbetsmarknadspolitiska insatserna har expanderat och också fortsättningsvis kan expanderas, om de berörda enskilda skulle få problem.

Nr 27

Måndagen den 16 november 1981

Om arbetsmarknadssituationen i Olofström

Anf. 17 JÖRN SVENSSON (vpk):

Fru talman! Vi börjar närma oss något som åtminstone liknar ell svar på frågan. Det sista inlägget är ju på sitt vis avslöjande. Här ser vi hela regeringsfilosofin i ett nötskal. Arbetsmarknadsministern säger att vi skall ha en rörlig ekonomi, men han visar genom formuleringen av sitt svar atl han inte har något som helst grepp om vad den stora LM-koncernen sysslar med. Den har genom atl lokalisera verksamheter till de delar av Sverige där det har funnits överskott på arbetskraft och där man har haft låga löner utnyttjat dessa områden. Nu skall del ske en krympning, en koncentration tillbaka till de orter där man tidigare har haft verksamhet. Jag skulle vilja fråga: Har inte arbetsmarknadsverket några som helst informationer om de mer långsiktiga planer som en sådan här stor multinationell koncern har? Det gäller ju bara första steget i en process som skall gå vidare. Vad vet ni om detta på arbetsmarknadsverket, och vad avser ni att göra för atl möta de situationer som utan tvivel kommer atl uppstå?

När del gäller Olofström eflerlyser jag fortfarande ett svar på den fråga vars berättigande arbetsmarknadsministern nu erkänner. Genom förflyttningen till andra orter kommer Olofströms arbetsmarknad att mista 260 arbelstillfållen, vilket betyder att arbelslöshelsproblemel där kommer att bli svårare än vad det tidigare har varit. Vilka insatser avser ni atl göra pä den orten med anledning av detta? Det går ju inte i delta fall att hänvisa till atl man har en rörlig ekonomi. Vilka orter skall ta emot dem som drabbas av denna rörlighet? Är det Malmö, Landskrona eller någon annan nedläggningsort? Dit lär olofströmsborna inte kunna flytta. Frågan är; Vilka åtgärder vidtar ni i Olofslröm?

147

Nr 27

Måndagen den 16 november 1981

Om arbetsmarknadssituationen i Olofström

Anf. 18 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON: Fru talman! Jag vill erinra om vad jag sagt i milt svar, nämligen att Olofström har möjlighet att få regionalpolitiskt stöd. Men del är också rikligt, som Jörn Svensson säger, alt detta förutsätter en expansion av näringslivet, en investeringsverksamhet, som del är möjligt att påverka. Då är vi egentligen inne på frågan om den ekonomiska politiken. Den hjälp som Olofström behöver är den som hela landet behöver, nämligen hjälp till ett mera expansivt näringsliv. För alt bidra lill delta har regeringen föreslagit och riksdagen i vissa delar beslutat om en förbättring av villkoren, som kommer atl leda fram lill en ökad efterfrågan på arbetskraft och en expansion av näringslivet. Då finns det också möjligheter att med hjälp av det regionalpoliliska stödet få till stånd projekt som kan lokaliseras lill Olofslröm.

Det är sant att den stora skillnaden mellan Jörn Svensson och mig i detta sammanhang är alt jag vill ha en fri ekonomi, medan Jörn Svensson vill ha något annat.

148

Anf. 19 JÖRN SVENSSON (vpk):

Fru talman! Ingemar Eliasson skall inte komma med sådana där klyschor som han nu senast använde, fördel leder omedelbart till motfrågan: För vem är denna ekonomi fri? Den är fri för LM Ericsson, och del är den friheten ni slår vakt om. Men den är inte fri för de bygder där människorna trängs allt djupare ner i arbetslöshet utan att det finns några som helst vare sig industripolitiska eller arbetsmarknadspolitiska program som slår i någon proportion lill problemets storlek.

Det var sådana program jag frågade efter konket när det gällde Olofström, en redan drabbad kommun, i en region där del redan råder arbetslöshet, där möjligheterna till flyttning av arbetskraft är begränsade. Jag frågar alltså; Vad avser ni alt göra i Olofslröm? Vi behöver inte alls diskutera delta utifrån huruvida vi tycker om olika ekonomiska system eller ej, utan jag frågar: Finns del några planer på alt lägga beställningar hos industrier i Olofström, eller finns del några planer på att öka de arbetsmarknadspolitiska insatserna i Olofström? Det är det jag skulle vilja veta något om.

Anf. 20 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON: Fru talman! När det gäller det fall som Jörn Svensson tar upp beträffande Olofslröm har jag konstaterat att för de berörda anställda är anställningstryggheten ordnad i den meningen att man har erbjudit annan sysselsättning. I viss utsträckning kan det säkert hända att de kan få nytt arbete i Olofslröm, eftersom det ändå sker en viss ersäliningsrekrytering också där.

Därutöver diskuterar vi problemet för Olofslröm som kommun, och i det sammanhanget har jag hänvisat lill - och gör del igen - de allmänna åtgårder som vidtagits för alt få till stånd en expansion av ekonomin i Olofström med hjälp av det regionalpoliliska stödet. Del är och förblir mitt svar lill Jörn Svensson.

Anf. 21 JÖRN SVENSSON (vpk);                                                    Nr 27

Fru talman! Dådrar jag den slutsatsen av svaret på min fråga, att man med ]v|nnHappn Ap

anledning av den i förhållande till nuläget försämrade situationen i Olofström           ■,  november 1981

icke har några planer framöver, icke avser atl sälla in några speciella__________    

åtgärder. Jag tror att del är en korrekt tolkning av regeringens svar.

Om arbetslösheten på Gotland

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på interpellation  1981/82:69 om arbetslösheten på Gotland

Anf. 22 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON:

Fru talman! Tommy Franzén har frågat mig hur regeringen ser på den växande arbetslösheten på Gotland och vad regeringen anser vara orsakerna till den starkt ökande arbetslösheten. Vidare har Tommy Franzén frågat vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att minska arbetslösheten samt vilket svar regeringen har all ge de arbetslösa ungdomar som lappat all tilltro till att fä ett jobb.

Orsakerna bakom den alltför höga arbetslösheten är främsl den internationella lågkonjunkturen och våra egna problem med obalanser i ekonomin. De åtgärder som har vidtagits inom den ekonomiska politiken - devalveringen, moms- och räntesänkningen samt en stram finanspolitik - är alla sådana som bl. a. syftar till alt stärka näringslivets konkurrenskraft och därmed trygga sysselsättningen på längre sikt.

För att förbättra arbetsmarknaden i vinter beslutade regeringen redan i vintras om förstärkta arbetsmarknadspolitiska insatser om 1 500 milj. kr. för arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbeten och tidigareläggning av offentliga byggen. Dessutom beslutades för några veckor sedan om ytterligare 600 milj. kr. till arbetsmarknadspolitiska åtgärder, varav 200 milj. kr. avsåg tidigareläggning av statliga byggen. Detta innebär alt regeringen trots del ytterst ansträngda budgetläget hittills i år har anvisat 6 100 milj. kr. för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, varav 2 700 milj. kr. för beredskapsarbeten, 2 600 milj. kr. för arbetsmarknadsutbildning och 600 milj. kr. för tidigareläggning av byggen.

Arbetsmarknadsstyrelsen har därigenom fått medel för beredskapsarbeten som bör räcka för att sysselsätta 30 000-40 000 personer i vinter. Medlen för arbetsmarknadsutbildningen beräknas räcka för ca 50 000 elever i vinter.

På Tommy Franzéns fråga om ungdomarna och deras möjligheter att få ett arbete vill jag svara att arbetet är en väsentlig del av människans liv, inte bara för atl trygga sin försörjning, utan arbetet har också ett egenvärde som en väg till social gemenskap. Därför har regeringen vidtagit särskilda åtgärder för att skapa en bättre arbetsmarknad för ungdomarna.

Skolan har fått större möjligheter alt ta ansvar för den yngsta åldersgruppen genom ökade resurser för mer olradilionell utbildning, lill största delen

149

Nr 27

Måndagen den 16 november 1981

Om arbetslösheten på Gotland

förlagd lill förelagen. Dessutom har fr. o. m. den 1 juli i år tillträdet till arbetsmarknadsutbildning vidgats för atl också omfatta ungdomar i åldrarna 18-20 år.

Förutom möjligheterna alt ordna beredskapsarbete för 18-24-åringarna hos stat och kommun har regeringen nyligen beslutat att även öppna möjligheten all anordna beredskapsarbete inom del enskilda näringslivet.

Dessutom finns fr. o. m. innevarande budgetåren särskilt rekryteringsbidrag, som utgår med 40% av lönekostnaden under ell halvår lill förelag som anställer ungdomar som varit arbetslösa en längre tid.

150

Anf. 23 TOMMY FRANZÉN (vpk);

Fru talman! Jag vill börja med att tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Tyvärr finner jag alt svarels innehåll inte ger de arbetslösa på Golland orsak lill tacksamhet.

Låt mig först konstatera alt den "maralondebalt" som utspann sig hår i kammaren för drygt en vecka sedan inte heller gav några svar på hur regeringen tänkt sig att kraftfullt motverka arbetslöshet. Delta kan möjligen bero på att de ambitionerna inte finns hos regeringen, utan att del mest åren fråga om förlila sig på de svikande och sviktande marknadskrafterna. De krafttag som borde vidtas i den rådande situationen viftas bort med att resurserna inte räcker lill.

Arbetslösheten i landet är nu uppe i så höga nivåer att dess likhet inte står all finna under hela efterkrigstiden. Den börjar kvantitativt att alltmer påminna om 1930-talels s. k. depression. Det mest anmärkningsvärda är att ungdomen drabbas värre och värre. Den s. k. naturliga avgången utestänger nya krafter från jobb. Uttrycket "naturlig avgång" är alltså inget annat än ett uttryck för ett stopp för ungdom att få jobb. Del enda naturliga i detta sammanhang är atl detta har blivit ett bestående inslag i borgerlighetens bortförklaringar och ett resultat av den förda politiken.

På Gotland är situationen ytterst allvarlig - delta av flera skäl. Det ena är att arbetslösheten här ökar kraftigare och att utsikterna lill en vändning inte föreligger f. n. Det andra är att här drabbas ungdomen värre än vad som är genomsnittligt för landet. Här är andelen arbetslösa ungdomar f. n. över 60 % av antalet arbetslösa, medan andelen genomsnittligt i landet är ca 50%.

En av orsakerna kan vara att just ungdomen tidigare i större utsträckning sökte sig till fastlandet, men att situationen där har medfört att Gotlandsungdomen nu stannar kvar på hemmaplan. Det kan ha del goda med sig. om man nu kan prata om gott i detta sammanhang, atl ungdomen i större utsträckning stannar kvar på ön. En fortsättning av utflyttningen av ungdomen skulle nämligen allvarligt skada framtidsutsikterna.

Situationen på Golland är, som jag tidigare sade. allt annat än bra. Förvärrade sysselsättningsproblem framöver kommer att finnas i teleindu-strin, inom åkeri-, byggnads- och träindustribranscherna, bilverkstäder, gummitillverkning och handel, ja, snart sagt bortsett från jordbruket inom alla de näringar som finns att ta till på Gotland utöver turistnäringen. Till

detta kommer sedan effekterna av regeringens vilda sparplaner och nedrustningar av vikliga gemensanima samhällssektorer.

Arbelsmarknadsutvecklingen kommer att innebära ett ökat antal arbetssökande och en minskad tillgång lill nya jobb. De tilldelade medlen för länsarbetsnämnden för beredskapsarbeten m. m. kommer inte att räcka för alt hålla arbetslösheten på ungefärligen samma nivå som tidigare år. Ca 250-300 fler arbetslösa är länsarbetsnämndens bedömning. Delta innebär i klartext alt arbetslösheten kommer att öka med närmare 50 % för Gotland. Det kan väl inte vara, som arbetsmarknadsministern säger i svaret, att förstärka de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Till detta skall låggas atl länsarbetsnämnden befarar atl utöver detta ännu större "friställningar" kan komma i fråga.

Den på grundval av regeringens förslag nyligen beslutade inriktningen av de ekonomisk-politiska åtgärderna innebär all momsen sänks och arbetslös-heten ökas. I debatten om inriktningen av de ekonomisk-politiska åtgärderna lades det fram förslag från bl. a. vpk om ytterligare åtgårder för atl motverka arbetslösheten. Detta ville inte regeringen medverka till. ulan ansåg del viktigare att i stället sänka skatten på lyxkonsumtion m. m. Detta står alltså i motsättning lill de uttalanden om solidaritet som arbetsmarknadsministern gav uttryck för i den förra debatten om arbetslösheten och dess verkningar.

Fru talman! Låt mig vidare konstatera atl det svar som jag har fått på min interpellation om Gotland inte med ett enda ord berör situationen på Gotland, ulan det är i sin helhet ett allmängiltigt svar, som hade kunnat ges vilken interpellant som helst för vilket län som helst. Givelvis är del de allmänna åtgärderna som ligger till grund, men i en fråga om Gotland hade säkert i vart fall gotlänningarna förväntat sig något annat än ett rent allmänt hållet svar om situationen i hela landet. För min del anser jag detta svar nonchalant, inte mol mig som interpellant. utan mot de drabbade på Golland.

Jag har i min interpellation berört även ungdomens problem-på Gotland. Där, såväl som på andra platser, har den s. k. yrkesintroduktionen blivit en flop. Detta påtalade vpk redan vid behandlingen av detta regeringsförslag i riksdagen, och verklighetens prövning ger oss rätt. Inte mer än 15 av de hittills 180 som genomgått yrkesintroduklion har erhållit jobb efteråt. Del motsvarar ca 8%. I stället har denna verksamhet medfört att de flesta ungdomar på Gotland som genomgått den och därmed blivit en typ av gratis arbetskraft inte längre anmäler sig på arbetsförmedlingen. De upplever inte den s. k. yrkesintroduktionen som någon utbildning ulan som ell underbelalt meningslöst diversejobb för 250 kr. i stipendium i månaden. Dessa effekter av yrkesintroduktionen - att hopplösheten tar sig de här uttrycken, alt dessa ungdomar inte ens anser det meningsfullt all besöka förmedlingen - borde väl föranleda till rättelse. Jag kan möjligen konstatera atl arbetsmarknadsministern har varit myckel svag och närmast velal förbigå fråganom vrkesintroduktionen i svaret.

Nr 27

Måndagen den 16 november 1981

Om arbetslösheten på Gotland

151

Nr 27                         Jag måste med anledning av det svar som har getts ställa några följdfrågor.

Måndagen den       °' JS hoppas kan få ett svar:

16 november 1981        '' arbetsmarknadsministern något swar att ge till de här Goilandsung-

_____________ domarna som har slutat besöka arbetsförmedlingen på grund av folkpartiels

Om arbetslösheten    arbetsmarknadspolitiska förslag?

på Gotland                Kommer de mer än 150 ungdomarna, som genomgått grundskolan men

inte börjat på gymnasiet, alt ges någon möjlighet lill ell jobb? Del är ju del de

vill ha.

Vilka åtgärder skulle regeringen kunna länka sig för alt få slut på eller, i

vart fall, påtagligt minska arbetslösheten på Gotland? Slutligen: Kommer länsarbetsnämnden atl få de begärda tillskotten av

extra medel för att skapa fler beredskapsjobb m. m. på Gotland?

152

Anf. 24 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON:

Fru talman! Får jag först kommentera Tommy Franzéns kommentar lill milt svar, som han tycker var ett svar som hade kunnat ges lill vem som helst från vilket län som helst. Det kan ju bero på att Tommy Franzéns fråga var mycket allmänt formulerad. Där frågas nämligen vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att förhindra en ökning av arbetslösheten och vilka råd jag har att ge ungdomar som befinner sig i den situationen. Utöver de mera detaljerade kommentarer som kan föranledas av frågan har jag också redovisat regeringens allmänna syn på arbetsmarknadsläget och på arbetets värde.

Jag har vid åtskilliga tillfällen redovisat vilka åtgärder regeringen har vidtagit för att möta en vinter som vi på ett tidigt stadium förutsåg skulle bli svår på arbetsmarknaden. Jag skall inte uppta liden med atl återigen göra en uppräkning. Men som Tommy Franzén vet är del mångmiljardbelopp som regeringen med riksdagens gillande har avsatt för atl kunna möta en svår situation.

Därutöver har vi sagt, och också redovisat hår vid niånga tillfällen, all detta ändå bara är marginella insatser. Qm vi skall få en arbetsmarknad i balans, måste vi ha en ekonomi som är i balans med omvärlden. Därför återkommer jag ständigt lill de ekonomisk-politiska åtgärder som måste vidtas, och som har vidtagits, för att skapa en ökad efterfrågan på arbetskraft.

Tommy Franzéns och andra vpk:ares svar på delta är också desamma från gång lill gång. Oavsett vilka åtgärder vi skulle ha vidtagit-i miljarder räknat, eller mätt på annat sätt - skulle kommentaren ha varit densamma: otillräckligt och felaktigt. Del beror ju på atl hår ligger i botten ideologiska skillnadersom vi inte har anledning all hymla med. Tvärtom har vi anledning atl lyfta fram dem. Vi vill ordna det här i en fri ekonomi. Vi vill slå vakt om marknadshushållningen och biandekonomin. Det har lett oss fram till en arbetsmarknad som är bättre än vad som är fallet i omvärlden. Vi har byggt upp ett välstånd i vårt land med hjälp av det ekonomiska systemet. Ochdet år med hjälp av och genom bevarandet av del ekonomiska systemet som vi skall råda bot på landets besvärliga situation.

Avgörande är därför nu vilka resultat man har kunnat uppnå och vilka vi     Nr 27 kan se framför oss. Vi kan när det gäller Gotland notera en viss nedgång av    Måndaeen den arbetslösheten, tack vare de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Ett av de få     j november 19S1

län där en sådan nedgång har kunnat konstateras är alltså Gotlands län. Det    

Om arbetslösheten på Gotland

är naturligtvis en följd av de beslut som regeringen har tagit om t. ex. investeringen i hamnen - som är en myckel stor investering på Gotland -, om investeringen i en mekanisk verkstad på Fårö och om de ökade resurserna till beredskapsarbeten. Här har länsarbetsnämnden fått en ökning med 3 milj. kr. Vidare är det ett resultat av uppgången i arbetsmarknadsutbildningen. De arbetsmarknadspolitiska insatserna har alltså börjat ge resultat. Det gäller också ungdomarna, Tommy Franzén!

Får jag sedan säga några ord om yrkesinlroduktionen. som enligt Tommy Franzén har blivit en flopp. Tvärtom - yrkesinlroduktionen fick förra vintern t. o. m. en slörre omfattning än vi hade förutsagt. Det är alldeles rikligt atl man inom vpk var kritisk till den omläggningen. Men i stället för de 5 000 elever som vi hade trott skulle omfattas av yrkesintroduktionen, så blev del 8 000 elever i hela landet som inkluderades av den åtgärden. Delta gäller även Gotland.

Får jag också, fru talman, som ett slags replik med anledning av den belygsätfning som Tommy Franzén gav uttryck för redovisa vad länsarbetsnämnden på Gotland säger i sin rapport i höst: "Yrkesintroduktionen har kommit bra i gång. Hittills har anordnats 4 introduktionskurser med totalt 56 deltagare. Läget är under kontroll. Ett tecken härpå år atl antalet kvarstående sökande ulan arbete aktuella för placering i åldern upp till 17 är är sjunkande i september 1981." Del visar, Tommy Franzén, all de åtgärder som vi har vidtagit börjar ge effekt.

Tommy Franzén eflerlyser också svaret på den framställning som länsarbetsnämnden har gjort. Men detta svar får Tommy Franzén vänla på tills länsarbetsnämnden har fått del.

Anf. 25 TOMMY FRANZÉN (vpk):

Fru talman! Låt mig först kommentera arbetsmarknadsministerns svar vad gäller "del allmänt hållna". Min inledande fråga gällde hur regeringen ser på den växande arbetslösheten på Golland. 1 direkt anslutning härtill gick jag sedan över till alt fråga vad man anser vara orsakerna lill den starkt växande arbetslösheten samt - framför allt - vad man skall göra när det gäller ungdomarna. Det ger ju inte utrymme för arbetsmarknadsministern all låta bli alt svara på den första frågan, om hur regeringen ser på den växande arbetslösheten på Gotland, och i stället ge ell svar med ett helt allmänt innehåll.

Jag konstaterar däremot att det andra svaret i vart fall något mera angav inriktningen på de problem som jag tagit upp i min interpellation. Jag måste återigen konstatera - det ville arbetsmarknadsministern all jag skulle säga -att insatserna var otillräckliga. Jag gör det med utgångspunkt i de krav och äskanden som arbetsmarknadsstyrelsen har framställt men som inte har tillgodoselts samt utifrån den debatt som vi hade här förra veckan. Då sade vi

153

Nr 27

Måndagen den 16 november 1981

Om arbetslösheten på Gotland

1.54

att del var viktigare atl stärka resurserna när del gäller arbetslösheten än alt sänka momsen på lyxvaror m. m.

Jag vill också komma in på en annan fråga. Den gäller inte bara direkt riktade resurser för beredskapsjobb och liknande. Den gäller även att beslut fattas om inriktningen av industripolitiken i det här landet. Del går nämligen inte - som arbetsmarknadsministern har gjort - att hänvisa till de fria marknadskrafterna. I samband med diskussionen här för en stund sedan med Jörn Svensson uppsnappade jag vad arbetsmarknadsministern sade beträffande Olofslröm och L M Ericsson där, nämligen att L M Ericsson gör nedsKärningarna i Olofström för atl trygga sysselsättningen på andra orter. Här kan man konstalera alt arbetsmarknadsministern mera talar i egenskap av attaché utsänd av L M Ericsson än i egenskap av arbetsmarknadsminister. Sanningen är ju faktiskt den atl L M Ericsson ingalunda gör dessa nedskärningar för att trygga sysselsättningen på andra orter. Kvar slår nämligen del faktum att också de kraftiga neddragningar som L M hittills har gjort på Gotland kommer alt fortsätta. Gotlänningarna är oerhört oroade av utvecklingen samt av den neddragning som L M Ericsson håller på med på Golland. De befarar att detta kommer att medföra all också Gotlandsfabriken i en framtid försvinner. Den svarar ju i vart fall i detta skede av neddragning för 10 % av industritillverkningen på Gotland.

Vidare tog arbetsmarknadsministern fram ett papper som också jag har och som är från länsarbetsnämnden på Gotland. Han läste innantill vad som stod på några rader om yrkesintroduktionen och om att den har kommit i gång. Ja, det är klart att man kan ge hur många människor som helst yrkesintroduklion och säga att denna har kommit väldigt bra i gång. Men när de veckor som del rör sig om har gått står människorna utan jobb. Det är den effekten, den floppen, som jag talar om.

Jag kanske borde ha förtydligat mig ytterligare för atl arbetsmarknadsministern skulle förslå. Då skulle han inte behöva läsa innantill från papper som också jag har tagit del av och där det står att man lyckats ge en del månniskor yrkesintroduklion. Det väsentliga är slutprodukten - ger det några jobb eller inte - för det var vad regeringen gick ut och talade om vid införandet av den s. k. yrkesintroduktionen.

Beträffande situationen på Gotland - att det skulle vara en viss nedgång av arbetslösheten - är jag inte lika säker. Av länsarbetsnämndens bedömningar dels i fråga om vad som finns i den akt som vi båda tagit del av. dels i fråga om vad jag fått veta då jag varit på Gotland och diskuterat med lånsarbetsnåmnden, framgår atl länsarbetsnämnden inte har uppfattningen all det är någon nedgång i arbetslösheten. Tvärtom hyser man oerhört stora farhågor för atl den kommer att växa ytterligare. Jag vill påstå, för att släppa in hela landet i diskussionen, att man på Gotland ligger sämre lill än i landet i genomsnitt. Man ligger på en arbetslöshet, om vi räknar in de direkta arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i form av beredskapsarbete och liknande, på någonslans mellan 8 och 10 %. Det är, tycker jag. ganska allvarligt.

Sedan vill jag slutligen konstatera alt del här med fri ekonomi inte håller. Och om detta system får fortsätta kommer det inte alt ge något skydd för

gotlänningarna. Däremot borde länsarbetsnämnden kunna få större anslag    Nr 27

för att komma i gång med utbyggnad av en del verksamhet på Golland,    Måndaeen d -n

16 november 1981

exempelvis cykelleder för turisterna, som det talats myckel om där. Del

behöver skapas möjligheter för en bredare turism, som också skulle ge

Om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

sysselsättning åt gotlänningarna.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på interpellation 1981/82:47 om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

Anf. 26 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON;

Fru talman! Lars-Erik Lövdén har frågat mig vilka ytterligare insatser regeringen planerar för alt bekämpa ungdomsarbetslösheten, om regeringen kommer att medverka till att ytterligare medel ställs till förfogande för beredskapsarbeten samt om regeringen är beredd all ge arbetsmarknadsstyrelsen direktiv om en generös tillämpning av dispensreglerna för beredskapsarbeten för l()-17-åringarna.

Som bakgrund lill sina frågor redogör Lars-Erik Lövdén för de stora sociala problem som ungdomsarbetslösheten bidrar till att skapa.

Jag är helt överens med Lars-Erik Lövdén om del stora allvaret i den situation som f. n. råder på arbetsmarknaden. Av samtliga 133 000 arbetslösa i oktober i år var 61 000 ungdomar mellan 16 och 24 år. Detta är ca 22 000 fler arbetslösa ungdomar än för ett år sedan.

Ungdomarna drabbas hårdare av arbetslösheten än vuxna i en konjunkturnedgång, vilket bl. a sammanhänger med ungdomarnas lösare anknytning lill arbetsmarknaden. Det finns dessutom en tendens lill ökad ungdomsarbetslöshet sett över en längre period och oavsett konjunkturläge. Detta hänger bl. a. samman med ökade krav på utbildning eller erfarenhet.

Genom riksdagens beslut 1980 har skolan givits utökade resurser all erbjuda de ungdomar som inte vill fortsätta i "traditionell" skola ett mer varierat utbud av utbildning i form av inbyggd utbildning, lärlingsutbildning och yrkesintroduklion. Denna åtgärd ger inte effekt omedelbart ulan måste ses som en mer långsiktigt inriktad åtgärd.

När del sedan gäller de mer kortsiktiga insatserna vill jag anföra följande.

Redan i våras beslutade regeringen att under vissa villkor förlänga möjligheterna för ungdomar under 18 år alt genomgå arbetsmarknadsutbildning eller erhålla ell beredskapsarbete. Mol bakgrund av de utökade möjligheter som skolan har fått och som jag tidigare redogjort för, är jag nu inte beredd all föreslå att reglerna för vare sig beredskapsarbeten eller arbetsmarknadsulbildning för dessa ungdomar ändras.

För ungdomar över 18 år står i stort sett samtliga arbetsmarknadspolitiska medel till vårt förfogande. Jag vill här erinra om den mycket kraftiga satsning som regeringen har gjort inför den kommande vintern. Hittills har 6 100

155

Nr 27

Måndagen den 16 november 1981

Om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

milj. kr. anvisats för främsl arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbeten. Så sent som i september beslutade regeringen om 400 milj. kr. lill beredskapsarbeten. Dessa var i första hand avsedda för ungdomar. Vid samma tillfälle öppnades möjligheten för arbetsmarknadsverket atl placera arbetslösa i enskilda beredskapsarbeten.

Till detta skall läggas samtliga de stimulanser som vidtagits på den ekonomiska politikens område med devalvering, ränte- och momssänkning.

Effekterna av dessa åtgärder kan vi inte utläsa ännu. men uppskattningsvis ger regeringens ökade satsning på arbetsmarknadspolitiska åtgärder fler sysselsättningstillfällen än föregående år. Resultatet av de ekonomiska åtgärder som regeringen vidtagit får ses på ganska lång sikt. men jag är övertygad om att de positiva effekterna på sysselsättningen blir avsevärda.

Som Lars-Erik Lövdén vet har arbetsmarknadsstyrelsen hemställt om ytterligare medel till beredskapsarbeten. Framställningen behandlas f. n. inom regeringskansliet. Samtidigt pågår arbetet med att summera och utvärdera effekterna av redan vidtagna åtgärder. Jag är för dagen inte beredd atl la ställning lill framställningen.

156

Anf. 27 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Fru talman! Jag skall be alt få tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Jag kan inte direkt påslå all jag är nöjd med delsamma, och det tror jag inte heller alt de 61 000 unga arbetslösa är.

Jag har i min interpellation ställt tre frågor till arbetsmarknadsministern och fåll samma nedslående svar på alla tre.

Jag ställer frågan vilka ytterligare åtgärder som regeringen planerar mot ungdomsarbetslösheten och får då hänvisningar till redan gjorda insatser. Jag kräver besked om huruvida regeringen har för avsikt att tillstyrka AMS begäran om ytterligare anslag till beredskapsarbeten och får då svaret att några sådana besked inte kan ges. Jag undrar om regeringen år beredd atl ge AMS direktiv om generösa dispensregler vad gäller beredskapsarbete för 16-17-åringar och får då ett direkt avvisande svar.

Med förlov sagt: Arbetsmarknadsministerns svar tyder inte på något större ansvar för dagens unga generation.

Fru talman! Arbetslösheten är ett gissel för alla som drabbas. Men särskilt svårt är det för unga människor. För dem som får sin första kontakt med arbetsmarknaden som arbetslösa. Då skapas en grogrund för sociala problem. Då ökar riskerna för missbruk och kriminalitet. Om delta kan polis, socialarbetare och andra vittna.

Det är en ganska bister verklighet som möter en utanför de ombonade sammanträdesrummen. I dag är det 61 000 unga människor som går arbetslösa. Av dessa år nära 30 000 tonåringar. För ett år sedan var motsvarande siffror 39 000 resp. 20 000. Jag trodde, fru talman, att detta skulle inge allvarlig oro hos regeringen och snabbt leda lill åtgärder. Men så är tydligen inte fallet.

Men situationen är egentligen allvarligare än vad dessa siffror visar. Mycket tyder på atl vi har fåll en nästan permanent mycket hög ungdomsarbetslöshet. Medan arbetslösheten för ungdomar normall brukar sjunka mellan september- och oktoberräkningarna så är årets mänadssiffror oförändrade. Det är t. o. m. en viss liten ökning för oktober. Del är en av larmsignalerna. En annan är all antalet lediga platser är nästan obefintligt. I Malmö går 5 200 människor arbetslösa. Av dessa är 2 300 ungdomar under 25 år och 1 100 tonåringar. Det finns f. n. totalt 300 lediga platser i Malmö. Jag bad arbetsförmedlingen att titta efter hur niånga arbeten del finns alt erbjuda de 1 100 tonåringarna i Malmö med hänsyn lill krav på erfarenhet och yrkesutbildning. Del fina datasystem som arbetsförmedlingarna numera har att tillgå svarade: fyra fem arbeten. Så är arbetsmarknadssituationen på en arbetsmarknad, nämligen i Malmö. En tredje larmsignal är den kraftiga neddragningen av den kommunala sektorn i landet, som tidigare spelat en mycket stor roll för ungdomens möjligheter alt få arbete.

Det finns i den akuta situation som vi nu upplever såvitt jag kan se bara två saker som på korl sikt kan förbättra situationen. Del ena är ytterligare utbildningsinsatser och del andra är en mycket kraftig satsning på beredskapsarbeten. Och då behöver AMS få begärda resurser.

Vi har från socialdemokratiskt håll hårt kritiserat de borgerliga regeringarnas ekonomiska politik och näringspolitik. Vi har också klart redovisat våra alternativ. Vad vi däremot inte, framför allt under åren 1976-1979, haft anledning all vara så kritiska mot är den bedrivna arbetsmarknadspolitiken. Under de åren fullföljdes i stort den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken.

Men under det senaste året har situationen blivit en annan. Nu överges arbetsmarknadspolitiken. Nu tycks arbetslösheten bli en regulator i den ekonomiska politiken. Nu får inte AMS de resurser som behövs föratl kunna bedriva en effektiv verksamhet. Nu accepteras arbelslöshetstal som tidigare varit oss främmande. Delta är djupl oroande och tragiskt.

Vi har när det gäller ungdomsarbetslösheten och arbetslösheten över huvud laget i dagslägel bl. a. ställt följande krav:

AMS måste få begärda medel.

AMS bör få i uppdrag att planera för maximal insats av arbetsmarknadspolitiska medel i vinter.

Alla ungdomar över 16 år som ej funnit lämplig utbildning bör medges rätt till beredskapsarbete.

AMS bör få i uppdrag att utveckla andra former av insatser, och då särskilt inom arbetsmarknadsutbildningen.

Dessa krav röstades i förra veckan ned av den borgerliga riksdagsmajoriteten. De borgerliga riksdagsledamöterna tycks emellertid ha fåll så pass kalla fötter att de uppmanar regeringen all vidta ytterligare åtgärder.

Nu tycker jag att arbetsmarknadsministern skall ge besked lill de tiotusentals unga arbetslösa. Kommer ni att lägga fram ytterligare åtgärds-förslag? Får AMS begärda resurser? Är ni beredda atl för en gångs skull

Nr 27

Måndagen den 16 november 1981

Om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

157

Nr 27

Måndagen den 16 november 1981

Om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

handla snabbt,  eller skall  problemen  fördjupas på grund  av borgerlig senfärdighet?

Till sist: I interpellationen log jag särskilt upp 16-17-åringarnas situation. Av vilken anledning är regeringen inte beredd att medge beredskapsarbete för dessa ungdomar? Är det inte dags atl överge de låsta positionerna? Det var ju ändå, om jag inte lar miste, folkpartiet som myntade begreppet ungdomsgaranli och som i både 1976 och 1979 års valrörelse vilt och brett lovade införandet av en sådan.

158

Anf. 28 JOHN ANDERSSON (vpk):

Fru talman! Del har inte gått många dagar sedan arbetsmarknadsministern och jag här i kammaren hade ett meningsutbyte om den höga arbetslösheten. Då gällde det den mycket höga arbetslösheten i Västerbottens inland. Nu när frågan om ungdomsarbetslösheten har ställts, finner jag giltiga skäl alt åter ta kammarens tid i anspråk.

Sedan vi hade den tidigare nämnda debatten har arbetslösheten ökat ytterligare. Den överstiger nu 3 %. Därav utgör ungdomsarbetslösheten en stor del - i antal räknat ca 61 000 ungdomar upp lill 24 år.

Det är en allvarlig situation för samhället, när så många människor tvingas till arbetslöshet. Det är också en allvarlig situation för dessa människor, och de som drabbas hårdast är ungdomarna.

"Om vi inte ordnar det bättre för ungdomar, kommer vi alt få en förlorad generation." Delta är ett citat från en skolkurator, som dagligen får höra kommentarer och undringar från elever som ställer frågan; Vad skall det bli av oss? Det finns ju inga jobb.

Vad kommer att hända med de ungdomar som i dag vägras rätten lill ett arbete? Ja, vi vet att social utslagning blir en direkt följd för många av dem. Många ungdomar har bildal familj, kanske skaffat sig lägenhet eller villa. De ser i dag sina framtidsplaner krossade.

Många gånger har det sagts atl utbildning är en garanti för jobb. Men nu
drabbar arbetslösheten även dem som har skaffat sig en utbildning. Enligt
skolöverstyrelsen lyckas skolan hålla kvar 16-17-åringarna i någon lyp av
sysselsättning, men delta innebär bara atl vi skjuter upp arbetslösheten. Man
säger också att kurvan för arbetslösa 18-19-åringar del senaste året har stigit
brantast.                                                              ,

Skolöverstyrelsen ser heller inga större utsikter att kunti a hjälpa ungdomar att få en meningsfull sysselsättning. Tvärtom ser framtiden ännu dystrare ut. Nästa år kommer "ungdomspuckeln", dvs. de stora barnkullarna från 1960-talets milt, ul i förvärvslivet. Då det blir del ännu hårdare konkurrens än i dag. Detta är skolöverstyrelsens uppfattning.

Arbetsmarknadsministern har i sitt svar redovisat de satsningar som gjorts för alt lindra arbetslösheten. Men all tillgänglig statistik visar all dessa åtgärder inte är tillräckliga. Då borde den slutsatsen dras, att här måste skyndsamt ytterligare satsningar till.

Regeringen brukar hänvisa lill det ansträngda budgetläget. Men arbetslöshet kostar också stora pengar. Det är vi väl överens om? Och inser man alt

arbetslöshet kostar stora pengar - förutom de mänskliga tragedierna, som inte går alt mäta i pengar-borde det gå atl få fram de nödvändiga åtgärderna för atl hjälpa dessa ungdomar.

Detta är också en fråga om hur regeringen prioriterar i sina ekonomiskpolitiska åtgärder. Tydligen ansåg regeringen, och tyvärr även socialdemokraterna, att kraftiga skattelättnader för höginkomsttagare är mer angeläget än all skaffa fram pengar för att skapa sysselsättning för ungdom. Del förhandlades både dagar och nätter för alt man skulle komma överens om dessa stora skattelättnader. De arbetslösa ungdomarna skulle säkert ha varit lacksamma. om ni på ett annat sätt hade använt den tiden och de pengar den "reformen" kommer att kosta.

Hur ser arbetsmarknadsministern på detta? Är det i dag mera angeläget att ge höginkomsttagare stora skattelättnader än att bekämpa ungdomsarbetslösheten?

Statens ungdomsråd har genomfört en undersökning benämnd "Det blir för dyrt". Den visar att den sociala utslagning som bl. a. arbetslösheten för med sig alllid blir dyrare än vad åtgärder som skapar arbete och meningsfull utbildning och fritid kostar.

Vetskapen om atl arbetslöshet kostar stora pengar, och därtill mänskligt lidande, borde vara ett tillräckligt beslutsunderlag för regeringen för all, utöver vad som har gjorts, satsa ännu mer på skyndsamma åtgårder. På den punkten är jag överens med Lars-Erik Lövdén.

Arbetsmarknadsstyrelsens hemställan om ytterligare 1.5 miljarder måste självfallet tillgodoses. Atl den hemställan skulle vara avhängig av synen på vilket samhälle vi skall ha, vilket jag tyckte arbetsmarknadsministern antydde i den föregående inlerpellationsdebatten, har jag myckel svårt att förstå. Den står inte heller på något vis i motsättning till den utvärdering och summering av effekterna av redan vidtagna åtgärder som regeringskansliet tydligen håller på med. Tycker inte arbetsmarknadsministern all den summering av arbetslösheten som sker i form av arbetslöshetsstatistik år tillräcklig för att belysa effekterna av de ekonomisk-politiska åtgärderna på detta område?

I övrigt finner jag arbetsmarknadsministerns svar litet motsägelsefullt. Dels måste, enligt svaret, de åtgärder som regeringen vidtagit ses på ganska lång sikt, dels håller man på att utvärdera och summera de vidtagna åtgärderna.

I mitt eget hemlän, Västerbotten, går i dag över 2 000 ungdomar arbetslösa. Dessa ungdomar och övriga ungdomar i vårt land ställer, helt riktigt, kravet att få ett arbete. I arbetsmarknadsministerns svar finns inga besked av den karaktären att de kan inge förhoppningar om en förbättring av situationen.

Regeringen har ändå det yttersta ansvaret - det går inte alt springa ifrån. Så frågan kvarstår: Vad tänker regeringen göra för alt bekämpa ungdomsarbetslösheten? Vilka ytterligare initiativ tänker arbetsmarknadsministern ta? Del räcker inte med att redogöra för vidtagna åtgärder. Tusentals ungdomar väntar på besked och åtgärder från regeringen.

Nr 27

Måndagen den 16 november 1981

Om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

159

Nr 27

Måndagen den 16 november 1981

Om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

160

Anf. 29 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON:

Fru talman! Nu överges arbetsmarknadspolitiken, säger Lars-Erik Lövdén. Vad är det för struntprat?

Sedan 1976 då den socialdemokratiska regeringen avlöstes av ickesocialistiska regeringar och folkpartiet log över ansvaret för arbetsmarknadspolitiken, har arbetsmarknadspolitiken både mätt i ekonomiska resurser och mätt i antalet åtgärder som står till förfogande för arbetsmarknadspolitiken rustals upp kraftigt. Det gäller för varje enskilt år all vi har ökat på insatserna i förhållande till de ordinarie insatser som riksdagen anvisat. I år har det skett med över 2 miljarder kronor sedan riksdagen tog sitt budgetbeslut förra vintern.

Får jag erinra om alt arbetslösheten vintern 1972 passerade en nivå som vi inte återigen har uppmätt. Då var villkoren utomordentligt mycket bättre än de är f. n. både i Sverige och i vår omvärld. Vi kritiserade den politiken då, just av det skälet alt vi tycker atl del är en dålig hushållning med resurserna att ha en hög arbetslöshet, och därför har vi nu ökat på insatserna för all möta en uppgång i arbetslösheten. Men samtidigt har jag understrukit och vill upprepa att har vi inte i grunden en stabil ekonomi, har vi inte i grunden en tillräcklig efterfrågan på arbetskraft, så hjälper det inte med aldrig så många bidrag eller andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är därför som jag envist återkommer lill frågan om hur vi skall få fart på den svenska ekonomin, hur vi skall få den i balans och hur näringslivet skall expandera. Det är också där som de principiella skillnaderna, de ideologiska skillnaderna mellan mig och vpk-debaltörerna blir så uppenbara. Varje gång händer också att interpellanterna eller frågeställarna blir irriterade över all jag påpekar delta, men det kan icke desto mindre vara en sanning som behöver lyftas fram, att villkoren för hur den ökade efterfrågan på arbetskraft skall komma till stånd i grunden är en ideologisk fråga.

Lars-Erik Lövdén frågar mig återigen om reglerna för dispensgivningen i beredskapsarbete för ungdomar under 18 år. Jag har redovisat i mitt svar alt jag inte finner anledning alt ändra på de dispensregler som nu gäller. Vi vet av erfarenhet att den bästa hjälp vi kan ge ungdomarna är att övertyga dem om att de behöver utbildning och att sedan ge dem möjlighet till en utbildning som ökar deras chanser på arbetsmarknaden. De som har genomgåll någon form av yrkesutbildning har bättre chanser att få ett varaktigt arbete än de som har brister i sin utbildning.

När det gäller 16- och 17-åringarna har skolan ett ansvar all följa upp vad som skett med dem som lämnat grundskolan och som inte kommit in i gymnasieskolan eller inte sökt lill denna. Det ansvaret uppfyller skolan, såvitt jag förstår, med stor förtjänst. Rapporterna säger nu att kommunerna runt om i landet klarar denna uppgift bra. Del kan ske lack vare de resurser som regeringen har beslutat om för atl bygga ut gymnasieskolan och även öppna möjligheter all ge utbildning ute på arbetsplatserna. De av vpk:are förkättrade möjligheterna lill inbyggd utbildning och lärlingsutbildning har varit de åtgärder som räddat många ungdomar undan arbetslöshet.

Läget är bekymmersamt för ungdomarna, framför allt för dem som är

mellan 18 och 20 år, och därför har vi - jag upprepar det - ökat insatserna för beredskapsarbete. Det har nu gett resultat: Antalet ungdomar under 24 år i beredskapsarbete var i oktober i år dubbelt så högt som i oktober förra året. Vi har också ändrat reglerna för arbetsmarknadsulbildning, så att ungdomar från 18 år och uppåt kan genomgå utbildning-tidigare gällde detta från 20 år. Nu ökar också antalet elever i arbetsmarknadsulbildning. Vidare har regeringen föreslagit och riksdagen beslutat om ett särskilt bidrag för anställning av ungdomar som varit arbetslösa en längre tid. En arbetsgivare som anställer en pojke eller flicka som varit arbetslös i fem månader kan få 40 % av lönekostnaden betald i ett helt år. För att hjälpa fram expansiva delar i näringslivet utgår ett rekryteringsbidrag för den nelloökning som sker den 1 april nästa år jämfört med den 1 maj i år.

Får jag till slut, fru talman, även om det är litet vid sidan av denna debatt, med några ord kommentera den fråga som John Andersson ställde lill mig beträffande skattepolitiken. Vad John Andersson vill försöka hävda är att de resurser som diskuterats när del gäller skatteomläggningen skulle kunna ha stått till förfogande för arbetsmarknadspolitiska insatser. Det är åtminstone två missar i detta tankeled. För det första gäller denna skatteomläggning för 1983 och framåt-vi har fortfarande bara 1981. De pengarna står alltså inte av den anledningen till förfogande. För det andra är det en finansierad skatteform som vi diskuterar. Det är alltså äpplen och päron som John Andersson här blandar ihop. Dessutom - och det är viktigare - kommer den skallereform som regeringen skall förelägga riksdagen under våren atl stimulera till ökad aktivitet i ekonomin. Det kommer också de unga till godo.

Nr 27

Måndagen den 16 november 1981

Om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

Anf. 30 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Fru talman! I mitt första inlägg underströk jag all vi från socialdemokratiskt håll under åren 1976-1979 inte hade någon större anledning att kritisera regeringen för den bedrivna arbetsmarknadspolitiken. Då fullföljdes i stort de riktlinjer som folkpartiet, centern och socialdemokraterna tillsammans drog upp på 1950- och 1960-talet. Men jag var ganska hård i mitt omdöme om regeringens nuvarande arbetsmarknadspolitik. Det går nämligen inte i del akuta krisläge som vi nu befinner oss i alt enbart hänvisa till vidtagna åtgärder. Gör man det, har man övergivit den arbetsmarknadspolitik som vi tidigare var överens om.

Låt mig ta Malmöhus län som exempel. Under åren 1978-1979 tillfördes Malmöhus län 242 milj. kr. för beredskapsarbete. I dagens situation, när vi går mot den svåraste arbelslöshetsvinler som vi kanske har upplevt på många år, har Malmöhus län 181 milj. kr. till sitt förfogande för motsvarande typ av åtgärder. Nu ropar länsmyndigheterna på ytterligare medel. Och jag måsle säga all jag tycker att det är mycket egendomligt all arbetsmarknadsministern inte kan ge ett besked lill länsmyndigheterna i Malmöhus län och till andra länsmyndigheter om de kommer att få dessa pengar.

Jagskall inte spekulera i anledhingenlillatt del har blivit så, att regeringen inte anser sig kunna ge begärda ekonomiska resurser. En teori är att

11  Riksdagens protokoll 1981/82:25-28

161

Nr 27

Måndagen den 16 november 1981

Om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

162

regeringen inte längre anser sig ha råd. Men del är en fullkomligt absurd tanke, att man inte har råd att ge resurser till arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I så fall menar man att vi inte har råd atl arbeta. Vi skall säga till varandra att vi är så fattiga att vi inte har råd att arbeta. Vi skall säga lill en ung arbetslös: Vi måste lösa den ekonomiska krisen, och ditt bidrag blir all bli arbetslös. - Det är ju en fullkomligt absurd tanke. Det är bättre all låna lill beredskapsarbete än till arbetslöshetsersättning och socialhjälp.

Ingemar Eliasson var också inne på den ekonomiska politiken. Vi skall kanske inte föra en ekonomisk-politisk debatt i dag, men jag vill säga att jag är överens med Ingemar Eliasson om att det ur sysselsättningssynpunkt år väldigt betydelsefullt vilken ekonomisk politik vi bedriver, atl del är viktigt att vi återskapar en ekonomisk balans i samhället och alt vi får näringslivet att expandera. Det framgår emellertid klart av den debatt som fördes förra veckan att de ekonomisk-politiska åtgärder som riksdagen då fattade beslut om knappast får några effekter för den närmast kommande vintern, om de nu får några effekter över huvud taget. Regeringen gjorde bedömningen all dessa åtgärder skulle leda till åtminstone 40 000 nya jobb. I sitt svar säger

arbetsmarknadsministern att de bör leda till avsevärda effekter. Jau tror alt

"-1

detta är fromma förhoppningar. I vart fall medför åtgärderna ingen lösning av problemen när det gäller ungdomsarbetslösheten, och de innebär inget svar på kraven från de tiotusentals unga människor som går arbetslösa i dag.

Länsarbetsnämnden i Malmöhus län gör också en delvis annan bedömning än den regeringen gör om effekterna av den här politiken. I sin senaste rapport säger man:

"Vid de kontakter som arbetsförmedlingarna har med näringslivet" - för

alt skapa underlag för det lokala prognosarbelet - "   har framkommit, att

ingen näringsgren eller förvaltning, stat, kommun, landsting kommer alt få något behov av arbetskraft av annat än marginell omfattning. Det framkommer tydligt att det finnes ej utnyttjad produktions- och personal-kapacitet i de allra flesta fall. En ev ökad orderingång kommer alt hämtas från dels befintliga lager och dels i den disponibla kapaciteten .Den offentliga sektorn begränsar i viss mån verksamhet och överväger särskilt alla förslag om nyinrättade tjänster."

Denna rapport är skriven efter det alt regeringen presenterade sina ekonomisk-politiska åtgärder.

Jag tror att arbetsmarknadsministern och jag i grund och botten är överens om att vi inför den kommande vintern egentligen bara har två medel att la till för att komma till rätta med arbetslösheten. Det är en mycket kraftig satsning på beredskapsarbeten, och det är ytterligare insatser på utbildningssidan.

Låt mig också säga några ord om den syn på 16-17-åringarnas problem som Ingemar Eliasson redovisade. Han hänvisade i svaret till de åtgärder som vidtagits med anledning av den s. k. ungdomspropositionen, som gäller inbyggd utbildning, lärlingsutbildning och yrkesintroduklion. Men samtidigt sade han att delta är åtgärder som försl på lång sikt får effekt. Del innebär ju alt arbetsmarknadsministern medger all vi inte kan motverka den rådande

arbetslösheten bland unga människor med åtgärder av den typen.

Låt mig med några siffror visa atl problemen för 16-17-åringarna inte är lösta. Malmö har i dag 580 arbetslösa 16-17-åringar. Trellborg har 94, Helsingborg 124, Landskrona 64 och Lund 120. Siffrorna från de här kommunerna visar all nuvarande åtgärder inte räcker lill.

Anf. 31 JOHN ANDERSSON (vpk):

Fru talman! Arbetsmarknadsministern säger atl regeringens åtgärder syftar lill en stabil ekonomi och efterfrågan på arbetskraft. Men resultaten av de åtgärderna slår fortfarande skrivna i stjärnorna. För ingen kan väl påstå varken alt vi har en stabil ekonomi eller atl vi har efterfrågan på arbetskraft i dag. Fortfarande begriper jag inte att anslagsframställningen från arbetsmarknadsstyrelsen skulle vara en ideologisk fråga. Jag kan tänka mig alt en sådan framställning skulle kunna bifallas oavsett vilket samhällssystem vi har, och det är det kravet vi har ställt oss bakom, eftersom del måste lill skyndsamma åtgärder och att då beredskapsarbete i första hand måsle komina i fråga.

Qm man har en ansträngd ekonomi är det väl ännu mer nödvändigt att man gör en noggrann prioritering av vad man har råd med. Det var ur den synvinkeln jag nämnde skatteöverenskommelsen. Jag vet myckel väl när den skall genomföras och att en annan politik därvidlag inte skulle ge några pengar i år, men jag tog skatteöverenskommelsen som ett bevis på vad man anser vara viktigt. Vi kan lika gärna titta på den här indexregleringen. Är det nödvändigare med en skattesänkning på 3 000 kronor för en 200 000-kronors-inkomstlagare nästa år än alt satsa dessa pengar på atl bekämpa ungdomsarbetslösheten.

Arbetsmarknadsministern nämnde att vi i år har dubbelt så många i beredskapsarbeten och utbildning som förra året. Det är ingen som helst tröst för alla dessa lusentals ungdomar som i dag går utan jobb. Del finns säkerligen även andra inkomstkällor att ta till. om man vill skaffa fram de pengar som behövs för atl bekämpa ungdomsarbetslösheten.

Nr 27

Måndagen den 16 november 1981

Om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

Anf. 32 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON;

Fru talman! Får jag med ytterligare några få ord kommentera det som Lars-Erik Lövdén sade om effekterna av den ekonomiska politiken. Det har hela liden sagts att vi förutser dessa effekter under loppet av år 1982. Vi har aldrig stuckit under stol med att det i avvaktan härpå blir en svår vinter. Det kan ju vara intressant alt göra ett tankeexperiment. Hur skulle yttrandet från länsarbetsnämnden i Malmö ha sett ul utan dessa ekonomisk-politiska åtgärder? Ja, då hade man naturligtvis haft anledning atl säga att efterfrågan på arbetskraft fortsätter atl sjunka dramatiskt. Om näringslivet hade levt kvar i en situation där kostnadsläget varit 10-15 % högre än omvärldens och om vi hade kunnat se fram emot en vinter där momsen var 1,5-2 % högre än den kommer att bli, är det klart alt efterfrågan på arbetskraft varit ännu mindre.

Nu kan vi börja se de första effekterna. Enligt rapporter jag fått ökar nu

163

Nr 27

Måndagen den 16 november 1981

Om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

orderingången till svenska förelag kraftigt, framför allt från utlandet. Det är en första förutsättning för att kapaciteten skall tas i anspråk. Först därefter kommer ökad efterfrågan på arbetskraft. Den ekonomiska politiken har alltså börjat ge effekter.

Såvitt jag har förstått finns del inga meningsskiljaktigheter mellan Lars-Erik Lövdén och mig när det gäller valutakursförändringen. Men Lars-Erik Lövdéns parti accepterade ju inte en sänkning av momsen. Lars-Erik Lövdéns politik skulle ha fått till resultat att efterfrågan på arbetskraft under vintern skulle ha blivit ännu mindre. De anställda skulle också ha haft all se fram emot en lägre real köpkraft med Lars-Erik Lövdéns politik än med regeringens. Malmöhus läns länsarbetsnämnd och andra skulle ha haft anledning till ännu djupare suckar med Lars-Erik Lövdéns politik än vad man nu har anledning till med regeringens politik. Nu har man tvärtom anledning att se fram emot en uppgång i efterfrågan på arbetskraft under loppet av 1982, och för att klara vintern har vi anslagit ökade resurser.

Det är rikligt att det föreligger nya framställningar, och vi arbetar nu i departementet med svaren på dem.

Till John Andersson, fru talman, har jaginget ytterligare att säga, eftersom det var samma frågor som upprepades.

164

Anf. 33 LARS-ERIK LÖVDÉN (s);

Fru talman! Jag måste säga; Jag är något beklämd av Ingemar Eliassons besked. Jag frågade vilka besked han har alt ge till de 61 000 unga arbetslösa, om han är beredd att ge arbetsmarknadspolitiken de resurser som behövs för att lösa de mycket stora problem som vi har framför oss inför den kommande vintern. Men några sådana besked får jag inte.

Jag får bara hänvisningar till redan vidtagna åtgärder och till de ekonomisk-politiska beslut som fattades i riksdagen förra veckan. Men samtidigt säger arbetsmarknadsministern de facto alt dessa ekonomiskpolitiska beslut inte kan leda lill någon väsentlig förbättring av arbetsmarknadssituationen i vinter.

Det menar jag är ganska beklämmande och tyder på att regeringen är på väg att överge den fulla sysselsättningens politik, eftersom man i detta läge inte är beredd att ge arbetsmarknadsverket de resurser som verket har begärl.

Sedan fortsätter Ingemar Eliasson diskussionen om den ekonomiska politiken. Ingemar Eliasson vet mycket väl vilket vårt alternativ var: en ytterligare räntesänkning, nej till de ekonomiska och sociala försämringar som nu påbörjas för pensionärerna och som också minskar efterfrågan på varor i landet. Vi sade också i vårt alternativ att man måste ge arbetsmarknadsverket de resurser verket behöver för att klara den kommande vintern.

Jag tycker att man kan tolka arbetsmarknadsministerns svar på det viset atl han för sin del är beredd att acceptera den höga arbetslöshet som vi kommer

att få i  vinter, att han  accepterar en ungdomsarbetslöshet på 61 000    Nr 27
personer.                                                                                       Måndagen den

Det tycker jag är ganska anmärkningsvärt.                                   g november 1981

Anf. 34 PER OLOF HÅKANSSON (s);

Fru talman! Jag har med mycket stort intresse tagit del av den interpellation som Lars-Erik Lövdén har riktat till arbetsmarknadsministern, och jag har också med lika stort intresse följt de svar som Ingemar Eliasson har gett till Lars-Erik Lövdén.

Jag vill dra slutsatsen att man i mycket stor utsträckning är överens om att arbetslösheten är ett gissel, ett speciellt stort gissel för de unga som i dag går utan jobb. Men när man sedan kommer in på de lösningar som man tydligen söker efter på båda håll är man inte längre särskilt ense.

1 det svar som arbetsmarknadsministern har gett hänvisas till förhållanden som har att göra med den ekonomiska politiken, och man nämner speciellt devalvering, ränte- och momssänkning. I det skrivna svaret sägs att effekterna av de här åtgärderna ännu inte kan utläsas, och mån säger också atl de är mycket långsiktiga. Nu kompletterar arbetsmarknadsministern med att säga att industrins order är på uppgång, att de ökar mycket kraftigt.

Jag vill hävda att vare sig det är si eller så är det i nuläget vi har bekymmer. Det är i dag som ungdomarna går arbetslösa och människorna saknar jobb. Och det är i dag vi måste la fram lösningarna för de människor som går arbetslösa och väntas göra det under kommande vinter.

Jag delar helt den uppfattning som Lars-Erik Lövdén har fört fram, nämligen att vi måsle hitta lösningarna inom beredskapsarbetsfältet eller inom det fäll vi kallar utbildningssektorn. Vidare tror jag att vi på olika håll och kanter måste söka efter obyråkratiska, okonventionella lösningar för att lindra det gissel som arbetslösheten utgör. Därför vill jag direkt fråga arbetsmarknadsministern om han t. ex. är beredd att medverka till att medel satsas på olika former av utbildning så att människor är bättre utbildade i det ögonblick konjunkturen vänder och behov av mer arbetskraft kommer alt råda igen. Är man i arbetsmarknadsdepartementet beredd alt satsa resurser på utbildningsinsatser så all vi står bättre rustade den dag konjunkturen vänder?

Om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

Anf. 35 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON: Fru talman! Får jag, som svar på den frågan, säga att de resurser som redan är anvisade till arbetsmarknadsutbildning ännu inte är ianspråklagna. De resurserna har just det syfte Per Olof Håkansson talar om, nämligen att ge människor bättre möjligheler att få jobb den dag efterfrågan på arbetskraft ökar. Vi har till sista öret anslagit de resurser som arbetsmarknadsverket och SÖ bedömt vara nödvändiga inför den här vintern. De resurserna är ännu inte ianspråklagna.

I övrigt kan jag försäkra Per Olof Håkansson att jag alltid är beredd att pröva nya vägar för att bekämpa arbetslösheten.

165

Nr 27

Måndagen den 16 iiovember 1981

Om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

Anf. 36 PER OLOF HÅKANSSON (s);

Fru talman! Arbetsmarknadsministern säger att medel finns anslagna, men frågan är inte löst bara med den formuleringen. Jag vill gärna säga alt jag försökte uttrycka en del tankegångar kring detta att vi måste söka okonventionella och obyråkratiska lösningar. Då säger Ingemar Eliasson all de medel som har ställts till förfogande för arbetsmarknadsutbildning inte är ianspråktagna. Men vi vet att människor går arbetslösa. Då stämmer inte systemet. Jag tycker att det bör ligga på ansvarig minister och ansvarigt departement atl försöka la sådana initiativ all de resurser som de facto finns i form av pengar verkligen kommer ut i svängen i delta ögonblick, så all de människor som söker efter jobb kan komma i åtnjutande av de resurser som enligt uppgift är disponibla för det här ändamålet.

Överläggningen var härmed avslutad.

9                              § Föredrogs och hänvisades
Skrivelsen och propositionerna
1981/82:53 till utrikesutskottet
1981/82:68 och 73 lill skatteutskottet

10                             § Föredrogs och hänvisades
Motionerna

1981/82:93 till socialförsäkringsutskotlet 1981/82:94 till lagutskottet

11  § Föredrogs men bordlades åter Konstitutionsutskottets betänkande 1981/82:10 Skatteutskottets betänkanden 1981/82:7, 11 och 12 Justitieutskottets betänkanden 1981/82:1-7, 9, 11 och 12 Utrikesutskottets betänkanden 1981/82:7 och 8 Försvarsutskottets betänkanden 1981/82:6-9 Trafikutskottets betänkande 1981/82:3 Jordbruksutskottets betänkande 1981/82:4 Nåringsutskoltets betänkanden 1981/82:4, 6 och 7 Arbetsmarknadsutskottets betänkanden 1981/82:2, 3 och 8 Civiluiskotlels betänkande 1981/82:3

12  § Anmäldes och bordlades Proposition

1981/82:62 om ändring i lagen (1941:251) om särskild varuskatt

166

13 § Anmäldes och bordlades

Motion

1981/82:95 av Stig Gustafsson m.fl.

med anledning av proposition 1981/82:57 om försvararjäv m. m.

14 § Anmäldes och bordlades                                                      Nr 27

Finansutskottets betänkande                                                      Måndagen den.:   .

1981/82:2 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m., inom handelsde-   iz november 1981

partemeniets verksamhetsområde (prop. 1981/82:30)               _______ '""

Jordbruksutskottets belänkande

1981/82:8  om  vissa  ekonomisk-politiska  åtgärder,  m. m.   (prop.   1981/ 82:30)

15        § Meddelande om fråga

Meddelades alt följande fråga framställts

den 13 november

1981/82:113 av Rune Ångström (fp) till industriministern om kartläggning av malmådern i Stekenjokk:

Gruvbrytningen i Stekenjokk har varit i gång sedan 1976, och den nu kartlagda malmådern beräknas räcka för en oförändrad gruvdrift lill 1985. Kvalificerade geologer beräknar att den icke kartlagda delen av den malmåder som nu bryts skall räcka för gruvdrift i ytteriigare 20 år. Med hänsyn lill alt ca 200 anställda sysselsätts i gruvan, ställer jag följande fråga till industriminister Åsling;

Är industriministern beredd att ställa erforderliga resurser lill förfogande för en vidare kartläggning av Stekenjokkmalmen?

16        § Kammaren åtskildes kl. 13.09.
In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert